Utlåtande i anledning av vackla motioner angående utlämnande av vissa lån utan hinder av gällande kreditrestriktioner.
1957-03-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1957:8, Utlåtande i anledning av vackla motioner angående utlämnande av vissa lån utan hinder av gällande kreditrestriktioner.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 8 är 1957
1
Nr 8
Utlåtande i anledning av vackla motioner angående utlämnande
av vissa lån utan hinder av gällande kreditrestriktioner.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 218 i första kammaren av herr Eliasson och herr Andersson,
Torsten, samt nr 261 i andra kammaren av herrar Larsson i Hedenäset och
Svensson i Stenkyrka, har hemställts, att riksdagen måtte besluta att som
sin mening uttala att de lån till den mindre företagsamheten inom hantverk,
industri, jordbruk och trädgårdsnäring, som utlämnas mot statlig
kreditgaranti, skall utgå utan hinder av gällande kreditrestriktioner.
Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen 1:218.
Över motionen har yttrande inhämtats från fullmäktige i riksbanken,
varjämte tillfälle beretts för Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen
och Svenska jordbrukskreditkassan att avgiva yttrande i ärendet.
Fullmäktige i riksbanken anför följande.
Med sin hemställan synas motionärerna närmast ha syftat till att lån
mot statlig kreditgaranti till den mindre företagsamheten genom avtal
mellan riksbanken och kreditinstituten skulle beredas samma företrädesrätt
som kreditiven för bostadsbyggandet. I anslutning härtill vilja fullmäktige
framhålla, att fullmäktige, bl. a. med hänsyn till de hinder mot
en fritt fungerande kreditmarknad som sådana avtal i längden kunna medföra,
icke äro beredda att medverka till att ytterligare kreditändamål prioriteras.
Fullmäktige anse sig därför icke kunna tillstyrka det i motionerna
framställda yrkandet.
Vid behandlingen av ärendet inom fullmäktige har herr Rubbestad reserverat
sig mot beslutet och framhållit att motionerna bort tillstyrkas av
fullmäktige.
Svenska bankföreningen erinrar om att frågan om att lätta på kreditrestriktionerna
för jordbruket, trädgårdsnäringen, hantverket och småindustrien
var föremål för statsmakternas överväganden i samband med propositioner
till 1956 års höstriksdag om anslag till supplementär jordbrukskredit
och om vidgat stöd till hantverks- och småindustriföretag in. m. I
dessa propositioner anfördes att flera omständigheter talade mot en sådan
anordning, främst angelägenheten av att kreditåtstramningen vore generell
för alla kreditinstitut och ändamål. Om nu ifrågavarande näringsgrenar
G24 57 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 8 saml. Nr 8
2 Bankoutskottets utlåtande nr S ur 1957
skulle undantagas från kreditpolitikens allmänna riktlinjer, skulle även
andra delar av näringslivet kunna göra anspråk på motsvarande förmåner,
därest de råkade in i en liknande situation. Det kunde emellertid icke
anses lämpligt, att den allmänna kreditpolitiken successivt ersattes med
särbestämmelser för olika grupper av lånesökande och låneändamål. Detta
skulle så småningom kunna leda till eu uppspaltning av kreditmarknaden
som icke vore önskvärd.
Bankföreningen ansluter sig helt till dessa uttalanden. Enligt bankföreningens
mening bör den omständigheten att statlig lånegaranti beviljats
ej få inverka på frågan i vad mån det allmänna ekonomiska läget tillåter
att lån verkligen lämnas. Föreningen avstyrker därför nu ifrågavarande
motioner.
Svenska sparbanksföreningen framhåller följande.
Sparbanksföreningen är väl medveten om att kreditrestriktionerna åsamkat
de mindre företagen stora svårigheter och att det med tanke på småföretagens
betydelse för näringslivet är angeläget att dessa svårigheter
snarast möjligt undanröjas. Kreditrestriktionerna ha utformats så, att
samtidigt som bostadskrediterna åsatts högsta angelägenhetsgrad har kreditgivningen
till andra ändamål begränsats. En ökning av kreditgivningen
till dessa senare ändamål förutsätter därför en motsvarande ökning av den
totala kreditvolymen eller minskning av de prioriterade krediterna. En
sadan förändring i restriktionssystemet måste bedömas utifrån sina verkningar
på samhällsekonomien och på bostadsproduktionen.
Motionärernas förslag har visserligen begränsad räckvidd så till vida
som det endast avser sådana krediter till småföretagen, som utlämnas med
statlig kreditgaranti. Förefintligheten av statsgaranti för vissa krediter får
dock icke anses innebära, att dessa krediter skulle vara mera angelägna
än andra. I och för sig innebär statsgarantien knappast någonting annat
än att statsmakterna funnit, att de lånesökande på det ifrågavarande omlådet
i vissa fall sakna möjlighet alt erbjuda bankmässig säkerhet för
krediter och att det är ett allmänt intresse att sådan möjlighet beredes
dem. Sparbanksföreningen har vid flera tillfällen framhållit och vill än
en gång^ understryka, att statsgaranti icke utan vidare betyder att kredit
kan eihållas. Det är väl i själva verket en av fördelarna med statsgarantisystem
i stället för statliga lånefonder, att kreditbehoven i fråga med fullgod
säkerhet fått tillgodoses inom ramen av den allmänna marknadens
mojligheter och under avvägning mot andra angelägna kreditbehov.
Sparbanksföreningen vill slutligen framhålla, att sparbankerna finner
det vara en för dem angelägen uppgift att inom ramen för gällande kreditrestriktioner
söka tillgodose de lokala småföretagens kreditbehov och detta
oavsett om den fullgoda säkerhet, som enligt sparbankslagen måste krävas,
utgöres av statsgaranti eller av annat.
Svenska jordbrukskreditkassan finner att de krediter som avses i motionerna
bär en viktig uppgift att fylla och som regel kan sägas besitta eu
hög angelägenhetsgrad. Jordbrukskreditkassan uttalar i fortsättningen följande.
. Bankoutskottets utlåtande nr S dr 1957 3
Vad närmast angår jordbruket — inklusive trädgårdsskötseln —- är det
påtagligt, att denna näring är särskilt känslig for allvarligare störningar
i fråga om kreditförsörjningen. Den grundläggande orsaken härtill ar att
jordbruket som regel arbetar med svag räntabilitet, vilket gor att möjligheterna
till företagssparande där blir ganska begränsade. Å andra sidan
kräver jordbruket för sin normala funktion och sunda utveckling ratt stoia
kapitaltillskott.
Det förtjänar i detta sammanhang särskilt uppmärksammas, att jordbrukets
företagare nästan uteslutande utgöres av fysiska personer. Darmed
kommer finansierandet av generationsväxlingen in i bilden. Nar ett jordbruksföretag
(äganderätt, arrende) skall övergå från en innehavare ti en
annan, krävs nästan alltid en kapitalinsats, som med aren fält tendens att
alltmer öka i storlek. Visserligen kommer normalt en betydande del av
detta kapitalbelopp överlåtaren till godo, men med nuvarande utformning
av kreditrestriktionerna plägar detta icke förringa den tillträdande joidbrukarens
finansiella svårigheter. Här har ett problem skapats, som hotar
att äventyra den normala generationsväxlingen inom jordbruket.
En annan omständighet som i sammanhanget måste beaktas är angelägenheten
av att den pågående rationaliseringen inom jordbruket tai
fortgå i skälig omfattning. Den fortsatta utvecklingen av liela vart näringsliv
bygger i väsentlig mån — både direkt och indirekt — pa att jordbruksnäringens
effektivitet växer ytterligare, och detta tämligen snabbt. Men
sådan ökad effektivitet förutsätter en fortsatt betydande rationahseiingsvcrksamhet,
och denna synes icke kunna säkerställas utan skäligt tillskott
UV För6 hantverk och småindustri torde förhållandena i tillämpliga delar
motsvara vad ovan anförts beträffande jordbruket ......
Motionärerna har begränsat sin hemställan till att avse lan med statlig
''■aranti. Enligt jordbrukskreditkassans erfarenhet torde det också vara sa,
att just de mindre företagarna, som kunna komma i fråga för garantdan,
är särskilt besvärade av nuvarande kreditläge. Men även inom andra delar
av jordbruket börjar finansieringsproblemen få en alltmer oroande aktualitet.
Med detta allmänna uttalande tillstyrker jordbrukskreditkassan bifall
till de föreliggande motionerna.
Utskottet. Frågan om utlämnande av vissa lån utan hinder av gällande
kreditrestriktioner behandlades av förra årets riksdag. I anledning av da
föreliggande motioner uttalade utskottet, alt utskottet för sin del icke vore
berett "tillstyrka alt särskilda lättnader skulle genomföras för låntagare
med statlig kreditgaranti.
Utskottet anser sig vidare böra erinra om att höstriksdagen 1956 på
förslag av Kungl. Maj:t dels anvisade ytterligare 30 miljoner kronor för
utlåning genom företagarföreningarna, dels ock fattade beslut om inrättande
av en statlig utlåningsfond för supplementär jordbrukskredit, för
vilken anvisades ett belopp av 50 miljoner kronor. Enligt vad utskottet
inhämtat torde det tilläggsbelopp om 30 miljoner kronor som ställts till
företagarföreningarnas förfogande komma att under innevarande budgetår i
sin helhet tagas i anspråk för utlåning. Likaså lär den ram som fastställts
4
Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1957
föi ställande av statsgaranti för lån till hantverks- och småindustriföretag
bli helt utnyttjad. Däremot har tills vidare inkommit ansökningar om lån
ur fonden for supplementär jordbrukskredit i så begränsad omfattning,
att det förefaller sannolikt att denna fond endast till en mindre del skulle
behöva disponeras innevarande budgetår.
Att vid sidan av de lättnader i kreditförsörjningen som genom riksdagens
beslut hösten 1956 kommit till stånd för berörda låntagarkategorier
inom hantverk, industri och jordbruk genomföra särskilda åtgärder i" syfte
att åstadkomma en prioritering av lån med statlig kreditgaranti kan icke
av utskottet tillstyrkas. Utskottet vill erinra om att avsikten med de statliga
kreditgarantierna varit att dessa skulle utgöra ett komplement till
den statliga utlåningsverksamheten genom att möjliggöra upptagande avlån
hos de vanliga kreditinrättningarna för sådana låntagare, som icke
är i stånd att tillhandahålla bankmässiga säkerheter. Däremot innebär
garantierna icke någon utfästelse om att lånen skall erhålla prioritet framfor
annan utlåning. Då en statlig kreditgaranti ur säkerhetssynpunkt är
att betrakta som bankmässig säkerhet borde emellertid enligt utskottets
mening kunna prövas om icke lån avseende driftkredit till jordbrukare
kunde lämnas ur fonden för supplementär jordbrukskredit till lånesökandc
med sådan garanti. Det må slutligen erinras om att en översyn och samordning
av det statliga kreditstödet åt hantverk och småindustri eller därmed
jämförlig företagsamhet företas av en sakkunnig tillkallad av chefen
för handelsdepartementet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionerna 1:218 och 11:261 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 mars 1957
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF
Närvarande:
från första kammaren: herrar Evverlöf, Boo, Fahlander, Mogård*,
Werner, Ståhle, Danmans och Mannerskantz;
från andra kammaren: herrar Sköldin, Schmidt, Larsson i Julita,
Nordqvist i Karlskoga*, Andersson i Ronneby*, Svensson i Stenkyrka,’
Persson i Appuna och Löfgren.
* Ej närvarande vid justeringen.
Sthlm 1957. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.