Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957

1957-12-03 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1957:52, Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957

5

Nr 52

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

rörande ortsavdragen vid beskattningen.

Till bevillningsutskottet hax- hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 306 av herr Oblon in. fl. och II: 392 av

herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära en allsidig utredning av frågan om ortsavdragen

vid beskattningen och att Kungl. Maj:t för riksdagen framlägger de förslag

till ändringar som en sådan utredning kan motivera»;

2) de likalydande motionerna I: 307 av herr Näsgård m. fl. och II: 389 av

herr Pettersson i Dahl m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

a) för sin del besluta, att de s. k. ortsavdragen vid beskattningen, såväl de

statliga som de kommunala, må för hela riket utgöra 4 000 kronor för gift

med make sammanlevande person och 2 000 kronor för ensamstående person

i enlighet med vad som i motionen anförts,

b) uttala sig för att ett särskilt tilläggsavdrag må utgå för delar av Norrland,

samt

c) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om närmare övervägande beträffande

storleken av nämnda tilläggsavdrag och giltighetsområden för detsamma

samt om att förslag må framläggas till 1958 års riksdag till de lagändringar,

som erfordras för genomförande av vad sålunda föreslagits;

3) de likalydande motionerna I: 308 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 387 av

herr Cassel m. fl., vari henxställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t

I. hemställa om förslag till 1958 års riksdag om avskaffande av ortsgrupp

II i fråga om dyrortsgrupperingen vid inkomstbeskattningen av fysiska personer;
II.

bringa till Kungl. Maj:ts kännedom vad i motionerna anförts om angelägenheten

av en avveckling av skattegrupperingen även i övrigt, att tagas

under övei-vägande vid den utredning av dyrortsfrågan, varom riksdagen i

skrivelse sistlidet år anhållit.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 307, II: 387 och II: 392.

1 enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 46 har riksdagen vid

vårsessionen beslutat alt till höstsessionen uppskjuta behandlingen av förevarande

motioner.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957

Enligt 48 § 1 mom. kommunalskattelagen indelas samtliga orter i riket

med avseende å levnadskostnadernas höjd i fem ortsgrupper (ortsgrupp I—■

ortsgrupp V) eller det lägre antal, som fastställes genom särskild författning.

Enligt förordningen den 5 juni 1953 (nr 406) utgör antalet ortsgrupper

tills vidare fyra (II—V). Denna indelning — den s. k. skattegrupperingen

— gäller enligt lagen för en tid av fem år i sänder.

Gällande skattegruppering återfinnes i kungörelsen den 9 oktober 1953

(nr 624), ändrad genom kungörelsen den 19 november 1954 (nr 675). Lönegrupperingen

för statens tjänstemän m. fl. överensstämmer med skattegrupperingen.

Indelningen i ortsgrupper är av betydelse när det gäller att bestämma det

ortsavdrag, som vid den kommunala och statliga inkomsttaxeringen tillkommer

fysisk person. Ortsavdragens belopp varierar nämligen med hänsyn

till vilken ortsgrupp den skattskyldiges hemortskommun tillhör och är

högst i ortsgrupp V.

Beloppen för de nu tillämpade kommunala ortsavdragen har fastställts

genom lagen den 2 juni 1950 (nr 252) och tillämpats från och med 1953 års

taxering samt gäller till och med 1958 års taxering. Från och med 1959

års taxering skall kommunalt ortsavdrag enligt lagen den 16 maj 1957, nr

200, utgå med samma belopp som motsvarande statliga ortsavdrag. De statliga

ortsavdragens belopp har fastställts genom förordning den 6 juni 1952

(nr 406) och har tillämpats från och med 1954 års taxering.

De nu tillämpade ortsavdragens belopp för helt år framgår, såvitt avser

gifta och därmed likställda skattskyldiga och ogifta skattskyldiga (ensamstående),

av nedanstående tabell.

Gift skattskyldig

Ensamstående skattskyldig

Statligt

Kommunalt

Statligt

Kommunalt

ortsavdrag

ortsavdrag

ortsavdrag

ortsavdrag

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Ortsgrupp

I..........................

3 360

1680

1680

1180

»

II..........................

3 520

1760

1760

1230

»

III..........................

3 680

1840

1840

1290

»

IV..........................

3 840

1920

1920

1340

»

V..........................

4 000

2 000

2 000

1400

Vid fastställande av dessa belopp för ortsavdragen utgick man ifrån att

spännvidden i skattegrupperingen skulle liksom i lönegrupperingen vara 16

procent och att skillnaden mellan ortsavdragen för två intill varandra liggande

ortsgrupper sålunda skulle motsvara 4 procent av ortsavdraget i högsta

dyrort. Genom att man numera icke utnyttjar ortsgrupp I utan endast de

fyra högsta ortsgrupperna har spännvidden minskat från 16 till 12 procent.

På grund av den förestående allmänna förändringen av kommunindelningen

fann statsmakterna år 1950 att en ny dyrortsundersökning var nödvändig

som underlag för en allmän omgruppering av orterna. Denna ansågs

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957

emellertid böra föregås av en principutredning i dyrortsfrågan. En sådan

verkställdes av 1950 års dyrortssakkunniga, vilka den 10 januari 1951 avlämnade

betänkande angående principerna för dyrortsgrupperingen (SOU

1951: 7).

Sedermera uppdrog Kungl. Maj :t åt socialstyrelsen att verkställa en ny

dyrortsundersökning. I skrivelse den 30 oktober 1952 redovisade socialstyrelsen

resultaten av undersökningen. Därvid konstaterades att skillnaden

mellan dyraste och billigaste ort utgjorde cirka 14 procent. Det vore emellertid

icke möjligt att precisera hur spännvidden mellan dyraste och billigaste

ort förändrats mellan den närmast föregående dyrortsundersökningen,

som verkställdes år 1946, och 1951 års dyrortsundersöknnig, eftersom

helt olika metoder kommit till användning vid de båda undersökningarna.

Själva metoden för utförandet av 1951 års undersökning hade i hög grad bidragit

till att skillnaden i extremvärden minskat.

I proposition nr 133 förelädes 1953 års riksdag förslag om minskning

av antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen. Chefen för finansdepartementet

anförde därvid bl. a. följande.

I propositionen nr 132 har chefen för civildepartementet i fråga om lönegrupperingen

föreslagit att spännvidden skall — med bibehållen spännvidd

de olika grupperna emellan — från och med den 1 januari 1954 minskas

från 16 till 12 procent och således antalet ortsgrupper minskas från fem till

fyra. Tekniskt skall förslaget genomföras så, att nu gällande löneplaner bibehålies,

men att ortsgrupp 1 i fortsättningen icke skall tillämpas i fråga

om statstjänstemännens löner.

Avgörande skäl talar för att, såsom i den inom civildepartementet upprättade

promemorian föreslagits, skattegrupperingen utformas på samma sätt

som lönegrupperingen. Följaktligen bör antalet ortsgrupper jämväl vid skattegrupperingen

minskas till fyra och den totala spännvidden mellan högsta

och lägsta ortsgrupp minskas från 16 till 12 procent. Likaledes bör spännvidden

mellan varje ortsgrupp även i fortsättningen vara 4 procent. Härav

följer att ortsavdragens belopp icke behöver ändras i följd av minskningen

av den totala spännvidden, utan ändringen bör genomföras så, att endast

ortsavdrngen för de fyra nuvarande högsta ortsgrupperna tillämpas.

Såsom förut nämnts skall i fråga om lönegrupperingen minskningen av

den totala spännvidden och av antalet ortsgrupper enligt det i propositionen

nr 132 framlagda förslaget genomföras så, att nuvarande ortsgrupp 1 icke

tillämpas. Lägsta löneortsgrupp blir sålunda ortsgrupp 2. Enligt min uppfattning

bör man beträffande skattegrupperingen följa samma system. Det

bör icke ifrågakomma att skilda beteckningar används för de olika ortsgrupperna

i löneavseende och skatteavseende.

Propositionen nr 133 lämnades av samma års bevillningsutskott utan erinran

i dess betänkande nr 47, vilket godkändes av riksdagen.

Vid 1955 års riksdag framfördes i väckta motioner II: 142 och II: 156) yrkanden,

som syftade till ett upphävande av skattegrupperingen på det siitl

att på alla orter ortsavdrag vid inkomsttaxeringen skulle medgivas med belopp,

som enligt gällande bestämmelser tillämpades i ortsgrupp V, dvs. högsta

ortsgrupp. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 27 avstyrkte sam
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957

ma års bevillningsutskott motionerna. Utskottet erinrade om att enligt 1951

års dyrortsundersökning skillnaden mellan dyraste och billigaste ort utgjorde

cirka 14 procent, men att vid skattegrupperingen den totala spännvidden

mellan högsta och lägsta ortsgrupp genom 1953 års beslut minskats från 16

till 12 procent. Härefter anförde utskottet.

Skattegrupperingens uppgift är att differentiera skatten efter dyrort.

Denna differentiering sammanhänger med tanken, att genom ortsavdragen

ett visst existensminimum skall kunna undantagas från beskattning samt

att detta existensminimum måste anses vara olika stort på olika orter. Av

1951 års dyrortsundersökning framgick, alt skillnaden i dyrhet visserligen

nedgått men att spännvidden mellan dyraste och billigaste ort alltjämt måste

uppskattas till 14 procent. Även om det kan finnas fog för det antagandet,

att en fortskridande utjämning av levnadskostnaderna sker, måste dock antagas,

att alltjämt betydande olikheter föreligger mellan olika orter. Därest

emellertid i väsentlig mån ändrade förhållanden skulle kunna påvisas, torde

anledning kunna föreligga till att ortsavdragens utformning upptoges till

omprövning. Detta synes dock böra ske i ett vidare sammanhang, då detta

spörsmål äger samband icke blott med lönegrupperingen och det kommunala

skatteunderlaget utan jämväl med de statliga inkomstskatteskalornas utformning.

I de vid 1956 års riksdag väckta likalydande motionerna I: 447 och II: 570

hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Ivungl. Maj :t anhålla om utredning

i syfte att införa ett för hela landet enhetligt ortsavdrag vid såväl

den statliga som den kommunala inkomstbeskattningen. Som stöd för yrkandet

anfördes bl. a. att den nuvarande skattegrupperingen måste betraktas

som en orättvisa mot landsbygdens folk. Målsättningen måste vara att

snarast möjligt införa enhetliga ortsavdrag för hela landet. Detta kunde ske

genom en uppflyttning av de lägsta ortsgrupperna, men det vore sannolikt,

att sådana förändringar i levnadskostnaderna inträffat eller kunde komma

att inträffa att en omprövning av Stockholms placering i högsta ortsgrupp

borde komma i fråga. En särskild kompensation borde emellertid med hänsyn

till de speciella dyrhetsförhållandena i övre Norrland ges den där bosatta

befolkningen. Det vore enligt motionärernas mening väl motiverat alt snarast

hela frågan om ortsavdragen, de kommunala såväl som de statliga, upptoges

till omprövning med sikte på införande av ett för hela landet enhetligt

ortsavdrag. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 36 avstyrkte 1956

års bevillningsutskott motionsyrkandet.

Vidare hemställdes i ett flertal motioner vid 1956 års riksdag att riksdagen

hos Kungl. Maj :t måtte anhålla om en översyn av dyrortssystemet (I: 49

och II: 66; I: 186 och II: 376 samt I: 448 och II: 637). Över motionerna avgav

dyrortsnäinnden utlåtande efter att i ärendet ha hört socialstyrelsen. I

sitt av riksdagen godkända betänkande nr 226 anförde statsutskottet bl. a.

följande.

Av dyrortsnämndens över de föreliggande motionerna avgivna yttrande

framgår, alt stöd finns för uppfattningen att en viss sammanpressning av

skillnaderna i levnadskostnader mellan olika delar av landet ägt rum sedan

år 1951, då den senaste prisgeografiska undersökningen verkställdes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957

Däremot kan enligt dyrortsnämnden intet mera bestämt sägas om graden

av denna sammanpressning. Vidare har nämnden i sitt yttrande berört vissa

aktuella tendenser på den statliga lönemarknaden och framhållit vissa omständigheter,

som enligt nämndens mening kan leda till en ökad spännvidd

i den statliga löneskalan. Sammanfattningsvis framhåller dyrortsnämnden,

att vad som anförts ger vid handen att vissa spörsmål inom dyrortsgrupperingsområdet

kan bli aktuella och påkalla utredningar.

Utskottet har för sin del funnit vad i förevarande ärende förekommit ge

vid handen, att behov av en översyn av det nuvarande dyrortssystemet föreligger.

Utskottet vill därför förorda att en dylik kommer till stånd. Såsom

dyrortsnämnden framhållit torde såväl en omgruppering som en omprövning

av antalet ortsgrupper böra grundas på en ny prisgeografislc undersökning,

varvid bör övervägas om den bör baseras på samma principer som

tillämpades vid den senaste undersökningen. Enligt utskottets mening böi

en utredning i frågan vara allmän och förutsättningslös, utan att man på

förhand binder sig vid någon viss linje.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.

1 de likalydande motionerna 1:306 och 11:392 erinras om, att

det vid den år 1951 utförda prisgeografiska undersökningen kunde fastslås,

att en verklig sammanpressning av spridningen i levnadskostnaderna ägt

rum mellan de dyraste och billigaste orterna under de senaste årtiondena

fram till år 1951.1 fråga om utvecklingen efter år 1951 hade dyrortsnämnden

anfört, att det kunde ges stöd för den uppfattningen, att en viss ytterligare

sammanpressning ägt rum. Dyrortsnämnden baserade härvid sin uppfattning

på beräkningar gjorda av socialstyrelsen. Dessa gåve vid handen att

det var de båda budgetposterna »bostad» och »skatter», som i stort sett konstituerade

dyrortsskillnaderna. Andra poster, såsom livsmedel och kläder,

visade obetydliga skillnader mellan olika ortsgrupper. I fråga om bostadsposten

angavs spännvidden i hyreskostnaden år 1951 mellan de billigaste

orterna och Stockholm vara 38 procent för äldre lägenheter men endast 22

procent i nyare. Sedan år 1951 hade noggrannare undersökningar av hyreskostnaderna

inte skett. Då bostadsbeståndet sedan år 1951 tillförts nya lägenheter

och vissa äldre lägenheter sanerats, var det sannolikt även med

hänsyn till förändringar i tomtpriserna att en utjämning avseende bostadskostnaderna

på olika orter skett. Med fog kan antas, att denna utveckling

skulle komma att fortgå. Beträffande skatteposten visade socialstyrelsens

beräkningar, all en utjämning av även denna post ägt rum sedan den senaste

dyrortsundersökningen år 1951. Det borde i sammanhanget ä\ en beaktas

åt! sådana sociala förmåner som barnbidrag och folkpension inte

dyrorlsgradcrats. Ett frångående av den nuvarande differentieringen av

ortsavdragen efter dyrort torde å andra sidan medföra vissa avvägningsproblem

i fråga om beskattningen. Då riksdagen förra året beslöt överse

dyrortssystemet, vore det naturligt, att även ortsavdragssystemet göres till

föremål för eu allmän översyn. Slutsatserna av vad som anförts rörande

utjämningen av dyrheten mellan de olika orterna talade härför. I den mån

undersökningarna klarladc förändringar i spännvidden mellan olika dyrorter,

borde även detta beaktas vid utformningen av framtida ändringar av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957

ortsavdragen, resp. eventuellt förslag om för hela landet enhetliga ortsavdrag.

En reform torde få ske stegvis, varvid som en första etapp ortsavdragen

i nuvarande ortsgrupp II borde höjas till det för grupp III nu gällande

beloppet. Motionärerna förutsatte härvid att beslut i denna del skall

kunna fattas vid 1958 års riksdag.

I de likalydande motionerna 1:3 0 7 och 1 1:3 8 9 framhålles, att

dyrortsgrupperingen allt tydligare framstode som en uppenbar orättvisa mot

stora delar av landet. Dyrortsindelningen av de skattefria ortsavdragen hade

direkt ekonomisk betydelse för alla inkomsttagare. Det måste vara angeläget,

alt största möjliga rättvisa skapades i beskattningen. Motionärerna ansåge

emellertid, att det nuvarande skattegrupperingssystemet inte fyllde detta

krav och att det dessutom hade andra betydande olägenheter. Till påvisande

härav åberopades i motionerna följande tabell, utvisande hur mycket större

den sammanlagda stats- och kommunalskatten, i kronor resp. procent, bleve

på 2-ort i jämförelse med 5-ort, under i övrigt lika förhållanden. Den kommunala

utdebiteringen hade antagits vara 12 kronor per skattekrona.

Merskatt för:

gifta .......

ensamstående

7 000 kr.

kr. %

101 11,7

61 5,3

Skattepliktig inkomst

12 000 kr.

25 000 kr.

kr. t.

kr.

%

101

5,2

197

3,2

80

3,0

118

1,5

På grund av skatteprogressionen ökade skillnaden mellan skatten på lägsta

och högsta dyrort med stigande inkomst. Uttryckt i procent av skatten på

5-oi t \ore skillnaden emellertid mest betydande i de lägre inkomstlägena.

Även om en höjning av de skattefria ortsavdragen i de lägre dyrorterna till

samma nivå som ortsgrupp 5 inte skulle få större ekonomiska konsekvenser

för personer med höga inkomster, skulle en sådan åtgärd otvivelaktigt innebära

eu relativt betydande skattelindring för de mindre inkomsttagarna i

de lägre dyrortsgrupperna.

Motionärerna framhåller vidare, att eu betydande utjämning av levnadskostnaderna

på olika orter ägt rum som en följd av masstillverkning och

standardisering av varorna. Svårigheterna att få ett objektivt mått på dyrhetsskillnaderna

mellan olika orter vore betydande för att inte säga oöverstigliga.

Från denna utgångspunkt måste en framräknad differens i levnadskostnaderna

på högsta resp. lägsta dyrort understigande 10 procent bedömas

som ej statistiskt säker. Det vore med andra ord icke möjligt att på

grundval av det vid senaste dyrortsundersökning framlagda materialet fastställa,

att reella levnadskostnadsolikheter förelåge. Efter att ha erinrat om

att 1956 års riksdag hos Kungl. Maj :t begärt en översyn av dyrortssystemet

framhåller motionärerna att den fortsatta prövningen i nämnda avseende

borde gälla olika problem i samband med skattegrupperingens avskaffande.

Angeläget \oie särskilt att pröva fragan om kompensation till kommunerna

för det inkomstbortfall, som följde genom en sådan reform. Kungl. Maj :t

boide redan till 1958 års riksdag lägga fram förslag till de lagändringar, som

erfordrades för avskaffande av skattegrupperingen. Vissa delar av Norrland

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957

hade på grund av klimatförhållanden och stora avstånd eu speciell dyrhet,

som måste kompenseras vid beskattningen. Ett särskilt tilläggsavdrag borde

därför medges för ifrågavarande område. Frågan om dess utformning och

giltighetsområden för detsamma måste göras till föremål för närmare överväganden.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:3 0 8 och

II : 3 8 7 anföres i huvudsak följande. Med hänsyn till att dyrortsgrupperingen

vore densamma i fråga om ortsavdragen vid beskattningen och den

statliga lönesättningen, hade dyrortsfrågan, då densamma tidigare diskuterats

i riksdagen, alltid avsett såväl skattegruppering som lönegruppering.

Detta var t. ex. fallet, då riksdagen i december månad 1956 i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställde om en förutsättningslös utredning rörande dyrortsfrågan.

Frågan hade sedan dess kommit i ett nytt läge. De förhandlingar

om en löneplansrevision, som förts mellan representanter för staten och vederbörande

personalorganisationer, hade nämligen resulterat i en överenskommelse

enligt vilken spännvidden mellan högsta och lägsta dyrori inom

viss del av löneskalan ökats från 12 till 16 %. Därest denna överenskommelse

skulle godkännas av riksdagen, innebure detta ett faktiskt om än inte

formellt skiljande av lönegrupperingen från skattegrupperingen. Olika synpunkter

kunde göra sig gällande beträffande de två dyrortsgrupperingarna.

Vad beskattningen beträffade borde ingen annan omständighet få göra sig

gällande än sådan som hade samband med de verkliga levnadskostnaderna.

Motionärerna ansåge det stå utom allt tvivel, att en utjämning av levnadskostnaderna

inom landet ägt rum. Sådana markerade skiljaktigheter mellan

land och stad och mellan stora och små kommuner, som otvivelaktigt

förekommit tidigare, torde nu inte förefinnas. Skälen för ett bibehållande

av dyrortsgrupperingen vid beskattningen hade därför förlorat i styrka. Enligt

motionärernas mening vore tiden inne för en avveckling av denna skattegruppering.

Enligt av motionärerna gjorda beräkningar skulle ett totalt slopande

av skattegrupperingen medföra ett inkomstbortfall för staten på 100

ä 110 miljoner kronor. Vid ett avskaffande av ortsgrupp II skulle skattebortfallet

bli 12 miljoner kronor. En därefter företagen uppflyttning av kommunerna

från ortsgrupp III till ortsgrupp IV skulle minska statsskatten med 42

miljoner kronor. Det sista ledet i skattegrupperingens avskaffande, alltså

uppflyttning från ortsgrupp IV till ortsgrupp V, skulle medföra en inkomstminskning

på 52 miljoner kronor. Motsvarande justering av skattegrupperingen

vid den kommunala beskattningen skulle minska kommunei nas inkomster

med ca 80 miljoner kronor, varav i nyssnämnda avvecklingsled icsp.

9, 32 och 39 miljoner kronor. Med hänsyn till det nuvarande ekonomiska läget

torde det dock vara uteslutet att man omedelbart skulle kunna företaga

en fullständig avveckling av skattegrupperingen, utan avvecklingen borde

lämpligen ske stegvis. Eu början borde ske genom alt 1958 års riksdag beslutar

avskaffa ortsgrupp II. I samband därmed borde lämpligen principbeslut

kunna fattas om en fullständig avveckling, exempelvis under en femårsperiod.

Enligt motionärernas mening borde någon ersättning från staten

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957

till kommunerna för dessas inkomstbortfall genom en dylik reform inte

komma i fråga.

Med skrivelse den 26 november 1957 har ortsgrupperingsutredningen till

chefen för civildepartementet överlämnat betänkande rörande löne- och

skattegrupperingarna (SOU 1957:42).

I fråga om skattegrupperingen förordar utredningen att ett principbeslut

nu fattas om att slopa denna gruppering och att införa enhetliga skattefria

avdrag över hela landet, motsvarande nu gällande ortsavdrag i ortsgrupp V.

Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för såväl staten som kommunerna

anser utredningen att ett fullständigt genomförande av reformen

bör få anstå till dess detta ur statsfinansiella och kommunalekonomiska

synpunkter bedömes möjligt. Utredningen föreslår emellertid, att som ett

första steg mot en slutlig avveckling av skattegrupperingen ortsgrupp II slopas

och att kommunerna i denna ortsgrupp uppflyttas i grupp III. Slopandet

av ortsgrupp II anser utredningen böra genomföras med verkan från och

med den 1 januari 1959, vid vilken tidpunkt nuvarande skattegruppering

upphör att gälla. Ändringen bör första gången tillämpas i fråga om källskatteuttaget

under år 1959 och vid 1960 års taxering.

Den fortsatta avvecklingen av skattegrupperingen bör ske etappvis. Avvecklingen

föreslås skola genomföras antingen genom att antalet ortsgrupper

ytterligare minskas genom sammanslagning av två grupper eller genom

att spännvidden mellan ortsgrupperna successivt minskas. Under avvecklingstiden

bör någon ändring i orternas nuvarande placering icke vidtagas.

Utskottet

Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår har ortsgrupperingsutredningen

nyligen framlagt förslag till avskaffande av de dyrortsgraderade ortsavdragen

vid beskattningen. Enligt förslaget skulle ortsgrupp II avskaffas

redan från och med den 1 januari 1959 och sålunda de lägsta ortsavdragen

bestämmas efter ortsgrupp III. Härigenom skulle eu reduktion av spännvidden

mellan högsta och lägsta ortsgrupp från tolv till åtta procent uppnås.

Samtidigt bör enligt utredningens mening statsmakterna fatta principbeslut

om att slopa skattegrupperingen och införa enhetliga skattefria avdrag vid

beskattningen, motsvarande nu gällande ortsavdrag i ortsgrupp V. Med

hänsyn til) de ekonomiska konsekvenserna för såväl staten som kommunerna

har utredningen ansett att ett fullständigt genomförande av reformen bör

få anstå till dess detta ur statsfinansiella och kommunalekonomiska synpunkter

bedömes möjligt. Den fortsatta avvecklingen bör ske etappvis.

Med yrkandena i de föreliggande motionerna åsyftas — i den mån de icke

tillgodosetts i och med tillsättandet av ortsgrupperingsutredningen — att

ortsgrupp II omedelbart skall slopas och att riksdagen i princip skall uttala

sig för eu avveckling av dyrortssystemet vid beskattningen ävensom att

liksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa om förslag i ämnet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande ni• 52 ur 1957

13

till 1958 års riksdag. Om ortsgrupperingsutredningens förslag genomföres

skulle syftet med motionerna sålunda i huvudsak bli tillgodosett. Enligt

utskottets mening bör utredningens förslag i vanlig ordning bli föremål för

remissbehandling och Kungl. Maj :ts övervägande, innan riksdagen tar definitiv

ställning till frågan om en avveckling — helt eller delvis — av skattegrupperingen.

Utskottet kan därför inte tillstyrka en omedelbar lagstiftning

i ämnet. Utskottet, som förutsätter att Kungl. Maj :t framlägger förslag i ämnet

så snart ske kan, finner icke anledning föreligga för riksdagen att i särskild

skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag härom till 1958 års riksdag,

utan hemställer att de föreliggande motionerna inte måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 306 av herr Ohlon in. fl.

och II: 392 av herr Ohlin m. fl., de likalydande motionerna

I: 307 av herr Näsgård in. fl. och II: 389 av herr Pettersson i

Dahl in. fl. ävensom de likalydande motionerna I: 308 av

herr Ewerlöf in. fl. och II: 387 av herr Cassel in. fl. icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 december 1957.

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heiiman, Spelz, Eriksson,

Gustaf Elofsson*, Snygg*, Söderquist, Niklasson* och Erik Jansson;

samt

från a n d r a kammaren: herrar Nilsson i Svalöv, Brandt, Gustafson i Göteborg,

Allard, Kärrlander, Vigelsbo, Wiklund, Christenson i Malmö*, Asp

och Stenberg*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

671750 Stockholm 1957. IsaacMarcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.