Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till viss för krigsförhållanden avsedd beredskapslagstiftning inom finansdepartementets verksamhetsområde, såvitt propositionen hänvisats till bankoutskottet.

1957-11-28 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1957:36, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till viss för krigsförhållanden avsedd beredskapslagstiftning inom finansdepartementets verksamhetsområde, såvitt propositionen hänvisats till bankoutskottet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till viss för krigsförhållanden avsedd beredskapslagstiftning

inom finansdepartementets verksamhetsområde,

såvitt propositionen hänvisats till bankoutskottet.

I en den 29 mars 1957 dagtecknad proposition, nr 176, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) lag om betalningsväsendet under krigsförhållanden;

2) lag angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i

riksgäldskontoret tillkommande befogenheter under krigsförhållanden; samt

3) förordning om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.

Propositionen har hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning

såvitt avser de under 1) och 2) ovan intagna författningsförslagen och

i övrigt till bevillningsutskottet.

Riksdagen har vid vårsessionen beslutat att till höstsessionen uppskjuta

behandlingen av förevarande proposition.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

Under andra världskriget gällde en särskild fullmaktslag, enligt vilken

Kungl. Maj :t vid krig eller krigsfara kunde meddela särskilda bestämmelser

om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m. I propositionen

föreslås en permanent beredskapslagstiftning, enligt vilken Kungl. Maj .t,

i fråga om bl. a. riksbankens sedelutgivning och bankrörelse, erhåller i huvudsak

samma befogenheter som enligt nyssnämnda lag. Propositionen innehåller

även förslag att Kungl. Maj :t under krigsförhållanden skall äga

rätt att meddela de från myntlagen avvikande bestämmelser som kan bli

påkallade.

I syfte att förenkla det statliga kassaväsendet och att om möjligt minska

behovet av sedlar och mynt föreslås vidare i propositionen att Kungl. Maj :t

under krigsförhållanden skall kunna föreskriva skyldighet för riksbanken

att inlösa vissa postala utbetalningshandlingar och skyldighet för statlig

myndighet att mottaga sådana handlingar som likvid vid inbetalningar.

I beredskapssyfte föreslås en lag motsvarande den under andra världskriget

utfärdade tidsbegränsade lagen angående utövande under vissa utomordentliga

förhållanden av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret

tillkommande befogenheter.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 8 samt. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

De till bankoutskottet hänvisade författningsförslagen är av följande lydelse.

J

Förslag

till

Lag

om betalningsväsendet under brigsförhållanden

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—5 §§ träda i tillämpning.

Da kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av den riksdagssession,

som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke vidare

skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna

alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt

andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda

bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att

det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning

av„ frå§an huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom

två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, skall detsamma

vara förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet av Konungen

upphävas.

Under utomordentliga förhållanden, som föranletts av krig eller krigsfara,

vari riket befunnit sig, äger Konungen förordna att vad i 2—5 §§ stadgas

skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga tillämpning. Förordnandet

skall inom en månad eller, om riksdagssession icke pågår, inom en

månad från början av nästkommande session underställas riksdagen. Vad

i andra stycket sägs om påföljden, därest underställning ej sker eller riksdagen

ej inom två månader gillar förordnandet, skall äga motsvarande tilllämpning

i fall som nu avses.

Under tid, då bestämmelserna i 2—5 §§ äga tillämpning, gälla icke i lag

eller författning meddelade stadganden i den mån de strida mot samma bestämmelser

eller vad med stöd av dem blivit föreskrivet.

2 §.

Befinner sig riket i krig, äger Konungen, efter hörande där så är möjligt

av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret, i fråga om

riksbankens sedelutgivning och bankrörelse samt offentliggörande av riksbankens

räkenskaper meddela av förhållandena påkallade bestämmelser att

gälla i stället för vad i 8—14, 16, 17, 21, 24 och 27 §§ lagen den 30 juni 1934

(nr 437) för Sveriges riksbank samt i annan lag därutinnan finnes stadgat.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, så ock eljest under utomordentliga

förhållanden, föranledda av krig eller krigsfara, vari riket befunnit sig, äger

Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter hörande

av fullmäktige i riksgäldskontoret, meddela bestämmelser som i första stycket

avses.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

3

3 §.

Befinner sig riket i krig, äger Konungen, efter hörande där så är möjligt

av fullmäktige i riksbanken, meddela av förhållandena påkallade bestämmelser

att gälla i stället för vad som finnes stadgat i 5—7, 9 och 11 §§ lagen

den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, så ock eljest under utomordentliga

förhållanden, föranledda av krig eller krigsfara, vari riket befunnit sig,

äger Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken, meddela bestämmelser

som i första stycket avses.

4 §•

Befinner sig riket i krig, äger Konungen, efter hörande där så är möjligt

av fullmäktige i riksbanken, förordna

att riksbanken skall vara skyldig inlösa sådant av statsmyndighet utfärdat

utbetalningskort och direktutbetalningskort, som är avsett att användas

i postgirorörelsen, samt

att kort som här avses skall mottagas såsom likvid vid betalning till statlig

myndighet.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, så ock eljest under utomordentliga

förhållanden, föranledda av krig eller krigsfara, vari riket befunnit sig,

äger Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken, meddela förordnande

som i första stycket avses.

5 §•

Kan under krig förbindelsen mellan någon del av riket och riksstyrelsen

icke eller allenast med avsevärd svårighet upprätthållas eller föreligger eljest

under krig trängande behov av omedelbara åtgärder, äger länsstyrelse

i tillämpliga delar utöva befogenhet som enligt denna lag tillkommer Konungen.

6 §•

Konungen meddelar de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen

av denna lag.

Konungen äger ock uppdraga åt riksbanken samt åt Konungen underordnad

myndighet att meddela de föreskrifter, som erfordras för tillämpningen

av denna lag eller med stöd av lagen meddelat förordnande.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Lag

angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret

tillkommande befogenheter under krigsförhållanden

Härigenom förordnas som följer.

Har riket eller del därav besatts av fientlig makt, må fullmäktige i riksbanken

tillkommande befogenheter utövas allenast vid sammanträde inom

av fienden obesatt område inom eller utom riket å ort, där fullmäktige

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

kunna med av Konungen utsett ombud överlägga. Vid sådant sammanträde

skola minst tre fullmäktige vara tillstädes. Kan icke nyssnämnda antal

fullmäktige komma tillstädes, förordnar Konungen erforderligt antal personer

att, intill dess nämnda hinder upphör, med fullmäktigs rätt och ansvar

träda i fullmäktigs ställe.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande fullmäktige

i riksgäldskontoret och utövandet av dem tillkommande befogenheter.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I. Inledning

Under andra världskriget tillkom ett flertal fullmaktslagar, som gav Kungl.

Maj :t befogenhet att under i lagarna närmare angivna förutsättningar —

krig, krigsfara eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden — i

mån av behov vidtaga åtgärder i syfte att möjliggöra förenklingar inom det

administrativa förfarandet. Även inom riksbankens verksamhetsområde tillskapades

viss beredskapslagstiftning. En del av dessa lagar var tidsbegränsade.

På motsvarande sätt tillkom tidsbegränsade fullmaktslagar, som syftade

till att genom olika ingripanden säkerställa tillgången på förnödenheter

för befolkningen och krigsmakten.

Såsom ett led i det alltsedan andra världskrigets slut bedrivna arbetet att

överse vad som kan kallas den administrativa försvarsberedskapen, har

verkställts en översyn av planläggningen av utbetalningsväsendet och penningförsörjningen

under krigsförhållanden. Vidare har arbetet inriktats på

en genomgång av tidigare gällande föreskrifter rörande mantalsskrivningen

samt taxerings- och uppbördsväsendet i händelse av krig. Dessa föreskrifter,

som utfärdades under andra världskriget, är nämligen numera i viss mån

föråldrade. Vidare har beaktats, att särskilda beredskapsföreskrifter är erforderliga

även inom tullväsendets område. Avsaknaden av vägledande

föreskrifter har visat sig försvåra det planläggningsarbete, som i nu

nämnda hänseenden bedrives hos de under finansdepartementet lydande

myndigheterna samt hos, bland andra, riksbanken, postverket och länsstyrelserna.

Genom beslut den 12 november 1954 uppdrog dåvarande chefen för finansdepartementet,

statsrådet Sköld, åt assessorn i kammarrätten S. F. von

Otter att utreda vissa frågor rörande beredskapsorganisationen inom finansdepartementets

verksamhetsområde. Utredningsmannen överlämnade den 20

juni 1955 en promemoria med förslag till allmänna riktlinjer för underlättande

av utbetalningsväsendet m. m. under krig (stencilerad). Förslaget är

utarbetat på grundval av tidigare utfärdade planläggningsföreskrifter. Vid

uppdragets fullgörande har utredningsmannen bl. a. haft att beakta ett flertal

skrivelser med begäran om vägledande beredskapsföreskrifter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

5

I utredningsmannens förslag har i en första avdelning upptagits frågor

rörande betalningsväsende, penningmedelsförsörjning och medelsförvaltning.

Till promemorian har fogats förslag till kungörelse med särskilda bestämmelser

för underlättande av utbetalningsväsendet, penningmedelsförsörjningen

och medelsredovisningen vid krig eller krigsfara in. m.

I en andra avdelning har behandlats frågan om taxerings-, uppbörds-,

folkbokförings- och tullmyndigheterna samt deras verksamhet vid krig eller

krigsfara m. m. I anslutning därtill har utarbetats ett författningsförslag angående

befogenhet för Kungl. Maj :t att i händelse av krig meddela de föreskrifter,

som erfordras för att förenklingar skall kunna genomföras inom

nämnda förvaltningsområden.

Över utredningsmannens promemoria har yttranden avgivits av fullmäktige

i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, överbefälhavaren, försvarets

civilförvaltning, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

pensionsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, generalpoststyrelen,

järnvägsstyrelsen, statskontoret, mynt- och justeringsverket, kammarrätten,

generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån, bank- och fondinspektionen,

sparbanksinspektionen, riksräkenskapsverket, kontrollstyrelsen,

riksskattenämnden, skolöverstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

kommerskollegium, statens pensionsanstalt, statens avtalsnämnd,

medicinalstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands,

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Göteborgs och Bohus, Örebro,

Jämtlands samt Norrbottens län, civilbefälhavaren i första civilområdet,

domkapitlet i Västerås stift, Svenska jordbrukskreditkassan, Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska arbetsgivareföreningen,

Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Vid överståthållarämbetets yttrande har fogats utlåtanden från Stockholms

stadskollegium samt från mantals-, uppbörds- och exekutionsdirektörerna

i Stockholm.

Utredningsmannen förutsätter i sitt förslag, i vad detta avser betalningsväsendet

m. in., att Kungl. Maj :t i händelse av krig har erforderliga fullmakter

att reglera förhållandena inom detta område. Framläggandet av förslag

till författningar, motsvarande de under andra världskriget gällande

fullmaktslagarna har utredningsmannen dock inte ansett inrymmas i hans

utredningsuppdrag.

Med ledning av de avgivna yttrandena har inom finansdepartementet företagits

en överarbetning av utredningsmannens förslag. 1 anslutning därtill

har en genomgång skett av de fullmaktslagar, vilka gällde under andra

världskriget och tiden närmast därefter, för alt få klarlagt huruvida i beredskapssyfle

en motsvarande lagstiftning bör genomföras redan i fredstid.

Under överarbetningcn har vidare beaktats synpunkter, som framkommit

vid behandlingen av andra frågor rörande beredskapsplanläggningen.

Beträffande fullmaktslagar och planläggningsföreskrifter under andra

världskriget torde få hänvisas till den i propositionen meddelade redogörelsen

(s. 10—18).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

II. Förslaget till lag om betalningsväsendet under krigsförhållanden

A. Ordningen beträffande lagstiftningens tillämplighet

Bestämmelserna i 1 § rörande den löreslagna lagens tillämpning har utformats

i anknytning till den övriga beredskapslagstiftningen. Ur departementschefens

uttalande härom må följande återges:

De inledande bestämmelserna har utformats i huvudsaklig överensstämmelse

med 1 § allmänna prisregleringslagen. Den föreslagna lagen skall sålunda

automatiskt träda i tillämpning i krig. Vid krigsfara äger Konungen

förordna om tillämpning av lagens bestämmelser och förordnandet skall,

för att bli bestående efter underställning gillas av riksdagen.

Bestämmelsen i 1 § tredje stycket i förslaget skiljer sig i viss mån från

motsvarande stadgande i allmänna prisregleringslagen. Stadgandet i sistnämnda

lag kan tillämpas i en krissituation även om denna inte är beroende

av krig eller krigsfara. När det gäller vidtagandet av åtgärder för att

underlätta betalningsväsendet finnes det ingen anledning att tillerkänna

Kungl. Maj :t lika långt gående befogenheter; dessa bör inskränka sig till en

befogenhet att meddela de särskilda föreskrifter som kan erfordras efter

ett krig eller sedan krigsfaran är överstånden. Lagförslaget har utformats

i överensstämmelse härmed.

B. Särskilda bestämmelser angående riksbankens sedelutgivning

och bankrörelse m. m.

De i lagförslagets 2 § upptagna bestämmelserna om rätt för Konungen att

meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse

samt offentliggörande av riksbankens räkenskaper motsvarar i huvudsak

vad som meddelades i 1939 års lag i samma ämne (SFS 895/1939).

I ett par hänseenden skiljer sig dock det föreliggande förslaget från 1939

års lag. Departementschefen anför härom följande:

Enligt sistnämnda lag förutsattes för att Kungl. Maj:t skulle få meddela

från riksbankslagen avvikande föreskrifter att — även för det fall att riket

kommit i krig •— framställning därom skulle göras av bankofullmäktige och

att riksgäldsfullmäktige skulle höras över framställningen. Eftersom syftet

med den här ifrågavarande beredskapslagstiftningen lir att Kungl. Maj:t

skall kunna utan tidsutdräkt utfärda de bestämmelser, som erfordras för att

underlätta betalningsväsendet, synes det opraktiskt att Kungl. Maj:t i ett

läge, då riket befinner sig i krig, skall invänta framställning från bankofullmäktige.

Enligt förslaget skall Kungl. Maj: t därför, i det läge som här avses,

höra bankofullmäktige och riksgäldsfulimäktige endast om förhållandena

det medger. Vid krigsfara däremot liksom i ett läge, där riket har befunnit

sig i krig eller krigsfara, skall enligt förslaget bankofullmäktige göra framställning

om att lagen skall träda i tillämpning. Förordnande därom får

meddelas först efter hörande av riksgäldsfulimäktige.

Förslaget skiljer sig från 1939 års lag även därutinnan att, enligt förslaget,

Kungl. Maj :t skall äga meddela bestämmelser att gälla i stället för vad

soin stadgas i 8 § riksbankslagen. Det synes nämligen motiverat att Kungl.

Maj:t har möjlighet förordna om utgivande av sedlar lydande å andra belopp

än som anges i riksbankslagen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

7

C. Särskilda bestämmelser om rikets mynt m. m.

I tidigare beredskapslagstiftning saknades rätt för Konungen att

meddela från myntlagen avvikande bestämmelser. I föreliggande förslag har

i 3 § sådana bestämmelser meddelats med hänvisning till sannolikheten att

efterfrågan på skiljemynt kan komma att öka avsevärt vid ett eventuellt

krigsutbrott. Departementschefen uttalar i detta sammanhang följande:

Mynt- och justeringsverkets möjligheter att tillgodose en ökad efterfrågan

på mynt av de slag, som användes i fredstid, kan emellertid beräknas bli

beskurna av bl. a. den anledningen att vissa av de för mynttillverkningen

erforderliga maskinerna svårligen kan bortföras från den plats, där de i

fredstid är uppställda. Det kan därför bli nödvändigt att tillverka mynt av

ett sådant utförande, som inte förutsätter tillgång till dessa specialmaskiner.

Man torde också få räkna med att vid myntframställningen använda

andra metaller än som föreskrives i myntlagen. Jag finner det angeläget,

att Kungl. Maj :t har befogenhet att förordna om de avvikelser från bestämmelserna

i myntlagen, vilka kan bli erforderliga under krigsförhållanden.

Utredningsmannen har föreslagit, att huvudansvaret för att tillgången på

sedlar och mynt blir tryggad skall vila på riksbanken och postverket. Denna

uppfattning, som inte föranlett någon erinran från remissinstansernas sida,

delas av mig. En följd av detta ställningstagande bör bli, att riksbanken

i krig övertager de uppgifter, som i fred åligger mynt- och justeringsverket

med avseende å distribution av skiljemynt. Det planläggningsarbete,

som ankommer på mynt- och justeringsverket, bör därför utföras i nära

samråd med riksbanksledningen.

D. Det statliga kassaväsendet under krigsförhållanden

1. Utredningsmannen

Utredningsmannen framhåller inledningsvis att ett framtida krig måste

förutsättas medföra stora påfrestningar på kommunikationsmedlen. Avbrott

i förbindelserna kan, särskilt om de blir långvariga, försvåra möjligheterna

att verkställa betalningsuppdrag, att betala ut löner o. s. v. Belastningen

på de förbindelser, som kan hållas öppna, kan beräknas bli mycket stor.

Ur psykologisk synpunkt är det betydelsefullt att brist på pengar inte uppstår

och att löner och pensioner m. in. kan utbetalas. En förenkling av

förfarandet vid medelsförvaltningen måste komma till stånd bl. a. för att

så stor del som möjligt av den personal, som sysslar med bokföring, kontroll

och redovisning, skall kunna frigöras för andra, mera krigsviktiga

arbetsuppgifter.

De hithörande frågorna berör såväl samtliga statsmyndigheter som kommunerna

och det enskilda näringslivet. Avsaknaden av klara linjer efter

vilka betalningsväsendet, penningmedelsförsörjningen och medelsförvaltningen

skall fungera, medför att det inte är möjligt för de olika myndigheterna

att genomföra erforderlig krigsplanläggning.

I fråga om de planläggningsföreskrifter, som kan vara erforderliga, ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

talas i promemorian, att planläggningen av de statliga myndigheternas verksamhet

under krig bör ha till syfte att genomföra en sådan organisation

av den statliga förvaltningen, att denna kan fungera vid ett krigsutbrott

och under tiden närmast därefter.

Inom statlig, kommunal och privat verksamhet utnyttjas postgirorörelsen

i allt större utsträckning vid betalningstransaktioner av olika slag. Affärs-

och sparbanker utnyttjar postgirot i betydande omfattning vid överföring

av medel från riksbanken till de egna kontoren. För flertalet s. k.

huvudförvaltningar finnes särskilda postgirokonton för in- och utbetalningar

upplagda. I fall, där särskilt postgirokonto för inbetalningar finnes, tömmes

detta konto automatiskt genom girering till riksbankens postgirokonto

nr 4, i regel en gång per vecka. De affärsdrivande verken och vissa andra

institutioner har hos riksbanken öppnat egna checkräkningar.

Bokföringen inom postgirorörelsen är i fred centraliserad till postgirokontoret

i Stockholm. Särskilda postgiroavdelningar är dock inrättade i

Göteborg, Malmö, Boden och Visby.

Betalningsväsendet bör, anser utredningsmannen, fungera enligt i möjligaste

mån samma principer under krig som under fred. Med hänsyn till

postgirorörelsens stora betydelse för det ekonomiska livet räknar man med

att postgirorörelsen måste fungera även under ett krig. Ett utnyttjande av

postgirorörelsen under krig synes också kunna medföra att vissa förenklingar

i det statliga betalningsväsendet kan genomföras.

Enligt utredningsmannens förslag skall det statliga kassaväsendet baseras

på postgirorörelsen. Därigenom vinnes att för det statliga betalningsväsendet

tillskapas ett system, som är enkelt, kräver ett minimum

av personal och kan tillämpas av samtliga statsmyndigheter, oberoende av

deras karaktär och oberoende av huruvida de befinner sig inom avspärrat

område eller inte.

Huvudlinjerna för det statliga betalningsväsendet under krig blir enligt

utredningsmannens förslag följande. För varje huvudförvaltning upplägges

— i den mån så inte redan skett — ett postgirokonto för inbetalningar och

ett för utbetalningar. Inbetalning till statsverket för huvudförvaltnings räkning

skall som regel ske på myndighetens postgirokonto för inbetalningar

eller genom girering till detta konto. Till kontot inbetalade medel överföres

automatiskt, genom postgirokontorets försorg, till ett riksbankens postgirokonto.

Inbetalning genom insättning på statsverkets checkräkning i riksbanken

bör ske endast undantagsvis, om detta betalningssätt är enklare för den,

som gör inbetalningen.

Även utbetalningar skall i största möjliga utsträckning göras över postgiro.

Utbetalning skall därvid ske över myndighetens utbetalningskonto antingen

genom girering till annat postgirokonto eller medelst utbetalningskort,

som i vanlig ordning tillställes betalningsmottagaren efter verkställd

bokföring eller medelst direktutbetalningskort, som antingen med posten

översändes till betalningsmottagaren eller direkt överlämnas till denne.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

9

Vanligt utbetalningskort och direktutbetalningskort skall vara inlösbart i

första band vid varje postanstalt samt hos riksbanken och dess avdelningskontor.

I anslutning därtill har i det av utredningsmannen upprättade författningsförslaget

införts ett stadgande att av statlig myndighet utfärdat utbetalningskort

och direktutbetalningskort skall vara inlösbart å varje postanstalt

samt hos riksbanken och dess avdelningskontor ävensom att vissa angivna

penninginrättningar skall — i enlighet med av Kungl. Maj :t därom

träffat avtal — vara skyldiga inlösa dylika kort. Myndighet, som verkställt

utbetalningar över sitt utbetalningskonlo, skall likvidera dessa genom att

från ett riksbankens postgirokonto till sitt eget utbetalningskonto girera motsvarande

belopp.

Under krig är det, anser utredningsmannen, mera betydelsefullt än eljest,

att såvitt avser bl. a. de regionala och lokala statsmyndigheterna, minsta

möjliga personal sysselsätts med administrativa uppgifter, som saknar direkt

betydelse för krigföring och folkförsörjning. Sålunda bör länsstyrelse

helst inte tagas i anspråk för handläggning av frågor rörande medelstilldelning

till statliga myndigheter inom området. Enligt förslaget skall lokal

statsmyndighet, som har eget postgirokonto, i största möjliga utsträckning

använda detta för in- och utbetalningar. Om myndigheten blivit avstängd

från förbindelse med den centralförvaltning, under vilken den lyder, skall

lokalförvaltningen, ändock att den saknar tillgodohavande på sitt postgirokonto,

få använda detta för utbetalningar. Härför skall dock krävas, att

lokalmyndigheten, samtidigt som den till postgirokontoret (-avdelningen)

insänder utbetalningskort eller girokort, insänder girokort varmed motsvarande

belopp av myndigheten överföres från centralförvaltningens till lokalmyndighetens

postgirokonto. Lokalmyndigheten skall även kunna utfärda

på sig själv ställt och på eget postgirokonto draget utbetalningskort, varvid

dock likvid skall ske medelst ett på centralförvaltningens postgirokonto draget

girokort.

Lokalmyndighet, som icke har eget postgirokonto och som ej heller eljest

kan få medel från vederbörlig centralförvaltning, skall vara hänvisad till

länsstyrelsen för att få rörelsemedel.

Vad här sagts skall i tillämpliga delar gälla sådan central statsmyndighet,

som ej är huvudförvaltning.

Utredningsmannen framhåller att enligt det föreslagna systemet kommer

utbetalningskort och direktutbetalningskort att få karaktär av betalningsmedel,

jämförbara med sedlar och checkar. För att försvåra tillverkningen av

falska postgirokort och för att öka möjligheterna alt lätt upptäcka eventuella

förfalskningar skall särskilda säkerhetsåtgärder vidtagas.

Enligt utredningsmannen kan mot förslaget alt i princip helt basera det

statliga betalningsväsendet på postgirorörelsen riktas den invändningen, att

avbrott i kommunikationer och kraftförsörjning kan omöjliggöra postgirokontorets

(-avdelningarnas) verksamhet. Av förslagets utformning följer

emellertid, att systemet kan fungera även om förbindelserna är brutna och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

om bokföring inte kan ske på grund av avbrott i kraftförsörjningen eller

av annan anledning. Bokföring får ske i efterhand om så behövs.

Utbetalningsväsendet bygger på att huvudförvaltningarna skall äga rätt

att uttaga medel från ett särskilt riksbankens postgirokonto. En följd härav

blir att postverket vid behov skall äga överdraga sådant hos riksbanken

öppnat checkräkningskonto, från vilket genom postverkets försorg medel

skall överföras till nämnda särskilda postgirokonto. Utredningsmannens

författningsförslag innehåller en allmän bestämmelse om rätt för statlig

myndighet att överdraga postgirokonto och checkräkning hos riksbanken.

Utredningsmannen anser också, att det från statens sida måste vidtagas

sådana åtgärder, att det enskilda näringslivet äger möjlighet disponera erforderligt

rörelsekapital. Denna fråga borde närmare utredas i samverkan

med representanter för riksbanksledningen, generalpoststyrelsen och näringslivets

organisationer.

2. Remissyttrandena

Att det föreligger stort behov av planläggningsföreskrifter understryks av

överbefälhavaren, som framhåller angelägenheten av att erforderliga bestämmelser

snarast utfärdas, så att en grund för fortsatt planläggningsarbete

erhålles.

Gentemot de av utredningsmannen uppdragna allmänna riktlinjerna

riktas i allmänhet ingen erinran. Länsstyrelsen i Norrbottens län

framhåller dock att förslaget i alltför hög grad bygger på att den för utbetalningssystemets

fungerande nödvändiga tekniska apparaturen kommer att

vara intakt. I detta avseende torde det i stället vara realistiskt att räkna

med mycket komplicerade störningar, vilka måste neutraliseras med improviserade

åtgärder.

Flertalet övriga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan

erinran.

Behovet av ytterligare utredning betonas av bank- och fondinspektionen,

som föreslår, att de i promemorian framlagda förslagen inte förverkligas

förrän den däri berörda utredningen om hur näringslivet skall kunna förses

med likvida medel blivit verkställd.

Liknande synpunkter anföres av Svenska bankföreningen och Svenska

sparbanksföreningen.

Svenska jordbrukskreditkassan framhåller att det måste tillses, att en

senare samordning med det privata betalningssystemet inte försvåras genom

att riktlinjer utfärdas angående det statliga betalningsväsendet under krig.

Mot förslaget att betalningsväsendet i krig skall baseras på postgirorörelsen

har i allmänhet inte riktats några principiella invändningar

från remissinstansernas sida.

överbefälhavaren framhåller dock att frågan hur ett betalningsväsende

i enlighet med det framlagda förslaget kan komma att fungera under krig

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3t> år 1957

11

inte låter sig i detalj bedöma enbart med ledning av i promemorian framlagda

förslag och motiv. Slutligt ställningstagande kan tagas först när tillämpningsföreskrifter

föreligger.

Liknande synpunkter anföres av arbetsmarknadsstyrelsen.

Försvarets civilförvaltning anför att principen att så långt som möjligt

basera betalningsväsendet på postgirorörelsen överensstämmer med den

planläggning, som utföres av civilförvaltningen. I vad avser postgirotjänsten

inom krigsmakten planeras vissa omläggningar, vilka kommer att väsentligt

underlätta betalningsväsendet. Genom omläggningarna kommer inlösningsbara

utbetalnings- eller direktutbetalningskort alltid alt kunna tillställas

vederbörande betalningsmottagare. Civilförvaltningen anser det emellertid

önskvärt att endast ett system tillämpas beträffande inbetalningar

respektive uttag av medel för huvudförvaltnings räkning. Alternativet att

göra inbetalningar till eller utbetalningar från statsverkets checkräkning

medelst check bör fördenskull inte bibehållas.

Generalpoststyrelsen har intet att erinra mot de riktlinjer, som uppdragits

i förslaget. Efter att ha övervägt även andra tänkbara lösningar, fiamhåller

styrelsen som sin åsikt att den förordade lösningen synes lämplig och

att något bättre alternativ knappast står att finna.

Beträffande den i förslaget förutsatta medverkan från andra penninginrättningar

än riksbanken uttalar å ena sidan Svenska bankföreningen, att i

den mån statens utbetalningar skall ske med användande av postgirot har

bankföreningen intet att erinra mot förslaget, att avtal skall träffas, som gör

det möjligt att få ulbetalningskort och direktutbetalningskort inlösta i bank,

medan å andra sidan sparbanksinspektioncn förordar att penninginrättningarna

direkt ålägges ifrågavarande inlösningsskyldighet. Vad gäller

bankernas medverkan i det föreslagna systemet anför Svenska bankföreningen

att bankerna borde kunna anlitas i högre grad än utredningsmannen

föreslagit. Bankföreningen anför härom:

Förslaget innebär bl. a. att det statliga kassa- och utbetalningsväsendet

under krig skall omläggas så, att inbetalningar till och utbetalningar från

de särskilda myndigheterna i största möjliga utsträckning sker över postgiro.

Den sakkunnige är medveten om, att ett sådant system icke kommer

att kunna fungera tillfredsställande inom s. k. avspärrat område, om postgirots

bokföring förblir centraliserad till postgirokontoret. Han utgår därför

från, att inom avspärrat område skall inrättas särskild postgiroavdelning.

Att snabbt bygga upp en sådan torde emellertid i praktiken bli förenat med

avsevärda svårigheter. Man lär icke få möjlighet alt rutinmässigt anknyta

till och föra vidare de kontoanteckningar, som skett hos postgirokontoret,

utan får sannolikt räkna med en total nyuppläggning av bokföringen ända

från grunden. För alt organisera och leda detta arbete erfordras personal

med goda kvalifikationer och praktisk erfarenhet på området. Och även för

de mera underordnade uppgifterna krävs det åtminstone en kärna av utbildade

och rutinerade befattningshavare. Att skaffa den sålunda behövliga arbetskraften

torde icke bli något lätt löst problem. Personal med postgiroteknisk

utbildning finns ju i fredstid så gott som endast vid postgirokontoret,

och någon utflyttning därifrån kommer på grund av avspärrningen ej att

kunna genomföras. Även anskaffningen av erforderlig utrustning, såsom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Dankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

enklare kontorsmaskiner och blanketter, kan bli besvärlig. En viss förhandsplanering

i detta avseende är väl visserligen tänkbar, men möjligheterna därtill

måste dock bli ganska begränsade på grund av svårigheten att förutse,

vilka och hur stora områden som eventuellt kommer att drabbas av avspärrning.

Med hänsyn till det nu sagda är det uppenbarligen önskvärt ati man för

det statliga kassa- och ntbetalningsväsendet inom avspärrat område kan

utnyttja något redan befintligt organ. Närmast till hands ligger då att anlita

bankerna. Bankverksamheten behöver icke alls i samma grad som postgirorörelsen

påverkas av avspärrningsåtgärder. Dels finns det ju ett icke

ringa antal provinsbanker och dels är även de flesta av de större bankerna

administrativt, personellt och arbetstekniskt höggradigt decentraliserade.

Här finns alltså att tillgå en redan i fredstid väl inarbetad lokal organisation

för betalningsförmedling som i händelse av avspärrning omedelbart kan stå

även de statliga myndigheterna till tjänst. Enligt bankföreningens mening

bör man icke försumma att söka taga vara på den möjlighet som sålunda

erbjuder sig. Innan man binder sig för den sakkunniges förslag i denna del

bör därför en utredning göras, om och på vad sätt ett system med betalning

över bank kan tekniskt genomföras. En tänkbar utväg synes vara, att myndigheterna

får öppna checkräkningskonton, på vilka inbetalningar kan ske

och som får disponeras för utbetalningar, eventuellt med rätt till övertrassering

i närmare reglerad omfattning. För »påfyllning» av dessa checkräkningar

torde då böra uppläggas en riksbankens checkräkning, på vilken debiteringar

kan göras i erforderlig utsträckning.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ger uttryck för delvis likartade synpunkter

i sitt yttrande. Fullmäktige ifrågasätter om icke alltför omfattande uppgifter

pålagts postverket, vilket skulle kunna innebära vissa risker för överbelastning.

I anslutning härtill anför fullmäktige.

Delvis skulle en sådan utveckling kunna motverkas genom att de enskilda

kreditinrättningarna engagerades i större omfattning för det statliga betalningsväsendet

under krig än utredningsmannen synes ha tänkt sig. En ökad

användning av checken som betalningsmedel jämsides med postgirolikvider

synes jämväl böra uppmuntras för att lätta arbetsbelastningen för postverket

och minska anspråken på kontanta medel. Ur sistnämnda synpunkt synes

jämväl de föreslagna direktutbetalningskorten innebära en ändamålsenlig

anordning.

Liknande synpunkter anlägges av Svenska jordbrnkskreditkassan.

Beträffande vad remissinstanserna i övrigt anfört torde få hänvisas till

den i propositionen intagna redogörelsen (s. 24—28).

3. Departementschefen

Beredskapslagstiftningen under andra världskriget syftade bl. a. till att

säkerställa, att den offentliga förvaltningen skulle under krig kunna fungera

med största möjliga effekt till stöd för de samlade krigsansträngningningarna.

Fullmaktslagarna gav bl. a. Kungl. Maj :t befogenhet att till underordnade

myndigheter delegera rätten att meddela vissa föreskrifter. Fullmaktslagstiftningen

hade betydelse för det rent administrativa planläggningsarbetet.

Fullmaktslagarna utgjorde sålunda i vissa fall den nödvändiga

grundvalen för genomförande av erforderliga administrativa föreskrifter

av beredskapskaraktär.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

13

Sedan andra världskrigets slut pågår en översyn av hela det område, som

beröres av beredskapslagstiftningen. En del av de under kriget utfärdade

lidsbegänsade fullmaktslagarna har därvid ersatts av icke tidsbegränsade

sådana. Den administrativa fullmaktslagen har reviderats hl. a. med hänsyn

till att det ansetts erforderligt att genomföra vissa ändringar beträffande

förutsättningarna och ordningen för lagens tillämplighet. När förslaget

till dessa ändringar förelädes 1953 års riksdag, uttalade chefen för

justitiedepartementet, att han — med hänsyn till att det inom de olika departementen

påginge undersökningar rörande vilka materiella lagbestämmelser

som kunde behöva ändras — inte var beredd att framlägga förslag

till ett generellt stadgande om dispens från olika lagbestämmelser av materiell

karaktär.

Under förberedelserna till en beredskapslagstiftning inom finansdepartementets

verksamhetsområde har det framstått såsom uppenbart att, om

landet skulle bli indraget i krig eller krigsfara skulle uppstå, bestämmelser

måste finnas vilka ger Kungl. Maj:t möjlighet att meddela från riksbankslagen

avvikande bestämmelser. Inom departementet verkställd utredning visar

också att det kan bli erforderligt att Kungl. Maj :t har möjlighet att

dispensera från vissa bestämmelser i myntlagen liksom att meddela särskilda

föreskrifter rörande skyldighet för statliga myndigheter att inlösa

eller såsom likvid mottaga vissa postala utbetalningshandlingar. Inom finansdepartementet

har under beaktande av dessa synpunkter upprättats

förslag till lagstiftning om rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser

rörande betalningsväsendet under krigsförhållanden.

Innan jag går in på detaljerna i förslaget vill jag med några ord beröra

frågan om behovet av att redan i fredstid genomföra den fullmaktslagstiftning

varom här är fråga. Såsom jag förut nämnt, har utredningsmannen

framhållit, att avsaknaden av lämpliga planläggningsföreskrifter visat

sig försvåra, i vissa fall omöjliggöra det planläggningsarbete som måste bedrivas

av de under departementet lydande myndigheterna samt av, bl. a.,

riksbanken, generalpoststyrelsen och länsstyrelserna. Av de yttranden, som

■ avgivits över promemorian, framgår också otvetydigt att man inom olika

delar av statsförvaltningen ansett nödvändigt att avvakta föreskrifter av den

art, varom här är fråga, innan planläggningsarbetet kan föras vidare.

De av utredningsmannen uppdragna allmänna riktlinjerna har

i allmänhet godtagits och synes i huvudsak lämpliga. Om riksdagen ger

Kungl. Maj :t de här ifrågasatta fullmakterna är det min avsikt att iordningställa

tillämpningsföreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med

utredningsmannens vid detta protokoll fogade förslag.1 Detta bör enligt min

mening redan nu kunna ligga till grund för myndigheternas fortsatta planläggningsarbete.

Den fullmaktslagstiflning, som jag här föreslår, är delvis av annan karaktär

än den som förekommer inom det område som beröres av vad man

i allmänhet menar med den ekonomiska försvarsberedskapen. Till skillnad

mot exempelvis förfogandelagen, ransoneringslagen och prisregleringslagen,

medför sålunda inte den här aktuella fullmaklslagstiftningen i egentlig

mening något ingrepp i den enskilde medborgarens handlingsfrihet.

I eu del remissyttranden har ifrågasatts huruvida inte de hithörande

problemen borde ytterligare utredas, främst då för all man skall vinna

klarhet i frågan hur det enskilda näringslivet skall kunna förses med lik
1

Beträffande utredningsmannens förslag till tillämpningsföreskrifter må hänvisas till propositionen

s. 52—55.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

vida medel. Det föreligger emellertid enligt min mening inte anledning att

avvakta resultatet av en sådan utredning innan man tar ställning till den

föreslagna fullmaktslagstif t ningen.

Gentemot de farhågor som kommit till uttryck i en del remissyttranden

när det gällt frågan om att basera det statliga betalningsväsendet på p o s tgir

orör elsen, vill jag framhålla, att jag i likhet med utredningsmannen

och flertalet remissinstanser anser det vara en avgjord fördel att under

krigsförhållanden ha ett system som så nära som möjligt anknyter till det

system, vilket användes under fredstid. En styrka i utredningsmannens

förslag ligger just däri, att systemet icke är beroende av att postgirokontorets

tekniska utrustning kan fungera liksom att man kan förutsätta att ett

användande av postgirots utbetalningskort skall kunna i någon mån medföra

en minskning av sedelbehovet.

Utredningsmannen har föreslagit, alt statlig myndighet skall ha rätt att

överdraga postgirokonto och checkräkning hos riksbanken. Eu sådan rätt

bör få utnyttjas endast under pågående krig och om myndigheten då, till

följd av förbindelseavbrott, inte kan avvakta att medel i vederbörlig ordning

blir insatta på kontot eller checkräkningen. Överdragningsrätten bör få

begagnas allenast vid utbetalningar, som är av väsentlig betydelse för försvaret

eller folkförsörjningen. Det bör ankomma på riksbanken respektive

generalpoststyrelsen att meddela de ytterligare föreskrifter beträffande

överdragningsrätten, som kan bli erforderliga.

Enligt utredningsmannens förslag borde uttag från statsverkets checkräkning

i riksbanken medelst check ske endast undantagsvis. Försvarets

civilförvaltning har däremot ansett att uttag från statsverkets checkräkning

medelst check inte alls bör förekomma. För egen del anser jag att man bör

hålla möjligheten öppen att göra utbetalningar med check. Såväl utredningsmannen

som åtskilliga remissinstanser har ansett det lämpligt att redan

i fredstid införa ett system, enligt vilket inbetalningar till och uttag

Irån statsverkets checkräkning skall ske över ett riksbankens postgirokonto.

På denna punkt föreligger emellertid ännu inte erforderlig utredning.

Vad slutligen beträffar frågan om införandet av skyldighet för penninginrättningar

in. fl. att inlösa vissa p o s t a 1 a utbetalningshandlingar

vill jag i detta sammanhang blott framhålla, alt jag anser

det tillräckligt att lagfästa skyldighet för riksbanken att inlösa sådana

handlingar och skyldighet för statliga myndigheter att mottaga dylika handlingar

såsom likvid vid inbetalningar. Det torde ligga i sakens natur att.

om riksbanken har skyldighet inlösa vissa postala utbetalningshandlingar.

övriga banker kommer att, i den mån deras kassatillgångar gör det möjligt,

lämna sin medverkan för att det föreslagna systemet skall fungera

på bästa tänkbara sätt. Jag får dessutom erinra om att bankerna numera,

enligt en under år 1956 mellan generalpoststyrelsen och Svenska bankföreningen

träffad överenskommelse, inlöser vissa postala utbetalningshandlingar.

Det torde också vara att förvänta att myndigheterna så långt detta

är möjligt och lämpligt kommer att begagna sig av bankernas tjänster. III.

III. Förslaget till lag angående utövande av fullmäktigeinstitutionemas

befogenheter under krigsförhållanden

Departementschefen anför följande:

Jag har tidigare redogjort för de lagstiftningsåtgärder som vidtogs under

andra världskriget i syfte att trygga fullmäktiges i riksbanken och fullmäk
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

15

t iges i riksgäldskontoret befogenheter. Det är enligt min mening uppenbart

att bestämmelser motsvarande dem som gavs i lagen den 7 december 1940

(nr 437) angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden av

fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande

befogenheter måste finnas, om landet skulle råka i krig. Vid sådant förhållande

anser jag det lämpligt att erforderlig beredskapslagstiftning nu genomföres.

Därigenom erhålles den behövliga grunden för fortsatt planläggningsarbete.

I anslutning till att riksdagen antog den nyssnämnda fullmaktslagen liksom

de lagar enligt vilka fullmaktslagen erhöll förlängd giltighet bemyndigades

Kungl. Maj :t att upptaga utländska lån. Ehuru det visserligen är

sannolikt att ett liknande bemyndigande bör lämnas även i händelse av ett

framtida krig, anser jag att det inte finnes anledning att redan nu genomföra

en sådan beredskapslagstiftning. Något behov av ett bemyndigande av

här avsett slag torde nämligen knappast uppkomma i så omedelbar anslutning

till ett krigsutbrott att icke ett riksdagens beslut i frågan kan avvaktas.

Den av mig föreslagna lagen angående utövande under vissa utomordentliga

förhållanden av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret

tillkommande befogenheter är i motsats till 1940 års lag inte tidsbegränsad.

Utskottet

I förevarande proposition föreslås viss för krigsförhållanden avsedd beredskapslagstiftning

inom finansdepartementets verksamhetsområde. De delar

av propositionen, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning,

avser för det första betalningsväsendet och penningmedelsförsörjningen

under krigsförhållanden och för det andra utövandet av banko- och

riksgäldsfullmäktige tillkommande befogenheter under krigsförhållanden.

Lagförslagen utgör ett led i den allmänna översyn av beredskapslagstiftningen

som pågått sedan andra världskrigets slut.

Behovet av att redan i fredstid genomföra den beredskapslagstiftning, varom

här är fråga, har vitsordats av berörda myndigheter inom olika delar

av statsförvaltningen. Avsaknaden av allmänna planläggningsföreskrifter

har nämligen visat sig försvåra och i vissa fall omöjliggöra det planläggningsarbete

som ankommer på i första hand riksbanken, generalpoststyrelsen

och länsstyrelserna. Utskottet delar denna uppfattning och tillstyrker

därför att Kungl. Maj :t ges sådana fullmakter att förutsättningar skapas

för att detta viktiga planläggningsarbete kan utföras.

Det föreliggande förslaget till beredskapslagstiftning rörande betalningsväsendet

tar sikte på formerna för de statliga betalningarna, medan frågan

om näringslivets försörjning under krigsförhållanden med likvida medel

förutsättes bli föremål för senare utredning. En del remissinstanser har uttalat,

alt resultaten av en dylik utredning borde avvaktas, innan ställning

tages till förslagen rörande de statliga betalningarna. Utan att därmed ifrågasätta

uppskov med ställningstagandet till den nu föreslagna lagstiftningen

vill utskottet i detta sammanhang understryka vikten av alt en sådan

utredning verkställes.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

Förslaget i 4 § att basera det statliga betalningsväsendet på postgirorörelsen

synes erbjuda väsentliga fördelar genom att en nära anknytning därmed

sker till förhållandena under fredstid. Såsom systemet utformats kommer

utbetalningskort och direktutbetalningskort att delvis få karaktär av

betalningsmedel jämförbara med sedlar och checkar, och systemet kan fungera

även i de fall då avbrott i förbindelserna medför att bokföring icke kan

ske vid postgirokontoret (postgiroavdelningarna). Enligt propositionens förslag

ålägges riksbanken att inlösa nämnda postala utbetalningshandlingar

och likaså ålägges de statliga myndigheterna att mottaga sådana handlingar

som likvid vid inbetalningar. I propositionen förutsättes härvid att övriga

banker —- utan att någon lagfäst skyldighet härtill föreligger — kommer

att lämna sin medverkan till att systemet fungerar på bästa möjliga

sätt. Utskottet förutsätter, att det vid det fortsatta planläggningsarbetet kommer

att tagas under övervägande, huruvida detta samarbete bör utformas så,

att myndighet även ges rätt att öppna checkräkningskonto i bank, varom

förslag framkommit under remissbehandlingen.

Lagförslagets stadganden i 2 § om rätt för Kungl. Maj :t att meddela särskilda,

av krigsförhållanden påkallade bestämmelser om riksbankens sedelutgivning

och bankrörelse m. m. ansluter sig i allt väsentligt till 1939 års lag

i samma ämne (nr 895) och har icke gett utskottet anledning till erinran. De

i 3 § intagna bestämmelserna om rikets mynt m. m. saknar motsvarighet i

tidigare beredskapslagstiftning och innebär enligt utskottet en värdefull förstärkning

av beredskapen på betalningsväsendets område. Utskottet tillstyrker

sålunda propositionens förslag även i denna del.

Lagförslagets 5 § innehåller bestämmelser om rätt för länsstyrelse att under

vissa förhållanden utöva de befogenheter som enligt lagen tillkommer

Kungl. Maj :t. Utskottet vill i detta sammanhang uttala, att denna rätt givetvis

endast kan utövas på icke ockuperat område. Då detta torde följa av allmänna

grunder, synes någon ändring av författningstexten på denna punkt

icke erforderlig.

Vad i övrigt anförts och föreslagits i propositionen angående betalningsväsendet

under krigsförhållanden har icke givit anledning till uttalande

från utskottets sida.

Vad slutligen beträffar förslaget till lag angående utövande av fullmäktige

i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter

under krigsförhållanden, motsvarar förslaget tidigare fullmaktslagstiftning

i samma ämne (nr 437/1940) med den skillnaden, att den föreslagna

lagen i motsats till tidigare lagstiftning icke är tidsbegränsad. Utskottet

har ingen erinran mot det föi''eliggande förslaget och tillstyrker detsamma.

Åberopande det anförda hemställer alltså utskottet,

att riksdagen måtte bifalla de genom förevarande proposition

framlagda förslagen till

1) lag om betalningsväsendet under krigsförhållanden;

samt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1957

17

2) lag angående utövande av fullmäktige i riksbanken och

fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter

under krigsförhållanden.

Stockholm den 28 november 1957

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Boo*, Mogård, Strandler, Aspling-*,

Eliasson* och Danmans;

från andra kammaren: herrar Sköldin, Svensson i Stenkyrka, Persson

i Appuna, Carlsson i Tibro*, Regnéll*, Rask och Gustafson i Göteborg.

* Ej närvarande vid justeringen.

2 Hihung till riksdagens protokoll 1957. S samt. Nr 30

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:393 Skrivelse till Konungen i anledning av delegerades för riksdagens verk framställning med förslag till reglemente för riksdagsbibioteket m. m. a1 i texten