Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953

1957-12-03 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1957:53, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957

1

Nr 53

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272).

I en den 1 november 1957 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 186, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

om ändrad lydelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås en höjning av procentsatserna för ränta å kvarstående

skatt och överskjutande preliminär skatt från 7 respektive 4 procent

till 10 respektive 5 procent.

Det ovannämnda förf att ningsför slaget är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom.

uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 19531 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

27 §.

3 mom. överstiger skattskyldigs

slutliga skatt den preliminära skatt,

som enligt 2 mom. skall gottskrivas

honom, med minst en femtedel av

den slutliga skatten eller med minst

tiotusen kronor, skall den skattskyldige

till statsverket erlägga ränta

med sju procent, för en beräknad tid

(Föreslagen lydelse)

27 §.

3 mom. överstiger skattskyldigs

slutliga skatt den preliminära skatt,

som enligt 2 mom. skall gottskrivas

honom, med minst en femtedel av

den slutliga skatten eller med minst

tiotusen kronor, skall den skattskyldige

till statsverket erlägga ränta

med tio procent, för en beräknad tid

1 Senaste lydelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. se 1956: 332,

I llihany till riksdagens protokoll 1.957. 7 samt. Nr 53

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957

(Nuvarande lydelse)

av etl år, å den del av det överskjutande

beloppet, som överstiger etttusen

kronor; dock att det belopp,

varå ränta sålunda skall beräknas,

skall avrundas till närmast lägre

hundratal kronor. Vid bedömande av

om och med vilket belopp, ränta

skall utgå, skall i den slutliga skatten

icke inräknas utskiftningsskatt,

ersättningsskatt eller i 1 § omförmälda

avgifter eller annuiteter med

undantag av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift,

ej heller skall i

den preliminära skatten inräknas sådan

i 2 mom. under 3) omförmäld

preliminär skatt, som erlagts efter

den 30 april året näst efter inkomståret.

Vad i------omförmäld

(Föreslagen lydelse)

av ett år, å den del av det överskjutande

beloppet, som överstiger ettlusen

kronor; dock att det belopp,

varå ränta sålunda skall beräknas,

skall avrundas till närmast lägre

hundratal kronor. Vid bedömande av

om och med vilket belopp, ränta skall

utgå, skall i den slutliga skatten icke

inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt

eller i 1 § omförmälda

avgifter eller annuiteter med undantag

av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift,

ej heller skall i den preliminära

skatten inräknas sådan i

2 mom. under 3) omförmäld preliminär

skatt, som erlagts efter den

30 april året näst efter inkomståret.

ränta.

09 §.

1 inom. Därest den preliminära

skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall

gottskrivas skattskyldig vid debitering

av slutlig skatt, till den del densamma

erlagts överstiger den slutliga

skatten med minst en femtedel

av denna eller med minst tiotusen

kronor, äger den skattskyldige erhålla

ränta med fyra procent, för en

beräknad tid av ett år, å den del av

det överskjutande beloppet, som överstiger

ettusen kronor; dock att det

belopp, varå ränta sålunda skall beräknas,

skall avrundas till närmast

lägre hundratal kronor. Vid bedömandet

av om och med vilket belopp

ränta skall utgå, skall i den

preliminära skatten icke inräknas

sådan i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld

preliminär skatt, som erlagts

efter den 30 april året näst efter

inkomståret: vidare skall med

slutlig skatt likställas sådan tillkommande

skatt, som enligt vad i 68 §

4 mom. andra stycket sägs helt eller

delvis skall gäldas med där omförmäld

preliminär skatt.

69 §.

1 mom. Därest den preliminära

skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall

gottskrivas skattskyldig vid debitering

av slutlig skatt, till den del densamma

erlagts överstiger den slutliga

skatten med minst en femtedel

av denna eller med minst tiotusen

kronor, äger den skattskyldige erhålla

ränta med fem procent, lör eu

beräknad tid av ett år, å den del

av det överskjutande beloppet, som

överstiger ettusen kronor; dock att

det belopp, varå ränta sålunda skall

beräknas, skall avrundas till närmast

lägre hundratal kronor. Vid bedömandet

av om och med vilket belopp

ränta skall utgå, skall i den

preliminära skatten icke inräknas sådan

i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld

preliminär skatt, som erlagts

efter den 30 april året näst efter inkomståret;

vidare skall med slutlig

skatt likställas sådan tillkommande

skatt, som enligt vad i 68 § 4 mom.

andra stycket sägs helt eller delvis

Ränta som

— den skattskyldige.

skall galdas med dar

liminär skatt.

omtormam pre
-

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958, dock alt förordningen

icke skall äga tillämpning å skatt enligt 1957 års taxering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957

Till utskottet liar hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

1. de likalydande motionerna I: 560 av herr Ragnar Bergh in. fl. och II:

709 av herr Gerhard Nilsson i Gävle in. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 27 § 3 inom. och 69 § 1 inom.

uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

27 §.

3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, som

enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst eu femtedel av den slutliga

skatten eller med minst tiotusen kronor, skall den skattskyldige till

statsverket erlägga ränta med åtta procent, för en beräknad tid av ett år, å

den del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen kronor; dock

att det belopp, varå ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till närmast

lägre hundratal kronor. Vid bedömande-----efter inkomståret.

Vad i-----omförmäld ränta.

69 §.

1 mom. Därest den preliminära skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas

skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, till den del densamma

erlagts överstiger den slutliga skatten med minst en femtedel av denna eller

med minst tiotusen kronor, äger den skattskyldige erhålla ränta med sex

procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet,

som överstiger ettusen kronor; dock att det belopp, varå ränta sålunda

skall beräknas, skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömandet

— —- — där omförmäld preliminär skatt.

Ränta som--- — den skattskyldige.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958, dock att förordningen

icke skall äga tillämpning å skatt enligt 1957 års taxering.

2. motionen 11:712 av herrar Sjölin och Strandh, vari hemställts, »att

riksdagen med avslag på Kungl. Maj :ts proposition nr 186 måtte besluta att

27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

27 §.

3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, som

enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en femtedel av den slutliga

skatten eller med minst tiotusen kronor, skall den skattskyldige till

statsverket erlägga ränta med åtta procent, för eu beräknad tid av ett år,

å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen kronor;

dock att det belopp, varå ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till

närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp,

ränta skall utgå, skall i den slutliga skatten icke inräknas utskiftnings
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957

skatt, ersättningsskatt eller i 1 § omförmälda avgifter eller annuiteter med

undantag av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift, ej heller skall i den

preliminära skatten inräknas sådan i 2 inom. under 31 omförmäld preliminär

skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret.

69 §.

1 mom. Därest den preliminära skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas

skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, till den del densamma

erlagls överstiger den slutliga skatten med minst en femtedel av denna eller

med minst tiotusen kronor, äger den skattskyldige erhålla ränta med sex

procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet,

som överstiger ettusen kronor; dock, att det belopp, varå ränta sålunda

skall beräknas, skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid

bedömandet av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den preliminära

skatten icke inräknas sådan i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld preliminär

skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret;

vidare skall med slutlig skatt likställas sådan tillkommande skatt som enligt

vad i 63 § 4 mom. andra stycket sägs helt eller delvis skall gäldas med

där omförmäld preliminär skatt.

samt att den ändrade lydelsen skall träda i kraft den 1 januari 1958 dock

utan att tillämpas för skatt enligt 1957 års taxering.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, tår utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 709 och II: 712.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet, såvitt densamma ej framgår av här nedan intagna yttrande av departementschefen,

till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Inledning, s. 4—5.

Gällande bestämmelser, s. 5.

Frågans tidigare behandling, s. 5—6.

Departementschefen, s. 6—7.

Till stöd för de i propositionen framlagda förslagen har departementschefen

anfört följande.

Vid tiden för införandet av bestämmelserna om ränta å kvarstående skatt

uppgick denna till inte fullt en miljard kronor årligen, motsvarande omkring

20 procent av den slutliga skatten. Nu har den kvarstående skatten, efter en

nedgång under mellanliggande år, åter kommit upp till nämnda belopp. Även

om kvarskatten relativt sett minskat — den utgör numera ca 10 procent av

den totala skatten — är den dock alltjämt av en sådan storleksordning, att

den maste inge allvarliga betänkligheter. Inledningsvis har påpekats riskerna

för att kvarstående skatt inte inflyter i behörig ordning utan måste restföras

och indrivas. Härtill kommer även de kreditpoliliska synpunkterna. De

senaste aren har från statsmakternas sida genom olika åtgärder eftersträvats

att trygga den samhällsekonomiska balansen. Bland annat har därvid kre
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957 5

ditrestriktioner av olika slag ansetts nödvändiga. Dessa restriktioner motverkas

självfallet om de skattskyldiga ensidigt kan på statens bekostnad bereda

sig en ettårig skattekredit av betydande omfång. Som förut framhållits

har endast vissa grupper av skattskyldiga möjligheter härtill. Även från

rättvisesynpunkt är det således angeläget att söka motverka benägenheten

hos dessa grupper att bereda sig skattekredit. Detta bör ske genom en sådan

avvägning av räntan å kvarskatt att de skattskyldiga får ett verkligt intresse

av att genom tillräckliga fyllnadsinbetalningar söka undvika sådan skatt.

Efter 1956 års beslut i räntefrågan har det allmänna ränteläget undergått

vissa förändringar. Vid årsskiftet 1956/57 steg inlåningsräntan med i

regel en fjärdedels procent. Det därefter rådande ränteläget blev gällande

under tiden för fyllnadsinbetalningarna i januari—april 1957 av preliminär

skatt för år 1956. Resultatet av dessa inbetalningar visar att den år 1956

beslutade höjningen av räntan å kvarstående skatt inte verkat tillräckligt

avskräckande utan att skattekrediten utnyttjats i ungefär samma omfattning

som tidigare. Redan med utgångspunkt från de under våren 1957 rådande

förhållandena ter sig följaktligen en höjning av räntan å kvarstående

skatt motiverad. Sedan dess har också en ytterligare stegring skett i den

allmänna räntenivån.

Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden synes procentsatsen för ränta

å kvarstående skatt för att bliva tillräckligt effektiv böra höjas med tre enheter.

Jag vill alltså för min del förorda att räntan å kvarstående skatt

med verkan från och med den 1 januari 1958 höjes till tio procent. Godtages

detta förslag kommer den högre räntan att äga tillämpning å kvarskatt enligt

1958 års taxering, d. v. s. i fråga om preliminär skatt för år 1957. Genom

att verkställa fyllnadsinbetalning före den 1 maj 1958 kan den skattskyldige

undgå att drabbas av skärpningen.

I detta sammanhang vill jag fästa uppmärksamheten på att räntebestämmelsernas

utformning medför att räntan endast i mera kvalificerade fall

kan komma att utgå efter en procentsats som närmar sig men aldrig uppgår

till tio procent av hela den kvarstående skatten. Ett belopp av ettusen

kronor är nämligen räntefritt. Den effektiva räntesatsen blir på den grund

vid en kvarstående skatt av 2 000 kronor endast 5 procent. Uppgår den

kvarstående skatten exempelvis till 10 000 kronor blir den effektiva räntesatsen

9 procent.

Höjes räntan å kvarstående skatt på nu föreslaget sätt bör även en justering

ske av räntan å överskjutande preliminär skatt. Liksom skett tidigare

bör denna räntesats avvägas så alt den ungefärligen motsvarar bankernas

inlåningsränta. Med hänsyn härtill förordar jag att räntan å överskjutande

preliminär skatt höjes från fyra till fem procent.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

1 de likalydande motionerna 1:5 6 0 och 1 1:7 0 9 framliålles,

att i propositionen ges uttryck för den uppfattningen att var och en som inte

redan under beskattningsåret preliminärt erlagt hela skatten för den in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957

komst han förvärvar under året gjorl sig skyldig till försummelse. Det är

enligt vad som sägs i propositionen för att »tillrättalägga detta» som möjlighet

beretts de skattskyldiga till fyllnadsinbetalning efter beskattningsårets

utgång. En sådan uppfattning säger motionärerna sig inte kunna dela. Såvitt

skattskyldig fullgjort de skyldigheter som lagligen åligger honom, bör

det inte läggas honom till last att lagstiftarna inte kunnat finna en möjlighet

att bygga upp ett uppbördssystem där preliminärskatten i varje läge i

stort sett kommer att överensstämma med den slutliga skatten. Möjligheten

att efter beskattningsårets utgång inom viss tid fullgöra fyllnadsinbetalningar

är en rätt för den skattskyldige, inte en skyldighet. Motionärerna finner

det därför föga rimligt att i samband med åtgärder för att söka nå en

bättre överensstämmelse mellan preliminär skatt och slutlig skatt lägga

upp frågan som om den gällde att fastställa en lämplig »straffpåföljd». Ett

dylikt resonemang finner de så mycket mindre rimligt som den skattskyldiges

skuld först längre fram preciseras. — Den som inte senast 30 april året

efter beskattningsåret betalat »full» preliminärskatt får anses ha erhållit

skattekredit. Det kan från denna utgångspunkt göras gällande, att han i sådant

fall även skall vara skyldig att betala ränta. Däremot föreligger inte

skäl att la ut en ränta som ligger långt utöver vad som kan anses normalt

å den allmänna penningmarknaden. En eventuell skatteskuld kan anses ha

uppkommit den 30 april året efter inkomståret, låt vara att skatteskulden

då inte preciserats. Eftersom kvarvarande skatt skall betalas under uppbördsterminerna

i mars och maj följande år, blir uppkommande skatteskuld

normalt bestående i ca 11 månader. De ifrågavarande procentsatserna, som

räknas för helt år, bör bedömas med utgångspunkt härifrån. När departementschefen

gör gällande, att den effektiva räntesatsen enligt det i propositionen

framlagda förslaget för en kvarstående skatt å exempelvis 10 000

kronor skulle vara 9 procent och att »räntan endast i mera kvalificerade fall

kan utgå efter eu procentsats som närmar sig men aldrig uppgår till 10

procent av hela den kvarstående skatten» är detta påstående inte riktigt.

Den effektiva räntan blir i det angivna fallet i det närmaste 10 procent för

år, och vid ett skattebelopp överstigande 12 000 kronor blir den effektiva

räntesatsen mer än 10 procent för år. Enligt motionärernas mening bör, om

en höjning av räntesatserna i fråga om kvarstående skatt skulle komma till

stånd — vilket med hänsyn till ränteutvecklingen sedan nämnda procensats

fastställdes år 1956 kan komma i fråga — bör höjningen inte gå så långt

som i propositionen föreslagits. Motionärerna erinrar om att pensionsstyrelsen

funnit anledning hemställa, att den s. k. dröjsmålsräntan i de fall kommunerna

underlåter att senast före utgången av mars månad inbetala sina

andelar i kostnaderna för folkpensioneringen skall fastställas till 8 procent.

Någon anledning att behandla skattskyldig på annat sätt än kommunerna

då förhållandena är alldeles ensartade — bortsett från alt statens fordran

på kommunerna redan i förväg blivit preciserade — anser motionärerna inte

föreligga. De föreslår därför att ränta å kvarvarande skatt fastställes till 8 i

stället för 10 procent.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957

Enligt motionärernas mening är det angeläget att minska den nu föreliggande

skillnaden enligt uppbördsförordningen mellan räntesatsen för kvarstående

skatt och för överskjutande preliminär skatt, nämligen 3 procent.

Kan man genom en ränta som ligger högre än i den allmänna marknaden

gällande högsta inlåningsränta stimulera skattskyldiga att hålla sina preliminära

skatteinbetalningar i överkant, är detta i dagens kreditläge enbart

av godo. Från denna utgångspunkt skulle motionärerna inte ha något att

invända mot att det fastställdes en enhetlig räntesats för kvarskatt och för

överskjutande preliminär skatt, men de begränsar sig till att förorda att

räntan å överskjutande skatt sättes till 6 procent.

I motionen II: 712 framhålles att den föreslagna höjningen av

kvarskatteräntan med tre enheter synes högre än som är rimligt med hänsyn

till omständigheterna och medför en extra pålaga för vissa skattebetalare i

alltför hög grad. Med hänsyn till att riksbankens senaste diskontohöjning

medförde en genomsnittlig höjning av räntesatserna på kreditmarknaden

med 1 procent förefaller en motsvarande höjning av kvarskatteräntan fullt

tillräcklig. Den ränta, som samtidigt utgår till skattebetalare som inbetalt

för mycket preliminärskatt i vissa fall, åsyftar att bereda dessa cn skälig

gottgörelse för den långivning till statsverket som de på detta sätt medverkat

till. Det synes skäligt att staten gottgör dessa sina kreditorer en ränta som

motsvarar vad de vid långivning i annat fall än till statsverket genomsnittligt

kunnat erhålla på lånemarknaden. En räntefot av 6 procent förefaller

i detta hänseende lämplig. Med dessa justeringar av räntesatserna

skulle dessutom uppnås den fördelen att skillnaden mellan statens »utlåningsränta»

och »inlåningsränta» ej blir så hög som enligt propositionens

förslag.

Utskottet

Enligt uppbördsförordningen är skattskyldig under vissa förutsättningar

skyldig att erlägga ränta å kvarstående skatt. Överstiger skattskyldigs slutliga

skatt den preliminära skatten med minst cn femtedel av den slutliga

skatten eller med minst 10 000 kronor, gäller sålunda enligt 27 § 3 inom.,

alt den skattskyldige skall erlägga ränta med sju procent, för en beräknad

tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger 1 000

kronor, dock att beloppet skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Av 09 § 1 mom. framgår, att om den preliminära skatten överstiger den

slutliga skatten, den skaltskyldige under motsvarande förutsättningar skall

erhålla ränta å överskjutande skatt, varvid räntesatsen utgör fyra procent.

Möjlighet föreligger för de skattskyldiga att undgå räntepåföring genom

att inbetala preliminär skatt utöver det belopp, som enligt debetsedel å sådan

skatt eller genom källskatteavdrag skall inbetalas för inkomståret.

Med hänsyn till svårigheterna för vissa kategorier skattskyldiga alt innan

självdeklaration upprättats bedöma den slutliga skattens storlek har

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957

möjlighet öppnats att inbetala ytterligare preliminär skatt för ett inkomster

efter utgången av den sista uppbördsterminen. Sista inbetalningsdagen

är den 30 april året näst efter inkomståret. Genom sådan fyllnadsinbetalning

kan alltså skattskyldig, som under det gångnia uppbördsåret betalat för

litet preliminär skatt, undgå att bli påförd kvarstående skatt och ränta å

sådan skatt.

I vissa fall kan eu skattskyldig erhålla befrielse från honom eljest åliggande

skyldighet att gälda ränta å kvarstående skatt. Länsstyrelsen i dot

län, där räntan påförts, äger nämligen befria den skattskyldige från att helt

eller delvis gälda sådan ränta, därest den kvarstående skatten beror av förhållande,

varöver den skattskyldige inte skäligen kunnat råda. Som exempel

på sådant förhållande nämnes i anvisningarna till 85 § uppbördsförordningen

bl. a. det fall, att den kvarstående skatten beror på att beskattningsnämnd

frångått den skattskyldiges deklaration; befrielse från räntebetalning

må dock i dylikt fall inte medgivas, därest omständigheterna är sådana

att den skattskyldige bort förstå att beskattningsnämnderna skulle komma

att frångå deklarationen. Vidare har stadgats, att om endera av äkta makar,

vilka taxerats enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser, har att

gälda ränta å kvarstående skatt och om sådan ränta inte skulle ha påförts

eller ha påförts med lägre belopp, om ränteberäkningen gjorts för makarna

gemensamt, länsstyrelsen må meddela befrielse helt eller delvis från erläggande

av räntan.

Innan bestämmelserna om ränta å kvarstående skatt med tillämpning frän

och med 1952 års taxering infördes, utgjorde beloppet för den kvarstående

skatten närmare en miljard kronor. Därefter sjönk beloppet och var beträffande

1954 och 1955 års taxeringar 710 resp. 740 miljoner kronor. Senare

har en stegring inträffat så att beloppet för den kvarstående skatten på

grund av 1956 års taxering uppgick till 1 055 miljoner kronor och motsvarande

belopp beträffande 1957 års taxering till 997 miljoner kronor.

1 förhallande till den slutliga skatten uppgick beloppet för kvarstående

skatt vid tiden för införandet av bestämmelserna om ränta å dylik skatt till

omkring 20 procent, under det alt motsvarande procenttal nu är ca 10.

Återbetalningarna av överskjutande preliminär skatt beräknas under budgetåret

1957/58 komma att uppgå till ca 690 miljoner kronor, varav å fysiska

personer ca 550 miljoner kronor.

Som i propositionen påpekats medför den bristande överensstämmelsen

mellan preliminär och slutlig skatt betydande olägenheter. I den mån den

kvarstående skatten ökar, innebär detta en förskjutning i statsinkomsterna

från ett år till ett annat. Vidare föreligger den faran — särskilt i ett vikande

konjunkturläge — att kvarskatt ej kommer att inflyta i behörig ordning.

Inte heller bör förbises att vissa skattskyldiga härigenom erhåller möjlighet

att mildra verkningarna av rådande kreditrestriktioner.

Av de anförda bestämmelserna framgår att de skattskyldiga, som vid

deklarationstillfället finner sig ha att erlägga större slutlig skatt än den in
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957

9

betalda preliminärskatten, har möjlighet att välja mellan att iöre den 30

april inbetala resterande preliminär skatt och att låta sig påföras kvarskatt.

Benägenheten hos de skattskyldiga att utnyttja denna möjlighet för att

därigenom erhålla kredit under ett år ökar givetvis om räntan å kvarskatten

utgår efter förmånligare grunder än utlåningsräntan i den allmänna lånemarknaden.

I ett sådant läge föreligger därför risk för att beloppet för den

kvarstående skatten totalt sett skall komma att öka. För att motverka en

sådan utveckling bör i första hand en höjning av procentsatsen för ränta

å kvarskatt tillgripas. Med hänsyn till den kraftiga förändring i räntenivån,

som inträtt sedan nuvarande procentsats fastställdes, är eu höjning av procentsatsen

sålunda befogad.

Inom utskottet har framförts skilda synpunkter på storleken av denna

höjning. Ä ena sidan har framhållits att ur effektivitetssynpunkt en höjning

till tio procent i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag borde vidtagas. Å andra

sidan har gjorts gällande att en så stor höjning inte står i rimlig proportion

till den inträdda höjningen i räntenivån liksom ej heller till den procentsats,

som i propositionen föreslagits beträffande ränta å överskjutande preliminär

skatt.

Utskottet har på så sätt funnit sig böra beakta de framförda synpunkterna

att utskottet föreslår den jämkningen i Kungl. Maj:ts förslag att procentsatsen

för ränta å kvarstående skatt bestämmes till nio. Utskottet utgår

därvid ifrån, att denna procentsats skall vara tillräcklig för att uppnå

det avsedda syftet. Skulle detta emellertid efter något eller några år visa sig

inte vara fallet, förutsätter utskottet att frågan på nytt tages upp till prövning.

Med det anförda torde de föreliggande motionerna i vad de avser ränta å

kvarstående skatt få anses besvarade.

I fråga om procentsatsen för ränta å överskjutande preliminär skatt har

utskottet särskilt fäst avseende vid den omständigheten att utbetalningen

av överskjutande preliminär skatt regelmässigt sker före taxeringsårets utgång,

medan däremot kvarstående skatt inbetalas av de skattskyldiga först

under uppbördsterminerna i mars och maj året efter taxeringsåret. Hänsyn

härtill bör tas vid en jämförelse mellan de båda procentsatserna. I verkligheten

föreligger betydligt mindre skillnad än vad de föreslagna procentsatserna

antyder. Den i propositionen föreslagna procentsatsen för ränta å

överskjutande preliminär skatt ansluter sig liksom tidigare till bankernas

högsta inlåningsränta.

Utskottet finner sig därför med avstyrkande av de föreliggande motionsyrkandena

i denna del böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag att procentsatsen

för ränta å överskjutande preliminär skatt sättes till fem.

Slutligen vill utskottet framhålla, alt ifrågavarande procentsatsers storlek

ävenledes bör upptagas till omprövning i samband med mera betydande

förändringar i det allmänna ränteläget.

2 Bihang till riksdagens protokoll 11)07. 7 samt. \''r f>3

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 186 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas, för sin del antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning om ändrad lydelse av 27 §

3 inom. och 69 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni

1953 (nr 272) med den ändring av 27 § 3 mom. som framgår

av nedan angivna såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
-

Kungl. Maj:ts förslag

27 §.

3 mom. överstiger skattskyldigs

slutliga skatt den preliminära skatt,

som enligt 2 mom. skall gottskrivas

honom, med minst en femtedel av

den slutliga skatten eller med minst

tiotusen kronor, skall den skattskyldige

till statsverket erlägga ränta

med tio procent, för en beräknad tid

av ett år, å den del av det överskjutande

beloppet, som överstiger etttusen

kronor; dock att det belopp,

varå ränta sålunda skall beräknas,

skall avrundas till närmast lägre

hundratal kronor. Vid bedömande av

om och med vilket belopp, ränta

Utskottets förslag

27 §.

3 mom. Överstiger skattskyldigs

slutliga skatt den preliminära skatt,

som enligt 2 mom. skall gottskrivas

honom, med minst en femtedel av

den slutliga skatten eller med minst

tiotusen kronor, skall den skattskyldige

till statsverket erlägga ränta

med nio procent, för en beräknad tid

av ett år, å den del av det överskjutande

beloppet, som överstiger etttusen

kronor; dock att det belopp,

varå ränta sålunda skall beräknas,

skall avrundas till närmast lägre

hundratal kronor. Vid bedömande av

om och med vilket belopp, ränta

skall utgå, skall i den slutliga skat- skall utgå, skall i den slutliga skat
-

ten icke inräknas utskiftningsskatt,

ersättningsskatt eller i 1 § omförmälda

avgifter eller annuiteter med

undantag av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift,

ej heller skall i

den preliminära skatten inräknas sådan

i 2 mom. under 3) omförinäld

preliminär skatt, som erlagts efter

den 30 april året näst efter inkomst
-

ten icke inräknas utskiftningsskatt,

ersättningsskatt eller i 1 § omförmälda

avgifter eller annuiteter med

undantag av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift,

ej heller skall i

den preliminära skatten inräknas sådan,

i 2 mom. under 3) omförmäld

preliminär skatt, som erlagts efter

den 30 april året näst efter inkomståret.

året.

Vad i---------omförmäld ränta.

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 560 av herr Ragnar Bergli

in. fl. och II: 709 av herr Gerhard Nilsson i Gävle m. fl. samt

2) motionen II: 712 av herrar Sjölin och Strandh,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 3 december 1957

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1957

11

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Heiiman, Spelz,

Eriksson, Gustaf Elofsson*, Snygg*, Söderquist, Niklasson* och Erik Jansson;

samt

från andra kammaren: herrar Nilsson i Svalöv, Brandt, Gustafson i

Göteborg, Kärrlander, Vigelsbo, Wiklund, Christenson i Malmö*, Asp, Andersson

i Essvik och Stenberg*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

571818 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:385 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till viss för krigs förhållanden avsedd beredskapslagstiftning inom finansdeparteme a1 i texten