Sök i Ratio Lex

Betänkande angående skogsbrukets vägfrågor.

1957-03-21 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1957:9, Betänkande angående skogsbrukets vägfrågor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1957

1

Nr 9

Utlåtande i anledning au Kungl. Maj.ts proposition angående

anslag för budgetåret 1957/58 till bidrag till vägoch

flottledsbgggnader in. in. å skogar i enskild ägo

in. m.

I en till riksdagen den 21 december 1956 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 40, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för

samma dag föreslagit riksdagen att godkänna de förslag angående skogsvägsbyggnader

in. in., som framlagts i propositionen.

Därefter har Kungl. Maj:t under åberopande av förenämnda proposition

i årets statsverksproposition (IX ht p. ISO) hemställt, att riksdagen måtte

för budgetåret 1957/58 anvisa dels till Skogsvård in. in.: Vägbyggnader å

skogar i enskild ägo ett reservationsanslag av 7 500 000 kronor att avräknas

mot automobilskattemedlen, dels ock till Skogsvård m. in.: Flottledsbyggnader

in. in. å skogar i enskild ägo ett reservationsanslag av 20 000 kronor.

Skogsstyrelsen har i sina anslagsäskanden den 27 augusti 1956 för budgetåret

1957/58 hemställt bl. a., att anslaget* till Skogsvård m. in.: Väg- och

llottledsbyggnader å skogar i enskild ägo skall höjas med 8 500 000 kronor

till 6 000 000 kronor. Vidare har styrelsen hemställt, att av beloppet skall liksom

tidigare år högst 5 000 kronor få disponeras för kurser i skogsvägbyggnad.

Med skrivelse den 18 oktober 1956 har 1955 års skogsvårdsutredning den

9 november 1956 överlämnat ett inom utredningen utarbetat betänkande angående

skogsbrukets vägfrågor. I betänkandet behandlar utredningen efter

ett inledande kapitel först skälen för ett väl utbyggt vägnät inom skogsbruket

och ger därefter eu översikt över utvecklingen av skogsvägnätet och

dess nuvarande omfattning samt gör en uppskattning av vilket ytterligare

behov av skogsvägar, som föreligger (kap. 2, 3 o. 4). Härefter behandlar

utredningen frågan om skogstransporterna och det allmänna vägnätet (kap.

5) samt möjligheterna att för väghållningen bilda större administrativa

enheter än befintliga vägsamfälligheter och vägföreningar enligt lagen om

enskilda vägar (kap. 6). Problemen om last- och upplagsplatser för skogsprodukter

vid väg samt angående avdragsrätt vid beskattning av kostnader
1

Ifihang till riksdagens protokoll 19Ö7. 10 samt. Nr 0

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1957

na för skogsvägbyggnader behandlas i särskilda avsnitt (kap. 7 o. 8). Vidare

diskuteras och lämnas förslag till utformning av det statliga stödet till

skogsbilvägarna samt till finansieringen och administrationen av detsamma

(kap. 9, 10 o. 12). I ett särskilt kapitel (kap. 11) behandlas frågan om utnyttjandet

av jordbrukets traktorer för transporter inom skogsbruket.

Beträffande den årliga medelsanvisningen för bidrag till skogsvägbyggandet

anser utredningen ett belopp av 15 miljoner kronor erforderligt. Utredningen

föreslår, att 12,5 miljoner kronor av sagda medelsanvisning skall

avräknas mot automobilskattemedlen. Vidare framhåller utredningen, att

skogsväglånefonden bör förstärkas med i första hand en miljon kronor. En

viss förstärkning av personalen vid skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna

föreslås även liksom vissa ändringar i gällande bidrags- och lånebestämmelser

på området.

Över betänkandet har, efter remiss, utlåtanden avgivits av en rad myndigheter

och sammanslutningar. Nära nog samtliga remissinstanser tillstyrker

i huvudsak utredningens förslag i de delar, som här skall behandlas.

I olika yttranden har sålunda vitsordats betydelsen av skogsbilvägnätets

snabba utbyggnad ur såväl skoglig som social synpunkt. Särskilt från länsstyrelsehåll

har emellertid understrukits vikten av att även sekundärvägarna

upprustas, och det har i vissa fall ifrågasatts om icke de medel, som finnes

tillgängliga för vägbyggnader, i första hand bör förbehållas dessa vägar.

Från militärt håll har erinrats, att inom vissa gräns- och kusttrakter vägnätet

bör utbyggas restriktivt med hänsyn till riksförsvarets intressen.

Även om remissinstanserna i huvudsak tillstyrkt de framlagda förslagen,

har i en del yttranden reservationer och påpekanden gjorts i såväl principsom

detaljfrågor.

Innan departementschefen i propositionen ingår på en redogörelse för

utredningens betänkande och de däröver avgivna remissyttrandena, uttalar

han sin avsikt att nu endast upptaga till behandling frågorna om det statliga

stödet till skogsvägnätets utbyggnad samt finansieringen och administrationen

av detsamma, således i huvudsak kapitlen 2—4 samt 9, 10 och 12 i utredningens

betänkande. Detta innebär att frågorna om det allmänna vägnätet

och skogstransporterna, bildandet av större administrativa enheter för

väghållningen, ordnandet av last- och upplagsplatser, tillskapandet av avdragsrätt

för skogsvägkostnader vid beskattningen samt utnyttjandet av

jordbrukets traktorer vid skogstransporterna (kap. 5—8 o. 11) i huvudsak

lämnas åsido för att upptagas till prövning i andra sammanhang. Berörda

spörsmål är nämligen beroende såväl av pågående utredningar som av överväganden,

sammanhörande med den allmänna trafiksäkerheten och den

översiktliga planläggningen av det allmänna vägnätet.

I propositionen lämnas närmare redogörelse för hittillsvarande stödåtgärder

(s. 3—7), skogsvårdsutredningens förslag (s. 7—26), skogsstyrelsens

anslagsäskande (s. 27) samt för de över utredningsförslaget avgivna yttrandena

(s. 27—32).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1957 3

Departementschefen har anfört följande.

»Skogsvårdsutredningen har vid sina överväganden funnit, att en intensifierad

och planmässig utbyggnad av skogsvägnätet f. n. utgör en av de angelägnaste

uppgifterna inom svenskt skogsbruk och har som stöd för denna

slutsats framhållit såväl transportekonomiska som transporttekniska skäl,

skogsvårdens och skogsskyddets krav samt icke minst sociala och andra

med arbetskraftens trivsel och rationella utnyttjande sammanhängande motiv.

Det föreliggande behovet av nybyggnader och genomgripande ombyggnader

av viktigare skogsbilvägar, s. k. stamvägar, har utredningen uppskattat

till sammanlagt något över 40 000 km i våglängd och till omkring 900 miljoner

kronor i anläggningskostnad. Utbyggnaden borde med hänsyn till angelägenhetsgraden

vara verkställd inom tio år. Ett beaktande av föreliggande

projekterings- och finansieringsmöjligheter samt tillgång på maskiner och

arbetskraft har emellertid lett till att utredningen stannat för att anse en

utbyggnadstid av 15 år som ett mer realistiskt antagande. En dylik utbyggnadstakt

angives såsom under alla förhållanden nödvändig för skogsbrukets

rationalisering, varför utbyggnadsprogrammet enligt utredningen icke bor få

betraktas som en beredskapsuppgift. Enär skogsvägbyggandet numera huvudsakligen

sker med anlitande av speciella maskiner och särskilt utbildade

tekniker, kan det icke heller längre anses lämpligt som sysselsättningsreserv.

Under åberopande särskilt av skogsvägnätets betydelse för en god skogsvård

och ett förbättrat skogsskydd samt de sociala skäl, som sammanhänger

med arbetskraftens trivsel och ändamålsenliga utnyttjande, föreslår utredningen,

att det statliga stödet till skogsvägbyggnaderna avsevärt förstärkes.

En årlig medelsanvisning av 15 miljoner kronor eller ungefär samma belopp,

som nu utgår såsom bidrag till övriga enskilda vägar, angives som lämplig.

En dylik medelsanvisning skulle innebära, att ungefär en fjärdedel av den

totala kostnaden för skogsbilvägnätets utbyggnad skulle ersättas av statsmedel.

Enär biltrafiken på skogsvägarna belastas med avsevärda belopp

i form av bilskatter, anser utredningen, att huvuddelen av statens stöd eller

12,5 miljoner kronor av den föreslagna årliga medelsanvisningen lämpligen

bör avräknas mot automobilskattemedlen. Som ett led i det statliga stödets

intensifiering framhåller utredningen vidare, att skogsväglånefonden bör

förstärkas med i första hand en miljon kronor. Någon omläggning av statens

kreditstöd till skogsvägbyggandet genom att för ändamålet införa garantilåneformen

betraktar utredningen däremot icke som aktuell f. n.

Som följd av att skogsväganslaget i huvudsak skulle komma att avräknas

mot automobilskattemedlen, föreslår utredningen, att ecklesiastika skogar

och sådana statliga skogar, som förvaltas av annan myndighet än domänstyrelsen,

tillerkännes bidragsrätt ur anslaget och i bidragshänseende jämställes

med bolag och andra juridiska personer. Skogar under domänverkets

förvaltning eller tillsyn föreslås i samband därmed årligen genom ett Kungl.

Maj:ts beslut böra tillerkännas viss del av det anslagsbelopp som avräknas

mot bilskattemedlen.

Förutom de ändringar i kungörelsen 1943: 530 angående statsbidrag till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1957

vissa väg- och flottledsbyggnader m. m., vilka betingas av den nu nämnda

utvidgningen av de bidragsberättigade skogsägargrupperna, föreslår utredningen

vissa ytterligare omläggningar i bidragsgivningen. Sålunda bör bidragsprocenten

till stamvägar angivas till högst 50 i stället för som nu till 50.

Utredningen anser vidare, att det med den föreslagna ökade medelsanvisningen

bör bliva möjligt att i högre grad än hittills låta vägföretagens ällmänt

skogliga angelägenhetsgrad avgöra i vilken ordning de bör tillerkännas

bidrag och att detta förhållande bör komma till uttryck i bidragsbestämmelserna.

Jämväl i kungörelsen 1941: 492 om lån ur skogsväglånefonden anser utredningen

vissa ändringar böra företagas. Sålunda föreslås, att beslutanderätten

i låneärendena skall överflyttas från Kungl. Maj:t till skogsstyrelsen,

att reglerna om säkerheter för lånen gives en smidigare utformning i likhet

med vad som gäller för lån ur skogslånefonden och att lån jämte bidrag må

kunna uppgå till hela kostnaden för vägföretaget i stället för som f. n. endast

till 80 procent av densamma.

Till utredningen har hänskjutits den vid 1956 års riksdag väckta motionen

I: 147 innehållande förslag om att liknande finansieringsprinciper, som gäller

för flottleder, bör göras tillämpliga på skogsvägföretag. Med anledning därav

har utredningen framhållit, att redan tillgängliga metoder för finansieringen

av vägbyggena synes vara lika effektiva, som det av motionärerna

föreslagna förfaringssättet, vilket dessutom skulle fordra att djupa ingrepp

i flottningslagens och enskilda väglagens grundbestämmelser måste företagas.

För att det föreslagna byggnadsprogrammet skall kunna genomföras

föreslår utredningen även viss förstärkning av skogsstyrelsens och skogsvårdsstyielsernas

personella resurer. Löne- och resekostnader samt traktamenten

i samband därmed beräknas uppgå till sammanlagt 305 000 kronor

och föreslås utgå under skogsväganslaget.

Nu sammanfattningsvis redovisade delar av utredningens förslag har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av nära nog samtliga remissinstanser. Till

de invändningar och påpekanden som vissa av dem gjort återkommer ia°

i det följande. ö

Utredningen har även behandlat frågor om skogsvägarnas förhållande till

det allmänna vägnätet, behovet av och kostnaderna för en förstärkning av

det allmänna vägnätets sekundärvägar, frågor om tillåtna axel- och boggietryck

å de allmänna vägarna, tillståndsgivningen avseende legokörning med

hjultraktorer, bildandet av större administrativa enheter för väghållningens

rationalisering och samordning, åstadkommande av bättre last- och upplagsplatsei

vid såväl allmänna som enskilda vägar samt avdragsrätten vid inkomstdeklaration

för skogsvägbyggande. Som redan i inledningen angivits

lämnas dessa frågor här å sido för att — i den mån de för sin lösning är

beroende av statsmakternas ställningstaganden — upptagas till prövning i

andra sammanhang.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1957

5

Det svenska skogsbrukets betydelsefulla ställning såväl i vår egen nationella

ekonomi som i vissa andra länders hushållning med trävaror torde av

ålder ha till avgörande del berott på våra skogars gynnsamma läge i avseende

på förefintliga trafikleder och användbara transportsätt. Tillgången på

relativt snabba flottningsleder liksom förekomsten av ett vinterklimat, som

underlättat transporterna av virke med häst fram till flottlederna, har i

mänga avseenden gett vår skogshantering betydande försteg framför andra

länders.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har emellertid förändringarna

i transportförhållandena, skogsarbetskraftens krav på verklig likställdhet

med övriga arbetargrupper i avseende på levnadsförhållanden samt skogshanteringens

alltmer markerade övergång från nära nog uteslutande skogsavverkning

till en samordnad skogsvård och skogsavverkning inneburit, att

helt nya krav på trafikmedel och transportleder inom vårt skogsbruk uppkommit.

Förändringarna innebär, åtminstone såvitt nu synes kunna bedömas,

att bilen erhållit en avgörande betydelse såsom transportmedel även

inom skogsbruket och att i följd därav ett intensifierat skogsvägbyggande

måste komma till stånd. I fråga om den genomgripande betydelsen för vårt

skogsbruk av dessa förändringar delar jag utredningens, av remissinstanserna

stödda uppfattning.

Beträffande omfattningen av det skogsvägbyggande som sålunda erfordras,

har utredningens antaganden i och för sig icke motsagts av någon av

remissinstanserna. En del av dem har närmast betonat, att den förutsatta

l,tbyggnadsplanen borde betraktas som ett minimiprogram. De remissorgan

som intagit en mer återhållsam inställning, har pekat på den höga angeiägenhetsgraden

av andra samhällsnyttiga investeringar. För min egen del

finner jag — liksom utredningen — lämpligt understryka den stora osäkerhet

som vidlåder beräkningar och antaganden av den art utredningen

gjort. Trots denna osäkerhet synes emellertid nödvändigt att som en hållpunkt

för statens insatser på ifrågavarande område söka komma fram till

en viss uppfattning om vägbehovet. Jag har därvid icke kunnat finna någon

säkrare grund för bedömandet därav än den utredningen använt sig av. Den

av skogsforskningsinstitutet tillkännagivna avsikten att i samband med

riksskogstaxeringen även införskaffa material angående omfattningen av

skogsvägnätet kan möjligen förmodas i sinom lid ge eu mera hållbar grund

även lör bedömandet av den önskvärda utvecklingen av detta nät. I avvaktan

härpå och på andra kompletterande beräkningar och undersökningar anscr

jag, att skogsvårdsutredningens uppskattningar av det erforderliga

skogsvägbyggandet bör få godtagas som arbetshypotes.

Vad härefter angår den principiella frågan om staten överhuvudtaget bör

lämna stöd till ifrågavarande vägbyggnader, så torde redan skogsbrukets

betydelse för vår samhällsekonomi i och för sig motivera eu statlig medverkan

vid utvecklingen av eu för detsamma så grundläggande förutsättning

som ett tillfredsställande vägnät utgör. Utredningen har också påpekat, att

skogsvägarna har för skogsbruket eu betydelse likvärdig med den som det av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1957

allmänna medel bekostade vägnätet har för näringsgrenar, som kan förläggas

till städer och andra orter, belägna i närheten av trafiklederna. Ingen

av remissinstanserna har heller ifrågasatt lämpligheten av statens medverkan

vid utbyggandet. Det principiellt riktiga i en dylik medverkan torde

också kunna sägas vara godkänt genom den bidragsverksamhet som under

de senaste decennierna skett på området. Någon anledning till ändrat ställningstagande

härutinnan finnes icke. Gränsdragningen mellan å ena sidan

stödet till skogsvägar och å andra sidan stödet till vissa andra kommunikationsleder,

avsedda för transporter inom eller från eller till olika företag i

andra näringar, kan i vissa fall vara svår att principiellt motivera. Givetvis

ökar denna svårighet i den mån också en skogsväg betjänar enbart en eller

ett fåtal skogsägare.

Ifrågavarande spörsmål kommer emellertid i ett annat läge — såsom ett

par remissinstanser påpekat — i den mån bidragen till skogsbilvägarna betraktas

som en kollektiv återbäring av bilskattemedel. Den avräkning av

bidragen mot automobilskattemedlen, som utredningen föreslår och vartill

jag längre fram återkommer, stöder i och för sig ett sådant betraktelsesätt.

Emellertid synes några hållbara beräkningar av restitutionsbeloppen icke

f. n. kunna åstadkommas. Utredningen har sålunda helt avstått från någon

redovisning av sina överväganden i det avseendet. I vart fall till dess säkrare

uppskattningar föreligger om vilka restitutionsbelopp, som kan betraktas

som berättigade, synes därför kravet på viss bensinskatterestitution jämväl

för den trafik som är tillfinnandes på skogsvägarna, få utgöra enbart ett

skäl, ehuru ett kraftigt sådant, för ett statligt stöd till ifrågavarande vägväsende.

Vad härefter angår storleken av det statliga stödet så skulle enligt utredningens

förslag och beräkningar detsamma komma att i genomsnitt uppgå

till 25 procent av byggnadskostnaden för ifrågavarande vägar. Som vissa remissinstanser

påpekat föreligger emellertid f. n. ett flertal andra investeringsbehov

av mycket hög angelägenhetsgrad. En omedelbar förstärkning av

anslagsmedlen till av utredningen föreslagen storlek synes enligt mitt förmenande

även kunna komma att ställa alltför stora krav på förrättningsoch

projekteringspersonal liksom på vägmaskiner, tekniker och annan arbetskraft.

Ehuru jag med hänsyn till önskvärdheten av att kunna påveika

och stimulera vägbyggnadsverksamheten är beredd förorda en betydande ökning

av det statliga stödet åt denna verksamhet, kan jag likväl av nyssnämnda

skäl icke tillstyrka en fullt så stor medelsanvisning som utredningen

föreslagit.

Innan ställning tages till storleken av anslaget, synes emellertid frågorna

om dess avräkning mot bilskatlemedlen samt avgränsningen av de skogsägargrupper,

som bör vara bidragsberättigade, fordra närmare behandling.

Utredningen har upptagit de tankegångar om avräkning av förevarande

anslag helt eller delvis mot bilskattemedel som under senare år i olika sammanhang

framkommit vid statsmakternas prövning av medelsanvisningarna

till skogsvägbyggandet. Utredningen har därvid på skäl som angivits i det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1957

7

föregående föreslagit, att av ett anslag på 15 miljoner kronor skulle huvuddelen

eller 12,5 miljoner kronor avräknas mot automobilskattemedel. Samtidigt

skulle bidragsverksamheten utsträckas till vägbyggnader även å andra

skogar än dem som står under skogsstyrelsens uppsikt. Mot användningen

av bilskattemedel till förevarande ändamål har inga remissinstanser vänt

sig i princip. Statskontoret ifrågasätter dock om icke med avräkningen

borde anstå till dess 1953 års trafikutredning slutfört sitt arbete. Även länsstyrelsen

i Jämtlands län anser, att frågan icke bör avgöras i detta sammanhang.

Domänstyrelsen däremot anser, att anslaget i sin helhet bör avräknas

mot bilskattemedlen. I samband härmed torde jag även få erinra om att

statskontoret i sitt yttrande inledningsvis ifrågasatt lämpligheten av att utsträcka

bidragsgivningen till nya skogsägargrupper men att ämbetsverket

stannat vid att anse utvidgningen böra komma till stånd med hänsyn till

bilskattemedlens användning för ändamålet. 1 olikhet med utredningen förmenar

statskontoret, att budgetmedel till vägbyggnader å statens skogar bör

direkt avräknas mot bilskattemedlen och att alltså ingen särskild del av

skogsväganslaget skall användas till detta ändamål.

På de skäl utredningen anfört och som flertalet remissinstanser godtagit,

kan jag tillstyrka, att bilskattemedel tages i anspråk för statlig bidragsgivning

till skogsbilvägarnas utbyggnad. Jag delar likaså den uppfattningen

att statens samtliga utgifter för skogsvägväsendet dock icke bör bekostas av

dylika medel. En viss del av dessa utgifter bör även i fortsättningen belasta

den allmänna budgeten respektive vederbörande driftsstater. Som jag redan

framhållit föreligger emellertid icke några användbara beräkningar av hur

stora belopp som bör belasta automobilskattemedlens specialbudget. Därtill

kommer, att utredningens förslag att använda en del av skogsväganslaget

till de statliga och ecklesiastika skogarna onekligen kan leda till synnerligen

känsliga och grannlaga avgöranden såväl för Kungl. Maj:t som skogsstyrelsen.

Med hänsyn till dessa förhållanden har jag efter ingående överväganden

kommit till den uppfattningen att i vart fall tills vidare någon

utökning av de bidragsberättigade kategorierna icke bör ske. I följd därav

bör skogsväganslaget även i fortsättningen enbart avse vägbyggnader å skogar

i enskild ägo.

Utgifterna för skogsvägar å statens skogar liksom å de ecklesiastika skogarna

skulle sålunda i fortsättningen få täckas på samma sätt som hittills.

De kostnader som i enlighet härmed alltjämt kommer att belasta den allmänna

budgeten och vederbörande driftsstater men enligt utredningens förslag

bort täckas in under skogsväganslaget motsvarar minst den del av anslaget,

som utredningen ansett icke böra avräknas mot bilskattemedlen. Med hänsyn

härtill har jag funnit mig böra förorda, att den övriga medelsanvisningen

till skogsvägbyggandet, d. v. s. den som går över skogsväganslaget, helt

skall täckas av bilskattemedel.

Nuvarande skogsväganslag användes även för bidragsverksamhet till flottledsbyggnader,

skogshärbärgen och liknande. Då kostnaderna för en dylik

bidragsverksamhet icke rimligen kan täckas av bilskattemedel, synes ett

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1957

särskilt anslag böra uppföras för ändamålet. Jag föreslår därför, att å riksstaten

upptages ett reservationsanslag, betecknat Skogsvård m. m.: Flottledsbyggnader

in. in. å skogar i enskild ägo. Med beaktande av såväl de relativt

obetydliga belopp, som under senare år tagits i anspråk för bidragsgivningen

till flottledsbyggnader och skogshärbärgen, som behovet av en ej

alltför ringa tillgång till medel för bidrag till dylika anordningar anser jag,

att detta anslag för nästa budgetår bör uppföras med ett belopp av 20 000

kronor. Det för bidragsgivningen till skogsvägarna avsedda anslaget bör benämnas

Skogsvård in. in.: Vägbyggnader å skogar i enskild ägo.

Av vad som nu anförts torde följa att medelsanvisningen under skogsväganslaget

bör avsevärt begränsas i förhållande till utredningens förslag.

Jag har funnit mig böra förorda att anslaget för nästa budgetår skall uppföras

med ett belopp av 7 500 000 kronor. I enlighet med vad skogsstyrelsen

hemställt bör av anslaget ett belopp av högst 5 000 kronor få disponeras

för kurser i skogsvägbyggnad.

Liksom utredningen och remissinstanserna anser jag, att möjligheten till

statslån genom skogsväglånefonden utgör en lämplig komplettering till bidragsgivningen.

De hittills vunna erfarenheterna visar emellertid, att denna

stödform utnyttjats i mycket begränsad utsträckning. En intensifierad byggnadsverksamhet

skulle väl i nuvarande läge på kreditmarknaden komma

att öka efterfrågan på lån ur fonden. Utredningens förslag att förstärka

fonden synes ur dessa synpunkter förståeligt. Med hänsyn till den allmänna

återhållsamhet i fråga om kreditgivning, som f. n. måste iakttagas, är jag

emellertid icke beredd att förorda, att några ytterligare medel nu skall tillföras

fonden.

Vad härefter angår de av utredningen föreslagna författningsändringarna

så bör med hänsyn till vad jag redan anfört några ändringar i fråga om

den bidrags- eller låneberättigade kretsen icke ske vare sig i bidrags- eller

lånekungörelsen.

Beträffande förslaget att låta vägarnas allmänt skogliga angelägenhetsgrad

bli avgörande för turordningen vid bidragsgivningen, så synes i och

för sig den föreslagna ökningen av medelsanvisningen möjliggöra ett större

hänsynstagande till en dylik princip. Av utredningen framgår emellertid

icke klart hur en sådan regel skall samordnas med den nu i författningen

intagna, att vid beviljande av bidrag företräde skall givas företag, där delägarna

är många eller där behovet av bidrag med hänsyn till delägarnas

ekonomiska ställning är särskilt stort. De nu i författningen uttalade principerna

ger en direkt ledning för bidragsbeviljandet. De ansluter nära till

det resonemang om statsstödets stimulerande och planläggande inverkan,

vilket anförts som skäl för förbättringar i stödverksamheten. Någon ändring

i bidragsbeviljandet utöver vad som följer av den rikligare medelstillgången

synes knappast böra ske. De i författningen uttalade principerna

utesluter icke heller möjligheten att taga hänsyn till vägföretagens skogliga

angelägenhetsgrad. Tvärtom synes enligt min uppfattning ett dylikt hänsynstagande

icke kunna undgås. Jag anser därför någon ändring av bidragsför
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1957

9

fattningen i detta avseende icke vara påkallad. Ej heller anser jag det nu

lämpligt att frångå begränsningen av bidrags- och lånebeloppen för ett och

samma vägföretag till 80 procent av kostnaden. Däremot har jag intet att

invända mot förslaget att bidragsprocenten för stamvägar skall bestämmas

till högst 50.

Jag anser mig böra förorda att bidragsförfattningen också i fortsättningen

skall innehålla föreskrift om att samråd med arbetsmarknadsstyrelsen

skall äga rum vid bidragsbeviljandet. Den nu intagna bestämmelsen härom

torde emellertid kunna förenklas. Det torde sålunda kunna överlämnas

åt de ansvariga myndigheterna att närmare bestämma formerna för

samrådet. I allmänhet torde sådant icke behöva avse de enskilda bidragseller

lånebesluten.

Beträffande låneförfattningen vill jag förorda, att rätten att bevilja lån

överflyttas till skogsstyrelsen. Vidare bör amorteringsfrihetens längd kunna

vid lånebeviljandet begränsas till kortare tid än två år. Den föreslagna

överensstämmelsen mellan 3 § i lånekungörelsen och 60 § i lagen om enskilda

vägar synes böra åstadkommas. Likaså bör, som utredningen föreslagit,

vissa regler i lånekungörelsen bringas till överensstämmelse med motsvarande

regler i bidragskungörelsen. Däremot anser jag mig icke kunna förorda

några uppmjukningar i de föreskrivna kraven på säkerheter.

I samband med ändringarna torde vissa formella jämkningar få företagas

såväl i bidrags- som lånekungörelserna. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj :t att vid bifall till vad jag nu föreslagit vidtaga erforderliga författningsändringar.

Vad slutligen angår de av utredningen föreslagna, av flertalet remissinstanser

tillstyrkta personalförstärkningarna vid skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna

kan jag av principiella skäl icke tillstyrka, att särskilda

tjänster inrättas vid dessa myndigheter med anlitande av medel under förevarande

anslag. Däremot har jag intet att erinra mot att under nästa budgetår

ett belopp av högst 200 000 kronor av anslaget får tagas i anspråk för

bestridande av kostnader för sådan skoglig eller teknisk expertis och tillfällig

arbetskraft, som kommer att erfordras vid nämnda organ på grund av

den intensitierade utbyggnaden av skogsvägnätet. Frågan om inrättande av

särskilda tjänster för ändamålet bör anstå till dess ställning tages till skogsvårdsutredningens

kommande förslag rörande skogsvårdsstyrelsernas organisation

och personalbehov.

Vid bifall till vad jag nu förordat bör alltså för budgetåret 1957/58 till

vägbyggnader å skogar i enskild ägo upptagas ett reservationsanslag av

7 500 000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen. Till flottledsbyggnader

in. in. å skogar i enskild ägo bör upptagas ett reservationsanslag

av 20 000 kronor. Frågan om anvisande av dessa anslag torde få upptagas

i 1957 års statsverksproposition vid anmälan av* nionde huvudtiteln.»

Utskottet. Vid ett flertal tillfällen under senare år bar utskottet haft all

behandla molionsvis framförda förslag om ökning av anslaget till vägbygg2

Uihang till riksdagens protokoll 1957. 10 samt. Nr 9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1957

nader å skogar i enskild ägo ävensom om utnyttjande av bilskattemedel för

bestridande helt eller delvis av de statliga bidragen till dylika vägbyggnader.

Utskottet bär därvid — senast i sitt utlåtande nr 26 till förra årets

riksdag — som sin mening uttalat, att en förbättring och utvidgning av

skogsvägnätet är att anse såsom en av de mest angelägna rationaliseringsåtgärderna

på det skogliga området samt att starka skäl måste anses tala

för att bilskattemedel skall tagas i anspråk vid finansiering av den fortsatta

utbyggnaden av skogsbilvägarna. I sitt förenämnda utlåtande föregående

år anförde emellertid utskottet, under hänvisning till att berörda spörsmål

då var föremål för prövning av 1955 års skogsvårdsutredning, att innan

utredningen i ämnet slutförts några förändringar ej borde ske varken beträffande

storleken av medelsanvisningen för ändamålet i fråga eller av finansieringsmetoden.

Skogsvårdsutredningen har numera framlagt ett betänkande angående

skogsbrukets vägfrågor. I anledning av de i detta betänkande liksom i de

däröver avgivna remissutlåtandena framförda synpunkterna och förslagen

har Kungl. Maj :t i förevarande proposition nr 40 bl. a. uttalat sig för, att avsevärt

större anslagsbelopp än hittills årligen skall ställas till förfogande för

det statliga stödet åt vägbyggandet i de enskilda skogarna samt att medelsanvisningen

härför skall täckas av bilskattemedel. I anslutning därtill föreslås

i propositionen vissa ändringar i grunderna för statsbidrag till väg- och

flottledsbyggnader in. m. samt för lån från skogsvägslånefonden. Vidare

förklarar sig Kungl. Maj:t icke ha något att erinra mot att ett belopp av

högst 200 000 kronor av det anslag, som riksdagen må komma att anvisa

för nästa budgetår, får tagas i anspråk för bestridande av kostnader för

sådan skoglig eller teknisk expertis och tillfällig arbetskraft, som kommer

att erfordras vid skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna på grund av den

intensifierade utbyggnaden av skogsvägnätet. En utförlig motivering för

Kungl. Maj :ts förslag och ställningstaganden i ifrågavarande proposition

har föredragande departementschefen lämnat i sitt, i det föregående återgivna

anförande till statsrådsprotokollet.

Under åberopande av vad som anförts i nyssnämnda proposition nr 40

har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen för nästa budgetår äskat ett reservationsanslag

av 7 500 000 kronor till vägbyggnader å skogar i enskild

ägo, vilket anslag föreslås skola avräknas mot bilskattemedlen, samt därjämte

ett särskilt reservationsanslag av 20 000 kronor till flottledsbyggnader

likaledes å skogar i enskild ägo.

Utskottet vill för sin del, under erinran om sina. tidigare uttalanden beträffande

betydelsen av en utvidgning av skogsvägnätet, helt biträda Kungl.

Maj :ts förslag till en statlig insats för ytterligare intensifiering av utbyggnaden

av nämnda vägnät samt till en avsevärt ökad medelsanvisning härför.

Till vägbyggnader å skogar i enskild ägo bör därför, såsom Kungl.

Maj:t hemställt, för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag av

7 500 000 kronor. På de skäl, som härför anförts av skogsvårdsutredningen

och som biträtts av såväl remissinstanserna som departementschefen, för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1957 11

(T

ordar utskottet, att bilskattemedel skall anlitas för bestridande av sagda medelsanvisning.

Även Kungl. Maj:ts hemställan i frågan om anslag till flottledsbyggnader

tillstyrker utskottet.

Enär utskottet ej heller har något att erinra mot Kungl. Maj :ts förslag till

vissa kungörelseändringar eller mot Kungl. Maj :ts övriga uttalanden i propositionen

nr 40 hemställer utskottet,

att riksdagen må

A. godkänna de förslag angående skogsvägbyggnader

in. m. som framlagts i det föregående;

B. å riksstaten för budgetåret 1957/58 under nionde huvudtiteln

anvisa

1) till Skogsvård m. m.: Vägbyggnader å skogar i enskild

ägo ett reservationsanslag av 7 500 000 kronor, att avräknas

mot automobilskattemedlen,

2) till Skogsvård m. m.: Flottledsbyggnader m. m. å skogar

i enskild ägo ett reservationsanslag av 20 000 kronor.

Stockholm den 21 mars 1957

På jordbruksutskottets vägnar:

ANDERS PETTERSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Nord*, Jon Jonsson, Bertil Andersson,

Hjalmar Nilsson*, Eskilsson, Gunnar Berg, Kristiansson, Franzén, Uno

Olofsson och Theodor Johansson*;

från andra kammaren: herrar Pettersson i Dahl, Hseggblom, Jonsson i

Strömsund, Östlund, Netzén*, Rimås*, Jönsson i Gärds Köpinge, Johanson i

Västervik, Andersson i Långviksmon och fru Jäderberg*.

* Ej närvarande vid justeringen.

1-70543 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:172 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1957/58 till Bidrag till vägock flottledsbyggnader m. m. å skoga a1 i texten