Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående uppmjukning av stadgandet i § 28 regeringsformen om svenskt medborgarskap, såsom villkor för erhållande av offentlig tjänst i Sverige.

1957-04-04 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1957:5, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående uppmjukning av stadgandet i § 28 regeringsformen om svenskt medborgarskap, såsom villkor för erhållande av offentlig tjänst i Sverige.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5 år 1957

1

Nr 5

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

angående uppmjukning av stadgandet i § 28 regeringsformen

om svenskt medborgarskap, såsom villkor

för erhållande av offentlig tjänst i Sverige.

I de Iikalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 246

i första kammaren av herrar Ohlon och Sundelin samt nr 295 i andra kammaren

av herrar Svensson i Ljungskile och Rylander hemställes, »att riksdagen

ville hos Kungl. Maj :t begära utredning och förslag avseende uppmjukning

av stadgandet i RF § 28 om att svenskt medborgarskap skall vara villkor

för erhållande av offentlig tjänst i Sverige».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

I anslutning till stadganden i äldre regeringsformer och konungaförsäkringar

upptogs i § 28 i 1809 års regeringsform den bestämmelsen, att Konungen

ägde att i statsrådet utnämna och befordra infödde svenske män »till

alla de ämbeten och tjänster inom riket, högre och lägre, vilka äro av den

egenskap, att Konungen fullmakter därå utfärdar». Från denna regel innehöll

stadgandet endast ett undantag, nämligen att det likväl skulle vara Konungen

obetaget »att uti militära ämbeten nyttja utländske män av sällsynt

skicklighet; men icke till kommendanter i fästningarna».

Redan kort tid efter regeringsformens ikraftträdande framkommo förslag

om uppmjukning i § 28 i fråga om det stränga kravet å svenskt medborgarskap.

Dessa vunno först vid riksdagen 1853—54 ständernas bifall, då

den uppmjukningen i § 28 genomfördes, att Konungen skulle äga »att, efter

vederbörandes hörande, eller uppå deras framställning, till lärarebefattningar

vid universiteterna, de teologiska läraretjänsterna likväl undantagna, såsom

ock till lärare- och andra beställningar vid andra inrättningar för vetenskap,

slöjd eller skön konst, ävensom till läkarebefattningar, kalla och befordra

även utländske män av utmärkt förtjänst, de där den rena evangeliska läran

bekänna». Denna grundlagsändring vidtogs väsentligen i syfte att möjliggöra

för vårt land att för vetenskap, konst, högre tekniska befattningar in. in.

tillägna sig utmärkta förmågor från främmande länder. Konstitutionsutskottet

framhöll i detta sammanhang i memorial den 1 juli 1851, att den

stränga utformningen av kravet å svenskt medborgarskap i 1809 års regeringsform

borde »mera tillskrivas ett av de trängande omständigheter, under

vilka samma grundlag uppsattes, vållat förbiseende, än en bestämd åsikt om

principens politiska oeftergivlighet i alla avseenden».

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 5 samt. 2 avd. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5 dr 1957

Den år 1854 genomförda uppmjukningen i § 28 innebar endast rätt att

kalla utlänning, icke att efter ansökan utnämna honom. Emellertid synes

praxis ha utvecklats åtminstone dithän, att utlänning, som önskar komma i

fråga till någon befattning av förevarande slag, först ansöker hos Kungl.

Maj:t om tillstånd att söka befattningen. Sedan tillstånd beviljats eller

Kungl. Maj :t förklarat att hinder för utlänningen att söka tjänsten ej föreligger,

söker utlänningen i vanlig ordning.

Kravet, att utlänningar för att kunna utnämnas till nyss nämnda befattningar

skulle vara av den rena evangeliska läran, borttogs år 1953.

Vid riksdagen 1856—58 infördes i regeringsformen § 28 ett andra moment,

i vilket stadgades, att Konungen ägde »att genom naturalisation till svensk

medborgare upptaga utländsk man, vilken därmed skulle njuta samma rättigheter

och förmåner som infödd svensk man, dock utan att kunna till

ledamot av statsrådet utnämnas». Genom denna bestämmelse, vilken sedermera

överflyttats till § 33, upphörde — enligt gängse tolkning — hindret för

svenska medborgare, som förvärvat sitt medborgarskap efter födseln, att

erhålla statstjänst. År 1949 borttogs ordet »infödd» ur § 28. Därigenom bortföll

kravet på att vara svensk av födseln helt utom såvitt angår statsrådsämbetena

(RF § 4). — I detta sammanhang må erinras om att beträffande möjligheterna

för utlänning att genom naturalisation förvärva svenskt medborgarskap

följande villkor gälla enligt 1950 års lag om svenskt medborgarskap.

Utlänningen skall 1) ha fyllt aderton år, 2) ha hemvist här i riket sedan sju

år, 3) ha fört en hederlig vandel samt 4) ha möjlighet att försörja sig och

sin familj. Föreligga särskilda skäl att naturalisera viss utlänning, må naturalisation

ske, även om de nyssnämnda villkoren icke äro uppfyllda. Naturalisation

av medborgare i annat nordiskt land må ske efter kortare vistelse i

riket än sju år, ehuru särskilda skäl därtill icke föreligga.

I sin ursprungliga lydelse avsåg regeringsformen § 28 allenast ämbeten

och tjänster inom riket. Detta sammanhängde med att utnämningen av sändebud

hos främmande makter och tjänstemän vid beskickningarna handlades

i särskild ordning. År 1909 slopades det särskilda förfarandet för utnämning

av diplomatiska befattningshavare. I samband därmed borttogs ur

§ 28 orden »inom riket». Samtidigt infördes i § 28 ett stadgande om rätt för

Konungen att till olönad konsul utnämna utländsk man.

Regeringsformen § 28 tillerkände ursprungligen Konungen allenast rätt

att besätta ämbeten och tjänster med män. Genom en grundlagsändring år

1909 fingo kvinnor tillträde till lärartjänster med undantag för de teologiska

universitetslärartjänsterna samt till läkarbefattningar och beställningar

vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst. År 1921 borttogs den

1909 genomförda grundlagsändringen och infördes i § 28 en bestämmelse,

att kvinna skulle med tillämpning av grunder, som av Konungen och riksdagen

godkänts, kunna utnämnas till de i lagrummet omförmälda tjänsterna,

dock att kvinna ej finge utnämnas till prästerlig tjänst, där ej annorledes

blivit bestämt genom kyrkolag. Nämnda grunder inflöto i lag den 22 juni

1923 innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5 år 1957

3

statstjänst och annat allmänt uppdrag. Enligt denna skulle kvinna utom

beträffande vissa i lagen uppräknade tjänster vara likställd med man. År

1949 infördes nu gällande bestämmelser i grundlagen, vilka innebära likställighet

mellan könen i avseende å rätten till statstjänst. Från denna likställighet

göres dock undantag beträffande prästerliga tjänster, till vilka

kvinnor icke få utnämnas, där ej annorlunda blivit bestämt genom kyrkolag.

Någon sådan lagstiftning har ännu ej tillkommit.

Med undantag för ovan nämnda ändringar i regeringsformen § 28 har

lagrummets sakliga innehåll i förevarande avseende bibehållits oförändrat

alltsedan 1809.

Regeringsformen § 28 avser enligt sin ordalydelse allenast av Kungl. Maj:t

tillsatta fullmaktstjänster. Emellertid anses stadgandet allmänt tillämpligt

jämväl å de tjänster Kungl. Maj :t tillsätter medelst konstitutorial eller förordnande.

Även beträffande tjänster, som tillsättas av Kungl. Maj :t underordnad

myndighet, upprälthålles allmänt krav å svenskt medborgarskap. Beträffande

tillfälliga förordnanden å tjänster har det ansetts tveksamt, huruvida

svenskt medborgarskap har skolat krävas. Praxis synes härvidlag ha intagit

en ganska liberal ståndpunkt. Emellertid har denna praxis vid olika

tillfällen varit föremål för invändningar, bland annat inom konstitutionsutskottet

(se reservationsanmärkning II till memorial nr 31, 1914 B).

Någon bestämmelse av allmän räckvidd, som förbjuder att kommunala

tjänster besättas med utlänningar, finnes icke. De kommunala myndigheterna

torde icke heller anse sig förpliktade att analogivis tillämpa den i regeringsformen

§ 28 intagna regeln om svenskt medborgarskap såsom villkor för erhållande

av statlig tjänst. Emellertid lärer det av praktiska skäl endast i

sällsynta fall komma i fråga att besätta kommunala tjänster med utlänningar.

Vid flera tillfällen ha förslag väckts om ytterligare uppmjukningar i regeringsformen

§ 28, såvitt angår kravet på svenskt medborgarskap. Under senare

tid har det till största del varit fråga om att vidga möjligheterna för

vetenskapsmän från de övriga nordiska länderna att erhålla statstjänst i

Sverige.

I motion i första kammaren vid 1932 års riksdag (nr 64) hemställde herr

Israel Holmgren, »att riksdagen ville besluta i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om utredning om i vilken utsträckning samma rätt, som svensk medborgare

har att söka lärarbefattningar vid våra universitet och högskolor,

kan medgivas norsk, dansk eller finsk undersåte». Konstitutionsutskottet avstyrkte

i utlåtande (nr 22) bifall till motionen. Till motivering härför anförde

utskottet efter att först ha lämnat en redogörelse för dittills genomförda

uppmjukningar i regeringsformen § 28:

För Sveriges del lägga sålunda redan nu gällande grundlagsbestämmelser

icke något hinder i vägen för ett vidgat kulturutbyte på förevarandc områden

med de övriga nordiska folken utan öppna tvärtom möjlighet för Kungl.

Maj:t att, på eget initiativ eller på framställning av vederbörande myndighet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5 år 1957

och efter beaktande av alla på frågan inverkande omständigheter, såväl från

våra nordiska grannländer som från utomskandinaviska länder kalla verkligt

framstående förmågor. Till fördel för den vetenskapliga odlingen i vårt

land hava också utländska vetenskapsmän av utmärkt förtjänst vid flera

tillfällen kallats. En grundlagsändring av i motionen angiven riktning finner

utskottet därför obehövlig. Utskottet vill dessutom erinra om att en nära samverkan

mellan universiteten i de nordiska länderna bland annat kan äga rum

och i viss utsträckning också redan äger rum genom inbjudan till framstående

vetenskapsmän vid universitet i ett av länderna att hålla en serie

föreläsningar vid universitet i något av de andra länderna.

Kamrarna biföllo utskottets hemställan.

Vid 1938 års riksdag hemställde herr Myrdal in. fl. dels i motion I: 130,

»att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning, huruvida

och i vilken utsträckning samma rätt, som svensk medborgare har att

söka lärarbefattningar vid våra universitet och högskolor, kan medgivas

dansk, finländsk, isländsk eller norsk undersåte samt annan utländsk medborgare,

som varit svensk eller härstammar från svensk medborgare», dels

ock i motion I: 131, »att riksdagen ville besluta i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om förutsättningslös utredning angående huruvida och i vilken utsträckning

högre tekniska befattningar, t. ex. befattningar såsom tjänsteläkare,

tjänstearkitekter, tjänsteingenjörer o. s. v., skola kunna göras tillgängliga

för danskar, finländare, isländare och norrmän samt för andra utländska

medborgare, som varit svenska eller härstamma från svenska medborgare,

på likartade villkor som för svenskar.

Konstitutionsutskottet hemställde i utlåtande (nr 15), att motionerna

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Till grund för sin ståndpunkt

hänvisade utskottet till sitt betänkande i anledning av herr Israel

Holmgrens ovannämnda motion samt anförde därutöver bland annat:

De akademiska lärostolarna hava ej blott forskningsuppgifter utan äro

tillika ämbeten. För dessa liksom än mera för övriga ämbeten och tjänster

gäller, att deras behöriga handhavande alltid förutsätter kännedom om gällande

svensk rätt, som därvid kommer i betraktande, samt därjämte i "allmänhet

kännedom om de rent svenska och lokala förhållanden, som skola

vara föremål för befattningshavarens verksamhet. En statens tjänsteman

torde också i regel böra vara medborgare i staten. Vad särskilt den akademiska

samverkan mellan de olika nordiska länderna beträffar, har denna under

de senaste åren ytterligare utvidgats och stärkts.

Utskottet lämnade därefter en redogörelse för vad som dittills gjorts för

att utvidga det nordiska akademiska samarbetet, företrädesvis genom gästföreläsningar,

samt fortsatte:

De fria former för samarbete, som sålunda inletts och utvecklats, måste

anses i betydligt högre grad främja kulturellt utbyte mellan de nordiska länderna

än av motionärerna föreslagna grundlagsändringar, varigenom vissa

utlänningar skulle erhålla rätt att inom Sverige söka vissa befattningar under

förutsättning av reciprocitet. Utan att taga någon bestämd ställning till

frågan om en verklig reciprocitet här är möjlig, så iänge helt olika regler gälla

rörande förutsättningar och former för befordringar inom de olika nordiska

staterna, vill utskottet framhålla, att, innan ensidigt från svensk sida

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5 är 1957

5

utredningar igångsättas för ändring av svensk rätt i dessa stycken eller

riksdagen tager ställning i frågan, det måste förutsättas, att Kungl. Maj :t

genom förberedande förhandlingar med de övriga nordiska ländernas regeringar

erhållit kännedom om att förutsättningar för ett vidgat nordiskt

samarbete i motionernas syfte kunna anses föreligga.

Utskottet var emellertid ej enhälligt. En minoritet om nio ledamöter reserverade

sig mot utskottets utlåtande och ville tillstyrka de i motionerna

begärda utredningarna. Enligt reservanternas mening borde i utskottets utlåtande

ha uttalats hland annat följande.

Under de senaste åren har känslan för de nordiska ländernas samhörighet

och de nordiska folkens kultur- och rasfrändskap vuxit sig allt starkare.

I samma mån som de europeiska nationernas djupa inbördes motsättningar

allt tydligare ha framträtt, ha Nordens folk kommit varandra allt närmare.

Särskilt på lagstiftningens område har också resultat vunnits genom ett

nordiskt samarbete. I vida kretsar av vårt folk finnes emellertid en varm

önskan att vidga detta samarbete för att åt de nordiska folken vinna nya

gemensamma förmåner. På intet område är ett dylikt samarbete mera näraliggande

och mera naturligt än på kulturlivets. Särskilt torde det vara till''

fromma för de nordiska ländernas vetenskapliga liv, om ett närmare samarbete

kunde komma till stånd mellan Nordens universitet och högskolor.

Reservanterna uttalade sig även positivt för den föreslagna utredningen

om uppmjukning i kravet å svenskt medborgarskap för erhållande av tekniska

befattningar. Beträffande såväl dessa befattningar som de akademiska

lärartjänsterna framhöllo reservanterna kravet på reciprocitet.

Första kammaren biföll utskottets hemställan. Andra kammaren biföll

utskottets hemställan endast beträffande motionen I: 131 och biföll beträffande

den andra motionen reservanternas förslag.

1 första kammaren väcktes år 1947 av herr Herlitz en motion (nr 114),

vari hemställdes om ökad delaktighet för danska, finländska, isländska och

norska medborgare i rättigheter och förmåner som tillkomma svenska medborgare.

I motionen framhölls bland annat, att väsentliga sidor av detta stora

spörsmål redan varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. På åtskilliga

områden hade likställighet redan etablerats. Det syntes emellertid

motionären angeläget, att dessa stora problem upptoges för en samlad behandling.

Från svensk synpunkt torde det i första hand vara av vikt att

klargöra, vilken rättsställning de övriga nordiska ländernas medborgare enligt

svensk rätt och praxis intoge. Därnäst gällde det alt överväga i vad mån

Sverige vore berett att medge de nordiska ländernas medborgare en förbättrad

rättsställning. På åtskilliga punkter borde Sverige kunna bevilja danskar,

finländare, islänningar och norrmän likställighet med svenska medborgare

eller i varje fall en bättre ställning än de nu intoge. Sådana åtgärder

kunde Sverige givetvis företa på egen hand. På stora områden vore det helt

naturligt eu fördel, om de nordiska länderna — eventuellt några av dem —

ginge hand i hand, antingen så att de rättigheter eller förmåner det vore fråga

om traktatfästes, eller så att lagstiftningen rörande utflyttade nordiska

medborgares rättsställning utan sådan bundenhet gjordes likformig.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5 år 1957

Första kammarens första tillfälliga utskott förklarade sig i utlåtande nr 2

dela motionärens uppfattning att ett ökat folkutbyte inom Norden borde

främjas och att Sverige borde ådagalägga beredvillighet att i möjligaste

mån hålla gränserna öppna för medborgare från de övriga nordiska länderna

samt tillerkänna dessa största möjliga likställighet med svenska medborgare.

I likhet med motionären fann utskottet önskvärt att de nordiska

länderna härvidlag framginge gemensamt och att lagstiftningen gjordes möjligast

likformig för vinnande av full ömsesidighet.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskottet anslöt sig i utlåtande nr 3

till vad första kammarens första tillfälliga utskott i sitt utlåtande anfört.

Riksdagen hemställde härefter i skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 april

1947, nr 131, om utredning av frågan om ökad delaktighet för danska, finländska,

isländska och norska medborgare i de rättigheter och förmåner, som

enligt svensk rätt tillkomma svenska medborgare, ävensom att Kungl. Maj:t

vid lämplig tidpunkt hos de övriga nordiska ländernas regeringar måtte

hemställa om samarbete för gemensam reglering av nordiska medborgares

rättsställning i annat land än hemlandet. Skrivelsen överlämnades den 14

maj 1948 till de sakkunniga för nordiskt samarbete på medborgarskapsrättens

område för att tagas under övervägande vid fullgörande av de sakkunnigas

uppdrag.

Förevarande spörsmål har blivit föremål för behandling i Nordiska rådet.

Kungl. Maj :t har genom skrivelse den 23 januari 1953 till Nordiska rådet

begärt rådets utlåtande angående nordiska medborgares rättsställning i annat

nordiskt land än hemlandet. I skrivelsen åberopades ett utdrag ur statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden, varuti föredragande departementschefen,

statsrådet Zetterberg, redogjorde för innehållet i herr

Herlitz’ motion och den därav föranledda riksdagsskrivelsen. Statsrådet Zetterberg

fortsatte:

De nordiska delegerade för lagsamarbete, vilka varje år brukar företaga

en allmän genomgång av det pågående lagsamarbetet, har därvid även behandlat

den nu förevarande frågan. Vid ett möte i Stockholm i maj 1950 beslöt

de hos vederbörande regeringar hemställa, att inom varje land en eller

flera personer tillkallades med uppgift att upptaga frågan om reglering av

den rättsställning som tillkommer medborgare i ett nordiskt land vid vistelse

i annat nordiskt land på sådana områden, där nordiskt samarbete i ämnet

icke redan påginge. Vid möte i Oslo i maj 1951 enade sig de delegerade

om att varje nordiskt land borde ombesörja utarbetandet av en allmän översikt

över de spörsmål som därvid kunde komma i fråga. Initiativ till utredningar

eller andra åtgärder för att undanröja olikheter i rättsställning finge

därefter tagas av fackdepartementen.

Sedermera har de svenska sakkunniga för nordiskt samarbete på medborgarskapsrättens

område till chefen för justitiedepartementet överlämnat

eu av dem upprättad översikt över de svenska bestämmelserna i ämnet. Därvid

förklarade sig de sakkunniga hysa den uppfattningen, att man borde

upptaga de i översikten berörda ämnena till närmare behandling i strävan

att i möjligaste män åstadkomma likställighet mellan det egna landets medborgare

och medborgare i annat nordiskt land. Då numera, fortsatte de sakkunniga,

ett nordiskt råd inrättats såsom forum för rådslag i frågor rörande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5 är 1957

7

nordiskt samarbete, ansåge de sakkunniga det vara lämpligast att förevarande

spörsmål underställdes rådet och att det borde ankomma på rådet att

taga de initiativ som erfordrades för frågans lösning.

De danska delegerade för nordiskt lagsamarbete har därefter i skrivelse

till de svenska delegerade överlämnat en översikt över nordiska medborgares

ställning enligt dansk rätt, och motsvarande översikt enligt norsk rätt har

avgivits av de norska delegerade.

Av de sålunda upprättade översikterna framgår, att medborgare i ett nordiskt

land redan nu vid vistelse i ett annat av Nordens länder i många och

betydelsefulla hänseenden åtnjuter samma förmåner som det senare landets

egna medborgare. Så är i synnerhet fallet på sociallagstiftningens område, där

genom särskilda överenskommelser mellan de nordiska länderna åvägabragts

en i stora delar enhetlig behandling i varje land av nordiska medborgare.

Utredningen visar emellertid å andra sidan, alt lagstiftningen i ett vart av

länderna på andra områden alltjämt i betydande utsträckning tillägger medborgare

i övriga nordiska länder en annan och mindre förmånlig ställning

än den som åtnjutes av landets egna medborgare.

Det är ett angeläget önskemål, att den utveckling som redan begynt i riktning

mot ökad likställighet mellan ländernas egna medborgare och medborgare

i övriga nordiska länder måtte fortsätta, och att därigenom skapas en

ökad samhörighet i Norden.

Likställighetsfrågan rymmer inom sig ett stort antal detaljspörsmål, berörande

vitt skilda områden. Det synes med hänsyn härtill lämpligast, att det

fortsatta arbetet här i landet bedrives inom de olika fackdepartementen,

vilka torde ha att taga kontakt med motsvarande organ inom de övriga nordiska

länderna. Emellertid skulle det för planläggningen av arbetet vara av

stort värde att redan på ett tidigt stadium erhålla ett uttalande rörande uppfattningen

inom de nordiska ländernas folkrepresentationer om de grundläggande

problemen i likställighetsfrågan.

Den av de svenska sakkunniga för nordiskt samarbete utarbetade översikten

innehåller bland annat en summarisk redogörelse för medborgares i annat

nordiskt land möjligheter alt erhålla statstjänst i Sverige. Vid Nordiska

rådets första session 1953 funnos även tillgängliga liknande översikter från

Danmark, Finland och Norge. Av dessa översikter framgår, att de danska,

finländska och norska grundlagarna innehålla ungefär liknande krav på

medborgarskap för erhållande av statstjänst som den svenska.

I anledning av det svenska förslaget beslöt Nordiska rådet den 21 februari

1953 att hemställa till regeringarna i de nordiska länderna att överväga möjligheterna

att i fortsättningen vidtaga praktiska och konkreta åtgärder för att

successivt utjämna olikheterna mellan medborgare i ifrågakommande land

och medborgare i andra nordiska länder samt anmodade regeringarna att

underrätta rådet om de undersökningar som komme att företagas och de

åtgärder som komme att vidtagas i förevarande syfte.

Vid nordiskt justitieministermöte i Stockholm den 11 12 december 1953

dryftades spörsmålet om nordiska medborgares rättsliga likställighet. Därvid

fattades, såvitt angår frågan om rätten att inneha statstjänst, följande beslut.

Varje land skall undersöka vad som kan göras för all undanröja hindren

för likställighet i förevarande hänseende. De grundlagsmiissiga hindren mot

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstifutionsutskotiets utlåtande nr 5 år 1957

att anställa medborgare från annat nordiskt land i statstjänst böra uppmjukas.

I anledning av beslutet utsände justitiedepartementet en cirkulärskrivelse

till övriga departement, vari hemställdes, att varje departement efter vederbörande

myndigheters hörande måtte undersöka, beträffande vilka tjänster

inom dess verksamhetsområde det av innehavaren måste fordras svenskt

medborgarskap. Till departementet inkommo under hösten 1954 svar i anledning

av cirkulärskrivelsen.

Den 22 april 1955 besvarade statsrådet Zetterberg i andra kammaren en

enkel fråga av herr Rylander, huruvida han avsåge att slutföra den utredning,

som satts igång genom cirkulärskrivelsen, i så god tid att förslag i

ämnet kunde föreläggas riksdagen under då pågående andrakammarperiod.

Statsrådet Zetterberg förklarade, att utredningsarbetet kunde antagas bli

så omfattande, att han icke räknade med att proposition skulle kunna föreläggas

1956 års riksdag.

I rapport till Nordiska rådet vid dess fjärde session 1956 meddelades från

svenska justitiedepartementet, att efter bearbetning av det i anledning av

departementets hänvändelser inkomna materialet utredning borde komma

till stånd i syfte att åstadkomma en mera tidsenlig och konsekvent utformning

av bestämmelserna i regeringsformen § 28 om utlännings rätt att inneha

statstjänst. Vidare anmäldes, att utredningsarbetet kunde beräknas bli omfattande.

—- Enligt vad som upplysts från justitiedepartementet har bearbetningen

av det inkomna materialet ännu icke hunnit påbörjas.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att förberedande

åtgärder vidtagits inom justitiedepartmentet för utredning av frågan om en

mera tidsenlig och konsekvent utformning av bestämmelserna i regeringsformen

§ 28 om utlännings rätt att erhålla statstjänst. Vid sådant förhållande

anser utskottet en skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om utredning i

ämnet obehövlig. Emellertid har själva utredningsarbetet ännu ej kunnat

igångsättas. I anledning härav vill utskottet framhålla betydelsen — bland

annat för det nordiska samarbetet — av att utredningsarbetet igångsättes och

bedrives på sådant sätt, att resultatet härav kan föreläggas riksdagen under

nuvarande valperiod till andra kammaren. Utskottet anser önskvärt att denna

uppfattning delgives Kungl. Maj :t. På grund av vad sålunda anförts hemställer

utskottet,

1) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville giva till

känna vad utskottet ovan anfört; samt

2) att motionerna I: 246 och II: 295 måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 4 april 1957

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5 år 1957

9

Närvarande:

från första kammaren: herrar Damström, Olsén*, Weiland, Erik Olsson,

Torsten Andersson, Sveningsson, Göran Karlsson*, Alvar Andersson och

Lundström; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Spångberg, Swedberg, Sehlstedt,

Gustafsson i Bogla, Hamrin i Jönköping*, Andersson i Linköping, fröken

Wetterström*, herrar Olof son och Nilsson i Tvärålund*.

* Ej närvarande vid justeringen.

2 Uihang till riksdagens protokoll 1957. 5 samt. 2 avd. Nr 5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:208 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under fjärde huvudtiteln gjorda framställning om anslag för hudgetåret 1957/58 ti a1 i texten