Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1957
1957-03-05 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1957:25, Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1957
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1957
1
Nr 25
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående upphävande av omsättningsskatten å motorfordon
m. m.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 374 av herr Sundelin m. fl. och II: 454
av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
1) att som ett led i avvecklingen av den nu utgående omsättningsskatten
på motorfordon denna reduceras med 50 procent och att denna sänkning
skall träda i kraft snarast efter riksdagens beslut;
2) att ur omsättningsskatten på motorfordon härflytande medel med ingången
av budgetåret 1957/58 skall redovisas å automobilskattemedlens specialbudget
och därigenom reserveras för vägändamål;
3) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författning
i anslutning till yrkandet under 1) ovan»; samt
II) motionen 11:461 av herrar Carlsson i Stockholm och Königson, vari
hemställts, »att riksdagen måtte besluta att avskaffa omsättningsskatten på
motorfordon och att detta beslut skall träda i kraft snarast möjligt efter
riksdagens ställningstagande».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den män redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna II: 454 och II: 461.
Som ett led i statsmakternas investeringsbegränsande åtgärder uttogs
fr. o. in. den 1 februari 1955 en särskild investeringsavgift, ungefärligen motsvarande
10 procent av anskaffningskostnaden, vid förvärv av personbilar,
vissa mindre lastbilar och motorcyklar. Den särskilda investeringsavgiften
å motorfordon ersattes fr. o. m. den 1 december 1956 med omsättningsskatt
å motorfordon.
Enligt 1 § förordningen den 23 november 1956 (nr 545) angående omsättningsskatt
å motorfordon i vissa fall skall omsättningsskatt erläggas för
inom riket tillverkade eller hit införda personbilar, sådana med skåp-, stationsvagns-
eller personbilskarosseri utrustade lastbilar, vilkas tjänstevikt
ej överstiger 1 800 kg, samt motorcyklar, i den mån fordonen inte är eller
tidigare varit upptagna i bilregister. Förordningen är således inte tillämplig
å begagnade fordon.
Undantagna från skatteplikt är brandbilar, ambulanser, mopeder samt invalidmotorcyklar.
1 Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 25
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1957
Jämlikt 2 § inträder skattskyldighet
för skattepliktigt motorfordon, som tillverkas inom riket, när fordonet av
tillverkaren levereras till köpare eller uttas från rörelse utan samband med
försäljning;
för skattepliktigt motorfordon, som införes till riket av någon som blivit
registrerad hos kontrollstyrelsen såsom importör, när fordonet levereras till
köpare eller uttas från rörelse utan samband med försäljning; samt
för annat skattepliktigt motorfordon, när det införes till riket.
Skattskyldig är tillverkaren, importören eller den för vars räkning införseln
sker.
Skattens storlek regleras i 4 §. Omsättningsskatten utgår för personbilar
och lastbilar med det antal kronor, som motsvarar 90 procent av det tal, vilket
angiver fordonets tjänstevikt uttryckt i kilogram. För bilar med högre
tjänstevikt än 1 600 kg skall därjämte tillägg göras med 120 kronor för varje
femtiotal kilogram, varmed tjänstevikten överskjuter 1 600 kg. Avrundning
sker i förekommande fall till närmast lägre hela tiotal kronor. För motorcyklar
utgör skatten ISO kronor, om tjänstevikten ej överstiger 75 kg, 240
kronor om tjänstevikten är högre men ej överstiger 160 kg samt eljest 360
kronor. Skattesatserna har avvägts så, att de genomsnittligt skall motsvara
ca 12 procent av fordonets detaljhandelspris.
Har någon tjänsteviktsberäkning enligt vägtrafikförordningen inte hunnit
verkställas, när skatten skall fastställas, åligger det kontrollstyrelsen resp.
tullverket att med ledning av tillgängliga viktuppgifter m. in. låta beräkna
tjänstevikten. Kan sådan beräkning ej ske enligt vanliga normer har vederbörande
myndighet befogenhet att schablonmässigt uppskatta tjänstevikten
med ledning av vad som kan antas vara normal sådan vikt för fordon av
ifrågavarande slag i färdigutrustat skick.
Kontrollmyndighet är kontrollstyrelsen samt vid införsel generaltullstyrelsen.
I motsats till den särskilda investeringsavgiften tillföres omsättningsskatten
å motorfordon den allmänna budgeten och inräknas således icke i aulomobilskattemedlen.
Sådana fordon, som en jordbrukare eller rörelseidkare förvärvar i och för
sin näringsverksamhet, är underkastade avgiftsplikt enligt bestämmelserna
i förordningen den 23 november 1956 (nr 554) om investeringsavgift för år
1957. Enligt 5 § nämnda förordning skall såsom avgiftspliktig investering
emellertid inte anses förvärv av motorfordon, som är underkastade beskattning
enligt förordningen angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa
fall, eller investering i bussar, som användes i yrkesmässig trafik. Investeringsavgift
utgår med 12 procent av sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga
investeringar, sedan därifrån dragits ett avgiftsfritt bottenbelopp
å 30 000 kr.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.
Till stöd för yrkandena i de likalydande motionerna 1:374 och
1 1:454 anför motionärerna hl. a.
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1957 3
Den återhållsamhet med en fortsatt ökning av personbilsbeståndet, som
kan anses önskvärd för dagen, uppnås genom de hårdare kreditvillkor, som
följer med den allmänna kreditåtstramningen, och genom att möjlighet beredes
den som så önskar att spara till bostad i stället för till bilköp. Omsättningsskatten
utgör en särskilt allvarlig pålaga för landsbygdens folk,
som på grund av de större avstånden är i hög grad beroende av att ha tillgång
till bil. En avveckling av omsättningsskatten på motorfordon bör enligt
motionärernas mening ske etappvis, varigenom en viss återhållsamhet
i fråga om bilinköpen vinnes. Som ett första steg i denna avveckling föreslås
en reducering av nu utgående omsättningsskatt med 50 procent, vilken
sänkning bör träda i kraft snarast efter riksdagens beslut. I samband med
sänkningen av omsättningsskatten på motorfordon med 50 procent uppkommer
vissa problem i fråga om sådana bilar som beskattas enligt den
särskilda förordningen om beskattningen av bilar i lager. Detta synes böra
lösas genom ett reslitutionsförfarande.
För närvarande redovisas intäkterna av omsättningsskatten på motorfordon
direkt i den allmänna budgeten. Därigenom göres avsteg från den ordning
som redan vid införande av den vanliga beskattningen av motorfordon
fastslogs, innebärande att av denna beskattning härflytande medel skall
tillföras vägbudgeten och på så sätt komma vägväsendet till godo. Denna
princip följdes i fråga om dispositionen av bilaccisen men övergavs när
denna omformades till omsättningsskatt. En för trafikväsendet mera rättvisande
redovisningsinetod bör införas genom att de medel som inflyter
från omsättningsskatten på motorfordon redovisas pa automobilskattemedlens
specialbudget.
I motionen 11:461 om avskaffande av omsättningsskatten å motorfordon
framhålles bl. a. följande. Den återhållsamhet i fråga om ökningen
av personbilsbeståndet, som av samhällsekonomiska skäl kan förefalla önskvärd,
åstadkommes bäst genom att investeringar i motorfordon liksom andra
investeringar i nödvändig omfattning begränsas genom den allmänna kreditåtstramningens
effekt. Sedan den förutvarande nilaccisen i omsättningsskattens
form bar permanentats på obestämd tid framåt, har den återhållande
effekt, som dess tidsbegränsning tidigare kan antas ha haft, sannolikt
nästan helt gått förlorad. Den bar i stället fått en mer renodlat fiskal karaktär
och medför, att de, som för sin yrkesutövning eller av andra skäl är beroende
av alt ha tillgång till motorfordon, tvingas bära en extra pålaga. Detta
måste uppfattas som en orättvisa, i synnerhet för landsbygdens folk, som
på grund av de långa avstånden i hög grad är hänvisade till bilen som transportmedel.
Utskottet. Som ett led i statsmakternas investeringsbegränsande åtgärder
för att stävja tendenserna till en expansion utöver ramen för landets tillgängliga
ekonomiska resurser ultogs en allmän investeringsavgift för under
åren 1955 och 1956 gjorda investeringar av jordbrukare och rörelseidkare
samt som ell komplement därtill eu särskild investeringsavgift vid
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1957
förvärv av nya och begagnade personbilar, vissa mindre lastbilar och motorcyklar.
Vid 1956 års riksdags höstsession beslöts på grundval av propositionen
nr 188 och bevillningsutskottets betänkande nr 57 att allmän investeringsavgift
även skulle uttagas för investeringar under år 1957 samt att
den särskilda investeringsavgiften fr. o. in. den 1 december 1956 skulle
ombildas till en omsättningsskatt å motorfordon av mer permanent karaktär
i avsikt att begränsa nyanskaffningen av bilar och motorcyklar.
I fråga om beskattningen av motorfordonsförvärv konstaterade departementschefen
i förenämnda proposition nr 188 efter att ha lämnat en redogörelse
för det ekonomiska läget, att man uppenbarligen måste bibehålla
en sådan beskattning såsom ett komplement till den allmänna investeringsavgiften.
Departementschefen uttalade vidare, alt även om den allmänna
investeringsavgiften hade kunnat avskaffas, det likväl skulle ha funnits
övervägande skäl för en fortsatt beskattning av motorfordonsförvärv. Det
framhölls, att bilismen tenderade att bli det mest expansiva inslaget i konsumtionen.
Enligt departementschefens mening var det betydelsefullt att
konsumtionens expansion inte fick sådant omfång eller sådan inriktning
att angelägna investeringsbehov måste eftersättas. Bilismen konkurrerade
härvidlag direkt eller indirekt med exempelvis bostadsbyggandet och industrins
investeringar. Av bl. a. dessa skäl var det erforderligt att vårt land
under ett antal ar framåt, liksom många andra länder, använde beskattningen
som en broms på bilismens för snabba expansion och som ett medel för
att ge samhället tid att anpassa sig till denna.
1956 års bevillningsutskott uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 57, att utskottet kunde ansluta sig till departementschefens sålunda
uttalade uppfattning. I motsats till vad som anförts i vissa i anledning
av propositionen väckta motioner ansåg utskottet, att den dittillsvarande
beskattningen av motorfordonsförvärv haft en återhållande verkan. Därjämte
påpekade utskottet, att i den mån beskattningen medfört en överflyttning
av konsumtionen, denna överflyttning skett från ett för samhällsekonomin
känsligt område till andra mindre känsliga områden.
I de förevarande motionerna har framställts yrkanden om en sänkning
eller ett upphävande av omsättningsskatten å motorfordon. Sålunda yrkas
i de likalydande motionerna 1:374 och 11:454 bl. a. att som ett led i avvecklingen
av omsättningsskatten a motorfordon denna skall reduceras med
50 procent. Den förordade skattesänkningen föreslås skola träda i kraft
snarast möjligt efter riksdagens beslut. Motionärerna i motionen 11:461
yrkar, att liksdagen måtte besluta att genast avskaffa den ifrågavarande
skatten. Som motivering för yrkandena har anförts, att den önskvärda återhållsamheten
i fråga om ökningen av personbilsbeståndet bäst åstadkommes
genom att investeringar i motorfordon i nödvändig omfattning begränsas
genom den allmänna kreditåtstramningen. Vidare har framhållits att
skatten utgör en allvarlig pålaga för landsbygdens folk, som på grund av
de stora avstånden är beroende av bilen som transportmedel.
Då riksdagen så sent som i november månad 1956 fattade beslut om införande
av en omsättningsskatt å motorfordon, bör enligt utskottets mening
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1957
5
inte ifrågakomma att redan nu upphäva eller vidtaga ändringar av så vittgående
natur i detta beslut, som föreslagits i motionerna, med mindre de
då gjorda bedömningarna av det ekonomiska läget och bilismens fortsatta
utveckling visat sig vara felaktiga.
I årets statsverksproposition framhåller chefen för finansdepartementet,
att den totala efterfrågan på varor och arbetskraft fortfarande är större än
tillgången samt att en generell uppmjukning av den återhållande politiken
därför endast skulle försämra balansen på såväl arbets- som varumarknaden
och leda till en avtappning av valutareserven. Departementschefen anför vidare,
att huvudelementen i den starkt efterfrågebegränsande politik, som
alltjämt måste föras för att vidmakthålla den samhällsekonomiska jämvikten
och skydda prisstabiliteten och valutareserven, liksom hittills är av kreditpolitisk
och finanspolitisk natur. De återhållande verkningarna är starkast
inom den privata sektorn och där speciellt på investeringsområdet. Det
har inte funnits förutsättningar att i lika stark omfattning vidtaga direkta
åtgärder mot expansionstendenserna på konsumtionsområdet. Omsättningsskatten
på personbilar och regleringen av avbetalningshandeln utgör dock
åtgärder som får en direkt efterfrågebegränsande inverkan på konsumtionen.
Frågan om avvägningen mellan konsumtion och investeringar belyses
även i 1955 års långtidsutrednings betänkande (SOU 1956: 53), vari utredningen
understryker nödvändigheten av att skapa utrymme för att tillgodose
de stora och trängande investeringsbehov, som förutses under de kommande
åren. Betänkandet utmynnar i en rekommendation till förmån för
en stark ökning av investeringsvolymen och en motsvarande återhållsamhet
beträffande konsumtionens tillväxt.
Vad beträffar utvecklingen på motorfordonsmarknaden visar tillförseln
av personbilar en fortsatt stegring trots de investeringsbegränsande åtgärder,
som under senare år vidtagits. Antalet nyinregistrerade personbilar utgjorde
år 1954, då ingen investeringsavgift utgick, 126 617 och år 1955 127 749.
Under år 1956 steg antalet till 131 724. Oaktat de under fjärde kvartalet
1956 rådande drivmedelsrestriktionerna minskade nytillförseln av personbilar
i jämförelse med samma kvartal 1955 endast med i runt tal 1 300 bilar.
Av vad ovan anförts framgår, att utvecklingen sedan beslutet fattades om
införande av omsättningsskatten å motorfordon inte gått i sådan riktning
att ett avskaffande eller en sänkning av skatten kan ske utan att medföra
betydande risker för rubbningar i den samhällsekonomiska balansen. Den
uppfattning, som kommit till uttryck i motionerna, att enbart den rådande
begränsningen av kreditgivningen skulle kunna ersätta behovet av en skatt
av ifrågavarande slag kan utskottet inte dela. Med det anförda avstyrker
utskottet således motionsyrkandena om ett avskaffande eller eu sänkning
av omsättningsskatten å motorfordon.
Utskottet har därjämte att taga ställning till det i de likalydande motionerna
1:374 och 11:454 framförda yrkandet, att omsättningsskattemedlen
med ingången av budgetåret 1957/58 skall redovisas å automobilskattemcdlens
specialbudget och därigenom reserveras för vägändamål.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1957
Omsättningsskatten å motorfordon är utformad efter i stort sett samma
principer som den år 1951 beslutade bilaccisen. Denna skatt uttogs i tillverknings-
och importledet, och intäkterna därav tillfördes den allmänna
budgeten. Intäkterna av den särskilda investeringsavgiften, som erlades i
samband med fordonets inregistrering, redovisades däremot i likhet med
intäkterna av de vanliga motorfordons- och drivmedelsskatterna å automobilskattemedlens
specialbudget. Liksom bilaccisen erlägges omsättningsskatten
å motorfordon av tillverkare och importörer, och uppbörden sker
hos kontrollstyrelsen eller i fråga om viss import genom tullverkets försorg.
Även vid frågans behandling av föregående års riksdag framfördes motionsvis
yrkanden att omsättningsskattemedlen skulle redovisas å den särskilda
bilskattebudgeten. Bevillningsutskottet yttrade i anledning därav, att
om man ersatte den särskilda investeringsavgiften med en omsättningsskatt,
som till sin allmänna uppläggning inte skilde sig från konsumtionsskatter
på andra områden, övervägande skäl talade för att skatteinkomsterna tillfördes
den allmänna budgeten. I de förevarande motionerna har inte framförts
några nya synpunkter på frågan, som kan ge utskottet anledning att
frångå den tidigare intagna ståndpunkten till skattens budgetmässiga redovisning,
varför utskottet anser sig böra avstyrka de likalydande motionerna
I: 374 och II: 454 även i denna del.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att motionen 11:461 av herrar Carlsson i Stockholm
och Königson icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
2)
att de likalydande motionerna I: 374 av herr Sundelin
m. fl. och II: 454 av herr Ohlin in. fl., såvitt motionerna
avser sänkning av omsättningsskatten å motorfordon, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt
3) att de likalydande motionerna I: 374 av herr Sundelin
in. fl. och II: 454 av herr Ohlin in. fl., i vad motionerna ej
behandlas under punkt 2), icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 5 mars 1957
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heuman, Spetz,
Eriksson, Gustaf Elofsson*, Snygg, Söderquist, Rune Johansson och Bengtson;
samt
från andra kammaren: herrar Olsson, Sundström, Nilsson i Svalöv,
Allard, Vigelsbo, Strandh, Henriksson, Andersson i Essvik, Stenberg* och
Rydén.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1957
Reservationer:
I) av herrar Spetz, Söderquist, Strandh, Stenberg och Rgdén, vilka ansett
dels att utskottet under hänvisning till innehållet i de likalydande motionerna
I: 374 av herr Sundelin in. fl. och II: 454 av herr Ohlin m. fl. bort
under punkten 2) hemställa,
2) att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändring av förordningen den 23 november 1956 (nr 5i5)
angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall
Härmed förordnas att 4 § förordningen angående omsättningsskatt å motorfordon
i vissa fall skall erhålla följande ändrade lydelse.
4 §•
Omsättningsskatten utgår för personbilar och lastbilar med det antal
kronor, som motsvarar 45 procent av det tal, vilket angiver fordonets tjänstevikt
uttryckt i kilogram. För bilar med högre tjänstevikt än 1 600 kilogram
skall därjämte tillägg göras med 60 kronor för varje fullt femtiotal kilogram,
varmed tjänstevikten överskjuter 1 600 kilogram. Skatten avrundas
i förekommande fall till närmast lägre helt tiotal kronor.
För motorcyklar utgör skatten 90 kronor därest fordonets tjänstevikt ej
överstiger 75 kilogram, 120 kronor därest tjänstevikten är högre men ej
överstiger 160 kilogram samt eljest 180 kronor.
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1957.
I samband med ikraftträdandet av denna förordning skall följande iakttagas.
För motorfordon, vilka finnas i lager vid tidpunkten för denna förordnings
ikraftträdande och för vilka omsättningsskatt erlagts enligt förordningens
förutvarande lydelse, äger kontrollstyrelsen, efter ansökan, återbetala
halva beloppet av den erlagda skatten. Till ledning för sådan återbetalning
skall den skattskyldige till kontrollstyrelsen lämna en på tro och
heder upprättad deklaration angående sitt lager av skattepliktiga fordon
klockan 12 natten mellan den 31 mars och den 1 april 1957.
dels att sista stycket i utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
»Det har varit en sedan länge av statsmakterna accepterad regel att de
intäkter som inflyter genom beskattning av bilismen skall tillföras autoinobilskattemedlens
specialbudget och därmed komma vägväsendet till godo.
Som ett uttryck härför tillfördes den s. k. vägbudgeten exempelvis inkomsterna
av den särskilda investeringsavgift (bilaccis), som uttogs närmast före
införandet av den nuvarande omsättningsskatten å motorfordon. Den om
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 är 1957
ständigheten att den särskilda investeringsavgiften (bilaccisen) i huvudsakligen
formellt hänseende omvandlats till en omsättningsskatt borde inte
utgöra anledning till ändring i detta hänseende. Inte heller den omständigheten,
att automobilskattefonden, som har att bära de kostnader som bilismen
förorsakar vägväsendet, för närvarande inrymmer icke oväsentliga reserver,
kan rimligtvis åberopas som ett hållbart skäl alt undandraga vägbudgeten
här ifrågavarande bilskattemedel. Det föreligger nämligen betydande
krav på vägväsendets fortsatta utbyggnad och upprustning. Hänsyn
bör även tas till möjligheterna att hålla en något reducerad skattenivå för
bilismen.
Det synes därför utskottet naturligt, att även de intäkter som härflyter
från omsättningsskatten å motorfordon tillföres automobilskattemedlens
specialbudget. Utskottet tillstyrker alltså bifall i denna del till de likalydande
motionerna I: 374 och II: 454.»
dels ock att utskottet under punkten 3) bort hemställa,
3) att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 374 och II: 454 måtte uttala att intäkterna av omsättningsskatten
å motorfordon skall tillföras automobilskattemedlens
specialbudget.
II) av herrar Gustaf Elof sson, Bengtson och Vigelsbo, vilka ansett att sista
stycket i utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
»I och för sig anser utskottet det inte självskrivet att alla medel, som på
olika sätt inflyter från beskattningen av motorismen endast användes till
vägväsendet. I fråga om uttagandet av omsättningsskatt kan enligt utskottets
mening inte motorfordonen påräkna en privilegierad ställning gentemot
andra varor. Såsom utskottet redan påpekat har antalet bilar under senare
år stigit mycket starkt. Detta kräver en betydligt mer omfattande upprustning
av vårt vägväsende än vad som hittills förekommit. När andra nödvändiga
investeringsobjekt, t. ex. bostadsbyggandet, blivit någorlunda tillgodosedda,
bör vägväsendet bli föremål för en grundlig upprustning. Då tidpunkten
för denna upprustning icke synes alltför avlägsen är det angeläget
att trots de redan reserverade medlen ytterligare medel tillföres vägväsendet.
Principiellt anser utskottet sålunda att mesta möjliga medel bör tillföras
vägväsendet. Då emellertid riksdagen beträffande ifrågavarande omsättningsskatt
på motorfordon tagit ställning till frågan för endast några månader
sedan och därvid beslutat att medlen skall tillföras den allmänna
budgeten vill utskottet för närvarande inte påyrka att detta beslut upphäves.
Utskottet vill emellertid fästa Ivungl. Maj :ts uppmärksamhet på betydelsen
av att ytterligare medel ställes till vägväsendets förfogande och att
sålunda även omsättningsskatten på motorfordon tillföres automobilskattemedlens
specialbudget.»
III) av herrar Hagberg och Nilsson i Svalöv.
570115 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.