Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om viss utredning angående jordbrukets kapitalförsörjning.

1957-04-25 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1957:42, Betänkande i anledning av väckta motioner om viss utredning angående jordbrukets kapitalförsörjning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1957

1

Nr 42

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om viss utredning angående jordbrukets kapitalförsörjning.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:82 av herr Eskilsson m. fl. och 11:98 av herr Nilsson i

Svalöv m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa om en utredning angående möjligheterna att inom jordbruket

skapa en sådan kapitalbildning, att jordbrukarnas egen rationaliseringsverksamhet

kan få den omfattning som den allmänna utvecklingen

kräver».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 98.

I de föreliggande motionerna framhålles bl. a., att jordbruket i likhet

med industrin befinner sig i en intensiv omdaningsperiod och att produktiviteten

inom jordbruket visar en något snabbare stegring än inom industrin,

vilket i huvudsak är ett resultat av jordbrukarnas egna rationaliseringsåtgärder.

Samtidigt med denna produktivitetsstegring lämnar årligen 15 000

—20 000 arbetsföra jordbruket vilket medfört en omfattande investering i

framför allt maskiner. 1955 års långtidsutredning beräknar exempelvis nyinvesteringarna

inom jordbruket år 1955 till 445 milj. kronor. Det samlade

ny- och reinvesteringsbehovet beräknar långtidsutredningen för perioden

1956—1960 till 2 575 milj. kronor. — Med hänsyn till den ringa produktionsomsättningen

i förhållande till nedlagt kapital och den låga förräntningen

riskerar jordbruket att komma i ett sämre läge än industrin när det gäller

konkurrensen om det tillgängliga kapitalet. Därtill kommer att den statliga

verksamhetens ansvällning tenderar att alltmer krympa den privata sektorn.

Det system för prissättning på jordbrukets produkter som nu gäller gör

emellertid att jordbruket för sin inkomstutveckling är helt beroende av rationaliseringstakten,

som i sin tur är helt beroende av kapitaltillgången.

Inte minst för att minska behovet av gränsskydd och subventioner är det ett

samhällsintresse att jordbrukets rationalisering genom jordbrukarnas egna

insatser går så snabbt som möjligt. — Utvecklingen, när det gäller kapitaltillströmningen

till jordbruket, har gått i den riktningen att de statliga

jordbrukskrediternas andel ökat. Staten hade år 1952—1953 utestående

lån till jordbruket på ca 140 milj. kronor och sedan dess har denna summa

ökat med betydande belopp. Även om de statliga krediterna varit till

1 llihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1957

nytta för jordbruket, vill motionärerna inte underlåta att peka på de risker

en sådan utveckling kan medföra, nämligen ett ökat beroende av staten.

De statliga krediterna torde till icke ringa del vara ett resultat av regeringens

ekonomiska politik. Målet för jordbrukets kapitalförsörjning bör

enligt motionärernas mening vara att i största utsträckning göra det möjligt

för jordbruket att skapa egna kapitaltillgångar samt att jordbrukets inkomstläge

blir sådant att det kan konkurrera på den allmänna kapitalmarknaden.

De investeringsbehov jordbruket har kan i första hand hänföras till

följande huvudområden, nämligen olika slag av markanläggningar, byggnader,

maskiner och redskap samt skogsförbättringsåtgärder.

Om jordbruket skall ha möjligheter att följa med i utvecklingen är det

enligt motionärernas mening angeläget att hela frågan om jordbrukets kapitalförsörjning

blir föremål för en allsidig utredning. Jordbrukets investeringar

sker och har skett till största delen genom jordbrukarnas eget sparande.

Sparkvoten bland jordbrukarna torde också vara väl så hög som inom

någon annan näringsgren. Möjligheterna till ett fortsatt högt sparande är

emellertid beroende av prisläget på jordbrukets produkter och av den allmänna

politiken. De stora svängningarna i skördeutfallen utsätter jordbrukarna

för stora risker, vilket gör det nödvändigt för dem att hålla ganska

stora reserver. De mest angelägna åtgärderna för att främja en fortsatt rationaliseringsverksamhet

inom jordbruket knyter sig därför till möjligheterna

att stimulera den enskilde jordbrukarens sparande och kapitalbildning.

Enligt motionärernas mening torde de mest verksamma åtgärderna kunna

vidtagas inom skattelagstiftningens område. De ojämna årsinkomsterna

inom jordbruket gör att skatten i förhållande till inkomsten kan bli onormalt

hög, och de år då ett jordbruk genom skördekatastrof inte redovisar

någon inkomst kvarstår ändå fastighetsskatten. Den nu genomförda höjningen

av taxeringsvärdena skärper fastighetsskattens orättvisa verkningar

och likaså kvarlåtenskapsskattens verkningar vid arvskiften. Förutom

allmänna skattelättnader är det därför angeläget att få en produktionsoch

sparstimulerande revidering av den nuvarande beskattningen. Därtill

bör fastighets- och kvarlåtenskapsskatterna avskaffas, så att bl. a. de nuvarande

svårigheterna vid arvskiften undanröjes eller mildras. Fn liberalare

tillämpning av avskrivningsreglerna för jordbruksföretag är också nödvändig.

Särskilt angeläget är införande av jordbrukskonto samt resultat- och

förlustutjämning. Det synes ur flera synpunkter vara angeläget att en samordning

sker av dessa skattelättnader för åstadkommande av största möjliga

kapitalbildning inom jordbruket.

Statens stöd till jordbrukets rationalisering är omfattande men oenhetligt

och splittrat, varför en samordning — rationalisering — bör ske även på

detta område. De lånefonder som på senare tid fått tillgripas för att klara

akuta svårigheter kan enligt motionärernas mening aldrig bli till någon

hjälp på längre sikt och målsättningen måste vara den, att jordbrukets inre

styrka blir sådan att staten ej omedelbart skall behöva gripa in vid störningar

i produktionen. Det synes vara nödvändigt att jordbrukets kapitalförsörj
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1957 3

ning och möjligheterna att täcka densamma göres till föremål för en särskild

utredning, som då också bör få till uppgift att samordna de olika stödformerna

bättre än vad som nu är fallet.

Utskottet. Under efterkrigstiden har antalet sysselsatta inom jordbruk med

binäringar nedgått med två å tre procent per år. Trots detta har produktiviteten

visat en avsevärd stegring, som främst åstadkommits genom omfattande

mekaniserings- och rationaliseringsåtgärder. Jordbrukets ökade motorisering

har härvid spelat en framträdande roll. I fråga om de större brukningsenheterna

har en långtgående mekanisering framför allt av växtodlingen redan

genomförts, medan stora investeringsbehov ännu föreligger för de mindre

och medelstora jordbruken, som inte kunnat hålla samma rationaliseringstakt

bl. a. beroende på större finansieringssvårigheter. En fortsatt

minskning av jordbruksbefolkningen och en förkortning av arbetstiden förutsätter

för bibehållande av oförändrad produktion en stegring av produktionsvolymen

per arbetstimme. För att möjliggöra detta är en fortgående

rationalisering av driften nödvändig. Därvid har man inte endast att taga

hänsyn till kapitalkostnaderna för en ökning av maskinbeståndet och investeringar

på längre sikt i markanläggningar och byggnader, utan även

till det allt mer ökade behovet av ersättningsanskaffningar för utrangerade

maskiner och redskap. Långtidsutredningen har i sitt år 1956 avgivna betänkande

(SOU 1956:53) uppskattat det totala ny- och reinvesteringsbehovet

för jordbruksnäringen under åren 1956—1960 till 2 575 miljoner kronor

eller i genomsnitt 515 miljoner kronor per år.

I de förevarande motionerna bär hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t begär utredning angående möjligheterna att inom jordbruket

skapa en sådan kapitalbildning, att jordbrukarnas egen rationaliseringsverksarnhet

kan få den omfattning, som den allmänna utvecklingen kräver. Till

stöd för yrkandet har bl. a. framhållits, att jordbruket med hänsyn till den

ringa produktionsomsättningen i förhållande till det nedlagda kapitalet och

den låga förräntningen riskerar att komma i ett sämre läge än industrin i

konkurrensen om det tillgängliga kapitalet. Utvecklingen har även medfört

ett ökat beroende av staten i kapitalhänseende. Enligt motionärernas mening

bör målet för jordbrukets kapitalförsörjning vara att i största utsträckning

göra det möjligt för näringsgrenen att skapa egna kapitaltillgångar och att

jordbrukets inkomstläge blir sådant, att det kan konkurrera på den allmänna

kapitalmarknaden. Vidare framhålles att det statliga stödet till jordbrukets

rationalisering är splittrat och oenhetligt samt att den förordade utredningen

därför även bör få till uppgift att samordna de olika stödformerna.

Motionärerna uttalar, att de mest verksamma åtgärderna för att främja

jordbrukarnas sparande och kapitalbildning kan vidtagas på beskattningsområdet.

Det är främst från den utgångspunkten, som utskottet har att taga

ställning till det i motionerna aktualiserade spörsmålet.

Flertalet av de beskattningsfrågor som berörts av motionärerna har i and
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1957

ra sammanhang varit föremål för uppmärksamhet vid innevarande års riksdag.

Sålunda får utskottet i anslutning till motionärernas uttalande rörande

önskvärdheten av att frågan om möjligheterna att beskattningsvägen stimulera

det enskilda sparandet får sin lösning, erinra om att riksdagen

nyligen godkänt ett i propositionen nr 71 framlagt förslag i sådant syfte.

Härigenom har det extra avdrag å 100 kronor för ensamstående och

200 kronor för äkta makar gemensamt, som för närvarande medges i förvärvskällan

kapital, från och med 1958 års taxering höjts till 300 resp.

600 kronor. På hemställan av bevillningsutskottet i dess betänkande nr 32

har riksdagen dessutom i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om en allsidig

och förutsättningslös utredning rörande åtgärder för att stimulera sparandet.

Utredningens uppgift bör enligt utskottets uttalande vara att söka

utröna, om det är lämpligt och möjligt att skattevägen stimulera nysparande

och vilka former som därvid bör ifrågakomma.

Som ett led i strävandena att tillgodose jordbrukets kapitalförsörjning

finner motionärerna även allmänna skattelättnader erforderliga. Under senare

år har enighet rått om önskvärdheten av att de direkta skatterna sänks

och reformer har också genomförts för att tillgodose dessa önskemål. Således

kan erinras om att 1955 års riksdagsbeslut rörande ändringar i beskattningsreglerna

i avsikt att åstadkomma en förenklad taxering inneburit

inte oväsentliga skattelättnader, som främst kommit de mindre inkomsttagarna

till del. Den vid 1956 års riksdag genomförda sänkningen av den

statliga inkomstskatten för fysiska personer har likaledes sin tyngdpunkt

förlagd till de lägre inkomstskikten. Utskottet har i sitt betänkande nr 40

tillstyrkt förslaget i propositionen nr 97 om höjning av de kommunala

ortsavdragen med verkan från och med år 1958. Därvid har förutsatts att

statsbidrag under en övergångstid skall utgå till kommunerna. Härigenom

medför reformen för fysiska personer en allmän skattelättnad av betydande

omfattning.

I motionerna framhålles att de vid årets allmänna fastighetstaxering vidtagna

höjningarna av taxeringsvärdena varit ägnade att skärpa fastighetsoch

kvarlåtenskapsskatternas orättvisa verkningar samt att det är angeläget

att dessa skatter avskaffas. Vad först angår fastighetsbeskattningen

vill utskottet erinra om att som ett ytterligare steg i riktning mot en avveckling

av denna beskattningsform vid innevarande års riksdag beslutats,

att repartitionstalet skall sänkas från 4 till 2,5. Denna åtgärd torde för flertalet

jordbruksfastigheter — med undantag för rena skogsfastigheter —

neutralisera verkningarna av de höjda taxeringsvärdena. Dessutom bör

framhållas att riksdagen på hemställan av bevillningsutskottet i dess betänkande

nr 32 hos Kungl. Maj :t anhållit, att förslag om fastighetsbeskattningens

slutliga avveckling efter erforderlig utredning skall föreläggas senast

1960 års riksdag. Även frågan om kvarlåtenskapsskattens avskaffande

har varit föremål för uppmärksamhet vid innevarande års riksdag. I förenämnda

proposition nr 71 föreslog Kungl. Maj :t en provisorisk höjning av

de skattefria bottenbeloppen för förmögenhet och kvarlåtenskap från 50 000

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1957

5

till 80 000 kronor med anledning av den väntade höjningen av taxeringsnivån.

Förslaget godkändes av riksdagen. 1 samband därmed behandlades

även motionsvis väckta förslag, att förordningen om kvarlåtenskapsskatt

skulle upphöra att gälla med utgången av år 1957. Med hänsyn till att arvsskattesakkunnigas

utredning rörande dödsbobeskaltningen kunde förväntas

föreligga å sådan tid, att förslag i ämnet kunde föreläggas 1958 års riksdag,

ansåg utskottet, att man borde avvakta resultatet av utredningen, innan

ställning togs till frågan om kvarlåtenskapsskattens avskaffande.

Motionärerna anser vidare att en liberalare tillämpning av avskrivningsreglerna

är nödvändig och framhåller slutligen som särskilt angeläget införande

av rätt till insättning å jordbrukskonto samt möjligheter till resultat-

och förlustutjämning. Vid föregående års riksdag framfördes i väckta

motioner förslag om utredning rörande vidgad rätt för jordbrukare att vid

inkomstberäkning enligt kontantprincipen åtnjuta avdrag för värdeminskning

av maskiner enligt värdeminskningsplan. I det av riksdagen godkända

betänkandet nr 28 avstyrkte 1956 års bevillningsutskott berörda motioner.

Utskottet uttalade därvid, att sedan numera rätt till taxering av jordbruksinkomst

enligt bokföringsmässiga grunder införts, jordbrukare, som önskade

ernå en bättre inkomstfördelning mellan olika år än den kontantmetoden

erbjuder, erhållit möjlighet härtill genom rätten att övergå till räkenskapsmässig

redovisning vid taxeringen. Detta förhållande gjorde att en ändring

av de vid taxering enligt kontantmetoden gällande reglerna om avdrag för

anskaffning av döda inventarier inte tedde sig lika nödvändig som tidigare.

Utskottet förväntade emellertid att detta spörsmål skulle upptas till behandling

av skattelagssakkunniga, till vilka överlämnats åtskilliga andra

frågor inom området för beräkning av inkomst av jordbruksfastighet. I eu

motion vid innevarande års riksdag har yrkats utredning om rätt till planenlig

avskrivning å nyuppförda ekonomibyggnader i jordbruk samt om

möjlighet till skattefria avsättningar å investeringskonto för jordbruksbyggnader.

Utskottet avstyrkte emellertid utredningsyrkandet i sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 24. I förstnämnda hänseende ansåg utskottet

det med motionen avsedda syftet redan vara tillgodosett inom ramen för

gällande bestämmelser. Vad beträffar frågan om rätt att göra avsättningar

till investeringskonto erinrade utskottet om att Ivungl. Maj :t tillkallat eu

särskild utredningsman med uppdrag att verkställa utredning rörande möjligheterna

att i skattelagstiftningen införa rätt till förlust- och resultatutjämning.

De av motionären berörda spörsmålen syntes enligt utskottet vara

av sådan art, att de kunde förväntas bli prövade under utredningsarbetet.

Utöver vad ovan anförts vill utskottet erinra om att gällande bestämmelser

i viss utsträckning redan är ägnade att främja det med motionerna avsedda

syftet. Genom lagstiftningen om insättning av medel å skogskonto och

om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst har de största olägenheterna

av beskattningens progressivitet undanröjts. För jordbrukare med

bokföringsmässig inkomslredovisning ger dessutom bestämmelserna om

avskrivning och varulagervärdering möjligheter till viss resultatutjämning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1957

mellan olika beskattningsår. Bland andra åtgärder på beskattningsområdet,

som underlättar rationaliseringsverksamheten inom jordbruket, kan nämnas

höjningen av det avgiftsfria bottenbeloppet för investeringsavgiften till 30 000

kronor.

Av det anförda framgår att reformer redan vidtagits inom beskattningsområdet,

vilka i viss utsträckning är ägnade att främja sparande och kapitalbildning

inom bl. a. jordbruksnäringen. Andra åtgärder, som berörts

i motionerna, är eller väntas bli föremål för utredning. Det är självfallet

inte möjligt att nu förutse i vilken omfattning det med motionerna avsedda

syftet kan bli tillgodosett genom de förslag, vartill utredningarna kan

föranleda. Utskottet anser emellertid, att man bör avvakta resultatet av utredningarna

och kan för sin del inte tillstyrka det i motionerna framställda

yrkandet om en samlad utredning avseende åtgärder på beskattningsområdet

i förevarande hänseende.

Som förut nämnts har motionärerna ansett, att den åsyftade utredningen

i första hand borde avse åtgärder pa beskattningsområdet för främjande av

kapitalbildning inom jordbruket. I samband därmed borde enligt motionärernas

mening en samordning åstadkommas av de statliga stödformerna för

jordbruksnäringen. Då utskottet inte kunnat tillstyrka den begärda utredningen

av beskattningsfrågorna, anser utskottet sig inte närmare böra gå in

på frågan om en teknisk samordning av det statliga stödet. En sådan samordning

synes böra ske endast i samband med en allmän utredning av spörsmålen

om formerna och omfattningen av det statliga stödet åt jordbruksnäringen.

Sistnämnda spörsmål är emellertid av så vittomfattande karaktär,

att det enligt utskottets förmenande inte bör lösas i samband med de ovan

behandlade frågorna på beskattningsområdet utan i andra och större sammanhang.

Av det anförda framgår att utskottet inte anser sig kunna tillstyrka bifall

till de likalydande motionerna I: 82 och II: 98.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 82 av herr Eskilsson

in. fl. och II: 98 av herr Nilsson i Svalöv in. fl. om viss utredning

angående jordbrukets kapitalförsörjning icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 april 1957

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1957

7

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Spetz, Eriksson, Söderquist,

Rune Johansson, Niklasson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Bengtson och Mannerskantz;

samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Nilsson i Svalöv*, Brandt,

Gustafson i Göteborg, Allard, Kärrlander, Persson i Svensköp, Wiklund,

Strandh och Jansson i Aspeboda.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Mannerskantz och Nilsson i Svalöv, vilka anfört följande:

Angelägenheten av en fortsatt rationalisering inom jordbruket har förstärkts

genom det system för prissättning på jordbrukets produkter som nu

gäller. Inte minst för att minska behovet av gränsskydd och subventioner

är det ett samhällsintresse att jordbrukets rationalisering genom jordbrukarnas

egna insatser går så snabbt som möjligt.

Möjligheterna till rationaliseringar är emellertid beroende av tillgången

på eget kapital och möjligheterna att låna på kapitalmarknaden. Karakteristiskt

för jordbruksnäringen är nämligen att den i förhållande till produktionsomsättningen

är mycket kapitalkrävande. Skall jordbrukarna kunna

genomföra de investeringar, som är nödvändiga för att åstadkomma ett väl

rationaliserat jordbruk måste enligt vår mening hela frågan om kapitalförsörjningen

utredas. Syftet med denna utredning bör vara att1 undersöka

möjligheterna att öka den enskilde jordbrukarens sparande och kapitalbildning.

I detta sammanhang bör en översyn ske av skattelagstiftningen utöver

de föga verkningsfulla och samordnade åtgärder som hittills vidtagits från

statsmakternas sida, eftersom de mest verksamma åtgärderna för en ökad

kapitalbildning torde kunna vidtagas inom detta område.

Statens stöd till jordbrukets rationalisering är omfattande men oenhetligt

och splittrat, varför en samordning — rationalisering — bör ske även

på detta område. De låneformer som på senare tid fått tillgripas för att

klara akuta svårigheter kan enligt vår mening aldrig bli till någon hjälp på

längre sikt och målsättningen måste vara den av oss angivna, nämligen att

jordbrukets inre styrka blir sådan att staten ej omedelbart skall behöva

gripa in vid störningar i produktionen. Det synes oss vara nödvändigt att

jordbrukets kapitalförsörjning och möjligheterna att täcka densamma göres

till föremål för en särskild utredning som då också borde få till uppdrag att

samordna de olika åtgärderna bättre än vad som nu är fallet.

Med hänsyn till vad ovan anförts anser vi, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1957

I: 82 av herr Eskilsson m. fl. och II: 98 av herr Nilsson i

Svalörv m. fl., måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om en utredning angående möjligheterna att inom jordbruket

skapa en sådan kapitalbildning, att jordbrukarnas egen

rationaliseringsverksamhet kan få den omfattning som den

allmänna utvecklingen kräver.

Särskilt yttrande

av herrar Spetz, Söderquist, Gustafson i Göteborg, Persson i Svensköp och

Strandh, vilka anfört följande:

Vi delar motionärernas mening att den fråga som tagits upp i motionerna,

jordbrukets kapitalförsörjning, är av stor betydelse. De problem som sammanhänger

med kreditknappheten och kapitalförsörjningen berör emellertid

hela produktionslivet inom såväl industri och hantverk som jordbruk,

ehuru mera accentuerat för de mindre företagen, till vilka jordbruken till

allra största delen hör. Vi beklagar att dessa frågor icke kunnat få den allsidiga

belysning som varit önskvärd, eftersom de till huvudsaklig del ligger

utanför bevillningsutskottets kompetensområde. Enligt vår mening borde

nämligen en allsidig utredning komma till stånd av produktionslivets kapitalförsörjningsproblem,

varvid särskilt beaktande finge fästas vid de mindre

företagens speciella problem.

570729 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.