Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställning om anslag för budgetåret 1957/58 till Bidrag till sjukkassor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1957-03-26 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1957:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställning om anslag för budgetåret 1957/58 till Bidrag till sjukkassor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt slats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957

1

Nr 1

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under femte huvudtiteln gjorda framställning

om anslag för budgetåret 1957/58 till Bidrag

till sjukkassor m. m. jämte i ämnet väckta

motioner.

I propositionen nr 1 liar Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln, punkten

96, s. 300—302, i propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden för den 3 januari 1957, föreslagit riksdagen att till Bidrag

till sjukkassor m. in. för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av

265 000 000 kr.

I två inom riksdagen väckta till statsutskottet hänvisade likalydande

motioner, nr 260 i första kammaren av herr Birke m. fl. samt nr 347 i

andra kammaren av herr Magnusson i Borås m. fl. har, såvitt nu är i fråga,

hemställts, att riksdagen vid behandlingen av ovannämnda punkt under

femte huvudtiteln måtte

a) för egen del besluta om sådan ändring i förordningen angående

kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel att karensbeloppet från och med

den 1 juli 1957 kommer att utgöra 5 kr. i stället för som för närvarande

3 kr., samt

b) till Bidrag till sjukkassor in. m. för budgetåret 1957/58 anvisa ett

förslagsanslag av 255 000 000 kr.

Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet

har det i statsverkspropositionen på förevarande punkt framlagda förslaget

ävensom motionerna, såvitt de rör denna punkt, överlämnats till

behandling av sammansatt stats- och andra lagutskott.

Beträffande de skäl som, utöver vad nedan angives, anförts till stöd

för Kungl. Maj:ts förslag och för yrkandena i motionerna får utskottet

hänvisa till propositionen samt till motionen 1:260.

Anslaget till Bidrag till sjukkassor in. in. är för innevarande budgetår

uppfört med 260 000 000 kr.

1—497 67 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 6 saml. 2 avd. Nr 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957

Gällande bestämmelser om kostnadsfria eller prisnedsatta

läkemedel

Vid 1954 års riksdag antogs ett genom proposition nr 163 år 1954 framlagt

förslag om detaljutformning av den läkemedelsreform, varom principbeslut

fattats vid 1953 års riksdag. Enligt den sålunda antagna kungl.

förordningen den 4 juni 195i ang. kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel,

vilken trädde i kraft den 1 januari 1955, skall vissa läkemedel,

varå recept utfärdats av läkare, på apotek utlämnas kostnadsfritt eller

till nedsatt pris. Sålunda skall den som är försäkrad enligt lagen om

allmän sjukförsäkring vid särskilt angivna långvariga och allvarliga sjukdomar

erhålla vissa läkemedel utan kostnad. I andra fall skall vid sjukdom

den sjukförsäkrade vid inköp av läkemedel, som är att hänföra till apoteksvara

eller innehåller gift av första klassen, åtnjuta nedsättning av läkemedelspriset

med hälften av det belopp, varmed priset överstiger 3 kr.

Sådan prisnedsättning erhåller även den som utan att omfattas av den

allmänna sjukförsäkringen är i allmän eller enskild tjänst här i riket.

Kungl. Maj :t äger från prisnedsättningen undantaga visst läkemedel eller

viss grupp av läkemedel som nyss nämnts.

För vad allmänheten ej erlagt av priset för ifrågavarande läkemedel

skall apotekarna erhålla ersättning från tillsynsmyndigheten för den allmänna

sjukförsäkringen, dvs. riksförsäkringsanstalten.

Av utgifterna för läkemedelsreformen — vilka vid reformens genomförande

beräknades till ca 34 milj. kr. om året — skall staten svara för

ett belopp per år motsvarande 1 kr. 15 öre för varje sjukkassemedlem

eller i runt tal 6 milj. kr., medan återstående kostnader fördelas på de

sjukförsäkrade och arbetsgivarna i enlighet med 1953 års beslut i frågan.

Tidigare behandling av frågan om karensbeloppets storlek

Till grund för den proposition, genom vilken förordningen angående

kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel underställdes riksdagen, låg ett

förslag av en särskilt tillkallad utredningsman. Enligt detta förslag skulle

rabatt medgivas med 50 % å det belopp för recipe — dvs. varje särskilt

förskrivet läkemedel -— som översteg 2 kr. Vid remissbehandlingen tillstyrktes

systemet med karensbelopp nästan genomgående. Farhågor uttrycktes

dock för att ett dylikt system skulle leda till utskrivning av större

myckenhet läkemedel på en gång än eljest skolat ske med ty åtföljande

risk för missbruk. Vidare påpekades, att karensbeloppet innebar eu försämring

i jämförelse med vad som då gällde för många sjukförsäkrade,

enär övervägande delen av sjukkassorna gav ersättning för läkemedel med

vanligen 50 % utan något karensbelopp.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957 3

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, uttalade i ovannämnda

proposition nr 163 år 195b bl. a..

Enligt min uppfattning är systemet med visst karensbelopp förenat med

avgjorda fördelar. Därmed kommer en mängd smärre läkemedelsinköp

automatiskt att undantagas från rabatteringen, och det torde i dessa tall

vanligen röra sig om icke receptbelagda läkemedel. Här förhindras alltsa

en övergång till receptköp. Karenssystemet ger vidare möjlighet till att

genom eu något högre rabattsats bereda en större prisnedsättnmg för dyrare

läkemedel, varigenom de mera behjärtansvärda fallen kan bättre tillgodoses.

Ett visst karensbelopp synes därför böra föreskrivas

Vid bestämmande av karensbeloppets och rabattsatsens storlek må hållas

i minnet, att utredningsmannen beräknat kostnaderna för en läkemedelsreform

med det innehåll, som förordats av honom, till 32 ä 34,5 milj. kr.

om året — differensen beror på svårigheten att ange storleken av den

kostnadsfria läkemedelssektorn — samt att statsmakterna vid 1953 års

principbeslut räknade med en kostnadsram av 34 milj. kr. Enligt min

mening bör nämnda kostnadsram hållas. Givetvis måste alla kostnadsberäkningar

för en reform av förevarande slag bli osäkra. De av utredningsmannen

gjorda beräkningarna har verkställts med utgångspunkt från

recept uromsättningen år 1952 utan att därvid räknats med någon förhöjning

av denna omsättning till följd av sjukförsäkrings- och läkemedelsreformens

genomförande. Med hänsyn härtill och till den under en lång

följd av år fortgående ökningen av läkemedelskonsumtionen synes en viss

ej alltför obetydlig marginal för ökning av läkemedelsförbrukningen böra

reserveras. Eu marginal å ca G milj. kr. skulle erhållas, därest karensbeloppet

med oförändrad rabattsats höjdes till 3 kr.; skulle samtidigt rabattsatsen,

såsom ifrågasatts, höjas till 75 %, skulle däremot i stället uppstå

en kostnadsökning av ca 2 milj. kr.

Vad nu anförts synes tala för att karensbeloppet fastställes till 3 kr. och

rabattsatsen till 50 %. Med den tämligen vida omfattning, som det rabatterade

läkemedelsområdet erhållit, torde detta vara motiverat. En sådan

höjning av det föreslagna karensbeloppet bör även vara ägnad att stävja

eventuella tendenser till läkemedelsmissbruk. Den medför också en administrativ

lättnad, vilket inte är minst värdefullt.

Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 37 år

1951 och hade därvid även att taga ställning till ett i motionen 11:646

framställt yrkande att karensbeloppet skulle helt slopas. Utskottet framhöll

härvid bl. a. följande.

Beträffande systemet med karensbelopp har olika meningar gjort sig

gällande. I motionen II: 646 föreslås sålunda, att karensbeloppet helt skall

slopas, medan i remissyttrandena — vilka till övervägande delen ansluter

sig till tanken på ett karensbelopp — även den meningen framkommit, att

karensbeloppet bör vara större och i gengäld rabattsatsen höjas.

Vid sin bedömning av frågan utgår utskottet från att den av statsmakterna

vid 1953 års beslut förutsatta kostnadsramen för reformen bör hållas.

Härför talar såväl statsfinansiella skäl som intresset av att begränsa storleken

av avgifterna till sjukvårdsförsäkringen. Det är vidare enligt utskottets

mening önskvärt -— ej minst med hänsyn till att det bär är fråga om

eu reform, vars verkningar i olika hänseenden det är svårt att i förväg

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957

överblicka — att försiktighet iakttages vid utformningen av rabattsystemet

i avvaktan på praktisk erfarenhet av reformens verkningar.

Systemet med karensbelopp är förenat med bl. a. den väsentliga fördelen,

att det inom en given kostnadsram medger en högre rabattsats och således

ger en effektivare hjälp vid dyrare och för den enskilde mera betungande

inköp av medicin. Kostnaderna för läkemedelsreformen kommer vidare

icke att belastas med mindre läkemedelsinköp av i allmänhet ringa ekonomisk

betydelse för den enskilde. Genom att dessa inköp undantages förbilligas

även administrationen av reformen, varigenom en större del av

utgifterna för denna kommer att användas för dess egentliga syfte. Til!

belysning av detta kan nämnas, att, enligt i propositionen redovisade uppgifter

angående apotekens omsättning år 1952, antalet recipen — dvs.

särskilt förskrivna läkemedel — å belopp under tre kronor utgjorde 7,5

milj. st., medan sammanlagda antalet recipen var 20 milj. st.

Vad nu sagts om systemets fördelar kan givetvis motivera endast ett

tämligen lågt karensbelopp. Ett högt karensbelopp får till följd att kostnaderna

för de läkemedel, som på grund av karensbeloppet ej rabatteras

eller rabatteras allenast i ringa mån, kan bli alltför kännbara för den enskilde.

Ett karensbelopp å tre kronor synes utskottet mot bakgrunden av

de på senare år allmänt ökade realinkomsterna och de genom den allmänna

sjukförsäkringen förbättrade sjukförmånerna icke behöva möta avgörande

betänkligheter. På grund av vad utskottet sålunda anfört godtager utskottet

därför propositionens förslag i detta hänseende.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

Yrkande av samma innebörd som det ovan angivna vid 1954 års riksdag

behandlade motionsyrkandet framställdes vid 1955 års riksdag i motionen

11:209. I sitt över motionen avgivna utlåtande nr 10 år 1955 hänvisade

andra lagutskottet till de av utskottet vid 1954 års riksdag gjorda

uttalandena i frågan och framhöll, att vad utskottet sålunda uttalat alltjämt

ägde giltighet. Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 1956 års riksdag framlades i flera motioner förslag till ändringar

i olika avseenden i förordningen om kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

Vissa motioner syftade till en ökning av storleken av prisnedsättningen

å rabatterade läkemedel, medan andra innehöll förslag om minskning

av läkemedelsförmånens omfattning i huvudsakligt syfte att uppnå

lättnader i administrativt avseende, över motionerna avgavs yttranden

av medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten, vari hl. a. vissa kostnadsberäkningar

redovisades. Härav framgick bl. a. att den av statsmakterna

vid 1953 års principbeslut i läkemedelsfrågan angivna kostnadsramen

å 34 milj. kr. överskridits i väsentlig mån under år 1955. Kostnaden

för läkemedelsreformen hade sålunda för nämnda år uppgått till i

runt tal 39,4 milj. kr. I fråga om det närmare innehållet i dessa yttranden

må hänvisas till den redogörelse härför, som intagits i andra lagutskottets

utlåtande nr 38 år 1956 över förenämnda motioner.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957

5

De motioner, som syftade till en ökning av prisnedsättningens storlek,

avstyrktes av utskottet under hänvisning till att vid genomförande av de

däri förordade ändringarna i läkemedelsförordningen ytterligare betydande

kostnadsökningar skulle inträda. Vad beträffar ett förslag om höjning

av karensbeloppet till 10 kr. och en samtidig höjning av rabatteringen

till 75 % anförde utskottet att en sådan ändring enligt de i remissyttrandena

framlagda kostnadsberäkningarna kunde antagas komma att

medföra en årlig kostnadsminskning av omkring 20 milj. kr. samt en

nedgång av verifikationsantalet från omkring 12 miljoner till mindre än

2 miljoner för år. Förslagets genomförande skulle, framhöll utskottet

vidare, i fråga om det stora flertalet prisnedsatta läkemedel innebära eu

rabattförsämring, och de sjuka skulle härigenom inte beredas den ekonomiska

lättnad, som läkemedelsreformen syftat till. Utskottet avstyrkte på

grund härav ifrågavarande förslag.

Slutligen behandlade utskottet i samma utlåtande även ett motionsyrkande

av innebörd att regeln om rabattering med hälften av det belopp,

varmed priset överstiger 3 kr., skulle bibehållas men kompletteras med en

föreskrift, att prisnedsättning ej må åtnjutas med mindre priset å läkemedlet

uppgår till minst 5 kr. Utskottet framhöll att ett bifall till detta

förslag enligt de i utlåtandet redovisade kostnadsberäkningarna kunde antagas

medföra en kostnadsminskning med 2 å 3 milj. kr. för år och en

minskning av det årliga verifikationsantalet med omkring 4 miljoner. Utskottet

hänvisade till att medicinalstyrelsen tillstyrkt förslaget och att

även riksförsäkringsanstalten intagit en positiv hållning till detta samt

förklarade sig dela den uppfattning åt vilken dessa myndigheter givit

uttryck i sina yttranden över motionerna. Utskottet tillstyrkte därför

genomförandet av det i dessa motioner framlagda förslaget om slopande

av prisnedsättningen, i den mån denna understiger en krona.

Vid utskottets utlåtande var fogad bl. a. en reservation vari hemställdes

om avslag jämväl å sistnämnda motionsyrkande. Reservanterna hänvisade

därvid bl. a. till en inom medicinalstyrelsen pågående undersökning

rörande läkemedelsreformen avseende bl. a. spörsmål rörande rabatterade

läkemedel och uttalade att det icke syntes tillrådligt att utan att avvakta

resultatet av denna utredning genomföra den i motionerna föreslagna ändringen

av läkemedelsförordningen.

Riksdagen biföll reservanternas hemställan om avslag å samtliga

motioner.

Pågående utredning

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 juni 11)56 har chefen för

socialdepartementet samma dag tillkallat en utredningsman för att verkställa

översyn av sjukkassetaxan och utredning rörande vissa i statsråds
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957

protokollet över socialärenden för samma dag angivna med läkemedelsreformen

sammanhängande frågor, in. m. I direktiven för utredningen har

föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, anfört bl. a. följande.

Under förarbetena till läkemedelsreformen förutsattes, att medicinalstyrelsen

skulle i samarbete med riksförsäkringsanstalten samt i förekommande

fall med berörda yrkesorganisationer följa läkemedelsreformens

handhavande, anpassa den med hänsyn till utvecklingen på läkemedelsområdet

och åstadkomma rättelse, där så påkallades. I enlighet härmed

har medicinalstyrelsen — enligt vad som upplysts i ett av styrelsen till

riksdagens andra lagutskott i år avgivet remissyttrande, redovisat i utskottets

utlåtande nr 38 — ägnat med läkemedelsreformen förknippade förhållanden

särskild uppmärksamhet samt verkställt viss utredning rörande

lämpligheten och möjligheten att vidtaga ändring i vissa delar av hithörande

lagstiftning. Jag förutsätter, att styrelsen kommer att fullfölja

detta arbete och i sinom tid redovisa resultatet därav.

Emellertid synes det mig lämpligt att uppdraga åt den utredningsman,

som enligt det förut anförda bör tillkallas för att överse sjukkassetaxan,

att pröva vissa med läkemedelsreformen sammanhängande frågor, vilka inte

är av direkt medicinsk natur. Jag syftar härvid i första hand på den regel,

som innebär, alt rabatt får åtnjutas på den del av läkemedelspriset, som

överstiger tre kronor. Vid årets riksdag har väckts ett flertal motioner

rörande denna regel, och vad som förekommit vid behandlingen av dem —

härom hänvisas till andra lagutskottets utlåtande nr 38, första kammarens

protokoll för den 29 maj och andra kammarens protokoll för den 30 maj —

ger vid handen, att administrationsapparaten belastas med ett stort antal

rabattärenden, i vilka förmånen för den enskilde är relativt ringa. Utredningsmannen

bör undersöka, på vilket sätt man skulle kunna åstadkomma

lättnader i administrationen utan att likväl äventyra syftet med läkemedelsreformen.

Skulle utredningsmannen härvid komma fram till en lösning,

som innebär en kostnadsbesparing, bör undersökas, hur ett mot besparingen

svarande belopp bäst skulle kunna användas för att effektivisera

lagstiftningen om rabatterade läkemedel. Bland de utvägar, som härvid

bör prövas, vill jag särskilt peka på möjligheten att anknyta karensbeloppet

till varje recept i stället för till varje läkemedel. Därest utredningsmannen

vid prövningen av de nu berörda spörsmålen skulle finna det

lämpligt att upptaga även andra, med dem sammanhängande frågor, som

angår läkemedelsrabatteringen, bör han vara oförhindrad därtill.

An slagsäskandet i statsverkspropositionen

Riksförsäkringsanstalten har anfört, att anstaltens anslagsäskande

under förevarande punkt huvudsakligen baserats på uppgifter rörande

storleken av sjukkassornas utgifter under juni 1955—maj 1956. Med hänsyn

till de ovanligt gynnsamma sjuklighetsförhållandena under 1955 har

dock sådana utgiftsposter för detta år, som är beroende av sjukligheten,

före beräkningarna ökats med 15 %.

Den årliga befolkningsökningen beräknas till omkring 5,5 °/oo. Den av

såväl befolkningens tillväxt som ändring i dess ålderssammansättning be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957

roende kostnadsökningen uppskattas dock, liksom i beräkningarna inför

innevarande budgetår, till 1 %. För moderskapsförsäkringen samt i fråga

om avgiftsersättnings- och avgiftslindringsbidragen förutsattes oförändrade

kostnader.

Anstalten har beräknat medelsbehovet för statsbidrag avseende budgetåret

1957/58 till 258 100 000 kr. Härtill kommer uppskattningsvis 3 800 000

kr. i statsbidrag för kalenderåret 1956, vilket bidrag återstår att utbetala

utöver vad som förskottsvis under 1956 påförts anslaget. Behovet av

statsbidrag för nästa budgetår uppgår sålunda till (258 100 000 + 3 800 000)

261 900 000 kr. Även om detta belopp innesluter visst utrymme för utgiftsstegringar,

anser anstalten försiktigheten bjuda, att anslaget anvisas

med 270 000 000 kr.

Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, har vid anmälan

i statsrådet av förevarande punkt i statsverkspropositionen erinrat om

den pågående översynen av sjukkassetaxan och vissa spöismål iörande

läkemedelsreformen samt uttalat att han icke räknade med någon ändring

i fråga om läkemedelsrabatteringen under nästa budgetår. Departementschefen

har vidare, med understrykande av ovissheten i beräkningarna,

ansett att anslagshöjningen borde begränsas till 5 000 000 kr. och

anslaget sålunda uppföras med 265 000 000 kr.

Motionerna

I motionerna framliålles bl. a., att från den utgångspunkten att det fortfarande

är högst angeläget att söka halla statens totala kostnader för hela

sjukförsäkringen inom ramen för de kostnadsberäkningar, som låg till

grund för 1953 års principbeslut, det vore fullt motiverat att snarast genomföra

det i motioner till 1956 års riksdag framlagda förslaget, att prisnedsättning

icke skall åtnjutas med mindre läkemedelspriset uppgår till

minst fem kronor. Motionärerna anför vidare.

Ett realiserande härav komme emellertid att i viss mån medföra en

icke oväsentlig omfördelning av läkemedelsförmånerna i förhållande till

vad som för närvarande gäller. Ehuru denna till väsentlig del torde komma

just de människor till godo som tvingas använda mer kostnadskrävande

läkemedel — vilket ur social synpunkt vore högst önskvärt — kan dock

icke bortses från svårigheterna att överblicka dess effekt på längre sikt.

Den översyn av sjukkassetaxan och läkemedelsreformens praktiska verkningar

som numera påbörjats enligt bemyndigande av socialministern den

15 juni 1956 torde icke leda till några konkreta lagstiftningsåtgärder

förrän tidigast våren 1958. Av departementschefens uttalande i femte

huvudtiteln av årets statsverksproposition framgår sålunda tydligt alt förslag

om ändring i fråga om läkemedelsrabatteringen icke kominer att göras

under nästkommande budgetår.

I avvaktan härpå synes oss såväl ekonomiska som administrativa skäl

tala för all riksdagen något höjer det nuvarande karensbeloppet. Lämp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957

ligen kunde karensbeloppet ökas med 2 kr. till 5 kr. Hur stor besparing

detta skulle ge för statsverket är svårt att närmare precisera, man torde

dock kunna räkna med ett belopp om 10 milj. kr. Ändringen bör genomföras

från och med den 1 juli 1957.

Anslaget för budgetåret 1957/58 till Bidrag till sjukkassor in. in. beräknas

i motionerna till 255 milj. kr., dvs. 10 milj. kr. mindre än Kungl.

Maj :ts äskande.

Utskottet

I motionerna I: 260 och II: 347 har framlagts förslag om en höjning av

karensbeloppet för rabatterade läkemedel från tre till fem kronor. Utskottet

får i anledning härav erinra om att chefen för socialdepartementet

den 15 juni 1956 tillkallat en utredningsman för att bl. a. verkställa utredning

rörande vissa med läkemedelsreformen sammanhängande frågor.

Bland de spörsmål, som utredningsmannen har att pröva, har i utredningsdirektiven

särskilt angivits den nu gällande regeln att rabatt får åtnjutas

på den del av läkemedelspriset, som överstiger tre kronor. I det

läge, vari frågan om utformningen av karensbeloppet för rabatterade läkemedel

sålunda befinner sig, saknas det enligt utskottets mening anledning

för riksdagen att överväga någon ändring i fråga om storleken av detta

belopp.

I motionerna har yrkats en nedräkning av det av Kungl. Maj:t äskade

anslaget till Bidrag till sjukkassor m. in. från 265 milj. kr. till 255 milj. kr.,

eller med 10 milj. kr. Motionärernas förslag bygger på det antagandet,

att ett bifall till yrkandet om en höjning av karensbeloppet för rabatterade

läkemedel från tre till fem kronor skulle medföra en besparing för

statsverket å ca 10 milj. kr. Utskottet får emellertid framhålla, att statsbidraget

till kostnaden för tillhandahållande av läkemedel enligt förordningen

angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel är så konstruerat,

att det för år räknat utgår med visst belopp, 1 krona 15 öre, för

varje sjukkassemedlem. Denna utformning av bidragssystemet innebär

alltså att statens bidrag till ifrågavarande kostnader inte påverkas av

karensbeloppets storlek. En ändring av läkemedelsförordningen i enlighet

med motionärernas förslag kan därför icke motivera en nedräkning

av ifrågavarande anslag.

På nu anförda skäl och då utskottet icke funnit anledning till erinran

mot Kungl. Maj:ts under förevarande punkt i statsverkspropositionen

gjorda anslagsäskande får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag å motionerna 1:260 och 11:347, såvitt nu

är i fråga, till Bidrag till sjukkassor in. m. för budgetåret

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 dr 1957

9

1957/58 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

265 000 000 kronor.

Stockholm den 26 mars 1957

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från statsutskottet: herrar Gustaf Karlsson, Birger Andersson,

Jacobsson, Rubbestad, Åkerström och fröken Elmén;

från andra lagutskottet: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Mannerskantz,

Alvar Andersson, Jacobsson i Tobo och Lundberg.

Reservation

av herr Mannerskantz, som ansett att utskottets yttrande och hemställan

bort ha följande lydelse:

I motionerna 1:260 och 11:347 har framlagts förslag om en höjning

av karensbeloppet för rabatterade läkemedel från 3 till 5 kronor. Motionärerna

erinrar om att kostnaderna för läkemedelsrabatteringen uppgått

till väsentligt högre belopp än beräknat. I avvaktan på de konkreta lagstiftningsåtgärder,

vilka kan följa av den översyn av sjukkassetaxan och

läkemedelsreformens praktiska verkningar som påbörjats enligt bemyndigande

av socialministern den 15 juni 1956, anser motionärerna såväl ekonomiska

som administrativa skäl tala för en höjning av det nuvarande

karensbeloppet.

Utskottet delar den uppfattning åt vilken motionärerna givit uttryck.

Den av statsmakterna vid 1953 års principbeslut i läkemedelsfrågan angivna

kostnadsramen å ca 34 milj. kr. har redan i väsentlig mån överskridits.

Man har anledning att räkna med att kostnaderna, om det nuvarande

karensbeloppet bibehålies, för nästa budgetår skulle överstiga 50

milj. kr., varav ca 30 % torde belöpa på de helt fria läkemedlen. Med

nuvarande karensbelopp torde antalet berörda recipen bli över 12 milj.

Motionärernas förslag skulle leda till en minskning därav med 4 å 5 milj.

Den sammanlagda kostnaden vid en höjning av karensbeloppet till 5 kronor

kan beräknas nedgå med 12 å 13 milj. kr.

Till bestridande av kostnaderna för läkemedelsrabatteringen utgår för

närvarande årligt statsbidrag med 1 krona 15 öre för varje sjukkasseBihang

till riksdagens protokoll 1957. G saml. 2 avd. Nr 1

2—497 57

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957

medlem. Det sammanlagda statsbidraget rör sig om ca 6 milj. kr. per

år. Utskottet töreslår, att bestämmelsen i förordningen angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel rörande statsbidrag till läkemedelsrabattering

utgår. Enär sjukkassornas kostnader skulle nedgå med åtminstone

dubbla det belopp varmed statsbidrag nu kan utgå, finner utskottet

något behov av fortsatt statsbidrag härför icke erforderligt. På

grund härav bör enligt utskottets mening det av Kungl. Maj :t äskade anslaget

till Bidrag till sjukkassor in. in. kunna sänkas från 265 milj. kr.

till 259 milj. kr.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

ävensom motionerna I: 260 och II: 347, såvitt nu är i fråga,

a) för sin del antaga följande förslag till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 och 5 §§ Kungl. Maj:ls förordning

den 4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel.

Härigenom förordnas, att 3 och 5 §§ Kungl. Maj:ts förordning den 4

juni 1954 angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

I annat fall än som avses i 2 §

äger vid sjukdom den som är försäkrad

jämlikt lagen om allmän

sjukförsäkring vid inköp av läkemedel,

som enligt apoteksvarustadgan

den 14 november 1913 (nr 308)

är att hänföra till apoteksvara eller

som utan att utgöra apoteksvara

innehåller gift av första klassen, åtnjuta

nedsättning av fastställt pris

för läkemedlet med hälften av det

belopp, varmed priset må överstiga

tre kronor. Har under en formel

förskrivits flera läkemedel, skall

prisnedsättningen avse den sammanlagda

kostnaden. Är förskrivning avsedd

att expedieras mer än en gång,

§•

(Föreslagen lydelse)

I annat fall än som avses i 2 §

äger vid sjukdom den som är försäkrad

jämlikt lagen om allmän

sjukförsäkring vid inköp av läkemedel,

som enligt apoteksvarustadgan

den 14 november 1913 (nr 308)

är att hänföra till apoteksvara eller

som utan att utgöra apoteksvara

innehåller gift av första klassen, åtnjuta

nedsättning av fastställt pris

för läkemedlet med hälften av det

belopp, varmed priset må överstiga

fem kronor. Har under en formel

förskrivits flera läkemedel, skall

prisnedsättningen avse den sammanlagda

kostnaden. Är förskrivning avsedd

att expedieras mer än en gång,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1 år 1957 11

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skall nedsättningen hänföra sig till skall nedsättningen hänföra sig till

varje expedition. varje expedition.

Vad nu------enskild tjänst.

Från prisnedsättning---■--

5 §

Kostnaden för tillhandahållande

av läkemedel enligt denna förordning

bestrides an statsmedel med

belopp för kalenderår motsvarande

en krona 15 öre för envar, som vid

utgången av det år kostnaden avser

är medlem i allmän sjukkassa, och

i övrigt av de allmänna centralsjukkassorna

i förhållande till antalet

medlemmar vid nämnda tidpunkt,

vilka äro pliktiga att erlägga sjukförsäkringsavgift

enligt lagen om

allmän sjukförsäkring.

----stycket avses.

Kostnaden för tillhandahållande

av läkemedel enligt denna förordning

bestrides av de allmänna centralsjukkassorna

i förhållande till

antalet medlemmar vid utgången av

det år kostnaden avser, vilka äro

pliktiga att erlägga sjukförsäkringsavgift

enligt lagen om allmän sjukförsäkring.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1957.

b) till Bidrag till sjukkassor m.m. för budgetåret 1957/58

under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

259 000 000 kronor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.