Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning rörande beskattningen av priser vid vissa lotteribetonade tävlingar.

1957-02-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1957:23, Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning rörande beskattningen av priser vid vissa lotteribetonade tävlingar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1957

1

Nr 23

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om utredning rörande beskattningen av priser

vid vissa lotteribetonade tävlingar.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 2 av herr Lundström och fru Gärde Widemar samt II: 2 av

herr Carlsson i Stockholm m. fl. har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa att beskattningen av priser vid tävlingar

av i motionerna exemplifierat slag måtte bli föremål för utredning».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionen II: 2.

Enligt 1 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt

å vissa lotterivinster skall å vinst i svenskt lotteri och å vinst vid vinstdragning

på här i riket utfärdade premieobligationer till staten erläggas en särskild

skatt motsvarande tjugu procent av vinstens värde. Är vinstens värde

inte högre än i fråga om vinst i varu- eller tombolalotteri 100 kronor, i fråga

om vinst å halvlott i penninglotteri 12 kronor 50 öre samt i fråga om annan

vinst 25 kronor uttas dock inte skatt enligt nämnda förordning. Inte heller

utgår lotterivinstskatt å vinst vid vadhållning medelst totalisator vid hästtävlingar

eller å vinst i varu- eller tombolalotteri, däri endast skänkta vinstföremål

förekommer, ej heller å vinst vid utlottning av konstverk inom förening,

vars enda syfte är att främja intresset för eller eljest stödja den bildande

konsten.

Vid beräkning av skattebelopp skall i vinstens värde inräknas den å vinsten

belöpande skatten.

Vinster i svenska lotterier är enligt 19 § kommunalskattelagen och 2 §

förordningen om statlig inkomstskatt undantagna från statlig och kommunal

inkomstskatt.

Såsom lotteri anses enligt 1 § andra stycket lotteriförordningen den 19

maj 1939 (nr 207) varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning

eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av en

eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det, som erhålles av

varje deltagare.

För att lotteri av större omfattning skall få anordnas fordras i allmänhet

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 7 saml. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1957

tillstånd av Kungl. Maj :t, länsstyrelse eller polismyndighet. Vissa mindre

lotterier får anordnas utan tillstånd om anmälan om lotteriet i förväg göres

hos polismyndighet. Sådana lotterier som anordnas i samband med utgivandet

av tryckt periodisk skrift (s. k. tidningslotterier) får anordnas utan

anmälan eller tillstånd under förutsättning att anordnande av lotteri inte

ingår såsom väsenligt led i utgivandet av skriften, att såsom villkor för rätt

till deltagande i lotteriet ej fordras innehav av skriften eller erläggande av

insats samt att värdet å högsta vinst ej överstiger 200 kronor.

I de förevarande motionerna framhåller motionärerna att antalet mer eller

mindre lotteribetonade tävlingar ökat kraftigt under senare år. Sådana tävlingar,

som ofta är av reklamkaraktär, förekommer framför allt i tidningar,

men också i radio och television. Ett gemensamt drag hos dessa tävlingar

ar att de som regel fordrar en mycket begränsad tidsinsats av de tävlande

och att deltagandet är en hobbybetonad fritidssysselsättning. I många fall,

där tävlingar anordnats av industriföretag och tidningar, har de högsta

vinsterna haft ett mycket betydande värde. Vinst i tävlingar av här angiven

beskaffenhet har ofta skattemässigt betraktats som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

För att man skall kunna tala om vinster vid tävlingsdeltagandet

som beskattningsbara inkomster synes det enligt motionärernas mening

bora finnas en rimlig proportion mellan prestation och vinst. I allmänhet

måste emellertid prestationens värde för arrangörens del betraktas som

ringa. Skillnaden mellan vinnarens prestation och vad den bäste inte prisbelönte

deltagaren har åstadkommit är i allmänhet obefintlig eller i varje fall

så pass obetydlig att man kan beteckna utfallet av tävlingen som slumpartat.

I den män inte vinster av det här berörda slaget av tävlingar kan helt

befnas från skatt, bör de snarast beskattas enligt lotteriförordningen. Ett

sadant förfarande skulle också göra det möjligt för tävlingsarrangörerna att

i tavlmgsbestämmelserna ge deltagarna ett klart besked om hur mycket vinnarna

i ^erkligheten får behålla. Beskattningen på förevarande område

bjuder på så besvärliga avvägningsproblem att en tillfredsställande lösning

inte kan åstadkommas utan utredning.

Utskottet. I de förevarande motionerna hemställes att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhåller om utredning rörande beskattningen av vissa

lotteribetonade tävlingar. Därvid åsyftas framför allt tävlingar, som ä«er

rum i reklamsyfte eller i liknande syfte och i vilka relativt stora prissummor

utdelas.

Den angivna företeelsen är visserligen inte ny, men tidigare torde prissummorna

ha varit relativt små, och beskattningsfrågan synes därför inte

ha narmare uppmärksammats. I varje fall finns veterligen inte något avgörande

i högsta instans rörande beskattningen av pris i dylik tävling.

E?hft utskottet erfarit har de tävlingar som förekommit varit av

mycket skiftande art. I huvudsak torde följande typer kunna urskiljas. Eu

orm ar att deltagaren skall losa någon eller några uppgifter, ofta av så en
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1957 3

kel beskaffenhet att ett stort antal rätta lösningar avges. I dessa fall blir

slumpen således avgörande för vilken eller vilka av de rätta lösningar som

prisbelönas. En annan typ är att deltagaren skall prestera ett slagord eller

liknande för anordnaren lämplig prestation, varefter vinnaren utses efter

bedömning av avgivna förslag. I andra fall återigen kan deltagarna ha att

fullgöra någon för anordnaren i och för sig värdelös prestation, exempelvis

bilda så många ord som möjligt av bokstäverna i anordnarens firmanamn,

varefter pris tilldelas den eller dem som lyckats bäst. Har i sistnämnda fall

flera nått samma resultat kan ordningen mellan pristagarna bestämmas efter

lottning eller på annat av slumpen beroende sätt. Slutligen kan nämnas den

typ av tävling, som bl. a. förekommit i televisionsprogram och i vilken deltagaren,

som inte har några medtävlande, för att erhålla pris skall fullgöra

vissa prestationer.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår skall enligt lotteriförordningen

såsom lotteri anses varje företag, däri efter lottning, gissning,

vadhållning eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning

kan av en eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det, som

erhålles av varje deltagare.

I åtskilliga av de tävlingar som hittills anordnats torde utgången ha varit

så beroende av slumpen att lotteri förelegat enligt lotteriförordningens definition.

Vinster i dylika lotterier torde med hänsyn till stadgandet i 19 § kommunalskattelagen

inte kunna inkomstbeskattas. Däremot synes beskattning

enligt förordningen om särskild skatt å vissa lotterivinster kunna komma

i fråga.

I andra fall återigen torde svårligen kunna göras gällande att lotteri föreligger,

varför beskattning enligt sistnämnda förordning ej kan ske. Huruvida

vinsten i dessa fall bör inkomstbeskattas, gåvobeskattas eller möjligen

vara helt skattefri kan vara föremål för tvekan. Det torde inte vara möjligt

att ge ett generellt svar på frågan, utan denna bör bedömas under beaktande

av omständigheterna i det enskilda fallet. I ett nyligen avdömt mål har

kammarrätten ansett att pris i en tävling, som anordnats i reklamsyfte, vid

inkomstbeskattningen varit att hänföra till inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

Över kammarrättens utslag har besvär anförts hos regeringsrätten,

som dock ännu inte avgjort målet. Även andra mål av likartad karaktär

förväntas inom en nära framtid komma under beskattningsdomstolarnas

bedömande.

I viss omfattning är de i motionerna åsyftade beskattningsfrågorna av sådan

art, att de faller inom ramen för den systematiska genomgång av bestämmelserna

i kommunalskattelagen, som förutsatts skola ske av skattelagssakkunniga.

Enligt utskottets åsikt är det lämpligt att invänta de avgöranden

i högsta instans som inom en nära framtid är att emotse, innan

ställning tas till frågan om igångsättande av en särskild utredning av hithörande

beskattningsspörsmål. Utskottet anser sig därför böra avstyrka bifall

till de föreliggande motionerna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 23 är 1957

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 2 av herr Lundström och

fru Gärde Widemar samt II: 2 av herr Carlsson i Stockholm

m. fl. om utredning rörande beskattningen av priser vid vissa

lotteribetonade tävlingar icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1957

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heiiman, Spetz,

Eriksson, Gustaf Elof sson, Snygg, Söderquist, Niklasson och Apelqvist; samt

från andra kammaren: herrar Olsson, Sundström, Nilsson i Svalöv,

Brandt, Allard, Vigelsbo, Strandh, Anderson i Sundsvall, Andersson i Essvik

och Stenberg.

570328 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.