Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om översyn av normerna för värdering av naturaförmåner vid taxering för inkomstskatt.

1957-02-28 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1957:20, Betänkande i anledning av väckta motioner om översyn av normerna för värdering av naturaförmåner vid taxering för inkomstskatt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 20—22 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1957

1

Nr 20

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om översyn av normerna för värdering av naturaförmåner

vid taxering för inkomstskatt.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 313 av herr Theodor Johansson m. fl. och II: 388 av herr

Wahrendorff har hemställts, att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla

om en översyn av normerna för värdering av naturaförmåner vid taxering

för inkomstskatt.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 313.

Enligt 42 § kommunalskattelagen skall värdet av bostadsförmån beräknas

med ledning av i orten gällande hyrespris eller, i saknad av tillfälle till sådan

jämförelse, efter annan grund, som må finnas lämplig.

Anvisningarna till 42 § innehåller närmare bestämmelser om värderingen

av bostadsförmånens värde då något hyrespris för orten inte kan fastslås på

grund av att möjlighet inte finns att uthyra bostäder inom orten. Innebörden

av bestämmelserna är att den omständigheten att uthyrningsmöjlighet inte

föreligger ej skall medföra att bostadsförmånen saknar värde. Vid bestämmande

av bostadsförmånens värde i nu angivet fall kan hyrespriset i kringliggande

orter tjäna till ledning.

Beträffande produkter, varor eller andra naturaförmåner, som ingår i lön

eller annan inkomst, stadgas i 42 § kommunalskattelagen att värdet därav

skall beräknas efter ortens pris.

Innebörden av bestämmelsen belyses närmare genom anvisningarna till

paragrafen, där det föreskrives att värdet av dylika produkter, varor eller

andra naturaförmåner skall beräknas efter det pris, som gällt i orten, därest

det varit fråga om att för penningar förskaffa sig dem. Kan ej dylikt pris

direkt angivas, skall nyttigheterna upptagas till det belopp, som med hänsyn

till föreliggande förhållanden kan beräknas ha åtgått, om de skulle ha gäldats

i penningar, eller, då fråga är om produkter eller varor från egen jordbruksfastighet

eller egen rörelse, det belopp, som det kan beräknas, att den

skattskyldige skulle ha erhållit vid försäljning under jämförbara förhållanden

av motsvarande kvantiteter.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 20—22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr SO år 1957

Vid värdesättningen av såväl bostadsförmån som andra naturaförmåner

brukar beskattningsnämnderna tillämpa vissa schablonmässiga grunder, olika

på olika orter. För att främja enhetligheten vid taxeringen inom respektive

län brukar årligen anvisningar utfärdas av prövningsnämnderna innehållande

normer för bl. a. värderingen av naturaförmåner. Förslag till dylika

anvisningar skall enligt 75 § taxeringsförordningen (93 § i 1956 års taxeringsförordning)

upprättas av landskamreraren, som senast den 1 december

året före taxeringsåret har att insända förslaget till riksskattenämnden för

granskning. Vid riksskattenämndens granskning av förslagen har dessa sammanställts

i tablåer för riket, vilka därefter — tillika med riksskattenämndes

kommentar — förelagts landskamrerarna så att dessa kunnat uppmärksamma

och justera ojämnheter, innan förslagen framlagts för prövningsnämnderna.

I de föreliggande motionerna framhålles, att skäligheten av de värderingsnormer

som tillämpas är svår att bedöma, framför allt därför att den konstruerade

normen »ortens pris» inte motsvaras av några i verkligheten registrerade

priser. Motionärerna konstaterar att det råder tämligen stora

skillnader mellan de olika länen. Såväl från skatteteknisk som från rättvisesynpunkt

torde det vara påkallat att få till stånd enhetligare och mer tidsenliga

normer för värdering av naturaförmåner. Inte minst angeläget är att

justera värdet av förmånerna fri bostad och fritt bränsle.

Enligt motionärernas mening bör sålunda bostadsförmånen i äldre byggnader

avskaffas eller i varje fall åsättas ett mycket lågt värde. Bostäder av

äldre typ och i avsaknad av moderna bekvämligheter saknar i stort sett hyresvärde.

Det kan knappast anses utgöra en förmån att behöva bo i en omodern

och svårskött lägenhet, vilket vanligen medför ökade kostnader, bl. a. för

uppvärmning av fastigheten. De lokala taxeringsnämnderna bör därför medges

rätt att befria vissa äldre fastigheter från skatt för naturaförmånen fri

bostad.

Vidare anser motionärerna att värdet av förmån av fritt bränsle från egen

fastighet bör justeras.'' På de mindre skogsfastigheterna uttages vanligen endast

avfallsprodukter från skogen till bränsle, vilka produkter saknar saluvärde.

Fastighetsägare, som saknar egen skog, förser sig ofta under fritid

med bränsle från någon närbelägen skogsgård. För denna förmån slipper de

att ta upp något belopp som naturaförmån. Den som äger skog bör inte missgynnas

genom att åläggas skatt för samma förmån.

Utskottet. I de förevarande motionerna hemställes, att riksdagen hos

Kungl. Maj :t anhåller om översyn av normerna för naturaförmåners värdering

vid taxering.

Som av den tidigare lämnade redogörelsen framgår innehåller kommunalskattelagen

endast allmänt hållna regler för värdesättning av förmåner i

natura. I första hand ankommer det på taxeringsnämnderna att med till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1957 3

länipning av dessa normer och under beaktande av omständigheterna i det

enskilda fallet taxera sådan förmån. För att inom länet få en i möjligaste

mån likformig värdering av ofta förekommande naturaförmåner brukar

länets prövningsnämnd före taxeringsarbetets början i anvisningar tillkännage

de värden prövningsnämnden avser att tillämpa i normalfallen vid

prövning av besvär över taxeringsnämndernas beslut. Dessa anvisningar är

visserligen inte bindande för taxeringsnämnderna men frångås i allmänhet

endast då speciella omständigheter föreligger. Av stor betydelse för enhetligheten

inom riket är att förslagen till anvisningar granskas av riksskattenämnden,

som påpekar och föreslår justeringar av ojämnheter i de olika

förslagen. Enligt vad utskottet erfarit har riksskattenämndens granskning

verksamt bidragit till en utjämning länen emellan. De ojämnheter som alltjämt

kvarstår kan anses vara av jämförelsevis ringa betydelse. Man har också

kunnat iakttaga en fortgående utjämning för varje år.

Enligt utskottets mening är det härigenom tämligen väl sörjt för åstadkommande

av en så enhetlig och efter olika konsumtionsvanor anpassad

värdering av naturaförmåner som rimligen kan begäras. Något behov föreligger

enligt utskottets mening inte att vid sidan av den genom riksskattenämnden

bedrivna verksamheten på förevarande område vidtaga en översyn

av normerna för naturaförmåners värdering vid beskattningen.

I motionerna har även berörts ett par speciella problem på förevarande

område. Sålunda uttalas att bostadsförmån i äldre byggnader utan moderna

bekvämligheter inte bör åsättas något värde vid taxeringen.

Som förut nämnts skall värdesättningen av bostadsförmåner ske enligt

hyrespriset å orten eller, om något sådant inte kan fastställas, efter annan

lämplig grund. Då prövningsnäinndens anvisningar avser normalfallen och

för övrigt inte är bindande för taxeringsnämnderna har dessa fria händer

att avvika från anvisningarna. Är bostaden mycket dålig kan värdesättningen

av bostadsförmånen således avpassas därefter.

Vidare ifrågasätter motionärerna, om inte fastighetsägare, som till hushållsbränsle

uttar avfallsprodukter från skog å fastigheten, borde slippa beskattas

för värdet av sådant uttag. Som skäl härför åberopas att beskattning

inte inträder för den, som gör sådant uttag å jordbruksfastighet som

tillhör annan. Till detta vill utskottet endast erinra att uttag av dylikt

bränsle i likhet med uttag av andra produkter från fastigheten inte rimligen

bör undgå beskattning på den grund som angivits i motionerna. Om tillvaratagandet

av bränslet sker med anlitande av lejd arbetskraft skulle detta

innebära, att uttaget inte endast blir fritt från beskattning utan dessutom

föranleder ett avdrag från inkomsterna i övrigt. Härtill kommer svårigheterna

att kontrollera att till bränsle inte använts virke av annan, bättre

beskaffenhet.

På angivna skäl anser utskottet att anledning saknas att verkställa sådan

översyn, som åsyftats av motionärerna, och avstyrker därför bifall till de

förevarande motionerna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1957

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 313 av herr Theodor Johansson

m. fl. och II: 388 av herr Wahrendorff om översyn

av normerna för värdering av naturaförmåner vid deklaration

för inkomstskatt icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1957.

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heiiman, Spetz,

Eriksson, Gustaf Elof sson, Snygg, Söderquist, Niklasson och Apelqvist; samt

från andra kammaren: herrar Olsson, Sundström, Nilsson i Svalöv,

Brandt, Allard, Vigelsbo, Strandh, Anderson i Sundsvall, Andersson i Essvik

och Stenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:148 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majris proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 23 november 1956 a1 i texten