Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av dels Iiungl. Maj.ts proposition angående ekonomiska villkor för rusdrgcksutskänkningen, in. in., dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i rusdrgcksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954

1957-05-02 · 63 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 61 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1957:43, Betänkande i anledning av dels Iiungl. Maj.ts proposition angående ekonomiska villkor för rusdrgcksutskänkningen, in. in., dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i rusdrgcksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

1

Nr 43

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av dels Iiungl.

Maj.ts proposition angående ekonomiska villkor för

rusdrgcksutskänkningen, in. in., dels Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändring

i rusdrgcksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954

(nr 521), m. in., dels ock i dessa ämnen väckta

motioner.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna propositioner, nämligen

1) Kungl. Maj :ts den 1 mars 1957 dagtecknade proposition, nr 94, angående

ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen, in. in.; samt

2) Kungl. Maj:ts den 22 mars 1957 dagtecknade proposition, nr 143, med

förslag till förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den

26 maj 1954 (nr 521), in. m.

Propositionen nr 94

I propositionen nr 94 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 1 mars

1957, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av föredragande departementschefen enligt samma protokoll

förordade grunder för de ekonomiska villkoren för utskänkning av rusdrycker;
dels

antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående skatt å spritdrycker och vin;

2) förordning om ändring i förordningen den 15 december 1939 (nr 887)

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker; samt

3) förordning om ändrad lydelse av 9 § förordningen den 22 december

1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker;

dels besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr

316) fogade tulltaxan skall från och med den 1 juli 1957 i nedan angiven

del erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår:

1 llihaiuj titt riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

145

Maltdrycker med en alkoholhalt

icke överstigande 1,8 viktprocent (lättöl).. 100 liter

32: —

146

överstigande 1,8 men icke 2,8 viktprocent

(Öl) ................................ 100 liter

78: —

146:1

överstigande 2,8 men icke 3,6 viktprocent

(starköl grupp A).................... 100 liter

129: —

146:2

överstigande 3,6 viktprocent (starköl grupp

B).............................100 liter

186: —

Anm. Angående införsel---är stadgat.

dels ock medgiva, att den i avlöningsstaten för kontrollstyrelsen upptagna

anslagsposten till Avlöningar till icke-ordinarie personal må överskridas

till bestridande av de kontrollkostnader som betingas av vad i propositionen

förordats.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

På grundval av 1953 års utskänkningsvinstkommittés betänkande framlägges

i propositionen förslag angående de ekonomiska villkoren för utskänkning

av sprit, vin och starköl.

Förslaget innebär, att den nuvarande s. k. utskänkningsvinsten på sprit,

varav staten tar huvuddelen, skall slopas. Hela prisskillnaden mellan utminuterade

och utskänkta spritdrycker skall i stället utgöra utskänkningsskatt.

Denna skall utgå med 1/3 av utminuteringspriset. Härigenom kommer

priserna på utskänkta spritdrycker att återföras till ungefär samma

nivå som före den på hösten 1956 verkställda höjningen av spritskatterna.

I stället för den utskänkningsvinst resp. de utskänkningsersättningar,

som nu tillkommer restauratörerna och som i genomsnitt inte motsvarar

de direkta omkostnaderna för spritutskänkningen, föreslås restauratörerna

skola få en enhetligt bestämd ersättning för spritserveringen med 15 procent

av det nya utskänkningspriset. Den föreslagna ersättningen har avvägts

med ledning av en undersökning rörande de med spritutskänkningen förenade

särkostnaderna.

En särskild spärregel föreslås av innebörd att ersättning inte erhålles

för den spritutskänkning som överstiger 35 procent av den sammanlagda

omsättningen av sprit, mat, vanligt Öl och alkoholfria drycker.

Ersättningsbeloppen avses skola kunna jämkas vid mera väsentliga ändringar

i priser och omkostnader.

Utskänkningsskatten på starka viner föreslås slopad. Likaså framlägges

förslag om att nu gällande bestämmelser om vinstandelar och indragen utskänkningsvinst

skall upphöra att gälla. Restauratörerna skall liksom hittills

själva äga bestämma priserna på utskänkta viner. Det förutsättes dock,

att här angivna åtgärder skall föranleda sänkningar i utskänkningspriserna

på viner.

I servisavgiftsfrågan redogöres för en mellan arbetsmarknadens parter

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

träffad överenskommelse att servisavgiften skall sättas på notan och att

garantilöneperioden skall minskas från två månader till en månad. Vidare

åtgärder i denna fråga föreslås ej.

Förslagen innebär ett inkomstbortfall för staten och systembolaget om

tillhopa drygt 30 miljoner kronor för år, varav ca 23 miljoner kronor belöper

på utskänkningsskatten på spritdrycker. Dessa belopp bör jämföras

med de mångdubbelt större intäktsökningar som uppkommit genom stegrad

utminutering av sprit och den under hösten 1956 genomförda skattehöjningen.

De förenämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning angående skatt å spritdrycker och vin

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För spritdrycker och vin, som försäljas här i riket, skall omsättningsskatt

erläggas till staten i den utsträckning och i den ordning nedan sägs. För

spritdrycker skall tillika erläggas utskänkningsskatt i enlighet med bestämmelserna

i denna förordning.

Omsättningsskatt

2 §•

1 mom. Omsättningsskatt upptages vid detaljhandelsbolagets inköp av

spritdrycker och vin och utgår, där ej annat i 2 mom. stadgas,

a) för spritdrycker dels med en grundavgift av 10 kronor för liter, om

dryckens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent, 9 kronor för liter, om

alkoholhalten är lägst 35 volymprocent och högst 40 volymprocent, samt 7

kronor 50 öre för liter, om alkoholhalten understiger 35 volymprocent, och

dels med en procentavgift motsvarande 50 procent av utminuteringspriset;

samt

b) för vin, vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent (starkvin), dels

med en grundavgift av 2 kronor för liter och dels med en procentavgift

motsvarande 25 procent av utminuteringspriset samt för annat vin (lättvin)

med eu procentavgift motsvarande 33 procent av utminuteringspriset.

Utminuteringspriset utgöres av det belopp, som, skatten inberäknad, betingas

vid varornas utminutering.

2 mom. För här i riket tillverkat vin skall omsättningsskatt därjämte

utgå med en särskild tillverkningsavgift av 50 öre för liter, om vinets alkoholhalt

överstiger 14 volymprocent eller vinet är mousserande eller därmed

jämförligt, men eljest av 20 öre för liter. Vid beräkning av procent
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

avgiften för vin, varom nu är fråga, skall i utminuteringspriset inräknas

j ämväl tillverkningsavgiften.

3 mom. För spritdrycker, som inköpas hos partihandelsbolaget eller införas

till riket jämlikt bestämmelser, meddelade av Kungl. Maj:t med stöd

av 6 § 3 mom. eller 12 § 5 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen, skall

omsättningsskatt utgå med en grundavgift av 2 kronor 70 öre för liter. Sådan

skatt skall dock icke utgå för spritdrycker, som skola användas för

tillverkning av varor, vilka enligt apoteksvarustadgan äro att hänföra till

apoteksvaror, eller för spritdrycker, som av apotek skola utlämnas mot

vederbörligt recept.

3 §•

1 mom. Sker inköp av spritdrycker och vin hos partihandelsbolaget, skall

vid dryckernas betalning omsättningsskatt för desamma erläggas till detta

bolag; och åligger det bolaget att i den ordning, Kungl. Maj :t bestämmer, till

statsverket inleverera omsättningsskatten.

2 mom. Vid inköp av spritdrycker och vin annorledes än hos partihandelsbolaget

åligger det detaljhandelsbolaget att senast den femtonde dagen

i månaden näst efter den, under vilken inköpet ägt rum, antingen å kontrollstyrelsens

postgirokonto eller å statsverkets checkräkning i riksbanken

för kontrollstyrelsens räkning insätta å dryckerna belöpande omsättningsskatt.

Till grund för procentavgiften skall läggas varans beräknade utminuteringspris.

Detaljhandelsbolaget skall senast den tjugonde dagen i månaden

näst efter den, under vilken inköpet ägt rum, till kontrollstyrelsen

avlämna en till riktigheten bestyrkt uppgift rörande köpeskillingens storlek,

däri inberäknad tull- och fraktkostnad.

3 mom. Den, soin enligt kontrollstyrelsens i föreskriven ordning meddelade

tillstånd till riket inför spritdrycker för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt,

tekniskt, industriellt eller likartat ändamål, skall genom insättning

antingen å kontrollstyrelsens postgirokonto eller å statsverkets checkräkning

i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning erlägga å dryckerna

belöpande omsättningsskatt. Importören har att, om så påfordras, i samband

med ansökning om införseltillstånd hos kontrollstyrelsen ställa av

styrelsen godkänd säkerhet för å spritdryckerna belöpande omsättningsskatt.

Det åligger kontrollstyrelsen att vid beviljandet av tillstånd till införseln

meddela de föreskrifter, som erfordras för erhållande av en betryggande

kontroll å utgörandet av omsättningsskatten, ävensom att övervaka,

att skatten vederbörligen inbetalas till statsverket.

4 §•

Näringsidkare, som vill ur riket utföra i Sverige framställda tillverkningar,

hänförliga under förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga

preparat in. in., må i den omfattning och under de villkor Kungl.

Maj:t bestämmer kunna erhålla rätt att vid utförsel av sålunda framställd

vara återbekomma sådan omsättningsskatt, som i 2 § 3 mom. avses och som

erlagts för den i exportvaran ingående spriten.

Utskänkningsskatt

5 §•

Den å vilken rätt till utskänkning av spritdrycker överlåtits (utskänkningsinnehavare)

skall för utskänkta spritdrycker erlägga utskänkningsskatt

med belopp, motsvarande 25 procent av utskänkningsvärdet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

5

6 §.

Utskänkningsinnehavare må icke i sin rörelse utskänka andra spritdrycker

än som inköpts i den ordning detaljhandelsbolaget bestämmer för förvärv

av sådana drycker till utskänkningsändamål.

7 §•

Kontrollen av utskänkningsskattens behöriga utgörande utövas av kontrollstyrelsen.

För skattekontrollen äger kontrollstyrelsen anlita biträde av särskilda

kontroll tjänstemän.

Kontrolltjänsteman äger att på anfordran när som helst erhålla tillträde

till lokaler och utrymmen, som användas för utskänkningsrörelsen, däri

inbegripna lokaler och utrymmen för lagerhållning av rusdrycker eller

andra varor, avsedda att tillhandahållas i rörelsen.

8 §•

Utskänkningsinnehavare är pliktig att ordna sin bokföring och kassaredovisning

på sådant sätt, att de enligt kontrollstyrelsens beprövande möjliggöra

kontroll över utskänkningsskatten, samt att vid anfordran tillhandahålla

kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker jämte

kassaredovisning och övriga tillhörande handlingar.

Det åligger vidare utskänkningsinnehavare att ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelar för att erhålla en

betryggande kontroll över utskänkningsskattens behöriga utgörande, ävensom

de anvisningar som kontrolltjänsteman i enlighet med "kontrollstyrelsens

föreskrifter kan komma att lämna.

Utskänkningsinnehavare skall utan ersättning ställa för kontrollen nödiga

hjälpmedel till förfogande och lämna behövlig handräckning.

9 §•

Detaljhandelsbolaget åligger att vid anfordran till kontrollstyrelsen lämna

till riktigheten bestyrkta uppgifter rörande försäljningen av spritdrycker

för utskänkningsändamål.

10 §.

Utskänkningsinnehavare skall senast å femtonde dagen i varje kalendermånad

till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och heder upprättad deklaration

angående de spritdrycker som av honom utskänkts under nästföregående

månad. När fråga är om utskänkning enligt 33 § rusdrycksförsäljningsförordningen

skall dock deklaration senast å tredje dagen efter det

utskänkningen ägt rum för kontrollstyrelsens räkning avlämnas till intendenten

för utskänkningsärenden i länet.

Deklaration skall upprättas å blankett enligt formulär som fastställes av

kontrollstyrelsen.

11 §•

I deklaration äger utskänkningsinnehavare från den utskänkningsskatt,

som belöper å deklarerat utskänkningsvärde, göra avdrag för den ersättning

för kostnader i samband med utskänkningen, som tillkommer honom

enligt vad därom är stadgat.

12 §.

Underlåter utskänkningsinnehavare att avlämna deklaration eller finnes

inkommen deklaration oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den utskänk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

ningsskatt som rätteligen skall utgå. I fall av underlåtenhet att avgiva deklaration

må kontrollstyrelsen jämväl, om särskilda skäl därtill äro, meddela

utskänkningsinnehavaren förbud tills vidare, till dess deklaration avgivits,

att utskänka spritdrycker.

13 §.

Utskänkningsinnehavare skall, när deklaration avlämnas, tillika erlägga

enligt deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens

postgirokonto.

I fall som avses i 12 § ankommer det på kontrollstyrelsen att bestämma

tid inom vilken skatten skall erläggas.

När särskilda skäl därtill äro, må kontrollstyrelsen medgiva anstånd med

skattens erläggande.

14 §.

Erlägges ej utskänkningsskatt i vederbörlig tid, må kontrollstyrelsen, när

särskilda skäl därtill äro, meddela utskänkningsinnehavaren förbud tills

vidare, till dess skatten guldits, att utskänka spritdrycker.

15 §.

Utskänkningsinnehavare är skyldig att, då kontrollstyrelsen det påfordrar,

hos styrelsen ställa säkerhet för skattens behöriga erläggande till belopp

som styrelsen finner erforderligt.

Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 14 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

16 §.

Försummar någon att inbetala utskänkningsskatt, må denna på framställning

av kontrollstyrelsen omedelbart utmätas.

17 §.

Finnes vid granskning av deklaration att utskänkningsskatt erlagts med

högre belopp än som rätteligen bort utgå, skall det överskjutande beloppet

så fort ske kan återbetalas till utskänkningsinnehavaren, dock att, om så

finnes lämpligare, kontrollstyrelsen må föreskriva, att beloppet skall avdragas

vid nästkommande skatteinbetalning.

18 §.

När synnerliga skäl därtill äro, må Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande, kontrollstyrelsen medgiva befrielse från eller återbäring av

utskänkningsskatt.

19 §.

Den som utskänker spritdrycker i strid med förbud, som meddelats med

stöd av 12 eller 14 § eller 15 § andra stycket, straffes med dagsböter eller

fängelse i högst sex månader.

Försummar utskänkningsinnehavare att fullgöra vad honom åligger enligt

denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter,

straffes med böter högst trehundra kronor. Vad nu sagts gäller dock icke

åliggande att inbetala skatt.

Till straff som i andra stycket sägs skall dömas, om spritdrycker utskänkas

i strid med bestämmelsen i 6 §.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957 7

20 §.

Husbonde ansvarar för brott som avses i 19 § och som begås av hans

husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget

av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att brottet

skett utan hans vetskap och vilja.

21 §.

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga utskänkningsinnehavare att fullgöra

vad som åligger honom enligt denna förordning eller med stöd av

densamma meddelade föreskrifter, dock att föreläggandet icke må avse inbetalande

av skatt.

22 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,

stadgas i skattestrafflagen.

23 §.

Vad som inhämtats vid kontroll enligt denna förordning av utskänkningsskatt

må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med

kontrollen avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med

straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

24 §.

Förseelse, som avses i 19 § andra och tredje styckena, må av åklagare

åtalas allenast efter anmälan av kontrollstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1957, då förordningen den

26 februari 1954 (nr 72) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å

spritdrycker och vin skall upphöra att gälla; dock att sistnämnda förordning

alltjämt skall äga tillämpning beträffande förhållanden, som hänföra

sig till tiden dessförinnan.

I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.

1. Detaljhandelsbolaget må åtnjuta anstånd intill den 15 januari 1958

med inbetalande av utskänkningsskatt som belöper på spritdrycker och

starkvin, vilka från bolaget under tiden 1 juli—30 september 1957 försålts

för utskänkningsändamål.

2. Detaljhandelsbolaget skall till innehavare av tillstånd till annan utskänkning

av rusdrycker än som avses i 33 § rusdrycksförsäljningsförordningen

återbetala belopp, motsvarande den skillnad som kan uppkomma

mellan å ena sidan anskaffningsvärdet av spritdrycker och vin, som finnas i

lager hos tillståndsinnehavaren vid utskänkningens upphörande den 30 september

1957, och å andra sidan det belopp vartill inköpspriset för samma

varor skulle hava uppgått den 1 oktober 1957 vid tillståndsinnehavarens

inköp från detaljhandelsbolaget.

3. Detaljhandelsbolaget äger vid inbetalandet till kontrollstyrelsen av utskänkningsskatt

för spritdrycker och starkvin som från bolaget under tiden

1 juli—3(j september 1957 försålts för utskänkningsändamål avdraga belopp

som enligt vad nyss sagts återbetalats till innehavare av tillstånd till utskänkning

av rusdrycker.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 15 december 1939 (nr 887)

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

Härigenom förordnas, att 3, 13, 15, 27, 29, 32 och 33 §§ förordningen den

15 december 1939 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §. 3 §.

Maltdrycker indelas i tre klasser. Maltdrycker indelas i följande

klasser och grupper.

Första klassen — -------viktprocent (lättöl).

Andra klassen-------viktprocent (Öl).

Tredje klassen-------viktprocent (starköl).

Starköl, vars alkoholhalt icke överstiger

tre och sex tiondels viktprocent,

hänföres till grupp A.

Starköl, vars alkoholhalt överstiger

tre och sex tiondels viktprocent,

hänföres till grupp B.

13 §. 13 §.

_ Skatten utgår med fyrtiotvå öre Skatten utgår med fyrtiotvå öre

för liter Öl och en krona trettiofem för liter Öl, åttiofyra öre för liter

öre för liter starköl. starköl, hänförligt till grupp A, samt

en krona trettiofem öre för liter

starköl, hänförligt till grupp B.

Vid varje------eller starkölsbryggeri.

Kontrollstyrelsen må •—- —------bryggeri igångsatts.

15 §.

Öl och starköl må icke utföras

från bryggeri annorledes än på flaskor

av den storlek, som kontrollstyrelsen

bestämmer, eller på andra

slutna kärl eller behållare, vilka med

avseende å rymden blivit märkta på

sätt i 14 § lagen om mått och vikt

sägs.

15 §.

Öl och starköl må icke utlämnas

från bryggeri annorledes än på slutna

kärl, vilka av kontroljstyrelsen

godkänts eller ock med avseende å

rymden blivit märkta på sätt i 14 §

lagen om mått och vikt sägs.

1 Senaste lydelse av 3, 27, 29, 32 och 33 §§ se 1954: 524, av 13 och 15 §§ se 1954: 525.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

(Nuvarande lydelse)

27 §.

Maltdrycker må från bryggeri utlämnas

endast på kärl, som äro

stämplade och försedda med etikett.

Beträffande flaska må stämplingen

ske å kork, propp eller annan förslutning.

Såväl stämpel som etikett

skola innehålla uppgift om namnet

å det bryggeri, där tillverkningen

skett, samt sifferbeteckning (I, II eller

III) för den klass, till vilken maltdrycken

är hänförlig. I stället för

bryggeriets namn må användas en

såsom ursprungsbeteckning lämplig,

av kontrollstyrelsen godkänd förkortning

av namnet eller bryggeriets inregistrerade

varumärke.

Siff erbeteckning erfordras icke för

starköl, som utlämnas för utförsel ur

riket eller till svensk frihamn. I

stämpel å flaska eller propp till flaska,

varå utlämnas färskt lättöl, erfordras

icke uppgift om bryggeriets

namn.

Etikett må icke innehålla benämning,

som är ägnad att giva maltdrycken

sken av att vara av annan

klass än den, till vilken densamma

är hänförlig.

Överstiger stamvörtstyrkan--

Kontrollstyrelsen äger----—

Vad i---------öppet kärl.

Angående märkning-------

(Föreslagen lydelse)

27 §.

Maltdrycker må från bryggeri utlämnas

endast på kärl, som äro

stämplade och försedda med etikett.

Beträffande flaska må stämplingen

ske å kork, propp eller annan förslutning.

Såväl stämpel som etikett

skola innehålla uppgift om namnet

å det bryggeri, där tillverkningen

skett, samt beteckning (I, II, III A

eller III B) för den klass och i förekommande

fall grupp, till vilken

maltdrycken är hänförlig. I stället

för bryggeriets namn må användas

en såsom ursprungsbeteckning lämplig,

av kontrollstyrelsen godkänd förkortning

av namnet eller bryggeriets

inregistrerade varumärke.

Beteckning för klass och grupp erfordras

icke för starköl, som utlämnas

för utförsel ur riket eller till

svensk frihamn. I stämpel å flaska

eller propp till flaska, varå utlämnas

färskt lättöl, erfordras icke uppgift

om bryggeriets namn.

Etikett må icke innehålla benämning,

som är ägnad att giva maltdrycken

sken av att vara av annan klass

eller grupp än den, till vilken den är

hänförlig.

------uppgift därom.

--å etikett.

— -- i livsmedelsstadgan.

29 §. 29 §.

Den. som-------med dagsböter.

Bedrives tillverkningen —----

Den, som fälles till ansvar jämlikt

andra stycket, skall ock dömas skyldig

att för den tillverkade myckenheten

gälda skatt, vilken skall beräknas

efter den i 13 § för starköl bestämda

skattesatsen, såvitt icke visas,

att de tillverkade maltdryckerna

varit att hänföra till Öl, då skatten

skall beräknas efter skattesatsen för

denna vara. I intet fall må dock skatten

utgå med mindre belopp än tvåhundrafemtio

kronor.

— — sex månader.

Den, som fälles till ansvar jämlikt

andra stycket, skall ock dömas

skyldig att för den tillverkade myckenheten

gälda skatt, vilken skall

beräknas efter den i 13 § för starköl,

hänförligt till grupp B, bestämda

skattesatsen, såvitt icke visas, att de

tillverkade maltdryckerna utgjorts av

starköl, hänförligt till grupp A, eller

Öl, då skatten skall beräknas efter

den för sålunda ifrågakommande varuslag

i 13 § bestämda skattesatsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr i3 år 1957

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

I intet fall må dock skatten utgå

med mindre belopp än tvåhundrai

em tio kronor.

------------i3 kap.

32 §.

1. Befinnes alkoholhalten---

2. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,

som tillverkats i Öl- eller

starkölsbryggeri och som utlämnats

därifrån på kärl, stämplat med beteckning

för maltdryck av andra

klassen, överstiga två och åtta tiondels

viktprocent, straffes bryggeriföreståndaren

som i 1 mom. sägs.

3. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,

som tillverkats i lättölsbryggeri

eller som tillverkats i Öl- eller

starkölsbryggeri och därifrån utlämnats

antingen på kärl, stämplat med

beteckning för maltdryck av första

klassen, eller på öppet kärl, överstiga

två viktprocent,

eller befinnes alkoholhalten i dylik

maltdryck överstiga en och åtta

tiondels men icke två viktprocent och

äro omständigheterna sådana, att det

måste antagas, att åtgärd avsiktligt

vidtagits för att alkoholhalten skulle

bliva högre än en och åtta tiondels

viktprocent,

straffes bryggeriföreståndaren med

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

överstiger alkoholhalten----

4. Bryggeriföreståndare i lättölsbryggeri,

som fälles till ansvar enligt

denna paragraf, skall ock förpliktas

att gälda skatt enligt vad i 29 § sägs.

32 §.

-—--med dagsböter.

2. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,

som tillverkats i starkölsbryggeri

och som utlämnats därifrån på

kärl, stämplat med beteckning för

maltdryck av tredje klassen grupp A,

överstiga tre och sex tiondels viktprocent,

straffes bryggeriföreståndaren

som i 1 mom. sågs.

3. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,

som tillverkats i Öl- eller

starkölsbryggeri och som utlämnats

därifrån på kärl, stämplat med beteckning

för maltdryck av andra

klassen, överstiga två och åtta tiondels

viktprocent, straffes bryggeriföreståndaren

som i 1 mom. sägs.

4. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,

som tillverkats i lättölsbryggeri

eller som tillverkats i Öl- eller

starkölsbryggeri och därifrån utlämnats

antingen på kärl, stämplat med

beteckning för maltdryck av första

klassen, eller på öppet kärl, överstiga

två viktprocent,

eller befinnes alkoholhalten i dylik

maltdryck överstiga en och åtta

tiondels men icke två viktprocent

och äro omständigheterna sådana,

att det måste antagas, att åtgärd avsiktligt

vidtagits för att alkoholhalten

skulle bliva högre än en och åtta

tiondels viktprocent,

straffes bryggeriföreståndaren med

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

---med dagsböter.

5. Bryggeriföreståndare i lättölsbryggeri,

som fälles till ansvar enligt

denna paragraf, skall ock förpliktas

att gälda skatt enligt vad i 29 § sägs.

33 §. 33 §.

Fullgöres icke------med dagsböter.

Användes vid tillverkningen av Öl Användes vid tillverkningen av Öl

eller starköl råämne, vars användan- eller starköl råämne, vars användande

icke är tillåtet, de icke är tillåtet,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr i3 år 1957

(Nuvarande lydelse)

eller fullgöres icke ordentligen

skyldigheten att föra den i 24 § 1

mom. föreskrivna journalen eller den

bok, som avses i 24 § 2 mom.,

eller iakttagas icke föreskrifterna

i 25 eller 27 § och är förseelsen ej

straffbar enligt 32 §,

straffes bryggeriföreståndaren såsom

i första stycket sägs; dock må

straff för angivande av oriktig sifferbetcckning

i stämpel eller å etikett

eller annan oriktig uppgift å etikett

icke ådömas, med mindre förseelsen

varit uppsåtlig.

(Föreslagen lydelse)

eller fullgöres icke ordentligen

skyldigheten att föra den i 24 § 1

mom. föreskrivna journalen eller den

bok, som avses i 24 § 2 mom.,

eller iakttagas icke föreskrifterna

i 25 eller 27 § och är förseelsen ej

straffbar enligt 32 §,

straffes bryggeriföreståndaren såsom

i första stycket sägs; dock må

straff för angivande av oriktig beteckning

i stämpel eller å etikett eller

annan oriktig uppgift å etikett icke

ådömas, med mindre förseelsen varit

uppsåtlig.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola äga tillämpning med avseende å förhållanden, som aro

hänförliga till tiden dessförinnan.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 9 § förordningen den 22 december 1939

(nr 919) om skatt å läskedrycker

Härigenom förordnas, att 9 § förordningen den 22 december 1939 om

skatt å läskedrycker skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 §.

Läskedrycker må icke utlämnas

från tillverkningsställe annorledes

än på slutna kärl, vilka av kontrollstyrelsen

godkänts eller ock med avseende

å rymden blivit märkta på

sätt i 14 § lagen om mått och vikt

sägs.

och vikt sägs.

Läskedrycker må icke utlämnas

från tillverkningsställe annorledes än

på flaskor av den storlek, som kontrollstyrelsen

bestämmer, ° eller på

andra slutna kärl och behållare, vilka

med avseende å rymden blivit

märkta på sätt i 14 § lagen om mått

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr i3 år 1957

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1953 tillkallade dåvarande

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, såsom utredningsmän

med uppdrag att verkställa utredning rörande verkningarna på restaurangnäringen

av utskänkningsvinstens avveckling m. in. dåvarande överdirektören

och chefen för kontrollstyrelsen, numera verkställande direktören

i Nya systemaktiebolaget H. Älmeby, tillika ordförande, verkställande direktoren

i Aktiebolaget Stockholmssystemet, f. d. överdirektören S. G. Almgren,

ordföranden i Sverges hotell- och restaurangpersonals förbund A. Axelsson,

ledamoten av riksdagens andra kammare, målarmästaren J. G. V. Engkvist!

studierektorn hos Landsorganisationen T. O. Karlbom, ordföranden i Sveriges

hotell- och restaurantförbund direktören, friherre O. J. C:son Rudbeck

och verkställande direktören i Sveriges centrala restaurangaktiebolag A. V.

WadeH. Sedan Almgren avlidit, uppdrog departementschefen genom beslut

den 22 oktober 1954 åt dåvarande t. f. verkställande direktören i Aktiebolaget

Stockholmssystemet, numera direktören i Nya systemaktiebolaget S. Hafstrom

att i Almgrens ställe vara utredningsman. Departementschefen uppdrog

vidare genom beslut den 29 februari 1956 åt byråchefen i kontrollstyrelsen

A. D. H. Wistrand att såsom expert biträda utredningsmännen.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 13 januari 1956 erhöll utredningsmännen

i uppdrag att jämväl verkställa utredning rörande utskänkningsskatten.

^Utrednmgen har antagit benämningen 1953 års utskänkningsvinstkom
Med

skrivelse den 19 december 1956 har kommittén överlämnat betänkande

rörande ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen. Till kommitténs

förslag har fogats två reservationer, dels en gemensam av herrar

Axelsson, Rudbeck och Wadell, dels en av herr Wadell.

Betänkandet har varit föremål för remissbehandling.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen

Prissättning, skatt och vinster på spritdrycker och vin, s. 15_94

Servisavgiftsfrågan, s. 94—103.

Övriga frågor, s. 103—141.

Propositionen nr 143

I propositionen nr 143 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen

att antaga vid propositionen fogade förslag till

maV l^Oir 521)m ändHng * rusdrycksförsäljningsförordningen den 26

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr h3 år 1957 13

2) förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen den 26 maj 1954

(nr 522);

3) förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 25 februari

1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker; samt

4) lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

Såsom ett led i olika åtgärder för att utbygga de vid 1954 års riksdag beslutade

reformerna inom nykterhetspolitiken framlägges förslag till vissa

ändringar i rusdryckslagstiftningen.

Förslagen innefattar i första hand en skärpt kontroll inom utminu teringen.

Avstängningen av missbrukare skall sålunda effektiviseras. Därvid

avskaffas den nuvarande anordningen att nykterhetsnämnd vid bötesansvar

förbjuder missbrukaren att köpa hos systembolaget. I stället skall nämnden

meddela bolaget att den beslutat föranstalta om åtgärder i syfte att rusdrycker

inte skall av systembolaget utlämnas till missbrukaren. På grundval av

dessa meddelanden upprättar bolagets distriktsförvaltningar lokala spärrlistor.

Legitimation och kontroll mot spärrlistan skall ske stickprovsvis och

därutöver i alla fall, då personalen misstänker att kunden är avstängd. Samma

legitimationshandlingar skall kunna användas som på posten.

Dessa förslag ansluter sig nära till de bestämmelser som förordades i

1954 års proposition angående nykterhetspolitiken. Den viktigaste skillnaden

består i att kontrollåtgärderna är mindre långtgående. Enligt nämnda

proposition skulle en riksspärrlista upprättas och legitimation i princip avkrävas

varje köpare.

Minimiåldern för den som av köpare anlitas såsom ombud i systembolagets

butiker föreslås höjd från 18 till 21 år.

De föreslagna inskränkningarna i utminuteringen skall enligt propositionen

kompletteras genom skärpta åtgärder mot langning. Det skall bli straffbart

att utbjuda sprit och att såsom ombud skaffa sprit åt ungdomar, missbrukare

och berusade. Olovligen inköpt sprit skall kunna tagas i beslag och

förklaras förverkad.

I propositionen redovisas en pågående försöksverksamhet med inskränkningar

i systembolagets butikstider och med slopad försäljning av de vanligare

spritsorterna i 1/3-literbuteljer.

Den gångna tidens erfarenheter har visat, att de år 1954 beslutade åtgärderna

i syfte alt åstadkomma en övergång inom konsumtionen till svagare

drycker varit otillräckliga och alt de med sådana åtgärder förbundna riskerna

varit mindre än som befarats. På grund härav föreslås ytterligare

åtgärder i nämnda syfte.

Vid sidan av det nuvarande starkölet om högst 4,5 viktprocent föreslås

sålunda ett lättare sådant Öl om högst 3,6 viktprocent. Detta får lägre skatt

och kommer alt kosta ca 65 öre flaskan. Det nya ölet skall enligt förslaget

få säljas i flertalet av de livsmedelsbutiker som får tillhandahålla vanligt Öl.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

I övrigt skall emellertid det nya ölet följa samma bestämmelser som det nuvarande

starkölet. Det skall således inte få säljas från utkörarbilar och skall

inte heller få serveras annat än på restauranger som äger rätt att utskänka

starköl.

Vidare förordas, att systembolaget iakttar återhållsamhet, när det gäller

att inrätta nya fullständiga utminuteringsbutiker. Däremot bör butiker för

vin och starköl kunna drivas i något ökad utsträckning, bl. a. som en försöksverksamhet

i begränsad skala på mindre orter. I samband härmed bör

bolaget även pröva att tillhandahålla alkoholfria festdrvcker.

Enligt propositionen skall starköl få serveras på samtliga vinrestauranger.

Starkölsrättigheter skall även kunna ges åt välskötta ölrestauranger, som

i fråga om allmän standard är jämförliga med det för vinreslauranger normala.

Måltidslvånget för starköl skall avskaffas.

Slutligen förordas, att personalmatsalar med rätt till ölservering skall fritas

från de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden samt att begränsningarna

i rusdrycksreklamen i huvudsak skall avvecklas.

De nyssnämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 521)

Härigenom förordnas, att 5 §, 9 § 3 mom., 10 §, 12 § 3 mom., 14 och 15 §§,

17—20 §§, 29, 30 och 37 §§, 40 § 3 inom., 41 §, 46 § 2 inom., 47 § 2 inom.,

52 § 1 mom., 54, 56, 62, 69 och 79 §§, 80 § 1 och 4 mom., 81, 84, 87 och 89 §§

samt 90 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i samma förordning

skola införas två nya paragrafer, betecknade 13 a § och 41 a §, av nedan

angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

5 §•

1 mom. Den som erhållit tillstånd

att tillverka eller försälja rusdrycker

må ej i samband med rörelsens

bedrivande avhända sig sådan dryck

till annan annorledes än genom försäljning.

(Föreslagen lydelse)

o §•

1 mom. Den som har rätt att tillverka

eller försälja rusdrycker må ej

genom gåva annat än i form av varuprov

avhända sig sådan dryck i samband

med rörelsens bedrivande.

2 mom. Den som bedriver agenturverksamhet

för rusdrycker må ej

genom gåva annat än i form av varuprov

avhända sig sådan dryck i samband

med rörelsens bedrivande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr i3 år 1957

(Nuvarande lydelse)

2 mom. 1 butik för handel med

andra varor än rusdrycker och i de

för sådan rörelse använda lägenheter,

vid torghandel och auktioner, vid

handel med lappbefolkningen samt

eljest vid yrkesmässig handel med

andra varor än rusdrycker är utdelning

av sådana drycker även utan betalning

förbjuden.

9 §.

3 mom. Inom riket tillverkat starköl,

som ej utföres ur riket eller till

svensk frihamn, må försäljas endast

till partihandelsbolaget eller det i 13 §

nämnda detaljhandelsbolaget.

10 §.

Detaljhandelsbolaget må till den

som har rätt till utskänkning försälja

rusdrycker i och för dennes rörelse.

12 §.

3 mom. Starköl som införes till

riket må icke utlämnas från partihandelsbolaget,

med mindre varan

antingen då den inkommer hit är eller

ock därefter av bolaget blivit

stämplad och försedd med etikett. Beträffande

flaska må stämplingen ske

å kork, propp eller annan förslutning.

Såväl stämpel som etikett skola

innehålla uppgift om namnet å det

hryggeri där tillverkningen skett samt

siff erbeteckning (III) för varans

klass.

(Föreslagen lydelse)

3 m o m. Vid yrkesmässig detaljhandel

med andra varor än rusdrycker

är utdelning av sådan dryck även

utan betalning förbjuden.

9 §.

3 mom. Inom riket tillverkat starköl,

som ej utföres ur riket eller till

svensk frihamn, må försäljas endast

till partihandelsbolaget eller det i 13 §

nämnda detalj handelsbolaget. Starköl,

som är hänförligt till grupp A, må

dock av tillverkare säljas till den som

enligt 13 a § äger rätt att bedriva avhämtningsförsäljning

av denna vara,

så ock till den som har rått till utskänkning

av starköl.

10 §.

Detaljhandelsbolaget må försälja

rusdrycker till den som har rätt till

utskänkning. Starköl, som är hänförligt

till grupp A, må ock av bolaget

säljas till den som enligt 13 a § äger

rätt att bedriva avhämtningsförsåljning

av denna vara.

12 §.

3 mom. Starköl som införes till riket

må icke utlämnas från partihandelsbolaget,

med mindre varan antingen

då den inkommer hit är eller

ock därefter av bolaget blivit stämplad

och försedd med etikett. Beträffande

flaska må stämplingen ske å

kork, propp eller annan förslutning.

Såväl stämpel som etikett skola innehålla

uppgift om namnet å det bryggeri

där tillverkningen skett samt beteckning

(III A eller III B) för den

klass och grupp, till vilken varan är

hänförlig.

13 a §.

Ulan hinder av stadgandet i 13 §

må den, som enligt ölförsäljningsförordningens

bestämmelser har tillstånd

att bedriva avhämtningsförsäljning

av Öl, tillika idka avhämtnings
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

(Nuvarande lydelse)

14 §.

Detalj handelsbolaget äger---

Utminuteringsställe må dock ej finnas

annorstädes än i stad, köping eller

municipalsamhälle med minst

femtusen invånare.

Konungen eller,

(Föreslagen lydelse)

försäljning av starköl, hänförligt till

grupp A. Därvid skola, i stället för

stadgandena i denna förordning om

utminutering av rusdrycker, ölförsäljningsförordningens

bestämmelser

om avhämtningsförsäljning av Öl gälla

i tillämpliga delar.

Länsstyrelsen må dock, vid meddelande

av tillstånd som avses i första

stycket eller ock sedermera med

motsvarande tillämpning av 49 § ölförsäljningsförordningen,

förklara att

tillståndet till avhämtningsförsäljning

icke skall inbegripa försäljning

av starköl.

14 §.

och förläggning.

Utminuteringsställe där spritdrycker

tillhandahållas må dock ej finnas

annorstädes än i stad, köping eller

municipalsamhälle med minst femtusen

invånare.

— — därtill äro.

15 §.

När det finnes påkallat för att ordna

försändning av rusdrycker till ort,

där utminuteringsställe ej är beläget,

äger detaljhandelsbolaget att å sådan

ort inrätta särskilt utlämningsställe.

Köpare, som---gälda försändningskostnaden.

Vid försändning-----till handa.

15 §.

När det finnes påkallat för att ordna

försändning av rusdrycker, äger

detaljhandelsbolaget inrätta särskilt

utlämningsställe.

17 §.

Vid utminutering må rusdrycker icke

utlämnas till köpare på utminuteringsställe

eller försändas till utlämningsställe

eller till köpare, förrän betalning

för varan erlagts.

17 §.

Vid utminutering må rusdrycker

icke utlämnas eller försändas till köpare,

förrän betalning för varan erlagts.

Innan rusdrycker utlämnas eller

försändas till köpare, skall denne på

begäran styrka sin identitet och ålder

medelst av myndighet utfärdad

handling eller på annat sätt som finnes

kunna godtagas. Samma skyldighet

åvilar ombud för köpare i fråga

om såväl honom själv som köparen.

Ombud skall tillika på begäran styrka

sin behörighet medelst skriftlig

fullmakt, i vilken angivas de varor

som skola köpas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957 17

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

18 §. 18 §.

Rusdrycker må — -----tjuguett år.

Utminutering må vägras den som, Utminutering må vägras den, beenligt

underrättelse som kommit ut- träffande vilken nykterhetsnämnd

minuterings stället till handa, av ny k- meddelat beslut som avses i 74 § 2

terhetsnämnd förbjudits att inköpa mom. lagen om nykterhetsvård, så

rusdrycker hos detaljhandelsbolaget, ock den, som enligt underrättelse från

nykterhetsnämnd genom laga kraftägande

dom högst ett år dessförinnan

befunnits skyldig till olovlig försäljning

av rusdrycker. Det åligger detaljhandelsbolaget

att för kommun

eller annat lämpligt område upprätta

och till utminuteringsställena inom

området utsända förteckning över

dem, som sålunda må vägras utminutering,

samt att minst en gång varje

kvartal med vederbörande nykterhetsnämnd

upptaga frågan om vilka

som böra upptagas på sådan förteckning.

19 §. 19 §.

Rusdrycker må ej utlämnas till den Rusdrycker må ej utlämnas till den

som är synbarligen berörd av alkohol- som är synbarligen berörd av alkohaltiga

drycker eller annat berus- holhaltiga drycker eller annat berusningsmedel.

Utlämning av rusdrycker ningsmedel. Utlämning och försändmå

vägras när särskild anledning till ning av rusdrycker må vägras, när

misstanke föreligger, att varan är av- anledning till misstanke föreligger,

sedd att olovligen tillhandahållas nå- att varan är avsedd att olovligen tillgon.

handahållas någon.

Rusdrycker må ej inköpas genom Rusdrycker må ej inköpas genom

ombud som kan antagas ej hava fyllt ombud som kan antagas ej hava fyllt

aderton år. tjuguett år.

Föreligger beträffande —---rusdrycker vägras.

20 §. 20 §.

Ej må någon såsom ombud eller på

därmed jämförligt sätt med anskaffande

av rusdrycker tillhandagå den

som kan antagas ej hava fyllt tjuguett

år eller missbruka alkoholhaltiga

drycker eller vara berörd av sådana

drycker eller annat berusningsmedel.

Ej heller må någon genom särskild,

för ändamålet driven rörelse eller eljest

i större omfattning och mot ersättning

tillhandagå annan med anskaffande

av rusdrycker.

Det är vidare förbjudet att, genom

personlig hänvändelse eller genom

ombud, för egen eller annans vinning

söka förmå annan än återförsäljare

av rusdrycker att inköpa sådana drycker

på utminuteringsställe.

2 Hihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 43

Ej må någon genom särskild, för

ändamålet driven rörelse eller eljest

i större omfattning och mot ersättning

tillhandagå annan med anskaffande

av rusdrycker.

Ej heller må någon, genom personlig

hänvändelse eller genom ombud,

för egen eller annans vinning söka

förmå annan än återförsäljare av rusdrycker

alt inköpa sådana drycker på

utminuteringsställe.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

29 §.

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning

från oktroj periodens början

skall av detaljhandelsbolaget göras

hos länsstyrelsen före utgången

av mars månad det år perioden börjar.

Har enligt---

Ansökan om--

Ansökan om--:

29 §.

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning

från oktroj periodens början

skall av detalj handelsbolaget göras

hos länsstyrelsen före utgången av

april månad det år perioden börjar.

--perioden börjar.

— -— av fullmäktige.

---kommunens nykterhetsnämnd.

30 §.

I ansökan enligt 29 § skall angivas,

var utskänkningen skall bedrivas

samt huruvida densamma skall omfatta

alla slag av rusdrycker eller vin

och starköl eller endast vin. Ansökan

må jämväl innehålla förslag till föreskrifter

för utskänkningens bedrivande.

30 §.

I ansökan enligt 29 § skall angivas,

var utskänkningen skall bedrivas

samt huruvida densamma skall omfatta

alla slag av rusdrycker eller vin

och starköl eller endast starköl. Ansökan

må jämväl innehålla förslag

till föreskrifter för utskänkningens

bedrivande.

37 §.

Rätt till annan utskänkning än trafikutskänkning

må avse alla slag av

rusdrycker, endast vin eller, om särskilda

skäl därtill äro, vin och starköl.

Tillstånd till trafikutskänkning må

avse enbart vin eller, om särskilda

skäl därtill äro, vin och starköl. För

fartyg, som förmedlar regelbunden

persontrafik till utländsk hamn, eller

luftfartyg, som i linjefart befordrar

passagerare till eller från utländsk

flygplats, må dock tillståndet avse

alla slag av rusdrycker.

40 §.

3 mom. 1 fråga om restaurang eller

avdelning därav, som med hänsyn till

beskaffenhet, varupris eller kundkrets

är att anse som folkrestaurang,

må rätt till utskänkning som omfattar

alla slag av rusdrycker endast

överlåtas på ett för ändamålet bildat

aktiebolag, som godkänts av Konungen

(restaurangbolag). Närmare bestämmelser

om detta bolag meddelas

i 6 kap.

Rätt till utskänkning skall även eljest

överlåtas på restaurangbolaget,

når så finnes påkallat till främjande

av nykterhet eller ordning.

37 §.

Rätt till annan utskänkning än trafikutskänkning

må avse alla slag av

rusdrycker, vin och starköl eller, om

särskilda skäl därtill åro, endast

starköl.

Tillstånd till trafikutskänkning må

avse vin och starköl. För fartyg, som

förmedlar regelbunden persontrafik

till utländsk hamn, eller luftfartyg,

som i linjefart befordrar passagerare

till eller från utländsk flygplats, må

dock tillståndet avse alla slag av rusdrycker.

40 §.

3 mom. Rätt till utskänkning skall

överlåtas på ett för ändamålet bildat

aktiebolag, som godkänts av Konungen

(restaurangbolag), når så av särskilda

skäl finnes påkallat till främjande

av nykterhet eller ordning.

Närmare bestämmelser om detta bolag

meddelas i 6 kap.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

19

(Nuvarande lydelse)

41 §.

Beträffande överlåtelse —----

Är ej fråga om trafikutskänkning,

följer med sådan överlåtelse skyldighet

för rättighetsinnehavaren att hos

detaljhandelsbolaget inköpa alla för

rörelsen erforderliga rusdrycker. Vid

överlåtelse skall bolaget, med iakttagande

av de föreskrifter kontrollstyrelsen

utfärdar, meddela bestämmelser

rörande prissättning på utskänkta

rusdrycker och vad därmed äger samband

samt stadga sådana villkor, att

innehavarens ekonomiska fördel, så

långt ske kan, ej göres beroende av

myckenheten utskänkta spritdrycker

och starkare viner.

Överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning

medför skyldighet att

hos detaljhandelsbolaget inköpa sådana

rusdrycker, som åro avsedda för

utskänkning i restaurangvagn samt

på fartyg och luftfartyg vid färd mellan

svenska hamnar och svenska flygplatser.

46 §.

2 mom. Spritdrycker och starköl

må utskänkas endast i samband med

måltid.

Föreskrifter angående —---

Konungen må beträffande utskänkningsställen

på viss ort eller inom

visst område för rättighetsinnehavare

som göra ansökan därom medgiva

undantag från stadgandet i första

stycket. 1 fråga om sådan ansökan

skola bestämmelserna i 27 och 28 §§

äga motsvarande tillämpning. Medgivande

må ej lämnas, om fullmäktige

i kommunen förklarat att utskänk
-

(Föreslagen lydelse)

41 §.

— avtal upprättas.

Är ej fråga om trafikutskänkning,

följer med sådan överlåtelse skyldighet

för rättighetsinnehavaren att hos

detalj handelsbolaget inköpa alla för

rörelsen erforderliga rusdrycker,

utom starköl, hänförligt till grupp A.

Överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning

medför skyldighet att, med

nyss angivet undantag, hos bolaget

inköpa sådana rusdrycker, som äro

avsedda för utskänkning i restaurangvagn

samt på fartyg och luftfartyg

vid färd mellan svenska hamnar

och svenska flygplatser.

Vid överlåtelse skall bolaget, med

iakttagande av de föreskrifter kontrollstyrelsen

utfärdar, meddela bestämmelser

rörande prissättning på

utskänkta spritdrycker och starköl,

som är hänförligt till grupp B, så ock

rörande vad därmed äger samband.

41 a §.

Priset på utskänkta spritdrycker

skall motsvara utminuteringspriset

för varan jämte därå belöpande utskänkningsskatt.

1 samband med utskänkningsskattens

erläggande äger utskänkningsinnehavaren

av staten åtnjuta ersättning

för kostnader i samband med

utskänkningen. Härom meddelas särskilda

bestämmelser av Konunqen.

46 §.

2 mom. Spritdrycker må utskänkas

endast i samband med måltid.

- första stycket.

Konungen må beträffande viss ort

eller visst område medgiva undantag

från stadgandet i första stycket. Innan

sådant beslut fattas, skola fullmäktige

i därav berörda kommuner

genom intendentens för utskänkningsärenden

försorg erhålla tillfälle

att yttra sig i frågan. Medgivande må

ej lämnas, om fullmäktige i kommunen

förklarat att utskänkning av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr i3 år 1957

(Nuvarande lydelse)

ning av spritdrycker och starköl utan

samband med måltid icke bör äga

rum i kommunen. Lämnas medgivande,

utfärdar Konungen de särskilda

föreskrifter i avseende å utskänkningen

som prövas erforderliga. Medgivandet

må när som helst återkallas.

47 §.

2 mom. Utskänkning skall avslutas

senast klockan 22, där ej tidigare tidpunkt

föreskrivits enligt 38 eller 43 §

eller ock medgivande till utsträckt tid

lämnats i den ordning nedan i 3 eller

4 mom. sägs.

52 §.

1 mom. Vid föreställning,--—

Vad nu sagts avser icke sång, konsert,

uppläsning eller annan därmed

jämförlig underhållning å restaurang.

54 §.

Å utskänkningsställe-----

Rusdrycker, som ej få utskänkas å

utskänkningsställe, eller ersättningsmedel

som nyss sagts må ej heller

förvaras därstädes eller eljest så att

gästerna äga tillgång till dem.

56 §.

(Föreslagen lydelse)

spritdrycker utan samband med måltid

icke bör äga rum i kommunen.

Lämnas medgivande, utfärdar Konungen

de särskilda föreskrifter i avseende

å utskänkningen som prövas

erforderliga. Medgivandet må när som

helst återkallas.

47 §.

2 mom. Utskänkning skall avslutas

senast klockan 22, där ej tidigare tidpunkt

föreskrivits enligt 38 eller 43 §

eller ock medgivande till utsträckt tid

lämnats i den ordning nedan i 3 eller

4 mom. sägs, dock att utskänkning

som avses i 33 § utan sådant medgivande

må fortgå till klockan 1, där ej

detaljhandelsbolaget finner skäligt

föreskriva att utskänkningen skall

avslutas tidigare.

52 §.

--äger rum.

Vad nu sagts avser icke sång, konsert,

uppläsning, radio- eller televisionsutsändning

eller annan därmed

jämförlig underhållning å restaurang.

54 §.

- för rusdrycker.

Rusdrycker, som ej få utskänkas å

utskänkningsställe, eller ersättningsmedel

som nyss sagts må ej heller

förvaras, därstädes eller eljest, på sådant

sätt att det kan befaras att de

förtäras av gästerna.

56 §.

För visst-----inskränkningar däri.

När så prövas nödigt under krig

eller vid omedelbar krigsfara eller då

arbetslöshet eller nöd i större omfattning

råder, må Konungen eller, efter

Konungens förordnande, länsstyrelsen

förbjuda detaljhandel eller föreskriva

inskränkningar däri.

62 §.

Länsstyrelses beslut i ärende angående

tillstånd till annan årsutskänkning

än trafikutskänkning skall kun
-

När så prövas nödigt under krig eller

vid omedelbar krigsfara eller då

arbetslöshet eller nöd i större omfattning

råder, så ock när det på grund

av särskilda förhållanden anses erforderligt

för ordningens upprätthållande,

må Konungen eller, efter Konungens

förordnande, länsstyrelsen

förbjuda detaljhandel eller föreskriva

inskränkningar däri.

62 §.

Då länsstyrelsen utfärdar bevis om

tillstånd till annan årsutskänkning än

trafikutskänkning, skall beslutet kun
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

21

(Nuvarande lydelse)

göras i den eller de tidningar inom

orten där allmänna påbud för kommunen

vanligen meddelas. Tiden för

anförande av besvär över sådant beslut

skall räknas från dagen för första

kungörandet, vilken dag skall angivas

i kungörelsen.

69 §.

Bolaget vare skyldigt att vid avtal

med leverantör verka för att reklam

för rusdrycker och därmed jämförlig

verksamhet icke bedrives på sätt som

finnes stå i strid med det i 7 § angivna

syftet.

79 §.

De i 68, 70 och 73 §§ givna föreskrifterna

skola äga motsvarande tilllämpning

å restaurangbolaget. Vad i

73 § stadgas skall även gälla restaurangbolagets

dotterbolag.

Om behörighetsvillkor-----

80 §.

1 mom. Den som säljer rusdrycker

utan att äga rätt därtill enligt denna

förordning eller överskrider sådan

rätt, straffes för olovlig försäljning

med dagsböter. I ringa fall må från

straff frias.

Är brottet grovt, vare straffet dagsböter,

lägst trettio, eller fängelse i

högst ett år.

Vid bedömande huruvida brottet är

grovt skall särskilt beaktas, om försäljningen

bedrivits i större omfattning

eller yrkesmässigt eller skett till

underårig eller till person, vilken av

nykterhetsnämnd förbjudits att inköpa

rusdrycker hos detaljhandelsbolaget.

4 mom. Straffas enligt 1 mom. någon

som ej äger rätt till försäljning

av rusdrycker, må länsnykterhetsnämnden

för viss tid, högst ett år i

sänder, förbjuda honom att inköpa

rusdrycker hos detaljhandelsbolaget.

(Föreslagen lydelse)

göras i den eller de tidningar inom

orten där allmänna påbud för kommunen

vanligen meddelas. Tiden för

anförande av besvär över sådant beslut

skall räknas från dagen för första

kungörandet, vilken dag skall angivas

i kungörelsen.

69 §.

Bolaget är skyldigt att verka för att

reklam för rusdrycker och därmed

jämförlig verksamhet icke bedrives på

sätt som finnes uppenbarligen stå i

strid med det i 7 § angivna syftet.

79 §.

De i 68 och 70 §§ givna föreskrifterna

skola äga motsvarande tillämpning

å restaurangbolaget. Vad i 73 §

stadgas skall även gälla restaurangbolaget

och dess dotterbolag, dock

icke i fråga om avlöning, som utgår i

förhållande till storleken av omsättningen

av andra varor än rusdrycker.

- i 40 § 1 mom.

80 §.

1 mom. Den som säljer rusdrycker

utan att äga rätt därtill enligt denna

förordning eller överskrider sådan

rätt, straffes för olovlig försäljning

med dagsböter eller fängelse i högst

sex månader. I ringa fall må från

straff frias.

Är brottet grovt, vare straffet fängelse

i högst ett år.

Vid bedömande huruvida brottet är

grovt skall särskilt beaktas, om försäljningen

bedrivits i större omfattning

eller yrkesmässigt.

4 mom. Rusdrycker, som olovligen

försålts, skola, jämte kärl och emballage,

vara underkastade beslag och

förbrutna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

(Nuvarande lydelse)

81 §.

1 mom. Köper någon rusdrycker

hos detaljhandelsbolaget i strid mot

förbud som avses i 80 § 4 mom.,

straffes med böter, högst trehundra

kronor.

2 mom. Bryter någon mot föreskriften

i 20 § första stycket, dömes till

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

84 §.

Förbryter sig någon mot stadgandet

i b § 2 mom. eller bryter någon

som ej handhar försäljning enligt

denna förordning mot 20 § andra

stycket, straffes med dagsböter.

87 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna

i denna förordning inhämtats

vid granskning av räkenskaper och

verifikationer, så ock vad som eljest

vid tillsyn å utskänkning inhämtats

må ej yppas i vidare mån än som erfordras

för vinnande av det med bestämmelserna

avsedda ändamålet.

Bryter någon häremot, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader, där ej gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

Brott som — — —

89 §.

(Föreslagen lydelse)

81 §.

1 mom. Den som tillhandagår annan

med anskaffande av rusdrycker

i strid med föreskriften i 20 § första

stycket, straffes såsom för olovlig

försäljning enligt vad i 80 § stadgas.

Rusdrycker, med vilka förfarits på

sätt i första stycket sägs, skola, jämte

kärl och emballage, vara underkastade

beslag och förbrutna.

2 mom. Bryter någon mot föreskriften

i 20 § andra stycket, dömes till

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

84 §.

Förbryter sig någon mot stadgandena

i 5 § 2 eller 3 mom. eller bryter

någon som ej handhar försäljning enligt

denna förordning mot 20 § tredje

stycket, straffes med dagsböter.

87 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna

i denna förordning inhämtats

vid granskning av räkenskaper och

verifikationer, så ock vad som eljest

vid tillsyn å utskänkning inhämtats

må ej yppas i vidare mån än som erfordras

för vinnande av det med bestämmelserna

avsedda ändamålet. Ej

heller må någon, som handhar utminutering,

för obehöriga yppa vad han

i samband därmed inhämtat rörande

enskilds personliga förhållanden. Bryter

någon häremot, straffes med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader,

där ej gärningen är belagd med

straff i strafflagen.

- av målsägande.

89 §.

1 mom. Försök till olovlig försäljning,

så ock till gärning, som avses

i 81 § 1 mom., straffes efter ty i 3

kap. 1 och 3 §§ strafflagen stadgas.

Straffas enligt första stycket någon

som ej äger rätt till försäljning av

rusdrycker, skall vad som stadgas i

80 § 3 mom. första stycket äga motsvarande

tillämpning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

23

(Nuvarande lydelse)

1 mom. Hava flera medverkat till

gärning, som i 80 § eller 81 § 2 mom.

sägs, gäller vad i 3 kap. 4 och 5 § §

strafflagen är stadgat. Den till vilken

rusdrycker försålts eller eljest anskaffats

vare dock ej förfallen till ansvar

för annan medverkan än anstiftan.

2 mom. Husbonde ansvarar för

brott som vid detaljhandel begås av

hans husfolk eller i hans arbete antagen

person, liksom vore brottet begånget

av honom själv, såframt ej

omständigheterna göra sannolikt, att

brottet skett utan hans vetskap och

vilja.

90 §.

1 mom. Rättighet att verkställa beslag

tillkommer tulltjänsteman i fall

som i 86 § sägs. I övrigt gäller angående

beslag vad därom finnes särskilt

stadgat.

(Föreslagen lydelse)

2 mo m. Hava flera medverkat till

gärning, som i 80 § eller 81 § 1 mom.

sägs eller vid försök till sådan gärning

eller ock till brott som avses i

81 § 2 mom., gäller vad i 3 kap. 4 och

5 §§ strafflagen är stadgat. Den till

vilken rusdrycker försålts eller eljest

anskaffats vare dock ej förfallen till

ansvar för annan medverkan än anstiftan.

3 mom. Husbonde ansvarar för

brott som vid detaljhandel begås av

hans husfolk eller i hans arbete antagen

person, liksom vore brottet begånget

av honom själv, såframt ej

omständigheterna göra sannolikt, att

brottet skett utan hans vetskap och

vilja.

90 §.

1 mom. Rättighet att verkställa beslag

tillkommer tulltjänsteman i fall

som i 86 § sägs. I övrigt gäller angående

beslag vad därom finnes stadgat

i rättegångsbalken, dock icke i fråga

om den tid inom vilken åtal sist skall

hava väckts.

Denna förordning skall, såvitt angår 40, 41 och 41 a §§, träda i kraft den

1 oktober 1957 samt i övrigt den 1 juli 1957; dock att förordningens bestämmelser

skola gälla redan före ikraftträdandet i avseende å åtgärder,

som erfordras för tillämpningen därefter.

Rätt till utskänkning, som den 1 juli 1957 avser enbart vin, skall därefter

avse vin och starköl.

Utan hinder av vad i 13 a § stadgas må länsstyrelsen före den 1 januari

1958 förklara, att tillstånd, som före den 1 juli 1957 meddelats att bedriva

avhämtningsförsäljning av Öl, icke skall inbegripa försäljning av starköl.

Äldre bestämmelser skola alltjämt äga tillämpning med avseende å förhållanden,

som äro hänförliga till tiden före förordningens ikraftträdande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr i3 år 1957

Förslag

till

förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 522)

Härigenom förordnas, att 45 §, 50 § 1 mom., 51 och 55 §§ ölförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

45 §.

I lokal, där Öl må utskänkas efter

tillstånd eller anmälan enligt denna

förordning, vare det förbjudet att förtära

eller låta någon förtära rusdrycker

eller ersättningsmedel därför. Ej

heller må rusdrycker eller sådana ersättningsmedel

förvaras i lokalen eller

eljest på sådant sätt, att gästerna

äga tillgång till dem.

Länsstyrelsen äger för personalfest

i slutet sällskap medgiva undantag

från bestämmelserna i första stycket

i fråga om personalmatsal som i 25 §

sägs. Vid ansökan härom skall fogas

förklaring från institutionens eller

företagets ledning eller vederbörande

befälhavare att erinran icke göres mot

ansökningen.

(Föreslagen lydelse)

45 §.

I lokal, där Öl må utskänkas efter

tillstånd enligt denna förordning, år

det förbjudet att förtära eller låta någon

förtära rusdrycker eller ersättningsmedel

därför. Ej heller må rusdrycker

eller sådana ersättningsmedel

förvaras, i lokalen eller eljest, på sådant

sätt att det kan befaras att de

förtäras av gästerna.

50 §.

1 mom. Avskrift av beslut, som

länsstyrelse enligt denna förordning

meddelat rörande annat än trafikutskänkning,

skall tillställas länsnykterhetsnämnden,

polismyndigheten

och kommunens nykterhetsnämnd

samt, såvitt angår kringföringsförsäljning,

kontrollstyrelsen.

Har polismyndighet--

50 §.

1 mom. Avskrift av beslut, som

länsstyrelse enligt denna förordning

meddelat rörande annat än trafikutskänkning,

skall tillställas länsnykterhetsnämnden

samt polismyndigheten

i den ort där försäljningsstället är

beläget. Dessutom skall avskrift av

sådant beslut tillställas kommunens

nykterhetsnämnd, såvitt avser avhämtningsförsäljning

och annan utskänkning

ån trafikutskänkning, samt

kontrollstyrelsen, såvitt angår kringföringsförsäljning.

nykterhetsnämnd underrättas.

51 §.

Länsstyrelses beslut i ärende angående

tillstånd till försäljning av Öl

skall, dår fråga ej år om trafikut
-

51 §.

Då länsstyrelsen utfärdar bevis om

tillstånd att tills vidare bedriva avhämtningsförsäljning

eller tillstånd

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

(Nuvarande lydelse)

skänkning eller om detaljhandel vid

enstaka tillfälle eller under enstaka

tidsperiod, kungöras i den eller de tidningar

inom orten där allmänna påbud

för kommunen vanligen meddelas.

Tiden för anförande av besvär

över sådant beslut skall räknas från

dagen för första kungörandet, vilken

dag skall angivas i kungörelsen.

55 §.

Låter utskänkningsinnehavare eller

någon hos honom anställd rusdrycker

eller ersättningsmedel därför förtäras

eller förvaras i strid mot det i 45 §

första stycket stadgade förbudet,

straffes med dagsböter.

(Föreslagen lydelse)

till annan årsutskånkning ån trafikutskänkning,

skall beslutet kungöras

i tidning inom orten där allmänna påbud

för kommunen vanligen meddelas.

Beslut att meddela tillstånd till

kringföringsförsäljning skall kungöras

i tidning där allmänna påbud för

länet vanligen meddelas.

Tiden för anförande av besvär över

beslut som i första stycket sågs skall

räknas från dagen för första kungörandet,

vilken dag skall angivas i kungörelsen.

55 §.

Låter utskänkningsinnehavare eller

någon hos honom anställd rusdrycker

eller ersättningsmedel därför förtäras

eller förvaras i strid mot det i 45 §

stadgade förbudet, straffes med dagsböter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola äga tillämpning med avseende å förhållanden, som

äro hänförliga till tiden "dessförinnan.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 25 februari

1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 25 februari 1955 om försäljning

av alkoholfria drycker skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

I lokal eller å plats, där alkoholfria

drycker utskänkas utan att rätt föreligger

att utskänka rusdrycker eller

Öl, är det förbjudet att förtära eller

låta någon förtära rusdrycker, ersättningsmedel

därför eller Öl. Ej heller

må rusdrycker, ersättningsmedel därför

eller Öl förvaras i lokalen eller å

platsen eller eljest på sådant sätt, att

gästerna äga tillgång till dem.

Länsstyrelsen äger —--— —

6 §•

I lokal eller å plats, där alkoholfria

drycker utskänkas utan att rätt föreligger

att utskänka rusdrycker eller

Öl, är det förbjudet att förtära eller

låta någon förtära rusdrycker, ersättningsmedel

därför eller Öl. Ej heller

må rusdrycker, ersättningsmedel

därför eller Öl förvaras, i lokalen eller

å platsen eller eljest, på sådant sätt

att det kan befaras att de förtäras av

gåsterna.

not ansökningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

Förslag

till

lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579)

om nykterhetsvård

Härigenom förordnas, att 70 § lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård

skall upphöra att gälla samt att 14 och 59 §§ samma lag skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

14 §.

Framgår av nykterhetsnämnds undersökning,

att den, varom fråga är,

missbrukar alkoholhaltiga drycker,

skall nämnden, där så prövas erforderligt

och gagneligt, söka bibringa

honom insikt om vådan av alkoholmissbruk

samt vidtaga för hans rättelse

lämpade hjälpåtgärder såsom

att söka _________

a) förmå honom------utsedd person;

b) förhjälpa honom------eller vistelseort;

c) föranstalta, att alkoholhaltiga c) förmå honom att ej besöka lodrycker

ej utlämnas till honom, samt kaler, där alkoholhaltiga drycker utförmå

honom att ej besöka lokaler, skänkas;

där sådana utskänkas;

d) förmå honom —------ lämplig organisation;

e) förmå honom-----lämplig vård.

Där det prövas vara till gagn för 2 mo m. Där det prövas vara till

den, som befunnits missbruka alko- gagn för den, som befunnits missbru
-

14 §,

1 mom. Framgår av nykterhetsnämnds

undersökning, att den, varom

fråga är, missbrukar alkoholhaltiga

drycker, skall nämnden, där så prövas

erforderligt och gagneligt, söka

bibringa honom insikt om vådan av

alkoholmissbruk samt vidtaga för

hans rättelse lämpade hjälpåtgärder

såsom att söka

holhaltiga drycker, äger länsnykterhetsnämnd

för viss tid, högst ett år

i sänder, förbjuda honom att inköpa

rusdrycker hos det i rusdrycksförsäljningsförordningen

omnämnda detaljhandelsbolaget.

Enahanda befogenhet

tillkommer efter länsnykterhetsnämnds

bemyndigande jämväl

kommunal nykterhetsnämnd.

Närmare bestämmelser angående

åtgärder enligt första stycket meddelas

av Konungen.

ka alkoholhaltiga drycker, äger länsnykterhetsnämnd

föranstalta om åtgärder

i syfte att alkoholhaltiga drycker

ej skola utlämnas till honom från

det i rusdrycksförsäljningsförordningen

omnämnda detaljhandelsbolaget

eller från andra försäljare av sådana

drycker. Beslut härom skall avse

viss tid, högst ett år i sänder, och

gå i verkställighet utan hinder av att

det ej äger laga kraft. Enahanda befogenhet

tillkommer efter länsnykterhetsnämnds

bemyndigande jämväl

kommunal nykterhetsnämnd.

3 mom. Närmare bestämmelser

angående åtgärder enligt 1 och 2 mom.

meddelas av Konungen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

59 §.

Beslut av nykterhetsnämnd må

överklagas av den som beslutet rörer,

om beslutet innebär utdömande av

vite, förordnande enligt 15 § om övervakning,

meddelande av lydnadsföreskrift,

förverkande av anstånd med

verkställighet eller förbud som avses

i 14 § andra stycket. Över annat av

nykterhetsnämnd enligt denna lag

meddelat beslut må klagan ej föras.

Klagan föres -------

70 §.

Köper någon rusdrycker i strid mot

förbud, som avses i 14 § andra stycket,

straffes med böter, högst trehundra

kronor.

59 §.

Beslut av nykterhetsnämnd må

överklagas av den som beslutet rörer,

om beslutet innebär utdömande av vite,

förordnande enligt 15 § om övervakning,

meddelande av lydnadsföreskrift,

förverkande av anstånd med

verkställighet eller åtgärd som avses

i 14 § 2 mom. Över annat av nykterhetsnämnd

enligt denna lag meddelat

beslut må klagan ej föras,

hos länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 oktober 1956 tillkallade

chefen för finansdepartementet den 7 november samma år lagbyråchefen i

finansdepartementet S. S. Walberg, ordförande, direktören i Nya systemaktiebolaget

K. G. Erbacke samt numera byråchefen i kontrollstyrelsen A. O.

Hillbo att såsom utredningsmän verkställa en översyn av rusdrycksförsäljningsförordningen.

Utredningen antog benämningen 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning.

Utredningsmännen har med skrivelse den 7 januari 1957 avgivit betänkande

med förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen in. m.

Betänkandet har varit föremål för remissbehandling.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Allmänna synpunkter, s. 19—29.

Skärpt utminuteringskontroll, s. 29—45.

Butikstider och 1/3-litrar, s. 45—53.

Starkölsfrågan m. m., s. 54—79.

Förtärings- och förvaringsförbuden, s. 80—83.

Alkoholreklamen, s. 84—90.

Åtgärder mot langning, s. 91—96.

Speciella frågor, s. 96—101.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

Motionerna

Motionsyrkandena

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionerna

väckta motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:438 av herrar Sveningsson och Ivar Johansson

samt II: 547 av herr Braconier m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta att restauratörernas ersättning för kostnader i samband med

rusdrycksutskänkning skall utgå med 18 procent av det i propositionen nr

94 beräknade utskänkningspriset;

II) de likalydande motionerna 1:439 av herr Sveningsson m. fl. och II:

548 av herr Braconier m. fl., vari hemställts, »att riksdagen ville besluta

att den nuvarande utskänkningsskatten på spritdrycker skall helt avskaffas

och att utskottet måtte utforma de författningsändringar som erfordras för

beslutets genomförande»;

III) de likalydande motionerna I: 440 av herr Bengtson m. fl. och II: 545

av herr Engkvist m. fl., vari hemställts, att riksdagen, med ändring av vad

i proposition 94 föreslås, måtte besluta

1) att utskänkningsskatten å spritdrycker skall utgå med 50 procent å

utminuteringspriset,

2) att ersättningen till restauratörerna bestämmes till 12 procent av utskänkningspriset,

och

3) att det s. k. omsättningstaket skall utgöra 30 procent, med den maximering

av ersättningens absoluta belopp, som förordats av utskänkningsvinstkommittén;
IV)

de likalydande motionerna 1:441 av herr Nord och 11:544 av herr

Hamrin i Jönköping, vari hemställts,

1) att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts förslag till förordning angående

skatt å spritdrycker och vin, måtte hos Kungl. Maj:t hemställa, att

spörsmålet om de ekonomiska villkoren vid överlåtelse av rätt att utskänka

spritdrycker måtte göras till föremål för ny utredning; samt

2) att riksdagen för sin del måtte antaga följande

Förslag

till

förordning med vissa bestämmelser om förtäring och förvaring

av rusdrycker m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Denna förordning avser sådan rörelse, i vilken livsmedel mot ersättning

tillhandahålles till förtäring på stället.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

Förordningen gäller dock icke i fall, som omförmäles i 24 § andra stycket

ölförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 522).

2 §•

I lokal eller å plats, vilken användes för rörelse, som avses i denna förordning,

må gäst ej förtära eller tillåtas förtära rusdrycker eller Öl, som

icke därstädes i laga ordning utskänkts till honom, samt ej heller ersättningsmedel

för rusdrycker. Drycker av sådant slag, som ej får utskänkas

i lokalen eller å platsen, ävensom ersättningsmedel för rusdrycker må ej

förvaras där eller eljest så, att gästerna äga tillgång till dem.

Länsstyrelsen äger för personalfest i slutet sällskap medgiva undantag

från bestämmelserna i första stycket i fråga om personalmatsal som i 25 §

ölförsäljningsförordningen sägs. Vid ansökan härom skall fogas förklaring

från institutionens eller företagets ledning eller vederbörande befälhavare

att erinran icke göres mot ansökningen.

3 §•

Bryter den som handhar rörelse, som avses i denna förordning, eller någon

hos honom anställd mot bestämmelserna i förordningen, straffes med

dagsböter.

Husbonde ansvarar för brott mot denna förordning, som begås av hans

husfolk eller i hans arbete antagen person liksom vore brottet begånget av

honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att brottet skett

utan hans vetskap och vilja.

4 §.

Bryter gäst mot bestämmelserna i denna förordning, straffes med böter

högst etthundra kronor.

5- §.

Där någon under tid då han är ställd under åtal för brott mot denna förordning

fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskilt brott anses

vad han före varje åtal förbrutit.

V) de likalydande motionerna I: 442 av herr Ahlkvist m. fl. och II: 549 av

herr Gezelius m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av

proposition nr 94 måtte uttala, att den av Sveriges centrala restaurangaktiebolag

gjorda framställningen om reglering av utskänkningsersättningen för

spritdrycker och starkvin för försäljningsåren 1955/56 och 1956/57 i huvudsak

synes böra bifallas»;

VI) de likalydande motionerna 1:443 av herr Bengtson m. fl. och II: 546

av herr Engkvist m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte avslå det vid

propositionen nr 94 fogade förslaget till förordning om ändring i förordningen

den 15 december 1939 angående tillverkning och beskattning av

maltdrycker;

VID de likalydande motionerna 1:492 av herrar Krugel och Grym sand

11:626 av herrar Petterson i Degerfors och Persson i Appuna, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att den i propositionen nr 143 föreslagna

maltdrycken — vare sig dess alkoholhalt begränsas till 3,2 viktprocent

eller ej — i försäljningshänseende skall behandlas som vanligt Öl samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härav betingade författningsändringar»

;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets betänkande nr A3 år 1957

VIII) de likalydande motionerna I: 495 av herr Englund m. fl. och II: 631

av herr Engkvist m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå de i propositionen

143 föreslagna ändringarna i rusdrycks- och ölförsäljningsförordningarna

i den mån desamma avser rätt till försäljning av ett 3,6-procentigt

starköl»;

IX) de likalydande motionerna 1:496 av herr Erik Svedberg m. fl. och

11:635 av herr Hamrin i Jönköping m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte hesluta avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 143 i så måtto att nuvarande

formuleringen av rusdrycksförsäljningsförordningen § 69 bibehålies

i oförändrat skick»;

X) de likalydande motionerna 1:497 av herr Gustaf Andersson och II:

630 av herr Ståhl, vari hemställts, att riksdagen måtte avslå förslaget om

ett nytt 3,6-procentigt starköl samt att den tillåtna alkoholhalten i maltdrycker

klass II, måtte höjas till 3,2 viktprocent, utan ändring av nu gällande

bestämmelser för utskänkning och utminutering;

XI) de likalydande motionerna I: 498 av herr Svärd och II: 634 av fröken

Wallerius, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att utskänkning av

det nya ölet om högst 3,6 viktprocent får ske även på utskänkningsställen

vilka innehar fria rättigheter för utskänkning av Öl samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar» ;

XII) de likalydande motionerna I: 499 av fru Gärde Widemar m. fl. samt

II: 632 av herrar Kristenson i Göteborg och Johansson i Norrköping, vari

hemställts, »att riksdagen måtte besluta att det i proposition nr 143 föreslagna

nya starkölet skall i försäljningshänseende behandlas som vanligt

Öl och alkoholhalten för sådant Öl bestämmas till högst 3,2 viktprocent samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härav betingade författningsändringar»

;

XIII) motionen II: o50 av herrar Nilsson i Göteborg och Kristenson i

Göteborg, vari hemställts, »att riksdagen i samband med behandling av proposition

nr 94 måtte besluta, att den nuvarande ensamrätten för de allmänna

restaurangbolagen att driva s. k. folkrestaurang skall bibehållas även i fortsättningen»

;

XIV) motionen 11:615 av herrar Senander och Johansson i Stockholm,

\ari hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att till 37 § förordningen om

ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen fogas ett nytt stycke av följande

lydelse:

''Den som har rätt att utskänka Öl äger att utan särskilt tillstånd utskänka

starköl, som är hänförligt till grupp A. I fråga om sådan utskänkning skola

ölförsäljningsförordningens bestämmelser äga motsvarande tillämpning’»;

XV) motionen II: 627 av herr Hallén, vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att såväl lättölsbryggare som läskedrycksfabrikanter skall erhålla

samma särställning i fråga om även denna ölförsäljning, som givits dem

genom ölförsäljningsförordningen av den 26 maj 1954»; ävensom

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

XVI) motionen II: 633 av herrar Neländer och Hamrin i Jönköping, vari

hemställts, »att riksdagen måtte besluta om sådana ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen,

att dels utminutering icke må äga rum på dag

före sön- och helgdag, dels spritförsäljning i flaskor om 1/3 liter icke må

förekomma».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit de

vid riksdagens böl jan väckta, till bevillningsutskottet hänvisade

likalydande motionerna I: 314 av fru Svenson och herr Yngve Nilsson

samt 11:385 av herr Nilsson i Bästekille m. fl., vari hemställts, »att

riksdagen måtte besluta, att tillverkning och försäljning av ciderdrycker med

den alkoholhalt som finns föreskriven för maltdrycker må äga rum samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta de härför erforderliga författningsändringarna».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 492, I: 498, I: 499, II: 385, II: 544, II: 545,

11:546, 11:547, 11:548, 11:549, 11:550, 11:615, 11:627,11:630,11:631,

II: 633 och II: 635.

Motiveringar för motionsyrkandena

Prissättning och utskänkningsskatt på spritdrycker

I de likalydande motionerna I: 439 och II: 548 framhålles att utskänkningsskatten

på spritdrycker under senare år huvudsakligen motiverats av

nykterhelspolitiska skäl, men att det numera torde vara obestridligt att denna

skatt icke längre fyller någon nämnvärd uppgift ur nykterhetspolitisk

synpunkt. Ett ytterligare skäl för utskänkningsskattens slopande är att denna

utgör en väsentlig anledning till att de s. k. fria festvåningarna, där utminuteringssprit

serveras under mer eller mindre lagliga former, kommit

att spela en alltmer betydelsefull roll för spritkonsumtionen. Motionärerna

erinrar i fortsättningen om att departementschefen visat sig villig att taga

ett steg i riktning mot utskänkningsskattens avskaffande men att han icke

ansett sig kunna förorda ett fullständigt slopande under motivering att det

utan utskänkningsskatten knappast skulle bli möjligt att upprätthålla en

önskvärd prisrelation till alkoholsvagare drycker. Enligt motionärerna är

det emellertid uppenbart, att utskänkningsskatten icke kan vara ett särskilt

lämpligt medel för att uppnå detta syfte. Den önskvärda prisrelationen

mellan starkare och svagare drycker bör åstadkommas genom regleringen

av utminuteringspriserna. Restaurangpriserna bör överstiga utminuteringspriserna

endast med det belopp, som motsvarar restauratörernas eisättning

för utskänkningskostnaderna.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 440 och II: 545 erinrar bl. a.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

om de kostnader för staten som ett genomförande av propositionsförslaget

skulle medföra och framhåller att dessa väsentligt överstiger det belopp

som beräknats för utskänkningsvinstkommitténs förslag. Att i nuvarande

läge sänka priset på den utskänkta spriten genom minskning av utskänkningsskatten

kan enligt motionärerna icke anses tillrådligt.

Även i de likalydande motionerna I: Hl och II: 5H framhålles att anledning

icke föreligger att sänka utskänkningsskatten till en tredjedel av

utminuteringspriset.

Folkrestaurangmonopolet

I motionen II: 550 understryker motionärerna departementschefens uttalande

att skillnaden mellan folkrestauranger och andra restauranger blivit

allt mindre framträdande. De allmänna bolagen har sålunda under årens

lopp gjort en betydande insats, som är värd allt erkännande. Enligt motionärerna

torde det emellertid knappast svara mot verkligheten, om man förutsätter

att folkrestaurangverksamheten icke längre är förenad med speciella

problem. Verksamheten på folkrestaurangerna kan fortfarande vara

mycket ömtålig ur nykterhetssynpunkt, i synnerhet vid veckosluten. Mot

denna bakgrund talar vägande sociala skäl för att salmhället icke bör avsäga

sig den betryggande kontroll över denna verksamhet, som ensamrätten

för det statliga restaurangbolaget skänker. I sammanhanget påpekas att

folkrestaurangverksamheten knappast längre torde vara ekonomiskt särskilt

lönande. Motionärerna betonar att det allmänna nykterhetstillståndet

är oroande, och erinrar om att olika metoder för att skärpa kontrollen av

försäljningen till missbrukare är under övervägande. Det synes motionärerna

då icke vara rätta tidpunkten att på det ömtåligaste området inom

utskänkningen göra den här ifrågasatta förändringen. Om det dock anses,

att gällande bestämmelser bör ändras, bör ändringen inskränkas till att

enskilda företag ges möjlighet att — när särskilda skäl föreligger — erhålla

rätt att driva folkrestauranger. Sådant medgivande bör i huvudsak begränsas

till platser, där de allmänna bolagen förklarat sig icke ha för avsikt att

driva folkrestaurang.

Ersättningen för utskänkning av spritdrycker

Motionärerna i de likalydande motionerna 1: 438 och II: 547 framhåller

inledningsvis att de icke finner skäl att ifrågasätta annat än att den sedan

länge tillämpade grundsatsen att enskilt vinstintresse icke bör få göra sig

gällande vid försäljning av rusdrycker fortfarande bör uppehållas. Det kan

dock enligt motionärerna icke rimligen bestridas, att restaurangernas betydelse

ur nykterhetssynpunkt avsevärt minskat, sedan utminuteringsspriten

den 1 oktober 1955 släpptes fri, och att den för närvarande verkligt

brännande nykterhetspolitiska frågan gäller hur man skall kunna få kontroll

över följderna av den fria utminuteringen. Även om man upprätthåller

principen att restauratören icke bör kunna göra sig någon vinst på spritutskänkningen,

synes det motionärerna rimligt att restauratörens direkta

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

33

kostnader för densamma täckes. Det värde utskänkningsrättigheten som sådan

tidigare må ha haft är enligt motionärerna efter 1955 års reform så

osäkert, att det icke kan tillmätas någon betydelse i detta sammanhang. En

särskild följd av att kostnaderna icke helt täckes hlir, framhålles det, att

förlusten i stället måste kompenseras genom prishöjning på mat, svagare

alkoholdrycker och alkoholfria drycker vilket icke minst ur nykterhetssynpunkt

är föga tilltalande. Att spritdrycksersättningen icke sättes för lågt är

också en förutsättning för att en i och för sig önskvärd sänkning av vinpriserna

skall kunna genomföras. Med utgångspunkt från 1953 års utskänkningsvinstkommittés

siffror och uttalanden i propositionen anses särkostnaderna

kunna uppskattas till ca 18 procent av det utskänkningspris, som

i propositionen föreslås gälla fr. o. in. den 1 oktober 1957. Restauratörernas

ersättning bör enligt förevarande motioner utgå med detta belopp.

I de likalydande motionerna I: 440 och 11: 545 framhålles att det visserligen

är vanskligt att enbart med ledning av skönsmässiga överväganden bedöma

den ersättning för särkostnaderna, som skäligen bör medgivas restauratör,

därest han icke bör erhålla någon större direkt eller indirekt vinst av

spritutskänkningen. Med ledning av den erfarenhet motionärerna äger av de

villkor under vilka annan restaurangrörelse, särskilt den helt alkoholfria,

lever anser de emellertid att spritrestaurangerna kommer att vara väl tillgodosedda

om ersättningen bestämmes enligt de av utskänkningsvinstkommittén

angivna grunderna, d. v. s. till 12 procent av utskänkningspriset den

1 oktober 195G. Det erinras härvid att frånvaron av maximiprisreglering för

viner innebär en särskild förmån i jämförelse med utskänkningsvinstkommitténs

förslag.

Det understrykes i de likalydande motionerna I: 441 och II: 544 att det är

angeläget, att en undersökning om storleken av den indirekta vinsten av

spritdrycksutskänkningen kommer till stånd innan en slutlig reglering av

spritreslaurangernas ekonomiska villkor sker. Motionärerna hävdar, att en

dylik undersökning ingalunda kan väntas möta oöverstigliga svårigheter,

så länge man icke ställer krav på alltför snäva säkerhetsmarginaler. Sedan

kunskap om storleken av den indirekta vinsten sålunda vunnits kräver

den i propositionen uttalade grundsatsen om det privata vinstintressets avskaffande,

framhålles det, att de ekonomiska villkoren avväges så att spörsmålet

huruvida rätt till utskänkning av spritdrycker skall sökas eller icke

framstår som likgiltigt eller i det närmaste likgiltigt. Endast vid en dylik

avvägning ger samhället den restaurangrörelse, som icke tillerkänts rätt till

utskänkning av spritdrycker, enkannerligen den alkoholfria restaurangrörelsen,

likvärdiga konkurrensbetingelser.

Förtärings- och förvaringsförbuden

1 de likalydande motionerna I: 441 och II: 544 erinras om att ulskänkningsvinstkommittén

till sill betänkande fogat ett förslag till förordning

med vissa bestämmelser om förtäring och förvaring av rusdrycker nr. in.,

SJ Bihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 43

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

som avsåg att undanröja den för Sverige säregna form av utskänkning

utanför den lagliga utskänkningens ram, som under spritransoneringens

tid vuxit upp. Gentemot uppfattningen att förslaget skulle försvåra eller

omöjliggöra användningen av Folkets hus och bygdegårdar på landsbygden

för privata fester med spritförtäring anföres att den av kommittén föreslagna

lagstiftningen visserligen i någon mån skulle försvåra men ingalunda

helt omöjliggöra en dylik användning av dessa lokaler. Den skulle endast

kräva att ulskänkningen ges den tillfälliga utskänkningsrättighetens kontrollerade

form. Det ifrågasättes för övrigt, huruvida det icke kan betraktas

som en ändamålsenlig nykterhetspolitisk handlingslinje att bryta tendensen

till illegal spritutskänkning i Folkets hus och bygdegårdar i dess

linda.

Frågan om retroaktiv ersättning åt de allmänna företagen

I de likalydande motionerna l: 442 och 11: 549 belyses med material från

utskänkningsvinstkommitténs betänkande att de allmänna företagen drabbats

av den hittillsvarande vinstnedskrivningen i avsevärt högre grad än de

enskilda företagen. Motionärerna erinrar vidare om att en kraftig nedgång

av restaurangernas omsättning och lönsamhet ägt rum efter ikraftträdandet

av 1954 års rusdryckslagstiftning. Denna nedgång har framför allt träffat

de enklare och billigare restauranger, som företrädesvis drives av de allmänna

bolagen. De betungande villkoren för utskänkningens handhavande

har därmed gjort sig starkare kännbara. Bolagens rörelser har tillsammantagna

under försäljningsåret 1955/56 varit förlustbringande, men genom

rationaliseringar, driftomläggningar och kostnadsbesparingar har resultatet

undan för undan förbättrats. Ekonomisk balans har emellertid icke på

långt när vunnits, särskilt om hänsyn tages till behovet av tillräckliga avskrivningar

och avsättningar, bl. a. till koncernens pensionsstiftelse. I motionerna

uttalas slutligen att ett avslag på restaurangbolagets framställning

kan komma att gå ut över dess personal, arbetare såväl som tjänstemän, då

bolagets möjligheter att fullgöra sina pensions- och andra åtaganden därigenom

skulle försämras.

Butikstider och 1/3-litrar

Yrkandena i motionen 11: 633 har avseende å dels frågan om systembolagets

butikstider dels frågan om 1/3-litrarna. Beträffande den förstnämnda

frågan framhålles att någon begränsning i butikernas öppethållande

bör vidtagas redan nu med hänsyn till det starkt försämrade nykterhetstillståndet.

Man kan -—- uttalar motionärerna — icke anse det självklart, att

systembolagets butikstider skall ansluta sig till de tider, som gäller för den

allmänna handeln. Karaktärsolikheten med avseende på de uppgifter, som

det gäller att fylla i det ena fallet och i det andra, är uppenbar. I rusdrycksförsäljningsförordningen

stadgas uttryckligen, att all försäljning av rus
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

35

drycker skall så ordnas och handhas, att därav uppkommer så ringa skada

som möjligt. De generösa medgivanden, som gäller för utminuteringen,

söckendagar från kl. 9 till kl. 18, kan näppeligen anses stå i överensstämmelse

med andemeningen i det nyssnämnda stadgandet. Hittills vunna erfarenheter

torde tillräckligt ha gett vid handen, att en särskild accentuering

av alkoholmissbruket äger rum vid veckosluten och i samband med

helgerna. Det synes motionärerna som om detta vore ägnat understryka

det angelägna i att ta under omprövning, om icke lördagar och dagar före

helgdag borde generellt »torrläggas», dvs. systembutikerna hållas stängda

sagda dagar. Alternativt borde den försöksverksamhet, som i övrigt pågår

beträffande butikstiderna, utvidgas till att omfatta även en undersökning

av den nykterhetspolitiskt betingade effekten av en författningsändring med

den innebörden, att utminutering över huvud inte fick förekomma på dag

före sön- och helgdag. Det saknas icke exempel från utlandet (Norge) på

att en sådan begränsning av öppethållandet verkar gynnsamt på nykterhetstillståndet.

Beträffande spritförsäljning i 1/3-literflaskor hävdar motionärerna att

denna icke borde få förekomma, eftersom detta för stora grupper innebär

en starkt konsumtionsfrämjande faktor. Det kan också enligt motionärerna

ifrågasättas, om icke en omprövning även av 1/2-literbuteljernas existensberättigande

borde komma till stånd.

Starkölsfrågan

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:495 och 11:631 erinrar

bl. a. om att vissa av 1944 års nykterhetskommitté gjorda undersökningar

visat att de svagare alkoholdryckerna icke i nämnvärd omfattning förtäres

i stället för utan tillsammans med spritdrycker. Starka och svaga alkoholdrycker

är med andra ord icke med varandra tävlande utan varandra kompletterande

varor. Motionärerna påpekar vidare att sänkningen av det vanliga

ölets alkoholhalt till 2,8 viktprocent genom 1954 års beslut grundades dels

på att den lägre nivån bedömdes som mer betryggande ur nykterhetssynpunkt,

dels på att en mer restriktiv försäljningslagstiftning än den som numera

genomförts ansågs nödvändig om alkoholgränsen sattes högre än 2,8

procent. Enligt motionärerna har erfarenheten efter den 1 oktober 1955

visat att det vanliga ölet kunnat säljas i relativt fria former utan de nackdelar

som tidigare varit förknippade med det 3,2-procentiga ölet. Något

missnöje från allmänhetens sida har icke heller visat sig med det 2,8-procentiga

ölet. Enligt motionärernas mening hör denna framgång icke äventyras

genom att de livsmedelsbutiker som nu tillhandahåller det 2,8-procentiga

ölet, lika fritt får sälja ett 3,6-procentigt starköl. Ett dylikt starköl

kan nämligen, framhålles det, ännu mindre än det 4,5-procentiga starkölet

tävla med starkspriten. I stället kommer det alt till en del undantränga det

2,8-procentiga ölet i dess nuvarande användning som måltidsdryck och dess
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957

utom genom sin lättillgänglighet särskilt å orter utan annan form av rusdrycksförsäljning

och bland åldersgrupper, som ännu icke förvärvat vana

att dricka spritdrycker, medverka till utbildandet av alkoholvanor. Åtgärden

kommer sålunda att föranleda en breddning av dryckesvanorna, icke

ett undanröjande av en del av den hittillsvarande spritförbrukningen till

förmån för ett ökat bruk av starköl.

I de likalydande motionerna I: 597 och II: 630 framhåller motionärerna att

nya vägar — vid sidan av förbättrad nykterhetsvård, intensifierad upplysning

och andra åtgärder av denna art — måste sökas för vår allmänna nykterhetspolitik

så att den bättre än hittills förmår fylla uppgiften att leda konsumtionen

över till lättare och alkoholsvagare drycker. Självfallet vore enligt

motionärerna det ur nykterlietssynpunkt hästa, enklaste och mest effektiva

om starkspriten kunde ersättas med alkoholfria eller alkoholsvaga

drycker. En samlad erfarenhet från olika länder ger emellertid vid handen

att denna väg icke är framkomlig. I stället får man söka att göra lättare

alkoholdrycker så pass tilltalande och lättåtkomliga, att de med framgång

kan upptaga tävlan med starkspriten. Den enda lätta och alkoholsvaga

dryck som kan ha möjlighet att bli en ersättning för brännvinet

är, framhålles det, ölet. Men om detta skall lyckas måste man enligt motionärerna

saluföra en sådan kvalitet av ölet att det blir tillräckligt både

välsmakande och lättillgängligt. Beträffande propositionsförslaget om införande

av ett 3,6-procentigt starköl konstaterar motionärerna att de restriktioner

som anses nödvändiga även för detta Öl är ägnade att i hög grad

motverka huvudsyftet med den nya drycken. Detta sammanhänger främst

med att den ej kan få utskänkas på de s. k. ölkaféerna, varigenom dess

förmåga att motverka brännvinssuperiet i hög grad minskas. Samtidigt

måste man befara att ölkaféernas kunder i ej obetydlig utsträckning kommer

att övergå till inköp i affärerna av det 3,6-procentiga starkölet. Man

måste sålunda på grund av restriktionsapparaten befara, kanske rent av

förutse, en utveckling rakt motsatt den önskade och åsyftade. Under sådana

förhållanden ifrågasätter motionärerna om det inte vore möjligt att

införa ett Öl som förenade de väsentliga fördelarna med det 3,6-procentiga

ölets utan att behöva medföra nya restriktioner, nytt krångel och förvirring

med ett relativt högt pris. Enligt motionärernas mening skulle detta

syfte uppnås genom en återgång till den tidigare tillåtna alkoholprocenten

i Öl klass II, från nuvarande 2,8 procent till 3,2 procent. Motionärerna erinrar

i sammanhanget om vissa nyare undersökningar av professorn Leonard

Goldberg, enligt vilka — till skillnad från de av 1944 års nykterhetskommitté

redovisade undersökningarna — ett 3,2-procentigt Öl med låg förjäsningsgrad

och en stamvörtstyrka, resp. extrakthalt, som är hög i förhållande

till alkoholhalten, ger en relativt låg blodalkoholhalt. Dessa undersökningar

har sålunda klart visat att ett normalt tillverkat Öl, vars alkoholhalt överstiger

2,8 procent, fortfarande har kvar de ur »effektsynpunkt» eller »påverkningsgrad»

intressanta egenskaperna att ge en låg blodalkoholhalt och

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

37

ett minimum av alkoholverkan. Då Goldbergs senaste undersökningar sålunda

raserat de grunder på vilka lagstiftarna 1954 byggde motståndet mot

ett något starkare pilsnerdricka, saknas också anledning att nu fasthålla

denna ståndpunkt, detta så mycket mer som konsekvenserna av 1954 års

ställningstagande visat sig bli på många sätt nykterhetspolitiskt menliga.

Genom en höjning av alkoholprocenten till 3,2 viktprocent, skulle man erhålla

ett väsentligt mera tilltalande Öl, som skulle bli i stånd att i många

fall ersätta brännvinet. Då därigenom det 3,6-procentiga starkölet blev överflödigt

skulle vidare uppnås stora förenklingar såväl bryggeritekniskt som

i fråga om utminutering och utskänkning.

I de likalydande motionerna I: 499 och II: 632 uttalar motionärerna att de

inte kan inse det berättigade i att uppehålla de föreslagna begränsningarna

avseende utskänkningen av »mellanölet», samtidigt som man säljer

det fritt i livsmedelsbutikerna. En sådan bestämmelse kan icke rimligen

ha någon nykterhetspolitisk betydelse. Man bör komma ihåg att redan

utskänkningen av vanligt Öl omgärdas med särskilda bestämmelser om

tillsyn och kontroll som ger goda möjligheter att övervaka utskänkningen.

Motionärerna kan icke dela uppfattningen att tillkomsten av ett Öl, som är

0,8 procent alkoholstarkare än vanlig pilsner, skulle göra utskänkningsförhållandena

mera riskabla.

I de likalydande motionerna 1: 492 och 11:626 — vari yrkas att den nya

maltdrycken, vare sig dess alkoholhalt begränsas till 3,2 procent eller ej,

i försäljningshänseende skall behandlas som vanligt Öl — uttalar motionärerna,

att det synes meningslöst att behålla de i propositionen föreslagna begränsningarna

vid utskänkningen av det nya ölet samtidigt som utminuteringen

släpps fri och försäljningen får ske även i livsmedelsbutikerna. De

s. k. ölkaféerna kan numera icke anses vara av den betydelse för nykterhetstillståndet

att särskilda åtgärder mot dem är påkallade. De berörda reglerna

synes snarast vara ägnade att motverka de syften som ligger till grund för

propositionen, ölets konkurrenskraft torde för övrigt bero av andra faktorer

än alkoholhalten, i första hand malthalten. Det förefaller sålunda ur

dessa synpunkter vara tillräckligt att medgiva en alkoholhalt av 3,2 procent.

Från denna utgångspunkt bör också maltdrycksbestämmelserna kunna

göras avsevärt enklare än vad som föreslagits.

Även i de likalydande motionerna I: 498 och II: 634 hemställes att utskänkning

av det nya ölet om 3,6 viktprocent får ske även på utskänkningsställen,

som innebar fria rättigheter för utskänkning av Öl. Motionärerna

erinrar om att de näringsställen som bar sådana rättigheter står under

kontroll av länsnykterhetsnämnden, som bar alla möjligheter att ingripa

mot missbruk — både genom påpekanden under arbetets gång och genom

alt som ett sista remedium avstyrka förlängd oktroj. Då avsikten med den

nya given måste vara att göra den alkoholsvagare drycken — det nya ölet —

konkurrenskraftigt i förhållande till framför allt starkspriten, är det enligt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

motionärerna synnerligen angeläget alt denna nya dryck får utskänkas så,

att den verkligen framstår som ett alternativ till sprit. Innehavarna av de

fria rättigheterna har sitt särskilda klientel som inte alltid är lättskött. Det

gäller särskilt att för detta klientel göra ölet konkurrenskraftigt.

Till stöd för yrkandet i motionen II: 615 framhålles, att om man har

för avsikt att främja övergången till alkoholsvaga drycker och därmed minska

spritkonsumtionen, borde det lättare starkölet få fritt utskänkas även

på ölkaféerna. Det förefaller motionärerna som om den förlegade föreställningen

att arbetarna måste ägnas speciell uppmärksamhet, då det gäller

alkoholkonsumtion, här tagit sig uttryck.

I motionen II: 627 hemställes att såväl lättölsbryggare som läskedrycksfabrikanter

skall erhålla samma särställning i fråga om försäljningen av

det nya ölet som i fråga om försäljningen av det nuvarande ölet av

klass II. I motionen erinras om att lättölsbryggarna och läskedrycksfabrikanternas

rätt att i skälig omfattning sälja Öl av klass II bl. a. grundats på

att det ofta är ett önskemål hos dessa näringsidkares kunder att de skall

kunna köpa både Öl, lättöl och läskedrycker på samma gång och att distributionsapparaten

redan finns för handen och det inte ansetts böra möta

några befogade invändningar att den användes för ölförsäljning i viss omfattning.

Om det nya ölet på 3,6 viktprocent införes bör försäljningsbestämmelserna

för detta så till vida ändras att försäljningen kan ske efter samma

grunder som i ölförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 om detaljhandel

med Öl sägs.

Alkoholreklamen.

I de likalydande motionerna 1: 496 och II: 635 ifrågasättes att börja med

om icke de gällande bestämmelserna om alkoholreklamen kommit att

luckras upp i tillämpningen, varigenom denna reklam erhållit friare tyglar

än väntat. Trots detta har enligt motionärernas mening utan tvivel de

fastställda reglerna för alkoholreklamcn utövat en återhållande verkan både

på reklamens utformning och på dess omfattning. När man velat tillägga

alkoholreklamen vissa möjligheter att dirigera konsumtionen från starkare

till svagare drycker har man — uttalar motionärerna i fortsättningen —

förbisett vissa väsentliga fakta. I den mån en övervikt av vinreklam har

törekommit i jämförelse med reklam för starkare drycker torde detta enligt

motionärerna bero på att samlade reklamaktioner satts in för t. ex. franska,

spanska och algeriska viner. Någon motsvarande samlad annonsering för

olika typer av starksprit har däremot hittills icke förekommit. Om det verkligen

skulle inträffa att vinreklamen finge den verkan att konsumtionen

i viss mån flyttades över från starksprit till vin finns det anledning att förmoda

att en motreklam för starksprit tämligen snart skulle sättas in. Motionärerna

anser det vidare i och för sig vara synnerligen tvivelaktigt om en

reklam för vin över huvud taget kan förmå någon att skära ned sin konsum
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

tion av starksprit. Det förefaller långt troligare att resultatet blir att vinkonsumtionen

läggs som ett komplement till förbrukningen av starksprit. Då

man åberopar, att de flitigast reklamerade dryckerna icke orsakar något påtagligt

missbruk förbiser man också helt tillvänjningens roll vid alkoholmissbrukets

utveckling. När såväl 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning

som finansministern vidare hänvisar till de relativt måttfulla former vari

alkoholreklamen bedrevs före den 1 september 1955 har vederbörande underlåtit

att ta hänsyn till det faktum att ransoneringen, vilken dess effekt i övrigt

än må ha varit, dock begränsade möjligheterna att genom reklam driva

upp konsumtionen av starksprit. Då denna begränsning bortfallit har möjligheten

öppnat sig att genom en skicklig och energiskt bedriven reklam

komma spritdrycksförbrukningen och alkoholkonsumtionen över huvud taget

att tränga fram på bekostnad av andra varugrupper. Om de ekonomiska intressena

i alkoholhanteringen hittills underlåtit att i full utsträckning utnyttja

dessa nya möjligheter torde det i icke ringa mån bero just på de

reklambegränsningar som funnits. Med den föreslagna ändringen av lydelsen

i § 69 av rusdrycksförsäljningsförordningen skulle samhället beröva sig

varje effektiv möjlighet till ingripande.

Ciderfrågan

Motionärerna i de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna

1: 314 och II: 385 erinrar om att yrkandena om rätt att tillverka och försälja

ciderdrycker tidigare varit föremål för riksdagens behandling utan att

vinna bifall. Enligt motionärernas mening skulle införandet av en ciderdryck

verka nykterhetsbefrämjande. För fruktodlingen skulle rätten att få

tillverka cider medföra avsevärda förbättringar. Genom cidertillverkningen

skulle nämligen en stor del av frukten kunna tillvaratagas och en export av

cider upparbetas.

Utskottets yttrande

Ekonomiska villkor för utskänkningen (propositionen nr 94)

Utskottet får till en början i likhet med departementschefen understryka

att en bedömning av förslagen rörande de framtida ekonomiska villkoren för

utskänkningen av rusdrycker främst måste ske från nykterhetsipolitiska utgångspunkter.

Härvidlag kan visserligen konstateras, att utskänkningens

betydelse ur nykterhetssynpunkt i väsentlig mån minskat efter den 1 oktober

1955, icke minst genom att det ur nykterhetssynpunkt mera ömtåliga

klientelet bland restauranggästerna numera till stor del bortfallit. Det oaktat

är det, såsom departementschefen framhållit, otvivelaktigt, att en reglering

av utskänkningens ekonomiska villkor alltfort måste vara ett väsentligt

element i samhällets nyktcrhetspolitiska åtgärder. Detta synes erforderligt

bl. a. med tanke på att restaurangernas betydelse på längre sikt torde

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

komma att öka till följd av stigande levnadsstandard. Dessutom måste beaktas

att utskänkningen, i den mån det visar sig möjligt att slopa måltidstvånget,

kan komma att kräva ökad uppmärksamhet. Propositionsförslagen

har i enlighet härmed utformats med sikte på att skapa garantier för

att restaurangernas utskänkning av rusdrycker inte blott under nuvarande

förutsättningar utan även i framtiden skall ske på ett ur nykterhetssynpunkt

godtagbart sätt. Det ändrade läge som inträtt efter motbokssystemets

avskaffande gör det emellertid möjligt att koncentrera regleringsåtgärderna

till de punkter, som är av mera väsentlig betydelse från nykterhetssynpunkt.

Det sagda innebär att utskottet i stort sett kan ansluta sig till den principiella

uppfattning som kommit till uttryck i propositionen. De där framlagda

förslagen innebär också, enligt vad utskottet kunnat finna, en lämplig

avvägning mellan de olika ståndpunkter som framkommit vid utredningen

och remissbehandlingen. Tilläggas kan, att om den nya ordningen kan

leda till att en del av den okontrollerade konsumtionen av utminuterad sprit

ersättes med en kontrollerad förtäring på restaurangerna, detta i dagens

läge måste anses som en betydelsefull nykterhetspolitisk fördel. I likhet med

departementschefen finner utskottet likaledes att eu restaurangnäring, som

arbetar under ekonomiskt betryck, inte kan utgöra någon nykterhetsfrämjande

faktor, då man i så fall kan befara att nykterhetsintresset obehörigen

undanskjutes.

De i propositionen framlagda förslagen rörande prissättning och utskänkningsskatt

på spritdrycker innebär att utskänkningspriset för samtliga

varor kommer att överstiga utminuteringspriset med en tredjedel. Det

nuvarande utskänkningspriset skulle härigenom sänkas med i genomsnitt

inte fullt 15 procent. Den nya prisnivån skulle i stort sett motsvara den

som rådde före de i november 1956 genomförda skattehöjningarna. I propositionen

erinras om att de nuvarande prisbestämmelserna har provisorisk

karaktär. Utskänkningspriserna blev vid nämnda tidpunkt i avbidan på ett

avgörande i de nu aktuella frågorna höjda lika mycket som utminuteringspriserna,

oaktat en höjning inte framstod som motiverad med hänsyn till

konsumtionsutvecklingen. I den mån sänkta utskänkningspriser kan leda

till ökad spritförsäljning på restaurangerna, finns det — framhåller departementschefen

— grund att antaga att en sådan ökning i huvudsak skulle

motsvaras av en minskning av utminuteringen. Förslaget innebär emellertid

att den nuvarande utskänkningsskatten delvis bibehålies. Syftet härmed är

att upprätthålla en sådan prisrelation till de svagare dryckerna att en övergång

till dessa främjas.

I motioner har framförts yrkanden såväl om avslag på den i propositionen

förordade sänkningen av utskänkningsskatten som om ytterligare sänkning

av denna. I de inbördes likalydande motionerna I: 440 och II: 545 samt

1:441 och 11:544 framhålles att det i nuvarande nykterhetspolitiska läge

inte kan vara tillrådligt att sänka utskänkningsskatten. Å andra sidan förordas

i motionerna I: 439 och II: 548 en ytterligare sänkning av denna skatt.

Prisskillnaden mellan utskänkta och utminuterade spritdrycker bör enligt

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957 41

vad som anföres i sistnämnda motioner begränsas till vad som motsvarar

restauratörernas ersättning för de med utskänkningen förenade kostnaderna.

Enligt utskottets mening är det uppenbart, att den allvarliga ökning av

alkoholmissbruket som inträtt efter motbokens avskaffande i allt väsentligt

är att föra tillbaka på utminuterade spritdrycker. Genom den fria tillgången

på sprit i utminuteringen har utskänkningsskatten i det närmaste

förlorat sin betydelse som spärr mot en inte önskvärd spritkonsumtion på

restaurangerna. Utskänkningsskatten har också — även om betydelsen härav

inte får överdrivas — den nackdelen att den missgynnar den reguljära

restaurangnäringen i förhållande till de s. k. festvåningarna, där nu okontrollerad

spritförtäring äger rum. För ett bibehållande till någon del av

utskänkningsskatten talar å andra sidan intresset av att upprätthålla en

lämplig prisrelation till de svagare dryckerna. Från denna synpunkt synes

emellertid den i propositionen föreslagna utskänkningsskatten vara tillfyllest.

Den av propositionsförslaget föranledda intäktsminskningen för statsverket

— ca 23 miljoner kronor — är i och för sig betydande. Den bör emellertid,

såsom departementschefen påpekat, ses i relation till den summa på

1 300 miljoner kronor vartill hela intäkten av spritskatterna beräknats i

årets riksstatsförslag.

Med det anförda får utskottet avstyrka de nämnda motionerna samt tillstyrka

bifall till propositionen i förevarande del.

I fråga om vinerna innebär propositionen, att utskänkningsskatten på

starka viner slopas. Vidare föreslås att nu gällande bestämmelser om vinstandelar

och indragen utskänkningsvinst skall upphöra att gälla. Restauratörerna

skall åtminstone tills vidare själva äga bestämma priserna på utskänkta

viner.

Mot departementschefens ståndpunktstagande i dessa frågor har utskottet

i och för sig intet att erinra. Utskottet vill emellertid starkt understryka,

att ett bibehållande av den fria prissättningen måste betraktas som en försöksanordning.

Det måste sålunda ankomma på restauratörerna själva att

genomföra en sådan prispolitik i fråga om vinerna att en övergång till dessa

från spritdryckerna främjas på ett verksamt sätt. Därest tillfredsställande

resultat inte uppnås på denna väg, bör frågan om införande av en maximiprisreglering

för viner upptagas till förnyad prövning.

Mot propositionsförslaget att slopa den nuvarande ensamrätten för de

allmänna företagen att bedriva spritutskänkning på folkrestauran ger

bär i motionen 11:550 invänts, att folkrestaurangdriften fortfarande

kan vara mycket ömtålig ur nykterhetssynpunkt och att den gällande ordningen

därför åtminstone i stort sett bör bibehållas. I anledning härav får

utskottet framhålla, att enligt propositionen utskänkningen alltjämt skall

förbehållas de allmänna företagen när särskilda skäl med hänsyn till nykterhet

eller ordning så påkallar. Enligt utskottets mening bör härigenom de

i motionen anförda synpunkterna kunna tillgodoses i tillbörlig omfattning.

Å andra sidan synes det nuvarande folkrestaurangmonopolet inte längre

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

böra upipi ätthallas. Utskottet far därför med avstyrkande av motionen biträda

vad departementschefen föreslagit härutinnan.

I fråga om utskänkningsvinsten på spritdrycker föreslås

i propositionen att den nuvarande vinstnedskrivningen ersättes med

ett nytt system, som innebär att restauratörerna inte äger uppbära någon

vinst pa spritdryckerna men å andra sidan skall få viss ersättning för de

med utskänkningen förenade direkta omkostnaderna. Denna ersättning föreslås

för flertalet utskänkningsrättigheter utgå med 15 procent av det utskänkningspris,

som enligt propositionsförslaget skall gälla från och med

den 1 oktober 1957. Ersättningsbeloppet skall dock begränsas så, att ersättning

inte utgår för den del av spritförsäljningen som överstiger 35 procent

av den sammanlagda omsättningen av spritdrycker, mat, alkoholfria drycker

och Öl. Den sistnämnda regeln är avsedd att ge restauratörerna ett intresse

av att upprätthålla en godtagbar relation mellan omsättningen av sprit

och övriga varuslag. Beträffande vissa särskilda utskänkningsrättigheter _

trafikutskänkning och tillfällig utskänkning enligt 33 § rusdrycksförsäljningsförordningen

— föreslås att kostnadsersättning skall lämnas med 10

procent av utskänkningspriset. Någon ersättningsgräns har ej ifrågasatts

i nu nämnda fall.

"Vid ersättningens fastställande har departementschefen utgått från att

utskänkningsrättigheten som sådan visserligen alltjämt medför vissa indirekta

ekonomiska fördelar för restauratören. Det konstateras emellertid att

dessa fördelar det s. k. monopolvärdet — i hög grad reducerats efter den

1 oktober 1955. Den föreslagna ersättningens storlek har i övrigt avvägts

så, att den — även med hänsyn till de intäkter i form av s. k. övermål som

kommer restauratörerna till godo — inte obetydligt understiger de genomsnittliga

särkostnaderna för utskänkningen.

I motioner har framförts yrkanden såväl om sänkning som om höjning

av den föreslagna ersättningen. I de likalydande motionerna 1:440 och II:

545 föreslås sålunda, i viss anslutning till det av utskänkningsvinstkommiltén

framlagda förslaget, att ersättningen skall bestämmas till 12 procent

av utskänkningsvärdet och att ersättningsgränsen skall sättas vid 30

procent. I de likalydande motionerna 1:438 och 11:547 hemställes å andra

sidan, att ersättningen höjes till 18 procent av utskänkningsvärdet. Slutligen

har i de likalydande motionerna 1:441 och 11:544 yrkats, att frågan

om de ekonomiska villkoren för spritdrycksutskänkningen göres till föremål

för förnyad utredning, varvid särskilt utskänkningsrättighetens ekonomiska

värde ansetts böra närmare fastställas.

Utskottet vill för sin del, i likhet med departementschefen, understryka,

att någon vinst på spritutskänkningen inte bör få förekomma. Det kan enligt

utskottets mening inte anses förenligt med de nykterhetspolitiska målsättningarna

att enskilda personer eller företag skall ha ett ekonomiskt intresse

av en ökad spritförsäljning. Vad som kan komma i fråga är sålunda

endast, att restauratörerna erhaller ersättning för en större eller mindre

de! av de med utskänkningen förenade kostnaderna. För fastställande av

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957 43

ersättningsbeloppen synes de i propositionen redovisade kostnadsundersökningarna

innebära en godtagbar grund. I fråga om det i motionerna I: 441

och II: 544 framförda yrkandet om förnyad utredning rörande utskänkningsrättigheternas

ekonomiska värde delar utskottet sålunda departementschefens

uppfattning, att en sådan undersökning inte är erforderlig.

Redan det föreliggande materialet ger med tillräcklig tydlighet vid handen

att det s. k. monopolvärdet numera är relativt obetydligt. Utskottet vill även

framhålla, att det skulle vara förenat med avsevärda svårigheter att genomföra

de i motionerna förordade undersökningarna. Härvidlag kan erinras

om sådana faktorer som restaurangnäringens skiftande struktur, ofullständigbeter

i bokföringen, kombination av hotell- och restaurangrörelse, goodwillfrågan

m. in.

Enligt utskottets mening synes den i propositionen föreslagna ersättningen

utgöra en lämplig avvägning mellan de nykterhetspolitiska kraven

och önskvärdheten av en tillfredsställande ekonomisk gottgörelse åt

restauratörerna. Gentemot det i motionerna I: 440 och II: 545 framställda

yrkandet om sänkning av ersättningen får utskottet erinra om att skillnaden

mellan propositionsförslaget och utskänkningsvinstkoramitténs förslag

väsentligen består i att departementschefen, i motsats till kommittén, ansett

skäligt att inräkna kostnader för hovmästare i särkostnaderna för utskänkningen.

Utskottet kan ansluta sig till departementschefens uppfattning härvidlag.

Att kostnaderna för hovmästare medräknas synes befogat bl. a. med

hänsyn till den betydelsefulla roll för kontrollen över utskänkningen soni

hovmästarna spelar. Vad åter angår förslaget om höjning av ersättningen

vill utskottet påpeka, att den av motionärerna föreslagna ersättningen

visserligen i och för sig inte skulle innebära full täckning för särkostnaderna.

Om emellertid hänsyn också tages till restaurangföretagens inkomster

genom övermål — vilket enligt utskottets mening uppenbarligen bör ske

— skulle ett genomförande av motionsförslaget innebära, att spritdrycksinkomsterna

för en väsentlig del av restaurangföretagen skulle komma att

överstiga kostnaderna. En sådan ordning kan utskottet inte förorda.

Vad slutligen beträffar frågan om ersättningsgränsen finner utskottet

den i propositionen förordade nivån utgöra en tillräcklig garanti för att

spritdrycksförsäljningen hålles inom sådana gränser som kan anses godtagbara

ur nykterhetssynpunkt. Utskottet avstyrker sålunda motionsyrkandet

om sänkning av ersättningsgränsen till 30 procent.

Såsom framgår av det anförda ansluter sig utskottet till departementschefens

förslag rörande nivån för utskänkningsersättningen samt den särskilda

ersättningsgränsen och avstyrker de i dessa frågor väckta motionerna.

Servisavgiften har sedan länge betraktats som ett ur nykterhetspolitisk

synpunkt allvarligt problem med hänsyn till att serveringspersonalen

genom denna speciella avlöningsform fått ett särskilt ekonomiskt intresse

i rusdrycksutskänkningen. Problemets omfattning belyses av det förhållandet

att serveringspersonalens inkomster av spritdrycksutskänkning
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

en under senare år varit större än restauratörernas. Efter initiativ från utskänkningsvinstkommittén

har nu arbetsmarknadsparterna överenskommit

att servisavgift på 10 procent skall uppföras på notan och att garantilöneperioden

skall minskas från två månader till en. Då den sålunda träffade

överenskommelsen, som numera trätt i kraft, enligt utskottets mening innebär

en vinning ur nykterhelspolitisk synpunkt — även om en mer definitiv

lösning av frågan härigenom inte kan anses ha uppnåtts — finner

sig utskottet inte böra för närvarande ifrågasätta ytterligare åtgärder från

statsmakternas sida. Utskottet ansluter sig sålunda till propositionens ståndpunkt

i förevarande fråga.

I vad avser det nu förekommande expor t ölet med cn alkoholhalt

om 4,5 viktprocent föreslås i propositionen fortsatt reglering av utskänkningspriset

i huvudsaklig anslutning till gällande ordning. Mot detta förslag

föreligger från utskottets sida inte anledning till erinran. Såsom av

det följande framgår biträder utskottet det i propositionen nr 143 framlagda

förslaget om införande av ett »mellanöl» med en alkoholhalt av högst

3,6 viktprocent. Beträffande utskänkningen av detta Öl har i propositionsförslaget

inte förordats någon särskild maximiprisreglering. I likhet med

departementschefen finner utskottet inte anledning nu föreligga att meddela

maximiprisbestämmelser även för mellanölet då prisregleringen på

den alkoholstarkare varan torde verka som tillräcklig regulator också för

mellanölet. Utskottet biträder sålunda det förslag som framlagts i propositionen

rörande regleringen av utskänkningen av starköl.

Beträffande förtärings- och förvaringsförbuden framlade

utskänkningsvinstkominittén vissa förslag till ändring av de gällande

bestämmelserna, som innebar att förbuden skulle utsträckas till att gälla

vid all servering av livsmedel mot betalning. Dessa förslag har avvisats i

propositionen nr 94. Utskänkningsvinstkommitténs förslag har emellertid

återupptagits i motionerna 1:441 och 11:544. Utskottet vill för sin del erinra

om att frågan om de berörda förbudens omfattning varit föremål för

ingående prövning från riksdagens sida så sent som i samband med 1954

års stora nykterhetspolitiska reformer. De nu framlagda förslagen synes

enligt utskottets mening inte innebära någon mer tillfredsställande lösning

än den som då genomfördes. Det kan sålunda inte anses rimligt att kräva

att rätt till tillfällig utskänkning skall föreligga i samtliga fall då privata

fester äger rum på offentliga lokaler och själva måltiden serveras på särskild

beställning. De svårigheter att i praktiken upprätthålla förbuden, som

sammanhänger med de relativt små kontrollmöjligheterna och allmänhetens

bristande förståelse för bestämmelsernas tillämpning, skulle också starkt

öka om förslagen genomföres. Utskottet, som i det följande återkommer till

vissa andra spörsmål rörande förtärings- och förvaringsförbuden, avstyrker

sålunda bifall till nu berörda motionsyrkanden.

Utskottet har slutligen att ta ställning till de yrkanden som framförts i

motionerna 1: 442 och II: 549, enligt vilka de allmänna restaurangbolagen

retroaktivt borde erhålla i huvudsak samma kostnads
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

45

ersättning som de enskilda företagen för tiden den 1 oktober 1952—den 1

oktober 1957. I likhet med motionärerna kan utskottet visserligen konstatera,

att de hittillsvarande ersättningsgrunderna för de allmänna företagen

varit oförmånliga i jämförelse med vad som har gällt för de enskilda företagen.

Likaså är det uppenbart att de allmänna restaurangerna varit de som

främst drabbats av omsättningsminskningen efter den 1 oktober 1955. Utskottet

får emellertid erinra om att olikheten i de hittillsvarande ekonomiska

villkoren varit föremål för statsmakternas prövning i samband med

ändringar i utskänkningsregleringen såväl 1955 som 1956. Härvid har vissa

jämkningar till förmån för de allmänna företagen vidtagits. Även de nu föreliggande

förslagen innebär vissa särskilda förmåner för de allmänna företagen.

I övrigt finner utskottet, i likhet med departementschefen, att de särskilda

problem som föreligger för de allmänna företagens vidkommande

bör lösas genom att dessa företag får rimliga ekonomiska villkor i framtiden.

De tidigare behandlade förslagen torde vara ägnade att ge ett sådant

resultat.

Slutligen bör nämnas, att utskottet uppmärksammat en särskild fråga,

nämligen angående åsättande av priser för sprit som serveras glasvis. Utskottet

biträder departementschefens ståndpunkt att denna fråga bör överlämnas

till kontrollstyrelsen. Därvid bör emellertid framhållas att kontrollstyrelsen,

inom ramen för den i propositionen förutsatta avrundningsvinsten,

bör såvitt möjligt försöka tillse att priset — i förhållande till den serverade

mängden sprit — inte blir lägre för en större kvantitet än för en

mindre.

Mot vad i övrigt anförts och föreslagits i propositionen nr 94 — här bortses

från frågan om mellanölet, till vilken fråga utskottet återkommer i det

följande — föreligger från utskottets sida ingen erinran.

översyn av rusdryckslagstiftningen (propositionen nr 143)

De nyss behandlade förslagen rörande restaurangnäringens ekonomiska

villkor avser ett område, som fick lämnas åsido vid 1954 års reformbeslut,

och de kan därför sägas utgöra en komplettering av det reformarbete som

då genomfördes.

Den nu föreliggande propositionen ingår däremot som ett led i strävanden

att med ledning av vunna erfarenheter bygga vidare på den år 1954 lagda

grunden. Dessa strävanden, som i lika mån berör samhällets positiva nykterhetsfrämjande

åtgärder och rusdryckshanteringen, har i olika etapper

föranlett förslag till riksdagen under hösten 1956 och innevarande vår. Såvitt

angår rusdrycksförsäljningen har de föreslagna åtgärderna till gemensamt

syfte alt tränga tillbaka spritdryckerna och främja en övergång inom

konsumtionen till svagare drycker. För att omedelbart motverka spritkonsumtionen

beslöts i höstas en betydande böjning av spritskatterna. Priset

för det vanliga brännvinet kom härigenom alt sliga med inemot 30 procent.

I samma riktning verkar de nu föreslagna effektiviserade reglerna om avstängning

och om straff för illegal hantering. Intresset av att främja en

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

övergång till svagare drycker tillgodosågs i höstas på det sättet att dessa

drycker inte medtogs vid skattehöjningen. Härtill ansluter sig nu förslag,

som är avsedda att göra de svagare dryckerna, främst maltdryckerna, mera

lättillgängliga.

Vid behandlingen av spritskatterna gav 1956 års bevillningsutskott uttryck

för den uppfattningen att en översyn av rusdryckslagstiftningen snarast

borde ske i enlighet med de då publicerade direktiven för 1956 års

rusdrycksförsäljningsutredning. Behovet av en sådan översyn framträder i

dagens läge med oförminskad styrka. Den nykterhetspolitiska situationen

är, trots den avsevärda nedgång av spritkonsumtionen som inträtt efter

skattehöjningen, alltjämt allvarlig. Ett uttryck härför är siffrorna för fyllerianhållna

i städerna under årets tre första månader — 6 983 i januari,

6 580 i februari och 7 836 i mars — vilka ligger på ungefär samma nivå som

motsvarande månader under fjolåret. Enligt utskottets mening bör man

därför icke dröja med att vidta rimliga åtgärder som kan vara ägnade att

tränga tillbaka spritkonsumtionen och missbruket.

Utskottet kan också ansluta sig till den allmänna inriktningen av de nu

föreslagna reformerna. Den kombination av åtstramande åtgärder beträffande

spriten och lättnader för de svagare dryckerna, som är avsedd att

bli ett resultat av höstens beslut om alkoholskatterna och de nu föreslagna

lagändringarna, innebär enligt utskottets mening den väg som bör beträdas.

Endast om reformerna på detta sätt allsidigt anpassas till de vunna erfarenheterna

kan lagstiftningen, såsom departementschefen konstaterat på

rätt sätt fylla sin uppgift att utgöra ett stöd för de positiva nykterhetsfrämjande

åtgärderna.

Utskottet tar till en början upp till bedömning de föreslagna reglerna om

skarpt utminu teringskon t roll. Såsom departementschefen understrukit

kan dessa regler knappast i nämnvärd mån påverka nykterhetstillstandet

i stort. De bör emellertid, i förening med skärpta straffbestämmelser

mot langning, kunna leda till att åtkomsten av spritdrycker försvåras

för missbrukarna. Betydelsen härav får inte underskattas. Att en reform

genomföres på detta område synes vara ett ofrånkomligt krav. Remissbehandlingen

av utredningens förslag visar också en nära nog fullständig

enighet på denna punkt.

De föreslagna avstängningsreglerna bygger i allt väsentligt på 1954 års

proposition. Modifikationer har dock gjorts i anledning av den kritik som

då anfördes från särskilda utskottets sida. Det nu framlagda förslaget —

innebärande att spärrlistor upprättas lokalt och att legitimation avkräves

kunderna stickprovsvis — synes innebära en lämplig avvägning mellan intresset

att göra avstängningarna effektiva och att icke med onödiga formaliteter

belasta den lojala allmänhetens inköp. Härvid räknar utskottet med

att Nya systemaktiebolaget utformar kontrollanordningarna i huvudsaklig

överensstämmelse med vad departementschefen angivit. Utskottet är medvetet

om att det föreslagna avstängningsförfarandet måste medföra vissa

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957 47

kostnadsökningar inom Nya systemaktiebolaget, främst i form av ökad personal.

Denna konsekvens synes emellertid böra tagas.

Förslaget att höja ombudsåldern från 18 till 21 år hälsar utskottet med

tillfredsställelse.

Av här anförda skäl tillstyrker utskottet de föreslagna bestämmelserna

om skärpt utminuteringskontroll.

Även förslaget om skärpta straffbestämmelser mot langning har, enligt

vad remissbehandlingen utvisar, vunnit allmänt gillande. Utskottet biträder

vad departementschefen förordat i denna del.

Beträffande systembolagets butikstider och tillhandahållande av

sprit i 1/3-literflaskor har departementschefen ansett, att man bör

avvakta resultaten av den pågående försöksverksamheten, innan generella

åtgärder på dessa områden vidtas. I motionen II: 633 förordas däremot,

att man redan nu beslutar sådana åtgärder, innebärande att systembutikerna

allmänt hålles stängda på dag före sön- och helgdag och att försäljningen

av 1/3-literflaskorna upphör. Utskottet kan i dessa frågor ansluta sig till

departementschefens uppfattning. Innan restriktioner av förevarande art

införes, bör det enligt utskottets mening vara klarlagt, att något väsentligt

är att vinna därmed från nykterhetssynpunkt. Utskottet avstyrker alltså bifall

till motionen.

De föreslagna åtgärderna för att främja en övergång inom konsumtionen

till svagare drycker avser huvudsakligen maltdryckerna. Förslaget

innebär, att ett »mellanöl», som kommer att hålla 3,4—3,5 viktprocent, skall

införas. Detta Öl skall få säljas i livsmedelsbutiker men skall i övrigt följa

samma regler som det nuvarande exportölet. Återhållsamhet förordas i propositionen

beträffande inrättandet av nya systembutiker, där sprit försäljes.

Däremot skall systembolaget i begränsad omfattning inrätta butiker för

enbart Öl och vin, på försök även i mindre orter. Försök skall även göras

att sälja alkoholfria festdrycker i sådana butiker. Mellanölet och exportölet

skall få serveras på samtliga vinrestauranger och därutöver på sådana ölrestauranger,

som är typiska matställen och i fråga om allmän standard

jämbördiga med normala vinrestauranger. Slutligen föreslås, att måltidstvånget

för exportöl skall bortfalla.

Förslaget om ett mellanöl har föranlett åtskilliga motioner. De däri framställda

yrkandena kan sägas följa tre huvudlinjer. I motionerna I: 443 och

II: 546 samt I: 495 och II: 631 hemställes om avslag på propositionen i förevarande

del. I andra motioner förordas, att ett Öl med högst 3,2 viktprocent

införes. Detta Öl är avsett att ersätta såväl det i propositionen föreslagna

mellanölet som det nuvarande 2,8-procentiga ölet och skall följa samma försäljningsregler

som det sistnämnda. Yrkanden av denna innebörd framställes

i de likalydande motionerna I: 497 och II: 630 samt i huvudsak i de

''likalydande motionerna 1:499 och 11:632. En likartad ståndpunkt intas

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

i de likalydande motionerna 1:492 och 11:626. Därvid förordas emellertid

i andra hand, att mellanölet om 3,4—3,5 viktprocent i försäljningshänseende

skall behandlas som vanligt Öl. Slutligen framföres i olika motioner

förslag, som innebär att mellanölet i speciella hänseenden skall jämställas

med det 2,8-procentiga ölet. Beträffande utskänkningen förordas sådan likställighet

i de inbördes likalydande motionerna 1:498 och 11:634 samt i

motionen II: 615. I motionen II: 627 förutsättes, att mellanölet skall få

säljas genom kringföring från utkörarbilar enligt samma regler som gäller

för 2,8-procentigt Öl.

Med hänsyn till de starkt delade uppfattningar som framträtt rörande

det föreslagna mellanölet har utskottet särskilt ingående prövat denna fråga.

Utskottet vill till en början fastslå, att det föreligger fullständig enighet

om önskvärdheten av att en övergång sker från spritdrycker till svagare

drycker. De som ställer sig kritiska till förslaget har emellertid hävdat,

att åtgärder av den föreslagna innebörden inte skulle vara ägnade att åstadkomma

ett sådant resultat. Någon minskning av spritkonsumtionen skulle,

har man menat, inte uppnås. Därvid har i motionerna 1:495 och 11:631

hänvisats till att man i Frankrike under senare delen av 1800-talet haft en

parallell konsumtionsstegring beträffande samtliga slag av alkoholdrycker.

Jämförelser av denna art synes emellertid knappast bärande. Nykterhetskommitténs

undersökningar visar, att utvecklingen i Frankrike under nämnda

tid varit oenhetlig, i det att ökningen av spritkonsumtionen huvudsakligen

inträffat i de nordliga delarna av landet, medan vinkonsumtionen

trämst stegrats i de sydliga. Härtill kommer, att utvecklingen i samma land

under innevarande århundrade visar en helt annan bild: en nedåtgående

spritkonsumtion men en ökad konsumtion av svagare drycker. Självfallet

kan liknande reservationer göras mot jämförelser med andra länder. Det kan

dock förtjäna nämnas, att nykterhetstillståndet i typiska »ölländer», såsom

Danmark, England och Belgien, är bättre än i vårt land och att åtminstone

Danmark före första världskriget haft en spritkonsumtion som var större

än i Sverige.

Mot propositionsförslaget har uttalats, att åtgärder av den föreslagna karaktären

endast kan få gynnsam effekt om de förenas med prishöjningar

och restriktioner för spritens vidkommande. Såsom utskottet redan tidigare

påpekat, är emellertid den i höstas beslutade skattehöjningen på sprit, den

nu föreslagna skärpningen av utminuteringskontrollen och de nu aktuella

åtgärderna på maltdrycksområdet att se som olika led i en samlad aktion

för att tränga tillbaka brännvinsbruket. Den under innevarande budgetår

förda politiken har alltså den innebörd som man i dessa uttalanden efterlyst.

Utskottet får vidare erinra om att statsmakterna år 1954, på grundval

av det material som frambragts av 1944 års nykterhetskommitté, klart uttalat

sig för åtgärder i syfte att främja en övergång till svagare drycker. Man

gick därvid längre än nykterhetskommittén föreslagit. Utskottet får vidare

erinra om särskilda utskottets uttalande att sådana åtgärder i främsta rum
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

met borde avse maltdryckerna, då dessa torde lia de bästa förutsättningarna

att på lång sikt konkurrera med brännvinet.

Såsom departementschefen påpekat, har de åtgärder som beslöts år 1954

för att främja en övergång till svagare drycker visat sig otillräckliga. När nu

ytterligare åtgärder föreslås i denna riktning, innebär detta endast ett fullföljande

av statsmakternas intentioner av år 1954. Tillsammans med de åtgärder

som direkt tar sikte på att motverka spritkonsumtionen bör de kunna

få viss effekt, låt vara att denna till betydande del kan framträda först på

längre sikt.

Utskottet har i enlighet med det anförda kommit till den uppfattningen,

att införandet av ett mellanöl av den typ som allmänt brukas i de s. k. ölländerna

skulle kunna vara ägnat att främja en övergång inom konsumtionen

till svagare drycker och att därmed minska spritförbrukningen. Självfallet

bör dock inte ett sådant steg tagas, om det är förbundet med väsentligare

risker. I de motioner, vari avslag yrkats på propositionen i denna del, har

också hävdats att sådana risker skulle förefinnas.

Vid prövningen av denna fråga har utskottet, i likhet med departementschefen,

kunnat konstatera, att de farhågor, som man år 1954 på vissa håll

hyste mot lättnader för de svagare dryckerna inte besannats. Övergången

till butiksförsäljning av vanligt Öl och starkölets återinförande har — såsom

också konstaterats i motionerna — kunnat ske utan olägenhet.

Utskottet har även inhämtat att en undersökning av fyllerifallen i Stockholm

under första delen av mars 1957 — ett tusental — visat, att Öl eller

starköl inte i något fall uppgivits såsom huvudsaklig berusningskälla. Under

åren före motbokssystemets avskaffande angavs åter Öl som berusningskälla

i 3—4 procent av fallen. Före andra världskriget var motsvarande

siffra omkring 10. Denna jämförelse synes visa, att de med maltdryckerna

förbundna riskerna är starkt minskade. Den fria tillgången på sprit torde

härvidlag ha inneburit en avgörande förändring.

_ Vidare får utskottet erinra om de vetenskapliga rön från senare år, som

visar att berusningseffekten av alkoholhalten i Öl är mindre stark och försvinner

fortare än berusningseffekten av alkoholen i spritdrycker. Den vetenskapliga

forskningen pågår alltjämt på dessa områden. Det har emellertid

framkommit, att de ogynnsamma verkningar av ett genom blandning av

olika ölsorter åstadkommet 3,2 procentigt Öl, som redovisades i nykterhetskommitténs

betänkande, icke visat sig föreligga vid prov med ett bryggerimässigt

framställt Öl av samma styrka.

Framkomna farhågor att lättnader i tillhandahållandet av svagare drycker

skulle kunna medverka till en breddning av alkoholvanorna bekräftas inte

av den i utredningen omnämnda försöksverksamheten i Finland.

Slutligen kan erinras om att Öl — även med hög alkoholhalt — i flertalet

europeiska länder ansetts kunna säljas utan restriktioner. Detta är fallet i

Danmark. Den norska nykterhetslagstiftningen, som är förhållandevis restriktiv,

tillåter försäljning av såväl mellanöl som exportöl i livsmedelsbutiker

och från utkörarhilar. I Finland säljes dessa ölsorter av del statliga

4 liiluuuj till riksdagens protokoll 1957. ''/samt. Nr 43

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande nr i3 år 1957

alkoholbolaget och, under bolagets medverkan, av bryggerierna. Under senare

år har man i Finland medvetet eftersträvat att genom lättnader i försäljningen

av svagare alkoholdrycker främja en övergång till sådana drycker.

Den föreslagna åtgärden har, såsom framgår av propositionen, tillkommit

efter talrika yrkanden vid remissbehandlingen av utredningens förslag.

Vad här anförts har övertygat utskottet om att riskerna med ett mellanöl

av föreslagen typ bör vara förhållandevis små. Utskottet delar emellertid

departementschefens uppfattning att man inte utan vidare bör likställa ett

sådant Öl i försäljningshänseende med det vanliga 2,8 procentiga ölet. Såsom

ett alternativ kunde då förtjäna att övervägas det motionsvis framförda förslaget

att, i stället för att införa det avsedda mellanölet, höja alkoholhalten

i vanligt Öl till samma nivå som före andra världskriget, d. v. s. till 3,2 procent.

Mot detta förslag talar främst att det skulle innebära att det nuvarande

2,8 procentiga ölet skulle helt försvinna. Följden skulle alltså bli en allmän

övergång från en svagare måltidsdryck till en starkare. Detta torde däremot

inte bli följden, om man väljer propositionens linje. Bland konsumenterna

torde det finnas många, som anser det 2,8 procentiga ölet vara en lämplig

måltidsdryck. Här kan även erinras om den stora försäljningsökning som

på senare år kunnat inregistreras för det lagrade lättölet. Det bör vidare

beaktas, att det i propositionen föreslagna mellanölet kommer att bli nära

50 procent dyrare än det nuvarande klass II. Slutligen kan även de föreslagna

restriktionerna antas få viss verkan. Självfallet bör man räkna med

en viss övergång från det 2,8 procentiga ölet till mellanölet. Detta torde

emellertid komma att motvägas av en övergång från exportölet till mellanölet.

Alternativet att höja alkoholhalten i vanligt Öl från 2,8 till 3,2 viktprocent

synes därför inte böra tillstyrkas.

Av de här redovisade skälen har utskottet funnit sig böra förorda, att ett

försök nu göres att i enlighet med departementschefens förslag införa ett

mellanöl om högst 3,6 viktprocent. Skulle det visa sig att detta försök inte

slår väl ut, får självfallet övervägas att beträda andra vägar.

Såsom redan antytts anser utskottet, att mellanölet inte bör få säljas

under samma fria former som Öl av klass II. Den avvägning som härvidlag

gjorts i propositionen finner utskottet lämplig. Utskänkningen på ölkaféer

och kringföring på utkörarbilar är, såsom konstaterades år 1954, förbundna

med särskilda problem ur nykterhetssynpunkt och bör därför inte tillåtas.

Utskottet kan alltså inte biträda de motionsförslag som går ut på att i dessa

hänseenden åstadkomma jämställdhet med vanligt Öl. Utsändning från

bryggeri bör, såsom förutsatts i propositionen, endast få ske på systembolagets

order. Avhämtningsförsäljning i livsmedelsbutiker har däremot i fråga

om det vanliga ölet visat sig kunna utan olägenheter genomföras över nästan

hela landet. Då den avsedda effekten — konkurrensen med brännvinet

— knappast skulle kunna nås, om försäljningen av mellanölet begränsades

till systemaffärerna, bör därför i fråga om avhämtningsförsäljning mellanölet

i princip jämställas med vanligt Öl. Länsstyrelserna bör emellertid, så
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

51

som föreslagits i propositionen, i förekommande fall efter samråd med kommuner

och länsnykterhetsnämnder, pröva om innehavare av avhämtningsrättigheter

lämpligen bör få tillhandahålla även det nya ölet.

Utskottets här redovisade ståndpunktstagande innebär, att utskottet, med

avstyrkande av motionerna, biträder departementschefens förslag om ett

mellanöl av högst 3,6 viktprocent.

De övriga förslag som departementschefen framlagt i syfte att främja eu

övergång till svagare drycker har inte föranlett några motionsyrkanden. Förslagen

har allmänt tillstyrkts vid remissbehandlingen av utredningens betänkande.

Utskottet har vid sin granskning av förslagen funnit dem väl avvägda

och kan därför biträda dem.

I fråga om förtärings- och förvaring sförbuden innebär

departementschefens förslag, utöver en teknisk jämkning, att personalmatsalar

skall undantagas från förbuden. Det skall ankomma på företagen

och arbetstagarorganisationerna att tillse att olämplig rusdrycksförtäring

inte äger rum i sådana lokaler. Länsstyrelsen skall dock ha möjlighet att inskrida

vid missförhållanden med verkan att rusdrycksförtäring förbjudes.

Utskottet har inte någon erinran mot förslagen i här behandlade delar.

De nuvarande inskränkningarna i alkoholreklamen skall enligt propositionen

i huvudsak avskaffas. Möjlighet skall dock bibehållas att inskrida

mot uppenbart olämplig reklam. I de likalvdande motionerna 1:496 och

11:635 har yrkats avslag på propositionen i denna del. Enligt utskottets

mening har erfarenheterna givit vid handen, att reklaminskränkningarna

i fortsättningen knappast skulle kunna få sådan betydelse att de med dessa

inskränkningar förbundna olägenheterna uppväges. Utskottet vill därför

inte motsätta sig departementschefens förslag. Emellertid är utskottet

medvetet om att en ohämmad reklam för rusdrycker kan innebära avsevärda

olägenheter. Därför betraktar utskottet borttagandet av inskränkningarna

som en försöksanordning, som bör omprövas om den inte skulle slå

väl ut. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionerna.

Mot de övriga förslag som framlagts genom propositionen nr 143

har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottet skall till slut i detta sammanhang till behandling uppta de likalydande

motionerna I: 314 och II: 385, som vid riksdagens början väckts

i c i d e r f rå g a n. Till stöd för motionärernas förslag har åberopats, att införandet

av en alkoholhaltig ciderdryck skulle vara ägnat att främja en

övergång inom konsumtionen till svagare drycker. Det hävdas också att eu

sådan åtgärd skulle kunna vara till gagn för fruktodlingen.

Ehuru utskottet är medvetet om alt svårigheter kan föreligga för fruktodlingen,

måste utskottet bedöma den föreliggande frågan uteslutande från

nykterhetspolitiska synpunkter. Såvitt är känt torde man i och för sig knappast

behöva befara, att eu ciderdryck i nämnvärd utsträckning skulle kunna

bli berusningskälla. Det är inte heller uteslutet att en sådan dryck skulle

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

kunna få viss betydelse för en övergång till svagare drycker. Emellertid

skulle motionärernas förslag innebära att marknaden tillfördes en ny lätttillgänglig

alkoholdryck, som skulle kunna konkurrera med läskedryckerna,

och därmed något öka den totala alkoholkonsumtionen. Den kunde befaras

bli särskilt begärlig för ungdomen. Konsekvenser av denna art synes inte

böra accepteras i dagens svåra nykterhetspolitiska situation. Utskottet kan

därför inte under nuvarande förhållanden tillstyrka bifall till motionerna.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I) att riksdagen måtte, med bifall till Ivungl. Maj :ts förevarande

propositioner nr 94 och 143,

A) godkänna av föredragande departementschefen i proposition

nr 94 förordade grunder för de ekonomiska villkoren

för utskänkning av rusdrycker;

B) antaga de vid propositionen nr 94 fogade förslagen till

1) förordning angående skatt å spritdrycker och vin;

2) förordning om ändring i förordningen den 15 december

1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker; samt

3) förordning om ändrad lydelse av 9 § förordningen den

22 december 1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker;

C) antaga de vid propositionen nr 143 fogade förslagen

till

1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 521);

2) förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 522);

3) förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen

den 25 februari 1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria

drycker; samt

4) lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579)

om nykterhetsvård;

D) besluta att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall från och med den 1

juli 1957 hava den i propositionen nr 94 föreslagna lydelsen;

ävensom

E) medgiva, att den i avlöningsstaten för kontrollstyrelsen

upptagna anslagsposten till Avlöningar till icke-ordinarie

personal må överskridas till bestridande av de kontrollkostnader,

som betingas av vad i propositionen nr 94

förordats;

II) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 314 av fru Svenson och

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

53

herr Yngve Nilsson samt II: 385 av herr Nilsson i Bästekille

in. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:438 av herrar Sveningsson

och Ivar Johansson samt II: 547 av herr Braconier

in. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 439 av herr Sveningsson

in. fl. och II: 548 av herr Braconier in. fl.,

4) de likalydande motionerna 1:440 av herr Bengtson

in. fl. och II: 545 av herr Engkvist in. fl.,

5) de likalydande motionerna 1:441 av herr Nord och

II: 544 av herr Hamrin i Jönköping,

6) de likalydande motionerna I: 442 av herr Ahlkvist

in. fl. och II: 549 av herr Gezelius m. fl.,

7) de likalydande motionerna 1:443 av herr Bengtson

in. fl. och II: 546 av herr Engkvist in. fl.,

8) de likalydande motionerna I: 492 av herrar Kriigel och

Grym samt II: 626 av herrar Petterson i Degerfors och

Persson i Appuna,

9) de likalydande motionerna 1:495 av herr Englund

in. fl. och II: 631 av herr Engkvist m. fl.,

10) de likalydande motionerna 1:496 av herr Erik Svedberg

in. fl. och II: 635 av herr Hamrin i Jönköping in. fl.,

11) de likalydande motionerna I: 497 av herr Gustaf Andersson

och II: 630 av herr Ståhl,

12) de likalydande motionerna 1:498 av herr Svärd och

II: 634 av fröken Wallerius,

13) de likalydande motionerna I: 499 av fru Gärde Widemar

in. fl. samt II: 632 av herrar Kristenson i Göteborg

och Johansson i Norrköping,

14) motionen II: 550 av herrar Nilsson i Göteborg och Kristenson

i Göteborg,

15) motionen 11:615 av herrar Senander och Johansson

i Stockholm,

16) motionen 11:627 av herr Hallén, ävensom

17) motionen 11:633 av herrar Nelander och Hamrin i

Jönköping,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 2 maj 1957

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

Närvarande:

Beträffande propositionen nr 94, utom såvitt avser starkölsfrågan:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Spetz, Eriksson, Rune

Johansson*, Niklasson*, Erik Jansson, Kronstrand, Wärnberg och Bengtson;

samt

från andra kammaren: herrar Kollberg, Sundström*, Brandt, Gustafson

i Göteborg, Kärrlander, Vigelsbo*, Christenson i Malmö, Engkvist, Nilsson

i Bästekille och fru Holmqvist.

Beträffande propositionen nr 143 och propositionen nr 94, såvitt densamma

avser stat kölsfrågan:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Spetz, Eriksson, Gustaf Elofsson*,

Snygg, Rune Johansson*, Erik Jansson, Kronstrand, Yngve Nilsson

och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Sundström*, Brandt, Kärrlander, Strandh*,

Christenson i Malmö, Engkvist, Nilsson i Bästekille, Anderson i Sundsvall,

Jansson i Aspeboda och fru Holmqvist.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Spetz, Kronstrand, Bengtson, Engkvist, Anderson i Sundsvall

och Jansson i Aspeboda, vilka

dels ansett

a) att den del av utskottets yttrande, som avser starkölsfrågan

och som börjar å s. 48 med orden »Utskottet vill» och slutar å s. 51 med

orden »högst 3,6 viktprocent», bort ha följande lydelse:

Utskottet vill till en början fastslå, att det föreligger fullständig enighet

om önskvärdheten av att en övergång sker från spritdrycker till svagare

drycker. Enligt utskottets mening kan man emellertid knappast förvänta sig

att en sådan utveckling skall kunna främjas genom de nu föreslagna åtgärderna.

Utskottet kan sålunda icke finna att några bärande skäl förebragts

för den förhoppningen att det nya mellanölet i någon nämnvärd mån vid

konsumtionsvalet skall ersätta spritdryckerna. Det synes tvärtom finnas

grundad anledning antaga att den nya drycken kommer att förtäras i samband

med och icke i stället för spritdrycker. Dessutom måste man befara att

den kommer att till en icke oväsentlig del undantränga det nuvarande 2,8- procentiga ölet som måltidsdryck. Särskilt måste härvid beaktas att priset

på mellanölet avses bli relativt lågt och att det genom försäljningen i livsmedelsaffärer

kommer att vara mycket lättillgängligt. Genom de nu berörda

omständigheterna föreligger betydande risk för att det nya ölet skall komma

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

att medverka till en breddning av alkoholkonsumtionen snarare än att främja

en övergång från starkare till svagare drycker. Utskottet kan därför icke

tillstyrka bifall till propositionsförslaget i förevarande del. Under alla on»- ständigheter bör man enligt utskottets mening icke i nuvarande ytterst bekymmersamma

nykterhetsläge öka sortimentet av lättillgängliga alkoholdrycker

så länge man på grundval av närmare utredningar i frågan icke kan

vara övertygad om att åtgärden verkligen har en positiv nykterhetsfrämjande

effekt.

b) att den del av utskottets yttrande å s. 51, som avser alkoholreklam

e n och som börjar å rad 22 uppifrån med orden »Enligt utskottets» och å

rad 14 nedifrån slutar med orden »besvarat motionerna», bort ha följande

lydelse.

Enligt utskottets mening måste all reklam ha till syfte att öka omsättningen,

varför det måste vara nykterhetspolitiskt olämpligt att slopa de inskränkningar

för alkoholreklamen som f. n. finnes. Utskottet anser att de

olägenheter som är förknippade med ifrågavarande reklaminskränkningar

ej är av sådan betydelse, att de motiverar den aktivisering av försäljningen,

med åtföljande försämring av nykterhetstillståndet, som måste bli följden

av inskränkningarnas upphävande.

Med det anförda anser sig utskottet, med avslag å propositionen vad berör

denna del, böra tillstyrka bifall till motionerna I: 496 och II: 635.

dels ock — i anledning av de likalydande motionerna 1: 443 av herr Bengtson

m. fl. och II: 546 av herr Engkvist m. fl., de likalydande motionerna I:

495 av herr Englund in. fl. och II: 631 av herr Engkvist in. fl., ävensom de

likalydande motionerna 1:496 av herr Erik Svedberg m. fl. och 11:635 av

herr Hamrin i Jönköping in. fl. — under punkterna I B 2), I C 1) och I D)

hemställt,

I) att riksdagen måtte,

B 2) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 15 § förordningen den 15 december 1939

(nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

Härigenom förordnas, att 15 § förordningen den 15 december 1939 angående

tillverkning och beskattning av maltdrycker1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

15 §.

Öl och starköl må icke utlämnas från bryggeri annorledes än på slutna

kärl, vilka av kontrollstyrelsen godkänts eller ock med avseende å rymden

blivit märkta på sätt i 14 § lagen om mått och vikt sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957.

1 Senaste lydelse se 1954: 525.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

C) antaga det vid propositionen nr 143 fogade förslaget

till

1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 521) med följande ändringar,

nämligen

dels att förslagen till ändrad lydelse av 9 § 3 mom., 10 §,

12 § 3 mom. och 69 § utgår,

dels att förslaget till 13 a § utgår,

dels ock att ingressen, 41 § och ikraftträdandebestämmelserna

erhåller följande såsom reservanternas förslag beteck
-

nade lydelse

Utskottets förslag

Härigenom förordnas, att 5 §, 9 §

3 mom., 10 §, 12 § 3 mom., 14 och

15 §§, 17—20 §§, 29, 30 och 37 §§,

40 § 3 mom., 41 §, 46 § 2 inom., 47 §

2 mom., 52 § 1 inom., 54, 56, 62, 69

och 79 §§, SO § 1 och 4 inom., 81, 84,

87 och 89 §§ samt 90 § 1 inom. rusdrycksförsäljningsförordningen

den

26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives samt att i

samma förordning skola införas två

nya paragrafer, betecknade 13 a §

och 41 a §, av nedan angiven lydelse.

41 §.

Beträffande överlåtelse-----

Är ej fråga om trafikutskänkning,

följer med sådan överlåtelse skyldighet

för rättighetsinnehavaren att hos

detaljhandelsbolaget inköpa alla för

rörelsen erforderliga rusdrycker,

utom starköl, hänförligt till grupp A.

överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning

medför skyldighet att, med

nyss angivet undantag, hos bolaget

inköpa sådana rusdrycker, som äro

avsedda för utskänkning i restaurangvagn

samt på fartyg och luftfartyg

vid färd mellan svenska hamnar

och svenska flygplatser.

Vid överlåtelse skall bolaget, med

iakttagande av de föreskrifter kontrollstyrelsen

utfärdar, meddela be
-

Reservanternas förslag

Härigenom förordnas, att 5, 14 och

15 §§, 17—20 §§, 29, 30 och 37 §§,

40 § 3 inom., 41 §, 46 § 2 inom., 47 §

2 inom., 52 § 1 inom., 54, 56, 62 och

79 §§, 80 § 1 och 4 inom., 81, 84, 87

och 89 §§ samt 90 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen

den

26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives samt att

i samma förordning skall införas en

ny paragraf, betecknad 41 a §, av nedan

angiven lydelse.

41 §.

--avtal upprättas.

Är ej fråga om trafikutskänkning,

följer med sådan överlåtelse skyldighet

för rättighetsinnehavaren att hos

detalj handelsbolaget inköpa alla för

rörelsen erforderliga rusdrycker.

Överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning

medför skyldighet att hos

bolaget inköpa sådana rusdrycker,

som äro avsedda för utskänkning i

restaurangvagn samt på fartyg och

luftfartyg vid färd mellan svenska

hamnar och svenska flygplatser.

Vid överlåtelse skall bolaget, med

iakttagande av de föreskrifter kontrollstyrelsen

utfärdar, meddela be
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Bevillningsutskottets betänkande nr ''i3 är 195/

Utskottets förslag

stämmelser rörande prissättning på

ntskänkta spritdrycker och starköl,

som är hänförligt till grupp B, så ock

rörande vad därmed äger samband.

Denna förordning skall, såvitt angår

40, 41 och 41a §§, träda i kraft

den 1 oktober 1957 samt i övrigt den

1 juli 1957; dock att förordningens

bestämmelser skola gälla redan före

ikraftträdandet i avseende å åtgärder,

som erfordras för tillämpningen

därefter.

Rätt till utskänkning, som den 1

juli 1957 avser enbart vin, skall därefter

avse vin och starköl.

Utan hinder av vad i 13 a § stadgas

må länsstyrelsen före den 1 januari

1958 förklara, att tillstånd, som före

den 1 juli 1957 meddelats att bedriva

avhämtningsförsäljning av Öl, icke

skall inbegripa försäljning av starköl.

Äldre bestämmelser skola alltjämt

äga tillämpning med avseende å förhållanden,

som äro hänförliga till tiden

före förordningens ikraftträdande.

Reservanternas förslag

stämmelser rörande prissättning på

utskänkta spritdrycker och starköl,

så ock rörande vad därmed äger samband.

Denna förordning skall, såvitt angår

40, 41 och 41 a §§, träda i kraft

den 1 oktober 1957 samt i övrigt den

1 juli 1957; dock att förordningens

bestämmelser skola gälla redan före

ikraftträdandet i avseende å åtgärder,

som erfordras för tillämpningen

därefter.

Rätt till utskänkning, som den 1

juli 1957 avser enbart vin, skall därefter

avse vin och starköl.

Äldre bestämmelser skola alltjämt

äga tillämpning med avseende å förhållanden,

som äro hänförliga till tiden

före förordningens ikraftträdande.

D) avslå det i propositionen nr 94 framlagda förslaget om

ändrad lydelse av den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) fogade tulltaxan.

II) av herrar Spetz, Kronstrand, Wärnberg, Bengtson, Gustafson i Goleborg,

Vigelsbo och Engkvist, vilka

dels ansett

a) att den del av utskottets yttrande som å s. 39 börjar med orden »Utskottet

får» och å s. 40 slutar med orden »obehörigen undanskjutes» bort ha

följande lydelse:

Utskottet får till en början i likhet med departementschefen understryka

att en bedömning av förslagen rörande de framtida ekonomiska villkoren

för utskänkningen av rusdrycker främst måste ske från nyktcrhctspolitiska

utgångspunkter. Härvidlag kan visserligen konstateras, att utskänkningens

betydelse ur nykterhetssynpunkt minskat efter den l oktober 1955, såtill
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

85

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

vida som det ur nykterhetssynpunkt mera ömtåliga klientelet bland restauranggästerna

numera till stor del bortfallit. Den på grund härav skedda

förändringen i avseende på restaurangernas kundkrets har emellertid i

själva verket varit en naturlig och från början förutsedd konsekvens av

den reformerade försälj ningslagstiftningen. Vad som har skett är, att den

för vissa restauranger mer eller mindre förmånliga faktor som ransoneringssystemet

inom utminuteringen inneburit bortfallit.

Enligt utskottets mening är den antydda strukturförändringen inom restaurangnäringen

icke av sådan art att den kan påverka det principiella ställningstagandet

till de föreliggande frågorna. Restaurangernas utskänkning

av rusdrycker måste nämligen alltfort anses ha ett väsentligt inflytande på

det allmänna nykterhetsläget. Att börja med kan konstateras, att den nu

inträffade minskningen av utskänkningsvolvmen av spritdrycker uppkommit

efter en kontinuerlig och till sin storlek betydande ökning i omsättningen

undei tiden sedan 1937 års riksdagsbeslut fattades rörande vinstavvecklingen.

Den utskänkta volymen ligger trots minskningen nu inte lägre än

år 1937. Utvecklingen efter den 1 oktober 1955 har sålunda icke inneburit

att någon anmärkningsvärt låg nivå uppnåtts. Man kan vidare icke bortse

fi an att de restauranger, som erhållit rätt till utskänkning av spritdrycker

och självfallet i synnerhet de som får utskänka sprit spelar en betydande

roll i avseende på alkoholvanornas uppkomst och utformning. Den allmänna

erfarenhet som föreligger i sådant hänseende kan i varje fall icke avvisas,

utan att närmare undersökningar har kunnat påvisa att denna är

missvisande. För övrigt bör i förevarande sammanhang ihågkommas att

spritrestaurangernas betydelse accentueras genom den särskilda ekonomiska

förmån som utskänkningsrättigheten innebär och som gör det möjligt för

dessa företag att erbjuda en bättre service och en högre standard i allmänhet

än andra företag och därigenom kunna locka till sig gäster, som egentligen

icke har för avsikt att förtära rusdrycker. Det synes också — såsom

även departementschefen framhållit — uppenbart att restaurangernas betydelse

i berörda hänseende torde komma att öka på längre sikt till följd av

den stigande levnadsstandarden och att utskänkningen, i den mån det visar

sig möjligt att slopa måltidstvånget, kommer att kräva ökad uppmärksamhet.

Vad nu anförts innebär att utskottet icke helt kan ansluta sig till den

principiella uppfattning som kommit till uttryck i propositionen. Utskänkningen

måste enligt utskottets uppfattning tillmätas en större betydelse när

det gäller utformningen av de nykterhetspolitiska åtgärderna än som kommit

till uttryck i propositionen. Utskottet anser sig därför i vissa väsentliga

hänseenden böra inta en mera restriktiv ståndpunkt när det gäller utskänkningens

ekonomiska villkor.

b) att den del av utskottets yttrande, som å s. 41 börjar med orden »Enligt

utskottets» och slutar med orden »förevarande del», bort ha följande lydelse:

Såsom av det föregående framgått kan utskottet inte ansluta sig till den

uppfattning om utskänkningens betydelse ur nykterhetssynpunkt som kom
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957 59

mit till uttryck i propositionen. De härvid anförda synpunkterna får särskild

vikt när det gäller utskänkningsskatten och därmed restaurangernas

prissättning på spritdrycker. Enligt utskottets mening kan det icke anses

tillrådligt att i nuvarande bekymmersamma nykterhetsläge sänka priset på

den utskänkta spriten genom lättnader i utskänkningsskatten. En sådan åtgärd

måste nämligen ofrånkomligen leda till en ökning i den totala alkoholkonsumtionen.

Att farhågorna för en ökad utskänkningsvolym utgör en allvarlig

invändning mot en sänkning av utskänkningspriserna har även departementschefen

framhållit. Han anser emellertid att det finns grund att

antaga att en sådan ökning i huvudsak skulle motsvaras av en minskning

i utminuteringen. Utskottet kan icke dela denna uppfattning. Någon nämnvärd

överföring av konsumtionen från utminuteringen till utskänkningen

kan sålunda enligt utskottets mening inte förväntas genom de i propositionen

föreslagna åtgärderna. Redan de betydande utgifter för måltid, som ett

restaurangbesök för med sig, synes utgöra ett tillräckligt hinder härför. En

stor del av konsumtionen av utminuterad sprit torde för övrigt ske i sådana

former att vederbörande konsumenter icke gärna kan tänkas vara \ illiga att

underkasta sig den kontroll och de hänsyn som maste iakttagas på restaurangerna.

Utskottet vill också slutligen erinra om att den minskning i den

enskilde restaurangbesökarens utgifter, som ett genomförande av propositionsförslaget

skulle innebära, är ytterst obetydlig, medan för statsverkets

del skulle uppkomma ett avsevärt totalt inkomstbortfall. Även en mindre

del av ifrågavarande belopp skulle — om den användes för nykterhetsvårdande

ändamål eller för forskning eller upplysning i alkoholfrågan — betyda

väsentligt förbättrade förutsättningar för den nödvändiga upprustningen

inom dessa områden.

c) att den del av utskottets yttrande, som å s. 42 börjar med orden »Utskottet

vill» och å s. 43 slutar med orden »väckta motionerna», bort ha följande

lydelse:

Det närmare fastställandet av ersättningsbeloppens storlek måste självfallet

utgöra en avvägning mellan de nykterhetspolitiska kraven och önskvärdheten

av en tillfredsställande ekonomisk gottgörelse åt restauratörerna, även

om en sådan avvägning icke kan vara annat än resultatet av väsentligen

skönsmässiga bedömningar. Utskänkningsvinstkommitténs förslag inncbai

att restauratörernas ersättning skulle bestämmas till ett belopp motsvarande

12 procent av det utskänkningsvärde på spritdryckerna som förelåg den 1

oktober 1956. Vid sitt ställningstagande tog kommittén hänsyn till att utskänkningsrättigheterna

i sig själva normalt medförde vissa indirekta ekonomiska

fördelar och afl detta s. k. monopolvärde i betydande utstiäckning

kvarstod även efter den 1 oktober 1955. I övrigt hade kommitténs eisättningsförslag

beräknats så att ersättning inte skulle erhållas för den del av

företagens samkostnader som belöper på spritutskänkningen. Icke heller säikostnaderna

för hovmästare ansågs höra tas i betraktande, eftersom dessa

kostnader intimt hänger samman med utskänkningsrättigheternas monopol
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

\ärde. Propositionsförslaget utgår i stort sett från samma utgångspunkter

som kommittén. Departementschefen har emellertid ansett det motiverat att

höja ersättningen till 15 procent av det utskänkningspris, som i propositionen

förordats skola gälla fr. o. in. den 1 oktober 1957. Såsom skäl härför

har anförts, att utskänkningsrättigheternas ekonomiska värde numera är

lagre an kommittén antagit. En ytterligare anledning att inte tillmäta ersättningen

för snävt har ansetts ligga däri att restauratörerna på andra

'' timslag måste övervältra de kostnader för spritutskänkningen som inte blir

täckta. Att så sker, exempelvis beträffande svagare alkoholdrycker och alkoholfria

drycker, synes enligt departementschefen i och för sig inte vara av

något intresse ur nykterhetssynpunkt. Departementschefen har dessutom

mte kunnat biträda kommitténs uppfattning att kostnaden för hovmästare

bör undantas vid ersättningens bestämmande.

Utskottet kan för sin del icke dela departementschefens uppfattning om

att utskänkningsrättigheternas monopolvärde numera blivit så obetydligt

att hänsyn härtill icke bör lagas vid ersättningens fastställande. Utan att

närmare ingå på delta spörsmål vill utskottet endast erinra om att spritrestaurangerna

har en starkare ekonomisk ställning i förhållande till andra

företag redan på grund av det genom rusdryckerna större varusortimentet

och den därigenom förbättrade möjligheten att locka till sig kunder. Detta

förhållande blir särskilt accentuerat genom det vid tillståndsgivningen starkt

begränsade antalet utskänkningsrättigheter. De villkor, under ''lika den

alkoholfria restaurangrörelsen fortfarande lever, gör det uppenbart, att

spritrestaurangerna åtnjuter en särskilt förmånlig ställning. I enlighet med

vad nu anförts finner utskottet att utskänkningsrättigheterna alltjämt balett

betydande ekonomiskt värde för innehavarna och att vederbörlig hänsyn

härtill måste tagas vid avvägningen av ersättningens storlek. I likhet

med utskänkningsvinstkommittén kan utskottet vidare inte finna skäl alt

avlöning till hovmästare bör inräknas i de kostnader som skall täckas av ersättningen.

Bland annat bör i detta sammanhang beaktas att hovmästarens

väsentliga uppgift i praktiken är att fungera som arbetsledare och organisatör

och endast i mindre grad vara övervakare av utskänkningen. Med den

angivna utgångspunkten finner utskottet en ersättning motsvarande 12

procent av utskänkningspriset den 1 oktober 1956 vara fullt tillräcklig för

tillgodoseende av restaurangnäringens anspråk på särskild ersättning för

spritutskänkningen. Utskottet vill härvid erinra om att restauratörerna utö\ei

denna ersättning också har andra inkomster av utskänkningen genom

det s. k. övermålet och de inte obetydliga belopp, som på grund av prissätlningsreglerna

inflyter i form av avrundningsvinst.

Vad slutligen beträffar den speciella ersättningsgränsen finner utskottet

inte att tillräckliga skäl anförts i propositionen för en höjning från av utskänkningsvinstkommittén

föreslagna 30 procent till 35 procent. Anmärkas må

endast, att siffran 30 procent i stort sett torde motsvara den genomsnittliga

spritdrycksandelen av omsättningen av berörda varuslag.

d) att den del av utskottets yttrande, som å s. 44 börjar med orden »I

vad» och slutar med orden »av starköl», bort ha följande lydelse:

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957 61

I vad avser det nu förekommande exportölet med en alkoholhalt

om 4,5 viktprocent föreslås i propositionen fortsatt reglering av utskänkningspriset

i huvudsaklig anslutning till gällande ordning. Mot detta förslag

föreligger från utskottets sida inte anledning till erinran.

dels ock — i anledning av de likalydande motionerna 1: 440 av herr

Bengtson in. fl. och II: 545 av herr Engkvist m. fl. — under punkterna I A

och I B 1) hemställt

I) att riksdagen måtte,

A) godkänna av föredragande departementschefen i proposition

nr 94 förordade grunder för de ekonomiska villkoren

för utskänkning av rusdrycker, med de ändringar som

föranleds av vad ovan anförts;

B) 1) antaga det vid propositionen nr 94 fogade förslaget

till förordning angående skatt å spritdrycker och vin

med den ändring av 5 § som framgår av nedan angivna såsom

reservanternas förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag

5 §.

Den å vilken rätt till utskänkning

av spritdrycker överlåtits (utskänkningsinnehavare)

skall för utskänkta

spritdrycker erlägga utskänkningsskatt

med belopp, motsvarande 25

procent av utskänkningsvärdet.

Reservanternas förslag

5 §•

Den å vilken rätt till utskänkning

av spritdrycker överlåtits (utskänkningsinnehavare)

skall för utskänkta

spritdrycker erlägga utskänkningsskatt

med belopp, motsvarande 33 1/3

procent av utskänkningsvärdet.

III) av herr Snggg, som

.. c[eis _ i likhet med reservanterna i reservation I — ansett,

att den del av utskottets yttrande, som avser starkölsfrågan och

som börjar å s. 48 med orden »Utskottet vill» och slutar å s. 51 med orden

»högst 3,6 viktprocent», bort ha följande lydelse:

Utskottet vill ----(= reservation I s. 54 rad 14 nedifrån—s. 55 rad

8 uppifrån)---nykterhetsfrämjande effekt;

dels ock — i anledning av de likalydande motionerna I: 443 av herr Bengtson

m. fl. och 11:546 av herr Engkvist in. fl. samt de likalydande motionerna

I: 495 av herr Englund in. fl. och II: 631 av herr Engkvist in. fl. —under

punkterna I B 2), I C 1) och I D) hemställt,

I) att riksdagen måtte

B 2) antaga följande

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 15 § förordningen den 15 december 1939

(nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

Härigenom förordnas —--- (= reservation I s. 55 rad 8—rad 1 nedifrån)

---juli 1957.

C) antaga det vid propositionen nr 143 fogade förslaget till

1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 521) med följande ändringar,

nämligen

dels att förslagen till ändrad lydelse av 9 § 3 mom., 10 §

och 12 § 3 mom. utgår,

dels att förslaget till 13 a § utgår,

dels att 41 § och ikraftträdandebestämmelserna erhåller

den i reservation I såsom reservanternas förslag betecknade

lydelsen,

dels ock att ingressen erhåller följande såsom reservantens

förslag betecknade lydelse

Utskottets förslag

Härigenom förordnas, att 5 §, 9 §

3 mom., 10 §, 12 § 3 mom., 14 och

15 §§, 17—20 §§, 29, 30 och 37 §§,

40 § 3 mom., 41 §, 46 § 2 mom., 47 §

2 mom., 52 § 1 mom., 54, 56, 62, 69

och 79 §§, 80 § 1 och 4 mom., 81, 84,

87 och 89 §§ samt 90 § 1 mom. rusdrycksförsäl

j ningsf örordningen den

26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives samt att i

samma förordning skola införas två

nya paragrafer, betecknade 13 a §

och 41 a §, av nedan angiven lydelse.

Reservantens förslag

Härigenom förordnas, att 5, 14 och

15 §§, 17—20 §§, 29, 30 och 37 §§,

40 § 3 mom., 41 §, 46 § 2 mom., 47 §

2 mom., 52 § 1 mom., 54, 56, 62, 69

och 79 §§, 80 § 1 och 4 mom., 81, 84,

87 och 89 §§ samt 90 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen

den

26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives samt att

i samma förordning skall införas en

ny paragraf, betecknad 41 a §, av nedan

angiven lydelse.

D) avslå det i propositionen nr 94 framlagda förslaget om

ändrad lydelse av den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) fogade tulltaxan.

IV) av herr Christenson i Malmö, som anfört följande:

År 1954 uttalade statsmakterna sig klart för åtgärder i syfte att främja

en övergång till alkoholsvagare drycker. Denna nykterhetspolitiska utveckling

torde i sin mån kunna uppnås med en modifierad maltdryckslagstift
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1957

63

ning. Därför borde, i varje fall försöksvis, en dylik modifiering prövas, vilket

skulle ske enligt följande.

På grund av krisförhållanden sänktes IDél viktprocenten för Öl från 3,2

till 2,8 procent. Införandet på marknaden av det tidigare 3,2-procentiga ölet

synes därför nu vara motiverat. En sänkning av skatten för 2,8 procentiga

ölet från 42 öre till 36 öre per liter bör därför vidtagas. För det förordade

3,2 procentölet föreslås en beskattning av 63 öre per liter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag,

att riksdagen måtte antaga det vid propositionen nr 94

fogade förslaget till förordning om ändring i förordningen den

15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker med de ändringar av 3 och 13 §§,

som framgår av följande såsom reservantens förslag betecknade

lydelse.

Utskottets förslag Reservantens förslag

3 §. 3 §.

Maltdrycker indelas-------och grupper.

Första klassen — -----viktprocent (lättöl).

Andra klassen------ — viktprocent (Öl).

Tredje klassen-------viktprocent (starköl).

Starköl, vars alkoholhalt icke överstiger

tre och sex tiondels viktprocent,

liänföres till grupp A.

Starköl, vars alkoholhalt överstiger

tre och sex tiondels viktprocent,

liänföres till grupp B.

13 §.

Skatten utgår med fyrtiotvå öre för

liter Öl, åttiofyra öre för liter starköl,

hänförligt till grupp A, samt en

krona trettiofem öre för liter stark
-

Starköl, vars alkoholhalt icke överstiger

tre och två tiondels viktprocent,

hänföres till grupp A (mellanöl).

Starköl, vars alkoholhalt överstiger

tre och två tiondels viktprocent, hänföres

till grupp B.

13 §.

Skatten utgår med trettiosex öre

för liter Öl, sextiotre öre för liter

starköl, hänförligt till grupp A, samt

en krona trettiofem öre för liter

starköl, hänförligt till grupp B.

Öl, hänförligt till grupp B.

Vid varje-------eller starkölsbryggeri.

Kontrollstyrelsen må------bryggeri igångsatts.

V) av herr Bengtson såvitt angår frågan om utminutering av rusdrycker

å dag före sön- och helgdagar.

VI) av herrar Eriksson, Gustaf Elofsson, Yngve Nilsson, Strandh och Nilsson

i Bästekille.

670739 Stockholm 1957. Isaac Mareus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen dem 11 juni 1943 s. 4 i texten