Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående föreskrifter till säkerställande av allmänhetens obehindrade tillgång till mgndigheters offentliga handlingar.

1957-03-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1957:4, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående föreskrifter till säkerställande av allmänhetens obehindrade tillgång till mgndigheters offentliga handlingar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1957

1

Nr 4

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

angående föreskrifter till säkerställande av allmänhetens

obehindrade tillgång till mgndigheters offentliga

handlingar.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna, nr 208

i första kammaren av herr Ohlon m. fl. och nr 253 i andra kammaren av herr

Ohlin m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte anhålla hos Kungl. Maj :t om

utredning rörande komplettering av tryckfrihetsförordningen med föreskrifter

som säkerställer allmänhetens obehindrade tillgång till respektive myndigheters

offentliga handlingar».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Den för svensk konstitutionell rätt säregna — redan genom 1766 års

tryckfrihetsförordning grundlagsfästa — principen om allmänna handlingars

offentlighet är nu uttryckt i 2 kap. av 1949 års tryckfrihetsförordning.

I 1 § stadgas att till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig

upplysning skall, i den ordning vidare i kapitlet stadgas, varje svensk

medborgare äga fri tillgång till allmänna handlingar. I denna rätt må gälla

allenast sådana inskränkningar som påkallas antingen av hänsyn till rikets

säkerhet och dess förhållande till främmande makt eller i anledning av myndighets

verksamhet för inspektion, kontroll och annan tillsyn eller för brotts

förekommande och beivrande eller till skydd för statens, menigheters och

enskildas behöriga ekonomiska intresse eller av hänsyn till privatlivets

helgd, personlig säkerhet, anständighet och sedlighet.

De fall, då enligt sagda grunder allmänna handlingar skola hållas hemliga,

skola enligt andra stycket i samma paragraf noga angivas i särskild av

Konungen och riksdagen samfällt stiftad lag. Den i sådan ordning tillkomna

lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna

handlingar (sekretesslagen) och med stöd av den utfärdade författningar

angiver sålunda uttömmande de fall, då allmänna handlingar äro hemliga.

Allmänna handlingar äro enligt 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen alla

hos stats- eller kommunalmyndighet förvarade handlingar, vare sig de till

myndigheten inkommit eller blivit där upprättade. Vad som sägs om handling

skall även avse karta, ritning eller bild.

I 3 § angives närmare vad som skall förstås med stats- och kommunalmyndighet.

Minnesanteckning eller annan uppteckning, som hos myndighet verkställts

allenast för måls eller ärendes föredragning eller beredande till avgörande,

skall enligt 4 § ej hos myndigheten anses som allmän handling, om ej upp
1

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 5 samt. 2 avd. Nr 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr i år 1957

teckningen, sedan målet eller ärendet hos myndigheten slutbehandlats, omhändertagits

för förvaring.

Enligt den huvudregel, som 5 § innehåller, skall handling anses inkommen

till myndighet, då den avlämnats till myndigheten eller till befattningshavare,

som har att mottaga handlingen eller eljest taga befattning med mål eller

ärende, till vilket handlingen hänför sig. Diarier, journaler, register eller

andra sådana förteckningar skola anses upprättade, då de färdigställts för

anteckning eller inf öring. Protokoll och därmed jämförliga anteckningar

skola anses upprättade, då de av myndigheten justerats eller eljest blivit

färdigställda. Andra handlingar, som hänföra sig till visst mål eller ärende,

skola anses upprättade, då de expedierats eller, om expedition ej äger rum.

då målet eller ärendet blivit av myndigheten slutbehandlat.

Från huvudregeln finnas vissa undantag, som närmare angivas i kapitlets

6 §.

Allmän handling, som ej skall hållas hemlig, skall enligt 8 § — med vissa

undantag — på begäran genast eller så snart ske kan utan avgift tillhandahållas

den som för läsning eller avskrivning på stället önskar taga del

därav; han äge ock mot stadgad avgift erhålla avskrift av handlingen.

Framställning om allmän handlings utbekommande göres enligt 9 § hos

den myndighet, där handlingen finnes, och skall av den myndigheten prövas.

År vården om handlingen enligt arbetsordning eller givet uppdrag anförtrodd

viss befattningshavare, har han att själv besluta i fråga om handlingens

utlämnande; dock åligger honom att därvid ställa sig till efterrättelse

av myndigheten meddelade föreskrifter samt att, då det kan ske utan omgång,

i tveksamma fall hänskjuta frågan till myndighetens avgörande. Vägrar

befattningshavaren att utlämna handlingen, skall, om sökanden det begär,

frågan hänskjutas till myndigheten.

Den genom grundlagsrevision år 1937 införda rätten att på administrativ

väg överklaga ett beslut, varigenom myndighet vägrat att utlämna en handling,

återfinnes nu i förordningen 2 kap. It)—13 §§.

Ändring kan i princip sökas i alla sådana beslut; dock må beslut, som

meddelats av departementschef, ej överklagas. Bestämmelserna angiva ingående

hos vilken myndighet talan i skilda fall skall föras. Mål eller ärende

angående utlämnande av allmän handling skall behandlas skyndsamt.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen angives icke i tryckfrihetsförordningen,

huru gränsen bör dragas mellan allmänna handlingar å ena

sidan och privata meddelanden eller brev å andra sidan.

I en år 1927 avgiven utredning (SOU 1927: 2) anfördes att regeln om allmänna

handlingars offentlighet principiellt borde gälla i avseende å det, som

inkommit till myndigheter och tjänstemän i tjänsten, men att tryckfrihetsförordningen

icke lämpligen kunde lämna svar på frågan, när en inkommen

handling skulle anses ha denna egenskap. Under de fortsatta förarbetena

till 1937 års grundlagsrevision på hithörande område (SOU 1935: 5) framhölls

vidare, att något försök då ej gjorts alt fixera gränsen mellan allmän
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1957 3

na handlingar och vad som, ehuru däri tjänsteärenden behandlades och berördes,

borde betraktas som privata brev och anteckningar. I det förslag,

som ligger till grund för nu gällande tryckfrihetsförordning (SOU 1947:

60) hade 1944 års tryckfrihetssakkunniga intagit ett stadgande av innebörd,

att handlingar av ifrågavarande slag, som inkommit till myndighet, skulle

anses som allmänna handlingar, även om de ej ställts till myndigheten, under

förutsättning att de ej uppenbart voro utan betydelse för mål eller ärende,

som myndigheten hade att handlägga. Föredragande departementschefen

ansåg emellertid i proposition nr 230 till 1948 års riksdag på anförda skäl

gränsdragningen på detta område böra ankomma pa rättspraxis och uteslöt

det föreslagna stadgandet. Propositionens förslag lämnades i denna del utan

erinran vid riksdagsbehandlingen.

I vad mån privata meddelanden av sagda slag äro att anse som allmänna

handlingar ankommer således fortfarande på rättspraxis att avgöra. Militieombudsmannen

har i skrivelse till Kungl. Maj :t (ämbetsberättelsen ar 1954,

s. 250) framhållit, att de rättsfall, som funnes, vore svårtydbara och i vissa

hänseenden motstridiga samt att de ingalunda vore ägnade att bringa klarhet

i frågan om var gränsen ginge mellan allmänna handlingar och privata

meddelanden. På grund av de erfarenheter, som militieombudsmannen under

sin ämbetsutövning i olika sammanhang gjort, fann han det angeläget

att den rådande ovissheten undanröjdes och att bestämmelser tillskapades

för stävjande av den ur offentlighetssynpunkt betänkliga praxis som rådde

på området. Militieombudsmannen ansåg sig närmast böra förorda att frågan

löstes efter de riktlinjer, som kommit till uttryck i 1944 års tryckfrihetssakkunnigas

förslag. Under alla förhållanden borde de ifrågasatta bestämmelserna

erhålla en avfattning, som omöjliggjorde att i handbrevsform avlåtna

meddelanden, avsedda att ligga till grund för någon åtgärd i tjänsten,

undandroges offentligheten. Militieombudsmannen hemställde, att Kungl.

Maj :t ville taga under övervägande det av honom framförda spörsmålet. Enligt

inhämtade upplysningar är militieombudsmannens framställning beroende

på Kungl. Maj :ts prövning. Utskottet förutsätter att skrivelsen kommer

att tagas i beaktande vid den översyn av lagstiftningen om allmänna

handlingars offentlighet och sekretess, för vilken utskottet i det följande

kommer att uttala sig.

Intill år 1937 upptogos samtliga stadganden om allmänna handlingars hemlighållande,

sekretess, i tryckfrihetsförordningen. Då skedde eu uppdelning,

varigenom i grundlagen bibehölls den principiella regleringen av undantagen

från offentlighetsprincipen, medan specifikationen av undantagen överfördes

till den av statsmakterna i vanlig samfälld ordning stiftade lagen om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen).

Frågan huruvida gränsdragningen mellan offentliga och hemliga handlingar

utförligare än för närvarande borde angivas i grundlag var aktuell i samband

med förarbetena till nu gällande tryckfrihetsförordning. Föredragande

departementschefen ansåg emellertid i 1948 års proposition, att ett upptagan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1957

de av denna fråga skulle fördröja och försvåra antagandet av en ny tryckfrihetsförordning.

Spörsmålet om en revision av sekretesslagstiftningen på

grundval av de erfarenheter som vunnits under tillämpningen av 1937 års

bestämmelser borde därför upptagas särskilt. I detta sammanhang vill utskottet

erinra om att 1944 års tryckfrihetssakkunniga bedrevo sitt arbete i

vad det avsåg regleringen av allmänna handlingars offentlighet i nära samverkan

med den år 1943 tillsatta sekretessutredningen, vars uppdrag gick ut

på en undersökning, huruvida och i vad mån åtgärder kunde anses erforderliga

för att åstadkomma en praxis, som tillgodosåge kravet på en så vidsträckt

offentlighet som möjligt utan att andra berättigade intressen träddes

för nära. I samband med att sekretessutredningen i skrivelse den 15 december

1949 till Kungl. Maj:t anmälde, att dess uppdrag slutförts, framhöll utredningen,

att det missnöje med myndigheternas tillämpning av 1937 års

lagstiftning, som tidigare yppats, huvudsakligen torde ha sammanhängt med

krigsförhållandena och den ökade sekretess dessa föranlett; sedan mera normala

förhållanden inträtt, hade en liberalare tillämpning av sekretessbestämmelserna

uppkommit. En viss osäkerhet i praxis syntes dock enligt utredningen

alltjämt bestå, främst beroende på att sekretessbestämmelserna icke

i alla avseenden motsvarade de anspråk, som borde ställas på denna lagstiftning.

En allmän översyn av sekretessbestämmelserna krävde emellertid ett

synnerligen vidlyftigt arbete, som fölle utanför utredningens uppdrag. Utredningen

ifrågasatte även, om icke arbetet borde anstå till dess i praxis en

viss erfarenhet vunnits av den nya tryckfrihetsförordningens bestämmelser

i ämnet.

Enligt utskottets mening bör tiden nu vara inne för en närmare undersökning

av frågan om revision av sekretesslagstiftningen mot bakgrunden av de

ändrade samhällsförhållandena och den erfarenhet som vunnits. Vid en

sådan revision bör också beaktas, om och i vad mån dispens från sekretessbestämmelserna

bör kunna medgivas i vidare utsträckning än vad nu är förhållandet.

Tryckfrihetsförordningen innehåller såsom framgår av redogörelsen för

gällande rätt icke några bestämmelser om diarieföring av inkommande handlingar

eller vidtagna åtgärder i ärenden hos myndigheterna. Frågan härom

var under övervägande vid förarbetena till gällande tryckfrihetsförordning.

Föredragande departementschefen framhöll därvid i propositionen till 1948

års riksdag, att en handling visserligen var att anse som allmän handling

så snart den avlämnats till myndigheten eller till vederbörande befattningshavare,

men att det ur praktisk synpunkt vore av vikt, att inkommen handling

omedelbart diariefördes. Att så skulle ske vore enligt departementschefen

också innebörden av de föreskrifter, som för olika fall funnes meddelade

om förande av diarier. Såsom departementschefen vidare anförde, torde

det emellertid, med hänsyn till att ordnad diarieföring icke finnes hos alla

de myndigheter, som här kunna komma i fråga, icke vara lämpligt att i

tryckfrihetsförordningen intaga en särskild föreskrift om omedelbart vid
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr i år 1957

5

tagande av sådan åtgärd. De bestämmelser, som funnes, torde enligt vad

departementschefen vidare anförde erbjuda tillräckliga möjligheter till ingripande

mot försummad diarieföring, särskilt om sådan underlåtenhet skedde

i syfte att kringgå bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att justitieombudsmannen i

sin ämbetsberättelse år 1957 betonat angelägenheten främst ur offentlighetssynpunkt

av en central diarieföring för alla mål hos Stockholms rådhusrätt.

Utskottet anser sig kunna tolka detta såsom ett uttalande i princip om betydelsen

av att diarieföring hos myndighet sker i möjligaste mån centralt.

En ordnad diarieföring är av väsentlig betydelse för allmänhetens tillgång

till offentliga handlingar. Det är därför enligt utskottets mening av vikt att

det på nu ifrågavarande område tillämpas bestämda och så långt möjligt

enhetliga regler. Den år 1955 på administrativ väg utfärdade allmänna verksstadgan,

som för närvarande gäller hos ett tiotal myndigheter, innehåller en

bestämmelse enligt vilken det åligger statsmyndighet att vårda sitt arkiv och

däröver föra förteckning. Under erinran om att riksdagens revisorer i sin

berättelse över den år 1956 verkställda granskningen framhållit, att den allmänna

verksstadgan efter översyn i vissa avseenden snarast möjligt borde

göras allmänt tillämplig på myndigheterna, vill utskottet ifrågasätta, huruvida

icke nyssnämnda stadgande borde kompletteras med närmare reglering

av frågan om den omedelbara diarieföringen av inkommande och utgående

handlingar.

I den allmänna verksstadgan föreskrivas andra åtgärder, som tjäna syftet

att underlätta allmänhetens tillgång till allmänna handlingar. I 6 § stadgas

sålunda, ätt det i den mån så erfordras på grund av myndighetens storlek,

omfattningen av dess beröring med allmänheten eller omständigheterna i övrigt,

åligger chefen att tillse att särskilda anordningar vidtagas för att underlätta

för parter samt för tidningspressen och andra intresserade att erhålla

upplysning om ärenden hos myndigheten. Under förarbetena till stadgan

framhölls, att erforderlig upplysning och hänvisning inom ett mindre verk

ofta kunde lämnas av personalen i telefonväxeln, expeditionsvakterna och

registratorn. För större verk, som hade livliga förbindelser med allmänheten,

kunde det däremot vara erforderligt, att någon eller några befattningshavare

med god överblick över organisationen och kunskap om arbetssättet inom

verket avdelades för att biträda allmänheten med upplysningar och rådgivning,

eller alt efter exempel av utrikesdepartementets pressbyrå ett centralt

upplysningsorgan inrättades. Efter erinran att skyldighet förelåg för myndigheten

att hos Kungl. Maj:t föreslå de författningsändringar eller andra åtgärder,

som kunde vara påkallade till främjande av verkets uppgifter, förklarades

vidare, att tillsynen över att kontakten med allmänheten upprätthölles

på ett tillfredsställande sätt och att erforderliga anordningar därför

vidtoges borde ankomma på verkschefen. Enligt utskottets mening är det

av vikt, alt den allmänna verksstadgan i de delar, som här berörts, görcs

tillämplig för statsmyndigheter i den utsträckning detta är möjligt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4 år 1957

Utan att instämma i den generella kritik, som i förevarande motioner

riktats mot myndigheternas tillämpning av gällande regler om allmänna

handlingars offentlighet och sekretess, anser utskottet med hänsyn till offentlighetens

betydelse för vår konstitutionella rätt det önskvärt, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t giver till känna vad utskottet ovan i detta

utlåtande anfört.

Utskottet hemställer alltså,

1) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t giva

till känna vad utskottet härovan anfört; samt

2) att motionerna I: 208 och II: 253 måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 28 mars 1957

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, Georg Pettersson,

Wahlund, Weiland, Fritiof Karlsson, Elfving, Ollén*, Aspling* och Sveningsson;

samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, von

Friesen, Norén*, Håstad, Spångberg, Swedberg, Jonsson i Haverö*, Sehlstedt

och Hammar*.

* Ej närvarande vid justeringen.

570G20 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:182 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945 a1 i texten