Sök i Ratio Lex

Utlåtande över förslaget. Remissinstanserna anslöto sig i huvudsak till de sakkunnigas förslag. Även det genom propositionen framlagda lagförslaget ansluter sig i väsentliga delar

1957-02-14 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1957:1, Utlåtande över förslaget. Remissinstanserna anslöto sig i huvudsak till de sakkunnigas förslag. Även det genom propositionen framlagda lagförslaget ansluter sig i väsentliga delar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1957

1

Nr 1

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till kommunallag för Stockholm

ävensom i ämnet väckt motion.

Till konstitutionsutskottet ha båda kamrarna den 16 januari 1957 hänvisat

en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 16, vari

Kungl. Maj :t, under åberopande av ett propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 3 januari 1957, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till kommunallag för

Stockholm.

Beträffande motiveringen till förslaget får utskottet, i den mån redogörelse

därför icke lämnas i det följande, hänvisa till det vid propositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft den

inom andra kammaren i anledning av propositionen väckta, till konstitutionsutskottet

hänvisade motionen nr 296 av herr Carlsson i Stockholm.

Vad i motionen hemställts återgives i det följande i avsnittet under 2 B

rörande de kommunala nämndernas inre organisation och verksamhetsformer.

I fråga om de av motionären anförda skälen får utskottet, i den

mån redogörelse därför icke lämnas i nämnda avsnitt, hänvisa till motionen.

1. Inledning

Den år 1953 antagna kommunallagen (SFS 1953: 753), som trädde i

kraft den 1 januari 1955, avser icke Stockholm; för Stockholm gäller i

stället lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse i Stockholm. I samband

med att förslaget till ny kommunallag framlades, beslöts emellertid

att även kommunallagstiftningen för Stockholm skulle överses, och med

stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 april 1953 tillkallade chefen

för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, särskilda sakkunniga, vilka

skulle, i den utsträckning så befunnes lämpligt, söka åstadkomma överensstämmelse

mellan 1935 års lag om kommunalstyrelse i Stockholm och

den nya kommunallagen.

Sedan de sakkunniga slutfört sitt arbete, avlämnade de den 10 februari

1956 betänkande med bl. a. förslag till kommunallag för Stockholm, vilken

lag var avsedd att ersätta nu gällande bestämmelser om kommunalstyrelse

i Stockholm.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 5 sand. 2 avd. Nr 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1957

Förslaget innebar, att de kommunalrättsliga bestämmelserna för Stockholm

i väsentliga hänseenden anpassades till bestämmelserna i den allmänna

kommunallagen. De avvikelser som föreslogos, bl. a. i fråga om de

kommunala nämndernas organisation, betingades i huvudsak av de särskilda

förhållandena i Stockholm. De sakkunnigas förslag var i huvudsak

enhälligt. Reservationer avgåvos dock beträffande vissa särskilda frågor.

Vissa väsentliga kommunalrättsliga frågor rörande Stockholm, såsom

spörsmålen om bildande av en Stor-Stockholms-region och om ändring av

stadens administrativa konstitution, berördes icke av förslaget. De sakkunniga

anförde såsom motiv för att de icke framlade förslag i dessa

frågor, att de sannolikt icke kunde lösas förrän om relativt lång tid.

Över de sakkunnigas förslag avgåvos efter remiss yttranden av kammarkollegiet,

överståthållarämbetet och Svenska stadsförbundets styrelse. Överståthållarämbetet

fogade vid sitt yttrande ett av Stockholms stadsfullmäktige

avgivet utlåtande över förslaget. Remissinstanserna anslöto sig i huvudsak

till de sakkunnigas förslag.

Även det genom propositionen framlagda lagförslaget ansluter sig i

väsentliga delar därtill. Föredragande departementschefen, statsrådet Hedlund,

har vid anmälan av ärendet i statsrådet anfört, att han ansett påkallat

att framlägga förevarande förslag utan att avvakta förutsättningarna

för en lösning av frågan om bildande av en Stor-Stockholms-region och

därmed sammanhängande spörsmål, detta för att undvika, att i sak omotiverad

skiljaktighet mellan den allmänna kommunallagen och kommunallagen

för Stockholm skulle råda under någon längre tid. Departementschefen

har vidare uttalat, att han ansett angeläget, att kommunallagen

för Stockholm komme att i största möjliga utsträckning stämma överens

med den allmänna kommunallagen, samt att större principiella frågor,

som nyligen varit föremål för omprövning, främst vid utarbetandet av

sistnämnda lag, icke syntes utan mycket tungt vägande skäl böra erhålla

en annan lösning för Stockholms del än för riket i övrigt.

I det följande kommer först att redogöras för vissa allmänna och principiella

frågor, som uppmärksammats under förarbetena till lagförslaget.

Reträffande motiveringen till de särskilda bestämmelserna kommer att i

huvudsak hänvisas till det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet;

endast i vissa punkter kommer redogörelse härutinnan att

lämnas.

2. Vissa allmänna och principiella frågor

A. Ersättning åt fullmäktige

Jämlikt 28 § allmänna kommunallagen äga fullmäktige besluta, att till

fullmäktig må — enligt vissa närmare angivna grunder — utgå resekostnadsersättning

samt under vissa förhållanden ersättning för resdag. Andra

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1957

3

former av ersättning till fullmäktig finnas icke. Bestämmelserna om ersättning

åt fullmäktig innebära icke saklig ändring av vad som gällde

innan kommunallagen trädde i kraft. De förut gällande bestämmelserna

härom hade antagits år 1950. Till grund för dessa — vilka avsågo ersättning

åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag överhuvud — låg

ett år 1949 framlagt förslag av 1946 års kommunallagskommitté. I sin

motivering framhöll kommittén, på tal om möjligheten att tillerkänna vald

ledamot av kommunal styrelse och vissa kommunala förtroendemän i

övrigt dagtraktamente, att lagstiftaren närmast torde ha tänkt sig traktamentet

såsom en kompensation för mistad arbetsförtjänst och för direkta

utgifter i samband med sammanträde eller förrättning. Kommittén yttrade

vidare, att dagtraktamentet, åtminstone från viss synpunkt, framstode

även såsom ersättning för utfört arbete. Kommittén avvisade tanken, att

ledamöter i kommunernas beslutande organ skulle kunna erhålla dagtraktamente.

Därvid hänvisade kommittén till såväl fullmäktiguppdragets

särskilda karaktär som den i jämförelse med ledamotskap av styrelser

och nämnder mindre omfattning, vari uppdraget toge sin innehavares tid

i anspråk.

Statsmakterna ansågo i likhet med kommittén det icke böra ifrågakomma

att tillerkänna fullmäktige dagtraktamente.

Frågan om arvode åt fullmäktige berördes icke av kommittén. Icke

heller eljest under lagstiftningsärendets gång berördes denna fråga.

För Stockholms del gäller enligt 1935 års lag (28 §), att resekostnadsersättning

kan utgå. Däremot finns ej möjlighet att besluta om arvode

eller traktamente åt fullmäktig.

De sakkunniga föreslogo, att i Stockholm stadsfullmäktige skulle äga

besluta, att ledamot av fullmäktige skall åtnjuta arvode för med uppdraget

förenat arbete. Under hänvisning till att kommunreformen, den allmänna

tendensen till befolkningskoncentration till tätorterna och de kommunala

uppgifternas allt mer poängterade betydelse för samhällslivet underströke

vikten av att för det ansvarsfulla uppdraget alt vara ledamot av fullmäktige

kunna förvärva härför välkvalificerade personer framhöllo de sakkunniga,

att spörsmålet om ersättning åt fullmäktige vore av allmän betydelse

och att det funnes anledning förmoda, att utvecklingen komme

att leda till att den allmänna kommunallagens ståndpunkt i detta avseende

omprövades. Oberoende av en sådan omprövning förelåge emellertid enligt

de sakkunniga i fråga om Stockholm påtagliga skäl att införa rätt till

arvode åt fullmäktige. Härutinnan anförde de sakkunniga:

Med hänsyn till Stockholms storlek och karaktär samt arten och omfattningen

av de ärenden, som ankomma på stadsfullmäktige, framstår här

med särskild styrka vikten av att kunna för fullmäktiguppdraget förvärva

sådana medborgare, som besitta de kvalifikationer, som göra dem till in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1957

siktsfulla och ansvarsmedvetna förtroendemän för samhällsmedlemmarna.

Mångfalden av ärenden och omfattningen av de till ärendena tryckta handlingarna

gör det vidare uppenbart, att fullmäktiguppdraget här innebär en

så stor arbetsbörda, att det under alla förhållanden förutsätter en personlig

uppoffring av betydande mått och — om möjlighet till ekonomisk ersättning

ej föreligger — ofta en direkt ekonomisk förlust.

En reservant bland de sakkunniga förklarade sig icke kunna biträda

de sakkunnigas förslag i förevarande avseende.

Under remissbehandlingen tillstyrktes de sakkunnigas förslag endast av

Stockholms stadsfullmäktige.

Kammarkollegiet, öv er ståthållar ämbetet och Svenska stadsförbundets

styrelse anslöto sig icke till förslaget. Kammarkollegiet anförde, att det

för Stockholms del icke kunde anses föreligga sådana särskilda skäl, att

annan regel borde gälla för Stockholm än för riket i övrigt. Liknande synpunkter

anlades av överståthållarämbetet och styrelsen. Överståthållarämbetet

yttrade vidare, efter att ha uttalat, att vissa anförda omständigheter

närmast talade för att frågan om rätt att utgiva ersättning till fullmäktige

borde få anstå, till dess den kunde prövas i ett större sammanhang,

följande.

Om det likväl skulle anses lämpligt, att redan dessförinnan lösa frågan

för Stockholms del, synes rätten att utgiva ersättning böra begränsas till

gottgörelse i form av dagtraktamente. Det högsta medgivna beloppet av

ett sådant traktamente torde dock böra sättas förhållandevis högt, så att

det normalt täcker ett inkomstbortfall under sanmianträdesdagen jämte

de merutgifter som, förutom resekostnader, kunna föranledas av sammanträdet.

Blir detta fallet vinnes den fördelen, att ekonomiska skäl icke

komma att utgöra hinder för att börja stadsfullmäktiges sammanträden

tidigare på dagen än vad nu är fallet.

Departementschefen har erinrat om den behandling frågan om ersättning

åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag undergick i samband

med de år 1950 beslutade ändringarna ävensom om att de då antagna

bestämmelserna därefter i huvudsak oförändrade överfördes till den nya

allmänna kommunallagen. Efter att ha återgivit de av de sakkunniga anförda

skälen för att särskilda ersättningsbestämmelser nu skulle införas

för Stockholm har departementschefen yttrat följande.

Jag kan icke finna att dessa skäl är tillräckliga för att införa en annan

ordning i Stockholm än den som gäller för landet i övrigt. Förhållandena

i Stockholm skiljer sig icke så väsentligt från förhållandena i övriga större

städer i landet att det är motiverat att göra ett ur principiell synpunkt så

viktigt avsteg från vad som eljest gäller. Denna uppfattning kommer också

till uttrj''ck i remissyttrandena. Anses det att man redan bör frångå 1953

års ståndpunkt i denna fråga, bör spörsmålet behandlas i ett större sammanhang.

Jag kan sålunda icke för närvarande biträda de sakkunnigas

förslag i denna del.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1957

5

B. De kommunala nämndernas inre organisation och verksamhetsformer

Den allmänna kommunallagen skiljer mellan nämnder, vilkas förvaltning

reglerats i särskilda författningar (nämnder för reglerad förvaltning

eller reglerade nämnder), t. ex. hälsovårdsnämnd, samt nämnder, som

kommunerna tillsätta för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr

utan föranledande av bestämmelser i speciallagstiftning (nämnder för

oreglerad förvaltning eller oreglerade nämnder), exempelvis lönenämnd.

I den allmänna kommunallagen finnas icke några bestämmelser angående

de reglerade nämndernas organisation och verksamhetsformer, medan däremot

sådana bestämmelser givits i stor omfattning i fråga om de oreglerade

nämnderna (45 §). Bland dessa bestämmelser må framhållas ett

stadgande om delegation, innebärande i huvudsak att nämnd av sistbeiörda

slag må, om fullmäktige så besluta, uppdraga åt särskild inom nämnden

bildad avdelning eller åt ledamot av nämnden eller åt i kommunens tjänst

anställd befattningshavare att å nämndens vägnar fatta beslut i vissa

grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall i fullmäktiges beslut angivas,

dock att framställning eller yttrande till fullmäktige icke må beslutas

annorledes än av nämnden samfällt.

De allmänna bestämmelser om nämndernas organisation, som finnas i

1935 års lag om kommunalstyrelse i Stockholm, gälla alla stadens nämnder,

utom i de fall där annat är särskilt föreskrivet. Sålunda utses ordförande

i de allra flesta såväl reglerade som oreglerade nämnder av stadskollegiet;

andra ledamöter i nämnd ävensom suppleanter väljas i största

utsträckning av stadsfullmäktige. I avseende å valbarhet och obehörighet

samt rätt till avsägelse skall vad om stadsfullmäktige är stadgat äga motsvarande

tillämpning, allt såvitt icke för någon nämnd är annorlunda

föreskrivet (45 §). Ingen bestämmelse finnes om delegation av nämnds

beslutanderätt.

De sakkunniga föreslogo i fråga om nämndernas inre organisation och

arbetsformer vissa regler, vilka, i den mån annat ej föreskreves, skulle

gälla för samtliga nämnder. Dessa regler voro av i huvudsak samma innebörd

som de i allmänna kommunallagen meddelade bestämmelserna för

oreglerade nämnder; sålunda meddelades bl. a. ett stadgande om delegation

av nämnds beslutanderätt av samma innehåll som delegationsregeln

i kommunallagen.

De sakkunniga erinrade om alt 1946 års kommunallagskommitté under

förarbetena till den allmänna kommunallagen övervägt ett stadgande av

innebörd att de organisatoriska bestämmelserna för de oreglerade nämnderna

skulle tillämpas även på nämnderna för reglerad förvaltning, under

förutsättning alt de för dessa nämnder gällande särskilda författningarna

icke innehölle däremot stridande bestämmelser, men att kommittén av
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 är 1957

stått från att föreslå ett sådant stadgande på grund av att det ansåges

vara en olägenhet, att detalj bestämmelserna för ett visst kommunalt organ

vore att söka i två skilda författningar, specialförfattningen och kommunallagen;

dels vore det enligt kommittén rent tekniskt besvärligt att orientera

sig i en så uppbyggd författningskonstruktion, dels kunde verkliga tolkningssvårigheter

uppstå. Kommunallagskommittén hade därför i stället,

anförde de sakkunniga vidare, förordat, att man vid kommande revisioner

av specialförfattningarna sökte i görligaste mån tillämpa kommunallagens

regler om valbarhet, avsägelse, suppleanter o. s. v.

De sakkunniga uttalade i det följande, att, oberoende av möjligheterna

att på den av kommunallagskommittén förordade vägen uppnå enhetlighet,

särskilda skäl talade för att i kommunallagen för Stockholm infördes

bestämmelse av sådan innebörd som kommunallagskommittén enligt vad

ovan sagts avvisat i fråga om den allmänna kommunallagen. Härvid erinrade

de sakkunniga om de ovan berörda nu gällande reglerna om utseende

av ordförande och ledamöter i nämnder i Stockholm, gällande för

såväl nämnder för reglerad förvaltning som nämnder för oreglerad förvaltning.

Vidare framhöllo de sakkunniga, att åtskilliga specialförfattningar

innehölle bestämmelser av sådan art, att för Stockholm undantag

kunde göras från författningarnas bestämmelser om nämndernas organisation.

De sakkunniga anförde till motivering av sin ståndpunkt i förevarande

del slutligen följande.

Det kan således konstateras, att redan nu för Stockholm tillämpas ett

system som innebär, att detaljbestämmelserna för ett visst kommunalt

organ äro att söka dels i specialförfattningen, dels i kommunallagen. Även

om detta icke är någon god lösning, torde dock de av kommunallagskommittén

berörda olägenheterna därav icke vara så stora, att sakliga skäl

föreligga att övergiva denna ordning.

Under remissbehandlingen framfördes erinran mot de sakkunnigas förslag

i denna del endast av överståthållarämbetet. I fråga om stadgandet,

att föreskrifterna om nämnds organisation och verksamhetsformer i princip

skulle gälla samtliga nämnder, yttrade ämbetet, efter att ha redogjort

för bestämmelsen om delegation av nämnds beslutanderätt, följande.

I vilken utsträckning denna bestämmelse faktiskt skulle kunna tillämpas

jämväl i fråga om nämnder för reglerad förvaltning, har icke närmare

berörts av de sakkunniga. Enligt överståthållarämbetets mening torde de

skäl, som föranlett att den allmänna kommunallagens bestämmelser om

nämnderna begränsats till icke reglerade nämnder, vara tillämpliga även

för Stockholm. Detta synes särskilt gälla bestämmelsen om delegationsrätten,

eftersom betydande tolkningssvårigheter kunna uppstå, när det

gäller att avgöra, i vad mån de särskilda föreskrifterna beträffande de

reglerade nämnderna skola utgöra hinder för bestämmelsens tillämpning.

Överståthållarämbetet anser därför, att i varje fall denna bestämmelse iclrn

bör gälla de reglerade nämnderna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1957

7

Departementschefen har, i anslutning till vad överståthållarämbetet sålunda

anfört, framhållit, att i fråga om Stockholm liksom i fråga om övriga

kommuner betänkligheter kunde anföras mot att de allmänna bestämmelserna

om nämnds organisation och verksamhetsformer skulle tillämpas

även beträffande nämnder för reglerad förvaltning. Han har därefter fortsatt:
Såsom

de sakkunniga framhållit finnes emellertid redan i nu gällande

lag om kommunalstyrelse i Stockholm liknande bestämmelser, varför

systemet redan får anses vara antaget för Stockholms vidkommande. Jag

har därför ansett mig kunna godtaga de sakkunnigas förslag till för

nämnderna gemensamma bestämmelser, dock med undantag av den föreslagna

delegationsrätten i fråga om nämnder för reglerad förvaltning. Med

hänsyn till de även ur statlig synpunkt viktiga intressen, som är knutna

till dessa nämnders verksamhet, synes det mig principiellt icke vara invändningsfritt,

att stadsfullmäktige ensamma skall kunna besluta om

delegation och därigenom skapa andra beslutförhetsregler än som föreskrivits

i specialförfattningarna. Därest delegationsrätten anses böra ytterligare

utsträckas, bör det enligt min mening ske genom att vederbörande

specialförfattning ändras.

Motionären har hemställt, att riksdagen måtte i förevarande del bifalla

de sakkunnigas förslag utan ändring.1 Han har därvid framhållit, att detta

förslag, såvitt det innebar, att regeln om delegation av nämnds beslutanderätt,

om ej annat vore stadgat, skulle kunna tillämpas även beträffande

nämnder för reglerad förvaltning, låge i linje med strävandena att icke

onödigtvis begränsa den kommunala självbestämmanderätten. Vidare har

han påstått, att de av de sakkunniga föreslagna reglerna om delegationsrätt

icke kunde föranleda konflikter med några från statlig synpunkt

viktiga intressen.

C. Jäv att deltaga vid val av revisorer

Enligt 63 § andra stycket jämfört med 16 § allmänna kommunallagen

må den, vilken såsom ledamot eller suppleant i kommunens styrelse eller

eljest är redovisningsskyldig till kommunen, eller sådan den redovisningsskyldige

närstående, som sägs i 4 kap. 13 § 2. rättegångsbalken om jäv

emot domare, icke deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning

av förvaltning, som omfattas av redovisningsskyldigheten, eller i

beslut med anledning av granskningen.

Regeln i den allmänna kommunallagen om jäv vid val av revisorer och

revisorssuppleanter är, bortsett från att kretsen av de jäviga vidgats, av

i huvudsak samma innebörd som motsvarande regler i de äldre kommunallagarna

och i lagen om kommunalstyrelse i Stockholm. Under förarbetena

till den allmänna kommunallagen synes icke ha övervägts, att jäven vid

val av förevarande slag skulle bortfalla.

1 Beträdande den lagtekniska utformningen av motionärens förslag se bilaga till utlåtandet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1957

Revisorer väljas, jämlikt 63 § första stycket allmänna kommunallagen,

av fullmäktige. De kunna utses antingen för att granska kommunens

samfällda förvaltning eller för att granska särskilda områden av förvaltningen.

För Stockholm har revisionen hittills bedrivits särskilt för olika

förvaltningsgrenar. Antalet revisorer är för närvarande 53; för dessa utses

37 suppleanter. Revisorerna ha indelats i omkring femton grupper; åt

varje grupp har anförtrotts granskningen av en eller flera nämnders förvaltning.

Den 15 oktober 1953 beslöto emellertid stadsfullmäktige att antaga

ny revisionsstadga, innebärande, i huvudsak, att allenast tolv revisorer

— med lika många suppleanter •— skulle utses för granskningen av

stadens räkenskaper och förvaltning, med rätt för dem att mellan sig

fördela revisionsarbetet. Stadsfullmäktiges beslut överklagades hos överståthållarämbetet.

Ämbetet har infordrat yttrande över besvären från stadsfullmäktige.

Yttrande har ännu icke avgivits; ärendet lärer vila i avvaktan

på revisionen av kommunallagstiftningen för Stockholm.

De sakkunniga intogo i sitt förslag icke någon bestämmelse om jäv vid

val av revisorer och revisorssuppleanter. I detta sammanhang anförde de,

bl. a., att ledamöterna av stadsfullmäktige i Stockholm plägade väljas

jämväl till ledamöter av eller suppleanter i kommunens styrelse — stadskollegiet

-—- och övriga kommunala nämnder. Härav följde, fortsatte de

sakkunniga, att vid en strikt tillämpning av jävsregeln det alldeles övervägande

antalet av stadsfullmäktiges ledamöter bleve jäviga vid val av

revisorer och suppleanter för dem. I fortsättningen anförde de sakkunniga:

Det är en i och för sig riktig och naturlig uppfattning, som kommunallagskommittén

uppenbarligen ej funnit anledning att diskutera, att den

vars förvaltning skall granskas ej är med och utser den, som skall granska

förvaltningen. Det är å andra sidan ytterligt otillfredsställande redan att

valet av revisorer skall ske av ett ringa fåtal vid valet röstberättigade stadsfullmäktigledamöter.

Men särskilt olämplig ter sig denna situation mot

bakgrunden av att detta val regelmässigt skall ske proportionellt. Det proportionella

valförfarandet kan med ett strikt iakttagande av jävsreglerna

uppenbarligen leda till resultat rakt motsatta dem, som avses med proportionella

val.

Det torde förhålla sig så att det dilemma, som vållas av jävsregelns

konstruktion i förening med praxis att utse stadsfullmäktigledamöter till

ledamöter jämväl av nämnderna, i allmänhet löses genom ett mindre

strikt iakttagande av denna regel och genom att den tekniska möjligheten

till politiska manövrer icke utnyttjas. Valet av revisorer förberedes i

bruklig ordning inom de politiska partigrupperna efter den proportionella

metoden och bekräftas genom stadsfullmäktiges beslut, där jävet icke

tager sig formella uttryck.

Det får ändock anses mindre tillfredsställande att vid ett lagstiftningsarbete

förutsätta en sådan ordning för lagreglernas tillämpning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1957

9

Tre reservanter bland de sakkunniga yrkade, att bestämmelserna i den

allmänna kommunallagen om jäv vid val av revisorer oförändrade skulle

överföras till kommunallagen för Stockholm. Härutinnan yttrade de:

Uppfattningen att den som bär ansvaret för en verksamhet icke skall få

deltaga i valet av granskningsmän för hans verksamhet är starkt förankrad

såväl inom kommunalrätten som inom samhällslivet i övrigt. Ett avsteg

från denna princip finna vi synnerligen otillfredsställande. Stockholm

skulle för övrigt på denna punkt komma att intaga en särställning i förhållande

till andra kommuner. Några godtagbara skäl kunna icke förebringas,

varför man för Stockholms del nu skulle slopa en sedan länge

gällande jävsbestämmelse, som man år 1953 på principiella grunder ansett

böra bibehållas för landets samtliga övriga kommuner.

När de sakkunniga förordat slopande av ifrågavarande jävsbestämmelse,

syntes, anförde reservanterna, ett motiv ha varit att anpassa lagreglerna

så att de möjliggjorde genomförande av stadsfullmäktiges beslut om ny

revisionsstadga. Enligt reservanternas mening vore emellertid för en så

stor stad som Stockholm det nuvarande systemet med ett mindre antal

revisorer för varje särskild nämnd eller för grupper av nämnder att föredraga.

Under alla omständigheter måste det, anförde reservanterna, vara

oriktigt, att grundläggande kommunalrättsliga principer skulle avskaffas

eller jämkas för att möjliggöra den ena eller andra lösningen av praktiska

administrativa problem.

Samtliga remissinstanser med undantag av Stockholms stadsfullmäktige

anslöto sig i förevarande del väsentligen till de av reservanterna anförda

skälen och avstyrkte de sakkunnigas förslag. Stadsfullmäktige tillstyrkte

förslaget med 47 röster mot 43. Kammarkollegiet erinrade om att motsvarande

svårigheter med jäv för flertalet fullmäktigledamöter, som de

sakkunniga velat undvika genom att utesluta regeln om jäv vid revisorsval,

ändock kunde uppstå vid beviljandet av ansvarsfrihet för förvaltningen.

Departementschefen har till stöd för det i propositionen upptagna förslaget,

som innebär att bestämmelserna om jäv vid här ifrågavarande val

skola erhålla samma utformning som i den allmänna kommunallagen,

anfört följande.

För egen del kan jag icke finna att de sakkunnigas majoritet anfört

tillräckliga skäl för att i kommunallagstiftningen för Stockholm göra avvikelse

från den icke blott inom kommunalrätten utan även i övrigt allmänt

accepterade principen att den, vars förvaltning skall granskas av

revisorer, icke äger att deltaga i valet av dessa revisorer. Det torde höra

till undantagsfallen att denna jävsbestämmelse i praktiken medför några

svårigheter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1957

D. Statsuppsikten genom överståthållarämbetet

Enligt lagen om kommunalstyrelse i Stockholm utövar överståthållarämbetet

viss uppsikt över Stockholms kommunala förvaltning. Denna överståthållarämbetets

tillsyn tager sig i nu gällande lag följande uttryck:

Ämbetet

utövar överinseende över förvaltning och verkställighet (7 §);

skall under vissa förutsättningar förbjuda verkställighet av stadsfullmäktigbeslut

(65 §);

äger förordna om stadsfullmäktigsammanträde (17 §);

äger framställa förslag till stadsfullmäktige (23 §);

skall avgiva utlåtande över stadsfullmäktiges framställningar till

Konungen (29 §);''

skall behandla begäran från stadsfullmäktige eller stadskollegiet om

upplysningar från andra myndigheter (30 §, 36 § 2 mom.);

skall få del av stadsfullmäktiges beslut (34 §);

skall i regel fastställa instruktion för kommunal nämnd (44 §);

skall enligt 64 § för stadfästelse pröva beslut, vilka avse

pension enligt 28 § 4 inom.;

utgifter som erfordra utdebitering under längre tid än fem år;

åläggande enligt 55 § 2 mom. av ny kommunalskatt att utgå efter

annan än i 54 § bestämd allmän grund,

överståthållarämbetet är besvärsinstans enligt 66 och 68 §§.

Vidare äger överståthållarämbetet enligt den av Kungl. Maj:t fastställda

instruktionen för stadskollegiet i Stockholm påkalla sammanträde med

stadskollegiet för behandling av uppgivet ärende.

Slutligen äger överståthållaren eller, vid hinder för honom, underståthållaren

att vara tillstädes vid sammanträde med stadsfullmäktige och stadskollegiet

och deltaga i överläggningarna men ej i besluten (20 § och 40 §).

Denna överståthållarämbetets uppsikt motsvarar i huvudsak den, som

enligt lagen om kommunalstyrelse i stad tillkom magistrat och länsstyrelse.

Om man undantager att länsstyrelse fortfarande är underställnings- och

besvärsinstans, är i den allmänna kommunallagen motsvarande statsuppsikt

i allt väsentligt borttagen. Sålunda är magistratens legalitetskontroll — i

Stockholm tillkommande överståthållarämbetet — borttagen liksom överinseendet

över förvaltningen och den allmänna initiativrätten. Den tidigare

gällande bestämmelsen i lagen om kommunalstyrelse i stad om rätt för borgmästare

eller annan utsedd magistratsledamot att övervara stadsfullmäktigsammanträde

har ej heller motsvarighet i den allmänna kommunallagen.

De sakkunniga föreslogo att nu gällande statsuppsikt bringades att upphöra

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som skett genom den allmänna

kommunallagen. I fråga om överståthållarens (eller underståthållarens)

närvaro vid sammanträden med stadsfullmäktige och stadskolle
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år i957

11

giet yttrade de sakkunniga, att denna närvaro i särskilda fall kunde vara

av betydelse för staden. I fortsättningen anförde de följande.

I fråga om stadsfullmäktigsammanträde synes nuvarande närvarorätt

lämpligen böra inskrivas i lagen, varvid viss hänsyn tages till det förhållandet,

att Stockholms stad i huvudsak tillika har landstings uppgifter och att

landshövding äger övervara landstingsmöte. Visserligen gäller icke enligt

kommunallagen en sådan rätt för landshövding i fråga om övriga städer

utanför landsting, men just Stockholms egenskap av huvudstad torde försvara

denna avvikelse från kommunallagen.

i ■'' IJB

Däremot upptogo de sakkunniga i sitt lagförslag ej motsvarighet till den

nuvarande bestämmelsen om rätt att övervara stadskollegiets sammanträden.

Av remissinstanserna gjorde endast överståthållaråmbetet erinran mot

de sakkunnigas förslag i förevarande del. Ämbetet ifrågasatte lämpligheten

av att den nuvarande rätten att övervara stadskollegiets sammanträden borttoges.

Härvid åberopade ämbetet bl. a. tidigare uttalande av stadskollegiet,

enligt vilket överståthållarens befogenhet att närvara vid kollegiets sammanträden

vore ägnad att främja samarbetet mellan statsförvaltningen och

kommunalstyrelsen. Ämbetet yttrade vidare i denna fråga, att det vore att

beklaga, om en eventuell uppfattning, att överståthållarens närvaro vid kollegiets

sammanträden innefattade något utövande av en statsuppsikt, skulle

utgöra hinder för närvarorättens bibehållande.

Departementschefen har framhållit, att de föreslagna reglerna i förevarande

avseende i allt väsentligt stämde överens med motsvarande regler i

den allmänna kommunallagen. En skillnad vore dock, bär departementschefen

uttalat, att överståthållaren bibehölles vid sin rätt att närvara och

yttra sig vid sammanträden med stadsfullmäktige. Härom har han anfört

följande.

Denna rätt, vilken är en motsvarighet till den rätt att övervara landstings

sammanträden som tillkommer landshövding, är i viss mån motiverad

av att Stockholms stad i huvudsak även har landstings uppgifter. Även i

övrigt torde de speciella förhållandena i Stockholm tala för den föreslagna

ordningen.

Rörande rätten att övervara stadskollegiets sammanträden har departementschefen,

i anslutning till överståthållarens uttalande om att närvarorätten

vore av värde för samarbetet mellan ämbetet och staden, yttrat

följande.

Ehuru närvarorätten kan vara av viss betydelse för detta samarbete, anser

jag likväl att densamma icke bör bibehållas, då överståthållarämbetet

enligt förslaget icke längre skall ha något överinseende eller utöva någon

legalitetskontroll över den kommunala förvaltningen. Någon motsvarighet

till denna närvarorätt finnes ej heller för landshövding.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1957

3. Övriga frågor

I fråga om motiveringen till de särskilda stadgandena må hänvisas till det

vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet. Här beröras endast

vissa frågor av mera allmänt intresse.

14 §.

Den i den allmänna kommunallagen (KL) och lagen om kommunalstyrelse

i Stockholm (LKSthlm) angivna förutsättningen för fullmäktigsammanträde

på begäran av ledamöter är, att de flesta av fullmäktige begära,

att sammanträde skall hållas. De sakkunniga föreslogo, att för Stockholm

skulle gälla, att sammanträde skulle hållas, när minst en tredjedel av fullmäktige

begärde det. De speciella förhållandena i Stockholm ansågos av

de sakkunniga väl motivera denna avvikelse från KL, då ju, anförde de, redan

en tredjedel där numerärt representerade en betydande opinion.

Kammarkollegiet avstyrkte den av de sakkunniga sålunda förordade ändringen

under anförande, bl. a., att styrkan av en opinionsyttring från ledamöter

i fullmäktigförsamling icke borde bedömas efter det absoluta antal

ledamöter, som stode bakom densamma, utan i stället borde ses mot bakgrunden

av den proportion, i vilken detta antal stode till hela antalet ledamöter

i församlingen. Skulle de sakkunnigas förslag genomföras, syntes

enligt kollegiet viss risk föreligga, att bestämmelsen skulle kunna medföra

missbruk.

Departementschefen har förordat de sakkunnigas förslag. Därvid har

han anfört, att, om än skälen för att här göra avvikelse från KL:s bestämmelser

icke framstode med samma styrka som i övriga fall, då avvikelser

föreslagits, olägenhet av den föreslagna bestämmelsen knappast torde vara

att befara.

23 §.

I tredje stycket av denna § stadgas med avseende på stadsfullmäktige i

enlighet med vad nu gäller jämlikt LKSthlm, att vid lika röstetal i andra

omröstningar än val ny omröstning skall företagas med slutna sedlar,

varvid före dessas öppnande en sedel avlägges för att, om rösterna även då

bli lika, bestämma beslutet. Enligt KL har i motsvarande lägen ordföranden

utslagsröst. Den för Stockholm gällande metoden lärer härleda sig från den

tid, då överståthållaren var ordförande i fullmäktige. De sakkunniga hänvisade

till att metoden finge anses vara hävdvunnen i Stockholm och anförde,

att den fungerat väl. De behöllo därför metoden i sitt förslag.

På grund av föreskrifter i LKSthlm skall val av stadskollegium, drätselnämnd,

annan stadens nämnd, för vilken sådant är särskilt föreskrivet, revisorer

samt särskild beredning vara proportionellt, om så begäres av ett i

lagen på visst sätt bestämt antal ledamöter. Vad beträffar andra stadens

nämnder än stadskollegiet och drätselnämnden finnes för närvarande icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1957

13

föreskrivet, att val skall vara proportionellt. Regeln i KL om proportionellt

val gäller, utom de organ, som svara mot de nyss berörda, även samtliga

nämnder för oreglerad förvaltning.

De sakkunniga avstodo från att föreslå utvidgning av ordningen med proportionella

val för Stockholms vidkommande. De anförde därvid, bl. a., att

speciella valbarhetsvillkor — som i Stockholm funnes icke blott beträffande

nämnder för reglerad förvaltning utan också beträffande andra nämnder —

utgjorde ett tekniskt hinder för den proportionella valmetoden samt att den

bundenhet, som skulle följa av att i viss omfattning vidga den obligatoriskt

föreskrivna proportionella valmetoden, icke skulle innebära någon allmängiltig

garanti för proportionalitetens tillämpning i den samlade kommunalförvaltningen

men kunna medföra vissa olägenheter.

Vad de sakkunniga föreslagit i nu berörda avseenden har icke mött erinran

under lagförslagets senare behandling.

33 §.

Enligt gällande bestämmelser väljas ledamöter och suppleanter i stadskollegiet

för ett år i sänder. Enligt KL är mandatperioden för kommunens

styrelse emellertid fyra år. De sakkunniga föreslogo, att mandattiden för

stadskollegiet skulle vara oförändrad; härvid anförde de:

För Stockholms del har det årliga valet ansetts vara lämpligt och fördelaktigt

bl. a. med hänsyn till stadskollegiets betydelsefulla funktioner. Det

årliga valet utgör härvid en bättre garanti för att kollegiet alltid kan vara

sammansatt av de främsta företrädarna för de politiska partierna. Kommunallagskommittén

har som motiv för KL:s regel härutinnan framhållit

vikten av att kommunens styrelse får utöva sin verksamhet under en längre

tidsperiod. Erfarenheten får emellertid för Stockholms del anses ha utvisat,

att även med den där gällande ordningen denna synpunkt väl kunnat praktiskt

tillgodoses.

Stadskollegiet väljes enligt nu gällande stadganden å stadsfullmäktiges

första sammanträde under arbetsåret. Detta innebär bl. a., att, i olikhet med

vad som gäller enligt KL, en ny sammansättning av stadsfullmäktige efter

allmänna kommunalval omedelbart återverkar på sammansättningen av

kommunens styrelse. De sakkunniga föreslogo, att den för Stockholms del

sålunda gällande ordningen skulle bestå.

De sakkunnigas ståndpunkt i nu berörda avseenden har icke mött gensaga

under lagförslagets senare behandling.

34 §.

Till skillnad från vad som gäller enligt KL må i Stockholm enligt nu

gällande bestämmelser till ordförande eller vice ordförande i kommunens

styrelse icke utses ordföranden eller vice ordförande i stadsfullmäktige.

De sakkunnigas förslag i förevarande avseende innebär, att den nuvarande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1957

ordningen bibehålies. Häremot har icke riktats gensaga under lagförslagets

senare behandling.

38 §.

Enligt KL må suppleant i kommunens styrelse närvara vid styrelsens sammanträden,

även då han icke kallats att tjänstgöra i ledamots ställe. Vidare

gäller, att suppleant alltid skall underrättas om tid för sammanträde. Motsvarighet

till vad sålunda föreskrivits finns icke i LKSthlm.

De sakkunniga medtogo i sitt förslag icke någon bestämmelse motsvarande

den i KL intagna. De hänvisade därvid dels till att, enär stadskollegiets

sammanträden obligatoriskt övervaras av — jämte de tolv ledamöterna

— de nio borgarråden, en mera regelmässig närvaro jämväl av suppleanterna

skulle innebära en utökning av de i sammanträdena deltagande, som

tedde sig främmande och i någon mån oläglig, dels till att, enär suppleanterna

skola väljas bland stadsfullmäktige och därtill regelmässigt utsåges

bland de i kommunala värv mera erfarna av fullmäktige, icke heller förelåge

något mera påtagligt behov av att suppleanterna finge bevista sammanträdena

för att få förtrogenhet med det kommunala arbetet.

Tre reservanter bland de sakkunniga anförde, att de icke funnit tillräckliga

skäl föreligga för en avvikelse från KL i förevarande avseende.

Under remissbehandlingen framhöll kammarkollegiet, att enligt KL suppleant,

som närvore vid sammanträde utan att tjänstgöra för ledamot, icke

ägde rätt att yttra sig, varför det sakligt sett vore betydelselöst, om KL i

detta hänseende följdes för Stockholms del eller icke. Kammarkollegiet

fortsatte emellertid, att, med hänsyn till det förhållandevis stora antal personer,

som skola närvara vid sammanträde med stadskollegiet, det skulle

bli tyngande, om även suppleanterna regelmässigt vore tillstädes. Under

åberopande härav sade sig kammarkollegiet icke ha något att erinra mot de

sakkunnigas förslag.

Departementschefen har, på de av kammarkollegiet åberopade skälen, biträtt

den mening de sakkunniga uttalat.

'' 45 §.

Enligt 42 § LKSthlm skall antalet borgarråd vara minst fyra och högst

nio. Denna bestämmelse medtogs ej i de sakkunnigas förslag. Skälet härtill

var enligt de sakkunniga främst, att antalet borgarråd icke kunde anses vara

av sådan betydelse ur kommunalrättslig synpunkt att föreskrifter därom

behövde givas i lagform. Staden syntes, hävdade de sakkunniga, böra få

frihet att själv bestämma detta antal i direkt anslutning till utvecklingen

av de förhållanden, som kunde påkalla ändringar av den centrala administrationen.

Av remissinstanserna var endast kammarkollegiet av motsatt uppfattning.

Kollegiet ansåg det vara naturligt att ramen för antalet angåves beträffande

så betydelsefulla och högt avlönade tjänster som borgarrådsbefattningarna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1957

15

Departementschefen har i förevarande del anfört:

I likhet med de sakkunniga anser jag att ramen för antalet borgarråd icke

bör angivas i lagen. Staden bör ha frihet att ordna sin förvaltning och sina

verksamhetsformer efter aktuella behov och några särskilda skäl för att i

fråga om antalet borgarråd bibehålla en statlig kontroll föreligger enligt

min mening icke. Jag vill erinra om att jag i propositionen med förslag

till allmän kommunallag anslöt mig till den uppfattningen i fråga om övriga

städers möjligheter att inrätta borgarrådsbefattningar, att det bör tillkomma

städerna att i detta avseende välja den organisation, de finner

lämplig.

50 §.

För närvarande gäller enligt LKSthlm, att borgarråd äro ordförande i

samtliga kommunala nämnder utom stadskollegiet, där ej annat är föreskrivet.

De sakkunniga föreslogo härutinnan en ändring av innebörd, att stadsfullmäktige

skulle äga utse annan än borgarråd till ordförande i nämnd

eller överlämna åt nämnden att själv utse sin ordförande. De anförde härvid,

bl. a., att borgarrådens arbetsbörda med stadens tillväxt blivit alltmer

betungande, att ansvaret för ledningen av administrationen inom roteln —

stabsarbetet — torde få anses utgöra borgarråds mest betydelsefulla uppgift,

att utövandet av funktionerna såsom nämndordförande otvivelaktigt

utgjorde en viktig förutsättning härför men att det innebure också, att tid

och arbete toges i anspråk för vissa mindre viktiga frågor. Det syntes därför

de sakkunniga motiverat att, för att skapa möjlighet för borgarråd att

i första hand ägna sig åt de mera betydelsefulla förvaltningsuppgifterna,

införa möjlighet till undantag från huvudregeln om att borgarråd skola vara

ordförande i nämnder.

Mot de sakkunnigas förslag i denna del har icke riktats invändning under

lagförslagets senare behandling.

80 §.

I 3 mom. har införts föreskrift om besvärsnämnd, som i sak stämmer

överens med 76 § 3 mom. KL. Då stadgandet om besvärsnämnd infördes i

KL, skedde detta i sin tur väsentligen efter förebild från Stockholm. Besvärsnämnden

skall enligt förslaget pröva besvär i tjänstetillsättningsärenden

och vissa andra ärenden rörande kommunaltjänstemän i fall, då klagan

eljest skolat föras såsom kommunalbesvär, d. v. s. då icke särskild författning

innehåller bestämmelser om överklagande av kommunal nämnds

beslut hos statlig myndighet. Rätten att anföra besvär hos besvärsnämnden

är icke bunden till medlemskap i kommunen. I fråga om klagan över besvärsnämndens

beslut gälla emellertid enligt förslaget på grund av hänvisning

i sista stycket reglerna i 1 mom. om kommunalbesvär, vilka regler giva

besvärsrätt endast åt kommunmedlemmar.

De sakkunniga uttalade, i anslutning till vissa yttranden under förarbetena

till KL, den uppfattningen, att enhetliga regler borde gälla i fråga om

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1957

besvär över kommunal nämnds beslut om tjänstetillsättningar, oavsett om

beslutet fattats av sådan nämnd för reglerad förvaltning, för vilken i fråga

om besvärsförfarandet gälla bestämmelser i särskild författning, eller av

nämnd av annat slag. Besvärsrätten för kommunaltjänstemän borde enligt

de sakkunniga i princip regleras i kommunallag. De sakkunniga anförde, att

skäl emellertid kunde föreligga för vissa undantag, att för ett konkret förslag

i den berörda frågan skulle erfordras såväl ingående undersökning av

vilka kommunala tjänstetillsättningar som borde undantagas från huvudregeln

som ock närmare studium av mest lämpliga lagkonstruktion samt att

en sådan konstruktion av besvärsinstitutet, som de sakkunniga avsett, finge

anses i lika mån beröra rikslagstiftningen som lagstiftningen för Stockholm.

Under åberopande härav uttalade de sakkunniga, att de ansett sig böra avstå

från att framföra ett direkt förslag i det av dem omfattade syftet.

Under remissbehandlingen uttalade överståthållarämbetet sitt instämmande

i de sakkunnigas kritik av den skilda besvärsrätten vid tillsättning

av olika slag av kommunala tjänster. Men även i andra avseenden kunde,

anförde ämbetet, ifrågasättas, om det kommunala besvärsinstitutet vore utformat

på ett fullt tillfredsställande sätt; ämbetet syftade härvid närmast

på begränsningen av besvärsrätten till medlemmar av kommunen, en begränsning

som innebure, att kommunalbesvär i regel icke kunde anföras

av en person, som icke vore kommunmedlem, ens i det fall, att beslutet anginge

hans enskilda rätt.

Departementschefen har i förevarande proposition icke gjort något uttalande

i anledning av vad de sakkunniga och överståthållarämbetet sålunda

anfört.

Utskottet

Vid tillkomsten av 1953 års allmänna kommunallag förutsattes, att övriga

kommunallagar skulle omarbetas till huvudsaklig överensstämmelse med

denna. Redan år 1954 antogs den nya landstingslagen, som uppbyggts enligt

till stor del samma grunder som den allmänna kommunallagen. Genom

förevarande proposition föreslås en på motsvarande sätt reformerad kommunallagstiftning

för Stockholm. De föreslagna ändringarna kunna icke

sägas vara av genomgripande natur. Detta förklaras delvis av att vissa av de

nya föreskrifterna i den allmänna kommunallagen utformats efter förebilder

från Stockholms kommunalförfattning, delvis av att vissa bestämmelser

i sagda lag genom särskild lag provisoriskt gjorts tillämpliga på Stockholm,

delvis också av att vissa för Stockholm speciella kommunalrättsliga

frågor av vikt — främst frågan om bildande av en Stor-Stockholms-region

och vad därmed äger samband — icke ansetts böra upptagas till behandling

i förevarande sammanhang. Utskottet anser sig böra tillstyrka det föreva
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 ar 1957

17

rande lagförslagets allmänna uppläggning med syfte att uppnå största möjliga

överensstämmelse mellan konnnunallagstiftningen för Stockholm och

den allmänna kommunallagen. Utskottet delar den uppfattning, som kommit

till uttryck i propositionen, att större principiella frågor icke utan tungt

vägande skäl böra erhålla annan lösning för Stockholm än för riket i övrigt.

Eu avvikelse från den allmänna kommunallagen föreslås genom propositionen

beträffande de kommunala nämndernas inre organisation och verksamhetsformer.

Medan den allmänna kommunallagens stadganden härom

ha avseende allenast på nämnder för oreglerad förvaltning, skola motsvarande

föreskrifter i förslaget — med undantag för regeln om delegationsrätt,

som skall beröras i det följande — tillämpas även beträffande nämnder

för reglerad förvaltning i den mån annat ej är särskilt föreskrivet. Ett väsentligt

motiv för avvikelsen är att en i viss mån likartad ordning redan nu

gäller för Stockholm. Med hänsyn härtill anser utskottet, i trots av vissa

betänkligheter, förslaget kunna godtagas härvidlag.

De sakkunnigas förslag innebar beträffande nämndernas verksamhetsformer

större avvikelse från den allmänna kommunallagen än propositionens

förslag, nämligen på det sättet, att regeln om delegation av nämnds beslutanderätt

skulle gälla icke endast — såsom enligt den allmänna kommunallagen

— nämnder för oreglerad förvaltning utan också, i den mån ej annat

vore föreskrivet, nämnder för reglerad förvaltning. I motionen nr II: 296 har

yrkats, att delegationsregeln skulle utformas i enlighet med de sakkunnigas

förslag. Med anledning härav vill utskottet erinra om att vissa under senare

tid antagna lagar (såsom lagen om socialhjälp och skolstyrelselagen) samt

offentliggjorda kommittéförslag (såsom förslagen till sjukhuslag och barnavårdslag)

innehålla delegationsstadganden till sin innebörd likartade med

motsvarande stadganden i den allmänna kommunallagen och i förevarande

förslag eller innefattande hänvisning till dessa. Regleringen av delegationsrätten

i äldre författningar är däremot ofta ofullständig; i vissa saknas helt

sådan reglering. Inom de förvaltningsområden, där frågan om delegationsrätt

blivit löst genom särskilda uttömmande bestämmelser, skulle, om motionärens

förslag vunne bifall, delegationsregeln i kommunallagen för Stockholm

icke vinna tillämpning. Beträffande åter förvaltningsområden, där delegationsrätten

är ofullständigt reglerad, skulle stundom tolkningssvårigheter

kunna uppkomma. För sådana fall — och dessutom för fall, där delegationsregler

saknas — måste vidare beaktas, att, såsom departementschefen

anfört, det icke synes invändningsfritt, att stadsfullmäktige i Stockholm

ensamma skulle kunna skapa andra beslutförhetsregler än dem som föreskrivits

i specialförfattningarna. Vad nu anförts rörande befogenheten för

nämnd all delegera sin beslutanderätt föranleder utskottet all nu avstyrka

eu sådan lösning, som föreslagits i motionen, och att i stället tillstyrka del

genom propositionen framlagda förslaget i denna del.

2 — Bihan g till riksdagens protokoll 1957. 5 sand. 2 avd. Nr I

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande liv 1 av 1U57

Även beträffande statsuppsikten över förvaltningen innefattar förslaget

en viss avvikelse från den allmänna kommunallagen. Denna lag innebär, i

jämförelse med vad som gällde tidigare, betydande inskränkningar häri; i

huvudsak motsvarande inskränkningar för Stockholms del ha föreslagits

genom propositionen. Det undantag, som härvid gjorts — att överståthållarens

rätt alt närvara och yttra sig vid stadsfullmäktiges sammanträden bibehållits

— har motiverats bl. a. med att stadsfullmäktige i Stockholm motsvara

även landsting och att, liksom landshövding äger övervara landstings

förhandlingar, överståthållaren bör få närvara vid stadsfullmäktiges sammanträden.

Utskottet finner den föreslagna avvikelsen beträffande huvudstadens

kommunalförvaltning motiverad. Utskottet ansluter sig till förslaget

även såvitt detta innebär, att överståthållarens rätt att närvara vid stadskollegiets

sammanträden upphör.

Övriga i den här ovan lämnade redogörelsen berörda skillnader mellan

förslaget och den allmänna kommunallagen bero med få undantag på att

särskilda för Stockholm redan nu gällande föreskrifter, som där vunnit

hävd, bibehållits. Rörande dessa skillnader — av vilka de viktigaste sammanhänga

med borgarrådsinstitutionen — har utskottet ej funnit skäl till

erinran mot det genom propositionen framlagda förslaget.

1 ytterligare några avseenden ha under förarbetena ifrågasatts avvikelser

från den allmänna kommunallagen. Sålunda föreslogo de sakkunniga för

Stockholms vidkommande sådan ändring av reglerna om ersättning åt fullmäktige,

att arvode för fullmäktiguppdraget skulle kunna utgivas. De

uttalade härvid en förmodan, att utvecklingen komine att leda till en omprövning

av den allmänna kommunallagens ståndpunkt i förevarande avseende;

bl. a. hänvisade de till att kommunreformen, den allmänna tendensen

till befolkningskoncentration till tätorterna och de kommunala uppgifternas

allt mer poängterade betydelse för samhällslivet underströke vikten

av att för det ansvarsfulla uppdraget att vara fullmäktig kunna förvärva

härför välkvalificerade personer. Uppdraget att vara fullmäktig innebure

i många fall en direkt ekonomisk uppoffring. Oberoende av en allmän

omprövning av frågan borde enligt de sakkunniga för fullmäktige i Stockholm

kunna införas rätt till arvode; härvid hänvisade de sakkunniga, på sätt

framgår av den ovan lämnade redogörelsen, till vissa förhållanden, som

ansågos utgöra skäl härför. Departementschefen har emellertid icke ansett

de av de sakkunniga åberopade skälen tillräckliga för införande av en annan

ordning i Stockholm än den som gäller för landet i övrigt. I anslutning härtill

vid utskottet framhålla, att frågan om ersättning åt fullmäktige, såsom

de sakkunniga själva anfört, också har en allmännare räckvidd än enbart

lör Stockholm. Utskottet anser därför, att spörsmålet bör tagas under omprövning

i ett större sammanhang än det förevarande. Något yrkande om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1957

1!)

ändring av de i nu gällande kommunallag för Stockholm upptagna reglerna

om ersättning åt fullmäktige, vilka regler utan ändring i sak överförts till

propositionens förslag, har icke heller väckts inom riksdagen. Utskottet tillstyrker

därför i denna del det genom propositionen framlagda förslaget.

Beträffande jäv vid val av revisorer föreslogo de sakkunniga — under hänvisning

främst till att med rådande praxis de allra flesta stadsfullmäktige

i Stockholm såsom ledamöter av eller suppleanter i stadens verkställande

organ vore ansvariga inför fullmäktige och därför skulle vara jäviga vid val

av revisorer för samfälld revision av kommunalförvaltningen — att jäven

skulle slopas. Det genom propositionen framlagda förslaget innebär i denna

del, i likhet med den allmänna kommunallagen, att den som är redovisningsskyldig

till staden — och vissa den redovisningsskyldige närstående

■— icke må deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskningav

förvaltning, som omfattas av redovisningsskyldigheten.

Förevarande fråga behandlades i anledning av motion av 1943 års riksdag.

Konstitutionsutskottet framhöll i sitt avstyrkande utlåtande i ärendet

(nr 2), bl. a., att kommunallagarna icke lade hinder i vägen för kommunens

beslutande organ att genom särskilt val utse revisorer för granskning

av varje kommunal nämnds eller styrelses förvaltning samt att genom ett

sådant tillvägagångssätt de av motionärerna påtalade olägenheterna — i

huvudsak desamma som de av de sakkunniga berörda — kunde undvikas

utan att därför tanken på gemensamma revisorer för hela den kommunala

medelsförvaltningen behövde uppgivas. Motionen avslogs av riksdagen. Vad

konstitutionsutskottet sålunda anförde år 1943 äger fortfarande giltighet.

Då alltså de genom propositionen föreslagna jävsbestämmelserna — vilkas

ändamål är att bereda garantier för saklighet och opartiskhet vid den kommunala

revisionen — icke synas hindra, att revisionen för Stockholms del

bedrives i huvudsaklig överensstämmelse med den år 1953 beslutade ordningen,

saknas enligt utskottets mening anledning att i förevarande del

ifrågasätta annan ordning än den genom propositionen föreslagna.

I spörsmålet om besvär över tjänstetillsättningar in. in. riktade de sakkunniga

— utan att föreslå att i förevarande sammanhang gjordes avvikelse

från den allmänna kommunallagens regler — anmärkningar mot

dessa regler, såvitt de medföra olika ordning för anförande av besvär allteftersom

tillsättningarna beslutats av sådan nämnd för reglerad förvaltning,

för vilken särskilda besvärsregler gälla, eller av nämnd av annat slag.

I kritiken instämde överståthållarämbetet. I anledning härav vill utskottet

framhålla, att anmärkningarna mot förevarande stadganden, liksom de

erinringar, som överståthållarämbetet i övrigt gjort rörande det kommunala

besvärsinstitutet, ha avseende icke endast å lagstflningen för Stockholm.

Enligt utskottets mening böra fördenskull hithörande föreskrifter — även

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1957

oavsett att annat förslag än propositionens ej föreligger — icke upptagas

till övervägande nu.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å motionen II: 296, antaga

det i förevarande proposition nr 16 framlagda förslaget

till kommunallag för Stockholm.

Stockholm den 14 februari 1957.

HARALD HALLÉN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Damström, Englund*, Georg Pettersson,

Weiland, Erik Olsson, Fritiof Karlsson, Carl Albert Anderson, Torsten Andersson,

Gunnar Andersson och Sveningsson; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, Norén,

Spångberg, Swedberg, Jonsson i Haverö, Sehlstedt*, Hammar, Dahlén* och

Svenungsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

-M°!''

'' Särskilt yttrande

i frågan om ersättning åt fullmäktige av herrar Hallén, Norén och Carl

Albert Anderson, vilka anfört:

Förhandenvarande skäl synas oss tala för en förutsättningslös utredning

angående nuvarande normer för ersättning vid kommunala förtroendeuppdrag.

Ett sådant utredningsyrkande är emellertid att hänföra till spörsmålet

om en framtida revision av i 1953 års kommunallag härför meddelade

bestämmelser.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1957

21

Bilaga

Förslag

till

Kommunallag för Stockholm

(Motionärens förslag.)

51 §.

Beträffande nämnd, som avses i

49 §, skall gälla vad i denna paragraf

sägs, dock att i fråga om nämnd,

som omförmäles i 49 § första stycket,

bestämmelserna skola äga tilllämpning

endast i den mån annat

ej är särskilt föreskrivet.

Av stadsfullmäktige —--va
let

skett.

I avseende----i nämnden.

Vad i---— motsvarande till
lämpning.

Suppleant äger---— för sam
manträde.

Nämnd må, om stadsfullmäktige

så besluta, uppdraga åt särskild inom

nämnden bildad avdelning eller

åt ledamot av nämnden eller åt i

stadens tjänst anställd befattningshavare

att å nämndens vägnar fatta

beslut i vissa grupper av ärenden,

vilkas beskaffenhet skall i fullmäktiges

beslut angivas, dock att framställning

eller yttrande till fullmäktige

icke må beslutas annorledes än

av nämnden samfällt.

Beslut, vilket---nästa sam
manträde.

(Utskottets förslag — Kungl. Maj:ts

förslag.)

51 §.

1 mom. Beträffande nämnd, som

avses i 49 §, skall gälla vad i detta

moment sägs, dock att i fråga om

nämnd, som omförmäles i första

stycket nämnda paragraf, bestämmelserna

skola äga tillämpning endast

i den mån annat ej är särskilt

föreskrivet.

Av stadsfullmäktige--- -— va
let

skett.

1 avseende--— i nämnden.

Vad i--• — motsvarande till
lämpning.

Suppleant äger---för sam
manträde.

2 mom. Nämnd, varom förmäles

i 4,9 § andra stgeket, må, om stadsfullmäktige

så besluta, uppdraga åt

särskild inom nämnden bildad avdelning

eller åt ledamot av nämnden

eller åt i stadens tjänst anställd

befattningshavare att å nämndens

vägnar fatta beslut i vissa grupper

av ärenden, vilkas beskaffenhet skall

i fullmäktiges beslut angivas, dock

att framställning eller yttrande till

fullmäktige icke må beslutas annorledes

än av nämnden samfällt.

Beslut, vilket---nästa sam
manträde.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:83 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kommunallag för Stockholm. s. 1 i texten