Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om ändrade grunder för beräkning av lagfartsstämpel vid förvärv av vissa slag av egnahem.

1957-02-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1957:10, Betänkande i anledning av väckt motion om ändrade grunder för beräkning av lagfartsstämpel vid förvärv av vissa slag av egnahem.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr JO år 1957

Nr 10

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

om ändrade grunder för beräkning av lagfartsstämpel

vid förvärv av vissa slag av egnahem.

(1 :a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, I:

214, av herr Ragnar Bergh m. fl., har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte begära förslag till sådan ändring i förordningen angående

stämpelavgiften, att för köpare av egnahem allenast markvärdet skall

beaktas vid beräkning av lagfartsstämpel, därest fastigheten överlåtes och

bostadsbyggnad därå uppförts av kommun eller företag, som av bostadsstyrelsen

jämlikt 4 § i kungörelsen om egnahemslån och förbättringslån jämställts

med kommun, och statliga egnahemslån i samband därmed och före

det anmälan om slutbesiktning ingivits till vederbörande låneorgan övertagits

av köparen».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Skyldigheten att erlägga lagfartsstämpel regleras genom förordningen den

19 november 1914 angående stämpelavgiften. Enligt 8 § i nämnda förordning

skall avhandling om köp av fast egendom, då den företes för lagfart,

förutom i vissa undantagsfall, förses med stämpel. Stämpeln utgår med 1

krona för varje fulla 100 kronor av egendomens värde om densamma förvärvats

av annan än aktiebolag. För sådana bolag utgör stämpeln 2 kronor

för varje fulla 100 kronor av egendomens värde med det undantag, att

aktiebolag, som är berättigat att erhålla statslån från egnahemslånefonden

eller jordförmedlingsfonden, och bankbolag i fråga om förvärv av annan

fastighet än sådan, som är avsedd för bankens inrymmande, skall erlägga

stämpel med allenast 1 krona för varje fulla 100 kronor av värdet. Jämlikt

10 § nämnda förordning må värdet av fast egendom vid beräkning av lagfartsstämpel

ej upptagas lägre än nästföregående års taxeringsvärde men

skall beräknas efter köpeskillingen, såframt denna överstiger nämnda

värde. Där köpehandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade villkor,

överlåtes inom den för lagfart föreskrivna tiden, räknat från första fånget,

och inom samma tid för lagfart företes samt köpehandlingen därvid är

åtföljd av skriftlig, av såväl säljare som köpare på heder och samvete avgiven

förklaring, att icke i någon form lämnats eller skall lämnas annan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1957 9

betalning för köpet än den, som finnes upptagen i den för lagfart företedda

fångeshandlingen, äger stämpelbeläggning rum allenast för sista fånget. Enligt

9 § stämpelförordningen skall stämpel till köpebrev på grund varav

lagfart sökes bekostas av kontrahenterna till hälften vardera, om ej annorlunda

blivit avtalat.

Frågan om en revision av stämpelförordningen bär vid upprepade tillfällen

varit föremål för riksdagens uppmärksamhet bl. a. i vad avser grunderna

för erläggande av lagfartsstämpel.

Sålunda hemställde redan 1929 års bevillningsutskott i sitt betänkande nr

28, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en allmän

revision av stämpellagstiftningen, i vad densamma avsåge avgifter, som utginge

enligt 8 § stämpelförordningen. I betänkandet framhölls, att nämnda

revision närmast borde avse stämpelskatten på grund av bland annat öveilåtelser.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

I anledning av väckta motioner beslöt vidare 1937 års riksdag på hemställan

av samma års bevillningsutskott (betänkande nr 32) i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om utredning beträffande frågan om åtgärder mot

uteblivet eller försenat erläggande av lagfartsstämpel.

Vid 1944 års riksdag väcktes motioner med yrkande att riksdagen hos

Kungl. Maj :t måtte begära en allsidig utredning om grunderna för lagfartsstämpelns

utgörande. I enlighet med utskottets hemställan i betänkande in

31 beslöt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj.t

ville låta verkställa utredning angående åtgärder för att förebygga ett kringgående

av gällande bestämmelser om lagfartsstämpel samt att Kungl. Maj:t

måtte snarast möjligt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

1947 års riksdag hade att taga ställning till ett motionsvis framställt yrkande

om nedsättning av lagfartsstämpeln vid köp och byte av fast egendom

till 0,3 procent av köpesumman (taxeringsvärdet). I bevillningsutskottets

av riksdagen godkända betänkande nr 13 underströk utskottet ånyo

önskvärdheten av att den utredning, varom hemställan gjordes av 1944 års

riksdag, utan dröjsmål slutfördes.

I en motion vid 1950 års riksdag yrkades den ändringen i stämpelförordningen,

att vid köp och byte av bl. a. fast egendom stämpeln skulle ei läggas

av förvärvaren. 1 en annan motion vid samma års riksdag hemställdes, alt

lagfartsstämpeln vid köp och byte av fast egendom skulle avskaffas. På

hemställan av bevillningsutskottet i dess betänkande nr 18 lämnade riksdagen

båda motionsyrkandena utan åtgärd. Därvid förutsattes att en översyn

av slämpelförordningen inom kort skulle igångsättas.

I 1952 års bevillningsutskotts betänkande nr 20 i anledning av väckta motioner

angående skyldigheten att erlägga lagfartsstämpel vid fastighetsöverlåtelse

genom fusion yttrade utskottet bl. a. följande.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår alt riksdagen vid

ett flertal tillfällen begärt en revision av stämpelförordningens bestämmel
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1957

ser om stämpelbeläggning av enskilda handlingar, varvid särskilt belysts

behovet av en översyn rörande reglerna för lagfartsstämpelns utgörande. Vidare

ha riksdagens revisorer i berättelsen över den år 1951 av dem verkställda

granskningen angående statsverket förordat en översyn av gällande

regler för stämpelbeläggning av de från statsmyndigheterna utgående expeditionerna.

Med hänsyn till det anförda vill utskottet starkt understryka

behovet av en översyn av stämpelförordningen, och utskottet finner angeläget

att en sådan översyn utan dröjsmål igångsättes.

Betänkandet godkändes av riksdagen.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades år 1953 en särskild

utredningsman för alt verkställa en översyn av lösen- och slämpelförordningarna.

I direktiven för utredningen uttalade chefen för finansdepartementet bl. a.

Den av riksdagen begärda översynen har angivits närmast skola avse

stämpelbeläggningen av de från statsmyndigheterna utgående expeditionerna.

Vid en blivande utredning bör emellertid även verkställas en översyn i

tekniskt hänseende av stämpelförordningens bestämmelser om stämpel till

enskilda handlingar. Förslag om ändrinigar i dessa bestämmelser har framförts

såväl motionsvägen i riksdagen som genom framställningar till Kungl.

Maj :t. Sålunda kan nämnas att riksdagen i olika sammanhang uttalat önskemål

om utredning angående grunderna för lagfartsstämpelns erläggande.

Behovet av en sådan utredning — vilken närmast ansetts böra taga sikte på

att astadkomma större jämnhet i beskattningen vid å ena sidan direkt köp

av fastighet och å andra sidan förvärv av aktier eller andelar i bolag eller

fvie?n"n’ oS0m.äSer fastighet — har närmare belysts i bevillningsutskottets

vid 1950 års riksdag betänkande nr 18 och där åberopade tidigare utskottsbetänkanden.

Med anledning av att departementschefen i de förenämnda utredningsdirektiven

framhållit önskvärdheten av att frågan om stämpelplikten vid

fusionsavtal behandlades med förtur, avlämnade utredningsmannen år

1954 en promemoria i ämnet. Denna promemoria lades till grund för de av

1954 års riksdag antagna bestämmelserna i stämpelförordningen rörande

stämpelfrihet vid vissa fusionsförvärv (SFS 1954: 213).

Slutligen må här nämnas, att i en motion vid 1955 års riksdag hemställdes

om införande av bestämmelser om rätt att erlägga lagfartsstämpel till belopp

överstigande 2 000 kronor genom fem årliga inbetalningar vid förvärv

av fast egendom enligt förordningen den 21 maj 1954 om fondskatt. Motionsyrkandet

avstyrktes av bevillningsutskottet i dess av riksdagen godkända

betänkande nr 25 på grund av de skatteförmåner, som fondskatteförordningen

erbjuder vid utköp av ett företags tillgångar, samt med hänsyn till

att många av fondskatten berörda företag ursprungligen tillkommit för att

ernå skatteförmåner på stämpelskattens område.

I den föreliggande motionen har anförts i huvudsak följande.

Statsmakterna har på olika sätt sökt främja en utveckling av egnahemsbjggandet.

Uttryck härför är bl. a. förekommande långivning till egnahem

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nv 10 ur 1957 11

och det ofta betonade intresset ur allmän synpunkt, att åtgärder vidtages

i syfte att rationalisera och förbilliga byggande av egnahem. 1 kungörelsen

den 30 juni 1948 (nr 546) om egnahemslån och förbättringslån har som

huvudprincip angivits, att lån må av statsmedel beviljas för nybyggnad av

sådant bostadshus, som skall bebos av låntagaren. I kungörelsen angives

emellertid, att egnahemslån jämväl må beviljas kommun eller sådan företagare,

som enligt 4 § i kungörelsen jämställts med kommun. Därmed åsyftas

bolag, förening eller stiftelse, som arbetar under betryggande, kontrollerade

former och utan enskilt vinstsyfte. I praktiken har det visat sig fördelaktigt,

att kommun eller nu nämnd företagare under byggnadstiden är

huvudman för gruppbebyggelse och att kommunen eller företagaren under

byggnadstiden också äger såväl mark som byggnader, överlåtelse till de

slutliga egnahemsägarna sker därvid först i samband med att busen blir

inflyttningsklara.

Bestämmelserna i stämpelförordningen medför emellertid ökade lagfartskoslnader,

enär den slutlige egnahemsägaren, som övertar fastigheten

först efter byggnadens färdigställande, kommer att påföras stämpelavgift

beräknad efter värdet av icke endast tomten utan även byggnaden. Stämpelförordningens

bestämmelser motverkar följaktligen det angelägna syftet

att sänka byggnadskostnaderna, då enligt gällande bestämmelser två förvärv

kommer att stämpelbeläggas, därvid stämpelavgiften med avseende å det

senare förvärvet uppgår till högre belopp än vid det tidigare förvärvet. Med

hänsyn härtill synes en ändring av ifrågavarande bestämmelser, åtminstone

i sådan utsträckning att stämpelavgiften för det senare förvärvet icke höjs,

väl motiverad.

Redan nu beaktas likartade synpunkter. Ett aktiebolag, som är berättigat

att erhålla statslån från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden,

får vid förvärv av fast egendom erlägga en stämpelavgift, som uppgår endast

till hälften av den avgift, som utgår för andra aktiebolags förvärv. Vidare

erinras om att enligt 8 § stämpelförordningen utgår icke stämpelavgift,

då en förvärvare inom en i lagen angiven kort lid efter sitt förvärv ånyo

överlåter fastigheten.

Utskottet. Enligt 8 § förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

skall vid överlåtelse av fast egendom genom köp eller byte m. fl.

fång överlåtelsehandling, när den företes för lagfart, utom i vissa undantagsfall,

förses med stämpel. Lagfartsstämpeln utgår med 1 procent eller, om

fastigheten förvärvats av aktiebolag, med i regel 2 procent av egendomens

värde. Jämlikt 10 § stämpelförordningen skall vid beräkning av lagfartsstämpel

värdet å fast egendom ej upptagas lägre än näst föregående års

taxeringsvärde men skall beräknas efter köpeskillingen, om denna överstiger

nämnda värde. År taxeringsvärde ej åsatt fastigheten, skall som sådant anses

det värde vartill egendomen kan uppskattas. Om ej annat avtalats, skall

enligt 9 § nämnda förordning stämpeln bekostas av köpare och säljare till

hälften vardera.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1957

I den föreliggande motionen har begärts utredning med förslag till sådan

ändring i stämpelförordningen, att lagfartsstämpel endast skall utgå å fastighetens

markvärde vid förvärv från kommun eller företag, som enligt 4 §

kungörelsen den 30 juni 1948 om egnahemslån och förbättringslån jämställes

med kommun, av sådan fastighet, varå byggnad uppförts med statliga

egnahemslån av kommunen eller företaget. Till stöd för yrkandet har motionärerna

framhållit, att statsmakterna på olika sätt sökt främja byggandet

av egnahem bl. a. genom att bevilja statliga lån. För att nedbringa byggnadskostnaderna

har det visat sig fördelaktigt, att kommun eller därmed

jämställt företag ställer sig som huvudman för gruppbebyggelse och att

överlåtelse till egnahemsägare sker först efter byggnadernas färdigställande.

Detta medför emellertid en ökning av lagfartskostnaderna för egnahemsägaren,

enär han på grund av stämpelförordningens bestämmelser påföres

stämpelavgift beräknad å såväl markvärdet som byggnadsvärdet.

Utskottet, som är väl medvetet om att nuvarande bestämmelser i stämpelförordningen

medför olägenheter i skilda hänseenden, anser de i motionen

framförda synpunkterna värda beaktande. Som av den ovan lämnade redogörelsen

framgår har år 1953 efter hemställan av riksdagen tillsatts en utredning

med uppgift att bl. a. överse stämpelförordningens bestämmelser.

Utskottet förutsätter, att utredningsmannen under det fortsatta utredningsarbetet

även upptar det i motionen behandlade spörsmålet till övervägande.

Med anledning därav anser utskottet någon åtgärd från riksdagens sida

för närvarande icke vara påkallad. Utskottet vill emellertid framhålla önskvärdheten

av att utredningens förslag förelägges riksdagen så snart omständigheterna

det medger.

Utskottet finner sig sålunda icke kunna tillstyrka bifall till den föreliggande

motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 214 av herr Ragnar Bergh in. fl. om ändrade

grunder för beräkning av lagfartsstämpel vid inköp av

vissa slag av egnahem icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1957

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heiiman, Spetz,

Eriksson, Snygg, Söderquist, Rune Johansson och Rengtson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson, Sundström, Nilsson i Svalöv,

Brandt, Allard, Vigelsbo, Strandh, Henriksson, Christenson i Malmö och Anderson

i Sundsvall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.