Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om vidgad rätt till avskrivning av kostnader för ekonomibyggnader å jordbruksfastighet.

1957-03-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1957:24, Betänkande i anledning av väckt motion om vidgad rätt till avskrivning av kostnader för ekonomibyggnader å jordbruksfastighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1957

1

Nr 24

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

vidgad rätt till avskrivning av kostnader för ekonomibyggnader

å jordbruksfastighet.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, I: 375,

av herr Franzén har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte hemställa om översyn av skattelagstiftningen i syfte att pröva möjligheterna

av att införa rätt till avskrivningsplan och investeringskonto för

ekonomibyggnader å jordbruksfastighet i enlighet med vad i motionen anförts.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Enligt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen må från bruttointäkt av jordbruksfastighet

avdrag göras för värdeminskning av till jordbruket eller dess

binäringar eller till skogsbruket hörande driftbyggnader, däri inbegripna

för driften nödiga bostadsbyggnader.

Närmare bestämmelser om värdeminskningsavdragets beräkning m. m. är

meddelade i punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen ävensom

i punkterna 2 b) och d), 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till lagen

den 7 december 1951 (nr 790) om ändring i kommunalskattelagen.

Nämnda bestämmelser om värdeminskningsavdrag äger tillämpning vid

inkomstredovisning av jordbruksfastighet såväl enligt kontantprincipen som

enligt bokföringsmässiga grunder, med undantag allenast för den i punkt

2 fjärde stycket av anvisningarna till 22 § meddelade bestämmelsen angående

rätt till s. k. utrangeringsavdrag, vilken avser endast bokföringsmäsrig

redovisning.

Värdeminskningsavdraget bör enligt bestämmelserna beräknas till viss

procent av byggnadens värde. För fastställande av detta värde (avskrivningsunderlaget)

finnes bestämmelser i förenämnda punkt 2 av anvisningarna

till 22 § kommunalskattelagen. Ytterligare anvisningar för tillämpning av

bestämmelserna har lämnats av riksskattenämnden i dess meddelanden nr

4 år 1954 och nr 5 år 1955. Ifrågavarande bestämmelser och anvisningar

innebär i korthet följande.

I första hand upptages värdet till anskaffningskostnaden om denna kan

visas. Härvid beräknas värdeminskningsavdrag enligt värdeminskningsplan.

Vid övergången till beräkning av avdrag å anskaffningskostnaden skall dock

värdet upptagas till anskaffningskostnaden minskad med beloppet av tidi
1

llihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 24

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1957

gare åtnjutna värdeminskningsavdrag (samt i förekommande fall med oavskrivet

värde å utrangerad eller avyttrad byggnad). Såsom ingångsvärde i

planen bör på grund härav upptagas det sålunda bestämda restvärdet för

byggnaderna, varefter värdeminskningsavdraget bestämmes till viss procent

av detta ingångsvärde.

Om anskaffningskostnaden ej kan visas, upptages värdet enligt en

schablonmetod, innebärande att värdet av byggnaderna upptages till två

tredjedelar av det under beskattningsåret gällande taxerade jordbruksvärdet,

minskat med däri ingående skogsmarksvärde, i den mån det överstiger

25 000 kronor, samt med skäligt värde å mera betydande naturtillgångar och

särskilda förmaner. Nagon plan för beräkning av värdeminskningsavdraget

erfordras icke i detta fall.

Värdet kan vidare bestämmas enligt en kombinerad metod, därvid man

utgår från ett värde beräknat enligt sistnämnda schablonmetod. Till detta

''ärde lägges kostnad för sådan ny-, till- eller ombyggnad, som utförts efter

den tidpunkt, till vilken det enligt schablonen bestämda ingångsvärdet hänför

sig. Ä ingångsvärdet beräknas värdeminskningsavdrag för framtiden enligt

plan. Kostnad för senare ny-, till- eller ombyggnad tillägges avskrivningsunderlaget.

Senare ändringar av taxeringsvärdet påverkar däremot

icke avskrivningsunderlaget, då den kombinerade metoden användes.

Riksskattenämnden har uttalat att om jordbrukaren kan visa anskaffningskostnaden

för viss eller vissa byggnader, som uppförts före den tidpunkt,

till vilken det under beskattningsåret gällande taxeringsvärdet hänför

sig, och dessa kostnader enbart för sig överstiger det ovan schablonmässigt

beräknade värdet, bör jordbrukaren äga rätt att beräkna värdeminskningsavdraget

enbart å nämnda kostnader, ehuru de icke omfattar

hela byggnadsbeståndet. Därvid bör dock kostnaderna minskas med medghna

värdeminskningsavdrag å hela byggnadsbeståndet från och med det

första år, på vilket kostnaderna belöper. Avdraget beräknas i detta fall enligt

plan.

I allmänhet medges avdrag för värdeminskning i jordbrukets driftbyggnader

med 1 1/2 procent av byggnadens värde.

Vid 1951 års riksdag framlades i proposition nr 191 förslag om införande

av rätt för jordbrukare att bli taxerad enligt bokföringsmässiga grunder

m. in. I propositionen framlades även förslag till de nu gällande reglerna

om värdeminskning av driftbyggnader i jordbruk. Frågan om bestämmandet

av ingångsvärdet å byggnader hade berörts i de i anledning av propositionen

väckta likalydande motionerna 1:508 och 11:649. Motionärerna hade

hemställt, att hela jordbruksvärdet, däri inräknat det i jordbruksvärdet

ingående skogsmarksvärdet, skulle läggas till grund vid beräkningen av

ingångsvärdets storlek. I förenämnda betänkande nr 63 anförde utskottet i

denna del följande.

Jordbrukstaxeringssakkunniga framhöllo, att byggnaderna i jordbruket

i driftsekonoimskt hanseende vore av mycket stor betydelse. I fråga om

jordbrukets byggnadskostnader ha de sakkunniga erinrat om att det kun
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1957 3

nät konstateras, att kostnaderna, särskilt vid det mindre och medelstora

jordbruket, ofta överstege jordbruksfastighetens hela taxeringsvärde. Dessa

förhållanden och de berättigade erinringar, som från skilda håll framförts

mot nu gällande metod för den taxeringsmässiga beräkningen av avdrag

för jordbruksbyggnads värdeminskning och vilka — om än med något

mindre styrka — kunna göras gällande mot propositionsförslaget i denna

del, ha föranlett utskottet att överväga huruvida icke hela spörsmålet

borde göras till föremål för en förnyad prövning. I remissyttrandena över

de sakkunnigas betänkande ha åtskilliga synpunkter kommit till uttryck,

vilka även tala för att denna komplicerade fråga bör ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Sålunda har bland andra remissinstanser statens forskningsanstalt

för lantmannabyggnader skisserat eu metod för avskrivning för värdeminskning

av jordbrukets driftbyggnader. Departementschefen har icke

ansett sig kunna förorda densamma. Enligt vad utskottet under hand erfarit

har forskningsanstalten under sitt fortsatta arbete ytterligare utvecklat

värderingsmetoderna, vilka enligt anstaltens uppfattning skulle kunna omformas

till ett för taxeringsändamål praktiskt system. Utskottet saknar

möjlighet att bedöma huruvida detta är en framkomlig väg men anser, att

de erfarenheter forskningsanstalten vunnit på förevarande område böra

beaktas vid den fortsatta behandlingen av problemet. Som utskottet ovan

antytt innebär emellertid det i propositionen förordade sättet för bestämmande

av avskrivningsunderlaget för byggnad en förbättring i förhållande

till nu gällande regler. Utskottet anser sig därför i nuvarande läge böra

tillstyrka ett genomförande av propositionsförslaget oförändrat men samtidigt

föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam

utredning rörande frågan om avdrag vid taxering för värdeminskning

av driftbyggnad å jordbruksfastighet.

Under åberopande härav avstyrker utskottet de likalydande motionerna

I: 508 och II: 649 i vad gäller denna fråga.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan skrivelse till Kungl.

Maj :t i ämnet.

Skrivelsen har den 27 maj 1955 överlämnats till skattelagssakkunniga.

Frågan om fastställande av avskrivningsunderlaget beträffande byggnader

i förvärvskällan rörelse har behandlats av företagsbeskattningskommittén

(SOU 1954: 19 s. 135—147). I fråga om avskrivning å återanskaffningsvärdet

anförde kommittén (s. 144 f.).

Vad först beträffar frågan om avskrivning å återanskaffningsvärdet (nuvärdet)

synes detta spörsmål inte ha närmare uppmärksammats i samband

med 1938 års lagstiftning. Detta problem förelåg väl redan då men har

förts fram i diskussionen på allvar först under senare år i samband med

den under och efter det senaste världskriget höjda kostnadsnivån. För

kommittén framstår det visserligen såsom uppenbart att frågan om avskrivning

å nuvärdet beträffande byggnader inte till alla delar är jämförbar med

motsvarande spörsmål beträffande inventarier. Någon prisstegringen kompenserande

överavskrivning lämnar nämligen gällande avskrivningsregler beträffande

byggnader merendels inte något utrymme för. Därtill kommer att

skillnaden mellan anskaffnings- och återanskaffningskostnader kan bli mycket

betydande på grund av byggnadernas normalt längre varaktiglietstid. Å

andra sidan föreligger i fråga om byggnader moment som minskar frågans

betydelse. Mera sällan torde sålunda förekomma att en industribyggnad helt

utrangeras och ersättes av nybyggnad. Betydligt vanligare torde vara att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1957

den aldre byggnaden om- eller tillbygges, ofta i olika etapper. Härigenom

erhåller vad av den ursprungliga byggnaden återstår ett ökat värde och en

längre varaktighetstid. Det skall ej heller förbises, att genom omfattande

vid taxeringen avdragsgilla reparationsarbeten byggnaderna ofta bibehålies

eller understundom rent av ökar i värde. Vidare kan på grund av den långa

brukstiden både stigande och sjunkande priser hinna avlösa varandra, varför

ofta intet kan med större bestämdhet förutses beträffande kostnadsnivån

Aid det framtida tillfälle, då byggnaden till äventvrs utrangeras och

ersättes med en ny.

I likhet med vad fallet är beträffande inventarier måste kommittén vidare

konstatera, att det varken från teoretiska eller praktiska utgångspunkter

föreligger någon enhetlig uppfattning i frågan om det berättigade

i att beräkna avskrivning å byggnad å nuvärdet. Om emellertid en regel av

sådan innebörd skulle upptagas, borde liärav följa att vid stigande penningvärde

eller av annan anledning sjunkande byggnadskostnader avskrivningarna

minskas motsvarande.

Oavsett vilken inställning man än må ha till berörda spörsmål, måste

det enligt kommitténs uppfattning av praktiska skäl vara uteslutet ätt i ett

permanent avskrivningssystem lägga återanskaffningsvärdet till grund för

beräkningen av den årliga avskrivningen. Vad kommittén anfört beträffande

de tekniska svårigheterna att bestämma återanskaffningsvärdet å in\

entarier gäller i lika mån ifråga om byggnader. Härtill kommer att en avskrivning

å nuvärdet med nödvändighet förutsätter en sådan utvidgning av7

inkomstbegreppet vid försäljning av byggnader som man i tidigare sammanhang

inte funnit möjligt att genomföra.

En avskrivning å nuvärdet kan även inge vissa betänkligheter ur konjunkturpolitisk

synpunkt. Då prisstegring regelmässigt inträder under högkonjunktur,

skulle avskrivning å nuvärdet öka avskrivningsbeloppen och

följaktligen förstärka företagens likviditet i ett läge, då detta inte är önskvärt

av konjunkturpolitiska skäl. Det bör uppmärksammas att de avskrivningar,

varom i förevarande sammanhang är tal, ofta uppgår till mycket

betydande belopp. Kommittén finner alltså att en avskrivning å nuvärdet i

fråga om byggnader inte är förenlig med de konjunkturpolitiska synpunkter

som kommittén har att anlägga vid fullgörandet av sitt utredningsupp
Frågan

om ändrade bestämmelser i fråga om avdrag för värdeminskning

å byggnader i förvärvskällan jordbruksfastighet var föremål för behandling

även vid 1955 års riksdag. I de likalydande motionerna I: 144 och II: 176

vikades då skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning om ur

driftsynpunkt mer tillfredsställande grunder för beräknande av värdeminskningsavdrag

å sådana byggnader. I sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 36 framhöll 1955 års bevillningsutskott att spörsmålet var av sådan art

att det föll inom ramen för den genomgång av kommunalskattelagen, vilken

förutsatts skola verkställas av skattelagssakkunniga. Utskottet underströk

angelägenheten av att frågan togs under övervägande snarast möjligt och

forutsatte att denna utskottets inställning kom att beaktas vid planläggningen

av de sakkunnigas fortsatta arbete. Med hänsyn till att spörsmålet

sålunda kunde förväntas bli behandlat av de sakkunniga ansåg sig utskottet

inte böra i anledning av motionerna förorda skrivelse till Kungl. Maj.-t.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1957

5

Av innehållet i den förevarande motionen må här återgivas följande.

Motionären erinrar om att kostnaderna för uppförande av ekonomibyggnader

på jordbruksfastigheter ökats avsevärt under de senaste årtiondena.

Dessa kostnader torde sällan eller aldrig bli till fullo avskrivna med tillämpning

av gällande procentavdrag. Detta förhållande är till en avgjord nackdel

i synnerhet för den jordbrukare, som företar en genomgripande ny- eller ombyggnad

av ekonomibyggnaderna och sedan inom en nära framtid försäljer

fastigheten. Icke heller finns någon möjlighet att placera någon del av inkomsten

på ett investeringskonto för byggnadsändamål, av liknande art som

skogskontona. Följden blir att många jordbrukare tvingas tära på byggnadskapitalet.

I stället för att låta uppföra nybyggnader av den beskaffenhet och

utformning, som det moderna och rationella jordbruket kräver, nödgas

mången jordbrukare reparera sina många gånger otidsenliga och tungarbetade

ekonomibyggnader. Det nuvarande systemet med procentavdrag innebär

avsevärda nackdelar och bör därför ändras och kompletteras för att

komma i bättre överensstämmelse med nuvarande krav. Procentavdraget

bör bibehållas för jordbruksfastighet intill dess nybyggnad sker. Då bör

finnas möjlighet att inrätta en avskrivningsplan för byggnationen. Inom

en viss ram bör avskrivningarna vara fria i syfte att möjliggöra för den

skattskyldige att vid tiden för och närmast efter byggnadsarbetet företa

större avskrivningar och i övrigt anpassa avskrivningarna efter rådande

konjunkturer och inverkande förhållanden.

Systemet med en avskrivningsplan för ekonomibyggnaderna på jordbruksfastigheterna

bör kompletteras med möjlighet alt upprätta ett investeringskonto

innan en planerad investering utföres. Förutom att jordbrukaren

därigenom skulle kunna avsätta pengar för en framtida om- eller nybyggnad

av ekonomibyggnaderna skulle en jämnare beskattning för dem

som deklarerar efter kontantprincipen bli möjlig.

Utskottet. I den förevarande motionen har framförts yrkanden som syftar

dels till ändrade bestämmelser i fråga om avdrag för värdeminskning å

byggnader i jordbruk, dels till införande av rätt till avdragsgilla insättningar

å investeringskonto för jordbruksbyggnader.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår medges vid beräkning

av inkomst av jordbruksfastighet avdrag för värdeminskning av driftbyggnader.

Värdeminskningen skall i första band beräknas på anskaffningskostnaden.

I den mån anskaffningskostnaden inte kan visas, må avskrivningsunderlaget

i stället beräknas enligt vissa hjälpmetoder. Den viktigaste

av dessa metoder anknyter till taxeringsvärdet sålunda, att avskrivningsunderlaget

beräknas till två tredjedelar av det taxerade jordbruksvärdet minskat

med däri ingående skogsmarksvärde, i den män detta överstiger 25 000

kronor. Det sålunda erhållna schablonvärdet kan under vissa förutsättningar

ökas med senare nedlagda anskaffningskostnader. På det sålunda framkomna

värdet å byggnaderna medges avdrag för värdeminskning med i allmänhet

1,5 procent.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 2b år 1957

Med det förstnämnda yrkandet synes motionären i första hand åsyfta

införande av möjlighet till avskrivning efter plan å nyuppförda eller ombyggda

driftbyggnader, medan å byggnadsbeståndet i övrigt metoden med

ett efter taxeringsvärdet beräknat värdeminskningsavdrag skulle bibehållas.

Då emellertid redan enligt gällande lagstiftning möjlighet finns att beräkna

avdrag för värdeminskning å anskaffningskostnaden, i de fall då

denna är känd, synes detta syfte med motionen tillgodosett. I den mån motionen

syftar till möjliggörande av en snabbare avskrivningstakt än den som

i allmänhet tillämpas, får utskottet erinra om att procenttalet för värdeminskningsavdraget

inte fixerats i skatteförfattningarna. Procenttalet bör

enligt punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen bestämmas

olika allt efter den tid en byggnad av ifrågavarande art anses kunna utnyttjas

för sitt ändamål. Möjlighet föreligger således att, när så kan anses befogat,

frångå den vanligen tillämpade normen 1,5 procent. Utskottet vill

i detta sammanhang även erinra om att hithörande spörsmål avsetts skola

behandlas av skattelagssakkunniga i ett större sammanhang.

I motionen har även ifrågasatts, om inte möjlighet borde införas att göra

större avdrag för värdeminskning under byggnadstiden och tiden omedelbart

därefter. Vidare har motionären ansett att rätt borde föreligga för jordbrukare

att enligt liknande principer som nu gäller beträffande avsättningar

till skogskonto verkställa skattefria avsättningar till investeringskonto för

jordbruk. Motionens syfte i nu berörda del synes i första hand vara att för

jordbrukets del införa en vidgad rätt till resultatutjämning. Som närmare

framgått av redogörelsen i bevillningsutskottets betänkande nr 17 har

Kungl. Maj :t nyligen tillkallat en särskild utredningsman med uppdrag att

verkställa utredning rörande möjligheterna att i skattelagstiftningen införa

rätt till förlust- och resultatutjämning. De av motionären berörda spörsmålen

synes vara av sådan art att de kan förväntas bli prövade under utredningsarbetet.

Skäl synes därför inte föreligga för riksdagen att hos Kungl.

Maj :t hemställa om ytterligare översyn av reglerna på förevarande område.

Med stöd av det anförda avstyrker utskottet den föreliggande motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 1:375 av herr Franzén om vidgad rätt till

avskrivning av kostnader för ekonomibyggnader å jordbruksfastighet

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1957

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1957

7

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heiiman, Spetz,

Eriksson, Snygg, Söderquist, Rune Johansson, Niklasson och Bengtson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson, Kollberg, Sundström, Brandt,

Allard, Persson i Svensköp, Vigelsbo, Wiklund, Strandh och Magnusson i

Borås.

570291 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.