Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att vid taxering till skatt i vissa fall åtnjuta avdrag för anslutningsavgift till elektriska distributionsfäretag.

1957-03-05 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1957:22, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att vid taxering till skatt i vissa fall åtnjuta avdrag för anslutningsavgift till elektriska distributionsfäretag.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1957

11

Nr 22

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt att vid taxering till skatt i vissa fall åtnjuta

avdrag för anslutningsavgift till elektriska distributionsfäretag.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 47 av herr Niklasson m. fl. och II: 48 av herr Andersson i

Björkäng in. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte uttala, att anslutningsavgift

till elektriska distributionsföretag utgör för utgivaren avdragsgill kostnad

vid inkomstbeskattningen, i den mån avgiften är hänförlig till förvärvskälla».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 47.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Regeln utvecklas närmare

i särskilda bestämmelser hänförande sig till beräkningen av nettointäkten

av de olika förvärvskällorna. Vad beträffar inkomst av jordbruksfastighet

och av rörelse stadgas i 22 resp. 29 §§ att avdrag må ske för allt som är

att anse som driftkostnader, såsom kostnad för reparation och underhåll av

till driften hörande byggnader och inventarier. Ett liknande stadgande återfinns

i 25 §, som avser avdrag från bruttointäkten av annan fastighet. För

samtliga nu berörda inkomstslag föreskrivs vidare att avdrag inte må ske

för ny-, till- eller ombyggnad å fastighet eller för därmed jämförlig förbättring

därå.

Beträffande rådande praxis i fråga om rätt till avdrag för kostnader för

elektrifiering eller anslutning till elektriskt ledningsnät må här nämnas, att

kostnad för fastighets elektrifiering ansetts hänförlig till utgifter för grundförbättring

och således icke medgivits till avdrag (RÅ 1930 not Fi 15). Avdrag

har likaså vägrats för anslutningsavgift (RÅ 1932 not Fi 353 och 1945 not

Fi 682). Även då fråga varit om omläggning av å en jordbruksfastighet befintliga

elektriska ledningar har i visst fall avdrag vägrats (RÅ 1950 not

Fi 707). I åtminstone två fall har fråga uppkommit om rätt till avdrag för

anslutningsavgift, som erlagts av ägare av jordbruksfastighet vilken redan

tidigare varit ansluten till elektriskt ledningsnät. I det ena fallet uttogs av
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 22 är 1957

giften sedan kraftleverantören överlåtit sina anläggningar till annan kraftleverantör,

vilken utfört vissa omläggningar och förbättringar av ledningsnätet

in. in., medan i det andra fallet avgiftsbetalningen sammanhängde med

att kraftleverantören övergått till annan spänning än tidigare, vilket medfört

särskilda kostnader. I båda fallen fann regeringsrätten att fastighetsägaren

inte kunde medges avdrag för anslutningsavgiften »enär i målet icke förebragts

sådan utredning angående grunden för avgiftens gäldande eller erhållen

valuta för densamma, att klaganden kan anses ha visat fog för sin

talan» (RÄ 1952 not Fi 698 och 1955 not Fi 778).

I de föreliggande motionerna har anförts bl. a. följande. Distributionsföretagen

för elektrisk kraft uttar i normala fall av abonnenterna fyra olika typer

av avgifter, nämligen anslutnings-, abonnent-, grund- och energiavgifter. Det

förstnämnda slaget av avgift erläggs, när abonnenter ansluts till nätet. Övriga

avgiftsslag är däremot periodiska. I den mån avgifterna i beskattningsavseende

anses tillhöra förvärvskälla, har i praxis anslutningsavgift hänförts

till icke avdragsgill kostnad, medan däremot avdrag medgivits för de periodiska

avgifterna. Anslutningsavgiften torde ha ansetts vara av engångsnatur

och ha ett bestående värde. I samband med ökade krav på energiförsörjning

och funktionsduglighet har de elektriska distributionsföretagen i stor utsträckning

företagit spänningsoinläggningar. Härvid har abonnenterna ofta

lått erlägga ny anslutningsavgift. Uttagandet av sådan avgift synes emellertid

vara beroende på distributionsföretagens finansiella ställning. Företag

med god ställning kan således möta kravet på nyinvesteringar utan att belasta

abonnenterna med anslutningsavgifter. Dylika företag höjer i stället

de periodiska grundavgifterna. Kapitalsvaga företag tvingas däremot att uttaga

anslutningsavgifter av abonnenterna. Detta beror bl. a. på att elektriska

distributionsföretag i allmänhet inte kan tillfredsställa sitt kapitalbehov lånevägen,

enär de inte har möjlighet att ställa godtagbar säkerhet. Abonnenterna

kommer emellertid i beskattningshänseende i olika läge beroende på om anslutningsavgift

uttas eller ej. Detta är inte tillfredsställande. Olikheten utjämnas

om avdrag för anslutningsavgift medges vid inkomstbeskattningen,

i den mån avgiften är hänförlig till förvärvskälla. En dylik ändring skulle

även i hög grad underlätta de elektriska distributionsföretagens kapitalanskaffning

för samhällsnyttiga investeringar. Det må framhållas, att samtliga

avgiftsslag utgör skattepliktig intäkt i distributionsföretagens hand.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har hemställts att riksdagen måtte

uttala att till kostnad i förvärvskälla hänförlig anslutningsavgift till elektriska

distributionsföretag skall utgöra för utgivaren avdragsgill kostnad

vid inkomstbeskattningen. Till stöd för yrkandet har bl. a. anförts att distributionsföretagen

i samband med ökade krav på energiförsörjning m. in.

i stor utsträckning företagit spänningsomläggningar. Ofta har företagens

enda möjlighet att anskaffa härför erforderligt kapital varit att ta ut ny

anslutningsavgift av sina abonnenter. Kapitalstarkare företag kunde emel
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1957

13

lertid i stället höja de periodiskt utgående grundavgifterna, vilka i motsats

till anslutningsavgifterna är avdragsgilla för utgivarna i den män de kan

hänföras till förvärvskälla. Genom att även anslutningsavgifterna under angivna

förutsättning förklaras avdragsgilla skulle likställighet uppnås mellan

till olika distributionsföretag anslutna abonnenter.

Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår har i praxis kostnad för

fastighets elektrifiering liksom den avgift som första gången uttas i samband

med jordbruksfastighets anslutning till elektriskt distributionsföretag

ansetts som ej avdragsgilla utgifter. Vidare har frågan om rätt till

avdrag för förnyad anslutningsavgift i åtminstone två fall prövats i högsta

instans. Regeringsrätten har därvid — med i huvudsak samma motivering

i de båda fallen — funnit avdrag inte kunna medges, enär utredning inte

förebragts angående grunden för avgiftens gäldande eller erhållen valuta för

densamma. Motiveringen för utslagen torde innebära, att regeringsrätten i

princip ansett avdragsrätt möjlig, men att utgången berott på bristfällig

utredning i målen. Avdrag torde dock kunna komma i fråga endast i den

mån anslutningsavgiften kan hänföras till underhållskostnad. Då en fastighet

första gången anslutes till elektriskt ledningsnät måste emellertid fastigheten

i allmänhet anses undergå förbättring. Inte sällan torde ett visst

mått av förbättring vara förenad även med en sådan av distributionsföretaget

gjord investering, som föranleder uttagande av ny anslutningsavgift av

tidigare anslutna abonnenter. Å andra sidan kan det i sistnämnda fall vara

möjligt att fråga inte alls är om förbättring eller att förbättringen är obetydlig.

Den omständigheten, att avdrag kan medges om investeringen för abonnenternas

del endast föranleder höjning av de periodiskt utgående avgifterna,

kan emellertid enligt utskottets mening inte motivera generell avdragsrätt

för anslutningsavgift.

Utskottet vill erinra om att frågan om gränsdragningen mellan avdragsgilla

driftkostnader och icke avdragsgilla utgifter för förbättring i andra

hänseenden varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Därvid har från

riksdagens sida förutsatts att spörsmålet hur den nämnda gränsdragningen

borde ske skulle ägnas uppmärksamhet vid skattelagssakkunnigas fortsatta

översyn av bestämmelserna i kommunalskattelagen. Då ett visst samband

föreligger mellan den i motionerna berörda frågan och den gränsdragning

som på andra områden kommer att ske mellan driftkostnader och grundförbättringskostnader,

bör en omprövning av dessa frågor ske i ett sammanhang.

Med hänvisning till vad ovan anförts avstyrker utskottet de föreliggande

motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:47 av herr Niklasson

in. fl. och II: 48 av herr Andersson i Björkäng in. fl. om rätt

att vid taxering till skatt i vissa fall åtnjuta avdrag för an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1957

slutningsavgift till elektriska distributionsföretag icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1957

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heuman, Spetz,

Eriksson, Snygg, Söderquist, Rune Johansson, Niklasson och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson, Kollberg, Sundström, Brandt,

Allard, Persson i Svensköp, Vigelsbo, Wiklund, Strandh och Magnusson i

Borås.

570314 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.