Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954

1957-02-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1957:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1957

1

Nr 2

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag angående ändring i

lagen den 14 maj 1954 (nr 320) om införande av

landstingslagen.

Till konstitutionsutskottet ha båda kamrarna den 22 januari 1957 hänvisat

en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition, nr 32, vari

Kungl. Maj :t, under åberopande av ett propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 10 januari 1957, föreslagit

riksdagen att antaga följande

Försl ag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 320)

om införande av landstingslagen

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 14 maj 1954 om införande av

landstingslagen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 §■

Förekommer i lag eller författning

hänvisning till eller avses däri eljest

föreskrift, som ersatts genom bestämmelse

i den nya lagen, skall den

bestämmelsen i stället tillämpas;

dock skola, då hänvisningen gäller

de för landstingsmän stadgade grunderna

i fråga om dagtraktamente och

resekostnadsersättning eller dessa

grunder eljest avses, bestämmelserna

i 23 § lagen om landsting fortfarande

äga tillämpning, såvitt fråga ej är

om ersättning, som skall utgå av

landstingskommuns medel.

Iiihang till riksdagens protokoll 1957.

7 §•

Förekommer i lag eller författning

hänvisning till eller avses däri eljest

föreskrift, som ersatts genom bestämmelse

i den nya lagen, skall den

bestämmelsen i stället tillämpas;

dock skola, då hänvisningen gäller

de för landstingsmän stadgade grunderna

i fråga om dagtraktamente och

resekostnadsersättning eller dessa

grunder eljest avses, bestämmelserna

i 23 § lagen om landsting fortfarande

äga tillämpning, såvitt fråga ej är

om ersättning, som skall utgå av

landstingskommuns eller Imshållsaml.

2 avd. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1957

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ningssällskaps medel eller för deltagande

i sådant extra sammanträde

med hushållningssällskap, varom

Kungl. Maj.t förordnat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1957.

Beträffande motiveringen till förslaget får utskottet, i den mån redogörelse

därför icke lämnas i det följande, hänvisa till det vid propositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet.

Den genom propositionen föreslagna ändringen i lagen om införande av

landstingslagen innebär att hushållningssällskapens förtroendemän i likhet

med vad som gällde före den 1 januari 1955 jämställas med landstingsmän

i fråga om traktamentsersättning.

Gällande bestämmelser

Kungörelsen den 10 juli 1947, nr 394, med allmänna grunder för hushållningssällskaps

organisation inledes med föreskriften, att hushållningssällskaps

stadgar för att kunna fastställas till efterrättelse skola vara avfattade

i huvudsaklig överensstämmelse med de i kungörelsen upptagna allmänna

grunderna. I 5 § stadgas, att hushållningssällskaps beslutanderätt skall, i

den mån den ej tillkommer sällskapets förvaltningsutskott, utövas å hushållningssällskapets

sammanträden av valda ombud, vilka benämnas lantbruksombud,

jämte förvaltningsutskottets ledamöter. Förvaltningsutskottet

skall enligt 13 § bestå av 11 ledamöter, 3 självskrivna och 8 andra, som

utses till halva antalet av hushållningssällskapet bland dess ledamöter och

till återstående del av landstinget.

I 6 § sägs bl. a., att hushållningssällskap årligen skall hålla ordinarie

sammanträde samt att extra sammanträde skall hållas, då förvaltningsutskottet

finner sådant erforderligt eller då Kungl. Maj :t därom förordnar.

18 och 19 §§ innehålla vissa bestämmelser om resekostnads- och traktamentsersättning.

I 18 § 1 mom. stadgas sålunda, att envar vid hushållningssällskaps

ordinarie sammanträde närvarande röstberättigad åtnjuter resekostnadsersättning

och dagtraktamente, dock för högst tre sammanträdesdagar

årligen, enligt samma grunder, som gälla för landstingsmän vid landstingssammanträde.

Jämlikt 19 § utgå efter enahanda grunder resekostnadsersättning

och dagtraktamente till ledamot och suppleant i förvaltnings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1957 3

utskott och i nämnd, som tillsatts av förvaltningsutskott, samt till revisor

och revisorssuppleant. Åtnjutande av dagtraktamente är därvid ej begränsat

till visst antal dagar, men förvaltningsutskottet äger begränsa rätten

till ersättning. Ersättningen utgår i nu berörda fall av hushållningssällskapets

medel. Vid extra sammanträde med sällskapet, varom Kungl. Maj :t

förordnat, utgår jämlikt 18 § 2 mom. av statsmedel ersättning efter de i

1 mom. samma paragraf angivna grunderna, dock att dagtraktamente

utgår endast för en sammanträdesdag.

Jämlikt 39 § landstingslagen den 14 maj 1954, nr 319, åtnjuter landstingsman

under landstingsmöte samt, om han ej bor å den ort där mötet hålles,

under resan fram och åter dagtraktamente av landstingskommunens medel

efter de grunder, som landstinget bestämmer, ävensom resekostnadsersättning

efter vissa i lagrummet närmare angivna regler. Landstinget äger enligt

55 § 1 mom. samma lag besluta, att ledamot av förvaltningsutskottet och

utsedd ledamot av annan nämnd skola för deltagande i sammanträde eller

förrättning inom landstingskommunen i någon dess angelägenhet åtnjuta

dagtraktamente och resekostnadsersättning av landstingskommunens medel,

därvid dock beloppen ej må sättas högre än de som i motsvarande fall utgå

till landstingsman.

Genom landstingslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1955, upphävdes

lagen den 20 juni 1924, nr 349, om landsting, dock med den begränsning

som följer av lagen den 14 maj 1954, nr 320, om införande av landstingslagen.

I 7 § sistnämnda lag stadgas, att om i lag eller författning förekommer

hänvisning till eller om däri eljest avses föreskrift, som ersatts

genom bestämmelse i den nya lagen, den bestämmelsen i stället skall tilllämpas.

Då hänvisningen gäller de för landstingsmän stadgade grunderna

i fråga om dagtraktamente och resekostnadsersättning eller dessa grunder

eljest avses, skola dock jämlikt samma stadgande bestämmelserna i 23 §

lagen om landsting fortfarande äga tillämpning, såvitt fråga ej är om

ersättning, som skall utgå av landstingskommuns medel.

Jämlikt 23 § lagen om landsting skall dagtraktamente utgå, för landstingsman

som bor på sammanträdesorten med 20 kronor och för annan

landstingsman med 32 kronor. Dessa belopp fastställdes år 1952. Bestämmelsen

om resekostnadsersättning i sagda lag är av i huvudsak samma

innebörd som motsvarande föreskrift i 1954 års landstingslag.

I proposition (nr 119) till 1954 års riksdag med förslag till landstingslag

in. in. redogjorde föredragande departementschefen, statsrådet Hedlund,

för de i förslaget upptagna reglerna om landstingsmans rätt till dagtraktamente,

vilka regler äro lika med de nu gällande. Därefter anförde han till

motivering av berörda stadgande i 7 § lagen om införande av landstingslagen

följande.

Jag vill i detta sammanhang erinra om alt den normering av traktamentsbelopp

och resekostnadsersättning, som lagen om landsting inne
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1957

håller, i flera författningar lagts till grund för beräkning av motsvarande

ersättningar till grupper av förtroendemän utanför Iandstingsförvaltningen.

Så stadgar 12 § lagen den 22 april 1949 med vissa bestämmelser om rättegången

i tryckfrihetsmål, att juryman av statsmedel åtnjuter bl. a. dagtraktamente

enligt de grunder som gäller för landstingsmän. Av 12 § 5.

lagen om val till riksdagen framgår, att bl. a. stadsfullmäktig, som deltager

i riksdagsmannaval till första kammaren, i visst fall äger av statsmedel

åtnjuta dagtraktamente enligt samma grunder som gäller i fråga

om deltagande i landstings möte. Enligt 63 § lagen den 3 januari 1947

om allmän sjukförsäkring må till ombud i centralsjukkassas ombudsmöte

utges dagtraktamente, dock högst med vad som utgår till landstingsman

vid tjänstgöring å landstingsmöte. Även andra exempel på liknande bestämmelser

kan anföras. Om landstingsmans rätt till dagtraktamente regleras

på det sätt jag nyss förordat, bör hänvisningar av ifrågavarande slag

icke få leda till att bestämmelserna i den nya lagen blir tillämpliga. Att

nu omarbeta alla sådana hänvisningar skulle vara förenat med avsevärda

olägenheter. Den lämpligaste lösningen synes mig vara att i en övergångsbestämmelse

till den nya lagen stadga, att då hänvisning i lag eller författning

gäller de för landstingsmän stadgade grunderna i fråga om dagtraktamente

och resekostnadsersättning, bestämmelserna i 23 § lagen om

landsting fortfarande skall äga tillämpning. Undantag från denna regel

bör emellertid gälla såvitt fråga är om ersättning som skall utgå av landstingskommuns

medel. Så är fallet beträffande dagtraktamente och resekostnadsersätlning

åt de av landsting eller förvaltningsutskott utsedda

ledamöterna i vissa taxeringsorgan (146 § 1 mom. taxeringsförordningen).

Berörda övergångsbestämmelse antogs oförändrad av riksdagen.

Framställning från Hushållningssällskapens förbunds styrelse

I skrivelse den 17 mars 1956 hemställde Hushållningssällskapens förbunds

styrelse, att Kungl. Maj :t måtte föranstalta om sådan ändring av

7 § lagen om införande av landstingslagen att tidigare rådande överensstämmelse

mellan de till landstingens och hushållningssällskapens förtroendemän

utgående dagtraktamentena och resekostnadsersättningarna

återställdes.

Styrelsen framhöll, att det för landstingsmän med stöd av landstingslagen

fastställda dagtraktamentet utgjorde 45 kronor för landstingsman

bosatt utom landstingsorten och 30 kronor för övriga landstingsmän, inom

två landsting dock 45 kronor för alla landstingsmän. Enligt styrelsen hade

den tidigare rådande överensstämmelsen mellan landstings och hushållningssällskaps

traktamenten brutits utan att någon bärande anledning

härtill förelegat. Styrelsen hänvisade härvid till att de skäl, som åberopats

för en höjning inom landstingen, vore desamma för sällskapens del; de

arbetsuppgifter och åligganden, vilka tillkomme sällskapens lantbruksombud

och förtroendemän, vore vidare i många hänseenden av samma

art som uppgifterna och åliggandena inom landstingen. Den nu befintliga

skillnaden hade, anförde styrelsen i fortsättningen, i åtskilliga fall be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1957

5

traktats som något av en nedvärdering av de insatser, som gjordes av

förtroendemännen inom sällskapen.

Remissbehandling

över förbundsstyrelsens framställning avgåvos efter remiss yttranden av

statskontoret och lantbruksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen tillstyrkte den av förbundsstyrelsen föreslagna lagändringen.

Såsom särskilt angeläget framhöll lantbruksstyrelsen därvid,

att vid landstings val av ledamöter i hushållningssällskaps förvaltningsutskott

uppdraget icke på grund av skillnad i fråga om traktamenten

skulle framstå såsom mindre betydelsefullt än ett uppdrag inom landstingets

egen verksamhet.

Statskontoret avstyrkte däremot förbundsstyrelsens förslag. Statskontoret

erinrade härvid om det ovan återgivna uttalandet av föredragande

departementschefen i propositionen med förslag till landstingslag ävensom

om att riksdagen icke anmält erinran mot uttalandet. I fortsättningen

anförde statskontoret följande.

Enligt statskontorets mening har sedan beslut fattades i förenämnda

ersättningsfråga ej inträtt något förhållande, som är ägnat att rubba den

åtskillnad, som då gjordes mellan förut berörda förtroendemän. Statskontoret

kan ej heller finna, att det föreligger sådant samband mellan

landstingens och hushållningssällskapens förvaltning att den frihet, som

landstingen numera ha att bestämma traktamentsbeloppens storlek, skall

få inverkan även för hushållningssällskapens del. Statskontoret kan alltså

ej tillstyrka den föreliggande framställningen. I stället bör enligt ämbetsverkets

mening förtroendeman hos hushållningssällskap åtnjuta dagarvode

å förslagsvis 20 kronor. Till den, som ej är bosatt å sammanträdesorten

eller har sin arbetsanställning eller annan förvärvsverksamhet å denna ort,

bör därjämte utgå traktamente enligt samma grunder, som gälla för statstjänstemännen,

varvid befattningshavare, som ej är lönegradsplacerad, synes

böra hänföras till traktamentsklass B.

Departementschefen

Vid anmälan i statsrådet av förevarande förslag yttrade föredragande

departementschefen, statsrådet Hedlund, i huvudsak följande.

»Intill den 1 januari 1955 utgick dagtraktamente och resekostnadsersättning

till landstingsmän och nu ifrågavarande förtroendemän inom hushållningssällskapen

efter enahanda grunder. Så hade varit förhållandet ända

sedan 1923. Enligt 1954 års landstingslag äger emellertid landstinget självt

bestämma om grunderna för nämnda ersättning såvitt angår landstingsman.

För hushållningssällskapens del däremot är traktamentsbeloppen — till

följd av ett särskilt stadgande i lagen om införande av landstingslagen —

fastlåsta vid de i den gamla lagen om landsting angivna beloppen, för närvarande

32 respektive 20 kronor. Såsom framhålles såväl av hushållningssällskapens

förbunds styrelse som lantbruksstyrelsen föreligger emellertid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1957

starka skäl för att den tidigare rådande jämställdheten i ifrågavarande

avseende återställes. Redan den omständigheten att landstingen utser ledamöter

i hushållningssällskapens förvaltningsutskott anser jag tala för att

samma regler om traktamente bör gälla som för landstingens egna förtroendemän,

då eljest en icke motiverad nedvärdering av uppdragen inom

hushållningssällskapen kan vara att befara. Än tydligare framträder önskvärdheten

av nämnda jämställdhet om man beaktar, att landstingsmän ej

sällan är förtroendemän inom hushållningssällskapen, och det kan självfallet

inte komma i fråga att i traktamentshänseende göra skillnad mellan

de av landstingen utsedda och andra ledamöter i hushållningssällskapens

förvaltningsutskott. Ej heller bör olika bestämmelser härutinnan gälla mellan

förvaltningsutskottets ledamöter och lantbruksombuden, då ju dessa

gemensamt utövar sällskapets beslutanderätt. Den hittills gällande överensstämmelsen

i berörda avseende mellan de båda nyssnämnda kategorierna

och vissa andra hushållningssällskapens förtroendemän synes mig också

höra bestå.

Jag finner sålunda att bärande skäl föreligger för att återställa överensstämmelsen

i fråga om traktamentsbelopp som utgår till landstingens och

hushållningssällskapens förtroendemän. Som förbundsstyrelsen föreslagit

bör denna jämställdhet åstadkommas genom ett tillägg till 7 § lagen om

införande av landstingslagen. Tillägget bör avfattas så att hänvisning till

de för landstingsmän stadgade grunderna i fråga om dagtraktamente och

resekostnadsersättning icke skall föranleda tillämpning av bestämmelserna

i 23 § i 1924 års lag om landsting, då ersättningen utgår av hushållningssällskaps

medel eller för deltagande i sådant extra sammanträde med

hushållningssällskap, varom Kungl. Maj:t förordnat. Hänvisningen kommer

då i stället att medföra bl. a., att de av landstingen med stöd av 39 § landstingslagen

bestämda grunderna för landstingsmännens traktamenten blir

normerande även för hushållningssällskapens förtroendemän. Utan särskilt

stadgande bör uppenbarligen gälla, att hushållningssällskapen skall tilllämpa

de grunder som fastställts för den landstingskommun vilken närmast

motsvarar sällskapets verksamhetsområde.»

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot förevarande lagförslag

och hemställer alltså,

att riksdagen måtte antaga det i föreliggande proposition,

nr 32, framlagda förslaget till Lag angående ändring

i lagen den 14 maj 1954 (nr 320) om införande av landstingslagen.

Stockholm den 19 februari 1957

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1957

7

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, Georg Pettersson*,

Olsén, Weiland, Fritiof Karlsson, Ollén, Sörlin, Torsten Andersson

och Sveningsson; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, Norén,

Spångberg, Swedberg, Jonsson i Haverö*, Gustafsson i Bogla, Hammar, fröken

Wetterström* och herr Olofson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:108 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående upphävande av lagen den 10 juli 1947 s. 13 i texten