Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan m. m.

1957-02-26 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1957:4, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr f år 1957

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till

kronan m. m.

I en till riksdagen den 21 december 1956 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, 1957:21, angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet

till kronan in. in. har Kungl. Maj :t under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag

föreslagit riksdagen att bifalla de under punkterna 1—11 här nedan omförmälda

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Beträffande den närmare utredningen i dessa ärenden torde utskottet få

hänvisa till statsrådsprotokollet.

l:o

Genom beslut den 17 februari 1955 ålade domänstyrelsen jägmästaren i

Södra Skånes revir Hjalmar Månsson att till styrelsen inbetala 7 852 kronor

19 öre jämte fem procent årlig ränta enligt i beslutet angiven specifikation

från och med den 15 juli 1952 tills betalning skedde, på grund av underlåtenhet

att iakttaga givna bestämmelser angående säkerhet för köpeskilling

för virke, som under tiden 16 juni 1952—12 november 1952 utan kontant

betalning utlämnats till ingenjören Roland Nordström, Linderöd. Av nämnda

belopp avsåg 6 170 kronor 31 öre bokvirke och 1 681 kronor 88 öre andra

trädslag. Nordström, som icke erlagt betalning för ifrågavarande virkesköp,

försattes hösten 1958 i konkurs, vilken avslutats utan utdelning för domänverket.

På grund av domänstyrelsens nyssnämnda beslut har Månsson till

styrelsen inbetalat sistnämnda belopp, 1 681 kronor 88 öre jämte ränta.

I en till Kungl. Maj :t ställd, av domänstyrelsen med utlåtande den 20 april

1956 överlämnad skrift anhåller Månsson om befrielse från den honom ålagda

betalningsskyldigheten för oguldet belopp, 6 170 kronor 31 öre jämte ränta.

Domänstyrelsen bar på grund av vad i ärendet förekommit — under framhållande

av Månssons strävan att tillvarataga revirets intressen och av den

av Månsson redan gjorda inbetalningen av 1 681 kronor 88 öre jämte ränta —

tillstyrkt att Månsson skall befrias från förenämnda betalningsskyldighet.

Statskontoret vill icke motsätta sig att Månsson befrias från återstående

ersättningsskyldighet, därest han inom viss, av Kungl. Maj:t fastställd tid

till kronan inbetalar ett belopp av förslagsvis 2 000 kronor. För bifall härtill

torde riksdagens medverkan vara erforderlig.

I liihang till riksdagens protokoll 1957. JO samt. Nr i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

Departementschefen har anfört följande.

»Av utredningen i ärendet framgår, alt Månsson icke iakttagit gällande

föreskrifter i fråga om skyldigheten att infordra säkerhet vid virkesförsäljning.

Vissa omständigheter talar emellertid för att Månsson bör befrias

från åtminstone en del av den honom ålagda betalningsskyldigheten.

Enligt min mening synes det sålunda skäligt, att Månsson mot erläggande till

Kungl. Maj :t och kronan av — utöver tidigare erlagt belopp å 1 681 kronor

88 öre jämte ränta — 2 000 kronor befrias från skyldigheten att i övrigt

täcka den förlust, som åsamkats domänverket genom hans förvållande. Beloplet

torde böra erläggas inom viss kortare tid, förslagsvis två månader, efter

det att statsmakternas beslut i ärendet föreligger. För en sådan avskrivning

av kronans fordran erfordras emellertid riksdagens medgivande.»

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts framställning och hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att kronans i förevarande

framställning angivna fordran för virkesköp, 6 170 kronor

31 öre jämte ränta, må avskrivas under förutsättning, att

Månsson till kronan kontant erlägger tvåtusen kronor.

2 :o

Genom beslut den 29 maj 1956 ålade domänstyrelsen jägmästaren i Villingsbergs

revir Gunnar Johanson att till styrelsen inbetala 1 419 kronor 13

Öl c pa grund n\ ui aktlatenhet att taga säkerhet för erläggande av köpeskilling

för virke, som under tiden 16 november 1954—17 februari 1955 utan

kontant betalning utlämnats till Birger Johansson, Örebro.

I en till Kungl. Maj :t ställd, av domänstyrelsen med utlåtande den 3

augusti 1956 överlämnad skrift anhåller Gunnar Johanson om befrielse från

den honom ålagda betalningsskyldigheten.

I sin skrift framhåller Gunnar Johanson, att ifrågavarande försäljningar

sammanlagt gäller 152 m3t brännved, medan totala försäljningarna av brännved

vid reviret — som utgör en liten del av de arbeten för vilka revirförvallaren

är ansvarig — år 1954 uppgick till 10 700 och år 1955 till 13 680 m3t.

Gunnar Johanson anför vidare, att expeditionsärendena ofta får handläggas

i jäktad och pressande arbetstakt efter hemkomst från förrättnings- och

inspektionsresor, vilka tagit större delen av dagen i anspråk. Genom köparens

tillvägagångssätt och andra sammanfallande omständigheter har de

ifrågavarande försäljningsärendena icke kommit att erhålla den förberedelse,

som normalt sker på revirexpeditionen beträffande ärenden av denna

storleksordning. Åtgärder har dock vidtagits för att hindra att dylikt upprepas.

Domänstijrelsen har ined hänsyn till de vid ifrågavarande virkesaffärer

förekommande omständigheterna — med framhållande bl. a. av att Johanson

gjort sig känd för tjänstenit och alltid visat ett stort intresse för sitt

förvaltningsobjekt — icke något att erinra mot att Johanson av nåd befrias

från skyldigheten att utgiva förenämnda belopp, 1 419 kronor 13 öre.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

3

I remissyttrande den 7 september 1956 finner sig statskontoret icke kunna

tillstyrka, alt Johanson helt befrias från skyldigheten att täcka domänverkets

ifrågavarande förlust. Statskontoret föreslår för sin del, att Johanson

skall befrias från återstående ersättningsskyldighet, därest han inom viss

av Kungl. Maj:t fastställd tid till kronan inbetalar ett belopp av förslagsvis

800 kronor. För bifall härtill torde riksdagens medverkan vara erforderlig.

Departementschefen har anfört följande.

»Av utredningen i ärendet framgår, att Johanson icke iakttagit gällande

föreskrifter i fråga om skyldighet att infordra säkerhet vid virkesförsäljninear.

Vissa omständigheter talar emellertid för att Johanson bör befrias

från åtminstone en del av den honom ålagda betalningsskyldigheten. Enligt

min mening synes det sålunda skäligt, att Johanson mot erläggande till

Kungl. Maj :t och kronan av 500 kronor befrias från skyldigheten att i övrigt

täcka den förlust, som åsamkats domänverket genom hans förvållanden. Beloppet

torde böra erläggas inoih viss kortare tid, förslagsvis två månader,

efter det alt statsmakternas beslut i ärendet föreligger. För en sådan avskrivning

av kronans fordran bör emellertid riksdagens medgivande inhämtas.

»

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag

och hemställer därför,

att riksdagen må medgiva, att kronans i förevarande framställning

angivna fordran för virkesköp, 1 419 kronor 13 öre,

må avskrivas under förutsättning, att Johanson till kronan

kontant erlägger femhundra kronor.

3:o

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift, varöver domänstyrelsen den 21 juni

1956 avgivit utlåtande, anhåller disponenten Karl-Axel Rittfeldt, Blikstorp,

om Kungl. Maj :ts godtagande av ett av Rittfeldt erbjudet ackord med 70

procent av en fordran å 257 339 kronor förutom ränta och kostnader, som

kronan har å Rittfeldt på grund av hans till domänstyrelsen lämnade borgensförbindelser

för Blikstorps Träindustri och Värsas Träindustri med anledning

av köp av skogsprodukter från domänverket.

Domunstijrelscn tillstyrker Rittfeldts framställning och framhåller att domänverkets

intresse sannolikt bäst tillgodoses, därest Rittfeldt beredes möjlighet

att undvika konkurs. En konkurs torde nämligen av det framlagda

materialet att döma knappast komma att ge oprioriterade fordringsägare

större utdelning än mellan 55 och 60 procent, vartill kommer de svåra verkningarna

eu konkurs skulle innebära för Rittfeldts anställda. Rittfeldts

skuld till kronan på grund av ifrågavarande borgensåtaganden beräknas,

inklusive räntor och utdömda kostnadsersättningar, per den 15 november

1956 uppgå till sammanlagt 274 424 kronor 58 öre. Till säkerhet för erläggandet

av 70 procent härav sålunda, att hälften, eller 96 048 kronor 60 öre

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

jämte 6 procent årlig ränta därå från den 15 november 1956 betalas då

första utdelning å en förlagsinteckning utbekommes i handelsbolagets under

iirma Blikstorps & Värsås Träindustrier konkurs och resterande hälft, eller

96 048 kronor 60 öre jämte 6 procent årlig ränta därå från samma dag betalas

den 15 november 1957, har Rittfeldt, under förutsättning att Kungl.

Maj:t godkänner det erbjudna ackordet, till domänverket dels pantförskrivit

en förlagsinteckning å 300 000 kronor, dels överlämnat en av fadern, fabrikören

C. F. Rittfeldt, utfärdad borgensförbindelse.

Statskontoret har i remissyttrande den 17 juli 1956 tillstyrkt ett antagande

av det erbjudna ackordet på sätt domänstyrelsen förordat. Ärendet torde

emellertid vara av beskaffenhet att böra underställas riksdagens prövning.

Departementschefen har anfört följande.

»Även jag finner erbjudandet om^ackord å 70 procent böra godtagas. Det

belopp av 192 097 kronor 20 öre jämte 6 procent ränta från den 15 november

1956 Karl-Axel Rittfeldt i så fall har att gälda till kronan bör erläggas

på sätt domänstyrelsen förordat.

Enligt gällande grunder för avgörande av frågor om efterskänkande av

kronans fordringar torde Kungl. Maj :t icke äga befogenhet att ulan riksdagens

medgivande godtaga ackordserbjudandet. Sådant medgivande bör därför

inhämtas.»

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts framställning och hemställer alltså,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att med godtagande

av lämnat ackordserbjudande efterskänka 82 327

kronor 38 öre å kronans ifrågavarande fordran å 274 424

kronor 58 öre jämte ränta hos Karl-Axel Rittfeldt, Blikstorp.

4:o

Enligt lagsökningsdomarens i Sevede och Tunaläns domsaga utslag den

23 november 1940 i mål mellan domänstyrelsen för Kungl. Maj :t och kronan,

sökande, samt Gerhard Westeborg och R. Sandebäck, båda i Kristdala,

förklarande, blev Westeborg och Sandebäck i egenskap av borgensmän för

dels Arne Viktorsson i Oskarshamn och dels AB. Westeborg & Co. i Västervik

ålagda att solidariskt till kronan genast utgiva dels 3 301 kronor 39 öre

jämte fem procent ränta å 3 200 kronor från den 31 januari 1940 tills full

betalning skedde, dels ock 14 154 kronor jämte fem procent ränta å 14 100

kronor från den 15 juni 1940 och å 54 kronor från den 25 juni 1940, allt

till dess full betalning skedde. Tillika skulle borgensmännen gälda ersättning

för lagsökningskostnader med 20 kronor 30 öre. Sedan ifrågavarande

fordringsbelopp, som avsåg virkesköp vid 1938 och 1939 års kvonoskogsauktioner,

jämte ytterligare uppkomna exekutionskostnader av kronan bevakats

i Westeborgs och Sandebäcks konkurser utan att någon utdelning

erhållits, har kronan vid olika tillfällen utan resultat anställt utmätnings1''örsök

hos gäldenärerna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

5

Den Westeborg och Sandebäck i egenskap av borgensmän solidariskt åvilande

skulden till kronan utgjorde per den 1 januari 1956 25 218 kronor 49

öre, varav 14 154 kronor utgjorde kapitalbelopp, 11 000 kronor 73 öre ränta

samt 63 kronor 76 öre exekutionskostnader m. m.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift, varöver domänstyrelsen den 13 januari

1956 avgivit utlåtande, anhåller Westeborg, att kronans fordran måtte avskrivas

mot att han kontant inbetalar 5 000 kronor. Av handlingarna i ärendet

inhämtas i huvudsak, att Westeborg, som saknar tillgångar, åtnjuter en

lön av 1 000 kronor i månaden. Ä andra sidan skall Westeborg betala dels

skadestånd och underhåll till sin frånskilda hustru och dels en ytterligare

skuld å 100 000 kronor.

Domänstgrelsen erinrar om att Westeborg i en tidigare av styrelsen tillstyrkt

framställning anhållit om befrielse från sitt borgensansvar mot att

han till domänstyrelsen inbetalade 2 000 kronor, vilken ansökning Kungl.

Maj:t enligt beslut den 22 september 1955 lämnat utan bifall. Med hänsyn

till i förevarande framställning anförda skäl vill styrelsen dock icke motsätta

sig att Westeborg befrias från honom i egenskap av borgensman solidariskt

med R. Sandebäck åvilande betalningsskyldighet mot att ban senast

två månader efter det Kungl. Maj :ts beslut i ärendet föreligger till styrelsen

inbetalar 5 000 kronor.

Enligt remissyttrande den 23 mars 1956 vill icke heller statskontoret motsätta

sig, att Westeborg på de villkor som numera föreslagits befrias från

honom i egenskap av borgensman ådömd betalningsskyldighet. För bifall

härtill torde riksdagens medverkan vara erforderlig.

Departementschefen har anfört följande.

»Då jag icke har något att invända mot vad domänstyrelsen anfört i ärendet,

förordar jag att Westeborg mot erläggande till kronan av 5 000 kronor

befrias från sin betalningsskyldighet för kronans förevarande fordran å honom.

Beloppet torde böra erläggas inom viss kortare tid, förslagsvis två månader,

efter det statsmakternas beslut i ärendet föreligger. För en sådan avskrivning

av kronans fordran bör emellertid riksdagens medgivande inhämtas.

»

Utskottet har icke något att erinra mot Kungl. Maj :ts förslag och hemställer

fördenskull,

alt riksdagen må medgiva, att kronans i förevarande framställning

angivna fordran å Westeborg å 25 218 kronor 49

öre jämte ränta må avskrivas under förutsättning, att Westeborg

till kronan kontant erlägger femtusen kronor.

5:o

I eu till Kungl. Maj:t ställd, av domänstyrelsen med utlåtande den 28 september

1956 överlämnad skrift anhåller Sven Ståhl, Utterliden, att såsom

full likvid för eu skuld till domänverket för vissa virkesköp få erlägga 20

procent av domänverkets fordran, 76 246 kronor 98 öre.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

Domänstyrelsen anser med hänsyn till Ståhls ekonomiska ställning det

gjorda erbjudandet vara förmånligt för kronan.

Statskontoret har icke något att erinra mot att Sven Ståhl befrias från

återstående betalningsskyldighet, om han inom viss av Kungl. Maj:t

fastställd tid fullgör den betalningsprestation, vartill han nu förklarat sig

beredd. För bifall härtill torde riksdagens medverkan vara erforderlig.

Departementschefen har anfört följande.

»Även jag finner det gjorda erbjudandet böra godtagas. Det belopp å 15 249

kronor 40 öre Ståhl i så fall har att gälda till kronan bör erläggas inom

tid som Kungl. Maj :t bestämmer.

Enligt gällande grunder för avgörande av frågor om efterskänkandet av

kronans fordringar torde Kungl. Maj:t icke äga befogenhet att utan riksdagens

medgivande godtaga erbjudandet. Sådant medgivande bör därför inhämtas.

»

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts framställning och hemställer sålunda,

att riksdagen må besluta, att befrielse från vidare betalningsskyldighet

till kronan i anledning av ifrågavarande

virkesköp må medgivas Sven Ståhl, därest han till kronan

erlägger 15 249 kronor 40 öre.

6:o

Enligt köpekontrakt den BO januari 1925 försåldes till Karl Johan Nellfors,

Långsbyn, Långshyttan, lotten Am, Aj under kronoegendomen Näs

Kungsgård nr 1 och Ytternora nr 1 för en köpeskilling av 7 500 kronor. Den

20 juni 1931 försattes Nellfors på egen begäran i konkurs, varvid kronans

fordran med ränta bevakades med ett belopp av 8 235 kronor. Vid offentlig

auktion den 25 november 1931 inropades lägenheten av Kopparbergs läns

hushållningssällskaps egendomsnämnd för 7 000 kronor under villkor att

statens därav återstående fordran finge kvarstå på samma villkor, som

stadgats i köpekontraktet av den 30 januari 1925 med Nellfors. På begäran

av egendomsnämnden utfärdades sedermera köpebrev å fastigheten för boskilda

hustrun till Nellfors. Kronans fordran jämte därå upplupen ränta

utgjorde den 31 december 1931 8 630 kronor 13 öre. Sedan Nellfors gottskrivits

för den del av skulden som övertagits av hustrun, 4 021 kronor 27

öre, samt erhållen utdelning i konkursen, 363 kronor, varjämte ränta för tiden

26/11—31/12 1931, 26 kronor 25 öre, avskrivits, utgjorde den resterande

skulden på köpeskillingen den 2 januari 1932 4 219 kronor 61 öre jämte

därefter upplupen ränta. Den 11 maj 1956 har Nellfors inbetalat ytterligare

1 000 kronor, varför kronans fordran numera uppgår till 3 219 kronor 61

öre jämte ränta.

I en till domänstyrelsen ingiven, den 12 maj 1956 dagtecknad skrift, anhåller

Nellfors om befrielse från betalningsskyldighet för sin skuld till do
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

7

mänverket. Nellfors anför, att han har stora skulder på sin nu innehavda

fastighet och att familjens ekonomi och jordbruk icke kan bära ifrågavarande

hörda. Ett exekutivförfarande synes enligt Nellfors komma att medföra

familjens ruin.

Med överlämnande av framställningen anför domänstyrelsen i utlåtande

den 16 juni 1956, att den icke vill motsätta sig att kronans fordran avskrives.

Statskontorett som till remissyttrande den 21 september 1956 fogat en utredning

rörande Nellfors ekonomiska ställning, förordar, att Nellfors befrias

från återstående betalningsskyldighet, därest han inom en viss av Kungl.

Maj:t fastställd tid till kronan erlägger ytterligare 2 000 kronor. För bifall

härtill torde riksdagens medverkan vara erforderlig.

Departementschefen har anfört följande.

»I likhet med statskontoret finner jag — med hänsyn till vad i ärendet

upplysts rörande gäldenärens ålder och ekonomiska förhållanden — skäligt

att kronans förenämnda fordran jämte ränta avskrives under förutsättning,

att Karl Johan Nellfors erlägger 2 000 kronor till kronan senast två

månader efter det att statsmakternas beslut i ärendet föreligger. För avskrivning

av återstående del av fordringsbeloppet erfordras riksdagens medgivande.

»

Utskottet har icke något att erinra mot Kungl. Maj :ts framställning och

hemställer därför,

att riksdagen må medgiva, att kronans förevarande fordran

å 3 219 kronor 61 öre jämte ränta må avskrivas under

förutsättning, att Karl Johan Nellfors till kronan kontant

erlägger tvåtusen kronor.

7 :o

Handelsbolaget O. Hurtigs Eftr., Sture Hurtig och Ising Hurtig, Satserup,

inköpte under åren 1954—1956 virke från domänverket för sammanlagt

62 457 kronor 59 öre. För köpeskillingarnas behöriga erläggande ställdes säkerhet

i form av borgen tecknad av Edvin Jönsson, Månsköp, Hörby, och O.

Hurtig, Snogeröd. Handelsbolaget jämte dess bolagsmän trävaruhandlarna

Sture Hurtig och Ising Hurtig försattes den 17 maj 1956 i konkurs. I konkurserna

bevakade domänstyrelsen kronans fordran, vilken efter vissa inbetalningar

och krediteringar vid egendomsavträdandet uppgick till 60 552

kronor 54 öre, varav 58 892 kronor 95 öre utgjorde kapitalbelopp och 1 659

kronor 59 öre ränta.

Genom utslag i lagsökningsmål den 9 april och 10 augusti 1956 förpliktades

Edvin Jönsson tillsammans med bolaget och dess bolagsmän samt borgensmannen

Ola Hurtig att genast utgiva de till betalning förfallna köpeskillingarna

jämte fem procent årlig ränta. Genom utmätning hos borgensmannen

Ola Hurtig inflöt den 30 augusti 1956 av kronans fordran ett belopp

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

av 3 161 kronor 65 öre förutom kostnadsersättning på 50 kronor. Ytterligare

avbetalning torde icke vara att påräkna från denne borgensman. Handelsbolagets

och bolagsmännens konkurser är ännu icke avslutade. I bolagets

konkurs torde enligt domänstyrelsen oprioriterade fordringsägare ej

erhålla någon utdelning. Jönsson, som sålunda har att erlägga 60 552 kronor

54 öre med avdrag av 3 161 kronor 65 öre eller 57 390 kronor 89 öre jämte

ränta, har den 10 juli 1956 till domänstyrelsen överlämnat en i handelsbolagets

rörelse meddelad förlagsinteckning på 50 000 kronor jämte ränta. Inteckningen,

som Jönsson erhållit som säkerhet för sitt borgensåtagande,

har pantförskrivits som säkerhet för styrelsens borgensfordran.

I en till Kungl. Maj :t ställd skrift, varöver domänstyrelsen den 29 oktober

1956 avgivit utlåtande, anhåller Jönsson att han sedan han ställt nyssnämnda

förlagsinteckning till domänstyrelsens förfogande måtte befrias från

vidare betalningsskyldighet på grund av kronans ifrågavarande fordran å

honom.

Med hänsyn till omfattningen av Jönssons borgensåtaganden anser domänstijrclsen

av principiella skäl det icke böra ifrågakomma, att han helt

befrias från betalning utöver utdelningen på förlagsinteckningen. I betraktande

av de ömmande omständigheter, som Jönsson åberopar, och vad utredningen

i ärendet givit vid handen rörande hans ekonomiska ställning,

vill styrelsen icke motsätta sig att som likvid för Jönssons borgensskuld godtages

blivande utdelning på den hos styrelsen pantsatta förlagsinteckningen,

dock under villkor att därutöver ett belopp av 5 000 kronor erlägges inom

sex månader efter det Kungl. Maj:t meddelat beslut i ärendet.

Statskontoret är för sin del närmast böjt för att förorda, att definitiv ställning

till förevarande ansökning icke lages, förrän de inledda konkursförfarandena

hunnit avslutas. Därest ärendet likväl skulle anses böra avgöras på

grundval av föreliggande utredningsmaterial, vill ämbetsverket med hänsyn

till i ärendet föreliggande omständigheter dock icke, om ock med en

viss tvekan, motsätta sig, att Jönsson befrias från sin borgensskuld mot

överlåtande av förlagsinteckningen och 5 000 kronor kontant. Härtill lärer

fordras riksdagens medgivande.

Departementschefen har anfört följande.

»Jag finner föreliggande omständigheter tala för en avskrivning av kronans

ifrågavarande fordran på sätt domänstyrelsen föreslagit. Det belopp av

5 000 kronor, som Jönsson utöver till domänstyrelsen överlämnad förlagsinteckning

å 50 000 kronor i dylikt fall har att inbetala, torde böra erläggas

inom förslagsvis sex månader efter det statsmakternas beslut i ärendet

föreligger. För avskrivning på sätt föreslagits av kronans fordran erfordras

emellertid riksdagens medgivande.»

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts framställning och hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att kronans förevarande fordran

å Edvin Jönsson av 57 390 kronor 89 öre jämte ränta

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957 9

må avskrivas under förutsättning, att Jönsson, utöver till

domänstyrelsen överlämnad förlagsinteckning å 50 000 kronor,

till kronan kontant erlägger femtusen kronor.

8:o

Lantbruksnämnden i Värmlands län beviljade den 4 juli 1953 Gunnar

Pettersson, Skogskärr, ölme, jordbruksegnahemslån och driftslån å tillsammans

29 000 kronor i samband med förvärv av fastigheten Skogskärr Norra

l1 in. fl. i Ölme socken. Fastigheten omfattar ca 13,5 hektar åker och 14,8

hektar skogsmark. 1952 års taxeringsvärde är 25 300 kronor. Lånen lyftes

den 14 augusti 1953. Inklusive bottenlån belöpte sig hela inteckningsskulden

till 44 000 kronor. Därav har hittills amorterats ca 1 400 kronor. Räntorna

är betalda till den 31 december 1955. Förfallna amorteringar per den

15 juni och den 15 december 1955 samt den 15 juni 1956 bär icke erlagts.

Nämnden har med stöd av kungörelsen 1956: 160 § 26 andra stycket beviljat

Pettersson uppskov med amortering av jordbruksegnahenrslånet till den

1 augusti 1958. Räntefrihet har däremot icke beviljats.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av lantbruksnämnden med utlåtande den 11

juli 1956 överlämnad skrift anhåller Pettersson om två års uppskov med

amortering av driftslånet å ursprungligen 10 000 kronor. Såsom skäl för sin

ansökan anför Pettersson, att han under tiden den 18 maj 1955—14 maj

1956 vårdats å Värmlands centralsanatorium i Arvika, där han opererats

för lungtuberkulos, samt att han f. n. är sjukskriven i hemmet. Även hans

hustru och en av hans döttrar har under hans sjukdom vårdats för lungtuberkulos

å sanatoriet. Pettersson framhåller, att hans avsikt är att efter

band helt övertaga skötseln av gården, som f. n. brukas med hjälp av

grannar.

Lantbruksnämnden anför, att en uppsägning av lånen enligt nämndens

mening torde komma att sätta Pettersson i ett med hänsyn till hans hälsotillstånd

mindre tilltalande tvångsläge. Pettersson anser sig kunna klara

familjens uppehälle samt ränteutgifterna med hjälp av sin sjukpension samt

barn- och hyresbidrag. Enligt vad nämnden inhämtat, torde även Väse kommun

lämna något understöd. Familjen, som består av två vuxna och sex

barn, synes dock vara nödsakad att leva synnerligen sparsamt, om ränteutgifterna

skall kunna bestridas.

Då det icke föreligger författningsenlig möjlighet för nämnden att bevilja

Pettersson amorteringsfrihet för driftslånet, betraktar nämnden lians ansökan

såsom en anhållan om dispens från gällande bestämmelser. Med hänsyn

till omständigheterna i ärendet finner nämnden sig böra tillstyrka bifall

till framställningen. Uppskov med amortering av driftslånet bör sålunda

beviljas till den 1 augusti 1958.

I remissutlåtande den 29 augusti 1956 anför lantbruksstijrelsen, att av ett

vid nämndens yttrande fogat läkarintyg av den 27 januari 1956 framgår, att

Pettersson har alt räkna med att hans arbetsförmåga, i synnerhet beträf
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

fande fysiskt arbete, kommer att vara -avsevärt nedsatt under flera år framåt.

Såvitt styrelsen kan bedöma, är det sålunda ovisst, om Pettersson inom

överskådlig framtid skall kunna återtaga skötseln av sitt jordbruk. Han har

genom sjukdom fått sin ekonomi försvagad och är — antingen han framdeles

blir i stånd att fortsätta jordbruket eller på grund av ohälsa blir nödsakad

att avveckla det, vilket dock får ses som en fråga på litet längre sikt

— i behov av ett anstånd med amorteringen av driftslånet för att undvika

cn oläglig realisation av fastigheten. Då han oförvållat råkat i en ekonomiskt

bekymmersam situation och genom sjukdomen kommit att ställas inför frågor

av avgörande betydelse för hans och familjens framtid, föreligger enligt

styrelsens mening sådana ömmande omständigheter, att han bör få den ekonomiska

hjälp och det rådrum, som ett uppskov med amorteringen av lånet

skulle innebära. Styrelsen biträder därför nämndens förslag och förordar

sålunda, att han erhåller uppskov med amorteringen av driftslånet till den

1 augusti 1958.

Statskontoret (remissutlåtande 14/9 1956) ansluter sig till vad styrelsen i

ärendet uttalat och föreslagit. Då spörsmålet varit föremål för riksdagens

prövning såväl 19o2 som 1954, torde bifall till framställningen förutsätta

riksdagens hörande.

Departementschefen har anfört följande.

»Med hänsyn till de föi’eliggande, särskilda omständigheterna i ärendet

finner jag mig böra förorda, att Pettersson erhåller ytterligare anstånd med

amortering av ifrågavarande, den 4 juli 1953 beviljade driftslån. Såsom lantbruksstyi

elsen och lantbruksnämnden föreslagit synes anståndet böra avse

tiden intill den 1 augusti 1958. Härför torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

»

Vtskoiiet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer fördenskull,

att riksdagen må medgiva, att anstånd må beviljas Pettersson

med amortering av ifrågavarande driftslån å 10 000 kronor

till den 1 augusti 1958.

9:o

Under åren 1951 och 1952 uppförde makarna Janne och Elsa Gustafsson,

Murbo, Filipstad, på sin fastighet Asphyttan l90 i Färnebo socken ett svinhus,

avsett att användas för smågrisuppfödning. Kostnaderna uppgick till

55 000 kronor. Till företaget beviljade lantbruksnämnden i Värmlands län

lånegaranti å 30 000 kronor och avskrivningslån å 4 750 kronor. Som säkerhet

för garantilånet lämnades inteckningar i Asphyttan l90 jämte den

därmed sambrukade, sonen Sigmund Gustafsson tillhöriga stadsägan 1300 i

Filipstad. För företaget anskaffade Janne Gustafsson en svinbesättning, vilken

emellertid måste nedslaktas på grund av sjukdom. En ny besättning fick

av samma anledning nedslaktas. Janne Gustafsson, som ådragit sig betydande

skulder för företaget, fann slutligen sin ekonomiska ställning ohåll
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

.Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

11

bar och begärde sig i konkurs. Upprättad konkursberättelse utvisade en

brist i boet av ca 80 000 kronor. Under konkursen försåldes Asphyttan l90

och den därmed gemensamt intecknade stadsägan på exekutiv auktion den

30 augusti 1955. Fastigheterna inropades för 58 000 kronor av nämnden,

som den 21 november 1955 avyttrade dem för 59 000 kronor. Köpeskillingen

vid den exekutiva auktionen var icke tillräcklig för att ifrågavarande garantilån

helt skulle kunna lösas inom ramen för denna. Härutöver har nämnden

därför till låneförmedlaren, Wermlands hypoteksförening, Karlstad,

betalat ett belopp av 1 692 kronor 83 öre.

I utlåtande den 3 juli 1956 över en till Kungl. Maj :t ställd skrift från

Elsa Gustafsson rörande bl. a. ifrågavarande garantilån ifrågasätter lantbruksstijrelsen,

huruvida icke statens kvarstående fordran hos Janne och

Sigmund Gustafsson, 1 692 kronor 83 öre, bör avskrivas. I vart fall bör enligt

styrelsens mening förevarande fordran skäligen minskas med den vinst,

som lantbruksnämnden gjort vid försäljningen av fastigheterna.

Statsliontoret (remissutlåtande 20/7 1956) kan för sin del icke finna

omständigheterna i ärendet vara av sådan beskaffenhet, att en avskrivning

av statsverkets fordran är motiverad. En nedskrivning av fordringsbeloppet

på grund av den vinst, som gjorts vid de exekutivt inropade fastigheternas

senare försäljning, kan ämbetsverket av principiella skäl icke tillstyrka.

Statskontoret avstyrker därför varje eftergift av fordran. Ämbetsverket

framhåller, att ett tillmötesgående helt eller delvis av framställningen om

avskrivning torde erfordra riksdagens medverkan.

I yttrande den 17 september 1956 anför riksräkenskapsverket, att de i

ärendet föreliggande särskilda omständigheterna enligt ämbetsverkets förmenande

utgör skäl för att statsverkets återstående fordran å 1 692 kronor

83 öre jämte därå upplupen ränta avskrives.

Departementschefen har anfört följande.

»Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst om gäldenärernas ekonomiska

ställning och förhållandena i övrigt, finner jag skäligt, att kronans återstående

fordran å 1 692 kronor 83 öre jämte ränta avskrives. Härtill erfordras

emellertid medgivande av riksdagen.»

Utskottet finner sig böra tillstyrka Kungl. Maj :ts framställning och hemställer

därför,

att riksdagen må medgiva, att kronans förevarande fordran

å 1 692 kronor 83 öre jämte ränta må avskrivas.

10:o

Lantbruksnämnden i Kalmar läns norra område beviljade den 6 februari

1952 Martin Johansson, Gröndalen, Verkebäck, lånegaranti för ett driftslån

å 6 000 kronor för inköp av inventarier till den av honom ägda jordbruksfastigheten

Gällerskulla l4 in. fl. i Västrums socken. Sedan Johansson kom
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

mit på ekonomiskt obestånd och som följd härav blivit nödsakad avveckla

sitt jordbruk, försåldes hans fasta och lösa egendom under hand för betalning

av hans gäld. Av driftslånet återstår oguldet ett belopp av 5 569 kronor

75 öre.

För att undvika konkurs och därmed förenade kostnader har Johansson

avträtt sitt bo till fordringsägarna. I uppgjort utdelningsförslag upptages tillgångar

till sammanlagt ca 14 400 kronor och skulder till ca 25 800 kronor,

varav på oprioriterade fordringsägare belöper ca 20 700 kronor. Förslaget

innebär, att oprioriterade fordringsägare skall få utdelning med 45 procent

av sina tillgodohavanden. På driftslånet kommer således att belöpa 2 506

kronor 39 öre.

I en till Ivungl. Maj :t ställd, av lantbruksstyrelsen med utlåtande den 23

november 1956 överlämnad skrivelse hemställer lantbruksnämnden i Kalmar

läns norra område om bemyndigande att biträda ifrågavarande ackordsförslag.

Av handlingarna framgår bl. a., att Johansson, som är gift och

har tre barn i skolåldern, sedan den 13 februari 1956 har anställning vid

Gunnebobruks jordbruk som traktorförare och enligt uppgift från brukskontoret

tjänar ca 750 kronor per månad. Han hyr en bostad i en av brukets

fastigheter för 23 kronor 50 öre per månad.

Lantbruksstyrelsen, som finner att statsverkets intresse genom antagande

av ackordet skulle tillgodoses på ett enligt styrelsens mening godtagbart

sätt, tillstyrker bifall till framställningen.

I betraktande av föreliggande omständigheter, särskilt Johanssons ekonomiska

ställning, anser sig även statskontoret (remissutlåtande 4/12 1956)

böra tillstyrka, att statsverket biträder ackordsförslaget. Härtill lärer emellertid

erfordras riksdagens medverkan.

Departementschefen har anfört följande.

»I likhet med de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, finner jag det föreliggande

ackordsförslaget böra godtagas. Härför torde emellertid riksdagens

medgivande böra inhämtas. Det belopp av 2 506 kronor 39 öre, som Johansson

enligt förslaget har att utgiva till kronan, bör erläggas inom tid, som

Kungl. Maj :t bestämmer.»

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

och hemställer alltså,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att, med godtagande

av lämnat ackordserbjudande, efterskänka 3 063 kronor

36 öre av kronans ifrågavarande fordran å Martin Johansson.

11: o

Genom beslut den 31 oktober 1950 beviljade lantbruksnämnden i Västerbottens

län Arne E. J. Rosén, Ytterbyn, Vebomark, lånegaranti för jordbruksegnahemslån

å 18 000 kronor och driftslån å 10 000 kronor mot säker
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1!)57

13

hd av inteckning inom 38 000 kronor i fastigheterna Vebomark 312 och 82

samt Lindero l1 i Lövånger socken. Till säkerhet för driftslånet fordrades

jämväl borgen, eftersom fastigheternas belåningsvärde uppskattats till allenast

32 400 kronor. Lånen utlämnades av Skellefteå sparbank, sedan borgen

för driftslånet ställts av K. E. Rosén och Tore Rosén, båda i Gummark, vilka

enligt intyg tillsammans ansågs vederhäftiga för förbindelsen, samt av byggnadssnickaren

Frans Hugo Hedberg, Skellefteå, vilken likaledes enligt intyg

ansågs vederhäftig för hela beloppet.

I november 1951 blev Arne Rosén sjuk och hade därefter svårt att fullgöra

sina skyldigheter med avseende på lånen. Den 20 januari 1953 anmälde lantbruksnämndens

ortsombud, att Arne Rosén under hösten 1952 sålt de kreatur,

vilka inköpts för driftslånet, och avflyttat från fastigheten. Arne Rosén

hade även avverkat skog på fastigheten. En tjänsteman vid nämnden besiktigade

i anledning härav fastigheten och fann därvid, att samtliga döda inventarier,

innefattande bl. a. en traktor, fanns kvar på fastigheten, men att

det virke, som avverkats, redan var sålt. Någon värdering av inventarierna

företogs icke i samband med nämnda besiktning. Med hänsyn till vad som

förekommit anmodade nämnden sparbanken att uppsäga lånen till betalning

senast den 30 april 1953 och begära kvarstad på inventarierna. Ansökan om

kvarstad inlämnades den 11 mars 1953 till länsstyrelsen, som emellertid den

3 augusti 1953 avslog ansökningen under motivering, att sparbanken måste

anses för sin fordran ha tillräcklig säkerhet med hänsyn till den statliga lånegarantien.

Sparbanken överklagade länsstyrelsens utslag, men hovrätten

fastställde detsamma genom utslag den 9 oktober 1953.

Sedan sparbanken under senare delen av maj 1953 meddelat lantbruksnämnden,

att de till den 30 april 1953 uppsagda garantilånen icke blivit inlösta,

erhöll sparbanken nämndens uppdrag att begära lagsökning för exekutiv

försäljning av fastigheten och anmodades samtidigt att underrätta

borgensmännen för driftslånet om denna åtgärd. När fastigheten sedermera

i januari 1954 av nämnden inropades å exekutiv auktion och därefter såldes

vidare för 30 000 kronor, kom ingen del av driftslånet att täckas av köpeskillingen.

Då sparbanken på nämndens anmodan vände sig till borgensmännen

för att utfå ogulden del av driftslånet, visade sig såväl K. E. Rosén

som Tore Rosén vara medellös, varför Hedberg anmodades alt inbetala hela

beloppet, vilket vid denna tidpunkt utgjorde 8 200 kronor. Hedberg erlade

därefter sammanlagt 1 G05 kronor 12 öre. Hösten 1955 kvarstod enligt nämnden

av driftslånet ett oguldet belopp å 6 438 kronor jämte ränta och kostnader.

I en till Kung!. Maj :t ställd, av lanlbruksstyrelsen med utlåtande den 29

februari 1956 överlämnad skrift, hemställer Hedberg, att han måtte få svara

för endast en tredjedel av garantilånet. Därest hans ansökan icke skulle kunna

beviljas, hemställer Hedberg i andra hand om utsträckt amorteringstid.

Lantbruksnämnden i Västerbottens län anför i yttrande den 17 september

1955, alt nämnden funnit de av Hedberg anförde synpunkterna för eu ned
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

sättning av borgensansvaret värda beaktande med hänsyn till de olyckliga

omständigheter, som förelegat, och de vådor för honom och hans hustru, som

ett tvångsförfarande skulle innebära. Nämnden har därför med tvekan beslutat

tillstyrka huvudyrkandet i Hedbergs framställning, nämligen nedsättning

av borgensansvaret till en tredjedel av 8 200 kronor exklusive ränta och

kostnader, motsvarande ogulden del av driftslånet vid tidpunkten för den

exekutiva auktionen. Ä andra sidan hyser nämnden farhågor för att ett eventuellt

bifall till framställningen kan få prejudicerande betydelse.

Lantbruksstyrelsen tillstyrker likaledes bifall till Hedbergs framställning

om begränsning av borgensansvaret och anför därvid, att genom den långsamma

handläggningen av kvarstadsärendet och utgången av detsamma

omintetgjordes eventuella möjligheter att taga i anspråk de döda inventarier,

som fanns å fastigheten i början av år 1953.

Statskontoret (remissutlåtande 10/4 1956) kan för sin del icke finna den

omständigheten, att sparbankens kvarstadsansökan icke bifallits av myndigheterna,

på något sätt motivera eu eftergift av kronans fordran mot borgensmännen.

En sådan eftergift torde för övrigt förutsätta riksdagens medverkan.

Icke heller anser ämbetsverket styrkt, att Hedbergs ekonomiska ställning

är sådan, att han icke kan betala sin borgensskuld. Då emellertid synbarligen

svårigheter föreligger för honom att omedelbart gälda skulden, föreslår

ämbetsverket, att framställningen tillmötesgås på så sätt att, därest

Hedberg förslagsvis en månad efter Kungl. Maj:ts blivande beslut i ärendet

erlägger ett så stort belopp, att han utgivit en tredjedel av sin skuld, återstoden

må erläggas med lika belopp årligen under fem år.

Departementschefen har anfört följande.

»I likhet med statskontoret anser jag mig icke kunna tillstyrka, att Hedberg

till någon del befrias från skyldigheten att erlägga sin skuld till kronan

på grund av ifrågavarande borgensåtagande. Denna skuld uppgår enligt

föreliggande utredning till 6438 kronor jämte ränta och kostnader. Med

hänsyn till vad i ärendet anförts, finner jag dock skäligt, att Hedberg medges

rätt att avbetala sin skuld under en tidrymd av förslagsvis fem år. Hedberg

torde därvid inom viss kortare tid, förslagsvis en månad efter det statsmakternas

beslut i ärendet föreligger, till Kungl. Maj :t och kronan böra

erlägga så stort belopp, att lian utgivit en tredjedel av sin skuld, medan återstående

belopp bör erläggas med en femtedel årligen under fem år därefter.

Ä oguldet belopp torde vid varje betalningstillfälle böra erläggas fem procent

ränta, räknat från dagen för Kungl. Maj :ts beslut i ärendet. För godtagande

av denna amorteringsplan torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

»

Utskottet anser sig böra biträda Kungl. Maj :ts förslag och hemställer sålunda,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1957

15

att riksdagen må medgiva, alt betalning för kronans förevarande

fordran må erläggas på sätt, som förordats i det

föregående.

Stockholm den 26 februari 1957

På jordbruksutskottets vägnar:

HJALMAR GUSTAFSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Lage Svedberg, Nord*, Bertil Andersson*,

Hansson, Mossberger, Gunnar Berg*, Kristiansson, Theodor Johansson

och Yngve Nilsson;

från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Andersson i Hyssna,

Ahlsten*, Agerberg, Rimås*, Arweson*, Wahrendorff, Johanson i Västervik,

Franzén* och Hedin.

* Ej närvarande vid justeringen.

570318 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:128 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan m. m. a1 i texten