Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning angående vissa ändringar i personalförteckningen för riksbanken, m. m. Fullmäktige i riksbanken har i skrivelse den 2 maj 1957 till bankoutskottet anmält vissa personalfrågor, som uppkommer om riksdagen bifaller Kungl. Maj :ts proposition nr 142 till årets riksdag angående ändring i valutalagen m. in. Fullmäktige har anfört följande.

1957-05-21 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1957:30, Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning angående vissa ändringar i personalförteckningen för riksbanken, m. m. Fullmäktige i riksbanken har i skrivelse den 2 maj 1957 till bankoutskottet anmält vissa personalfrågor, som uppkommer om riksdagen bifaller Kungl. Maj :ts proposition nr 142 till årets riksdag angående ändring i valutalagen m. in. Fullmäktige har anfört följande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1957

1

Nr 30

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning

angående vissa ändringar i personalförteckningen för

riksbanken, m. m.

Fullmäktige i riksbanken har i skrivelse den 2 maj 1957 till bankoutskottet

anmält vissa personalfrågor, som uppkommer om riksdagen bifaller

Kungl. Maj :ts proposition nr 142 till årets riksdag angående ändring i valutalagen

m. in. Fullmäktige har anfört följande.

I sagda proposition har Kungl. Maj:t föreslagit, att valutaärendena från

och med den 1 juli 1957 överflyttas till riksbanken. Propositionen innefattar

bl. a. förslag om inrättande av särskild valutastyrelse inom riksbanken

för handhavande av valutaärendena. Däremot innehåller propositionen icke

några förslag som beröra överflyttningen av personal från valutakontoret

till riksbanken och vad därmed äger sammanhang. I propositionen har sålunda

icke tagits ställning till de förslag i sådant avseende, som framlades

av den kommitté inom riksbanken som tillsattes av fullmäktige den 10 juni

1954 och som efter slutfört uppdrag överlämnade en promemoria med utredning

och förslag angående valutaregleringens handhavande.

Kommittén anmälde, att i maj 1955 hos valutakontoret tjänstgjorde dels

20 ordinarie och extra ordinarie riksbankstjänstemän i lägst lönegraden

Ce 19, dels 16 anställningshavare tillhörande riksbankens reservpersonal

med dagavlöning enligt samma bestämmelser som gällde för riksbankens

egen reservpersonal, dels 63 fast anställda tjänstemän, som engagerats direkt

av valutakontoret. Sistnämnda personal avlönades enligt bestämmelserna

i Kungl. kungörelsen den 6 juni 1952 (nr 466) med vissa avlöningsbestämmelser

för befattningshavare vid statens krisorgan. Dessutom tjänstgjorde

1 riksbankstjänstemän å halvtid hos valutakontoret (som biträdande

direktör), varjämte 4 riksbankstjänstemän vid sidan av sin tjänst i banken

fullgjorde vissa uppgifter hos valutakontoret (ombudsmansgöromål,

personalärenden samt materialanskaffningsfrågor m. m.). I anslutning till

denna redogörelse uttalade kommittén, att tillräckliga hållpunkter saknades

för bedömning av personalbehovet för valutakontorets kontrollerande uppgifter

vid den tidpunkt, då en överflyttning till riksbanken av valutaärendena

kunde genomföras. Däremot angav kommittén vilka principer, som enligt

kommitténs mening borde tillämpas, när det gällde denna personalöverflyltning.

Kommittén anförde härutinnan.

Om valutakontoret inflyttas i riksbanken, förutsätter detta givetvis en

utökning av riksbankens personal utöver vad som följer av att riksbankens

egna tjänstemän återgå till banken. Det synes lämpligt, att under en

övergångstid den erforderliga personalen, i den man den rekryteras från de

hos valutakontoret anställda tjänstemännen, erhålla antingen Ce- eller Cg
Ilihang

till riksdagens protokoll 1957. 8 samt. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1957

anställning i avvaktan på erfarenheter dels om personalbehovet på längre

sikt och dels om tjänstemännens kvalifikationer i jämförelse med vad som

krävs av andra tjänstemän i riksbanken.

Man torde få lörutsätta, alt de tjänstemän från valutakontoret, som erhålla

anställning i riksbanken, därvid skola kunna erhålla sådana löneförmåner

att löneminskning icke inträder. Skulle det föreligga svårigheter att

tilldela vissa tjänstemän en lönegradsplacering, som motsvarar deras nuvarande

avlöning, torde bankofullmäktige böra vara oförhindrade att tillsvidare

tillerkänna vederbörande ett personligt arvode att utgå till dess att

lönen genom löneklassuppflyttning eller befordran kommit att minst uppgå

till vad som utgått från valutakontoret.

De tjänstemän, som icke i och med sin anställning i riksbanken skulle

erhålla pensionsrätt därstädes, böra icke därigenom få sin pensionsställning

försämrad. Bemyndigande av riksdagen torde därför böra utverkas för fullmäktige

att garantera samma pensionsrätt som skulle ha varit tillförsäkrad

ifrågavarande tjänstemän, om de kvarstått å valutakontorets stat.

En dylik garanti skulle gälla till dess att tjänstemannen beredes pensionsrätt

i riksbanken eller, utan att ha erhållit dylik rätt, entledigas

från sin anställning därstädes.

Kommittén, som alltså anser sig böra avstå från att nu framlägga förslag

till ändrad personalförteckning för riksbanken, utgår därvid från alt frågan

efter något år upptages till övervägande med utgångspunkt från då vunna

erfarenheter angående del merarbete som valutaärendena medföra. Eu förutsättning

för ett genomförande av ändringar i personalförteckningen måste

emellertid vara att det arbete, som skulle komma att åvila de nya ordinarie

tjänsterna, kan bedömas bli av varaktig natur. Del måste nämligen framstå

som naturligt att även fortsättningsvis behålla en mindre fast anställningsform

för sådan personal, som kan bli överflödig i samband med ytterligare

minskning av arbetets omfattning.

En del av valutakontorets pensionsberättigade tjänstemän har uppnått

en levnadsålder som redan överskridit eller kan beräknas komma att före

valutakontorets upphörande överskrida den för dem gällande pensioneringsperiodens

nedre gräns. De böra följaktligen tillerkännas pension att

börja utgå senast vid den tidpunkt då valutaregleringens handhavande övertages

av riksbanken.

Kommittén förutsatte, att flertalet av de tjänstemän, som icke pensionerades

i samband med riksbankens övertagande av valutaregleringen, skulle

kunna beredas sysselsättning i riksbanken med i stort sett likartade uppgifter

som förut. För de anställningshavare, som icke komme att övergå

till riksbanken och som ej heller kunde beredas annan statlig anställning,

borde under vissa förutsättningar utgå årlig ersättning eller avskedsersättning.

Fullmäktige biträdde vad kommittén föreslagit. I de yttranden som avgivits

i ärendet ha icke heller framställts några invändningar mot förslaget i

förevarande hänseende.

Sedan kommittén framlagt sina förslag har valutakontorets personal minskat,

huvudsakligen genom pensionsavgång. För närvarande tjänstgöra 19

riksbankstjänstemän i lägst lönegraden Ce 19 vid valutakontoret, varjämte

fortfarande 1 riksbankstjänstemän på halvtid fungerar såsom biträdande

direktör vid kontoret. Dessutom tjänstgöra 13 anställningshavare tillhöran
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 dr 1957 3

de riksbankens reservpersonal hos kontoret. Antalet direkt anstallda hos

valutakontoret utgör 35. Dessa åtnjuta avlöning enligt bestämmelserna i

förenämnda kungörelse den 6 juni 1952 (nr 466). En tjänstemän, som

ställts till förfogande av affärsbank, kommer att vid utgången av instundande

augusti bli berättigad till tjänstepension från denna affarsbank. Slutligen

tjänstgöra hos valutakontoret 13 pensionärer med månadsarvode, för

flertalet motsvarande skillnaden mellan tidigare lön och den till dem utgående

pensionen. Hela personalen utgör alltså för närvarande 81 personer,

frånsett den halvtidstjänstgörande biträdande direktoren.

Under senare lid har en minskning skett i valutakontorets uppgifter bl. a.

genom höjning av de belopp, som valutabankerna äga tilldela i resevaluta,

samt genom förenklat redovisningsförfarande. Aven i ovngt har infor den

förestående överflyttningen av valutaärenden till riksbanken inom valutakontoret

vidtagits åtgärder för att i möjligaste mån, inom ramen för sasom

nödvändiga ansedda regleringsanordnmgar, minska valutakontorets uppgifter.

Jämlöpande härmed har inom riksbanken övervägts, huruvida det ku

de vara påkallat med ytterligare inskränkningar i dessa arbetsuppgifter.

Dessa överväganden ha givit vid handen, att det icke synes möjligt att nu

komma väsentligt längre på detta område. Man får följaktligen utgå från att

valutakontorets nuvarande arbetsvolym i stort sett får övertagas av nksbanlvG

n

De vidtagna åtgärderna ha möjliggjort den minskning av personalen som

ovan redovisats. Man torde böra räkna med att, åtminstone till en början,

en personalstyrka, i huvudsak motsvarande valutakontorets nuvarande personal,

blir erforderlig för att fylla de uppgifter som riksbanken övertar. Valutakontoret

utnyttjar för närvarande 13 pensionärer. Om arbetets omfattning

det medger kunde dessa uppsägas och därigenom antalet anslallnmgshavare

minskas. Vidare finnas 13 anställningshavare tillhörande reservpersonalen

vilka, om det skulle befinnas att de icke behövde utnyttjas för valutaärendena,

kunde tagas i anspråk för andra arbetsuppgifter inom nksban
ken

.

Fullmäktige anse att ledningen av valutaärendenas handläggning inom

riksbanken bör, under valutastyrelsen, utövas av en bankdirektor, bor narvarande

finnas å riksbankens personalförteckning 3 tjänster for bankdirektörer

i Cp 19. Sedan den 1 november 1956 finnes därutöver en med vikariatslön

förordnad bankdirektör i sagda lönegrad, vilken är chef för utländska

förhandlingsavdelningen och dessutom fungerar sasom verkställande

direktör hos valutakontoret. När valutaärendena överflyttas till riksbanken

bör denna bankdirektörstjänst uppföras på personalförteckningen med den

fördelning av arbetsuppgifterna internt mellan bankdirektörerna som fullmäktige

bestämma. ,____

Närmast under den med vikariatslön förordnade bankdirektoren sorterar

för närvarande en bankkamrerare i Cr 9, vilken samtidigt på halvtid fungerar

som biträdande direktör hos valutakontoret. Inom direktionen har man

ansett att en ny bankokommissarietjänst borde inrättas i huvudsak tor de

arbetsuppgifter, som hittills åvilat ifrågavarande tjänsteman. Innehavaren

av tjänsten skulle alltså ha att utöva chefskapet över valutaavdelnmgen och

dessutom stå till förfogande för de arbetsuppgifter å den utländska förhandlingsavdelningen,

som riksbankschefen och vederbörande bankdirektor beslämma.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1957

Riksbankst jänstemännens förening har vid förhandlingar,

som forts med anledning av föreningens därom gjorda framställning, anhållit

att ytterligare en hankokommissarietjänst skulle tillkomma, vars innehavare

skulle tjänstgöra såsom avdelningschef å utländska förhandlingsavdelningen.

Fullmäktige biträda direktionens förslag om inrättande av en ny bankokommissarietjänst

för de arbetsuppgifter, som direktionen förutsatt. I samband

med tillkomsten av denna tjänst bör förenämnda bankkamrerstjänst

(högst Cr 9) kunna utgå. Fullmäktige anse sig icke för närvarande beredda

att tillstyrka föreningens framställning om ytterligare en bankokommissarietjänst.

Valutaavdelningen bör fördelas på två byråer eller kontor, motsvarande

bankens hittillsvarande arbetsgrupper. På grund av arbetsuppgifternas art

och svårigheten att för lång tid framåt bedöma deras omfattning synes det

lämpligt, att cheferna för dessa kontor (byråer) tillsättas medelst förordnande

tills vidare, d. v. s. såsom Cr-tjänster (Ar-tjänster enligt de nya löneplanerna).

Direktionen har för sin del ansett, att den ena tjänsten, vars innehavare

är avsedd att utöva chefskapet över licensbyrån (licenskontoret),

borde placeras i högst Cr 9 — den nya År 25. Chefen för den andra

arbetsgruppen, kontrollbyrån (eller kontrollkontoret), bör enligt direktionen

placeras i högst nuvarande Cr 7 — den nya År 24.

Vid de förda förhandlingarna har Riksbankstjänstemännens förening —- under framhållande av att arbetsuppgifterna å de båda tjänsterna finge anses

likvärdiga och att chefen för kontrollkontoret komme att utöva chefskapet

över betydligt större personal — hemställt, att även sistnämnda

tjänst skulle placeras i högst Cr 9 (År 25). Föreningen har vidare hemställt,

att ytterligare 19 ordinarie tjänster borde inrättas, avsedda för valutaavdelmngen.

Angående lönegradsplaceringen för de begärda tjänsterna å nämnda

avdelning — inklusive de båda kamrerstjänsterna i Cr 9 — torde få hänvisas

till bifogade bilaga A.

hullmäktige ansluta sig till direktionens förslag angående inrättande av

två nya bankkamrerstjänster, en i högst Cr 9 (År 25) och en i högst Cr 7

(År 24). Fullmäktige anse nämligen att, såvitt nu kan bedömas, direktionens

avvägning av dessa tjänster inbördes måste anses riktig. Fullmäktige

kunna följaktligen icke heller på denna punkt tillstyrka personalföreningens

förslag.

Vad angår föreningens framställning om inrättande av ytterligare ett relativt

stort antal ordinarie tjänster, samtliga utom en tillsatta genom konstitutorial,

vilja fullmäktige framhålla, att fullmäktige i likhet med direktionen

anse, att det icke är möjligt att nu överblicka arbetsuppgifternas art

och omfattning för längre tid framåt. Det måste därför bedömas såsom uteslutet

att nu fastlåsa organisationen på sätt som skulle bli följden, om föreningens

förslag genomfördes.

Resultatet av fullmäktiges förslag skulle bli att i riksbankens personalförteckning

bankdirektörstjänsterna i Cp 19 — den nya Bp 6 — ökas från

tre till fyra, att bankokommissarietjänsterna ökas från sju till åtta och att

antalet bankkamrerstjänster i högst Cr 9 — den nya År 25 — bibehålies vid

fyra och att antalet bankkamrerare i högst Cr 7 — den nya År 24 _ökas

med en till tre.

De riksbankstjänstemän som utlånats till valutakontoret komma att åter
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år J957

5

gå till riksbanken i sina ordinarie eller extra ordinarie tjänster. Därest särskilda

skäl med hänsyn till arbetets art i jämförelse med andra tjänster i

riksbanken motiverar detta, komma fullmäktige att överväga att tilldela dem

en extra ordinarie tjänst i högre lönegrad.

Vissa riksbankstjänstemän ha hittills åtnjutit, förutom ersättning för

mistade löneförmåner å sin tjänst i riksbanken, särskilt arvode från valutakontoret.

Direktionen har ansett att, därest arvodet icke kommer att kompenseras

genom höjning i lönegrad, detsamma bör avvecklas under viss tid,

förslagsvis tre år, genom en nedsättning med en tredjedel varje år, detta i

huvudsaklig överensstämmelse med vad som tidigare tillämpats när det

gällt avveckling av vikariatsersättningar (jfr BoU:s uti. nr 35/1952).

Riksbankstjänstemännens förening har under förhandlingarna framställt

önskemålet att åtgärder skulle vidtagas, så att ifrågavarande tjänstemän

icke behövde vidkännas löneminskning även på längre sikt. Föreningen vore

visserligen på det klara med att arvodena icke kunde bibehållas oförändrade

för obegränsad tid framåt, men ansåg att tjänstemännen borde kunna kompenseras

i annan ordning.

Enligt fullmäktiges uppfattning innebär direktionens förslag en lösning av

frågan, som icke kan anses obillig mot tjänstemännen. Såsom nämnts anknyter

förslaget till det system, som tidigare i jämförliga fall tillämpats, och i

vissa avseenden måste det t. o. m. bedömas såsom för tjänstemännen gynnsammare.

Någon omständighet, som skulle kunna motivera ett längre gående

medgivande mot de herörda tjänstemännen, har icke framkommit. Man kan

också konstatera, att den föreslagna avvecklingen av valutakontoret allmänt

sett torde få bedömas såsom ur de anställdas synpunkt förmånligare

än vad som kommit att gälla vid upphörande av vissa andra statliga krisorgan.

Fullmäktige biträda följaktligen direktionens förslag även på denna

punkt.

De tjänstemän, som för närvarande äro anställda direkt hos valutakontoret

och som komma att övergå i riksbankens tjänst, torde böra bibehållas

vid sin nuvarande löneställning. De åtnjuta för närvarande månatlig

avlöning som om de varit e. o. tjänstemän hänförda till viss lönegrad och

till viss löneklass inom lönegraden med rätt till löneklassuppflyttning efter

samma grunder, som gälla för extra ordinarie tjänstemän. Samtliga här

avsedda tjänstemän på ett undantag när åtnjuta nu pensionsrätt i någon

av de i kungörelsen 1948:537 (jfr kung. 1952:467) angivna pensionsgrupperna

I—IV, varvid pensionsgrupp I motsvarar lönegraden Ce 8 (11 löneklassen),

pensionsgrupp II lönegraden Ce 13 (16 löneklassen), pensionsgrupp

III lönegraden Ce 19 (22 löneklassen) och pensionsgrupp IV lönegraden

Ce 23 (26 löneklassen). Flertalet av dessa tjänstemän torde i oförändrad

löneställning böra erhålla extra ordinarie tjänst i riksbanken. Detta kommer

för de flesta av dem att medföra en viss förbättring i deras pensionsrätt

med hänsyn till att den lönegrad, efter vilken pensionsrätt hittills åtnjutits,

är lägre än den lönegrad, efter vilken de komma att erhålla avlöning

i riksbanken. För några av de hos valutakontoret anställda tjänstemännen

är dock nuvarande pensionsrätt högre än deras löneställning. Om

de gjordes till e. o. tjänstemän i riksbanken och därvid överflyttades till

den lönegrad, som följde av den nya löneplanen men utan ändrad löneställning

i övrigt, skulle detta innebära en sänkning av pensionsrätten, något

som icke kan anses rimligt. De torde därför böra erhålla Cg-(Ag-)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1957

tjänst med bibehållen pensionsrält. Fullmäktige vilja därför föreslå, att

riksdagen medgiver, att ifrågavarande befattningshavare och andra tjänstemän,

som ej beredas pensionsrätt vid övergång till riksbanken, få bibehålla

den pensionsrätt, som följer av förenämnda kungörelse 1952:467, till

dess de kunna erhålla samma eller högre pensionsrätt på grund av sin

tjänst i riksbanken.

Några tjänstemän hos valutakontoret hava uppnått den för dem gällande

pensioneringsperiodens nedre gräns, men däremot icke den övre gränsen.

Fullmäktige anse, att behov föreligger av deras arbetskraft även sedan riksbanken

övertagit handläggningen av valulaärendena. Det skulle visserligen

kunna ifrågakomma att de tillerkändes pension i samband med detta övertagande,

varvid deras pension komme att utgå från statskontoret, samt att riksbanken

anställde dem mot arvode efter samma grunder som tillämpas för pensionärer.

Med hänsyn till alt samtliga kunna åberopa relativt få tjänstår,

förefaller det dock rimligt att de få kvarstå i tjänst och tillgodoräkna tjänstår

för pension även för tid efter övergången till riksbanken, givetvis dock

längst till dess de uppnå pensioneringsperiodens övre gräns. Konsekvensen

härav måste emellertid bli, att riksbanken övertager ansvaret för deras pensionering.

Man torde i förevarande sammanhang kunna bortse från att riksbanken

därigenom åsamkas viss kostnad.

Under hänvisning till det anförda få fullmäktige hemställa, att bankoutskottet

ville, därest riksdagen godkänner det av Kungl. Maj:t i proposition

nr 142 till årets riksdag framlagda förslaget om överflyttning av valutaärendena

till riksbanken, föreslå riksdagen att, med tillämpning från och med

den 1 juli 1957

dels bemyndiga delegerade för riksdagens verk alt vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för riksbanken, som ovan av fullmäktige föreslagits,

dels bemyndiga fullmäktige att tillerkänna tjänstemän hos valutakontoret

med pensionsrätt enligt kungörelsen 1952:467, vilka anställas i riksbanken

utan att erhålla pensionsrätt därstädes, pension enligt sagda kungörelse,

dels ock godkänna de förslag i övrigt som av fullmäktige ovan framlagts.

Vid skrivelsen finns fogat protokollsutdrag rörande bankofullmäktiges

behandling av ärendet den 2 maj 1957.

Härvid anförde herr Svärd:

»Då enligt min mening valutaärenden icke böra överflyttas till riksbanken

saknar jag anledning att nu i vidare mån taga ställning till konsekvenserna

av en sådan överflyttning än att jag hävdar att nya ordinarie tjänster

icke i anledning av densamma böra uppföras på riksbankens personalförteckning.

Valutalagen är en lag med begränsad giltighetstid och den valutareglering

som med stöd av densamma upprätthålles bör efter min mening

så snart ske kan avvecklas. Behov av ordinarie tjänster kan alltså icke härledas

ur lagen eller regleringen.»

Herr Rubbestad anförde:

»Såsom framhållits å sid. 7 i förslaget till fullmäktiges skrivelse till

bankoutskottet kan konstateras att den föreslagna avvecklingen av valutakontoret

allmänt sett torde bedömas såsom ur de anställdas synpunkt för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1957

7

månligare än vad som kommit att gälla vid upphörande av vissa andra

statliga krisorgan. Med hänsyn till de konsekvenser detta kan komma att

medföra för eventuell avveckling eller omorganisation av andra statliga

organ har jag icke kunnat biträda föreliggande förslag. Särskilt har jag därvid

fäst mig vid förslaget beträffande sådana tjänstemän som hava uppnått

den för dem gällande pensioneringsperiodens nedre gräns, vilka enligt min

mening böra pensioneras vid omorganisationen.»

I anledning av vad herr Rubbestad uttalat ville herr Åsbrink understryka,

att den personal, som komme att övertagas av riksbanken från valutakontoret,

finge fortsätta med i stort sett samma uppgifter som den tidigare haft

att utföra. För denna personal framstode därför organisationsändringen närmast

som en teknisk anordning. Det kunde också framhållas, att i vissa

andra fall, när krisförvaltning övertagits av ämbetsverk, villkoren för personalen

torde ha blivit lika förmånliga allmänt sett, som nu föreslagits.

Herr Kollberg erinrade om sin reservation till fullmäktiges protokoll den

10 januari 1957 angående besvärsrätten i valutaärenden, varav framginge,

att han ansåge att ställningstagandet till de organisatoriska frågorna borde

anstå till dess resultatet av nu pågående översyn av valutalagstiftningen

avslutats, då man därigenom skulle kunna erhålla en efter den nya lagstiftningen

avpassad organisation. Därest riksdagen beslutade att denna lagstiftning

icke skulle avvaktas utan organisationsfrågan omedelbart lösas,

förklarade sig herr Kollberg inte ha någonting att erinra mot fullmäktiges

ifrågavarande framställning till bankoutskottet.

Utskottet. Vad bankofullmäktige i förevarande framställning föreslagit

rörande de personfrågor som uppkommer om riksdagen godkänner Kungl.

Maj:ts i propositionen nr 142 framlagda förslag om överförande av valutaärendena

från valutakontoret till riksbanken, har icke givit anledning till

erinran från utskottets sida. Utskottet hemställer sålunda, under förutsättning

att riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts proposition nr 142,

att riksdagen må, med tillämpning från och med den 1

juli 1957,

1) bemyndiga delegerade för riksdagens verk att vidtaga

de ändringar i personalförteckningen för riksbanken som

föreslagits i bankofullmäktiges förevarande framställning;

2) bemyndiga bankofullmäktige att tillerkänna tjänstemän

bos valutakontoret med pensionsrätt enligt kungörelsen

1952: 467, vilka anställes i riksbanken utan att erhålla

pensionsrätt därstädes, pension enligt sagda kungörelse;

samt

3) godkänna de förslag i övrigt som framlagts i bankofullmäktiges

förevarande framställning.

Stockholm den 21 maj 1957

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1957

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Boo, Fahlander, Mogård, De

Geer, Werner och Kriigel;

från andra kammaren: herrar Larsson i Julita, Nordqvist, Andersson i

Ronneby, Svensson i Stenkyrka, Boija, Bengtsson i Landskrona och Wedén.

Reservation

av herrar Ewerlöf, De Geer, Nordqvist, Boija och Wedén.

Bilaga A

Riksbankstjänstemännens förenings

förslag till inrättande av tjänster å valutakontorets avdelningar fr. o. m. den

1 juli 1957 (ej omfattande direktanställd personal).

Licensbyrån:

1 tjänst i År 25 (nuv. Cr 9)

1 » »Ao 23 » Ca 29

1 » »Ao 21 » Ca 27

1 » » Ao 19 » Ca 25

4 tjänster i högst Ao 17 (nuv. Ca 23)

Kontrollbyrån:

1 tjänst i År 25 (nuv. Cr 9)

1 » » Ao 23 » Ca 29

1 » »Ao 21 » Ca 27

1 » »Ao 19 » Ca 25

7 tjänster i högst Ao 17 (nuv. Ca 23)

Valutakontorets sekretariat:

1 tjänst i År 24 (nuv. Cr 7)

1 » » Ao 19 » Ca 25

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1057

570789

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.