Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rätt för postabonnenter att före beslut om indragning eller förändring av posttur yttra sig i frågan.

1957-03-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1957:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rätt för postabonnenter att före beslut om indragning eller förändring av posttur yttra sig i frågan.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1957

13

Nr 9

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rätt för postabonnenter

att före beslut om indragning eller förändring

av posttur yttra sig i frågan.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

1: 163 av herr Sundin och II: 200 av herr Eriksson i Bäckmora hemställes,

att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla om vidtagande av

åtgärder i syfte att tillförsäkra postabonnenter rätt att yttra sig över frågor

rörande indragning eller förändring av posttur som berör dem, innan

vederbörande myndighet fattar beslut i frågan.

I motionen anföres bl. a. att ordnad postgång är en betydelsefull förutsättning

för att näringslivet i en bygd skall fungera tillfredsställande. I

många av landets glesbygder har emellertid de senare åren postgången försämrats.

Motiveringen har varit, att folkminskning medfört minskat antal

postabonnenter. Ändringen sker ofta utan att den berörda befolkningen

haft tillfälle att yttra sig. Det vore dock skäligt, att abonnenterna finge

framföra sina synpunkter, innan beslut fattas.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från generalpoststyrelsen

och Landskommunernas förbund.

Generalpoststyrelsen säger sig ha fattat motionen så, att motionärerna

syftar på landsbygdens postförhållanden och att de med posttur avsett i

främsta rummet lantbrevbäringstur. Det är då icke riktigt att påstå, att

förhållandena de senaste åren försämrats utan i stället har betydande förbättringar

genomförts i hela landet bl. a. genom successiv utbyggnad av

lantbrevbäringsnätet och ökad motorisering samt genom inrättandet av

andra enklare postanordningar och genom turökning. Under 1955 och 1956

uppges 60 000 lanthushåll i landet ha fått sina postförhållanden förbättrade,

medan ett obetydligt antal fått dem försämrade genom ändrad linjesträckning

o. d.

I vissa fall har SJ förlängt tågens gångtider. Det har då inträffat, att

anslutande landsvägspostföringslinjer måst senareläggas. I andra fall har

minskad resandefrekvens föranlett inskränkning av turantalet på vissa

busslinjer. Om post befordrats med nedlagd tur, har, där så ansetts ekonomiskt

möjligt, postverket insatt bil eller annat färdmedel.

Indragning av lantbrevbäringslinje har skett i mycket få fall och i regel

gällt fåturslinjer i glest bebyggda trakter, där lantbrevbäring ställt sig

kostsam och övergång till postbefordran med buss eller bil i linjetrafik

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1957

därför varit naturlig. Ändring av linjesträckning kan förekomma i sådana

fall, då vägarna blir svårframkomliga på grund av bristande vägunderhåll

o. d., eller där nya, bättre vägar tillkommit. Genom postmängdens ökning

och lantbrevbäringslinjernas utsträckning har en övergång till motorfordon

blivit nödvändig. Man har då måst hålla sig till vägar, som är framkomliga

för motorfordon, varvid enstaka gårdar ibland ej längre kunnat

besökas, vilket innebär en försämring för de där boende men en förbättring

för det stora flertalet.

Vid ifrågasatt ändring skall lokal postmyndighet verkställa utredning,

i regel på ort och ställe. Vid större trafikomläggningar tillskrivs ortens

kommunalfullmäktige eller kommunalnämnd med redogörelse för planerade

åtgärder. När så anses önskvärt eller behövligt är representant för postverket

närvarande vid sammanträdena i orten. Ofta anordnas särskilda

informationsmöten och ibland enkäter bland ortsbefolkningen. Vid mera

begränsade trafikomläggningar brukar vederbörande postmästare på ett

förberedande stadium underrättar de närmast berörda. I vissa fall, såsom då

ett trafikföretag som anlitas för postbefordran ändrar sina tidtabeller med

kort varsel, hinner dock den lokala postmyndigheten icke alla gånger underrätta

berörda posttrafikanter om ändringen.

Styrelsen anser för sin del, att den praxis som sålunda utbildats för kontakt

med kommunala myndigheter är lämplig och ändamålsenlig. Handläggningen

av trafikärenden skulle i hög grad försvåras och fördröjas, om

postverket inför planerade större omläggningar skulle tvingas att tillfråga

varje enskild person, som berörs av omläggningen. Enligt styrelsens mening

är motionärens önskemål i huvudsak redan tillgodosett.

Landskommunernas förbund anser, att ett affärsdrivande verk med monopolrätt

icke med uteslutande sikte på lönsamheten får genomföra förändringar

till det sämre och anför vidare:

Motionsyrkandet synes vara väl anspråkslöst. Det kan icke vara mycket

vunnet med att den i varje särskilt fall berörda mindre gruppen av postabonnenter

skall få formell möjlighet att yttra sig, innan vederbörande

myndighet fattar beslutet om indragning. Man kan utgå ifrån att den ifrågasatta

indragningen kommer att mötas av det motstånd, som den lilla

gruppen i varje särskilt fall förmår prestera. Enligt styrelsens mening är

det lämpligt att kommunens styrelse i sådana fall regelmässigt får företräda

den lokala opinionen. Ett kommunalt organ har bättre möjligheter

att vidareföra ett ärende för prövning i högre instanser.

Utskottet. Utskottet behandlade vid 1954 års riksdag ett ärende som hade

vissa beröringspunkter med det nu föreliggande. I utlåtande (nr 15) över

s. 15 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1957 15

motioner om lokala synpunkters beaktande vid förändringar i affärsverkens

serviceförhållanden underströk utskottet bl. a. vikten av att de lokala

intressena i sådana fall finge komma till tals. I utlåtandet redogjordes

för de olika former för samråd som förekom mellan myndigheterna och

kommunala organ eller andra representanter för ortsbefolkningen. Utskottet

ansåg sig böra fästa stort avseende vid den av affärsverken deklarerade

inställningen att man önskade samråda med organ för ortsbefolkningen

och så långt sig göra läte taga hänsyn till av densamma framförda

önskemål.

De över föreliggande motioner inhämtade yttrandena av Landskommunernas

förbund och generalpoststyrelsen synes ge uttryck för vissa olikheter

i uppfattningen om de rådande förhållandena. För dem både gemensamt

är emellertid att de förordar, att den lokala opinionen får företrädas

av kommunala organ.

Utskottet finner det för egen del i enlighet med sin år 1954 uttalade mening

av vikt, att de av postverkets åtgärder berörda abonnenterna beredes

tillfälle att på något sätt giva uttryck för sin mening i sådana fall som i

motionerna åsyftas. Starka skäl synes utskottet tala för att det önskvärda

samrådet i första hand får ske mellan postmyndigheten och representanter

för vederbörande kommuns styrelse. Härigenom torde som regel abonnenternas

intressen kunna bäst tillvaratagas och en dylik ordning synes även

ur praktiska synpunkter tillrådlig. I varje fall är det naturligtvis också

nödvändigt att postverket i god tid underrättar de enskilda abonnenter som

förändringen berör eller andra företrädare för dem än kommunstyrelsen.

Den redogörelse generalpoststyrelsen i yttrandet över motionerna lämnat

beträffande de kontakter med kommunala organ, som postverket

brukar taga när det gäller ändringar i verkets serviceförhållanden, ger vid

handen, att man inom ämbetsverket önskar låta abonnenterna få göra sig

hörda och att man är beredd att taga hänsyn till deras önskemål. Utskottet

anser sig kunna taga fasta på denna postverkets inställning och vill starkt

framhålla vikten av att samråd med såväl kommunens representanter som

abonnenterna sker regelmässigt i de fall, då i motionerna avsedda situationer

uppstår.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 163 och II: 200 må anses

besvarade genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 7 mars 1957

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1957

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wolgast, Jonsson, John Wiktor, fru

Wallentheim, Strandler, Arrhén, Ståhle, Lundström, Nord*, fru Nilsson

och fru Hamrin-Thorell;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Hammar*, fru

Svedberg, herrar Dickson, Bark, Andersson i Björkäng, Andersson i Linköping,

Carlsson i Huskvarna*, Lundqvist och fru Jäderberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Alfa Boktr. Sthlm 1957

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.