Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945

1957-04-02 · 36 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1957:34, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957

1

Nr 34

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning angående ändring

i förordningen den 21 december 1945 (nr 823)

om nöjesskatt jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 25 januari 1957 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 66, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

På grundval av 1954 års nöjesskatteutrednings betänkande föreslås vissa

lättnader i nöjesbeskattningen.

Teater, musikunderhållning, litterär underhållning och uppvisning i konstnärlig

dans skall enligt förslaget undantas från beskattning. I fråga om sceniska

och musikaliska framträdanden kvarstår skatteplikt endast för revyer,

kabareter och varietéer.

En utvidgning föreslås i möjligheterna till skattelindring för idrottsorganisationer

och andra ideella organisationer. Det skattebelopp för vilket befrielse

kan erhållas — f. n. 150 kronor per tillställning — föreslås fördubblat.

Vidare skall sådan befrielse, i motsats till vad nu är fallet, åtnjutas för

danstillställningar och tillställningar med marknads- och tivolinöjen, som

anordnas av ideella organisationer. Förslaget innebär, att de mindre idrottsföreningarnas

tävlingar i regel blir helt skattefria samt att de ideella organisationerna

överlag får bättre möjligheter att skaffa medel till sin verksamhet

genom att anordna nöjestillställningar.

Biografnöj esskatten föreslås omlagd, så att en proportionell skattesats om

38 procent införes i stället för den nuvarande progressiva skatteskalan. Förslaget

kommer att medföra en mindre skattesänkning, som överslagsvis kan

beräknas till ca 1,8 milj. kronor för år. Samtidigt föreslås en särskild skattelindring

för mindre biografer med högst 60 kronor i veckan.

Skattefrihet föreslås för goda barnfilmer, som visas på barnmatinéer eller

av barnfilmklubbar.

Utredningens förslag till omläggning av stödet åt svensk filmproduktion

lörulsättes bli upptaget till prövning vid utgången av den period, för vilken

det nuvarande stödet beslutats.

1 Mhang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957

Den särskilda beskattningen av sådana danstillställningar på restaurang,

till vilka inträdesavgift inte kräves, föreslås avskaffad.

De ändrade bestämmelserna, som beräknas medföra ett sammanlagt skattebortfall

av 11,8 milj. kronor för år — 6,97 milj. kronor för staten och 4,83

milj. kronor för kommunerna — föreslås träda i kraft den 1 juli 1957.

Det ovannämnda författnings för slaget är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945

(nr 823) om

Härigenom förordnas, att 5 och 8 §§

om nöjesskatt skola upphöra att gälla

23 och 27—30 §§ samma förordning1

nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1 §•

För nöjestillställning, till vilken allmänheten

har tillträde mot avgift,

ävensom för annan nöjestillställning,

som i 5 § avses, skall erläggas en

särskild avgift benämnd nöjesskatt.

2 §■

Nöjesskatten fördelas med hälften

till staten och med hälften till den

kommun, inom vars område nöjestillställningen

äger rum. För nöjestillställning

som avses i 3 § c) skall

dock nöjesskatten i stället fördelas

med tre fjärdedelar till staten och en

fjärdedel till kommunen.

3 §.

Med nöjestillställning avses i denna

förordning:

a) teaterföreställning, musikunderhållning,

litterär underhållning samt

uppvisning i konstnärlig dans:

b) revy-, kabaret- och varietéföreställning;
1

Senaste lydelse av 2 och 7 §§ se 1948: 24,

21 och 23 §§ se 1950: 250 samt av 30 § se 1954

nöjesskatt

förordningen den 21 december 1945

samt att 1—3, 7, 13—16, 18, 19, 21,

skola erhålla ändrad lydelse på sätt

(Föreslagen lydelse)

1 §•

För nöjestillställning, till vilken

allmänheten har tillträde mot avgift,

skall erläggas nöjesskatt enligt bestämmelserna

i denna förordning.

2 §.

Nöjesskatten fördelas med hälften

till staten och med hälften till den

kommun, inom vars område nöjestillställningen

äger rum. För biografföreställning

skall dock nöjesskatten

i stället fördelas med tre fjärdedelar

till staten och en fjärdedel till kommunen.

3 §•

Nöjesskatt utgår för följande slag

av nöj c stillställningar, nämligen

a) revy-, kabaret- och varietéföreställning;
b)

biograf föreställning;

av 14 § se 1952: 278, av 15 § se 1954: 222, av

: 365.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957

(Nuvarande lydelse)

c) biografföreställning;

d) uppvisning eller tävling i sport,

idrott eller gymnastik så ock eljest i

skicklighet av visst slag;

e) danstillställning;

f) cirkusföreställning;

g) förevisning av människor, djur

eller föremål;

h) marknads- och tivolinöjen;

samt

i) annan tillställning, som till sin

art och sitt syfte är jämförlig med

tillställning som avses under a)—h).

Till nöjes tillställning hänföres icke

uppvisning eller tävling i skicklighet,

som främst syftar till förkovran i

visst yrke, ej heller schacktävlan, visning

av museum eller annan liknande

inrättning, utställning av djur eller

utställning av konst eller andra

föremål.

5 §•

Anordnas danstillställning, till vilken

allmänheten äger tillträde, i lokal

eller å plats, där utskänkning av

spritdrycker, vin, pilsnerdricka eller

alkoholfria drycker samtidigt må äga

rum, eller i annan lokal, som står i

obehindrad inre förbindelse med lokal

som ovan sägs, skall, ändock att

särskild avgift för tillträde till danstillställningen

icke uppbäres, nöjesskatt

utgå för densamma.

7 §•

Nöjesskatten utgår med 15 procent

å bruttopriset för varje biljett, inberäknat

skatten; dock att för biografföreställning

nöjesskatten utgår med

30 procent, om biljettpriset icke överstiger

en krona, och eljest med 30

procent av en krona och 45 procent

av återstoden av biljettpriset.

8 §•

För danstillställning som avses i

5 § skall, där avgift för tillträde, till

(Föreslagen lydelse)

c) uppvisning eller tävling i sport,

idrott eller gymnastik, så ock eljest

i skicklighet av visst slag;

d) danstillställning;

e) cirkusföreställning;

f) förevisning av människor, djur

eller föremål;

g) marknads- och tivolinöjen;

samt

h) annan tillställning, som till sin

art och sitt syfte är jämförlig med

tillställning som avses under a)—g).

Nöjesskatt utgår icke för uppvisning

eller tävling i skicklighet, som

främst syftar till förkovran i visst yrke,

ej heller för schacktävlan, bridgetävlan,

visning av museum eller annan

liknande inrättning, utställning

av djur eller utställning av konstverk

eller andra föremål.

7 §.

Nöjesskatten utgår med 15 procent

å bruttopriset för varje biljett,

inberäknat skatten; dock att för biografföreställning

nöjesskatten utgår

med 3S procent å nämnda pris.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•1

Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1957

(Nuvarande lydelse)

danstillställningen icke uppbäres eller

uppbäres med lägre belopp än nedan

sägs, skatten beräknas som om

avgift för varje person, vilken äger

rätt att deltaga i dansen, erlagts med

a) fem kronor, där utskänkning

av spritdrycker må äga rum;

b) tre kronor, där utskänkning av

vin men ej av spritdrycker må äga

rum; samt

c) en krona 50 öre, där utskänkning

av endast pilsnerdricka eller alkoholfria

drycker må äga rum.

Uttages vid sådan danstillställning

avgift för varje dans, skall nöjesskatt

utgå som om avgiften för varje dansande

par utgjorde minst 50, 30 eller

15 öre för de under a)—c) angivna

olika slagen av utskänkningsställen.

13 §.

Nöjestillställning, som anordnas av

kungl. teatern eller kungl. dramatiska

teatern i Stockholm å lokal, som

för teaterns verksamhet i huvudstaden

stadigvarande begagnas, är undantagen

från tillämpningen av denna

förordning.

14 §.

För annan nöjestillställning än biografföreställning

skall nöjesskatt icke

utgå, därest tillställningen med

hänsyn till sitt innehåll är ägnad atl

tjäna vetenskapligt ändamål eller

upplysnings-, undervisnings- eller

uppfostringssyfte.

Ej heller skall nöjesskatt utgå för

biografföreställning med film, vars

visning enligt särskilt, före föreställningens

hållande lagakraftvunnet förhandsbesked

förklarats vara ägnad

att tjäna sådant ändamål eller syfte

som avses i nästföregående stycke.

Det ankommer på statens biografbyrå

att efter framställning meddela förhandsbesked

som nyss sagts.

(Föreslagen lydelse)

13 §.

Vid erläggande av nöjesskatt för

biografföreställningar må, om högst

tre föreställningar, barnmatinéer

oräknade, ägt rum under veckan å

samma visningsställe, befrielse åtnjutas

från skatten i vad den avser

sådant visningsställe till den del densamma

för den veckan icke överstiger

60 kronor.

14 §.

För annan i 3 § första stycket avsedd

nöjestillställning än biografföreställning

skall nöjesskatt icke utgå,

därest tillställningen med hänsyn till

sitt innehåll är ägnad att tjäna vetenskapligt

ändamål eller upplysnings-,

undervisnings- eller uppfostringssyfte.

Nöjesskatt skall ej utgå för biografföreställning

med film, vars visning

enligt särskilt, före föreställningens

bållande lagakraftvunnet förhandsbesked

förklarats vara ägnad att tjäna

sådant ändamål eller syfte som avses

i nästföregående stycke. Det ankommer

på statens biografbyrå att

efter framställning meddela förhandsbesked

som nyss sagts.

Ej heller skall nöjesskatt erläggas

för visning av film å barnmatiné eller

för filmförevisning, som anordnas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1957

5

(Nuvarande lydelse)

15 §.

Där organisation, som liar till huvudsakligt

syfte att främja religiösa,

välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,

idrottsliga eller andra därmed

jämförliga kulturella eller eljest

allmännyttiga ändamål och som under

de senast förflutna fem åren icke

lämnat utdelning åt sina medlemmar,

anordnar nöjestillställning, åtnjutes

befrielse från nöjesskatt till den del

skatten för varje tillställning icke

överstiger 150 kronor. Vad nu sagts

skall dock icke gälla med avseende å

tillställning, i vilken till huvudsaklig

del ingår dans eller marknads- och

tivolinöjen eller biografföreställning

med undantag för sådan filmförevisning,

som genom sitt ämnesval är ägnad

att direkt främja organisationens

syfte.

Folketshusförening eller — — —

stycke sägs.

16 §.

Skall behållning av nöjestillställning

användas uteslutande för välgörande

eller allmännyttigt ändamål,

såsom för beredande av hjälp åt behövande

eller sjuka, för främjande

av barns eller ungdoms vård, fostran

eller utbildning eller för stödjande av

rikets försvar, må länsstyrelsen, efter

hörande av vederbörande kommun,

medgiva befrielse från nöjesskatten,

dock att mot kommunens avstyrkande

befrielse icke må medgivas från

den kommunen tillkommande andelen

av skatten. Där behållningen endast

till viss del skall användas för

välgörande eller allmännyttigt ändamål

må, enligt nyss angivna grunder,

befrielse, medgivas från motsvarande

del av nöjesskatten.

(Föreslagen lydelse)

av organisation med uteslutande syfte

att tillgodose behovet av filmförevisningar,

lämpade för barn. Vad nu

sagts skall dock endast gälla, om

filmen före föreställningens hållande

godkänts av organ som Kungl. Maj:t

därtill utser.

15 §.

Där organisation, som har till huvudsakligt

syfte att främja religiösa,

välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,

idrottsliga eller andra därmed

jämförliga kulturella eller eljest

allmännyttiga ändamål och som under

de senast förflutna fem åren

icke lämnat utdelning åt sina medlemmar,

anordnar i 3 ^ första stycket

avsedd nöjestillställning, åtnjutes

befrielse från nöjesskatt till den del

skatten för varje tillställning icke

överstiger 300 kronor. Vad nu sagts

skall dock icke gälla med avseende å

tillställning, i vilken till huvudsaklig

del ingår biografföreställning med undantag

för sådan filmförevisning,

som genom sitt ämnesval är ägnad

att direkt främja organisationens

syfte.

Folketshusförening eller — — —

stycke sägs.

16 §.

Skall behållning av nöjestillställning,

som avses i 3 § första stycket,

användas för välgörande eller allmännyttigt

ändamål, såsom för beredande

av hjälp åt behövande eller sjuka,

för främjande av barns eller ungdoms

vård, fostran eller utbildning eller för

stödjande av rikets försvar, må länsstyrelsen,

efter hörande av vederbörande

kommun, medgiva befrielse

från nöjesskatt med belopp som finnes

skäligt med hänsyn till storleken

av behållning, som skall tillfalla sådant

ändamål, och övriga förekommande.

omständigheter, dock, i den

mån nöjesskatten förslår därtill, med

lägst 30 procent eller, om kommunen

avstyrk I befrielse, 15 procent av

nämnda behållning, beräknad utan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957

(Nuvarande lydelse)

Befrielse från nöjesskatt må jämväl,

enligt i första stycket angivna

grunder, medgivas då skolungdom

utan medverkan av utomstående anordnar

nöjestillställning, i vilken till

huvudsaklig del ingå andra nöjen än

dans och vars behållning, utan att vara

avsedd för välgörande eller allmännyttigt

ändamål, avses skola användas

till främjande av skolans bästa

eller eljest till att främja elevers

gemensamma intresse.

18 §.

Preliminärt beslut — —• — över

densamma.

Befrielse från nöjesskatt enligt 16

eller 17 § må icke meddelas i anledning

av ansökan som inkommit senare

än tre månader efter det tillställningen

ägt rum.

19 §.

Är tillställning sammansatt av skilda

delar, av vilka någon är att anse

såsom nöjestillställning, skall frågan

huruvida nöjesskatt skall utgå bedömas

med hänsyn till tillställningens

huvudsakliga innehåll och syfte.

Vad i---olika grunder.

21 §.

Nöjesskatten skall----anord
nar

nöjestillställningen.

Har någon abonnerat en tillställning

helt eller delvis samt för tillträde

till densamma uttagit avgifter av

deltagarna med högre belopp än han

erlagt till anordnaren av tillställningen,

skall abonnenten erlägga nöjesskatt

med skillnaden mellan å ena sidan

den skatt, som anordnaren skulle

hava erlagt därest skatten beräknats

å de av deltagarna till abonnen
-

(Föreslagen lydelse)

avdrag för nöjesskatt. Mot kommunens

avstyrkande må befrielse icke

medgivas från den kommunen tillkommande

andelen av skatten.

Befrielse från nöjesskatt må jämväl,

enligt i första stycket angivna

grunder, medgivas då skolungdom

anordnar nöjestillställning, vars behållning,

utan att vara avsedd för

välgörande eller allmännyttigt ändamål,

avses skola användas till främjande

av skolans bästa eller eljest

till att främja elevers gemensamma

intresse.

18 §.

Preliminärt beslut — -— —- över

densamma.

Befrielse från nöjesskatt enligt 16

eller 17 § må icke meddelas i anledning

av ansökan, som inkommit till

länsstyrelsen eller vederbörande kommunala

myndighet senare än sex månader

efter det tillställningen ägt

rum.

19 §.

Är tillställning sammansatt av skilda

delar, av vilka någon är att anse

såsom nöjestillställning som i 3 §

första stycket avses, skall frågan huruvida

nöjesskatt skall utgå bedömas

med hänsyn till tillställningens huvudsakliga

innehåll och syfte.

Vad i---olika grunder.

21 §.

Nöjesskatten skall---— anord
nar

nöjestillställningen.

Har någon abonnerat en tillställning

helt eller delvis samt för tillträde

till densamma uttagit avgifter

av deltagarna med högre belopp än

han erlagt till anordnaren av tillställningen,

skall abonnenten erlägga nöjesskatt

med skillnaden mellan å ena

sidan den skatt, som anordnaren

skulle hava erlagt därest skatten beräknats

å de av deltagarna till abon
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1957

(Nuvarande lydelse)

ten erlagda avgifterna, och å andra

sidan skatten å de till anordnaren inbetalda

avgifterna.

23 §.

Där ej Kungl. Maj:t annorlunda

förordnar är anordnare av nöjestillställning

skyldig att till uppbördsmyndigheten

överlämna på heder och

samvete avgiven deklaration rörande

vid tillställningen influtna avgifter.

Motsvarande skyldighet — — —

andra stycket.

27 §.

I fråga om nöjestillställning, som

hålles inom municipalsamhälle eller

inom köping vilken ej utgör egen

kommun, skall vad i denna förordning

sägs angående kommun äga

motsvarande tillämpning beträffande

municipalsamhället eller köpingen.

28 §.

Om ansvar---i skattestraff
lagen.

29 §.

Underlåter någon att inom behörig

tid avgiva föreskriven deklaration eller,

då deklaration befunnits ofullständig,

att på anmodan av uppbördsmyndigheten

inom förelagd tid fullständiga

densamma, vare förlustig

rätten att överklaga uppbördsmyn
-

(Föreslagen lydelse)

nenten erlagda avgifterna, och å andra

sidan skatten å de till anordnaren

inbetalda avgifterna, överstiger sistnämnda

avgifter de avgifter som uttagits

av deltagarna, äger abonnenten

efter ansökan återfå den skatt som

belöper å mellanskillnaden.

23 §.

Där ej Kungl. Maj :t annorlunda

förordnar är anordnare av nöjestillställning

som i 3 § första stycket sägs

skyldig att till uppbördsmyndigheten

överlämna på heder och samvete

avgiven deklaration rörande vid tillställningen

influtna avgifter.

Motsvarande skyldighet — — —

andra stycket.

27 §.

I fråga om nöjestillställning, som

hålles inom municipalsamhälle, skall

vad i denna förordning sägs angående

kommun äga motsvarande tillämpning

beträffande municipalsamhället.

28 §.

Om ansvar---i skattestraff
lagen.

Har någon, ehuru enligt 23 § skyldig

att avgiva deklaration, icke behörigen

avlämnat sådan deklaration

inom föreskriven tid eller avlämnat

deklaration med så bristfälligt innehåll

att den uppenbarligen icke är

ägnad att ligga till grund för skattens

fastställande, straffes med böter,

högst 300 kronor. Finnes sådan

försummelse ursäktlig eller eljest

ringa, må från straff frias.

29 §.

Underlåter någon, ehuru enligt

23 § skyldig avgiva deklaration, att

inom föreskriven tid avlämna sådan

deklaration eller befinnes avlämnad

deklaration ofullständig, må den dcklarationsskyldige

anmanas att avlämna

deklaration eller att lämna fe
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957

(Nuvarande lydelse)

dighetens beslut rörande det skattebelopp,

för vars fastställande deklarationen

skolat ligga till grund.

30 §.

Den som icke åtnöjes med uppbördsmyndighetens

beslut rörande

nöjesskatt och som ej till följd av

stadgandet i 29 § förlorat sin rätt till

talan, äger i beslutet söka rättelse

hos länsstyrelsen genom besvär, vilka

skola ingivas till länsstyrelsen.

I länsstyrelsens---till finans
departementet.

Över beslut---särskilt stad
gas.

(Föreslagen lydelse)

lande uppgift. Anmaning skall innehålla

föreläggande för den anmanade

att avlämna deklaration eller annan

uppgift till den, som utfärdat anmaningen,

inom viss efter omständigheterna

lämpad tid, minst fem dagar

efter delfåendet. Härutöver skall anmaningen

innehålla uppgift om postadress

för den, som utfärdat anmaningen.

Anmaning må utfärdas av

länsstyrelse eller uppbördsmyndighet.

I anmaning må vite föreläggas. Om

uttagande av vite förordnar länsstyrelsen,

i förekommande fall efter anmälan

av uppbördsmyndighet.

Över beslut, varigenom vite. förelagts,

må klagan ej föras.

Talan mot länsstyrelses beslut i

fråga om utdömande av vite må av

den som förpliktats utgiva vitet föras

genom besvär i den ordning 30 §

andra stycket stadgar. Vid prövning

av besvär över utdömande av vite må

jämväl fråga, huruvida och med vilket

belopp vitet bort föreläggas, komma

under bedömande.

30 §.

Den som icke åtnöjes med uppbördsmyndighetens

beslut rörande

nöjesskatt äger i beslutet söka rättelse

hos länsstyrelsen genom besvär,

vilka skola ingivas till länsstyrelsen.

I länsstyrelsens---till finans
departementet.

över beslut--- — särskilt stad
gas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957, dock att, utom såvitt angår

18 §, äldre bestämmelser alltjämt skola gälla i fråga om nöjestillställning,

som dessförinnan tagit sin början.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

I) de likatydande motionerna I: 407 av herrar Bengtson och Alvar Andersson

samt 11:507 av herrar Rydén och Braconier, vari hemställts,

1) att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 66 måtte

besluta sådan ändring, alt nöjesskatt ej skall erläggas för visning av film

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957

genom filmstudios, d. v. s. ideella föreningar vilka uteslutande i studiesyfte

visar film för sina medlemmar, och till vilka visningar endast medlemmar

i föreningarna äger tillträde, samt

2) att utskottet måtte närmare utforma erforderligt tillägg till 14 § nöjesskatteförordningen;
II)

de likalydande motionerna I: 408 av herrar Kronstrand och Uno Olofsson

samt II: 508 av herr Jönsson i Jämtlands Sikås m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen vid behandling av proposition nr 66 måtte besluta i första

hand, att anordnad av biografföreställningar vid redovisning av nöjesskatt

må göra avdrag för ett skattebelopp av högst 450 kronor för månad, varunder

högst 18 föreställningar, barnmatinéer oräknade, ägt rum å ett och samma

visningsställe;

i andra hand, att skattelindringen fastställes till 100 kronor per vecka»;

III) de likalydande motionerna I: 418 av herr Hjalmar Nilsson m. fl. och

II: 517 av herr Lundberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

1) att nöj esskatter abatten enligt 13 § i förslaget till förordning om nöjesskatt

måtte fastställas till 75 kronor;

2) att nöjesskatterabatt skall utgå till alla biografer, som ger fyra föreställningar

eller mindre per vecka, frånsett barnmatiné,

3) att så länge producentandelssystemet icke genomförts fastställa nöjesskatten

på biografbiljetter till 37 procent samt

4) att nöjesskatt icke skall uttagas av filmstudios;

IV) de likalydande motionerna I: 419 av herr Hjalmar Nilsson m. fl. och

II: 516 av herr Lundberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj: t hemställa att 1954 års nöjesskatteutrednings förslagom

ändrat stöd åt svensk film genom införande av det s. k. producentandelssystemet

måtte läggas till huvudsaklig grund för en proposition till 1958 års

riksdag»;

V) de likalydande motionerna I: 420 av herr Hansson m. fl. och II: 518 av

herr Gezelius m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte antaga det i proposition

nr 66 framlagda förslaget till förordning angående ändring i förordningen

den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt med den ändring

att sista stycket av 3 § erhåller följande lydelse:

Nöjesskatt utgår icke för uppvisning eller tävling i skicklighet, som

främst syftar till förkovran i visst yrke, ej heller för idrottstävling, anordnad

av organisation, som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund

eller representerad inom Sveriges olympiska kommitté, eller av annan sammanslutning,

som enligt medgivande av Kungl. Maj. t må vara likställd med

sådan organisation i nu förevarande hänseende, eller för schacktävlan,

bridgetävlan, visning av museum eller annan liknande inrättning, utställning

av djur eller utställning av konstverk eller andra föremål»;

VI) de likalydande motionerna I: 421 av herrar Wolgast och Nils Theodor

Larsson samt 11:514 av herr Wachtmeister, vari hemställts, att riksdagen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 åt• 1957

måtte antaga ettdera av nedanstående två alternativa förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt.

Vid erläggande av nöjesskatt för biografföreställningar må, om högst

tre föreställningar, barnmatinéer oräknade, ägt rum under veckan å samma

visningsställe, befrielse åtnjutas från skatten i vad den avser sådant

visningsställe till den del densamma för den veckan icke överstiger 150

kronor.

Alt. II:

Vid erläggande av nöjesskatt för biograf föreställningar må befrielse åtnjutas

från skatten i vad den avser ett och samma visningsställe med ett

belopp av 150 kronor för varje vecka, varunder den totala nöjesskatten

icke överstiger 375 kronor. För vecka, då nöjesskatten överstiger detta belopp,

skall någon skattebefrielse icke åtnjutas;

VII) motionen 1:422 av herr Sveningsson, vari hemställts, att riksdagen

måtte antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945 (nr 823)

om nöjesskatt

13 §.

Vid erläggande av nöjesskatt för biografföreställningar må, om högst sex

föreställningar, barnmatinéer oräknade, ägt rum under veckan å samma

visningsställe, befrielse åtnjutas från skatten i vad den avser sådant visningsställe

till den del densamma för den veckan icke överstiger 120 kronor.

VIII) motionen 11:512 av herr Christenson i Malmö, vari hemställts, att

riksdagen måtte antaga följande förslag till förordning om nöjesskatt, såvitt

angår nedan angivna paragrafer i det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget.

Propositionens förslag Motionärens förslag

3 §.

Nöjesskatt utgår för följande slag

av nöjestillställningar, nämligen

a) revy-, kabaret- och varietéföreställning.

3 §.

Nöjesskatt utgår för följande slag

av nöjestillställningar, nämligen

a) kabaret- och varieteföreställning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957

11

7 §•

Nöjesskatten utgår med 15 procent

å bruttopriset för varje biljett, inberäknat

skatten; dock att för biografföreställning

nöjesskatten utgår med

38 procent å nämnda pris.

7 §■

Nöjesskatten utgår med 15 procent

å bruttopriset för varje biljett, inberäknat

skatten; dock att för biografföreställning

nöjesskatten utgår med

35 procent å nämnda pris.

IX) motionen II: 513 av herrar Bengtsson i Göteborg och Braconier, vari

hemställts, »att riksdagen måtte besluta om sådan ändring av förordningen

att revy-, kabaret- och varietéföreställning, som äger rum på teater, måtte

befrias från nöjesskatt»;

X) motionen II: 515 av herr Hamrin i Jönköping, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att i Kungl. Maj:ts förevarande proposition med förslagtill

reviderade regler angående nöjesbeskattningen vidtaga den ändringen,

att boxningssporten icke medges någon inskränkning i fråga om skatteplikten».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna fiamställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 418, I: 422, II: 507, II: 508, II: 512, II: 513,

II: 514, II: 515, II: 516 och II: 518.

Propositionen

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

I skrivelse den 19 mars 1952, nr 96, anhöll riksdagen, med hänvisning till

bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 18, om utredning

beträffande ett flertal spörsmål rörande nöjesbeskattningen. Enligt utskottsbetänkandet

borde översynen främst avse bestämmelserna i 15 § nöjesskatteförordningen

om skattelindring för nöjestillställningar, som anordnas

av ideella organisationer. Vid utredningen borde dessutom uppmärksammas

bl. a. frågan om förutsättningarna för skattebefrielse enligt 16 §

för nöjestiilställning, vars behållning användes till välgörande eller allmännyttigt

ändamål, ävensom vissa problem i samband med beskattningen av

restaurangdans.

Genom beslut den 4 juni 1954 bemyndigades chefen för finansdepartementet

i anledning härav att tillkalla högst fem utredningsmän med uppdrag

att verkställa en översyn av nöjesskatteförordningen. Med stöd härav

tillkallades fyra utredningsmän att verkställa ifrågavarande översyn, nämligen

ledamöterna av riksdagens andra kammare, ombudsmannen E. II.

Kärrlander, ordförande, och köpmannen C. Christenson, ledamoten av riksdagens

första kammare, lantbrukaren M. A. Andersson samt revisionskom
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 34 dr 1957

missarien N. R. Detlofsson. Sedan Detlofsson den 7 september 1955 avlidit,

utsågs i hans stålle byråchefen E. B. A. Ehnbom till ledamot av utredningen.

Enligt direktiven för utredningen, vilken antog benämningen 1954 års

no jesskat lent redning, skulle — förutom ovan berörda nöjesskattefrågor__

även undersökas, hur en beskattning av varietéunderhållning och därmed

jämförlig föreställning på restaurang lämpligen borde utformas. Genom beslut

den 15 april 1955 utvidgades direktiven till att omfatta vissa andra

nöjesskattefrågor, nämligen frågan om biografnöjesskattens tekniska utformning,

frågan om nöjesskattelindring för de mindre biografföretagen,

speciellt på landsbygden, samt frågan om talan mot länsstyrelses beslut i

nojesskatteärenden. I anslutning härtill utsågs kanslirådet H. E. F. Sterner

att vara ledamot av utredningen vid behandlingen av frågor om fullföljd av

talan i nojesskatteärenden.

Nöjesskatteutredningens betänkande (SOU 1956: 23), som avlämnades den

30 juli 1956, innehåller förslag till vissa ändringar i nöjesbeskattningen

m. m. På grund av sitt uppdrag med avseende på frågan om biografnöjesskattens

tekniska utformning har utredningen även behandlat det statliga

stödet åt den svenska filmproduktionen. Utredningen framlägger förslå0

till en omläggning av ifrågavarande stöd.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,

statskontoret, riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen, statens priskontrollnamnd,

statens biografbyrå, besvärssakkunniga, utredningen om fullföljdsrätt

i taxenngsmål, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,

Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands

Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och’

Norrbottens län, 1955 års idrotts- och friluftsutredning, 1955 års provinsteaterutredning,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,

Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska stadsförbundet, Svenska

landskommunernas förbund, Bygdegårdarnas riksförbund, Folkets husföreningarnas

riksorganisation, Aktiebolaget Folkets hus i Stockholm, Folkets

parkers centralorganisation, Sveriges folkbiografer aktiebolag, Våra «årdar,

Sveriges riksidrottsförbund, Sveriges motorfederation, Sveriges nykterhetsvänners

landsförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsförbund,

Högerns kvinnoförbund, Högerns ungdomsförbund, Svenska

landsbygdens kvinnoförbund, Sverges socialdemokratiska ungdomsförbund,

Barnens dags törening i Stockholm, Andelsföreningen Skådebanan u. p. a.,

Folkrörelsernas programaktiebolag, Konsertföreningen i Stockholm, Musikfrämjandet,

Riksteaterns centralstyrelse, Svenska musikerförbundet’ Svenska

teaterförbundets fackorganisation, Föreningen svenska tonsättares internationella

musikbyrå (Stim) u. p. a., Teaterrådet, Teatrarnas riksförbund,

Föreningen Sveriges filmproducenter, Sveriges filmuthyrareförening, Svenska

film- och biografföreningen, Sveriges biografägareförbund, Svenska landsbygdens

småbiografägares förbund, Barnfilmkommittén, Arbetarnas bildningsförbund,

Svenska turisthotellens riksförbund, Sveriges centrala restau
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1957

rangaktiebolag, Sveriges hotell- och restaurantförbund, Sverges hotell- och

restaurangpersonals förbund och Audio-visuella sällskapet.

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Jämtlands och Norrbottens län har jämväl

överlämnat yttranden från ett antal kommunala myndigheter.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Gällande bestämmelser, s. 12—13.

Allmänna synpunkter på en reform av nöjesbeskattningen, s. 13—19.

Nöjesskattebefrielse, s. 19—53.

Medverkan av företagare i nöjesbranschen, s. 53—64.

Restaurangdansbeskattningen, s. 64—72.

Beskattning av varieté- och annan underhållning på restaurang, s. 72

—81.

Omläggning av biografbeskattningen, s. 81—92.

Skattelindring för mindre biografföretag, s. 92—101.

Av barnfilmklubbar och filmstudios anordnade filmförevisningar, s. 102

—107.

Besvär m. in., 107—115.

Speciella frågor, s. 116—123.

Beräkningar rörande skattebortfallet, s. 123—126.

Motionerna

Befrielse från nöjesskatt

I de likalydande motionerna 1:420 och II : 5 1 8 anför motionärerna

bl. a. följande. Vissa idrottsgrenar är mer publikdragande än andra.

Dessa får regelmässigt subventionera övriga idrottsgrenar. Trots att det

mesta arbetet inom idrottsorganisationerna bedrives frivilligt och oavlönat,

är det endast få idrottsföreningar som kan finansiera sin verksamhet med

tävlingsinkomster eller med sådana inkomster som erhålles vid av föreningarna

bedriven försäljning av olika slag av idrottsmärken. Det övervägande

antalet föreningar nödgas finansiera sin idrottsverksamhet genom

att arrangera nöjestillställningar av olika slag. Såväl vid idrottstävlingar

som vid nöjesarrangemang får idrottsorganisationerna betala nöjesskatt.

Från kommunernas sida brukar i vissa sammanhang nöjesskatten restilueras.

I enstaka fall — huvudsakligen då behållningen av nöjesbeskattade arrangemang

är avsedd att användas för anläggande av idrottsplats e. d. —

medges även restitution av den statliga delen av nöjesskatten. Såsom idrotten

är organiserad kommer ett bibehållande av nöjesbeskattning i samband med

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 3t år t957

idrottstävlingar i fråga om den del av bruttointäkterna som överstiger 2 000

kr. att i betydande utsträckning gå ut över mindre föreningar. Bland dem

som härigenom kännbart kommer att drabbas av nöjesskatt är specialidrottsförbunden.

Dessa arrangerar i allmänhet alla landskamper. Det är

också regel att de själva omhänderhar arrangerandet av mästerskapstävlingar.

Inkomsterna av förbundets tävlingsarrangemang användes i huvudsak

för instruktion och propaganda samt för anskaffande av idrottsmateriel.

Det förslag som framlagts av departementschefen är ägnat att i väsentlig

utsträckning underlätta möjligheterna för idrottsföreningar att bedriva sin

verksamhet. Motionärerna finner sig emellertid böra föreslå en utvidgningav

rätten till skattefrihet och vill därvid starkt understryka den principiella

synpunkten. Idrottsföreningarna intar en speciell ställning bland de

ideella organisationerna, i det att tävlingarna utgör en integrerande del av

idrottsverksamheten, samtidigt som de är inkomstbringande. Enligt hittills

gällande bestämmelser har schacktävlingar direkt undantagits från nöjesbeskattning.

I propositionen föreslås nu att även bridgetävlingar skall hänföras

till denna kategori. Samma skäl måste även gälla beträffande idroltstävlingar.

I samtliga tre fall är del fråga om en verksamhet där tävlandet

ingår såsom ett så väsentligt moment i den ideella verksamhet varom det

är fråga att specialundantag är motiverade.

Till stöd för yrkandet att revyer bör jämställas med teaterföreställningar

i nöjesskattehänseende framhåller motionären i motionen 11:512 i

huvudsak följande. När det gäller gränsdragningen mellan teaterföreställningar

och revyer har i remissyttrandena över nöjesskatteutredningens betänkande

särskilt från länsstyrelsernas sida uttalats farhågor för tolkningssvårigheter.

Eu närmare bedömning av program och repertoar kommer att

bli nödvändig för att avgöra hur eu nöjestillställning av ifrågavarande art

skall behandlas i nöjesskattehänseende. Ett flertal länsstyrelser anser att

vissa revyföreställningar kan likställas med teaterföreställningar, vilket borde

medföra att de skulle befrias från nöjesskatt. — Tanken att likställa revyer

och teaterföreställningar omfattas även av flera intresseorganisationer, hl. a.

LO och TCO. Fackorganisationen Svenska Teaterförbundet anför i detta

sammanhang att nöjesskatten bidrar till svårigheter att uppnå rimlig ekonomisk

trygghet för de i teaterverksamheten engagerade. I de nordiska länderna

har utvecklingen gått mot ett borttagande av nöjesskatten för teaterverksamheten.

I Danmark tas skatt ut endast av varietéer och kabareter,

som i regel försiggår i samband med restaurangrörelse. En avsevärd förenkling

av problemet skulle vara att revy jämställes med teaterföreställning.

Motionärerna i motionen 11:5 13 framhåller, att enligt 1940 års

nöjesskatteförordning var beskattningen differentierad efter tre skilda taxor.

De nu till befrielse föreslagna tillställningarna hänfördes till den lägsta

taxan, taxa I, medan varieté- och kabaretföreställningar föll under taxa III,

som var den högsta. Begreppet »revy» förekom icke i lagtexten, men enligt

vedertagen praxis beskattades revyerna efter taxa I, i den mån de var att

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957

hänföra till teaterföreställningar. — 1954 års nöjesskatteutredning medgav,

att ett slopande av den nuvarande punkten a) i 3 § givetvis skulle komma att

medföra vissa gränsdragningssvårigheter gentemot revy-, kabaret- och varietéföreställningar,

som återfinns i punkt b), men hävdade att den praxis, som

på sin tid utvecklade sig i fråga om valet av taxa, kunde ge ledning för

bedömningen. Denna ståndpunkt har departementschefen intagit i propositionen,

där han även framhåller att svårigheter skulle uppstå, därest gränsen

flyttades, så att den droges mellan kabareter och varietéer å ena sidan

och cirkusföreställningar å den andra. De minsta svårigheterna torde utan

gensägelse uppstå, därest man till det skattefria området hänför samtliga

angivna föreställningar på teater. För den skillnad, som gjorts i propositionen

mellan revy- och teaterföreställning, finns icke någon konstnärlig motivering.

Eif bibehållande av nöjesskatten för dessa föreställningar innebär

icke heller något större skattebortfall, då av till 2,9 miljoner kronor beräknat

skattebortfall för all teaterverksamhet endast en mindre del influtit

från revyföreställningar. Varken finansiella skäl eller en kvalitetsbedömning

kan leda till annan bedömning av de relativt fåtaliga varieté- och kabaretföreställningarna

än vad gäller revyföreställningarna.

Som motivering för yrkandet att boxningssporten inte skall medges någon

inskränkning i nöjesskatteplikten åberopas i motionen 11:515 följande

uttalande i remissyttrandet från länsstyrelsen i Malmöhus län. Boxningen

skiljer sig från andra sport- eller idrottsgrenar därigenom, att den

i vissa lägen går ut på att tillfoga annan människa skada. Dess utövande

kan medföra bestående men för utövaren och är uppenbart ägnat att verka

förråande på publiken. Särskilt ungdomen är lättpåverkad av upplevelser

vid idrottstävlingar och dess idealbildning och verksamhetslust kan få eu

skev inriktning genom boxningen. Härigenom framstår boxningen såsom eu

mindre önskvärd idrottsgren. I och med detta bortfaller grunden för eu

välvillig behandling ur nöjesskattesynpunkt.

Biograf beskattningen

1 de likalydande motionerna 1:4 0 7 och 1 1:5 0 7 yttrar motionärerna

bl. a. F. n. finns 72 filmstudios med sammanlagt ca It 000 medlemmar

i vårt land. Man arbetar i syfte att sprida kunskap om filmen som

social och kulturell samhällsfaktor. Filmstudios söker också vidga intresset

för filmen som konstart och höja allmänhetens kvalitetsanspråk. Icke minst

genom sitt arbete bland studerande ungdom verkar filmstudios i smakfostrande

riktning. Visningarna täcker alltså ett bildningsbehov och icke ett

nöjesbehov, vilket särskilt bör beaktas vid bedömningen om nöjesskatt skall

utgå eller ej. Fimstudios verksamhet kan klart särskiljas från vanlig filmvisning.

Filmuthyrarna tillser, att filmstudieverksamheten icke menligt påverkar

deras kommersiella filmuthyrning. — Rent tekniskt lär det ställa sig

svårt att fastställa det belopp varå nöjesskatten skall beräknas, enär avgifter

inte erläggas per visning utan i form av eu medlemsavgift, vilken ju

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 3t år 1957

även inrymmer annat än visningskostnader. Det bör vidare anmärkas, att

skulle filmstudios nöjesbeskattas, kan man befara att de inte kan fortsätta

sin verksamhet, och härigenom skulle en bildningsinsats av hög angelägenhetsgrad

försvinna.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:4 0 8 och

II: 5 08 anföres bl. a., att biografbeskattningen är mycket kännbar inte

minst för landsbygdens folk. På landsbygden och i de mindre tätorterna får

biobesöket ofta utgöra ett substitut för storstädernas enligt nöjesskatteutredningens

förslag skattefria teaterföreställningar, musikaliska underhållningsarrangemang,

uppvisningar i konstnärlig dans och icke professionell

idrott. Med hänsyn härtill måste den av nöjesskatteutredningen förordade

lindringen i beskattningen för mindre landsbygdsbiografer med högst tre

föreställningar per vecka anses starkt motiverad. Eu särskild skattelindring

för landsbygdsbiograferna skulle utgöra ett verksamt medel att förbättra

finansieringsmöjligheterna för landsbygdens allmänna samlingslokaler.

— Med hänsyn till biografbeskattningens höjd i förhållande till skatten

för övriga nöjesarrangemang och den dominerande ställning biograferna

intar i fråga om nöjesverksamheten på landsbygden jämfört med de mera

differentierade och genom lindrigare beskattning stimulerade nöjes- och

förströelseformerna i städer och större tätorter synes det också skäligt att

skattelindringen för landsbygdsbiograferna utsträckes att gälla även sådana

biografer som ger högst fyra föreställningar per vecka. Sker inte denna

vidgning föreligger risk att många biografer skär ned antalet föreställningar

till tre och minskar antalet program per vecka från t. ex. två till ett.

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:418 och 11:517

har framhållit, att vid den omändring av principerna för stödet åt småbiograferna,

som propositionen innehåller, en sänkning skett av föreslaget stöd.

Motionärerna är övertygade om att nöjesskatteutredningen riktigt bedömt

småbiografernas allvarliga läge och deras betydelse för bygdens trivsel och

anser att nöjesskatterabatten per vecka bör vara 75 kronor. Den avvägning

i fråga om vilka biografer som skall erhålla föreslagen nöjesskatterabatt

har skett så, att samtliga småbiografer, som ger högst tre föreställningar

per vecka, frånsett barnmatinéer, erhåller rabatt. Det finns emellertid ett

antal, sannolikt ca 100 biografer, som ger fyra föreställningar per vecka

och som lockas att minska antalet till tre för att komma i åtnjutande av

föreslagen rabatt. Detta skulle innebära en given försämring för de orter,

på vilka barnbiografer av nämnda slag för närvarande finns. Föreslagen nöjesskatterabatt

bör enligt motionärernas mening utgå för alla biografer, som

ger fyra föreställningar eller mindre per vecka, frånsett barnmatinéer.

Avviker man från producentandelssystemet med dess förslag om 35-procentig

nöjesskatt och föreslår denna till 38 %, måste vissa i och för sig icke

avsedda verkningar uppkomma. Departementschefen har riktigt nog förklarat,

att 35-procentig generell nöjesskatt måste innebära, att en del biografer

får höjd nöjesskatt, men dessa betecknas såsom undantagsfall. Re
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957 17

dan vid ett biljettpris på kronor 1:50 uppnås jämvikt mellan den nu

gällande nöjesskatten och förslagets på 35 procent. Helt annorlunda blir

utfallet, om man räknar med 38 procent genomgående skatt. Då måste man

upp till ett prisläge på kronor 2:30 per biljett innan nöjesskatten börjar

sjunka i jämförelse med nu gällande skatt. På prislägen under 2: 20 uppstår

en försämring. Av en tillgänglig statistik för 618 av landets cirka 2 500

biografer framgår, att 285 skulle få höjd skatt. Av dessa ligger 22 i klass 3,

som ger 4—7 föreställningar per vecka, under det att resten befinner sig

bland landsbygdsbiografer, som ger tre eller mindre antal föreställningar

per vecka. Dessa besvärligheter undgås i huvudsak, om en sänkning av

nöjesskatten med ytterligare 1 % sker.

Eftersom filmstudios arbetar med medlemskort per år och visar äldre

film, som ur kvalitetssynpunkter är av särskilt intresse, torde något kringgående

av nöjesskatteförordningen, så att ordinär film visas i sådana sammanslutningar,

icke vara att befara. Dessa studios har enligt motionärernas

mening en mycket stor betydelse för spridande av känslan för socialt och

konstnärligt kvalitativ film. Motionärerna anser därför att nöjesskatt icke

skall uttagas på filmstudios.

I de likalydande motionerna 1:419 och 11:516 anför motionärerna

vissa erinringar mot de betänkligheter departementschefen anfört

mot nöjesskatteutredningens förslag om producentstöd till svensk film. Rörande

invändningen att förslaget skulle innebära en permanentning av filmstödet

anföres bl. a. Några hinder mot att tidsbegränsa beslutet, t. ex. till

den 1 juli 1960, finnes inte, om så skulle anses angeläget. Det kan t. o. in.

vara en fördel, eftersom man därmed under en försökstid skulle få tillgång

till ett mycket exakt material angående produktionen och visningsförliållandena

genom de redovisningar, som måste ske till kontroll- och fördelningsorgan.

Den svenska filmproduktionens allvarligaste svårigheter i

ekonomisk mening började med den kraftiga höjningen av nöjesskatten på

biograferna den 1 juli 1948. Denna höjning, som betingades av statsfinansiella

skäl och då sades vara temporär, medförde två ogynnsamma verkningar,

dels sjönk frekvensen på biograferna med cirka 8 procent, vilket i

stort sett inte återhämtats förrän 1954, dels medförde progressiviteten —

vilket även proportionaliteten gör men med mindre styrka — alt priserna

inte kunde anpassas till kostnadsutvecklingen. Motionärerna har den meningen,

att så länge nöjesskatten på biograferna är så hög — progressivt

eller proportionellt — kan korrektiva åtgärder icke undvikas. Några betänkligheter

emot en permanentning av stödet, så länge riksdagen vill bibehålla

denna höga nöjesskattebelastning, som är näst högst i världen, kan icke

finnas.

Gentemot påståendet att utredningens förslag skulle innebära en höjning

av filmstödet yttrar motionärerna i huvudsak följande. I propositionen anföres,

att utredningen beträffande branschens ekonomiska läge bygger på

1954 års lönsamhetsutredning, vilken sålunda enligt utredningens mening

2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 34

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957

skulle motivera dess ställningstagande. Motionärerna har för^ssat sig om

att denna lönsamhetsundersökning under kontroll av auktoriserade revisorer

förts fram ända till år 1956. Eftersom resultatet enbart utvisar en ytterligare

försämring har nöjesskatteutredningen, som ägt kännedom om även

denna senare del av undersökningen, inte ansett sig behöva ändra på sin

förut grundade uppfattning. Den höjning av biograf biljettpriserna, som

genomfördes andra halvåret 1956, avsåg att i första hand kompensera branschen

som helhet för under året inträffade lönekostnadsstegringar. Eftersom

höjningarna i huvudsak sker på biljettprisbelopp över en krona kommer

det allmänna att i extra nöjesskatt erhålla cirka 7,5 milj. kronor. Den

svenska produktionen erhåller mindre än 1 000 000 kronor, vilket lär vara

mindre än kostnadsstegringarna. Man får också ta i beaktande, att föreslagna

lättnader i nöjesskatten innebär en minskning av nu utgående producentstöd

på cirka 250 000 kronor.

Det torde icke råda något tvivel om att de uppgivna tekniska bristerna

i förslaget icke är av den storleksordningen, att de icke skulle ha kunnat

eller kan undanröjas vid en sedvanlig lagteknisk överarbetning. Uttalanden

speciellt i remissutlåtandena att det föreslagna systemet är svåradministrerat

synes bero på bristande kännedom om branschens förhallanden. Svexige

är ett av de få länder i världen, där varje biograf biljett är underkastad branschens

gemensamma kontroll genom Filmägarnas kontrollförening. Detta

organ skulle också enligt planen handha det tekniska arbetet. Det torde från

detta organs sida vara utomordentligt enkelt att vid sidan om den nuvarande

distributionen och kontrollen av varje biograf biljett i landet även handha

inkassering och kontroll av den föreslagna tilläggsavgiften på tio öre.

Propositionens uttalande om att enighet inte kunnat uppnås trots förhandlingar

mellan de enskilda intressena i systemet är överraskande. Det föreligger

enhälliga beslut av biografbranschens organisationer om anslutning

till producentsystemet. Måhända avses med uttalandet om bristande enighet

det förhållandet, att utredningen föreslagit att 1/4 av inflytande medel

skall anvisas till specialkvoten för stöd åt andra behjärtansvärda filmangelägenheter,

såsom kvalitetsfilmer o. s. v., under det att producentföreningen

hävdat att denna andel borde stanna vid 1/5. Att märka är att utredningen

då förutsatt, att dessa medel skulle minskas med sin del av kostnaderna

för systemets administration, vilket föreningen icke avsett i sitt alternativ.

Därigenom minskas skillnaden i verkligheten så väsentligt, att enighet på

denna punkt torde kunna uppnås utan svårighet.

Vidare anför motionärerna, att på senare år åtskilliga europeiska länder

med större språk- och publikområden än Sverige nödgats lagstiftningsvägen

införa importrestriktioner för utländsk film eller andra åtgärder i avsikt

att stödja den inhemska produktionen. Detta är fallet bl. a. i England,

Frankrike och Italien. Sådana åtgärder försvårar export av svensk film

till dessa länder. Då producentandelssystemet innebär en frivillig överenskommelse

även med de utländska filmintressena torde det vara uppenbart,

att riksdagen har anledning att fästa det största avseende vid förslaget. Att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3i år 1957 19

beslut fattas nu och icke 1959 är betydelsefullt också ur den synpunkten,

att förslaget i dag kan antas av dessa parter. Huruvida detta kan ske 1959,

då televisionen i landet fått en betydligt större utbredning än nu med sannolika

minskningar i biograffrekvens och filminkomst är icke så helt givet.

Den pågående amerikanska filmkrisen är här icke utan betydelse. Förslaget

innebär ju också en lösning av de angelägna och av riksdagen tidigare

diskuterade frågorna om stöd åt kvalitetsfilm, åt produktion av svensk barnfilm,

kort- och dokumentärfilm samt åt forskning rörande t. ex. barns reaktion

på film samt åt export av svensk film.

Till stöd för yrkandet i motionen 1:422 anföres följande. När det

gäller att i många landsortssamhällen och kommuner skapa förutsättningar

för en ökad trivsel, till förmån för en gynnsam befolkningsutveckling för

landsbygden i sin helhet, så har de mindre landsortsbiograferna sin stora

betydelse. Detta motiverar väl en lindring i nöjesbeskattningen av de biografer

i allmänhet som finns på rena landsbygden då dessa ofta brottas med

ekonomiska svårigheter. 1954 års nöjesskatteutredning har uppmärksammat

detta spörsmål samt för den berörda kategorien föreslagit skattefrihet

för ett intäktsbelopp av högst 200 kronor per vecka. — De skäl som av utredningen

anförts till stöd för denna skattelindring synes mig lika väl motivera

att skattefrihet åtnjutes för ett intäktsbelopp av högst 400 kronor per vecka.

1 enlighet härmed torde i förordningen införas en bestämmelse av innebörd

att anordnare av biografföreställningar vid redovisning av nöjesskatt må

göra avdrag för skattebelopp av högst 120 kronor för vecka, varunder högst

sex sådana föreställningar, barnmatinéer oräknade, ägt rum på ett och samma

visningsställe.

Till stöd för yrkandet, att skattesatsen skall sänkas till 35 procent anföres

i motionen 11:512. Frågan om sänkning av biografnöjesskatten

har aktualiserats genom krisen bland landsortsbiograferna. När den

svenska televisionsverksamheten kommer i gång kan man befara en allmän

nedgång i intäkterna på biografbiljetter. I de länder, där man har en

mångårig erfarenhet av televisionsprogrammens inverkan på biografbesöken,

har det visat sig att biobesöksfrekvensen minskat de första åren ända

till 20—25 procent. I England och Frankrike har biografskatten varit föremål

för upprepade skattesänkningar. I Frankrike var skatten sålunda i genomsnitt

43 procent år 1946 men år 1955 endast 32 procent. Liknande skattereduceringar

har gjorts i England, där skatten på biografföreställningar nu

utgår med 31,3 procent. I England förberedes ytterligare sänkning av biografskatten.

En etappvis sänkning av biograf skatten synes vara motiverad.

I stället för den nuvarande progressiva skatteskalan föreslås därför införande

av en enhetlig skattesats om 35 procent. Höjningen av biljettpriserna

under 1956 torde tillföra statskassan ytterligare ca 6 milj. kronor per år.

En fortsatt bård beskattning kan förorsaka minskad produktion och kvalitelsförsämring

av svensk film.

Motionären anser vidare, all utredningens förslag rörande producentandelssystemet

blir föremål för ytterligare överväganden.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1957

Utskottets yttrande

I den förevarande propositionen, som grundar sig på ett av 1954 års nöjesskatteutredning

avgivet betänkande, föreslås vissa partiella reformer i nöjesbeskattningen.

Förslagen syftar i huvudsak till att åstadkomma lättnader

och förenklingar i beskattningen och berör bl. a. bestämmelserna om nöjesskattebefrielse,

restaurangdansbeskattningen och beskattningen av biografföreställningar.

Utskottet behandlar de olika frågorna var för sig och börjar

med spörsmålet om nöjesskattebefrielse.

Nöjesskattebefrietse

Enligt gällande bestämmelser utgår nöjesskatt i princip för alla nöjesbetonade

tillställningar i den mån allmänheten äger tillträde mot avgift.

Nöjesskatteförordningen medger emellertid i begränsad omfattning befrielse

helt eller delvis från skyldighet att utgöra nöjesskatt. Vissa slag av tillställningar

är sålunda undantagna från beskattning. Vidare åtnjuter bl. a. ideella

och samlingslokalägande organisationer skattebefrielse i större eller mindre

utsträckning för av dem anordnade nöjestillställningar. Skattebefrielse kan

slutligen medges, när behållningen av en nöjestillställning skall gå till välgörande

eller liknande ändamål.

Inledningsvis vill utskottet framhålla att de från olika håll framförda yrkandena

om ytterligare skattelättnader i förevarande hänseende måste vägas

mot statens och kommunernas intresse av att skatteutfallet inte påverkas

i alltför hög grad. Som departementschefen anfört är emellertid den nuvarande

ordningen så föga tillfredsställande att de betänkligheter, som eljest

i dagens ekonomiska läge kan hysas mot lättnader i konsumtionsbeskattningen,

bör få stå tillbaka.

I propositionen föreslås skattefrihet för vissa slag av nöjen, som nu beskattas.

Sålunda förordas att vissa slag av sceniska och musikaliska

framträdanden befrias, nämligen teaterföreställning, musikunderhållning,

litterär underhållning och uppvisning i konstnärlig dans.

Vid remissbehandlingen av nöjesskatteutredningens betänkande, vilket

innehöll förslag om skattebefrielse för nyss angivna tillställningar samt för

idrottstävlingar o. dyl., framfördes betänkligheter mot att från beskattning

undanta nöjestillställningar av olika slag, vilket kunde medföra, att nöjesskatten

ändrar karaktär. Häremot erinrar departementschefen att redan

enligt gällande bestämmelser tillställningar av vissa slag är undantagna från

skatteplikt. Utskottet delar departementschefens uppfattning, att bestämmelserna

om nöjesskatt bör medge tämligen vidsträckta undantag. I den mån

grunden för en undantagsbestämmelse är den att tillställningen till sin art

bedömes såsom kulturellt värdefull eller eljest önskvärd från allmänna synpunkter,

synes det i och för sig riktigt att föreställningen som sådan undantas

från skatteplikt; det är genom föreställningens art som en skiljelinje

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1057

21

kan uppdrag mot den utpräglat kommersiella nöjesverksamhet som i första

hand bör drabbas av nöjesskatt.

Beträffande den föreslagna skattefriheten i fråga om sceniska och musikaliska

framträdanden bar departementschefen anfört att det här närmast

är fråga om att genom lättnad i nöjesbeskattningen stödja en verksamhet,

vars kulturella värde sedan länge varit allmänt erkänt och som i

annan form åtnjuter stöd från det allmänna. Det är mot bakgrunden härav

som man får se den i propositionen intagna ståndpunkten att undanta exempelvis

teaterföreställningar från beskattning, medan däremot revy-, kabaret-

och varietéföreställningar alltjämt ansetts böra beskattas.

Frågan om skattefrihetens omfattning behandlas i vissa motioner. I motionen

II: 512 pekas på de svårigheter, som gränsdragningen mellan teateroch

revyföreställningar kan komma att medföra. Motionären anser, att en

avsevärd förenkling av problemet skulle vinnas, om man i förevarande hänseende

jämställer revyer med teaterföreställningar. I motionen 11:513 hävdas,

att någon större skillnad i konstnärligt hänseende mellan här berörda

slag av föreställningar knappast föreligger. Motionärerna yrkar fördenskull,

att revy-, kabaret- och varietéföreställningar, som äger rum på teater, befrias

från nöjesskatt.

Även om man i detta sammanhang kan nödgas godtaga tämligen schablonmässiga

regler, hyser utskottet den uppfattningen, att skattefriheten i princip

bör dikteras av föreställningens kulturella och konstnärliga halt. Det skall

inte bestridas, att revy-, kabaret- och varietéföreställningar kan vara konstnärligt

värdefulla och att den intellektuella behållningen av t. ex. en revy,

när den är som bäst, kan vara större än vad som är fallet med enklare operetter

och farser. Allmänt sett torde emellertid revyer, liksom även kabaretoch

varietéförställningar, i första hand vara inriktade på att skänka besökaren

förströelse. Utskottet ansluter sig således till departementschefens

uppfattning, att det här rör sig om vad man kan kalla typiska nöjeslillställningar.

I propositionen behandlas utförligt gränsdragningen mellan teater- och

andra föreställningar, som föreslås bli skattefria, samt revy-, kabaret- och

varietéföreställningar. I likhet med departementschefen finner utskottet, att

de befarade gränsdragningssvårigheterna knappast skulle bli mindre, om

skattefriheten utsträcktes att gälla även revyer respektive kabaret- och

varietéföreställningar.

Även om man enligt utskottets mening inte bör överdriva dessa svårigheter,

står det dock klart, att man vid den praktiska tillämpningen kan komma

att stöta på svårbedömbara gränsfall. De av departementschefen uppdragna

skiljelinjerna mellan å ena sidan teater och musikunderhållning —

däri inbegripet operett- och balettföreställningar — samt å andra sidan revyer,

kabareter och varietéer o. s. v. synes ägnade att ge eu viss ledning vid

bedömningen.

Av det ovan sagda framgår, att utskottet biträder departementschefens

förslag i förevarande del, innefattande ändringar i 1—3 §§ förordningen om

nöjesskatt. Utskottet avstyrker således de i ämnet väckta motionerna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets betänkande nr 3i år 1957

Om teaterföreställningar och annan scenisk underhållning i enlighet med

vad utskottet förordat undantas, blir undantagsbestämmelsen i 13 § för de

kungliga teatrarna ej längre erforderlig. Vad gäller musikunderhållning

delar utskottet departementschefens uppfattning, att nöjesskatt efter den

föreslagna ändringen inte heller skall utgå vid spelning på s. k. automatgrammofoner.

Idrotts- och andra ideella organisationer åtnjuter enligt

gällande bestämmelser viss skattelättnad. För tillställningar, som anordnas

av dylik organisation, behöver nöjesskatt således endast erläggas i

den mån skatten för varje tillställning överstiger 150 kronor, motsvarande

1 000 kronor i biljettintäkter. Möjligheten att erhålla sådan skattelindring

är emellertid begränsad; den gäller nämligen inte tillställningar, i vilka till

huvudsaklig del ingår dans eller marknads- och tivolinöjen eller biografföreställning

med undantag för sådan filmförevisning, som genom sitt ämnesval

är ägnad att direkt främja organisationens syfte.

Gällande begränsningar med avseende på tillställningens art har medfört,

att vissa organisationer inte alltid får åsyftad skattelättnad. Särskilt

kännbara torde konsekvenserna ha varit för de samlingslokalägande organisationerna.

Utskottet vill erinra om att redan 1952 års bevillningsutskott

i sitt betänkande nr 18 i anledning av motionsvis framförda yrkanden om

ökade skattelättnader för dylika organisationer förordade en översyn av bestämmelserna

i 15 § nöjesskatteförordningen. Därvid framhöll utskottet

emellertid, att utgångspunkten borde vara en lika behandling i skattehänseende

av samtliga de i 15 § avsedda organisationerna.

Sedermera har långt gående yrkanden framförts om vidgade möjligheter

till nöjesskattebefrielse, bl. a. till förmån för idrottsrörelsen. Från nöjesskatteutredningens

sida föreslogs, att uppvisningar och tävlingar i icke professionell

sport, idrott och gymnastik helt skulle fritas från nöjesskatt. Vidare

ansåg utredningen att ideella organisationer i allmänhet borde tillerkännas

befrielse enligt reglerna i 15 § även för nöjestillställningar, som till

huvudsaklig del bjuder på dans samt marknads- och tivolinöjen. Någon höjning

av det belopp, varmed skattebefrielse åtnjutes, ansåg utredningen sig

däremot inte böra föreslå.

Departementschefen framhåller att det föreligger ett starkt behov av lättnader

för de ideella organisationerna i fråga om nöjesskatten och att detta

inte minst gäller idrottsrörelsen. Han anser sig dock inte kunna biträda utredningens

förslag om fullständig skattebefrielse för idrottstävlingar. I stället

förordar han ett annat alternativ. För de mindre idrottsföreningarna och

övriga ideella organisationer skulle det nämligen enligt departementschefens

åsikt vara av större värde, om de genom höjning av 150-kronorsgränsen i

15 § kunde tillgodogöra sig mera av intäkterna från nöjestillställningar som

de anordnar till stöd för sin verksamhet. Tyngdpunkten i den skattelättnad

som nu kan medges borde därför läggas på att tillgodose de nu nämnda organisationernas

behov i stället för att en betydande de! av det skattebelopp,

från vilket det allmänna avstår, skulle reserveras för att göra de mest publik
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957 23

dragande sport- och idrottsevenemangen helt skattefria. I enlighet härmed

förordas i propositionen att gränsen för skattebefrielse enligt 15 § bestämmes

till 300 kronor, vilket innebär att biljettintäkter t. o. m. 2 000 kronor

för varje tillställning skulle bli skattefria.

I de likalydande motionerna I: 420 och II: 518 framhålles, att det förslag

som framlagts av departementschefen är ägnat att i väsentlig utsträckning

underlätta för idrottsföreningar att bedriva sin verksamhet. Motionärerna

framhåller emellertid att idrottsföreningarna intar en särställning bland

de ideella organisationerna i det att idrottstävlingar utgör en integrerande

del av deras verksamhet. Dessa tävlingar bör därför vara helt skattefria.

Motionärerna yrkar, att amatöridrottstävlingar undantas fian beskattning.

Avgränsningen mot den professionella idrotten föreslås av motionärerna

skola ske efter samma grunder, som numera tillämpas i fråga om bevillningsavgiften.

Förslaget om en höjning av det s. k. taket i 15 § synes innebära en tillfredsställande

lösning för de ideella organisationerna i allmänhet. Av dem

anordnade tillställningar kan härigenom beräknas bli obeskattade i flertalet

fall. För idrottsorganisationerna ställer det sig i viss mån annorlunda.

Från idrottsrörelsens sida har med skärpa framhållits, att man har största

intresset för de egentliga idrottsarrangemangen. Anordnandet av nöjestillställningar

får ses som en utväg, nödvändig att tillgripa för att därigenom

anskaffa medel för verksamhetens bedrivande. Härav följer, att idrottsrörelsen

skulle vara mera betjänt av ökade möjligheter till skattebefrielse för

idrottstävlingar än av en uppmjukning av 15 § på sätt departementschefen

föreslagit, även om denna uppmjukning är av icke ringa betydelse för idrottsrörelsen

ur ekonomisk synpunkt.

Enligt utskottets mening talar vissa skäl för att amatöridrottstävlingar

bör vara helt skattefria. Sålunda har idrotts tävlingarna betydelse för att

stimulera ungdomen till ökad idrottsutövning. I många fall skulle säkerligen

det eventuella ytterligare överskott av ett idrottsevenemang, som kan

följa vid befrielse från nöjesskatt, användas till att främja utövandet av

andra mindre publikdragande idrottsgrenar.

Ä andra sidan torde inte kunna bestridas att idrottstävlingar enligt ett

allmänt betraktelsesätt utgör nöjestillställningar. Det kan också erinras om

att en fullständig skattebefrielse i främsta rummet skulle gynna de idrottsföreningar,

som redan nu arbetar under relativt goda ekonomiska villkor.

Vidare finns det — som framhållits vid remissbehandlingen — former av

sport, som knappast förtjänar uppmuntran från det allmännas sida i form

av nöjesskattebefrielse.

Man kan enligt utskottets mening i detta sammanhang inte heller bortse

från kommunernas berättigade intresse att ej erhålla alltför stor minskning

av skatteintäkterna. Som det nu är avstår kommunerna i stor utsträckning

nöjesskattemedel till förmån för den lokala idrottsverksamheten såväl

anslagsvägen som genom investeringar i idrottsanläggningar av olika slag.

Att dessa medel först inbetalas till kommunen i form av nöjesskatt har den

fördelen att de kan tilldelas de ändamål som finnes mest angelägna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957

Av dessa skäl finner sig utskottet inte kunna biträda yrkandena om fullständig

skattebefrielse för idrottstävlingar.

Med hänsyn till de speciella förhållanden som gäller för idrottsrörelsen

har utskottet emellertid ansett sig böra föreslå en differentiering av de tillställningar,

som anordnas av de ideella organisationerna på så sätt att det

skattefria beloppet höjes då fråga är om idrottstävlingar. Dylika tillställningar

bör enligt utskottets mening kunna lämnas obeskattade till den del

skatten för varje tävling inte överstiger 700 kronor.

En sådan differentiering torde knappast behöva föranleda nämnvärda

tolkningssvårigheter. Den större skattelättnaden bör endast gälla idrottsliga

uppvisningar och tävlingar som anordnas av i 15 § omnämnd ideell organisation.

Nuvarande bestämmelser om skattelindring gäller alla idrottstävlingar,

som anordnas av ideella organisationer. Det har knappast heller funnits

anledning att från bestämmelsernas tillämpning undantaga någon form av

sport eller idrott. Det behöver inte befaras att höjningen av taket föranleder

till att de i 15 § omnämnda ideella organisationerna i någon större omfattning

kommer att anordna uppvisningar eller tävlingar mellan professionella

utövare. Någon skillnad synes därför inte behöva göras t. ex. mellan

professionella och icke professionella tillställningar.

Utskottet uppskattar den ökning av skattebortfallet, som blir följden av

den förordade ändringen av departementschefens alternativ, till ca 0,5 milj.

kronor per år.

I detta sammanhang torde få uppmärksammas några frågor av mera speciell

natur. I motionen II: 515 yrkas sålunda att boxningssporten inte tillerkännes

några som helst lättnader i nöjesbeskattningen.

Utskottet får i anledning av motionen erinra om att frågan om boxningssportens

skadeverkningar varit föremål för behandling vid 1955 års riksdag,

som i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställde om utredning bl. a. i syfte

att klarlägga boxningssportens skadeverkningar. I anledning härav uppdrog

Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen att verkställa ifrågavarande utredning.

Emellertid har en sådan utredning befunnits vara så kostnadskrävande, att

det ansetts böra få anstå tills vidare med dess verkställande. Även om det

senare skulle visa sig att motionärens inställning till boxningssportens berättigande

kan ha fog för sig, kan det enligt utskottets uppfattning ifrågasättas

om en diskriminering i nöjesskattehänseende bör begagnas som medel

för att bekämpa utövandet av viss verksamhet. Utskottet avstyrker därför

den förevarande motionen.

Slutligen må nämnas att till utskottet inkommit framställningar om utvidgning

av tillämpningsområdet för 15 §. Sålunda anhåller Sveriges motorfederation

om ett uttalande från utskottets sida, att motorklubbar skall

anses utgöra sådana ideella organisationer, som avses i nämnda paragraf.

I en annan framställning yrkas att modellsportens organisationer skall tillerkännas

befrielse helt eller delvis från skyldighet att utgöra nöjesskatt för

sina uppvisningar och tävlingar.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957 25

Propositionen innehåller inte något förslag till ändring med avseende på

kretsen av de organisationer, som åtnjuter skattelindring enligt 15 §. Det

föreligger enligt utskottets mening inte heller anledning att nu vidtaga någon

ändring på denna punkt.

Utskottet biträder departementschefens förslag att i nöjesskattehänseende

likställa bridgetävlingar med schacktävlingar.

Emot förslaget att från beskattning undantaga s. k. skoldanser har

utskottet intet att erinra.

Medverkan av företagare i nöjesbranschen

Enligt 16 § nöjesskatteförordningen äger länsstyrelsen medge befrielse

från nöjesskatt, om behållningen av en tillställning uteslutande skall användas

för välgörande eller allmännyttigt ändamål. Tillämpningen av nämnda

författningsrum bär föranlett viss tvekan i fråga om nöjestillställningar,

som anordnas under medverkan av företagare i nöjesbranschen. Den mellan

parterna träffade uppgörelsen har i dylika fall tillmätts avgörande betydelse

för frågan om nöjesskattebefrielse. Där behållningen endast till viss del

skall användas för välgörande eller allmännyttigt ändamål, må befrielse

nämligen medges från motsvarande del av nöjesskatten. Åtskillnad har därvid

ansetts böra göras mellan å ena sidan det fall, då nöjesföretagare medverkar

mot andel i intäkterna, och å andra sidan det fall, då företagaren för

sin medverkan erhåller till beloppet bestämd ersättning. Som regel har befrielse

medgivits, då medverkan skett mot bestämd ersättning men däremot

inte då företagaren erhållit andel av intäkterna.

1952 års bevillningsutskott fann att detta förhållande inte kunde anses

tillfredsställande och uttalade att en översyn av nöjesskatteförordningen

borde ske även i angivna avseende. Nöjesskatteutredningen föreslog i anledning

härav en kompletterande bestämmelse av innebörd att beslut om

nöjesskattebefrielse skulle avse inträdes- eller därmed likställda avgifter

från samtliga vid tillställningen förekommande anordningar, även om annan

person mot bestämd ersättning eller andel i inflytande intäkter e. d. tillhandahållit

anordningarna eller vissa av dem.

Departementschefen har efter prövning av utredningens förslag funnit

att den föreliggande frågan inte kan lösas om ej länsstyrelserna får befogenhet

att mera fritt pröva frågan, med vilket belopp befrielse i varje särskilt

fall bör medges. Med utgångspunkt från den behållning som — utan avdrag

för nöjesskatt — är avsedd att tillfalla det allmännyttiga eller välgörande

ändamålet, bör det enligt propositionen ankomma på länsstyrelsen att beräkna

en häremot svarande skälig bruttointäkt och därpå belöpande nöjesskatt.

Därvid bör beaktas förhållandet mellan de intäkter, som tillfaller anordnaren

och den medverkande företagaren, respektive eventuell fast ersättning

till den senare, publiktillströmningen och andra omständigheter som

påverkat förhållandet mellan nettointäkten och bruttointäkten.

I enlighet härmed föreslås i propositionen eu ändring av 16 §. Om behåll
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr år 1957

ningen av en nöjestillställning skall användas för välgörande eller allmännyttigt

ändamål, skall det ankomma på länsstyrelsen att efter hörande av

vederbörande kommun medge befrielse från nöjesskatt med belopp som finnes

skäligt med hänsyn till storleken av behållning, som skall tillfalla sådant

ändamål, och övriga förekommande omständigheter. Nöjesskattebefrielse

skall dock alltid, om förutsättningar för sådan i övrigt föreligger, medges

med minst 30 procent eller — om kommunen avstyrkt befrielse — 15 procent

av den nettointäkt som skall tillfalla det uppgivna ändamålet. Nettointäkten

skall härvid upptagas utan avdrag för erlagd nöjesskatt.

I likhet med departementschefen finner utskottet det mindre lämpligt att

frågan om nöjesskattebefrielse enligt 16 § i nu berörda fall blir beroende av

i vilken form ersättning utgår till den medverkande företagaren. Såvitt utskottet

kunnat finna synes departementschefens förslag utgöra en lämplig

lösning av föreliggande problem. Utskottet tillstyrker således förslaget.

Vid medgivande av skattebefrielse har länsstyrelserna i vissa fall krävt

att behållningen eller viss del därav insattes å spärrat konto. Departementschefen

har i propositionen förklarat sig inte ha något att erinra mot denna

praxis. Utskottet vill understryka nödvändigheten av att viss kontroll sker

att behållningen kommer de uppgivna ändamålen till godo. I de fall, då särskild

anledning till annat inte föreligger, bör enligt utskottets mening vara

tillfyllest att kräva att ett belopp motsvarande nöjesskatten spärras.

Restaurangdansbeskattningen

Enligt gällande bestämmelser skall nöjesskatt erläggas för varje nöjestillställning,

till vilken allmänheten äger tillträde mot avgift. För beskattningen

av den s. k. restaurangdansen har emellertid särskilda regler utformats,

som tar sikte på de fall, då avgift för tillträde till en danstillställning inte

uppbäres eller uppbäres med lågt belopp. I dylika fall beräknas skatten på

fingerade inträdesavgifter. Skatten är avsedd att uttagas av sådana restauranggäster,

som deltar i dansen. Det är närmast svårigheterna att skilja på

dansande och icke dansande gäster och de konsekvenser, som detta för med

sig, som föranlett yrkanden om en ändring av bestämmelserna. I propositionen

förordas främst med hänsyn till tillämpningssvårigheterna att bestämmelserna

i 5 och 8 §§ nöjesskatteförordningen om beskattning av danstillställningar

på restaurang skall upphävas. Det framhålles även att intäkterna

av denna beskattning blivit avsevärt lägre än man från början räknat med.

Det kan i detta sammanhang erinras om att 1952 års bevillningsutskott

för sin del inte var berett att förorda ett avskaffande av restaurangdansbeskattningen

för sprit- och vinrestaurangernas del. Med den omfattande utredning,

som nu föreligger, kan frågan emellertid sägas ha kommit i ett annat

läge. Det har tydligt framgått, att de förut angivna olägenheterna inte

kan avlägsnas, om beskattningen bibehålies. Under dessa förhållanden får

valet stå mellan att bibehålla beskattningen trots de olägenheter i olika av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1957 2/

seenden den för med sig eller att avskaffa densamma. Enligt utskottets me

ning talar övervägande skäl för skattens avskaffande, varför utskottet tillstyrker

propositionen i denna del.

Omläggning av biografbeskattningen

Till skillnad från nöjesskatten i övrigt är skatten på biografbiljetter progressiv

och utgår med 30 procent, om biljettpriset inte överstiger en krona,

och eljest med 30 procent av en krona och 45 procent av återstoden av bi - i ettpriset Biograf nöj esskattens konstruktion och storlek får bl. a. till toljd,

att en i och för sig motiverad höjning av biljettpriserna måste bli avsevart

större än den kostnadsstegring, som avses skola täckas, aven om man bor - ser från prishöjningens negativa inverkan på publikfrekvensen. Skattens

verkningar i berörda hänseende påtalades vid behandlingen av fragan om

fortsatt stöd åt den svenska filmproduktionen våren 1955 och det uppdrogs

sedermera åt nöjesskatteutredningen att undersöka möjligheterna till en sadan

omläggning av nöjesskatten, att en höjning av biograf biljettpriserna i

hö«re grad skulle kunna komma filmproducenterna till godo.

De av nöjesskatteutredningen vidtagna undersökningarna visade emellertid

att det inte var möjligt att finna en praktisk form for en mera radikal

omläggning. För de svenska filmproducenterna skulle en ur fiskaliska synpunkter

godtagbar omläggning för övrigt inte medföra mera avsevärda fordelar-

deras andel av en eventuell prishöjning skulle under alla förhållanden

bli jämförelsevis obetydlig. För att i någon mån underlätta prishöjningar

i framtiden föreslog utredningen emellertid, att den progressiva skatteskalan

skulle ersättas med en proportionell skattesats.

Utredningen föreslog vidare en sänkning av den effektiva skattesatsen i

samband med slopandet av den progressiva skatteskalan. Med hansyn till

att den genomsnittliga skattebelastningen, enligt verkställda undersökningar,

uppgick till omkring 38,3 procent av bruttointäkterna borde skattesatsen,

om det allmännas nöjesskatteinkomster skulle lämnas i det väsentliga orubbade,

bestämmas till 38 procent. Utredningen föreslog emellertid en skattesats

av 35 procent, vilket beräknats medföra ett skattebortfall av ca o,o

milj kronor per år. Avsikten härmed var att skapa förutsättningar för ett

genomförande av utredningens förslag att ersätta det nuvarande statliga

producentstödet, som gäller intill utgången av juni månad 1959 och beräknas

kosta ca 3 milj. kronor per år, med ett mera permanent sådant.

Departementschefen biträder utredningens förslag i vad det avser eu övergång

från progressiv till proportionell beskattning. I fråga om skatteuttaget

delar departementschefen utredningens uppfattning, att en reell sänkning av

skatten bör genomföras endast under förutsättning, att filmproducentstödet

omlägges enligt de föreslagna riktlinjerna. Emellertid har departementschefen

_av skäl som kommer att beröras i det följande — ansett frågan om

fortsatt sådant stöd enligt ändrade grunder inte nu böra upptagas till prov
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1957

ning. Under sådana förhållanden förordar departementschefen att skattesatsen

fastställes till 38 procent.

I vissa motioner har yrkanden framförts om en sänkning av skatten på

biografföreställningar. I de likalydande motionerna I: 418 och II: 517 pekas

på den skatteskärpning i vissa biljettprislägen, som blir en följd av departementschefens

förslag. Dessa verkningar skulle enligt motionärerna i huvudsak

kunna undvikas, om skatten sänkes med ytterligare en procent. Så länge

det av utredningen förordade s. k. producentandelssystemet inte är genomfört,

föreslås skattesatsen därför skola utgöra 37 procent. I motionen II: 512

förordas en etappvis genomförd sänkning av biograf nöj esskatten, varvid

skattesatsen till en början bör bestämmas till 35 procent.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att biograf nöj esskatten

bör vara proportionell, vilket är ägnat att minska verkningarna av den nuvarande

marginalskatten. Visserligen skulle en sådan omläggning om den

inte förenas med en större sänkning av skatteuttaget medföra en höjning av

skatten på billigare biljetter, men det bör beaktas att biljettpriserna numera

i regel ligger så högt även för de mindre biograferna, att övergången till en

proportionell skattesats endast i mindre omfattning torde komma att leda

till en skärpt beskattning.

De verkningar, varom här är fråga, inträder i större eller mindre utsträckning

föi alla skattesatser över 30 procent. Även med de i motionerna föreslagna

skattesatserna skulle dylika konsekvenser inte kunna undvikas. Utskottet

finner därför detta förhållande inte i och för sig kunna utgöra skäl

för ett bifall till föreliggande motioner.

Vid fastställande av skatteprocenten torde enligt utskottets mening beaktas

att skattebelastningen bör bli i huvudsak densamma som nu. Frågan om

skattelättnader för de mindre biograferna avses skola lösas i annan ordning

och vad de svenska filmproducenterna beträffar innebär departementschefens

förslag, att de tills vidare skall komma i åtnjutande av statligt stöd enligt

hittills gällande grunder. Utskottet finner sig således böra, med avslag å

de föreliggande motionerna, tillstyrka propositionen i denna del.

Utskottet övergår härefter till att behandla utredningens förslag till omläggning

av stödet åt den svenska filmproduktionen.

Bestämmelserna om särskilt bidrag till producent av svensk film infördes

genom förordningen den 8 juni 1951, nr 457, och gällde för en tid av fyra år,

räknat från och med den 1 juli samma år. Giltighetstiden har sedermera förlängts

till den 1 juli 1959. Bidrag utgår i form av återbäring med viss procent

— 20 procent för svartvit film och 35 procent för färgfilm — av statens

andel i nöjesskatten för biografföreställningar, vid vilka bidragsberättigande

svensk film visas.

Som förut nämnts framlade nöjesskatteutredningen förslag till en ny form

tor stöd åt den svenska filmproduktionen. Enligt förslaget skall biografägarna

av den biobesökande allmänheten uttaga och till ett för filmproducenterna

gemensamt organ redovisa tio öre för varje försåld biljett. Tanken är således

den, att biografbranschen genom dylika biljettpristillägg (producent
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1957 29

andelar) skall finansiera stödet. Av praktiska skäl anses småbiograferna

därvid böra stå utanför. Ett liknande system har sedan länge tillämpats i

England.

Det av utredningen föreslagna systemet bygger på förutsättningen, att

producentandelarna inte belastas med vare sig nöjesskatt eller filmhyra

ävensom att biografägarna inte gör anspråk på någon del därav. Systemets

genomförande kräver vidare en överenskommelse mellan berörda intressentgrupper

(filmproducenter, filmuthyrare och biografägare). En ytterligare

förutsättning är, som förut nämnts, att biografnöjesskatten fastställes att

utgå efter en skattesats av 35 procent, vilket skulle innebära en direkt sänkning

av skatten om ca 5,5 miljoner kronor per år. Härifrån bör dock vid beräkningen

av skattebortfallet frånräknas nu utgående skatteåterbäring, som

av utredningen angivits till ca 3 miljoner kronor per år.

Genom ett så utformat stöd skulle den svenska filmproduktionen tillföras

ca 5,6 miljoner kronor årligen. Av dessa medel skulle huvuddelen eller tre

fjärdedelar fördelas efter i stort sett samma grunder som det nuvarande

statliga producentstödet, d. v. s. i förhållande till filmernas spelintäkter under

året, medan återstoden skulle användas för premiering av kvalitetsfilmer

in. in.

Departementschefen betecknar utredningens förslag som intresseväckande

och finner det förenat med beaktansvärda fördelar. Han erinrar emellertid

om det nuvarande stödets tillfälliga karaktär och att riksdagen då stödet

förlängdes år 1955 starkt underströk detta. Vidare påpekar departementschefen

att någon officiell undersökning av filmproduktionens lönsamhet

därefter inte verkställts. Den senaste höjningen av biljettpriserna bör

enligt departementschefens mening inte frånkännas betydelse i detta sammanhang.

Från tekniska synpunkter kan vissa invändningar riktas mot förslaget.

Departementschefen finner det vidare tveksamt om det är möjligt att vinna

de berörda intresseorganisationernas anslutning till utredningens förslag.

Han påpekar att ett omfattande förhandlingsarbete bedrivits från utredningens

sida utan att likväl enighet på alla punkter kunnat uppnås mellan

utredningen och de berörda intressenterna. Som remissbehandlingen visar

råder delade meningar bl. a. om hur stor del av filmstödet som skall användas

för premiering av kvalitetsfilmer och andra från allmän synpunkt angelägna

ändamål på filmens område.

Av angivna skäl har departementschefen inte ansett sig kunna förorda, att

utredningens förslag om producentstöd nu lägges till grund för beslut av

statsmakterna.

Utskottet har i delta sammanhang att taga ställning till de likalydande

motionerna I: 419 och II: 516. Däri göres gällande, att sådana meningsskiljaktigheter

mellan de berörda parterna inte föreligger, som skulle hindra ett

genomförande av utredningens förslag. Motionärerna hemställer, att utredningens

förslag om införande av det s. k. producentandelssystcmet måtte

läggas till huvudsaklig grund för eu proposition till 1958 års riksdag. Även

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957

i motionen II: 512 uttalas att förslaget bör bli föremål för nya överväganden

av statsmakterna.

Det stöd, som den svenska filmproduktionen nu åtnjuter i form av återbäring

av nöjesskatt, är som framgår av vad tidigare anförts tillfälligt och

utgår endast till den 30 juni 1959. Avsikten har varit att före nämnda tidpunkt

ta frågan om stödets avveckling under förnyat övervägande. Huruvida

och i vad mån behov av sådant stöd kommer att föreligga även efter

den 30 juni 1959 kan inte nu med säkerhet bedömas. Enligt nöjesskatteutredningens

uppfattning torde ett visst stödbehov komma att föreligga ännu

ett antal år. Utskottet vill i anslutning till berörda motioner understryka

önskvärdheten av att frågan om behovet av fortsatt stöd åt filmproducenterna

blir föremål för ytterligare utredning.

I samband därmed bör också prövas i vilken form ett eventuellt stöd skall

ges. Utskottet vill framhålla, att det är ett allmänt önskemål att stödåtgärderna

till förmån för den svenska filmproduktionen framför allt kan inriktas

på att främja tillkomsten av konstnärligt mera högtstående filmer. Nöjesskatteutredningens

förslag erbjuder vissa möjligheter härvidlag. Även i

andra avseenden synes förslaget innebära beaktansvärda fördelar i jämförelse

med nu gällande system. Enligt utskottets mening bör förslaget snarast möjligt

bli föremål för förnyat övervägande. I den mån fortsatta stödåtgärder

anses erforderliga, kommer riksdagen således att få taga närmare ställning

till producentandelssystemet senast våren 1959.

Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts föreslå riksdagen att

i anledning av motionerna 1:419 och 11:516 i skrivelse till Kungi. Maj :t

hemställa om utredning angående fortsatt stöd åt svensk filmproduktion.

Däremot är utskottet inte berett att tillstyrka yrkandet i nyssnämnda motioner

att förslag härom ovillkorligen skall framläggas redan till 1958 års

riksdag.

Skattelindring för mindre biograf företag

1 sytte att stödja de mindre biograferna, merendels belägna på landsbygden

har i propositionen föreslagits viss lättnad i nöjesbeskattningen för berörda

biografer. Sålunda förordar departementschefen att anordnare av biografföreställningar

skall berättigas att vid redovisning av nöjesskatt göra

avdrag för ett skattebelopp av högst 60 kronor per vecka, varunder högst

tre sådana föreställningar, barnmatinéer oräknade, ägt rum å ett och samma

visningsställe.

Förslaget har föranlett ett antal motioner i ämnet. I de likalydande motionerna

I: 408 och II: 508 yrkas, att skattelindring skall medges med högst

450 kronor för månad, varunder högst 18 föreställningar — barnmatinéer

oräknade — ägt rum å ett och samma visningsställe, eller alternativt befrielse

få åtnjutas med 100 kronor per vecka. I de likalydande motionerna 1:

418 och II: 517 förordas en höjning av det i propositionen föreslagna skattebeloppet

till 75 kronor. Vidare anses skattelindring böra medges för vecka,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957 31

varunder högst fyra föreställningar ägt rum. I de likalydande motionerna

1:421 och 11:514 yrkas skattebefrielse till den del skatten inte överstiger

150 kronor för vecka, varunder högst tre föreställningar ägt rum å ett och

samma visningsställe. Alternativt föreslås i sistnämnda motioner, att begränsningen

med avseende på antalet föreställningar skall utgå och att skattebefrielse

skall åtnjutas med nyss angivna belopp för vecka, varunder den

totala nöjesskatten inte överstiger 375 kronor. Slutligen föreslås i motionen

1:422 en höjning av gränsen för skattebefrielse till 120 kronor, samt att

antalet föreställningar bestämmes till högst sex.

Allmän enighet synes råda om angelägenheten av att underlätta de mindre

biografernas ekonomiska villkor. Även utskottet finner en särskild skattelindring

för de mindre biograferna motiverad. Stödet genom skattelindring

bör emellertid endast ges i den mån fråga är om företag, som under en

tidsperiod givit ett förhållandevis litet antal föreställningar. Denna tidsperiod

bör som departementschefen föreslagit av praktiska skäl utgöra eu

vecka.

Det högsta tillåtna antalet föreställningar per vecka för åtnjutande av

skattebefrielse bör enligt utskottets mening bestämmas till tre. En ökning

av antalet föreställningar medför, att man får räkna med en klass biografer,

som har 4—7 föreställningar i veckan och som regelmässigt skulle kunna

maximalt utnyttja den medgivna skattelättnaden. Det synes utskottet mera

angeläget att söka uppnå skattebefrielse med så stort belopp som möjligt

inom den föreslagna ramen. Därvidlag har utskottet ansett sig böra förorda

ett något högre belopp än det som föreslagits i propositionen. Utskottet finner

det i motionerna 1:418 och 11:517 föreslagna beloppet 75 kronor per

vecka lämpligt. Härigenom skulle en skattelättnad upp till 3 000 kronor per

år beredas de berörda företagen. Det sagda innebär att utskottet inte ansei

sig kunna biträda yrkandena i förevarande motioner i den mån de åsyftar

större skattelättnad än 75 kronor per vecka.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka vad departementschefen

uttalat om att skattebefrielsen bör omprövas om det visar sig att filmuthyrarna

gör anspråk på någon del av de skattemedel, som enligt de föreslagna

bestämmelserna avses tillfalla biografägarna. Den tekniska utformningen

av departementsförslaget synes tillgodose de synpunkter, som framförts vid

remissbehandlingen av utredningens förslag.

I ett avseende torde emellertid en komplettering vara nödvändig. Enligt

departementsförslaget skall nämligen i de tre tillställningar som högst lår

hållas under veckan inräknas andra skattefria biografföreställningar än

barnmatinéer. Utskottet förordar att författningstexten i 13 § utformas så

att därav klart framgår, att inte heller filmförevisningar som avses i 14 §

nöjesskatteförordningen skall medräknas vid bestämmande av antalet föreställningar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr år 1957

Av barnfilmklubbar och filmstudios anordnade filmförevisningar

\id tillämpningen av nöjesskatteförordningens bestämmelser synes nöjesskatt

hittills inte ha uttagits för filmförevisningar, som anordnas av s. k.

barnfilmklubbar och filmstudios. Det torde dock förhålla sig så, att dylika

filmförevisningar i allmänhet är underkastade nöjesbeskattning enligt nu

gällande bestämmelser. Frågan aktualiserades i anledning av ett uttalande

av sådan innebörd från riksräkenskapsverket våren 1955 och har sedermera

behandlats av nöjesskatteutredningen.

Enligt utredningens förslag skulle såväl barnfilmklubbar som filmstudios

tillerkännas nöjesskattebefrielse för filmförevisningar, som det ingår i deias

verksamhet att anordna. Med barnfilmklubb avsåg utredningen organisation,

som har till uteslutande syfte att tillgodose behovet av för barn

lämpade filmförevisningar. En förutsättning för skattefrihet borde vara att

filmen godkänts av barnfilmjuryn eller annat organ, varom Kungl. Maj:t

i fiamtiden må bestämma. För att en filmstudio skulle komma i åtnjutande

av skattefrihet skulle filmförevisningen ha anordnats uteslutande för dess

medlemmar och i undervisningssyfte.

Departementschefen har beträffande barnfilmklubbarna framhållit att deras

visningsverksamhet har ideell karaktär och att tillfredsställande garantier

synes kunna erhållas mot att skattefrihet åtnjutes i ej avsedda fall. Han

biträder sålunda utredningens förslag om skattefrihet för barnfilmklubbar

men föreslår tillika, att skattefrihet under motsvarande villkor skall åtnjutas

för filmer som visas på barnmatinéer.

Det föreligger enligt departementschefen utan tvivel vissa skäl som talar

för att även filmstudieverksamheten bör tillerkännas dylik befrielse. Vid

remissbehandlingen har emellertid från vissa håll uttalats sådana betänkligheter

häremot, att han inte ansett sig böra tillstyrka utredningens förslag i

denna del.

I de likalydande motionerna I: 407 och II: 507 hävdas, att filmstudieverksamheten

klart kan särskiljas från biograf föreställningar i vanlig bemärkelse.

Verksamheten bedrives således på en strängt studiemässig basis och

filmförevisningarna, som regelmässigt kombineras med föredrag eller diskussioner

i anslutning till filmen, anordnas endast för en sluten krets av

personer. Motionärerna anser, att nöjesskatt ej bör erläggas för dylika

filmförevisningar. I de likalydande motionerna I: 418 och II: 517 yrkas likaså

att nöjesskatt ej skall uttagas av filmstudios.

Utskottet delar uppfattningen, att visning av god barnfilm över huvud

taget inte bör drabbas av nöjesskatt. Som departementschefen påpekar kan

man därigenom redan nu på ett viktigt område åstadkomma det stöd åt

produktion av kvalitetsfilm, vartill utredningen syftat med sitt förslag till

omläggning av det nuvarande producentstödet.

Det äi föi utsatt, att endast sådana filmer, som är lämpliga att visas för

barn i olika åldrar, bör medföra skattefrihet. Barnfilmjuryns erfarenhet

blir harvidlag självfallet av stor betydelse. Övergångsvis torde emellertid

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957 33

med all sannolikhet möta vissa problem, som kommer att ställa detta organ

inför stora svårigheter. Utskottet vill i detta sammanhang peka på den ansvällning

av granskningsmaterialet, som kan förutses.

Det torde böra påpekas, att begreppet barnmatiné i här avsedd bemärkelse

inte endast förutsätter, att filmförevisningen är speciellt anordnad för

barn. Det skall således vara fråga om matinéföreställningar, vid vilka en

mera betydande nedsättning av biljettpriserna tillämpas för barn enligt hittills

gällande grunder.

Utskottet vill tillägga att det för skattefrihet inte är tillfyllest, att en av

barnfilmjuryn godkänd kortfilm visas. Programmet skall enligt bestämmelserna

i 19 § till huvudsaklig del bestå av skattefria inslag.

Varken barnfilmklubbar eller filmstudios torde för närvarande avkrävas

nöjesskatt för sina filmförevisningar. Ett uttryckligt undantag från skatteplikt

för barnfilmklubbarna torde emellertid få till följd, att filmstudios i

framtiden blir beskattade. Utskottet kan inte dela de betänkligheter som

anförts mot att även medge skattefrihet åt filmstudios. Det torde enligt utskottets

mening vara möjligt att i praktiken avgränsa området för skattefrihet

i detta fall. Utskottet biträder fördenskull i motionerna framförda

yrkanden om en utsträckning av skattefriheten att gälla även filmförevisningar,

som anordnas av filmstudios.

En sådan utvidgning förutsätter en komplettering av bestämmelserna i

14 § i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningen föreslagit. För

skattefrihet bör således erfordras, att filmförevisningen anordnas uteslutande

för medlemmar i organisation varom här är fråga och vars program huvudsakligen

går ut på att förmedla kunskaper om filmen som konstart och

social faktor. Medlemskap i föreningen förutsättes vara av mera varaktig

karaktär.

Utskottet anser sig slutligen böra erinra om att verksamheten givetvis inte

får bedrivas i syfte att bereda någon vinst.

Speciella frågor

I propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om påföljd vid

deklarationsförsummelse, om tidsfrist för ansökan om nöjesskattebefrielse

enligt 16 och 17 §§ samt om nöjesskattens beräkning vid abonnemangsföreställningar.

Utskottet har intet att erinra mot dessa förslag.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 66 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna

I: 407 av herrar Bengtson och Alvar Andersson

it llihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 31

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957

samt 11:507 av herrar Rydén och Braconier ävensom de likalydande

motionerna I: 418 av herr Hjalmar Nilsson m. fl.

och II: 517 av herr Lundberg m. fl., såvitt motionerna avser

skattefrihet för filmförevisningar, som anordnas av filmstudios,

antaga det vid propositionen fogade förslaget till

förordning angående ändring i förordningen den 21 december

1945 (nr 823) om nöjesskatt med de ändringar av 13,

14 och 15 §§ som framgår av följande såsom utskottets förslag

betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag

13 §.

Vid erläggande av nöjesskatt för

biografföreställningar må, om högst

tre föreställningar, barnmatinéer

oräknade, ägt rum under veckan å

samma visningsställe, befrielse åtnjutas

från skatten i vad den avser sådant

visningsställe till den del densamma

för den veckan icke överstiger

60 kronor.

Utskottets förslag

13 §.

Vid erläggande av nöjesskatt för

biografföreställningar må, därest utöver

barnmatinéer högst tre föreställningar,

för vilka nöjesskatt skall utgå,

ägt rum under veckan å samma

visningsställe, befrielse åtnjutas från

skatten i vad den avser sådant visningsställe

till den del densamma för

den veckan icke överstiger 75 kronor.

14 §. 14 §.

För annan i 3 § första stycket avsedd nöjestillställning än biografföreställning

skall nöjesskatt icke utgå, därest tillställningen med hänsyn till

sitt innehåll är ägnad att tjäna vetenskapligt ändamål eller upplysnings-,

undervisnings- eller uppfostringssyfte.

Nöjesskatt skall ej utgå för biografföreställning

med film, vars visning

enligt särskilt, före föreställningens

hållande lag akr af tv unnet

förhandsbesked förklarats vara ägnad

att tjäna sådant ändamål eller

syfte som avses i nästföregående

stycke. Det ankommer på statens biografbyrå

att efter framställning meddela

förhandsbesked som nyss sagts.

Ej heller skall nöjesskatt erläggas

för visning av film å barnmatiné eller

för filmförevisning, som anordnas av

organisation med uteslutande syfte

att tillgodose behovet av filmförevisningar,

lämpade för barn. Vad nu

sagts skall dock endast gälla, om fil
-

Ej heller skall nöjesskatt utgå för

a) biograf föreställning med film,

vars visning enligt särskilt, före föreställningens

hållande lagakraftvunnet

förhandsbesked förklarats vara

ägnad att tjäna sådant ändamål eller

syfte som avses i nästföregående

stycke,

b) visning av film å barnmatiné eller

för filmförevisning, som anordnas

av organisation med uteslutande syfte

att tillgodose behovet av filmförevisningar,

lämpade för barn, dock endast

om filmen före föreställningens

hållande godkänts av organ som

Kungl. Maj.t därtill utser, eller

c) visning av film, som i studie
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957

35

Kungl. Maj.ts förslag

men före föreställningens hållande

godkänts av organ som Kungl. Maj:t

därtill utser.

15 §.

Där organisation, som har till huvudsakligt

syfte att främja religiösa,

välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,

idrottsliga eller andra därmed

jämförliga kulturella eller eljest

allmännyttiga ändamål och som under

de senast förflutna fem åren icke

lämnat utdelning åt sina medlemmar,

anordnar i 3 § första stycket avsedd

nöjestillställning, åtnjutes befrielse

från nöjesskatt till den del skatten

för varje tillställning icke överstiger

300 kronor. Vad nu sagts skall dock

icke gälla med avseende å tillställning,

i vilken till huvudsaklig del ingår

biografföreställning med undantag

för sådan filmförevisning, som

genom sitt ämnesval är ägnad att direkt

främja organisationens syfte.

Folketshusförening eller--

Utskottets förslag

syfte anordnas uteslutande för medlemmar

i organisation med huvudsaklig

uppgift att studera filmens

konstnärliga och sociala betydelse.

Det ankommer på statens biografbyrå

att efter framställning meddela

förhandsbesked som i andra stycket

under a) sägs.

15 §.

Där organisation, som har till huvudsakligt

syfte att främja religiösa,

välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,

idrottsliga eller andra därmed

jämförliga kulturella eller eljest

allmännyttiga ändamål och som under

de senast förflutna fem åren icke

lämnat utdelning åt sina medlemmar,

anordnar i 3 § första stycket avsedd

nöjestillställning, åtnjutes befrielse

från nöjesskatt till den del skatten

för varje tillställning icke överstiger

300 kronor eller, när fråga år om uppvisning

eller tävling i sport, idrott eller

gymnastik, 700 kronor. Vad nu

sagts skall dock icke gälla med avseende

å tillställning, i vilken till huvudsaklig

del ingår biografföreställning

med undantag för sådan filmförevisning,

som genom sitt ämnesval

är ägnad att direkt främja organisationens

syfte,

stycke sägs.

B) att riksdagen måtte i anledning av de Iikalydande motionerna

1:419 av herr Hjalmar Nilsson in. fl. och 11:516

av herr Lundberg m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om utredning angående fortsatt stöd åt svensk filmproduktion;
C)

att följande motioner, nämligen

1) de Iikalydande motionerna 1:408 av herrar Kronstrand

och Uno Olofsson samt 11:508 av herr Jönsson i

Jämtlands Sikås in. fl.,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1957

2) de likalydande motionerna 1:418 av herr Hjalmar

Nilsson m. fl. och II: 517 av herr Lundberg m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 419 av herr Hjalmar Nilsson

in. fl. och II: 516 av herr Lundberg m. fl.,

4) de likalydande motionerna 1:420 av herr Hansson

in. fl. och II: 518 av herr Gezelius m. fl.,

5) de likalydande motionerna 1:421 av herrar Wolgast

och Nils Theodor Larsson samt II: 514 av herr Wachtmeister,

6) motionen 1: 422 av herr Sveningsson,

7) motionen II: 512 av herr Christenson i Malmö,

8) motionen 11:513 av herrar Bengtsson i Göteborg och

Braconier, samt

9) motionen 11:515 av herr Hamrin i Jönköping,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 2 april 1957

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Snygg,

Söderquist, Niklasson, Erik Jansson, Kronstrand, Möller och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson*, Brandt, Allard, Kärrlander,

Magnusson i Borås, Christenson i Malmö, Anderson i Sundsvall*, Andersson

i Essvik, Stenberg och Eriksson i Bäckmora.

* Icke närvarande vid justering av betänkandet.

Reservation

av herr Christenson i Malmö.

570546 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:181 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945 a1 i texten