Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändring i förordningen om automobilskatt.

1957-03-05 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1957:16, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändring i förordningen om automobilskatt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1957

1

Nr 16

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändring i förordningen om automobilskatt.

(l:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 137 av herr Mannerskantz m. fl. och II:

170 av herr Lothigius m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte antaga

följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5 §•

Skatt utgår--— följande belopp:

a) för tvåhjulig---fyrtio kronor;

b) för tvåhjulig---sextio kronor;

c) för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk:

för personautomobil dels grundavgift med etthundratio kronor, dels ock

tjugoåtta kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiosju

kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra kilogram; samt

för omnibus dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiotre

kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt

minskad med niohundra kilogram;

d) for annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,

med etthundra kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen kilogram, med åttio kronor;

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 16

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1957

om totalvikten uppgår till ettusen men icke ettusenfemhundra kilogram,

med etthundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra men icke tvåtusen kilogram,

med tvåhundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till tvåtusen men icke tretusen kilogram, med

trehundratjugo kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen men icke femtusen kilogram, med

fyrahundra kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen men icke åttatusen kilogram, med

fyrahundraåttio kronor; samt

om totalvikten uppgår till åttatusen kilogram med femhundrasextio kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958».

2) de likalydande motionerna I: 210 av herrar Lindblom och Lundström

samt II: 255 av herrar Sjölin och Neländer, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta sänka fordonsskatten för lastbil, släpvagn och omnibus till de

skattesatser, som gällde före den av 1954 års riksdag beslutade höjningen,

att träda i kraft den 1 januari 1958 samt att vederbörande utskott måtte

utarbeta förslag till erforderlig författningstext».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 137 och II: 255.

Beskattningen av motorfordonstrafiken är anordnad dels såsom en

skatt på själva fordonet och dels såsom en drivmedelsskatt.

Fordonsskatten uttages enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om

automobilskatt. Skatten erlägges årligen för här i riket registrerade personbilar,

lastbilar, bussar, släpvagnar och motorcyklar. För personbilar,

lastbilar och bussar utgår skatten med dels en för alla dessa fordon enhetlig

grundavgift och dels därutöver en på visst sätt beräknad tilläggsavgift. Fordonsskatten

för släpvagnar utgöres i förhållande till fordonens indelning i

viktklasser.

Genom beslut av 1952 års riksdag höjdes fordonsskatten från och med

den 1 januari 1953 i förhållande till då gällande skattesatser, som tillämpats

sedan den 1 januari 1946. Vid 1954 års riksdag beslöts ytterligare höjning

av fordonsskatten för personbilar, lastbilar, bussar och vissa släpvagnar

med verkan från och med den 1 januari 1955. De skattesatser, som gällt

under åren 1946—1952 respektive 1953—1954 för de nu nämnda slagen av

fordon, framgår av följande tablå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1957

Fordon

Personbilar........

Lastbilar..........

Omnibussar ......

Släpvagnar

Totalvikt:

< 1 000 kg......

1 000—1 499 kg....

1 500—1 999 » ....

2 000—2 999 » ....

3 000—4 999 » ....

5 000—7 999 » ....

8 000 kg eller högre

Skattesatserna1

Åren 1946—52 Åren 1953—54

70 + 20

100 + 28

70 + 25

100 + 37

70 + 22

100 + 33

56

80

112

160

168

240

196

320

]

400

224

480

1

560

De år 1954 genomförda ändringarna i fordonsbeskattningen innebar en

höjning dels av grundbeloppet för personbilar, lastbilar och bussar med

10 kronor, d. v. s. från 100 till 110 kronor, dels av tilläggsavgifterna för

lastbilar (över 3 000 kg) och bussar (över 5 000 kg) med efter tjänstevikten

stigande belopp och dels av fordonsskatten för tyngre släpvagnar

(5 000 kg och mera). Härjämte sänktes skatten för vissa lättare släpvagnar.

Vad angår tilläggsavgifterna för lastbilar och bussar

är den närmare innebörden av 1954 års beslut följande. Tilläggsavgiften

för lastbilar bibehölls vid 37 kronor för varje påbörjat hundratal kg av

tjänstevikten, minskad med 900 kg, då det gäller tjänstevikter icke överstigande

3 000 kg, medan för lastbilar med högre tjänstevikt tilläggsavgiften

höjdes till 64 kronor för varje påbörjat hundratal kg av den del av tjänstevikten,

som ligger mellan 3 000 och 7 000 kg, samt till 120 kronor för varje

påbörjat hundratal kg av den del av tjänstevikten som överstiger 7 000 kg.

För bussar med tjänstevikt av högst 5 000 kg bibehölls tilläggsavgiften oförändrad

vid 33 kronor för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten,

minskad med 900 kg, medan tilläggsavgiften för bussar med högre tjänstevikt

höjdes från 33 till 55 kronor för den del av tjänstevikten som överstiger

5 000 kg.

Beträffande släpvagnar innebar 1954 års skattebeslut att förutvarande

fordonsskatt, 80 kronor, vid totalvikt understigande 1 000 kg bibehölls

oförändrad, att fordonsskatten vid totalvikt 1 000—1 499 kg sänktes

från förutvarande 160 kronor till 120 kronor, att fordonsskatten vid totalvikt

1 500—1 999 kg sänktes från förutvarande 240 kronor till 160 kronor, att

fordonsskatten vid totalvikt 2 000—2 999 kg sänktes från förutvarande 320

kronor till 240 kronor, att förutvarande fordonsskatt, 400 kronor, vid totalvikt

3 000—4 999 kg bibehölls oförändrad, att fordonsskatten vid totalvikt

5 000—7 999 i<g höjdes från förutvarande 480 kronor till 560 kronor, att fordonsskatten

vid totalvikt 8 000—10 999 kg höjdes från förutvarande 560

kronor till 720 kronor, att fordonsskatten vid totalvikt 11 000—13 999 kg

1 Den första siffran rörande fordonsskatterna anger grundavgiften per fordon och den andra

siffran tilläggsavgiften för varje 100 kg av fordonets tjänstevikt minskad med 900 kg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1957

höjdes från förutvarande 560 kronor till 880 kronor samt att fordonsskatten

vid totalvikt överstigande 13 999 kg höjdes från förutvarande 560 kronor till

1 200 kronor.

Skattebelastningen före och efter 1954 års skattebeslut i fråga om lastbilar

och bussar framgår av följande tablå.

Tjänstevikt

kg

Lastbilar, fordonsskatt; kr

Bussar, fordonsskatt; kr

Nuvarande

Omedelbart

före 1954 års

höjning

Nuvarande

Omedelbart

före 1954 års

höjning

under 901..............

no

100

1001 ......................

184

174

_

_

1501 ........................

369

359

341

331

2 001 ................

554

544

506

496

2 501 ........................

739

729

671

661

3 001 .....................

951

914

836

826

3 501 ........................

1 271

1099

1001

991

4 001 ........................

1591

1284

1166

1 156

4 501 ........................

1 911

I 469

1331

1321

5 001 ........................

2 231

1654

1518

1486

5 501 ........................

2 551

1839

1793

1651

6 001 ........................

2 871

2 024

2 068

1816

6 501 ........................

3191

2 209

2 343

1981

7 001 ........................

3 567

2 394

2 618

2146

8 001 ........................

4 767

2 764

3168

2 476

9 001 ........................

5 967

3 134

3 718

2 806

I fråga om beskattningen av drivmedel gäller förordningen den 3 maj 1929

(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit samt förordningen den

21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt, vilken senare förordning trätt i

kraft den 1 januari 1955 och ersatt förordningen den 3 maj 1935 (nr 142)

angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.

1954 års beslut i automobilskattefrågan tog närmast sikte på att täcka

utgifterna för vägväsendet under budgetåret 1954/55 men även därjämte att

möjliggöra en fortlöpande upprustning av vägarna. Därvid avsågs att i huvudsak

erhålla täckning för de anslag till vägväsendet m. m. under femårsperioden

1955—1959 — i den del de avräknas mot automobilskattemedel —

som enligt gjorda beräkningar kunde betraktas såsom minimianslag för att

skapa bättre betingelser för ekonomiskt gynnsamma landsvägstransporter.

Skattebeslutet innebar sålunda en provisorisk reglering. Avsett är att denna

framdeles skall avlösas av en beskattning grundad på resultatet av erforderliga

ytterligare utredningar. Detta utredningsarbete, som bl. a. baseras på eu

översiktlig vägplanering på längre sikt, bedrives nu inom ramen för 1953

års trafikutredning.

Frågan om sänkning av fordons- och drivmedelsskatterna behandlades av

1955 års riksdag i anledning av motioner i ämnet. Sålunda yrkades i de likalydande

motionerna I: 148 och II: 177 samt de likalydande motionerna I: 149

och II: 184, att fordonsskatten skulle sänkas till den nivå som gällde före

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1957

5

1954 års skattehöjning samt att bensinskatten skulle sänkas med ett öre för

liter och brännoljeskatten med sex öre för liter. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 53 anförde 1955 års bevillningsutskott bl. a. följande.

Den av riksdagen beslutade medelsanvisningen ansluter sig till den investeringsplan

för vägväsendet som låg till grund för förra årets beslut i automobilskattefrågan.

Rörande denna investeringsplan må anmärkas, att dess

genomförande med successivt stegrade väginvesteringar har ansetts förutsätta

ett genomsnittligt ökat skatteuttag, som vid investeringsperiodens början

förutsågs skola medföra ett överskott av automobilskattemedel, som emellertid

väntades komma att tagas i anspråk mot periodens slut. Väl bär utvecklingen

i fråga om inkomsterna av motorfordonsskatterna till följd av fordonsparkens

snabba tillväxt varit gynnsammare än man tidigare räknat med,

vilket i förening med en av konjunktur mässiga skäl betingad återhållsamhet

beträffande investeringsvolymen för vägväsendet kommer att medföra

ett i motsvarande mån ökat överskott av automobilskattemedel. Det bör

emellertid å andra sidan icke förbises att på vägväsendets område föreligger

mycket stora investeringsbehov, som i den takt det samhällsekonomiska utrymmet

medger kommer att föranleda en utökad verksamhet på vägbyggnadsområdet

och därmed även vidgade finansieringskrav, som kan tillgodoses

med föreliggande överskott av automobilskattemedel. Utskottet vill i anslutning

härtill erinra om den förutsättning på vilken utgörandet av motorfordonsskatterna

vilar, nämligen att avkastningen därav under alla förhållanden

skall komma vägväsendet till godo. Med det nu anförda avstyrker utskottet

de föreliggande motionerna om sänkning av motorfordonsskatterna.

I de likalydande motionerna I: 318 och II: 231 samt de likalydande motionerna

I: 320 och II: 251 vid 1956 års riksdag yrkades att fordonsskatten

å lastbilar, bussar och släpvagnar skulle sänkas till överensstämmelse med

de skattesatser, som gällde närmast före den vid 1954 års riksdag belutade

höjningen av fordonsskatten. Med anledning av atl i motionerna framhållits,

att 1954 års beslut medfört en böjning av den allmänna driftkostnadsnivån

inom gods- och persontrafiken, anförde bevillningsutskottet i sitt av

riksdagen godkända betänkande nr 23.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att det material, som förelåg

vid behandlingen av automobilskattefrågan vid 1954 års riksdag, gav vid

handen att de nya skattesatserna icke behövde befaras i någon mera avsevärd

mån påverka driftkostnadsnivån inom gods- och persontrafiken. En

återgång i den omfattning som föreslås i motionerna till de tidigare gällande

skattesatserna kan därför antagas få ringa effekt bland de faktorer

som påverkar kostnadsläget på förevarande områden. Det bör tillika framhållas,

att eu anpassning numera skett till de nya skattesatserna och att,

såvitt utskottet förstår, möjligheterna att genom en skattesänkning i yrkad

omfattning ernå taxesänkningar får bedömas som synnerligen små.

Utskottet anförde vidare bl. a. följande.

Utvecklingen i fråga om inkomsterna av automobilskattemedlen bar till

följd av motorfordonstrafikens snabba tillväxt varit gynnsammare än beräknat,

samtidigt som eu av konjunkturmässiga skäl betingad återhållsamhet

i fråga om väginvesteringarna måst iakttagas. Dessa förhållanden bar

medfört att tillgången på automobilskattemedel i motsvarande mån ökat.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1957

Vid bedömandet av den nu aktualiserade frågan huruvida sistnämnda överskottsmedel

bör tagas i anspråk för sänkning av automobilbeskattningen

får dock icke förbises de utomordentligt stora investeringsbehov, som föreligger

inom de verksamhetsområden, vars kostnader skall bestridas med

automobilskattemedel. Till belysande härav må nämnas att delegationen för

översiktlig vägplanering preliminärt uppskattat behovet av vägbyggande till

ca 750 miljoner kronor årligen under en 15—20-årsperiod, vilket innebär

en successiv stegring av den nuvarande investeringsvolymen till ungefär det

tredubbla. Det må i sammanhanget anmärkas att, såsom framgår av årets

statsverksproposition (bil. 8 Sjätte huvudtiteln s. 24), föredragande statsrådet

uttalat att motorfordonstrafikens snabba ökning föranlett behov av

upprustning av det allmänna vägnätet, som väsentligt överstiger vad som

upptagits i vägbyggandets femårsprogram. På grund härav har förutsatts

en omprövning av programmet, vilken dock ansetts böra tills vidare anstå

i avvaktan på slutförandet omkring mitten av innevarande år av utredningen

rörande den ekonomiska långtidsplaneringen under femårsperioden 1956—

1960. Den utveckling inom området för väginvesteringarna, som sålunda

kan emotses, ger enligt utskottets mening anledning till försiktighet när det

gäller bedömningen av frågan huruvida skattesänkningar är möjliga. I vart

fall torde detta spörsmål icke kunna prövas annat än i anslutning till en

mera samlad bedömning än som kan ske i nu förevarande sammanhang

av de faktorer som här gör sig gällande.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:137 och 11:170 anför motionärerna

bl. a. De stora eftersläpningar, som uppstått i fråga om väginvesteringarna,

aktualiserar en sänkning av automobilskatterna, varvid man i

första hand bör lätta bördan för den typiska nyttotrafiken. De 1954 genomförda

skattesatserna har ställt den tyngre trafiken — speciellt bussföretagen

— inför svårbemästrade problem. Olika fördyrande omständigheter såsom

ökade lönekostnader samt på grund av investeringsavgiften kostsammare

investeringar in. in., har under de senaste åren medfört att gods- och

persontrafikföretagen haft allt svårare att motverka den ständigt sjunkande

lönsamheten. Härtill har även bidragit det alltmer försvagade trafikunderlaget,

speciellt på landsbygdslinjerna, vilket är ett resultat av den tilltagande

privatbilismen. Ett antal trafikföretag har under den senaste tiden

måst inställa verksamheten, andra har beskurit antalet turer. Omständigheterna

tyder på att denna utveckling kommer att fortsätta.

Av busstrafikföretagens bruttoomkostnader faller ca 15 procent på skatt i

olika former. En återgång till de tidigare gällande skattesatserna kan visserligen

icke påverka omkostnaderna i sådan grad att en taxesänkning kan

följa men kan tänkas underlätta för företagen — som i många fall står på

förlustgränsen — att uppehålla en nödtorftig trafikfrekvens. Läget för den

övriga nyttotrafiken karakteriseras icke lika genomgående av krissituation

men kan på många punkter betecknas som klart otillfredsställande. Härtill

kommer den effekt som omkostnadsläget utövar i prisfördyrande riktning.

Det bör ur dessa synpunkter framstå som angeläget att medverka till en mot

lättnader i omkostnadsläget syftande initial skattesänkning för nyttotrafiken.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1957 7

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:210 och II:

2 55 anföres i huvudsak följande. En skattehöjning av den storleksordning,

som genomfördes år 1954, har självfallet inte undgått att leda till en väsentlig

kostnadsökning för den tyngre trafiken. De svårigheter som såval busstrafiken

som lastbilstrafiken under en lång tid haft att brottas med särskilt

till följd av det vikande trafikunderlaget på landsbygden har väsentligt

skärpts genom skattehöjningen. En lättnad i lordonsbeskattningen skulle

innebära en åtgärd i kostnadssänkande syfte. Den åtgärd som i första hand

anmäler sig är att återföra fordonsskatten till den nivå, som gällde före de

höjningar som beslöts år 1954. En sådan reduktion av fordonsskatten kan

beräknas medföra ett skattebortfall av ca 20 milj. kronor. Då vägbudgeten,

som skall finansieras genom bilskattemedlen, för närvarande visar ett överskott

om flera hundratal miljoner kronor saknar den förordade sänkningen

av fordonsskatten reell betydelse för finansieringen av vägbyggandet.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har yrkats att fordonsskatten å

lastbilar, bussar och släpvagnar skall sänkas till de skattesatser, som gällde

före den av 1954 års riksdag beslutade höjningen av fordonsskatten.

1954 års riksdagsbeslut innebar dels höjning av grundavgiften med 10

kronor för samtliga personbilar, bussar och lastbilar, dels höjning av tillläggsavgifterna

för bussar med tjänstevikt över 5 000 kilogram och lastbilar

med tjänstevikt över 3 000 kilogram samt släpvagnar med totalvikt av 5 000

kilogram och däröver. För släpvagnar med totalvikt uppgående till 1 000

men icke 3 000 kilogram innebar beslutet en sänkning av tidigare utgående

skatt. Skattehöjningarna, som även omfattade drivmedelsskatterna, avsåg

att täcka utgifterna för vägväsendet under budgetåret 1954/55 samt därjämte

att möjliggöra en fortlöpande upprustning av vägarna under den närmaste

femårsperioden. I enlighet med vad som förutsattes i propositionen

nr 112 till 1954 års riksdag har frågan om översyn av vägtrafikbeskattningen

upptagits till behandling inom 1953 års trafikutredning.

Till stöd för yrkandena om skattesänkning har framhållits att höjningen

av fordonsskatten framför allt drabbat den utpräglat nvttobetonade godsoch

persontrafiken — speciellt bussföretagen — med kostnadsfördyringar

och taxehöjningar som följd. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen

kom de i förevarande motioner framförda synpunkterna i huvudsak

till uttryck vid frågans behandling av 1956 års riksdag. I sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 23 erinrade nämnda års bevillningsutskott bl. a.

om alt det material, som förelåg vid behandlingen av automobilskattefrågan

vid 1954 års riksdag, gav vid handen att de nya skattesatserna inte behövde

befaras i någon mera avsevärd mån påverka driftkostnadsnivån inom

gods- och persontrafiken. Eu återgång till de tidigare gällande skattesatserna

kunde därför antagas få ringa effekt bland de faktorer som påverkade

kostnadsläget på förevarande områden. I första hand borde det ankomma

på 1953 års trafikutredning att närmare pröva spörsmålet om avvägningen

av motorfordonstrafikens beskattning från de i motionerna anlagda närings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1957

och trafikpolitiska synpunkterna. Vad föregående års riksdag uttalat i berörda

hänseende anser utskottet alltjämt äga giltighet. Därutöver vill utskottet

endast erinra om att enligt förordningen om investeringsavgift för år

1957 bussar i yrkesmässig trafik på grund av bussföretagens svårigheter

undantagits från avgiftsplikt, vilket verkar i sänkande riktning på bussföretagens

nyanskaffningskostnader.

I motionerna har vidare framhållits att den föreslagna skattesänkningen

skulle kunna möjliggöras genom de stora eftersläpningar, som på grund

av det samhällsekonomiska läget uppstått i fråga om väginvesteringarna. Behållningen

å automobilskattemedelsfonden utgjorde den 30 juni 1955 i runt

tal 50 miljoner kronor, den 30 juni 1956 omkring 250 miljoner kronor och

kan den 30 juni 1957 med ledning av uppgifter i årets statsverksproposition

beräknas komma att uppgå till ca 280 miljoner kronor. Det stora överskottet

på automobilskattemedlens specialbudget är föranlett dels av bilismens

snabba expansion och dels av att den särskilda investeringsavgiften för

motorfordon inräknats i automobilskattemedlen. Med hänsyn till att den

särskilda investeringsavgiften från och med den 1 december 1956 ersatts

med omsättningsskatt å motorfordon, som enligt beslut av föregående års

riksdag skall tillföras den allmänna budgeten och således inte reserveras för

vägunderhåll och väginvesteringar, torde samma möjligheter till fondering

som hittills inte föreligga i fortsättningen.

Den ökade ansvällning av biltrafiken, som är att vänta, och förskjutningen

mot tyngre fordon kommer att ställa betydligt större krav på vägvasendet

och darmed även medföra avsevärt större investeringsbehov ä°n

man tidigare haft anledning att räkna med. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har på grundval av vissa preliminära förslag till stamvägnät inför 1955

ars långtidsutredning anmält ett investeringsbehov för det statliga vägnätets

upprustning under åren 1956—1965 av 6 miljarder kronor eller i&genomsnitt

600 miljoner kronor per år. Långtidsutredningen har emellertid i

sitt år 1956 avgivna betänkande (SOU 1956: 53) ansett, att vägbyggnadsverksamheten

i avvägning mot andra angelägna investeringsobjekt fram till år

1960 endast kan beredas ett utrymme, som medger en begränsad öknin*

av verksamheten i förhållande till nuläget. Först efter nämnda tidpunkt finner

utredningen en upprustning av vägarna i snabbare takt möjlig. Av olika

skal bär det som föredragande departementschefen framhållit i statsverksproposihonen

(bil. 8 Sjätte huvudtiteln s. 26) inte varit möjligt att på grund

av föreliggande utredningsmaterial redan detta år göra någon närmare omprovning

av vagprogrammet och uppdraga riktlinjer för den mera långsikhga

vagpohtiken. Innan riktlinjerna för de framtida väginvesteringarna

fastställts och utan eu mer ingående utredning rörande motorfordonstrafikens

beskattning, anser utskottet sig för närvarande inte kunna bedöma om

de föreslagna skattesanknmgarna är möjliga att genomföra.

Under hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet de likalydande

1:137 °ch 11:170 ävensom de likalydande motionerna I: 210

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1957 9

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 137 av herr Mannerskantz

m. fl. och II: 170 av herr Lothigius m. fl. icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

2) att de likalydande motionerna I: 210 av herrar Lindblom

och Lundström samt II: 255 av herrar Sjölin och Nelander

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1957

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Spetz, Snygg, Söderquist,

Rune Johansson, Niklasson, Erik Jansson, Wärnberg och Bengtson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson, Kollberg, Sundström, Nilsson

i Svalöv, Brandt, Gustafson i Göteborg, Allard, Persson i Svensköp, Vigelsbo

och Henriksson.

Reservation

av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Kollberg, Nilsson i Svalöv, Gustafson

i Göteborg och Persson i Svensköp, vilka — under åberopande av innehållet

i de likalydande motionerna I: 137 av herr Mannerskantz in. fl. och

II: 170 av herr Lothigius in. fl. ävensom de likalydande motionerna I: 210

av herrar Lindblom och Lundström samt II: 255 av herrar Sjölin och Kelander

om sänkning av fordonsskatten å lastbilar, bussar och släpvagnar

till de skattesatser, som gällde före den av 1954 års riksdag beslutade skattehöjningen

-— ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till ovannämnda motioner,

antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om aulomobilskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 Mhang till riksdagens protokoll 1957. 7 saml. Nr 16

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1957

5 §.

Skatt utgår---— följande belopp:

a) för tvåhjulig---fyrtio kronor;

b) för tvåhjulig-----sextio kronor;

c) för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk:

för personautomobil dels grundavgift med etthundratio kronor, dels ock

tjugoåtta kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiosju

kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra kilogram; samt

för omnibus dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiotre

kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt

minskad med niohundra kilogram;

d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,

med etthundra kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen kilogram, med åttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusen men icke ettusenfemhundra kilogram,

med etthundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra men icke tvåtusen kilogram,

med tvåhundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till tvåtusen men icke tretusen kilogram, med

trehundratjugo kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen men icke femtusen kilogram, med

fyrahundra kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen men icke åttatusen kilogram, med

fyrahundraåttio kronor; samt

om totalvikten uppgår till åttatusen kilogram med femhundrasextio kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958.

570296 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.