Bankoutskottets utlåtande nr 14 år 1957
1957-04-02 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1957:14, Bankoutskottets utlåtande nr 14 år 1957
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 14 år 1957
1
Nr 14
Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk framställning
angående återbetalnings skyldighet i visst
avlöning sår ende.
1 skrivelse den 6 februari 1957 har delegerade för riksdagens verk anmält
frågan om skyldighet för byrådirektören Bror Herman Holm att återbetala
någon del av den avlöning, som utgått till honom för hans tjänst vid militieombudsmannaexpeditionen
på grund av att han samtidigt uppburit tjänstepension
såsom major å reservstat.
Genom beslut den 15 juni 1938 konstituerades Holm av dåvarande militieombudsmannen
S. Centerwall, med stöd av 21 § i den då gällande instruktionen
för MO, att från och med den 1 oktober 1938 vara byråintendent vid
militieombudsmansexpeditionen, vilken tjänst var placerad i nuvarande lönegraden
Ca 27. Från och med den 1 juli 1953 har befattningen ändrats till
byrådirektörstjänst i lönegraden Ca 31 (jfr BoU:s uti. 1953: 28).
Innan Holm konstituerades å tjänsten hade han av Kungl. Maj :t — medelst
fullmakt — utnämnts att vara major å reservstat, likaledes från och
med den 1 oktober 1938. Denna beställning innehade Holm, vilken från
och med den 1 april 1943 befordrades till överstelöjtnant i armén, till utgången
av september 1946, då han avgick från beställningen med pension.
Under sin anställning vid militieombudsmansexpeditionen har Holm hela
tiden till utgången av juni 1956 från riksgäldskontoret uppburit oavkortad
lön såsom byråintendent respektive byrådirektör. Samtidigt har han åtnjutit
intill den 1 oktober 1946 full lön och därefter oavkortade pensionsförmåner
från beställningen å reservstat.
Sedan riksgäldskontoret i juli 1956 fått uppmärksamheten riktad på att
jämlikt 19 § 4 mom. i 1948 års avlöningsreglemente för riksdagens verk
delegerades beslut bort inhämtas beträffande den lön som skulle tillkomma
Holm å byrådirektörs tjänsten i anledning av att han åtnjuter den militära
pensionen, har jämlikt överenskommelse mellan MO och riksgäldskontoret
i avvaktan på delegerades beslut från och med den 1 juli 1956 mot reservstatspensionen
svarande del av lönen innehållits.
Med skrivelse den 10 augusti 1956 har militieombudsmannen till delegerade
överlämnat en framställning från Holm, däri denne anhållit om att
till honom sedan den 1 oktober 1946 utgående reservstatspension icke skall
medföra avdrag å hans lön såsom befattningshavare vid militieombuds
1
Bihang till riksdagens protokoll 1957. s samt. Nr 14
2 Bankoutskottets utlåtande nr 14 år 1957
mansexpedilionen. Vid framställningen har Holm fogat en likaledes den 10
augusti 1956 dagtecknad promemoria, vari Holm närmare utvecklat skälen
för sin framställning.
Militieombudsmannen har i sin skrivelse under hänvisning till de av Holm
anförda omständigheter, som föreligga i förevarande fall, tillstyrkt bifall till
framställningen.
I anledning av Holms ansökan hava delegerade inhämtat yttranden i ärendet
från fullmäktige i riksgäldskontoret och från lönenämnden för riksdagens
verk, varjämte t. f. expeditionschefen i civildepartementet Gustaf
Söderberg med skrivelse den 21 december 1956, på därom gjord framställning,
överlämnat en inom departementet upprättad promemoria, som redovisar
departementets synpunkter på hithörande frågor.
Delegerade anför i sin skrivelse följande.
När Holm konstituerades å byråintendentstjänsten hade han som förut
nämnts redan erhållit fullmakt å majorsbeställningen på reservstat. Den dåvarande
militieombudsmannen måste ha förbisett det då gällande, av 1921 års
riksdag antagna avlöningsreglementet för riksdagens verk, i vars 3 § 1 mom.
stadgades att med ordinarie befattning vid dessa verk icke må förenas annan
tjänst å rikets eller riksdagens stat, ej heller, utan att sådant medgivits av
riksdagen, ä kommuns stat. Detta stadgande uteslöt möjligheten att en beställningshavare
å reservstat skulle kunna konstitueras å ordinarie tjänst vid
något av riksdagens verk; av formuleringen vill det förefalla som om riksdagen
t. o. m. avsagt sig möjlighet att genom särskilt beslut medge undantag.
Såsom framhållits i ärendet kan Centervall möjligen ha utgått från den
oriktiga föreställningen, att kungl. kungörelsen den 19 juni 1919 (nr 523)
angående visst undantag från det i åtskilliga fall stadgade förbud att med
civil befattning förena annan tjänst å rikets stat in. in. var tillämplig. Men
även om så varit förhållandet — kungörelsen avser endast förening av reservstatsbeställning
med civil tjänst som är underställd Kungl. Maj :t''— hade
särskilt medgivande av Kungl. Maj :t till tjänsteföreningen erfordrats. Av
kungörelsen framgår, att Kungl. Maj :ts prövning skulle avsett frågan, huruvida
beställningen å reservstat icke kunde anses inverka hinderligt på
tjänstgöringen i den civila befattningen.
När sedan 1939 års avlöningsreglemente för riksdagens verk tillkom,
observerade varken Holm eller Centervall bestämmelsen i reglementets 4 §
1 inom., däri föreskrevs att tjänst, som avsågs i reglementet, icke fick förenas
med annan ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst
eller därmed jämförlig kommunal befattning, så framt ej riksdagen beträffande
viss tjänst annorlunda beslutat.
Då Holm från och med den 1 oktober 1946 erhöll avsked med pension från
reservstatsbeställningen skulle jämlikt 2 § 2 mom. i sistnämnda avlöningsreglemente
frågan om hans avlöningsförmåner från befattningen hos MO
ha underställts delegerades avgörande. I sagda författningsrum sägs nämligen,
att om tjänsteman är berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension,
på prövning av delegerade beror, om och i vad mån av sådan anledning
avdrag å lönen skall ske. Avdrag skulle dock icke få ske för pension,
som åtnjötes enligt gällande bestämmelser angående pensionering av försvarsväsendets
reserver av befäl och civilmilitär personal (s. k. reservpension).
Enahanda bestämmelse återfinnes i 20 § 4 mom. i 1947 års avlöningsreglemente
för riksdagens verk, vilket avlöste 1939 års reglemente. Även det
nu gällande 1948 års avlöningsreglemente för riksdagens verk, vilket trädde
Bankoutskottets utlåtande nr Ui år 1957
3
i kraft den 1 juli samma år, innehåller i 19 § 4 inom. enahanda bestämmelse.
Enligt It) § i av delegerade den 4 november 1948, med stöd av bemyndigande
av riksdagen, utfärdade tilläggsbestämmelser till sistnämnda avlöningsreglemente
åligger det vederbörande myndighet att underställa delegerade
frågan, om vid sammanträffande av lön för tjänst vid riksdagens verk med
pension av statsmedel avdrag å lönen skall ske. 1 avvaktan på delegerades
beslut äger myndigheten innehålla högst ett belopp, motsvarande pensionen.
Enligt nyssnämnda författningsrum, som ägt tillämpning t rån och med
den 1 juli 1948, åligger det vidare tjänsteman, som uppbär tjänstepension
av statsmedel, att därom göra anmälan till vederbörande myndighet.
Det är på dessa bestämmelser som riksgäldskontoret stöder sig, när kontoret
från och med den 1 juli 1956 innehållit av Holms lön såsom byrådirektör
belopp som motsvarat reservstatspensionen.
Det må i detta sammanhang omnämnas, alt Holm erhållit högre rörligt
tillägg än som följt av gällande bestämmelser. Holm fick sin militära pension
omreglerad från och med den 1 okt. 1947 i enlighet med föreskrifterna
i kungl. kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 657) angående omreglerad tjänste-
och familjepension m. in. I sagda kungörelse stadgades ursprungligen
att i fall då tjänsteman åtnjöt pension vid sidan av lön, å vilken utgick rörligt
tillägg, sådant tillägg icke fick beräknas å högre belopp än tillhopa 1 200
kronor för månad. Detta belopp höjdes från och med den 1 juli 1951 till
1 600 kronor för månad (SFS 1951: 580). Från och med den 1 januari 1955
har bestämmelsen ändrats såtillvida att för det fall att pension åtnjutits
vid sidan av lön enligt statens grundlöneförordning, rörligt tillägg å pensionen
ej må beräknas å grundbeloppet till den del detsamma jämte tre
fjärdedelar av grundlönen överstiger 1 600 kronor för månad (SFS 1954:
708). r. ..
Någon framställning till delegerade har icke gjorts forran genom Holms
förenämnda skrivelse den 10 augusti 1956.
Holm har uppgivit, att han icke känt till förenämnda bestämmelse i 1921
års avlöningsreglemente, som stadgade förbud mot att förena tjänsten hos
militieombudsmannen med beställning å reservstat. Centerwall hade vid
Holms anställning å militieombudsmansexpeditionen förklarat, att det icke
förelåg något hinder för Holm alt förena de båda tjänsterna och att Holm
under hela sin tjänstetid vid militieombudsmansexpeditionen skulle få uppbära
full lön för sin befattning därstädes och samtidigt åtnjuta oavkortade
förmåner från reservstatsbeställningen. Holm har vidare anfört: »Med hänsyn
till Centerwalls sålunda lämnade uppgifter, vilkas riktighet jag givetvis
saknade anledning ifrågasätta, hade jag ingen orsak att utgå från annat
än alt Centerwall dragit försorg eller skulle i samband med mitt konstituerande
draga försorg om erhållande av för ändamålet eventuellt erforderliga
beslut av vederbörande myndigheter med avseende å hela min blivande tjänstetid
vid militieombudsmannaexpeditionen och att dessa förutsättningar för
mitt antagande av anställningserbjudandet voro uppfyllda i vart fall då jag
tillträdde byråintendentsbefattningen den 1 oktober 1938 och icke kunde
beröras av senare tillkomna bestämmelser. Vid sådant förhållande ansåg jag
mig därefter icke behöva ägna förevarande spörsmål vidare uppmärksamhet.»
Holm förklarar därjämte, att han icke skulle ha antagit erbjudandet om anställning
vid militieombudsmansexpeditionen, därest han hatt att räkna med
atl hans reservstatsförmåner skulle påverka storleken av lönen å byråintendentsbefattningen.
Han åberopar också att riksgäldskontoret, som hela tiden
utbetalat Holms lön för befattningen hos MO, genom skrivelse den 22 okto
-
4 Bankoutskottets utlåtande nr 14 år 1957
ber 1938 från militieombudsmansexpeditionen fick kännedom om att Holm
uppbar lön för majorsbeställningen på reservstat.
Holm tillägger, att han med hänsyn till Centerwalls uttalanden i samband
med att denne utfärdade konstitutorial å byråintendentstjänsten saknade all
anledning ifrågasätta att något tillstånd för uppbärande av oavkortad lön
å tjänsten såsom byråintendent — byrådirektör — skulle vara erforderligt,
när han erhöll pension från reservstatsbeställningen — liksom dessförinnan
under hans anställning vid militieombudsmansexpeditionen — utöver
vad Centerwall kunde ha utverkat. Han hade därför icke funnit det påkallat
att, i vart fall icke i mera formell ordning, meddela dåvarande militieombudsmannen
eller riksgäldskontoret om sitt avsked från reservstatsbeställningen
och hänvisar till att hans anställningsförhållanden voro kända avbåda
dessa myndigheter.
Riksgäldsfullmäktige hava i sitt yttrande anmält att man inom riksgäldskontoret
känt till att Holm uppbar pension från statskontoret för reservstatsbeställningen,
men att uppmärksamheten kommit att riktas på förhållandet
först i juli 1956. Vad den föreliggande framställningen beträffar hava fullmäktige
uttalat, att det syntes fullmäktige otvivelaktigt, att Holm likaväl
som de tjänstemän i riksgäldskontoret, vilka handhaft uträkningen och utbetalningen
av Holms avlöning, varit i god tro. Någon anledning" att ifrågasätta
riktigheten av Holms uppgift att han icke skulle antagit erbjudandet
om anställning vid militieombudsmansexpeditionen, därest något avdrag å
lönen med hänsyn till hans reservstatsbeställning skulle ha kommit i fråga,
syntes heller icke föreligga. Under förhandenvarande omständigheter och
med beaktande i övrigt av vad Holm anfört till stöd för sin framställning
ansåge fullmäktige billighetsskäl tala för att — därest delegerade skulle
fatta beslut om visst löneavdrag — något krav icke nu borde riktas mot
Holm om återbetalning av för mycket uppburna avlöningsbelopp. Fullmäktige
tillstyrkte därför, att med de redan verkställda utbetalningarna måtte
få bero.
Lönenämnden för riksdagens verk anser, att Holm — i överensstämmelse
med de principer, som tillämpas inom den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen
räknat från och med den 1 oktober 1946 bort vidkännas avdrag
å lönen med belopp motsvarande honom tillkommande pensionsförmåner
och att han även framgent bör vidkännas sådant avdrag.
Delegerade. Enligt den inom civildepartementet upprättade promemorian
torde man kunna antaga att Holm skulle ha erhållit tillstånd att förena de
båda tjänsterna, om Kungl. Maj:t haft att avgöra frågan jämlikt kungörelsen
1919: 523. Av promemorian framgår vidare att, därest sådant tillstånd lämnats,
tjänsteföreningen icke skulle ha föranlett nedsättning i Holms avlöning
från vare sig den civila eller den militära tjänsten.
Även delegerade anse, att man med hänsyn till de båda tjänsternas art
icke i och för sig kan rikta någon anmärkning mot att Holm förenat dessa
tjänster; snarare torde man kunna säga att det i anseende till Holms uppgifter
i den civila befattningen kan ha varit av värde att han kvarstått å reservstat
och därmed bibehållit en viss personlig kontakt med militära tjänstgöringsförhållanden.
Såvitt delegerade kunnat finna är det också den dåvarande
militieombudsmannen som i huvudsak kan lastas för att gällande
bestämmelser åsidosatts vid Holms anställning å militieombudsmansexpeditionen.
Att Holm med sin obekantskap beträffande då gällande avlöningsbestämmelser
för riksdagens verk icke insett att tjänsteföreningen var otill
-
Bankoutskottets utlåtande nr It år 7.957
5
låten, liksom att han förlitade sig på att militieombudsmannen skulle ordna
alla erforderliga formaliteter synes förklarligt. Vid sådant förhållande finna
delegerade att någon direkt anmärkning icke hör riktas mot Holm för att
han intill dess han erhöll pension från beställningen å reservstat utan att
reagera uppbar båda lönerna utan nedsättning. En annan fråga är, om och
i vad mån Holm skulle ha fått vidkännas reduktion i sina avlöningsförmåner,
därest riksdagen, sedan 1939 års avlöningsreglemente trätt i kraft, efter
därom gjord framställning lämnat Holm medgivande till tjänsteföreningen.
Från och med den 1 juli 1939 utgjorde avlöningen å byråintendentstjänsten
i lägsta löneklassen å I-ort 9 030 kronor per år jämte rörligt tillägg, ursprungligen
å 6 %, och å majorsbeställningen på reservstat 5 220 kronor
per år.1 Den sammanlagda oreducerade avlöningen för de båda tjänsterna
uppgick alltså till belopp, som översteg den lön, som vid ifrågavarande tid
tillkom byråchef (i begynnelselöneklassen en grundlön å I-ort av 12 000 kronor
för år).
Därest en reduktion av den civila lönen med hänsyn härtill hade kommit
att vidtagas, om ärendet handlagts formellt riktigare, kan man kanske utgå
från att en motsvarande — eller eventuellt större — reduktion skulle ha
beslutats av delegerade, om ärendet i vederbörlig ordning underställts delegerade
vid den tidpunkt, den 1 oktober 1946, när Holm erhöll pension från
reservstatsbeställningen. Såsom framgår av civildepartementets promemoria
kan det icke med bestämdhet anges, hur Kungl. Maj :t skulle ha beslutat,
om Kungl. Maj :t haft att avgöra ett dylikt ärende. Det vill dock synas som
om ett avdrag motsvarande hela pensionen icke — såsom lönenämnden förutsatt
— skulle ha fastställts. Att nu uttala sig om vad delegerade skulle ha
beslutat vid ifrågavarande tid eller senare, om frågan uppmärksammats
före juli 1956, är emellertid numera icke möjligt. Delegerade, som följaktligen
kunna bedöma frågan endast från nuvarande utgångspunkter, anse
det för sin del rimligt, att i Holms fall hade tillämpats ett avdrag å lönen från
beställningen hos militieombudsmannen motsvarande 2/3 av den militära
pensionen.2 Under tiden oktober 1946—juni 1956 har han i pension erhållit
sammanlagt 94 024 kronor 8 öre. Han skulle med denna utgångspunkt ha
fått uppbära 62 682 kronor 72 öre för mycket.
Det synes emellertid delegerade icke rimligt att återkräva någon del av
sistnämnda belopp. (Frågan om Holm må hava uppburit för mycket under
den tid han åtnjöt lön från båda tjänsterna kan nu lämnas åsido, eftersom
eventuella anspråk för denna tid kunna anses vara preskriberade). Visserligen
har Holm eftersatt gällande föreskrifter, då han underlåtit att till vederbörande
myndighet anmäla att han uppbar pension från den militära beställningen,
men med hänsyn till omständigheterna torde detta icke böra föranleda
krav om återbetalning. Man torde nämligen få utgå från att Holm
hela tiden varit i god tro.
Delegerade ifrågasätta emellertid sin befogenhet att besluta om att någon
återbetalning icke skall avkrävas Holm. Under hänvisning till det anförda
få delegerade därför underställa ärendet riksdagens prövning. Det må tillläggas
att, om riksdagen biträder delegerades uppfattning i ärendet, delegerade
hava för avsikt att bestämma, all Holm för tiden från och med den
1 Fr. o. ni. den 1 januari 1944 utgjorde slutlönen i majorsbeställningen A reservstat (Oa Hs 4,
12 löneklassen) 5 904 kronor per är, vartill kom rörligt tillägg under samma förutsättningar
och enligt enahanda grunder som gällde för andra ordinarie tjänstemän (SFS 1943:749).
2 Holm åtnjöt under förslå halvåret 1956 dels lön från byrådirektörstjänsten i Ca 31 med
kr. 2 285:— per månad samt pension å reservstatsbeställningen med kr. 1 043:10 per månad,
motsvarande sammanlagt ungefär den avlöning, som tillkom generaldirektör i Cp 19 (kr. 3 396:—
per månad).
6
Bankoutskottets utlåtande nr 14 år 1957
1 juli 1956 till dess han avgår med pension från byrådirektörstjänsten, vilket
beräknas ske vid utgången av april 1958, skall hava att vidkännas avdrag
å lönen med belopp motsvarande två tredjedelar av den militära pensionen.
Däremot är det för tidigt att yttra sig om hur stort avdrag Holm
bör få vidkännas i sina sammanlagda pensionsförmåner efter sistnämnda
tidpunkt.
Med hänsyn till det anförda få delegerade hemställa, att bankoutskottet
ville föreslå riksdagen besluta, att återbetalningsskyldighet icke skall föreligg3
för Holm beträffande någon del av de avlöningsförmåner, som han
under tiden 1 oktober 1946—30 juni 1956 uppburit såsom byråintendent
eller byrådirektör vid militieombudsmansexpeditionen.
Utskottet. Den fråga som nu i första hand föreligger till prövning är huruvida
byrådirektören Holm bör åläggas återbetalningsskyldighet för viss del
av den lön han uppburit under tiden 1 oktober 1946—30 juni 1956. Delegerade
för riksdagens verk, som i och för sig ansett det rimligt att i Holms
fall hade tillämpats ett avdrag å lönen från befattningen hos militieombudsmannen
motsvarande 2/3 av den militära pensionen, finner dock att detta,
med hänsyn till föreliggande omständigheter, icke bör föranleda krav om
återbetalning. Delegerade utgår nämligen från att Holm hela tiden varit i
god tro. Delegerade har vidare förklarat sig, under förutsättning att riksdagen
biträder delegerades uppfattning i ärendet, ha för avsikt att bestämma,
att Holm för tiden från och med den 1 juli 1956 till dess han avgår med
pension från byrådirektörstjänsten, vilket beräknats ske vid utgången av
april 1958, skall ha att vidkännas avdrag å lönen med belopp motsvarande
två tredjedelar av den militära pensionen.
Utskottet vill framhålla att det nu i efterhand icke är möjligt att med säkerhet
bedöma hur stor del av den Holm tillkommande pensionen som skulle
ha innehållits av lönen från befattningen hos militieombudsmannen, därest
ärendet prövats före juli 1956. Det förtjänar vidare att beaktas att Kungl.
Maj :t i förekommande liknande fall har beslutat, att, i den mån till vederbörande
utbetalats högre belopp än som vederbort, vid de gjorda utbetalningarna
fått bero. Med hänsyn härtill och till vad delegerade anfört i ärendet
får utskottet i enlighet med delegerades förslag hemställa,
att riksdagen måtte besluta, att återbetalningsskyldighet
icke skall föreligga för Holm beträffande någon del av de
avlöningsförmåner, som han under tiden 1 oktober 1946—30
juni 1956 uppburit såsom byråintendent eller byrådirektör vid
militieombudsmansexpeditionen.
Stockholm den 2 april 1957
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF
Bankoutskottets utlåtande nr li år 1957
7
Närvarande:
från fö Is t a kammaren: herrar Ewerlöf, Boo, Fahlander, Werner,
Strandler, Ståhle, Danmans och Mannerskantz;
från andra kammaren: herrar Sköldin, Schmidt, Larsson i Julita,
Strandh, Svensson i Stenkyrka, Adamsson, Regnéll och Rask.
670691 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.