Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att vid taxering till skatt åtnjuta avdrag för resor med bil till och från arbetsplatsen.

1957-03-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1957:29, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att vid taxering till skatt åtnjuta avdrag för resor med bil till och från arbetsplatsen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1957

1

Nr 29

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt att vid taxering till skatt åtnjuta avdrag för

resor med bil till och från arbetsplatsen.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:46 av herrar Fritiof Karlsson och Alvar

Andersson samt II: 49 av herrar Jansson i Benestad och Börjesson, vari

hemställts, »att riksdagen måtte besluta om sådana ändringar i tillämpningsföreskrifterna

för våra skattemyndigheter, att skäligt avdrag beviljas

för resor till och från arbetsplatsen i de fall bil användes för ändamålet»;

samt

2) motionen I: 213 av herrar Franzén och Gustafsson, vari hemställts, »att

riksdagen måtte uttala, att vid deklaration av inkomst avdrag för resa med

bil till och från arbetsplats må medges med skäligt belopp i enlighet med

vad i motionen anförts, samt i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla om utfärdande

av anvisningar i överensstämmelse härmed».

Beträffande de skäl, som anförts tilll stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 46 och I: 213.

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt

20 § kommunalskattelagen från samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret

liärflutna intäkter i penningar eller penningars värde (bruttointäkt)

avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas

förvärvande och bibehållande. Såsom omkostnad räknas icke den skattskyldiges

levnadskostnader eller därmed jämförliga utgifter.

Rörande beräkningen av inkomst av tjänst, vilket inkomstslag de förevarande

motionerna närmast avser, föreskrivs i punkt 4 av anvisningarna

till 33 § kommunalskattelagen att skattskyldig är berättigad till avdrag för

skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit belägen

på sådant avstånd från bostaden, att särskilt fortskaffningsmedel behövt anlitas

och även anlitats.

I praxis medgives vanligen schablonavdrag för resor till och från arbetsplatsen,

när avståndet mellan bostad och arbetsplats överstigit 2—3 km.

Avdraget beräknas därvid i regel efter billigaste färdsätt. I särskilda fall

bar avdrag för kostnader för resor med bil medgivits, se t. ex. RÅ 1939 not

Fi 504.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1957

I riksskattenämndens kansli har nyligen gjorts en sammanställning av

vissa punkter i landskamrerarnas förslag till länsanvisningar för 1957 års

taxering. Av sammanställningen framgår att i tio förslag normvärden förordats

att tillämpas då fråga uppkommer att medge avdrag för kostnader

för resor med bil mellan bostad och arbetsplats. Såsom förutsättning för

avdrag anges i förslagen ett visst minsta avstånd mellan nämnda platser.

Fordringarna härutinnan varierar i förslagen mellan 10 km och 20—40 km.

Vad beträffar det belopp, varmed avdrag i förekommande fall bör medges,

utvisar förslagen också variationer, från 80 öre per mil till 2 kronor 50 öre

per mil. I ett förslag rekommenderas ett årligt avdragsbelopp av 700—1 400

kronor.

I skrivelse den 18 december 1956 till samtliga landskamrerare i riket och

skattedirektören i Stockholm har riksskattenämnden — i anledning av iakttagelser

vid genomgång av nämnda förslag till länsanvisningar — beträffande

avdrag för kostnader för bilresor bl. a. anfört att stora olikheter

synes råda mellan de län, som föreslagit någon form av normvärde härför.

Med hänsyn härtill och då det inte torde bereda taxeringsnämnderna

alltför stora svårigheter att bedöma förevarande fall mera individuellt, har

riksskattenämnden ifrågasatt om inte normvärden härför tills vidare lämpligen

kunde uteslutas ur länsanvisningarna.

Förevarande fråga var föremål för uppmärksamhet vid föregående års

riksdag. I de Iikalydande motionerna 1:296 och 11:229 yrkades nämligen

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att riksskattenämnden

far i uppdrag att utforma för hela landet likformiga regler beträffande

avdrag för kostnader för resor med egen bil mellan bostad och

arbetsplats.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 46 erinrade 1956 års bevillningsutskott

om ovannämnda bestämmelse i punkt 4 av anvisningarna till

33 § kommunalskattelagen. Utskottet anförde vidare.

I praxis har denna bestämmelse tolkats så att avdrag för kostnader för

färd med egen bil medgivits om detta varit motiverat på grund av särskilda

forhållanden. Enligt utskottets mening bör det alltjämt ankomma på praxis

att med hansyn till omständigheterna i det särskilda fallet bedöma vad som

skall anses vara skälig kostnad för resor. Någon anledning att med«e generell

rätt till avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats

med egen bil anser utskottet inte föreligga. Utskottet avstyrker alltså de likalydande

motionerna I: 296 och II: 229.

I de föreliggande motionerna har anförts bl. a. följande.

Motionärerna i de Iikalydande motionerna 1:46 och 11:49 har

framhållit att arbetare och andra yrkesmän, som bor på landsbygden men

har sin arbetsplats i närliggande tätort eller stad, som regel medgives avdrag

för resekostnader enligt billigaste färdsätt (moped eller motorcykel) även

om bil använts. Ersättningen har i regel utgått med fem öre per km, då vägsträckan

varit över två km. Då bil alltmer kommit till användning vid dessa

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1957

resor framstår det som orättvist, att skäligt avdrag för de verkliga resekostnaderna

inte får göras i sådana fall. Det är inte heller rimligt att fordra, att

människor i vårt kalla klimat dagligen skall kunna färdas flera mil på motorcykel

utan att taga skada till sin hälsa. I de fall buss eller järnväg ej kan

anlitas och bil därför verkligen använts borde man få göra ett skäligt avdrag

för kostnaderna. För andra kategorier av tjänstemän gäller som praxis, att

avdrag får göras.

I motionen 1:213 uttalas att det avdrag, som person med inkomst

av tjänst får göra i självdeklaration för resor till och från arbetsplatsen

med bil, i allmänhet inte är tillfredsställande. I flertalet taxeringsdistrikt synes

man inte medge högre avdrag än 5 öre per kilometer, i en del distrikt

dock något högre. Att det medgivna avdraget är otillräckligt framstår med

särskild tydlighet mot bakgrunden av att för löntagare, för vilka statligt

lönereglemente gäller, speciella och betydligt frikostigare regler finns beträffande

bils användning i tjänsten. Många arbetare och tjänstemän, som är

sysselsatta i någon verksamhet i tätort, har sin bostad på landsbygden. Med

våra dagars kommunikationsmöjligheter bör det vara möjligt att ha bostaden

på ett relativt stort avstånd från arbetsplatsen. Ur olika synpunkter är det

önskvärt, att en sådan spridning av bebyggelsen uppnås. Som ytterligare skäl

härför kan anföras, att det är gott om bostäder på landsbygden, medan brist

på sådana oftast råder i städer och industrisamhällen. Ett rättvisekrav är,

att för resa till och från arbetsplatsen ett rimligare avdrag vid beskattningen

medges, så att kostnaderna för användande av bil bättre kan täckas. För att

det önskvärda resultatet skall kunna uppnås, synes det nödvändigt, att

anvisningar utfärdas genom riksskattenämnden. Härigenom kan även den

fördelen vinnas, att för riket enhetliga bestämmelser kan uppnås. Ett minimikrav

borde vara, att avdraget fastställes till 15 öre per kilometer. På längre

sikt är det nödvändigt med ytterligare höjning av avdraget.

Utskottet. Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen

äger skattskyldig rätt avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen,

där denna varit belägen på sådant avstånd från hans bostad, att han

behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel. I de likalydande

motionerna 1:46 och 11:49 yrkas att riksdagen måtte besluta sådana ändringar

i tillämpningsföreskrifterna för taxeringsmyndigheterna att skäligt

avdrag beviljas för bilresor till och från arbetsplatsen. I motionen 1:213

åter yrkas att riksdagen måtte uttala att avdrag för bilresor i nu avsett fall

skall medges med skäligt belopp samt att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställer om utfärdande av anvisningar i överensstämmelse härmed.

Föreliggande fråga var föremål för behandling vid 1956 års riksdag. Motionsvis

hade nämligen yrkats all riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

hemställa om uppdrag åt riksskattenämnden att utforma för hela landet

likformiga regler beträffande avdrag för bilresor mellan bostad och arbets
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1957

plats. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 46 erinrade 1956 års bevillningsutskott

om ovannämnda bestämmelse i punkt 4 av anvisningarna

till 33 § kommunalskattelagen samt om att bestämmelsen i praxis tolkats så

att avdrag för kostnader för färd med bil mellan bostad och arbetsplats medgivits

om detta varit motiverat av särskilda förhållanden. Enligt utskottets

mening borde det alltjämt ankomma på praxis att med hänsyn till omständigheterna

i det särskilda fallet bedöma vad som skall anses vara skälig

kostnad för resor. Någon anledning att medge generell rätt till avdrag för

resor mellan bostad och arbetsplats med bil ansåg utskottet inte föreligga.

Utskottet avstyrkte således de väckta motionerna.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har inom riksskattenämndens

kansli nyligen gjorts en sammanställning av landskamrerarnas

förslag till länsanvisningar för 1957 års taxering. Av sammanställningen

framgår att frågan om avdrag för bilkostnader vid resor till och från arbetsplats

uppmärksammats i ett tiotal förslag. Emellertid visar de föreslagna

normvärdena mycket stora olikheter de olika förslagen emellan. Detta har

föranlett riksskattenämnden att ifrågasätta om inte normvärden i förevarande

fråga tills vidare bör uteslutas ur länsanvisningarna.

Av det anförda framgår att lagstiftningen inte lägger hinder i vägen för

medgivande av avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen

ä\en om resorna skett med bil. Enligt vad utskottet har sig bekant torde också

saväl ett flertal prövningsnämnder som kammarrätten medge avdrag i

förevarande hänseende efter betydligt frikostigare grunder än vad motionärerna

angett som praxis i taxeringsnämnderna. Självfallet måste dock den

skattskyldige förebringa utredning till stöd för sitt yrkande. Vid bedömande

av om det medgivna avdraget motsvarar skälig kostnad för resorna bör beaktas

att enbart den omständigheten att resorna skett med bil normalt inte

kan vara avgörande. Har resorna lämpligen kunnat ske med t. ex. buss eller

järnväg kan avdrag i regel inte medges med högre belopp än som svarar mot

kostnaden, om sådant färdsätt anlitats. Om buss eller järnväg inte kunnat

utnyttjas torde däremot ett högre avdrag kunna komma i fråga. Utskottet

vin framhålla att regeringsrätten inte under senare tid synes ha haft att

bedöma något fall, vari den i motionerna berörda frågan renodlat kommit

under prövning.

Enligt utskottets mening är det uppenbarligen inte möjligt att i lagtexten

närmare än som skett ange de förutsättningar under vilka avdrag för kostnader

för bilresor till och från arbetsplatsen må medges. Vad som skall förstås

med det i lagtexten använda uttrycket »skälig kostnad» kan givetvis

bli föremål för skilda bedömanden. För en enhetlig bedömning skulle det

självfallet vara av värde om riksskattenämnden kunde utfärda närmare anvisningar

i saken. Emellertid bör beaktas att behovet av anvisningar torde

vara mycket olika i olika län, beroende på de större eller mindre möjligheterna

att använda annat färdsätt än bil. Även i övrigt torde förhållandena på

olika platser motivera särskilda ställningstaganden. Det torde därför liksom

hittills få ankomma på praxis att bedöma den föreliggande frågan från fall

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1957

5

till fall. Utskottet förutsätter emellertid att riksskattenämnden har frågan

om utfärdande av anvisningar i förevarande ämne under fortsatt uppmärksamhet,

då det givetvis skulle vara önskvärt med en mera likartad praxis

inom rikets taxeringsnämnder.

Utskottet vill slutligen anmärka att den i motionerna behandlade frågan

numera ofta och i olika sammanhang diskuteras. Detta förhållande torde

bidra till att frågan av taxeringsnämnderna i ökad grad kommer att uppmärksammas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1:46 av herrar Fritiof

Karlsson och Alvar Andersson samt II: 49 av herrar Jansson

i Benestad och Börjesson om rätt att vid taxering till skatt

åtnjuta avdrag för resor med bil till och från arbetsplatsen

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

2) att motionen I: 213 av herrar Franzén och Gustafsson

om rätt att vid taxering till skatt åtnjuta avdrag för resa

med bil till och från arbetsplats icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 mars 1957

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heiiman, Spetz,

Eriksson, Gustaf Elofsson, Rune Johansson, Niklasson, Oscar Carlsson och

Danmans; samt

från andra kammaren: herrar Olsson, Kollberg, Sundström, Allard,

Vigelsbo, Wiklund, Henriksson, Magnusson i Borås och Anderson i Sundsvall.

570381 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.