Betänkande i anledning av väckt motion om ändrade grunder för beräkning av lagfartsstämpel vid förvärv av vissa slag av egnahem.
1957-02-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1957:10, Betänkande i anledning av väckt motion om ändrade grunder för beräkning av lagfartsstämpel vid förvärv av vissa slag av egnahem.
Dokumentets text
8
Bevillningsutskottets betänkande nr JO år 1957
Nr 10
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
om ändrade grunder för beräkning av lagfartsstämpel
vid förvärv av vissa slag av egnahem.
(1 :a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, I:
214, av herr Ragnar Bergh m. fl., har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte begära förslag till sådan ändring i förordningen angående
stämpelavgiften, att för köpare av egnahem allenast markvärdet skall
beaktas vid beräkning av lagfartsstämpel, därest fastigheten överlåtes och
bostadsbyggnad därå uppförts av kommun eller företag, som av bostadsstyrelsen
jämlikt 4 § i kungörelsen om egnahemslån och förbättringslån jämställts
med kommun, och statliga egnahemslån i samband därmed och före
det anmälan om slutbesiktning ingivits till vederbörande låneorgan övertagits
av köparen».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Skyldigheten att erlägga lagfartsstämpel regleras genom förordningen den
19 november 1914 angående stämpelavgiften. Enligt 8 § i nämnda förordning
skall avhandling om köp av fast egendom, då den företes för lagfart,
förutom i vissa undantagsfall, förses med stämpel. Stämpeln utgår med 1
krona för varje fulla 100 kronor av egendomens värde om densamma förvärvats
av annan än aktiebolag. För sådana bolag utgör stämpeln 2 kronor
för varje fulla 100 kronor av egendomens värde med det undantag, att
aktiebolag, som är berättigat att erhålla statslån från egnahemslånefonden
eller jordförmedlingsfonden, och bankbolag i fråga om förvärv av annan
fastighet än sådan, som är avsedd för bankens inrymmande, skall erlägga
stämpel med allenast 1 krona för varje fulla 100 kronor av värdet. Jämlikt
10 § nämnda förordning må värdet av fast egendom vid beräkning av lagfartsstämpel
ej upptagas lägre än nästföregående års taxeringsvärde men
skall beräknas efter köpeskillingen, såframt denna överstiger nämnda
värde. Där köpehandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade villkor,
överlåtes inom den för lagfart föreskrivna tiden, räknat från första fånget,
och inom samma tid för lagfart företes samt köpehandlingen därvid är
åtföljd av skriftlig, av såväl säljare som köpare på heder och samvete avgiven
förklaring, att icke i någon form lämnats eller skall lämnas annan
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1957 9
betalning för köpet än den, som finnes upptagen i den för lagfart företedda
fångeshandlingen, äger stämpelbeläggning rum allenast för sista fånget. Enligt
9 § stämpelförordningen skall stämpel till köpebrev på grund varav
lagfart sökes bekostas av kontrahenterna till hälften vardera, om ej annorlunda
blivit avtalat.
Frågan om en revision av stämpelförordningen bär vid upprepade tillfällen
varit föremål för riksdagens uppmärksamhet bl. a. i vad avser grunderna
för erläggande av lagfartsstämpel.
Sålunda hemställde redan 1929 års bevillningsutskott i sitt betänkande nr
28, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en allmän
revision av stämpellagstiftningen, i vad densamma avsåge avgifter, som utginge
enligt 8 § stämpelförordningen. I betänkandet framhölls, att nämnda
revision närmast borde avse stämpelskatten på grund av bland annat öveilåtelser.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.
I anledning av väckta motioner beslöt vidare 1937 års riksdag på hemställan
av samma års bevillningsutskott (betänkande nr 32) i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om utredning beträffande frågan om åtgärder mot
uteblivet eller försenat erläggande av lagfartsstämpel.
Vid 1944 års riksdag väcktes motioner med yrkande att riksdagen hos
Kungl. Maj :t måtte begära en allsidig utredning om grunderna för lagfartsstämpelns
utgörande. I enlighet med utskottets hemställan i betänkande in
31 beslöt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj.t
ville låta verkställa utredning angående åtgärder för att förebygga ett kringgående
av gällande bestämmelser om lagfartsstämpel samt att Kungl. Maj:t
måtte snarast möjligt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
1947 års riksdag hade att taga ställning till ett motionsvis framställt yrkande
om nedsättning av lagfartsstämpeln vid köp och byte av fast egendom
till 0,3 procent av köpesumman (taxeringsvärdet). I bevillningsutskottets
av riksdagen godkända betänkande nr 13 underströk utskottet ånyo
önskvärdheten av att den utredning, varom hemställan gjordes av 1944 års
riksdag, utan dröjsmål slutfördes.
I en motion vid 1950 års riksdag yrkades den ändringen i stämpelförordningen,
att vid köp och byte av bl. a. fast egendom stämpeln skulle ei läggas
av förvärvaren. 1 en annan motion vid samma års riksdag hemställdes, alt
lagfartsstämpeln vid köp och byte av fast egendom skulle avskaffas. På
hemställan av bevillningsutskottet i dess betänkande nr 18 lämnade riksdagen
båda motionsyrkandena utan åtgärd. Därvid förutsattes att en översyn
av slämpelförordningen inom kort skulle igångsättas.
I 1952 års bevillningsutskotts betänkande nr 20 i anledning av väckta motioner
angående skyldigheten att erlägga lagfartsstämpel vid fastighetsöverlåtelse
genom fusion yttrade utskottet bl. a. följande.
Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår alt riksdagen vid
ett flertal tillfällen begärt en revision av stämpelförordningens bestämmel
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1957
ser om stämpelbeläggning av enskilda handlingar, varvid särskilt belysts
behovet av en översyn rörande reglerna för lagfartsstämpelns utgörande. Vidare
ha riksdagens revisorer i berättelsen över den år 1951 av dem verkställda
granskningen angående statsverket förordat en översyn av gällande
regler för stämpelbeläggning av de från statsmyndigheterna utgående expeditionerna.
Med hänsyn till det anförda vill utskottet starkt understryka
behovet av en översyn av stämpelförordningen, och utskottet finner angeläget
att en sådan översyn utan dröjsmål igångsättes.
Betänkandet godkändes av riksdagen.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades år 1953 en särskild
utredningsman för alt verkställa en översyn av lösen- och slämpelförordningarna.
I direktiven för utredningen uttalade chefen för finansdepartementet bl. a.
Den av riksdagen begärda översynen har angivits närmast skola avse
stämpelbeläggningen av de från statsmyndigheterna utgående expeditionerna.
Vid en blivande utredning bör emellertid även verkställas en översyn i
tekniskt hänseende av stämpelförordningens bestämmelser om stämpel till
enskilda handlingar. Förslag om ändrinigar i dessa bestämmelser har framförts
såväl motionsvägen i riksdagen som genom framställningar till Kungl.
Maj :t. Sålunda kan nämnas att riksdagen i olika sammanhang uttalat önskemål
om utredning angående grunderna för lagfartsstämpelns erläggande.
Behovet av en sådan utredning — vilken närmast ansetts böra taga sikte på
att astadkomma större jämnhet i beskattningen vid å ena sidan direkt köp
av fastighet och å andra sidan förvärv av aktier eller andelar i bolag eller
fvie?n"n’ oS0m.äSer fastighet — har närmare belysts i bevillningsutskottets
vid 1950 års riksdag betänkande nr 18 och där åberopade tidigare utskottsbetänkanden.
Med anledning av att departementschefen i de förenämnda utredningsdirektiven
framhållit önskvärdheten av att frågan om stämpelplikten vid
fusionsavtal behandlades med förtur, avlämnade utredningsmannen år
1954 en promemoria i ämnet. Denna promemoria lades till grund för de av
1954 års riksdag antagna bestämmelserna i stämpelförordningen rörande
stämpelfrihet vid vissa fusionsförvärv (SFS 1954: 213).
Slutligen må här nämnas, att i en motion vid 1955 års riksdag hemställdes
om införande av bestämmelser om rätt att erlägga lagfartsstämpel till belopp
överstigande 2 000 kronor genom fem årliga inbetalningar vid förvärv
av fast egendom enligt förordningen den 21 maj 1954 om fondskatt. Motionsyrkandet
avstyrktes av bevillningsutskottet i dess av riksdagen godkända
betänkande nr 25 på grund av de skatteförmåner, som fondskatteförordningen
erbjuder vid utköp av ett företags tillgångar, samt med hänsyn till
att många av fondskatten berörda företag ursprungligen tillkommit för att
ernå skatteförmåner på stämpelskattens område.
I den föreliggande motionen har anförts i huvudsak följande.
Statsmakterna har på olika sätt sökt främja en utveckling av egnahemsbjggandet.
Uttryck härför är bl. a. förekommande långivning till egnahem
Bevillningsutskottets betänkande nv 10 ur 1957 11
och det ofta betonade intresset ur allmän synpunkt, att åtgärder vidtages
i syfte att rationalisera och förbilliga byggande av egnahem. 1 kungörelsen
den 30 juni 1948 (nr 546) om egnahemslån och förbättringslån har som
huvudprincip angivits, att lån må av statsmedel beviljas för nybyggnad av
sådant bostadshus, som skall bebos av låntagaren. I kungörelsen angives
emellertid, att egnahemslån jämväl må beviljas kommun eller sådan företagare,
som enligt 4 § i kungörelsen jämställts med kommun. Därmed åsyftas
bolag, förening eller stiftelse, som arbetar under betryggande, kontrollerade
former och utan enskilt vinstsyfte. I praktiken har det visat sig fördelaktigt,
att kommun eller nu nämnd företagare under byggnadstiden är
huvudman för gruppbebyggelse och att kommunen eller företagaren under
byggnadstiden också äger såväl mark som byggnader, överlåtelse till de
slutliga egnahemsägarna sker därvid först i samband med att busen blir
inflyttningsklara.
Bestämmelserna i stämpelförordningen medför emellertid ökade lagfartskoslnader,
enär den slutlige egnahemsägaren, som övertar fastigheten
först efter byggnadens färdigställande, kommer att påföras stämpelavgift
beräknad efter värdet av icke endast tomten utan även byggnaden. Stämpelförordningens
bestämmelser motverkar följaktligen det angelägna syftet
att sänka byggnadskostnaderna, då enligt gällande bestämmelser två förvärv
kommer att stämpelbeläggas, därvid stämpelavgiften med avseende å det
senare förvärvet uppgår till högre belopp än vid det tidigare förvärvet. Med
hänsyn härtill synes en ändring av ifrågavarande bestämmelser, åtminstone
i sådan utsträckning att stämpelavgiften för det senare förvärvet icke höjs,
väl motiverad.
Redan nu beaktas likartade synpunkter. Ett aktiebolag, som är berättigat
att erhålla statslån från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden,
får vid förvärv av fast egendom erlägga en stämpelavgift, som uppgår endast
till hälften av den avgift, som utgår för andra aktiebolags förvärv. Vidare
erinras om att enligt 8 § stämpelförordningen utgår icke stämpelavgift,
då en förvärvare inom en i lagen angiven kort lid efter sitt förvärv ånyo
överlåter fastigheten.
Utskottet. Enligt 8 § förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften
skall vid överlåtelse av fast egendom genom köp eller byte m. fl.
fång överlåtelsehandling, när den företes för lagfart, utom i vissa undantagsfall,
förses med stämpel. Lagfartsstämpeln utgår med 1 procent eller, om
fastigheten förvärvats av aktiebolag, med i regel 2 procent av egendomens
värde. Jämlikt 10 § stämpelförordningen skall vid beräkning av lagfartsstämpel
värdet å fast egendom ej upptagas lägre än näst föregående års
taxeringsvärde men skall beräknas efter köpeskillingen, om denna överstiger
nämnda värde. År taxeringsvärde ej åsatt fastigheten, skall som sådant anses
det värde vartill egendomen kan uppskattas. Om ej annat avtalats, skall
enligt 9 § nämnda förordning stämpeln bekostas av köpare och säljare till
hälften vardera.
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1957
I den föreliggande motionen har begärts utredning med förslag till sådan
ändring i stämpelförordningen, att lagfartsstämpel endast skall utgå å fastighetens
markvärde vid förvärv från kommun eller företag, som enligt 4 §
kungörelsen den 30 juni 1948 om egnahemslån och förbättringslån jämställes
med kommun, av sådan fastighet, varå byggnad uppförts med statliga
egnahemslån av kommunen eller företaget. Till stöd för yrkandet har motionärerna
framhållit, att statsmakterna på olika sätt sökt främja byggandet
av egnahem bl. a. genom att bevilja statliga lån. För att nedbringa byggnadskostnaderna
har det visat sig fördelaktigt, att kommun eller därmed
jämställt företag ställer sig som huvudman för gruppbebyggelse och att
överlåtelse till egnahemsägare sker först efter byggnadernas färdigställande.
Detta medför emellertid en ökning av lagfartskostnaderna för egnahemsägaren,
enär han på grund av stämpelförordningens bestämmelser påföres
stämpelavgift beräknad å såväl markvärdet som byggnadsvärdet.
Utskottet, som är väl medvetet om att nuvarande bestämmelser i stämpelförordningen
medför olägenheter i skilda hänseenden, anser de i motionen
framförda synpunkterna värda beaktande. Som av den ovan lämnade redogörelsen
framgår har år 1953 efter hemställan av riksdagen tillsatts en utredning
med uppgift att bl. a. överse stämpelförordningens bestämmelser.
Utskottet förutsätter, att utredningsmannen under det fortsatta utredningsarbetet
även upptar det i motionen behandlade spörsmålet till övervägande.
Med anledning därav anser utskottet någon åtgärd från riksdagens sida
för närvarande icke vara påkallad. Utskottet vill emellertid framhålla önskvärdheten
av att utredningens förslag förelägges riksdagen så snart omständigheterna
det medger.
Utskottet finner sig sålunda icke kunna tillstyrka bifall till den föreliggande
motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen I: 214 av herr Ragnar Bergh in. fl. om ändrade
grunder för beräkning av lagfartsstämpel vid inköp av
vissa slag av egnahem icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 26 februari 1957
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heiiman, Spetz,
Eriksson, Snygg, Söderquist, Rune Johansson och Rengtson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson, Sundström, Nilsson i Svalöv,
Brandt, Allard, Vigelsbo, Strandh, Henriksson, Christenson i Malmö och Anderson
i Sundsvall.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.