Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1957-04-25 · 36 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1957:40, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1957

1

Nr 40

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), m. m., såvitt

propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i

ämnet väckta motioner.

I en den 22 februari 1957 dagtecknad proposition, nr 97, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

A) antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt

3) lag med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och

annan samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958—1965;

B) dels, med godkännande av i propositionen angivna allmänna grunder

för statsbidrag till kommunerna i anledning av ortsavdragsreformen, bemyndiga

Kungl. Maj :t att utfärda föreskrifter i ämnet,

dels godkänna vad i propositionen förordats beträffande vissa skatteunderlagsgraderade

statsbidrag för speciella ändamål och vissa kommunala

bidrag till statliga utgifter samt bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda härför

erforderliga föreskrifter,

dels ock under sjunde huvudtiteln å riksstaten för bugetåret 1957/58 till

Skatteersättning till kommunerna, m. m. anvisa ett förslagsanslag av

295 000 000 kronor.

Propositionen har hänvisats till bevillningsutskottet såvitt avser ovan

under A) upptagna förslag och i övrigt till statsutskottet.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

Propositionen grundar sig på 1956 års kommunalskatterevisions betänkande

med förslag till nya kommunala ortsavdrag (SOU 1956:41). I propositionen

föreslås en höjning av de kommunala ortsavdragen till i paritet

med de vid den statliga beskattningen nu gällande ortsavdragen och att även

i övrigt en direkt anpassning sker av de kommunala ortsavdragen till

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr M

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1957

det statliga ortsavdragssystemet. Detta innebär bland annat att ett särskilt

ortsavdrag för ensamma skattskyldiga med underhållsskyldighet mot barn

föreslås infört även vid den kommunala beskattningen. Höjningen av ortsavdragen

föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1958 och första gången

tillämpas i fråga om den preliminära skatten för år 1958 och vid 1959 års

taxering.

Höjningen av ortsavdragen skall förbindas med statliga bidrag till kommunerna.

Under en första övergångstid av tre år — åren 1958, 1959 och

1960 — skall statsbidraget utgå till alla kommuner och då i princip utgöra

full kompensation för den av ortsavdragshöjningen föranledda inkomstminskningen.

Under de därefter följande fem åren — åren 1961—1965 -—

föreslås att statsbidraget skall successivt minskas i en del kommuner samt

i de beträffande tillgången på skatteunderlag bäst ställda kommunerna

helt avvecklas. Frågan om en fortsatt reducering eller avveckling av statsbidraget

i de kommuner, i vilka bidraget vid 1965 års utgång inte helt indragits,

avses skola utredas i samband med frågan om en allmän kommunal

skatteutjämning.

Kostnaderna under den tid fullt statsbidrag skall utgå beräknas till cirka

500 miljoner kronor för år. Statens nettoutgift för ortsavdragsreformen

blir emellertid lägre beroende på att avdraget för kommunalskatt vid statsbeskattningen

minskar. Nettoutgiften kan beräknas till ca 425 miljoner

kronor för år. Vid utgången av 8-årsperioden beräknas statsbidraget ha

reducerats till ca 200 miljoner kronor för år. Nettoutgiften blir på motsvarande

sätt lägre.

Den nu utgående provisoriska skatteersättningen till kommunerna i anledning

av 1950 års ortsavdragsreform föreslås skola inarbetas i det nya

statsbidraget. Ersättningen föreslås skola reduceras enligt samma grunder

som skall gälla för det nya statsbidraget.

Maximibeloppet för det särskilda avdraget för nedsatt skatteförmåga vid

den kommunala taxeringen föreslås skola bestämmas till 3 000 kronor eller

samma belopp, som nu gäller vid den statliga taxeringen.

De ovannämnda vid propositionen fogade förf attning sfär slagen är av

följande lydelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1957

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 48 § 2 mom. och 50 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 ävensom anvisningarna till 50 § punkterna 1

och 2 samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

48 §.

2 mom. Skattskyldig fysisk---

Skattskyldig, som under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter

kommunalt ortsavdrag med följande

belopp, nämligen i ortsgrupp I

1 680 kronor, i ortsgrupp II 1 760

kronor, i ortsgrupp III 1 840 kronor,

i ortsgrupp IV 1 920 kronor och i

ortsgrupp V 2 000 kronor.

Skattskyldig, som------

Annan skattskyldig än i andra

och tredje styckena sagts äger åtnjuta

kommunalt ortsavdrag med

följande belopp, nämligen i ortsgrupp

I 1 180 kronor, i ortsgrupp II

1 230 kronor, i ortsgrupp III 1 290

kronor, i ortsgrupp IV 1 340 kronor

och i ortsgrupp V 1 400 kronor.

48 §.

— — -— nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter

kommunalt ortsavdrag med följande

belopp, nämligen i ortsgrupp I

3 360 kronor, i ortsgrupp II 3 520

kronor, i ortsgrupp III 3 680 kronor,

i ortsgrupp IV 3 840 kronor och i

ortsgrupp V 4 000 kronor,

stycke sägs.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret

icke levt tillsammans

med andra maken, ävensom annan

ogift skattskyldig än som avses i

nästföregående stycke, äger, därest

han haft hemmavarande eller av

den skattskyldige helt eller delvis

underhållet barn, som stått under

hans vårdnad och för vilket rätt till

allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta

kommunalt ortsavdrag med följande

belopp, nämligen i ortsgrupp

I 2 520 kronor, i ortsgrupp II 2 640

kronor, i ortsgrupp III 2 760 kronor,

i ortsgrupp IV 2 880 kronor och i

ortsgrupp V 3 000 kronor. Har skattskyldig

som nyss nämnts haft barn,

för vilket allmänt barnbidrag utgått

men vilket icke stått under hans

1 Senaste lydelse av 48 § 2 mom. se 1950: 252, av 50 § 2 mom. se 1957: 00 och av punkterna

1 och 2 av anvisningarna till 50 § se 1956: 88.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1957

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vårdnad, äger han, därest han helt

eller delvis underhållit barnet, likaledes

åtnjuta ort savdrag efter vad

i detta stycke sägs, dock endast om

den skattskyldige icke levt tillsammans

med den som har vårdnaden

om barnet.

Annan skattskyldig än i andra,

tredje eller fjärde stycket sägs (ensamstående)

äger åtnjuta kommunalt

ortsavdrag med följande belopp,

nämligen i ortsgrupp I 1 680

kronor, i ortsgrupp II 1 760 kronor,

i ortsgrupp III 1 840 kronor, i ortsgrupp

IV 1 920 kronor och i ortsgrupp

V 2 000 kronor.

50 §.

50 §.

2 mom. För fysisk —---kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga

under beskattningsåret hava varit

väsentligen nedsatt till följd av

långvarig sjukdom, olyckshändelse,

ålderdom, underhåll av andra närstående

än barn, för vilka den skattskyldige

ägt tillgodonjuta allmänt

barnbidrag, eller annan därmed jämförlig

omständighet, må efter taxeringsnämndens

eller, om besvär anförts

eller ock särskild framställning

därom gjorts senast den 30 juni året

näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens

beprövande den skattskyldiges

taxerade inkomst minskas,

förutom med kommunalt ortsavdrag,

med ytterligare ett efter omständigheterna

avpassat belopp, dock

högst 5 000 kronor.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga

under beskattningsåret hava varit

väsentligen nedsatt till följd av

långvarig sjukdom, olyckshändelse,

ålderdom, underhåll av andra närstående

än barn, för vilka den skattskyldige

ägt tillgodonjuta allmänt

barnbidrag, eller annan därmed jämförlig

omständighet, må efter taxeringsnämndens

eller, om besvär anförts

eller ock särskild framställning

därom gjorts senast den 30 juni året

näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens

beprövande den skattskyldiges

taxerade inkomst minskas,

förutom med kommunalt ortsavdrag,

med ytterligare ett efter omständigheterna

avpassat belopp, dock

högst 3 000 kronor.

Om skattskyldigs------ovan sägs.

Skattskyldig, vars —-------— stycket förmäles.

Vad härefter —-----beskattningsbar inkomst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr it) år 1957

o

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 50 §. till 50 §.

1. Den skattskyldiges-------inkomsten åtnjutits.

Den myndighet------särskilda fallet.

Normalbeloppen för-----— förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning----— — i inkomsten.

Fråga om — —----förmåners värde.

Har den------därtill föranleda.

Har den — -----skattemyndighetens beslut.

Har den skattskyldige icke haft

högre inkomst än det för honom beräknade

existensminimibeloppet och

har detta befunnits bero av förhållande,

varom i 50 § 2 mom. tredje

stycket förmäles, bör avdrag för

nedsatt skatteförmåga medgivas med

så stort belopp, dock högst 5 000

kronor, att den skattskyldige icke

påföres beskattningsbar inkomst.

Är inkomsten högre än nyss sagts

men icke så stor, att inkomsten

minskad med skatten därå uppgår

till existensminimum, bör avdrag

för nedsatt skatteförmåga beviljas

med så stort belopp, dock högst

5 000 kronor, att större skatt icke

kommer att uttagas än att inkomsten,

minskad med skatten, uppgår

till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga------

2. Därest skattskyldig varit för

sin försörjning helt beroende av

vad han i form av folkpension eller

i 50 § omförmält änke- eller änklingsbidrag

uppburit, bör den taxerade

inkomsten regelmässigt minskas

med ett belopp motsvarande vad

han sålunda uppburit, dock högst

5 000 kronor. Om den skattskyldige

mot låg avgift vistats å sjukhus eller

Har den skattskyldige icke haft

högre inkomst än det för honom beräknade

existensminimibeloppet och

har detta befunnits bero av förhållande,

varom i 50 § 2 mom. tredje

stycket förmäles, bör avdrag för

nedsatt skatteförmåga medgivas med

så stort belopp, dock högst 3 000

kronor, att den skattskyldige icke

påföres beskattningsbar inkomst.

Är inkomsten högre än nyss sagts

men icke så stor, att inkomsten

minskad med skatten därå uppgår

till existensminimum, bör avdrag

för nedsatt skatteförmåga beviljas

med så stort belopp, dock högst

3 000 kronor, att större skatt icke

kommer att uttagas än att inkomsten,

minskad med skatten, uppgår

till beloppet av existensminimum.

— normal arbetsinkomst.

2. Därest skattskyldig varit för

sin försörjning helt beroende av

vad han i form av folkpension eller

i 50 § omförmält änke- eller änklingskidrag

uppburit, bör den taxerade

inkomsten regelmässigt minskas

med ett belopp motsvarande vad

han sålunda uppburit, dock högst

3 000 kronor. Om den skattskyldige

mot låg avgift vistats å sjukhus eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr iO år 1957

(Nuvarande lydelse)

annan anstalt eller om hans levnadskostnader

rönt inverkan av annan

därmed jämförlig omständighet, bör

det belopp, varmed den taxerade inkomsten

enligt vad nyss sagts må

minskas, jämkas med hänsyn därtill.

Om skattskyldig------nt

Därest folkpensionen — — -----

(Föreslagen lydelse)

annan anstalt eller om hans levnadskostnader

rönt inverkan av annan

därmed jämförlig omständighet, bör

det belopp, varmed den taxerade inkomsten

enligt vad nyss sagts må

minskas, jämkas med hänsyn därtill.

;dsatt skatteförmåga.

— därtill föranleda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1958; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1958 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1958 eller tidigare år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr it) år 1957

7

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

9 §.

(Föreslagen lydelse)

9 §.

2 mom. För skattskyldig----

Finnes skattskyldigs skatteförmåga

hava varit väsentligen nedsatt av

anledning, varom i 50 § 2 mom.

andra eller tredje stycket kommunalskattelagen

förmäles, må efter

taxeringsnämndens eller, om besvär

anförts eller ock särskild framställning

därom gjorts senast den 30

juni året näst efter taxeringsåret,

prövningsnämndens beprövande den

skattskyldiges taxerade inkomst

minskas, förutom med statligt ortsavdrag,

med ytterligare ett efter omständigheterna

avpassat belopp,

dock högst 3 000 kronor.

Vad härefter------beska

--kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga

hava varit väsentligen nedsatt av

anledning, varom i 50 § 2 mom.

andra, tredje eller fjärde stycket

kommunalskattelagen förmäles, må

efter taxeringsnämndens eller, om

besvär anförts eller ock särskild

framställning därom gjorts senast

den 30 juni året näst efter taxeringsåret,

prövningsnämndens beprövande

den skattskyldiges taxerade inkomst

minskas, förutom med statligt

ortsavdrag, med ytterligare ett

efter omständigheterna avpassat belopp,

dock högst 3 000 kronor,

ttningsbar inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1958 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1958 eller tidigare år.

l Senaste lydelse av 9 § 2 mom. se 1957: 00.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1957

Förslag

till

lag med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan

samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958—1965

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Där i lag eller annan allmän författning finnes stadgat, att beträffande

kommun, landstingskommun eller annan samfällighet, som äger beskattningsrätt,

medelsbehovet skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster,

täckas genom utdebitering i förhållande till de skattekronor och skatteören,

vilka enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid senaste taxering

påförts de skattskyldiga, skola vid fastställande av utgifts- och inkomststat

för åren 1958—1965 bestämmelserna i 2—4 §§ gälla.

2 §.

Den utdebitering, som skall verkställas för ett vart av åren 1958 och 1959,

skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som

beräknas skola hava påförts de skattskyldiga vid 1957 resp. 1958 års

taxering, om därvid tillämpats de kommunala ortsavdrag, vilka genom lagen

den---om ändring i kommunalskattelagen fastställts att gälla från

och med 1959 års taxering, med tillägg — utom i fråga om tingslag — av det

antal skattekronor, som staten skall tillskjuta i anledning av 1957 års ortsavdragsreform.

3 §.

Den utdebitering, som skall verkställas för ett vart av åren 1960—1965,

skall beräknas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som

vid närmast föregående års taxering påförts de skattskyldiga, med tillägg —

utom i fråga om tingslag — av det antal skattekronor, som staten skall tillskjuta

i anledning av ortsavdragsreformen.

4 §.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för tilllämpning

av denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr kö år 1957

1 anledning av propositionen har väckts följande motioner, nämligen

A) de likalydande motionerna 1:425 av fröken Ranmark och 11:535

av fru Eriksson i Stockholm m. fl., vari hemställts, att 48 § i den i proposition

nr 97 föreslagna lagen om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 måtte få följande lydelse:

2 mom. Skattskyldig fysisk----nedan sägs.

Skattskyldig, som---- 4 000 kronor.

Skattskyldig, som----stycke sägs.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans

med andra maken, ävensom annan ogift skattskyldig än som avses i nästföregående

stycke, äger, därest han haft hemmavarande eller av den

skattskyldige helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad

och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta kommunalt

ortsavdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 3 360 kronor, i

ortsgrupp II 3 520 kronor, i ortsgrupp III 3 680 kronor, i ortsgrupp IV 3 840

kronor och i ortsgrupp V 4 000 kronor. Har skattskyldig----om

barnet.

Annan skattskyldig än----V 2 000 kronor.

B) de likalydande motionerna I: 456 av herr Hagberg m. fl. och II: 572 avherr

Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte bifalla

Kungl. Maj :ts proposition nr 97 med de ändringar att dels full kompensation

till kommunerna för skatteunderlagsbortfallet i samband med höjningen

av de kommunala ortsavdragen skall utgå under ett år i stället för föreslagna

tre år, dels rubriken jämte 1 och 3 §§ enligt förslaget till lag med

särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan samfällighets

utdebitering av skatt för åren 1958—1965 skall erhålla följande

lydelse:

Lag med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och

annan samfällighets utdebitering av skatt för åren 1958—1963.

1 §•

Där i lag eller annan allmän författning finnes stadgat, att beträffande

kommun, landstingskommun eller annan samfällighet, som äger beskattningsrätt,

medelsbehovet skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster,

täckas genom utdebitering i förhållande till de skattekronor och

skatteören, vilka enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid senaste

taxering påförts de skattskyldiga, skola vid fastställande av utgifts- och

inkomststat för åren 1958—1963 bestämmelserna i 2—4 §§ gälla.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1957

3 §.

Den utdebitering, som skall verkställas för ettvart av åren 1960—1963,

skall beräknas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som

vid närmast föregående års taxering påförts de skattskyldiga, med tillägg

— utom i fråga om tingslag — av det antal skattekronor, som staten skall

tillskjuta i anledning av ortsavdragsreformen.

C) de likalydande motionerna 1:464 av fru Gärde Widemar in. fl. och

II: 575 av herr Gustafson i Göteborg m. fl., vari hemställts, att riksdagen

vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 97 måtte besluta sådan ändring

att ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild)

med förvärvsarbete utanför hemmet och med hemmavarande barn, som

stått under hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat,

skall medges samma ortsavdrag som det för gift skattskyldig gällande;

D) de likalydande motionerna 1:465 av herrar Gustafsson och Franzén

samt II: 576 av herr Larsson i Hedenäset, vari hemställts, »att riksdagen vid

behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 97 måtte besluta,

1) att kompensationen till kommunerna i anledning av ortsavdragsreformen

må utformas på sådant sätt, att en utdebiteringshöjning av 50 öre

Per skattekrona tillåtes slå igenom i kommuner, vilkas skattekraft med mer

än 25 procent överstiger riksmedeltalet och vilka under det närmast föregående

beskattningsåret haft en utdebitering, understigande 13 kronor per

skattekrona;

2) att det härigenom inbesparade beloppet må disponeras till bidrag till

skattetyngda kommuner i enlighet med yrkande i motionerna 1:273 och

II: 348 samt till sänkning av kommunbidragen till folkpensioneringen i enlighet

med vad som hemställts i motionerna I: 274 och II: 349; samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga

författningsändringar»; ävensom

E) motionen II: 552 av herr Holmberg in. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 97 i vad avser

höjningen av de kommunala ortsavdragen och utgivande av full kompensation

åt kommunerna under en tid av tre år, samt att i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa om utredning och förslag med syfte att även efter den angivna

treårsperioden ge kommunerna sådan statlig hjälp att av reformen

föranledda kommunala skattehöjningar förhindras».

De inbördes likalydande motionerna 1:425 och 11:535 samt 1:464 och

II: 575 har i sin helhet hänvisats till bevillningsutskottet, övriga i anledning

av propositionen väckta motioner har hänvisats, såvitt angår de i propositionen

redovisade författningsförslagen, till bevillningsutskottet och i övrigt

till statsutskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 19Ö7

Till behandling i sammanhang med den förevarande propositionen har

utskottet upptagit följande vid riksdagens början väckta motioner, nämligen
I)

de likalydande motionerna I: 311 av fru Gärde Widemar och fru Hamrin-Tliorell

samt II: 382 av fröken Elmén in. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i förordningen om statlig inkomstskatt

och kommunalskattelagen, att hustru, vilken redovisat inkomst av rörelse

eller arbetsinkomst, som redovisats under inkomst av tjänst eller tillfällig

förvärvsverksamhet, medgives avdrag vid såväl den statliga som den kommunala

taxeringen med högst 1 000 kronor, samt därutöver att den, som haft

hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, vid

taxeringen till såväl statlig som kommunal inkomstskatt medgives ytterligare

avdrag med hälften av arbets- eller rörelseinkomsten, dock högst tillhopa

3 000 kronor»;

II) de likalydande motionerna I: 369 av herr Oblon m. fl. och II: 455 avherr

Ohlin m. fl., vari hemställts,

»A) att riksdagen måtte besluta

1) sådan ändring av gällande bestämmelser att ogift skattskyldig (varmed

jämställes änka, änkling eller frånskild) med hemmavarande barn och

förvärvsarbete utanför hemmet medges samma ortsavdrag vid den statliga

beskattningen som det för gift skattskyldig gällande;

2) en höjning av förvärvsavdraget för gift förvärvsarbetande kvinna med

minderårigt barn från nuvarande 10 procent av inkomsten, dock högst 1 000

kronor, till 20 procent av inkomsten, dock högst 2 000 kronor;

3) i skrivelse till Kungi. Maj :t hemställa

a) om utredning rörande införande av barnavdrag vid beskattningen,

b) om utarbetande av en plan för ett fortsatt reformarbete på skatteväsendets

område genom inom ramen för bevarande av sunda statsfinanser

steg för steg genomförda skattelättnader.

B) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig föifattningstext

beträffande yrkandena under A 1 och 2»; ävensom

III) de likalydande motionerna I: 373 av fru Svenson m. fl. och II: 457 av

herr Onsjö, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungi. Maj :t måtte

anhålla om en omprövning av förvärvsavdraget så att, i enlighet med vad

som anförts i motionerna, även ogift kvinna med ett eller flera barn må äga

rätt till förvärvsavdrag.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, såvitt desamma upptagits till behandling i förevarande betänkande,

får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 311, I: 373, I: 456, II: 455, II: 535, II: 552, II: 575

och II: 576.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr -10 år 1957

Propositionen

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1955 tillkallades

numera chefen för finansdepartementets rättsavdelning, kammarrättsrådet

Carl Åbjörnsson (ordförande), ledamöterna av riksdagens första kammare,

lantbrukaren Gustaf Elofsson och studiesekreteraren Eric Holmqvist,

stadsfullmäktiges i Göteborg ordförande, överläraren Ernst Jungen, direktören

i Svenska landskommunernas förbund Sven Järdler, ledamoten av riksdagens

första kammare, lantbrukaren Gunnar Spetz, samt ledamöterna av

riksdagens andra kammare, sågverksarbetaren Olof Wiklund och hemmansägaren

Carl östlund, att såsom sakkunniga inom finansdepartementet verkställa

utredning av frågan rörande höjning av ortsavdragen vid taxering till

kommunal inkomstskatt. I direktiven för de sakkunniga anfördes bl. a. följande.

De kommunala ortsavdragen uppgår inte tillnärmelsevis till vad som kan

anses motsvara levnadskostnadsminimum. Från åtskilliga synpunkter är

detta sedan länge uppmärksammade förhallande en mycket stor olägenhet.

Det saknas i princip varje som helst bärande grund för att uttaga, eller söka

uttaga, skatt av den, vars inkomstförhållanden inte medger mer än en täckning

av de allra mest ofrånkomliga utgifterna för försörjningen. Det saknas

även enligt min mening tillräckliga skäl för att avkräva den mindre inkomsttagaren

relativt sett mer än den större inkomsttagaren vid den kommunala

beskattningen än som ansetts böra ifrågakomma vid den statliga beskattningen.

Den nuvarande ordningen med otillräckliga kommunala ortsavdrag

har också nödvändiggjort i princip mindre tilltalande regler om avdrag för

ömmande omständigheter samt i inte ringa omfattning nödgat till avskrivning

av oguldna kommunala skatter, något som med gällande ordning inneburit

att staten på en omväg lämnat kommunerna kompensation för vad de

minsta inkomsttagarna inte mäktat erlägga av påförda kommunala utskylder.

Den stora spännvidden mellan de statliga och de kommunala avdragen

ar också i och för sig otillfredsställande. Den är bl. a. ägnad komplicera

källskatteuppbörden samt nödvändiggör i åtskilliga fall jämkning av källskatteaydragen.

I den omständigheten att de kommunala avdragen inte kunnat

följa de statliga ligger även, såsom konstaterats vid utredningen om

sänkningen av statsskatten, det förnämsta hindret mot eu eljest önskvärd

uppräkning av de statliga ortsavdragen.

Om det blir möjligt att företa skattesänkningar utöver dem som nu är

omedelbart aktuella, bör därför enligt min uppfattning en höjning av de

kommunala ortsavdragen komma i främsta rummet.

En sådan reform möter emellertid svårbemästrade problem. Det främsta

ar att reformen kommer att medföra ett avsevärt bortfall av skatteunderlag

för kommunerna och det är självfallet denna omständighet, som tidigare

statt hindrande i vägen för en reform. Om än från vissa synpunkter

erinringar kan riktas mot att staten i större omfattning än vad nu är fallet

lämnar kommunerna kompensation för bortfallet av skatteunderlag, torde

detta å ena sidan vara eu ofrånkomlig förutsättning för en reform samt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr bO år 1957 13

å andra sidan inte väcka större betänkligheter än vad det nuvarande systemet

innebär.

I direktiven erinrades vidare att i 1955 års statsskatterevisions betänkande

med förslag till ändrade statliga skatteskalor redovisats vissa beräkningar

angående storleken av det inkomstbortfall, som skulle uppstå för kommunerna

vid en höjning av de kommunala ortsavdragen under förutsättning

att den kommunala utdebiteringen behölls oförändrad. Ur direktiven må i

detta avseende återgivas följande.

Enligt ett alternativ, innebärande en höjning av det kommunala ortsavdraget

i högsta ortsgrupp till 3 000 kronor för gifta och till 2 000 kronor

för ogifta samt en häremot svarande höjning av avdragen i övriga ortsgrupper,

skulle skattebortfallet år 1957 bli omkring 287 miljoner kronor. Om

avdraget för gifta i högsta ortsgrupp höjdes till 4 000 kronor och för ogifta

till 2 000 kronor samt avdragen i övriga ortsgrupper uppräknades i motsvarande

mån, skulle man enligt revisionen få räkna med en kostnad av

ca 458 miljoner kronor.

Det anfördes vidare i direktiven.

Slutmålet för en reform av de kommunala ortsavdragen hör vara att

uppnå paritet mellan de kommunala och de statliga avdragen. De nyss återgivna

siffrorna ger emellertid en antydan om storleken av de kostnader,

varom fråga är. Det kan därför vara tveksamt om man på en gång kan

genomföra en sådan åtgärd. Möjligen bör man räkna med att såsom en

första etapp verkställa en något mindre höjning av ortsavdragen, exempelvis

av den omfattning som framgår av det första av statsskatterevisionens angivna

alternativ.

Vid en utredning av möjligheterna att höja de kommunala ortsavdragen

bör även klarläggas i vilken utsträckning staten bör lämna kommunerna

ersättning för det av en sådan reform föranledda bortfallet av skatteunderlag.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att kostnaderna för 1950 års

kommunala ortsavdragsreform uppdelades mellan staten och kommunerna.

Statsbidrag skulle utgå i sådan omfattning, att den sammanlagda utdebiteringen

till kommun och landsting inte skulle behöva höjas med mer än

högst en krona.

Det förtjänar uppmärksammas att frågan om en höjning av de kommunala

ortsavdragen numera är i viss mån i annat läge än tidigare. Den särskilda

kommunala fastighetsskatten debiteras inte längre för sig. I stället

skall vid fastighetsägarens inkomsttaxering beräknas ett garantibelopp för

fastighet, vilket hl. a. innebär att en höjning av ortsavdraget kan komma

fastighetsägaren till godo. I den mån kommunerna själva skulle svara för

kostnaderna, behöver man således inte såsom vid 1950 års reform räkna

med den särskilda övervältringen av skattebördan på fastighetsägarna. Att

detta i sin mån bör kunna underlätta en reform på förevarande område

är tydligt.

Ä andra sidan hör beaktas, att en höjning av de kommunala ortsavdragen

bär vara att se som ett led i en allmän skattesänkning med särskild tonvikt

på de mindre inkomsttagarna. Den avsedda effekten skulle till en del gå

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1957

förlorad, om kommunerna föranleddes att besluta mera betydande utdebiteringshöjningar.

Detta ntgör självfallet det avgörande skälet för att en höjning

av ortsavdragen måste förenas med bidrag från staten till kommunerna.

Vad sistnämnda fråga angår är till en början angeläget understryka vikten

av att kommunernas rätt till kompensation av statsmedel så utformas,

att därigenom inte någon inskränkning i kommunernas självbestämmanderätt

blir följden. En faktisk rätt till kompenserande statsbidrag bör med

andra ord medges, och dessa bidrag bör i kommunens inkomststat få samma

karaktär som skatteinkomster från kommunmedlemmarna. Någon skälighetsprövning

eller annan prövning, som skulle kunna ge sken av ett beroendeförhållande,

bör alltså inte ifrågakomma.

Måhända kan vid en närmare undersökning befinnas, att man inte utan

vidare kan efterbilda det statsbidragssystem, som infördes vid 1950 års

kommunala ortsavdragsreform. Sambandet mellan nämnda bidragssystem

och de bidrag, som bör utgå vid en höjning av de kommunala ortsavdragen,

är emellertid sådant, att de olika bidragen bör om möjligt sammanarbetas

till ett enhetligt system. Härför talar även att det 1950 beslutade bidragssystemet

gavs i viss mån provisorisk karaktär. Vid de nya reglernas utformning

bör största möjliga enkelhet eftersträvas. Det bör sålunda prövas,

om bidraget kan beräknas på grundval av antalet invånare i vederbörande

kommun, i förhållande till det uträknade antalet skattekronor el. likn.

Huruvida bidraget kan beräknas på grundval av läget vid reformens ikraftträdande

eller om periodvisa omräkningar efter någon mer schablonartad

regel blir erforderliga, får även prövas under utredningens gång. Liksom

fallet var vid 1950 års reform, torde anledning knappast föreligga att överväga

olika regler för kommuner med olika bärkraft. Gällande bestämmelser

om bidrag till skattetyngda kommuner synes sålunda kunna lämnas åsido,

i den mån de inte direkt beröres av de nu aktuella frågorna.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1956 års kommunalskatterevision,

har med skrivelse den 23 oktober 1956 avlämnat betänkande med förslag

till nya kommunala ortsavdrag (SOU 1956:41). De vid betänkandet

fogade författningsförslagen har såsom Bihang 1 fogats vid stasrådsprotokollet

i ärendet.

över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av socialstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret,

kammarrätten, statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket, riksskattenämnden,

skattelindringsnämnden, centrala uppbördsnämnden, statens organisationsnämnd,

överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, allmänna

statsbidragsutredningen, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska landstingsförbundet, Tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges akademikers centralorganisation, Landsorganisationen i

Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Riksförbundet landsbygdens folk,

Sveriges lantbruksförbund, Sveriges industriförbund, Svensk industriförening,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svenska företagares

riksförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1957 1£>

Kooperativa förbundet, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Sveriges fastighetsägareförbund, Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund, Sveriges häradsskrivarförening och Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen åberopar ett av

delegerade för nämnda organisationer samt för Stockholms handelskammare

och Svenska försäkringsbolagens riksförbund upprättat yttrande. I

nämnda yttrande har jämväl Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges

grossistförbund förklarat sig instämma.

Överståthållarämbetet har vid sitt utlåtande fogat ett från Stockholms

stad infordrat yttrande, varjämte flertalet länsstyrelser överlämnat yttranden

från kommuner, lokala skattemyndigheter m. fl.

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen, såvitt

de behandlas i detta betänkande, tillåter sig utskottet hänvisa till ovannämnda

statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinns i propositionen

å nedan angivna sidor, nämligen

Gällande bestämmelser, s. 12—16

Sammanfattning av kommunalskatterevisionens förslag, s. 16—19

Behovet av och förutsättningarna för en kommunal ortsavdragsreform,

s. 19—41

Ortsavdragens avvägning mellan olika kategorier av skattskyldiga, s. 41

—47

Allmänna synpunkter på fråga om statsbidraget till kommunerna, s.

47—66

De närmare grunderna för beräkning av statsbidraget, s. 66—100

Vissa speciella frågor, s. 100—112.

Motionerna

Av innehållet i de förevarande motionerna, såvitt desamma hänvisats till

bevillningsutskottet, må här återges följande.

Ortsavdrag för ensamstående skattskyldiga med barn m. in.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:425 och

1 1:5 3 5 har anförts bl. a. Den i propositionen föreslagna höjningen av ortsavdragen

innebär större skattelindring för gifta, av vilka ungefär hälften

saknar hemmavarande barn, än för andra kategorier skattskyldiga. Någon

skillnad i skattelättnad mellan makar med barn och makar utan barn föreslås

alltså inte, men väl mellan gift försörjare och ensamstående. Därtill

kommer att förvärvsarbetande hustru med barn har ett särskilt skatteavdrag

för att täcka omkostnader för inkomstens förvärvande, medan en en
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1957

samstående mor trots omkostnader för barntillsynen inte har ett sådant avdrag.

Det finns skäl att ompröva ortsavdraget för ensamförsörjare i det

statliga skattesystemet, och när glädjande nog ett särskilt avdrag nu föreslås

för den kommunala beskattningen bör ingenting hindra att det här göres

lika för äkta makar och ensamstående med försörjningsskyldighet mot

barn. Dock måste förslaget om kommunalt ortsavdrag till underhållsskyldig,

som inte har vårdnaden om barn, väcka betänkligheter i många fall,

eftersom en underhållsskyldig kan bli skattebefriad för 1 000 kronor, även

när hans bidrag till barnets försörjning avsevärt understiger detta belopp.

Då ytterligare överväganden emellertid kan vara erforderliga, innan detta

skatteavdrag ändras vid den statliga beskattningen och i följd härav även vid

den kommunala, ställer motionärerna på denna punkt intet annat yrkande

än det, som framförts i propositionen.

I de likalydande motionerna 1:464 och 11:575 har erinrats om

att ensamstående barnförsörjare enligt nu gällande regler i princip har rätt

till samma ortsavdrag som gift skattskyldig endast under förutsättning, att

de har s. k. husföreståndarinna eller hembiträde i sin tjänst. Det övervägande

antalet fall inom denna grupp utgöres av ensamstående mödrar. Dessa löser

oftast vårdproblemet för barnen på annat sätt än genom anställande av

hembiträde, och dessa vårdformer är oftast lika kostnadskrävande som ett

hembiträde. Bristen på hembiträden framtvingar helt enkelt andra lösningar

av vårdproblemet. Då den bakomliggande motiveringen för det högre

ortsavdraget i »husföreståndarinnefallet» är, att de ökade kostnaderna

därigenom skall kompenseras, kräver konsekvensen, att kostnaderna även

i de andra fallen bör kompenseras genom det högre ortsavdraget. Motionärerna

föreslår att ensamstående skattskyldig med minderårigt barn skall

åtnjuta kommunalt ortsavdrag med samma belopp som gift skattskyldig.

Rätten till detta högre ortsavdrag bör begränsas till att gälla den som är

vårdnadshavare för barnet och där rätt till allmänt barnbidrag förelegat

för barnet. Vidare bör avdraget medges endast skattskyldiga med förvärvsarbete

utanför hemmet.

Motionärerna i de likalydande in o t i o n e r n a 1:369 och 11:455

föreslår — med motivering som i huvudsak överensstämmer med vad som

anförts i motionerna 1:464 och II: 575 — att ensamstående skattskyldig med

förvärvsarbete utom hemmet och med hemmavarande barn även vid den

statliga inkomsttaxeringen medges samma ortsavdrag som gifta. Härjämte

anföres i motionerna I: 369 och II: 455 bl. a. följande. Enligt motionärernas

mening är det ytterst betydelsefullt att en plan utformas för den fortsatta

skattesänkningspolitiken. I en sådan bör en avvägning komma till stånd

mellan de olika skattesänkningsåtgärder, som från skilda synpunkter synes

angelägna eller önskvärda, och en därpå grundad turordning göras upp. Hän
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1957

17

syn måste självfallet därvid tas till det statsfinansiella utrymmet, och något

definitivt fixerande av ett preciserat tidsschema är naturligtvis inte möjligt.

Verkställda kalkyler rörande utvecklingen av statens inkomster och

utgifter för de närmaste åren visar, att det inte är omöjligt att skapa sig en

någorlunda realistisk bild av det framtida läget. Kalkylerna tyder på att

ökningstakten i fråga om inkomsterna med nuvarande inkomstnivå, inkomstfördelning

och skattesatser för de närmaste åren utgör omkring 400

miljoner kronor per år, medan den egentliga utgiftsautomatiken — ofrånkomliga

utgiftsökningar till följd av gjorda åtaganden, förändringar i befolkningsmängd

och ålderssammansättning och liknande — visar en betydligt

lägre årlig stegringstakt. Det bör dock tilläggas att i de hittills utförda

beräkningarna rörande utgiftsautomatiken försvars- och vägkostnaderna

inte har medtagits, liksom inte heller utgifter för statens kapitalfonder. Beträffande

fortsatta skattelättnader bör tyngdpunken förläggas till inkomstbeskattningen,

och därvid inte blott en allmän reduktion genomföras

utan även successivt åtgärder vidtas till barnfamiljernas fromma. Frågan

om införande av skattefria barnavdrag i såväl den statliga som den kommunala

beskattningen bör bli föremål för skyndsam utredning. Principen om

skatt efter förmåga skulle därigenom komma till sin rätt också när det

gäller barnfamiljerna. Förslag om barnavdrag vid beskattningen bör framläggas

för riksdagen när statsfinansiella och samhällsekonomiska förutsättningar

därför skapas.

Gift kvinnas s. k. förvärvsavdrag

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:311 och 11:382 har

uttalat att förvärvsavdragets nu gällande maximibelopp uppenbarligen är

alldeles för låga och inte alls täcker de omkostnader som avdraget avser

att kompensera. Någon översyn av förvärvsavdragets utformning har ännu

inte kommit till stånd, trots att riksdagen redan den 24 november 1954

framställde begäran härom. För att de gifta kvinnorna skall gå ut i förvärvsarbete

i samma omfattning som hittills, är det nödvändigt, att en krafttig

ökning av förvärvsavdraget snarast kommer till stånd. Lönsamheten av

förvärvsarbete utanför hemmet blir allt mindre, vilket har till följd, att

åtskilliga gifta kvinnor avstår från dylikt arbete, trots att de erhållit en dyrbar

utbildning och trots att det råder brist på arbetskraft inom deras yrke.

I de likalydande motionerna 1:3 73 och 11:457 har erinrats om

att nu gällande bestämmelser rörande förvärvsavdraget inte tar hänsyn till

ogift förvärvsarbetande kvinna med ett eller flera barn. Fn kvinna i den

situationen är dock på ett helt annat sätt än en gift kvinna tvungen att ha

förvärvsarbete för sin egen och sitt eller sina barns försörjning. Såsom ensamstående

familjeförsörjare arbetar hon inte endast under otryggare för
2

— llihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr HO

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1957

hållanden i allmänhet utan också i ekonomiskt avseende i betydligt knappare

omständigheter. Det uppstår självfallet svårigheter för såväl en gift

som en ogift kvinna att under bortovaro från hemmet ordna tillvaron för

barnen på bästa möjliga sätt. Dessa svårigheter blir dock för en ogift kvinna

med barn i många avseenden mer betungande. Därtill kommer, att om en

ogift kvinna innehar en tjänst, som kräver hennes närvaro under inte normala

arbetstider, så är hon — i motsats till vad som i regel är fallet för en

gift kvinna — helt hänvisad till att anlita extra hjälp. Motionärerna, som

anser det orättvist och omotiverat att en ogift kvinna med ett eller flera

barn skall undantas från rätt till förvärvsavdrag, föreslår att frågan lämpligen

tas upp vid den bebådade omprövningen av förvärvsavdraget.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:369 och

II : 4 5 5 har bl. a. anförts följande. Eftersom någon utredning rörande förvärvsavdraget

ännu inte igångsatts, torde en tillfredsställande ordning av

mera varaktig karaktär dröja. En provisorisk höjning av förvärvsavdraget

bör därför beslutas av riksdagen i år. En höjning av maximibeloppet till

2 000 kronor för förvärvsarbetande gift kvinna med barn bör kunna genomföras

utan att föregripa en senare definitiv lösning. Med en sådan provisorisk

höjning erhålles en något bättre överensstämmelse med de faktiska

merkostnaderna. Den leder också till en inte oväsentlig lindring i sambeskattningseffekten.

Ett skäl att begränsa omfattningen av den provisoriska

justeringen av förvärvsavdraget är att frågan om sambeskattningen kan bli

aktuell från delvis nya utgångspunkter vid genomförandet av en allmän

pensionsreform.

I en till utskottet inkommen, den 29 mars 1957 dagtecknad skrift har

Sveriges husmodersföreningars riksförbund hemställt, att utskottet måtte

tillstyrka de inbördes likalydande motionerna I: 311 och II: 382 samt I: 375

och II: 457.

Utskottets yttrande

I föreliggande proposition har framlagts förslag till nya kommunala ortsavdrag

att tillämpas från och med 1959 års taxering och således vid uttagande

av preliminär skatt från och med ingången av år 1958. Förslaget

innebär att de kommunala ortsavdragen bestämmes till samma belopp som

de vid den statliga beskattningen nu gällande ortsavdragen och att även i

övrigt en direkt anpassning sker av de kommunala ortsavdragen till det statliga

ortsavdragssystemet. Sålunda föreslås även vid den kommunala beskattningen

ett särskilt ortsavdrag för ensamstående skattskyldiga med underhållsskyldighet

mot barn. Den förordade höjningen av de kommunala orts
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1957

19

avdragen har ansetts inte kunna genomföras utan att staten lämnar bidrag

till kommunerna. Under en första övergångstid av tre år — åren 1958—

1960 — skall statsbidrag utgå till alla kommuner och i princip utgöra full

kompensation för den av ortsavdragshöjningen föranledda inkomstminskningen.

Full kompensation skall även utgå för de därefter följande fem

åren i de minst bärkraftiga kommunerna. Vidare föreslås att statsbidraget

under åren 1961—1965 helt avvecklas i de kommuner, som relativt sett har

den största skattekraften, och successivt minskas i andra kommuner. Frågan

om fortsatt statsbidrag till kommuner, beträffande vilka bidraget inte

helt avvecklats vid 1965 års utgång, förutsättes skola prövas i samband med

frågan om en allmän kommunal skatteutjämning. Statens kostnader för

reformen beräknas uppgå till ca 500 milj. kronor årligen under de tre första

åren men beräknas år 1965 ha nedbringats till ca 200 milj. kronor per år.

Genom att de skattskyldigas avdrag för kommunalskatt vid den statliga inkomstbeskattningen

minskar, blir emellertid statens nettoutgift för reformen

lägre. Nettokostnaden har uppskattats till 425 milj. kronor per år under

åren 1958, 1959 och 1960.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har den föreliggande

propositionen hänvisats till bevillningsutskottet endast såvitt angår

de i propositionen redovisade författningsförslagen. Propositionen i övrigt,

d. v. s. frågorna om allmänna grunder för statsbidrag till kommunerna

i anledning av ortsavdragsreformen och om förslagsanslag för budgetåret

1957/58 för detta ändamål m. in., har hänskjutits till behandling av statsutskottet.

Vid sitt ståndpunktstagande till frågan om ortsavdragens storlek

har bevillningsutskottet förutsatt, att riksdagen i princip godkänner de i

propositionen angivna allmänna grunderna för statsbidrag till kommunerna

i anledning av ortsavdragshöjningen.

Vid föregående års riksdag genomfördes en sänkning av den statliga inkomstbeskattningen

genom antagande av nya skatteskalor. Beslutet innebar

en skattesänkning för alla skattskyldiga fysiska personer, men den relativt

sett största skattelättnaden erhöll de lägre inkomsttagarna. Beträffande

dessa ansågs nämligen en skattelättnad särskilt angelägen, enär de tidigare

skatteskalornas konstruktion i förening med penningvärdets fall medfört

skärpt skattetryck för de lägre inkomsttagarna i högre grad än för andra.

Även om sålunda tyngdpunkten för den föregående år beslutade skattelättnaden

förlädes till de lägre inkomstskikten, var dock den skatteminskning,

som inkomsttagare i nämnda skikt erhöll, i kronor räknat tämligen ringa.

Det stod klart att en mera väsentlig skattelättnad för de mindre inkomsttagarna

inte kunde vinnas utan en sänkning av den för dem mest tyngande

skatten, nämligen den kommunala inkomstskatten. Då 1956 års beslut fattades

förutsattes också från statsmakternas sida att en sådan sänkning

skulle genomföras snarast möjligt och att detta borde ske genom höjning

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1957

av de kommunala ortsavdragen. Den förevarande propositionen, som får

ses mot bakgrunden av det sagda, innebär således ett fullföljande av statsmakternas

strävanden att lätta skattebördan för de mindre inkomsttagarna.

Propositionen syftar emellertid även till att medföra en generell lättnad i

den kommunala beskattningen. Detta förhållande har motiverat att ortsavdragsreformen

förbundits med statsbidrag, vilka under vissa övergångsår

ger full kompensation till kommunerna för det av reformen föranledda

skattebortfallet. Om nämligen kommunerna på grund av reformen tvingades

företa utdebiteringshöjningar, skulle resultatet bli att inkomsttagare i

inkomstlägen över en viss gräns —■ beroende på utdebiteringshöjningens

storlek — i stället skulle få ökad kommunalskatt. Gjorda undersökningar

har utvisat, att en höjning av de kommunala ortsavdragen till i propositionen

föreslagna belopp men utan det förordade statsbidraget, skulle medföra

en höjning av de kommunala utdebiteringarna med i genomsnitt ca 2 kronor

per skattekrona. I något fall skulle en utdebitcringshöjning av 4 kronor

88 öre vara nödvändig. I propositionen framhålles att en utdebiteringshöjning

av 2 kronor per skattekrona för skattskyldiga i kommuner, tillhörande

ortsgrupp III och med en nuvarande kommunal utdebitering av 12 kronor,

skulle föranleda skatteskärpning trots ortsavdragshöjningen vid ungefärliga

årsinkomster av 15 100 kronor för gifta och 5 500 kronor för ensamstående.

Enligt utskottets mening är det föreliggande propositionsförslaget att

hälsa med tillfredsställelse ur skilda synpunkter. Utskottet vill erinra om

att det främsta syftet med ortsavdragssystemet är att undanta från beskattning

så mycket av de skattskyldigas inkomster som oundgängligen

erfordras för livsuppehället. Ur denna synpunkt ter det sig — såsom framhållits

av såväl koinmunalskatterevisionen som departementschefen —

oegentligt, att ortsavdragen uppgår till olika belopp vid den statliga och den

kommunala beskattningen. Det torde inte råda delade meningar om att de

nuvarande kommunala ortsavdragen är helt otillräckliga för att fylla sin

nämnda funktion. Om de uppräknas till i nivå med de statliga ortsavdragen

kommer härutinnan en avsevärd förbättring till stånd samtidigt som en

principiellt sett starkt motiverad likställighet mellan avdragen ernås. Även

praktiska skäl talar för införande av enhetliga ortsavdrag vid den statliga

och den kommunala beskattningen. Bl. a. vinnes förenklingar i fråga om

taxerings- och uppbördsarbetet.

Propositionen innebär att de kommunala ortsavdragen höjs för gifta till

dubbla beloppet, för ensamstående skattskyldiga med underhållsskyldighet

mot barn till mer än dubbla beloppet och för övriga ensamstående med ca

43 procent. Den föreslagna höjningen måste således anses vara betydande.

Utskottet finner densamma innefatta både en önskvärd generell lindring av

den kommunala beskattningen för fysiska personer och den eftersträvade

kraftigare lättnaden i skattetrycket för de mindre inkomsttagarna. En fördel

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr iO år 1957

21

med propositionsförslaget anser utskottet även vara att tyngdpunkten för

skattelättnaden lagts på familjer och barnförsörjare.

Av det anförda framgår att utskottet i princip tillstyrker den i propositionen

förordade ortsavdragshöjningen. I fråga om ortsavdragens närmare

avvägning föreligger delade meningar endast i fråga om det avdrag som

skall tillkomma ensamstående skattskyldiga med underhållsskyldighet mot

barn. I detta hänseende har utskottet att beakta yrkandena i de likalydande

motionerna I: 425 och II: 535 att ensamstående skattskyldiga med barn under

sin vårdnad vid taxering till kommunal inkomstskatt måtte erhålla

samma ortsavdrag som gifta skattskyldiga. Ett liknande yrkande, som också

avser kommunalbeskattningen, har framställts i de likalydande motionerna

I: 464 och II: 575, vari dock såsom villkor för barnförsörjarens likställighet

i ortsavdragshänseende med gifta angivits, att den skattskyldige haft förvärvsarbete

utom hemmet. I de vid riksdagens början väckta likalydande

motionerna I: 369 och II: 455 har framställts motsvarande yrkande avseende

den statliga inkomstbeskattningen.

För närvarande förekommer inte något särskilt kommunalt ortsavdrag

för ensamstående skattskyldiga med barn. Vid den statliga beskattningen

har däremot sedan år 1952 funnits ett sådant avdrag uppgående till ett 50

procent högre belopp än ortsavdraget för övriga ensamstående skattskyldiga.

Det nu föreliggande förslaget innebär att motsvarande avdrag införes vid

den kommunala beskattningen. Avdraget skall tillkomma ensamstående

skattskyldiga, som antingen haft vårdnaden om barn, för vilket rätt till allmänt

barnbidrag förelegat, eller helt eller delvis underhållit sådant barn

utan att sammanbo med den som haft vårdnaden om barnet.

Utskottet vill till en början erinra om att det år 1952 fattade beslutet att

vid den statliga inkomstbeskattningen införa ett särskilt ortsavdrag för den

kategori skattskyldiga varom nu är fråga tillkom av speciella skäl. Man

ville nämligen undvika att den år 1952 vidtagna reformen rörande skatteskalorna

skulle leda till ökad skattebörda för dessa skattskyldiga. Såsom

några remissinstanser framhållit befann man sig alltså i ett tvångsläge. Då

ett särskilt ortsavdrag i propositionen föreslås för ensamstående barnförsörjare

även vid den kommunala beskattningen motiveras detta dels med

önskemålet att bereda denna kategori skattskyldiga en ökad skattelindring

vid den kommunala beskattningen och dels med en önskan att få en fullständig

överensstämmelse mellan de kommunala och de statliga ortsavdragssystemen.

Ett bifall till något av de förevarande motionsyrkandena skulle innebära,

att man beträffande ensamstående skattskyldiga skulle ha att i ortsavdragshänseende

räkna med ytterligare en kategori skattskyldiga. Från riksdagens

sida har tidigare uttalats betänkligheter mot en sådan ordning. Sålunda

yttrade 1956 års bevillningsutskott i sitt av riksdagen godkända betänkande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr AO år 1957

nr 40 i anledning av motionsvis framförda yrkanden av i huvudsak samma

innebörd som de nu förevarande, att en ytterligare uppspaltning av kategorien

ensamstående skattskyldiga skulle komplicera taxeringsarbetet och

motverka den eftersträvade enkelheten hos taxerings- och uppbördsbestämmelserna.

Utskottet kan ansluta sig till vad 1956 års bevillningsutskott anfört i

denna fråga. Detta innebär inte att utskottet ställer sig oförstående till de

ensamstående barnförsörjarnas problem. Tvärtom delar utskottet den i motionerna

uttalade meningen att nämnda skattskyldigas ekonomiska situation

ofta är bekymmersam. Utskottet anser det dock inte möjligt att i detta

sammanhang tillgodose dem i större utsträckning än som skett genom propositionsförslaget,

vilket såsom framgår av det föregående ger de ensamstående

barnförsörjarna den procentuellt sett största ortsavdragshöjningen.

I likhet med departementschefen finner utskottet således att något underlag

inte nu föreligger för en omprövning av frågan om höjning av ortsavdragen

för de ensamstående barnförsörjarna utöver vad som gäller vid den statliga

beskattningen.

Enligt utskottets mening sammanhänger frågan om storleken av ortsavdraget

för ensamstående barnförsörjare i hög grad med spörsmålet om det

s. k. förvärvsavdraget. Motionsvis har framförts yrkande om utredning i

syfte att sådant avdrag, som nu kan tillkomma endast gift kvinna eller i

vissa fall gift man, även skall få åtnjutas av ogift kvinna med vårdnad om

barn. Som framhålles i det följande torde den av riksdagen år 1954 begärda

utredningen rörande förvärvsavdraget komma att igångsättas inom den närmaste

tiden. Det torde kunna förutsättas att utredningen kommer att behandla

även spörsmålet om förvärvsavdrag för ogift kvinna. Innan detta

spörsmål prövats bör enligt utskottets mening definitiv ställning inte tas

till frågan om ytterligare höjning av ortsavdraget för ensamstående skattskyldiga

med vårdnad om barn.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag till nya kommunala

ortsavdrag. De föreliggande motionsyrkandena avstyrkes alltså av

utskottet i motsvarande delar.

I de likalydande motionerna 1:369 och 11:455 har yrkats skrivelse till

Kungl. Maj :t med hemställan om utredning i syfte att återinföra barnavdrag

vid beskattningen. Om sådana avdrag infördes skulle enligt motionärernas

mening principen om skatt efter förmåga komma till sin rätt även när det

gäller barnfamiljerna.

Vid den statliga beskattningen avskaffades barnavdragen genom beslut

av 1947 års riksdag. I stället infördes bestämmelser om rätt för den som

har vårdnaden om barn att uppbära barnbidrag för barnet. Barnavdragen

vid den kommunala beskattningen avskaffades genom beslut av 1950 års

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1957 23

riksdag. Barnförsörjarna kompenserades härför genom en höjning av barnbidragen.

Utskottet vill erinra om att frågan om återinförande av barnavdragen

aktualiserats bl. a. i anledning av 1954 års familjeutrednings betänkande om

samhället och barnfamiljerna (SOU 1955: 29). På grund av vad därvid

förekommit har föredragande statsrådet vid anmälan inför Kungl. Maj :t den

3 januari 1957 av frågan om höjning av de allmänna barnbidragen uttalat,

att det skulle vara föga ändamålsenligt att i syfte att lätta barnfamiljernas

ekonomiska börda återinföra barnavdragen. Enligt statsrådets uppfattning

skulle nämligen en sådan åtgärd medföra att de olägenheter och orättvisor,

som var förbundna med barnavdragssystemet, i huvudsak åter skall uppkomma.

Statsrådet har i stället föreslagit att det allmänna barnbidraget

från och med år 1958 höjs till 400 kronor för år. Riksdagen har numera

fattat beslut i enlighet härmed.

Även enligt utskottets mening skulle ett återinförande av barnavdragen

vid beskattningen innebära ett brytande av den princip, som kom till uttryck

i 1947 års lagstiftning och som sedan fullföljts år 1950. Utskottet anser inte

skäl föreligga att frångå den då intagna ståndpunkten beträffande barnavdragen.

Utskottet kan därför inte biträda det i motionerna I: 369 och II: 455

framförda utredningsyrkandet i frågan.

I förevarande sammanhang har utskottet upptagit till behandling motionsyrkanden

rörande gift kvinnas s. k. förvärvsavdrag. Enligt gällande bestämmelser

äger gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och som under

större delen av beskattningsåret har varit bosatt här i riket, vid inkomsttaxering

rätt till sådant avdrag, om hon haft inkomst av rörelse eller eget

arbete. Har den gifta kvinnan haft inkomst av egen jordbruksfastighet är

hon däremot inte berättigad till avdrag som nu sagts. Förvärvsavdraget är

vid taxering till såväl kommunal som statlig inkomstskatt begränsat till

högst 300 kronor; om den gifta kvinnan har hemmavarande barn, för vilket

rätt till allmänt barnbidrag förelegat, må dock avdrag vid statsbeskattningen

medgivas med högst 1 000 kronor. Avdrag kan härjämte medgivas gift man

vid taxering till statlig inkomstskatt. Sistnämnda avdrag, som uppgår till

300 kronor, tillkommer gift man, som haft inkomst av jordbruksfastighet

eller rörelse och vars hustru utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av

minst 300 kronor. Detta avdrag vid s. k. faktisk sambeskattning har inte

någon motsvarighet vid den kommunala taxeringen. De nu återgivna reglerna

i fråga om taxering till statlig inkomstskatt tillkom i samband med den

av 1952 års riksdag beslutade omläggningen av statsbeskattningen.

Sedan de nu gällande bestämmelserna på ifrågavarande område infördes,

bär årligen motioner väckts om ändringar i desamma i olika hänseenden.

Vid 1954 års riksdags höstsession behandlades frågan i bevillningsutskottets

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1957

betänkande nr 62. På utskottets hemställan beslöt riksdagen att i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville i lämpligt sammanhang låta

verkställa en översyn av reglerna om förvärvsavdraget samt att så snart

förutsättningar därför förelåg för riksdagen framlägga det förslag i ämnet

som därav kunde föranledas.

I samband med behandlingen vid föregående års riksdag av proposition

nr 88, vari förslag till jämkning av de för uttagande av statlig inkomstskatt

gällande skatteskalorna förelädes riksdagen, uttalade chefen för finansdepartementet

att han hade för avsikt att, sedan översynen av de kommunala

ortsavdragen slutförts, till omprövning uppta frågan om den lämpliga utformningen

av förvärvsavdraget för gift kvinna.

I de likalydande motionerna I: 311 och II: 382 har yrkats, att gift kvinnas

förvärvsavdrag vid taxering till såväl kommunal som statlig inkomstskatt

skall bestämmas till högst 1 000 kronor, och att den som haft hemmavarande

barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, skall medges

ytterligare avdrag med hälften av sin inkomst av rörelse eller eget arbete.

Sammanlagda avdraget skulle dock inte få överstiga 3 000 kronor. I de likalydande

motionerna I: 369 och II: 455 har såsom ett provisorium i avvaktan

på utredningen rörande förvärvsavdraget hemställts, att avdraget för gift

kvinna med barn vid den statliga inkomstbeskattningen höjs från nuvarande

10 procent av inkomsten, dock högst 1 000 kronor, till 20 procent av

inkomsten, dock högst 2 000 kronor. Vidare har — såsom tidigare angivits

—• i de likalydande motionerna I: 373 och II: 457 yrkats skrivelse till Kungl.

Maj :t med begäran om omprövning av förvärvsavdraget så att även ogift

kvinna med vårdnad om barn må äga rätt till sådant avdrag.

Enligt vad utskottet har sig bekant torde den av 1954 års riksdag begärda

utredningen rörande förvärvsavdraget komma att igångsättas inom den

närmaste tiden. Utredningen torde få att behandla frågan om förvärvsavdraget

i hela dess vidd. Såsom förut framhållits kan det förutsättas att utredningen

även kommer att ägna uppmärksamhet åt spörsmålet om förvärvsavdrag

för ensamstående skattskyldiga med vårdnad om barn. Detta

synes motiverat redan med hänsyn till förvärvsavdragets syfte. Avdraget

avser att till viss del kompensera förvärvsarbetande kvinnor för de merkostnader

de orsakas till följd av sitt förvärvsarbete. Förhållandena torde

numera i stor utsträckning vara sådana att ensamstående kvinnor, som har

förvärvsarbete och vårdnaden om barn, har kostnader av samma karaktär

som gifta kvinnor i motsvarande situation.

Utskottet anser inte att någon ändring av vare sig provisorisk eller permanent

karaktär bör vidtas i bestämmelserna rörande förvärvsavdraget,

innan den av riksdagen begärda utredningen i ämnet har ägt rum. Inte heller

finner utskottet skäl tillstyrka yrkandet i motionerna I: 373 och II: 457

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets betänkande nr A0 år 1957

om skrivelse till Kungl. Maj :t i frågan. Utskottet avstyrker således motionsyrkandena

i föreliggande del.

Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i de likalydande motionerna

I: 369 och II: 455 om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om en plan

för fortsatt reformarbete på skatteväsendets område. Till stöd för yrkandet

har anförts att det under de närmaste åren torde vara möjligt att bereda

ytterligare lättnader i skattetrycket. Enligt motionärernas mening bör därför

en avvägning komma till stånd mellan olika tänkbara skattesänkningsåtgärder

och en därpå grundad turordning göras upp.

Om den av utskottet förordade ortsavdragsreformen genomföres och

kommunerna av staten erhåller full kompensation för inkomstminskningen

under de närmaste tre åren, torde såvitt utskottet kan bedöma statsfinansiellt

utrymme knappast komma att föreligga för ytterligare skattesänkningar

av större omfattning. Något behov torde därför inte nu föreligga av

den i motionerna begärda planen. Härutöver vill utskottet erinra om att utredning

rörande de reformer på den direkta beskattningens område, som

närmast påkallar sin lösning, antingen redan pågår eller också — såsom i

fråga om avdrag för förvärvsarbetande kvinnor -— ställts i utsikt inom en

nära framtid. Med det anförda avstyrker utskottet de förevarande motionerna

i denna del.

Det i propositionen framlagda förslaget om sänkning av maximibeloppet

för avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt kommunalskattelagen tillstyrkes

av utskottet, liksom förslaget till sådant förtydligande av 9 § 2 mom.

förordningen om statlig inkomstskatt, att därav klart framgår att folkpensionärer

skall befrias från skatt i samma utsträckning vid den statliga som

vid den kommunala inkomsttaxeringen.

Förslaget till lag med särskilda bestämmelser om kommuns, landstingskommuns

och annan samfällighets utdebitering för åren 1958—1965 föranleder

intet särskilt yttrande från utskottets sida. Utskottet förutsätter

härvid att de motioner, som har avseende å frågan om statsbidrag till kommunerna,

inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition, nr 97, såvitt densamma hänvisats till

bevillningsutskottet,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1957

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370);

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

samt

3) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag med särskilda bestämmelser om kommuns,

landstingskommuns och annan samfällighets utdebitering

av skatt för åren 1958—1965; ävensom

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 311 av fru Gärde Widemar

och fru Hamrin-Thorell samt II: 382 av fröken Elmén

m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 369 av herr Ohlon m. fl.

och II: 455 av herr Ohlin m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 373 av fru Svenson in. fl.

och II: 457 av herr Onsjö,

4) de likalydande motionerna I: 425 av fröken Ranmark

och II: 535 av fru Eriksson i Stockholm m. fl.,

5) de likalydande motionerna 1:456 av herr Hagberg

in. fl. och II: 572 av herr Nilsson i Svalöv m. fl., såvitt motionerna

hänvisats till bevillningsutskottet,

6) de likalydande motionerna I: 464 av fru Gärde Widemar

m. fl. och II: 575 av herr Gustafson i Göteborg m. fl.,

7) de likalydande motionerna I: 465 av herrar Gustafsson

och Franzén samt II: 576 av herr Larsson i Hedenäset, såvitt

motionerna hänvisats till bevillningsutskottet, ävensom

8) motionen II: 552 av herr Holmberg m. fl., såvitt motionen

hänvisats till bevillningsutskottet,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 25 april 1957

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 dr 1957 27

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Spetz, Eriksson, Söderquist,

Rune Johansson, Niklasson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Bengtson och Mannerskantz’

samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Nilsson i Svalöv*, Brandt,

Gustafson i Göteborg, Allard, Kärrlander, Persson i Svensköp, Wiklund,

Strandh och Jansson i Aspeboda.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Söderquist, Gustafson i Göteborg och Strandh, vilka i fråga

om ortsavdragen för ensamstående skattskyldig med hemmavarande barn

a) ansett att den del av utskottets yttrande, som å s. 21 börjar med orden

»Utskottet vill» och å s. 22 slutar med orden »motsvarande delar», bort ha

följande lydelse:

»I de ovan berörda motionerna har man bl. a. erinrat om den nyligen

avslutade familjeutredningens påpekande att då de nuvarande bestämmelserna

genomfördes om att rätt till samma ortsavdrag som för gift skattskyldig

endast skulle tillkomma den som haft husföreståndarinna eller hembiträde

anställd, så hade lagstiftarna huvudsakligen haft änklingens fall i

tankarna. Förhållandena är emellertid nu väsentligt ändrade. Det övervägande

antalet skattskyldiga inom ifrågavarande grupp utgöres av ensamstående

mödrar. Hembiträdesbristen framtvingar andra lösningar av vårdproblemet

för barnen t. ex. genom utnyttjande av kollektiva anordningar avolika

slag såsom daghem, förskolor etc. och eventuellt kompletterade med

städhjälp, måltidsinackorderingar o. dyl. Kostnaderna härför blir i allmänhet

av motsvarande omfattning som för ett hembiträde. Då den bakomliggande

motiveringen för det högre ortsavdraget i »husföreståndarinnefallet»

är att kompensera de ökade kostnaderna, borde konsekvensen kräva att

dessa skattskyldiga finge rätt till det högre avdraget.

Utskottet anser att vad motionärerna anfört är bärande. Gällande regler

måste anses såsom otidsenliga. I propositionen föreslås nu den ändringen

att ifrågavarande skattskyldiga skall vid den kommunala beskattningen få

rätt till det i jämförelse med övriga ensamstående något förhöjda ortsavdrag,

som de tidigare haft vid den statliga inkomstskatten. Det är visserligen

ett steg i rätt riktning, men enligt utskottets uppfattning icke tillfredsställande.

Utskottet ansluter sig på ovan anförda skäl till de i motionerna framförda

yrkandena. Utskottets ställningstagande innebär, att de yrkanden som

framförts i de likalydandc motionerna I: 425 av fröken Ranmark och II: 535

av fru Eriksson i Stockholm in. fl. blir i allt väsentligt tillgodosedda. I likhet

med vad som yrkats i motionerna 1:369 och 11:455 samt 1:464 och

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1957

II: 575 anser utskottet det vara riktigt att begränsa rätten till det högre ortsa\

draget så att det — förutom att den skattskyldige skall ha haft hemmavarande

barn under sin vårdnad — skall gälla i de fall den skattskyldige

haft förvärvsarbete utanför hemmet.»

b) under punkterna A 1) och 2) hemställt,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition, nr 97, icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas samt med bifall till de likalydande motionerna

I: 369 av herr Ohlon m. fl. och II: 455 av herr Ohlin

m. fl. — såvitt gäller frågan om ortsavdragen för ensamstående

skattskyldig med hemmavarande barn — ävensom till

de likalydande motionerna 1:464 av fru Gärde Widemar

m. fl. och II: 575 av herr Gustafson i Göteborg in. fl. samt i

anledning av de likalydande motionerna 1:425 av fröken

Ranmark och II: 535 av fru Eriksson i Stockholm m. fl.,

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) med de ändringar och tillägg, som

framgår av nedanstående såsom reservanternas förslag betecknade

lydelse:

Reservanternas förslag

Härigenom förordnas, att 48 § 2

mom. och 50 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928

ävensom anvisningarna till 48 § och

50 § punkterna 1 och 2 samma lag

skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

Utskottets förslag

Härigenom förordnas, att 48 § 2

mom. och 50 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928

ävensom anvisningarna till 50 §

punkterna 1 och 2 samma lag skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

48 §.

2 mom. Skattskyldig fysisk —-

Skattskyldig, som ----— -

Skattskyldig, som under beskattningsåret

haft husföreståndarinna

hos sig anställd, äger, därest han

varit ogift (varmed jämställes änkling,

änka eller frånskild) och haft

hemmavarande barn för vilket rätt

till allmänt barnbidrag förelegat, att

åtnjuta kommunalt ortsavdrag med

belopp som i föregående stycke sägs.

48 §.

— nedan sägs.

000 kronor.

Skattskyldig, som under beskattningsåret

haft husföreståndarinna

hos sig anställd eller haft förvärvsarbete

utom hemmet, äger, därest

han varit ogift (varmed jämställes

änkling, änka eller frånskild) och

haft hemmavarande barn för vilket

rätt till allmänt barnbidrag förelegat,

att åtnjuta kommunalt ortsavdrag

med belopp som i föregående stycke

sägs.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets

Utskottets förslag

Gift skattskyldig,

Annan skattskyldig

50 §.

2 mom. För fysisk

Finnes skattskyldigs

Om skattskyldigs

Skattskyldig, vars

Vad härefter--

betänkande nr 40 år 1957

Reservanternas förslag

om barnet.

2 000 kronor.

50 §.

kronor, bortfaller.

3 000 kronor,

ovan sägs.

stycket förmäles.

beskattningsbar inkomst.

Anvisningar

till 48 §.

Vad i denna paragraf stadgas om

person, som varit här i riket bosatt,

skall på grund av föreskriften i 68 §

tillämpas även å person, som här i

riket stadigvarande vistats. Frågan

om en person varit gift eller om en

gift person levt tillsammans med sin

make, liksom ock frågan huruvida

skattskyldig haft barn eller icke bedömes

med ledning av föreskrifterna

i 65 §. Rätt till allmänt barnbidrag

anses föreligga från och med den dag

barnet fötts eller rätten eljest inträtt

till och med den dag barnet fyllt 16

år eller rätten eljest upphört. Med

barn avses jämväl styvbarn ävensom

adopterat barn. Avgörande för frågan,

huruvida skattskyldig haft husföreståndarinna,

är det förhållande,

som rått under större delen av beskattningsåret.

till 50 §.

till 48 §.

Vad i denna paragraf stadgas om

person, som varit här i riket bosatt,

skall på grund av föreskriften i 68 §

tillämpas även å person, som här i

riket stadigvarande vistats. Frågan

om en person varit gift eller om en

gift person levt tillsammans med sin

make, liksom ock frågan huruvida

skattskyldig haft barn eller icke bedömes

med ledning av föreskrifterna

i 65 §. Rätt till allmänt barnbidrag

anses föreligga från och med den dag

barnet fötts eller rätten eljest inträtt

till och med den dag barnet fyllt 16

år eller rätten eljest upphört. Med

barn avses jämväl styvbarn ävensom

adopterat barn. Avgörande för frågan,

huruvida skattskyldig haft husföreståndarinna

eller förvärvsarbete

utom hemmet, är det förhållande,

som rått under större delen av beskattningsåret.

till 50 §.

1. Den skattskyldiges-------inkomsten åtnjutits.

Den myndighet------särskilda fallet.

Normalbeloppen för —-----förvärvskällan tjänst.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1957

Vid bestämning------i inkomsten.

Fråga om------förmåners värde.

Har den------därtill föranleda.

Har den-------skattemyndighetens beslut.

Har den------beskattningsbar inkomst.

Är inkomsten------av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga------normal arbetsinkomst.

2. Därest skattskyldig------hänsyn därtill.

Om skattskyldig-------nedsatt skatteförmåga.

Därest folkpensionen------därtill föranleda.

Denna lag

tidigare år.

2) dels antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 8 § 1 mom. och 9 § 2 mom. förordningen

den 26 juli 19i7 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 8 § 1 mom. och 9 § 2 mom. förordningen den

26 juli 1947 om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

8 §.

1 mom. Skattskyldig fysisk —---mom. kommunalskattelagen.

Skattskyldig, som ----4 000 kronor.

Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos

sig anställd eller haft förvärvsarbete utom hemmet, äger, därest han varit

ogift (varmed i denna paragraf jämställes änkling, änka eller frånskild)

och haft hemmavarande barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat,

att åtnjuta statligt ortsavdrag med belopp som i föregående stycke

sägs.

Gift skattskyldig,---om barnet.

Annan skattskyldig---2 000 kronor.

9 §.

2 mom. För skattskyldig---kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga hava varit väsentligen nedsatt av anledning,

varom i 50 § 2 mom. andra, tredje eller fjärde stycket kommunal
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr iO år 1957

31

skattelagen förmäles, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts

eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst

efter taxeringsåret, prövningsnämndens beprövande den skattskyldiges taxerade

inkomst minskas, förutom med statligt ortsavdrag, med ytterligare ett

efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 3 000 kronor.

Vad härefter — — -— beskattningsbar inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1958 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1958 eller tidigare år.

dels ock för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av i § 2 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272).

Härigenom förordnas, att 4 § 2 mom. uppbördsförordningen den 5 juni

1953 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §.

2 mom. I skattetabellerna — — — utan barn).

Gift, med--—av skattskyldiga.

Gift, med — --2) avses.

Ogift skattskyldig, som har husföreståndarinna hos sig anställd eller förvärvsarbete

utom hemmet, skall, om han har hemmavarande barn för vilket

rätt till allmänt barnbidrag föreligger, likställas med gift manlig inkomsttagare

som under 2) avses.

Under 3)---— av skattskyldiga.

Med ogift---eller hemskild.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958 och skall dessförinnan

tillämpas såvitt angår upprättandet av skattetabeller för inkomståret

1958.

II) av herrar Mannerskantz och Nilsson i Svalöv, vilka anfört följande:

Full enighet råder om att de kommunala ortsavdragen bör höjas till

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1957

samma nivå som de statliga. Vi finner det likaledes motiverat, att staten under

en övergångstid genom bidrag till kommunerna medverkar till att utdebiteringshöjningarna

på grund av skatteunderlagsbortfall inte blir så betungande.

Enligt vår mening är emellertid den i propositionen föreslagna

övergångstiden alltför lång och de anspråk, som härigenom ställes på statsverket,

alltför stora. I de likalydande motionerna 1:456 av herr Hagberg

m. fl. och 11:572 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. har hemställts, att full

kompensation till kommunerna för skatteunderlagsbortfallet i samband med

höjningen av de kommunala ortsavdragen skall utgå under ett år i stället

för föreslagna 3 ar. Den sammanlagda övergångstiden skulle härigenom bli

sex i stället för åtta år. Enligt vår mening är denna tidrymd fullt tillräcklig

för den anpassning som kan behöva komma till stånd inom kommunerna.

Vi biträder därför motionärernas förslag.

På grund härav anser vi, att utskottet under punkten A 3) bort hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition, nr 97, icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas, antaga det i propositionen framlagda

förslaget till lag med särskilda bestämmelser om kommuns,

landstingskommuns och annan samfällighets utdebitering

av skatt för åren 1958—1965 med de ändringar som föreslagits

i de likalydande motionerna 1:456 och 11:572.

III) av herrar Söderquist, Gustafson i Göteborg, Persson i Svensköp och

Strandh, vilka — i fråga om förvärvsavdraget för gift kvinna — ansett,

a) att den del av utskottets yttrande, som å s. 24 börjar med orden »Enligt

vad» och å s. 25 slutar med orden »föreliggande del», bort ha följande lydelse:
»Förvärvsavdragets

nuvarande belopp — maximum 1 000 kronor för

kvinna med minderårigt barn — fastställdes som ovan anförts år 1952. Sedan

dess har penningvärdet försämrats. Redan på denna grund är en höjning

enligt utskottets mening motiverad. Utskottet delar vidare den i de likalydande

motionerna I: 369 av herr Ohlon in. fl. och II: 455 av herr Ohlin

m. fl. framförda meningen att förvärvsavdraget med hänsyn till sin avsedda

funktion, nämligen att till viss del kompensera den förvärvsarbetande gifta

kvinnan för de särskilda kostnader som är förenade med hennes förvärvsarbete,

icke fick en tillfredsställande utformning genom 1952 års beslut.

De skäl som då förelåg för ett större förvärvsavdrag är enligt utskottets uppfattning

nu än starkare.

Enligt vad utskottet erfarit torde den av 1954 års riksdag begärda utredningen

rörande förvärvsavdraget komma att igångsättas inom den närmaste

tiden. Av de skäl som anförts i de ovan refererade motionerna anser

utskottet emellertid en viss, omedelbar höjning vara synnerligen angelägen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 är 1957

En sådan höjning bör vara provisorisk i avvaktan på utredningens resultat

och på sätt som föreslagits i motionerna begränsas till en höjning av nuvarande

procenttal, 10 procent av inkomsten, till 20 procent av inkomsten

jämte en höjning av maximibeloppet från nuvarande 1 000 kronor till 2 000

kronor. Det nuvarande grundbeloppet om 300 kronor skulle alltså kvarstå

oförändrat tills vidare. Den av utskottet här förordade provisoriska höjningen

skulle alltså begränsas till det förvärvsavdrag som tillkommer gift

kvinna, som har minderårigt barn och som haft inkomst av rörelse eller av

eget arbete.

Med vad utskottet här föreslagit har yrkandet i de likalydande motionerna

1:311 och 11:382 — att gift kvinnas förvärvsavdrag skall bestämmas till

högst 1 000 kronor, och att om hon haft hemmavarande barn, för vilket

rätt till allmänt barnbidrag förelegat, hon skall medges ytterligare avdrag

med hälften av sin inkomst av rörelse eller eget arbete, dock högst sammanlagt

3 000 kronor — i viss mån tillgodosetts. Utskottet förutsätter att det

i nyssnämnda motioner framförda förslaget kommer att bli prövat av den

kommande utredningen. Detsamma gäller den i de likalydande motionerna

1:373 och 11:457 framförda tanken att förvärvsavdrag även skulle kunna

tillkomma ogift kvinna med vårdnad om barn.

1 fråga om förvärvsavdraget tillstyrkes alltså den i de likalydande motionerna

I: 369 och 11:455 föreslagna höjningen såsom ett provisorium i avvaktan

på den kommande utredningen.»

b) att utskottet under punkten B 2) bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

1:369 av herr Ohlon m. fl. och 11:455 av herr Ohlin

m. fl. — såvitt gäller frågan om gift kvinnas förvärvsavdrag

— ävensom i anledning av de likalydande motionerna

1:311 av fru Gärde Widemar och fru Hamrin-Thorell och

11:382 av fröken Elmén m. fl., antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad Igdelse av 4 §2 inom. förordningen

den 26 juli 19 H7 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §•

2 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och som

under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1997. 7 samt. Nr ht)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Bevillningsutskottets betänkande nr it) år 1957

haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, må hon, om och i den mån sådan

hennes inkomst därtill förslår, åtnjuta avdrag med 300 kronor eller,

om hon haft hemmavarande barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag

förelegat, med 300 kronor jämte 20 procent av nämnda inkomst, sammanlagt

dock högst med 2 000 kronor.

Har gift man, som levt tillsammans med sin hustru och som under större

delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst

av jordbruksfastighet eller rörelse och har den skattskyldiges hustru utfört

arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må mannen, om

och i den mån inkomsten i förvärvskällan därtill förslår, åtnjuta avdrag

med 300 kronor.

Avdrag enligt detta moment må icke för makarna tillsammans överstiga

300 kronor eller, om den gifta kvinnan haft hemmavarande barn för vilket

rätt till allmänt barnbidrag förelegat, 2 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1958 års taxering samt i fråga

om efterlaxering för år 1958 eller tidigare år.

IV) av herrar Spetz, Söderquist, Mannerskantz, Nilsson i Svalöv, Gustafson

i Göteborg, Persson i Svensköp och Strandh, vilka — beträffande yrkandet

om utredning om införande av barnavdrag vid beskattningen — ansett

a) alt den del av utskottets yttrande, som å s. 22 börjar med orden »I

de likalydande» och a s. 23 slutar med orden »i frågan», hort ha följande

lydelse:

»I de likalydande motionerna 1:369 och 11:455 har yrkats skrivelse till

Kungl. Maj:t med hemställan om utredning om införande av barnavdrag

vid beskattningen. Motionärerna har särskilt pekat på att genom barnavdrag

skulle principen om skatt efter förmåga bättre komma till sin rätt

för barnfamiljerna. Det rätlviseproblem, som det här gäller, har enligt motionärernas

mening fatt ökad betydelse i och med att en större andel av

inkomsten får avstås i skatt till det allmänna. Utskottet tillstyrker på här

anförda skäl det framförda yrkandet om att frågan om införande av barnavdrag

såsom ett komplement till barnbidraget göres till föremål för utredning

och att förslag härom framlägges för riksdagen när statsfinansiella

och samhällsekonomiska förutsättningar därför föreligger.»

b) all utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

1:369 av herr Ohlon m. fl. och 11:455 av herr Ohlin

in. fl. i den del motionerna här behandlas, i skrivelse till

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr AU år 1057

35

Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande införande av

barnavdrag vid beskattningen.

V) av herrar Spelz, Söderquist, Mannerskantz, Nilsson i Svalöv, Gustafson

i Göteborg, Persson i Svensköp och Strandli, vilka — beträtfande yrkandet

om utarbetande av en plan för ett fortsatt reformarbete på skatteväsendets

område — ansett

a) att den del av utskottets yttrande å s. 25, som börjar med orden »Utskottet

har» och slutar med orden »denna del», bort ha följande lydelse:

»Utskottet har slutligen att behandla yrkandet i de likalydande motionerna

1:369 och 11:455 om skrivelse till Kungl. Maj:l med begäran om en

plan för fortsatt reformarbete på skatteväsendets område. Utskottet vill

starkt betona det angelägna i att en sådan plan som den i motionerna skisserade

söker åstadkommas. Såsom motionärerna framhållit skulle i en sådan

plan en avvägning komma till stånd mellan de olika skattesänkningsåtgärder

som från skilda synpunkter synes angelägna eller önskvärda, och

en därpå grundad turordning göras upp. Hänsyn måste självfallet därvid

tas till det statsfinansiella utrymmet. Något definitivt fixerande av ett preciserat

tidsschema är naturligtvis därför inte möjligt. Det värdefulla i en

sådan plan ligger enligt utskottets mening inte minst däri att den skulle

göra det möjligt att få till stånd en något så när samtidig avvägning av

de olika skattereformer — såväl större som mindre — som enligt utskottets

uppfattning i dag synes angelägna. Den bör också fattas som ett uttryck

för statsmakternas vilja att steg för steg sänka det för närvarande

hårda skattetrycket till en rimligare nivå.

Vad gäller de tekniska förutsättningarna att göra upp en dylik plan, får

utskottet hänvisa till vad motionärerna anfört därom.»

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen mätte, med bifall till de likalydande motionerna

1:369 av herr Ohlon in. fl. och 11:455 av herr Ohlin

in. fl., i vad motionerna avser här förevarande fråga, i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande av en plan

för ett fortsatt reformarbete på skatteväsendets område genom

inom ramen för bevarande av sunda statsfinanser steg

för steg genomförda skattelättnader.

VI) av herr Rune Johansson.

Särskilt yttrande

av herrar Niklasson, Bengtson och Jansson i Aspeboda, vilka anfört

följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hevillningsutskottets betänkande nr 10 dr 1957

;;6

»Det i föreliggande betänkande framlagda förslaget beträffande ortsavdragen

vid den kommunala taxeringen innebär att desamma höjes till samma

belopp som vid den statliga. Något ställningstagande till frågan om

dyrortsgraderingen av dessa avdrag innebär detta alltså icke utan kommer

frågan härom att upptagas i annat sammanhang. Vår anslutning till förevarande

betänkande innebär därför icke ett frånträdande av vår i olika sammanhang

framförda uppfattning att ifrågavarande ortsavdrag bör utgå med

enhetliga belopp för hela riket varvid dock övre Norrlands särartade förhållanden

bör beaktas.»

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1957

S70S66

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten