Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om upphävande av elskatteförordningen.

1957-03-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1957:28, Betänkande i anledning av väckta motioner om upphävande av elskatteförordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1957

1

Nr 28

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om upphävande av elskatteförordningen.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 316 av herr Sveningsson och II: 386 av herr Magnusson i Tumhult

m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den 1 juni 1951 (nr 37b) om

skatt å elektrisk kraft (elskatteförordningen)

Härigenom förordnas, att förordningen den 1 juni 1951 om skatt å elektrisk

kraft (elskatteförordningen) skall upphöra att gälla vid utgången av

juni månad 1957.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 386.

Syftet med den av 1951 års riksdag beslutade elskatteförordningen var att

åstadkomma en sådan överbalansering av budgeten för budgetåret 1951/52,

som i dåvarande läge ansågs erforderlig. Ehuru så inte uttryckligen angavs

i förordningen, förutsattes likväl vid genomförandet av elskatten, att den

skulle vara av allenast tillfällig natur. I princip utgick elskatten till en början

å all elektrisk kraft med undantag av sådan, som framställts på Gotland.

I proposition nr 162 till 1952 års riksdag föreslogs emellertid att skatteplikten

skulle begränsas till elektrisk kraft, som förbrukas i industriell

rörelse med en årsförbrukning av mer än 40 000 kilowattimmar. Dåvarande

chefen för finansdepartementet framhöll i propositionen, att för budgetåret

1952/53 tillkommit andra tillfälliga inkomster, varför behovet av att bibehålla

eu oförändrad elskatt för det dåvarande ej framstod som lika stort.

I detta läge hade departementschefen med hänsyn till bl. a. svårigheterna

vid elskattens tillämpning i fråga om förbrukningen av elektrisk kraft för

hushållsändamål funnit sig böra förorda ett avskaffande av elskatten på

hushållsförbrukningen. Som ett ytterligare skäl för propositionsförslaget

anfördes den omständigheten, att icke oväsentliga höjningar av levnadskostnaderna

förestode. Departementschefen uttalade vidare att samma skäl inte

1 Bihang till riksdagens protokoll IV57. 7 samt. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1957

talade för en lättnad i beskattningen av den industriella förbrukningen av

elkraft. Fortfarande var bränslepriserna sådana, att det fanns anledning att

befara en alltför snabb övergång till användning av elkraft, där tidigare

andra energikällor använts. Departementschefen var därför inte beredd att

föreslå att elbeskattningen upphävdes för förbrukning för industriella ändamål.

Propositionen bifölls av riksdagen med viss mindre ändring.

Enligt 1 § elskatteförordningen i dess nu gällande lydelse skall den som

inom riket för användning i industriell rörelse förbrukar mer än 40 000 kilowattimmar

elektrisk kraft för driftställe under helt beskattningsår för förbrukningen

till staten erlägga särskild skatt (elskatt). Härvid skall kraft,

som icke yrkesmässigt distribueras av skattskyldig förbrukare, anses vara

förbrukad i dennes rörelse.

Elskatt skall icke utgå för elektrisk kraft som

a) framställes och förbrukas inom Gotlands län,

b) nyttiggöres inom rörelse för produktion eller distribution av elektrisk

kraft, eller

c) nyttiggöres för produktion och allmän distribution genom ledningsnät

av gas eller för allmän distribution av vatten.

Elskatten utgår enligt 3 § i förordningen med tio procent av kraftens beskattningsvärde.

Detta värde är lika med summan av de avgifter, som förbrukaren

har att erlägga för den elektriska kraften, eller, i den mån producent

eller yrkesmässig distributör själv förbrukar kraften, summan av de

avgifter, som skulle ha utgått, därest kraften försålts för likartad användning

som hos producenten eller distributören.

Skyldighet att erlägga elskatt inträder enligt 4 § nämnda förordning, då

den elektriska kraften yrkesmässigt distribueras till förbrukare, som icke

samtidigt är producent eller yrkesmässig distributör (skattepliktig distribution)

eller då den av producent eller yrkesmässig distributör nyttjas i egen

rörelse (skattepliktig egenförbrukning).

Enligt stadgande i 3 § elskatteförordningen äger Kungl. Maj:t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, kontrollstyrelsen medgiva de avvikelser från

bestämmelserna angående skattens bestämmande, som med hänsyn till särskilda

omständigheter må finnas påkallade. I 5 § samma förordning stadgas,

att Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, kontrollstyrelsen

äger, då synnerliga skäl därtill är, medgiva befrielse från eller

återbäring av skatt.

tillämpningsföreskrifter till elskatteförordningen finnes upptagna i kungörelsen

den 1 juni 1951, nr 375, ändrad genom kungörelse den 30 maj 1952,

nr 359. Enligt 7 § i kungörelsen skall vid kontrollstyrelsens sida finnas en

särskild rådgivande nämnd, elskattenämnden, med uppgift att till styrelsen

avgiva yttrande och förslag i ärenden rörande elskatt. Innan kontrollstyrelsen

fattar beslut i sådana ärenden av principiell betydelse eller eljest av

större vikt, skall styrelsen höra elskattenämnden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1957 3

I de förevarande motionerna har motionärerna inledningsvis erinrat om

att i årets statsverksproposition bland inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret

1957/58 upptagits skatt å elektrisk kraft med 50 miljoner kronor.

Därefter uttalas bl. a. att elskatten numera uteslutande verkar som en kostnadsfördyrande

faktor för den industriella produktionen. Någon särskild

motivering lämnas inte i statsverkspropositionen för att elskatten trots sin

tillfälliga karaktär skall bibehållas även för nästföljande budgetår. Elskatten

drabbar hårdast företag inom exportindustrin, såsom järn- och stålverk,

pappersmassefabriker och pappersbruk, samt företag inom den elektrokemiska

och elektrotermiska industrin. Men även andra företag av största

betydelse för vidmakthållande av sysselsättningen och välståndet i vårt

land kommer i svårigheter genom elskatten. Den svenska industrins produktionskostnader

torde under de senaste åren ha stegrats avsevärt mer än

de kostnader våra främsta konkurrenter har att bära. När konkurrenterna

kan utbjuda sina produkter såväl på våra exportmarknader som på

hemmamarknaden till lägre pris än de svenska företagen och dessa företag

genom statliga ingripanden, främst på skatteområdet, får allt svårare

att genomföra kostnadsnedpressande rationaliseringar, föreligger risk för

att den svenska industrin förr eller senare kommer till korta i konkurrensen.

Svårigheterna för de svenska företagen accentueras ytterligare därigenom,

att man inom flera betydande konkurrentländer övergått till en

alltmer företagsvänlig skattepolitik, som främjar dylika rationaliseringar.

De nämnda konkurrensnedsättande verkningarna ökas på grund av den nyligen

beslutade höjningen med 20 procent av taxorna för högspänd elektrisk

kraft. Slutligen framhåller motionärerna att de administrativa kostnader

och det besvär elskatten förorsakar inte står i proportion till skattens jämförelsevis

ringa statsfinansiella betydelse.

Utskottet

Förordningen om skatt på elektrisk kraft infördes genom beslut av 1951

års riksdag. Syftet med densamma var att åstadkomma den överbalansering

av budgeten som i dåvarande ekonomiska läge ansågs erforderlig. I princip

utgick skatten, som var avsedd att vara tillfällig, till en början på all inom

riket framställd elektrisk kraft. I propositionen nr 162 till 1952 års riksdag

föreslog Kungl. Maj:t emellertid att skatteplikten skulle begränsas till

elektrisk kraft, som förbrukas i industriell rörelse med eu årsförbrukning

av mer än 40 000 kilowattimmar. Till stöd för förslaget anförde chefen för

finansdepartementet hl. a. att behovet av en överbalansering av budgeten

visserligen kvarstod men att andra tillfälliga inkomster tillkommit, vilka

gjorde det möjligt alt något lätta på elbeskattningen. I detta läge hade departementschefen

med hänsyn till bl. a. svårigheterna vid elskattens tillämpning

i fråga om förbrukningen av elektrisk kraft för husliållsändainål funnit

sig böra förorda alt elskatten på lnishållsförbrukningcn avskaffades.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1957

Samma skäl talade däremot inte för en lättnad i beskattningen av den industriella

förbrukningen av elkraft. Bl. a. var bränslepriserna sådana att

det fanns anledning befara en alltför snabb övergång till användning av

elkraft, där tidigare andra energikällor använts. Propositionen bifölls av

riksdagen med viss mindre ändring.

I de förevarande motionerna har yrkats att riksdagen måtte besluta att elskatteförordningen

skall upphöra att gälla med utgången av juni månad

1957. Till stöd för yrkandet har anförts att elskatten enligt motionärernas mening

uteslutande verkar som en kostnadsfördyrande faktor för den industriella

produktionen samt att den svenska industrins kostnadsläge är så

högt att dess konkurrensmöjligheter gentemot utlandet avsevärt försvåras.

Motionärerna uttalar även att elskatten har en relativt ringa statsfinansiell

betydelse.

Såsom i motionerna påpekats har elskatten upptagits bland inkomsterna

å driftbudgeten för budgetåret 1957/58 med ett belopp av 50 miljoner kronor.

I driftbudgeten för innevarande budgetår ingår samma skatt med ett

belopp av 45 miljoner kronor.

I årets statsverksproposition har liksom tidigare starkt understrukits

kraven på en aktiv finanspolitik för upprätthållande av samhällsekonomisk

balans. Riktpunkten har därvid varit att åstadkomma totalbalansering av

budgeten, d. v. s. statsinkomsterna skall inte blott täcka de emotsedda utgifterna

på den för året fastställda driftbudgeten utan även ge ett överskott

som med hansyn till läget på kapitalmarknaden begränsar den statliga upplåningen

till minsta möjliga belopp. Enligt de i statsverkspropositionen gjorda

beräkningarna skulle för nästkommande budgetår en sådan totalbalansering

inte uppnås. Självfallet skulle ett avskaffande av elskatten i detta läge öka

den underbalansering som sålunda för närvarande utmärker totalbudgeten.

Såvitt nu kan bedömas kan detta budgetunderskott på grund av stegrade utgiftsbehov

förväntas komma att ytterligare öka. Enligt utskottets uppfattning

är därför den statsfinansiella betydelsen av elskatten mera betydande

än vad motionärerna synes vilja göra gällande.

Med anledning av motionärernas uttalande att elskatten drabbar vissa

företag hårdare än andra vill utskottet framhålla att elskatteförordningen

såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen — innehåller bestämmelser,

enligt vilka Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

kontrollstyrelsen äger medgiva de avvikelser från föreskrifterna angående

elskattens bestämmande, som med hänsyn till särskilda omständigheter må

finnas påkallade, ävensom befria från eller besluta om återbäring av skatt,

da synnerliga skäl föreligger. Beträffande den av motionärerna särskilt

omnamnda elektrokemiska och elektrotermiska industrin har Kungl. Maj:t

med stöd av dessa bestämmelser genom beslut den 9 maj 1952 medgivit

viss nedsättning av beskattningsvärdet för elektrisk kraft. Dessa föreskrifter

går i korthet ut på att elkraft, som förbrukas vid elektrokemisk eller

elektrotermisk tillverkning, beskattas efter ett beskattningsvärde av ett öre

pei kilowattimme i den mån det faktiska kraftpriset ej är lägre; skatten ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1957

5

gör sålunda högst 0,1 öre per kilowattimme. Det kan vidare framhållas att

Kungl. Maj :t genom särskilda beslut bemyndigat kontrollstyrelsen medgiva

befrielse från skatt för elektrisk kraft, som förbrukas för foderförmalning

av spannmål, samt för kraft, som förbrukas för elektrisk ångpannedrift

under tid då allmänt underskott å vattenkraft inte föreligger i landet.

Utskottet vill slutligen erinra om att såsom ett argument för bibehållande

av elskatten på kraft, som förbrukas inom industrin, framförts att elskatten

verkar bromsande på en i förhållande till tillgången på elkraft alltför

snabb övergång till elkraft från andra energikällor, främst importerade

fossila bränslen. Enligt utskottets mening får detta argument alltjämt anses

bärande. Sedan elskatten infördes torde läget beträffande landets elkraftförsörjning

beroende på den starkt ökade efterfrågan på elkraft snarare

ha försämrats än förbättrats relativt sett. Den efterfrågebegränsande

effekt elskatten kan ha måste därför nu vara än mer önskvärd än tidigare.

Utskottet finner det således även ur nu anförda synpunkter vara motiverat

att bibehålla elskatten.

Med det anförda avstyrker utskottet de förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 316 av herr Sveningsson

och II: 386 av herr Magnusson i Tumhult m. fl. om upphävande

av elskatteförordningen icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1957

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heiiman, Spetz,

Eriksson, Gustaf Elofsson*, Snygg, Söderquist, Rune Johansson och Bengtson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson, Sundström, Nilsson i Svalöv,

Allard, Vigelsbo, Wiklund, Strandh, Henriksson, Anderson i Sundsvall och

Stenberg*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Nilsson i Svalöv, Strandh, Anderson

i Sundsvall och Stenberg.

5703''i5 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.