Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1957-03-23 · 56 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 54 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1957:32, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

1

Nr 32

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370),

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 8 februari 1957 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 71, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 10 § och 11 § 1 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;

3) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 581)

om kvarlåtenskapsskatt; samt

4) förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås fortsatt successiv avveckling av fastighetsbeskattningen

samt vissa åtgärder för att i beskattningshänseende neutralisera verkningarna

av den höjning av taxeringsvärdena som kan förutses vid 1957 års

allmänna fastighetstaxering.

Sålunda föreslås att det s. k. repartitionstalet för fastighetsbeskattningen

sänkes från nuvarande 4 till 2,5.

I propositionen föreslås vidare att intäkt av en- och tvåfamilj sfastighet,

som f. n. beräknas efter 3 procent av taxeringsvärdet, skall beräknas efter

2,5 procent av det nya taxeringsvärdet. Därjämte skall för fastighet av

nämnt slag, vilken av ägaren nyttjas såsom bostad, medgivas ett extra avdrag

å 200 kronor.

Skattepliktsgränsen för byggnad på annans mark, som enligt stadgandet

i 5 § 4 mom. kommunalskattelagen utgör 500 kronor, föreslås höjd till

3 000 kronor.

I syfte att gynna sparandet föreslås att det extra avdrag om 100 kronor

för ensamstående och 200 kronor för äkta makar gemensamt som f. n.

medges vid beräkning av inkomst av kapital höjes till 300 kronor för ensamstående

och till 600 kronor för äkta makar gemensamt.

Slutligen föreslås att beloppet för skattefri förmögenhet och för skattefri

kvarlåtenskap höjes från 50 000 kronor till 80 000 kronor.

1 llihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 5 § 4 mom., 24 § 2 inom., 25 § 3 inom., 39 § 3

inom. och 47 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 samt anvisningarna

till 47 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an
-

gives.

(Nuvarande lydelse)

5 §•

4 in o m. Därest värdet av byggnad

eller med varandra sammanhängande

byggnader, som äro uppförda

å mark, för vilken garantibelopp

icke skall upptagas såsom

skattepliktig inkomst för byggnadsägaren,

understiger 500 kronor, föreligger

icke skatteplikt för byggnaden

eller byggnaderna.

(Föreslagen lydelse)

5 §■

4 m o in. Därest värdet av byggnad

eller med varandra sammanhängande

byggnader, som äro uppförda

å mark, för vilken garantibelopp

icke skall upptagas såsom skattepliktig

inkomst för byggnadsägaren,

understiger 3 000 kronor, föreligger

icke skatteplikt för byggnaden eller

byggnaderna.

24 §.

2 m o m. Är annan fastighet inrättad

till bostad åt en familj jämte

personliga tjänare (enfamiljsfastighet)

eller två familjer jämte personliga

tjänare (tvåfamiljsfastighet) och

föreligger ej fall, som avses nedan i

sista stycket, skall såsom intäkt av

fastigheten upptagas ett belopp motsvarande

för helt år räknat tre procent

av fastighetens taxeringsvärde

året näst före taxeringsåret. Finnes

ej taxeringsvärde åsatt för året näst

före taxeringsåret, beräknas intäkten

på grundval av fastighetens värde,

uppskattat enligt de grunder, som

gällt för åsättande av taxeringsvärde

för året näst före taxeringsåret.

ringsåret.

Vad i------använda fastighetsdelen.

Har fastighet,------icke ske.

Vad i----------— publikt boställe.

24 §.

2 in o in. Är annan fastighet inrättad

till bostad åt en familj jämte

personliga tjänare (enfamiljsfastighet)

eller två familjer jämte personliga

tjänare (tvåfamiljsfastighet) och

föreligger ej fall, som avses nedan i

sista stycket, skall såsom intäkt av

fastigheten upptagas ett belopp motsvarande

för helt år räknat två och

en halv procent av fastighetens taxeringsvärde

året näst före taxeringsåret.

Finnes ej taxeringsvärde åsatt

för året näst före taxeringsåret, beräknas

intäkten på grundval av fastighetens

värde, uppskattat enligt de

grunder, som gällt för åsättande av

taxeringsvärde för året näst före taxe
-

25 §. 25 §.

3 m o in. I fråga---liknande avgäld.

Utöver avdrag som i föregående

stycke sägs må dock fysisk person,

som blivit för året näst före taxe
1

Senaste lydelse av 5 § 4 mom. och anvisningarna till 47 § se 1953: 400, av 24 § 2 mom

se 1954: 43, av 25 § 3 mom. se 1954: 51, av 39 § 3 mom. se 1955: 122 samt av 47 § se 1954: 44.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

3

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ringsåret eller för taxeringsåret mantalsskriven

å honom tillhörig fastighet,

som avses i 2b § 2 mom., i fråga

om nämnda fastighet åtnjuta ett extra

avdrag med, för helt år räknat,

200 kronor dock högst med det belopp,

som jämlikt sistnämnda lagrum

skall upptagas såsom intäkt av fastigheten.

Äger skattskyldig endast del

av fastigheten, skall avdraget i motsvarande

mån nedsättas. Vad i detta

stycke stadgas skall gälla jämväl beträffande

oskift dödsbo under förutsättning

att någon delägare i boet

blivit mantalsskriven å fastigheten.

Har fastighet,------använda fastighetsdelen.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft

intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger

sammanlagda beloppet av de i 1

mom. avsedda kostnaderna, utöver

avdrag för dessa kostnader åtnjuta

extra avdrag med 100 kronor. Har

den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, må nu avsett

avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 200 kronor. I intet

fall må dock skattskyldig åtnjuta

extra avdrag med högre belopp än

som svarar mot skillnaden mellan

bruttointäkten och summan av de i 1

mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

47 §.

För fastighet, som året näst före

taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas

garantibelopp till fyra procent

av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda

år. Garantibeloppet upptages

inom den kommun, där fastigheten

är belägen, såsom skattepliktig inkomst

för fastighetens ägare. Såsom

ägare anses jämväl den, vilken innebar

fastighet med fideikommissrätt

eller eljest utan vederlag besitter fastighet

på grund av testamentariskt

förordnande.

Vad som-----— anslagc

39 §.

3 m o in. Fysisk person, som haft

intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger

sammanlagda beloppet av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag

för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 300 kronor. Har den skattskyldige

under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med andra

maken, må nu avsett avdrag för dem

båda gemensamt åtnjutas med 600

kronor. I intet fall må dock skattskyldig

åtnjuta extra avdrag med

högre belopp än som svarar mot skillnaden

mellan bruttointäkten och

summan av de i 1 mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

47 §.

För fastighet, som året näst före

taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas

garantibelopp till två och en

halv procent av fastighetens taxeringsvärde

förstnämnda år. Garantibeloppet

upptages inom den kommun,

där fastigheten är belägen, såsom

skattepliktig inkomst för fastignetens

ägare. Såsom ägare anses jämväl den,

vilken innehar fastighet med fideikommissrätt

eller eljest utan vederlag

besitter fastighet på grund av testamentariskt

förordnande.

l jord.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

(Nuvarande lydelse)

Såsom innehavare----

Skall avkastning-----

Där beträffande-----

Garantibelopp beräknas--

(Föreslagen lydelse)

--såsom innehavare.

— fastighetens skogsvärde.

— ingående skogsvärdet.

---hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 47 §. till 47 §.

Till ledning------- följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använder

av honom ägd fastighet i rörelsen,

gjort sådan omläggning av räkenskapsår

att beskattningsåret kommit

att omfatta 9 månader, beräknas

garantibeloppet till 9/12 av det belopp,

som motsvarar fyra procent av

fastighetens taxeringsvärde. Har beskattningsåret

kommit att omfatta 15

månader, beräknas garantibeloppet

till 15/12 av nyss angivet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår

sammanfaller med kalenderår, fastighet

bytt ägare den 1 september beskattningsåret,

beräknas garantibeloppet

för den tidigare ägaren till

8/12 och för den nye ägaren till 4/12

av det belopp, som motsvarar fyra

procent av fastighetens taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan

omläggning av räkenskapsår att det

beskattningsår, som ligger till grund

för 1958 års taxering, omfattar tiden

1/7 1956—31/12 1957 samt har han

för sin rörelse förvärvat en fastighet

den 1 september 1956 och en annan

fastighet den 1 april 1957, beräknas

garantibeloppet vid nyssnämnda taxering

för förstnämnda fastighet till

16/12 och för sistnämnda fastighet

till 9/12 av vad som motsvarar fyra

procent av respektive fastigheters

taxeringsvärden.

1. Har rörelseidkare, som använder

av honom ägd fastighet i rörelsen,

gjort sådan omläggning av räkenskapsår

att beskattningsåret kommit

att omfatta 9 månader, beräknas

garantibeloppet till 9/12 av det belopp,

som motsvarar två och en halv procent

av fastighetens taxeringsvärde.

Har beskattningsåret kommit att omfatta

15 månader, beräknas garantibeloppet

till 15/12 av nyss angivet

belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår

sammanfaller med kalenderår, fastighet

bytt ägare den 1 september beskattningsåret,

beräknas garantibeloppet

för den tidigare ägaren till

8/12 och för den nye ägaren till 4/12

av det belopp, som motsvarar två och

en halv procent av fastighetens taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan

omläggning av räkenskapsår att det

beskattningsår, som ligger till grund

för 1958 års taxering, omfattar tiden

1/7 1956—31/12 1957 samt har han

för sin rörelse förvärvat en fastighet

den 1 september 1956 och en annan

fastighet den 1 april 1957, beräknas

garantibeloppet vid nyssnämnda taxering

för förstnämnda fastighet till

16/12 och för sistnämnda fastighet

till 9/12 av vad som motsvarar två

och en halv procent av respektive fastigheters

taxeringsvärden.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och skall, såvitt

avser 5 § 4 inom., första gången tillämpas vid 1957 års allmänna fastighetstaxering.

I övrigt skola äldre bestämmelser fortfarande gälla i fråga om

1957 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

5

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 10 § och 11 § 1 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 10 § och 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli

1947 om statlig förmögenhetsskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

10 §.

Fysisk person, oskift dödsbo, utländskt bolag eller i 10 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt omförmäld familjestiftelse skall icke utgöra

statlig förmögenhetsskatt, därest den beskattningsbara förmögenheten

icke överstiger 80 000 kronor.

Ej heller —-- 5 000 kronor.

11 §.

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, oskift dödsbo,

utländskt bolag samt i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt

omförmäld familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 100 000 kronor:

fem promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger

80 000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

100 000 men icke

150 000 kr.

100 kr. för

100 000 kr. och

8°/oo av återstoden;

150 000 » »

200 000 »

500

»

»

150 000 »

»

10 »/„„ »

» ;

200 000 » »

400 000 »

1 000

»

»

200 000 »

f>

13°/oo »

» ;

400 000 » »

1 000 000 »

3 600

»

»

400 000 »>

»

16 °/00 »

» ;

1 000 000 kr.

13 200

»

»

1 000 000 »

»

18 °/00 »

»

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;

dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års

taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse se 1952: 407.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 581)

om kvarlåtenskapsskatt

Härigenom förordnas, att 9, 17, 18, 20, 21 och 28 §§ förordningen den 26

juli 1947 om kvarlåtenskapsskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

9 §.

Kvarlåtenskap är fri från skatt enligt denna förordning, därest värdet av

kvarlåtenskapen icke överstiger 80 000 kronor.

I övrigt beräknas skatten enligt denna

Tariff.

Kvarlåtenskapsskatten utgör:

när kvarlåtenskapen icke överstiger 100 000 kronor: 10 procent av det

belopp varmed kvarlåtenskapen överstiger 80 000 kronor; samt

när kvarlåtenskapen överstiger

100 000 men icke 200000 kr,

2 000 kr. för 100 000 kr. och 15 % av återstoden

200000

»

» 300 000 » : 17 000

»

»

200 000

»

»

20% »

»

300 000

»

» 500000 » : 37 000

»

»

300000

»

»

25% »

»

500 000

»

» 1 000 000 » : 87 000

»

»

500 000

»

»

30% »

»

1000 000

»

» 2 000 000 » : 237 000

»

»

1000000

»

»

35% »

»

2000 000

»

» 5 000 000 » : 587 000

»

»

2 000 000

»

»

40% »

»

5000 000 kr.

: 1787000

»

»

5 000 000

»

»

50% »

»

Vid tillämpning-----hundratal kronor.

17 §.

Gåva är fri från skatt enligt denna förordning, då gåvans värde icke överstiger

80 000 kronor. För annan gåva beräknas skatten på sätt nedan sägs.

För gåva till den, som vid tiden för gåvan är närmast till arv efter givaren,

så ock för gåva till avkomling efter arvinge som nyss sagts, skall kvarlåtenskapsskatten

beräknas enligt den i 9 § intagna tariffen och med hänsyn

tagen till givarens förmögenhet, gåvans värde däri inräknat, vid tiden

för gåvan. Skatten skall beräknas allenast å det belopp, varmed gåvans

värde överstiger 80 000 kronor, och utgå efter den eller de procentsatser

som skolat tillämpas, därest skatt skolat uttagas för hela förmögenheten

och nyssnämnda belopp utgjort den högst beskattade delen därav. Därest

givaren var gift, skall vad i detta stycke sägs om givarens förmögenhet i stället

avse den del av makarnas förmögenhet, som enligt 15 § 1 mom. arvsskatteförordningen

beräknas vid bodelning eller boskifte tillfalla givaren, dock

att givarens förmögenhet icke må beräknas till lägre belopp än gåvan.

För annan----efter givaren.

18 §.

Vid beräknande huruvida gåva, som avses i 17 § andra stycket, uppgår

till skattepliktigt belopp skall sammanläggning ske av den ifrågavarande

gåvan och alla av samme givare inom loppet av tio år dessförinnan bort
1

Senaste lydelse se 1952: 412.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

givna, förut icke beskattade gåvor av det slag som i nyssnämnda författningsrum

avses; och skall därvid, om under nämnda tid förekommit gåva

eller gåvor som förut beskattats, gåvan eller gåvorna till ett belopp av

80 000 kronor anses såsom en icke beskattad gåva. Skatten för gåvornas

sammanlagda belopp bestämmes såsom om fråga vore om en gåva och beräknas

med hänsyn till givarens på sätt i 17 § andra stycket sägs beräknade

förmögenhet eller hans andel i makarnas förmögenhet vid tiden för

den senaste gåvan.

Vid beräknande---är fråga.

Vid sammanläggning---skall utgå.

20 §.

Har förmånstagare insatts till livförsäkring, som är så avtalad att premiebetalningen

skall vara fullgjord under en tid understigande tio år eller för

vilken under något år erlagts premie, som uppgår till mer än en femtedel

av sammanlagda beloppet av de premier, som skola erläggas därest premiebetalningen

lika fördelats på tio år från avtalets slutande, och är försäkringens

ägare svensk medborgare eller här i riket bosatt utlänning, inträder

under dennes livstid skyldighet att erlägga kvarlåtenskapsskatt såsom för

gåva då på grund av försäkringsavtalet utbetalning sker till förmånstagaren,

dock endast om för försäkringen erlagts premier till ett sammanlagt belopp

överstigande 80 000 kronor.

I nu----motsvarande tillämpning.

21 §.

Efterlämnar svensk medborgare eller utlänning, som vid sin död var bosatt

här i riket, livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts, och har icke enligt

20 § för försäkringen erlagts kvarlåtenskapsskatt såsom för gåva, inträder,

om premiebetalningen påbörjats eller genom engångsbetalning fullgjorts

inom tio år före dödsfallet och för försäkringen erlagts premier till

sammanlagt belopp överstigande 80 000 kronor, vid dödsfallet skyldighet att

för försäkringen erlägga skatt såsom för kvarlåtenskap.

Efterlämnar den —----erlagda premierna.

Vid skattens bestämmande skall sammanlagda beloppet av de erlagda premierna,

i den mån detsamma överstiger 80 000 kronor, läggas till den i 7 §

angivna kvarlåtenskapen samt skatten beräknas enligt den i 9 § intagna

tariffen å sammanlagda värdet av kvarlåtenskapen och nämnda premiebelopp;

skolande därvid iakttagas, att det belopp, varmed kvarlåtenskapen sålunda

ökas, icke i något fall må överstiga värdet av vad som tillfallit förmånstagaren.

Skall jämlikt 104 § andra stycket lagen om försäkringsavtal viss del av

försäkringsbeloppet tillfalla efterlevande make och understiger den återstående

delen av försäkringsbeloppet summan av de erlagda premierna, föreligger

icke skattskyldighet för större del av premiebeloppet än som motsvarar

den återstående "delen av försäkringsbeloppet minskad med 80 000

kronor.

Är efterlevande---boets behållning.

28 §.

Där någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal blivit insatt såsom

förmånstagare, åligger det försäkringsgivaren att inom en månad efter erhållen

vetskap om händelse, som enligt denna förordning medför skattskyldighets

inträde, lämna skriftlig uppgift härom till vederbörande beskattningsmyndighet

och därvid enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av

Konungen, jämväl uppgiva övriga förhållanden av betydelse för skattens be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

stämmande; dock skall nu stadgad skyldighet icke gälla, där summan av

de för försäkringen eller, där fråga är om flera försäkringar, för desamma

erlagda premierna ej överstiger 80 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958.

Äldre bestämmelser skola dock fortfarande gälla beträffande kvarlåtenskap

efter den, som avlidit före den 1 januari 1958, samt beträffande gåva,

därest före nämnda dag gåvan blivit fullbordad eller handling, innefattande

giltig utfästelse om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. Likaledes

skola äldre bestämmelser gälla beträffande livförsäkring, på grund av

vilken utbetalning till förmånstagaren skett före nämnda dag, eller beträffande

livförsäkring efter den som avlidit före samma dag.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom. taxeringsförordningen den 23 november

1956 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

22 §. 22 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga

---(självdekla
ration),

nämligen:

1) aktiebolag och---ekono
miska

intressen,

2) annan juridisk---100 kro
nor,

3) fysisk person,--— 100 kro
nor,

4) fysisk eller juridisk person, vilkens

tillgångar av den art, som angives

i 3 § 1 mom. förordningen om

statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets

utgång haft ett värde

överstigande 50 000 kronor eller, såvitt

angår sådan juridisk person som

avses i 6 § 1 mom. b) nämnda förordning,

5 000 kronor, samt

5) fysisk eller —---skatteplik
tig

inkomst.

Vid bedömandet — — — statlig

förmögenhetsskatt.

Hava makar,--— och förmö
genhet.

1 m o m. Nedannämnda skattskyldiga

---- (självdekla
ration),

nämligen:

1) aktiebolag och--— ekono
miska

intressen,

2) annan juridisk---100 kro
nor,

3) fysisk person,---100 kro
nor,

4) fysisk eller juridisk person, vilkens

tillgångar av den art, som angives

i 3 § 1 mom. förordningen om

statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets

utgång haft ett värde

överstigande 80 000 kronor eller, såvitt

angår sådan juridisk person som

avses i 6 § 1 mom. b) nämnda förordning,

5 000 kronor, samt

5) fysisk eller---skatteplik
tig

inkomst.

Vid bedömandet — — — statlig

förmögenhetsskatt.

Hava makar,---och förmö
genhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Skall skattskyldig---deklara- Skall skattskyldig — ---dekla
tionsskyldighetens

bedömande. rationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning —--riket bo- Vid tillämpning riket bo
Sättä

Sättä.

I fråga---den avlidne. I fråga---den avlidne.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

A) de likalydande motionerna I: 409 av herr Werner in. fl. och II: 509 av

herr Onsjö m. fl., vari hemställts,

»1) att riksdagen måtte besluta, att det i propositionen föreslagna schablonavdraget

å 200 kronor vid beräkning av inkomst av en- och tvåfamiljsfastighet

även må gälla vid beräkning av värdet av bostadsförmån å jordbruksfastighet,

som bebos av ägaren, samt att vederbörande utskott måtte

utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext;

2) att riksdagen med avslag på Kungl. Maj :ts förslag om höjning av det

extra avdrag, som f. n. medges vid beräkning av inkomst av kapital, i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag till sådana

åtgärder för stimulerande av nysparandet, att sparandet i form av amortering

av skuld kan premieras i samma utsträckning som övrigt sparande»;

B) de likalydande motionerna I: 410 av herr Sörlin m. fl. och II: 510 av

herr Jacobson i Vilhelmina m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling

av Kungl. Maj:ts proposition nr 71 måtte besluta att vid sänkning av

repartitionstalet till 2,5 kompensation skall utgå till vissa kommuner i enlighet

med vad i motionerna anförts;

C) de likalydande motionerna I: 412 av herr Spetz m. fl. och II: 522 av

herr Sjölin m. fl., vari hemställts,

I) att riksdagen med ändring av vad Kungl. Maj :t föreslagit i propositionen

nr 71 måtte besluta

1) dels höja det av departementschefen föreslagna avdraget om 200 kronor

vid schablontaxering för en- och tvåfamilj sfastigheter till -400 kronor,

dels utsträcka detta avdrag att gälla alla fastigheter, som äges av fysisk person

och vilka taxeras enligt 24 § 2 mom. KL sa alt det t. ex. även kommei

att omfatta sommarstugor,

2) avslå den av departementschefen föreslagna ändringen av 5 § 4 mom.

KL och i stället antaga ett tillägg till 47 § samma lag av innehåll, att garantibelopp

skall angivas i hela hundratal kronor, så att överskjutande belopp,

som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller, samt

II) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig lagtext;

I)) de likalydande motionerna 1:413 av herr Spetz och 11:523 av herr

Sjölin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av Kungl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1° Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

Maj:ts proposition nr 71 måtte besluta sådan ändring av gällande regler, att

s. k. garantibelopp för fastighet vid den kommunala fastighetsbeskattningen

skall beräknas på fastighetens taxeringsvärde minskat med 20 000 kronor,

samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig lagtext»;
E)

de likalydande motionerna 1:414 av herrar Hansson och Anders Johansson

samt II: 519 av herr Strandh m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att vid enhetligt repartitionstal för fastighetsbeskattningen

detta bestämmes till 2,0, alternativt att vid olika repartitionstal repartitionstalet

för skogsmark och växande skog icke bestämmes högre än till 2,0»;

F) de likalydande motionerna 1:415 av herrar Birke och Arrhén samt

11: 521 av herr Bengtsson i Göteborg m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte antaga det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring

i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) med den ändringdels

att 25 § 3 inom. bibehåller sin nuvarande lydelse, dels 24 och 47 §§ samt

anvisningarna till 47 § får följande lydelse.

24 §.

2 mom. Är annan fastighet inrättad till bostad åt en familj jämte personliga

tjänare (enfamiljsfastighet) eller två familjer jämte personliga tjänare

(tvåfamiljsfastighet) och föreligger ej fall, som avses nedan i sista stycket,

skall såsom intäkt av fastigheten upptagas ett belopp motsvarande för helt

åi i äknat en och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde året näst före

taxeringsåret. Finnes ej taxeringsvärde åsatt för året näst före taxeringsåret

beräknas intäkten på grundval av fastighetens värde, uppskattat enligt

de grunder, som gällt för åsättande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.

47 §.

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas

garantibelopp till en och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde

förstnämnda år. Garantibeloppet upptages inom den kommun, där fastigheten

äi belägen, såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. Såsom

ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikommissrätt eller

eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande.

Anvisningar

till 47 §.

Till ledning---följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen,

gjort sådan omläggning av räkenskapsår att beskattningsåret kommit att

omfatta 9 månader, beräknas garantibeloppet till 9/12 av det belopp, som

motsvarar en och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde. Har be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

skattningsåret kommit att omfatta 15 månader, beräknas garantibeloppet

till 15/12 av nyss angivet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet

bylt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för

den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp,

som motsvarar en och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan omläggning av räkenskapsår att det

beskattningsår, som ligger till grund för 1958 års taxering, omfattar tiden

1/7 1956—31/12 1957 samt har han för sin rörelse förvärvat en fastighet

den 1 september 1956 och en annan fastighet den 1 april 1957, beräknas garantibeloppet

vid nyssnämnda taxering för förstnämnda fastighet till 16/12

och för sistnämnda fastighet till 9/12 av vad som motsvarar en och en hal\

procent av respektive fastigheters taxeringsvärden.

G) de likalydande motionerna I: 416 av herr Lindblom m. fl. och II: 520

av herr Ahlsten m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i samband med behandlingen

av proposition nr 71 måtte besluta att bostäder upplåtna åt föreståndare

i församlingar anställda inom andra trossamfund än svenska kyrkan i

beskattningshänseende jämställes med tjänstebostad åt präst i svenska kyrkan

samt att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext»;

H) de likalydande motionerna 1:417 av herr Hagberg in. fl. och 11:525

av herr Nilsson i Svalöv in. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte avslå

Kungl. Maj :ts förslag i propositionen nr 71 i vad avser ändring i kommunalskattelagen

och i stället för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 5 § 4 inom., 24 §, 25 § 1 inom., 39 § 3 inom.,

45 §, 46 § 1 mom. samt 47 och 58 §§ kommunalskattelagen den 28 september

1928 ävensom anvisningarna till 19 §, till 24 § punkterna 2 och 3, till 25 §,

till 36 § punkt 1, till 38 § punkt 2, till 47 §, till 54 § punkt 1, till 58 § samt

till 60 g skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att 25 § 3

och 4 mom. ävensom anvisningarna till 24 § punkt 6 och till 39 § punkt 3

samma lag skola upphöra att gälla.

5 §•

4 mom. Därest värdet av byggnad eller med varandra sammanhängande

byggnader, som äro uppförda å mark, för vilken garantibelopp icke skall

upptagas såsom skattepliktig inkomst för byggnadsägaren, understiger 3 000

kronor, föreligger icke skatteplikt för byggnaden eller byggnaderna.

24 §.

Till intäkt av annan fastighet skall, där ej annat föranledes a\ ''säd nedan

i andra stycket stadgas, hänföras vad av fastighet här i riket, som taxerats

såsom annan fastighet, kommit ägaren till godo, såsom:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

hyresvärdet av---— frälseränta.

Har fastighet---30 § 2 mom.

Förmån av---särskilt redovisas.

Där fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag, skall hyresvärdet

för bostad eller annan förmån från fastigheten, som tillkommit medlem

av föreningen eller delägare i bolaget, ävensom utdelning från föreningen

eller bolaget, som utgått annorledes än å andel eller aktie, räknas såsom

medlemmens eller delägarens intäkt av fastigheten. Såsom föreningens

eller bolagets intäkt av samma fastighet räknas vad som till föreningen eller

bolaget influtit från fastigheten ävensom avgifter eller andra inbetalningar,

som medlem eller delägare i sådan egenskap haft att utgöra till föreningen

eller bolaget, till den del desamma icke äro att anse såsom kapitaltillskott.

(Se vidare anvisningarna.)

25 §.

1 mom. Från bruttointäkten av annan fastighet må avdrag göras för omkostnader,

såsom för:

brandförsäkring, reparation —--till fastigheten;

ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital.

Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger njuta

avdrag för ovan angivna omkostnader, såvitt de bestritts direkt av honom

sjalv, ävensom för sådana avgifter och andra inbetalningar till föreningen

eller bolaget, som icke äro att anse såsom kapitaltillskott.

Har bostadsförening eller bostadsaktiebolag lämnat sina medlemmar eller

delägare utdelning annorledes än å andelar eller aktier, äger föreningen eller

bolaget njuta avdrag för vad sålunda under beskattningsåret utdelats, dock

ej för större belopp av det utdelade än som motsvarar beloppet av de inbetalningar

från medlemmarna eller delägarna, vilka icke äro att anse såsom

kapitaltillskott.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

ager, dar bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift

och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda

gemensamt åtnjutas med 600 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta

extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan

bruttointäkten och summan av de i 1 mom. avsedda kostnaderna.

‘to g
-

Vid beräkning----motsvarande garantibeloppet.

Oaktat garantibelopp---nämnda kostnad. Vidare äger medlem av

bostadsförening eHer delägare i bostadsaktiebolag, som med bostadsrätt eller

1 nande besittningsrätt innehaft lägenhet i föreningen eller bolaget tillhörig

astighet, tillgodonjuta den del av avdraget, som på lägenheten belöper.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957 13

46 §.

1 mom. Därest vid--— samma kommun.

Avdrag är--— av förvärvskällan.

47 §.

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas

garantibelopp till en och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde

förstnämnda år. Garantibeloppet upptages -— — — testamentariskt förordnande.

Vad som---anslagen jord.

Såsom innehavare----såsom innehavare.

Skall avkastning---fastighetens skogsvärde.

Där beträffande----ingående skogsvärdet.

Garantibelopp beräknas---hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

58 §.

Där inkomst av rörelse, efter ty i 57 § är sagt, skall tagas till beskattning

i mera än en kommun, skall i fråga om inkomstens fördelning gälla följande.

I kommun, där den skattskyldige tillhörig, i rörelsen använd skattepliktig

fastighet är belägen, beskattas så stor del av inkomsten som motsvarar

tre och en halv procent av fastighetens för beskattningsåret gällande

taxeringsvärde (fastighetsandel). Förslår ej inkomsten härtill och finnas

flera sådana kommuner, skall inkomsten fördelas mellan dem i förhållande

till de inom varje kommun belägna fastigheternas taxeringsvärde.

Vad efter avräkning av dylika fastighetsandelar återstår av inkomsten

beskattas i fråga om:

bankrörelse i —--inom kommunen.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge

eller patient å hospital m. in. dyl., är icke att hänföra till skattepliktig inkomst.

Detsamma gäller i fråga om till andra föreningar än bostadsföreningar

influtna medlemsavgifter (jfr 24 § sista stycket).

Bestämmelsen att--— sistnämnda lag.

till 24 §.

2. Såsom av näst sista stycket i 24 § framgår, skall-----av bostads
värdet.

Om däremot---uppgivna intäkterna.

Föreligger handelsträdgårdsrörelse----av rörelse.

3. Med bostadsförening — ---eller bolaget.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

Såsom intäkt för bostadsförening eller bostadsaktiebolag och såsom avdragsgill

utgift för medlem eller delägare räknas sådan inbetalning av medlem

eller delägare, som icke är att anse som kapitaltillskott. Inbetalning,

som är att anse såsom kapitaltillskott, räknas icke såsom intäkt för föreningen

eller bolaget och får av medlemmen eller delägaren avdragas.

Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning å insats i föreningen

och delägares inbetalning å aktie dels ock sådan ytterligare inbetalning

av medlem eller delägare, som är avsedd att inom föreningen eller bolaget

användas för fondering såsom genom kapitalavbetalning å skuld eller genom

ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring av fastigheten

eller genom annan stadigvarande kapitalplacering. Där lägenhet är

upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt,

skall dock icke någon del av hyresavgiften anses såsom kapitaltillskott.

Verkställes fondering inom förening eller bolag, utan att det

framgår vilka medel därför användas, skola i första hand anses för fondering

använda andra medel än medlemmarnas eller delägarnas inbetalningar

under beskattningsåret eller de under året influtna hyrorna för lägenheter,

som varit uthyrda till andra än medlemmar eller delägare i denna

deras egenskap. Vad härefter återstår av det till fondering använda beloppet

skall fördelas på nämnda inbetalningar och hyror efter deras inbördes storlek

och skall vad därvid belöper på de inbetalningar, som verkställts för de

med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt upplåtna lägenheterna, anses

såsom kapitaltillskott.

Utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som utgår i förhållande

till innehavda aktier eller andelar, räknas ej såsom intäkt av fastigheten

utan sasom intäkt av kapital (se 38 § och punkt 2 av anvisningarna till

nämnda paragraf) eller undantagsvis såsom intäkt av rörelse.

till 25 §.

1. Bestämmelsen om-----fri bostad.

2. Avdrag medgives för------under beskattningsåret.

3. Avdrag för värdeminskning — — — för inventarier.

4. Därest brandförsäkring tagits för all framtid, må avdrag för under

---en gång.

Därest piemien för försäkring för all framtid enligt försäkringsavtalet erlägges

undei ett bestämt antal ar med lika belopp för år räknat, må för vart

och ett av dessa ar avdrag ske med---— 40 procent.

5. För värdeminskning å bostadsförening eller bostadsaktiebolag tillhöliga

byggnader, maskiner och andra inventarier tillkommer avdraget föreningen

eller bolaget, och äger således medlem av föreningen eller delägare

i bolaget icke åtnjuta dylikt avdrag.

Angående medlems av bostadsförening och delägares i bostadsaktiebolags

rätt till avdrag för till föreningen eller bolaget gjorda inbetalningar hänvisas

till punkt 3 av anvisningarna till 24 §.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

till 36 §.

1. Vid beräkning---stämpelkostnader in. in. Har den —----an
nan

förvärvskälla.

till 38 §.

2. Till intäkt av kapital hänföres sådan utdelning från aktiebolag eller

ekonomisk förening, som utgår i förhållande till innehavda aktier eller andelar,

men däremot icke utdelning, som utgår efter annan grund, t. ex. i förhållande

till gjorda inköp eller försäljningar. Dylik utdelning är skattefri,

där den blott innebär en minskning i levnadskostnader, och skall i annat fall

hänföras till den förvärvskälla, vartill den på grund av sin beskaffenhet är

att räkna. Sålunda hänföres exempelvis till inkomst av annan fastighet sådan

utdelning från bostadsförening, som skett i förhållande till erlagd hyra

eller årlig avgift, samt till inkomst av jordbruk respektive rörelse näringsidkares

utdelning från ekonomisk förening i form av pristillägg å varor, som

han sålt till föreningen, eller i form av rabatt för varor, som han för sin näring

inköpt av föreningen.

till 47 §.

Till ledning---följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen,

gjort sådan omläggning av räkenskapsår att beskattningsåret kommit att

omfatta 9 månader, beräknas garantibeloppet till 9/12 av det belopp, som

motsvarar en och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde. Har beskattningsåret

—--angivet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet

bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för

den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp,

som motsvarar en och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan omläggning av räkenskapsår att det

beskattningsår, som ligger till grund för 1958 års taxering, omfattar tiden 1

juli 1956—31 december 1957 samt har han för sin rörelse förvärvat eu fastighet

den 1 september 1956 och en annan fastighet den 1 april 1957, beräknas

garantibeloppet vid nyssnämnda taxering för förstnämnda fastighet till

16/12 och för sistnämnda fastighet till 9/12 av vad som motsvarar en och

en halv procent av respektive fastigheters taxeringsvärden.

till 54 §.

1. Den befrielse----må njuta avdrag enligt 25 § 1 mom. sista stycket

eller 29 § 2 mom.

till 58 §.

1. Förhållandetal, enligt vilka den efter fastighetsandelens avräknande

återstående inkomsten av bankrörelse fördelas till beskattning inom olika

kommuner, uträknas för varje kontor på följande sätt. De belopp — — —

kontorets förhållandetal.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

2. Beträffande fördelning till beskattning inom flera kommuner av in
komst

av rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla vatten, gas

eller elektrisk kraft, gäller, att — därest icke till rörelseidkare av annan levererats

vatten, gas eller elektrisk kraft för distribution — den efter fastighetsandelens

avräknande återstående inkomsten fördelas sålunda, att sedan

den kommun, där huvudkontor funnits, tilldelats tio procent, tjugofem procent

taxeras i kommun, där vatten-, gas- eller kraftverk varit beläget, samt

sextiofem procent i kommun där förbrukning ägt rum. Om i---hu
vudkontoret

funnits. Har till rörelseidkare av annan levererats vatten, gas

eller elektrisk kraft till distribution, skall så stor andel av de på kommun,

där vatten-, gas- eller kraftverk är beläget, belöpande tjugofem procent av

den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten, som motsvarar

den av rörelseidkaren mottagna leveransen av vatten, gas eller elektrisk

kraft i förhållande till hela den av rörelseidkaren levererade mängden

vatten, gas eller elektrisk kraft, taxeras i de kommuner, där förbrukning

ägt rum, enligt förut angiven regel angående fördelning av den å förbrukningen

belöpande delen av inkomsten. Har således en leverantör av elektrisk

kraft själv producerat 2/5 av den levererade kraften och av annan inköpt

3/5, skall den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten

fördelas sålunda, att tio procent taxeras i kommun, där huvudkontor funnits,

tio procent (2/5 av 25 procent) i kommun, där kraftverk varit beläget,

och åttio procent (3/5 av 25 procent -f- 65 procent) i de kommuner, där förbrukning

ägt rum.

Beträffande en distributionsförening som icke själv producerat någon

elektrisk kraft skall den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten

fördelas sålunda, att tio procent taxeras i kommun, där huvudkontor

varit beläget, och nittio procent i de kommuner, där förbrukning ägt rum.

Vid taxering----dylikt ändamål.

3. Vad angår inkomst av järnvägsdrift skall vid fördelning till beskattning

inom flera kommuner av den efter fastighetsandelens avräknande återstående

inkomsten iakttagas följande:

Har driften--— av banan.

4. De fördelningstal, efter vilka den efter fastighetsandelens avräknande

återstående inkomsten av kanaldrift skall mellan vederbörande kommuner

fördelas, fastställas efter den skattskyldiges hörande att lända till efterrättelse

till dess annorlunda förordnas. Fördelningstalen erhållas___annor
lunda

förordnas.

till 60 §.

Till ledning---följande exempel.

1. Ett aktiebolag har hemort i en kommun, som består av tre församlingar.

Bolaget äger en fastighet i envar av dessa församlingar; fastigheternas

taxeringsvärden utgöra resp. 50 000 kronor, 150 000 kronor och 200 000

kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

17

Om den beskattningsbara inkomsten uppgår till 6 000 kronor, d. v. s. till

belopp motsvarande summan av garantibeloppen för fastigheterna, skall den

beskattningsbara inkomsten fördelas på församlingarna med 750 kronor,

2 250 kronor och 3 000 kronor, överstiger den---i 56—59 §§.

2. I en---på municipalsamhället.

3. En person---å municipalsamhället.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och skall, såvitt

avser 5 § 4 mom., första gången tillämpas vid 1957 års allmänna fastighetstaxering.

I övrigt skola äldre bestämmelser fortfarande gälla i fråga

om 1957 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1957 eller tidigare

år.

I) motionen 11:524 av herrar Larsson i Hedenäset och Nilsson i Tvärålund,

vari hemställts, »att riksdagen vid behandling av propositionen nr 71

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att vid de fortsatta övervägandena

rörande beskattningen av kraftverksanläggningar, skogsfastigheter i

juridisk persons ägo och sommarstugor de i motionen anförda synpunkterna

må beaktas».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet

hänvisade motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 209 av herr Ohlon m. fl. och II: 254 av

herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte hesluta att förordningen

om kvarlåtenskapsskatten skall upphöra att gälla från utgången av

år 1957»;

II) de likalydande motionerna I: 215 av herrar Gustafsson och Sundin

samt II: 259 av herr Nilsson i Tvärålund, vari hemställts, att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam utredning för att med

beaktande av i motionerna framförda synpunkter tillgodose de i motionerna

berörda kommunernas behov av erforderliga skatteintäkter;

HD de likalydande motionerna I: 216 av herr Bengtson m. fl. samt II: 258

av herrar Pettersson i Norregård och Andersson i Björkäng, vari hemställts,

att riksdagen måtte hesluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att närmare

utredning angående i motionerna föreslagen sparform måtte föreläggas

riksdagen;

IV) de likalydande motionerna I: 309 av herr Ewerlöf in. fl. och II: 390

av herr Cassel m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 7 saml. Nr 32

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

1) Förslag

till

förordning om bostadssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som under ett eller flera av åren 1957—1961 insätter medel i bank

eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaflning (bostadskonto)

må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt

för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.

2 §•

Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 5 000 kronor

under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra

sammanlagt 10 000 kronor.

3 §•

Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget hem

eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den omständigheten att

bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet skall ej

utgöra hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning att bostadsändamålet

prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten att bostaden

är uppförd å jordbruksfastighet.

4 §.

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som

intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från

bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret

använts för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga

rum.

Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1966,

skola upptagas till beskattning vid 1967 års taxering.

5 §•

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,

har alt varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i vederbörandes

hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående

kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning

från sådant konto.

6 §.

Ivungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för tilllämpning

av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958.

s. 19 Kontrollera mot PDF

2)

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

Förslag

till

19

lag angående ändring av kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370) skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan framgår samt att till 46> § skall fogas ett fjärde moment av nedanstående

lydelse.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 inom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 inom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt

med 400 kronor. I den män intäkten utgör avkastning av aktier eller andelar

i ekonomisk förening må det extra avdraget ökas med 150 kronor

eller, om den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, med 300 kronor. I intet fall må dock skattskyldig

åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden

mellan bruttointäkten och summan av de i 1 mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen —---allmän sjukförsäkring.

Därest skattskyldig — ---nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses, skall beräknas till ett belopp

av minst 150 kronor eller, om skattskyldig under beskattningsåret varit

gift eller levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt

till ett belopp av minst 300 kronor. Härjämte skall gälla, att nu avsett avdrag

ej må för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 400 kronor; dock

att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas

med högst 800 kronor. Avdrag med högst 800 kronor må vidare åtnjutas

om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställcs

änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande eller av den skaltskyldige

helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad

och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat.

4 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till

bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två

familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar

lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av

skuldi å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,

den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten, må

han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock

högst med ett belopp av 700 kronor och endast i den mån den sammanlagda

amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret av

den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos banker och andra

penninginrättningar innestående medel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1958; dock att äldre bestämmelser

skola gälla i fråga om 1958! års taxering samt i fråga om eftertaxering för

år 1958 eller tidigare år.

V) de likalydande motionerna I: 371 av herr Aastrup och II: 459 av herr

Kollberg in. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte för sin del besluta en höjning till 400 kronor för

ensamstående resp. 800 kronor för äkta makar av det allmänna avdraget

enligt 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskattelagen för premier för

kapitalförsäkringar m. in.,

2) att riksdagen måtte för sin del besluta skattelättnader för frivilligt,

enskilt sparande enligt de riktlinjer som angives i motionerna, samt

3) att erforderliga författningstexter måtte utarbetas av vederbörande

utskott.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i del följande,

hänvisa till motionerna 1:216, 1:309, 1:409, 1:412, 1:414 samt

11:254, 11:259, 11:459, 11:510, 11:520, 11:521, 11:523, 11:524 och 11:525.

I en till bankoutskottet ställd skrift, som jämväl överlämnats till bevillningsutskottet,

har Svenska försäkringsbolags riksförbund hemställt, att

försäkringsavdragets maximibelopp höjs till 400 kronor för ensamstående

och 800 kronor för äkta makar och därmed jämställda skattskyldiga.

Propositionen

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Vid 1953 års riksdag antogs en proposition (nr 186) om omläggning och

lindring av den kommunala fastighetsbeskattningen. I samband därmed

förklarades att lindringen fick anses såsom ett första steg mot denna beskattningsforms

upphävande.

På grundval av föreliggande statistiska uppgifter rörande saluvärdena sedan

föregående allmänna fastighetstaxering gjordes vid det möte med rikets

landskamrerare och taxeringsintendenter m. fl. som hölls i maj 1956 i

Stockholm vissa uttalanden om den nivå för taxeringsvärdena som kunde

förväntas som ett resultat av 1957 års allmänna fastighetstaxering. Av uttalandena

framgick att en betydande uppgång av taxeringsvärdena var att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

21

förutse för de flesta fastigheter. En sådan höjning måste leda dels till en

allmän skärpning av den kommunala fastighetsbeskattningen och dels till

en ökning av inkomstbeskattningen av ägare av villafastigheter m. fl.

På grund härav tillkallades den 18 juni 1956 kammarrättsassessorn E.

A. P. Reuterswärd att inom finansdepartementets rättsavdelning biträda

med utredning rörande en fortsatt successiv avveckling av fastighetsbeskattningen

samt andra med inkomstberäkningen för vissa fastigheter sammanhängande

frågor, m. m. Utredningsmannen har den 1 november 1956 avlämnat

en promemoria i ämnet jämte författningsförslag.

över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

kammarrätten, domänstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, riksskattenämnden,

överståthållarämbetet (med överlämnande av yttrande från stadskollegiet

i Stockholm), länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar,

Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands,

Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

u. p. a., Landsorganisationen i Sverige, Riksförbundet landsbygdens

folk, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet,

Svenska sparbanksföreningen, Svenska stadsförbundet, Svenska vattenkraftföreningen,

Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges lantbruksförbund,

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges villaägareförbund,

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och Tjänstemännens

centralorganisation.

Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund åberopar ett av

delegerade för dessa organisationer och vissa andra institutioner upprättat

gemensamt yttrande. Detta yttrande betecknas i fortsättningen såsom avgivet

av näringslivets skattedelegation.

Länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs och

Norrbottens län har bifogat av dem infordrade utlåtanden av kommuner

in. fl.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 april 1956 tillkallades

såsom sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning rörande reformer

med avseende å dödsbobeskattningen generaldirektören Rolf Dahlgren, tilllika

ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare Nils Hansson i

Skegrie, Sture Henriksson och Eric Nilsson i Svalöv, sekreteraren Cyril Olsson,

ledamoten av riksdagens första kammare Edgar Sjödahl samt byråchefen

i finansdepartementet Slen Walberg.

I enlighet med sina direktiv skall de sakkunniga, som antagit benämningen

arvsskattesakkunniga, bl. a. överväga eu höjning av de skattefria

bottenbeloppen både vid arvsskatten och kvarlåtcnskapsskatten.

Enligt under hand meddelade direktiv har de sakkunniga till omedelbar

behandling upptagit frågan om ändring av skatteskalorna vid förmögenhetsskatten

och kvarlåtcnskapsskatten i syfte att beträffande dessa skatter i

skälig omfattning motverka följderna av den värdehöjning för fastigheter.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

som kunde förväntas inträda vid 1957 års allmänna fastighetstaxeiäng. Arvsskattesakkunniga

har den 15 december 1956 i enlighet härmed avgivit en

promemoria med förslag till provisorisk ändring av skatteskalorna vid förmögenhetsskatten

och kvarlåtenskapsskatten, m. in.

Över arvsskattesakkunnigas promemoria har efter remiss yttranden avgivits

av Göta hovrätt, statskontoret, kammarrätten samt länsstyrelserna i

Östergötlands, Malmöhus, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och Västernorrlands

län.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

1957 års allmänna fastighetstaxering, s. 13—15.

Den kommunala fastighetsbeskattningen, s. 15—43.

Beskattningen för inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter, s. 43— 62.

Avdrag från inkomst av kapital, s. 62—65.

Förslag om ändring av 5 § 4 mom. kommunalskattelagen, s. 66—67.

Höjning av beloppen för skattefri förmögenhet och kvarlåtenskap, s. 67

—72.

Motionerna

Fortsatt avveckling av fastighetsbeskattningen

Som motivering för utredningsyrkandet i de likalydande motionerna

1:215 och II: 259 anföres bl. a. Genom en sänkning av repartitionstalet

skulle skatteunderlaget kraftigt minska i vissa kommuner, för

vilka garanliskatten å fastighet hittills varit ett livsvillkor. Mestadels är det

här fråga om glesbygder med redan nu lågt skatteunderlag, hög utdebitering

och vikande befolkningsunderlag. Den åtgärd som av många hittills

varit närmast påtänkt i händelse av garantiskattens borttagande är en skatteutjämning

via statskassan. Även om en sådan skulle någorlunda tillfredsställande

ersätta det kommunala inkomstbortfallet, inger denna ordning

principiella betänkligheter därigenom att kommunens självstyrelse knappast

undgår att bli lidande på dess starka ekonomiska beroende av staten.

De områden, varifrån våra naturrikedomar hämtas, skulle för framtiden

i ännu högre grad än nu bli bidragsmottagare från andra landsändar, där

naturrikedomarna utnyttjas och förädlas. Råvarukommunerna skulle därför

på grund av beskattningens ensidighet i fråga om skatteunderlag bli oförskyllt

fattiga. Flerstädes i vårt land är skatt från inkomsttagare kommunens

stora inkomstkälla, men i råvarukommunerna, där inkomsttagarna är

få, måste »råvaran» beskattas för att uppnå erforderligt skatteunderlag. 1

detta avseende har dessa områden resurser att vara självförsörjande, om

skattelagstiftningen anpassas efter rådande förhållanden. Eftersom pro
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957 23

blemet huvudsakligen förekommer där fastighetsägaren är juridisk person

eller mantalsskriven i annan kommun, borde en lagstiftning kunna åstadkommas,

som skulle skydda vissa kommuners skattebortfall vid en utveckling

mot avskaffande av garantiskatten å fastigheten.

I de likalydande motionerna I: 410 och II: 510 framhållcs

bl. a., att det i ett läge då kommunerna i allmänhet har att dragas med stora

finansiella besvärligheter måste vara betänkligt att besluta reformer, som

ytterligare förstärker besvärligheterna för vissa kommuner, exempelvis sådana

där omfattande vattenregleringar eller dammbyggnader ägt rum eller

pågår. Skattehöjningar, som kan komma att ligga vid 50 öre per skattekrona

och däröver, måste betecknas som högst betydande. De berörda kommunerna

torde bli nödsakade att försöka eliminera en del av denna utdebiteringshöjning

genom att sänka sin kommunala standard. De redan nu

stora standardolikheterna olika kommuner emellan kommer därigenom att

förstärkas.

En tänkbar metod för beräkning av kompensation till berörda kommuner

har angivits av länsstyrelsen i Norrbottens län i dess i propositionen

citerade remissyttrande. Metoden skulle gå ut på att sedan taxering föi

visst år skett uträkna beloppet av effektiva skattekronor beträffande av

samma person ägda fastigheter av visst minimitaxeringsvärde (förslagsvis

1 milj. kronor) inom kommunen. För dessa fastigheter uträknas antalet

effektiva skattekronor enligt det gamla respektive det nya repartitionstalet.

Därefter kan lätt fastställas det bortfall av effektiva skattekronor som är föranlett

av sänkningen av repartitionstalet. Eftersom en kompensation efter

dylika linjer icke skulle omtatta något större antal kommuner behö^r del

administrativa bestyret icke bli avskräckande stort.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 413 och II: 523

framhåller, att de i propositionen angivna höjningarna av taxeringsvärdena

kommer att väsentligt överskridas. Inom ett avsevärt antal beredningsdistrikt

torde värdet av annan fastighet, d. v. s. huvudsakligen vanliga en- och

tvåfamiljsfastigheter, stiga med omkring 50 procent, och inom vissa distrikt ha

för kombinerade jord- och skogsbruk den genomsnittliga höjningen uppgivils

uppgå ändå till 300 procent. I den mån den genomsnittliga taxeliöjningen

ej uppgår till mer än 00 procent uppkommer ingen ökning av fastighetsskatten

med den sänkning av repartitionstalet, som Kungl. Maj :t föreslagit.

Blir däremot ökningen större än 60 procent, vilket torde bli fallet i stora

delar av landet, ökar fastighetsskatten. Vill man därför nu taga ett steg

mot fastighetsskattens slopande måste antingen repartitionstalet ytterligare

sänkas eller också måste man på annat sätt åstadkomma den eftersträvade

lindringen i beskattningen. Då det av flera skäl nu torde vara mindre

lämpligt med eu ytterligare sänkning av repartitionstalet synes en annan

metod böra tillgripas för att uppnå önskat resultat. Det enklaste och mest

ändamålsenliga är därvid att ett belopp av 20 000 kronor undantages från

fastighetens taxeringsvärde vid beräkning av garantibeloppet. I realiteten

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

kommer detta — vid ett repartitionstal av 2,5 — att betyda att den skatt - skyldige från det beräknade garantibeloppet får göra ett avdrag av 500

kronor i alla de fall där taxeringsvärdet uppgår till minst 20 000 kronor.

Genom ett sådant avdrag skulle sannolikt så gott som alla ägare av en- och

tvåfamilj sfastigheter av normal standard undgå höjning av fastighetsskatten

till följd av de ökade taxeringsvärdena.

I de likalydande motionerna 1:414 och 11:519 anföres i huvudsak

följande. Något hinder att liksom tidigare tillämpa olika repartitionstal

för olika fastighetstaxeringsobjekt synes icke föreligga; tvärtom torde

detta bli nödvändigt för att så långt möjligt skapa likställighet mellan de olika

slagen av objekt vid strävandena att neutralisera verkningarna av den

förestående höjningen av taxeringsvärdena och att successivt avveckla fastighetsbeskattningen.

Skogsvårdslagen inskränker i det allmännas intresse

skogsägarens fria dispositionsrätt över sin skog. Denna lags bestämmelser innebär,

att skogsägarna ålägges ett tvångssparande av skog intill den bestockningsgräns,

som vid uthålligt skogsbruk betraktas som den ideala. När sålunda

skogsägaren genom lag ålägges ett tvångssparande av skog, framstår det

som föga rimligt att skärpa beskattningen av just detta objekt, över vilket

ägaren icke. äger fri dispositionsrätt.

Genom vad domänstyrelsen, näringslivets skattedelegation och vissa länsstyrelser

anfört står det klart att repartitionstalet 2,5 skulle komma att innebära

en skärpning av fastighetsbeskattningen för skogsbrukets del, som direkt

strider mot departementschefens uttalade strävan att neutralisera verkningarna

av de höjda taxeringsvärdena och att avveckla fastighetsbeskattningen.

Mycket talar för att repartitionstalet för alla slag av fastigheter bör

sänkas till 2 om man vill säkerställa att den effektiva fastighetsskatten

inte skall tillåtas stiga. För skogsbrukets del bör i vart fall ett högre repartitionstal

inte rimligen komma i fråga.

Till stöd för yrkandet om sänkning av repartitionstalet till 1,5 har motionärerna

i de likalydande motionerna 1:417 och 11:525 anfört

bl. a. följande. Det är ännu för tidigt att yttra sig om hur stora höjningarna

av skogsfastigheternas taxeringsvärden i verkligheten blir. Med all sannolikhet

kommer det att bli höjningar å 100 procent eller däröver. Mycket

tyder på att nämnda siffra kommer att ligga i underkant såsom medeltal

för hela landet. Därmed skulle det till skogsfastighet hänförda garantiskattebeloppet

komma alt stiga med i genomsnitt minst 25 procent. Domänstyrelsen

finner i sitt remissyttrande det sannolikt att — för skogsbrukets del

— fastighetsskatten blir effektiv i större utsträckning än som nu är fallet.

Detta finner styrelsen otillfredsställande, framför allt beträffande vissa områden

i Norrland, där ökningen torde bli större än genomsnittet för riket

och den nedre gränsen för bedrivande av ett ekonomiskt lönsamt skogsbruk

redan nu i många fall är uppnådd eller inte långt borta.

De erinringar domänstyrelsen gjort finner motionärerna väl motiverade

och högst allvarliga. Även om det i allmänhet torde förhålla sig så att skogs
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

ägare, i varje fall sådana med större skogskomplex, kan utnyttja procentavdraget

helt och hållet och sålunda inte får någon merhelastning på grund

av garantibeskattningen, torde det antal fall då enskilda skogsägare i fortsättningen

får en effektiv fastighetsskatt av t. o. in. betydande storlek bli så

stort att man inte kan bortse därifrån. Skogsbruket på mindre fastigheter

måste med nödvändighet bedrivas så att större uttag endast förekommer

med flera års mellanrum. I den mån skogsägaren då inte åtnjuter annan inkomst

av sin jordbruksfastighet, kommer han under mellanåren att belastas

med effektiv garantiskatt.

För att undvika delta bör repartitionstalet sättas till 1,5. Detta tal bör

enligt motionärernas mening gälla inte endast skogsfastighet, utan fastigheter

av alla slag. Därigenom får visserligen andra fastigheter än skogsfastigheter

en större sänkning av garantiskatten än som motsvarar höjningen

av taxeringsvärdena. Detta finner motionärerna vara motiverat med hänsyn

till att tiden nu är inne för att ta ett nytt steg till avveckling av fastighetsbeskattningen.

Motionärerna har även upptagit vissa spörsmål rörande fördelningen av

rörelseinkomst mellan olika kommuner och anför därom bl. a. följande.

De tyngst vägande invändningarna mot förslaget om en sänkning av repartitionstalet

kan riktas från kraftverkskommunerna. Enligt förslaget kan

nämligen inträffa att ett kraftföretag inte får någon som helst minskning

av sitt sammanlagda skatteunderlag, men att kraftverkskommunen det oaktat

får vidkännas en högst betydande skatteunderlagsminskning. Detta sammanhänger

med utformningen av de fördelningsregler som nu gäller i det

fall då förvärvskälla, vari fastighet ingår, skall tas till beskattning i mer än

en kommun. Dessa fördelningsregler har uppbyggts med utgångspunkt från

förekomsten av en fastighetsskatt med ett repartitionstal av 5 procent. Innebörden

var att fastighetskommunen alltid skulle få beskatta ett belopp

motsvarande 5 procent av taxeringsvärdet. Det kan inte vara rimligt att man

genom sänkning av repartitionstalet förändrat innebörden i dessa bestämmelser,

så att fastighetskommunen får vidkännas en minskning av det frän

kraftverksföretaget härrörande skatteunderlaget, utan att denna föranleds

av en total minskning för företaget. Motionärerna erinrar vidare om att frågan

varit föremål för riksdagens bedömande i anledning av väckta motioner

vid 1954 års riksdag. Motionsyrkandena innebar, att ett belopp motsvarande

5 procent av taxeringsvärdet alltid skulle beskattas i iastighelskommunen.

I sitt betänkande nr 36 nämnda år framhöll bevillningsutskottet

att 1950 års skattelagssakkunniga i sin utredning om fastighetsbeskattningen,

vilken utredning legat till grund för proposition i ämnet till 1953

års riksdag, vid utförande av vissa provtaxeringar i syfte att utröna verkningarna

av fastighetsskattens avskaffande tillämpat en bestämmelse av

liknande innebörd som den av motionärerna förordade. Utskottet ansåg

också, all därest beslut fattades om ett avskaffande av fastighetsskatten, det

av motionärerna aktualiserade spörsmålet måste upptagas till prövning.

Detsamma ansåg utskottet böra gälla om en mer avsevärd sänkning av re
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

partitionstalet genomfördes. Enligt motionärernas mening är 1954 års bevillningsutskotts

uttalanden i frågan förpliktande. Bestämmelser bör därför

införas i syfte att förhindra en ändring av de gällande fördelningsreglerna.

Förslaget bygger därvid på förekomsten av ett repartitionstal å 1,5

procent. En lagändring i avsedd riktning anses emellertid principiellt och

praktiskt motiverad även om riksdagen skulle stanna vid ett repartitionstal

av 2,5 procent.

Motionärerna i motionen II: 524 påpekar, att de kommuner, som

i högre grad är beroende av fastighetsbeskattningen, är i första hand sådana

med större vattenfallsfastigheter liksom sådana med större skogsinnehav

tillhöriga juridiska personer och kommuner med mera omfattande

sommarstugebebyggelse. Beträffande kommuner med större kraftverks-och

sjöregleringsanläggningar finner motionärerna uppenbart, att en omprövning

av bestämmelserna för inkomsttaxeringen erfordras. Sålunda framstår

det som otillräckligt, att endast 25 procent av ett kraftverks inkomst skall

beskattas i den kommun, där kraftverket är beläget, medan resten beskattas

i huvudkontors- och förbrukningskommunerna. Vidare synes kommuner

med av staten ägda kraftverks- och sjöregleringsanläggningar vara missgynnade.

Sålunda ges det statliga vattenkraftföretaget rätt till gäldränteavdrag

på den ursprungliga anläggningskostnaden, medan privata företag ej

torde ha rätt till motsvarande. Därjämte betraktas ej leveranser av elektrisk

energi från sådana företag till statliga verk, exempelvis Statens Järnvägar,

som skattepliktig inkomst. I andra sammanhang har påpekats, att nuvarande

beskattningsbestämmelser är otillfredsställande vid en sjöreglering,

då dammanläggningen är belägen inom en kommun, medan regleringen till

större delen omtattar en annan och ovanför belägen kommun. Då det är

själva dammanläggningen, som är skattepliktig, leder detta till att den

kommun, som till större delen drabbas av med regleringen följande skadeverkningar,

ändock blir utan beskattningsrätt beträffande företaget. Vidare

påpekas att självkostnadsprincipen i betydande utsträckning torde vara vägledande

vid prissättningen å elektrisk energi. Detta leder till att kraftverksoch

sjöregleringskommuner vid ett fortsatt tillämpande av denna taxeprincip

ej får några inkomstskattekällor av betydelse från inom kommunen

belägna vattenkraftsföretag. Därest en fortsatt avveckling av fastighetsbeskattningen

fortfarande skall ingå i den samhälleliga målsättningen, synes

det nödvändigt alt vad som ytterligare kan erfordras för beredande avfull

kompensation till de kommuner, varom här är fråga, åstadkommes.

Härvid tramstår det som en nödvändig förutsättning att sådan kompensation

blir av bestående värde och ej endast utgår under en övergångstid. — I fråga

om kommuner med större skogsinnehav tillhöriga juridiska personer är

problemet något annorlunda. Härvidlag torde man nämligen kunna utgå

ifrån att den nu aktuella höjningen av skogsfastigheternas taxeringsvärden

blir av den omfattningen, att kommunerna ej orsakas något skattebortfall

till följd av den föreslagna sänkningen av repartitionstalet. Med detta löses

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

dock ej problemet om det skattebortfall och den osäkerhet som dessa kommuner

skulle drabhas av vid ett slopande av fastighetsskatten. — Beträffande

kommuner med mera omfattande sommarstugebebyggelse framhallcs,

att betydande förpliktelser åligger kommunerna till följd av denna bebyggelse;

såsom att stå till tjänst med vatten- och avloppsanläggningar, vagar,

ordningsväsen och annan samhällelig service.

Beräkningen av inkomst av annan fastighet och jordbruksfastighet

I de likalyd ande motionerna 1:409 och 11:509 föreslås införande

av ett schablonavdrag å 200 kronor vid beräkning av värdet av bostadsförmån

å jordbruksfastighet. Motionärerna framhåller, att ägare av

jordbruksfastighet genom det föreslagna schablonavdraget beträffande villafastigheterna

kommer i en missgynnad ställning. För de mindre jordbruksfastigheter,

där det huvudsakliga värdet utgöres av bostaden, torde

gälla, att skillnaden i karaktär är obetydlig mellan dem och egnahemsfastigheter

av den typ, som avses med förslaget i propositionen. Den som har sin

bostad registrerad som jordbruksfastighet måste finna det orättvist, att han

inte medges samma avdrag som den som i liknande omständigheter har sin

hostad registrerad som annan fastighet. Även jordbruksfastigheternas hyresvärde

påverkas av den värdestegring, som kommer till synes genom fastighetstaxeringen.

Den successiva ökningen under senare år av schablonvärdena

för värdering av bostadsförmån på jordbruksfastighet ger belägg härför.

Det framhålles vidare, att den i propositionen föreslagna reduceringen

av repartitionstalet i högre grad gynnar ägarna av egnahemsfastigheter an

ägarna av jordbruksfastigheter, då de senare blir föremål för en betydligt

kraftigare höjning av taxeringsvärdena.

I de likalydande motionerna 1:412 och 11:5 2 2 framhåller motionärerna,

att del i propositionen föreslagna 200-kronorsavdraget vid schablontaxeringen

av villafastighet tillsammans med nedsättningen av procenttalet

till 2,5 vid en höjning av taxeringsvärdet med 30 procent ger full kompensation

upp till ett taxeringsvärde av 80 000 kronor. Stiger däremot taxeringsvärdet

med 50 procent, vilket inte torde bli ovanligt, sjunker gränsen till

eu 26 000 kronor. D. v. s. redan för fastigheter med ett nuvarande taxeringsvärde

av detta belopp skulle en skattehöjning inträffa trots departementschefens

förslag. En ytterligare höjning av avdraget är sålunda befogad. Motionärerna

föreslår att det bestämmes till 400 kronor. Vid en 50-procenlig höjning av taxeringsvärdet

skulle ett dylikt avdrag innebära full kompensation upp till

52 000 kronor nuvarande taxeringsvärde. Sannolikt skulle endast därigenom

flertalet vanliga eu- och tvåfamilj sfastigheter undgå höjd inkomsttaxering.

Begränsningen av avdragsrätten till de en- och tvafamiljsfastigheter, vaiå

ägaren mantalsskrivits, bryter enligt motionärernas mening mot såväl principen

om jämlikhet och rättvisa som kravet på enkelhet vid deklarationsoch

taxeringsförfarandet. Motionärerna föreslår, att avdrag medges i samtliga

fall där 24 § 2 mom. K.L. är tillämpligt, detta så mycket hellre som

eljest gränsfall av svåröverskådlig karaktär kan uppstå. Eftersom denna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

regel endast gäller den statliga beskattningen, behöver i detta sammanhang

hänsyn inte tas till något minskat kommunalt skatteunderlag.

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:415 och 11:521

förordar att verkningarna av de höjda taxeringsvärdena elimineras genom

eu ytterligare sänkning av procenttalet vid schablontaxeringen. En höjning

av taxeringsvärdena för villafastigheter med en tredjedel — vilket synes

vara vad man ungefär räknar med — skulle, om man vill åstadkomma exakt

samma resultat som tidigare, motsvara ett procenttal av 2,25. Det kan då

ligga nära till hands att fastställa ett procenttal av 2. Praktiska skäl talar

för att procenttalet för villataxeringen inte sättes högre än repartitionstalet,

vilket enligt motionärernas mening bör bestämmas till 1,5. I enlighet härmed

bör procenttalet vid schablontaxeringen sättas till 1,5. Därvid förutsältes,

att nagot s. k. sparavdrag inte skall förekomma.

Till stöd för yrkandet om avskaffande av schablontaxeringen av en- och

tvåfamiljsfastigheter anföres i de likalydande motionerna 1:417

och 11:525 bl. a. följande. Såsom motiv för införandet av dylik schablontaxermg

har bl. a. anförts, att villaägaren inte borde anses åtnjuta lägre inkomst

från det av honom i fastigheten investerade kapitalet än om han t. ex.

insatt samma kapital i bank. Konsekvensen av ett sådant resonemang måste

bil ytterst betänklig. Hela inkomstbegreppet blir härigenom godtyckligt.

Schablontaxeringen har även motiverats med önskemålet att få en förenklad

taxering. I och för sig anser motionärerna inte ett sådant argument bärande

men vill framhålla, att den största förenklingen skulle uppkomma om man

„ t undantog egnahem från vad som är att räkna som förvärvskälla. Så

ange detta emellertid inte sker, bör samma principiella avdragsrätt gälla

beträffande egnahem som i fråga om övriga förvärvskällor.

Skatteplikt för byggnad, m. in.

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:412 och 11:522

hemställer om avslag på propositionsförslaget om höjning av skattepliktsgränsen

för byggnad å annans mark till 3 000 kronor och förordar i stället

att garantibeloppet avjämnas nedåt till hela hundratal kronor. Därigenom

skulle i samtliga fall, där effektiv fastighetsskatt utgår, upp till 3 900 kronor

av taxeringsvärdet vara fritt. De byggnader, huvudsakligen s. k. kolonistugor,

som finansministern i första hand synes ha haft i tankarna, skulle

även härigenom befrias från fastighetsskatt. Men regeln skulle bli mera rättvis

i förhållande till andra fastigheter med ringa taxeringsvärde.

5rkandet i de likalydande motionerna 1:416 och 11:520 att

bostad åt föreståndare i frikyrkoförsamling skall undantas från skatteplikt

motiveras med att kyrka och samlingslokaler tillhöriga religiösa trossamfund

är undantagna från skatteplikt. Jämväl prästgård är befriad från

fastighetsbeskattning. I fråga om kyrkolokaler har alltså andra trossamtund

jämställts med svenska kyrkan. Sådan jämställdhet gäller däremot inte

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

i fråga om den bostad som upplåtes till föreståndare anställda av församling

inom andra trossamfund än svenska kyrkan. Ur rättvisesynpunkt och

med hänsyn till religionsfrihetslagen synes jämställdhet också böra gälla i

sistnämnda hänseende.

Sparstimulerande åtgärder

För att begränsa konsumtionen och öka sparandet föreslås i de likalydande

motionerna 1:216 och 11:258 utredning om införande av visst

slag av sparkonto hos hank. Motionärerna förordar, att envar fysisk skattskyldig,

som av sin inkomst på särskilt hos bank upplagt sparkonto insätter

för varje kalenderår förslagsvis högst 1000 å 2 000 kronor eller eventuellt

viss del av årsinkomsten, skall vara befriad från att i sin självdeklaration

för det år, varunder insättningen skett, upptaga beloppet till inkomstbeskattning.

Viss minimitid, under vilken ifrågavarande sparbelopp skall

vara spärrat, synes böra fastställas, från vilket dock vissa undantag kan

medges exempelvis då kontoinnehavare ingår äktenskap. Beskattning av de

belopp, som sålunda insättes på sparkontot, skall äga rum först när och i den

mån uttag göres från kontot. Såsom villkor för att skattebefrielse skall medges

insättningsåret bör gälla, att spararen under sparåret ökat sitt sammanlagda

banktillgodohavande och sin förmögenhet med minst sparbeloppet.

I de likalydande motionerna 1:309 och 11:390 framhålles, att

ett tvångsmässigt sparande av någon mer betydande omfattning minskar —

särskilt om skattetrycket redan det förutan är högt -— såväl utrymmet för

frivilligt sparande som benägenheten därtill. Problemet är därför på vilket

sätt och i vilken takt det offentliga sparande, som redan existerar, skall förvandlas

till frivilligt sparande. En sådan omvandling skulle förbättra dess

kvalitet och därmed stärka dess effekt håde som avgörande stabiliseringsfaktor

och som grund för investeringar såväl mera omedelbart produktiva

som basininvesteringar i enskild eller allmän regi. De bestående speciellt

sparstimulerande åtgärderna måste ta sikte på att göra beskattningen på

sparmedel rimlig ur spararnas synpunkt och att ur systemet operera bort

principiellt eller praktiskt sparfientliga element. Förmögenhetsskatten måste

rationaliseras så att framför allt dubbelbeskattning undvikes. Kvarlålenskapsskatten,

som utan att ha någon egentlig statsfinansiell betydelse

blivit en symbol för bristande förståelse för det långsiktiga sparandet, måste

avskaffas — utan några motsvarande skattehöjningar. Båda dessa frågor

ligger emellertid under utredning. Enligt gällande praxis kan alltså konkreta

förslag därför icke nu framläggas. Det bör dock vara riksdagen angeläget

att markera sin uppfattning att dessa utredningar snabbt bör slutföras och

förslag i anledning av dem föreläggas riksdagen.

De omedelbart sparstimulerande insatserna måste läggas på bred front och

utformas utan ängsliga farhågor för att även ett äldre sparande får del av

dem. Den väsentliga uppgiften är visserligen att stimulera till nysparande,

men dels torde icke detta kunna ske utan att sparandet över huvud taget

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

gynnas, dels har det existerande sparandet utsatts för sådana påfrestningar att

inga invändningar kan resas mot att det i någon mån nu får fördelar. Det är

bildandet av sparvanor, som är det väsentliga målet för en sparfrämjande

Politik. — I anslutning härtill föreslås följande sparfrämjande åtgärder.

Den som under ett eller flera av åren 1957—1961 insätter medel i bank på

särskilt bostadskonto upp till ett sammanlagt belopp av högst 5 000 kronor

för ensamstående och 10 000 kronor för gifta skall få göra avdrag härför i

deklarationen. Om medlen användes för förvärv av eget hem eller för gäldande

av insats i bostadsrättsförening, blir skattebefrielsen definitiv. Bostaden

kan uppföras även på jordbruksfastighet.

Det avdrag som nu medgives från kapitalinkomst höjes från 100 kronor

för ensamstående och 200 kronor för gifta till dubbla beloppen. I den mån

intäkten utgör avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening, skall

avdraget kunna höjas med 150 kronor för ensamstående och 300 kronor för

gifta.

Den som under året amorterar å skuld på egnahemsfastighet mer än 1,5

procent av fastighetens taxeringsvärde skall få avdrag för det överskjutande

beloppet, dock högst 700 kronor.

Avdrag för vissa försäkringspremier får nu göras upp till ett belopp av

300 kronor för ensamstående samt 600 kronor för gift skattskyldig och för

ensam person med minderårigt barn. Detta försäkringsavdrag bör höjas till

400 respektive 800 kronor.

Även i de likalydande motionerna 1:371 och 1 1:45 9 föreslås

premiering av sparande å särskilt sparkonto. Förslaget innebär följande.

Skattskyldig, som erlägger preliminär A-skatt, medges avdrag från det lönebelopp,

varpå skatten uträknas, med det sparbelopp, som arbetsgivaren överför

genom postgiro eller på annat sätt till hans sparkonto. Insättning på

sparkonto kan göras jämväl av skattskyldig själv. Denna möjlighet kan utnyttjas

av skattskyldiga med preliminär A-skatt, som icke låter arbetsgivaren

göra insättning på sparkonto, samt av skattskyldig, som har att erlägga

preliminär B-skatt. För samtliga skall gälla, att det sparade beloppet skall

angivas i deklarationen och styrkas med bankintyg. För att nå jämväl den

mkomstutjämnande effekten i skattehänseende skall skattelättnaden kvarstå,

så länge medlen innestår på sparkontot. Vid uttag från sparkontot skall

det uttagna beloppet återföras till beskattning, varvid banken skall göra

kallskatteavdrag. För att beloppet icke skall undgå beskattning skall banken

sedan årligen lämna taxeringsmyndighet besked om uttag! En definitiv

skattelattnad skall endast komma den till godo, som sparar på längre sikt.

Skattskyldig, som bibehållit medel på sparkontot i fem år, skall vid uttaget

vara berättigad att till beskattning uppge endast 75 procent av beloppet, som

statt inne under femårsperioden. Står medlen inne på sparkontot tio år eller

mer, skall den skattskyldige vid uttag endast till beskattning uppge 50 procent

av det uttagna beloppet. Vid uttag från sparkonto, på vilket insättning
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

ar skett under en följd av år, skall så anses som om det först insatta beloppet

först uttages.

Vad angår storleken av de belopp som årligen kan insättas på sparkonto

skall denna begränsas till 3 000 kronor. Står exempelvis ett belopp av 1 000

kronor inne på sparkontot under 5 år, kommer 250 kronor att undantagas

från inkomstbeskattning, d. v. s. skattelättnaden motsvarar ett årligt avdrag

om 50 kronor. Därest sparandet omfattar en 10-årsperiod, kommer givetvis

den skattskyldige att få väsentligt större förmån, vilket är motiverat

genom att medlen bundits för så lång tid. Maximigräns för sparkontot skall

vara 30 000 kronor. Maximeringen av insättningsbeloppet till högst 3 000

kronor per år skall icke gälla i sådana fall, där den skattskyldige har åtnjutit

s. k. ackumulerad inkomst, ej heller skall angivna begränsning tillämpas

då en person haft exceptionellt liög inkomst hänförlig till ett beskattningsår.

Vid dödsfall skall dödsboet skatta för medlen på sparkontot, såvida icke

dödsbodelägarna överför medlen på egna sparkonton, varvid dödsbodelägarna

icke är berättigade till annan skattelättnad än den som följer av att

medlen sparas 5 resp. 10 år.

Motionärerna anser även, att avdraget för premier för kapitalförsäkringar

in. in. är alltför lågt, då avgiften för den obligatoriska sjukförsäkringen skall

inräknas i avdraget. Av detta och andra skäl, bl. a. det minskade penningvärdet,

erfordras en höjning av avdraget för premier för kapitalförsäkringar

in. in. till 400 resp. 800 kronor för att ytterligare stimulera det betydelsefulla

försäkringssparande!.

I de likalydande motionerna 1:409 och 11:509 framhåller motionärerna,

att amorteringssparandet måste ur samhällets synpunkt betraktas

som minst lika värdefullt som övrigt sparande och bör då vara förtjänt

av samma förmån i fråga om skattefritt avdrag. Det är möjligt, att nysparandet

bäst kan främjas genom ett förhöjt avdrag vid beskattningen, men

detsamma bör då även avse det sparande, som sker i form av amortering av

skuld. Även andra möjligheter till stimulerande av nysparandet bör emellertid

kunna tänkas. Det synes motionärerna nödvändigt, att denna fråga

grundligare överväges, innan riksdagen fattar beslut. I avvaktan på resultatet

av en sådan utredning bör nuvarande bestämmelser om avdrag vid beräkning

av kapitalinkomst tills vidare gälla.

Kvarlåtenskapsskatten

Till stöd för yrkandet om upphävande av kvarlåtenskapsskatten anföres i

de likalydande motionerna 1:2 0 9 och II : 2 5 4 bl. a. följande. De

praktiska olägenheter kvarlåtenskapsskatten medför är uppenbara. Genom

sin konstruktion verkar den orättvist mellan olika grupper av arvtagare,

hänsyn tas inte till antalet arvslotter etc. Härtill kommer att skatten verkar

minskande på det enskilda sparandet. Under fjolåret tillsatte finansministern

eu utredning, som fick i uppdrag att överse dödsbobeskattningen. Enligt

de av finansministern givna direktiven är utredningen oförhindrad att

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

föreslå kvarlåtenskapsskattens avskaffande. Den tillsatta utredningen bör

inte hindra riksdagen att ompröva sin tidigare hållning i principfrågan rörande

kvarlåtenskapsskatten som skatteform. De justeringar av arvsbeskattningen

i övrigt som kan föranledas av kvarlåtenskapsskattens avskaffande

får prövas av den sittande utredningen.

Utskottets yttrande

Fortsatt avveckling av fastighetsbeskattningen

Genom beslut av 1953 års riksdag togs ett första steg mot avskaffande

av den kommunala beskattningen av fastighet genom att repartitionstalet

sänktes från 5 till 4. Samtidigt uttalades från riksdagens sida att ur principiella

synpunkter tillräckliga skäl inte förelåg för ett bibehållande av

denna beskattningsform. Ett omedelbart avskaffande av fastighetsbeskattningen

i då rådande läge kunde emellertid inte ske, då detta skulle medföra

icke obetydliga ekonomiska olägenheter för vissa kommuner, där fastighetsbeståndet

övervägande utgjordes av sådana fastigheter, för vilka inte

erlades annan kommunalskatt än fastighetsskatt.

Vid den utredning rörande en fortsatt successiv avveckling av fastighetsbeskattningen,

som föregående år vidtogs inom finansdepartementets rättsavdelning,

konstaterades att fastighetsbeskattningens betydelse minskat

ytterligare från tidpunkten för de undersökningar som låg till grund för

1953 års riksdagsbeslut. Det framhölls emellertid även av utredningsmannen

att denna beskattningsform fortfarande var av stor betydelse för kommuner

av mer särpräglad karaktär, främst kommuner med större kraftverksanläggningar

samt — ehuru i mindre mån -— kommuner med större

bestånd av flerfamiljshus eller sommarstugor. En omedelbar avveckling av

fastighetsbeskattningen skulle för dessa kommuner medföra tämligen kraftiga

utdebiteringshöjningar och medföra en ökad skattebelastning bl. a.

för löntagare och jordbrukare. På grund av angivna förhållanden har departementschefen

funnit det inte vara möjligt att nu föreslå en fullständig

avveckling av fastighetsbeskattningen. I stället förordas en fortsatt partiell

avveckling genom sänkning av repartitionstalet till 2,5.

Frågan om storleken av repartitionstalet har även upptagits i vissa motioner.

I de inbördes likalydande motionerna 1:417 och 11:525 samt 1:415

och 11:521 yrkas sålunda, att detta tal nedsättes till 1,5, och i de likalydande

motionerna 1:414 och 11:519 hemställes att repartitionstalet bestämmes

till 2. De sistnämnda motionerna innehåller vidare ett alternativt yrkande;

därest huvudyrkandet inte skulle bifallas hemställes att repartitionstalet

för skogsmark och växande skog fastställes till 2. Till stöd för

yrkandena om ytterligare sänkning av repartitionstalet har i motionerna

bl. a. framhållits, att taxeringsvärdena å skog vid 1957 års fastighetstaxering

kan antas komma att stiga avsevärt mer än taxeringsvärdena i övrigt.

För ägare av skogsfastigheter skulle detta betyda att effektiv fastighets
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

skatt skulle komma att utgå i större omfattning än nu, särskilt för mindre

skogsfastiglieler. Det framhålles vidare att man endast genom en större

sänkning av repartitionstalet än den i propositionen förordade skulle ta ett

mer betydande steg mot garantiskattens avskaffande.

Enligt utskottets mening saknas i dagens läge förutsättningar för ett

omedelbart avskaffande av fastighetsbeskattningen. Visserligen har denna

beskattnings relativa betydelse för det kommunala skatteunderlaget successivt

minskat i betydelse sedan 1953 års principbeslut fattades. Som tramhållits

i propositionen är fastighetsbeskattningen emellertid i vissa kommuner

alltjämt av sådan betydelse att en betydande skattehöjning för inkomsttagare

i allmänhet skulle följa om garantiskatten utan vidare avskaffades.

Det kan förväntas att summan av fastigheternas taxeringsvärden

kommer att stiga avsevärt vid 1.957 års taxering. För praktiskt taget alla

andra slag av fastigheter än större hyreshus torde nämligen taxeringsnivån

höjas. Med hänsyn till den olika sammansättningen av fastighetsbeståndet

i skilda kommuner kan förmodas att höjningen — även relativt sett — blir

tämligen varierande från kommun till kommun. Det torde dock vara ett

realistiskt antagande att taxeringsnivån i flertalet kommuner kommer att

höjas med minst en tredjedel i förhållande till läget vid 1952 års allmänna

fastighetstaxering.

Under sådana omständigheter skulle ett bibehållande av det nu tillämpade

repartitionstalet 4 medföra, att fastighetsbeskattningens relativa betydelse

för kommunernas skatteunderlag ökar, vilket skulle strida mot de tidigare

från riksdagens sida gjorda uttalandena rörande fastighetsbeskattningens

successiva avveckling. Vidare skulle verkan för den enskilde fastighetsägaren

bli en höjd beskattning, vilken med hänsyn till de berörda

uttalandena ler sig svårförklarlig ur den enskildes synpunkt och för vilken

bärande skäl knappast kan anföras i vidare mån än höjningen av taxeringsvärdet

beror på att tidigare åsatt taxeringsvärde varit för lågt.

Från nu angivna utgångspunkter är det ett önskemål att repartitionstalet

sänkes och att denna sänkning blir så stor att dels fastighetsbeskattningens

betydelse minskar i åtminstone flertalet kommuner och dels den enskilde

fastighetsägaren i normalfallet inte erhåller ökad skatt. Ä andra sidan måste

emellertid beaktas att repartitionstalet inte sättes så lågt att mera kännbara

kommunala utdebiteringshöjningar framtvingas. En avvägning mellan

dessa mot varandra stridande intressen måste således göras.

Något samlat material rörande utfallet av 1957 års fastighetstaxering

föreligger ännu inte. Inte heller finns någon möjlighet att nu säkert bedöma

i vilken utsträckning fastighetsbeskattningen kommer att bli effektiv

under närmast följande år. Bedömningen av frågan om repartitionstalets

höjd måste därför grundas på vissa antaganden rörande taxeringsnivån

under beaktande av tidigare gjorda erfarenheter av inkomstförhållandcn för

fastigheter av olika slag. I utredningsmannens promemoria har gjorts vissa

undersökningar rörande verkningarna av olika repartitionstal, vilka undersökningar

kompletterats i den föreliggande propositionen. I några av de

3 llihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 32

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

väckta motionerna lämnas vidare en del siffror från enskilda taxeringsdistrikt

ägnade att i någon mån belysa läget.

Av undersökningarna framgår, att fastighetsägaren ofta inte skulle erhålla

full kompensation för höjningen av taxeringsvärdena om repartitionstalet

bestämmes till 3. För ett stort antal kommuner skulle fastighetsbeskattningens

betydelse komma att öka. Ett lägre repartitionstal bör därför

väljas.

Med det i propositionen föreslagna repartitionstalet 2,5 skulle en minskning

av garantibeloppet inträda under förutsättning att taxeringsvärdet inte

höjts med mer än 60 procent, d. v. s. för praktiskt taget alla fastigheter.

Vad beträttar rena skogsfastigheter torde höjning av taxeringsvärdena visserligen

i regel komma att ske med mer än 60 procent, men därvid bör

beaktas, att fastighetsbeskattningen vid ett rationellt bedrivet skogsbruk

blott i ringa utsträckning torde bli effektiv. För kommunernas del skulle

detta tal i allmänhet medföra en viss utdebiteringshöjning under i övrigt

otörändrade förhållanden. Denna höjning skulle dock bli relativt liten. Den

vidtagna undersökningen ger vid handen att en sänkning av repartitionstalet

till 2,5 i flertalet av dessa kommuner inte skulle behöva föranleda

större höjningar av utdebiteringen än med högst 30 öre. I ett av de undersökta

tallen skulle utdebiteringshöjningen bli något högre; den skulle dock

stanna vid 45 öre.

En sänkning av repartitionstalet till 2, vilket förordats i vissa motioner,

skulle få till följd en lägre garantiskatt för fastighetsägare utom i de undantagsfall,

då taxeringsvärdet höjts till det dubbla eller mer. För åtskilliga

fastigheter skulle en betydande sänkning ske. Å andra sidan skulle skatteunderlaget

i kommunerna generellt sett komma att minska. I kommuner

av viss typ skulle denna minskning bli mycket betydande. Detta är bl. a.

fallet i kommuner med kraftverk eller relativt stor sommarstugebebyggelse

i vilka utdebiteringshöjningar å en krona eller mer kan befaras följa. Än

mer framträdande blir dessa verkningar om repartitionstalet sänkes till 1,5,

vilket förordats i motionerna 1:417 och 11:525 samt 1:415 och 11:521.

Frågan om repartitionstalets storlek måste ses i samband med förutsättningarna

för kompensation åt de kommuner, vilka genom en sådan sänkning

skulle få vidkännas en större minskning av skatteunderlaget. Enligt

departementschefens mening ger den av honom föreslagna sänkningen av

repartitionstalet inte anledning till befogade krav på statsbidrag från kommunernas

sida, medan däremot en fullständig avveckling av fastighetsbeskattningen

skulle föranleda allvarliga problem, varför en kompensation i

någon form borde övervägas.

Spörsmålen om kompensation åt vissa kommuner samt omfördelningen

av skatteunderlaget mellan olika kommuner har även upptagits i flera motioner.

Sålunda har — i syfte att tillförsäkra kommuner med rörelsefastigheter

större skatteunderlag — i de likalydande motionerna I: 417 och II: 525 framställts

yrkande om ändring av 58 § kommunalskattelagen, vilket lagrum

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

35

innehåller bestämmelser om fördelning av inkomst av rörelse som skall

lagas till beskattning i mer än en kommun. Motionärernas yrkande innebär

att i de fall fastighet ingår i rörelsen en inkomst motsvarande fem procent

av fastighetens taxeringsvärde alltid skall beskattas i den kommun där fastigheten

är belägen, d. v. s. att samma andel av inkomsten skall beskattas i

nämnda kommun, som när repartitionstalet för fastighet var fem. Motionärerna

föreslår fördenskull, att av rörelseinkomsten skillnaden mellan å ena

sidan fem procent av taxeringsvärdet och å andra sidan garantibeloppet

hänföres till den kommun där fastigheten är belägen. I konsekvens med

sitt ovannämnda yrkande rörande beräkning av garantibeloppet till 1,5 procent

av taxeringsvärdet finner motionärerna, att denna skillnad utgör 3,5

procent av taxeringsvärdet.

Som motionärerna erinrat bar denna fråga behandlats av bl. a. 1954 års

bevillningsutskott då förevarande fråga första gången efter omläggningen

av fastighetsbeskattningen var föremål för riksdagens uppmärksamhet. I sitt

av riksdagen godkända betänkande nr 36 framhöll utskottet att frågan måste

upptas till prövning därest beslut fattades om ett avskaffande av fastighetsskatten.

Detsamma ansåg utskottet gälla om en mera avsevärd sänkning

av repartitionstalet genomfördes. Den av 1953 års riksdag beslutade

sänkningen av repartitionstalet med allenast en enhet, från fem till fyra,

nödvändiggjorde däremot inte enligt utskottets mening eu justering av ifrågavarande

fördelningsregler.

Den av motionärerna förordade regeln torde framför allt ha betydelse för

kommun med större kraftverk. För åtskilliga sådana kommuner skulle

bestämmelsen dock bli helt utan verkan, beroende på att kraftverksrörelsens

överskott inte överstiger garantibeloppet för fastigheten. För flertalet

rörelser av annat slag, som utövas även i andra kommuner än den, där

fast driftställe finns, torde den till sistnämnda kommun hänförliga inkomsten

regelmässigt överstiga 5 procent av fastighetens taxeringsvärde. Som

departementschefen framhållit är frågan om fördelning av inkomsten av

vattenfallsfastighet föremål för prövning av skattelagssakkunniga. Enligt

vad utskottet erfarit har utredningen av frågan numera igångsatts. Det

torde kunna förväntas, att den av motionärerna förordade lösningen kommer

att övervägas under utredningsarbetet. Enligt utskottets mening bör

resultatet av nämnda utredning avvaktas innan slutlig ställning tas till frågan.

Därvid förutsätter utskottet att utredningen av hithörande spörsmål

föreligger klar, innan frågan om slutlig avveckling av fastighetsbeskattningen

prövas. Utskottet avstyrker med det anförda yrkandet i motionerna

1:417 och II: 525 i vad de avser ändrade regler för inkomstfördelningen.

Även i andra motioner har upptagits spörsmålet hur man skall kunna förhindra

större utdebiteringshöjningar i de kommuner, som i högre grad är

beroende av fastighetsbeskattningen.

Sålunda yrkas i motionerna 1:410 och 11:510 alt beslut fattas om kompensation

till vissa kommuner, därvid motionärerna främst synes ha haft

i åtanke de kommuner i vilka vattenfallsfastigheter är belägna. Denna

kompensation borde utgå redan vid en sänkning av repartitionstalet till 2,5.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

I motionerna I: 215 och II: 259 hemställes om skyndsam utredning för

tillgodoseende av behovet av skatteintäkter i kommuner, i vilka kraftverksanläggningar

och stora bolags- eller kronoskogar är belägna. I motionen

II: 524 har anförts vissa synpunkter hur behovet av skatteintäkter skall tillgodoses

såvitt avser kommuner med lcraftverksanläggningar, sommarstugebebyggelse

eller bolagsskogar. Enligt motionärernas mening borde vid de

fortsatta övervägandena av hithörande spörsmål undersökas möjligheterna

att bereda dylika kommuner kompensation för det skattebortfall, som en

sänkning av repartitionstalet kan medföra. Även en retroaktiv kompensation

kunde däi’vid ifrågasättas.

Vad först angår frågan om kompensation till de kommuner, som får ett

sänkt skatteunderlag genom en fortsatt avveckling av fastighetsbeskattningen,

får utskottet anföra följande. Vid avvägningen av den ifrågasatta sänkningen

av repartitionstalet bör självfallet såvitt möjligt hänsyn tas till

kommunernas bärkraft. Om repartitionstalet i enlighet med vad som förordas

i propositionen inte sänkes mer än till 2,5 har enligt utskottets mening

hänsyn tagits till kommunernas intressen. De gjorda undersökningarna,

som inriktats på i detta hänseende särskilt känsliga kommuner, ger nämligen

vid handen att utdebiteringshöj ningen i flertalet av dessa kommuner

skulle bli måttlig. I likhet med departementschefen kan utskottet därför

inte finna att en så begränsad sänkning av repartitionstalet ger anledning

att genom statsbidrag ersätta kommunerna för skattebortfallet. Utskottet

vill även erinra om att vissa möjligheter i allmänhet torde förefinnas

för kommun att delvis ta den särskilda skatteregleringsfond, som

bildats i samband med den nyligen vidtagna omläggningen av fastighetsbeskattningen,

i anspråk för att förhindra en alltför kraftig stegring av

utdebiteringen.

Läget blir emellertid delvis ett annat vid en längre gående sänkning av

repartitionstalet. Härigenom skulle som motionärerna påpekat ett ytterligare

steg tas mot garantiskattens avskaffande. Emellertid kan en alltför

stor sänkning av repartitionstalet inte nu genomföras utan att vissa kommuner

blir i behov av kompensation. Frågan när sådan skall förekomma

och i vad form eventuell kompensation bör ges har inte varit föremål för

närmare utredning. Under sådana förhållanden kan man enligt utskottets

åsikt inte redan nu sänka repartitionstalet mer än som föreslagits i propositionen.

Det torde inte heller vara lämpligt att i rådande läge ha ett lägre

repartitionslal för skogsfastigheter. Vid detta sitt ställningstagande har utskottet

förutsatt att fastighetsbeskattningen avvecklas inom en mycket nära

framtid; kan så ske torde huvudsyftet med förevarande motioner vara tillgodosett.

Med det anförda tillstyrkes bifall till propositionen i denna del och

avstyrkes motionsyrkandena om lägre repartitionstal än 2,5.

I motionerna 1:413 och II: 523 framföres yrkande, att vid beräkning av

garantibelopp för fastighet ett belopp av 20 000 kronor av taxeringsvärdet

måtte undantas. Motsvarande yrkande har varit föremål för behandling av

1953 års och senare års riksdagar. På hemställan av respektive års bevill
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

37

ningsutskott liar yrkandet avvisats. Då utskottet i det följande föreslår skrivelse

till Kungl. Maj:t med begäran om förslag till fastighetsskattens snara

avveckling, anser utskottet de föreliggande motionerna inte böra föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Slutligen skall utskottet beröra frågan om en slutlig avveckling av fastighetsbeskattningen.

Enligt vad departementschefen framhållit synes utvecklingen

gå i den riktningen att det inom en tämligen nära framtid torde bli

möjligt att avskaffa denna beskattning. Departementschefen har förutsatt

att en särskild utredning företas, bl. a. beträffande frågan om kompensation

i någon form till de kommuner, som är i hög grad beroende av fastighetsbeskattningen.

Utskottet vill i detta sammanhang starkt understryka angelägenheten av

att fastighetsbeskattningen avskaffas så snart förutsättningar därför föreligger.

Detta torde emellertid inte vara möjligt, utan att dessförinnan frågan

om kompensation åt vissa kommuner undersöks. I vilka fall och i vilken omfattning

sådan kompensation kan bli erforderlig undandrar sig utskottets bedömande.

Innan behovet av kompensation undersökts är det svårt att närmare

ange formen och villkoren för kompensationen. Utskottet finner det önskvärt

att denna fråga — i den mån den inte kan lösas i samband med den förut omnämnda

utredningen rörande fördelningen av inkomst från vattenfallsfastighet

— blir föremål för skyndsam utredning. Utskottet förväntar att senast

1960 års riksdag bereds tillfälle att ta ställning till frågan om en slutlig

avveckling av fastighetsbeskattningen, under förutsättning att erforderliga

undersökningar till denna tidpunkt kan slutföras. Utskottet föreslår därför

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller att förslag om fastighetsbeskattningens

slutliga avveckling måtte föreläggas senast 1960 års riksdag

samt att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa härför erforderlig utredning.

Beräkning av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter, m. m.

En höjning av taxeringsvärdena för en- och tvåfamiljsfastigheter påverkar

inte endast garantibeloppet utan leder även till en ökad statlig inkomstskatt

för ägare av dylika fastigheter, eftersom storleken av bruttointäkten av sådan

fastighet normalt är direkt beroende av taxeringsvärdets höjd. Genom

beslut av 1953 års riksdag skall nämligen bruttointäkten av villafastighet

beräknas till 3 procent av taxeringsvärdet och avdrag från bruttointäkten

medges endast för räntor och tomträttsavgäld.

Taxeringsvärdena å en- och tvåfamiljsfastigheter väntas komma att stiga

vid 1957 års fastighetstaxering med i genomsnitt en tredjedel. För alt detta

ej skall föranleda ökad skattebelastning för fastighetsägarna måste särskilda

åtgärder vidtas; den lättnad i den kommunala beskattningen som i allmänhet

följer vid en sänkning av repartitionstalet till 2,5 för ifrågavarande

fastigheter är i regel inte tillräcklig för att kompensera höjningen av den

statliga inkomstskatten.

En i och för sig möjlig utväg att lösa detta problem är den som — ehuru

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

nevillningsutskoitets betänkande nr 32 år 1957

i annat syfte — anvisats i de likalydande motionerna I: 417 och II: 525, däri

yrkats upphävande av metoden att i vissa fall beräkna inkomst av annan

fastighet efter schablon. Motionärerna anser att inkomstberäkningen i stället

alltid bör ske enligt de för t. ex. hyresfastigheter gällande bestämmelserna,

innebärande skattskyldighet för verkligen åtnjutna inkomster och

avdragsrätt för utgivna omkostnader. I motionerna har ifrågasatts, huruvida

svårigheterna vid beräkning av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter enligt

tidigare bestämmelser varit så betydande, att särskilda bestämmelser

är erforderliga. Vidare har anförts, att det strider mot jämlikheten och rättvisan

i beskattningen, att blott beräknad och inte allenast verklig inkomst

skulle komma att beskattas. Motsvarande yrkanden gjordes i motioner vid

1954, 1955 och 1956 års riksdagar, men avvisades av riksdagen på hemställan

av bevillningsutskottet.

Utskottet kan för sin del inte dela de principiella betänkligheter, som

framförts i motionerna mot schablonmetoden. I princip bör inte inkomstberäkningen

vid taxeringen påverkas av det sätt, på vilket en skattskyldig

tillgodoser sitt bostadsbehov. Det har därför synts ägnat att främja jämlikhet

och rättvisa i beskattningen om denna grundsats genomfördes även beträffande

skattskyldiga som tillgodoser sitt bostadsbehov genom innehav av

en- eller tvåfamiljsfastighet. Mot detta betraktelsesätt kan ej anses stridande,

att ägaren till sådan fastighet beskattas för på visst sätt uppskattat värde

av den förmån, som kan beräknas tillkomma honom av eget kapital i fastigheten.

Härtill kommer att den schablonmässiga inkomstberäkningen lett

till en påtaglig förenkling av taxeringsarbetet och deklarationsbestyren.

Utskottet kan därför inte tillstyrka att schablonmetoden nu överges. Av nyss

angivna skäl kan utskottet inte heller biträda yrkandet i de berörda motionerna,

att gällande bestämmelser om schablonmässig inkomstberäkning för

kooperativa bostadsföretag upphäves.

För att åstadkomma den önskade reduceringen av statsskatten föreslog

utredningsmannen att ett särskilt avdrag å 400 kronor skulle medges vid

beskattningen av egnahemsfastighet. Beloppet var så avvägt, att nettointäkten

av en egnahemsfastighet med ett nuvarande taxeringsvärde å 40 000

kronor inte skulle stiga vid en höjning av taxeringsvärdet med en tredjedel.

Departementschefen har emellertid förordat en annan metod, innebärande

att procenttalet för villaschablonen nedsättes från 3 till 2,5, varjämte ett

extra avdrag medges å 200 kronor. Det extra avdraget förutsättes skola ges

endast om den skattskyldige mantalsskrivits å fastigheten. I dylika fall

skulle — vid en höjning av taxeringsvärdet med 35 procent — inkomsten

av villafastigheten bli mindre än för närvarande i de fall då nuvarande taxeringsvärde

inte överstiger ca 50 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 412 och II: 522 hemställes att det extra

avdraget bestämmes till 400 kronor och att avdraget medges i samtliga fall

då intäkten skall beräknas enligt schablonmetoden. Som skäl härför har anförts

att det i propositionen förordade avdraget inte blir tillräckligt om taxeringsvärdet

stiger mer än vad departementschefen förutsatt. I motionerna

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957 39

I: 415 och II: 521 återigen yrkas att procenttalet sätts till 1,5, varvid extra

avdrag inte skulle ifrågakoinma.

Vad först beträffar yrkandet i sistnämnda motioner så innebär detta att

bruttointäkten skulle bli mindre än nu intill en höjning av taxeringsvärdet

med 100 procent. Det står dock enligt utskottets mening klart att taxeringsvärdena

å de fastigheter, det här rör, endast i mycket extrema fall kommer

att fördubblas. I allmänhet torde höjningen inte bli större än 1/3. Den i

motionerna förordade procentsatsen skulle — enligt vad tidigare utförda

beräkningar ger vid handen — innebära att det i en villafastighet insatta

egna kapitalet i praktiken aldrig blir föremål för beskattning eller i varje

fall beskattat endast efter några få tiondels procent. Å fastigheter, som är

belånade i normal omfattning, skulle regelbundet uppkomma underskott.

Enligt utskottets mening kan en så stor nedsättning av procenttalet inte

anses motiverad. Utskottet avstyrker därför yrkandet i motionerna I: 415

och II: 521. Sättes procenttalet till 2 innebär detta att taxeringsvärdet kan

höjas med 50 procent utan att bruttointäkten av fastigheten stiger. För

smärre villafastigheter, för vilka taxeringsvärdena relativt sett höjes mest,

skulle härigenom knappast någon eller endast en mindre skattelindring inträda.

Däremot skulle ägare till större fastigheter få en inte obetydlig skattelättnad.

Enligt utskottets mening bör för erhållande av ett jämnt resultat metoden

med en mindre nedsättning av procenttalet — därvid annat tal än 2,5

knappast bör ifrågakomma — kombinerad med ett extra avdrag begagnas.

Fråga blir då om storleken av det extra avdraget. Mot varandra står i första

hand förslaget i propositionen om extra avdrag med 200 kronor och yrkandet

i motionerna 1:412 och II: 522 om extra avdrag med 400 kronor.

Av nedanstående tabell framgår hur mycket nuvarande taxeringsvärde kan

höjas i de olika fallen, utan att fastighetsinkomsten sitiger.

Nuvarande

taxeringsvärde

Utan ökning av fastighetsin- komsten kan höjning av taxe- ringsvärdet ske med följande

procenttal

Enligt prop.

Enligt motio- nerna 1:412

och II: 522

15 000 ........

73

126

20 000 ........

60

100

25 000 ........

52

84

30 000 ........

47

73

40 000 ........

40

liO

50 000 ........

36

52

60 000 ........

33

47

75 000 ........

30

41

100 000 ........

28

36

130 000 ........

26

32

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om alt höjningar med 50 procent

knappast torde förekomma annat än i fråga om smärre egnahemsfas
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

tigheter eller i sådana fall och sådana distrikt där taxeringsvärdet tidigare

varit onormalt lågt. För fastigheter med taxeringsvärde upp till 25 000 kronor

blir det emellertid som framgår av tabellen ingen skattehöjning enligt

propositionsförslaget ens om taxeringsvärdet stiger med 50 procent. Enligt

vad utskottet kunnat finna är det knappast troligt att opåkallade skattehöjningar

inträder om propositionsförslaget genomförs. Däremot skulle bifall

till yrkandet om extra avdrag å 400 kronor generellt sett gå utöver syftet

att kompensera egnahemsägare för den väntade höjningen av taxeringsvärdena.

Ett extra avdrag å 400 kronor skulle medföra skattelättnader av

sådan storlek, att de måste ses som ett ensidigt gynnande av egnahemsägarna.

Utskottet anser sig med hänsyn härtill böra förorda att det extra

avdraget bestämmes till 200 kronor.

Det motionsvis framförda yrkandet att samma regler skall gälla inte bara

för egnahemsfastigheter utan även för sommarnöjesfastigheter och andra

fastigheter, vilkas inkomst beräknas efter samma schablonmetod, anser sig

utskottet inte kunna biträda. Ett utsträckande av det extra avdraget till

sommarnöjesfastigheter o. dyl., vilka regelmässigt har tämligen låga taxeringsvärden,

skulle medföra att en mycket stor del av dessa fastigheter

skulle ge underskott med därav följande komplikationer i taxeringsarbetet.

Framhållas må även, att beträffande sistnämnda slag av fastigheter höjningen

av fastighetsinkomsten i regel på grund av gällande avjämningsbestämmelser

kommer att föranleda ingen eller blott högst obetydlig skattehöjning.

I motionerna 1:409 och 11:509 har yrkats att ett schablonavdrag å 200

kronor skall medges även vid beräkning av värdet av bostadsförmån å jordbruksfastighet.

Utskottet vill emellertid erinra om att sådan bostadsförmåns

värde inte — i motsats till vad som är fallet vid villaschablonen —

står i direkt förhållande till taxeringsvärdet. Enbart den omständigheten

att taxeringsvärdet höjs är inte tillräcklig såsom skäl för att höja bostadsförmånens

värde. Utskottet får därför avstyrka bifall till det förevarande

motionsyrkandet.

Skatteplikt för bgggnad m. m.

I propositionen har föreslagits att skattepliktsgränsen för byggnad å annans

mark skall höjas från 500 till 3 000 kronor. I motionerna 1:412 och

II: 522 yrkas att propositionen i denna del skall avslås och att i stället garantibeloppet

skall avjämnas nedåt till närmast lägre hela hundratal kronor.

Härigenom skulle en höjning av skattepliktsgränsen bli onödig, eftersom

avjämningen medför att endast fastigheter med taxeringsvärde överstigande

3 900 kronor kommer att påverka inkomsttaxeringen.

Den i propositionen föreslagna ordningen innebär att kolonistugor o. dyl.,

som är belägna å annans mark, inte blir föremål för fastighetstaxering om

värdet understiger 3 000 kronor. Den av motionärerna föreslagna ordningen

synes förutsätta att den skattefria gränsen liksom hittills skall gå vid ett

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

41

värde av 500 kronor, men på grund av den föreslagna avjäniningsregeln

skall garantibelopp under 100 kronor — motsvarande ett taxeringsvärde

å 4 000 kronor — inte tas till beskattning. En olägenhet med denna avrundning

är att den skattskyldige får intresse av att dela upp sitt fastighetsinnehav

i så många taxeringsenheter som möjligt; för varje enhet

träder nämligen avjäniningsregeln i funktion. Vidare blir följden att en fastighet,

som är uppdelad på flera ägare, helt kan undgå garantiskatt även

om taxeringsvärdet är betydligt högre än 4 000 kronor. Utskottet finner det

tveksamt om det i ett läge, då fastighetsbeskattningen står inför sin snara

avveckling, kan vara lämpligt vidtaga en till sina verkningar så svårbedömbar

åtgärd som den av motionärerna föreslagna. Det förevarande motionsyrkandet

om avjämning av garantibelopp avstyrkes därför av utskottet.

Ur förenklingssynpunkt torde det vara av visst värde att skattepliktsgränsen

avseende byggnad å annans mark höjes till det av departementschefen

förordade beloppet 3 000 kronor. Något nämnvärt skattebortfall

torde inte föranledas av en sådan regel, vilken bör tillämpas redan vid

4957 års fastighetstaxering. Utskottet tillstyrker således propositionen även

i förevarande del.

Med anledning av det i de likalydande motionerna I: 416 och II: 520 framställda

yrkandet att bostad åt föreståndare i frikyrkoförsamling skall undantas

från skatteplikt för garantibelopp, får utskottet anföra följande.

Efter förslag av Kungl. Maj :t i proposition nr 11 till 1954 års riksdag undantogs

prästgård, som avses i ecklesiastik boställsordning, från skatteplikt.

Beträffande anledningen till den föreslagna ändringen framhöll föredragande

departementschefen att präst enligt det nya prästlönereglemenlet

i regel inte längre ägde rätt till fri bostad utan närmast intog ställningen

av hyresgäst gentemot pastoratet och att det därtör var nödvändigt att vidtaga

vissa ändringar i kommunalskattelagens regler om skatteförhållandena

beträffande prästgård. För att befria tjänsteinnehavaren från skattskyldighet

var två alternativ tänkbara. Enligt det ena kunde man nöja sig

med att med bibehållen skatteplikt för prästgård överflytta skattskyldigheten

från prästen till pastoratet. Enligt det andra alternativet skulle man

gå ett steg längre och undantaga prästgårdarna från skatteplikt. I ett läge,

där man tagit ett klart steg mot fastighetsskattens avveckling, syntes enligt

departementschefens uppfattning vägande skäl inte kunna anföras för

att beträffande en grupp av fastigheter införa helt nya skattskyldiga. Sådana

skäl ansåg han inte föreligga, även om alternativet att befria prästgårdarna

från skatteplikt ur principiell synpunkt inte var invändningsfritt.

Utskottet vill understryka alt speciella skäl anförts för att undanta prästgårdar

från skatteplikt. Endast mycket tungt vägande skäl bör föranleda

alt man vidtar ändringar i skattepliktsreglerna under nu pågående avveckling

av fastighetsskatten, allra helst om dess slutliga avskaffande som utskottet

förutsatt är nära förestående. Tillika vill utskottet erinra om att

från olika håll gjorda framställningar om undantag från skatteplikt för ga
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Beuillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

rantibelopp överlämnats till skattelagssakkunniga för utredning. Med det

anförda avstyrker utskottet ifrågavarande motioner.

Sparstimulerande åtgärder

Utskottet övergår härefter till att behandla frågan om åtgärder i syfte att

stimulera sparandet. I propositionen har i detta hänseende föreslagits, att

det extra avdrag om 100 kronor för ensamstående och 200 kronor för äkta

makar gemensamt, som nu medges vid beräkning av inkomst av kapital,

skall höjas till 300 resp. 600 kronor.

I de vid riksdagens början väckta motionerna I: 309 och II: 390 har yrkats

generell höjning av det extra avdraget till 200 kronor för ensamstående

och 400 kronor för äkta makar gemensamt samt en ytterligare förhöjning

med 150 resp. 306 kronor i den mån intäkten i förvärvskällan utgöres

av avkastning å aktier eller föreningsandelar. I de i anledning av propositionen

väckta motionerna 1:409 och 11:509 har yrkats avslag å propositionsförslaget

i förevarande del i förening med skrivelse till Kungl. Maj:t

angående utredning om åtgärder för att stimulera nysparandet.

Allmän enighet torde råda om det frivilliga enskilda sparandets stora betydelse

för samhällsekonomin. Under en följd av år har också i olika sammanhang

ifrågasatts åtgärder för att stimulera till en ökning av detta sparande.

Från statsmakternas sida har även prövats olika möjligheter i detta

hänseende, varvid såsom den mest vittsyftande torde få anses det år 1955

beslutade systemet för premiering av det frivilliga sparandet under åren

1955 och 1956. Utskottet delar den av departementschefen i förevarande proposition

uttalade meningen att, även om premiesparandet i och för sig fått

stor anslutning, det dock inte synes ha medfört ett nysparande av sådan

storlek, att anledning för närvarande föreligger att vidare använda samma

system. Fortsatta åtgärder i syfte att uppmuntra nysparandet är emellertid

enligt utskottets mening synnerligen önskvärda. Ett ökat enskilt sparande

innebar nämligen att den enskilde medborgaren i vidgad utsträckning avstår

från löpande konsumtion och att ytterligare utrymme härigenom skapas

för tillgodoseende av investeringsbehov i samhället, vilket inte minst i

nuvarande läge är av största betydelse. Med hänsyn härtill är det angeläget,

att de sparstimulerande åtgärderna vidtas utan dröjsmål.

Enligt utskottets mening är därvid den närmast till hands liggande lösningen

att såsom departementschefen föreslagit — höja det år 1955 intorda

schablonavdraget under inkomst av kapital. För att den önskvärda

effekten i fråga om nysparandet skall uppnås bör en tämligen kraftig höjning

ske. De i propositionen föreslagna beloppen synes utskottet härvidlag

val avvägda. Med nuvarande ränteläge innebär ett avdrag med 300 kronor

lör ensamstående och 600 kronor för äkta makar gemensamt att avkastningen

på ett kapital av omkring 7 000 kronor för ogifta och 14 000 kronor

för gifta blir fri från beskattning. För personer, vars sparkapital mera avsevärt

understiger nämnda belopp, bör de föreslagna avdragen verka som

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

eu kraftig stimulans till nysparande. Det bör nämligen beaktas, att det föreslagna

avdraget i princip har samma verkan på avkastningen av sparkapital

upp till nyssnämnda belopp som en räntehöjning med någon eller några

procent.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i förevarande del.

Det i motionerna 1:409 och 11:509 ställda avslagsyrkandet, som innebär

att frågan om ytterligare sparstimulerande åtgärder skulle uppskjutas, avstyrkes

således av utskottet. Vad beträffar yrkandet i motionerna I: 309 och

II: 390 om skattefrihet för avkastning å aktier och föreningsandelar vill utskottet

framhålla, att huvudsyftet med motionerna tillgodosetts genom det

av utskottet tillstyrkta propositionsförslaget. I den mån så ej är fallet får

utskottet, som inte anser det motiverat att införa särskilda bestämmelser

för vissa slag av kapitalinkomster, avstyrka motionerna i denna del.

Motionsvis har framförts även andra förslag till sparfrämjande åtgärder

eller förordals utredningar i ämnet. Sålunda har i motionerna 1: 371 och

II: 459 yrkats omedelbar lagstiftning av innebörd att avdrag vid inkomsttaxering

skall medges för belopp som under beskattningsåret insatts på särskilt

sparkonto i bank. Ett villkor borde dock vara att den skattskyldige

ökat sina banktillgodohavanden under året med minst motsvarande belopp.

Så länge medlen innestod på kontot skulle inte någon beskattning ske men

vid uttag från kontot skulle det uttagna beloppet återföras till beskattning.

Definitiv skattelättnad borde enligt motionärernas mening kunna komina

i fråga för den som sparade på längre sikt. En viss maximering föreslås

beträffande det belopp som årligen kunde insättas på sparkontot. I motionerna

1: 21(5 och II: 258, vari skisseras ett liknande system, hemställes om

skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om utredning rörande införande av

sparkonto hos bank.

Vidare har amorteringssparandet uppmärksammats i vissa motioner. Sålunda

har — såsom ovan antytts — i motionerna I: 409 och II: 509 yrkats

utredning och förslag till sådana åtgärder för stimulerande av nysparandet,

att sparande i form av amortering av skuld kan premieras i samma utsträckning

som övrigt sparande. Vidare har i motionerna I: 309 och II: 390

yrkats att avdrag skall medges för den del av amortering av skuld å bostadsfastighet,

som överstiger ett belopp motsvarande 1,5 procent av fastighetens

taxeringsvärde. Avdraget, som föreslås maximerat till 700 kronor,

skulle även kunna ifrågakomma beträffande amortering av skuld å bostadsrättslägenhet.

Slutligen har i sistnämnda motioner förordats skattefrihet i viss utsträckning

för medel, som skattskyldig använt till förvärv av bostad åt sig och

sin familj. Motionärerna föreslår antagande av en förordning om bostadssparande,

enligt vilken skattskyldig skall åtnjuta uppskov med taxeringen

till kommunal och statlig inkomstskatt för medel, som under vissa åi insatts

å särskilt bostadskonto i bank eller annan penninginrättning, till belopp

av sammanlagt högst 5 000 kronor eller, såvitt avser äkta makar, högst

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

10 000 kronor. I den män medlen tas i anspråk för förvärv av eget hem eller

för betalning av insats i bostadsrättsförening skall skattebefrielse äga rum.

Utlas medlen för annat ändamål eller sker ej uttag inom viss tid återförs

medlen till beskattning. Motionärerna syftar till att öka den för bostadsproduktion

tillgängliga kapitaltillgången genom att stimulera till målsparande

för bostadsändamål.

Utskottet har i det föregående framhållit att utskottet anser en ökning

av det enskilda sparandet vara synnerligen angelägen. Även om det av utskottet

tillstyrkta propositionsförslaget är ägnat att i hög grad främja detta

sparande, bör enligt utskottets mening varje ytterligare möjlighet därtill

noggrant prövas. Särskilt motionsförslagen om skatteuppskov för belopp

som insätts på sparkonto anser utskottet värda att uppmärksammas.

Med det antydda systemet är nämligen förbunden en premiering på det

sättet, att den skattskyldige så länge medlen innestår på sparkontot tillgodogör

sig ränta på det mot insättningen svarande skattebeloppet — en

premieringsfaktor som synes utskottet vara av betydelse ur olika synpunkter.

Sparkontosystemet synes även kunna inrymma möjligheter till en särskild

stimulans åt det långsiktiga sparandet. Såsom en fördel med det skisserade

systemet ser utskottet också att detsamma kan användas i resultatutjämnande

syfte. Utan mer ingående undersökningar är det emellertid

svårt att bedöma hur stora kostnader för statsverket, som ett sparkontosystem

kan väntas medföra, och om de ur allmän synpunkt önskvärda verkningarna

därav kan uppväga de med systemet förenade kostnaderna. Vidare

torde ett system med skatteplanering för insättning på sparkonto

aktualisera svårlösta tekniska problem, t. ex. om avdrag skall medges redan

då källskatt uttas och i så fall vilket förfaringssätt som är lämpligast. Även

i andra hänseenden torde närmare överväganden erfordras. Utskottet kan

därför inte för närvarande förorda lagstiftning i ämnet men är däremot

berett tillstyrka att en utredning kommer till stånd. Utredningens uppgift

bör vara att allsidigt och förutsättningslöst söka utröna huruvida det är

lämpligt och möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka former

som därvid bör komma i fråga. Utredningen bör alltså inte omfatta

endast skatteplanering av sparkontoinsättningar utan även behandla frågan

om stimulans av olika former av målsparande, t. ex. bostadssparandet.

I första hand bör utredas om sparande i nu angivna former kan gynnas genom

skattelättnad på ett eller annat sätt. Frågan om premiering av amorteringssparandet,

vilket i och för sig självfallet är av största betydelse, anser

utskottet vara av alltför intrikat natur för att böra tas upp till prövning

i detta sammanhang. Nämnas bör att frågan om avdragsrätt för amortering

av studieskulder redan är föremål för utredning av skattelagssakkunniga.

Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat de föreliggande motionsyrkandena

rörande skattelättnad för sparkontoinsättningar samt för bostads-

och amorteringssparande. I den del yrkandena inte blivit tillgodosedda

genom vad utskottet anfört avstyrkes desamma av utskottet.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957 45

Utskottet har slutligen att behandla det i såväl motionerna 1: 309 och

II: 390 som motionerna I: 371 och II: 459 framförda yrkandet om höjning

av försäkringsavdragets maximibelopp. Genom beslut av 1955 års riksdag

höjdes dessa från tidigare 200 kronor för ensamstående skattskyldiga och

400 kronor för äkta makar till 300 kronor respektive 600 kronor. Samtidigt

gjordes den justeringen att det för gifta bestämda maximibeloppet förklarades

skola gälla även för sådana ensamstående skattskyldiga, som har

vårdnaden om barnbidragsberättigat barn. Genom höjningen avsågs främst

att bereda möjlighet för de skattskyldiga att tillgodogöra sig avdrag för avgift

till den allmänna sjukförsäkringen, vilka avgifter är avdragsgilla inom

försäkringsavdragets ram. De nya bestämmelserna tillämpas första gången

vid 1957 års taxering.

Utskottet vill erinra om att 1955 års förhöjning av försäkringsavdragets

maximibelopp beräknats på grundval av preliminära uppgifter rörande storleken

av de obligatoriska avgifterna till sjukförsäkringen. Det beräknades

att, sedan dessa avgifter inrymts under försäkringsavdraget, detsamma med

oförändrade maximibelopp lämnade utrymme för frivilliga försäkringar

med i genomsnitt endast omkring 75 kronor för ensamstående och 200 kronor

för gifta. Genom förhöjningen med 100 resp. 200 kronor bibehölls alltså

i stort sett dåvarande utrymme för frivilliga försäkringar.

Motionsyrkanden av samma innebörd som de nu förevarande var föremål

för prövning senast vid 1956 års höstriksdag. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 59 avstyrkte 1956 års bevillningsutskott yrkandena.

Utskottet uttalade att de definitivt fastställda sjukförsäkringsavgifterna

genomsnittligt sett inte avvek i nämnvärd grad från de preliminära uppgifter

som låg till grund för 1955 års ställningstagande i ämnet samt att

den för frivilliga försäkringar disponibla delen av försäkringsavdraget i

huvudsak sålunda torde vara oförändrad i förhållande till tidigare. Utskottet

framhöll även att 1955 års riksdags beslut rörande försäkringsavdrag

för vissa ensamstående med barn innebar att utrymmet för frivilliga försäkringar

i hög grad utökas för denna kategori skattskyldiga. Utskottet erinrade

även om att de nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1957

års taxering. Någon erfarenhet av bestämmelsernas tillämpning i praktiken

hade sålunda ännu inte stått alt få. Först då sådan erhållits kunde det enligt

utskottets mening bedömas om en ändring i förevarande hänseende

var påkallad.

Vad 1956 års bevillningsutskott sålunda anfört anser utskottet alltjämt

äga giltighet. Då några nya synpunkter som kan motivera ett frångående

av den tidigare intagna ståndpunkten i föreliggande fråga inte anförts, kan

utskottet inte förorda en förhöjning av försäkringsavdragets maximibelopp.

Utskottet avstyrker således motionsyrkandena i denna del.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

Övriga frågor

Slutligen har utskottet att behandla de i den förevarande propositionen

framlagda förslagen om höjning av de skattefria bottenbeloppen för förmögenhet

och kvarlåtenskap från 50 000 kronor till 80 000 kronor. I samband

därmed upptar utskottet till behandling de vid riksdagens början väckta

motionerna 1:209 och 11:254, vari yrkats att förordningen om kvarlåtenskapsskatt

skulle upphöra att gälla med utgången av år 1957.

Utskottet vill i anledning av sistnämnda motionsyrkande erinra om att

arvsskattesakkunnigas utredning rörande reformer med avseende å dödsbobeskattningen

enligt vad departementschefen angivit i propositionen förväntas

föreligga å sådan tid att förslag i ämnet kan föreläggas 1958 års riksdag.

Med hänsyn härtill anser utskottet att riksdagen bör avvakta utredningsresultatet

innan ställning tas till frågan om kvarlåtenskapsskattens

avskaffande. Utskottet avstyrker således förevarande motioner.

Mot den i propositionen föreslagna höjningen av skattepliktsgränsen vid

förmögenhetsskatten och kvarlåtenskapsskatten — vilken höjning får betraktas

såsom ett provisorium i avvaktan på ställningstagandet "till arvsskattesakkunnigas

slutliga förslag — har utskottet inte funnit anledning

till erinran.

Förslaget till ändring i kommunalskattelagen synes böra kompletteras

med en ändring av anvisningarna till 60 § i syfte att bringa de där intagna

exemplen i överensstämmelse med ett repartitionstal å 2,5. I övrigt föranleder

författningstexten inte särskilt yttrande från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 71 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas,

1) för sin del antaga följande såsom utskottets förslag

betecknade

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

47

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Kungl. Maj.ts förslag

Härigenom förordnas, att 5 § 4

inom., 24 § 2 inom., 25 § 3 inom.,

39 § 3 mom. och 47 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928

samt anvisningarna till 47 § samma

lag skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

Utskottets förslag

Härigenom förordnas, att 5 § 4

inom., 24 § 2 inom., 25 § 3 mom.,

39 § 3 inom. och 47 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928

samt anvisningarna till 47 och 60 §§

samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

5 §.

4 m o in. Därest värdet av byggnad eller med varandra sammanhängande

byggnader, som äro uppförda å mark, för vilken garantibelopp icke skall

upptagas såsom skattepliktig inkomst för byggnadsägaren, understiger 3 000

kronor, föreligger icke skatteplikt för byggnaden eller byggnaderna.

24 §.

2 m o in. Är annan fastighet inrättad till bostad åt en familj jämte personliga

tjänare (enfamiljsfastighet) eller två familjer jämte personliga tjänare

(tvåfamiljsfastighet) och föreligger ej fall, som avses nedan i sista

stycket, skall såsom intäkt av fastigheten upptagas ett belopp motsvarande

för helt år räknat två och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde

året näst före taxeringsåret. Finnes ej taxeringsvärde åsatt för året näst

före taxeringsåret, beräknas intäkten på grundval av fastighetens värde,

uppskattat enligt de grunder, som gällt för åsättande av taxeringsvärde för

året näst före taxeringsåret.

Vad i-------använda fastighetsdelen.

Har fastighet,------icke ske.

Vad i--—-----publikt boställe.

25 §.

3 m o in. I fråga-----liknande avgäld.

Utöver avdrag som i föregående stycke sägs må dock fysisk person, som

blivit för året näst före taxeringsåret eller för taxeringsåret mantalsskriven

1 Senaste lydelse av 5 § 4 mom. och anvisningarna till 47 § se 1953: 400, av 24 § 2 mom.

se 1954: 43, av 25 § 3 mom. se 1954: 51, av 39 § 3 mom. se 1955: 122, av 47 § se 1954: 44 samt

av anvisningarna till 60 § se 1954: 158.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

å honom tillhörig fastighet, som avses i 24 § 2 inom., i fråga om nämnda

fastighet åtnjuta ett extra avdrag med, för helt år räknat, 200 kronor, dock

högst med det belopp, som jämlikt sistnämnda lagrum skall upptagas såsom

intäkt av fastigheten. Äger skattskyldig endast del av fastigheten,

skall avdraget i motsvarande mån nedsättas. Vad i detta stycke stadgas

skall gälla jämväl beträffande oskift dödsbo under förutsättning att någon

delägare i boet blivit mantalsskriven å fastigheten.

Har fastighet,--------använda fastighetsdelen.

39 §.

3 m o in. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem

båda gemensamt åtnjutas med 600 kronor. I intet fall må dock skattskyldig

åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan

bruttointäkten och summan av de i 1 mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

47 §.

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas

garantibelopp till två och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde

förstnämnda år. Garantibeloppet upptages inom den kommun, där fastigheten

är belägen, såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. Såsom

ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikommissrätt

eller eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande.

Vad som---------anslagen jord.

Såsom innehavare--------såsom innehavare.

Skall avkastning -------fastighetens skogsvärde.

Där beträffande--------ingående skogsvärdet.

Garantibelopp beräknas----------hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 47 §.

Till ledning —------följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen,

gjort sådan omläggning av räkenskapsår att beskattningsåret kommit att

omfatta 9 månader, beräknas garantibeloppet till 9/12 av det belopp, som

motsvarar två och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde. Har beskattningsåret

kommit att omfatta 15 månader, beräknas garantibeloppet

till 15/12 av nyss angivet belopp.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957 49

2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet

bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för

den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp,

som motsvarar två och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan omläggning av räkenskapsår att det

beskattningsår, som ligger till grund för 1958 års taxering, omfattar tiden

1/7 1956—31/12 1957 samt har han för sin rörelse förvärvat en fastighet

den 1 september 1956 och en annan fastighet den 1 april 1957, beräknas

garantibeloppet vid nyssnämnda taxering för förstnämnda fastighet till

16/12 och för sistnämnda fastighet till 9/12 av vad som motsvarar två och

en halv procent av respektive fastigheters taxeringsvärden.

Gällande lydelse Utskottets förslag

till 60 §. till 60 §.

Till ledning-------följande exempel.

1. Ett aktiebolag har hemort i en 1. Ett aktiebolag har hemort i en

kommun, som består av tre försarn- kommun, som består av tre församlingar.

Bolaget äger en fastighet i en- lingar. Bolaget äger en fastighet i envar

av dessa församlingar; fastig- var av dessa församlingar; fastigheternas

taxeringsvärden utgöra re- heternas taxeringsvärden utgöra respektive

25 000 kronor, 75 000 kro- spektive 40 000 kronor, 120 000 kronor

och 100 000 kronor. nor och 160 000 kronor.

Om den------56—59 §§.

2. I en kommun finnes ett munici- 2. I en kommun finnes ett munici
palsamhälle.

En person A är bosatt palsamhälle. En person A är bosatt

inom det utanför municipalsamhäl- inom det utanför municipalsamhället

belägna området av kommunen, let belägna området av kommunen.

A äger de inom kommunen belägna A äger de inom kommunen belägna

fastigheterna B och C, av vilka C lig- fastigheterna B och C, av vilka C ligger

inom municipalsamhället. Fastig- ger inom municipalsamhället. Fastigheternas

taxeringsvärden utgöra re- heternas taxeringsvärden utgöra respektive

30 000 kronor och 70 000 spektive 60 000 kronor och 150 000

kronor. kronor.

A:s beskattningsbara---på municipalsamhället.

3. En person-----å municipalsamhället.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och skall,

såvitt avser 5 § 4 mom., första gången tillämpas vid 1957 års allmänna fastighetstaxering.

I övrigt skola äldre- bestämmelser fortfarande gälla i fråga

om 1957 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1957 eller tidigare

år.

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av 10 § och 11 § 1 mom. tör
4

liihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 32

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

ordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;
3)

antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändring i förordningen den 26 juli 1947

(nr 581) om kvarlåtenskapsskatt; samt

4) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623);

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att förslag om fastighetsskattens slutliga avveckling måtte

föreläggas senast 1960 års riksdag samt att Kungl. Maj:t

måtte låta verkställa härför erforderlig utredning;

C) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

I: 216 av herr Bengtson in. fl. samt II: 258 av herrar

Pettersson i Norregård och Andersson i Björkäng, de likalydande

motionerna I: 309 av herr Ewerlöf m. fl. och II:

390 av herr Cassel in. fl., såvitt motionerna avser bostadssparande,

ävensom de likalydande motionerna I: 371 av herr

Aastrup och II: 459 av herr Kollberg m. fl., såvitt motionerna

avser sparkonto hos bank, i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om en allsidig och förutsättningslös utredning rörande

åtgärder för att stimulera sparandet; samt

D) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 209 av herr Ohlon m. fl.

och II: 254 av herr Ohlin m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 215 av herrar Gustafsson

och Sundin samt II: 259 av herr Nilsson i Tvärålund,

3) de likalydande motionerna 1:216 av herr Bengtson

m. fl. samt II: 258 av herrar Pettersson i Norregård och Andersson

i Björkäng,

4) de likalydande motionerna I: 309 av herr Ewerlöf m. fl.

och II: 390 av herr Cassel m. fl.,

5) de likalydande motionerna I: 371 av herr Aastrup och

II: 459 av herr Kollberg in. fI.,

6) de likalydande motionerna I: 409 av herr Werner m. fl.

och II: 509 av herr Onsjö in. fl.,

7) de likalydande motionerna I: 410 av herr Sörlin m. fl.

och II: 510 av herr Jacobson i Vilhelmina in. fl.,

8) de likalydande motionerna 1:412 av herr Spetz m. fl.

och II: 522 av herr Sjölin m. fl.,

9) de likalydande motionerna I: 413 av herr Spetz och II:

523 av herr Sjölin m. fl.,

10) de likalydande motionerna 1:414 av herrar Hansson

och Anders Johansson samt II: 519 av herr Strandh,

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957 51

110 de likalydande motionerna I: 415 av herrar Birke och

Arrhén samt II: 521 av herr Bengtsson i Göteborg in. fl.,

12) de likalydande motionerna 1:416 av herr Lindblom

m. fl. och II: 520 av herr Ahlsten in. fl.,

13) de likalydande motionerna 1:417 av herr Hagberg

in. fl. och II: 525 av herr Nilsson i Svalöv m. fl., samt

14) motionen II: 524 av herrar Larsson i Hedenäset och

Nilsson i Tvärålund,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 23 mars 1957

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Spetz, Eriksson,

Snygg, Söderquist, Rune Johansson, Niklasson, Erik Jansson och Bengtson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson*, Kollberg, Sundström Nilsson

i Svalöv, Brandt, Gustafson i Göteborg, Allard, Kärrlander, Vigelsbo och

Strandh.

* Icke närvarande vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Spetz, Söderquist, Kollberg, Gustafson i Göteborg och

Strandh, vilka ansett

a) dels att den del av utskottets yttrande, som nederst å s. 39 börjar med

orden »Utskottet vill» och å s. 40 slutar med orden »obetydlig skattehöjning»,

bort ha följande lydelse:

»På i motionerna anförda skäl vill utskottet förorda bifall till motionärernas

yrkande i detta avseende liksom även till yrkandet att samma regler

skall gälla samtliga fastigheter som avses i 24 § 2 inom.»

dels ock att utskottets hemställan under punkten A 1) bort ha följande

lydelse:

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.

Maj: ts förevarande proposition nr 71 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas samt i anledning av de likalydande

motionerna 1:412 av herr Spetz in. fl. och 11:522

av herr Sjölin in. fl.,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

1) för sin---(= utskottet s. 46 rad 2 nedifrån — s.

47 rad 5 nedifrån)---publikt boställe.

Kiingl. Maj:ts förslag

Utskottets förslag

25 §• 25 §.

3 mom. I fråga — -—- -----liknande avgäld.

föregående Utöver avdrag som i föregående

stycke sägs må dock fysisk person

beträffande honom tillhörig fastighet,

som avses i 24 § 2 inom., i fråga

om nämnda fastighet åtnjuta ett

extra avdrag med, för helt år räknat

400 kronor dock högst med det belopp,

som jämlikt sistnämnda lagrum

skall upptagas såsom intäkt av

fastigheten. Äger skattskyldig endast

del av fastigheten, skall avdraget i

motsvarande mån nedsättas. Vad i

detta stycke stadgas skall gälla jämväl

beträffande oskift dödsbo.

Utöver avdrag som i

stycke sägs må dock fysisk person,

som blivit för året näst före taxeringsåret

eller för taxeringsåret mantalsskriven

å honom tillhörig fastighet,

som avses i 24 § 2 inom., i fråga

om nämnda fastighet åtnjuta ett extra

avdrag med, för helt år räknat,

200 kronor dock högst med det belopp,

som jämlikt sistnämnda lagrum

skall upptagas såsom intäkt av fastigheten.

Äger skattskyldig endast del

av fastigheten, skall avdraget i motsvarande

mån nedsättas. Vad i detta

stycke stadgas skall gälla jämväl beträffande

oskift dödsbo under förutsättning

att någon delägare i boet

blivit mantalsskriven å fastigheten.

Har fastighet,---använda fastighetsdelen.

3 mom. Fysisk person, - s. 49 rad 4 nedifrån)-----

39 §.

--(== utskottet s. 48 rad 10 uppifrån

tidigare år.

b) att utskottet — under hänvisning till innehållet i de likalydande motionerna

I: 209 av herr Ohlon m. fl. och II: 254 av herr Ohlin in. fl._bort

under punkten A 3) hemställa,

att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

förordning om~upphävande av förordningen den 26 juli 1947 (nr 581)

om kvarlåtenskapsskatt

Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juli 1947 om kvarlåtenskapsskatt

skall upphöra att gälla med utgången av år 1957.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

53

II) av herrar Hagberg och Nilsson i Svalöv, vilka

a) anfört följande:

I de likalydande motionerna I: 417 av herr Hagberg in. fl. och II: 525 av

herr Nilsson i Svalöv in. fl. har bl. a. hemställts, att, i fall då rörelseinkomst

skall tagas till beskattning i flera kommuner, inkomst intill ett belopp motsvarande

5 % av taxeringsvärdet alltid skall beskattas i fastighetskonnnunen.

Såsom motionärerna anfört, innebär en sänkning av repartitionstalet, att eu

faktisk ändring i fördelningen av rörelseinkomst äger rum. Det hade därför

enligt vår mening varit ytterst angeläget att riksdagen redan nu fattade

beslut i enlighet med motionärernas yrkande. Då emellertid bevillningsutskottet

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt om förslag senast till 1960 års

riksdag rörande fastighetsskattens fullständiga avveckling och därvid förutsatt,

att även här berörda fråga närmare skall utredas, samt det på grund

härav icke nu kan anses föreligga förutsättningar för ett bifall till motionerna,

har vi funnit oss böra avstå från att fullfölja motionärernas berörda

yrkande.

I samma motioner hemställes, att den nuvarande schablontaxeringen av

en- och tvåfamiljsfastigheter skall ersättas av sådan taxering, som gäller

beträffande annan fastighet i övrigt. Vi tillstyrker nämnda förslag.

I de likalydande motionerna 1: 309 av herr Ewerlöf in. fl. och II: 390 av

herr Cassel in. fl. föreslås bl. a., att avdrag skall få ske vid taxeringen till

såväl kommunal som statlig inkomstskatt för visst bostadssparande samt

visst amorteringssparande. I likhet med bevillningsutskottet anser vi, att

en allsidig och förutsättningslös utredning rörande åtgärder för att stimulera

sparandet bör igångsättas. Denna bör emellertid enligt vår mening även

omfatta amorteringssparande av samma eller liknande art som motionärerna

angivit. Vi förordar, att detta gives tillkänna i skrivelse till Kungl.

Maj :t.

I de likalydande motionerna 1:209 av herr Ohlon m. fl. och 11:254 av

herr Ohlin m. fl. hemställes, att förordningen om kvarlåtenskapsskatt skulle

upphöra att gälla från utgången av år 1957. I princip anser vi detta yrkande

vara synnerligen befogat. Då emellertid frågan hänskjutits till en kommitté,

vilken enligt givna direktiv är oförhindrad att föreslå kvarlåtenskapsskattenS

avskaffande, samt enär anledning föreligger att antaga, att sådant

förslag skall föreläggas 1958 års riksdag, har vi ansett oss kunna avstå från

att nu ställa särskilt yrkande.

b) under punkten A 1) hemställt,

att riksdagen måtte — med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 71 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna

1:417 av herr Hagberg in. fl. och 11:525 av herr

Nilsson i Svalöv m. fl. •—- för sin del antaga det såsom utskottets

förslag betecknade förslaget till lag om ändring i

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) med

de ändringar och tillägg, att 24 §, 25 § 1 inom., 45 §, 46 § 1

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

mom. samt anvisningarna till 25 §, punkterna 2 och 3 av anvisningarna

till 24 §, punkt 1 av anvisningarna till 36 §,

punkt 2 av anvisningarna till 38 § och punkt 1 av anvisningarna

till 54 § skall erhålla den i nämnda motioner angivna

lydelsen ävensom att 25 § 3 och 4 mom., punkt 6 av

anvisningarna till 24 § och punkt 3 av anvisningarna till 39 §

skall upphöra att gälla.

c) ansett att utskottet under punkten C bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

I: 216 av herr Bengtson m. fl. samt II: 258 av herrar

Pettersson i Norregård och Andersson i Björkäng, de likalydande

motionerna I: 309 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 390

av herr Cassel m. fl., såvitt motionerna avser bostads- och

amorteringssparande, ävensom de likalydande motionerna

I: 371 av herr Aastrup och II: 459 av herr Kollberg m. fl.,

såvitt motionerna avser sparkonto hos bank, i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om en allsidig och förutsättningslös utredning

rörande åtgärder för att stimulera sparandet.

HD av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Kollberg, Nilsson i Svalöv,

Gustafson i Göteborg och Strandh, vilka ansett att utskottet — under hänvisning

till innehållet i de likalydande motionerna I: 309 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 390 av herr Cassel in. fl. samt de likalydande motionerna

I: 371 av herr Aastrup och II: 459 av herr Kollberg m. fl. — bort under

punkterna D 4) och D 5) hemställa,

att riksdagen för sin del måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

46 §.

2 mom. I hemortskommunen----— allmän sjukförsäkring.

Därest skattskyldig---nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses, skall beräknas till ett belopp

av minst 150 kronor eller, om skattskyldig under beskattningsåret varit

gift eller levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt

till ett belopp av minst 300 kronor. Härjämte skall gälla, att nu avsett av
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

55

drag ej må för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 400 kronor; dock

att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas

med högst 800 kronor. Avdrag med högst 800 kronor må vidare åtnjutas

om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes

änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande eller av den skattskyldige

helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad

och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1958; dock att äldre bestämmelser

skola gälla i fråga om 1958 års taxering samt i fråga om efter taxering för

år 1958 eller tidigare år.

IV) av herrar Niklasson, Bengtson och Vigelsbo, vilka anfört följande:

Sparandet får med varje år en alltmer ökad aktualitet. Den omdaningsprocess,

som försiggår på snart sagt alla områden inom samhällslivet, kräver

investeringar av väldiga mått. För att utvecklingen skall fortgå utan

störningar är det nödvändigt att en betydande del av dagens produktion

avsättes för nyskapande ändamål.

Från statsmakternas sida har man därför gått in för vissa åtgärder att

stimulera ett ökat sparande, exempelvis försäkringssparande, premiesparande

etc. I föreliggande betänkande behandlas också vissa förslag till sparfrämjande

åtgärder.

I motionerna I: 409 av herr Werner m. fl. och II: 509 av herr Onsjö m. fl.

har bl. a. upptagits frågan om premiering av det sparande som sker genom

amortering av skulder. Denna form av sparande torde utan tvivel vara den

mest betydelsefulla av alla och ofta den enda form som är möjlig för skuldsatta

företagare. Utskottets majoritet har avvisat kravet på utredning i

detta hänseende under motivering att denna sak är av alltför intrikat natur

men erinrar samtidigt att utredning pågår om avdragsrätt för studieskulder.

För de människor, som ej har möjlighet att spara på annat sätt än genom

att göra avbetalningar på sina skulder och ofta för den skull måste pressa

ned sin privata konsumtion till det yttersta, måste det dock framstå som

en orättvisa att deras sparande ej lönas på samma sätt som sparande i

andra former.

Vi bortser ej från att svårigheter möter för den praktiska tillämpningen

av åtgärder i detta syfte liksom att risk för missbruk kan förekomma här

såväl som beträffande andra former av sparpremiering. Men det torde väl

ej vara uteslutet att här finna framkomliga vägar.

Skall premiering av sparande genom skattelättnader bli en bestående anordning

torde väl de olika formerna få samordnas. Man kommer då måhända

fram till ett samordnat avdrag vid inkomsttaxeringen, baserat på det

sparande i olika former, som den skattskyldige under året sammanlagt kunnat

uppnå och som kan styrkas genom uppgifter i deklarationen. Att där
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1957

vidlag styrka att skuldamortering skett utan ianspråktagande av på annat

sätt sparade medel torde väl vara möjligt. Givetvis kan andra utvägar tänkas

ifrågakomma.

Vi anser därför att utskottet under punkten D 6) bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

1:409 av herr Werner m. fl. och 11:509 av herr

Onsjö m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om

skyndsam utredning och förslag till sådana åtgärder för stimulerande

av nysparandet, att sparande i form av amortering

av skuld kan premieras i samma utsträckning som

övrigt sparande.

570499 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:180 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med hemställan om bemyndigande för Kungl. May.t att förordna om restitution av skatt A bensin, a1 i texten