Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945
1957-04-02 · 36 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 33 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1957:34, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957
1
Nr 34
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning angående ändring
i förordningen den 21 december 1945 (nr 823)
om nöjesskatt jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 25 januari 1957 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 66, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
På grundval av 1954 års nöjesskatteutrednings betänkande föreslås vissa
lättnader i nöjesbeskattningen.
Teater, musikunderhållning, litterär underhållning och uppvisning i konstnärlig
dans skall enligt förslaget undantas från beskattning. I fråga om sceniska
och musikaliska framträdanden kvarstår skatteplikt endast för revyer,
kabareter och varietéer.
En utvidgning föreslås i möjligheterna till skattelindring för idrottsorganisationer
och andra ideella organisationer. Det skattebelopp för vilket befrielse
kan erhållas — f. n. 150 kronor per tillställning — föreslås fördubblat.
Vidare skall sådan befrielse, i motsats till vad nu är fallet, åtnjutas för
danstillställningar och tillställningar med marknads- och tivolinöjen, som
anordnas av ideella organisationer. Förslaget innebär, att de mindre idrottsföreningarnas
tävlingar i regel blir helt skattefria samt att de ideella organisationerna
överlag får bättre möjligheter att skaffa medel till sin verksamhet
genom att anordna nöjestillställningar.
Biografnöj esskatten föreslås omlagd, så att en proportionell skattesats om
38 procent införes i stället för den nuvarande progressiva skatteskalan. Förslaget
kommer att medföra en mindre skattesänkning, som överslagsvis kan
beräknas till ca 1,8 milj. kronor för år. Samtidigt föreslås en särskild skattelindring
för mindre biografer med högst 60 kronor i veckan.
Skattefrihet föreslås för goda barnfilmer, som visas på barnmatinéer eller
av barnfilmklubbar.
Utredningens förslag till omläggning av stödet åt svensk filmproduktion
lörulsättes bli upptaget till prövning vid utgången av den period, för vilken
det nuvarande stödet beslutats.
1 Mhang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr34
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957
Den särskilda beskattningen av sådana danstillställningar på restaurang,
till vilka inträdesavgift inte kräves, föreslås avskaffad.
De ändrade bestämmelserna, som beräknas medföra ett sammanlagt skattebortfall
av 11,8 milj. kronor för år — 6,97 milj. kronor för staten och 4,83
milj. kronor för kommunerna — föreslås träda i kraft den 1 juli 1957.
Det ovannämnda författnings för slaget är av följande lydelse.
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945
(nr 823) om
Härigenom förordnas, att 5 och 8 §§
om nöjesskatt skola upphöra att gälla
23 och 27—30 §§ samma förordning1
nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
1 §•
För nöjestillställning, till vilken allmänheten
har tillträde mot avgift,
ävensom för annan nöjestillställning,
som i 5 § avses, skall erläggas en
särskild avgift benämnd nöjesskatt.
2 §■
Nöjesskatten fördelas med hälften
till staten och med hälften till den
kommun, inom vars område nöjestillställningen
äger rum. För nöjestillställning
som avses i 3 § c) skall
dock nöjesskatten i stället fördelas
med tre fjärdedelar till staten och en
fjärdedel till kommunen.
3 §.
Med nöjestillställning avses i denna
förordning:
a) teaterföreställning, musikunderhållning,
litterär underhållning samt
uppvisning i konstnärlig dans:
b) revy-, kabaret- och varietéföreställning;
1
Senaste lydelse av 2 och 7 §§ se 1948: 24,
21 och 23 §§ se 1950: 250 samt av 30 § se 1954
nöjesskatt
förordningen den 21 december 1945
samt att 1—3, 7, 13—16, 18, 19, 21,
skola erhålla ändrad lydelse på sätt
(Föreslagen lydelse)
1 §•
För nöjestillställning, till vilken
allmänheten har tillträde mot avgift,
skall erläggas nöjesskatt enligt bestämmelserna
i denna förordning.
2 §.
Nöjesskatten fördelas med hälften
till staten och med hälften till den
kommun, inom vars område nöjestillställningen
äger rum. För biografföreställning
skall dock nöjesskatten
i stället fördelas med tre fjärdedelar
till staten och en fjärdedel till kommunen.
3 §•
Nöjesskatt utgår för följande slag
av nöj c stillställningar, nämligen
a) revy-, kabaret- och varietéföreställning;
b)
biograf föreställning;
av 14 § se 1952: 278, av 15 § se 1954: 222, av
: 365.
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957
(Nuvarande lydelse)
c) biografföreställning;
d) uppvisning eller tävling i sport,
idrott eller gymnastik så ock eljest i
skicklighet av visst slag;
e) danstillställning;
f) cirkusföreställning;
g) förevisning av människor, djur
eller föremål;
h) marknads- och tivolinöjen;
samt
i) annan tillställning, som till sin
art och sitt syfte är jämförlig med
tillställning som avses under a)—h).
Till nöjes tillställning hänföres icke
uppvisning eller tävling i skicklighet,
som främst syftar till förkovran i
visst yrke, ej heller schacktävlan, visning
av museum eller annan liknande
inrättning, utställning av djur eller
utställning av konst eller andra
föremål.
5 §•
Anordnas danstillställning, till vilken
allmänheten äger tillträde, i lokal
eller å plats, där utskänkning av
spritdrycker, vin, pilsnerdricka eller
alkoholfria drycker samtidigt må äga
rum, eller i annan lokal, som står i
obehindrad inre förbindelse med lokal
som ovan sägs, skall, ändock att
särskild avgift för tillträde till danstillställningen
icke uppbäres, nöjesskatt
utgå för densamma.
7 §•
Nöjesskatten utgår med 15 procent
å bruttopriset för varje biljett, inberäknat
skatten; dock att för biografföreställning
nöjesskatten utgår med
30 procent, om biljettpriset icke överstiger
en krona, och eljest med 30
procent av en krona och 45 procent
av återstoden av biljettpriset.
8 §•
För danstillställning som avses i
5 § skall, där avgift för tillträde, till
(Föreslagen lydelse)
c) uppvisning eller tävling i sport,
idrott eller gymnastik, så ock eljest
i skicklighet av visst slag;
d) danstillställning;
e) cirkusföreställning;
f) förevisning av människor, djur
eller föremål;
g) marknads- och tivolinöjen;
samt
h) annan tillställning, som till sin
art och sitt syfte är jämförlig med
tillställning som avses under a)—g).
Nöjesskatt utgår icke för uppvisning
eller tävling i skicklighet, som
främst syftar till förkovran i visst yrke,
ej heller för schacktävlan, bridgetävlan,
visning av museum eller annan
liknande inrättning, utställning
av djur eller utställning av konstverk
eller andra föremål.
7 §.
Nöjesskatten utgår med 15 procent
å bruttopriset för varje biljett,
inberäknat skatten; dock att för biografföreställning
nöjesskatten utgår
med 3S procent å nämnda pris.
opaginerad Kontrollera mot PDF
•1
Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1957
(Nuvarande lydelse)
danstillställningen icke uppbäres eller
uppbäres med lägre belopp än nedan
sägs, skatten beräknas som om
avgift för varje person, vilken äger
rätt att deltaga i dansen, erlagts med
a) fem kronor, där utskänkning
av spritdrycker må äga rum;
b) tre kronor, där utskänkning av
vin men ej av spritdrycker må äga
rum; samt
c) en krona 50 öre, där utskänkning
av endast pilsnerdricka eller alkoholfria
drycker må äga rum.
Uttages vid sådan danstillställning
avgift för varje dans, skall nöjesskatt
utgå som om avgiften för varje dansande
par utgjorde minst 50, 30 eller
15 öre för de under a)—c) angivna
olika slagen av utskänkningsställen.
13 §.
Nöjestillställning, som anordnas av
kungl. teatern eller kungl. dramatiska
teatern i Stockholm å lokal, som
för teaterns verksamhet i huvudstaden
stadigvarande begagnas, är undantagen
från tillämpningen av denna
förordning.
14 §.
För annan nöjestillställning än biografföreställning
skall nöjesskatt icke
utgå, därest tillställningen med
hänsyn till sitt innehåll är ägnad atl
tjäna vetenskapligt ändamål eller
upplysnings-, undervisnings- eller
uppfostringssyfte.
Ej heller skall nöjesskatt utgå för
biografföreställning med film, vars
visning enligt särskilt, före föreställningens
hållande lagakraftvunnet förhandsbesked
förklarats vara ägnad
att tjäna sådant ändamål eller syfte
som avses i nästföregående stycke.
Det ankommer på statens biografbyrå
att efter framställning meddela förhandsbesked
som nyss sagts.
(Föreslagen lydelse)
13 §.
Vid erläggande av nöjesskatt för
biografföreställningar må, om högst
tre föreställningar, barnmatinéer
oräknade, ägt rum under veckan å
samma visningsställe, befrielse åtnjutas
från skatten i vad den avser
sådant visningsställe till den del densamma
för den veckan icke överstiger
60 kronor.
14 §.
För annan i 3 § första stycket avsedd
nöjestillställning än biografföreställning
skall nöjesskatt icke utgå,
därest tillställningen med hänsyn till
sitt innehåll är ägnad att tjäna vetenskapligt
ändamål eller upplysnings-,
undervisnings- eller uppfostringssyfte.
Nöjesskatt skall ej utgå för biografföreställning
med film, vars visning
enligt särskilt, före föreställningens
bållande lagakraftvunnet förhandsbesked
förklarats vara ägnad att tjäna
sådant ändamål eller syfte som avses
i nästföregående stycke. Det ankommer
på statens biografbyrå att
efter framställning meddela förhandsbesked
som nyss sagts.
Ej heller skall nöjesskatt erläggas
för visning av film å barnmatiné eller
för filmförevisning, som anordnas
Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1957
5
(Nuvarande lydelse)
15 §.
Där organisation, som liar till huvudsakligt
syfte att främja religiösa,
välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,
idrottsliga eller andra därmed
jämförliga kulturella eller eljest
allmännyttiga ändamål och som under
de senast förflutna fem åren icke
lämnat utdelning åt sina medlemmar,
anordnar nöjestillställning, åtnjutes
befrielse från nöjesskatt till den del
skatten för varje tillställning icke
överstiger 150 kronor. Vad nu sagts
skall dock icke gälla med avseende å
tillställning, i vilken till huvudsaklig
del ingår dans eller marknads- och
tivolinöjen eller biografföreställning
med undantag för sådan filmförevisning,
som genom sitt ämnesval är ägnad
att direkt främja organisationens
syfte.
Folketshusförening eller — — —
stycke sägs.
16 §.
Skall behållning av nöjestillställning
användas uteslutande för välgörande
eller allmännyttigt ändamål,
såsom för beredande av hjälp åt behövande
eller sjuka, för främjande
av barns eller ungdoms vård, fostran
eller utbildning eller för stödjande av
rikets försvar, må länsstyrelsen, efter
hörande av vederbörande kommun,
medgiva befrielse från nöjesskatten,
dock att mot kommunens avstyrkande
befrielse icke må medgivas från
den kommunen tillkommande andelen
av skatten. Där behållningen endast
till viss del skall användas för
välgörande eller allmännyttigt ändamål
må, enligt nyss angivna grunder,
befrielse, medgivas från motsvarande
del av nöjesskatten.
(Föreslagen lydelse)
av organisation med uteslutande syfte
att tillgodose behovet av filmförevisningar,
lämpade för barn. Vad nu
sagts skall dock endast gälla, om
filmen före föreställningens hållande
godkänts av organ som Kungl. Maj:t
därtill utser.
15 §.
Där organisation, som har till huvudsakligt
syfte att främja religiösa,
välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,
idrottsliga eller andra därmed
jämförliga kulturella eller eljest
allmännyttiga ändamål och som under
de senast förflutna fem åren
icke lämnat utdelning åt sina medlemmar,
anordnar i 3 ^ första stycket
avsedd nöjestillställning, åtnjutes
befrielse från nöjesskatt till den del
skatten för varje tillställning icke
överstiger 300 kronor. Vad nu sagts
skall dock icke gälla med avseende å
tillställning, i vilken till huvudsaklig
del ingår biografföreställning med undantag
för sådan filmförevisning,
som genom sitt ämnesval är ägnad
att direkt främja organisationens
syfte.
Folketshusförening eller — — —
stycke sägs.
16 §.
Skall behållning av nöjestillställning,
som avses i 3 § första stycket,
användas för välgörande eller allmännyttigt
ändamål, såsom för beredande
av hjälp åt behövande eller sjuka,
för främjande av barns eller ungdoms
vård, fostran eller utbildning eller för
stödjande av rikets försvar, må länsstyrelsen,
efter hörande av vederbörande
kommun, medgiva befrielse
från nöjesskatt med belopp som finnes
skäligt med hänsyn till storleken
av behållning, som skall tillfalla sådant
ändamål, och övriga förekommande.
omständigheter, dock, i den
mån nöjesskatten förslår därtill, med
lägst 30 procent eller, om kommunen
avstyrk I befrielse, 15 procent av
nämnda behållning, beräknad utan
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957
(Nuvarande lydelse)
Befrielse från nöjesskatt må jämväl,
enligt i första stycket angivna
grunder, medgivas då skolungdom
utan medverkan av utomstående anordnar
nöjestillställning, i vilken till
huvudsaklig del ingå andra nöjen än
dans och vars behållning, utan att vara
avsedd för välgörande eller allmännyttigt
ändamål, avses skola användas
till främjande av skolans bästa
eller eljest till att främja elevers
gemensamma intresse.
18 §.
Preliminärt beslut — —• — över
densamma.
Befrielse från nöjesskatt enligt 16
eller 17 § må icke meddelas i anledning
av ansökan som inkommit senare
än tre månader efter det tillställningen
ägt rum.
19 §.
Är tillställning sammansatt av skilda
delar, av vilka någon är att anse
såsom nöjestillställning, skall frågan
huruvida nöjesskatt skall utgå bedömas
med hänsyn till tillställningens
huvudsakliga innehåll och syfte.
Vad i---olika grunder.
21 §.
Nöjesskatten skall----anord
nar
nöjestillställningen.
Har någon abonnerat en tillställning
helt eller delvis samt för tillträde
till densamma uttagit avgifter av
deltagarna med högre belopp än han
erlagt till anordnaren av tillställningen,
skall abonnenten erlägga nöjesskatt
med skillnaden mellan å ena sidan
den skatt, som anordnaren skulle
hava erlagt därest skatten beräknats
å de av deltagarna till abonnen
-
(Föreslagen lydelse)
avdrag för nöjesskatt. Mot kommunens
avstyrkande må befrielse icke
medgivas från den kommunen tillkommande
andelen av skatten.
Befrielse från nöjesskatt må jämväl,
enligt i första stycket angivna
grunder, medgivas då skolungdom
anordnar nöjestillställning, vars behållning,
utan att vara avsedd för
välgörande eller allmännyttigt ändamål,
avses skola användas till främjande
av skolans bästa eller eljest
till att främja elevers gemensamma
intresse.
18 §.
Preliminärt beslut — -— —- över
densamma.
Befrielse från nöjesskatt enligt 16
eller 17 § må icke meddelas i anledning
av ansökan, som inkommit till
länsstyrelsen eller vederbörande kommunala
myndighet senare än sex månader
efter det tillställningen ägt
rum.
19 §.
Är tillställning sammansatt av skilda
delar, av vilka någon är att anse
såsom nöjestillställning som i 3 §
första stycket avses, skall frågan huruvida
nöjesskatt skall utgå bedömas
med hänsyn till tillställningens huvudsakliga
innehåll och syfte.
Vad i---olika grunder.
21 §.
Nöjesskatten skall---— anord
nar
nöjestillställningen.
Har någon abonnerat en tillställning
helt eller delvis samt för tillträde
till densamma uttagit avgifter
av deltagarna med högre belopp än
han erlagt till anordnaren av tillställningen,
skall abonnenten erlägga nöjesskatt
med skillnaden mellan å ena
sidan den skatt, som anordnaren
skulle hava erlagt därest skatten beräknats
å de av deltagarna till abon
-
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1957
(Nuvarande lydelse)
ten erlagda avgifterna, och å andra
sidan skatten å de till anordnaren inbetalda
avgifterna.
23 §.
Där ej Kungl. Maj:t annorlunda
förordnar är anordnare av nöjestillställning
skyldig att till uppbördsmyndigheten
överlämna på heder och
samvete avgiven deklaration rörande
vid tillställningen influtna avgifter.
Motsvarande skyldighet — — —
andra stycket.
27 §.
I fråga om nöjestillställning, som
hålles inom municipalsamhälle eller
inom köping vilken ej utgör egen
kommun, skall vad i denna förordning
sägs angående kommun äga
motsvarande tillämpning beträffande
municipalsamhället eller köpingen.
28 §.
Om ansvar---i skattestraff
lagen.
29 §.
Underlåter någon att inom behörig
tid avgiva föreskriven deklaration eller,
då deklaration befunnits ofullständig,
att på anmodan av uppbördsmyndigheten
inom förelagd tid fullständiga
densamma, vare förlustig
rätten att överklaga uppbördsmyn
-
(Föreslagen lydelse)
nenten erlagda avgifterna, och å andra
sidan skatten å de till anordnaren
inbetalda avgifterna, överstiger sistnämnda
avgifter de avgifter som uttagits
av deltagarna, äger abonnenten
efter ansökan återfå den skatt som
belöper å mellanskillnaden.
23 §.
Där ej Kungl. Maj :t annorlunda
förordnar är anordnare av nöjestillställning
som i 3 § första stycket sägs
skyldig att till uppbördsmyndigheten
överlämna på heder och samvete
avgiven deklaration rörande vid tillställningen
influtna avgifter.
Motsvarande skyldighet — — —
andra stycket.
27 §.
I fråga om nöjestillställning, som
hålles inom municipalsamhälle, skall
vad i denna förordning sägs angående
kommun äga motsvarande tillämpning
beträffande municipalsamhället.
28 §.
Om ansvar---i skattestraff
lagen.
Har någon, ehuru enligt 23 § skyldig
att avgiva deklaration, icke behörigen
avlämnat sådan deklaration
inom föreskriven tid eller avlämnat
deklaration med så bristfälligt innehåll
att den uppenbarligen icke är
ägnad att ligga till grund för skattens
fastställande, straffes med böter,
högst 300 kronor. Finnes sådan
försummelse ursäktlig eller eljest
ringa, må från straff frias.
29 §.
Underlåter någon, ehuru enligt
23 § skyldig avgiva deklaration, att
inom föreskriven tid avlämna sådan
deklaration eller befinnes avlämnad
deklaration ofullständig, må den dcklarationsskyldige
anmanas att avlämna
deklaration eller att lämna fe
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957
(Nuvarande lydelse)
dighetens beslut rörande det skattebelopp,
för vars fastställande deklarationen
skolat ligga till grund.
30 §.
Den som icke åtnöjes med uppbördsmyndighetens
beslut rörande
nöjesskatt och som ej till följd av
stadgandet i 29 § förlorat sin rätt till
talan, äger i beslutet söka rättelse
hos länsstyrelsen genom besvär, vilka
skola ingivas till länsstyrelsen.
I länsstyrelsens---till finans
departementet.
Över beslut---särskilt stad
gas.
(Föreslagen lydelse)
lande uppgift. Anmaning skall innehålla
föreläggande för den anmanade
att avlämna deklaration eller annan
uppgift till den, som utfärdat anmaningen,
inom viss efter omständigheterna
lämpad tid, minst fem dagar
efter delfåendet. Härutöver skall anmaningen
innehålla uppgift om postadress
för den, som utfärdat anmaningen.
Anmaning må utfärdas av
länsstyrelse eller uppbördsmyndighet.
I anmaning må vite föreläggas. Om
uttagande av vite förordnar länsstyrelsen,
i förekommande fall efter anmälan
av uppbördsmyndighet.
Över beslut, varigenom vite. förelagts,
må klagan ej föras.
Talan mot länsstyrelses beslut i
fråga om utdömande av vite må av
den som förpliktats utgiva vitet föras
genom besvär i den ordning 30 §
andra stycket stadgar. Vid prövning
av besvär över utdömande av vite må
jämväl fråga, huruvida och med vilket
belopp vitet bort föreläggas, komma
under bedömande.
30 §.
Den som icke åtnöjes med uppbördsmyndighetens
beslut rörande
nöjesskatt äger i beslutet söka rättelse
hos länsstyrelsen genom besvär,
vilka skola ingivas till länsstyrelsen.
I länsstyrelsens---till finans
departementet.
över beslut--- — särskilt stad
gas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957, dock att, utom såvitt angår
18 §, äldre bestämmelser alltjämt skola gälla i fråga om nöjestillställning,
som dessförinnan tagit sin början.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
I) de likatydande motionerna I: 407 av herrar Bengtson och Alvar Andersson
samt 11:507 av herrar Rydén och Braconier, vari hemställts,
1) att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 66 måtte
besluta sådan ändring, alt nöjesskatt ej skall erläggas för visning av film
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957
genom filmstudios, d. v. s. ideella föreningar vilka uteslutande i studiesyfte
visar film för sina medlemmar, och till vilka visningar endast medlemmar
i föreningarna äger tillträde, samt
2) att utskottet måtte närmare utforma erforderligt tillägg till 14 § nöjesskatteförordningen;
II)
de likalydande motionerna I: 408 av herrar Kronstrand och Uno Olofsson
samt II: 508 av herr Jönsson i Jämtlands Sikås m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen vid behandling av proposition nr 66 måtte besluta i första
hand, att anordnad av biografföreställningar vid redovisning av nöjesskatt
må göra avdrag för ett skattebelopp av högst 450 kronor för månad, varunder
högst 18 föreställningar, barnmatinéer oräknade, ägt rum å ett och samma
visningsställe;
i andra hand, att skattelindringen fastställes till 100 kronor per vecka»;
III) de likalydande motionerna I: 418 av herr Hjalmar Nilsson m. fl. och
II: 517 av herr Lundberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
1) att nöj esskatter abatten enligt 13 § i förslaget till förordning om nöjesskatt
måtte fastställas till 75 kronor;
2) att nöjesskatterabatt skall utgå till alla biografer, som ger fyra föreställningar
eller mindre per vecka, frånsett barnmatiné,
3) att så länge producentandelssystemet icke genomförts fastställa nöjesskatten
på biografbiljetter till 37 procent samt
4) att nöjesskatt icke skall uttagas av filmstudios;
IV) de likalydande motionerna I: 419 av herr Hjalmar Nilsson m. fl. och
II: 516 av herr Lundberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj: t hemställa att 1954 års nöjesskatteutrednings förslagom
ändrat stöd åt svensk film genom införande av det s. k. producentandelssystemet
måtte läggas till huvudsaklig grund för en proposition till 1958 års
riksdag»;
V) de likalydande motionerna I: 420 av herr Hansson m. fl. och II: 518 av
herr Gezelius m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte antaga det i proposition
nr 66 framlagda förslaget till förordning angående ändring i förordningen
den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt med den ändring
att sista stycket av 3 § erhåller följande lydelse:
Nöjesskatt utgår icke för uppvisning eller tävling i skicklighet, som
främst syftar till förkovran i visst yrke, ej heller för idrottstävling, anordnad
av organisation, som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund
eller representerad inom Sveriges olympiska kommitté, eller av annan sammanslutning,
som enligt medgivande av Kungl. Maj. t må vara likställd med
sådan organisation i nu förevarande hänseende, eller för schacktävlan,
bridgetävlan, visning av museum eller annan liknande inrättning, utställning
av djur eller utställning av konstverk eller andra föremål»;
VI) de likalydande motionerna I: 421 av herrar Wolgast och Nils Theodor
Larsson samt 11:514 av herr Wachtmeister, vari hemställts, att riksdagen
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 åt• 1957
måtte antaga ettdera av nedanstående två alternativa förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt.
Vid erläggande av nöjesskatt för biografföreställningar må, om högst
tre föreställningar, barnmatinéer oräknade, ägt rum under veckan å samma
visningsställe, befrielse åtnjutas från skatten i vad den avser sådant
visningsställe till den del densamma för den veckan icke överstiger 150
kronor.
Alt. II:
Vid erläggande av nöjesskatt för biograf föreställningar må befrielse åtnjutas
från skatten i vad den avser ett och samma visningsställe med ett
belopp av 150 kronor för varje vecka, varunder den totala nöjesskatten
icke överstiger 375 kronor. För vecka, då nöjesskatten överstiger detta belopp,
skall någon skattebefrielse icke åtnjutas;
VII) motionen 1:422 av herr Sveningsson, vari hemställts, att riksdagen
måtte antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945 (nr 823)
om nöjesskatt
13 §.
Vid erläggande av nöjesskatt för biografföreställningar må, om högst sex
föreställningar, barnmatinéer oräknade, ägt rum under veckan å samma
visningsställe, befrielse åtnjutas från skatten i vad den avser sådant visningsställe
till den del densamma för den veckan icke överstiger 120 kronor.
VIII) motionen 11:512 av herr Christenson i Malmö, vari hemställts, att
riksdagen måtte antaga följande förslag till förordning om nöjesskatt, såvitt
angår nedan angivna paragrafer i det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget.
Propositionens förslag Motionärens förslag
3 §.
Nöjesskatt utgår för följande slag
av nöjestillställningar, nämligen
a) revy-, kabaret- och varietéföreställning.
3 §.
Nöjesskatt utgår för följande slag
av nöjestillställningar, nämligen
a) kabaret- och varieteföreställning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957
11
7 §•
Nöjesskatten utgår med 15 procent
å bruttopriset för varje biljett, inberäknat
skatten; dock att för biografföreställning
nöjesskatten utgår med
38 procent å nämnda pris.
7 §■
Nöjesskatten utgår med 15 procent
å bruttopriset för varje biljett, inberäknat
skatten; dock att för biografföreställning
nöjesskatten utgår med
35 procent å nämnda pris.
IX) motionen II: 513 av herrar Bengtsson i Göteborg och Braconier, vari
hemställts, »att riksdagen måtte besluta om sådan ändring av förordningen
att revy-, kabaret- och varietéföreställning, som äger rum på teater, måtte
befrias från nöjesskatt»;
X) motionen II: 515 av herr Hamrin i Jönköping, vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att i Kungl. Maj:ts förevarande proposition med förslagtill
reviderade regler angående nöjesbeskattningen vidtaga den ändringen,
att boxningssporten icke medges någon inskränkning i fråga om skatteplikten».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna fiamställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 418, I: 422, II: 507, II: 508, II: 512, II: 513,
II: 514, II: 515, II: 516 och II: 518.
Propositionen
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.
I skrivelse den 19 mars 1952, nr 96, anhöll riksdagen, med hänvisning till
bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 18, om utredning
beträffande ett flertal spörsmål rörande nöjesbeskattningen. Enligt utskottsbetänkandet
borde översynen främst avse bestämmelserna i 15 § nöjesskatteförordningen
om skattelindring för nöjestillställningar, som anordnas
av ideella organisationer. Vid utredningen borde dessutom uppmärksammas
bl. a. frågan om förutsättningarna för skattebefrielse enligt 16 §
för nöjestiilställning, vars behållning användes till välgörande eller allmännyttigt
ändamål, ävensom vissa problem i samband med beskattningen av
restaurangdans.
Genom beslut den 4 juni 1954 bemyndigades chefen för finansdepartementet
i anledning härav att tillkalla högst fem utredningsmän med uppdrag
att verkställa en översyn av nöjesskatteförordningen. Med stöd härav
tillkallades fyra utredningsmän att verkställa ifrågavarande översyn, nämligen
ledamöterna av riksdagens andra kammare, ombudsmannen E. II.
Kärrlander, ordförande, och köpmannen C. Christenson, ledamoten av riksdagens
första kammare, lantbrukaren M. A. Andersson samt revisionskom
-
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 34 dr 1957
missarien N. R. Detlofsson. Sedan Detlofsson den 7 september 1955 avlidit,
utsågs i hans stålle byråchefen E. B. A. Ehnbom till ledamot av utredningen.
Enligt direktiven för utredningen, vilken antog benämningen 1954 års
no jesskat lent redning, skulle — förutom ovan berörda nöjesskattefrågor__
även undersökas, hur en beskattning av varietéunderhållning och därmed
jämförlig föreställning på restaurang lämpligen borde utformas. Genom beslut
den 15 april 1955 utvidgades direktiven till att omfatta vissa andra
nöjesskattefrågor, nämligen frågan om biografnöjesskattens tekniska utformning,
frågan om nöjesskattelindring för de mindre biografföretagen,
speciellt på landsbygden, samt frågan om talan mot länsstyrelses beslut i
nojesskatteärenden. I anslutning härtill utsågs kanslirådet H. E. F. Sterner
att vara ledamot av utredningen vid behandlingen av frågor om fullföljd av
talan i nojesskatteärenden.
Nöjesskatteutredningens betänkande (SOU 1956: 23), som avlämnades den
30 juli 1956, innehåller förslag till vissa ändringar i nöjesbeskattningen
m. m. På grund av sitt uppdrag med avseende på frågan om biografnöjesskattens
tekniska utformning har utredningen även behandlat det statliga
stödet åt den svenska filmproduktionen. Utredningen framlägger förslå0
till en omläggning av ifrågavarande stöd.
Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,
statskontoret, riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen, statens priskontrollnamnd,
statens biografbyrå, besvärssakkunniga, utredningen om fullföljdsrätt
i taxenngsmål, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,
Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands
Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och’
Norrbottens län, 1955 års idrotts- och friluftsutredning, 1955 års provinsteaterutredning,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,
Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska stadsförbundet, Svenska
landskommunernas förbund, Bygdegårdarnas riksförbund, Folkets husföreningarnas
riksorganisation, Aktiebolaget Folkets hus i Stockholm, Folkets
parkers centralorganisation, Sveriges folkbiografer aktiebolag, Våra «årdar,
Sveriges riksidrottsförbund, Sveriges motorfederation, Sveriges nykterhetsvänners
landsförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsförbund,
Högerns kvinnoförbund, Högerns ungdomsförbund, Svenska
landsbygdens kvinnoförbund, Sverges socialdemokratiska ungdomsförbund,
Barnens dags törening i Stockholm, Andelsföreningen Skådebanan u. p. a.,
Folkrörelsernas programaktiebolag, Konsertföreningen i Stockholm, Musikfrämjandet,
Riksteaterns centralstyrelse, Svenska musikerförbundet’ Svenska
teaterförbundets fackorganisation, Föreningen svenska tonsättares internationella
musikbyrå (Stim) u. p. a., Teaterrådet, Teatrarnas riksförbund,
Föreningen Sveriges filmproducenter, Sveriges filmuthyrareförening, Svenska
film- och biografföreningen, Sveriges biografägareförbund, Svenska landsbygdens
småbiografägares förbund, Barnfilmkommittén, Arbetarnas bildningsförbund,
Svenska turisthotellens riksförbund, Sveriges centrala restau
-
13
Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1957
rangaktiebolag, Sveriges hotell- och restaurantförbund, Sverges hotell- och
restaurangpersonals förbund och Audio-visuella sällskapet.
Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs, Jämtlands och Norrbottens län har jämväl
överlämnat yttranden från ett antal kommunala myndigheter.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Gällande bestämmelser, s. 12—13.
Allmänna synpunkter på en reform av nöjesbeskattningen, s. 13—19.
Nöjesskattebefrielse, s. 19—53.
Medverkan av företagare i nöjesbranschen, s. 53—64.
Restaurangdansbeskattningen, s. 64—72.
Beskattning av varieté- och annan underhållning på restaurang, s. 72
—81.
Omläggning av biografbeskattningen, s. 81—92.
Skattelindring för mindre biografföretag, s. 92—101.
Av barnfilmklubbar och filmstudios anordnade filmförevisningar, s. 102
—107.
Besvär m. in., 107—115.
Speciella frågor, s. 116—123.
Beräkningar rörande skattebortfallet, s. 123—126.
Motionerna
Befrielse från nöjesskatt
I de likalydande motionerna 1:420 och II : 5 1 8 anför motionärerna
bl. a. följande. Vissa idrottsgrenar är mer publikdragande än andra.
Dessa får regelmässigt subventionera övriga idrottsgrenar. Trots att det
mesta arbetet inom idrottsorganisationerna bedrives frivilligt och oavlönat,
är det endast få idrottsföreningar som kan finansiera sin verksamhet med
tävlingsinkomster eller med sådana inkomster som erhålles vid av föreningarna
bedriven försäljning av olika slag av idrottsmärken. Det övervägande
antalet föreningar nödgas finansiera sin idrottsverksamhet genom
att arrangera nöjestillställningar av olika slag. Såväl vid idrottstävlingar
som vid nöjesarrangemang får idrottsorganisationerna betala nöjesskatt.
Från kommunernas sida brukar i vissa sammanhang nöjesskatten restilueras.
I enstaka fall — huvudsakligen då behållningen av nöjesbeskattade arrangemang
är avsedd att användas för anläggande av idrottsplats e. d. —
medges även restitution av den statliga delen av nöjesskatten. Såsom idrotten
är organiserad kommer ett bibehållande av nöjesbeskattning i samband med
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 3t år t957
idrottstävlingar i fråga om den del av bruttointäkterna som överstiger 2 000
kr. att i betydande utsträckning gå ut över mindre föreningar. Bland dem
som härigenom kännbart kommer att drabbas av nöjesskatt är specialidrottsförbunden.
Dessa arrangerar i allmänhet alla landskamper. Det är
också regel att de själva omhänderhar arrangerandet av mästerskapstävlingar.
Inkomsterna av förbundets tävlingsarrangemang användes i huvudsak
för instruktion och propaganda samt för anskaffande av idrottsmateriel.
Det förslag som framlagts av departementschefen är ägnat att i väsentlig
utsträckning underlätta möjligheterna för idrottsföreningar att bedriva sin
verksamhet. Motionärerna finner sig emellertid böra föreslå en utvidgningav
rätten till skattefrihet och vill därvid starkt understryka den principiella
synpunkten. Idrottsföreningarna intar en speciell ställning bland de
ideella organisationerna, i det att tävlingarna utgör en integrerande del av
idrottsverksamheten, samtidigt som de är inkomstbringande. Enligt hittills
gällande bestämmelser har schacktävlingar direkt undantagits från nöjesbeskattning.
I propositionen föreslås nu att även bridgetävlingar skall hänföras
till denna kategori. Samma skäl måste även gälla beträffande idroltstävlingar.
I samtliga tre fall är del fråga om en verksamhet där tävlandet
ingår såsom ett så väsentligt moment i den ideella verksamhet varom det
är fråga att specialundantag är motiverade.
Till stöd för yrkandet att revyer bör jämställas med teaterföreställningar
i nöjesskattehänseende framhåller motionären i motionen 11:512 i
huvudsak följande. När det gäller gränsdragningen mellan teaterföreställningar
och revyer har i remissyttrandena över nöjesskatteutredningens betänkande
särskilt från länsstyrelsernas sida uttalats farhågor för tolkningssvårigheter.
Eu närmare bedömning av program och repertoar kommer att
bli nödvändig för att avgöra hur eu nöjestillställning av ifrågavarande art
skall behandlas i nöjesskattehänseende. Ett flertal länsstyrelser anser att
vissa revyföreställningar kan likställas med teaterföreställningar, vilket borde
medföra att de skulle befrias från nöjesskatt. — Tanken att likställa revyer
och teaterföreställningar omfattas även av flera intresseorganisationer, hl. a.
LO och TCO. Fackorganisationen Svenska Teaterförbundet anför i detta
sammanhang att nöjesskatten bidrar till svårigheter att uppnå rimlig ekonomisk
trygghet för de i teaterverksamheten engagerade. I de nordiska länderna
har utvecklingen gått mot ett borttagande av nöjesskatten för teaterverksamheten.
I Danmark tas skatt ut endast av varietéer och kabareter,
som i regel försiggår i samband med restaurangrörelse. En avsevärd förenkling
av problemet skulle vara att revy jämställes med teaterföreställning.
Motionärerna i motionen 11:5 13 framhåller, att enligt 1940 års
nöjesskatteförordning var beskattningen differentierad efter tre skilda taxor.
De nu till befrielse föreslagna tillställningarna hänfördes till den lägsta
taxan, taxa I, medan varieté- och kabaretföreställningar föll under taxa III,
som var den högsta. Begreppet »revy» förekom icke i lagtexten, men enligt
vedertagen praxis beskattades revyerna efter taxa I, i den mån de var att
15
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957
hänföra till teaterföreställningar. — 1954 års nöjesskatteutredning medgav,
att ett slopande av den nuvarande punkten a) i 3 § givetvis skulle komma att
medföra vissa gränsdragningssvårigheter gentemot revy-, kabaret- och varietéföreställningar,
som återfinns i punkt b), men hävdade att den praxis, som
på sin tid utvecklade sig i fråga om valet av taxa, kunde ge ledning för
bedömningen. Denna ståndpunkt har departementschefen intagit i propositionen,
där han även framhåller att svårigheter skulle uppstå, därest gränsen
flyttades, så att den droges mellan kabareter och varietéer å ena sidan
och cirkusföreställningar å den andra. De minsta svårigheterna torde utan
gensägelse uppstå, därest man till det skattefria området hänför samtliga
angivna föreställningar på teater. För den skillnad, som gjorts i propositionen
mellan revy- och teaterföreställning, finns icke någon konstnärlig motivering.
Eif bibehållande av nöjesskatten för dessa föreställningar innebär
icke heller något större skattebortfall, då av till 2,9 miljoner kronor beräknat
skattebortfall för all teaterverksamhet endast en mindre del influtit
från revyföreställningar. Varken finansiella skäl eller en kvalitetsbedömning
kan leda till annan bedömning av de relativt fåtaliga varieté- och kabaretföreställningarna
än vad gäller revyföreställningarna.
Som motivering för yrkandet att boxningssporten inte skall medges någon
inskränkning i nöjesskatteplikten åberopas i motionen 11:515 följande
uttalande i remissyttrandet från länsstyrelsen i Malmöhus län. Boxningen
skiljer sig från andra sport- eller idrottsgrenar därigenom, att den
i vissa lägen går ut på att tillfoga annan människa skada. Dess utövande
kan medföra bestående men för utövaren och är uppenbart ägnat att verka
förråande på publiken. Särskilt ungdomen är lättpåverkad av upplevelser
vid idrottstävlingar och dess idealbildning och verksamhetslust kan få eu
skev inriktning genom boxningen. Härigenom framstår boxningen såsom eu
mindre önskvärd idrottsgren. I och med detta bortfaller grunden för eu
välvillig behandling ur nöjesskattesynpunkt.
Biograf beskattningen
1 de likalydande motionerna 1:4 0 7 och 1 1:5 0 7 yttrar motionärerna
bl. a. F. n. finns 72 filmstudios med sammanlagt ca It 000 medlemmar
i vårt land. Man arbetar i syfte att sprida kunskap om filmen som
social och kulturell samhällsfaktor. Filmstudios söker också vidga intresset
för filmen som konstart och höja allmänhetens kvalitetsanspråk. Icke minst
genom sitt arbete bland studerande ungdom verkar filmstudios i smakfostrande
riktning. Visningarna täcker alltså ett bildningsbehov och icke ett
nöjesbehov, vilket särskilt bör beaktas vid bedömningen om nöjesskatt skall
utgå eller ej. Fimstudios verksamhet kan klart särskiljas från vanlig filmvisning.
Filmuthyrarna tillser, att filmstudieverksamheten icke menligt påverkar
deras kommersiella filmuthyrning. — Rent tekniskt lär det ställa sig
svårt att fastställa det belopp varå nöjesskatten skall beräknas, enär avgifter
inte erläggas per visning utan i form av eu medlemsavgift, vilken ju
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 3t år 1957
även inrymmer annat än visningskostnader. Det bör vidare anmärkas, att
skulle filmstudios nöjesbeskattas, kan man befara att de inte kan fortsätta
sin verksamhet, och härigenom skulle en bildningsinsats av hög angelägenhetsgrad
försvinna.
Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:4 0 8 och
II: 5 08 anföres bl. a., att biografbeskattningen är mycket kännbar inte
minst för landsbygdens folk. På landsbygden och i de mindre tätorterna får
biobesöket ofta utgöra ett substitut för storstädernas enligt nöjesskatteutredningens
förslag skattefria teaterföreställningar, musikaliska underhållningsarrangemang,
uppvisningar i konstnärlig dans och icke professionell
idrott. Med hänsyn härtill måste den av nöjesskatteutredningen förordade
lindringen i beskattningen för mindre landsbygdsbiografer med högst tre
föreställningar per vecka anses starkt motiverad. Eu särskild skattelindring
för landsbygdsbiograferna skulle utgöra ett verksamt medel att förbättra
finansieringsmöjligheterna för landsbygdens allmänna samlingslokaler.
— Med hänsyn till biografbeskattningens höjd i förhållande till skatten
för övriga nöjesarrangemang och den dominerande ställning biograferna
intar i fråga om nöjesverksamheten på landsbygden jämfört med de mera
differentierade och genom lindrigare beskattning stimulerade nöjes- och
förströelseformerna i städer och större tätorter synes det också skäligt att
skattelindringen för landsbygdsbiograferna utsträckes att gälla även sådana
biografer som ger högst fyra föreställningar per vecka. Sker inte denna
vidgning föreligger risk att många biografer skär ned antalet föreställningar
till tre och minskar antalet program per vecka från t. ex. två till ett.
Motionärerna i de likalydande motionerna 1:418 och 11:517
har framhållit, att vid den omändring av principerna för stödet åt småbiograferna,
som propositionen innehåller, en sänkning skett av föreslaget stöd.
Motionärerna är övertygade om att nöjesskatteutredningen riktigt bedömt
småbiografernas allvarliga läge och deras betydelse för bygdens trivsel och
anser att nöjesskatterabatten per vecka bör vara 75 kronor. Den avvägning
i fråga om vilka biografer som skall erhålla föreslagen nöjesskatterabatt
har skett så, att samtliga småbiografer, som ger högst tre föreställningar
per vecka, frånsett barnmatinéer, erhåller rabatt. Det finns emellertid ett
antal, sannolikt ca 100 biografer, som ger fyra föreställningar per vecka
och som lockas att minska antalet till tre för att komma i åtnjutande av
föreslagen rabatt. Detta skulle innebära en given försämring för de orter,
på vilka barnbiografer av nämnda slag för närvarande finns. Föreslagen nöjesskatterabatt
bör enligt motionärernas mening utgå för alla biografer, som
ger fyra föreställningar eller mindre per vecka, frånsett barnmatinéer.
Avviker man från producentandelssystemet med dess förslag om 35-procentig
nöjesskatt och föreslår denna till 38 %, måste vissa i och för sig icke
avsedda verkningar uppkomma. Departementschefen har riktigt nog förklarat,
att 35-procentig generell nöjesskatt måste innebära, att en del biografer
får höjd nöjesskatt, men dessa betecknas såsom undantagsfall. Re
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957 17
dan vid ett biljettpris på kronor 1:50 uppnås jämvikt mellan den nu
gällande nöjesskatten och förslagets på 35 procent. Helt annorlunda blir
utfallet, om man räknar med 38 procent genomgående skatt. Då måste man
upp till ett prisläge på kronor 2:30 per biljett innan nöjesskatten börjar
sjunka i jämförelse med nu gällande skatt. På prislägen under 2: 20 uppstår
en försämring. Av en tillgänglig statistik för 618 av landets cirka 2 500
biografer framgår, att 285 skulle få höjd skatt. Av dessa ligger 22 i klass 3,
som ger 4—7 föreställningar per vecka, under det att resten befinner sig
bland landsbygdsbiografer, som ger tre eller mindre antal föreställningar
per vecka. Dessa besvärligheter undgås i huvudsak, om en sänkning av
nöjesskatten med ytterligare 1 % sker.
Eftersom filmstudios arbetar med medlemskort per år och visar äldre
film, som ur kvalitetssynpunkter är av särskilt intresse, torde något kringgående
av nöjesskatteförordningen, så att ordinär film visas i sådana sammanslutningar,
icke vara att befara. Dessa studios har enligt motionärernas
mening en mycket stor betydelse för spridande av känslan för socialt och
konstnärligt kvalitativ film. Motionärerna anser därför att nöjesskatt icke
skall uttagas på filmstudios.
I de likalydande motionerna 1:419 och 11:516 anför motionärerna
vissa erinringar mot de betänkligheter departementschefen anfört
mot nöjesskatteutredningens förslag om producentstöd till svensk film. Rörande
invändningen att förslaget skulle innebära en permanentning av filmstödet
anföres bl. a. Några hinder mot att tidsbegränsa beslutet, t. ex. till
den 1 juli 1960, finnes inte, om så skulle anses angeläget. Det kan t. o. in.
vara en fördel, eftersom man därmed under en försökstid skulle få tillgång
till ett mycket exakt material angående produktionen och visningsförliållandena
genom de redovisningar, som måste ske till kontroll- och fördelningsorgan.
Den svenska filmproduktionens allvarligaste svårigheter i
ekonomisk mening började med den kraftiga höjningen av nöjesskatten på
biograferna den 1 juli 1948. Denna höjning, som betingades av statsfinansiella
skäl och då sades vara temporär, medförde två ogynnsamma verkningar,
dels sjönk frekvensen på biograferna med cirka 8 procent, vilket i
stort sett inte återhämtats förrän 1954, dels medförde progressiviteten —
vilket även proportionaliteten gör men med mindre styrka — alt priserna
inte kunde anpassas till kostnadsutvecklingen. Motionärerna har den meningen,
att så länge nöjesskatten på biograferna är så hög — progressivt
eller proportionellt — kan korrektiva åtgärder icke undvikas. Några betänkligheter
emot en permanentning av stödet, så länge riksdagen vill bibehålla
denna höga nöjesskattebelastning, som är näst högst i världen, kan icke
finnas.
Gentemot påståendet att utredningens förslag skulle innebära en höjning
av filmstödet yttrar motionärerna i huvudsak följande. I propositionen anföres,
att utredningen beträffande branschens ekonomiska läge bygger på
1954 års lönsamhetsutredning, vilken sålunda enligt utredningens mening
2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 34
18 Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957
skulle motivera dess ställningstagande. Motionärerna har för^ssat sig om
att denna lönsamhetsundersökning under kontroll av auktoriserade revisorer
förts fram ända till år 1956. Eftersom resultatet enbart utvisar en ytterligare
försämring har nöjesskatteutredningen, som ägt kännedom om även
denna senare del av undersökningen, inte ansett sig behöva ändra på sin
förut grundade uppfattning. Den höjning av biograf biljettpriserna, som
genomfördes andra halvåret 1956, avsåg att i första hand kompensera branschen
som helhet för under året inträffade lönekostnadsstegringar. Eftersom
höjningarna i huvudsak sker på biljettprisbelopp över en krona kommer
det allmänna att i extra nöjesskatt erhålla cirka 7,5 milj. kronor. Den
svenska produktionen erhåller mindre än 1 000 000 kronor, vilket lär vara
mindre än kostnadsstegringarna. Man får också ta i beaktande, att föreslagna
lättnader i nöjesskatten innebär en minskning av nu utgående producentstöd
på cirka 250 000 kronor.
Det torde icke råda något tvivel om att de uppgivna tekniska bristerna
i förslaget icke är av den storleksordningen, att de icke skulle ha kunnat
eller kan undanröjas vid en sedvanlig lagteknisk överarbetning. Uttalanden
speciellt i remissutlåtandena att det föreslagna systemet är svåradministrerat
synes bero på bristande kännedom om branschens förhallanden. Svexige
är ett av de få länder i världen, där varje biograf biljett är underkastad branschens
gemensamma kontroll genom Filmägarnas kontrollförening. Detta
organ skulle också enligt planen handha det tekniska arbetet. Det torde från
detta organs sida vara utomordentligt enkelt att vid sidan om den nuvarande
distributionen och kontrollen av varje biograf biljett i landet även handha
inkassering och kontroll av den föreslagna tilläggsavgiften på tio öre.
Propositionens uttalande om att enighet inte kunnat uppnås trots förhandlingar
mellan de enskilda intressena i systemet är överraskande. Det föreligger
enhälliga beslut av biografbranschens organisationer om anslutning
till producentsystemet. Måhända avses med uttalandet om bristande enighet
det förhållandet, att utredningen föreslagit att 1/4 av inflytande medel
skall anvisas till specialkvoten för stöd åt andra behjärtansvärda filmangelägenheter,
såsom kvalitetsfilmer o. s. v., under det att producentföreningen
hävdat att denna andel borde stanna vid 1/5. Att märka är att utredningen
då förutsatt, att dessa medel skulle minskas med sin del av kostnaderna
för systemets administration, vilket föreningen icke avsett i sitt alternativ.
Därigenom minskas skillnaden i verkligheten så väsentligt, att enighet på
denna punkt torde kunna uppnås utan svårighet.
Vidare anför motionärerna, att på senare år åtskilliga europeiska länder
med större språk- och publikområden än Sverige nödgats lagstiftningsvägen
införa importrestriktioner för utländsk film eller andra åtgärder i avsikt
att stödja den inhemska produktionen. Detta är fallet bl. a. i England,
Frankrike och Italien. Sådana åtgärder försvårar export av svensk film
till dessa länder. Då producentandelssystemet innebär en frivillig överenskommelse
även med de utländska filmintressena torde det vara uppenbart,
att riksdagen har anledning att fästa det största avseende vid förslaget. Att
Bevillningsutskottets betänkande nr 3i år 1957 19
beslut fattas nu och icke 1959 är betydelsefullt också ur den synpunkten,
att förslaget i dag kan antas av dessa parter. Huruvida detta kan ske 1959,
då televisionen i landet fått en betydligt större utbredning än nu med sannolika
minskningar i biograffrekvens och filminkomst är icke så helt givet.
Den pågående amerikanska filmkrisen är här icke utan betydelse. Förslaget
innebär ju också en lösning av de angelägna och av riksdagen tidigare
diskuterade frågorna om stöd åt kvalitetsfilm, åt produktion av svensk barnfilm,
kort- och dokumentärfilm samt åt forskning rörande t. ex. barns reaktion
på film samt åt export av svensk film.
Till stöd för yrkandet i motionen 1:422 anföres följande. När det
gäller att i många landsortssamhällen och kommuner skapa förutsättningar
för en ökad trivsel, till förmån för en gynnsam befolkningsutveckling för
landsbygden i sin helhet, så har de mindre landsortsbiograferna sin stora
betydelse. Detta motiverar väl en lindring i nöjesbeskattningen av de biografer
i allmänhet som finns på rena landsbygden då dessa ofta brottas med
ekonomiska svårigheter. 1954 års nöjesskatteutredning har uppmärksammat
detta spörsmål samt för den berörda kategorien föreslagit skattefrihet
för ett intäktsbelopp av högst 200 kronor per vecka. — De skäl som av utredningen
anförts till stöd för denna skattelindring synes mig lika väl motivera
att skattefrihet åtnjutes för ett intäktsbelopp av högst 400 kronor per vecka.
1 enlighet härmed torde i förordningen införas en bestämmelse av innebörd
att anordnare av biografföreställningar vid redovisning av nöjesskatt må
göra avdrag för skattebelopp av högst 120 kronor för vecka, varunder högst
sex sådana föreställningar, barnmatinéer oräknade, ägt rum på ett och samma
visningsställe.
Till stöd för yrkandet, att skattesatsen skall sänkas till 35 procent anföres
i motionen 11:512. Frågan om sänkning av biografnöjesskatten
har aktualiserats genom krisen bland landsortsbiograferna. När den
svenska televisionsverksamheten kommer i gång kan man befara en allmän
nedgång i intäkterna på biografbiljetter. I de länder, där man har en
mångårig erfarenhet av televisionsprogrammens inverkan på biografbesöken,
har det visat sig att biobesöksfrekvensen minskat de första åren ända
till 20—25 procent. I England och Frankrike har biografskatten varit föremål
för upprepade skattesänkningar. I Frankrike var skatten sålunda i genomsnitt
43 procent år 1946 men år 1955 endast 32 procent. Liknande skattereduceringar
har gjorts i England, där skatten på biografföreställningar nu
utgår med 31,3 procent. I England förberedes ytterligare sänkning av biografskatten.
En etappvis sänkning av biograf skatten synes vara motiverad.
I stället för den nuvarande progressiva skatteskalan föreslås därför införande
av en enhetlig skattesats om 35 procent. Höjningen av biljettpriserna
under 1956 torde tillföra statskassan ytterligare ca 6 milj. kronor per år.
En fortsatt bård beskattning kan förorsaka minskad produktion och kvalitelsförsämring
av svensk film.
Motionären anser vidare, all utredningens förslag rörande producentandelssystemet
blir föremål för ytterligare överväganden.
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1957
Utskottets yttrande
I den förevarande propositionen, som grundar sig på ett av 1954 års nöjesskatteutredning
avgivet betänkande, föreslås vissa partiella reformer i nöjesbeskattningen.
Förslagen syftar i huvudsak till att åstadkomma lättnader
och förenklingar i beskattningen och berör bl. a. bestämmelserna om nöjesskattebefrielse,
restaurangdansbeskattningen och beskattningen av biografföreställningar.
Utskottet behandlar de olika frågorna var för sig och börjar
med spörsmålet om nöjesskattebefrielse.
Nöjesskattebefrietse
Enligt gällande bestämmelser utgår nöjesskatt i princip för alla nöjesbetonade
tillställningar i den mån allmänheten äger tillträde mot avgift.
Nöjesskatteförordningen medger emellertid i begränsad omfattning befrielse
helt eller delvis från skyldighet att utgöra nöjesskatt. Vissa slag av tillställningar
är sålunda undantagna från beskattning. Vidare åtnjuter bl. a. ideella
och samlingslokalägande organisationer skattebefrielse i större eller mindre
utsträckning för av dem anordnade nöjestillställningar. Skattebefrielse kan
slutligen medges, när behållningen av en nöjestillställning skall gå till välgörande
eller liknande ändamål.
Inledningsvis vill utskottet framhålla att de från olika håll framförda yrkandena
om ytterligare skattelättnader i förevarande hänseende måste vägas
mot statens och kommunernas intresse av att skatteutfallet inte påverkas
i alltför hög grad. Som departementschefen anfört är emellertid den nuvarande
ordningen så föga tillfredsställande att de betänkligheter, som eljest
i dagens ekonomiska läge kan hysas mot lättnader i konsumtionsbeskattningen,
bör få stå tillbaka.
I propositionen föreslås skattefrihet för vissa slag av nöjen, som nu beskattas.
Sålunda förordas att vissa slag av sceniska och musikaliska
framträdanden befrias, nämligen teaterföreställning, musikunderhållning,
litterär underhållning och uppvisning i konstnärlig dans.
Vid remissbehandlingen av nöjesskatteutredningens betänkande, vilket
innehöll förslag om skattebefrielse för nyss angivna tillställningar samt för
idrottstävlingar o. dyl., framfördes betänkligheter mot att från beskattning
undanta nöjestillställningar av olika slag, vilket kunde medföra, att nöjesskatten
ändrar karaktär. Häremot erinrar departementschefen att redan
enligt gällande bestämmelser tillställningar av vissa slag är undantagna från
skatteplikt. Utskottet delar departementschefens uppfattning, att bestämmelserna
om nöjesskatt bör medge tämligen vidsträckta undantag. I den mån
grunden för en undantagsbestämmelse är den att tillställningen till sin art
bedömes såsom kulturellt värdefull eller eljest önskvärd från allmänna synpunkter,
synes det i och för sig riktigt att föreställningen som sådan undantas
från skatteplikt; det är genom föreställningens art som en skiljelinje
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1057
21
kan uppdrag mot den utpräglat kommersiella nöjesverksamhet som i första
hand bör drabbas av nöjesskatt.
Beträffande den föreslagna skattefriheten i fråga om sceniska och musikaliska
framträdanden bar departementschefen anfört att det här närmast
är fråga om att genom lättnad i nöjesbeskattningen stödja en verksamhet,
vars kulturella värde sedan länge varit allmänt erkänt och som i
annan form åtnjuter stöd från det allmänna. Det är mot bakgrunden härav
som man får se den i propositionen intagna ståndpunkten att undanta exempelvis
teaterföreställningar från beskattning, medan däremot revy-, kabaret-
och varietéföreställningar alltjämt ansetts böra beskattas.
Frågan om skattefrihetens omfattning behandlas i vissa motioner. I motionen
II: 512 pekas på de svårigheter, som gränsdragningen mellan teateroch
revyföreställningar kan komma att medföra. Motionären anser, att en
avsevärd förenkling av problemet skulle vinnas, om man i förevarande hänseende
jämställer revyer med teaterföreställningar. I motionen 11:513 hävdas,
att någon större skillnad i konstnärligt hänseende mellan här berörda
slag av föreställningar knappast föreligger. Motionärerna yrkar fördenskull,
att revy-, kabaret- och varietéföreställningar, som äger rum på teater, befrias
från nöjesskatt.
Även om man i detta sammanhang kan nödgas godtaga tämligen schablonmässiga
regler, hyser utskottet den uppfattningen, att skattefriheten i princip
bör dikteras av föreställningens kulturella och konstnärliga halt. Det skall
inte bestridas, att revy-, kabaret- och varietéföreställningar kan vara konstnärligt
värdefulla och att den intellektuella behållningen av t. ex. en revy,
när den är som bäst, kan vara större än vad som är fallet med enklare operetter
och farser. Allmänt sett torde emellertid revyer, liksom även kabaretoch
varietéförställningar, i första hand vara inriktade på att skänka besökaren
förströelse. Utskottet ansluter sig således till departementschefens
uppfattning, att det här rör sig om vad man kan kalla typiska nöjeslillställningar.
I propositionen behandlas utförligt gränsdragningen mellan teater- och
andra föreställningar, som föreslås bli skattefria, samt revy-, kabaret- och
varietéföreställningar. I likhet med departementschefen finner utskottet, att
de befarade gränsdragningssvårigheterna knappast skulle bli mindre, om
skattefriheten utsträcktes att gälla även revyer respektive kabaret- och
varietéföreställningar.
Även om man enligt utskottets mening inte bör överdriva dessa svårigheter,
står det dock klart, att man vid den praktiska tillämpningen kan komma
att stöta på svårbedömbara gränsfall. De av departementschefen uppdragna
skiljelinjerna mellan å ena sidan teater och musikunderhållning —
däri inbegripet operett- och balettföreställningar — samt å andra sidan revyer,
kabareter och varietéer o. s. v. synes ägnade att ge eu viss ledning vid
bedömningen.
Av det ovan sagda framgår, att utskottet biträder departementschefens
förslag i förevarande del, innefattande ändringar i 1—3 §§ förordningen om
nöjesskatt. Utskottet avstyrker således de i ämnet väckta motionerna.
22 Bevillningsutskottets betänkande nr 3i år 1957
Om teaterföreställningar och annan scenisk underhållning i enlighet med
vad utskottet förordat undantas, blir undantagsbestämmelsen i 13 § för de
kungliga teatrarna ej längre erforderlig. Vad gäller musikunderhållning
delar utskottet departementschefens uppfattning, att nöjesskatt efter den
föreslagna ändringen inte heller skall utgå vid spelning på s. k. automatgrammofoner.
Idrotts- och andra ideella organisationer åtnjuter enligt
gällande bestämmelser viss skattelättnad. För tillställningar, som anordnas
av dylik organisation, behöver nöjesskatt således endast erläggas i
den mån skatten för varje tillställning överstiger 150 kronor, motsvarande
1 000 kronor i biljettintäkter. Möjligheten att erhålla sådan skattelindring
är emellertid begränsad; den gäller nämligen inte tillställningar, i vilka till
huvudsaklig del ingår dans eller marknads- och tivolinöjen eller biografföreställning
med undantag för sådan filmförevisning, som genom sitt ämnesval
är ägnad att direkt främja organisationens syfte.
Gällande begränsningar med avseende på tillställningens art har medfört,
att vissa organisationer inte alltid får åsyftad skattelättnad. Särskilt
kännbara torde konsekvenserna ha varit för de samlingslokalägande organisationerna.
Utskottet vill erinra om att redan 1952 års bevillningsutskott
i sitt betänkande nr 18 i anledning av motionsvis framförda yrkanden om
ökade skattelättnader för dylika organisationer förordade en översyn av bestämmelserna
i 15 § nöjesskatteförordningen. Därvid framhöll utskottet
emellertid, att utgångspunkten borde vara en lika behandling i skattehänseende
av samtliga de i 15 § avsedda organisationerna.
Sedermera har långt gående yrkanden framförts om vidgade möjligheter
till nöjesskattebefrielse, bl. a. till förmån för idrottsrörelsen. Från nöjesskatteutredningens
sida föreslogs, att uppvisningar och tävlingar i icke professionell
sport, idrott och gymnastik helt skulle fritas från nöjesskatt. Vidare
ansåg utredningen att ideella organisationer i allmänhet borde tillerkännas
befrielse enligt reglerna i 15 § även för nöjestillställningar, som till
huvudsaklig del bjuder på dans samt marknads- och tivolinöjen. Någon höjning
av det belopp, varmed skattebefrielse åtnjutes, ansåg utredningen sig
däremot inte böra föreslå.
Departementschefen framhåller att det föreligger ett starkt behov av lättnader
för de ideella organisationerna i fråga om nöjesskatten och att detta
inte minst gäller idrottsrörelsen. Han anser sig dock inte kunna biträda utredningens
förslag om fullständig skattebefrielse för idrottstävlingar. I stället
förordar han ett annat alternativ. För de mindre idrottsföreningarna och
övriga ideella organisationer skulle det nämligen enligt departementschefens
åsikt vara av större värde, om de genom höjning av 150-kronorsgränsen i
15 § kunde tillgodogöra sig mera av intäkterna från nöjestillställningar som
de anordnar till stöd för sin verksamhet. Tyngdpunkten i den skattelättnad
som nu kan medges borde därför läggas på att tillgodose de nu nämnda organisationernas
behov i stället för att en betydande de! av det skattebelopp,
från vilket det allmänna avstår, skulle reserveras för att göra de mest publik
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957 23
dragande sport- och idrottsevenemangen helt skattefria. I enlighet härmed
förordas i propositionen att gränsen för skattebefrielse enligt 15 § bestämmes
till 300 kronor, vilket innebär att biljettintäkter t. o. m. 2 000 kronor
för varje tillställning skulle bli skattefria.
I de likalydande motionerna I: 420 och II: 518 framhålles, att det förslag
som framlagts av departementschefen är ägnat att i väsentlig utsträckning
underlätta för idrottsföreningar att bedriva sin verksamhet. Motionärerna
framhåller emellertid att idrottsföreningarna intar en särställning bland
de ideella organisationerna i det att idrottstävlingar utgör en integrerande
del av deras verksamhet. Dessa tävlingar bör därför vara helt skattefria.
Motionärerna yrkar, att amatöridrottstävlingar undantas fian beskattning.
Avgränsningen mot den professionella idrotten föreslås av motionärerna
skola ske efter samma grunder, som numera tillämpas i fråga om bevillningsavgiften.
Förslaget om en höjning av det s. k. taket i 15 § synes innebära en tillfredsställande
lösning för de ideella organisationerna i allmänhet. Av dem
anordnade tillställningar kan härigenom beräknas bli obeskattade i flertalet
fall. För idrottsorganisationerna ställer det sig i viss mån annorlunda.
Från idrottsrörelsens sida har med skärpa framhållits, att man har största
intresset för de egentliga idrottsarrangemangen. Anordnandet av nöjestillställningar
får ses som en utväg, nödvändig att tillgripa för att därigenom
anskaffa medel för verksamhetens bedrivande. Härav följer, att idrottsrörelsen
skulle vara mera betjänt av ökade möjligheter till skattebefrielse för
idrottstävlingar än av en uppmjukning av 15 § på sätt departementschefen
föreslagit, även om denna uppmjukning är av icke ringa betydelse för idrottsrörelsen
ur ekonomisk synpunkt.
Enligt utskottets mening talar vissa skäl för att amatöridrottstävlingar
bör vara helt skattefria. Sålunda har idrotts tävlingarna betydelse för att
stimulera ungdomen till ökad idrottsutövning. I många fall skulle säkerligen
det eventuella ytterligare överskott av ett idrottsevenemang, som kan
följa vid befrielse från nöjesskatt, användas till att främja utövandet av
andra mindre publikdragande idrottsgrenar.
Ä andra sidan torde inte kunna bestridas att idrottstävlingar enligt ett
allmänt betraktelsesätt utgör nöjestillställningar. Det kan också erinras om
att en fullständig skattebefrielse i främsta rummet skulle gynna de idrottsföreningar,
som redan nu arbetar under relativt goda ekonomiska villkor.
Vidare finns det — som framhållits vid remissbehandlingen — former av
sport, som knappast förtjänar uppmuntran från det allmännas sida i form
av nöjesskattebefrielse.
Man kan enligt utskottets mening i detta sammanhang inte heller bortse
från kommunernas berättigade intresse att ej erhålla alltför stor minskning
av skatteintäkterna. Som det nu är avstår kommunerna i stor utsträckning
nöjesskattemedel till förmån för den lokala idrottsverksamheten såväl
anslagsvägen som genom investeringar i idrottsanläggningar av olika slag.
Att dessa medel först inbetalas till kommunen i form av nöjesskatt har den
fördelen att de kan tilldelas de ändamål som finnes mest angelägna.
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957
Av dessa skäl finner sig utskottet inte kunna biträda yrkandena om fullständig
skattebefrielse för idrottstävlingar.
Med hänsyn till de speciella förhållanden som gäller för idrottsrörelsen
har utskottet emellertid ansett sig böra föreslå en differentiering av de tillställningar,
som anordnas av de ideella organisationerna på så sätt att det
skattefria beloppet höjes då fråga är om idrottstävlingar. Dylika tillställningar
bör enligt utskottets mening kunna lämnas obeskattade till den del
skatten för varje tävling inte överstiger 700 kronor.
En sådan differentiering torde knappast behöva föranleda nämnvärda
tolkningssvårigheter. Den större skattelättnaden bör endast gälla idrottsliga
uppvisningar och tävlingar som anordnas av i 15 § omnämnd ideell organisation.
Nuvarande bestämmelser om skattelindring gäller alla idrottstävlingar,
som anordnas av ideella organisationer. Det har knappast heller funnits
anledning att från bestämmelsernas tillämpning undantaga någon form av
sport eller idrott. Det behöver inte befaras att höjningen av taket föranleder
till att de i 15 § omnämnda ideella organisationerna i någon större omfattning
kommer att anordna uppvisningar eller tävlingar mellan professionella
utövare. Någon skillnad synes därför inte behöva göras t. ex. mellan
professionella och icke professionella tillställningar.
Utskottet uppskattar den ökning av skattebortfallet, som blir följden av
den förordade ändringen av departementschefens alternativ, till ca 0,5 milj.
kronor per år.
I detta sammanhang torde få uppmärksammas några frågor av mera speciell
natur. I motionen II: 515 yrkas sålunda att boxningssporten inte tillerkännes
några som helst lättnader i nöjesbeskattningen.
Utskottet får i anledning av motionen erinra om att frågan om boxningssportens
skadeverkningar varit föremål för behandling vid 1955 års riksdag,
som i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställde om utredning bl. a. i syfte
att klarlägga boxningssportens skadeverkningar. I anledning härav uppdrog
Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen att verkställa ifrågavarande utredning.
Emellertid har en sådan utredning befunnits vara så kostnadskrävande, att
det ansetts böra få anstå tills vidare med dess verkställande. Även om det
senare skulle visa sig att motionärens inställning till boxningssportens berättigande
kan ha fog för sig, kan det enligt utskottets uppfattning ifrågasättas
om en diskriminering i nöjesskattehänseende bör begagnas som medel
för att bekämpa utövandet av viss verksamhet. Utskottet avstyrker därför
den förevarande motionen.
Slutligen må nämnas att till utskottet inkommit framställningar om utvidgning
av tillämpningsområdet för 15 §. Sålunda anhåller Sveriges motorfederation
om ett uttalande från utskottets sida, att motorklubbar skall
anses utgöra sådana ideella organisationer, som avses i nämnda paragraf.
I en annan framställning yrkas att modellsportens organisationer skall tillerkännas
befrielse helt eller delvis från skyldighet att utgöra nöjesskatt för
sina uppvisningar och tävlingar.
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957 25
Propositionen innehåller inte något förslag till ändring med avseende på
kretsen av de organisationer, som åtnjuter skattelindring enligt 15 §. Det
föreligger enligt utskottets mening inte heller anledning att nu vidtaga någon
ändring på denna punkt.
Utskottet biträder departementschefens förslag att i nöjesskattehänseende
likställa bridgetävlingar med schacktävlingar.
Emot förslaget att från beskattning undantaga s. k. skoldanser har
utskottet intet att erinra.
Medverkan av företagare i nöjesbranschen
Enligt 16 § nöjesskatteförordningen äger länsstyrelsen medge befrielse
från nöjesskatt, om behållningen av en tillställning uteslutande skall användas
för välgörande eller allmännyttigt ändamål. Tillämpningen av nämnda
författningsrum bär föranlett viss tvekan i fråga om nöjestillställningar,
som anordnas under medverkan av företagare i nöjesbranschen. Den mellan
parterna träffade uppgörelsen har i dylika fall tillmätts avgörande betydelse
för frågan om nöjesskattebefrielse. Där behållningen endast till viss del
skall användas för välgörande eller allmännyttigt ändamål, må befrielse
nämligen medges från motsvarande del av nöjesskatten. Åtskillnad har därvid
ansetts böra göras mellan å ena sidan det fall, då nöjesföretagare medverkar
mot andel i intäkterna, och å andra sidan det fall, då företagaren för
sin medverkan erhåller till beloppet bestämd ersättning. Som regel har befrielse
medgivits, då medverkan skett mot bestämd ersättning men däremot
inte då företagaren erhållit andel av intäkterna.
1952 års bevillningsutskott fann att detta förhållande inte kunde anses
tillfredsställande och uttalade att en översyn av nöjesskatteförordningen
borde ske även i angivna avseende. Nöjesskatteutredningen föreslog i anledning
härav en kompletterande bestämmelse av innebörd att beslut om
nöjesskattebefrielse skulle avse inträdes- eller därmed likställda avgifter
från samtliga vid tillställningen förekommande anordningar, även om annan
person mot bestämd ersättning eller andel i inflytande intäkter e. d. tillhandahållit
anordningarna eller vissa av dem.
Departementschefen har efter prövning av utredningens förslag funnit
att den föreliggande frågan inte kan lösas om ej länsstyrelserna får befogenhet
att mera fritt pröva frågan, med vilket belopp befrielse i varje särskilt
fall bör medges. Med utgångspunkt från den behållning som — utan avdrag
för nöjesskatt — är avsedd att tillfalla det allmännyttiga eller välgörande
ändamålet, bör det enligt propositionen ankomma på länsstyrelsen att beräkna
en häremot svarande skälig bruttointäkt och därpå belöpande nöjesskatt.
Därvid bör beaktas förhållandet mellan de intäkter, som tillfaller anordnaren
och den medverkande företagaren, respektive eventuell fast ersättning
till den senare, publiktillströmningen och andra omständigheter som
påverkat förhållandet mellan nettointäkten och bruttointäkten.
I enlighet härmed föreslås i propositionen eu ändring av 16 §. Om behåll
-
26
Bevillningsutskottets betänkande nr år 1957
ningen av en nöjestillställning skall användas för välgörande eller allmännyttigt
ändamål, skall det ankomma på länsstyrelsen att efter hörande av
vederbörande kommun medge befrielse från nöjesskatt med belopp som finnes
skäligt med hänsyn till storleken av behållning, som skall tillfalla sådant
ändamål, och övriga förekommande omständigheter. Nöjesskattebefrielse
skall dock alltid, om förutsättningar för sådan i övrigt föreligger, medges
med minst 30 procent eller — om kommunen avstyrkt befrielse — 15 procent
av den nettointäkt som skall tillfalla det uppgivna ändamålet. Nettointäkten
skall härvid upptagas utan avdrag för erlagd nöjesskatt.
I likhet med departementschefen finner utskottet det mindre lämpligt att
frågan om nöjesskattebefrielse enligt 16 § i nu berörda fall blir beroende av
i vilken form ersättning utgår till den medverkande företagaren. Såvitt utskottet
kunnat finna synes departementschefens förslag utgöra en lämplig
lösning av föreliggande problem. Utskottet tillstyrker således förslaget.
Vid medgivande av skattebefrielse har länsstyrelserna i vissa fall krävt
att behållningen eller viss del därav insattes å spärrat konto. Departementschefen
har i propositionen förklarat sig inte ha något att erinra mot denna
praxis. Utskottet vill understryka nödvändigheten av att viss kontroll sker
att behållningen kommer de uppgivna ändamålen till godo. I de fall, då särskild
anledning till annat inte föreligger, bör enligt utskottets mening vara
tillfyllest att kräva att ett belopp motsvarande nöjesskatten spärras.
Restaurangdansbeskattningen
Enligt gällande bestämmelser skall nöjesskatt erläggas för varje nöjestillställning,
till vilken allmänheten äger tillträde mot avgift. För beskattningen
av den s. k. restaurangdansen har emellertid särskilda regler utformats,
som tar sikte på de fall, då avgift för tillträde till en danstillställning inte
uppbäres eller uppbäres med lågt belopp. I dylika fall beräknas skatten på
fingerade inträdesavgifter. Skatten är avsedd att uttagas av sådana restauranggäster,
som deltar i dansen. Det är närmast svårigheterna att skilja på
dansande och icke dansande gäster och de konsekvenser, som detta för med
sig, som föranlett yrkanden om en ändring av bestämmelserna. I propositionen
förordas främst med hänsyn till tillämpningssvårigheterna att bestämmelserna
i 5 och 8 §§ nöjesskatteförordningen om beskattning av danstillställningar
på restaurang skall upphävas. Det framhålles även att intäkterna
av denna beskattning blivit avsevärt lägre än man från början räknat med.
Det kan i detta sammanhang erinras om att 1952 års bevillningsutskott
för sin del inte var berett att förorda ett avskaffande av restaurangdansbeskattningen
för sprit- och vinrestaurangernas del. Med den omfattande utredning,
som nu föreligger, kan frågan emellertid sägas ha kommit i ett annat
läge. Det har tydligt framgått, att de förut angivna olägenheterna inte
kan avlägsnas, om beskattningen bibehålies. Under dessa förhållanden får
valet stå mellan att bibehålla beskattningen trots de olägenheter i olika av
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1957 2/
seenden den för med sig eller att avskaffa densamma. Enligt utskottets me
ning talar övervägande skäl för skattens avskaffande, varför utskottet tillstyrker
propositionen i denna del.
Omläggning av biografbeskattningen
Till skillnad från nöjesskatten i övrigt är skatten på biografbiljetter progressiv
och utgår med 30 procent, om biljettpriset inte överstiger en krona,
och eljest med 30 procent av en krona och 45 procent av återstoden av bi - i ettpriset Biograf nöj esskattens konstruktion och storlek får bl. a. till toljd,
att en i och för sig motiverad höjning av biljettpriserna måste bli avsevart
större än den kostnadsstegring, som avses skola täckas, aven om man bor - ser från prishöjningens negativa inverkan på publikfrekvensen. Skattens
verkningar i berörda hänseende påtalades vid behandlingen av fragan om
fortsatt stöd åt den svenska filmproduktionen våren 1955 och det uppdrogs
sedermera åt nöjesskatteutredningen att undersöka möjligheterna till en sadan
omläggning av nöjesskatten, att en höjning av biograf biljettpriserna i
hö«re grad skulle kunna komma filmproducenterna till godo.
De av nöjesskatteutredningen vidtagna undersökningarna visade emellertid
att det inte var möjligt att finna en praktisk form for en mera radikal
omläggning. För de svenska filmproducenterna skulle en ur fiskaliska synpunkter
godtagbar omläggning för övrigt inte medföra mera avsevärda fordelar-
deras andel av en eventuell prishöjning skulle under alla förhållanden
bli jämförelsevis obetydlig. För att i någon mån underlätta prishöjningar
i framtiden föreslog utredningen emellertid, att den progressiva skatteskalan
skulle ersättas med en proportionell skattesats.
Utredningen föreslog vidare en sänkning av den effektiva skattesatsen i
samband med slopandet av den progressiva skatteskalan. Med hansyn till
att den genomsnittliga skattebelastningen, enligt verkställda undersökningar,
uppgick till omkring 38,3 procent av bruttointäkterna borde skattesatsen,
om det allmännas nöjesskatteinkomster skulle lämnas i det väsentliga orubbade,
bestämmas till 38 procent. Utredningen föreslog emellertid en skattesats
av 35 procent, vilket beräknats medföra ett skattebortfall av ca o,o
milj kronor per år. Avsikten härmed var att skapa förutsättningar för ett
genomförande av utredningens förslag att ersätta det nuvarande statliga
producentstödet, som gäller intill utgången av juni månad 1959 och beräknas
kosta ca 3 milj. kronor per år, med ett mera permanent sådant.
Departementschefen biträder utredningens förslag i vad det avser eu övergång
från progressiv till proportionell beskattning. I fråga om skatteuttaget
delar departementschefen utredningens uppfattning, att en reell sänkning av
skatten bör genomföras endast under förutsättning, att filmproducentstödet
omlägges enligt de föreslagna riktlinjerna. Emellertid har departementschefen
_av skäl som kommer att beröras i det följande — ansett frågan om
fortsatt sådant stöd enligt ändrade grunder inte nu böra upptagas till prov
-
28 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1957
ning. Under sådana förhållanden förordar departementschefen att skattesatsen
fastställes till 38 procent.
I vissa motioner har yrkanden framförts om en sänkning av skatten på
biografföreställningar. I de likalydande motionerna I: 418 och II: 517 pekas
på den skatteskärpning i vissa biljettprislägen, som blir en följd av departementschefens
förslag. Dessa verkningar skulle enligt motionärerna i huvudsak
kunna undvikas, om skatten sänkes med ytterligare en procent. Så länge
det av utredningen förordade s. k. producentandelssystemet inte är genomfört,
föreslås skattesatsen därför skola utgöra 37 procent. I motionen II: 512
förordas en etappvis genomförd sänkning av biograf nöj esskatten, varvid
skattesatsen till en början bör bestämmas till 35 procent.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att biograf nöj esskatten
bör vara proportionell, vilket är ägnat att minska verkningarna av den nuvarande
marginalskatten. Visserligen skulle en sådan omläggning om den
inte förenas med en större sänkning av skatteuttaget medföra en höjning av
skatten på billigare biljetter, men det bör beaktas att biljettpriserna numera
i regel ligger så högt även för de mindre biograferna, att övergången till en
proportionell skattesats endast i mindre omfattning torde komma att leda
till en skärpt beskattning.
De verkningar, varom här är fråga, inträder i större eller mindre utsträckning
föi alla skattesatser över 30 procent. Även med de i motionerna föreslagna
skattesatserna skulle dylika konsekvenser inte kunna undvikas. Utskottet
finner därför detta förhållande inte i och för sig kunna utgöra skäl
för ett bifall till föreliggande motioner.
Vid fastställande av skatteprocenten torde enligt utskottets mening beaktas
att skattebelastningen bör bli i huvudsak densamma som nu. Frågan om
skattelättnader för de mindre biograferna avses skola lösas i annan ordning
och vad de svenska filmproducenterna beträffar innebär departementschefens
förslag, att de tills vidare skall komma i åtnjutande av statligt stöd enligt
hittills gällande grunder. Utskottet finner sig således böra, med avslag å
de föreliggande motionerna, tillstyrka propositionen i denna del.
Utskottet övergår härefter till att behandla utredningens förslag till omläggning
av stödet åt den svenska filmproduktionen.
Bestämmelserna om särskilt bidrag till producent av svensk film infördes
genom förordningen den 8 juni 1951, nr 457, och gällde för en tid av fyra år,
räknat från och med den 1 juli samma år. Giltighetstiden har sedermera förlängts
till den 1 juli 1959. Bidrag utgår i form av återbäring med viss procent
— 20 procent för svartvit film och 35 procent för färgfilm — av statens
andel i nöjesskatten för biografföreställningar, vid vilka bidragsberättigande
svensk film visas.
Som förut nämnts framlade nöjesskatteutredningen förslag till en ny form
tor stöd åt den svenska filmproduktionen. Enligt förslaget skall biografägarna
av den biobesökande allmänheten uttaga och till ett för filmproducenterna
gemensamt organ redovisa tio öre för varje försåld biljett. Tanken är således
den, att biografbranschen genom dylika biljettpristillägg (producent
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1957 29
andelar) skall finansiera stödet. Av praktiska skäl anses småbiograferna
därvid böra stå utanför. Ett liknande system har sedan länge tillämpats i
England.
Det av utredningen föreslagna systemet bygger på förutsättningen, att
producentandelarna inte belastas med vare sig nöjesskatt eller filmhyra
ävensom att biografägarna inte gör anspråk på någon del därav. Systemets
genomförande kräver vidare en överenskommelse mellan berörda intressentgrupper
(filmproducenter, filmuthyrare och biografägare). En ytterligare
förutsättning är, som förut nämnts, att biografnöjesskatten fastställes att
utgå efter en skattesats av 35 procent, vilket skulle innebära en direkt sänkning
av skatten om ca 5,5 miljoner kronor per år. Härifrån bör dock vid beräkningen
av skattebortfallet frånräknas nu utgående skatteåterbäring, som
av utredningen angivits till ca 3 miljoner kronor per år.
Genom ett så utformat stöd skulle den svenska filmproduktionen tillföras
ca 5,6 miljoner kronor årligen. Av dessa medel skulle huvuddelen eller tre
fjärdedelar fördelas efter i stort sett samma grunder som det nuvarande
statliga producentstödet, d. v. s. i förhållande till filmernas spelintäkter under
året, medan återstoden skulle användas för premiering av kvalitetsfilmer
in. in.
Departementschefen betecknar utredningens förslag som intresseväckande
och finner det förenat med beaktansvärda fördelar. Han erinrar emellertid
om det nuvarande stödets tillfälliga karaktär och att riksdagen då stödet
förlängdes år 1955 starkt underströk detta. Vidare påpekar departementschefen
att någon officiell undersökning av filmproduktionens lönsamhet
därefter inte verkställts. Den senaste höjningen av biljettpriserna bör
enligt departementschefens mening inte frånkännas betydelse i detta sammanhang.
Från tekniska synpunkter kan vissa invändningar riktas mot förslaget.
Departementschefen finner det vidare tveksamt om det är möjligt att vinna
de berörda intresseorganisationernas anslutning till utredningens förslag.
Han påpekar att ett omfattande förhandlingsarbete bedrivits från utredningens
sida utan att likväl enighet på alla punkter kunnat uppnås mellan
utredningen och de berörda intressenterna. Som remissbehandlingen visar
råder delade meningar bl. a. om hur stor del av filmstödet som skall användas
för premiering av kvalitetsfilmer och andra från allmän synpunkt angelägna
ändamål på filmens område.
Av angivna skäl har departementschefen inte ansett sig kunna förorda, att
utredningens förslag om producentstöd nu lägges till grund för beslut av
statsmakterna.
Utskottet har i delta sammanhang att taga ställning till de likalydande
motionerna I: 419 och II: 516. Däri göres gällande, att sådana meningsskiljaktigheter
mellan de berörda parterna inte föreligger, som skulle hindra ett
genomförande av utredningens förslag. Motionärerna hemställer, att utredningens
förslag om införande av det s. k. producentandelssystcmet måtte
läggas till huvudsaklig grund för eu proposition till 1958 års riksdag. Även
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957
i motionen II: 512 uttalas att förslaget bör bli föremål för nya överväganden
av statsmakterna.
Det stöd, som den svenska filmproduktionen nu åtnjuter i form av återbäring
av nöjesskatt, är som framgår av vad tidigare anförts tillfälligt och
utgår endast till den 30 juni 1959. Avsikten har varit att före nämnda tidpunkt
ta frågan om stödets avveckling under förnyat övervägande. Huruvida
och i vad mån behov av sådant stöd kommer att föreligga även efter
den 30 juni 1959 kan inte nu med säkerhet bedömas. Enligt nöjesskatteutredningens
uppfattning torde ett visst stödbehov komma att föreligga ännu
ett antal år. Utskottet vill i anslutning till berörda motioner understryka
önskvärdheten av att frågan om behovet av fortsatt stöd åt filmproducenterna
blir föremål för ytterligare utredning.
I samband därmed bör också prövas i vilken form ett eventuellt stöd skall
ges. Utskottet vill framhålla, att det är ett allmänt önskemål att stödåtgärderna
till förmån för den svenska filmproduktionen framför allt kan inriktas
på att främja tillkomsten av konstnärligt mera högtstående filmer. Nöjesskatteutredningens
förslag erbjuder vissa möjligheter härvidlag. Även i
andra avseenden synes förslaget innebära beaktansvärda fördelar i jämförelse
med nu gällande system. Enligt utskottets mening bör förslaget snarast möjligt
bli föremål för förnyat övervägande. I den mån fortsatta stödåtgärder
anses erforderliga, kommer riksdagen således att få taga närmare ställning
till producentandelssystemet senast våren 1959.
Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts föreslå riksdagen att
i anledning av motionerna 1:419 och 11:516 i skrivelse till Kungi. Maj :t
hemställa om utredning angående fortsatt stöd åt svensk filmproduktion.
Däremot är utskottet inte berett att tillstyrka yrkandet i nyssnämnda motioner
att förslag härom ovillkorligen skall framläggas redan till 1958 års
riksdag.
Skattelindring för mindre biograf företag
1 sytte att stödja de mindre biograferna, merendels belägna på landsbygden
har i propositionen föreslagits viss lättnad i nöjesbeskattningen för berörda
biografer. Sålunda förordar departementschefen att anordnare av biografföreställningar
skall berättigas att vid redovisning av nöjesskatt göra
avdrag för ett skattebelopp av högst 60 kronor per vecka, varunder högst
tre sådana föreställningar, barnmatinéer oräknade, ägt rum å ett och samma
visningsställe.
Förslaget har föranlett ett antal motioner i ämnet. I de likalydande motionerna
I: 408 och II: 508 yrkas, att skattelindring skall medges med högst
450 kronor för månad, varunder högst 18 föreställningar — barnmatinéer
oräknade — ägt rum å ett och samma visningsställe, eller alternativt befrielse
få åtnjutas med 100 kronor per vecka. I de likalydande motionerna 1:
418 och II: 517 förordas en höjning av det i propositionen föreslagna skattebeloppet
till 75 kronor. Vidare anses skattelindring böra medges för vecka,
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957 31
varunder högst fyra föreställningar ägt rum. I de likalydande motionerna
1:421 och 11:514 yrkas skattebefrielse till den del skatten inte överstiger
150 kronor för vecka, varunder högst tre föreställningar ägt rum å ett och
samma visningsställe. Alternativt föreslås i sistnämnda motioner, att begränsningen
med avseende på antalet föreställningar skall utgå och att skattebefrielse
skall åtnjutas med nyss angivna belopp för vecka, varunder den
totala nöjesskatten inte överstiger 375 kronor. Slutligen föreslås i motionen
1:422 en höjning av gränsen för skattebefrielse till 120 kronor, samt att
antalet föreställningar bestämmes till högst sex.
Allmän enighet synes råda om angelägenheten av att underlätta de mindre
biografernas ekonomiska villkor. Även utskottet finner en särskild skattelindring
för de mindre biograferna motiverad. Stödet genom skattelindring
bör emellertid endast ges i den mån fråga är om företag, som under en
tidsperiod givit ett förhållandevis litet antal föreställningar. Denna tidsperiod
bör som departementschefen föreslagit av praktiska skäl utgöra eu
vecka.
Det högsta tillåtna antalet föreställningar per vecka för åtnjutande av
skattebefrielse bör enligt utskottets mening bestämmas till tre. En ökning
av antalet föreställningar medför, att man får räkna med en klass biografer,
som har 4—7 föreställningar i veckan och som regelmässigt skulle kunna
maximalt utnyttja den medgivna skattelättnaden. Det synes utskottet mera
angeläget att söka uppnå skattebefrielse med så stort belopp som möjligt
inom den föreslagna ramen. Därvidlag har utskottet ansett sig böra förorda
ett något högre belopp än det som föreslagits i propositionen. Utskottet finner
det i motionerna 1:418 och 11:517 föreslagna beloppet 75 kronor per
vecka lämpligt. Härigenom skulle en skattelättnad upp till 3 000 kronor per
år beredas de berörda företagen. Det sagda innebär att utskottet inte ansei
sig kunna biträda yrkandena i förevarande motioner i den mån de åsyftar
större skattelättnad än 75 kronor per vecka.
Utskottet vill i detta sammanhang understryka vad departementschefen
uttalat om att skattebefrielsen bör omprövas om det visar sig att filmuthyrarna
gör anspråk på någon del av de skattemedel, som enligt de föreslagna
bestämmelserna avses tillfalla biografägarna. Den tekniska utformningen
av departementsförslaget synes tillgodose de synpunkter, som framförts vid
remissbehandlingen av utredningens förslag.
I ett avseende torde emellertid en komplettering vara nödvändig. Enligt
departementsförslaget skall nämligen i de tre tillställningar som högst lår
hållas under veckan inräknas andra skattefria biografföreställningar än
barnmatinéer. Utskottet förordar att författningstexten i 13 § utformas så
att därav klart framgår, att inte heller filmförevisningar som avses i 14 §
nöjesskatteförordningen skall medräknas vid bestämmande av antalet föreställningar.
32
Bevillningsutskottets betänkande nr år 1957
Av barnfilmklubbar och filmstudios anordnade filmförevisningar
\id tillämpningen av nöjesskatteförordningens bestämmelser synes nöjesskatt
hittills inte ha uttagits för filmförevisningar, som anordnas av s. k.
barnfilmklubbar och filmstudios. Det torde dock förhålla sig så, att dylika
filmförevisningar i allmänhet är underkastade nöjesbeskattning enligt nu
gällande bestämmelser. Frågan aktualiserades i anledning av ett uttalande
av sådan innebörd från riksräkenskapsverket våren 1955 och har sedermera
behandlats av nöjesskatteutredningen.
Enligt utredningens förslag skulle såväl barnfilmklubbar som filmstudios
tillerkännas nöjesskattebefrielse för filmförevisningar, som det ingår i deias
verksamhet att anordna. Med barnfilmklubb avsåg utredningen organisation,
som har till uteslutande syfte att tillgodose behovet av för barn
lämpade filmförevisningar. En förutsättning för skattefrihet borde vara att
filmen godkänts av barnfilmjuryn eller annat organ, varom Kungl. Maj:t
i fiamtiden må bestämma. För att en filmstudio skulle komma i åtnjutande
av skattefrihet skulle filmförevisningen ha anordnats uteslutande för dess
medlemmar och i undervisningssyfte.
Departementschefen har beträffande barnfilmklubbarna framhållit att deras
visningsverksamhet har ideell karaktär och att tillfredsställande garantier
synes kunna erhållas mot att skattefrihet åtnjutes i ej avsedda fall. Han
biträder sålunda utredningens förslag om skattefrihet för barnfilmklubbar
men föreslår tillika, att skattefrihet under motsvarande villkor skall åtnjutas
för filmer som visas på barnmatinéer.
Det föreligger enligt departementschefen utan tvivel vissa skäl som talar
för att även filmstudieverksamheten bör tillerkännas dylik befrielse. Vid
remissbehandlingen har emellertid från vissa håll uttalats sådana betänkligheter
häremot, att han inte ansett sig böra tillstyrka utredningens förslag i
denna del.
I de likalydande motionerna I: 407 och II: 507 hävdas, att filmstudieverksamheten
klart kan särskiljas från biograf föreställningar i vanlig bemärkelse.
Verksamheten bedrives således på en strängt studiemässig basis och
filmförevisningarna, som regelmässigt kombineras med föredrag eller diskussioner
i anslutning till filmen, anordnas endast för en sluten krets av
personer. Motionärerna anser, att nöjesskatt ej bör erläggas för dylika
filmförevisningar. I de likalydande motionerna I: 418 och II: 517 yrkas likaså
att nöjesskatt ej skall uttagas av filmstudios.
Utskottet delar uppfattningen, att visning av god barnfilm över huvud
taget inte bör drabbas av nöjesskatt. Som departementschefen påpekar kan
man därigenom redan nu på ett viktigt område åstadkomma det stöd åt
produktion av kvalitetsfilm, vartill utredningen syftat med sitt förslag till
omläggning av det nuvarande producentstödet.
Det äi föi utsatt, att endast sådana filmer, som är lämpliga att visas för
barn i olika åldrar, bör medföra skattefrihet. Barnfilmjuryns erfarenhet
blir harvidlag självfallet av stor betydelse. Övergångsvis torde emellertid
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957 33
med all sannolikhet möta vissa problem, som kommer att ställa detta organ
inför stora svårigheter. Utskottet vill i detta sammanhang peka på den ansvällning
av granskningsmaterialet, som kan förutses.
Det torde böra påpekas, att begreppet barnmatiné i här avsedd bemärkelse
inte endast förutsätter, att filmförevisningen är speciellt anordnad för
barn. Det skall således vara fråga om matinéföreställningar, vid vilka en
mera betydande nedsättning av biljettpriserna tillämpas för barn enligt hittills
gällande grunder.
Utskottet vill tillägga att det för skattefrihet inte är tillfyllest, att en av
barnfilmjuryn godkänd kortfilm visas. Programmet skall enligt bestämmelserna
i 19 § till huvudsaklig del bestå av skattefria inslag.
Varken barnfilmklubbar eller filmstudios torde för närvarande avkrävas
nöjesskatt för sina filmförevisningar. Ett uttryckligt undantag från skatteplikt
för barnfilmklubbarna torde emellertid få till följd, att filmstudios i
framtiden blir beskattade. Utskottet kan inte dela de betänkligheter som
anförts mot att även medge skattefrihet åt filmstudios. Det torde enligt utskottets
mening vara möjligt att i praktiken avgränsa området för skattefrihet
i detta fall. Utskottet biträder fördenskull i motionerna framförda
yrkanden om en utsträckning av skattefriheten att gälla även filmförevisningar,
som anordnas av filmstudios.
En sådan utvidgning förutsätter en komplettering av bestämmelserna i
14 § i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningen föreslagit. För
skattefrihet bör således erfordras, att filmförevisningen anordnas uteslutande
för medlemmar i organisation varom här är fråga och vars program huvudsakligen
går ut på att förmedla kunskaper om filmen som konstart och
social faktor. Medlemskap i föreningen förutsättes vara av mera varaktig
karaktär.
Utskottet anser sig slutligen böra erinra om att verksamheten givetvis inte
får bedrivas i syfte att bereda någon vinst.
Speciella frågor
I propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om påföljd vid
deklarationsförsummelse, om tidsfrist för ansökan om nöjesskattebefrielse
enligt 16 och 17 §§ samt om nöjesskattens beräkning vid abonnemangsföreställningar.
Utskottet har intet att erinra mot dessa förslag.
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 66 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna
I: 407 av herrar Bengtson och Alvar Andersson
it llihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 31
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957
samt 11:507 av herrar Rydén och Braconier ävensom de likalydande
motionerna I: 418 av herr Hjalmar Nilsson m. fl.
och II: 517 av herr Lundberg m. fl., såvitt motionerna avser
skattefrihet för filmförevisningar, som anordnas av filmstudios,
antaga det vid propositionen fogade förslaget till
förordning angående ändring i förordningen den 21 december
1945 (nr 823) om nöjesskatt med de ändringar av 13,
14 och 15 §§ som framgår av följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:
Kungl. Maj.ts förslag
13 §.
Vid erläggande av nöjesskatt för
biografföreställningar må, om högst
tre föreställningar, barnmatinéer
oräknade, ägt rum under veckan å
samma visningsställe, befrielse åtnjutas
från skatten i vad den avser sådant
visningsställe till den del densamma
för den veckan icke överstiger
60 kronor.
Utskottets förslag
13 §.
Vid erläggande av nöjesskatt för
biografföreställningar må, därest utöver
barnmatinéer högst tre föreställningar,
för vilka nöjesskatt skall utgå,
ägt rum under veckan å samma
visningsställe, befrielse åtnjutas från
skatten i vad den avser sådant visningsställe
till den del densamma för
den veckan icke överstiger 75 kronor.
14 §. 14 §.
För annan i 3 § första stycket avsedd nöjestillställning än biografföreställning
skall nöjesskatt icke utgå, därest tillställningen med hänsyn till
sitt innehåll är ägnad att tjäna vetenskapligt ändamål eller upplysnings-,
undervisnings- eller uppfostringssyfte.
Nöjesskatt skall ej utgå för biografföreställning
med film, vars visning
enligt särskilt, före föreställningens
hållande lag akr af tv unnet
förhandsbesked förklarats vara ägnad
att tjäna sådant ändamål eller
syfte som avses i nästföregående
stycke. Det ankommer på statens biografbyrå
att efter framställning meddela
förhandsbesked som nyss sagts.
Ej heller skall nöjesskatt erläggas
för visning av film å barnmatiné eller
för filmförevisning, som anordnas av
organisation med uteslutande syfte
att tillgodose behovet av filmförevisningar,
lämpade för barn. Vad nu
sagts skall dock endast gälla, om fil
-
Ej heller skall nöjesskatt utgå för
a) biograf föreställning med film,
vars visning enligt särskilt, före föreställningens
hållande lagakraftvunnet
förhandsbesked förklarats vara
ägnad att tjäna sådant ändamål eller
syfte som avses i nästföregående
stycke,
b) visning av film å barnmatiné eller
för filmförevisning, som anordnas
av organisation med uteslutande syfte
att tillgodose behovet av filmförevisningar,
lämpade för barn, dock endast
om filmen före föreställningens
hållande godkänts av organ som
Kungl. Maj.t därtill utser, eller
c) visning av film, som i studie
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1957
35
Kungl. Maj.ts förslag
men före föreställningens hållande
godkänts av organ som Kungl. Maj:t
därtill utser.
15 §.
Där organisation, som har till huvudsakligt
syfte att främja religiösa,
välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,
idrottsliga eller andra därmed
jämförliga kulturella eller eljest
allmännyttiga ändamål och som under
de senast förflutna fem åren icke
lämnat utdelning åt sina medlemmar,
anordnar i 3 § första stycket avsedd
nöjestillställning, åtnjutes befrielse
från nöjesskatt till den del skatten
för varje tillställning icke överstiger
300 kronor. Vad nu sagts skall dock
icke gälla med avseende å tillställning,
i vilken till huvudsaklig del ingår
biografföreställning med undantag
för sådan filmförevisning, som
genom sitt ämnesval är ägnad att direkt
främja organisationens syfte.
Folketshusförening eller--
Utskottets förslag
syfte anordnas uteslutande för medlemmar
i organisation med huvudsaklig
uppgift att studera filmens
konstnärliga och sociala betydelse.
Det ankommer på statens biografbyrå
att efter framställning meddela
förhandsbesked som i andra stycket
under a) sägs.
15 §.
Där organisation, som har till huvudsakligt
syfte att främja religiösa,
välgörande, sociala, politiska, konstnärliga,
idrottsliga eller andra därmed
jämförliga kulturella eller eljest
allmännyttiga ändamål och som under
de senast förflutna fem åren icke
lämnat utdelning åt sina medlemmar,
anordnar i 3 § första stycket avsedd
nöjestillställning, åtnjutes befrielse
från nöjesskatt till den del skatten
för varje tillställning icke överstiger
300 kronor eller, när fråga år om uppvisning
eller tävling i sport, idrott eller
gymnastik, 700 kronor. Vad nu
sagts skall dock icke gälla med avseende
å tillställning, i vilken till huvudsaklig
del ingår biografföreställning
med undantag för sådan filmförevisning,
som genom sitt ämnesval
är ägnad att direkt främja organisationens
syfte,
stycke sägs.
B) att riksdagen måtte i anledning av de Iikalydande motionerna
1:419 av herr Hjalmar Nilsson in. fl. och 11:516
av herr Lundberg m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utredning angående fortsatt stöd åt svensk filmproduktion;
C)
att följande motioner, nämligen
1) de Iikalydande motionerna 1:408 av herrar Kronstrand
och Uno Olofsson samt 11:508 av herr Jönsson i
Jämtlands Sikås in. fl.,
36
Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1957
2) de likalydande motionerna 1:418 av herr Hjalmar
Nilsson m. fl. och II: 517 av herr Lundberg m. fl.,
3) de likalydande motionerna I: 419 av herr Hjalmar Nilsson
in. fl. och II: 516 av herr Lundberg m. fl.,
4) de likalydande motionerna 1:420 av herr Hansson
in. fl. och II: 518 av herr Gezelius m. fl.,
5) de likalydande motionerna 1:421 av herrar Wolgast
och Nils Theodor Larsson samt II: 514 av herr Wachtmeister,
6) motionen 1: 422 av herr Sveningsson,
7) motionen II: 512 av herr Christenson i Malmö,
8) motionen 11:513 av herrar Bengtsson i Göteborg och
Braconier, samt
9) motionen 11:515 av herr Hamrin i Jönköping,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 2 april 1957
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Snygg,
Söderquist, Niklasson, Erik Jansson, Kronstrand, Möller och Bengtson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson*, Brandt, Allard, Kärrlander,
Magnusson i Borås, Christenson i Malmö, Anderson i Sundsvall*, Andersson
i Essvik, Stenberg och Eriksson i Bäckmora.
* Icke närvarande vid justering av betänkandet.
Reservation
av herr Christenson i Malmö.
570546 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1957:181 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945 a1 i texten