Betänkande i anledning av väckta motioner om upphävande av elskatteförordningen.
1957-03-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1957:28, Betänkande i anledning av väckta motioner om upphävande av elskatteförordningen.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1957
1
Nr 28
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om upphävande av elskatteförordningen.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 316 av herr Sveningsson och II: 386 av herr Magnusson i Tumhult
m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
förordning om upphävande av förordningen den 1 juni 1951 (nr 37b) om
skatt å elektrisk kraft (elskatteförordningen)
Härigenom förordnas, att förordningen den 1 juni 1951 om skatt å elektrisk
kraft (elskatteförordningen) skall upphöra att gälla vid utgången av
juni månad 1957.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 386.
Syftet med den av 1951 års riksdag beslutade elskatteförordningen var att
åstadkomma en sådan överbalansering av budgeten för budgetåret 1951/52,
som i dåvarande läge ansågs erforderlig. Ehuru så inte uttryckligen angavs
i förordningen, förutsattes likväl vid genomförandet av elskatten, att den
skulle vara av allenast tillfällig natur. I princip utgick elskatten till en början
å all elektrisk kraft med undantag av sådan, som framställts på Gotland.
I proposition nr 162 till 1952 års riksdag föreslogs emellertid att skatteplikten
skulle begränsas till elektrisk kraft, som förbrukas i industriell
rörelse med en årsförbrukning av mer än 40 000 kilowattimmar. Dåvarande
chefen för finansdepartementet framhöll i propositionen, att för budgetåret
1952/53 tillkommit andra tillfälliga inkomster, varför behovet av att bibehålla
eu oförändrad elskatt för det dåvarande ej framstod som lika stort.
I detta läge hade departementschefen med hänsyn till bl. a. svårigheterna
vid elskattens tillämpning i fråga om förbrukningen av elektrisk kraft för
hushållsändamål funnit sig böra förorda ett avskaffande av elskatten på
hushållsförbrukningen. Som ett ytterligare skäl för propositionsförslaget
anfördes den omständigheten, att icke oväsentliga höjningar av levnadskostnaderna
förestode. Departementschefen uttalade vidare att samma skäl inte
1 Bihang till riksdagens protokoll IV57. 7 samt. Nr 28
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1957
talade för en lättnad i beskattningen av den industriella förbrukningen av
elkraft. Fortfarande var bränslepriserna sådana, att det fanns anledning att
befara en alltför snabb övergång till användning av elkraft, där tidigare
andra energikällor använts. Departementschefen var därför inte beredd att
föreslå att elbeskattningen upphävdes för förbrukning för industriella ändamål.
Propositionen bifölls av riksdagen med viss mindre ändring.
Enligt 1 § elskatteförordningen i dess nu gällande lydelse skall den som
inom riket för användning i industriell rörelse förbrukar mer än 40 000 kilowattimmar
elektrisk kraft för driftställe under helt beskattningsår för förbrukningen
till staten erlägga särskild skatt (elskatt). Härvid skall kraft,
som icke yrkesmässigt distribueras av skattskyldig förbrukare, anses vara
förbrukad i dennes rörelse.
Elskatt skall icke utgå för elektrisk kraft som
a) framställes och förbrukas inom Gotlands län,
b) nyttiggöres inom rörelse för produktion eller distribution av elektrisk
kraft, eller
c) nyttiggöres för produktion och allmän distribution genom ledningsnät
av gas eller för allmän distribution av vatten.
Elskatten utgår enligt 3 § i förordningen med tio procent av kraftens beskattningsvärde.
Detta värde är lika med summan av de avgifter, som förbrukaren
har att erlägga för den elektriska kraften, eller, i den mån producent
eller yrkesmässig distributör själv förbrukar kraften, summan av de
avgifter, som skulle ha utgått, därest kraften försålts för likartad användning
som hos producenten eller distributören.
Skyldighet att erlägga elskatt inträder enligt 4 § nämnda förordning, då
den elektriska kraften yrkesmässigt distribueras till förbrukare, som icke
samtidigt är producent eller yrkesmässig distributör (skattepliktig distribution)
eller då den av producent eller yrkesmässig distributör nyttjas i egen
rörelse (skattepliktig egenförbrukning).
Enligt stadgande i 3 § elskatteförordningen äger Kungl. Maj:t eller, efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande, kontrollstyrelsen medgiva de avvikelser från
bestämmelserna angående skattens bestämmande, som med hänsyn till särskilda
omständigheter må finnas påkallade. I 5 § samma förordning stadgas,
att Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, kontrollstyrelsen
äger, då synnerliga skäl därtill är, medgiva befrielse från eller
återbäring av skatt.
tillämpningsföreskrifter till elskatteförordningen finnes upptagna i kungörelsen
den 1 juni 1951, nr 375, ändrad genom kungörelse den 30 maj 1952,
nr 359. Enligt 7 § i kungörelsen skall vid kontrollstyrelsens sida finnas en
särskild rådgivande nämnd, elskattenämnden, med uppgift att till styrelsen
avgiva yttrande och förslag i ärenden rörande elskatt. Innan kontrollstyrelsen
fattar beslut i sådana ärenden av principiell betydelse eller eljest av
större vikt, skall styrelsen höra elskattenämnden.
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1957 3
I de förevarande motionerna har motionärerna inledningsvis erinrat om
att i årets statsverksproposition bland inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret
1957/58 upptagits skatt å elektrisk kraft med 50 miljoner kronor.
Därefter uttalas bl. a. att elskatten numera uteslutande verkar som en kostnadsfördyrande
faktor för den industriella produktionen. Någon särskild
motivering lämnas inte i statsverkspropositionen för att elskatten trots sin
tillfälliga karaktär skall bibehållas även för nästföljande budgetår. Elskatten
drabbar hårdast företag inom exportindustrin, såsom järn- och stålverk,
pappersmassefabriker och pappersbruk, samt företag inom den elektrokemiska
och elektrotermiska industrin. Men även andra företag av största
betydelse för vidmakthållande av sysselsättningen och välståndet i vårt
land kommer i svårigheter genom elskatten. Den svenska industrins produktionskostnader
torde under de senaste åren ha stegrats avsevärt mer än
de kostnader våra främsta konkurrenter har att bära. När konkurrenterna
kan utbjuda sina produkter såväl på våra exportmarknader som på
hemmamarknaden till lägre pris än de svenska företagen och dessa företag
genom statliga ingripanden, främst på skatteområdet, får allt svårare
att genomföra kostnadsnedpressande rationaliseringar, föreligger risk för
att den svenska industrin förr eller senare kommer till korta i konkurrensen.
Svårigheterna för de svenska företagen accentueras ytterligare därigenom,
att man inom flera betydande konkurrentländer övergått till en
alltmer företagsvänlig skattepolitik, som främjar dylika rationaliseringar.
De nämnda konkurrensnedsättande verkningarna ökas på grund av den nyligen
beslutade höjningen med 20 procent av taxorna för högspänd elektrisk
kraft. Slutligen framhåller motionärerna att de administrativa kostnader
och det besvär elskatten förorsakar inte står i proportion till skattens jämförelsevis
ringa statsfinansiella betydelse.
Utskottet
Förordningen om skatt på elektrisk kraft infördes genom beslut av 1951
års riksdag. Syftet med densamma var att åstadkomma den överbalansering
av budgeten som i dåvarande ekonomiska läge ansågs erforderlig. I princip
utgick skatten, som var avsedd att vara tillfällig, till en början på all inom
riket framställd elektrisk kraft. I propositionen nr 162 till 1952 års riksdag
föreslog Kungl. Maj:t emellertid att skatteplikten skulle begränsas till
elektrisk kraft, som förbrukas i industriell rörelse med eu årsförbrukning
av mer än 40 000 kilowattimmar. Till stöd för förslaget anförde chefen för
finansdepartementet hl. a. att behovet av en överbalansering av budgeten
visserligen kvarstod men att andra tillfälliga inkomster tillkommit, vilka
gjorde det möjligt alt något lätta på elbeskattningen. I detta läge hade departementschefen
med hänsyn till bl. a. svårigheterna vid elskattens tillämpning
i fråga om förbrukningen av elektrisk kraft för husliållsändainål funnit
sig böra förorda alt elskatten på lnishållsförbrukningcn avskaffades.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1957
Samma skäl talade däremot inte för en lättnad i beskattningen av den industriella
förbrukningen av elkraft. Bl. a. var bränslepriserna sådana att
det fanns anledning befara en alltför snabb övergång till användning av
elkraft, där tidigare andra energikällor använts. Propositionen bifölls av
riksdagen med viss mindre ändring.
I de förevarande motionerna har yrkats att riksdagen måtte besluta att elskatteförordningen
skall upphöra att gälla med utgången av juni månad
1957. Till stöd för yrkandet har anförts att elskatten enligt motionärernas mening
uteslutande verkar som en kostnadsfördyrande faktor för den industriella
produktionen samt att den svenska industrins kostnadsläge är så
högt att dess konkurrensmöjligheter gentemot utlandet avsevärt försvåras.
Motionärerna uttalar även att elskatten har en relativt ringa statsfinansiell
betydelse.
Såsom i motionerna påpekats har elskatten upptagits bland inkomsterna
å driftbudgeten för budgetåret 1957/58 med ett belopp av 50 miljoner kronor.
I driftbudgeten för innevarande budgetår ingår samma skatt med ett
belopp av 45 miljoner kronor.
I årets statsverksproposition har liksom tidigare starkt understrukits
kraven på en aktiv finanspolitik för upprätthållande av samhällsekonomisk
balans. Riktpunkten har därvid varit att åstadkomma totalbalansering av
budgeten, d. v. s. statsinkomsterna skall inte blott täcka de emotsedda utgifterna
på den för året fastställda driftbudgeten utan även ge ett överskott
som med hansyn till läget på kapitalmarknaden begränsar den statliga upplåningen
till minsta möjliga belopp. Enligt de i statsverkspropositionen gjorda
beräkningarna skulle för nästkommande budgetår en sådan totalbalansering
inte uppnås. Självfallet skulle ett avskaffande av elskatten i detta läge öka
den underbalansering som sålunda för närvarande utmärker totalbudgeten.
Såvitt nu kan bedömas kan detta budgetunderskott på grund av stegrade utgiftsbehov
förväntas komma att ytterligare öka. Enligt utskottets uppfattning
är därför den statsfinansiella betydelsen av elskatten mera betydande
än vad motionärerna synes vilja göra gällande.
Med anledning av motionärernas uttalande att elskatten drabbar vissa
företag hårdare än andra vill utskottet framhålla att elskatteförordningen
såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen — innehåller bestämmelser,
enligt vilka Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
kontrollstyrelsen äger medgiva de avvikelser från föreskrifterna angående
elskattens bestämmande, som med hänsyn till särskilda omständigheter må
finnas påkallade, ävensom befria från eller besluta om återbäring av skatt,
da synnerliga skäl föreligger. Beträffande den av motionärerna särskilt
omnamnda elektrokemiska och elektrotermiska industrin har Kungl. Maj:t
med stöd av dessa bestämmelser genom beslut den 9 maj 1952 medgivit
viss nedsättning av beskattningsvärdet för elektrisk kraft. Dessa föreskrifter
går i korthet ut på att elkraft, som förbrukas vid elektrokemisk eller
elektrotermisk tillverkning, beskattas efter ett beskattningsvärde av ett öre
pei kilowattimme i den mån det faktiska kraftpriset ej är lägre; skatten ut
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1957
5
gör sålunda högst 0,1 öre per kilowattimme. Det kan vidare framhållas att
Kungl. Maj :t genom särskilda beslut bemyndigat kontrollstyrelsen medgiva
befrielse från skatt för elektrisk kraft, som förbrukas för foderförmalning
av spannmål, samt för kraft, som förbrukas för elektrisk ångpannedrift
under tid då allmänt underskott å vattenkraft inte föreligger i landet.
Utskottet vill slutligen erinra om att såsom ett argument för bibehållande
av elskatten på kraft, som förbrukas inom industrin, framförts att elskatten
verkar bromsande på en i förhållande till tillgången på elkraft alltför
snabb övergång till elkraft från andra energikällor, främst importerade
fossila bränslen. Enligt utskottets mening får detta argument alltjämt anses
bärande. Sedan elskatten infördes torde läget beträffande landets elkraftförsörjning
beroende på den starkt ökade efterfrågan på elkraft snarare
ha försämrats än förbättrats relativt sett. Den efterfrågebegränsande
effekt elskatten kan ha måste därför nu vara än mer önskvärd än tidigare.
Utskottet finner det således även ur nu anförda synpunkter vara motiverat
att bibehålla elskatten.
Med det anförda avstyrker utskottet de förevarande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 316 av herr Sveningsson
och II: 386 av herr Magnusson i Tumhult m. fl. om upphävande
av elskatteförordningen icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 mars 1957
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heiiman, Spetz,
Eriksson, Gustaf Elofsson*, Snygg, Söderquist, Rune Johansson och Bengtson;
samt
från andra kammaren: herrar Olsson, Sundström, Nilsson i Svalöv,
Allard, Vigelsbo, Wiklund, Strandh, Henriksson, Anderson i Sundsvall och
Stenberg*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Nilsson i Svalöv, Strandh, Anderson
i Sundsvall och Stenberg.
5703''i5 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.