Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957
1957-12-03 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1957:52, Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957
5
Nr 52
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
rörande ortsavdragen vid beskattningen.
Till bevillningsutskottet hax- hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 306 av herr Oblon in. fl. och II: 392 av
herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära en allsidig utredning av frågan om ortsavdragen
vid beskattningen och att Kungl. Maj:t för riksdagen framlägger de förslag
till ändringar som en sådan utredning kan motivera»;
2) de likalydande motionerna I: 307 av herr Näsgård m. fl. och II: 389 av
herr Pettersson i Dahl m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
a) för sin del besluta, att de s. k. ortsavdragen vid beskattningen, såväl de
statliga som de kommunala, må för hela riket utgöra 4 000 kronor för gift
med make sammanlevande person och 2 000 kronor för ensamstående person
i enlighet med vad som i motionen anförts,
b) uttala sig för att ett särskilt tilläggsavdrag må utgå för delar av Norrland,
samt
c) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om närmare övervägande beträffande
storleken av nämnda tilläggsavdrag och giltighetsområden för detsamma
samt om att förslag må framläggas till 1958 års riksdag till de lagändringar,
som erfordras för genomförande av vad sålunda föreslagits;
3) de likalydande motionerna I: 308 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 387 av
herr Cassel m. fl., vari henxställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t
I. hemställa om förslag till 1958 års riksdag om avskaffande av ortsgrupp
II i fråga om dyrortsgrupperingen vid inkomstbeskattningen av fysiska personer;
II.
bringa till Kungl. Maj:ts kännedom vad i motionerna anförts om angelägenheten
av en avveckling av skattegrupperingen även i övrigt, att tagas
under övei-vägande vid den utredning av dyrortsfrågan, varom riksdagen i
skrivelse sistlidet år anhållit.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna I: 307, II: 387 och II: 392.
1 enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 46 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat alt till höstsessionen uppskjuta behandlingen av förevarande
motioner.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957
Enligt 48 § 1 mom. kommunalskattelagen indelas samtliga orter i riket
med avseende å levnadskostnadernas höjd i fem ortsgrupper (ortsgrupp I—■
ortsgrupp V) eller det lägre antal, som fastställes genom särskild författning.
Enligt förordningen den 5 juni 1953 (nr 406) utgör antalet ortsgrupper
tills vidare fyra (II—V). Denna indelning — den s. k. skattegrupperingen
— gäller enligt lagen för en tid av fem år i sänder.
Gällande skattegruppering återfinnes i kungörelsen den 9 oktober 1953
(nr 624), ändrad genom kungörelsen den 19 november 1954 (nr 675). Lönegrupperingen
för statens tjänstemän m. fl. överensstämmer med skattegrupperingen.
Indelningen i ortsgrupper är av betydelse när det gäller att bestämma det
ortsavdrag, som vid den kommunala och statliga inkomsttaxeringen tillkommer
fysisk person. Ortsavdragens belopp varierar nämligen med hänsyn
till vilken ortsgrupp den skattskyldiges hemortskommun tillhör och är
högst i ortsgrupp V.
Beloppen för de nu tillämpade kommunala ortsavdragen har fastställts
genom lagen den 2 juni 1950 (nr 252) och tillämpats från och med 1953 års
taxering samt gäller till och med 1958 års taxering. Från och med 1959
års taxering skall kommunalt ortsavdrag enligt lagen den 16 maj 1957, nr
200, utgå med samma belopp som motsvarande statliga ortsavdrag. De statliga
ortsavdragens belopp har fastställts genom förordning den 6 juni 1952
(nr 406) och har tillämpats från och med 1954 års taxering.
De nu tillämpade ortsavdragens belopp för helt år framgår, såvitt avser
gifta och därmed likställda skattskyldiga och ogifta skattskyldiga (ensamstående),
av nedanstående tabell.
Gift skattskyldig
Ensamstående skattskyldig
Statligt
Kommunalt
Statligt
Kommunalt
ortsavdrag
ortsavdrag
ortsavdrag
ortsavdrag
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Ortsgrupp
I..........................
3 360
1680
1680
1180
»
II..........................
3 520
1760
1760
1230
»
III..........................
3 680
1840
1840
1290
»
IV..........................
3 840
1920
1920
1340
»
V..........................
4 000
2 000
2 000
1400
Vid fastställande av dessa belopp för ortsavdragen utgick man ifrån att
spännvidden i skattegrupperingen skulle liksom i lönegrupperingen vara 16
procent och att skillnaden mellan ortsavdragen för två intill varandra liggande
ortsgrupper sålunda skulle motsvara 4 procent av ortsavdraget i högsta
dyrort. Genom att man numera icke utnyttjar ortsgrupp I utan endast de
fyra högsta ortsgrupperna har spännvidden minskat från 16 till 12 procent.
På grund av den förestående allmänna förändringen av kommunindelningen
fann statsmakterna år 1950 att en ny dyrortsundersökning var nödvändig
som underlag för en allmän omgruppering av orterna. Denna ansågs
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957
emellertid böra föregås av en principutredning i dyrortsfrågan. En sådan
verkställdes av 1950 års dyrortssakkunniga, vilka den 10 januari 1951 avlämnade
betänkande angående principerna för dyrortsgrupperingen (SOU
1951: 7).
Sedermera uppdrog Kungl. Maj :t åt socialstyrelsen att verkställa en ny
dyrortsundersökning. I skrivelse den 30 oktober 1952 redovisade socialstyrelsen
resultaten av undersökningen. Därvid konstaterades att skillnaden
mellan dyraste och billigaste ort utgjorde cirka 14 procent. Det vore emellertid
icke möjligt att precisera hur spännvidden mellan dyraste och billigaste
ort förändrats mellan den närmast föregående dyrortsundersökningen,
som verkställdes år 1946, och 1951 års dyrortsundersöknnig, eftersom
helt olika metoder kommit till användning vid de båda undersökningarna.
Själva metoden för utförandet av 1951 års undersökning hade i hög grad bidragit
till att skillnaden i extremvärden minskat.
I proposition nr 133 förelädes 1953 års riksdag förslag om minskning
av antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen. Chefen för finansdepartementet
anförde därvid bl. a. följande.
I propositionen nr 132 har chefen för civildepartementet i fråga om lönegrupperingen
föreslagit att spännvidden skall — med bibehållen spännvidd
de olika grupperna emellan — från och med den 1 januari 1954 minskas
från 16 till 12 procent och således antalet ortsgrupper minskas från fem till
fyra. Tekniskt skall förslaget genomföras så, att nu gällande löneplaner bibehålies,
men att ortsgrupp 1 i fortsättningen icke skall tillämpas i fråga
om statstjänstemännens löner.
Avgörande skäl talar för att, såsom i den inom civildepartementet upprättade
promemorian föreslagits, skattegrupperingen utformas på samma sätt
som lönegrupperingen. Följaktligen bör antalet ortsgrupper jämväl vid skattegrupperingen
minskas till fyra och den totala spännvidden mellan högsta
och lägsta ortsgrupp minskas från 16 till 12 procent. Likaledes bör spännvidden
mellan varje ortsgrupp även i fortsättningen vara 4 procent. Härav
följer att ortsavdragens belopp icke behöver ändras i följd av minskningen
av den totala spännvidden, utan ändringen bör genomföras så, att endast
ortsavdrngen för de fyra nuvarande högsta ortsgrupperna tillämpas.
Såsom förut nämnts skall i fråga om lönegrupperingen minskningen av
den totala spännvidden och av antalet ortsgrupper enligt det i propositionen
nr 132 framlagda förslaget genomföras så, att nuvarande ortsgrupp 1 icke
tillämpas. Lägsta löneortsgrupp blir sålunda ortsgrupp 2. Enligt min uppfattning
bör man beträffande skattegrupperingen följa samma system. Det
bör icke ifrågakomma att skilda beteckningar används för de olika ortsgrupperna
i löneavseende och skatteavseende.
Propositionen nr 133 lämnades av samma års bevillningsutskott utan erinran
i dess betänkande nr 47, vilket godkändes av riksdagen.
Vid 1955 års riksdag framfördes i väckta motioner II: 142 och II: 156) yrkanden,
som syftade till ett upphävande av skattegrupperingen på det siitl
att på alla orter ortsavdrag vid inkomsttaxeringen skulle medgivas med belopp,
som enligt gällande bestämmelser tillämpades i ortsgrupp V, dvs. högsta
ortsgrupp. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 27 avstyrkte sam
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957
ma års bevillningsutskott motionerna. Utskottet erinrade om att enligt 1951
års dyrortsundersökning skillnaden mellan dyraste och billigaste ort utgjorde
cirka 14 procent, men att vid skattegrupperingen den totala spännvidden
mellan högsta och lägsta ortsgrupp genom 1953 års beslut minskats från 16
till 12 procent. Härefter anförde utskottet.
Skattegrupperingens uppgift är att differentiera skatten efter dyrort.
Denna differentiering sammanhänger med tanken, att genom ortsavdragen
ett visst existensminimum skall kunna undantagas från beskattning samt
att detta existensminimum måste anses vara olika stort på olika orter. Av
1951 års dyrortsundersökning framgick, alt skillnaden i dyrhet visserligen
nedgått men att spännvidden mellan dyraste och billigaste ort alltjämt måste
uppskattas till 14 procent. Även om det kan finnas fog för det antagandet,
att en fortskridande utjämning av levnadskostnaderna sker, måste dock antagas,
att alltjämt betydande olikheter föreligger mellan olika orter. Därest
emellertid i väsentlig mån ändrade förhållanden skulle kunna påvisas, torde
anledning kunna föreligga till att ortsavdragens utformning upptoges till
omprövning. Detta synes dock böra ske i ett vidare sammanhang, då detta
spörsmål äger samband icke blott med lönegrupperingen och det kommunala
skatteunderlaget utan jämväl med de statliga inkomstskatteskalornas utformning.
I de vid 1956 års riksdag väckta likalydande motionerna I: 447 och II: 570
hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Ivungl. Maj :t anhålla om utredning
i syfte att införa ett för hela landet enhetligt ortsavdrag vid såväl
den statliga som den kommunala inkomstbeskattningen. Som stöd för yrkandet
anfördes bl. a. att den nuvarande skattegrupperingen måste betraktas
som en orättvisa mot landsbygdens folk. Målsättningen måste vara att
snarast möjligt införa enhetliga ortsavdrag för hela landet. Detta kunde ske
genom en uppflyttning av de lägsta ortsgrupperna, men det vore sannolikt,
att sådana förändringar i levnadskostnaderna inträffat eller kunde komma
att inträffa att en omprövning av Stockholms placering i högsta ortsgrupp
borde komma i fråga. En särskild kompensation borde emellertid med hänsyn
till de speciella dyrhetsförhållandena i övre Norrland ges den där bosatta
befolkningen. Det vore enligt motionärernas mening väl motiverat alt snarast
hela frågan om ortsavdragen, de kommunala såväl som de statliga, upptoges
till omprövning med sikte på införande av ett för hela landet enhetligt
ortsavdrag. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 36 avstyrkte 1956
års bevillningsutskott motionsyrkandet.
Vidare hemställdes i ett flertal motioner vid 1956 års riksdag att riksdagen
hos Kungl. Maj :t måtte anhålla om en översyn av dyrortssystemet (I: 49
och II: 66; I: 186 och II: 376 samt I: 448 och II: 637). Över motionerna avgav
dyrortsnäinnden utlåtande efter att i ärendet ha hört socialstyrelsen. I
sitt av riksdagen godkända betänkande nr 226 anförde statsutskottet bl. a.
följande.
Av dyrortsnämndens över de föreliggande motionerna avgivna yttrande
framgår, alt stöd finns för uppfattningen att en viss sammanpressning av
skillnaderna i levnadskostnader mellan olika delar av landet ägt rum sedan
år 1951, då den senaste prisgeografiska undersökningen verkställdes.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957
Däremot kan enligt dyrortsnämnden intet mera bestämt sägas om graden
av denna sammanpressning. Vidare har nämnden i sitt yttrande berört vissa
aktuella tendenser på den statliga lönemarknaden och framhållit vissa omständigheter,
som enligt nämndens mening kan leda till en ökad spännvidd
i den statliga löneskalan. Sammanfattningsvis framhåller dyrortsnämnden,
att vad som anförts ger vid handen att vissa spörsmål inom dyrortsgrupperingsområdet
kan bli aktuella och påkalla utredningar.
Utskottet har för sin del funnit vad i förevarande ärende förekommit ge
vid handen, att behov av en översyn av det nuvarande dyrortssystemet föreligger.
Utskottet vill därför förorda att en dylik kommer till stånd. Såsom
dyrortsnämnden framhållit torde såväl en omgruppering som en omprövning
av antalet ortsgrupper böra grundas på en ny prisgeografislc undersökning,
varvid bör övervägas om den bör baseras på samma principer som
tillämpades vid den senaste undersökningen. Enligt utskottets mening böi
en utredning i frågan vara allmän och förutsättningslös, utan att man på
förhand binder sig vid någon viss linje.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.
1 de likalydande motionerna 1:306 och 11:392 erinras om, att
det vid den år 1951 utförda prisgeografiska undersökningen kunde fastslås,
att en verklig sammanpressning av spridningen i levnadskostnaderna ägt
rum mellan de dyraste och billigaste orterna under de senaste årtiondena
fram till år 1951.1 fråga om utvecklingen efter år 1951 hade dyrortsnämnden
anfört, att det kunde ges stöd för den uppfattningen, att en viss ytterligare
sammanpressning ägt rum. Dyrortsnämnden baserade härvid sin uppfattning
på beräkningar gjorda av socialstyrelsen. Dessa gåve vid handen att
det var de båda budgetposterna »bostad» och »skatter», som i stort sett konstituerade
dyrortsskillnaderna. Andra poster, såsom livsmedel och kläder,
visade obetydliga skillnader mellan olika ortsgrupper. I fråga om bostadsposten
angavs spännvidden i hyreskostnaden år 1951 mellan de billigaste
orterna och Stockholm vara 38 procent för äldre lägenheter men endast 22
procent i nyare. Sedan år 1951 hade noggrannare undersökningar av hyreskostnaderna
inte skett. Då bostadsbeståndet sedan år 1951 tillförts nya lägenheter
och vissa äldre lägenheter sanerats, var det sannolikt även med
hänsyn till förändringar i tomtpriserna att en utjämning avseende bostadskostnaderna
på olika orter skett. Med fog kan antas, att denna utveckling
skulle komma att fortgå. Beträffande skatteposten visade socialstyrelsens
beräkningar, all en utjämning av även denna post ägt rum sedan den senaste
dyrortsundersökningen år 1951. Det borde i sammanhanget ä\ en beaktas
åt! sådana sociala förmåner som barnbidrag och folkpension inte
dyrorlsgradcrats. Ett frångående av den nuvarande differentieringen av
ortsavdragen efter dyrort torde å andra sidan medföra vissa avvägningsproblem
i fråga om beskattningen. Då riksdagen förra året beslöt överse
dyrortssystemet, vore det naturligt, att även ortsavdragssystemet göres till
föremål för eu allmän översyn. Slutsatserna av vad som anförts rörande
utjämningen av dyrheten mellan de olika orterna talade härför. I den mån
undersökningarna klarladc förändringar i spännvidden mellan olika dyrorter,
borde även detta beaktas vid utformningen av framtida ändringar av
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957
ortsavdragen, resp. eventuellt förslag om för hela landet enhetliga ortsavdrag.
En reform torde få ske stegvis, varvid som en första etapp ortsavdragen
i nuvarande ortsgrupp II borde höjas till det för grupp III nu gällande
beloppet. Motionärerna förutsatte härvid att beslut i denna del skall
kunna fattas vid 1958 års riksdag.
I de likalydande motionerna 1:3 0 7 och 1 1:3 8 9 framhålles, att
dyrortsgrupperingen allt tydligare framstode som en uppenbar orättvisa mot
stora delar av landet. Dyrortsindelningen av de skattefria ortsavdragen hade
direkt ekonomisk betydelse för alla inkomsttagare. Det måste vara angeläget,
alt största möjliga rättvisa skapades i beskattningen. Motionärerna ansåge
emellertid, att det nuvarande skattegrupperingssystemet inte fyllde detta
krav och att det dessutom hade andra betydande olägenheter. Till påvisande
härav åberopades i motionerna följande tabell, utvisande hur mycket större
den sammanlagda stats- och kommunalskatten, i kronor resp. procent, bleve
på 2-ort i jämförelse med 5-ort, under i övrigt lika förhållanden. Den kommunala
utdebiteringen hade antagits vara 12 kronor per skattekrona.
Merskatt för:
gifta .......
ensamstående
7 000 kr.
kr. %
101 11,7
61 5,3
Skattepliktig inkomst
12 000 kr.
25 000 kr.
kr. t.
kr.
%
101
5,2
197
3,2
80
3,0
118
1,5
På grund av skatteprogressionen ökade skillnaden mellan skatten på lägsta
och högsta dyrort med stigande inkomst. Uttryckt i procent av skatten på
5-oi t \ore skillnaden emellertid mest betydande i de lägre inkomstlägena.
Även om en höjning av de skattefria ortsavdragen i de lägre dyrorterna till
samma nivå som ortsgrupp 5 inte skulle få större ekonomiska konsekvenser
för personer med höga inkomster, skulle en sådan åtgärd otvivelaktigt innebära
eu relativt betydande skattelindring för de mindre inkomsttagarna i
de lägre dyrortsgrupperna.
Motionärerna framhåller vidare, att eu betydande utjämning av levnadskostnaderna
på olika orter ägt rum som en följd av masstillverkning och
standardisering av varorna. Svårigheterna att få ett objektivt mått på dyrhetsskillnaderna
mellan olika orter vore betydande för att inte säga oöverstigliga.
Från denna utgångspunkt måste en framräknad differens i levnadskostnaderna
på högsta resp. lägsta dyrort understigande 10 procent bedömas
som ej statistiskt säker. Det vore med andra ord icke möjligt att på
grundval av det vid senaste dyrortsundersökning framlagda materialet fastställa,
att reella levnadskostnadsolikheter förelåge. Efter att ha erinrat om
att 1956 års riksdag hos Kungl. Maj :t begärt en översyn av dyrortssystemet
framhåller motionärerna att den fortsatta prövningen i nämnda avseende
borde gälla olika problem i samband med skattegrupperingens avskaffande.
Angeläget \oie särskilt att pröva fragan om kompensation till kommunerna
för det inkomstbortfall, som följde genom en sådan reform. Kungl. Maj :t
boide redan till 1958 års riksdag lägga fram förslag till de lagändringar, som
erfordrades för avskaffande av skattegrupperingen. Vissa delar av Norrland
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957
hade på grund av klimatförhållanden och stora avstånd eu speciell dyrhet,
som måste kompenseras vid beskattningen. Ett särskilt tilläggsavdrag borde
därför medges för ifrågavarande område. Frågan om dess utformning och
giltighetsområden för detsamma måste göras till föremål för närmare överväganden.
Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:3 0 8 och
II : 3 8 7 anföres i huvudsak följande. Med hänsyn till att dyrortsgrupperingen
vore densamma i fråga om ortsavdragen vid beskattningen och den
statliga lönesättningen, hade dyrortsfrågan, då densamma tidigare diskuterats
i riksdagen, alltid avsett såväl skattegruppering som lönegruppering.
Detta var t. ex. fallet, då riksdagen i december månad 1956 i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställde om en förutsättningslös utredning rörande dyrortsfrågan.
Frågan hade sedan dess kommit i ett nytt läge. De förhandlingar
om en löneplansrevision, som förts mellan representanter för staten och vederbörande
personalorganisationer, hade nämligen resulterat i en överenskommelse
enligt vilken spännvidden mellan högsta och lägsta dyrori inom
viss del av löneskalan ökats från 12 till 16 %. Därest denna överenskommelse
skulle godkännas av riksdagen, innebure detta ett faktiskt om än inte
formellt skiljande av lönegrupperingen från skattegrupperingen. Olika synpunkter
kunde göra sig gällande beträffande de två dyrortsgrupperingarna.
Vad beskattningen beträffade borde ingen annan omständighet få göra sig
gällande än sådan som hade samband med de verkliga levnadskostnaderna.
Motionärerna ansåge det stå utom allt tvivel, att en utjämning av levnadskostnaderna
inom landet ägt rum. Sådana markerade skiljaktigheter mellan
land och stad och mellan stora och små kommuner, som otvivelaktigt
förekommit tidigare, torde nu inte förefinnas. Skälen för ett bibehållande
av dyrortsgrupperingen vid beskattningen hade därför förlorat i styrka. Enligt
motionärernas mening vore tiden inne för en avveckling av denna skattegruppering.
Enligt av motionärerna gjorda beräkningar skulle ett totalt slopande
av skattegrupperingen medföra ett inkomstbortfall för staten på 100
ä 110 miljoner kronor. Vid ett avskaffande av ortsgrupp II skulle skattebortfallet
bli 12 miljoner kronor. En därefter företagen uppflyttning av kommunerna
från ortsgrupp III till ortsgrupp IV skulle minska statsskatten med 42
miljoner kronor. Det sista ledet i skattegrupperingens avskaffande, alltså
uppflyttning från ortsgrupp IV till ortsgrupp V, skulle medföra en inkomstminskning
på 52 miljoner kronor. Motsvarande justering av skattegrupperingen
vid den kommunala beskattningen skulle minska kommunei nas inkomster
med ca 80 miljoner kronor, varav i nyssnämnda avvecklingsled icsp.
9, 32 och 39 miljoner kronor. Med hänsyn till det nuvarande ekonomiska läget
torde det dock vara uteslutet att man omedelbart skulle kunna företaga
en fullständig avveckling av skattegrupperingen, utan avvecklingen borde
lämpligen ske stegvis. Eu början borde ske genom alt 1958 års riksdag beslutar
avskaffa ortsgrupp II. I samband därmed borde lämpligen principbeslut
kunna fattas om en fullständig avveckling, exempelvis under en femårsperiod.
Enligt motionärernas mening borde någon ersättning från staten
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1957
till kommunerna för dessas inkomstbortfall genom en dylik reform inte
komma i fråga.
Med skrivelse den 26 november 1957 har ortsgrupperingsutredningen till
chefen för civildepartementet överlämnat betänkande rörande löne- och
skattegrupperingarna (SOU 1957:42).
I fråga om skattegrupperingen förordar utredningen att ett principbeslut
nu fattas om att slopa denna gruppering och att införa enhetliga skattefria
avdrag över hela landet, motsvarande nu gällande ortsavdrag i ortsgrupp V.
Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för såväl staten som kommunerna
anser utredningen att ett fullständigt genomförande av reformen
bör få anstå till dess detta ur statsfinansiella och kommunalekonomiska
synpunkter bedömes möjligt. Utredningen föreslår emellertid, att som ett
första steg mot en slutlig avveckling av skattegrupperingen ortsgrupp II slopas
och att kommunerna i denna ortsgrupp uppflyttas i grupp III. Slopandet
av ortsgrupp II anser utredningen böra genomföras med verkan från och
med den 1 januari 1959, vid vilken tidpunkt nuvarande skattegruppering
upphör att gälla. Ändringen bör första gången tillämpas i fråga om källskatteuttaget
under år 1959 och vid 1960 års taxering.
Den fortsatta avvecklingen av skattegrupperingen bör ske etappvis. Avvecklingen
föreslås skola genomföras antingen genom att antalet ortsgrupper
ytterligare minskas genom sammanslagning av två grupper eller genom
att spännvidden mellan ortsgrupperna successivt minskas. Under avvecklingstiden
bör någon ändring i orternas nuvarande placering icke vidtagas.
Utskottet
Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår har ortsgrupperingsutredningen
nyligen framlagt förslag till avskaffande av de dyrortsgraderade ortsavdragen
vid beskattningen. Enligt förslaget skulle ortsgrupp II avskaffas
redan från och med den 1 januari 1959 och sålunda de lägsta ortsavdragen
bestämmas efter ortsgrupp III. Härigenom skulle eu reduktion av spännvidden
mellan högsta och lägsta ortsgrupp från tolv till åtta procent uppnås.
Samtidigt bör enligt utredningens mening statsmakterna fatta principbeslut
om att slopa skattegrupperingen och införa enhetliga skattefria avdrag vid
beskattningen, motsvarande nu gällande ortsavdrag i ortsgrupp V. Med
hänsyn til) de ekonomiska konsekvenserna för såväl staten som kommunerna
har utredningen ansett att ett fullständigt genomförande av reformen bör
få anstå till dess detta ur statsfinansiella och kommunalekonomiska synpunkter
bedömes möjligt. Den fortsatta avvecklingen bör ske etappvis.
Med yrkandena i de föreliggande motionerna åsyftas — i den mån de icke
tillgodosetts i och med tillsättandet av ortsgrupperingsutredningen — att
ortsgrupp II omedelbart skall slopas och att riksdagen i princip skall uttala
sig för eu avveckling av dyrortssystemet vid beskattningen ävensom att
liksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa om förslag i ämnet
Bevillningsutskottets betänkande ni• 52 ur 1957
13
till 1958 års riksdag. Om ortsgrupperingsutredningens förslag genomföres
skulle syftet med motionerna sålunda i huvudsak bli tillgodosett. Enligt
utskottets mening bör utredningens förslag i vanlig ordning bli föremål för
remissbehandling och Kungl. Maj :ts övervägande, innan riksdagen tar definitiv
ställning till frågan om en avveckling — helt eller delvis — av skattegrupperingen.
Utskottet kan därför inte tillstyrka en omedelbar lagstiftning
i ämnet. Utskottet, som förutsätter att Kungl. Maj :t framlägger förslag i ämnet
så snart ske kan, finner icke anledning föreligga för riksdagen att i särskild
skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag härom till 1958 års riksdag,
utan hemställer att de föreliggande motionerna inte måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 306 av herr Ohlon in. fl.
och II: 392 av herr Ohlin m. fl., de likalydande motionerna
I: 307 av herr Näsgård in. fl. och II: 389 av herr Pettersson i
Dahl in. fl. ävensom de likalydande motionerna I: 308 av
herr Ewerlöf in. fl. och II: 387 av herr Cassel in. fl. icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 3 december 1957.
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heiiman, Spelz, Eriksson,
Gustaf Elofsson*, Snygg*, Söderquist, Niklasson* och Erik Jansson;
samt
från a n d r a kammaren: herrar Nilsson i Svalöv, Brandt, Gustafson i Göteborg,
Allard, Kärrlander, Vigelsbo, Wiklund, Christenson i Malmö*, Asp
och Stenberg*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
671750 Stockholm 1957. IsaacMarcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.