Sök i Ratio Lex

Betänkande angående allmän folkomröstning

1957-05-03 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1957:7, Betänkande angående allmän folkomröstning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 7-12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957

1

Nr 7

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående uppskov med beslut över vilande

förslag till ändrad lydelse av 22 § 2 mom. och 49 §

2 mom. regeringsformen samt 1 § 2 mom., 38 § 2

mom., 45 §, 55 § 1 mom. samt 58 och 63 §§ riksdagsordningen

ävensom i ämnet väckt motion.

Till konstitutionsutskottet ha båda kamrarna den 13 april 1957 hänvisat

en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition, nr 168, vari Kungl.

Maj :t, under åberopande av ett propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för den 29 mars 1957, föreslagit

riksdagen

1) att beslut över det vid 1954 års riksdags vårsession såsom vilande antagna

förslaget till ändrad lydelse av 49 § 2 mom. regeringsformen samt 1 §

2 inom., 38 § 2 mom., 45 §, 55 § 1 mom. samt 58 och 63 §§ riksdagsordningen

skall uppskjutas till 1960 års riksdag; samt

2) att beslut över det vid 1956 års riksdag såsom vilande antagna förslaget

till ändrad lydelse av 22 § 2 mom. regeringsformen skall uppskjutas till

1958 års riksdag.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft den

inom andra kammaren i anledning av propositionen väckta, till konstitutionsutskottet

hänvisade motionen nr 667 av herrar Dahlén och Heckscher,

vari hemställes, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr

168 angående uppskov med beslut om vilande grundlagsändringar angående

vidgade möjligheter att få till stånd rådgivande folkomröstning». Beträffande

de av motionärerna anförda skälen får utskottet hänvisa till motionen.

Till motivering för de genom propositionen framlagda förslagen har föredragande

departementschefen, statsrådet Zetterberg, anfört följande.

»1. Ändrade bestämmelser om folkomröstning

Den svenska författningen upptar alltsedan år 1922 vissa bestämmelser

om rådgivande folkomröstning. Dessa bestämmelser, som återfinns i 49 §

2 mom. regeringsformen samt 1 § 2 mom. och 38 § riksdagsordningen, innebär

att Kungl. Maj:t och riksdagen genom samfällt stiftad lag äger förordna

att folkets mening skall inhämtas i ärende av särskilt stor vikt. Folkomröstningen

skall verkställas innan ärendet avgjorts, och efter omröstningen

skall ärendet behandlas i grundlagsenlig ordning. Vårt folkomröstningsinstitut

är alltså för närvarande ordnat så, alt det icke kan komma till

användning med mindre Kungl. Maj:t och riksdagen är överens därom.

1 Bihang till riksdagens protokoll I9.r>7. 5 samt. 2 avd. Nr 7—12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957

Med anledning av motioner angående ändrade bestämmelser om folkomröstning

beslöt 1948 års riksdag att hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning

i ämnet. Sakkunniga med uppgift att utreda bland annat denna fråga

tillkallades år 1950 och de avlämnade år 1952 betänkande angående allmän

folkomröstning (SOU 1952: 7). I betänkandet föreslogs bland annat

införande i regeringsformen av vissa nya paragrafer, innehållande bland

annat bestämmelser angående vidgade möjligheter att få till stånd rådgivande

folkomröstning. Efter att ha diskuterat olika tänkbara möjligheter

att uppnå detta syfte stannade utredningen för att föreslå, att rådgivande

folkomröstning skulle anställas på begäran av minst 50 ledamöter i första

kammaren och 77 i den andra, d. v. s. en tredjedel av antalet ledamöter i

vardera kammaren. Beträffande initiativrätten erinrade utredningen om att

förslag om folkomröstning enligt gällande regler kunde bringas inför riksdagen

i form av propositioner eller motioner. Utredningen framhöll, att

någon ändring i vad sålunda gällde icke borde ifrågakomma. Utredningen

föreslog dessutom, att de ständiga och särskilda utskotten skulle äga rätt

att självständigt väcka förslag om folkomröstning i ärenden, som kommit

under deras behandling.

På grundval av utredningens betänkande framlades för 1954 års riksdag

proposition (nr 193) med förslag till ändring av regeringsformens och riksdagsordningens

bestämmelser angående rådgivande folkomröstning. Propositionen

överensstämde i sak med vad utredningen föreslagit beträffande

beslutanderätten och initiativrätten. Vidare upptogs en föreskrift att närmare

bestämmelser om utsättande av tid för folkomröstning samt om verkställande

av sådan omröstning och vad därmed äger samband skulle meddelas

i särskild lag av generell karaktär. Propositionen innefattade förslag

till ändrad lydelse av 49 § 2 mom. regeringsformen samt 1 § 2 mom., 38 §

2 inom., 45 §, 55 § 1 mom. samt 58 och 63 §§ riksdagsordningen. Efter hemställan

av konstitutionsutskottet (uti. nr 16) antogs vid 1954 års riksdags

vårsession det i propositionen framlagda förslaget med en mindre formell

jämkning av 63 § riksdagsordningen såsom vilande för vidare grundlagsenlig

behandling. — I detta sammanhang må nämnas att vid samma riksdags

höstsession antogs på hemställan av konstitutionsutskottet (bet. nr 19)

såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling vissa andra ändringar i

55 § 1 mom. och 58 § riksdagsordningen; dessa ändringar har emellertid

inte sakligt samband med de ändringar som föranletts av förslaget rörande

folkomröstningsinstitutet.

Efter det att förslaget till ändrade grundlagsbestämmelser rörande folkomröstning

behandlats vid 1954 års riksdag har enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 16 augusti 1954 tillkallats sakkunniga för att, utifrån en

samlad översyn av demokratiens funktionsproblem, företaga en modernisering

av vår författning. I direktiven för dessa sakkunniga, vilka antagit

namnet författningsutredningen, framhöll jag att det demokratiska samhällsskicket

för sin livskraft fordrar att medborgarna hyser ett aktivt intresse

för samhällets angelägenheter samt att en vidgad användning av folk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957

3

omröstningsinstitutet därvidlag kan få betydelse. Jag hänvisade emellertid

till den vilande grundlagsändringen och gav alltså på denna punkt icke

något direkt utredningsuppdrag åt författningsutredningen. Jag betonade

endast att folkviljan i det övervägande antalet ärenden icke kan komma

till uttryck annat än genom folkets valda representanter. Medborgarnas deltagande

i statslivet måste alltid huvudsakligen ske genom riksdagen.

Folkomröstningsinstitutet har i sig själv ett nära samband med formerna

för folkrepresentationen. Vid en allmän översyn av författningen, och särskilt

då det gäller att överväga valsystemet och riksdagens ställning, måste

man därför även beakta den roll folkomröstningen är avsedd att spela. Att

det likväl icke uppdrogs åt författningsutredningen att närmare överväga

användningen av folkomröstning berodde givetvis därpå att, då utredningen

tillsattes, det redan förelåg ett nyss antaget vilande grundlagsförslag härom.

De erfarenheter som därefter vunnits, både av 1955 års folkomröstning

rörande högertrafiken och under det fortsatta arbetet med en tillämpningslag

till grundlagsbestämmelserna i ämnet, har emellertid visat, att det icke

kan vara lämpligt att ta slutlig ställning till folkomröstningsinstitutet, innan

författningsutredningen utfört den del av sitt uppdrag som avser det

representativa systemet. Författningsutredningen bör nämligen i samband

därmed överväga också folkomröstningsinstitutet och bör äga frihet att

framlägga de förslag rörande detta institut, vartill ett sådant övervägande

kan leda.

I överensstämmelse med vad jag nu anfört har Kungl. Maj :t tidigare denna

dag på min hemställan uppdragit åt författningsutredningen att, i samband

med utredningens tidigare erhållna uppdrag, jämväl överväga frågan

om användningen av folkomröstningsinstitutet och pröva på vad sätt detsamma

bör ingå som ett komplement till det parlamentariska statsskicket.1

1 Till motivering för det författningsutredningen sålunda lämnade uppdraget anfördes

bl. a. följande.

Det bör---ankomma på författningsutredningen att överväga användningen av

folkomröstningsinstitutet och pröva på vad sätt detta hör ingå i den tillämnade nya författningen.

Det synes icke nödvändigt att härtill foga ytterligare direktiv. Eftersom denna

omprövning föranletts av de uppkomna betänkligheterna gentemot detta institut, vill jag

emellertid framföra vissa erinringar. Till att hörja med vill jag påminna om de tidigare

uttalanden som gjorts rörande institutet. Redan vid tillkallandet av 1950 års folkomröstnings-

och valsättsutredning anförde jag, samtidigt som jag redovisade de skäl som åberopats

för folkomröstning, att man å andra sidan icke kunde bortse från att flera invändningar

kunde riktas mot detta institut. Vad frågan då gällde var den beslutande folkomröstningen,

och de skäl som talar mot denna form av folkomröstning har ansetts överväga

både enligt utredningsmajoriteten och enligt vad jag framhöll vid min anmälan av

1954 års proposition. Självfallet är skälen emot folkomröstning icke lika starka, då det

gäller en rådgivande folkomröstning. Även sådan folkomröstning har dock sin givna begränsning,

sammanhängande med hela institutets karaktär.

Det demokratiska styrelseskicket innebär, att den yttersta ansvarigheten och makten

i samhället skall ligga hos folket. Men detta behöver icke nödvändigt ske i den formen, att

medborgarna direkt och omedelbart skall tillkännage sin mening i olika frågor. Ett dylikt

system är historiskt sett ofta förbundet med mera primitiva och okomplicerade samhällsförhållanden.

Sålunda har tidigare i vårt land den kommunala självbestämmanderätten

utövats genom direkta beslut av medborgarna på kommunalstämma och allmän rådstuga.

Liksom man funnit dessa institutioner föga lämpade för det moderna, komplicerade samhällsarbetet,

och därför övergått till ett representativt system, så är det direkta ställningstagandet

till bestämda frågor genom folkomröstning i flera hänseenden ett opraktiskt

och föga ändamålsenligt sätt att utöva den folkliga bestämmanderätten. De folkomröst
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1 år 1957

Med hänsyn härtill synes det vara lämpligast att det vilande grundlagsförslaget

icke upptages till slutlig prövning redan vid innevarande års riksdag,

utan på sätt riksdagsordningen medger uppskjutes till en följande riksdag.

Författningsutredningen kan enligt vad jag inhämtat icke beräknas slutföra

sitt arbete förrän tidigast om ett par år och jag vill därför förorda att beslut

över det vilande grundlagsförslaget uppskjutes till 1960 års riksdag.

2. Ändrade bestämmelser om domförhet i regeringsrätten

Efter vissa förberedande undersökningar tillkallade chefen för finansdepartementet

på våren 1955 två sakkunniga med uppdrag att verkställa

utredning angående möjligheterna att begränsa tillströmningen av taxeringsmål

till regeringsrätten. I skrivelse den 20 december samma år anförde

utredningen, att den kunde tänkas komma fram till att prövningen av frågor

om rätt att fullfölja talan hos regeringsrätten borde anförtros en avdelning

av domstolen, bestående av tre regeringsråd. Ett sådant system förutsatte

dock att stadgandet i 22 § 2 mom. regeringsformen om domförhet i regeringsrätten

ändrades. Ehuru utredningen då ännu ej hunnit taga slutlig

ställning till frågan om tillståndsprövning, fann utredningen det dock önskvärt

att förslag om grundlagsändring på denna punkt framlades för 1956

års riksdag.

Utredningens nyssnämnda skrivelse föranledde att förslag förra året framlades

för riksdagen till sådan ändring av 22 § 2 mom. regeringsformen

att hinder ej skulle möta mot att i allmän lag bestämma regeringsrådens

antal till lägre än fyra vid handläggning av fråga om fullföljdstillstånd

(prop. nr 51). Förslaget antogs av riksdagen såsom vilande för vidare

grundlagsenlig behandling.

Den 28 december 1956 överlämnade utredningen till chefen för finansdepartementet

ett betänkande angående fullföljdsbegränsning i skattemål

(SOU 1957:3). Proposition på grundval av betänkandet bör lämpligen behandlas

av riksdagen i samband med det slutliga ställningstagandet till det

vilande grundlagsförslaget. Det har icke visat sig möjligt att, efter vederbörlig

remissbehandling, medhinna proposition i ämnet till årets riksdag.

Med behandlingen av det vilande grundlagsförslaget torde därför böra anstå

till nästa års riksdag.»

De med propositionen avsedda förslagen till ändringar i regeringsformen

och riksdagsordningen äro av den lydelse bilaga till utlåtandet utvisar.

ningsinstitut, som för närvarande finns i vissa främmande länder, är föremål för växlande

omdömen, och utländska erfarenheter kan icke utan vidare tillämpas på svenska

förhållanden.

En folkomröstning kräver en stark förenkling och tillspetsning av frågeställningarna.

Den möjliggör icke ett mera nyanserat ställningstagande till förutsättningarna för reformer

och de ekonomiska konsekvenserna därav. Även den hos oss nyligen genomförda

folkomröstningen om en så förhållandevis enkel och för alla människor påtaglig refoim

som den föreslagna övergången till högertrafik har kritiserats från sådana utgångspunkter.

Det är då givet att samma kritik i än högre grad kan riktas mot folkomröstning i

komplicerade sociala eller ekonomiska frågor. En viss ytterligare erfarenhet härom torde

vara att vinna därest, såsom nu ifrågasatts, folkomröstning kommer till stånd rörande

frågan om förbättrad allmän pensionering, och det bör ankomma på utredningen att beakta

den ytterligare erfarenhet som sålunda kan vinnas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957

5

Utskottet. De ovan återgivna av chefen för justitiedepartementet anförda

skälen för att uppdraga åt författningsutredningen att under sitt fortsatta

arbete jämväl överväga frågan om användningen av folkomröstningsinstitutet

och pröva på vad sätt detsamma bör ingå såsom ett komplement till det

parlamentariska statsskicket finner utskottet övertygande. Då alltså enligt

utskottets mening den slutliga prövningen av det vilande förslaget till ändrade

grundlagsbestämmelser om folkomröstning bör uppskjutas och utskottet

ej funnit anledning att i fråga om uppskovets längd förorda avvikelse

från det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget, anser utskottet sig böra i

denna del tillstyrka propositionen och avstyrka den i anledning därav väckta

motionen.

Förslaget om uppskov med den slutliga prövningen av det vilande förslaget

till ändring av regeringsformens stadgande om regeringsrättens sammansättning

har icke givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen ville besluta att,

1) med bifall till propositionen nr 168 i förevarande del

och med avslag å motionen II: 667 uppskjuta prövningen

av det vid 1954 års riksdags vårsession såsom vilande antagna

förslaget till ändrad lydelse av 49 § 2 mom. regeringsformen

samt 1 § 2 mom., 38 § 2 mom., 45 §, 55 § 1 mom.

samt 58 och 63 §§ riksdagsordningen till 1960 års riksdag;

samt

2) med bifall till propositionen i förevarande del, uppskjuta

prövningen av det vid 1956 års riksdag såsom vilande

antagna förslaget till ändrad lydelse av 22 § 2 mom. regeringsformen

till 1958 års riksdag.

Stockholm den 3 maj 1957

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Olsén, Weiland, Erik

Olsson, Fritiof Karlsson, Ollen, Sörlin, Aspling, Sveningsson och Alvar Andersson;

samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, von

Friesen, Norén, Håstad, Spångberg, Jonsson i Haverö, Sehlstedt, Hamrin i

Jönköping och Dahlén.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957

Reservation

till punkten 1) i utskottets hemställan av herrar Weiland, Ollén, Sveningsson,

von Friesen, Håstad, Hamrin i Jönköping och Dahlén, vilka yttrat:

Enligt vår mening har, sedan riksdagen vid vårsessionen år 1954 såsom

vilande antog förslaget till ändrad lydelse av bestämmelserna i regeringsformen

och riksdagsordningen angående allmän folkomröstning, intet inträffat,

som kan motivera, att den slutliga prövningen av förslaget nu skall

uppskjutas till annan riksdag. Vi ha därför inom utskottet i första hand yrkat,

att utskottet måtte helt avstyrka Kungl. Maj :ts förslag om uppskov

med det vilande grundlagsförslaget.

Skulle emellertid grundlagsförslagets behandling likväl på grund av de

av föredragande departementschefen angivna omständigheterna uppskjutas

till annan riksdag, bör uppskovet enligt vår uppfattning i vart fall icke bli

längre än till 1958 års riksdag. Huruvida ytterligare uppskov blir nödvändigt,

böra statsmakterna då kunna avgöra med hänsyn till fortgången av

författningsutredningens arbete. I enlighet därmed ha vi inom utskottet i

andra hand yrkat, att utskottet måtte tillstyrka uppskov med grundlagsförslagets

slutliga prövning endast till 1958 års riksdag.

Under åberopande av vad sålunda anförts få vi hemställa,

i första hand, att riksdagen ville, med bifall till motionen

nr 11:667, avslå Kungl. Maj :ts i förevarande proposition, nr

168, framlagda förslag, att beslut över det vid 1954 års riksdags

vårsession såsom vilande antagna förslaget till ändrad

lydelse av 49 § 2 mom. regeringsformen samt 1 § 2 mom.,

38 § 2 mom., 45 §, 55 § 1 mom. samt 58 och 63 §§ riksdagsordningen

skall uppskjutas till 1960 års riksdag;

i andra hand, att riksdagen ville, i anledning av vad i förevarande

del hemställts i propositionen, för sin del besluta

att uppskjuta prövningen av berörda såsom vilande antagna

förslag till 1958 års riksdag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957

7

Bilaga

1) Förslag

till

ändrad lydelse av § 49 mom. 2 regeringsformen samt § 1 mom. 2,

§ 38 mom. 2, § 45, § 55 mom. 1 samt §§ 58 och 63 riksdagsordningen

Regeringsformen

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§ 49.

2:o. Skulle med hänsyn till något

ärendes särskilda vikt och beskaffenhet

prövas nödigt, att före dess

avgörande folkets mening inhämtas,

må Konungen och riksdagen genom

samfällt stiftad lag förordna, att allmän

folkomröstning skall anställas.

I lagen bestämmes, vilken eller vilka

frågor skola genom omröstningen besvaras,

så ock tid och sätt för densamma.

Rätt att deltaga i omröstningen

tillkommer en var, som är

röstberättigad vid val till riksdagens

andra kammare. Efter omröstningen

behandlas ärendet i grundlagsenlig

ordning.

2:o. I ärende av särskild vikt må

förordnas, att folkets mening skall

inhämtas genom allmän folkomröstning.

Sådan omröstning skall anställas,

därest minst femtio ledamöter av

första kammaren och sjuttiosju ledamöter

av andra kammaren förena

sig i beslut därom. Folkomröstning

må dock ej beslutas i frågor, som

icke kunna prövas av riksdagen, eller

i frågor, vilka beröra riksstatens

reglerande eller överenskommelse

med främmande makt eller på riksdagen

ankommande val. Ej heller må

folkomröstning äga rum i det fall,

att riksdagens båda kamrar med hänsyn

till ärendets beskaffenhet finna

dess avgörande icke kunna utan avsevärt

men uppskjutas i avbidan på

dylik omröstning.

Rätt att deltaga i allmän folkomröstning

tillkommer envar, som är

röstberättigad vid val till riksdagens

andra kammare. Varje röstande äger

lika röst. Efter omröstningen behandlas

ärendet i grundlagsenlig ordning.

Om utsättande av tid för allmän

folkomröstning samt om verkställande

av sådan omröstning och vad där
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

med äger samband stadgas i lag, stiftad

av Konungen och riksdagen gemensamt.

Riksdagsordningen

2. Skulle med hänsyn till något

ärendes särskilda vikt och beskaffenhet

prövas nödigt, att före dess avgörande

folkets mening inhämtas, må

Konungen och riksdagen genom samfällt

stiftad lag förordna, att allmän

folkomröstning skall anställas, efter

vad i regeringsformens 49 § 2 mom.

är stadgat.

§

2. Utskottet skall vidare meddela

utlåtanden och avgiva förslag i anledning

av dit hänvisade frågor, som angå

stiftande, ändring, förklaring eller

upphävande av kommunallagarna

samt av lagar och författningar om

statsrådets ansvarighet, om antalet

statsdepartement och statsråd utan

departement, om kommandomål, om

rikets vapen och flagga, om allmänt

kyrkomöte och om allmän folkomröstning

i ämnen, som ej tillhöra annat

utskotts behandling.

§

1. Alla utskott — —---—

2. Utskotten välja------

3. Utskotten böra------

2. Allmän folkomröstning i ärende

av särskild vikt må, enligt vad därom

i regeringsformens 49 § 2 mom.

är stadgat, påkallas av minst femtio

ledamöter av första kammaren och

sjuttiosju ledamöter av andra kammaren.

38.

2. Utskottet skall vidare meddela

utlåtanden och avgiva förslag i anledning

av dit hänvisade frågor, som

angå stiftande, ändring, förklaring

eller upphävande av kommunallagarna

samt av lagar och författningar

om statsrådets ansvarighet, om antalet

statsdepartement och statsråd

utan departement, om kommandomål,

om rikets vapen och flagga, om

allmänt kyrkomöte och om allmän

folkomröstning. Utskottet skall tilllika

meddela utlåtanden och avgiva

förslag i anledning av dit hänvisade

frågor om anordnande av allmän

folkomröstning i ämnen, som ej tillhöra

annat utskotts behandling.

45.

utsedda, sammanträda.

— levnadsåren äldst.

— dem ankomma.

4. Finner ständigt utskott eller i

sådant utskotts ställe tillsatt särskilt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957 9

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

utskott vid behandling av ärende, att

allmän folkomröstning däri bör anställas,

äger utskottet, oaktat yrkande

därom ej framställts i proposition

eller motion, föreslå att sådan omröstning

skall äga rum.

Förekommer i ärende fråga om allmän

folkomröstning, bör utskott,

utan att slutföra behandlingen av

ärendet i övrigt, avgiva särskilt yttrande

angående nämnda fråga, där

omständigheterna icke annat föranleda.

§ 55.

1. Motion må —---behov kom kammaren till handa.

Motion, som---då propositionen kom kammaren till handa.

Har behandlingen av proposition Har behandlingen av proposition

uppskjutits till höstsession, må mo- uppskjutits till höstsession, må motion,

som föranledes av propositio- tion, som föranledes av propositionen,

nen, väckas sist dagen efter höstses- väckas sist dagen efter höstsessionens

sionens början. början; dock ma ej i denna ordning

framställas yrkande om allmän folkomröstning.

Vad i-----------delgives kammaren.

I frågor,----—---r---session pågår.

Motion bör---------beskaffenhet sammanföras.

§ 58.

När proposition — —-----— utskottet uppehållas.

Är inom--------— — ovillkorligen avgöras.

Kamrarna må------- — uppskov förfallet.

Uppskov må ---------— stycke sägs.

Kamrarna må ----------extra session.

Av riksdagen---------i § 64.

Väckes fråga om allmän folkomröstning,

må frågan icke uppskjutas

till annan session. Har sådan omröstning

beslutats i ärende, som är

under riksdagens prövning, skall

ärendet vila i avbidan på omröstningens

verkställande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

§ 63.

När fråga, varöver utskott sig utlåtit,

till avgörande förekommer, äger

kammaren att antingen genast, med

bifall till utlåtandet eller utan avseende

å vad utskottet föreslagit, fatta

sitt beslut, eller, om ämnet anses

fordra ytterligare utredning, målet

till utskottet återförvisa.

Stanna kamrarna----- ----

När fråga, varöver utskott sig utlåtit,

till avgörande förekommer, äger

kammaren att antingen genast, med

bifall till utlåtandet eller utan avseende

å vad utskottet föreslagit, fatta sitt

beslut, eller, om ämnet anses fordra

ytterligare utredning, målet till utskottet

återförvisa. Avser utlåtandet

fråga om anordnande av allmän folkomröstning,

skall sådan återförvisning

äga rum, om det begäres av

minst så många ledamöter av kammaren

som i 1 § 2 mom. sägs.

kamrarna inkomma.

Vad kamrarna -------- sessionen förfallit.

Hänvisning: Kungl. Maj :ts proposition nr 193 till 1954 års riksdag.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16 vid 1954 års riksdag.

Första kammarens protokoll den 25 maj 1954.

Andra kammarens protokoll den 25 maj 1954.

Anmärkning: Genom memorial nr 8 anmäler konstitutionsutskottet samtidigt

härmed för riksdagen till grundlagsenlig behandling visst

vid 1954 års riksdags höstsession såsom vilande antaget förslag

till ändrad lydelse av 50 och 54 §§, 55 § 1 mom. samt

58 § riksdagsordningen. Rörande den lydelse 55 § 1 mom.

och 58 § riksdagsordningen erhålla, om såväl förevarande

förslag som det genom memorial nr 8 anmälda förslaget antages,

hänvisas till anmärkning under berörda memorial.

2) Förslag

till

ändrad lydelse av § 22 mom. 2 regeringsformen

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§ 22.

2:o. I regeringsrätten kunna mål 2:o. I regeringsrätten kunna mål

prövas och avgöras av fem Jedamö- prövas och avgöras av fem ledamöter,

så ock av fyra, där tre av dem ter, så ock av fyra, där tre av dem

äro om slutet ense. äro om slutet ense. I den ordning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1957

11

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

87 § 1 mom. stadgar bestämmes antalet

regeringsråd som skola deltaga

vid behandling av fråga, huruvida

talan må komma under regeringsrättens

prövning, där enligt författningarna

särskilt tillstånd därtill kräves.

Hänvisning: Kungl. Maj:ts proposition nr 51 till 1956 års riksdag.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 vid 1956 års riksdag.

Första kammarens protokoll den 18 maj 1956.

Andra kammarens protokoll den 18 maj 1956.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:282 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. och 33 § 1 mom. kommwnalskattelagen den s. 5 i texten