Utlåtande i anledning av väckta motioner angående föreskrifter om formell kompetens i viss omfattning för kommunala revisorer.
1957-04-09 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1957:6, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående föreskrifter om formell kompetens i viss omfattning för kommunala revisorer.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 dr 1957
1
Nr 6
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående föreskrifter om formell kompetens i viss omfattning
för kommunala revisorer.
I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 97 i
första kammaren av herrar Ebbe Ohlsson och Yngve Nilsson samt nr 121 i
andra kammaren av herr Edlund m. fl. hemställes, »att riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen
snarast möjligt framlägga förslag, innefattande föreskrifter om formell kompetens
i viss omfattning för kommunala revisorer».
Beträffande de motiv motionärerna anfört får utskottet, i den mån redogörelse
därför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionerna.
Gällande bestämmelser
Bestämmelserna om revision i 1953 års allmänna kommunallag innebära
väsentligen följande.
Fullmäktige skola årligen utse tre eller flera revisorer jämte suppleanter
för granskning av det nästföljande årets förvaltning. Inga formella kompetenskrav
uppställas. För valbarhet krävs icke, såsom för kommunala uppdrag
i allmänhet, att vara bosatt inom kommunen. Revisor eller revisorssuppleant
får icke den vara, som är ansvarig för den förvaltning som skall
granskas. Ej heller får sådan person deltaga i valet. Samma gäller vissa den redovisningsskyldige
närstående. —Revisorer kunna väljas för att granska antingen
kommunens samfällda förvaltning eller särskilda områden därav.
Väljas revisorer för granskning av särskilda områden av kommunalförvaltningen,
skola, enligt vad som uttalades under förarbetena till kommunallagen,
minst tre revisorer utses för varje sådant område. — Revisorerna
äga befogenhet att när som helst inventera kassor och värdehandlingar samt
taga del av räkenskaper och andra handlingar, som röra förvaltningen. —
Revisor är underkastad ämbetsansvar och kan, vid försummelse, förpliktas
att utgiva skadestånd. — Fullmäktige kunna bestämma arvode, kostnadsersättning
och dagtraktamente till revisor. Däremot kan revisor icke erhålla
pension. — Efter granskningsåret skola revisorerna avgiva revisionsberättelse
med uttalande, huruvida anmärkning beträffande räkenskapernas
förande eller förvaltningen i övrigt föreligger samt huruvida ansvarsfrihet
för förvaltningen tillstyrkcs. Berättelsen skall, jämte infordrade förklaringar,
Iiihang till riksdagens protokoll 1957. 5 saml. 2 and. Nr (i
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 dr 1957
framläggas till granskning och avgörande hos fullmäktige normalt före utgången
av juni månad året efter granskningsåret. Härvid får revisor, även
om han icke är fullmäktig, närvara och deltaga i överläggningen men ej
i hesluten.
Bestämmelser av huvudsakligen samma innebörd finnas i de övriga kommunallagarna.
Tidigare behandling av frågan
Frågan om kompetenskrav för kommunala revisorer har varit under bedömande
vid åtskilliga tillfällen tidigare. Statsmakterna ha därvid regelmässigt
tagit avstånd från tanken att uppställa sådana krav.
Sålunda uttalade konstitutionsutskottet vid 1923 års riksdag i anledning
av motion rörande kontroll å kommunernas ekonomiska förvaltning i ett av
båda kamrarna sedermera godtaget utlåtande (nr 10) bl. a., att det uppenbarligen
skulle vara till fördel för den kommunala förvaltningen, om fackmässig
revision i större utsträckning än som då vore fallet komme till användning
men att en utveckling i sådan riktning icke torde kunna främjas annorledes
än på frivillighetens väg.
På liknande sätt yttrade sig konstitutionsutskottet vid 1928 års riksdag
i anledning av ett motionsvis framställt önskemål, att minst en av de kommunala
revisorerna borde vara bokföringskunnig. Utskottet uttalade i sitt
utlåtande i ämnet (nr 7), att ett stadgande om skyldighet för kommunerna
att utse bokföringskunnig revisor för smärre kommuner skulle bli onödigt
betungande; vidkommande de större kommunerna torde, fortsatte utskottet,
deras eget intresse föranleda dem att tillse, att sakkunskapen bleve vederbörligen
företrädd bland de utsedda revisorerna, önskemålet föranledde icke
någon riksdagens åtgärd.
Propositionen till 1930 års riksdag (nr 99) med förslag till lagarna om
kommunalstyrelse på landet och i stad m. m. upptog icke föreskrifter om
formell kompetens för kommunernas revisorer. Till motivering i förevarande
del anförde föredragande departementschefen, väsentligen, följande.
Vad först angår förslaget om införande av skyldighet för kommunerna
att anlita auktoriserade revisorer eller att till revisor utse bokföringskunnig
person synes detsamma icke kunna tillstyrkas. På vissa håll torde auktoriserade
revisorer icke vara att tillgå, och anlitandet av sådan revisor skulle
för många kommuner vara förenat med alltför stora kostnader. En föreskrift,
att revisorerna eller någon av dem skall vara bokföringskunnig, skulle,
med hänsyn till vanskligheten att närmare precisera nämnda behörighetsvillkor,
bereda svårigheter i tillämpningen. Det synes vara lämpligast,
att kommunerna erhålla frihet att till revisorer utse de personer de anse
häst skickade för uppdraget.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 år 1957 3
Avslutningsvis yttrade departementschefen, att det torde vara till värdefull
hjälp för kommunerna, att de kommunala förbunden ställde till förfogande
kvalificerade personer, vilka kunde biträda vid revision.
1 sitt utlåtande (nr 30) över propositionen berörde konstitutionsutskottet
icke denna fråga. Riksdagen gjorde i förevarande del icke någon ändring
i de genom propositionen framlagda förslagen.
Spörsmålet om de kommunala revisorernas kvalifikationer väcktes ånyo
vid 1935 års riksdag genom motion. Konstitutionsutskottet yttrade i sitt
utlåtande (nr 17) över motionen följande.
Visserligen skulle det vara till fördel för den kommunala förvaltningen,
om fackmässig revision i större utsträckning komme till användning. En utveckling
i sådan riktning torde emellertid bäst främjas på frivillighetens
väg. Det kan därför ock förväntas att kommunerna själva under medverkan
av de kommunala förbunden söka finna den lösning, som bäst lämpar sig
för deras särskilda förhållanden.
Motionen avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen.
På liknande sätt uttalade sig utskottet i utlåtande (nr 18) över två vid
1937 års riksdag väckta motioner rörande revisionen inom kommunerna.
Utskottet erinrade vidare om pågående förhandlingar mellan Svenska stadsförbundet
och Svenska landskommunernas förbund om samarbete i revisionsfrågan,
syftande till inrättande av ett kommunalt revisionsinstitut. Den egentliga
revisionsverksamheten tänktes, anförde utskottet, ombesörjd av distriktsvis
anskaffade revisorer med olika kvalifikationsgrad, auktoriserade
revisorer, godkända granskningsmän etc., alla med kommunal erfarenhet.
Utskottet fortsatte:
Kostnaderna för kommunerna för anlitandet av erfarna revisorer skulle
genom en sådan organisation kunna nedbringas högst väsentligt samtidigt
som det vid flera tillfällen framställda kravet på särskilda kvalifikationer
bos någon av revisorerna faktiskt kunde bliva tillgodosett.
I samband med behandlingen vid 1944 års riksdag av frågan om tiden för
dechargebehandlingen i kommunerna yttrade konstitutionsutskottet (uti.
nr 12), att utskottet vidhölle sin uppfattning, alt en mer fackmässig kommunal
revision vore önskvärd, men att en sådan utveckling bäst främjades
på frivillig väg av kommunerna själva och deras sammanslutningar.
1946 års kommunallagskommitté föreslog icke några ändringar i här förevarande
avseende i sitt år 1952 avgivna huvudbetänkande (SOU 1952:14).
Under remissbehandlingen av betänkandet berördes frågan om revisorernas
kompetens. Sålunda ifrågasatte länsstyrelsen i Örebro län, huruvida
icke i lagen borde stadgas, att revisor skall vara bokföringskunnig och jämväl
i övrigt genom utbildning eller tidigare verksamhet kvalificerad för
4 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
uppdraget. Kommunalfullmäktige i en landskommun anförde, att den kommunala
revisionen i alltför många fall stannade vid siffergranskning, medan
verklig sakrevision antingen saknades eller vore av ringa omfattning. Fullmäktige
ifrågasatte därför, om det icke vore lämpligt att i lagen understryka
angelägenheten av att åtminstone en av revisorerna vore fackrevisor.
Propositionen (nr 210) till 1953 års riksdag med förslag till den nya
kommunallagen m. m. upptog icke något förslag i den sålunda antydda
riktningen. Föredragande departementschefen anförde i frågan följande.
I anledning av att man i ett par yttranden framfört önskemål att vissa
kompetenskrav skall uppställas för de kommunala revisorerna vill jag erinra
om att riksdagen vid flera tillfällen avvisat härom väckta förslag under
hänvisning till att utvecklingen i riktning mot en mera fackmässig revision
borde främjas på frivillighetens väg av kommunerna själva och deras sammanslutningar.
Att frångå denna inställning torde vara så mycket mindre
motiverat som kommunsammanslutningarnas verksamhet för åstadkommande
av bättre redovisningsmetoder och effektivare revision alltmera utvidgats.
Det kan tilläggas, att kommunerna när det gäller revisorsuppdraget
lika väl som i fråga om övriga förtroendeposter givetvis är bäst betjänta
av att utse de mest lämpade av de personer, som står till buds. Stipulerandet
av vissa kvalifikationer för revisorerna skulle därför innebära ett visst
underkännande av kommunernas förmåga att tillgodose sina egna intressen.
Det skulle också ge revisorskapet en särställning bland de kommunala
förlroendeuppdragen, som synes böra undvikas. Av anförda skäl kan jag
icke understödja önskemålet om lagbestämmelser i ämnet.
Konstitutionsutskottet, som i fråga om revision biträdde det genom propositionen
framlagda förslaget, gjorde icke något särskilt uttalande rörande
kvalifikationer för revisorerna (uti. nr 22, höstsessionen). Utskottet underströk,
att möjligheterna att åstadkomma en effektiv revision väsentligen
berodde på kommunernas egna intiativ och åtgärder i sådant syfte. Kommunerna
hade, fortsatte utskottet, i detta avseende understötts av sina riksförbund,
och det syntes sannolikt, att samarbetet med förbunden även i
fortsättningen skulle för många kommuner visa sig vara den lämpliga vägen
för vinnande av förbättrad revision.
Riksdagen antog i förevarande del det av utskottet framlagda förslaget.
De kommunala förbundens revisionsverksamhet
Åren 1938—1940 bedrevo Svenska landskommunernas förbund och Svenska
stadsförbundet gemensamt revisionsverksamhet genom en särskild kommunal
revisionsbyrå i den formen, att byrån förmedlade anskaffning av sakkunnig
hjälp — ofta auktoriserade revisorer -— åt de kommunala revisorerna.
Sedan samarbetet upphört år 1940, fortsatte förbunden vart för sig
revisionsverksamheten i delvis olika former.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
5
Landskommunernas förbund. Under åren 1941 och 1942 förmedlade förbundet
revisionshjälp på ungefär samma sätt som tidigare hade skett genom
den kommunala revisionsbyrån. Sistnämnda år organiserades inom förbunlet
en särskild bokförings- och revisionsavdelning (fr. o. in. innevarande år
kallad kommunalekonomiska avdelningen). Denna avdelning biträder vid
revisioner, bokföringsomläggningar och utredningar av skilda slag samt
lämnar råd i kommunalekonomiska frågor. Det kan framhållas, att avdelningen
medverkat vid ett stort antal utredningar angående förvaltningsorganisation
samt vid uppgörande av ekonomiska långlidsplaner.
Landskommuner, köpingar, municipalsamhällen och andra kommunala
sammanslutningar, såsom församlingar och pastorat, kunna ansluta sig till
avdelningen eller eljest anlita dess tjänster. Av de egentliga landskommunerna
och köpingarna äro de allra flesta anslutna till avdelningen; för närvarande
681 av de 809 egentliga landskommunerna eller omkring 84 %
samt 72 av de 94 köpingarna eller omkring 77 %. Bland övriga berörda kommunala
samfälligheter är anslutningen betydligt mindre. Till jämförelse
kan nämnas, att under det sista året före kommunindelningsreformen, år
1951, allenast 538 av de 2 281 egentliga landskommunerna och 29 av de 84
köpingarna anlitade avdelningen. De egentliga landskommuner, som icke
äro anslutna till avdelningen, äro små; till stor del sådana, vilkas förvaltning
skötes av förtroendemän. Inom många län äro samtliga egentliga landskommuner
anslutna.
Under de första åren efter kommunindelningsreformen bestod avdelningens
arbete huvudsakligen i rådgivning angående bokföring och angående
organisation av medelsförvaltningen m. in. inom storkommunerna. Numera,
sedan kommunerna i stort sett fått hithörande frågor lösta, ligger huvudvikten
av verksamheten på revisionsarbetet.
Avdelningen är organiserad med en chef, en sekreterare och 4 biträden,
som äro placerade i Stockholm, samt för närvarande 26 konsulenter, av
vilka 4 äro placerade i Stockholm och återstoden i stort sett i de olika länen.
Dessutom finnas 3 assistenter med placering i Stockholm. Konsulenterna,
som utföra det egentliga revisionsarbetet, ha samtliga examen från socialpolitiskt
institut och därutöver minst tre års tjänstgöring som kommunalkamrerare
eller liknande. I huvudsak tjänstgör varje konsulent inom ett
distrikt. Konsulenten besöker de anslutna kommunerna inom distriktet
minst två gånger om året, i regel en gång på hösten och en gång på våren,
varje gång i allmänhet en till tre dagar allt efter kommunens storlek och övriga
förhållanden. Konsulenterna samlas till konferenser i regel två gånger årligen.
Härvid utformas enhetliga riktlinjer för verksamheten.
Det revisionsarbete som avdelningen utför är i huvudsak sak- och förvaltningsrevision
samt översiktlig och stickprovsmässig räkenskapsrevision,
allt såsom biträde åt de valda revisorerna. Inom några stora lands
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 år 1957
kommuner runt Stockholm utföres, såsom försöksverksamhet, även siffergranskning.
Normalt utföres icke rutinmässig kontroll av kassor och värdehandlingar.
Det har icke förekommit, att konsulent hos avdelningen valts
till revisor inom kommun.
1 några få fall granska konsulenterna också förvaltningen av kommunala
stiftelser — såsom bostadsstiftelser — och andra särskilda av kommuner
dominerade rättssubjekt. Oftare utföra konsulenterna en indirekt kontroll
av sådana rättssubjekt på grund av att dessa ha bokföring och kassa gemensamma
med de kommunala organen.
För anslutning till avdelningen betala kommunerna särskilda årliga avgifter
till förbundet. Dessa variera normalt mellan 350 och 750 kronor. För
kommuner med mindre än 1 000 eller mera än 10 000 invånare fastställes
avgiften för varje fall. Avdelningens verksamhet finansieras icke med enbart
dessa avgifter; den belastar delvis förbundets allmänna rörelse. Dessutom
utgår årligen statsbidrag med 6 000 kronor för visst av avdelningen
lämnat biträde i samband med granskning av ansökningar om skattelindringsbidrag.
Stadsförbundet och Kommunalekonomiska föreningen. Stadsförbundet
fortsatte efter år 1940 med förmedlingsverksamhet. Till en början hade
förbundet kontakt med omkring 80 revisorer. Antalet nedbringades efter
hand till mellan 15 och 20. Nästan alla dessa voro auktoriserade revisorer.
Ett par voro godkända granskningsmän; dessa anlitades för smärre uppdrag.
Från och med år 1949 bedrives revisionsverksamhet av en på stadsförbundets
intiativ bildad fristående ekonomisk förening, Sveriges kommunalekonomiska
förening u. p. a. Föreningens ändamål är enligt stadgarna att
främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att hos dem ombesörja
sakkunnig revision samt medverka till rationell organisation av deras verksamhet
särskilt i ekonomiskt hänseende. Medlemmar av föreningen kunna
vara städer, köpingar och municipalsamhällen samt andra kommuner och
samfälligheter ävensom sådana stiftelser, föreningar och bolag, vilka bedriva
allmännyttig verksamhet eller i vilka medlem äger ekonomiskt eller annat
intresse.
För närvarande äro till föreningen anslutna 60 städer och 9 köpingar
med sammanlagt ungefär 1 200 000 invånare. Bortsett från 10 av de 15 största
städerna, som ha egna avdelningar för intern revision, äro flertalet av
rikets större städer anslutna till föreningen. Dessutom utför föreningen
revisionsarbete för 55 icke-medlemmar, därav ett landsting, en köping, åtskilliga
församlingar samt många kommunala bolag, föreningar och stiftelser.
I detta sammanhang må framhållas, att några städer alltjämt anlita
auktoriserade revisorer, som tidigare anvisats dem av den kommunala
revisionsbyrån eller stadsförbundet.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 dr 1957
7
Föreningens verksamhet förestås av verkställande direktören, som enligt
stadgarna skall vara auktoriserad revisor och vara ledamot av föreningens
styrelse. Landet är indelat i sju distrikt. I varje distrikt tjänstgör en chefsrevisor,
som är auktoriserad revisor eller har ungefär likvärdig kompetens,
jämte revisionsassistenter, vilka ha grundläggande utbildning vid handelshögskola
eller handelsgymnasium eller socialpolitiskt institut och därutöver
längre tids tjänstgöring antingen inom kommunal förvaltning eller inom
revisionsverksamhet. Dessutom finnas på distriktskontoren siffergranskare
och biträden. Några tjänstemän med placering vid föreningens huvudkontor
utföra organisationsutredningar och större specialrevisioner, såsom tioårsrevisioner,
och utgöra dessutom reserv. Hela antalet tjänstemän är för
närvarande 36.
Föreningens verksamhet är huvudsakligen inriktad på revision. Främst
utföres så kallad kvalificerad revision, d. v. s. sak- och förvaltningsrevision
samt översiktlig och stickprovsmässig räkenskapsrevision. Hos 16 städer
och 2 köpingar med tillhopa nära 500 000 invånare och hos ett flertal andra
samfälligheter ombesörjer föreningen dessutom siffergranskning. Inventering
av kassor utföres i regel två—fyra gånger årligen. Värdehandlingar
inventeras minst en gång årligen. Föreningens tjänstemän väljas icke till
revisorer av kommunerna. Alla viktigare rön vid revisionsarbetet handläggas
centralt, bearbetas och bli föremål för cirkulation till den reviderande
personalen och för närmare överläggningar mellan chefsrevisorerna vid
konferenser. Härvid utformas även enhetliga riktlinjer för revisionsarbetet
i samtliga distrikt.
Revisionens minimiomfattning (bortsett från siffergranskning) är fastställd
i stadgarna; för medlem med mer än 30 000 invånare är minimiantalet
revisionsdagar per år sålunda bestämt till 60. Antalet minskar med folkmängden
och är för medlem med mindre än 5 000 invånare 15. Några av de
större städerna ha avtalat om 90—100 revisionsdagar per år. En revisionsdag
betecknar en dags arbete av chefsrevisor eller, under chefsrevisors
överinseende, av assistent. Vanligen bedrives den fortlöpande granskningen
vid besök hos kommunen av distriktets chefsrevisor och en assistent. Vid
slutrevisionen deltaga dock, jämte chefsrevisorn, ofta ett par assistenter.
Föreningens verksamhet försiggår på de auktoriserade revisorernas ansvar.
Även föreningen ansvarar ekonomiskt för verksamheten.
Till föreningen inbetalas av medlemmarna dels engångsbelopp vid inträdet
i form av insatser, dels årliga ersättningar för revisionsverksamheten.
Insatsbeloppet motsvarar ett och ett halvt öre per skattekrona. De årliga
ersättningarna utgå i förhållande till antalet revisionsdagar, för närvarande
265 kronor 50 öre för varje revisionsdag. För siffergranskning betalas särskild
ersättning. Ersättning för revisionsuppdragen hos icke-medlemmar
bestämmas för varje särskilt fall efter uppdragens omfattning.
8
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6 dr 1957
Motionerna
Motionärerna understryka, att den på kommunförbundens initiativ bedrivna
revisionsverksamheten varit av stort värde. De göra emellertid gällande,
att revisionsarbetets organisation alltjämt inom många kommuner lider
av väsentliga brister. Härutinnan framhålla de, att åtskilliga kommuner varken
ha revisionstjänstemän anställda eller utnyttja den på kommunförbundens
initiativ bedrivna revisionsverksamheten. Beträffande den interna revision,
som tio av de största städerna ombesörjt, yttra motionärerna, att den
måste antagas vara inriktad huvudsakligen på siffergranskning och måhända
kontroll av fattade besluts laglighet, mindre på lämplighets- eller sakrevision.
Rörande den på kommunförbundens initiativ bedrivna revisionsverksamheten
uttala motionärerna, att den, enär den är av allenast rådgivande
natur, torde sakna den tyngd, som den kunde ha haft, om den haft
stöd i kommunallagarna; hade så varit, skulle nämligen resultatet av granskningen
ha redovisats direkt till kommunens fullmäktige genom utlåtande,
som uppenbarligen skulle avgivas under ämbetsansvar, och vidare skulle
eventuella anmärkningar ha kunnat försvaras muntligen inför fullmäktige.
I det följande göres i motionerna en jämförelse mellan reglerna om kommunal
revision och föreskrifterna om revision inom aktiebolag. Dessa föreskrifter
innebära, såvitt rör revisors kvalifikationer, att revisor skall ha den
erfarenhet beträffande bokföring och insikt i ekonomiska förhållanden som
med hänsyn till bolagets verksamhet erfordras för uppdraget, samt för större
bolag därutöver, att minst en av revisorerna skall vara auktoriserad revisor.
Vidare gäller, att sådan revisor eller godkänd granskningsman likaledes
skall utses, om det är föreskrivet i bolagsordningen eller begäres av
aktieägare representerande minst en tiondel av aktiekapitalet.
Motionärerna anföra därefter, att det synes inkonsekvent, att en frivillig
ekonomisk samfällighet såsom ett aktiebolag jämlikt lag är underkastad
strängare granskningsregler än en kommun, där de enskilda medborgarna
äro automatiskt anslutna; inkonsekvensen måste, yttra motionärerna, anses
särskilt iögonenfallande, sedan kommunernas ekonomiska verksamhet numera,
bl. a. på grund av kommunindelningsreformen, genomsnittligen antagit
mycket större omfattning än tidigare.
1 motionerna uttalas ytterligare, att olika meningar givetvis kunna råda
angående formen för de kompetenskrav som borde uppställas men att mycket
talar för att en betryggande ordning skulle nås redan genom en föreskrift,
att en av revisorerna skulle vara auktoriserad revisor eller, i mindre
kommuner, godkänd granskningsman.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr ti dr 1957
9
Utskottet
Av den tidigare lämnade redogörelsen för bestämmelserna på förevarande
område framgår, att kommunallagarna visserligen icke uppställa krav
på viss formell kompetens för kommunala revisorer men att lagstiftningen
likväl på det sättet underlättar för kommunerna att välja kvalificerade
revisorer att — till skillnad från vad som gäller för kommunala förtroendeuppdrag
i allmänhet — även andra än kommunmedlemmar äro valbara.
Vidare framgår av vad ovan anförts att vid flera tillfällen framkommit
förslag om att uppställa kompetenskrav för revisorer i kommunerna men
att statsmakterna genomgående tagit avstånd från förslagen. Därvid har
hänvisats framför allt till att utvecklingen i riktning mot mera fackmässig
revision borde främjas på frivillighetens väg av kommunerna och
deras sammanslutningar.
Den på kommunsammanslutningarnas initiativ bedrivna revisionsverksamheten
har under senare tid fått väsentligt större omfattning än tidigare.
Främst må erinras om att till den kommunalekonomiska avdelningen
inom Landskommunernas förbund numera äro anslutna de allra
flesta egentliga landskommuner ävensom att bland köpingarna förhållandevis
ännu fler anlita antingen nämnda avdelning eller Kommunalekonomiska
föreningen. Beträffande städerna förtjänar nämnas, att —
bortsett från dem som ha egna revisionskontor — de flesta större städer
och åtskilliga bland de övriga äro anslutna till Kommunalekonomiska föreningen.
Då dessutom vissa städer anlita fristående yrkesrevisorer såsom
sakkunniga, och då jämväl flera av landstingen anlita antingen Kommunalekonomiska
föreningen eller fristående yrkesrevisorer, torde det stå
utom tvivel, att flertalet bland rikets borgerliga kommuner ha ombesörjt
fackmässig revision. I detta sammanhang må framhållas, att särskilt Kommunalekonomiska
föreningen i betydande utsträckning biträder vid revision
icke blott av den egentliga kommunalförvaltningen utan också av kommunala
företag, som drivas i form av aktiebolag, föreningar eller stiftelser.
Den enhetlighet i kontrollen över användningen av allmänna medel som
kan vinnas på sådan väg är uppenbarligen av betydelse. Utskottet önskar
vidare understryka, att kommunerna genom samverkan med de på kommunförbundens
initiativ skapade revisionsorganen — liksom genom inrättande
av särskilda revisionskontor — såsom biträden vid revisionen
erhålla personer med sådan kännedom om och erfarenhet av kommunernas
säregna rättsliga och ekonomiska förhållanden, som i allmänhet icke
torde kunna förutsättas hos auktoriserade revisorer och godkända granskningsmän.
Med hänsyn till nu angivna förhållanden anser utskottet, att revisionsverksamheten
inom kommunerna även i fortsättningen är bäst betjänt
10
Konstitutionsutskottets utlåtande nr ti år 1957
av att varje kommun inom den av kommunallagstiftningen uppdragna
ramen giver verksamheten den inriktning och organisation, som kommunen
— eventuellt efter samråd med vederbörande kommunförbund —
finner motsvara behovet.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner I: 97 och II: 121 icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 april 1957
På konstitutionsutskottets vägnar:
J. W. PETTERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, Englund, Georg
Pettersson*, Weiland, Fritiof Karlsson, Carl Albert Anderson*, Sörlin,
Torsten Andersson* och Sveningsson; samt
från andra kammaren: herrar Pettersson i Norregård, Norén, Spångberg,
Swedberg*, Jonsson i Haverö, Svensson i Ljungskile*, Hammar*, fru
Svedberg* samt herrar Magnusson i Tumhult och Andersson i Linköping.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Sveningsson och Magnusson i Tumhult.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1957
670579
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.