Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om sammanslagning av statens jordbruksnämnd och lantbruks styrelsen.
1957-05-09 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1957:27, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om sammanslagning av statens jordbruksnämnd och lantbruks styrelsen.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957
1
Nr 27
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning
om sammanslagning av statens jordbruksnämnd och
lantbruks styrelsen.
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 53 av herr Jonsson, Jon, m. fl., och II: 61 av herr
Svensson i Ljungskile in. fl., har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära en utredning i rationaliserings- och besparingssyfte
om sammanslagning av statens jordbruksnämnd med lantbruksstyrelsen.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionärernas hemställan,
får utskottet hänvisa till innehållet i motionerna.
Över motionerna har utskottet låtit inhämta remissyttranden från statskontoret,
lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd och statens organisationsnämnd.
Statskontoret har i sitt den 4 mars 1957 dagtecknade yttrande föreslagit,
att motionerna ej måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Som motivering
härför har statskontoret anfört i huvudsak följande.
Statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen har till sin natur tämligen
skilda arbetsuppgifter. Medan sålunda lantbruksstyrelsen är centralorgan
för rationaliseringsverksamheten på jordbrukets område, handhar
jordbruksnämnden under Kungl. Maj :t den prisreglerande verksamheten på
området. Då principbeslut fattades om jordbruksnännndens bildande, ansågs
det också uppenbart, att nämnden borde existera såsom ett särskilt organ
(prop. 1947:75, s. 407). Däremot har delade meningar rått rörande gränsdragningen
mellan å ena sidan jordbruksnämnden och å andra sidan vissa
andra verk och inrättningar, däribland lantbruksstyrelsen. Dessa avgränsningsfrågor
prövades ingående vid nämndens tillkomst (prop. 1950: 161,
s. 57). Såsom i föreliggande motioner framhållits har nyligen införts ett
nytt prisregleringssystem för jordbruket (prop. 1955: 198 och 1956: 165), i
vilket samband företagits en översyn av jordbruksnämndens organisation
(prop. 1956:40). Vid anmälan av sistnämnda spörsmål framhöll föredragande
departementschefen bl. a., att det för det dåvarande uppenbarligen
vore svårt att bedöma i vad mån det nya prissältningssystemet kunde komma
att påverka personalbehovet vid jordbruksnämnden. Ej heller ansågs
möjligt att minska nämndens personal annat än beträffande ett fåtal tjänster.
F. n. uppgår jordbruksnämndens och lantbruksstyrelsens personal till
sammanlagt omkring(150 + 140 =) 290 befattningshavare fördelade på tillhopa
(5 + 10 = ) 15 byråer. Statskontoret är icke övertygat om att en sammanslagning
av de båda myndigheterna skulle medföra personalbesparing
eller rationalisering i en omfattning, som kan anses uppväga med den ifrågasatta
omorganisationen förenade nackdelar. Fn sådan gemensam organi
1
llihang till riksdagens protokoll 1957. 10 samt. Nr 27
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957
sation torde nämligen bli alltför otymplig och tungrodd. Skulle en upplösning
av jordbruksnämnden dock anses önskvärd, torde därför böra övervägas
en sammanslagning av delar av jordbruksnämnden även med andra
organ än lantbruksstyrelsen, exempelvis med kommerskollegium — utrikeshandelsbyrån
— och fiskeristyrelsen — fisksektionen.
Med hänsyn till att jordbruksnämndens organisation sålunda nyligen varit
föremål för översyn och då några på det nya prissättningssystemet grundade
erfarenheter ännu ej torde ha vunnits, kan statskontoret ej förorda, att förevarande
organisationsfråga upptages till utredning.
Lantbruksstyrelsen har i yttrande, dagtecknat den 7 mars 1957, avstyrkt
bifall till motionerna samt därvid framhållit bl. a. följande.
Såsom motionärerna framhållit råder ett nära samband mellan lantbruksstyrelsens
och jordbruksnämndens verksamhet. De båda organens uppgifter
utgör sålunda olika led i den statliga verksamheten för att stödja och främja
jordbruksnäringen. Lantbruksstyrelsen har härvid främst att svara för
de produktionsbefrämjande åtgärderna och har därmed även stort inflytande
på produktionens inriktning. Jordbruksnämnden svarar å andra sidan
i huvudsak för den prisreglerande verksamheten och övriga frågor rörande
avsättning inom och utom landet av jordbrukets produkter och förnödenheter.
Det är självfallet att handhavandet av dessa uppgifter i viktiga
hänseenden förutsätter intim samverkan mellan ämbetsverken. I och för sig
kan därför den av motionärerna väckta tanken på en sammanslagning av
verken ur nämnda synpunkter te sig ändamålsenlig.
Styrelsen erinrar emellertid om att det, då de ännu gällande riktlinjerna
för den statliga jordbrukspolitiken fastställdes vid 1947 års riksdag, icke
rådde någon meningsskiljaktighet om att ett särskilt organ borde finnas för
den prisreglerande verksamheten vid sidan om det organ, som centralt
skulle handha rationaliseringsverksamheten. Man fann det då helt uppenbart,
att sistnämnda organ icke jämväl skulle kunna svara för de prisreglerande
åtgärderna. Härvid framhölls, att sambandet mellan rationaliseringsverksamheten
och den prisreglerande verksamheten i huvudsak gjorde sig
gällande, då man hade att taga ställning till de allmänna riktlinjerna för den
sistnämnda verksamheten. I övrigt gick de ärenden, som berörde sistnämnda
verksamhet, främst ut på ett fullföljande av de fastställda riktlinjerna och
kunde därför avgöras i stort sett oberoende av rationaliseringsverksamhetens
utveckling. Som exempel härpå framhölls, att de import- och exportreglerande
åtgärderna under en regleringsperiod kunde vidtagas så gott som helt
oberoende av rationaliseringsverksamheten. De skäl, som på den tiden
sålunda ansågs tala mot att ett gemensamt centralt organ skulle inrättas
för de båda leden i den statliga jordbrukspolitiken, äger enligt styrelsens
mening alltjämt giltighet.
Från lantbruksstyrelsens sida sett torde behovet av en fortlöpande nära
samverkan med jordbruksnämnden främst göra sig gällande på lantbruksavdelningens,
och särskilt då lantbruksbyråns, men även på jordbruksekonomiska
byråns verksamhetsfält. Bland de frågor, vilkas handläggning i
särskilt hög grad påkallar att en sådan kontakt upprätthålles, framhåller
styrelsen — i likhet med motionärerna — bl. a. sådana, som rör kvalitetsbefrämjande
åtgärder samt vissa frågor avseende reglering av import och
export ävensom fodermedelskontrollen. Ehuru gränsdragningen mellan de
båda ämbetsverkens kompetensområden i dylika frågor ännu icke är helt
klar, har dock samarbetet mellan styrelsen och jordbruksnämnden även i
dessa hänseenden enligt styrelsens mening kunnat förlöpa på ett i stort
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957
3
sett tillfredsställande sätt. I den män det alltjämt förekommer brister i sådant
avseende, torde det böra ankomma på ämbetsverken att överenskomma
om lämpliga former för en önskvärd fortsatt utbyggnad av samarbetet.
Något tvivel om att detta skall lyckas föreligger icke på lantbruksstyrelsens
sida. I den mån det likväl skulle komma att kvarstå olösta gränsdragningsproblem,
torde sådana enskilda frågor böra av ämbetsverken underställas
Kungl. Maj :ts prövning. Att ifrågasätta en sammanslagning av verken på
grund av att sådana problem kan förekomma inom en förhållandevis begränsad
sektor av deras verksamhet, bör enligt styrelsens mening icke
ifrågakomma. Vad angår övriga av motionärerna särskilt omnämnda frågor
— exempelvis stödåtgärder vid felslagen skörd — har några olägenheter, såvitt
styrelsen har sig bekant, icke försports av att handläggningen måst
ske i samråd mellan ämbetsverken. Samrådet bar härvid alltid kunnat ske
i smidiga former och utan att det medfört tidsutdräkt.
Det synes även böra framhållas, att lantbruksstyrelsens verksamhetsfält
är icke endast mycket vidsträckt utan även synnerligen mångskiftande, ett
förhållande, varom redan det stora antalet fackbyråer inom styrelsen samt
den omfattande lokala förvaltning, som står under styrelsens direkta ledning
eller tillsyn, ger en i detta sammanhang tillräcklig antydan. Även
om det rent teoretiskt skulle kunna anses önskvärt att sammanföra den
produktionsbefrämjande verksamheten och den prisreglerande verksamheten
på jordbrukets område under en gemensam central myndighet, skullé detta
stöta på praktiska hinder av stor räckvidd. Bl. a. skulle verksamhetsfältet få
en sådan omfattning, att det i praktiken måste bli omöjligt för en person
att överblicka, samordna och leda arbetet inom det organ, som då skulle
bildas. Även i övrigt skulle ett sådant organ bli otympligt och medföra organisatoriska
nackdelar, vilka till ingen del skulle uppvägas av de besparingar,
som möjligen skulle vinnas genom att kamerala och i viss mån även
andra administrativa ärenden kunde handläggas av gemensam personal.
I yttrande, dagtecknat den 26 mars 1957, har statens jordbruksnämnd
funnit skäl tala för den begärda utredningen nuen tillika ifrågasatt, om
den rätta tidpunkten härför redan nu kan anses vara inne. Såsom motivering
för sitt ståndpunktstagande har jordbruksnämnden anfört bl. a. följande.
Kungl. Maj :ts och riksdagens beslut om den nuvarande organisationen
med två olika centralmyndigheter för den statliga jordbruksralionaliseringen
och för prisregleringen på jordbrukets område grundar sig — såsom
har berörts i motionerna — ytterst på överväganden av 1942 års jordbrukskommitté.
Principbeslut i frågan meddelades vid 1947 års riksdag i samband
med behandlingen av riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken
in. in. (prop. 1947:75). Organisaiionen har därefter successivt utformats i
instruktioner och organisationsplaner nu. in. för dels jordbruksnämnden,
dels lantbruksstyrelsen. Instruktioner har senast utfärdats för nämnden den
15 juni 1956 (nr 376) och för lantbruksstyrelsen (jämte lantbruksnämnderna)
den 16 november 1956 (nr 553).
Jordbrukskommittén fastslog på sin lid, att prisregleringen och rationaliseringen
båda var led i statens verksamhet för alt främja och stödja jordbruksnäringen.
I sammanhanget anförde kommittén (SOU 1946:42, s. 278)
vidare.
»Det ena ledet av ifrågavarande verksamhet kan ej bedrivas helt oberoende
av det andra. Den prisnivå å jordbrukets produkter, vilken man stöder
medelst prisreglerande åtgärder, blir på lång sikt av avgörande betydelse
för möjligheterna att uppehålla jordbruket, och det sätt, på vilket ra
-
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957
tionaliseringsprogrammet genomföres, blir av betydelse för möjligheterna
att undvika en överproduktion och därmed även för effekten av de prisreglerande
åtgärderna. Det bör därför ständigt föreligga ett samband mellan det
sätt, på vilket rationaliseringsåtgärderna utformas, och det sätt, på vilket
prisregleringen avväges.
Det skulle med hänsyn härtill rent teoretiskt kunna anses önskvärt, atl
det organ, som skall handha den centrala ledningen av rationaliseringsverksamheten,
även skall tjänstgöra såsom organ för den statliga prisregleringen
på jordbrukets område.»
Jordbrukskommittén konstaterade å andra sidan, att de löpande prisregleringsärendena
och rationaliseringsärendena tämligen oberoende av varandra
kunde handläggas av skilda organ och att ett »sammanförande av den
prisreglerande verksamheten och rationaliseringsverksamheten till ett enda
centralorgan skulle även rent organisatoriskt medföra nackdelar, med hänsyn
till omfattningen av det organ, som då skulle bildas».
I en specialmotivering (SOU 1946:46, s. 465) framhöll jordbrukskommittén
härjämte lämpligheten av alt handläggningen av prisregleringsärendena
uppdrogs åt en myndighet i nämndform med lämplig representation
för berörda samhällsgrupper.
De av jordbrukskommittén anförda skälen till förmån för upprättandet
av två skilda ämbetsverk blev vägledande för 1947 års nyssnämnda beslut.
En uppdelning beslöts då efter de riktlinjerna, att prisregleringen och därmed
sammanhängande ekonomiska frågor skulle (vid avvecklingen av statens
livsmedelskommission) anförtros ett ämbetsverk i nämndform, statens
jordbruksnämnd, och att de övriga frågorna, främst jordbrukets rationaliseringsproblem,
skulle ankomma på ett fackorgan av traditionell verkstyp.
Vid de utredningar och överväganden, som därefter har ägt rum i fråga
om de två ämbetsverkens fortsatta organisation in. in., har man byggt på
den år 1947 beslutade uppdelningen såsom en given förutsättning. Frågan
om en sammanslagning har sålunda vid dessa tillfällen icke upptagits till
dryftande.
Jordbruksnämnden vill för sin del till en början framhålla, att det nära
samband, som föreligger mellan den prisreglerande verksamheten och rationaliseringsverksamheten,
i och för sig måste anses tala för att de båda
verksamhetsgrenarna — därest så även ur andra synpunkter är möjligt —
skall handhas av ett och samma centralorgan. Redan nu har man även genom
vissa organisatoriska åtgärder sökt trygga ett intimt samarbete mellan
de båda organen. Sålunda föreskrives i lantbruksstyrelsens instruktion, att
jordbruksnämndens chef äger närvara vid behandlingen inom lantbruksstyrelsens
plenum av ärende, som är av intresse för båda verken, samt därvid
deltaga i överläggningen men ej i beslutet. Motsvarande bestämmelse finnes
i jordbruksnämndens instruktion, såvitt gäller lantbruksstyrelsens chef. Det
torde även vara anledning alt konstatera, att samarbetet mellan de båda
verken under de gångna åren har förflutit friktionsfritt. Å andra sidan är
det emellertid också klart, att instruktionsmässiga föreskrifter av den art,
som nyss har berörts, ej kan utgöra någon fullständig garanti för den samordning
av de båda verksamhetsgrenarna till jordbrukets främjande, som är
en nödvändig förutsättning för ett gott resultat av verksamheten i dess
helhet. Säkerhet för att för jordbrukets utveckling viktiga frågor bedömes
och handlägges på samma sätt, såväl när det gäller den prisreglerande
verksamheten som när det gäller rationaliseringsverksamheten, ernås därför
otvivelaktigt bäst genom att dylika frågor centralt handlägges av ett och
samma organ.
Det nära samband, som föreligger mellan de båda organens arbetsupp
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957
5
gifter och arbetsområden, tager sig även uttryck i alt i många fall frågor
av likartad karaktär liandlägges av båda organen eller arbetsuppgifterna i
viss mån griper in i varandra. Åtskilliga exempel härpå har anförts i motionerna.
Som ytterligare exempel kan nämnas, att nämnden i viss omfattning
äger disponera över prisregleringsmedel till stöd åt forsknings-, försöksoch
upplysningsverksamhet, medan den statliga stödverksamheten på dessa
områden eljest i väsentliga delar sorterar under lantbruksstyrelsen. Beträffande
mjölkstandardiseringen är lantbruksstyrelsen kontrollorgan men jordbruksnämnden
åtalsmyndighet. Lantbruksstyrelsen ordnar kurser i köttklassificering,
under det att denna klassificering i övrigt ankommer på
jordbruksnämnden. Frågor angående de ekonomiska förhållandena inom
trädgårdsnäringen och andra speciella produktionsgrenar liandlägges, vid
remissbehandlingen av utredningar o. d., såväl av nämnden som av styrelsen.
Gränsdragningen inom några av de uppräknade specialområdena har
vid olika tillfällen ändrats. Handläggningen av vissa typer av ärenden —
frågor rörande missväxtbidrag, köttklassificering, producentbidrag in. in.
— har sålunda ankommit under vissa perioder på jordbruksnämnden (eller
livsmedelskommissionen), under andra på lantbruksstyrelsen. Det synes
icke minst med hänsyn till vad nu anförts om det nära sambandet mellan
de olika organens arbetsuppgifter vara sannolikt, att en sammanföring av
de båda organen till en enhet skulle öppna möjlighet till administrativ förenkling
och besparingar.
Jordbruksnämnden har hittills uppehållit sig vid de skäl, som kan anses
tala för en sammanslagning av lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden.
Det är emellertid anledning att understryka, att det jämväl finnes omständigheter,
som kan anses tala mot en sammanslagning eller i vart fall göra
värdet av en sammanslagning mera tveksamt. Jordbruksnämnden hänvisar
härvidlag i första rummet till frågan om ej det organ, som skulle bildas
genom en dylik sammanslagning, skulle bli alltför stort för att det skulle
bli möjligt för verkets ledning att på önskvärt sätt överblicka och hålla
samman verksamheten i dess helhet. Såsom inledningsvis erinrats synes det
främst ha varit farhågor i detta avseende, som var avgörande för 1942 års
jordbrukskommitté, då kommittén icke ansåg sig kunna förorda att den
prisreglerande verksamheten och rationaliseringsverksamheten skulle sammanföras
till ett enda centralt organ. Läget är visserligen nu annorlunda
än det var, då jordbrukskommittén avgav sitt betänkande. Jordbrukskommittén
torde bl. a. ha räknat med att den statliga rationaliseringsverksamheten
skulle få väsentligt större omfattning än vad som sedermera blivit
fallet. Även om man bortser från de överväganden, som kan ha legat till
grund för jordbrukskommitténs ställningstagande, och bedömer frågan med
utgångspunkt från den personalorganisation, som nu finnes vid jordbruksnämnden
och lantbruksstyrelsen, ävensom de arbetsuppgifter, som nu åvilar
de båda organen, kan det dock icke förnekas, alt en viss tveksamhet inställer
sig med tanke på möjligheten att under eu enhetlig ledning effektivt
hålla samman dessa omfattande och mångskiftande arbetsuppgifter.
Tanken på en eventuell sammanslagning resor även andra problem, vilka
måste undersökas, innan man definitivt kan taga ställning till frågan om
eu sådan åtgärd är möjlig eller lämplig. Som ett exempel härpå kan nämnas
frågan hur den intresserepresentation, som nu förefinnes i jordbruksnämnden
och nämndens råd, skall utformas eller eu dylik sammanslagning
samt vilka uppgifter eu intresserepresentation då skall fä. Vidare måste
beaktas, alt jordbruksnämnden nu är prisreglcringsorgan även för fiskerinäringen
och alt del torde vara avsett att nämnden som är beredskapsorgan
på jordbruks- och livsmedelsområdet — i händelse av eu kris- eller
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957
avspärrningssituation skall erhålla uppdraget att fungera som centralt
krisregleringsorgan på livsmedelsområdet. I båda fallen måste övervägas,
huruvida en sammanslagning skulle minska möjligheterna att fullgöra de
angivna uppgifterna på tillfredsställande sätt. En annan fråga, som även
måste beaktas, är vart den jordbruksekonomiska undersökningen bör
förläggas i händelse av en sammanslagning mellan lantbruksstyrelsen och
jordbruksnämnden. Ett av de skäl, som föranlett att den jordbruksekonomiska
undersökningen uppdragits åt lantbruksstyrelsen, har nämligen varit
att denna undersökning ansetts böra bedrivas av ett organ, som ej är direkt
inkopplat i den prisreglerande verksamheten utan intager en mera fristående
ställning.
Det är givetvis omöjligt att utan en ingående undersökning göra en riktig
avvägning mellan de för- respektive nackdelar, som kan vara förenade med
en sammanslagning mellan de båda verken. Jordbruksnämnden finner därför
skäl tala för att en utredning rörande denna fråga skall komma till
stånd. Emellertid ifrågasätter nämnden, om rätta tidpunkten att igångsätta
en dylik utredning redan nu kan anses vara inne. Nämnden hänvisar rörande
denna fråga till att den tid, som bar förflutit sedan det nya prisregleringssystemet
trädde i kraft, är alltför kort för att man ännu skulle ha
kunnat bilda sig någon säker uppfattning om hur systemet kommer att
fungera och vilken arbetsbelastning det kommer att medföra för nämnden.
Vidare erinrar nämnden om att det nuvarande systemet är avsett att gälla
endast till den 1 september 1959 och att frågan om utformningen av ett
fortsatt prisregleringssystem och därmed även frågan om arbetsuppgifterna
för det centrala regleringsorganet kan komma att i hög grad påverkas av
det resultat, till vilket man kommer i de nu pågående överläggningarna
angående möjligheterna att bilda ett gemensamt europeiskt frihandelsområde.
Statens organisationsnämnd bar i sill den 12 mars 1957 dagtecknade yttrande
framhållit, att nämndens kännedom om verkens arbetsuppgifter och
detalj organisation icke är så ingående, att den kan tjäna som underlag för
ett ställningstagande till frågan, huruvida en utredning, syftande till sammanslagning
av verken, bör komma till stånd. Därvid har organisationsnämnden
anfört i huvudsak följande.
Nämnden har icke företagit fullständiga organisationsundersökningar
vid lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden utan blott s. k. kartläggningsundersökningar.
Sådana redogörelser är bl. a. avsedda att klarlägga
en myndighets kontakter med andra myndigheter, att vara till hjälp vid
uppgörande av nämndens arbetsprogram samt att underlätta egentliga organisationsundersökningar.
Kartläggningsundersökningarna vid lantbruksstyrelsen
och jordbruksnämnden har givit nämnden den uppfattningen, att då
organisationsundersökningar skall företagas vid de båda verken, dessa undersökningar
bör ske samtidigt och nära samordnas. Bland omständigheter
som bör tagas i betraktande vid ett ställningstagande till frågan om utredning
angående sammanslagning av verken synes organisationsnämnden vara,
att jordbruksnämnden tämligen nyligen omorganiserats och att del nya
prisregleringssystemet inom jordbruket tillämpats relativt kort tid.
Utskottet. I motionerna 1:53 och 11:61 har med hänsyn till det nära
sambandet mellan den verksamhet för jordbrukets rationalisering, som bedrives
av lantbruksstyrelsen, och den prisreglerande verksamhet på jord
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957
7
brukets område, som statens jordbruksnämnd har hand om, hemställts om
utredning angående sammanslagning av de båda verken. Ett sådant samband
föreligger enligt motionärerna exempelvis mellan strukturrationaliseringen
å ena samt pris- och avsättningsfrågor å andra sidan. Uland frågor,
som intimt berör de båda verken, nämnes i motionerna utformningen av
särskilt prisstöd åt de mindre jordbruken, särskilda stödåtgärder vid felslagen
skörd — såsom areal- och kontantbidrag samt stödlån — kvalitetskontroll
ä jordbruksprodukter, i den mån sådan kontroll utövas av statliga
organ, samt kvalitetsfrämjande åtgärder i övrigt, regleringen av importen
och exporten av utsäde och levande djur ävensom livsmedelskontrollen.
Genom en sammanföring av några utav byråerna — i motionerna pekas
särskilt på lantbruksstyrelsens kameralbyrå och jordbruksnämndens kamrerarkonlor
samt styrelsens kanslibyrå och kanslisektionen i nämndens administrativa
byrå — skulle enligt motionärerna skapas ökade möjligheter
till en ändamålsenlig disposition av arbetskraften. Mot denna bakgrund
förefaller det motionärerna troligt, att vissa besparingar och förenklingar
skulle kunna vinnas genom den ifrågasatta sammanslagningen. Ett av de
starkaste skälen, som tidigare anförts mot bildandet av ett gemensamt organ
för ifrågavarande verksamhetsgrenar, nämligen arbetsuppgifternas omfattning,
bör enligt motionerna icke längre utgöra något hinder, sedan den
krisbetonade delen av jordbruksnämndens verksamhet avvecklats samt ett
nytt, mindre detaljbetonat och därför mindre arbetskrävande prisregle
-
ringssystem införts fr. o. in. år 1956.
Med anledning härav får utskottet erinra om att spörsmålet om den centrala
organisationen av ifrågavarande verksamhetsområden ingående diskuterades
i samband med att statsmakterna år 1947 uppdrog riktlinjerna
för den framtida jordbrukspolitiken. I propositionen 1947:75, som grundades
på 1942 års jordbrukskommittés betänkande, behandlades i fråga om
rationaliseringsverksamheten två olika lösningar, varav den ena innebar
sammanslagning av lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen, medan den
andra åsyftade en överföring av lantbruksstyrelsens kulturtekniska byrå
till egnahemsstyrelsen. Efter att ha vägt för- och nackdelarna mot varandra
uttalades i propositionen, att det centralorgan, som bildades genom
sammanslagningen, visserligen skulle bli stort men ingalunda så stort, att
man behövde hysa allvarliga betänkligheter mot en dylik lösning av organisationsfrågan.
'''' Då härtill kom, att eu sådan lösning ur andra synpunkter
avgjort var att föredraga framför ett bibehållande av två centralorgan,
stannade man i propositionen för att förorda densamma. Beträffande den
prisreglerande verksamheten framhölls i propositionen, att det sålunda
föreslagna centralorganet för rationaliseringsverksamheten uppenbarligen
ci kunde handha jämväl förstnämnda verksamhet. Om lämpligheten i princip
av alt ett särskilt organ skulle finnas för prisregleringsverksamhcten
hade enligt propositionen någon meningsskiljaktighet icke rått. Riksdagen
hade ingenting alt erinra mot nyssnämnda uttalanden och förslag. ^
Vid de utredningar och överväganden, som därefter agt rum i fråga om
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957
de båda verkens fortsatta organisation, har anledning icke ansetts föreligga
att till behandling upptaga spörsmålet om en sammanslagning i motionernas
syfte. Däremot har olika spörsmål diskuterats rörande gränsdragningen
mellan jordbruksnämnden samt vissa andra verk och inrättningar, däribland
lantbruksstyrelsen. Utskottet vill härvidlag hänvisa till propositionerna
1950: 161 (JoU 31) och 1956:40 (JoU 11), i vilka förslag framlagts rörande
jordbruksnämndens organisation.
Såsom framgår av utredningen i ärendet har bildandet av ett gemensamt
centralorgan för att handha de båda leden i den statliga jordbrukspolitiken
visserligen övervägts rent teoretiskt men icke ansetts genomförbart i praktiken.
Enligt utskottets mening skulle ett sådant organ uppenbarligen bli
så stort och tungrott, att dess ledning svårligen skulle kunna överblicka
och hålla samman verksamheten. Detta har även understrukits i de remissyttranden,
som avgivits i ärendet. Vidare torde ett organ av traditionell
verkstyp såsom lanbruksstyrelsen knappast lämpa sig för handläggning av
prisregleringsärenden, som kräver snabba avgöranden och en smidig anpassning
till prisväxlingarna på den internationella marknaden. Än mindre
skulle enligt utskottets förmenande ett dylikt verk vara ägnat att fungera
som beredskapsorgan på jordbruks- och livsmedelsområdet.
Med anledning av vad som anförts i motionerna om den väntade minskningen
i jordbruksnämndens arbetsbelastning vill utskottet erinra om att
i förenämnda proposition 1956:40 angående detta spörsmål uttalades, att
det uppenbarligen var svårt att bedöma i vad mån det nya prissättningssystemet
kunde komma att påverka personalbehovet vid nämnden. Då detta
system bl. a. förutsatte, att ökad uppmärksamhet ägnades utvecklingen av
de ekonomiska förhållandena inom jordbruksnäringen och att det ekonomiska
materialet alltmer fullständigades, ansågs det dock icke för det dåvarande
böra ifrågasättas att minska nämndens personal annat än beträffande
ett fåtal tjänster. Vidare får utskottet fästa uppmärksamheten på att
årets riksdag i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag funnit en personalförstärkning
vid jordbruksnämnden erforderlig för att denna skall kunna fullgöra
vissa närmare angivna arbetsuppgifter, som enligt statsmakternas beslut
lagts på nämnden efter 1956 års omorganisation (JoU 1957: 1 p. 101;
rskr 9). Enligt utskottets mening är den tid, som förflutit efter det nya prissystemets
ikraftträdande, alltför kort för att man ännu skall kunna bilda
sig en säker uppfattning om systemets verkningar och den arbetsbelastning,
detta kommer att medföra för nämnden. Härtill kommer att — såsom nämnden
framhållit i sitt remissyttrande — frågan om utformningen av ett fortsatt
prisregleringssystem och därmed även spörsmålet om arbetsuppgifterna
för det centrala regleringsorganet kan komma att i hög grad påverkas
av det resultat, till vilket de nu pågående överläggningarna angående
möjligheterna att bilda ett gemensamt europeiskt frihandelsområde kan
leda.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och med beaktande av övriga synpunkter,
som framförts i föreliggande remissyttranden, har utskottet kom
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957
9
mit till den slutsatsen, att de personalbesparingar och rationaliseringar,
som enligt motionärerna torde kunna uppnås vid den ifrågasatta sammanslagningen,
näppeligen kan anses uppväga olägenheterna i samband därmed.
Enligt vad utskottet kunnat finna har erfarenheterna av den hittillsvarande
anordningen med två centralorgan varit goda. I den mån gränsdragningen
mellan dessa organs arbetsuppgifter ger anledning till kompetenskonflikter
eller dubbelarbete, förutsätter utskottet, att problemen löses
genom överenskommelse verken emellan eller efter Kungl. Maj :ts prövning.
Någon särskild utredning i sådant syfte kan utskottet icke finna behövlig.
Utskottet utgår från att de berörda verken och Kungl. Maj :t fortlöpande
ägnar uppmärksamhet åt sådana problem och vidtager de åtgärder, som kan
visa sig erforderliga.
Vid angivna förhållanden avstyrker utskottet bifall till den i motionerna
begärda utredningen.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
alt motionerna 1:53 och 11:61 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 maj 1957
På jordbruksutskottets vägnar:
ANDERS PETTERSSON
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Anderberg*, Lage Svedberg, Jon Jonsson,
Bertil Andersson, Hansson, Sigfrid Larsson, Kristiansson, Franzén, Uno
Olofsson och Yngve Nilsson;
från andra kammaren, herrar Pettersson i Dahl, Gustafson i Dädesjö,
Jacobson i Vilhelmina*, Ahlsten, Sköld*, Arweson*, Nilsson i Lönsboda,
Johanson i Västervik, Nilsson i Bästekille och Hedin.
*Ej närvarande vid justeringen.
Reservationer
a) av herrar Lage Svedberg, Jon Jonsson, Uno Olofsson, Jacobson i \ilhelmina
och Nilsson i Lönsboda, vika ansett, att utskottet bort tillstyrka motionerna
1:53 och 11:01 samt att därför utskottets utlåtande och hemställan
bort ha följande lydelse:
»I motionerna---(lika med utskottet) år 1956.
Med anledning härav vill utskottet för sin del till en början framhålla, att
det nära samband, som föreligger mellan ifrågavarande verksamhetsgrenar,
i och för sig måste anses tala för att desamma skall handhas av ett gemen
2
Bihang till riksdagens protokoll 1957. 10 samt. Nr 27
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957
samt centralorgan. Även om man genom instruktionsmässiga föreskrifter
sökt trygga ett intimt samarbete mellan de båda organen, utgör sådana åtgärder
enligt utskottets mening ej någon fullständig garanti för den samordning
av nyssnämnda verksamhetsgrenar, som torde vara eu nödvändig
förutsättning för ett gott resultat av verksamheten i dess helhet. Sådan garanti
uppnås otvivelaktigt bäst genom att hithörande frågor centralt handlägges
av ett och samma organ. Det nära sambandet lager sig även uttryck
i alt i många fall frågor av likartad karaktär behandlas av de båda organen
eller att arbetsuppgifterna i viss mån griper in i varandra. Förutom de exempel
härpå, som anförts i motionerna, har i jordbruksnämndens remissyttrande
nämnts bl. a. ärenden rörande mjölkstandardisering, köttklassificering
och trädgårdsnäringen. Mot denna bakgrund förefaller det utskottet
troligt, att en sammanföring av de båda organen till en enhet skulle öppna
möjlighet till administrativ förenkling och besparingar.
Såsom framhållits i de olika remissyttrandena i ärendet torde det å andra
sidan jämväl finnas omständigheter, som kan anses tala mot en sammanslagning
eller i vart fall göra värdet av eu sammanslagning mera tveksamt.
Utskottet vill härvidlag i första hand fästa uppmärksamheten på spörsmålet,
om ej det organ, som bildades genom sammanslagningen, skulle bli alltför
stort för att det skulle bli möjligt för verkets ledning att på önskvärt sätt
överblicka och hålla samman verksamheten. Detta och andra problem, som
kan aktualiseras vid en eventuell sammanslagning, bör enligt utskottet lämpligen
undersökas, innan man definitivt kan taga ställning till frågan, om
ett centralt organ är möjligt eller ändamålsenligt.
Det i ärendet föreliggande materialet visar enligt utskottets förmenande,
att det är vanskligt att utan en ingående undersökning göra en riktig avvägning
mellan de fördelar respektive de olägenheter, som kan vara förenade
med en sammanslagning av de båda verken. Med hänsyn härtill anser utskottet
starka skäl tala för att den i motionerna begärda utredningen kommer
till stånd. Utredningen bör bedrivas med sådan skyndsamhet, att erforderligt
material för bedömning av organisationsfrågan föreligger i god
tid innan den nuvarande prisregleringsperioden löper ut den 31 augusti 1959
och ställning tages till spörsmålet om utformningen av ett fortsatt prisregleringssystem.
Vid angivna förhållanden tillstyrker utskottet bifall till motionerna 1:53
och II: 61 och hemställer sålunda,
att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 53 och II:
61, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t
ville dels låta företaga utredning om sammanslagning av statens
jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen, dels ock förelägga
riksdagen det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
»
b) av herr Hansson.
570821 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.