Betänkande i anledning av väckta motioner om upphävande av varuskatten å gräddglass.
1957-11-28 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1957:50, Betänkande i anledning av väckta motioner om upphävande av varuskatten å gräddglass.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1957
1
Nr 50
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om upphävande av varuskatten å gräddglass.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 43 av herr Franzén m. fl. samt II: 47 av herrar Börjesson
och Svensson i Stenkyrka har hemställts, att riksdagen måtte besluta att varuskatt
på gräddglass icke vidare skall uttagas.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 43.
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 46 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat att uppskjuta behandlingen av förenämnda motioner
till höstsessionen.
Enligt 1 § förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt skall för
vara, som är upptagen i en vid förordningen fogad förteckning, erläggas
varuskatt, där varan tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu eller för
vidare bearbetning eller ock införes till riket. I nämnda förteckning är upptagna
choklad- och konfityrvaror samt kemisk-tekniska preparat i den mån
de är att hänföra till vissa angivna varugrupper. I fråga om gruppen chokladoch
konfityrvaror kan beskattningen sägas väsentligen omfatta sötsaker och
glass samt pulver och tabletter för beredning av läskedrycker.
Bestämmelserna i förordningen om varuskatt är icke tillämpliga å bl. a.
glasspulver eller färdigställda, för hushåll, restauranger eller matserveringar
avsedda efterrätter, helt eller delvis bestående av glass.
Skatten skall utgå med viss procent av varans beskattningsvärde. Det
procenttal, som är angivet i den förenämnda varuförteckningen, utgör för
choklad- och konfityrvaror 65 procent.
Enligt 3 § varuskatteförordningen är en varas beskattningsvärde i regel
lika med det lägsta pris, som den skattskyldige betingar sig vid försäljning
av varan i större poster till återförsäljare, varuskatten icke inberäknad
i priset.
Frågan om upphävande av varuskatten för glass har tidigare varit föremål
för riksdagens behandling, nämligen åren 1953, 1954 och 1956, i anledning
av väckta motioner i ämnet. Motionerna vid 1953 års riksdag syftade
till att s. k. gräddglass skulle vara undantagen från varubeskattning, vilket
1 Dihang till riksdagens protokoll 1957. 7 samt. Nr 50
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1957
emellertid av kontrolltekniska skäl icke kunde ernås annorledes än genom
att beskattningen av all glass upphävdes. Motionerna behandlades av 1953
års bevillningsutskott, som i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 41
avstyrkte motionerna under hänvisning till pågående utredning om den indirekta
beskattningen genom 1952 års kommitté för indirekta skatter.
I motioner vid 195å års riksdag anfördes bl. a. att frågan om skattefrihet
för glass vore en fråga dels om ett inhemskt livsmedel skulle betraktas som
en lyxvara och dels om en mejeriprodukt skulle vara föremål för avsättningshämmande
beskattning. Fragan om skattefrihet borde därför avgöras
utan att 1952 års skattekommittés förslag avvaktades. I betänkande nr 21
avstyrkte bevillningsutskottet motionerna och anförde bl. a., att det icke
borde ifrågakomma, att riksdagen utan att avvakta förslag från 1952 års
kommitté för indirekta skatter toge ståndpunkt i frågan att slopa beskattningen
av ett varuslag, som varit underkastat beskattning, sedan varuskatten
infördes år 1941. I enlighet med utskottets hemställan föranledde motionerna
ingen riksdagens åtgärd.
I de vid 1956 års riksdag väckta motionerna framhölls bl. a., att det
måste anses oriktigt, att gräddglassen, som vore att anse som ett synnerligen
högvärdigt livsmedel, bleve föremål för beskattning. Den hårda beskattningen
av glass verkade i hög grad begränsande på konsumtionen. Nuvarande
bestämmelser medförde vidare en gränsdragning, som måste betecknas
som helt omotiverad. Skatt utginge nämligen inte för glass, som färdigställts
för hushåll, restauranger eller matserveringar och som vore avsedd för efteriätter.
Konsekvensen härav hade blivit, att en väsentlig del av den inom
landet framställda glassen inte bleve beskattad. Motionärerna hänvisade vidare
till att statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation
vid prisöverenskommelsen den 16 mars 1955 förutsatt, alt så skulle ske.
I en protokollsanteckning till nämnda överenskommelse anfördes: »Nämnden
och delegationen anser det angeläget, att den varuskatt, som nu utgår
for graddglass (i förpackningar under en tredjedels liter), snarast möjligt
borttages.» Efter detta ställningstagande syntes varuskatten på glass snarast
bora borttagas, vilket borde kunna ske utan att avvakta slutbetänkandet från
1952 års kommitté för indirekta skatter. I betänkandet nr 44 avstyrkte bevillningsutskottet
bifall till motionerna, varvid utskottet anslöt sig till den
ståndpunkt, som 1953 och 1954 års riksdagar intagit i förevarande fråga.
I de nu förevarande motionerna framföres i huvudsak samma synpunkter
som i de vid 195G års riksdag väckta motionerna. Motionärerna framhåller
sålunda, att gräddglassen, varmed enligt livsmedelsstadgan förstås glass som
innehåller minst 12 procent mjölkfett, är ett synnerligen högvärdigt och omtyckt
livsmedel. Konsumtionen hålls emellertid nere av den höga beskattningen.
I sytte att söka kompensera verkningarna av varuskatten har allt
flera fabrikanter slutat använda högklassiga mjölkprodukter i tillverkningen
av glass och i stället gått över till andra fettämnen såsom fettemulsion
och vatten. Detta finner motionärerna beklagligt, eftersom det måste vara
Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1957 3
önskvärt, att glassens kvalitet blir så hög som möjligt. Det måste även anses
vara olämpligt och olyckligt att genom dylik beskattning minska användningen
av svenska mjölkprodukter, som därigenom måste exporteras, ofta
till ofördelaktiga priser. Några avsevärda kontrolltekniska svårigheter, vilka
bl. a. åberopats mot slopande av skatten å gräddglass, anser motionärerna
inte föreligga. Man kan t. ex. föreskriva, att annan glass än gräddglass
skall innehålla stärkelse, vars förekomst är lätt att konstatera. Redan nu
används betydande kvantiteter råvaror eller halvprodukter, som innehåller
stärkelse, för glassfabrikation. Även andra kontrolltekniska möjligheter torde
förefinnas. Inkomsten för staten genom varuskatten å all glass har i motionerna
angivits till 10 miljoner kronor. Eftersom kvantiteten gräddglass
uppgår till ca 55 procent av den totala, skulle emellertid inkomstbortfallet
för staten vid en lika stor konsumtion uppgå till endast 5,5 miljoner kronor.
Ur statsfinansiell synpunkt borde enligt motionärernas mening ett borttagande
av denna skatt inte utgöra något väsentligt hinder.
I ett den 11 april 1957 avlämnat betänkande angående den statliga indirekta
beskattningen (SOU 1957:13) har 1952 års kommitté för indirekta
skatter bl. a. framhållit önskvärdheten av att en vara inte beskattas högre
än en annan, om inte särskilda motiv härför tinns. Dylika motiv har kommittén
ansett föreligga beträffande sådana varor, som enligt utbildad praxis
ansetts böra beskattas i särskild ordning, såsom spritdrycker, maltdrycker,
tobak samt motorfordon och motorbränslen. Beträffande dessa varor föreslår
kommittén alltså inte någon förändring.
För övriga varor, som nu är föremål för beskattning, förutsätter kommittén,
att den särskilda beskattningen skall upphöra. I fråga om vissa av dessa
varor, för vilka skatteintäkterna uppgår till betydande belopp, har kommittén
ansett frågan om ett bibehållande av särbeskattningen böra prövas först
i samband med att storleken av den generella indirekta skatten fastställes.
Även för det fall att en allmän indirekt beskattning inte skulle komma till
stånd, har kommittén verkställt en översyn av den nu gällande indirekta beskattningen.
Kommittén har därvid — jämte det kommittén granskat utformningen
ur teknisk synpunkt av de olika skatterna — även ansett sig
oförhindrad att ompröva det skattepliktiga området. Härvid har kommittén
funnit, att mot flera av de nu gällande punktskatterna skilda motiv kan anföras
för skatternas avskaffande eller skattesatsernas sänkning. Så är förhållandet
i fråga om varuskatterna å glass, tandvårdsmedel och pälsar, men
också för en del av de områden, som träffas av gällande försäljningsskatt,
t. ex. mattor och vissa grammofonskivor in. in. Då emellertid ett hänsynstagande
till dessa motiv och ett konsekvent genomförande av därav föranledda
ändringar skulle medföra ett väsentligt inkomstbortfall för staten, hai
kommittén funnit, att denna bedömning bör ske i samband med eu prövning
av statens inkomster och utgifter. Kommittén har således ansett sig i
denna del böra begränsa sina förslag till att avse av rent skattetekniska skäl
motiverade ändringar. Även av sådana skäl motiverade ändringar måste i de
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1957
fall de medför inkomstbortfall i sista band vägas mot andra angelägna ändringar
på beskattningens område.
Beträffande varuskatten å glass har 1952 års kommitté för indirekta skatter,
under åberopande av svårigheterna att kontrollera en beskattning å
glass, uttalat att omständigheterna talar emot ett bibehållande av en särbeskattning
å glass vare sig en allmän varuskatt infördes eller nuvarande indirekta
beskattning i stort sett kvarstår oförändrad. Vidare anföres i förevarande
hänseende följande.
Reglerna om beskattningsvärdets bestämmande måste vid en värdebeskattning
av glass bli så komplicerade, att glass även ur denna synpunkt
måste anses mindre lämpad såsom skatteobjekt. Framför allt gäller detta
vissa s. k. extra kylkostnader, till vilka hänsyn måste tas vid beskattningsvärdets
bestämmande. Med extra kylkostnader förstås avskrivning av samt
reparations- och underhållskostnader för kylrum, kylskåp och kylboxar
hos återförsäljare ävensom kostnader för s. k. packis, för transport av
torris^ och för kylanordningar för transport av glass. Kostnader av sådant
slag åvilar i allmänhet eljest köparen och borde alltså inte ingå i tillverkarens
pris. Då inom glassbranschen av olika skäl tillverkarna har påtagit
sig dessa kostnader, har det ansetts rimligt, att de får avdragas vid beskattningsvärdets
bestämmande. De regler, som utformats i fråga om detta avdrag,
kan emellertid inte bli rättvisande men komplicerar det oaktat i hög
grad skatteberäkningen.
Några av de anmärkningar, som kan framställas mot glassbeskattningen
i dess nuvarande utformning, skulle bortfalla, om beskattningen omlades till
en literbeskattning. Detta förutsätter emellertid, att även dessertglassen indrages
under beskattning, eftersom skatteproblemen i händelse av skattefrihet
för dessertglassen skulle bli större vid en literbeskattning än vid en
värdebeskattning. En utvidgning av skatten till dessertglassen skulle emellertid
medföra, att antalet skattskyldiga skulle öka högst väsentligt, då härigenom
flertalet restauranger och konditorier samt ett stort antal matserveringar
skulle bli skattskyldiga. Kontrollarbetet med en sålunda utvidgad
beskattning skulle bli så betydande i förhållande till skatteintäkterna, att
kommittén inte är beredd att tillstyrka en dylik utvidgning av det skattepliktiga
varuområdet.
Nämnda betänkande har sedermera varit föremål för remissbehandling,
därvid de myndigheter och organisationer, som yttrat sig i frågan, tillstyrkt
kommitténs förslag i förevarande del.
Utskottet
Enligt förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt utgår skatt för glass,
liksom för andra skattepliktiga choklad- och konfityrvaror, med 65 procent
av varans beskattningsvärde. Detta värde är i regel lika med det lägsta pris
varuskatten icke inberäknad — som den skatlskyldige betingar sig vid
försäljning av varan i större poster till återförsäljare. Från skatteplikt undantages
bl. a. färdigställda, för hushåll, restauranger eller matserveringar
avsedda efterrätter, som helt eller delvis består av glass.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1957 5
I de förevarande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att varuskatt icke vidare skall uttagas för gräddglass. Som skäl för detta
yrkande har bl. a. anförts, att den hårda beskattningen av gräddglassen, som
är ett högvärdigt näringsmedel, verkar hämmande på konsumtionen. Till
följd av skattebelastningen har producenterna alltmer övergått till att vid
glasstillverkningen använda andra fettämnen än mjölkprodukter. Motionärerna
har därjämte framhållit, att jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
vid prisöverenskommelsen den 16 mars 1955 uttalat, att
skatten på gräddglass borde borttagas snarast möjligt.
Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen har motionsyrkanden om
upphävande av varuskatten å glass över huvud taget varit föremål för riksdagens
prövning åren 1953, 1954 och 1956. Yrkandena har emellertid avslagits
under hänvisning till att resultatet av den då pågående utredningen
rörande den indirekta beskattningen inte borde föregripas. Det kan vidare
erinras om att föredragande departementschefen i den vid 1955 års riksdag
framlagda propositionen nr 180 angående åtgärder i prisreglerande syfte
på jordbrukets område uttalade i anledning av det av jordbruksnämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation framförda önskemålet om borttagande
av varuskatten på gräddglass, att någon åtgärd i frågan icke borde
övervägas för det dåvarande med hänsyn till 1954 års riksdags uttalande i
ämnet.
Sedan förra årets riksdag hade anledning behandla frågan om upphävande
av varuskatten för glass, har 1952 års kommitté för indirekta skatter framlagt
sitt slutbetänkande, vilket varit föremål för remissbehandling. I detta
betänkande har kommittén, som framgår av den ovan lämnade redogörelsen,
ansett att varuskatten å glass av rent skattetekniska skäl bör upphävas, vare
sig en allmän indirekt beskattning kommer till stånd eller ej. Av samma
skäl har kommittén förordat avveckling av såväl varuskatten å essenser och
extrakter avsedda för beredning av alkoholhaltiga drycker samt schamponeringsmedel
som pälsvaruskatten. Kommittén har även föreslagit smärre
jämkningar och ändringar i den indirekta beskattningen av flera andra
varuslag. Härvid har kommittén emellertid understrukit, att de ifrågasatta
ändringarna måste, i de fall de medför inkomstbortfall för staten, i sista
hand vägas mot andra angelägna ändringar på beskattningens område.
Avgörande för kommitténs ställningstagande beträffande glassbeskattningen
har sålunda varit svårigheterna att effektivt och till rimlig kostnad
kontrollera att återförsäljarna icke genom olika manipulationer undandrar
skattepliktig vara från beskattning. Även enligt utskottets mening kan med
hänsyn härtill skäl föreligga att slopa varuskatten å glass. De kontrolltekniska
svårigheterna skulle emellertid, såvitt utskottet kan bedöma, inte försvinna
eller ens bli mindre vid ett bifall till yrkandet i motionerna. Visserligen
skulle måhända antalet tillverkare, som saluför skattepliktig glass, komma
att bli mindre än nu, men å andra sidan tillkommer kontrollen av att
skattepliktig glass inte saluföres såsom skattefri gräddglass. Det torde därför
snarare kunna förväntas att kontrollsvårigheterna skulle bli än större
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1957
än vad nu är fallet och de olägenheter av glassbeskattningen, som påtalats
av 1952 års kommitté, bli än mer framträdande. Starka praktiska skäl talar
därför emot den i motionerna förordade ytterligare uppspaltningen av glassen
i beskattningshänseende.
Enligt utskottets mening bör i nuvarande läge valet i stället stå mellan
att bibehålla gällande beskattning å glass och att helt avskaffa den. Som
1952 års kommitté framhållit bör innan en ändring i punktbeskattningen
vidtages denna ändring vägas mot andra angelägna ändringar på beskattningens
område. Härvidlag kan man inte underlåta att fästa avseende vid
storleken av det skattebortfall som staten skulle åsamkas genom ändringen.
Statens intäkter av glassbeskattningen, som år 1951 utgjorde drygt 4 miljoner
kronor, har under senare år varit i stadigt stigande och har för år 1955
beräknats uppgå till 10,5 miljoner kronor och för år 1956 till åtminstone 12
miljoner kronor. Av angivna belopp belöper nu mer än hälften å gräddglassen.
Det skattebortfall det här rör sig om får sålunda anses vara av
icke ringa betydelse.
Enligt utskottets mening talar flera skäl för att åtgärder vidtas för att
verkställa den av 1952 års kommitté av rent skattetekniska skäl ifrågasatta
avvecklingen av skatten å glass, men detta bör — i enlighet med kommitténs
uppfattning -— ske i ett läge då statens inkomster och utgifter bättre kan
överblickas än vad för närvarande är fallet.
Av anförda skäl finner utskottet sig icke kunna tillstyrka bifall till de
föreliggande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1: 43 av herr Franzén in. fl.
samt II: 47 av herrar Börjesson och Svensson i Stenkyrka om
upphävande av varuskatten på gräddglass icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 november 1957
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Närvarande :
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heiiman, Spetz,
Eriksson, Gustaf Elofsson, Snygg, Söderquist, Niklasson och Erik Jansson;
samt
från andra kammaren: herrar Kollberg, Sundström*, Nilsson i Svalöv,
Brandt, Kärrlander, Persson i Svensköp*, Vigelsbo, Strandh*, Asp och Andersson
i Essvik.
Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1957
7
Reservation
av herrar Gustaf Elofsson, Niklasson och Vigelsbo, vilka ansett att utskottets
yttrande och hemställan hort ha följande lydelse:
Enligt förordningen---(= utskottet s. 4 rad 7 nedifrån — s. 5 rad
9 uppifrån) ----- snarast möjligt.
Orsaken till att gräddglassen belagts med så hög skatt torde vara, att denna
infördes vid en tidpunkt då konsumtionen av glass var ringa, och den
har då utan närmare överväganden hänförts till beskattningsgruppen choklad-
och konfityrvaror. Då gräddglassen är att betrakta som ett livsmedel,
bör den enligt utskottets mening redan av principiella skäl inte bli föremål
för en punktbeskattning.
Utskottet vill även erinra om att statens jordbruksnämnd och jordbrukets
förhandlingsdelegation förutsatt vid prisöverenskommelsen den 16 mars
1955, att varuskatten på gräddglass skulle tas bort. Vid nämnda överenskommelse
gjordes nämligen en protokollsanteckning med följande innehåll:
»Nämnden och delegationen anser det angeläget, att den varuskatt, som nu
utgår för gräddglass (i förpackningar under en tredjedels liter), snarast
möjligt borttages.»
Vidare vill utskottet framhålla, att 1952 års kommitté för indirekta skatter
enhälligt förordat att varuskatten å glass slopas. Detta förslag har tillstyrkts
av kontrollstyrelsen och andra remissinstanser som yttrat sig i frågan.
Därvid har särskilt framhållits önskvärdheten av att den föreslagna
ändringen vidtas i god tid före sommaren 1958. Med hänsyn härtill bör beslut
i ärendet fattas snarast möjligt.
Utskottet finner sålunda övervägande skäl tala för ett bifall till motionerna.
Skulle kontrollsvårigheter vid särskiljande av gräddglass från annan
glass yppa sig, torde frågan om skattebefrielse även för annan glass framdeles
få övervägas.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 43 av herr Franzén in. fl. samt II: 47 av herrar Börjesson
och Svensson i Stenkyrka om upphävande av varuskatten
för gräddglass, antaga följande
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 25 maj
19il (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen
Härigenom förordnas, alt den vid förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt
fogade förteckningen över varor, för vilka varuskatt skall erläggas,
skall erhålla den ändrade lydelse som framgår av härvid fogad bilaga.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr ,5ff år 1957
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Bilaga
Förteckning
över
varor, för vilka varuskatt skall erläggas,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till
nedanstående statistiska nummer
Statistiskt nr
Varuslag
Skattesats,
procent av
beskattnings- värdet
ur 298—302
Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till följande varu- grupper:
choklad eller---eller sötningsmedel;
med socker---av läskedrycker..................
66
glass, med undantag av gräddglass....................
Anm. Bestämmelserna i förordningen om varuskatt
äro icke tillämpliga å följande varor, nämligen kakao- och glasspulver (med eller utan tillsats av socker
eller sötningsmedel), s. k. fastlagsmassa, tårtor, bakel- ser, tebröd och liknande bakverk, ej heller å färdig- ställda, för hushåll, restauranger eller matserveringar
avsedda efterrätter, helt eller delvis bestående av
glass. Vad nu sagts gäller även om bakverket eller
efterrätten är tillsatt eller belagd med eller däri på
annat sätt ingår choklad eller andra varuskattebe- lagda varor eller socker, under förutsättning dock att
varan bibehållit karaktären av tårta, bakelse, tebröd
eller liknande bakverk eller efterrätt av glass.
65
671755 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.