Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående föreskrifter om formell kompetens i viss omfattning för kommunala revisorer.

1957-04-09 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1957:6, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående föreskrifter om formell kompetens i viss omfattning för kommunala revisorer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 dr 1957

1

Nr 6

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

angående föreskrifter om formell kompetens i viss omfattning

för kommunala revisorer.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 97 i

första kammaren av herrar Ebbe Ohlsson och Yngve Nilsson samt nr 121 i

andra kammaren av herr Edlund m. fl. hemställes, »att riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen

snarast möjligt framlägga förslag, innefattande föreskrifter om formell kompetens

i viss omfattning för kommunala revisorer».

Beträffande de motiv motionärerna anfört får utskottet, i den mån redogörelse

därför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser

Bestämmelserna om revision i 1953 års allmänna kommunallag innebära

väsentligen följande.

Fullmäktige skola årligen utse tre eller flera revisorer jämte suppleanter

för granskning av det nästföljande årets förvaltning. Inga formella kompetenskrav

uppställas. För valbarhet krävs icke, såsom för kommunala uppdrag

i allmänhet, att vara bosatt inom kommunen. Revisor eller revisorssuppleant

får icke den vara, som är ansvarig för den förvaltning som skall

granskas. Ej heller får sådan person deltaga i valet. Samma gäller vissa den redovisningsskyldige

närstående. —Revisorer kunna väljas för att granska antingen

kommunens samfällda förvaltning eller särskilda områden därav.

Väljas revisorer för granskning av särskilda områden av kommunalförvaltningen,

skola, enligt vad som uttalades under förarbetena till kommunallagen,

minst tre revisorer utses för varje sådant område. — Revisorerna

äga befogenhet att när som helst inventera kassor och värdehandlingar samt

taga del av räkenskaper och andra handlingar, som röra förvaltningen. —

Revisor är underkastad ämbetsansvar och kan, vid försummelse, förpliktas

att utgiva skadestånd. — Fullmäktige kunna bestämma arvode, kostnadsersättning

och dagtraktamente till revisor. Däremot kan revisor icke erhålla

pension. — Efter granskningsåret skola revisorerna avgiva revisionsberättelse

med uttalande, huruvida anmärkning beträffande räkenskapernas

förande eller förvaltningen i övrigt föreligger samt huruvida ansvarsfrihet

för förvaltningen tillstyrkcs. Berättelsen skall, jämte infordrade förklaringar,

Iiihang till riksdagens protokoll 1957. 5 saml. 2 and. Nr (i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 dr 1957

framläggas till granskning och avgörande hos fullmäktige normalt före utgången

av juni månad året efter granskningsåret. Härvid får revisor, även

om han icke är fullmäktig, närvara och deltaga i överläggningen men ej

i hesluten.

Bestämmelser av huvudsakligen samma innebörd finnas i de övriga kommunallagarna.

Tidigare behandling av frågan

Frågan om kompetenskrav för kommunala revisorer har varit under bedömande

vid åtskilliga tillfällen tidigare. Statsmakterna ha därvid regelmässigt

tagit avstånd från tanken att uppställa sådana krav.

Sålunda uttalade konstitutionsutskottet vid 1923 års riksdag i anledning

av motion rörande kontroll å kommunernas ekonomiska förvaltning i ett av

båda kamrarna sedermera godtaget utlåtande (nr 10) bl. a., att det uppenbarligen

skulle vara till fördel för den kommunala förvaltningen, om fackmässig

revision i större utsträckning än som då vore fallet komme till användning

men att en utveckling i sådan riktning icke torde kunna främjas annorledes

än på frivillighetens väg.

På liknande sätt yttrade sig konstitutionsutskottet vid 1928 års riksdag

i anledning av ett motionsvis framställt önskemål, att minst en av de kommunala

revisorerna borde vara bokföringskunnig. Utskottet uttalade i sitt

utlåtande i ämnet (nr 7), att ett stadgande om skyldighet för kommunerna

att utse bokföringskunnig revisor för smärre kommuner skulle bli onödigt

betungande; vidkommande de större kommunerna torde, fortsatte utskottet,

deras eget intresse föranleda dem att tillse, att sakkunskapen bleve vederbörligen

företrädd bland de utsedda revisorerna, önskemålet föranledde icke

någon riksdagens åtgärd.

Propositionen till 1930 års riksdag (nr 99) med förslag till lagarna om

kommunalstyrelse på landet och i stad m. m. upptog icke föreskrifter om

formell kompetens för kommunernas revisorer. Till motivering i förevarande

del anförde föredragande departementschefen, väsentligen, följande.

Vad först angår förslaget om införande av skyldighet för kommunerna

att anlita auktoriserade revisorer eller att till revisor utse bokföringskunnig

person synes detsamma icke kunna tillstyrkas. På vissa håll torde auktoriserade

revisorer icke vara att tillgå, och anlitandet av sådan revisor skulle

för många kommuner vara förenat med alltför stora kostnader. En föreskrift,

att revisorerna eller någon av dem skall vara bokföringskunnig, skulle,

med hänsyn till vanskligheten att närmare precisera nämnda behörighetsvillkor,

bereda svårigheter i tillämpningen. Det synes vara lämpligast,

att kommunerna erhålla frihet att till revisorer utse de personer de anse

häst skickade för uppdraget.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 år 1957 3

Avslutningsvis yttrade departementschefen, att det torde vara till värdefull

hjälp för kommunerna, att de kommunala förbunden ställde till förfogande

kvalificerade personer, vilka kunde biträda vid revision.

1 sitt utlåtande (nr 30) över propositionen berörde konstitutionsutskottet

icke denna fråga. Riksdagen gjorde i förevarande del icke någon ändring

i de genom propositionen framlagda förslagen.

Spörsmålet om de kommunala revisorernas kvalifikationer väcktes ånyo

vid 1935 års riksdag genom motion. Konstitutionsutskottet yttrade i sitt

utlåtande (nr 17) över motionen följande.

Visserligen skulle det vara till fördel för den kommunala förvaltningen,

om fackmässig revision i större utsträckning komme till användning. En utveckling

i sådan riktning torde emellertid bäst främjas på frivillighetens

väg. Det kan därför ock förväntas att kommunerna själva under medverkan

av de kommunala förbunden söka finna den lösning, som bäst lämpar sig

för deras särskilda förhållanden.

Motionen avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen.

På liknande sätt uttalade sig utskottet i utlåtande (nr 18) över två vid

1937 års riksdag väckta motioner rörande revisionen inom kommunerna.

Utskottet erinrade vidare om pågående förhandlingar mellan Svenska stadsförbundet

och Svenska landskommunernas förbund om samarbete i revisionsfrågan,

syftande till inrättande av ett kommunalt revisionsinstitut. Den egentliga

revisionsverksamheten tänktes, anförde utskottet, ombesörjd av distriktsvis

anskaffade revisorer med olika kvalifikationsgrad, auktoriserade

revisorer, godkända granskningsmän etc., alla med kommunal erfarenhet.

Utskottet fortsatte:

Kostnaderna för kommunerna för anlitandet av erfarna revisorer skulle

genom en sådan organisation kunna nedbringas högst väsentligt samtidigt

som det vid flera tillfällen framställda kravet på särskilda kvalifikationer

bos någon av revisorerna faktiskt kunde bliva tillgodosett.

I samband med behandlingen vid 1944 års riksdag av frågan om tiden för

dechargebehandlingen i kommunerna yttrade konstitutionsutskottet (uti.

nr 12), att utskottet vidhölle sin uppfattning, alt en mer fackmässig kommunal

revision vore önskvärd, men att en sådan utveckling bäst främjades

på frivillig väg av kommunerna själva och deras sammanslutningar.

1946 års kommunallagskommitté föreslog icke några ändringar i här förevarande

avseende i sitt år 1952 avgivna huvudbetänkande (SOU 1952:14).

Under remissbehandlingen av betänkandet berördes frågan om revisorernas

kompetens. Sålunda ifrågasatte länsstyrelsen i Örebro län, huruvida

icke i lagen borde stadgas, att revisor skall vara bokföringskunnig och jämväl

i övrigt genom utbildning eller tidigare verksamhet kvalificerad för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 år 1957

uppdraget. Kommunalfullmäktige i en landskommun anförde, att den kommunala

revisionen i alltför många fall stannade vid siffergranskning, medan

verklig sakrevision antingen saknades eller vore av ringa omfattning. Fullmäktige

ifrågasatte därför, om det icke vore lämpligt att i lagen understryka

angelägenheten av att åtminstone en av revisorerna vore fackrevisor.

Propositionen (nr 210) till 1953 års riksdag med förslag till den nya

kommunallagen m. m. upptog icke något förslag i den sålunda antydda

riktningen. Föredragande departementschefen anförde i frågan följande.

I anledning av att man i ett par yttranden framfört önskemål att vissa

kompetenskrav skall uppställas för de kommunala revisorerna vill jag erinra

om att riksdagen vid flera tillfällen avvisat härom väckta förslag under

hänvisning till att utvecklingen i riktning mot en mera fackmässig revision

borde främjas på frivillighetens väg av kommunerna själva och deras sammanslutningar.

Att frångå denna inställning torde vara så mycket mindre

motiverat som kommunsammanslutningarnas verksamhet för åstadkommande

av bättre redovisningsmetoder och effektivare revision alltmera utvidgats.

Det kan tilläggas, att kommunerna när det gäller revisorsuppdraget

lika väl som i fråga om övriga förtroendeposter givetvis är bäst betjänta

av att utse de mest lämpade av de personer, som står till buds. Stipulerandet

av vissa kvalifikationer för revisorerna skulle därför innebära ett visst

underkännande av kommunernas förmåga att tillgodose sina egna intressen.

Det skulle också ge revisorskapet en särställning bland de kommunala

förlroendeuppdragen, som synes böra undvikas. Av anförda skäl kan jag

icke understödja önskemålet om lagbestämmelser i ämnet.

Konstitutionsutskottet, som i fråga om revision biträdde det genom propositionen

framlagda förslaget, gjorde icke något särskilt uttalande rörande

kvalifikationer för revisorerna (uti. nr 22, höstsessionen). Utskottet underströk,

att möjligheterna att åstadkomma en effektiv revision väsentligen

berodde på kommunernas egna intiativ och åtgärder i sådant syfte. Kommunerna

hade, fortsatte utskottet, i detta avseende understötts av sina riksförbund,

och det syntes sannolikt, att samarbetet med förbunden även i

fortsättningen skulle för många kommuner visa sig vara den lämpliga vägen

för vinnande av förbättrad revision.

Riksdagen antog i förevarande del det av utskottet framlagda förslaget.

De kommunala förbundens revisionsverksamhet

Åren 1938—1940 bedrevo Svenska landskommunernas förbund och Svenska

stadsförbundet gemensamt revisionsverksamhet genom en särskild kommunal

revisionsbyrå i den formen, att byrån förmedlade anskaffning av sakkunnig

hjälp — ofta auktoriserade revisorer -— åt de kommunala revisorerna.

Sedan samarbetet upphört år 1940, fortsatte förbunden vart för sig

revisionsverksamheten i delvis olika former.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 år 1957

5

Landskommunernas förbund. Under åren 1941 och 1942 förmedlade förbundet

revisionshjälp på ungefär samma sätt som tidigare hade skett genom

den kommunala revisionsbyrån. Sistnämnda år organiserades inom förbunlet

en särskild bokförings- och revisionsavdelning (fr. o. in. innevarande år

kallad kommunalekonomiska avdelningen). Denna avdelning biträder vid

revisioner, bokföringsomläggningar och utredningar av skilda slag samt

lämnar råd i kommunalekonomiska frågor. Det kan framhållas, att avdelningen

medverkat vid ett stort antal utredningar angående förvaltningsorganisation

samt vid uppgörande av ekonomiska långlidsplaner.

Landskommuner, köpingar, municipalsamhällen och andra kommunala

sammanslutningar, såsom församlingar och pastorat, kunna ansluta sig till

avdelningen eller eljest anlita dess tjänster. Av de egentliga landskommunerna

och köpingarna äro de allra flesta anslutna till avdelningen; för närvarande

681 av de 809 egentliga landskommunerna eller omkring 84 %

samt 72 av de 94 köpingarna eller omkring 77 %. Bland övriga berörda kommunala

samfälligheter är anslutningen betydligt mindre. Till jämförelse

kan nämnas, att under det sista året före kommunindelningsreformen, år

1951, allenast 538 av de 2 281 egentliga landskommunerna och 29 av de 84

köpingarna anlitade avdelningen. De egentliga landskommuner, som icke

äro anslutna till avdelningen, äro små; till stor del sådana, vilkas förvaltning

skötes av förtroendemän. Inom många län äro samtliga egentliga landskommuner

anslutna.

Under de första åren efter kommunindelningsreformen bestod avdelningens

arbete huvudsakligen i rådgivning angående bokföring och angående

organisation av medelsförvaltningen m. in. inom storkommunerna. Numera,

sedan kommunerna i stort sett fått hithörande frågor lösta, ligger huvudvikten

av verksamheten på revisionsarbetet.

Avdelningen är organiserad med en chef, en sekreterare och 4 biträden,

som äro placerade i Stockholm, samt för närvarande 26 konsulenter, av

vilka 4 äro placerade i Stockholm och återstoden i stort sett i de olika länen.

Dessutom finnas 3 assistenter med placering i Stockholm. Konsulenterna,

som utföra det egentliga revisionsarbetet, ha samtliga examen från socialpolitiskt

institut och därutöver minst tre års tjänstgöring som kommunalkamrerare

eller liknande. I huvudsak tjänstgör varje konsulent inom ett

distrikt. Konsulenten besöker de anslutna kommunerna inom distriktet

minst två gånger om året, i regel en gång på hösten och en gång på våren,

varje gång i allmänhet en till tre dagar allt efter kommunens storlek och övriga

förhållanden. Konsulenterna samlas till konferenser i regel två gånger årligen.

Härvid utformas enhetliga riktlinjer för verksamheten.

Det revisionsarbete som avdelningen utför är i huvudsak sak- och förvaltningsrevision

samt översiktlig och stickprovsmässig räkenskapsrevision,

allt såsom biträde åt de valda revisorerna. Inom några stora lands
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 år 1957

kommuner runt Stockholm utföres, såsom försöksverksamhet, även siffergranskning.

Normalt utföres icke rutinmässig kontroll av kassor och värdehandlingar.

Det har icke förekommit, att konsulent hos avdelningen valts

till revisor inom kommun.

1 några få fall granska konsulenterna också förvaltningen av kommunala

stiftelser — såsom bostadsstiftelser — och andra särskilda av kommuner

dominerade rättssubjekt. Oftare utföra konsulenterna en indirekt kontroll

av sådana rättssubjekt på grund av att dessa ha bokföring och kassa gemensamma

med de kommunala organen.

För anslutning till avdelningen betala kommunerna särskilda årliga avgifter

till förbundet. Dessa variera normalt mellan 350 och 750 kronor. För

kommuner med mindre än 1 000 eller mera än 10 000 invånare fastställes

avgiften för varje fall. Avdelningens verksamhet finansieras icke med enbart

dessa avgifter; den belastar delvis förbundets allmänna rörelse. Dessutom

utgår årligen statsbidrag med 6 000 kronor för visst av avdelningen

lämnat biträde i samband med granskning av ansökningar om skattelindringsbidrag.

Stadsförbundet och Kommunalekonomiska föreningen. Stadsförbundet

fortsatte efter år 1940 med förmedlingsverksamhet. Till en början hade

förbundet kontakt med omkring 80 revisorer. Antalet nedbringades efter

hand till mellan 15 och 20. Nästan alla dessa voro auktoriserade revisorer.

Ett par voro godkända granskningsmän; dessa anlitades för smärre uppdrag.

Från och med år 1949 bedrives revisionsverksamhet av en på stadsförbundets

intiativ bildad fristående ekonomisk förening, Sveriges kommunalekonomiska

förening u. p. a. Föreningens ändamål är enligt stadgarna att

främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att hos dem ombesörja

sakkunnig revision samt medverka till rationell organisation av deras verksamhet

särskilt i ekonomiskt hänseende. Medlemmar av föreningen kunna

vara städer, köpingar och municipalsamhällen samt andra kommuner och

samfälligheter ävensom sådana stiftelser, föreningar och bolag, vilka bedriva

allmännyttig verksamhet eller i vilka medlem äger ekonomiskt eller annat

intresse.

För närvarande äro till föreningen anslutna 60 städer och 9 köpingar

med sammanlagt ungefär 1 200 000 invånare. Bortsett från 10 av de 15 största

städerna, som ha egna avdelningar för intern revision, äro flertalet av

rikets större städer anslutna till föreningen. Dessutom utför föreningen

revisionsarbete för 55 icke-medlemmar, därav ett landsting, en köping, åtskilliga

församlingar samt många kommunala bolag, föreningar och stiftelser.

I detta sammanhang må framhållas, att några städer alltjämt anlita

auktoriserade revisorer, som tidigare anvisats dem av den kommunala

revisionsbyrån eller stadsförbundet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 dr 1957

7

Föreningens verksamhet förestås av verkställande direktören, som enligt

stadgarna skall vara auktoriserad revisor och vara ledamot av föreningens

styrelse. Landet är indelat i sju distrikt. I varje distrikt tjänstgör en chefsrevisor,

som är auktoriserad revisor eller har ungefär likvärdig kompetens,

jämte revisionsassistenter, vilka ha grundläggande utbildning vid handelshögskola

eller handelsgymnasium eller socialpolitiskt institut och därutöver

längre tids tjänstgöring antingen inom kommunal förvaltning eller inom

revisionsverksamhet. Dessutom finnas på distriktskontoren siffergranskare

och biträden. Några tjänstemän med placering vid föreningens huvudkontor

utföra organisationsutredningar och större specialrevisioner, såsom tioårsrevisioner,

och utgöra dessutom reserv. Hela antalet tjänstemän är för

närvarande 36.

Föreningens verksamhet är huvudsakligen inriktad på revision. Främst

utföres så kallad kvalificerad revision, d. v. s. sak- och förvaltningsrevision

samt översiktlig och stickprovsmässig räkenskapsrevision. Hos 16 städer

och 2 köpingar med tillhopa nära 500 000 invånare och hos ett flertal andra

samfälligheter ombesörjer föreningen dessutom siffergranskning. Inventering

av kassor utföres i regel två—fyra gånger årligen. Värdehandlingar

inventeras minst en gång årligen. Föreningens tjänstemän väljas icke till

revisorer av kommunerna. Alla viktigare rön vid revisionsarbetet handläggas

centralt, bearbetas och bli föremål för cirkulation till den reviderande

personalen och för närmare överläggningar mellan chefsrevisorerna vid

konferenser. Härvid utformas även enhetliga riktlinjer för revisionsarbetet

i samtliga distrikt.

Revisionens minimiomfattning (bortsett från siffergranskning) är fastställd

i stadgarna; för medlem med mer än 30 000 invånare är minimiantalet

revisionsdagar per år sålunda bestämt till 60. Antalet minskar med folkmängden

och är för medlem med mindre än 5 000 invånare 15. Några av de

större städerna ha avtalat om 90—100 revisionsdagar per år. En revisionsdag

betecknar en dags arbete av chefsrevisor eller, under chefsrevisors

överinseende, av assistent. Vanligen bedrives den fortlöpande granskningen

vid besök hos kommunen av distriktets chefsrevisor och en assistent. Vid

slutrevisionen deltaga dock, jämte chefsrevisorn, ofta ett par assistenter.

Föreningens verksamhet försiggår på de auktoriserade revisorernas ansvar.

Även föreningen ansvarar ekonomiskt för verksamheten.

Till föreningen inbetalas av medlemmarna dels engångsbelopp vid inträdet

i form av insatser, dels årliga ersättningar för revisionsverksamheten.

Insatsbeloppet motsvarar ett och ett halvt öre per skattekrona. De årliga

ersättningarna utgå i förhållande till antalet revisionsdagar, för närvarande

265 kronor 50 öre för varje revisionsdag. För siffergranskning betalas särskild

ersättning. Ersättning för revisionsuppdragen hos icke-medlemmar

bestämmas för varje särskilt fall efter uppdragens omfattning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 dr 1957

Motionerna

Motionärerna understryka, att den på kommunförbundens initiativ bedrivna

revisionsverksamheten varit av stort värde. De göra emellertid gällande,

att revisionsarbetets organisation alltjämt inom många kommuner lider

av väsentliga brister. Härutinnan framhålla de, att åtskilliga kommuner varken

ha revisionstjänstemän anställda eller utnyttja den på kommunförbundens

initiativ bedrivna revisionsverksamheten. Beträffande den interna revision,

som tio av de största städerna ombesörjt, yttra motionärerna, att den

måste antagas vara inriktad huvudsakligen på siffergranskning och måhända

kontroll av fattade besluts laglighet, mindre på lämplighets- eller sakrevision.

Rörande den på kommunförbundens initiativ bedrivna revisionsverksamheten

uttala motionärerna, att den, enär den är av allenast rådgivande

natur, torde sakna den tyngd, som den kunde ha haft, om den haft

stöd i kommunallagarna; hade så varit, skulle nämligen resultatet av granskningen

ha redovisats direkt till kommunens fullmäktige genom utlåtande,

som uppenbarligen skulle avgivas under ämbetsansvar, och vidare skulle

eventuella anmärkningar ha kunnat försvaras muntligen inför fullmäktige.

I det följande göres i motionerna en jämförelse mellan reglerna om kommunal

revision och föreskrifterna om revision inom aktiebolag. Dessa föreskrifter

innebära, såvitt rör revisors kvalifikationer, att revisor skall ha den

erfarenhet beträffande bokföring och insikt i ekonomiska förhållanden som

med hänsyn till bolagets verksamhet erfordras för uppdraget, samt för större

bolag därutöver, att minst en av revisorerna skall vara auktoriserad revisor.

Vidare gäller, att sådan revisor eller godkänd granskningsman likaledes

skall utses, om det är föreskrivet i bolagsordningen eller begäres av

aktieägare representerande minst en tiondel av aktiekapitalet.

Motionärerna anföra därefter, att det synes inkonsekvent, att en frivillig

ekonomisk samfällighet såsom ett aktiebolag jämlikt lag är underkastad

strängare granskningsregler än en kommun, där de enskilda medborgarna

äro automatiskt anslutna; inkonsekvensen måste, yttra motionärerna, anses

särskilt iögonenfallande, sedan kommunernas ekonomiska verksamhet numera,

bl. a. på grund av kommunindelningsreformen, genomsnittligen antagit

mycket större omfattning än tidigare.

1 motionerna uttalas ytterligare, att olika meningar givetvis kunna råda

angående formen för de kompetenskrav som borde uppställas men att mycket

talar för att en betryggande ordning skulle nås redan genom en föreskrift,

att en av revisorerna skulle vara auktoriserad revisor eller, i mindre

kommuner, godkänd granskningsman.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr ti dr 1957

9

Utskottet

Av den tidigare lämnade redogörelsen för bestämmelserna på förevarande

område framgår, att kommunallagarna visserligen icke uppställa krav

på viss formell kompetens för kommunala revisorer men att lagstiftningen

likväl på det sättet underlättar för kommunerna att välja kvalificerade

revisorer att — till skillnad från vad som gäller för kommunala förtroendeuppdrag

i allmänhet — även andra än kommunmedlemmar äro valbara.

Vidare framgår av vad ovan anförts att vid flera tillfällen framkommit

förslag om att uppställa kompetenskrav för revisorer i kommunerna men

att statsmakterna genomgående tagit avstånd från förslagen. Därvid har

hänvisats framför allt till att utvecklingen i riktning mot mera fackmässig

revision borde främjas på frivillighetens väg av kommunerna och

deras sammanslutningar.

Den på kommunsammanslutningarnas initiativ bedrivna revisionsverksamheten

har under senare tid fått väsentligt större omfattning än tidigare.

Främst må erinras om att till den kommunalekonomiska avdelningen

inom Landskommunernas förbund numera äro anslutna de allra

flesta egentliga landskommuner ävensom att bland köpingarna förhållandevis

ännu fler anlita antingen nämnda avdelning eller Kommunalekonomiska

föreningen. Beträffande städerna förtjänar nämnas, att —

bortsett från dem som ha egna revisionskontor — de flesta större städer

och åtskilliga bland de övriga äro anslutna till Kommunalekonomiska föreningen.

Då dessutom vissa städer anlita fristående yrkesrevisorer såsom

sakkunniga, och då jämväl flera av landstingen anlita antingen Kommunalekonomiska

föreningen eller fristående yrkesrevisorer, torde det stå

utom tvivel, att flertalet bland rikets borgerliga kommuner ha ombesörjt

fackmässig revision. I detta sammanhang må framhållas, att särskilt Kommunalekonomiska

föreningen i betydande utsträckning biträder vid revision

icke blott av den egentliga kommunalförvaltningen utan också av kommunala

företag, som drivas i form av aktiebolag, föreningar eller stiftelser.

Den enhetlighet i kontrollen över användningen av allmänna medel som

kan vinnas på sådan väg är uppenbarligen av betydelse. Utskottet önskar

vidare understryka, att kommunerna genom samverkan med de på kommunförbundens

initiativ skapade revisionsorganen — liksom genom inrättande

av särskilda revisionskontor — såsom biträden vid revisionen

erhålla personer med sådan kännedom om och erfarenhet av kommunernas

säregna rättsliga och ekonomiska förhållanden, som i allmänhet icke

torde kunna förutsättas hos auktoriserade revisorer och godkända granskningsmän.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden anser utskottet, att revisionsverksamheten

inom kommunerna även i fortsättningen är bäst betjänt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr ti år 1957

av att varje kommun inom den av kommunallagstiftningen uppdragna

ramen giver verksamheten den inriktning och organisation, som kommunen

— eventuellt efter samråd med vederbörande kommunförbund —

finner motsvara behovet.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner I: 97 och II: 121 icke måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 april 1957

På konstitutionsutskottets vägnar:

J. W. PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, Englund, Georg

Pettersson*, Weiland, Fritiof Karlsson, Carl Albert Anderson*, Sörlin,

Torsten Andersson* och Sveningsson; samt

från andra kammaren: herrar Pettersson i Norregård, Norén, Spångberg,

Swedberg*, Jonsson i Haverö, Svensson i Ljungskile*, Hammar*, fru

Svedberg* samt herrar Magnusson i Tumhult och Andersson i Linköping.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Sveningsson och Magnusson i Tumhult.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1957

670579

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.