Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utlämnande av stödlån till jordbrukare, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1957-12-04 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1957:39, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utlämnande av stödlån till jordbrukare, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

1

Nr 39

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utlämnande

av stödlån till jordbrukare, m. m. jämte i

ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen den 1 november 1957 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 184, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen

1) att medge, att stödlån med anledning av 1957 års skördeskador må utlämnas

i enlighet med de grunder, som förordats i propositionen;

2) att medge, att den behållning å tidigare under Statens utlåningsfonder

anvisade investeringsanslag till Fonden för supplementär jordbrukskredit,

som kvarstår, sedan de ansökningar om lån ur fonden, som inkommit före

den 1 december 1957, handlagts i nuvarande ordning, må överföras till Fonden

för låneunderstöd och under benämningen Stödlån till jordbrukare användas

till bestridande av kostnaderna för stödlånen;

3) att lämna utan erinran vad i propositionen anförts beträffande användningen

av dels de medel, som under regleringsåret 1957/58 inflyter genom

upptagande av införselavgifter för fodermedel samt avgifter för oljekraftfoder,

dels de medel, som under regleringsåret 1957/58 inflyter eller

dessförinnan influtit genom upptagande av införselavgifter för ärter och

bönor, tjänliga till människoföda, samt hampfrö; samt

4) att godkänna vad i propositionen anförts beträffande slutuppgörelsen

per den 1 oktober 1957 mellan kronan och Svenska sockerfabriks aktiebolaget.

Beträffande innehållet i ett såsom bilaga till statsrådsprotokollet fogat

förslag till kungörelse om stödlån till jordbrukare får utskottet, i den mån

redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) I; 561 av herr Åkesson m. fl., likalydande med II: 708 av herr Rimås

in. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen vid behandlingen av förevarande

proposition måtte besluta att möjlighet öppnas även för handelsträdgårdsmästare

att erhålla stödlån i anledning av 1957 års skördeskador

på samma villkor som för jordbrukare;

2) I: 562 av herr Werner in. fl., likalydande med II: 707 av herr Vigelsbo

in. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen

måtte

1 Hihang till riksdagens protokoll 1957. 10 samt. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

I. besluta

dels att under de två första åren räntefrihet å stödlån må åtnjutas för belopp

upp till 4 000 kronor under förutsättning att låntagarens brukningsenhet

ej innehåller mer än 20 hektar åker samt till åker omräknad ängs- och

betesmark, samt att de första två årens ränta må kunna avskrivas,

dels att amorteringslån skall under samma villkor som i propositionen

föreslagits beträffande jordbrukarna kunna beviljas även handelsträdgårdsmästare,

som år 1957 tillfogats mera betydande skördeskador på grund av

ogynnsamm väderlek,

II. hos Kungl. Maj :t anhålla, att vid stödköp av brödsäd nedre prisgränsen

skall gälla och att det tillämpade värdet beträffande groddhalten skall

höjas till 6 procent;

3) II: 710 av herrar Hedin och Lothigius, vari yrkats, att riksdagen måtte

i anledning av propositionen besluta, att lika rätt till stödlån skall gälla även

för utövare av trädgårdsnäringen samt att utskottet måtte utarbeta förslag

till härför erforderliga författningsbestämmelser.

Beträffande det närmare innehållet i motionerna torde utskottet få hänvisa

till dessa.

Genom beslut den 20 september 1957 uppdrog Kungl. Maj :t åt statens jordbruksnämnd

att i samråd med lantbruksstyrelsen utreda omfattningen och

arten av de mera väsentliga skador, som uppkommit å 1957 års skörd till

följd av väderleksförhållandena, samt att till jordbruksdepartementet inkomma

med resultatet av utredningen.

I en till jordbruksdepartementet den 5 oktober 1957 inkommen skrivelse

har statens jordbruksnämnd dels anmält, att omförmälda undersökningigångsatts,

dels i avbidan på resultatet av denna föreslagit vissa åtgärder för

lindrande av de ekonomiska verkningarna av de inträffade skördeskador™».

Jordbruksnämnden har sålunda i samråd med lantbruksstyrelsen hemställt,

att nu odisponerade medel i den å kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder

redovisade Fonden för supplementär jordbrukskredit överföres till

Fonden för låneunderstöd och användes till utbetalande av stödlån samt

att grunderna för sådan lånehjälp utformas i väsentliga delar i överensstämmdse

med stadgandena i kungörelsen den 25 november 1955 (nr 593) om

stödlån till jordbrukare. Vidare har jordbruksnämnden hemställt om bemyndigande

att, efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation, använda

under regleringsåret 1957/58 vid införsel av fodermedel eller tillverkning

inom landet av oljekraftfoder influtna eller inflytande avgiftsmedel

till fördelning utom till redan avsedda ändamål inom prisregleringarna

för ägg, slaklvaror samt mjölk och mejeriprodukter — jämväl till Svensk

spannmålshandel, ekonomisk förening, som ersättning för de merkostnader,

vilka under regleringsåret 1957/58 kan komma att uppstå hos föreningen i

anledning av föreningens stödköpsverksamhet i fråga om vete och råg, som

på grund av mältningsskador icke uppfyller kvalitetsfordringarna för föreningens

inlösen. Slutligen har jordbruksnämnden hemställt om bemyndi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

3

gande att på samma sätt som beträffande införselavgifterna för fodermedel

få disponera medel, som under tidigare regleringsår influtit eller under innevarande

regleringsår inflyter genom upptagande av införselavgifter för

ärter och bönor, tjänliga till människoföda, ävensom hampfrö.

Jordbruksnämnden bär anmält, alt de av nämnden sålunda framlagda

förslagen vid överläggningar med nämnden biträtts av jordbrukets förhandlingsdelegation.

Över jordbruksnämndens framställning har fullmäktige i riksbanken,

efter remiss, avgivit utlåtande den 17 oktober 1957.

I detta sammanhang torde vidare få anmälas, att statens jordbruksnämnd

i skrivelse den 2 juli 1957 dels anmält, att avvecklingen av det avtalsbundna

förhållandet mellan kronan och Svenska sockerfabriks aktiebolaget resulterat

å ena sidan i en fordran för kronan på grund av bolagets bokslut den

30 april 1956 å 9 700 000 kr. och å andra sidan i en skuld för kronan å

17 500 000 kr., successivt förfallande med 2 500 000 kr. under vart och ett

av åren 1957—1963, dels hemställt om godkännande av en slutuppgörelse

per den 1 oktober 1957 mellan kronan och bolaget, varigenom bolaget som

full betalning för sin nettofordran å kronan tillerkännes ett belopp av

4 300 000 kr., med rätt för bolaget att å detta belopp tillgodoräkna sig ränta

efter 5 procent om året från nyssnämnda dag, dels hemställt om bemyndigande

att för den avsedda utbetalningen taga i anspråk medel ur reservationsanslaget

Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Över förevarande framställning har, efter remiss, utlåtanden avgivits av

statskontoret och riksräkenskapsverket den 12 augusti och 17 september

1957.

I fråga om bakgrunden till sin framställning om vissa åtgärder i

anledning av 1957 års skördeskador anför statens jordbruksnämnd

bl. a. följande.

Vid överläggningar mellan jordbruksnämnden och lantbruksstyrelsen å

ena, samt jordbrukets förhandlingsdelegation å andra sidan, har det ansetts

lämpligast att låta den av Kungl. Maj :t anbefallda undersökningen av omfattningen

och arten av 1957 års mera väsentliga skördeskador anknyta till

skördeuppskattningen per den 15 oktober 1957. Anledningen härtill är, att

det först vid denna tidpunkt torde vara möjligt att mera definitivt överblicka

i vilken utsträckning och i vilket skick årets skörd överhuvudtaget

kan beräknas bli bärgad. Redan nu är det emellertid klart, att mycket omfattande

skador både på brödsäd och på fodersäd uppstått i större delen av

landet och att de ekonomiska konsekvenserna härav för jordbrukarna blir

av allvarlig art. Bl. a. kommer skadorna att medföra allvarliga kreditsvårigheter

för många jordbrukare. Dessa kreditsvårigheter kommer att göra

sig gällande redan innevarande höst, eftersom de inkomster jordbrukarna

normalt kunnat påräkna genom försäljning av sina spannmålsgrödor i

många fall kommer att avsevärt minskas och kanske t. o. m. helt utebli.

De föreliggande skördeskadorna har uppenbarligen till allra största delen

uppstått efter utgången av augusti månad. De anordningar för reglering av

skördeskador genom en modifierad tillämpning av den s. k. 4-procentregeln,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

vilka enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen förutsatts för innevarande

regleringsår (IX ht 1957, s. 308; JoU 1957: 31, s. 44—45), torde därför icke

komma i tillämpning, då dessa anordningar avser en reglering på grundval

av skördeuppskaltningen per den 31 augusti 1957. Vid granskning av en på

denna uppskattning grundad beräkning av jordbrukets produktionsvolym

bär också jordbruksnämndens kalkylsakkunniga konstaterat, att i produktionsvolymen

icke vid sagda tidpunkt inträffat någon sådan förändring,

som skall föranleda tillämpning av 4-procentregeln.

Andra utvägar än de genom nyssnämnda beslut anvisade måste därför

enligt jordbruksnämnden sökas för lindrande i möjligaste mån av de ekonomiska

skadeverkningarna av skördeförsämringen. Först när resultatet föreligger

av den igångsatta inventeringen kan en fullständigare överblick erhållas

över skördeskadorna och det därav föranledda stödbehovet. Vissa åtgärder

från Kungl. Maj:ts och riksdagens sida i anledning av den uppkomna

situationen har emellertid synts nämnden vara av beskaffenhet att kunna

och böra vidtagas redan nu. Nämnden erinrar därvid om att jordbruket under

senare år vid olika tillfällen genom beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen

beretts särskilda lånemöjligheter för att lindra kreditsvårigheter, som

uppstått till följd av skördeskador eller felslagen skörd. Det synes nämnden

uppenbart, att dylika stödåtgärder är i hög grad motiverade även i år. Det

är enligt nämndens mening också angeläget, att stödåtgärderna kommer till

stånd snabbt, så att de jordbrukare, som nu drabbats av förluster, kan få

åtminstone de allvarligaste av sina ekonomiska svårigheter avhjälpta utan

alltför stort dröjsmål.

Jordbruksnämnden erinrar i detta sammanhang om att ett förhållandevis

betydande belopp av statsmedel, som redan anvisats för utlämnande av

driftkredit till jordbrukare, ännu i huvudsak kvarstår outnyttjat. Mot bakgrunden

av det förhållandet, att den tillämpade allmänna kreditåtstramningen

hade blivit särskilt kännbar för det mindre jordbruket och de mindre

företagarna inom trädgårdsnäringen, samtidigt som jordbruks- och trädgårdsnäringarnas

kreditbehov avsevärt hade stegrats genom de skador, som

väderleken hade åstadkommit på 1954 och 1955 års skördar, beslöt 1956 års

liksdag inrättande av en statlig utlåningsfond för supplementär jordbrukskredit.

Såsom fondkapital för ändamålet anvisades å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1956/57 under kapitalbudgeten: Statens utlåningsfonder

ett investeringsanslag å 50 000 000 kr. (prop. 1956:200; JoU 44; rskr.

421). Av det sålunda anslagna beloppet har enligt vad nämnden inhämtat

intill den 1 september 1957 för utbetalning av lån tagits i anspråk endast

omkring 5 700 000 kr. Intill samma dag hade vidare låneansökningar inkommit

å tillhopa omkring 9 100 000 kr., däri inbegripet nyssnämnda redan

beviljade lån.

Jordbruksnämnden framhåller, att de i sagda fond disponibla medlen

emellertid ej utan vidare kan utnyttjas för att bringa en effektiv hjälp åt de

jordbrukare, som nu träffats av skördeskador, utan härför erfordras ändring

i olika avseenden av de bestämmelser, som nu gäller i fråga om utlämnande

av lån ur fonden, samt anför härom i huvudsak följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

5

De nuvarande utlåningsbestäinmelserna ger sålunda exempelvis ingen

prioritet åt de jordbrukare, som träffats av skördeskador innevarande år.

Av ännu större betydelse sakligt sett är, att de bestämmelser, som gäller i

fråga om kravet på säkerhet för lån ur fonden, är av sådan beskaffenhet,

att de riskerar att omöjliggöra utlämnande av lån till många av de jordbrukare,

som nu är i behov därav. Enligt nu gällande bestämmelser skall nämligen

för lån krävas fullgod bankmässig säkerhet och många av de jordbrukare,

som nu är i behov av stöd, torde vara i sådant läge, att de, även om de

i och för sig har goda förutsättningar för att kunna fullgöra sin betalningsskyldighet,

icke har möjlighet att prestera fullgod bankmässig säkerhet. Det

kan vidare påpekas, att bestämmelserna om lån ur fonden för supplementär

jordbrukskredit icke ger någon generell möjlighet att lämna anstånd med

amortering under den första delen av lånets löptid, medan sådant anstånd i

flertalet fall torde vara angeläget för de jordbrukare, om vilka nu är fråga.

Under nu angivna förhållanden har enligt jordbruksnämnden en lämplig

första åtgärd från det allmännas sida för att bringa lättnad åt de jordbrukare,

som träffats av kreditsvårigheterna, synts vara, att medlen i fonden

för supplementär jordbrukskredit ställes till förfogande för att på villkor,

som kan anses lämpade för ändamålet, utlämnas i form av stödlån till

jordbrukare, som lidit väsentlig förlust till följd av 1957 års skördeskador.

Nämnden föreslår därför i samråd med lantbruksstyrelsen, att nu

odisponerade medel i Fonden för supplementär jordbrukskredit överföres

till Fonden för låneunderstöd och användes till utbetalande av stödlån

samt att grunderna för sådan lånehjälp utformas i väsentliga delar i överensstämmelse

med stadgandena i kungörelsen den 2o november 1955 (nr

593) om stödlån till jordbrukare.

Förslaget innebär, alt jordbrukare, som på grund av felslagen skörd år

1957 lidit väsentlig förlust och av denna anledning är i behov av ekonomiskt

bistånd, skall, därest han gjort vad på honom ankommer för att motverka

förlusten, kunna erhålla lån av det allmänna i den utsträckning nyss nämnda

medel förslår därtill. Med hänsyn till de i år föreliggande skördcförhållandena

torde enligt jordbruksnämndens mening, i motsats till vad fallet

var år 1955, dylika lånemöjligheter icke behöva öppnas för handelsträdgårdsmästare

i anledning av förluster på grund av felslagen skörd av köksväxter,

jordgubbar och hallon. Nämnden erinrar därvid om att skördeskadorna

år 1955, i motsats till årets skador, var förorsakade av svår liögsommartorka.

I fråga om grunderna för 1 å n e h j ä 1 p e n förordar jordbruksnämnden

som nyss nämnts i väsentliga delar samma bestämmelser som för

1955 års stödlån. Vissa avvikelser har nämnden emellertid ansett vara motiverade.

Nämnden har sålunda föreslagit, att den i 1955 års stödlånebestämmelscr

medgivna 2-åriga räntefriheten slopas, att räntesatsen höjes från 4,5

till 5,75 procent samt att i fråga om dröjsmålsränta de vid lån från statens

utlåningsfonder härför angivna grunderna tillämpas. Nämndens framställning

i fråga om grunderna för lånehjälpen är i huvudsak följande.

Liksom år 1955 synes i allmänhet lånemaximum böra motsvara två tredjedelar

av den förlust sökanden beräknas ba lidit. Nämnden vill dock fram
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

hålla, att man på grund av skadornas omfattning ej sällan torde få räkna

ined att ett lånebelopp, motsvarande två tredjedelar av den lidna förlusten,

icke är tillräckligt för att motverka kreditsvårigheterna och att det sålunda

ej sällan kan bli nödvändigt att utlämna lån till högre belopp.

Även 1955 års bestämmelser om säkerhet för lån synes i den föreliggande

situationen ändamålsenliga. I princip bör alltså krävas säkerhet, som lantbruksnämnden

finner tillfredsställande ur det allmännas synpunkt, men

eftergift bör kunna göras härifrån, om det möter svårighet för sökanden att

ställa dylik säkerhet eller om sådan eftergift eljest finnes motiverad med

hänsyn till beloppets ringa storlek eller omständigheterna i övrigt. Härvid

förutsätter jordbruksnämnden, att för lån å belopp ej överstigande 3 000 kr.

säkerhet som regel ej kommer att krävas. Avgörande för frågan om eftergift

av säkerhet bör dock alltid vara, huruvida lantbruksnämnden finner

sannolikt, att sökanden kommer att fullgöra sin betalningsskyldighet.

Då räntesatsen för 1955 års stödlån fixerades till 4,5 procent om året, förutsattes

samtidigt, att Kungl. Maj:t, därest det allmänna ränteläget skulle

föranleda därtill, skulle äga att under löpande lånetid besluta om ändring

av denna räntesats. I konsekvens härmed torde med hänsyn till de diskontohöjningar,

som numera har genomförts, räntesatsen för de nu föreslagna

stödlånen böra anges till 5,75 procent. Det bör härvid understrykas, att

denna räntesats bör tillämpas endast så länge det nuvarande ränteläget äger

bestånd. Nämnden förutsätter sålunda, att Kungl. Maj :t, därest det allmänna

ränteläget skulle nedjusteras, kommer att vidtaga motsvarande sänkning

å nu ifrågavarande lån. I fråga om dröjsmålsränta bör enligt nämnden

lämpligen de i kungörelsen den 31 december 1943 (nr 936) angående ränta

å lån från statens ntlåningsfonder härför angivna grunderna kunna tilllämpas.

I likhet med vad som uttalades i lantbruksstyrelsens och jordbruksnämndens

gemensamma skrivelse till Kungl. Maj :t den 16 augusti 1955 angående

slödlån för 1955 års skördeskador anser nämnden — och enligt vad

nämnden har inhämtat även lantbruksstyrelsen — tillräckliga skäl ej föreatt

bibehålla den i tidigare stödlånekungörelser, och sedermera även

i 1955 års kungörelse, medgivna 2-åriga räntefriheten.

I fråga om amorteringen bör enligt nämndens mening 1955 års bestämmelser

oförändrade kunna tillämpas även på 1957 års stödlån. Detta betyder,

att lånen blir amorteringsfria under 2 år och att amortering därefter

skall ske på 5 år, dock att amorteringstiden, om särskilda skäl föreligger,

kan förlängas till 10 år eller i undantagsfall till högst 15 år.

Även i fråga om administrationen av lånevei ksamheten bör enligt

jordbruksnämndens mening samma bestämmelser kunna tillämpas som

de i 1955 års kungörelse meddelade. Nämnden anför härom följande.

Förslaget innebär, att administrationen uppdelas mellan lantbruksnämnderna,

riksbanken och Kungl. Maj :t på följande sätt. Lantbruksnämnd prövar

lånebehovet och fastställer lånebelopp och amorteringstid. Lantbruksnämnd

bestämmer vidare, huruvida säkerhet skall krävas och beslutar angående

beskaffenheten av sådan. Ytterligare beslutar lantbruksnämnden under

vissa förutsättningar om uppsägning av lån till omedelbar betalning,

nämligen om lånet föranletts av oriktiga uppgifter, vid åsidosättande av betalningsförpliktelserna

och vid överlåtelse av fastigheten eller arrendet. Lantbruksnämnderna

samarbetar i sin låneverksamhet med hushållningssällskapen.

Riksbanken införskaffar och granskar erforderliga lånehandlingar, utbetalar

lånen och handhar, med nyss angivet undanlag angående uppsäg
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957 7

ning av lån, förvaltningen av beviljade lån. Uppkommande frågor om avskrivning

av utlämnade lån underställes Kungl. Maj :t. Vidare innebär en

tillämpning av 1955 års bestämmelser, att lantbruksnämndernas verksamhet

med lånen står under tillsyn av lantbruksstyrelsen, som även utfärdar erforderliga

närmare tillämpningsföreskrifter inom styrelsens verksamhetsområde,

medan riksbanken meddelar de för dennas del behövliga tillämpningsföreskrifterna.

Sista ansökningsdag för stödlånen föreslås av jordbruksnämnden

bli den 30 november 1957, med möjlighet för lantbruksnämnd att, om

särskilda skäl föreligger, upptaga även ansökning, som inkommit efter

nyssnämnda dag. Den 30 november bör enligt nämnden som regel föreskrivas

som för fallodag för ränta och amortering.

Jordbruksnämnden framhåller vidare, att det ännu icke är möjligt att

bilda sig en säker uppfattning om storleken av skadorna på årets skörd och

följaktligen ej heller om storleken av det stödbehov, som kan komma att föreligga.

Det kan alltså ännu ej bedömas, om de medel, som enligt nämndens

nu framlagda förslag skall ställas till förfogande, kommer att visa sig

tillräckliga för ändamålet. Nämnden framhåller emellertid, att det är angeläget,

att beslut snarast möjligt fattas om den föreslagna stödlåneverksamheten

samt anför, att därest det, sedan undersökningen av skördeskadornas

omfattning slutförts, skulle visa sig, att ytterligare medel är erforderliga,

nämnden bär för avsikt att senare inkomma med framställning om medelsanvisning

härför.

Fullmäktige i riksbanken anför i sitt remissutlåtande, att fullmäktige i

likhet med jordbruksnämnden anser, att de skördeskador, som inträffat i

år, gör åtgärder till stöd för de av skadorna drabbade jordbrukarna nödvändiga.

Fullmäktige tillstyrker därför, att stödlångivning på nytt kommer

till stånd och har ingenting att erinra emot att behållningen å anslaget till

fonden för supplementär jordbrukskredit omdisponeras att användas för

detta ändamål. Fullmäktige utgår emellertid ifrån att ansökningar om lån

ur fonden, som inkommer, innan omdispositionen hinner vidtagas, får handläggas

i nuvarande ordning. Som en konsekvens av omläggningen följer

å andra sidan, att riksbankens befattning med fonden inskränkes till att

enbart avse förvaltningen av dessförinnan beviljade lån.

Vidare erinrar fullmäktige om att fullmäktige under förarbetena till 1955

års stödlån framhöll bl. a., att lån borde beviljas endast i sådana fall, då

verkligt behov av ekonomiskt bistånd förelåge, att synnerlig restriktivitet

borde iakttagas, när det gällde medgivande att överskrida den normala

maximigränsen för lånen, samt att såsom huvudregel borde gälla, att säkerhet

skulle krävas för lånen, såvitt ej särskilda skäl undantagsvis föranledde

till annat. Även om fullmäktige finner det påkallat, att stödlångivningen

nu återupptages, anser sig fullmäktige med hänsyn till erfarenheterna

vid förvaltningen av tidigare utlämnade stödlån böra betona vikten

av att nämnda krav iakttages vid långivningen.

Emot den av jordbruksnämnden föreslagna räntan på de nya stödlånen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

har fullmäktige icke något att erinra. Fullmäktige måste däremot bestämt

ifrågasätta lämpligheten av nämndens förslag att i fråga om dröjsmålsräntan

1943 års förordning angående ränta å lån från statens utlåningsfonder

skall tillämpas. Det skulle nämligen i dagens läge innebära, att

samtidigt som stödlåneräntan utginge efter 5,75 procent, dröjsmålsräntan

endast skulle uttagas efter 5 procent. Fullmäktige föreslår därför, att dröjsmålsräntan

i den nya stödlåneförfattningen i stället preciseras till 1 procentenhet

över den vid varje tid gällande stödlåneräntan.

Vad härefter gäller frågan om användning av vissa införselavgiftsmedel

anmäler jordbruksnämnden, att nämnden i anslutning

till förhandlingar med jordbrukets förhandlingsdelegation — som eu

av de första åtgärderna i anledning av årets skördeskador — bemyndigat

Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, att verkställa stödköp av vete

och råg, som på grund av mältningsskador icke uppfyller kvalitetsfordringarna

för föreningens inlösen. De närmare villkoren för denna stödköpsverksamliet

har nämnden angivit i en skrivelse till föreningen, ur vilken följande

torde få återgivas.

Stödköpen skall avse frisk och sund och till foder användbar brödsäd, som

i fråga om andra kvalitetsegenskaper än rymdvikt och groddhalt uppfyller

de för fullgod brödsäd fastställda kvalitetsfordringarna. Priset till odlare

skall för vara med 16 1/2 procent vattenhalt utgöra 31 kr. per dt för vete

och 28 kr. per dt för råg vid leverans under september månad i kusthamnar.

For senare leverans höjes priset med 25 öre per dt och månad fram till

januari 1958, då slutpriserna alltså blir 32 kr. per dt för vete och 29 kr. per

dt för råg. Vid leverans i inlandshamnar reduceras priset med 50 öre per

dt och vid leverans på andra orter verkställes fraktavdrag motsvarande transportkostnad

från leveransorten till ur pris- och leveranssvnpunkt lämpligast

belägna hamnplats. Vattenhalten regleras enligt för fullgod brödsäd gällande

regler. I övrigt skall prisreglering icke ifrågakomma.

Stödköpen skall i första hand verkställas genom till föreningen anslutna

företag. Vid försäljning till föreningen skall dessa erhålla ett pris, som med

1 kr. per dt överstiger stödköpspriset till odlare.

Beträffande föreningens avsättning av i samband med stödköp inköpt

brödsäd för foderändamål inom landet har förutsatts, att sådan försäljning

skall ske först vid tidpunkt som med hänsyn till försörjningsläget på

foderområdet kan anses motiverad, varvid brödsäden skall bli föremål för

denaturering. Export av här avsedd vara förutsättes ske endast om detta

med hansyn till utrymmessituationen eller på grund av finansieringsskäl

kan anses påkallat. Föreningen torde inhämta jordbruksnämndens medgivande,

innan försäljningar påbörjas.

Av jordbruksnämndens skrivelse till föreningen framgår vidare, att föreningen

vid fastställande av inlösenpriserna för 1957 års brödsädsskörd hade

utgått från att kostnaderna för dess regleringsverksamhet under innevarande

regleringsår skulle stanna vid omkring 22 000 000 kr„ vilket skulle

möjliggöra en önskvärd avsättning av omkring 10 000 000 kr. till spannmålshandelns

konjunkturutjämningsfond, vilken den 1 augusti 1957

uppgick till 24 000 000 kr. I samband med sitt åtagande att verkställa de nu

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

9

ifrågavarande stödköpen hade föreningen därför — enligt vad som närmare

beröres i omförmälda skrivelse — förklarat sig förutsätta, att de lör föreningen

till följd av stödköpsverksamheten uppkommande merkostnaderna,

i den mån de icke kunde ersättas av under året inflytande införselavgifter

för brödsäd, skulle få täckas i särskild ordning.

De här ifrågavarande merkostnaderna bar enligt jordbruksnämnden uppskattats,

vid särskilt ogynnsamma förhållanden, kunna uppnå en storleksordning

av cirka 15 000 000 kr. Till vilka belopp merkostnaderna i realiteten

kommer att uppgå blir enligt nämnden givetvis beroende av resultatet av

den framtida avsättningen inom eller utom landet av den stödköpta spannmålen.

Jordbruksnämnden framhåller, att nämnden jämväl för egen del ansett

skäligt, att en i och för sig påkallad förstärkning av spannmålshandelns konjunkturutjämningsfond

såvitt möjligt icke hindras genom den nu beslutade

stödköpsverksamheten. Enligt nämndens mening bör därför möjligheter tillskapas

att till föreningen Svensk spannmålshandel, för täckande av eventuella

merkostnader i samband med stödköpsverksamheten, i mån av behov

överföra medel utöver de olika regleringsmedel, som hittills har fått anvisas

föreningen. Därvid har nämnden ansett det ligga närmast till hands att överväga

ett ianspråktagande för ändamålet av vissa avgiftsmedel, som på grund

av redan föreliggande beslut har influtit eller inflyter inom jordbruksregleringens

ram. Nämnden anför, att den vid sina överväganden i ämnet — liksom

jordbrukets förhandlingsdelegation — stannat för att föreslå, att till

ifrågavarande ändamål skall — som en av årets skördeförliållanden betingad

extraordinär anordning — kunna tagas i anspråk sådana regleringsmedel,

som under innevarande regleringsår inflyter i form av införsel- och

tillverkningsavgifter för fodermedel. I samråd med förhandlingsdelegationen

förordar nämnden i anslutning härtill även, att för

ändamålet skall få användas vissa f. n. odisponerade införselavgifter för ärter

och bönor in. in. Rörande den närmare innebörden av förstnämnda förslag

anför nämnden i huvudsak följande.

Användningsområdet för de inom jordbruksregleringens ram under regleringsåret

1957/58 inflytande införsel- och tillverkningsavgifterna för fodermedel

är bestämt genom beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen (IX ht

1957, s. 290—295 och 307 samt prop. 1956:165; JoU 1957:31, s. 42—43;

rskr. 338; Kungl. Maj:ts brev den 31 maj 1957). Jordbruksnämnden har genom

dessa besiut bemyndigats att, efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation,

till prisregleringarna för ägg och slaktvaror samt mjölk och

mejeriprodukter fördela de genom sagda avgifter inflytande medlen mellan

resp. Sveriges export- och importförening för ägg, förening u. p. a., Svensk

kötthandel, förening u. p. a„ och Svenska mejeriernas riksförening u. p. a.,

under iakttagande av att äggföreningen skall ha viss prioritet till de medel,

som inflyter genom införselavgifter på majs och vetekli. Sammanlagda beloppet

av de för innevarande regleringsår inflytande införselavgiftsmedlen

för fodermedel har tidigare (IX ht 1957 p. 1081 uppskattats till 4 750 000 kr.

I denna beräkning hade icke upptagits något belopp för införselavgifter för

oljekraftfoder, eftersom några dylika avgifter, bortsett från oljekraftfoder

av raps, rybs och senap (varav någon import dock icke beräknades ske),

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

icke utgick vid den tidpunkt, då beräkningarna gjordes. Enligt sedermera

meddelade beslut av jordbruksnämnden utgår emellertid fr. o. m. den 1

mars 1957 införselavgifter jämväl för oljekraftfoder (även annat än av raps,

rybs och senap). Avgiftens belopp är fr. o. m. den 17 september 1957 för

oljekraftfoder av raps, rybs och senap 8 kr. och för annat oljekraftfoder

7 kr. per dt. Tillverkningsavgift för oljekraftfoder, som inom landet framställes

av utländsk råvara, utgår med motsvarande belopp. Avgiftsbeläggningen

av oljekraftfodret föranleder i och för sig en avsevärd höjning (i

storleksordningen omkring It) 000 000 kr.) av de tidigare beräknade inkomsterna

av avgifter på fodermedel. Skördeförsämringen innevarande höst med

därav följande dels minskning av fodersädsskörden, dels ökad användning

av brödsäd till utfodring är ägnad att påverka beräkningarna i olika riktningar.

Omfattningen av fodersädsimporten och av avgiftsinkomsterna av

denna blir uppenbarligen beroende bl. a. av storleken av den export av stödköpt

groddskadad brödsäd, vartill föreningen Svensk spannmålshandel på

grund av olika omständigheter kan komma att finna sig föranlåten. Jordbruksnämnden

anmäler sin avsikt att, i samband med de redogörelser angående

införselavgiftsmedlen, som nämnden senare under hösten 1957 kommer

att framlägga i anslutning till årets anslagsäskanden, återkomma med

de reviderade beräkningar av inflytande införselavgiftsmedel, vartill nämnden

då kan finna anledning.

Vidare anmäler jordbruksnämnden, att nämnden i samråd med jordbrukets

förhandlingsdelegation redan beslutat, att av de för foderimport och

fodertillverkning under innevarande regleringsår influtna och inflytande avgiftsmedlen

ett belopp av 6 000 000 kr. skall ställas till förfogande för äggregleringen.

Nämnden har funnit det motiverat, att möjlighet öppnas att ur

återstoden av dessa avgiftsmedel i mån av behov jämväl tillföra föreningen

Svensk spannmålshandel vissa belopp. Som skäl härför hänvisar nämnden

— förutom till det nyss berörda sambandet mellan fodersädsimporten och

en eventuell export genom föreningens försorg — till det förhållandet, att

föreningens stödköpsverksamhet i fråga om groddskadad brödsäd uppenbarligen

är ägnad att allmänt stödja fodermarknaden inom landet. Nämnden

föreslår därför, att bemyndigande lämnas nämnden att, efter samråd

med jordbrukets förhandlingsdelegation, använda avgiftsmedel, som nyss

sagts, till fördelning — utom till redan avsedda ändamål inom prisregleringarna

för ägg, slaktvaror samt mjölk och mejeriprodukter — jämväl till

föreningen Svensk spannmålshandel som ersättning för de merkostnader,

som under året under förut angivna förutsättningar kan komma att uppstå

hos föreningen.

Vad därefter gäller de medel, som influtit eller inflyter genom upptagande

av införselavgifter för ärter och bönor, tjänliga

till människoföda, ävensom h a m p f r ö, anför jordbruksnämnden,

att enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen (IX ht 1957, s. 298—299

och 307; JoU 31, s. 42—43; rskr. 338) ifrågavarande medel tills vidare skall

reserveras hos nämnden i avvaktan på att Kungl. Maj:t, efter förslag av

nämnden, förordnar om medlens användning. Er. o. in. ingången av september

1956 och hittills har genom upptagande av hithörande införselavgifter

(»bundna» till för ärter 6 kr., för bönor 20 kr. och för hampfrö likaledes 20

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3!) år 1957

11

kr. per dt) influtit i runt tal 1 250 000 kr. Under återstoden av innevarande

regleringsår har nämnden beräknat, att genom samma införselavgifter kommer

att inflyta omkring 500 000 kr. Med hänsyn till beskaffenheten av de

varuslag, för vilka avgifterna uttages, ävensom till vad som förut sagts om

behovet av en förstärkning av spannmålshandelns konjunkturutjämningsfond

har nämnden funnit det lämpligt att föreslå, att medlen, såvitt de hänför

sig till import under innevarande regleringsår eller tid dessförinnan,

skall få disponeras på samma sätt som införselavgifterna för fodermedel.

Vad gäller frågan om vissa åtgärder i samband med avvecklingen

av det avtalsbundna förhållandet mellan

staten och Svenska sockerfabriks aktiebolaget torde

höra erinras följande. Genom det system för stöd åt sockerbetsodlingen, som

införts fr. o. in. den 1 maj 1956, upphörde den dittills tillämpade anordningen

med årliga avtal mellan staten och Svenska sockerfabriks aktiebolaget,

enligt vilka staten garanterade bolaget täckning för vissa med sockertillverkningen

förenade kostnader mot att bolaget var redovisningsskyldigt för

sina inkomster av denna tillverkning. Med anledning härav skall en slutavräkning

äga rum mellan bolaget och kronan. Avtalet för verksamhetsåret

1955/56 innehåller i likhet med tidigare års avtal en föreskrift, enligt vilken

jordbruksnämnden företräder staten i frågor rörande tillämpningen av de

i avtalet intagna bestämmelserna om kostnadsgaranti och avräkning. På

grund härav har mellan bolaget och jordbruksnämnden överläggningar förts

angående slutavräkning i samband med avvecklingen av det avtalsreglerade

förhållandet. Härom anför jordbruksnämnden i sin omförmälda skrivelse

den 2 juli 1957 i huvudsak följande.

Stat sregleringens konto utvisade i bolagets bokslut den 30 april 1956 en

skuld till kronan av 3 788 224 kr. Samtidigt upptogs på tillgångssidan under

rubriken »Statsregleringen för nedskrivning av sockerlagret» en fordran å

staten av 17 500 000 kr. Jordbruksnämnden har för granskning av bolagets

redovisning anlitat auktoriserade revisorn Bruno Svensson, Stockholm. Denna

granskning har resulterat i att ett antal avräkningsposter upptagits till

diskussion mellan bolaget och nämnden. I vissa fall har därvid bolaget

medgivit betalningsskyldighet. I andra fall har nämnden efter närmare utredning

funnit någon fordringsrätt för kronan icke kunna anses föreligga.

I ett fall har granskningen lett till att en fordran för bolaget framkommit. I

ytterligare andra fall har kompromissberäkningar verkställts. Den betydelsefullaste

av de poster, varom förhandlingar förts, har gällt värderingen av

bolagets utgående lager av importsocker. Detta hade av bolaget i likhet med

tidigare år upptagits till ett värde, motsvarande inköpspris plus utbetald

tull. Från nämndens sida har, under hänvisning till alt all import skett för

statens räkning, hävdats alt lagret borde värderas med hänsyn till de vid

lidpunkten för lagrets försäljning gällande priserna. Förhandlingarna bär på

denna punkt lett till en differenspost kronan tillgodo av närmare 4 000 000

kr. Slutresultatet av de förda förhandlingarna innebär, att enighet vunnits

om att kronans tillgodohavande hos bolaget vid avtalets upphörande den

30 april 1956 skall utgöra 9 700 000 kr. Vid framräkningen av detta belopp

har emellertid ännu icke hänsyn tagits till bolagets förutnämnda anspråk å

ersättning med 17 500 000 kr. för nedskrivning av sockerlagret.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

Beträffande nyssnämnda post å 17 500 000 kr. anför jordbruksnämnden

följande.

Bolagets anspråk å ersättning för lagernedskrivning hänför sig till en år

1953 träffad och av statsmakterna godkänd uppgörelse, enligt vilken bolaget

skulle äga rätt att årligen under en period av 10 år vid avräkningar med

staten tillgodoräkna sig ett belopp av 2 500 000 kr. Bolagets lager hade till

följd av den under åtskilliga år tillämpade avtalsmässiga värderingen kommit

att undergå en successiv uppskrivning, vilken framstod som otillfredsställande.

Det belopp av tillhopa 25 000 000 kr., som genom uppgörelsen tillfördes

bolaget, skulle användas för nedskrivning av dess lager till närmare

anslutning med världsmarknadsprisnivån. Den träffade uppgörelsen redovisades

i propositionen 1953:228, vilken i nu ifrågavarande del lämnades

utan erinran av riksdagen (BevU 1953: 56; rskr. 289).

I det mellan staten och bolaget upprättade kontraktet angående sockertillverkningen

in. in. under tiden 1 maj 1953—30 april 1954''intogs sålunda

bl. a. en föreskrift, enligt vilken bolaget skulle — oberoende av vad som tilllämpades

i dess i förvaltningsberättelsen intagna bokslut — äga såsom

kostnad tillgodoräkna sig ett belopp av 2 500 000 kr., utgörande en tiondedel

av en år 1953 överenskommen nedskrivning med 25 000 000 kr. av sockerlagrets

värde. Samma föreskrift har intagits i de under tiden därefter

träffade årskontrakten. På grund av föreskrifterna har bolaget vid övergången

till det av 1956 års riksdag antagna nya systemet för stöd åt sockerbetsodlingen

således tillgodogjorts tillhopa (3 X 2 500 000 =) 7 500 000 kr.

Jordbruksnämnden upplyser, att bolaget nu har hävdat, att bolaget vid

avräkningen bör äga tillgodoräkna sig ytterligare 7 årsraler om vardera

2 500 000 kr. eller tillhopa 17 500 000 kr., därvid den första årsraten får

anses ha förfallit till betalning vid bokslutstillfället den 30 april 1957. Nämnden

konstaterar vidare, att det nya systemet för sockerregleringen icke lämnar

någon möjlighet öppen att i oförändrad form fullfölja den år 1953 träffade

uppgörelsen om ersättning åt bolaget för tidigare lageruppskrivning.

1 samband med de förhandlingar om mittpriser och införselavgifter, som

föregick det nya regleringssystemet, tilläts lagervärderingsfrågan ej heller

att inverka på beräkningarna. Med hänsyn till angivna förhållanden har

nämnden funnit, att bolaget i enlighet med sitt yrkande måste anses berättigat

att tillgodoräkna sig återstoden av det år 1953 överenskomna och av riksdagen

godkända beloppet.

Som ett slutresultat av den verkställda granskningen och av de på grundval

av densamma förda förhandlingarna har jordbruksnämnden följaktligen

med stöd av sina befogenheter enligt statsavtalet träffat överenskommelse

med bolaget av innebörd, att i samband med avvecklingen av det avtalsreglerade

förhållandet mellan kronan och bolaget dels kronan skall tillgodoräknas

ett belopp av 9 700 000 kr. per den 30 april 1956, dels bolaget skall

tillgodoräknas ett belopp av 17 500 000 kr., förfallande till betalning med

2 500 000 kr. den 30 april vart och ett av åren 1957—1963. Då det emellertid

för båda parter framstått som önskvärt att nu erhålla en slutreglering i ett

sammanhang, har nämnden vidare upptagit förhandlingar med bolaget angående

en uppgörelse av innebörd, att förhållandet mellan kronan och bolaget

avvecklas genom en engångsutbetalning till bolaget. Det matematiska

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

13

värdet av bolagets successivt förfallande fordran å 17 500 000 kr. per den

30 april 1957 utgör enligt nämnden beräknat efter en räntesats av 5 procent

om året omkring 15 200 000 kr. Bolaget har, upplyser nämnden, vid överläggningarna

förklarat sig kunna acceptera en uppgörelse av innebörd, att

dess fordran per den 1 oktober 1957 omräknas till ett engångsbelopp av

14 000 000 kr., från vilket skall avdragas kronans förenämnda fordran å

9 700 000 kr. samt att, därest utbetalning av det bolaget sålunda slutligen

tillkommande beloppet 4 300 000 kr. sker efter utgången av september 1957,

å sistnämnda belopp skall beräknas ränta efter 5 procent om året fr. o. in.

den 1 oktober 1957.

Jordbruksnämnden anmäler, att uppgörelse av nu angiven innebörd —

under förbehåll från nämndens sida av Kungl. Maj:ts godkännande —

träffats mellan nämnden och bolaget. Vidare anför nämnden, att därest denna

uppgörelse godtages, bolaget således blir berättigat till ett belopp av

4 300 000 kr. Då detta belopp utgör resultatet av den slutavräkning, som föranletts

av införandet av det nya prisregleringssystemet, finner nämnden det

lämpligt, att medel till gäldande av bolagets fordran får tagas från reservationsanslaget

Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Över förevarande framställning bär, som förut nämnts, utlåtanden avgivits

av statskontoret och riksräkenskapsverket.

Statskontoret anser sig — i vart fall på föreliggande material — icke

kunna taga slutgiltig ställning till frågan om nedskrivningsöverenskoinmelsen

fortfarande äger giltighet och ifrågasätter, om detta spörsmål icke bör

bli föremål för domstols prövning. Om överenskommelsen härvid skulle befinnas

alltjämt äga giltighet, torde enligt statskontoret för fullföljande av

nedskrivningen i enlighet med innebörden av kontraktet av år 1953 anslaget

till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område kunna anlitas. En ändring

av 1953 års överenskommelse innebärande, att bolaget på sätt nu preliminärt

avtalats skulle på en gång tillgodoföras de successivt förfallande

årsraterna, skulle euligt statskontorets mening förutsätta riksdagens medverkan.

Såframt bolaget åter vid en domstolsprövning skulle befinnas icke

vara juridiskt berättigat till återstående nedskrivningsbelopp men det likväl

skulle anses skäligt, att bolaget beviljas detsamma, anser statskontoret frågan

härom böra underställas riksdagen.

Riksräkenskapsverket anför, att för gäldande av ifrågavarande ersättning

till Svenska sockerfabriks aktiebolaget enligl ämbetsverkets mening särskilda

medel bör äskas av riksdagen eller — om reservationsanslaget till

prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anses lämna tillgång härtill

— bemyndigande bör utverkas av riksdagen att för ändamålet anlita nämnda

anslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1937

Departementschefen

Departementschefen har anfört i huvudsak följande.

»I större delen av vårt land har väderleksförhållandena under september

och början av oktober 1957 till följd av ihållande och rikligt regn varit synnerligen

ogynnsamma för jordbruksnäringen. På grund av bland annat kylig

väderlek försenades redan vårsådden och hämmades utvecklingen av vallar

och höstsådda grödor flerstädes avsevärt. Varm väderlek under juli förbättrade

emellertid skördeutsikterna. Så sent som under de sista dagarna

av augusti kunde man förvänta i genomsnitt mer än normal skörd. Av den

av statens jordbruksnämnd förut lämnade redogörelsen framgår, att den

31 augusti icke inträffat någon sådan förändring i produktionsvolymen, som

kan föranleda tillämpning av den för innevarande regleringsår gällande,

modifierade 4-procentregeln. De föreliggande skördeskadorna har sålunda

uppenbarligen till allra största delen uppstått efter skördeuppskattningen

den 31 augusti. Denna skall emellertid enligt de för innevarande år fastställda

reglerna ligga till grund för en tillämpning av de utav statsmakterna

godtagna anordningarna för reglering av produktionsbortfall på grund av

felslagen skörd. Såsom jordbruksnämnden framhållit måste därför andra

utvägar sökas för att i möjligaste mån lindra de ekonomiska skadeverkningarna

av skördeförsämringen. På grund härav har jordbruksnämnden,

såsom förut omnämnts, fått i uppdrag att i samråd med lantbruksstyrelsen

utreda omfattningen och arten av de mera väsentliga skadorna på skörden.

Enär utredningen av naturliga skäl ännu icke kunnat avslutas, kan någon

redogörelse för skadornas omfattning icke lämnas. Det är emellertid redan

klart, att i större delen av landet mycket betydande skador uppstått på såväl

brödsäd som fodersäd. Ett stort antal enskilda jordbrukare har drabbats

av så omfattande skördeskador, att de kommer att få vidkännas ett avsevärt

inkomstbortfall och ställas inför allvarliga kreditsvårigheter. Katastrofala

följder kan därigenom uppkomma för den enskilde. Enligt min

mening föreligger därför ett trängande behov av omedelbara åtgärder från

statsmakternas sida för att mildra verkningarna av skadorna. Såsom framgår

av den föregående redogörelsen har dylika åtgärder i viss utsträckning

redan företagits av jordbruksnämnden. Jag åsyftar härmed det av nämnden

beslutade förfarandet med stödköp av brödsäd, som på grund av mältningsskador

icke uppfyller kvalitetsfordringarna för inlösen av föreningen

Svensk spannmålshandel. Skördeförsämringen påkallar emellertid därutöver

åtgärder, som kräver Kungl. Maj:ts och riksdagens medverkan.

Med hänsyn till vad som anförts i ärendet kan man enligt min mening

icke invänta resultatet av det åt jordbruksnämnden uppdragna utredningsarbetet.

Vissa hjälpåtgärder bör snarast möjligt vidtagas. Jag ansluter mig

därför till jordbruksnämndens, av lantbruksstyrelsen och jordbrukets förhandlingsdelegation

biträdda förslag om att åstadkomma möjligheter till

stödlån för sådana jordbrukare, som på grund av felslagen skörd lidit väsentlig

förlust och fördenskull behöver ekonomiskt bistånd.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

15

Vad angår den närmare utformningen av reglerna för stödlånen anser

jag, att dessa lämpligen bör i väsentliga delar anknyta till de bestämmelser,

som enligt kungörelsen 1955: 593 gäller för dylika lån i anledning av

1955 års skördeskador. Såsom förutsättning för lån bör sålunda gälla, att

jordbrukaren på grund av felslagen skörd år 1957 har lidit väsentlig förlust

och av denna anledning är i behov av ekonomiskt bistånd samt att han gjort

vad på honom ankommit för att motverka förlusten. Liksom år 1955 torde

vidare lån som regel ej böra beviljas till högre belopp än som motsvarar två

tredjedelar av den inkomstminskning, som skadorna beräknas ha medfört.

På skäl, som anförts av jordbruksnämnden, synes i olikhet med vad fallet

val år 1955 dylika lånemöjligheter i år icke vara erforderliga för handelsträdgårdsmästare.

Bland annat med hänsyn till det angivna syftet med lånen bör dessa även

denna gång löpa med ränta. Räntefoten, som för 1955 års stödlån utgör 4,5

procent, synes med anledning av den förändring i det allmänna ränteläget,

som sedermera ägt rum, böra bestämmas till 5,75 procent. Jag förutsätter

dock att, därest det allmänna ränteläget skulle föranleda därtill, Kungl.

Maj :t skall äga under löpande lånetid besluta om ändring av denna räntesats.

Dröjsmålsräntan, som skall erläggas å amorteringsbelopp respektive

uppsagt kapitalbelopp, som ej erlagts inom föreskriven tid, bör bestämmas

till en procentenhet högre belopp än den vid varje tidpunkt gällande räntesatsen

å lånen.

Beträffande 1955 års stödlån gäller, att vissa låntagare är befriade från

att erlägga ränta under de 2 första åren av lånets löptid för visst lånebelopp.

Jordbruksnämnden och lantbruksstyrelsen har föreslagit, att denna räntefrihet

skall slopas. För min del finner jag mig emellertid med hänsyn till

den föreliggande situationen icke kunna biträda detta förslag. Enligt min

mening bör räntefriheten bibehållas i oförändrad form. Detta innebär, att

låntagare, vars brukningsenhet icke innehåller mer än 20 hektar åker samt

till åker omräknad ängs- eller betesmark, skall åtnjuta räntefrihet för belopp

upp till 3 000 kronor under de 2 första åren av lånetiden. Lantbruksnämnderna

bör vidare undantagsvis kunna medge låntagare, vars brukningsenhet

innehåller mer än 20 hektar åker, samma förmån, om brukningsenheten

på grund av mindre lämplig form eller beskaffenhet ur lönsamlietssynpunkt

ej är bättre än en genomsnittlig bärkraftig brukningsenhet

under nämnda arealgräns. I fråga om lånebelopp, för vilket ränta skall

utgå, bör räntan för nämnda båda år läggas till kapitalbeloppet samt därefter

förräntas och amorteras i samma ordning som detta.

Liksom för 1955 års stödlån bör för ifrågavarande stödlån amorteringstiden

fastställas till normalt 5 år, dock med möjlighet till förlängning till

högst 10 år, därest så anses påkallat med hänsyn till låntagarens ekonomiska

ställning eller eljest särskilda skäl finnes. I undantagsfall, då särskilt

ömmande skäl föreligger, bör förlängning till högst 15 år kunna medges. Vidare

synes låntagarna — i likhet med vad som gäller beträffande 1955 års

lån — böra erhålla 2 års amorteringsfrihet. Likaså bör det första amorte
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

ringsbeloppet avpassas så, att amorteringen de därpå följande åren kommer

att utgå i jämna 10-tal kronor.

Såsom fallet var beträffande stödlånen år 1955 bör, i anslutning till vad

som gäller för avskrivningslån för inre och yttre rationaliseringsåtgärder,

för de nu ifrågavarande lånen som regel krävas säkerhet, som kan anses

tillfredsställande ur det allmännas synpunkt. Uet är emellertid tydligt, att

rigorösa fordringar härvidlag lätt kan medföra, att den hjälp, som åsyftas

med den föreslagna låneverksamheten, icke blir effektiv. Jag vill därför

understryka vad som anfördes i enahanda fråga år 1955, nämligen att anspråken

på säkerhet icke får sättas så höga, att de otillbörligt försvårar långivningen

i sådana fall, där det med hänsyn till lånesökandens personliga

egenskaper och förhållanden i övrigt finnes anledning antaga, att han skall

fullgöra sin betalningsskyldighet. I enlighet med 1955 års bestämmelser bör

kravet på en ur det allmännas synpunkt tillfredsställande säkerhet kunna

efterges, om det — oavsett lånebeloppets storlek — möter svårigheter för

sökanden att ställa nyssnämnda säkerhet eller om eftergift eljest kan befinnas

motiverad med hänsyn till beloppets ringa storlek och omständigheterna

i övrigt. Förutsättningen för eftergift bör emellertid städse vara, att

lantbruksnämnd finner sannolikt, att sökanden skall fullgöra sin betalningsskyldighet.

I fråga om mindre lån bör liksom år 1955 säkerhet som

regel icke fordras.

I likhet med vad som gäller för 1955 års stödlån bör lantbruksnämnd äga

rätt att uppsäga stödlån till betalning å tid, som lantbruksnämnden bestämmer,

om låntagaren överlåter den brukningsenhet, som han innehade, då

lånet beviljades, eller väsentlig del därav till ny ägare ävensom för det fall,

att låntagaren är arrendator och brukningsenheten övertages av ny brukare.

I enlighet med jordbruksnämndens förslag bör den 30 november i regel

angivas såsom förfallodag i lånevillkoren.

Även i fråga om administrationen av den föreslagna låneverksamheten

bör enligt min mening samma bestämmelser gälla som för 1955 års lån.

Detta innebär, att lantbruksnämnderna, till vilka ansökan skall ställas, skall

pröva sökandes behov av lån, lånebeloppets storlek samt amorteringstidens

längd. Därjämte bör det åligga lantbruksnämnd att besluta, huruvida säkerhet

skall ställas, samt fastställa beskaffenheten av sådan säkerhet. Det bör

vidare ankomma på lantbruksnämnd att avgöra, om sökande skall medges

räntefrihet i enlighet med förenämnda grunder. Besked om beslutet skall

översändas till riksbanken. På riksbanken bör därefter ankomma att införskaffa

skuldförbindelse och eventuella säkerhetshandlingar, granska dessa

handlingar samt utbetala lånebeloppet till sökanden. Kan denne icke lämna

den föreskrivna säkerheten, skall riksbanken göra anmälan därom till lantbruksnämnden,

vilken har att, om den så finner påkallat, upptaga frågan

om säkerheten till förnyad prövning. Jag förutsätter, att liksom tidigare ett

nära samarbete skall uppehållas mellan lantbruksnämnden och riksbanken,

så att ärendenas behandling underlättas och dubbelarbete undvikes.

Riksbanken skall omhänderha själva förvaltningen av stödlånen. Beslut

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

17

om uppsägning av lån skall emellertid liksom tidigare ankomma på lantbruksnämnd.

I låneverksamheten, som skall äga rum under lantbruksstyrelsens

överinseende, bör lantbruksnämnderna även samarbeta med hushållningssällskapen.

Lånen torde på samma sätt som förut utlämnade stödlån

böra redovisas på riksbankens delfond av fonden för låneunderstöd. Frågan

om ersättning till riksbanken för förvaltningen av de tidigare lånen har

i avbidan på vidare erfarenheter ännu icke avgjorts. Vid sådant förhållande

torde det även böra anstå med att bestämma gottgörelsen för riksbankens

arbete med de nu föreslagna lånen.

Ansökan om stödlån bör göras senast den 10 december 1957. Hinder bör

dock icke föreligga att till prövning upptaga ansökan, som inkommer efter

nämnda dag, därest särskilda omständigheter föreligger. Då behovet av

lån är trängande, är det angeläget, att ansökningarna upptages till behandling

så snart de kommit vederbörande lantbruksnämnd tillhanda, ävensom

att prövningen av säkerheten och utbetalningen av lånebeloppet verkställes

utan dröjsmål.

1 överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet

upprättats ett förslag till kungörelse om stödlån till jordbrukare. Förslaget

torde få fogas till detta protokoll som bilaga.

Vad beträffar finansieringen av den sålunda föreslagna låneverksamheten

har jordbruksnämnden erinrat om att av det under kapitalbudgeten,

statens utlåningsfonder, till fonden för supplementär jordbrukskredit å tillläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1956/57 anvisade investeringsanslaget

å 50 000 000 kronor kvarstår odisponerat ett sammanlagt belopp av omkring

44 300 000 kronor. Jordbruksnämnden föreslår, att de nu odisponerade

medlen i sagda fond skall överföras till fonden för låneunderstöd och

användas till utbetalande av stödlån på grund av innevarande års skördeskador.

Det är givetvis icke möjligt att för närvarande med någon tillförlitlighet

beräkna medelsbehovet. Den av jordbruksnämnden föreslagna åtgärden

torde emellertid i nuvarande läge vara till fyllest. Kungl. Maj :t torde sålunda

böra hemställa hos riksdagen dels om bemyndigande att till fonden

för låneunderstöd under rubriken Stödlån till jordbrukare överföra den å Statens

utlåningsfonder: Fonden för supplementär jordbrukskredit odispo
nerade

behållning, som kvarstår, sedan de ansökningar om lån ur fonden,

som inkommit före den 1 december 1957, handlagts i nuvarande ordning.

Som förut nämnts, har jordbruksnämnden i anslutning till förhandlingar

med jordbrukets förhandlingsdelegation — som en av de första åtgärderna

i anledning av 1957 års skördeskador — bemyndigat föreningen Svensk

spannmålshandel att verkställa stödköp av vete och råg, som på grund av

mältningsskador icke uppfyller kvalitetsfordringarna för föreningens inlösen.

I fråga om de närmare villkoren för denna stödköpsverksamhet samt

överläggningarna mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlings
2

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 10 samt. Nr 39

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

delegation om täckandet av de för föreningen uppkommande merkostnaderna

till följd av sagda verksamhet torde jag få hänvisa till jordbruksnämndens

förut återgivna redogörelse. Här torde böra erinras om att enligt beslut

av 1956 och 1957 års riksdagar de under regleringsåret 1957/58 inflytande

införselavgifterna för fodermedel samt tillverkningsavgifterna för oljekraftfoder,

efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation, skall fördelas

till prisregleringarna för ägg, slaktvaror samt mjölk och mejeriprodukter,

under iakttagande av att införselavgifterna för majs och kli i första hand

skall användas för äggprisregleringen. Jordbruksnämnden har upplyst, att

nämnden i samråd med förhandlingsdelegationen redan beslutat att av sagda

avgiftsmedel för innevarande regleringsår ställa ett belopp av 6 000 000

kronor till förfogande för äggprisregleringen. Vidare har jordbruksnämnden

upplyst, att eu under år 1957 införd avgiftsbeläggning av oljekraftfoder

beräknas medföra en avsevärd höjning av de tidigare beräknade inkomsterna

av avgifter på fodermedel. Minskningen av fodersädsskörden och den

väntade ökade användningen av brödsäd till utfodring är enligt nämnden

ägnad att påverka avgiftsinkomsterna i olika riktning. Inkomsterna av fodermedelsavgifterna

beräknas emellertid överstiga vad som redan avsatts för

äggprisregleringen.

Med hänsyn till att föreningen Svensk spannmålshandels stödköpsverksamhet

i fråga om groddskadad brödsäd är ägnad att allmänt stödja fodermarknaden

inom landet ävensom till sambandet mellan fodersädsimporten

och en eventuell export av nyssnämnd brödsäd genom föreningens försorg

har jordbruksnämnden, i samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation,

hemställt om bemyndigande att — utöver de regleringsmedel, som hittills

fått anvisas föreningen — efter samråd med förhandlingsdelegationen använda

avgiftsmedlen för fodermedel till fördelning, utom för redan avsedda

ändamål, jämväl till föreningen som ersättning för de merkostnader, som

under regleiingsåret 1957/58 kan uppstå hos föreningen under de i nämndens

skrivelse angivna förutsättningarna. Efter överväganden har jag _

med beaktande av vad jordbruksnämnden i samråd med jordbrukets1 förhandlingsdelegation

anfört i denna fråga — funnit mig böra framlägga förslaget.

Dessutom har jag ansett mig böra biträda jordbruksnämndens, likaledes

i samråd med förhandlingsdelegationen, framlagda förslag att få använda

de medel, som influtit eller beräknas inflyta under innevarande regleringsår

genom upptagande av införselavgifter för ärter och bönor, tjänliga

till människoföda, samt hampfrö på samma sätt som införselavgifterna

för fodermedel. Jag betraktar emellertid därvid denna användning av samtliga

ifrågavarande avgiftsmedel som en av årets skördeförhållanden betingad

extraordinär anordning.

Jag torde därefter få behandla statens jordbruksnämnds framställning om

godkännande av en av nämnden — under förutsättning av Kungl. Maj:ts

godkännande — ingången slutuppgörelse angående avvecklingen av det avtalsbundna

förhållandet mellan staten och Svenska sockerfabriks aktiebola
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

19

get samt om anvisande av medel för fullföljande av denna uppgörelse. Den

överenskommelse om nedskrivning av sockerlagren, som intagits i 1953 och

senare års av riksdagen godkända sockeravtal, äger enligt min mening fortfarande

giltighet. Spörsmålet bör sålunda —- i motsats till vad statskontoret

ifrågasatt — icke bli föremål för domstols prövning, överenskommelsen har

emellertid — såsom framgår av jordbruksnämndens skrivelse — icke beaktats

vid införandet år 1956 av det nya prisregleringssystemet för jordbruksprodukter

och kan numera icke fullföljas i oförändrad form. Enligt

sockeravtalen äger jordbruksnämnden företräda staten i frågor rörande tilllämpning

av bestämmelserna rörande sockerbolagets redovisningsskyldighet

för sina inkomster ävensom statens åtagande att svara för täckning av bolagets

kostnader. Med hänsyn härtill samt i enlighet med avtalsbestämmelserna

i övrigt har jordbruksnämnden efter avtalens upphörande föranstaltat

om slutavräkning med bolaget. Den härvid gjorda överenskommelsen om

ömsesidigt tillgodoräknande av vissa belopp föranleder ingen erinran från

min sida.

Den av jordbruksnämnden träffade överenskommelsen innebär emellertid

även en ändring av 1953 och senare års sockeravtal, enär — som förut

angivits — avtalet numera icke kan fullföljas i oförändrad form. Den successiva

nedskrivning av sockerlagrens värde, som i nämnda avtal tillerkänts

sockerbolaget, har nämligen i den nu föreliggande överenskommelsen omräknats

till ett engångsbelopp per den 1 oktober 1957, varjämte bolaget å sin

nettofordran å kronan tillerkänts ränta efter 5 procent om året från sagda

dag. Enligt min mening bör den mellan jordbruksnämnden och sockerbolaget

träffade slutuppgörelsen godkännas även i denna del. Den av mig sålunda

förordade ändringen av 1953 och senare års av riksdagen godtagna

sockeravtal bör emellertid underställas riksdagen för godkännande. Till

fullföljande av överenskommelsen bör jordbruksnämnden bemyndigas att

anlita medel ur anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. I

I detta sammanhang torde få anmälas, att Kungl. Maj:t — i anledning av

en utav Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, med tillstyrkan av

statens jordbruksnämnd gjord ansökning och eftei hörande av fullmäktige

i riksgäldskontoret —- genom beslut den 4 oktober 1957 hemställt till fullmäktige

i riksgäldskontoret att för tiden fram till den 1 juni 1958 —- utöver

tidigare 140 000 000 kronor — ställa ytterligare 50 000 000 kronor till förfogande

såsom rörlig kredit åt föreningen. Vidare har Kungl. Maj:t på framställning

av jordbruksnämnden lämnat utan erinran, att nämnden företager

en temporär minskning av beredskapslagren av majs och oljekraftfoder

under 15 000 respektive 65 000 ton. Kungl. Maj:ts beslut utgör ett led i de

åtgärder, som vidtagits för att mildra verkningarna av 1957 års skördeskador.

»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

Utskottet

Som följd av onormalt riklig nederbörd under september och oktober

månader har inom stora områden av landet betydande skador uppkommit

på årets skörd. Ehuru en tillämpning av den av riksdagen fastställda, modifierade

4-procentregeln icke kommit i fråga med hänsyn till det resultat

som framkommit vid en skördeuppskattning den 31 augusti, har departementschefen

på förslag av statens jordbruksnämnd, vilket förslag biträtts

av lantbruksstyrelsen och jordbrukets förhandlingsdelegation, i förevarande

proposition förordat, att stödlån på vissa villkor skall kunna beviljas jordbrukare,

som i år på grund av felslagen skörd lidit väsentlig förlust och fördenskull

behöver ekonomiskt bistånd. Samtidigt erinras i propositionen om

att jordbruksnämnden erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att i samråd med

lantbruksstyrelsen utreda omfattningen och arten av de mera väsentliga

skador, som värderleksförhållandena åstadkommit på skörden. Utskottet,

som delar uppfattningen att det är angeläget att skyndsamt skapa särskilda

kreditmöjligheter för av skördeskador drabbade odlare, biträder departementschefens

nyssnämnda förslag.

De regler och villkor för stödlåneverksamheten, som föreslagits i propositionen,

är med få undantag desamma som riksdagen godkände för motsvarande

verksamhet i anledning av skadorna på 1955 års skörd. En avvikelse

i förhållande till bestämmelserna för sistnämnda års stödlån är, att

ifrågavarande lånemöjligheter nu icke föreslagits för handelsträdgårdsmästare.

I motionerna I: 561 och II: 708 ävensom I: 562 och II: 707 har däremot

yrkats, att även i år stödlån må kunna beviljas handelsträdgårdsmästare på

samma villkor som jordbrukare. Därjämte har i motionen II: 710 hemställts,

att riksdagen måtte besluta, att lika rätt till stödlån som för jordbrukare

skall gälla för utövare av trädgårdsnäringen.

Utskottet anser, att vid lidna skördeskador utövare av trädgårdsnäringen

principiellt skall äga samma rätt till stödlån som jordbrukare. Men då intet

kommit till utskottets kännedom, som tyder på att trädgårdsnäringen i år

på grund av felslagen skörd lidit väsentlig förlust, och då ej heller några

krav på stödlån veterligen rests från handelsträdgårdsmästarnas sida, kan

utskottet ansluta sig till den av departementschefen uttalade uppfattningen,

att förhållandena för handelsträdgårdsmästarna i år icke är desamma som

år 1955, då skördeskadorna förorsakades av svår högsommartorka. I enlighet

härmed tinner sig utskottet böra avstyrka motionärernas nyssberörda

yrkanden.

Utskottet har icke heller i övrigt något att erinra mot de grunder för

stödlåneverksamheten, som departementschefen angivit i propositionen. Detta

innebär, att utskottet icke kan tillstyrka vad i motionerna I: 562 och II:

707 yrkats beträffande höjning av det belopp, intill vilket räntefrihet å stödlånen

under vissa förutsättningar må åtnjutas under de 2 första åren, samt

i fråga om möjlighet att avskriva de 2 första årens ränta.

Vad i propositionen föreslagits beträffande sättet för finansieringen av

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

stödlåneverksamheten har utskottet intet att invända emot. Sålunda toide

riksdagen böra medgiva, att till låneverksamheten må utnyttjas den å fonden

för supplementär jordbrukskredit odisponerade behållning, som kvarstår

sedan de ansökningar om lån ur fonden, som inkommit före den 1 december

1957, handlagts i nuvarande ordning. Sagda odisponerade behållning

å fonden — cirka 44 000 000 kronor — torde fördenskull överföras till

fonden för låneunderstöd och där bokföras under anslagsrubriken Stödlån

till jordbrukare.

Med hänsyn till att riksdagens beslut i anledning av förevarande proposition

icke kan förväntas föreligga före den 10 december, torde Kungl. Maj:t

vid utfärdandet av kungörelsen rörande stödlån till jordbrukare böra fastställa

annat datum, då låneansökning senast skall vara lantbruksnämnden

till handa.

För åt! i viss utsträckning mildra verkningarna av regnets skadegörelse å

årets skörd har jordbruksnämnden i anslutning till överläggningar med

jordbrukets förhandlingsdelegation bemyndigat föreningen Svensk spannmålshandel

att verkställa stödköp av vete och råg, som på grund av mältningsskador

icke uppfyller kvalitetsfordringarna för föreningens inlösen.

Villkoren för stödköpsverksamheten har angivits i det föregående. I motionerna

I: 562 och II: 707 har hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t

anhålla, att vid stödköpen den för berörda grödor fastställda nedre prisgränsen

skall gälla och att det tillämpade värdet beträffande groddhalten

skall höjas till 6 procent. Utskottet har icke funnit anledning att tillstyrka

motionärernas hemställan. Däremot har utskottet intet att erinra mot det

på grundval av överläggningarna mellan jordbruksnämnden och jordbrukets''

förhandlingsdelegation framförda förslaget, att nämnden måtte erhålla

bemyndigande att efter samråd med förhandlingsdelegationen såsom ersättning

för föreningen Svensk spannmålshandels merkostnader för stödköpsverksamheten

tilldela föreningen avgiftsmedel, som under regleringsåret

1957/58 influtit eller inflyter vid införsel av fodermedel eller tillverkning

inom landet av oljekraftfoder, ävensom medel, som under samma regleringsår

inflyter eller dessförinnan influtit genom upptagande av införselavgifter

för ärter och bönor, tjänliga till människoföda, samt hampfrö.

I propositionen hemställes slutligen om godkännande av en slutuppgörelse

per den 1 oktober 1957 i anledning av upphörandet av det av talsbundna

förhållandet mellan kronan och Svenska sockerfabriks aktiebolaget. Innehållet

i nämnda uppgörelse har i huvudsak redovisats i det föregående. Utskottet

förordar, alt riksdagen godkänner uppgörelsen och medger, att de

för fullföljande av densamma erforderliga medlen får tagas ur reservationsanslaget

till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Departementschefens anmälan av Kungl. Maj :ts beslut rörande höjning

av det högsta belopp föreningen Svensk spannmålshandel må taga i anspråk

av föreningens rörliga kredit i riksgäldskontoret samt i fråga om en temporär

minskning av beredskapslagren av majs och oljekraftfoder föianledci

ingen erinran från utskottets sida.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

Undei åberopande av vad salunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen må

1) med bifall till Kungi. Maj :ts förslag avslå det i motionerna

1:561 och 11:708, 1:562 och 11:707, samt 11:710

framställda yrkandet, att stödlån med anledning av 1957 års

skördeskador må på samma villkor som för jordbrukare utlämnas

jämväl till handelsträdgårdsmästare;

2) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å

motionerna I: 562 och II: 707, såvitt nu är i fråga, medge,

att stödlån med anledning av 1957 års skördeskador må utlämnas

i enlighet med de grunder i övrigt, som förordats i

propositionen;

3) medge, att den behållning å förut omförmälda, tidigare

under Statens utlåningsfonder anvisade investeringsanslag

till Fonden för supplementär jordbrukskredit, som kvarstår,

sedan de ansökningar om lån ur fonden, som inkommit före

den 1 december 1957, handlagts i nuvarande ordning, må

överföras till Fonden för låneunderstöd och under benämningen

Stödlån till jordbrukare användas till bestridande av

kostnaderna för stödlånen;

4) lämna utan erinran vad i det föregående anförts beträffande

användningen av dels de medel, som under regleringsåret

1957/58 inflyter genom upptagande av införselavgifter

för fodermedel samt avgifter för oljekraftfoder, dels de medel,

som under regleringsåret 1957/58 inflyter eller dessförinnan

influtit genom upptagande av införselavgifter för ärter

och bönor, tjänliga till människoföda, samt hampfrö;

5) godkänna vad i det föregående anförts beträffande slutuppgörelsen

per den 1 oktober 1957 mellan kronan och Svenska

sockerfabriks aktiebolaget;

B. att motionerna I: 562 och II: 707, såvitt de ej behandlats

under Al) och 2), icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 4 december 1957

På jordbruksutskottets vägnar:

ANDERS PETTERSSON

Vid ärendets slutbehandling har närvarit:

från f örsta kammaren: herrar Anderberg*, Nord, Jon Jonsson, Hansson,

Eskilsson, Sigfrid Larsson*, Mossberger, Kristiansson, Franzén och Hedstrom;
från

a n d r a kammaren: herrar Pettersson i Dahl, Antby, östlund, Lindf1™™’

I^1"?.ås; Arweson, Jonsson* i Gärds Köpinge, Eliasson i Moholm, Johanson

i Västervik och Franzén i Motala.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

23

Reservationer

1) Av herrar Nord, Eskilsson, Sigfrid Larsson, Franzén, Pettersson i Dahl,

Antby, Östlund, Rimås och Eliasson i Moholm, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 20, som börjar med orden »Utskottet

anser» och slutar med orden »nyssberörda yrkanden», bort ha följande

lydelse:

»Utskottet anser — ---(lika med utskottet)---som jordbrukare.

Då sagda näring i år drabbats av förluster på grund av kvalitetsförsämring av

produkterna genom regnets inverkan och förlusterna i vissa enskilda fall

varit mycket kännbara, finner utskottet det angeläget, att möjlighet lämnas

handelsträdgårdsmästare att liksom skedde år 1955 erhålla stödlån på samma

villkor, som utskottet i det följande tillstyrker beträffande jordbrukare.

Utskottets mening är, att det för övrigt torde vara svårt för att icke säga

omöjligt att göra en bestämd gränsdragning mellan jordbrukare och trädgårdsodlare

i förevarande avseende. Av betydelse vid utskottets ställningstagande

till ifrågavarande spörsmål har även varit det förhållandet, att de

medel ur fonden för supplementär jordbrukskredit, som föreslagits skola

disponeras för stödlåneverksamheten, enligt riksdagens beslut föregående år

avsetts för långivning jämväl till trädgårdsodlare. I enlighet med det anförda

biträder utskottet motionsyrkandena i fråga om stödlånemöjligheter för

handelsträdgårdsmästare.»

dels ock utskottets hemställan under punkten A. 1) bort lyda sålunda:

»1) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall

till motionerna I: 561 och II: 708, I: 562 och II: 707, sistnämnda

två motioner såvitt nu är i fråga, ävensom II: 710

medge, att stödlån med anledning av 1957 års skördeskador

må på samma villkor som för jordbrukare utlämnas jämväl

till handelsträdgårdsmästare;»

2) Av herrar Sigfrid Larsson, Franzén och Pettersson i Dahl, vilka ansett,

dels att det stycke i utskottets utlåtande på s. 20, som börjar med orden

»Utskottet har» och slutar med orden »årens ränta», bort ha följande lydelse:
»I

motionerna I: 562 och II: 707 föreslås, att under de 2 första åren räntefrihet

må åtnjutas för belopp upp till 4 000 kronor under förutsättning att

låntagarens brukningsenhet ej innehåller mer än 20 hektar åker samt till

åker omräknad ängs- och betesmark, samt att i fråga om lånebelopp, för vilket

ränta skall utgå, de första 2 årens ränta må kunna avskrivas. I det svåra

ekonomiska läge, som jordbruket nu befinner sig i, är det enligt utskottets

mening nödvändigt att i enlighet med vad som föreslagits i de nämnda motionerna

utforma villkoren för stödlånegivningen generösare än som förordats

i propositionen. Vid 1955 års stödlånegivning medgavs ränlefrihet under

de 2 första åren för belopp upp till 3 000 kronor. I propositionen föreslås,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

att samma villkor skall gälla för 1957 års stödlånegivning. Redan den penningvärdeförsämring,

som ägt rum sedan 1955, bör emellertid föranleda, att

räntefrihet nu må åtnjutas för ett något högre belopp. Den höga ränta, som

nu gäller, är en hård belastning för jordbruket, och även i övrigt har omkostnaderna

väsentligt ökats, vilket enligt utskottets mening motiverar generösare

bestämmelser för stödlånegivningen. Hänsyn bör också tagas till

att jordbrukarnas ekonomi i många fall undergrävts genom skördeskador

under senare år. Det nya prissättningssystemet har hittills icke kunnat ge

jordbruket den lönsamhet, som avsetts. Utskottet vill därför tillstyrka motionärernas

förslag om att räntefrihet å stödlån under de 2 första åren må åtnjutas

för belopp upp till 4 000 kronor under förutsättning att låntagarens

brukningsenhet ej innehåller mer än 20 hektar åker samt till åker omräknad

ängs- och betesmark. Det synes utskottet också välmotiverat, att de 2

första årens ränta å lånebelopp, för vilket ränta skall erläggas, må kunna

avskrivas i vissa fall. Det bör enligt utskottets mening ankomma på lantbruksnämnd

att efter särskild prövning av låntagarens ekonomiska förhållanden

medge sådan avskrivning av ränta. Motsvarande bestämmelser bör

enligt utskottets mening även gälla för trädgårdsnäringens vidkommande.»

dels ock utskottets hemställan under punkten A. 2) bort lyda sålunda:

»2) i anledning av Ivungl. Maj :ts förslag samt med bifall

till motionerna I: 562 och II: 707, såvitt nu är i fråga, medge,

att stödlån med anledning av 1957 års skördeskador må i övrigt

utlämnas enligt de grunder, som förordats av utskottet;»

3) Av herrar Sigfrid Larsson, Franzén och Pettersson i Dahl, vilka ansett,

dels att det stycke i utskottets utlåtande på s. 21, som börjar med orden

»För att» och slutar med orden »samt hampfrö», bort ha följande lydelse:

»bör att — — — (lika med utskottet) — — — 6 procent. Motionärernas

förslag är enligt utskottets mening välmotiverade. Gällande groddhaltsbestämmelser

är för råg 4 procent och för vete 5 procent. Utskottet anser

det angeläget, att i nuvarande läge bestämmelserna ändras, så att råg

och vete med en groddhalt av 6 procent må kunna godtas som fullgod brödsäd.

Det är allmänt erkänt, att brödsäd med en groddhalt av 6 procent är

väl tjänlig till människoföda. Utskottet finner det också motiverat, att priset

till odlare vid stödköp av råg och vete höjes utöver vad som fastställts

av jordbruksnämnden. Enligt det nya prissättningssystemet för jordbruket

skall priserna tillåtas att variera mellan de båda prisgränserna. Då detta system

hittills icke kunnat ge jordbruket den avsedda inkomstlikställigheten,

är det enligt utskottets mening välmotiverat att i enlighet med vad som förordats

i motionerna låta den nedre prisgränsen för berörda grödor, dvs. 37

kronor per dt för vete och 33 kronor per dt för råg, gälla som priser till odlare

vid stödköp. Utskottet tillstyrker alltså motionärernas förslag. Utskottet

har intet att erinra mot det på grundval av överläggningarna mellan jordbruksnämnden

och jordbrukets förhandlingsdelegation framförda förslaget,

att nämnden måtte erhålla bemyndigande att efter samråd med förhand
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39 år 1957

25

lingsdelegationen såsom ersättning för föreningen Svensk spannmålshandels

merkostnader för stödköpsverksamheten tilldela föreningen avgiftsmedel,

som under regleringsåret 1957/58 influtit eller inflyter vid införsel av fodermedel

eller tillverkning inom landet av oljekraftfoder, ävensom medel, som

under samma regleringsår inflyter eller dessförinnan influtit genom upptagande

av införselavgifter för ärter och bönor, tjänliga till människoföda,

samt hampfrö.»

dels ock utskottets hemställan under punkten B. bort lyda sålunda:

»B. att riksdagen må med bifall till motionerna I: 562 och

II: 707, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att vid stödköp av brödsäd nedre prisgränsen skall

gälla och att det tillämpade värdet beträffande groddhalten

skall höjas till 6 procent.»

4) Av herr Johanson i Västervik.

il Hihang till riksdagens protokoll ii)57. 10 samt. Nr 3!)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:391 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa lönefrågor med anledning av ändrad organisation av den lokala och regionala skol a1 i texten