Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om en allmän utredning rörande lokaliseringen av statliga ämbetsverk.

1957-04-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1957:17, Utlåtande i anledning av väckt motion om en allmän utredning rörande lokaliseringen av statliga ämbetsverk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1957

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av väckt motion om en allmän utredning

rörande lokaliseringen av statliga ämbetsverk.

I en inom andra kammaren under nr 88 väckt motion, som hänvisats till

bankoutskottets handläggning, hemställer herr Svensson i Ljungskile, att

riksdagen i samband med behandlingen av punkt 56 i tionde huvudtiteln

måtte uttala som sin mening, att en allmän utredning om lokaliseringen av

statliga ämbetsverk bör komma till stånd utan dröjsmål samt att densamma

på ett allsidigt sätt jämväl bör klarlägga de fördelar och olägenheter som

skulle vara förbundna med ett centrum utanför stockholmsräjongen för en

väsentlig del av statsförvaltningen.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen.

Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttranden

från arbetsmarknadsstgrelsen och statens organisationsnämnd.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört följande

I yttrande över de vid 1953 års riksdag väckta likalydande motionerna

X; 173 och 11:221 angående förläggning av centrala ämbetsverk till annan

ort än Stockholm och den statliga rådgivningen rörande näringslivets lokalisering

har arbetsmarknadsstyrelsen redogjort för de åtgärder, som i samband

med lokaliseringsverksamheten vidtages för att motverka den snabba

expansionen av näringslivet i Stor-Stockholm. I yttrandet meddelade styrelsen

bl. a., att den vid överläggningar med företag i lokaliseringsfragor, söm

berört Stockholm, klargjort det rådande arbetsmarknadsläget och ur arbetsmarknadssynpunkt

avrått från lokalisering till stockholmsområdet. I de

fall det gällt redan i staden befintliga företag, som sökt byggnadstillstånd for

nvbv^goad eller utbyggnad, har styrelsen gjort sig underrättad om förutsättningarna

för en förflyttning av hela företaget eller förläggande av tdialer

till områden, där det förelegat bättre möjligheter än i Stockholm att

tillgodose arbetskraftsbehovet.

Lokaliseringssynpunkten beaktas givetvis även vid byggnadstillstandsgivningen.

I ärenden rörande industribyggnad sker sålunda nära samråd mellan

lokaliserings- och byggnadstillståndsbyråerna. Härigenom möjliggores

dels att lokaliseringsverksamheten kan följas, dels att lokaliseringstrågan

blir klarlagd, innan byggnadsärendet avgörcs. Är ärendet tveksamt ur lokaliseringssynpunkt,

måste andra skäl av stor betydelse finnas, för att ärendet

skall bifallas. I ett sådant läge inträffar icke sällan att företaget anyo

prövar lokaliseringsfrågan. När det gällt byggnadstillståndsärenden, som berört

storstäderna och särskilt då Stockholm, har styrelsen intagit en reslrik
1

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 8 sand. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1957

tiv hållning. I vissa fall har emellertid företagsekonomiska förhållanden såsom

avsättningsområden för företagen o. d., varit av sådan betydelse,’ att

ifrågavarande storstad uppenbart framstått som den lämpligaste lokaliseringsorten.

r °

Stor-Stockholms snabba tillväxt har i den allmänna diskussionen ansetts

ha ett intimt samband med utvecklingen inom statsförvaltningen. Av tillstsi~ls^

framgår emellertid att ökningen av personalen inom den

offentliga förvaltningen under efterkrigstiden varit tämligen ringa. Förändringarna

inom den förvärvsarbetande befolkningen i Stor-Stockholm, sådana

de framträder vid jämförelse mellan folkräkningarna år 1945 och 1950

framgår av följande sammanställning, där även uppgifter för hela riket

medtagits.

Ökning eller minskning av antalet förvärvsarbetande inom

Stor-Stockholm 1946—1950

Näringsgren ökning el. minskning

absoluta tal

Stor-Stockholm

Jordbruk med binäringar ................— 1574

Industri och hantverk.................... 6 699

Metallindustri..........................

Pappers- o. graf. ind...................

Textil- o. sömnadsind...................

Byggnadsverksamhet ..................

övrig industri ........................

6 094

234

- 1422

1001

792

Samfärdsmedel .......................... 6 001

Handel.................................. 12 121

Offentliga tjänster m. m................. 7 751

Hälso- o. sjukvård m. m...............

Undervisning m. m.....................

Övriga off. tjänster....................

Husligt arbete o. ospecificerad verksamhet - 8 816

Samtliga näringar........................ 22 182

D:o exkl. jordbruk m. binäringar ......

1749

5 050

952

23 756

Procentuell ökning el.

minskning

Stor-Stockholm Riket

- 15,1

3.9

9.9

1,4

- 7,2

2.9

2,0

13,7

9.7

9.2

8.3

47,3

1.8

30,1

4,8

5,2

- 13,8

11,0

16,6

11.3

12,6

12,8

4,5

14.0

15,6

14.4

20.0

35,1

4,0

- 29,9

3,9

9,7

Hela ökningen av antalet förvärvsarbetande inom Stor-Stockholm utgiorde

salunda 22 200 personer. Icke mindre än 18 000 av dessa eller drygt 80

procent arbetade inom handel och samfärdsel, ökningen av antalet förvärvsarbetande

inom »övriga offentliga tjänster», där personalen inom den kommunala

och statliga förvaltningen utgör den dominerande gruppen, begränsade

sig däremot till icke fullt 1 000 personer eller 4 procent. I jämförelse

^ar *?en Procenfue^a ökningen av antalet förvärvsarbetande i StorStockholm

varit mindre inom samtliga näringar med undantag av gruppen

»undervisning m. in.». Som orsaker härtill har i en undersökning, publicerad

i Statistisk månadsskrift för Stockholms stad (nr 7/1955), angivits dels att

befolkningsunderlaget i de arbetsföra åldrarna vuxit jämförelsevis långsamt

i Stor-Stockholm, dels att det relativa antalet yrkesutövare bland de arbetsföra

i området minskat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1957

3

De förvärvsarbetandes fördelning på stadsnäringar år 1950 i

Stor-Stockholm och riket anges här nedan i procent

Stor-Sthlm

Riket

Industri och hantverk ..................................

39,1

53,7

10,9

10,6

29,9

21,1

Offentliga tjänster ......................................

20,1

14,6

D:o exkl. hälso- och sjukvård m. m. samt undervisning

m m

11,2

Summa

100,0

100,0

Trots Stockholms egenskap av förvaltningscentrum har handeln i StorStockholm

avsevärt större betydelse för sysselsättningen än den statliga och

kommunala förvaltningen. Den snabba utvecklingen inom handel och samfärdsel,

som tillsammans sysselsätter fler personer än industri och hantverk,

har uppenbarligen varit den främsta anledningen till Stor-Stockholms

snabba tillväxt under åren 1946—1950. Då utvecklingen efter år 1950 har

kännetecknats av fortsatt kraftig höjning av levnadsstandarden, har expansionen

inom handel och samfärdsel och därmed också storstädernas tillväxt

ytterligare befordrats.

Metallindustrien svarar för icke mindre än drygt 90 procent av den sysselsättningsökning,

som i Stor-Stockholm skett inom industri och hantverk

under perioden 1946—1950. Inom de mera betydelsefulla industrigrenarna

i övrigt har expansionen varit ringa. En minskning av antalet förvärvsarbetande

har skett inom träindustrien, läder-, hår- och gummivaruindustrien

samt textilindustrien. Till denna minskning har utflyttning av industriell

verksamhet från Stor-Stockholm bidragit. Även inom metallindustrien har

skett en viss utflyttning av verksamheten. Att en icke obetydlig ökning av

antalet förvärvsarbetande ändock ägt rum inom denna industri, far anses

sammanhänga med att såväl den mekaniska verkstadsindustrien som den

elektrotekniska industrien utbyggts. Till den ökade sysselsättningen torde

också de goda konjunkturerna för reparationsverkstäder och andra liknande

serviceföretag ha bidragit.

För att belysa utvecklingen inom statsförvaltningen har i nedanstående

tablå uppgifter lämnats om hela antalet tjänstemän inom den allmänna civilförvaltningen

och försvarsväsendet åren 1952 och 1955. På grund av förändrade

redovisningsgrunder saknas jämförliga uppgifter om antalet anställda

i statlig tjänst under tidigare år.

Samtliga tjänstemän inom allmän civilförvaltning och försvarsväsende

1 okt. 1952 1 okt- 1955

Män Kv. S:a Män Kv. S:a

69 411 33 615 103 626 69 401 35 862 105 263

Uppgifterna för år 1952 har hämtats ur riksräkenskapsverkets årsbok

1953, medan uppgifterna för år 1955 hämtats ur Statistisk tidskrifter 7/1956.

Genom statistiska centralbyråns övertagande av personalstatistiken inom

statsförvaltningen kan smärre avvikelser ha uppstått i förhållande till riksräkenskapsverkets

statistik som följd av nya insamlingsmetoder. Avvikelserna

uppgives emellertid vara av så underordnad betydelse, att de icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1957

nämnvärt kan anses påverka jämförbarheten. Av tablån framgår att antalet

manliga tjänstemän icke nämnvärt förändrats, medan den kvinnliga personalen

ökat med drygt 2 000. Då denna ökning fördelar sig på hela riket, får

dess följder för utvecklingen i storstäderna anses ha varit ringa.

Långtidsutredningen har bland olika alternativ syftande till att dämpa

expansionen i huvudstaden med förorter nämnt decentralisering av statsför\

altningen genom utflyttning av vissa delar av den centrala civila och mililära

verksamheten till orter utanför Stor-Stockholm. Innebörden och konsekvensen

av sådana åtgärder bör emellertid, anser utredningen, klarläggas

genom ingående undersökningar. Behovet av sådana undersökningar har tidigare

framhållits av arbetsmarknadsstyrelsen. Sålunda föreslog styrelsen i

samband med utlåtande över de likalydande motionerna I: 121 och 11:212

\id 1956 års riksdag, att irågan om ämbetsverkens lokalisering skulle prövas

i ett större sammanhang. Denna prövning, ansåg styrelsen, borde företagas

ur såväl allmän lokaliseringssynpunkt som med hänsyn till önskvärdheten av

en rationell förvaltning och administration. Bankoutskottet förklarade sig

emellertid i sitt utlåtande (nr 25) vara tveksamt om lämpligheten av

att tillkalla en särskild allmän utredning och väntade i stället att Kungi.

Maj :t fortsättningsvis i förekommande fall skulle uppmärksamma frågan

om ämbetsverkens och de statliga institutionernas förläggning och vidtaga

erforderliga åtgärder. I yttrande den 5 november 1956 över en framställning

från byggnadsstyrelsen om lokalförhållandena för den civila statliga förvaltningen

i Stockholm föreslog arbetsmarknadsstyrelsen ånyo, att de grundläggande

frågorna om ämbetsverkens lokalisering skulle klarläggas. Sedermera

har i statsverkspropositionen till 1957 års riksdag i anknytning till

frågan om förläggningsort för sjöfartsstyrelsen uttalats, att såväl statliga

som enskilda institutioners förläggande till andra orter än Stockholm bör

eftersträvas, men att frågan om det nämnda ämbetsverkets förläggning är

av generell natur, varför ärendet bör upptagas i samband med en allmän

utredning om lokaliseringen av statliga ämbetsverk. Under hänvisning till

detta uttalande i statsverkspropositionen och till vad styrelsen tidigare antört

i frågan tillstyrker styrelsen den i motion II: 88 gjorda hemställan, att

utredningen om lokaliseringen av statliga ämbetsverk snarast måtte komma

till stånd.

Statens organisationsnämnd framhåller, att man enligt nämndens mening

vid en allmän utredning om lokalisering av statliga ämvetsverk även —

i enlighet med motionens hemställan —- bör penetrera alternativ, innefattande

ett centrum utanför stockholmsräjongen för väsentliga delar av statsförvaltningen.

Möjligen bör också alternativ, innefattande ett fåtal dylika

centra, utredas. Om utredningen skulle visa, att lokalisering av ämbetsverk

enligt något av dessa alternativ skulle vara gynnsam, återstår det säkerligen

svårbemästrade problemet, hur denna lösning skall förverkligas. I utredningsdirektiven

torde därför böra ingå att i sådant fall dels bedöma realiserbarheten

i förhållande till andra alternativ, dels att ange ett tämligen detaljerat

förslag till skapande av ett nytt förvaltningscentruin, innefattande

bland annat tidsprogram, finansieringsplan (inkluderande även bostadsbyggande

in. in.) samt plan för utnyttjande av friställda lokaler i Stockholm.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1957

5

Utskottet. Genoin beslut den 5 april 1957 har Kungl. Maj:t bemyndigat

chefen för finansdepartementet att tillkalla utredningsmän med uppdrag

att verkställa utredning rörande lokaliseringen till orter utanför stockholmsområdet

av statliga ämbetsverk och annan statlig verksamhet. Vid utredningsarbetet

bör enligt de lämnade direktiven bl. a. uppmärksammas frågan

om en viss koncentration av flera ämbetsverk till en viss ort utanför Storstockholm

— med andra ord frågan om tillskapandet av ett andra förvaltningscentrum.

Då direktiven för den av Kungl. Maj :t beslutade utredningen innebär att

motionens syfte kan bliva tillgodosett, synes någon åtgärd härutöver icke

påkallad från riksdagen för att främja dess syfte.

Utskottet hemställer därför,

att motionen II: 88 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 25 april 1957

På bankoutskottets vägnar:

FRITIOF BOO

Närvarande:

från första kammaren: herrar Boo, Mogård, Werner, Strandler, Ståhle

och Danmans; samt

från andra kammaren: herrar Sköldin, Larsson i Julita, Nordqvist,

Persson i Appuna, Carlsson i Tibro, Adamsson, Löfgren och Onsjö.

570761 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.