Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om sammanslagning av statens jordbruksnämnd och lantbruks styrelsen.

1957-05-09 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1957:27, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om sammanslagning av statens jordbruksnämnd och lantbruks styrelsen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957

1

Nr 27

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning

om sammanslagning av statens jordbruksnämnd och

lantbruks styrelsen.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 53 av herr Jonsson, Jon, m. fl., och II: 61 av herr

Svensson i Ljungskile in. fl., har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära en utredning i rationaliserings- och besparingssyfte

om sammanslagning av statens jordbruksnämnd med lantbruksstyrelsen.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionärernas hemställan,

får utskottet hänvisa till innehållet i motionerna.

Över motionerna har utskottet låtit inhämta remissyttranden från statskontoret,

lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd och statens organisationsnämnd.

Statskontoret har i sitt den 4 mars 1957 dagtecknade yttrande föreslagit,

att motionerna ej måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Som motivering

härför har statskontoret anfört i huvudsak följande.

Statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen har till sin natur tämligen

skilda arbetsuppgifter. Medan sålunda lantbruksstyrelsen är centralorgan

för rationaliseringsverksamheten på jordbrukets område, handhar

jordbruksnämnden under Kungl. Maj :t den prisreglerande verksamheten på

området. Då principbeslut fattades om jordbruksnännndens bildande, ansågs

det också uppenbart, att nämnden borde existera såsom ett särskilt organ

(prop. 1947:75, s. 407). Däremot har delade meningar rått rörande gränsdragningen

mellan å ena sidan jordbruksnämnden och å andra sidan vissa

andra verk och inrättningar, däribland lantbruksstyrelsen. Dessa avgränsningsfrågor

prövades ingående vid nämndens tillkomst (prop. 1950: 161,

s. 57). Såsom i föreliggande motioner framhållits har nyligen införts ett

nytt prisregleringssystem för jordbruket (prop. 1955: 198 och 1956: 165), i

vilket samband företagits en översyn av jordbruksnämndens organisation

(prop. 1956:40). Vid anmälan av sistnämnda spörsmål framhöll föredragande

departementschefen bl. a., att det för det dåvarande uppenbarligen

vore svårt att bedöma i vad mån det nya prissältningssystemet kunde komma

att påverka personalbehovet vid jordbruksnämnden. Ej heller ansågs

möjligt att minska nämndens personal annat än beträffande ett fåtal tjänster.

F. n. uppgår jordbruksnämndens och lantbruksstyrelsens personal till

sammanlagt omkring(150 + 140 =) 290 befattningshavare fördelade på tillhopa

(5 + 10 = ) 15 byråer. Statskontoret är icke övertygat om att en sammanslagning

av de båda myndigheterna skulle medföra personalbesparing

eller rationalisering i en omfattning, som kan anses uppväga med den ifrågasatta

omorganisationen förenade nackdelar. Fn sådan gemensam organi
1

llihang till riksdagens protokoll 1957. 10 samt. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957

sation torde nämligen bli alltför otymplig och tungrodd. Skulle en upplösning

av jordbruksnämnden dock anses önskvärd, torde därför böra övervägas

en sammanslagning av delar av jordbruksnämnden även med andra

organ än lantbruksstyrelsen, exempelvis med kommerskollegium — utrikeshandelsbyrån

— och fiskeristyrelsen — fisksektionen.

Med hänsyn till att jordbruksnämndens organisation sålunda nyligen varit

föremål för översyn och då några på det nya prissättningssystemet grundade

erfarenheter ännu ej torde ha vunnits, kan statskontoret ej förorda, att förevarande

organisationsfråga upptages till utredning.

Lantbruksstyrelsen har i yttrande, dagtecknat den 7 mars 1957, avstyrkt

bifall till motionerna samt därvid framhållit bl. a. följande.

Såsom motionärerna framhållit råder ett nära samband mellan lantbruksstyrelsens

och jordbruksnämndens verksamhet. De båda organens uppgifter

utgör sålunda olika led i den statliga verksamheten för att stödja och främja

jordbruksnäringen. Lantbruksstyrelsen har härvid främst att svara för

de produktionsbefrämjande åtgärderna och har därmed även stort inflytande

på produktionens inriktning. Jordbruksnämnden svarar å andra sidan

i huvudsak för den prisreglerande verksamheten och övriga frågor rörande

avsättning inom och utom landet av jordbrukets produkter och förnödenheter.

Det är självfallet att handhavandet av dessa uppgifter i viktiga

hänseenden förutsätter intim samverkan mellan ämbetsverken. I och för sig

kan därför den av motionärerna väckta tanken på en sammanslagning av

verken ur nämnda synpunkter te sig ändamålsenlig.

Styrelsen erinrar emellertid om att det, då de ännu gällande riktlinjerna

för den statliga jordbrukspolitiken fastställdes vid 1947 års riksdag, icke

rådde någon meningsskiljaktighet om att ett särskilt organ borde finnas för

den prisreglerande verksamheten vid sidan om det organ, som centralt

skulle handha rationaliseringsverksamheten. Man fann det då helt uppenbart,

att sistnämnda organ icke jämväl skulle kunna svara för de prisreglerande

åtgärderna. Härvid framhölls, att sambandet mellan rationaliseringsverksamheten

och den prisreglerande verksamheten i huvudsak gjorde sig

gällande, då man hade att taga ställning till de allmänna riktlinjerna för den

sistnämnda verksamheten. I övrigt gick de ärenden, som berörde sistnämnda

verksamhet, främst ut på ett fullföljande av de fastställda riktlinjerna och

kunde därför avgöras i stort sett oberoende av rationaliseringsverksamhetens

utveckling. Som exempel härpå framhölls, att de import- och exportreglerande

åtgärderna under en regleringsperiod kunde vidtagas så gott som helt

oberoende av rationaliseringsverksamheten. De skäl, som på den tiden

sålunda ansågs tala mot att ett gemensamt centralt organ skulle inrättas

för de båda leden i den statliga jordbrukspolitiken, äger enligt styrelsens

mening alltjämt giltighet.

Från lantbruksstyrelsens sida sett torde behovet av en fortlöpande nära

samverkan med jordbruksnämnden främst göra sig gällande på lantbruksavdelningens,

och särskilt då lantbruksbyråns, men även på jordbruksekonomiska

byråns verksamhetsfält. Bland de frågor, vilkas handläggning i

särskilt hög grad påkallar att en sådan kontakt upprätthålles, framhåller

styrelsen — i likhet med motionärerna — bl. a. sådana, som rör kvalitetsbefrämjande

åtgärder samt vissa frågor avseende reglering av import och

export ävensom fodermedelskontrollen. Ehuru gränsdragningen mellan de

båda ämbetsverkens kompetensområden i dylika frågor ännu icke är helt

klar, har dock samarbetet mellan styrelsen och jordbruksnämnden även i

dessa hänseenden enligt styrelsens mening kunnat förlöpa på ett i stort

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957

3

sett tillfredsställande sätt. I den män det alltjämt förekommer brister i sådant

avseende, torde det böra ankomma på ämbetsverken att överenskomma

om lämpliga former för en önskvärd fortsatt utbyggnad av samarbetet.

Något tvivel om att detta skall lyckas föreligger icke på lantbruksstyrelsens

sida. I den mån det likväl skulle komma att kvarstå olösta gränsdragningsproblem,

torde sådana enskilda frågor böra av ämbetsverken underställas

Kungl. Maj :ts prövning. Att ifrågasätta en sammanslagning av verken på

grund av att sådana problem kan förekomma inom en förhållandevis begränsad

sektor av deras verksamhet, bör enligt styrelsens mening icke

ifrågakomma. Vad angår övriga av motionärerna särskilt omnämnda frågor

— exempelvis stödåtgärder vid felslagen skörd — har några olägenheter, såvitt

styrelsen har sig bekant, icke försports av att handläggningen måst

ske i samråd mellan ämbetsverken. Samrådet bar härvid alltid kunnat ske

i smidiga former och utan att det medfört tidsutdräkt.

Det synes även böra framhållas, att lantbruksstyrelsens verksamhetsfält

är icke endast mycket vidsträckt utan även synnerligen mångskiftande, ett

förhållande, varom redan det stora antalet fackbyråer inom styrelsen samt

den omfattande lokala förvaltning, som står under styrelsens direkta ledning

eller tillsyn, ger en i detta sammanhang tillräcklig antydan. Även

om det rent teoretiskt skulle kunna anses önskvärt att sammanföra den

produktionsbefrämjande verksamheten och den prisreglerande verksamheten

på jordbrukets område under en gemensam central myndighet, skullé detta

stöta på praktiska hinder av stor räckvidd. Bl. a. skulle verksamhetsfältet få

en sådan omfattning, att det i praktiken måste bli omöjligt för en person

att överblicka, samordna och leda arbetet inom det organ, som då skulle

bildas. Även i övrigt skulle ett sådant organ bli otympligt och medföra organisatoriska

nackdelar, vilka till ingen del skulle uppvägas av de besparingar,

som möjligen skulle vinnas genom att kamerala och i viss mån även

andra administrativa ärenden kunde handläggas av gemensam personal.

I yttrande, dagtecknat den 26 mars 1957, har statens jordbruksnämnd

funnit skäl tala för den begärda utredningen nuen tillika ifrågasatt, om

den rätta tidpunkten härför redan nu kan anses vara inne. Såsom motivering

för sitt ståndpunktstagande har jordbruksnämnden anfört bl. a. följande.

Kungl. Maj :ts och riksdagens beslut om den nuvarande organisationen

med två olika centralmyndigheter för den statliga jordbruksralionaliseringen

och för prisregleringen på jordbrukets område grundar sig — såsom

har berörts i motionerna — ytterst på överväganden av 1942 års jordbrukskommitté.

Principbeslut i frågan meddelades vid 1947 års riksdag i samband

med behandlingen av riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken

in. in. (prop. 1947:75). Organisaiionen har därefter successivt utformats i

instruktioner och organisationsplaner nu. in. för dels jordbruksnämnden,

dels lantbruksstyrelsen. Instruktioner har senast utfärdats för nämnden den

15 juni 1956 (nr 376) och för lantbruksstyrelsen (jämte lantbruksnämnderna)

den 16 november 1956 (nr 553).

Jordbrukskommittén fastslog på sin lid, att prisregleringen och rationaliseringen

båda var led i statens verksamhet för alt främja och stödja jordbruksnäringen.

I sammanhanget anförde kommittén (SOU 1946:42, s. 278)

vidare.

»Det ena ledet av ifrågavarande verksamhet kan ej bedrivas helt oberoende

av det andra. Den prisnivå å jordbrukets produkter, vilken man stöder

medelst prisreglerande åtgärder, blir på lång sikt av avgörande betydelse

för möjligheterna att uppehålla jordbruket, och det sätt, på vilket ra
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957

tionaliseringsprogrammet genomföres, blir av betydelse för möjligheterna

att undvika en överproduktion och därmed även för effekten av de prisreglerande

åtgärderna. Det bör därför ständigt föreligga ett samband mellan det

sätt, på vilket rationaliseringsåtgärderna utformas, och det sätt, på vilket

prisregleringen avväges.

Det skulle med hänsyn härtill rent teoretiskt kunna anses önskvärt, atl

det organ, som skall handha den centrala ledningen av rationaliseringsverksamheten,

även skall tjänstgöra såsom organ för den statliga prisregleringen

på jordbrukets område.»

Jordbrukskommittén konstaterade å andra sidan, att de löpande prisregleringsärendena

och rationaliseringsärendena tämligen oberoende av varandra

kunde handläggas av skilda organ och att ett »sammanförande av den

prisreglerande verksamheten och rationaliseringsverksamheten till ett enda

centralorgan skulle även rent organisatoriskt medföra nackdelar, med hänsyn

till omfattningen av det organ, som då skulle bildas».

I en specialmotivering (SOU 1946:46, s. 465) framhöll jordbrukskommittén

härjämte lämpligheten av alt handläggningen av prisregleringsärendena

uppdrogs åt en myndighet i nämndform med lämplig representation

för berörda samhällsgrupper.

De av jordbrukskommittén anförda skälen till förmån för upprättandet

av två skilda ämbetsverk blev vägledande för 1947 års nyssnämnda beslut.

En uppdelning beslöts då efter de riktlinjerna, att prisregleringen och därmed

sammanhängande ekonomiska frågor skulle (vid avvecklingen av statens

livsmedelskommission) anförtros ett ämbetsverk i nämndform, statens

jordbruksnämnd, och att de övriga frågorna, främst jordbrukets rationaliseringsproblem,

skulle ankomma på ett fackorgan av traditionell verkstyp.

Vid de utredningar och överväganden, som därefter har ägt rum i fråga

om de två ämbetsverkens fortsatta organisation in. in., har man byggt på

den år 1947 beslutade uppdelningen såsom en given förutsättning. Frågan

om en sammanslagning har sålunda vid dessa tillfällen icke upptagits till

dryftande.

Jordbruksnämnden vill för sin del till en början framhålla, att det nära

samband, som föreligger mellan den prisreglerande verksamheten och rationaliseringsverksamheten,

i och för sig måste anses tala för att de båda

verksamhetsgrenarna — därest så även ur andra synpunkter är möjligt —

skall handhas av ett och samma centralorgan. Redan nu har man även genom

vissa organisatoriska åtgärder sökt trygga ett intimt samarbete mellan

de båda organen. Sålunda föreskrives i lantbruksstyrelsens instruktion, att

jordbruksnämndens chef äger närvara vid behandlingen inom lantbruksstyrelsens

plenum av ärende, som är av intresse för båda verken, samt därvid

deltaga i överläggningen men ej i beslutet. Motsvarande bestämmelse finnes

i jordbruksnämndens instruktion, såvitt gäller lantbruksstyrelsens chef. Det

torde även vara anledning alt konstatera, att samarbetet mellan de båda

verken under de gångna åren har förflutit friktionsfritt. Å andra sidan är

det emellertid också klart, att instruktionsmässiga föreskrifter av den art,

som nyss har berörts, ej kan utgöra någon fullständig garanti för den samordning

av de båda verksamhetsgrenarna till jordbrukets främjande, som är

en nödvändig förutsättning för ett gott resultat av verksamheten i dess

helhet. Säkerhet för att för jordbrukets utveckling viktiga frågor bedömes

och handlägges på samma sätt, såväl när det gäller den prisreglerande

verksamheten som när det gäller rationaliseringsverksamheten, ernås därför

otvivelaktigt bäst genom att dylika frågor centralt handlägges av ett och

samma organ.

Det nära samband, som föreligger mellan de båda organens arbetsupp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957

5

gifter och arbetsområden, tager sig även uttryck i alt i många fall frågor

av likartad karaktär liandlägges av båda organen eller arbetsuppgifterna i

viss mån griper in i varandra. Åtskilliga exempel härpå har anförts i motionerna.

Som ytterligare exempel kan nämnas, att nämnden i viss omfattning

äger disponera över prisregleringsmedel till stöd åt forsknings-, försöksoch

upplysningsverksamhet, medan den statliga stödverksamheten på dessa

områden eljest i väsentliga delar sorterar under lantbruksstyrelsen. Beträffande

mjölkstandardiseringen är lantbruksstyrelsen kontrollorgan men jordbruksnämnden

åtalsmyndighet. Lantbruksstyrelsen ordnar kurser i köttklassificering,

under det att denna klassificering i övrigt ankommer på

jordbruksnämnden. Frågor angående de ekonomiska förhållandena inom

trädgårdsnäringen och andra speciella produktionsgrenar liandlägges, vid

remissbehandlingen av utredningar o. d., såväl av nämnden som av styrelsen.

Gränsdragningen inom några av de uppräknade specialområdena har

vid olika tillfällen ändrats. Handläggningen av vissa typer av ärenden —

frågor rörande missväxtbidrag, köttklassificering, producentbidrag in. in.

— har sålunda ankommit under vissa perioder på jordbruksnämnden (eller

livsmedelskommissionen), under andra på lantbruksstyrelsen. Det synes

icke minst med hänsyn till vad nu anförts om det nära sambandet mellan

de olika organens arbetsuppgifter vara sannolikt, att en sammanföring av

de båda organen till en enhet skulle öppna möjlighet till administrativ förenkling

och besparingar.

Jordbruksnämnden har hittills uppehållit sig vid de skäl, som kan anses

tala för en sammanslagning av lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden.

Det är emellertid anledning att understryka, att det jämväl finnes omständigheter,

som kan anses tala mot en sammanslagning eller i vart fall göra

värdet av en sammanslagning mera tveksamt. Jordbruksnämnden hänvisar

härvidlag i första rummet till frågan om ej det organ, som skulle bildas

genom en dylik sammanslagning, skulle bli alltför stort för att det skulle

bli möjligt för verkets ledning att på önskvärt sätt överblicka och hålla

samman verksamheten i dess helhet. Såsom inledningsvis erinrats synes det

främst ha varit farhågor i detta avseende, som var avgörande för 1942 års

jordbrukskommitté, då kommittén icke ansåg sig kunna förorda att den

prisreglerande verksamheten och rationaliseringsverksamheten skulle sammanföras

till ett enda centralt organ. Läget är visserligen nu annorlunda

än det var, då jordbrukskommittén avgav sitt betänkande. Jordbrukskommittén

torde bl. a. ha räknat med att den statliga rationaliseringsverksamheten

skulle få väsentligt större omfattning än vad som sedermera blivit

fallet. Även om man bortser från de överväganden, som kan ha legat till

grund för jordbrukskommitténs ställningstagande, och bedömer frågan med

utgångspunkt från den personalorganisation, som nu finnes vid jordbruksnämnden

och lantbruksstyrelsen, ävensom de arbetsuppgifter, som nu åvilar

de båda organen, kan det dock icke förnekas, alt en viss tveksamhet inställer

sig med tanke på möjligheten att under eu enhetlig ledning effektivt

hålla samman dessa omfattande och mångskiftande arbetsuppgifter.

Tanken på en eventuell sammanslagning resor även andra problem, vilka

måste undersökas, innan man definitivt kan taga ställning till frågan om

eu sådan åtgärd är möjlig eller lämplig. Som ett exempel härpå kan nämnas

frågan hur den intresserepresentation, som nu förefinnes i jordbruksnämnden

och nämndens råd, skall utformas eller eu dylik sammanslagning

samt vilka uppgifter eu intresserepresentation då skall fä. Vidare måste

beaktas, alt jordbruksnämnden nu är prisreglcringsorgan även för fiskerinäringen

och alt del torde vara avsett att nämnden som är beredskapsorgan

på jordbruks- och livsmedelsområdet — i händelse av eu kris- eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957

avspärrningssituation skall erhålla uppdraget att fungera som centralt

krisregleringsorgan på livsmedelsområdet. I båda fallen måste övervägas,

huruvida en sammanslagning skulle minska möjligheterna att fullgöra de

angivna uppgifterna på tillfredsställande sätt. En annan fråga, som även

måste beaktas, är vart den jordbruksekonomiska undersökningen bör

förläggas i händelse av en sammanslagning mellan lantbruksstyrelsen och

jordbruksnämnden. Ett av de skäl, som föranlett att den jordbruksekonomiska

undersökningen uppdragits åt lantbruksstyrelsen, har nämligen varit

att denna undersökning ansetts böra bedrivas av ett organ, som ej är direkt

inkopplat i den prisreglerande verksamheten utan intager en mera fristående

ställning.

Det är givetvis omöjligt att utan en ingående undersökning göra en riktig

avvägning mellan de för- respektive nackdelar, som kan vara förenade med

en sammanslagning mellan de båda verken. Jordbruksnämnden finner därför

skäl tala för att en utredning rörande denna fråga skall komma till

stånd. Emellertid ifrågasätter nämnden, om rätta tidpunkten att igångsätta

en dylik utredning redan nu kan anses vara inne. Nämnden hänvisar rörande

denna fråga till att den tid, som bar förflutit sedan det nya prisregleringssystemet

trädde i kraft, är alltför kort för att man ännu skulle ha

kunnat bilda sig någon säker uppfattning om hur systemet kommer att

fungera och vilken arbetsbelastning det kommer att medföra för nämnden.

Vidare erinrar nämnden om att det nuvarande systemet är avsett att gälla

endast till den 1 september 1959 och att frågan om utformningen av ett

fortsatt prisregleringssystem och därmed även frågan om arbetsuppgifterna

för det centrala regleringsorganet kan komma att i hög grad påverkas av

det resultat, till vilket man kommer i de nu pågående överläggningarna

angående möjligheterna att bilda ett gemensamt europeiskt frihandelsområde.

Statens organisationsnämnd bar i sill den 12 mars 1957 dagtecknade yttrande

framhållit, att nämndens kännedom om verkens arbetsuppgifter och

detalj organisation icke är så ingående, att den kan tjäna som underlag för

ett ställningstagande till frågan, huruvida en utredning, syftande till sammanslagning

av verken, bör komma till stånd. Därvid har organisationsnämnden

anfört i huvudsak följande.

Nämnden har icke företagit fullständiga organisationsundersökningar

vid lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden utan blott s. k. kartläggningsundersökningar.

Sådana redogörelser är bl. a. avsedda att klarlägga

en myndighets kontakter med andra myndigheter, att vara till hjälp vid

uppgörande av nämndens arbetsprogram samt att underlätta egentliga organisationsundersökningar.

Kartläggningsundersökningarna vid lantbruksstyrelsen

och jordbruksnämnden har givit nämnden den uppfattningen, att då

organisationsundersökningar skall företagas vid de båda verken, dessa undersökningar

bör ske samtidigt och nära samordnas. Bland omständigheter

som bör tagas i betraktande vid ett ställningstagande till frågan om utredning

angående sammanslagning av verken synes organisationsnämnden vara,

att jordbruksnämnden tämligen nyligen omorganiserats och att del nya

prisregleringssystemet inom jordbruket tillämpats relativt kort tid.

Utskottet. I motionerna 1:53 och 11:61 har med hänsyn till det nära

sambandet mellan den verksamhet för jordbrukets rationalisering, som bedrives

av lantbruksstyrelsen, och den prisreglerande verksamhet på jord
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957

7

brukets område, som statens jordbruksnämnd har hand om, hemställts om

utredning angående sammanslagning av de båda verken. Ett sådant samband

föreligger enligt motionärerna exempelvis mellan strukturrationaliseringen

å ena samt pris- och avsättningsfrågor å andra sidan. Uland frågor,

som intimt berör de båda verken, nämnes i motionerna utformningen av

särskilt prisstöd åt de mindre jordbruken, särskilda stödåtgärder vid felslagen

skörd — såsom areal- och kontantbidrag samt stödlån — kvalitetskontroll

ä jordbruksprodukter, i den mån sådan kontroll utövas av statliga

organ, samt kvalitetsfrämjande åtgärder i övrigt, regleringen av importen

och exporten av utsäde och levande djur ävensom livsmedelskontrollen.

Genom en sammanföring av några utav byråerna — i motionerna pekas

särskilt på lantbruksstyrelsens kameralbyrå och jordbruksnämndens kamrerarkonlor

samt styrelsens kanslibyrå och kanslisektionen i nämndens administrativa

byrå — skulle enligt motionärerna skapas ökade möjligheter

till en ändamålsenlig disposition av arbetskraften. Mot denna bakgrund

förefaller det motionärerna troligt, att vissa besparingar och förenklingar

skulle kunna vinnas genom den ifrågasatta sammanslagningen. Ett av de

starkaste skälen, som tidigare anförts mot bildandet av ett gemensamt organ

för ifrågavarande verksamhetsgrenar, nämligen arbetsuppgifternas omfattning,

bör enligt motionerna icke längre utgöra något hinder, sedan den

krisbetonade delen av jordbruksnämndens verksamhet avvecklats samt ett

nytt, mindre detaljbetonat och därför mindre arbetskrävande prisregle
-

ringssystem införts fr. o. in. år 1956.

Med anledning härav får utskottet erinra om att spörsmålet om den centrala

organisationen av ifrågavarande verksamhetsområden ingående diskuterades

i samband med att statsmakterna år 1947 uppdrog riktlinjerna

för den framtida jordbrukspolitiken. I propositionen 1947:75, som grundades

på 1942 års jordbrukskommittés betänkande, behandlades i fråga om

rationaliseringsverksamheten två olika lösningar, varav den ena innebar

sammanslagning av lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen, medan den

andra åsyftade en överföring av lantbruksstyrelsens kulturtekniska byrå

till egnahemsstyrelsen. Efter att ha vägt för- och nackdelarna mot varandra

uttalades i propositionen, att det centralorgan, som bildades genom

sammanslagningen, visserligen skulle bli stort men ingalunda så stort, att

man behövde hysa allvarliga betänkligheter mot en dylik lösning av organisationsfrågan.

'''' Då härtill kom, att eu sådan lösning ur andra synpunkter

avgjort var att föredraga framför ett bibehållande av två centralorgan,

stannade man i propositionen för att förorda densamma. Beträffande den

prisreglerande verksamheten framhölls i propositionen, att det sålunda

föreslagna centralorganet för rationaliseringsverksamheten uppenbarligen

ci kunde handha jämväl förstnämnda verksamhet. Om lämpligheten i princip

av alt ett särskilt organ skulle finnas för prisregleringsverksamhcten

hade enligt propositionen någon meningsskiljaktighet icke rått. Riksdagen

hade ingenting alt erinra mot nyssnämnda uttalanden och förslag. ^

Vid de utredningar och överväganden, som därefter agt rum i fråga om

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957

de båda verkens fortsatta organisation, har anledning icke ansetts föreligga

att till behandling upptaga spörsmålet om en sammanslagning i motionernas

syfte. Däremot har olika spörsmål diskuterats rörande gränsdragningen

mellan jordbruksnämnden samt vissa andra verk och inrättningar, däribland

lantbruksstyrelsen. Utskottet vill härvidlag hänvisa till propositionerna

1950: 161 (JoU 31) och 1956:40 (JoU 11), i vilka förslag framlagts rörande

jordbruksnämndens organisation.

Såsom framgår av utredningen i ärendet har bildandet av ett gemensamt

centralorgan för att handha de båda leden i den statliga jordbrukspolitiken

visserligen övervägts rent teoretiskt men icke ansetts genomförbart i praktiken.

Enligt utskottets mening skulle ett sådant organ uppenbarligen bli

så stort och tungrott, att dess ledning svårligen skulle kunna överblicka

och hålla samman verksamheten. Detta har även understrukits i de remissyttranden,

som avgivits i ärendet. Vidare torde ett organ av traditionell

verkstyp såsom lanbruksstyrelsen knappast lämpa sig för handläggning av

prisregleringsärenden, som kräver snabba avgöranden och en smidig anpassning

till prisväxlingarna på den internationella marknaden. Än mindre

skulle enligt utskottets förmenande ett dylikt verk vara ägnat att fungera

som beredskapsorgan på jordbruks- och livsmedelsområdet.

Med anledning av vad som anförts i motionerna om den väntade minskningen

i jordbruksnämndens arbetsbelastning vill utskottet erinra om att

i förenämnda proposition 1956:40 angående detta spörsmål uttalades, att

det uppenbarligen var svårt att bedöma i vad mån det nya prissättningssystemet

kunde komma att påverka personalbehovet vid nämnden. Då detta

system bl. a. förutsatte, att ökad uppmärksamhet ägnades utvecklingen av

de ekonomiska förhållandena inom jordbruksnäringen och att det ekonomiska

materialet alltmer fullständigades, ansågs det dock icke för det dåvarande

böra ifrågasättas att minska nämndens personal annat än beträffande

ett fåtal tjänster. Vidare får utskottet fästa uppmärksamheten på att

årets riksdag i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag funnit en personalförstärkning

vid jordbruksnämnden erforderlig för att denna skall kunna fullgöra

vissa närmare angivna arbetsuppgifter, som enligt statsmakternas beslut

lagts på nämnden efter 1956 års omorganisation (JoU 1957: 1 p. 101;

rskr 9). Enligt utskottets mening är den tid, som förflutit efter det nya prissystemets

ikraftträdande, alltför kort för att man ännu skall kunna bilda

sig en säker uppfattning om systemets verkningar och den arbetsbelastning,

detta kommer att medföra för nämnden. Härtill kommer att — såsom nämnden

framhållit i sitt remissyttrande — frågan om utformningen av ett fortsatt

prisregleringssystem och därmed även spörsmålet om arbetsuppgifterna

för det centrala regleringsorganet kan komma att i hög grad påverkas

av det resultat, till vilket de nu pågående överläggningarna angående

möjligheterna att bilda ett gemensamt europeiskt frihandelsområde kan

leda.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och med beaktande av övriga synpunkter,

som framförts i föreliggande remissyttranden, har utskottet kom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957

9

mit till den slutsatsen, att de personalbesparingar och rationaliseringar,

som enligt motionärerna torde kunna uppnås vid den ifrågasatta sammanslagningen,

näppeligen kan anses uppväga olägenheterna i samband därmed.

Enligt vad utskottet kunnat finna har erfarenheterna av den hittillsvarande

anordningen med två centralorgan varit goda. I den mån gränsdragningen

mellan dessa organs arbetsuppgifter ger anledning till kompetenskonflikter

eller dubbelarbete, förutsätter utskottet, att problemen löses

genom överenskommelse verken emellan eller efter Kungl. Maj :ts prövning.

Någon särskild utredning i sådant syfte kan utskottet icke finna behövlig.

Utskottet utgår från att de berörda verken och Kungl. Maj :t fortlöpande

ägnar uppmärksamhet åt sådana problem och vidtager de åtgärder, som kan

visa sig erforderliga.

Vid angivna förhållanden avstyrker utskottet bifall till den i motionerna

begärda utredningen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

alt motionerna 1:53 och 11:61 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1957

På jordbruksutskottets vägnar:

ANDERS PETTERSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Anderberg*, Lage Svedberg, Jon Jonsson,

Bertil Andersson, Hansson, Sigfrid Larsson, Kristiansson, Franzén, Uno

Olofsson och Yngve Nilsson;

från andra kammaren, herrar Pettersson i Dahl, Gustafson i Dädesjö,

Jacobson i Vilhelmina*, Ahlsten, Sköld*, Arweson*, Nilsson i Lönsboda,

Johanson i Västervik, Nilsson i Bästekille och Hedin.

*Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

a) av herrar Lage Svedberg, Jon Jonsson, Uno Olofsson, Jacobson i \ilhelmina

och Nilsson i Lönsboda, vika ansett, att utskottet bort tillstyrka motionerna

1:53 och 11:01 samt att därför utskottets utlåtande och hemställan

bort ha följande lydelse:

»I motionerna---(lika med utskottet) år 1956.

Med anledning härav vill utskottet för sin del till en början framhålla, att

det nära samband, som föreligger mellan ifrågavarande verksamhetsgrenar,

i och för sig måste anses tala för att desamma skall handhas av ett gemen
2

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 10 samt. Nr 27

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27 år 1957

samt centralorgan. Även om man genom instruktionsmässiga föreskrifter

sökt trygga ett intimt samarbete mellan de båda organen, utgör sådana åtgärder

enligt utskottets mening ej någon fullständig garanti för den samordning

av nyssnämnda verksamhetsgrenar, som torde vara eu nödvändig

förutsättning för ett gott resultat av verksamheten i dess helhet. Sådan garanti

uppnås otvivelaktigt bäst genom att hithörande frågor centralt handlägges

av ett och samma organ. Det nära sambandet lager sig även uttryck

i alt i många fall frågor av likartad karaktär behandlas av de båda organen

eller att arbetsuppgifterna i viss mån griper in i varandra. Förutom de exempel

härpå, som anförts i motionerna, har i jordbruksnämndens remissyttrande

nämnts bl. a. ärenden rörande mjölkstandardisering, köttklassificering

och trädgårdsnäringen. Mot denna bakgrund förefaller det utskottet

troligt, att en sammanföring av de båda organen till en enhet skulle öppna

möjlighet till administrativ förenkling och besparingar.

Såsom framhållits i de olika remissyttrandena i ärendet torde det å andra

sidan jämväl finnas omständigheter, som kan anses tala mot en sammanslagning

eller i vart fall göra värdet av eu sammanslagning mera tveksamt.

Utskottet vill härvidlag i första hand fästa uppmärksamheten på spörsmålet,

om ej det organ, som bildades genom sammanslagningen, skulle bli alltför

stort för att det skulle bli möjligt för verkets ledning att på önskvärt sätt

överblicka och hålla samman verksamheten. Detta och andra problem, som

kan aktualiseras vid en eventuell sammanslagning, bör enligt utskottet lämpligen

undersökas, innan man definitivt kan taga ställning till frågan, om

ett centralt organ är möjligt eller ändamålsenligt.

Det i ärendet föreliggande materialet visar enligt utskottets förmenande,

att det är vanskligt att utan en ingående undersökning göra en riktig avvägning

mellan de fördelar respektive de olägenheter, som kan vara förenade

med en sammanslagning av de båda verken. Med hänsyn härtill anser utskottet

starka skäl tala för att den i motionerna begärda utredningen kommer

till stånd. Utredningen bör bedrivas med sådan skyndsamhet, att erforderligt

material för bedömning av organisationsfrågan föreligger i god

tid innan den nuvarande prisregleringsperioden löper ut den 31 augusti 1959

och ställning tages till spörsmålet om utformningen av ett fortsatt prisregleringssystem.

Vid angivna förhållanden tillstyrker utskottet bifall till motionerna 1:53

och II: 61 och hemställer sålunda,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 53 och II:

61, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t

ville dels låta företaga utredning om sammanslagning av statens

jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen, dels ock förelägga

riksdagen det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

»

b) av herr Hansson.

570821 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.