Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade regler för beskattning av skogsinkomster i samband med vissa markupplåtelser.

1957-03-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1957:19, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade regler för beskattning av skogsinkomster i samband med vissa markupplåtelser.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1957

1

Kr 19

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändrade regler för beskattning av skogsinkomster

i samband med vissa markupplåtelser.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 80 av herr Uno Olofsson m. fl. och II: 100

av herr Östlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Lag

angående ändring av 22 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370) jämte anvisningar

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) jämte punkt 5 av anvisningarna till 22 § samma lag

skall erhålla följande ändrade lydelse.

22 §.

1 mom. Från bruttointäkten — -—- — det allmänna.

Har skog---virkesförrådet tidigare medgivits.

Har växande----gällande ingångsvärde.

Med avyttring av skogsmark skall jämställas överlåtelse för all framtid av

dispositionsrätten till marken i fråga.

Hemmavarande barn----tillhöra arbetspersonalen.

Har sambruksförening-----nämnda gottgörelse.

Anvisningar till 22 §.

5. Har växande---ovan sägs.

Härvid iakttages---valutans belopp.

Exempel:

1) A. inköper--- — 840 kronor.

Samma skogsmark —--- 400 kronor.

2) C. ärver---skogens försäljning.

Har försäljning av växande skog föranletts av överlåtelse för all framtid

av dispositionsrätten till vederbörande skogsmark, t. ex. i samband med vattenrcglering

eller framdragande av kraftledning eller väg, skall avyttringen

I liihaiuj till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1957

anses ha skett i samband med avyttring av marken. Det förhållandet att den

växande skogen må ha avyttrats till annan person än den, å vilken dispositionsrätten

till marken överlåtits, skall icke ha betydelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1958.

2) de likalydande motionerna I: 136 av herrar Sundin och Bengtson samt

II: 172 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

besluta sådan ändring av skattelagstiftningen från och med 1 januari

1958, att beskattningen av skog som försäljes i samband med upplåtelse

av dispositionsrätten till marken måtte bringas i överensstämmelse med vad

som nu gäller vid avyttring av skog i samband med avyttring av skogsmark;

att ifragavarande ändring av skattelagstiftningen ges en femårig retroaktiv

verkan; samt att vederbörande utskott måtte utarbeta i anledning härav

erforderliga ändringar i gällande författningstext.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna II: 100 och II: 172.

Syftet med de föreliggande motionerna är att åstadkomma gynnsammare

regler för avdrag för värdeminskning av skog i de fall, då skog måst avverkas

till följd av att mark ianspråktagits för obegränsad tid för vattenuppdämning,

framdragande av ledning eller anläggande av väg eller annat

liknande ändamål. Avsikten är, att i sådana fall samma värdeminskningsavdrag

måtte få åtnjutas som vid försäljning av skog i samband med försäljning

av marken.

Vid tillgodogörandet av landets vattenkrafltillgångar erfordras som bekant

stora markområden för kraftverk, regleringsdammar, vattenuppdämningar

och framdragande av elektriska ledningar. När dessa markområden, som

vanligtvis är fallet, tillhör annan än den, för vilkens räkning de tages i anspråk

för nämnda ändamål, måste endera marken förvärvas av denne eller

också får upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt ske. Vid sådana upplåtelser

är det i stor utsträckning skogsmark, som ianspråktages. Liknande

markupplåtelser förekommer även i andra fall, exempelvis i fråga om anläggande

av väg. Genom vattenuppdämning och väganläggning omöjliggöres

skogsproduktion helt å berörda markområden. När elektriska ledningar framdrages

över skogsmark, upphugges i allmänhet en skogsgata, som senare får

växa igen till viss höjd.

I allmänhet behåller markägaren den skog, som måste avverkas å här

ifrågavarande markområden, och försäljer densamma mestadels i form av

leveransvirke.

De beskattningsregler, som berör nämnda markupplåtelser, är tämligen

omfattande och här skall endast redogöras för huvuddragen av desamma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1957 3

Enligt 35 § 2 mom. kommunalskattelagen uppkommer skattepliktig realisationsvinst

bl. a. vid icke yrkesmässig försäljning av fastighet, som förvärvats

genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, i den mån fastigheten

försäljes inom tio år från förvärvet.

Enligt punkt 4 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen skall lika

med avyttring av fast egendom anses upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt

för obegränsad tid mot engångsersättning, vilken därvid är att

betrakta som köpeskilling. Avyttringen skall i sådant fall anses ha omfattat

så stor del av fastigheten som ersättningsbeloppet utgör av fastighetens

värde vid tiden för upplåtelsen. Därest förutsättningar därför i övrigt föreligger,

skall alltså i dylikt fall skattepliktig realisationsvinst anses ha uppkommit.

I det fall, att upplåtelsen skett genom expropriation eller liknande förfarande

eller skett under sådana förhållanden att tvångsförsäljning som

nyss sagts måste anses vara för handen, är vinsten emellertid icke alt anse

som skattepliktig realisationsvinst, om det icke kan antagas, att upplåtelsen

ändock skulle skett även om tvång icke förelegat. (35 § 4 inom.)

Därest skattepliktig realisationsvinst enligt förenämnda bestä/mmelser

icke uppkommer, skall intäkten, till den del den är att hänföra till avyttringen

av den å marken växande skogen, upptagas som intäkt av skogsbruk.

Såsom tidigare framhållits är förfarandet vid i förevarande motioner avsedda

upplåtelser i regel sådant, att upplåtelsen icke omfattar den å marken

växande skogen, utan markägaren förbehåller sig rätt att avverka den eller

försälja den på rot. Den inkomst markägaren därigenom erhåller skall upplagas

såsom intäkt av skogsbruk. Även för det fall att skogen ingår i upplåtelsen

torde på grund av ovannämnda beskattningsregler ersättningen i

vad den belöper på skogen böra upptagas såsom intäkt av skogsbruk. Endast

i undantagsfall torde nämligen realisationsvinst uppkomma, enär fastigheten

oftast innehafts mer än tio år eller förvärvats genom arv eller i

varje fall tvångsupplåtelse anses föreligga.

Beskattningen av inkomst av skogsbruk har utformats så, att beskattning

avses skola ske endast för värdet av tillväxt under innehavet. Vid inkomstens

beräkning får därför från intäkterna avräknas — förutom kostnader

för avverkning o. dyl. — belopp motsvarande den del av det ingående skogskapitalet,

som realiserats genom avverkning eller rotförsäljning. Principen

är att avdrag skall få göras för värdet av den skog, som den skattskyldige

förvärvat i samband med marken. För genomförandet av denna princip har

införts tre olika avdragsmetoder, nämligen virkesförrådsmetoden, värdemetoden

och schablonmetoden. De två förstnämnda metoderna får efter den

skattskyldiges fria val användas vid avverkning eller försäljning av skog såväl

i samband med som utan samband med försäljning av marken. Schablonmetoden

däremot får endast användas vid avyttring av skog i samband

med marken. (22 § samt p. 4 och 5 av anvisn. till 22 §.)

Virkesförrådsmetoden innebär, att avdraget bestämmes med hänsyn till

skillnaden mellan det för ägaren gällande ingående virkesförrådet och det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1957

virkesförråd, som återstår för honom efter avverkningen eller försäljningen

(utgående virkesförrådet). Med ingående virkesförrådet förstås den

växande skogens kubikmassa i fast mått på bark vid den tidpunkt, då fastigheten

förvärvades, minskat med det virkesförråd, för vilket avdrag åtnjutits

vid tidigare taxeringar. Det utgående virkesförrådet upptages lika

med förrådet vid beskattningsårets utgång. Vid försäljning av skog i samband

med marken finns inte något utgående virkesförråd, varför avdrag erhålles

med belopp motsvarande hela det ingående virkesförrådet. Genom användning

av virkesförrådsmetoden vid försäljning av skog i samband med

marken elimineras prisförändringar å den del av skogen, som motsvarar

ingående virkesförrådet, eftersom avdraget beräknas efter försäljningspriset.

Denna effekt uppnås däremot inte, då metoden användes vid försäljning av

skog utan samband med marken, eftersom i dylikt fall avdraget beräknas

efter virkesförrådets anskaffningsvärde.

Värdemetoden innebär, att avdraget uträknas direkt till skillnaden mellan

skogens för ägaren gällande ingångsvärde och dess värde efter skogsuttaget.

Med skogens ingångsvärde förstås därvid det värde, varmed växande

skog kan ha ingått i fastighetens värde, minskat med belopp, som fått avdragas

vid tidigare taxeringar. Med skogens utgångsvärde förstås värdet

vid beskattningsårets utgång.

Vid tillämpning av schablonmeioden får avdrag göras med belopp motsvarande

värdet av fyra gånger den normala årliga virkesavkastningen å marken.

Virkesförrådsmetoden torde — med den inskränkning som framgår av

vad nedan sägs — med fördel begagnas, då virkespriserna stigit efter förvärvet

av fastigheten och värdemetoden då priserna sjunkit efter fastighetsförvärvet.

Schablonmetoden är avsedd att användas, då ingående virkesförråd

saknas eller är mycket ringa.

Reglerna för beräkning av värdeminskning å skog enligt virkesförrådsmetoden

ställer sig, som torde framgå av det förut anförda, betydligt gynnsammare

vid avyttring av skog i samband med marken än då avyttringen sker

utan sådant samband. I det förra fallet kommer beskattningen att omfatta

endast värdet av skogens tillväxt; den värdestegring, som kan ha inträffat

genom ändringar i penningvärdet, träffas inte av beskattningen. I det senare

fallet när skogen avyttras utan samband med marken — kommer även

den värdestegring, som beror på penningvärdeförsämring, alt tas till beskattning.

I en den 25 januari 1954 dagtecknad skrivelse har Riksförbundet Landsbygdens

folk och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund hos Kungl.

Maj:t hemställt om ändringar i gällande bestämmelser i förevarande hänseende

av samma innebörd som de i de förevarande motionerna yrkade.

Jämväl de skäl som i skrivelsen anförts till stöd för en sådan lagändring

överensstämmer väsentligen med de i motionerna anförda. Över skrivelsen

avgavs efter remiss yttranden av ett antal myndigheter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1951

Vid 195b års riksdag upptogs frågan om beskattning av skog i samband

med upplåtelse av marken med nyttjanderätt i de likalydande motionerna

I: 337 av herr Hansson och II: 439 av herr Widén m. fl. Samma års bevillningsutskott

erinrade i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 23 att

ett genomförande av motionärernas förslag förutsatte vissa ändringar i bestämmelserna

om avdrag för värdeminskning av skog. Detta hade även beaktats

av motionärerna, vilka emellertid ansett att ett omedelbart genomförande

av deras förslag inte borde hindras av att frågan om nämnda följdändringar

måste utredas senare. Härtill ville utskottet framhålla, att enligt

utskottets mening konsekvenserna av motionärernas förslag inte kunde

överblickas, om inte klarläggande skedde av vilka ändringar som bleve erforderliga

i fråga om bestämmelserna om avdrag för värdeminskning av

skog. Att med hänsyn till nämnda bestämmelsers förhållandevis invecklade

karaktär åtskilliga svårigheter måste uppkomma vid bedömningen härav

syntes utskottet uppenbart. Utskottet kunde inskränka sig till att framhålla

svårigheten att vid markägares eget tillgodogörande av skogen fastställa någon

motsvarighet till köpeskillningen vid skogs försäljning i samband med

marken. Utskottet ansåg förty — utan att därmed i och för sig taga ställning

till motionärernas förslag — att ett genomförande av detsamma inte

borde ifrågakomma utan en närmare utredning med särskilt beaktande av

frågan om utformningen av reglerna rörande avdrag för värdeminskning av

skog. Med hänsyn härtill kunde utskottet icke tillstyrka motionärernas förslag

om en omedelbar lagändring i ämnet. Eftersom spörsmålet genom

skrivelse från Riksförbundet Landsbygdens folk och Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund var föremål för Kungl. Maj :ts prövning, ansåg sig

utskottet inte heller ha anledning att förorda skrivelse till Kungl. Maj:t i

ämnet.

Frågan om beskattning av skogsintäkter i förevarande fall togs därefter

upp i en av kammarrättsrådet N. G. Lindqvist inom finansdepartementets

rättsavdelning upprättad promemoria med förslag till ändrade bestämmelser

för beskattning av intäkt av skogsbruk i vissa fall (stencilerad). I promemorian

framhöll utredningsmannen att två möjligheter stod till buds, om

skäl ansågs föreligga för ändring av lagstiftningen. Man kunde antingen utforma

lagstiftningen så att samma regler kom att gälla vid försäljning av

skogen i samband med upplåtelse av nyttjanderätten till skogsmarken som

vid försäljning av skog i samband med avyttring av marken. DcL andra

alternativet var att intäkt som markägare åtnjutit genom avverkning eller

annat tillgodogörande av skog till följd av alt mark tagits i anspråk för vattenuppdämning,

framdragande av ledning, anläggande av väg eller annat

liknande ändamål inte skulle räknas till skattepliktig inkomst, detta oavsett

om marken upplåtits med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt.

Eu förutsättning härför skulle vara, alt marken tagits i anspråk genom expropriation

eller liknande förfarande eller eljest avyttrats eller upplåtits

under sådana förhållanden, att tvångsförsäljning eller tvångsupplåtelse, som

nyss sagts, måste anses vara för handen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1957

Sedan promemorian remissbehandlats har frågan under hand överlämnats

till skattelagssakkunniga för ytterligare utredning.

Regeringsrätten har nyligen (RÅ 1956 ref. 23) till bedömande haft frågan

huruvida upplåtelse till viss person av rätt att avverka skog å mark i samband

med upplåtelse till samma person av servitutsrätt till marken för obegränsad

tid mot engångsersättning må anses såsom avyttring av skog i samband

med avyttring av marken. Denna fråga besvarade regeringsrätten nekande.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har yrkats sådan ändring av gällande

bestämmelser om beskattning av intäkt av skogsbruk, att ersättning

för och värdet vid markägares eget tillgodogörande av skog, som måst avverkas

till följd av markens ianspråktagande för obegränsad tid för vattenuppdämning,

framdragande av ledning eller anläggande av väg eller annat

liknande ändamål skall anses lika med intäkt genom avyttring av växande

skog i samband med avyttring av marken. Såsom motivering för yrkandena

bär motionärerna anfört bl. a., att markägaren genom upplåtelser av förenämnt

slag kommer i samma situation ur skogsproduktionssynpunkt som

om han avhänt sig marken i fråga. Det är då rimligt, att han även kommer

i samma beskattningsläge beträffande vid dessa upplåtelser uppkommande

inkomst av skogsbruk som om han försålt skogen i samband med avyttring

av marken.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen bar förevarande spörsmål

tidigare varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Sålunda framställdes

i vid 1954 års riksdag väckta motioner yrkande av i huvudsak samma

innebörd som i de förevarande motionerna. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 23 framhöll 1954 års bevillningsutskott bl. a., att frågan

kunde ställas, huruvida reglerna för beskattningen av ifrågavarande

skogsintäkter var tillfredsställande. Särskilt genom den fortskridande utbyggnaden

av landets vattentillgångar med därav föranledda förfoganden

över skogsmark och de ökade skogspriserna hade spörsmålet kommit att

bli alltmer uppmärksammat. Med hänsyn till frågans invecklade karaktär

ansåg utskottet — utan att därmed i och för sig taga ställning till motionärernas

förslag — att ett genomförande av detsamma inte borde ifrågakomma

utan en närmare utredning. Då frågan i annan ordning bragts under

Kungl. Maj :ts prövning ansåg utskottet sig inte heller ha anledning förorda

skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

Frågan behandlades sedermera i en inom finansdepartementets rättsavdelning

upprättad promemoria. Därvid angavs såsom ett alternativ till lösning

av spörsmålet den i de förevarande motionerna antydda möjligheten

att vid beräkning av värdeminskning av skog i de fall då skogen avyttrats

i samband med nyttjanderättsupplåtelse av marken för all framtid tillämpa

de regler, som gäller om skog avyttras i samband med marken. Sedan promemorian

remissbehandlats ansågs frågan emellertid kräva ytterligare utredning,

varför ärendet under hand överlämnats tilll skattelagssakkunniga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1957 7

Även enligt utskottets mening kan ifrågasättas om de nu gällande reglerna

för beskattningen av ifrågavarande skogsintäkter ger ett i alla lägen

tillfredsställande resultat. Emellertid torde frågan vara av mera intrikat natur

än vad motionärerna synes ha beaktat. Utskottet kan härvidlag nöja

sig med att påpeka att beskattningsfrågan inte kan undgå att påverkas av

om den skattskyldige — måhända med lejd arbetskraft — avverkat skogen

eller om den försålts på rot. Vidare kan nämnas svårigheten att vid markägarens

eget tillgodogörande av skogen fastställa någon motsvarighet till

köpeskillingen vid skogs avyttring i samband med marken. Dessa och lik—

hande frågor bör enligt utskottets mening omsorgsfullt utredas innan frågan

om en lagändring kan prövas. Då enligt vad utskottet erfarit skattelagssakkunnigas

utredning av hithörande spörsmål fortskridit så långt, att

resultatet därav förväntas föreligga redan innevarande vår, anser sig utskottet

inte böra förorda att ändring av bestämmelserna vidtages redan nu.

Av det anförda framgår att utskottet inte anser sig kunna tillstyrka bifall

till de förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 80 av herr Uno Olofsson

m. fl. och II: 100 av herr Östlund m. fl. med förslag till

lag angående ändring av 22 § kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370) jämte anvisningar icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd; ävensom

2) att de likalydande motionerna I: 136 av herrar Sundin

och Bengtson samt II: 172 av herr Nilsson i Tvärålund in. fl.

om ändring av principerna för beskattning av ersättningar

för skog, som tvångsvis försäljes i samband med upplåtande

av nyttjanderätt tilll skogsmarken, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1957

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heuman, Spetz,

Eriksson, Snygg, Söderquist, Rune Johansson, Niklasson och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson, Kollberg, Sundström, Brandt,

Allard, Persson i Svensköp, Vigelsbo, Wiklund, Magnusson i Borås och Anderson

i Sundsvall.

Reservation

av herrar Hagberg, Niklasson, Bengtson, Vigelsbo och Magnusson i Borås.

570302 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.