Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954
1957-02-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1957:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1957
1
Nr 2
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående ändring i
lagen den 14 maj 1954 (nr 320) om införande av
landstingslagen.
Till konstitutionsutskottet ha båda kamrarna den 22 januari 1957 hänvisat
en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition, nr 32, vari
Kungl. Maj :t, under åberopande av ett propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 10 januari 1957, föreslagit
riksdagen att antaga följande
Försl ag
till
Lag
angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 320)
om införande av landstingslagen
Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 14 maj 1954 om införande av
landstingslagen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
7 §■
Förekommer i lag eller författning
hänvisning till eller avses däri eljest
föreskrift, som ersatts genom bestämmelse
i den nya lagen, skall den
bestämmelsen i stället tillämpas;
dock skola, då hänvisningen gäller
de för landstingsmän stadgade grunderna
i fråga om dagtraktamente och
resekostnadsersättning eller dessa
grunder eljest avses, bestämmelserna
i 23 § lagen om landsting fortfarande
äga tillämpning, såvitt fråga ej är
om ersättning, som skall utgå av
landstingskommuns medel.
Iiihang till riksdagens protokoll 1957.
7 §•
Förekommer i lag eller författning
hänvisning till eller avses däri eljest
föreskrift, som ersatts genom bestämmelse
i den nya lagen, skall den
bestämmelsen i stället tillämpas;
dock skola, då hänvisningen gäller
de för landstingsmän stadgade grunderna
i fråga om dagtraktamente och
resekostnadsersättning eller dessa
grunder eljest avses, bestämmelserna
i 23 § lagen om landsting fortfarande
äga tillämpning, såvitt fråga ej är
om ersättning, som skall utgå av
landstingskommuns eller Imshållsaml.
2 avd. Nr 2
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1957
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ningssällskaps medel eller för deltagande
i sådant extra sammanträde
med hushållningssällskap, varom
Kungl. Maj.t förordnat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1957.
Beträffande motiveringen till förslaget får utskottet, i den mån redogörelse
därför icke lämnas i det följande, hänvisa till det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet.
Den genom propositionen föreslagna ändringen i lagen om införande av
landstingslagen innebär att hushållningssällskapens förtroendemän i likhet
med vad som gällde före den 1 januari 1955 jämställas med landstingsmän
i fråga om traktamentsersättning.
Gällande bestämmelser
Kungörelsen den 10 juli 1947, nr 394, med allmänna grunder för hushållningssällskaps
organisation inledes med föreskriften, att hushållningssällskaps
stadgar för att kunna fastställas till efterrättelse skola vara avfattade
i huvudsaklig överensstämmelse med de i kungörelsen upptagna allmänna
grunderna. I 5 § stadgas, att hushållningssällskaps beslutanderätt skall, i
den mån den ej tillkommer sällskapets förvaltningsutskott, utövas å hushållningssällskapets
sammanträden av valda ombud, vilka benämnas lantbruksombud,
jämte förvaltningsutskottets ledamöter. Förvaltningsutskottet
skall enligt 13 § bestå av 11 ledamöter, 3 självskrivna och 8 andra, som
utses till halva antalet av hushållningssällskapet bland dess ledamöter och
till återstående del av landstinget.
I 6 § sägs bl. a., att hushållningssällskap årligen skall hålla ordinarie
sammanträde samt att extra sammanträde skall hållas, då förvaltningsutskottet
finner sådant erforderligt eller då Kungl. Maj :t därom förordnar.
18 och 19 §§ innehålla vissa bestämmelser om resekostnads- och traktamentsersättning.
I 18 § 1 mom. stadgas sålunda, att envar vid hushållningssällskaps
ordinarie sammanträde närvarande röstberättigad åtnjuter resekostnadsersättning
och dagtraktamente, dock för högst tre sammanträdesdagar
årligen, enligt samma grunder, som gälla för landstingsmän vid landstingssammanträde.
Jämlikt 19 § utgå efter enahanda grunder resekostnadsersättning
och dagtraktamente till ledamot och suppleant i förvaltnings
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1957 3
utskott och i nämnd, som tillsatts av förvaltningsutskott, samt till revisor
och revisorssuppleant. Åtnjutande av dagtraktamente är därvid ej begränsat
till visst antal dagar, men förvaltningsutskottet äger begränsa rätten
till ersättning. Ersättningen utgår i nu berörda fall av hushållningssällskapets
medel. Vid extra sammanträde med sällskapet, varom Kungl. Maj :t
förordnat, utgår jämlikt 18 § 2 mom. av statsmedel ersättning efter de i
1 mom. samma paragraf angivna grunderna, dock att dagtraktamente
utgår endast för en sammanträdesdag.
Jämlikt 39 § landstingslagen den 14 maj 1954, nr 319, åtnjuter landstingsman
under landstingsmöte samt, om han ej bor å den ort där mötet hålles,
under resan fram och åter dagtraktamente av landstingskommunens medel
efter de grunder, som landstinget bestämmer, ävensom resekostnadsersättning
efter vissa i lagrummet närmare angivna regler. Landstinget äger enligt
55 § 1 mom. samma lag besluta, att ledamot av förvaltningsutskottet och
utsedd ledamot av annan nämnd skola för deltagande i sammanträde eller
förrättning inom landstingskommunen i någon dess angelägenhet åtnjuta
dagtraktamente och resekostnadsersättning av landstingskommunens medel,
därvid dock beloppen ej må sättas högre än de som i motsvarande fall utgå
till landstingsman.
Genom landstingslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1955, upphävdes
lagen den 20 juni 1924, nr 349, om landsting, dock med den begränsning
som följer av lagen den 14 maj 1954, nr 320, om införande av landstingslagen.
I 7 § sistnämnda lag stadgas, att om i lag eller författning förekommer
hänvisning till eller om däri eljest avses föreskrift, som ersatts
genom bestämmelse i den nya lagen, den bestämmelsen i stället skall tilllämpas.
Då hänvisningen gäller de för landstingsmän stadgade grunderna
i fråga om dagtraktamente och resekostnadsersättning eller dessa grunder
eljest avses, skola dock jämlikt samma stadgande bestämmelserna i 23 §
lagen om landsting fortfarande äga tillämpning, såvitt fråga ej är om
ersättning, som skall utgå av landstingskommuns medel.
Jämlikt 23 § lagen om landsting skall dagtraktamente utgå, för landstingsman
som bor på sammanträdesorten med 20 kronor och för annan
landstingsman med 32 kronor. Dessa belopp fastställdes år 1952. Bestämmelsen
om resekostnadsersättning i sagda lag är av i huvudsak samma
innebörd som motsvarande föreskrift i 1954 års landstingslag.
I proposition (nr 119) till 1954 års riksdag med förslag till landstingslag
in. in. redogjorde föredragande departementschefen, statsrådet Hedlund,
för de i förslaget upptagna reglerna om landstingsmans rätt till dagtraktamente,
vilka regler äro lika med de nu gällande. Därefter anförde han till
motivering av berörda stadgande i 7 § lagen om införande av landstingslagen
följande.
Jag vill i detta sammanhang erinra om alt den normering av traktamentsbelopp
och resekostnadsersättning, som lagen om landsting inne
-
4 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1957
håller, i flera författningar lagts till grund för beräkning av motsvarande
ersättningar till grupper av förtroendemän utanför Iandstingsförvaltningen.
Så stadgar 12 § lagen den 22 april 1949 med vissa bestämmelser om rättegången
i tryckfrihetsmål, att juryman av statsmedel åtnjuter bl. a. dagtraktamente
enligt de grunder som gäller för landstingsmän. Av 12 § 5.
lagen om val till riksdagen framgår, att bl. a. stadsfullmäktig, som deltager
i riksdagsmannaval till första kammaren, i visst fall äger av statsmedel
åtnjuta dagtraktamente enligt samma grunder som gäller i fråga
om deltagande i landstings möte. Enligt 63 § lagen den 3 januari 1947
om allmän sjukförsäkring må till ombud i centralsjukkassas ombudsmöte
utges dagtraktamente, dock högst med vad som utgår till landstingsman
vid tjänstgöring å landstingsmöte. Även andra exempel på liknande bestämmelser
kan anföras. Om landstingsmans rätt till dagtraktamente regleras
på det sätt jag nyss förordat, bör hänvisningar av ifrågavarande slag
icke få leda till att bestämmelserna i den nya lagen blir tillämpliga. Att
nu omarbeta alla sådana hänvisningar skulle vara förenat med avsevärda
olägenheter. Den lämpligaste lösningen synes mig vara att i en övergångsbestämmelse
till den nya lagen stadga, att då hänvisning i lag eller författning
gäller de för landstingsmän stadgade grunderna i fråga om dagtraktamente
och resekostnadsersättning, bestämmelserna i 23 § lagen om
landsting fortfarande skall äga tillämpning. Undantag från denna regel
bör emellertid gälla såvitt fråga är om ersättning som skall utgå av landstingskommuns
medel. Så är fallet beträffande dagtraktamente och resekostnadsersätlning
åt de av landsting eller förvaltningsutskott utsedda
ledamöterna i vissa taxeringsorgan (146 § 1 mom. taxeringsförordningen).
Berörda övergångsbestämmelse antogs oförändrad av riksdagen.
Framställning från Hushållningssällskapens förbunds styrelse
I skrivelse den 17 mars 1956 hemställde Hushållningssällskapens förbunds
styrelse, att Kungl. Maj :t måtte föranstalta om sådan ändring av
7 § lagen om införande av landstingslagen att tidigare rådande överensstämmelse
mellan de till landstingens och hushållningssällskapens förtroendemän
utgående dagtraktamentena och resekostnadsersättningarna
återställdes.
Styrelsen framhöll, att det för landstingsmän med stöd av landstingslagen
fastställda dagtraktamentet utgjorde 45 kronor för landstingsman
bosatt utom landstingsorten och 30 kronor för övriga landstingsmän, inom
två landsting dock 45 kronor för alla landstingsmän. Enligt styrelsen hade
den tidigare rådande överensstämmelsen mellan landstings och hushållningssällskaps
traktamenten brutits utan att någon bärande anledning
härtill förelegat. Styrelsen hänvisade härvid till att de skäl, som åberopats
för en höjning inom landstingen, vore desamma för sällskapens del; de
arbetsuppgifter och åligganden, vilka tillkomme sällskapens lantbruksombud
och förtroendemän, vore vidare i många hänseenden av samma
art som uppgifterna och åliggandena inom landstingen. Den nu befintliga
skillnaden hade, anförde styrelsen i fortsättningen, i åtskilliga fall be
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1957
5
traktats som något av en nedvärdering av de insatser, som gjordes av
förtroendemännen inom sällskapen.
Remissbehandling
över förbundsstyrelsens framställning avgåvos efter remiss yttranden av
statskontoret och lantbruksstyrelsen.
Lantbruksstyrelsen tillstyrkte den av förbundsstyrelsen föreslagna lagändringen.
Såsom särskilt angeläget framhöll lantbruksstyrelsen därvid,
att vid landstings val av ledamöter i hushållningssällskaps förvaltningsutskott
uppdraget icke på grund av skillnad i fråga om traktamenten
skulle framstå såsom mindre betydelsefullt än ett uppdrag inom landstingets
egen verksamhet.
Statskontoret avstyrkte däremot förbundsstyrelsens förslag. Statskontoret
erinrade härvid om det ovan återgivna uttalandet av föredragande
departementschefen i propositionen med förslag till landstingslag ävensom
om att riksdagen icke anmält erinran mot uttalandet. I fortsättningen
anförde statskontoret följande.
Enligt statskontorets mening har sedan beslut fattades i förenämnda
ersättningsfråga ej inträtt något förhållande, som är ägnat att rubba den
åtskillnad, som då gjordes mellan förut berörda förtroendemän. Statskontoret
kan ej heller finna, att det föreligger sådant samband mellan
landstingens och hushållningssällskapens förvaltning att den frihet, som
landstingen numera ha att bestämma traktamentsbeloppens storlek, skall
få inverkan även för hushållningssällskapens del. Statskontoret kan alltså
ej tillstyrka den föreliggande framställningen. I stället bör enligt ämbetsverkets
mening förtroendeman hos hushållningssällskap åtnjuta dagarvode
å förslagsvis 20 kronor. Till den, som ej är bosatt å sammanträdesorten
eller har sin arbetsanställning eller annan förvärvsverksamhet å denna ort,
bör därjämte utgå traktamente enligt samma grunder, som gälla för statstjänstemännen,
varvid befattningshavare, som ej är lönegradsplacerad, synes
böra hänföras till traktamentsklass B.
Departementschefen
Vid anmälan i statsrådet av förevarande förslag yttrade föredragande
departementschefen, statsrådet Hedlund, i huvudsak följande.
»Intill den 1 januari 1955 utgick dagtraktamente och resekostnadsersättning
till landstingsmän och nu ifrågavarande förtroendemän inom hushållningssällskapen
efter enahanda grunder. Så hade varit förhållandet ända
sedan 1923. Enligt 1954 års landstingslag äger emellertid landstinget självt
bestämma om grunderna för nämnda ersättning såvitt angår landstingsman.
För hushållningssällskapens del däremot är traktamentsbeloppen — till
följd av ett särskilt stadgande i lagen om införande av landstingslagen —
fastlåsta vid de i den gamla lagen om landsting angivna beloppen, för närvarande
32 respektive 20 kronor. Såsom framhålles såväl av hushållningssällskapens
förbunds styrelse som lantbruksstyrelsen föreligger emellertid
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1957
starka skäl för att den tidigare rådande jämställdheten i ifrågavarande
avseende återställes. Redan den omständigheten att landstingen utser ledamöter
i hushållningssällskapens förvaltningsutskott anser jag tala för att
samma regler om traktamente bör gälla som för landstingens egna förtroendemän,
då eljest en icke motiverad nedvärdering av uppdragen inom
hushållningssällskapen kan vara att befara. Än tydligare framträder önskvärdheten
av nämnda jämställdhet om man beaktar, att landstingsmän ej
sällan är förtroendemän inom hushållningssällskapen, och det kan självfallet
inte komma i fråga att i traktamentshänseende göra skillnad mellan
de av landstingen utsedda och andra ledamöter i hushållningssällskapens
förvaltningsutskott. Ej heller bör olika bestämmelser härutinnan gälla mellan
förvaltningsutskottets ledamöter och lantbruksombuden, då ju dessa
gemensamt utövar sällskapets beslutanderätt. Den hittills gällande överensstämmelsen
i berörda avseende mellan de båda nyssnämnda kategorierna
och vissa andra hushållningssällskapens förtroendemän synes mig också
höra bestå.
Jag finner sålunda att bärande skäl föreligger för att återställa överensstämmelsen
i fråga om traktamentsbelopp som utgår till landstingens och
hushållningssällskapens förtroendemän. Som förbundsstyrelsen föreslagit
bör denna jämställdhet åstadkommas genom ett tillägg till 7 § lagen om
införande av landstingslagen. Tillägget bör avfattas så att hänvisning till
de för landstingsmän stadgade grunderna i fråga om dagtraktamente och
resekostnadsersättning icke skall föranleda tillämpning av bestämmelserna
i 23 § i 1924 års lag om landsting, då ersättningen utgår av hushållningssällskaps
medel eller för deltagande i sådant extra sammanträde med
hushållningssällskap, varom Kungl. Maj:t förordnat. Hänvisningen kommer
då i stället att medföra bl. a., att de av landstingen med stöd av 39 § landstingslagen
bestämda grunderna för landstingsmännens traktamenten blir
normerande även för hushållningssällskapens förtroendemän. Utan särskilt
stadgande bör uppenbarligen gälla, att hushållningssällskapen skall tilllämpa
de grunder som fastställts för den landstingskommun vilken närmast
motsvarar sällskapets verksamhetsområde.»
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot förevarande lagförslag
och hemställer alltså,
att riksdagen måtte antaga det i föreliggande proposition,
nr 32, framlagda förslaget till Lag angående ändring
i lagen den 14 maj 1954 (nr 320) om införande av landstingslagen.
Stockholm den 19 februari 1957
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2 år 1957
7
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, Georg Pettersson*,
Olsén, Weiland, Fritiof Karlsson, Ollén, Sörlin, Torsten Andersson
och Sveningsson; samt
från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, Norén,
Spångberg, Swedberg, Jonsson i Haverö*, Gustafsson i Bogla, Hammar, fröken
Wetterström* och herr Olofson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1957:108 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående upphävande av lagen den 10 juli 1947 s. 13 i texten