Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag för budgetåret 1957/58 till främjande av bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1957-05-07 · 96 sidor, varav 94 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 94 av 96 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1957:102, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag för budgetåret 1957/58 till främjande av bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

1

Nr 102

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag

för budgetåret 1957/58 till främjande av bostadsförsörjningen

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3 :e avd.)

Sedan Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 under femte huvudtiteln, punkterna

75—82, samt under kapitalbudgeten, socialdepartementet, punkterna

4, 5 och 10, framlagt preliminära förslag i ämnet, har Kungl. Maj :t i propositionen

nr 100, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 1 mars 1957, föreslagit riksdagen att

I. godkänna av departementschefen förordade ändringar i olika avseenden

av grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten till förmån

för bostadsförsörjningen;

II. medgiva, att under budgetåret 1957/58

dels preliminära beslut angående lån, som skall utgå från lånefonden för

bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av 655 000 000 kronor,

dels preliminära beslut angående lån, som skall utgå från anslaget till

räntefria lån till bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av

125 000 000 kronor,

dels beslut om bidrag till inrättande av pensionärshem må meddelas intill

ett belopp av 10 000 000 kronor;

III. för budgetåret 1957/58 anvisa

a) å driftbudgeten under femte huvudtiteln

1) till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån

ett förslagsanslag av 90 000 000 kronor;

2) till Bostadsrabatter ett förslagsanslag av 140 000 000 kronor;

3) till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag

av 20 000 000 kronor;

4) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av

10 000 000 kronor;

1)) å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder

1) till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av

560 000 000 kronor;

2) till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien ett

investeringsanslag av 1 500 000 kronor;

1 —Ilihang till riksdagens protokoll 1957. (> sand. AV 102

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

c) å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd till Räntefria lån

till bostadsbyggande ett investeringsanslag av 240 000 000 kronor;

IV. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för bostadsstyrelsen, som föranledes av vad departementschefen

förordat;

V. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för bostadsstyrelsen,

att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1957/58;

VI. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för länsbostadsnämnderna, som föranledes av vad departementschefen

förordat;

VII. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,

att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1957/58;

VIII. under femte huvudtiteln för budgetåret 1957/58 anvisa

1) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 4 111 000 kronor;

2) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 670 000

kronor;

3) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av 3 566 000

kronor;

4) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av 753 000

kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft följande motioner, nämligen

från första kammaren

1: 142 av herrar Fritjof Karlsson och Theodor Johansson,

1:261 av herr Birke,

1:262 av herr Ewerlöf m. fl.,

I: 353 av herr Hermansson,

1:354 av herr Lindblom,

1: 430 av herrar Eriksson och Osvald,

I: 431 av herr Axel Svensson m. fl.,

1: 436 av herr Boo,

1:445 av herr Bergman m. fl.,

1:446 av fru Sjöström-Bengtsson m. fl.,

1:447 av herr Mogård,

1: 448 av herr Erik Jansson,

I: 449 av herr Alvar Andersson m. fl.,

1:450 av fröken Ranmark m. fl.,

1:454 av herr Edström m. fl.,

I: 457 av herr Ewerlöf m. fl.,

I: 458 av herr Osvald m. fl.,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

3

1:459 av herr Ohlon m. fl.,

1:460 av herr Öhman m. fl.,

1:461 av herr Öhman m. fl., samt

I: 467 av herr Ohlon m. fl.

från andra kammaren

II: 180 av herr Jansson i Benestad,

11:343 av herr Cassel m. fl.,

II: 344 av herr Magnusson i Borås,

11:449 av herrar Wedén och Gustafson i Göteborg,

11:478 av herr Carlsson i Bakeröd,

11:541 av herr Bengtsson i Halmstad m. fl.,

11:555 av herr Lundberg,

II: 561 av herr Svenning m. fl.,

II: 562 av herr Adamsson m. fl.,

11:563 av fru Thorsson m. fl.,

II: 564 av fru Thorsson m. fl.,

11:565 av herr Sköldin m. fl.,

II: 566 av herr Hansson i Skegrie m. fl.,

II: 567 av herr Alemgr m. fl.,

11:577 av herr Rgdén,

11:578 av herr Hagberg m. fl.,

II: 579 av herr Hagberg m. fl.,

II: 580 av herr Ohlin m. fl.,

11:581 av herr Ohlin m. fl.,

11:582 av herr Wedén,

II: 583 av herr Hjalmarson m. fl., samt

II: 584 av herr Carlsson i Stockholm m. fl.

Yrkandena i motionerna redovisas i det följande.

Propositionen

I propositionen redovisas ett av bostadspolitiska utredningen avgivet, den

9 oktober 1956 dagtecknat betänkande angående riktlinjer för bostadspolitiken

(SOU 1956:40). Vidare redovisas en inom socialdepartementet utarbetad

promemoria angående lån och bidrag till studentbostadshus. I de

delar betänkandet och promemorian upptagits till behandling i propositionen

hänvisas till den följande redogörelsen för departementschefens förslag.

Allmänna grunder för bostadspolitiken

Det är nu tjugufem år sedan bostadsfrågan i vårt land fick verklig aktualitet

som ett politiskt spörsmål. Dåvarande chefen för socialdepartementet

Gustav Möller tog år 1933 initiativet till en omfattande utredning av bo
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

stadsförhållandena och av behovet av åtgärder från samhällets sida för att

tillförsäkra dem, som hade små ekonomiska resurser, en tillfredsställande

bostad. Som en central fråga angavs att bereda flerbarnsfamiljerna en något

så när rymlig, modernt utrustad bostad. Några år senare aktualiserades frågan

om samhällets direkta stöd för anskaffande av lämpliga bostäder åt

åldringar. Härmed var grunden lagd till en bostadspolitik i vårt land i syfte

att mera allmänt och varaktigt höja bostadsstandarden.

Under det andra världskriget kom statens och kommunernas engagemang

i bostadsförsörjningen att utvidgas högst avsevärt. Efter krigsutbrottet nedgick

bostadsbyggandet kraftigt och efter någon tid hotade bostadsbrist och

betydande hyresstegringar. Ären 1941 och 1942 vidtogs därför åtgärder i

syfte dels att förhindra av bostadsknapphet betingade hyresstegringar dels

att stimulera bostadsproduktionen. Hyresreglering infördes 1942. Statliga

lån och bidrag till bostadsbyggandet infördes och utvidgades åren 1941

och 1942.

Efter krigets slut verkställdes en översyn av bostadspolitiken. Den gav till

resultat att statliga lån på förmånliga villkor skulle ställas till bostadsbyggandets

förfogande även framöver. Lånevillkoren utformades så att produktion

av goda bostäder genom kommunala och kooperativa bostadsföretags

försorg stimulerades. Vidare föranledde översynen en utbyggnad av de år

1935 tillkomna bostadsbidragen till barnfamiljer.

Under de senaste tio åren har vissa smärre jämkningar vidtagits i låneoch

bidragsgivningen för bostadsändamål. Bostadsbidragen till barnfamiljerna

har fått allt större betydelse. Pensionärernas bostadsfråga har ytterligare

beaktats. Stödet åt nyproduktionen av bostäder har tid efter annan

jämkats främst heroende på förändringar i byggnadskostnader och räntor.

Den kraftiga kostnadsstegringen i samband med Koreakrisen föranledde

sålunda beslut om betydande kapitalsubventioner till nya hus. Avsikten

därmed var att förhindra i första hand att bostadsbyggandet bromsades

upp men också att stegringen av byggnadskostnaderna gav upphov till väsentliga

hyreshöjningar i hela bostadsbeståndet. Sedermera har dessa kapitalsubventioner

i form av räntefria stående lån såtillvida avvecklats som

subventionerna för hus, vilka färdigställes efter den 31 mars i år, icke blir

större än vad de var före Koreakrisen. Slutligen bör nämnas att den höjning

av räntenivån, som genomfördes i april 1955, medfört alt de av staten för

primär- och sekundärlån i statsbelånade bostadshus garanterade räntorna

visserligen höjts något men också att de statliga räntesubventionerna ökat

kraftigt.

Bostadspolitiken har under och efter det andra världskriget givit mycket

betydelsefulla resultat. Produktionen av modernt utrustade, relativt rymliga

familjebostäder har haft långt större omfattning än under någon tidigare

period. Enbart under efterkrigsåren har tillkommit omkring 500 000

fullgott utrustade familjebostäder på minst två rum och kök. Hyror och bo
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

5

stadskostnader har visserligen stigit, men inte så mycket som övriga levnadskostnader

och avsevärt mindre än penninginkomsterna har stigit. På

grund härav har en god bostad, som ännu på 1930-talet i huvudsak var förbehållen

de välsituerade, kommit inom räckhåll för den alldeles övervägande

delen av familjerna. För familjer med minst två barn har genom

familjebostadsbidragen en snabb förbättring av bostadsstandarden kunnat

åstadkommas. På i huvudsak tio år har drygt hälften av vårt lands familjer

med minst två barn och normala eller relativt små inkomster kunnat flytta

in i nybyggda familjebostäder. Åldringarnas bostadsfråga har — som utvecklats

i proposition till årets riksdag om åldringsvården — avsevärt förbättrats

dels genom tillkomsten av pensionärshem och pensionärsbostäder

dels genom utbyggnad av folkpensionerna.

Den förbättring av bostadsförhållandena för mycket stora grupper av

familjer, åldringar och andra, som har ägt rum under efterkrigstiden och

som här endast har kunnat antydas, svarar väl mot de förhoppningar om

höjning av bostadsstandarden, som på vitt skilda håll hystes vid krigets slut.

Bostadspolitiken har varit framgångsrik. Man kan också konstatera att resultaten

står sig gott i förhållande till vad som presterats i vårt land under

tidigare skeden samt i andra länder. Men härav följer inte att allt är väl

beställt. Hur imponerande de uppnådda förbättringarna av bostadsförhållandena

än är, så kommer man vid en realistisk bedömning av det aktuella

läget på bostadsmarknaden fram till att ännu kvarstående brister i vår

bostadsförsörjning är stora och behovet av ytterligare förbättringar betydande.

Det finns ännu så mycket kvar av bostadsnöden, att bostadsfrågans

lösning alltjämt är en fråga på ganska lång sikt.

Utvecklingen av bostadsmarknaden under efterkrigstiden kännetecknas

sålunda inte endast av ett långt större tillskott av goda familjebostäder än

under någon tidigare period av samma längd utan också av en allmän, kraftig

ökning av efterfrågan på goda bostäder. Därmed har avslöjats vilka

ofantliga brister i vår bostadsförsörjning, som förelåg ännu i slutet av 1930- talet. Inte endast familjerna utan också ensamstående, såväl åldringar som

yngre, har ställt allt större krav i fråga om bättre bostadsförhållanden. Ett

flertal omständigheter har medverkat härtill. Den fulla sysselsättningen,

de starkt stigande realinkomsterna och sociala reformer har betytt mycket

vid sidan av de bostadspolitiska åtgärderna. Genom att bidra till ett relativt

förbilligande av bostäderna har bostadspolitiken mera allmänt drivit på

bostadsefterfrågan. De goda ekonomiska konjunkturerna har medverkat

till hög giftermålsfrekvens och stor inflyttning från landsbygden till städerna.

Den relativt betydande immigrationen under efterkrigstiden bör

också nämnas.

Den stora efterfrågan på bostäder, som nu föreligger, liksom tendenserna

till ytterligare stegring av efterfrågan kan alltså förklaras. Mera allmänt

sett är denna efterfrågan ett uttryck för den avsevärda förbättring i lev
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

nadsvillkoren för det stora flertalet arbetare, tjänstemän och jordbrukare,

som den ekonomiska och sociala utvecklingen under efterkrigstiden har

skapat. Det finns inte heller anledning förvåna sig över att denna ökade

efterfrågan på bostäder i långa stycken överstigit våra möjligheter att skaffa

fram nya bostäder och förbättra redan befintliga. Denna ökning har emellertid

fått betydande, icke önskvärda konsekvenser. Om efterfrågan på bostäder

överstiger tillgången, och alltså en marknadsmässig brist på bostäder

är för handen, skapas missförhållanden och uppkommer sociala problem

av mycket allvarlig natur. Familjer med barn står utan egen lägenhet

och tvingas stundom bo splittrade. Den som erbjudes en förmånligare anställning

på annan ort, kan mången gång inte acceptera erbjudandet, därför

att en bostad inte kan anskaffas på den nya orten. Upplåtelse eller byte

av bostäder kommer i växande utsträckning att ske på otillbörliga villkor.

Det allvarliga problem, som vi står inför, kan därför beskrivas på följande

sätt. Ingen kan bestrida att den utbyggnad och förbättring av vårt bostadsbestånd,

som krävs för att alla anspråk på bättre bostad skall kunna tillgodoses,

kan åstadkommas först så småningom. Man måste med nödvändighet

räkna med en ganska lång tid, även om man anser utsikterna till en

betydande ökning av bostadsbyggandet goda. För att snabbt avveckla bostadsbristen

krävs emellertid att balans uppnås mellan tillgång och efterfrågan

på bostäder. Hur man skall åstadkomma en större bostadsproduktion

blir då under alla förhållanden en central fråga. Även om man på lång

sikt helt och fullt godtar alla föreliggande krav på bättre bostäder, måste

man emellertid, om man verkligen snabbt vill få bukt med bostadsbristen,

tillse att inte efterfrågan på bostäder fortsätter att öka i alltför snabb takt.

Att lösa bostadsfrågan genom att tillåta kraftiga hyresstegringar, som skär

ned den synliga efterfrågan på bostäder, kan enligt departementschefens

mening icke rekommenderas. Men den som kräver både att man genom

bostadspolitiken skall mera allmänt ytterligare driva på efterfrågan och att

man skall snabbt avveckla bostadsbristen begär helt enkelt för mycket. Man

måste göra ett val mellan att å ena sidan något hålla igen bostadsefterfrågans

ökning för att snabbt bli kvitt bostadsbristen, och att å andra sidan

för ganska lång tid framöver ha kvar bristen med alla de svåra olägenheter

som detta skulle föra med sig.

Problemet är inte nytt eller för bostadsmarknaden speciellt. I ett samhälle

med full sysselsättning uppkommer helt naturligt tendenser till ökning

av konsumtionen i en sådan takt, att balansen mellan tillgång och efterfrågan

kan rubbas. Åtgärder i syfte att förhindra en alltför snabb ökning

av konsumtionen är därför motiverade på olika områden. Det bör också beaktas,

att en alltför stor efterfrågan på konsumtionsvaror försvårar eller förhindrar

genomförandet av en rad sådana viktiga investeringar inom näringslivet

och inom den offentliga sektorn, som utgör en förutsättning för

en ökad konsumtion och en höjd levnadsstandard på längre sikt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

7

De här anförda synpunkterna på bostadspolitiken under efterkrigstiden

och på utvecklingen av bostadsmarknad och bostadsstandard leder fram till

den uppfattningen, att de skilda bostadspolitiska åtgärderna tid efter annan

kan behöva omprövas och jämkningar i desamma behöva vidtagas. Statens

finansiella stöd åt bostadsbyggandet skall i första hand fylla uppgiften att

medverka till största möjliga bostadsproduktion. Bostadsbidragens uppgift

är att särskilt underlätta för barnfamiljer och åldringar att skaffa sig en

lämplig bostad. Den fråga man tid efter annan bör ställa blir då, huruvida

de bostadspolitiska åtgärderna på ett ändamålsenligt sätt fyller dessa uppgifter

eller om de till följd av den ekonomiska och sociala utvecklingen behöver

ändras.

Därmed har departementschefen angivit bakgrunden till beslutet i december

1955 att tillkalla särskilda sakkunniga för att verkställa en översyn av

bostadspolitiken. Såsom framgår av det föregående har de sakkunniga, som

antagit benämningen bostadspolitiska utredningen, i oktober 1956 avgivit

ett betänkande om riktlinjerna för den framtida bostadspolitiken över vilket

numera utlåtande avgivits av olika myndigheter och organisationer.

Utredningen understryker, att frågan om att skapa förutsättningar för ett

ökat bostadsbyggande är den centrala frågan i den bostadspolitiska debatten.

För att lösa den frågan måste, framhåller utredningen, i första hand

vidtas åtgärder av ekonomiskt-politisk natur men också åtgärder inom bostadspolitikens

ram i syfte att rationalisera och förbilliga bostadsbyggande

och bostadsförvaltning. Viktigt är vidare att underlätta bostadsbyggandets

kapitalförsörjning genom att åstadkomma ett ökat sparande inom bostadsförsörjningens

sektor av samhällsekonomien.

Vad angår förbilligandet av bostadsbyggandet understryker

utredningen betydelsen av att stat och kommun söker skapa förutsättningar

för en rationell planläggning på relativt lång sikt av bostadsproduktionen.

Vidare betonar utredningen att olika kommunala och statliga

organs handläggning av byggnadsärenden måste samordnas. Ett stort antal

remissorgan har särskilt framhållit vikten av en långsiktig planering av

bostadsbyggandet.

I den mån bostadsproduktionen kan förbilligas, vinnes inte endast lägre

hyror och bostadskostnader utan också utrymme för en ökning av bostadsbyggandet.

I detta sammanhang erinras om att från samhällets sida under

de senaste åren vidtagits en rad åtgärder i syfte alt främja ett effektivare

och billigare byggande. År 1953 inrättades statens nämnd för byggnadsforskning,

som gavs betydande ekonomiska resurser. Redan året innan

hade tillskapats en statlig lånefond för att understödja anskaffandet av

moderna byggnadsmaskiner, kranar in. m. Från den 1 januari 1956 genomfördes

i fråga om statligt belånade bostadshus en maximering av faelåningsvärdena.

Avsikten därmed var alt pressa ned byggnadskostnaderna eller

förhindra en ytterligare uppdrivning av dem. I slutet av förra året genom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

fördes en betydande förenkling av handläggningen av statliga bostadslåneärenden.

Samtidigt tillkallades en utredningsman med uppgift att undersöka

i vad mån ytterligare förenklingar i långivningen kan göras. Den statliga

regleringen av igångsättningen av bostadsbyggnadsföretag har undan

för undan förenklats.

Delade meningar gör sig ibland gällande i frågan huruvida bostadsbyggandet

bedrives effektivt och rationellt. Man gör jämförelser med den egentliga

industrin, som på grund av internationell konkurrens anses vara

tvungen att på ett helt annat sätt än byggnadsindustrin satsa på forskning

och rationaliseringsarbete. Enligt departementschefens mening har en dylik

jämförelse föga värde. Över huvud taget framstår det som tämligen meningslöst

att diskutera, i vad mån byggnadsindustrien hittills motsvarat rimliga

krav i fråga om rationalisering och produktivitetsförbättring. Viktigt är att

i stället konstatera, att under senare år en rad initiativ tagits i fråga om

forskning och rationaliseringsarbete på byggnadsområdet. Dessa initiativ

har ännu inte hunnit ge mera påtagliga resultat, men mycket talar för att

under de närmaste åren betydande framsteg kan komma att redovisas. Det

råder ett allmänt intresse för att genom omsorgsfull planering, nya byggnadsmetoder

och nya byggnadsmaterial pressa ned byggnadskostnaderna.

Vad särskilt angår det på många håll starkt framhävda önskemålet om

en mera långsiktig bedömning av bostadsbyggandets storlek framhålles,

att det i ett samhälle med full sysselsättning och mycket stora investeringsbehov

på en rad områden knappast är möjligt eller ens rimligt att

utarbeta och fastställa definitiva planer för bostadsbyggandets storlek och

fördelning på olika orter under en längre följd av år. Man kan inte bortse

från att sådana förändringar i samhällsekonomien kan inträffa tid efter

annan, som gör det nödvändigt att överväga ändringar i bostadsbyggandets

storlek. På samma sätt kan för en enskild ort — då t. ex. en utbyggnad av

en industri eller startandet av en ny industri aktualiseras — bedömningen

av bostadsbyggandet på orten bli en annan än tidigare.

Mera allmänt sett måste programmet för bostadsbyggandet under de närmaste

åren vara att såvitt möjligt successivt öka tillskottet av lägenheter.

Understundom görs gällande — vilket också framgår av vissa yttranden

över bostadspolitiska utredningens betänkande — att den statliga regleringen

av bostadsbyggandet har varit ryckig. Byggnadsföretagarnas möjligheter

att rationellt planera och genomföra byggnadsprojekt skulle härigenom

ha försvårats. I anledning härav erinrar departementschefen om att

från 1951 till 1954 en successiv ökning av bostadsbyggandet skett. Produktionen

steg från ca 40 000 lägenheter år 1951 till närmare 60 000 lägenheter

år 1954. Under såväl 1955 som 1956 har bostadsbyggandet bibehållits vid den

år 1954 uppnådda nivån. Bostadsbyggandet har med andra ord stabiliserats

vid en nivå strax under 60 000 lägenheter per år. Om man ser framåt bör

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957 9

kommunernas och byggnadsföretagarnas planering av nya projekt ske med

utgångspunkt från ett bostadsbyggande av denna omfattning men med beaktande

av att strävan är att successivt, i den mån praktiska möjligheter

därtill yppar sig, öka produktionen.

Om man således inte rimligen kan begära en ytterligare precisering av

den allmänna bedömningen av bostadsbyggandets storlek på längre sikt

föreligger det, som också bostadspolitiska utredningen starkt understrukit,

ett behov av samordning av skilda kommunala och statliga organs handläggning

av byggnadsärenden. Ett kontinuerligt samråd mellan olika myndigheter

och byggnadsföretagarnas organisationer bör äga rum. Departementschefen

har för avsikt att taga initiativ till ett sådant samråd.

Bostadspolitiska utredningen anser, att ett målsparande för bostadsanskaffning

är väl värt att uppmuntras av det allmänna. Då

det gäller att finna lämpliga former för detta sparande bör fältet enligt utredningen

i varje fall till en början lämnas fritt för enskildas, organisationers

och kommuners initiativ och uppfinningsrikedom. Ett flertal remissorgan

har ställt sig positiva till ett målsparande för bostadsanskaffning,

bl. a. bostadsstyrelsen, fullmäktige i riksbanken, sparbanksföreningen och

HSB. Vissa remissorgan har tillstyrkt att konkreta sparstiinulerande åtgärder

vidtages. Andra har ställt sig tveksamma eller kritiska till tanken att

stimulera sparandet genom att ge den som systematiskt sparar förtur till

en bostad.

Ett målsparande för bostadsanskaffning bör enligt departementschefens

mening uppmuntras. Inte minst betydelsefullt är, att ungdomen deltagei i

ett dylikt sparande. Att spara till en bostad — det må vara fråga om ett

egethem eller en bostadsrättslägenhet — är ingen ny tanke. Såväl egnahemsbyggandet

som den kooperativa byggnadsverksamheten har stor omfattning,

och årligen sätter enskilda in stora belopp i sådana bostadsfastigheter.

Departementschefen har inte blivit övertygad om det lämpliga i att nu

genom åtgärder från statens sida försöka binda bostadssparandets former.

Behov torde inte föreligga att genom rekommendationer i konkret form stimulera

sparandet. Departementschefen delar alltsa bostadspolitiska utredningens

uppfattning att man i varje fall till en början bör låta olika initiativ

fritt växa fram. Erfarenheten får utvisa om ingripanden i stimulerande och

reglerande syfte från statens sida kan behövas.

Bostadspolitiska utredningen anser, att generella subventioner

i huvudsak kan undvaras och att en relativt snabb minskning av desamma

bör kunna genomföras. Utredningen hävdar emellertid att behov alltjämt

föreligger dels av eu kapitalsubvention till småhus dels av ett skydd mot

tillfälligt höga räntor.

Till stöd för sin ståndpunkt i subventionsfrågan anför utredningen i

första hand, att förhållandet mellan bostadskostnader och inkomster be
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

tjdligt förbättrats under efterkrigstiden. Det anses därför, att stora grupper

av hushåll med ordinära inkomster bör kunna efterfråga moderna lägenheter

av godtagbar standard, även om en hyreshöjning åstadkommes genom

att de generella subventioner, som nu utgår, i huvudsak avvecklas. Utredningen

anser inte heller att en avveckling av de generella subventionerna

bör hindras av intresset att främja en ostörd bostadsproduktion och att upprätthålla

en såvitt möjligt enhetlig hyresnivå för lägenheter av likvärdig

beskaffenhet.

Det stora flertalet remissorgan har godtagit utredningens ståndpunkt beträffande

önskvärdheten av att avveckla de generella subventionerna. Vad

gäller den takt, i vilken en avveckling av subventionerna lämpligen bör ske,

har ett stort antal remissorgan ansett att försiktighet bör iakttagas. Såsom

skäl för att avvecklingen bör ske i långsammare takt än utredningen förordat

anföres främst risken för att bostadsproduktionen hämmas. Man befarar

också att resultatet av en snabb avveckling skulle bli en relativt ökad

produktion av lägenheter om högst två rum och kök. Uttalanden av denna

innebörd har gjorts bl. a. av bostadsstyrelsen, HSB och vissa kommuner.

Andra remissorgan, bland vilka märkes konjunkturinstitutet, statens hyresråd,

Landsorganisationen och TCO, påtalar särskilt de risker för en splittring

i hyresnivån, som en snabb avveckling av subventionerna skulle

innebära.

I detta sammanhang anser departementschefen det angeläget understryka,

att bostadspolitiken i vårt land utformats utan tanke på att generella subventioner

skulle tillgripas såsom en .permanent åtgärd i syfte att reducera bostadskostnaderna.

Bostadspolitiska utredningens ståndpunkt i denna fråga

överensstämmer sålunda med den som dåvarande chefen för socialdepartementet

gav uttryck åt, då det bostadspolitiska programmet år 1947 förelädes

riksdagen. En nödvändig förutsättning för att bostadsbidrag skulle kunna

förordas ansågs vara, att det visats att bostadskostnaderna var så höga att

de boende inte rimligen kunde bestrida dessa kostnader utan hjälp från det

allmänna. Man kom därför vid prövningen av subventionsfrågan år 1947

fram till att generella subventioner icke borde utgöra ett permanent inslag

i bostadspolitiken.

Såsom bostadspolitiska utredningen påvisat har bostadskostnaderna sedan

krigets slut relativt sett sjunkit avsevärt. Dessa kostnader har sålunda stigit

mycket mindre än penninginkomsterna. Att använda generella subventioner

såsom ett bestående eller varaktigt led i bostadspolitiken framstår fördenskull

som opåkallat. En dylik ordning skulle, som bl. a. länsstyrelsen

i Östergötlands län framhållit, betyda att levnadsnivån för det stora flertalet

arbetsföra i vårt land bedömes vara så låg, att bostadskostnaderna

mera allmänt måste reduceras för att folk skall kunna bo tillfredsställande.

Den som accepterar en dylik bedömning gör sig otvivelaktigt eu vrångbild

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

av de nuvarande levnadsförhållandena i vårt land. Bostadsfrågans lösning

är alltså inte nu — liksom den ej heller tidigare har varit det — beroende

av ett genom subventioner åstadkommet allmänt förbilligande av bostadskostnaderna.

Departementschefen godtager därför bostadspolitiska utredningens uppfattning,

som delas av det övervägande antalet remissorgan, nämligen att de

generella subventionerna i huvudsak kan undvaras. Liksom utiedningen anser

departementschefen dock att tills vidare en viss subvention bör utga till

småhus. Vidare bör skydd finnas mot tillfälligt höga räntor. Departementschefen

finner det angeläget understryka betydelsen av detta skydd, som,

även om man så småningom på grund av en ytterligare föi bättring av föihållandet

mellan bostadskostnader och inkomster finner varje form av

generell subvention obehövlig, ändock bör bibehållas för att gaianteia stabilitet

i fastighetsförvaltningen.

Därefter övergår departementschefen till frågan om den takt i vilken nuvarande

generella subventioner bör avvecklas. Först erinras om att sub\entionerna

är av två slag: kapitalsubventioner och räntesubventioner. Syftet

med kapitalsubventionerna har i första hand varit att överbrygga de svårigheter

bostadsbyggandet eljest skulle kunna raka in i vid en tillfällig, mera

betvdande stegring av bvggnadskostnaderna. En dylik kostnadsstegiing

drabbar självfallet endast de hus, som uppföres till de högre kostnaderna.

Om kostnadsstegringen är tillfällig, kommer enbart de hus, som uppförs tdl

de högre kostnaderna, att bli särskilt dyra. Häri ligger såväl risken för en

dämpning av bostadsbyggandet som motivet för tillgripande av kapitalsubventioner

i ett läge, kännetecknat av stigande byggnadskostnader.

Såsom framgår av det föregående har kapitalsubventionerna f. n. en tämligen

ringa betydelse utom i fråga om småhus.

Räntesubventionernas uppgift är en helt annan än kapitalsubventionernas.

Förändringar i ränteläget påverkar de årliga omkostnaderna för alla hus,

låt vara att förändringarna inte omedelbart slår igenom över hela linjen. I

den mån en fastighet är finansierad med räntebundna lån, fördröjes sålunda

verkan av en höjning eller sänkning av räntenivån längre eller kortare tid

beroende på när lånen löper ut eller kan sägas upp. Ett av staten tillhandahållet

skydd mot tillfälliga ränteförändringar är motiverat av att även relativt

små ändringar i räntesatserna ger betydande utslag på hyrorna. Man

kan sålunda beräkna, att en höjning av räntan med 1 procent omedelbart

ökar hyran med i genomsnitt 10 procent. Den höjning av räntorna för inteckningslån

med drygt 1 procent, som inträffade i april 1955, har hittills föranlett

en ökning av hyrorna i privatfinansierade bostadshus med nära 10 procent.

För statsbelånade hus, som tillkommit under åren 1941—50, hai

fr. o. in. den 1 oktober 1955 hyrorna höjts med 5 procent på grund av eu

höjning av den av staten i fråga om primär- och sekundärlån »garanterade»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

räntan med 0,5 procent. För statsbelånade hus, som tillkommit efter år

1950, har räntestegringen på grund av oförändrade garantiräntor icke föranlett

någon hyreshöjning.

Om man nu på det sätt som bostadspolitiska utredningen förordar —

minskar statens räntesubventioner genom en allmän höjning av de »garanterade»

räntorna och alltså låter statsbelånade fastigheter bära en ökad del

av räntestegringen, betyder detta visserligen, att huvuddelen av de sedan

1941 tillkomna bostäderna blir relativt sett dyrare. Härav följer dock inte

att det skapas en hyressplittring, som aktualiserar frågan om en hyreshöjning

för tidigare tillkomna hus. Såsom nyss nämndes har för de tidigare

byggda husen på grund av räntestegringen redan medgivits en hyresökning

på nara 10 procent. Vad frågan nu gäller är huruvida och i vad mån den

redan påbörjade anpassningen av hyror och bostadskostnader till en något

högre räntenivå bör fortsätta. Det är alltså inte fråga om en isolerad höjning

av räntor och hyror i de nyaste husen. Med anledning av vad några

remissorgan har anfört beträffande nödvändigheten av att undvika hyressplittrmg

understryker departementschefen, att han finner det helt obefogat

att uppställa som ett villkor för godtagande av förslaget om höjning av de

»garanterade» räntesatserna för statsbelånade bostadshus, att en däremot

svarande höjning av hyrorna åvägabringas i äldre hus. Liksom hittills bör

hyrorna i äldre hus få höjas endast om det visas, att fastighetsomkostnaderna

för dessa hus har stigit.

En relativt snabb avveckling av de generella subventionerna aktualiserar

därför enligt departementschefens mening inte några särskilda åtgärder för

cn utjämning av hyresnivån. Inte heller har departementschefen blivit övertygad

om att det finns risker för rubbningar i bostadsproduktionen eller för

en återgång till en stor produktion av smålägenheter. Uppgifter som lämnats

av bostadspolitiska utredningen och vitsordats av bl. a. bostadsstyrelsen

visar, att efterfrågan på moderna, relativt rymliga bostäder har tenderat att

oavbrutet öka. En höjning av hyrorna i statsbelånade hus av den storlek,

som det nu kan bil fråga om, torde visserligen något dämpa den takt i vilken

kraven på bättre bostäder stiger men det behöver inte befaras att den skär

ner efterfrågan.

Farhågor som anförts för störningar i bostadsproduktionen, för sänkt

bostadsstandard och för hyressplittring bör alltså inte tillmätas betydelse i

detta sammanhang. Emellertid talar andra skäl av allmän natur för att

förändringar i låne- och bidragsvillkoren inte genomföres brådstörtat. Såsom

Landsorganisationen framhållit bör man förebygga individuella fall av

mera betydande standardförsämring. På sätt som departementschefen närmare

utvecklar i det följande förordas därför en något långsammare takt i

avvecklingen av de generella subventionerna än utredningen föreslagit.

Bostadspolitiska utredningens principiella synpunkter på bostads1

abatterna har i allt väsentligt godtagits av remissorganen. Bidrag till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

13

familjer och ensamstående med ett minderårigt barn anses sålunda böra

införas. Även förslaget om ökat stöd åt familjer med minst två minderåriga

barn tillstyrkes.

Den positiva inställning till ett vidgat bostadspolitiskt stöd åt barnfamiljerna,

som sålunda har kommit till uttryck, finner departementschefen

glädjande. Under överskådlig tid förblir uppgiften att bereda barnfamiljerna

rymliga familjebostäder av god klass en huvuduppgift för bostadspolitiken.

Resultaten av bidragsgivningen har — som inledningsvis antytts — varit enbart

goda. En snabb förbättring av ett mycket stort antal barnfamiljers bostadsförhållanden

har skett.

Under senare tid har emellertid åtgärder för att ytterligare förbättra barnfamiljernas

ekonomiska förhållanden aktualiserats. Bostadsbidragens storlek

bör bestämmas med tanke härpå. Tillika bör man hålla fast vid att bostadsbidraget

inte är av allmän natur utan är knutet till modernt utrustade

bostäder på minst två rum och kök. Bidragets uppgift är sålunda att helt

eller delvis täcka den högre kostnad, som modernt utrustade relativt rymliga

familjebostäder betingar i förhållande till mindre och enklare lägenheter.

I likhet med utredningen anser departementschefen, att familjebostadsbidrag

bör kunna beviljas också familjer och ensamstående med ett

barn och att de bidrag, som nu utgår till familjer med minst två barn, bör

höjas. I det följande framlägger departementschefen de förslag till ändringar

i bostadsbidragen, som i anledning härav framstår som påkallade.

Vad i detta sammanhang slutligen angår frågan om att införa ett kreditgarantisystem

på bostadsområdet har departementschefen

övertygats av de skäl för att inte nu ta ställning till frågan, som utredningen

har anfört och anser således att statens finansiella stöd åt nypro
O
duktionen

av bostäder alltjämt bör ha formen av lån.

Lån och bidrag till bostadshus

I det föregående har departementschefen intagit den ståndpunkten att

övervägande skäl talar för en minskning av de generella subventioner, som

nu utgår till statsbelånade bostadshus. Departementschefen har vidare uttryckt

den meningen, att man bör gå fram något försiktigare än bostadspolitiska

utredningen förordat. Till en början behandlas i det följande med

flerfamiljshusbyggandet sammanhängande problem och därefter frågor som

rör småhusbyggandet.

Bostadspolitiska utredningen bar i fråga om villkoren lör tertiär lån

till flerfamiljshus förordat en höjning av räntan med 1 procent,

dvs. till i allmänhet 4 procent men för den del av lånet som avser andra

lokaler än bostäder 5 procent. Vidare har utredningen föreslagit alt räntan

skall vara obunden och alt amorteringstiden för lånet skall sättas till

35 år mot f.n. i allmänhet 40 år.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

Detta förslag torde tillgodose rimliga krav på anpassning av villkoren

för tertiärlån till statens faktiska utgifter för ifrågavarande långivning.

Visserligen överstiger f. n. räntesatsen för statens fasta upplåning 4 procent

och räntesatsen för inteckningslån i öppna marknaden ligger rätt

betydligt högre, varför en ränta av 4 procent på tertiärlånet innebär en

indirekt subvention av ganska stor omfattning. Såsom i det föregående

framhållits bör emellertid bostadsbyggandet skyddas mot tillfälligt höga

räntor. En fullständig anpassning till de räntesatser för inteckningslån, som

f. n. gäller, anses därför inte böra komma i fråga. Departementschefen tillstyrker

alltså utredningens förslag beträffande räntan på tertiärlån för

nybyggda hus.

Vad särskilt angår förslaget, att denna ränta icke skall vara fast under

lånets hela löptid utan obunden, anföres att en rörlig ränta på tertiärlånet

inför ett ovisshetsmoment, som kan förefalla att strida mot önskemålet om

stabilitet i fastighetsförvaltningen. Vissa remissorgan har också anfört

betänkligheter mot detta förslag. Att räntan på statslånet skall vara obunden

i vedertagen mening och alltså till sin höjd beroende av förändringarna i

räntesatserna för vanliga inteckningslån finner departementschefen icke

tillfredsställande. Utredningens förslag har ej heller denna innebörd. Så

länge stödet till bostadsbyggandet inbegriper ett visst skydd mot förändringar

i räntesatserna för primär- och sekundärlån, framstår det som

naturligt, att räntan på statslånet såvitt möjligt hålles oförändrad. Man

hör emellertid räkna med att förhållandena på bostads- och fastighetsmarknaderna

framdeles kan bli sådana, att i första hand en sänkning av

räntan å statslånet blir motiverad. Bestämmelserna angående räntan på

lånet bör fördenskull utformas så, att hinder för en ändring av räntesatsen

icke föreligger. Utredningens förslag i denna del tillstyrkes alltså.

Vad angår amorteringstiden för tertiärlån anser departementschefen att

skäl talar för en förkortning av densamma. Det är synnerligen svårt att bilda

sig en klar föreställning om hur hyror och fastighetsvärden framdeles kommer

att utveckla sig. Såväl den tekniska som ekonomiska och sociala utvecklingen

kan emellertid bli sådan, att klokheten bjuder att man räknar med

en i förhållande till tidigare gängse föreställningar relativt kort avskrivningstid

för i bostadsfastigheter investerat kapital. Departementschefen

delar sålunda statskontorets och sparbanksinspektionens uppfattning, att

amorteringstiden bör förkortas något mera än utredningen förordat, och

vill löreslå att den generellt fastställes till 30 år. Under sådana förhållanden

godtages utredningens förslag, att det för enskilda företag nu uppställda

kravet på en viss extra amortering skall slopas.

I en del fall utgår teritärlån med större belopp än normalt på grund

av att primär- och sekundärlån icke kan erhållas till belopp motsvarande

70 procent av fastighetens avkastningsvärde. I dylika fall medges en s. k.

fördjupning av tertiärlånet, vilket därigenom delvis kommer att tillgodose

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

15

ett kreditbehov, som normalt antages täckt med sekundärlån. Bostadsstyrelsen

har förordat att för sådan del av tertiärlån skall gälla den för

sekundärlån sedvanliga amorteringstiden. Starka skäl talar emellertid för

att amorteringstiden för hela tertiärlånet är enhetlig och departementschefen

anser att amorteringstiden undantagslöst hör vara 30 år och amortering

av hela tertiärlånet alltså ske med en trettiondel om året.

Vad gäller tertiärlånets storlek har bostadspolitiska utredningen förordat

eu sänkning av tertiärlånets övre gräns. För kommunala och allmännyttiga

bostadsföretag föreslås en sänkning av gränsen från 100 till 97

procent av avkastningsvärdet och för kooperativa företag från 95 till 92

procent. För enskilda företag förordas att nuvarande möjligheter att bevilja

lån över 85 procent av avkastningsvärdet skall slopas. Såsom skäl

för förslaget har utredningen bl. a. åberopat önskvärdheten av att bostadssparandet

stimuleras och att en utvidgning av den statliga långivningen till

flera objekt främjas.

Dessa av utredningen anförda skäl för en sänkning av övre belåningsgränsen

finner departementschefen värda beaktande. Emellertid anses det

tveksamt, om en sänkning av den övre belåningsgränsen bör företagas i

nuvarande läge. Såsom flera remissorgan framhållit får man lov att beakta,

att de fr. o. m. den 1 januari 1956 införda högsta belåningsvärdena för

bostadshus inneburit en begränsning i den statliga långivningen. Visserligen

kan det sägas, att syftet med maximeringen av belåningsvärdena icke har

varit att minska statens lån i förhållande till de kreditbehov som föreligger,

utan att avsikten har varit att främja ett billigare byggande. De högsta

belåningsvärden, som har fastställts, skall sålunda täcka de produktionskostnader,

som uppstår vid ett rationellt byggande. Man kan emellertid icke

bortse från att införandet av högsta belåningsvärden för bostadshus inneburit

vissa anpassningssvårigheter. I olika fall har sålunda produktionskostnaderna

kommit att överstiga belåningsvärdena, vilket har ökat byggnadsföretagens

kapitalinsats. På grund härav anser departementschefen att

en sänkning av övre belåningsgränsen för tertiärlånet inte bör företas nu.

Däremot förordas utredningens förslag, att de allmännyttiga bostadsföretagens

grundkapital skall motsvara minst 1 procent av det förvaltade fastighetskapitalet

mot f. n. endast 0,5 procent.

Bostadspolitiska utredningen har föreslagit, att de nya bestämmelserna om

tertiärlån skall tillämpas i fråga om byggnadsföretag, som i samband med

preliminärt beslut om lån förutsatts bli igångsatta tidigast den 1 juli 1957.

Med hänsyn till den överenskommelse ifråga om tvååriga löneavtal, som

Arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen nyligen träffat, anser departementschefen

att ändringarna bör genomföras först fr. o. m. den 1

januari 1958.

Bostadspolitiska utredningen bar föreslagit att den för primär- och

sekundärlån »garanterad e» r ä n t a n höjes med 0,5 procent. Inne
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

börden av förslaget är att staten skulle täcka räntekostnaden i vad den

överstiger för primärlån 4,5 procent för hus byggda åren 1941—45, 4 procent

för hus byggda åren 1946—50 och 3,5 procent för därefter byggda

hus. I det föregående avsnittet har departementschefen tagit ställning till de

kritiska synpunkter på detta förslag, som vissa remissorgan har framfört.

I detta sammanhang understrykes att en höjning av de garanterade

räntorna icke innebär en principiell nyhet eller ett avsteg från de riktlinjer

för bostadspolitiken, som har gällt under efterkrigstiden. De bostadspolitiska

åtgärderna har inte varit grundade på föreställningen, att en

garanterad ränta av 3 procent i fråga om primärlån är ett absolut villkor

för en störningsfri bostadsproduktion eller för en allmän förbättring av

bostadsstandarden. Bl. a. visar beslutet år 1955 om höjning av den garanterade

räntan för en stor del av de statsbelånade bostadshusen, att så icke

är fallet. Det är här fråga om en viss anpassning av ränteutgifterna för

statsbelånade hus till ränteläget på marknaden i övrigt. Ej heller kan en

generell höjning av den garanterade räntan med 0,5 procent föranleda en

ökad hyressplittring. Fråga blir om en ökning av ränteutgifterna för alla

statsbelånade hus med ett belopp, som motsvarar 5 å 6 procent å hyrorna. I

anledning av att vissa remissorgan anfört farhågor för att denna anpassning

av ränteutgifterna till det faktiska läget skulle driva upp de allmänna levnadskostnaderna

och ge upphov till krav på ökade löner erinras om att

en höjning av hyrorna i statsbelånade hus med 5 å 6 procent medför en

obetydlig ökning av konsumentprisindex.

På grund av det anförda tillstyrker departementschefen utredningens ifrågavarande

förslag. De nya garantiräntorna föreslås skola gälla fr. o. in. den

1 juli 1957.

Bostadspolitiska utredningen har föreslagit alt låntagarna skall g o 11- göras ränteeftergifter i snabbare takt än som f. n. är fallet.

Denna fråga behandlades i förra årets statsverksproposition. Det föreslogs

då att ändring inte borde ske i utbetalningstakten men att Kungl. Maj :t,

om synnerliga skäl förelåg, i särskilda fall skulle äga medgiva en snabbare

utbetalning av ränteeftergift. Förslaget godtogs av riksdagen. Kungl. Maj :t

bär sedermera medgivit, att utbetalning av eftergifter för småhus får ske

halvårsvis mot tidigare en gång om året. I övrigt har något medgivande av

detta slag hittills icke lämnats. Departementschefen är icke beredd att nu

intaga en ändrad ståndpunkt i denna fråga.

Bostadspolitiska utredningen har föreslagit att det s. k. o r t s d i f f erentierade

tilläggslånet skall slopas. Ett flertal remissorgan

har tillstyrkt förslaget, medan andra framhållit att detta lån är av betydelse

för flerfamiljshusbyggandet på mindre orter och att ett omedelbart

slopande av lånet skulle medföra svårigheter för bostadsbyggandet

på dessa orter. Under de senaste åren har det provisoriska tilläggslånet,

som infördes i slutet av år 1951, successivt avvecklats. För företag, som

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

17

färdigställes efter den 31 mars i år, kan provisoriskt tilläggslån icke beviljas.

Det kan under sådana förhållanden synas naturligt att nu besluta

om en avveckling av det ortsdifferentierade tilläggslånet. Om man vill

undvika störningar i bostadsbyggandet på de mindre orterna kunde man

tänka sig att genomföra denna avveckling i två etapper. Den principiella

inställning till generella subventioner, som departementschefen i det föregående

givit uttryck åt, gör att han inte kan finna det nödvändigt att under

längre tid behålla det ortsdifferentierade tilläggslånet. Det av flera remissorgan

framförda önskemålet, att avvecklingen av de generella subventionerna

skall ske successivt, motiverar emellertid att prövningen av frågan

om det ortsdifferentierade tilläggslånets slopande får anstå.

Enligt gällande bestämmelser utgår ortsdifferentierat tilläggslån med ett

belopp motsvarande det kapitaliserade värdet av ett årligt bidrag på 0,40

1,60 kronor per kvm bostadslägenhetsyta. Kapitaliseringsfaktor är för hus

av sten 3,75 procent och‘för hus av trä 4,00 procent. Om de ändringar av

villkoren för statligt lån och bidrag, som departementschefen har föreslagit,

genomföres, kommer dessa kapitaliseringsfaktorer att sakna anknytning

till finansieringsvillkoren i övrigt. Det kommer då inte längre att finnas

skäl att beräkna tilläggslån efter skilda grunder för stenhus och trähus.

Då det vidare är önskvärt, att reglerna för beräkning av tilläggslån blir så

enkla som möjligt, förordas, att tilläggslån i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som hittills gällt beviljas med ett belopp motsvarande 10 kronor

i subventionsgrupp 1, 20 kronor i ortsgrupp 2, 30 kronor i ortsgrupp 3 och

40 kronor i ortsgrupp 4, allt räknat per kvm bostadslägenhetsyta. Till lånet

bör liksom hittills knytas ett kommunalt bidrag motsvarande 10 procent

av lånets belopp. De av departementschefen förordade reglerna föreslås

skola tillämpas på företag, vilka erhåller tertiärlån enligt de villkor han har

förordat i det föregående.

Utredningens uppfattning, att särskilt tilläggslån även framdeles bör

kunna beviljas för byggnadsföretag, som ut föres under v i litern,

godtages. Att utsträcka denna subvention också till småhus, såsom

Näringslivets byggnadsdelegation ifrågasatt, finner departementschefen ur

bl. a. administrativ synpunkt icke lämpligt.

Bostadspolitiska utredningen har föreslagit, att kommunala, med kommun

jämställda samt allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag icke

längre skall vara underkastade hyreskontroll från det lånebeviljande

organets sida. Vidare har förordats alt ifrågavarande bostadsföretag,

i den mån de är underkastade hyreskontroll enligt hyresregleringslagen,

skall befrias jämväl från denna kontroll.

Ett godtagande av detta förslag skulle medföra eu betydande förenkling

av handläggningen av låneärenden. Även den fortlöpande hyreskontrollen

skulle reduceras. Mot förslaget skulle kunna anföras, alt ett slopande av

hyreskontrollen för vissa bostadsföretag kunde innebära en orättvisa. Sär
2

llihang till riksdagens protokoll 1957. <> sand. Nr 102

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

skilda skäl kan dock åberopas för att bibehålla hyreskontrollen i fråga

om enskilda bostadsföretag så länge bostadsbrist är för handen. Risk

skulle annars föreligga, att dessa företag på grund av den otillräckliga

tillgången på bostäder skulle ta ut hyror, som överstiger vad som motsvarar

fastighetsomkostnaderna. Beträffande kommunala och därmed jämställda

företag kan det icke antagas föreligga ett ekonomiskt intresse av

att uttaga högre hyror än som erfordras för att täcka omkostnaderna.

Förslaget att för dessa företag slopa hyreskontrollen har också tillstyrkts

av bl. a. Sveriges fastighetsägareförbund.

Departementschefen anser att hyreskontrollen bör inskränkas på det av

utredningen föreslagna sättet. Därvid förutsättes, att de berörda fastigheternas

ägare är beredda att taga all rimlig hänsyn till hyresgästernas berättigade

intressen och att eventuella tvister kommer att lösas genom förhandlingar

mellan parterna.

Frågan om sådan ändring av hyresregleringslagen, som erfordras i anledning

härav, har tidigare denna dag anmälts av chefen för justitiedepartementet.

Departementschefen övergår därefter till att behandla vissa med långivningen

till småhus sammanhängande frågor.

Bostadspolitiska utredningen har föreslagit att räntan å egnahemslån

skall höjas från 3 till 4 procent. Förslaget överensstämmer med

vad utredningen förordat i fråga om tertiärlån. I fråga om de skäl, som

talar för en dylik justering av räntan för egnahemslån, hänvisar departementschefen

till vad han förut anfört beträffande räntan å tertiärlån. Utredningen

har vidare föreslagit alt räntan å s. k. fördjupad del av egnahemslån

till den del det tryggas av inteckningssäkerhet, som ligger över 40 procent

av belåningsvärdet, tills vidare skall vara 4 procent. I övrigt skall vid fördjupning

av lånet enligt utredningens förslag räntan motsvara den, som

har garanterats för bottenlån. Utredningen har slutligen i detta sammanhang

förordat att räntan på egnahemslån — liksom i fråga om tertiärlån

— skall vara obunden.

I överensstämmelse med departementschefens ståndpunktstagande i det

föregående beträffande räntevillkoren för tertiärlån tillstyrkes utredningens

förevarande förslag.

Utredningen har vidare föreslagit att den rån te fria stående

delen av egnahemslånet skall sänkas från 4 000 till 3 000 kronor. Vid

den föregående behandlingen av de allmänna grunderna för bostadspolitiken

har departementschefen ansett, att kapitalsubventionen till småhusbyggandet

skall bibehållas. Visserligen följer icke härav att en ändring av

subventionens storlek icke skulle kunna ifrågakonnna. I likhet med flera

remissorgan anser departementschefen det dock tveksamt, huruvida i nuvarande

läge en minskning av denna kapitalsubvention är tillrådlig. Subventionen

har de två senaste åren successivt sänkts från 8 000 till 4 000 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

19

Småhuset är den för barnfamiljer många gånger lämpligaste bostadsformen.

Den alldeles övervägande delen av småhusproduktionen sker också för

familjer med minderåriga barn. Även om kostnaderna för ett egethem håller

sig inom de för egnahemslån fastställda belåningsvärdena, alltså 45 000 å

50 000 kronor, blir de årliga utgifterna för barnfamiljer med vanliga inkomster

rätt betungande. På grund härav föreslås att kapitalsubventionen

tills vidare förblir oförändrad.

En fråga som vid skilda tidpunkter och i olika sammanhang tilldragit

sig uppmärksamhet är, huruvida icke kapital subventionen till småhus

borde vara behovsprövad. Om man anser, att generella subventioner till

bostadsproduktionen nu i huvudsak kan undvaras, kan det framstå som

inkonselcvent att bibehålla en ganska stor generell subvention till småhus.

Bostadspolitiska utredningen har emellertid icke funnit det lämpligt att

förorda en behovsprövning av kapitalsubventionen.

I syfte att undvika en behovsprövning av sedvanligt slag har sedan

länge den bestämmelsen gällt, att egnahemslån och därtill knutna subventioner

kan beviljas endast för egnahem, som icke har en lägenhetsyta

överstigande ett visst antal kvadratmeter, f. n. 125 kvm.

Om man önskar förbehålla kapital- och räntesubventionen i huvudsak

dem, som är i behov av ekonomisk hjälp från samhällets sida för att lösa

sin bostadsfråga, ligger det närmast till hands att sänka denna maximiyta.

Det synes rimligt antaga att egnahem, som uppföres av familjer med

vanliga inkomster, i regel har en yta icke överstigande 100 kvm. Fall

torde dock förekomma, där ytan är något större beroende på hustypen

eller behovet av ett särskilt arbetsrum eller med hänsyn till stort barnantal.

Departementschefen föreslår därför att egnahemslån med räntefri

stående del samt ränteeftergift skall kunna beviljas för nybyggnad av enfamiljshus,

vilkas lägenhetsyta inte överstiger 110 kvm. För hus vilkas lägenhetsyta

överstiger 110 kvm men inte 125 kvm, bör egnahemslån inom 90

procent av belåningsvärdet kunna beviljas men inte vare sig kapital- eller

räntesubvention. Motsvarande bestämmelser hör gälla i fråga om tvåfamilj shus.

I anslutning till vad som f. n. gäller hör i särskilda fall lån utan subvention

kunna beviljas även om längenhetsytan överstiger 125 kvm. I fråga

om lån till ombyggnad av småhus anses någon ändring av gällande bestämmelser

i denna del inte böra företagas nu.

De av departementschefen föreslagna ändringarna i villkoren för egnahemslån

hör avse byggnadsföretag, beträffande vilka det låneheviljande

organet i samband med meddelande av beslut om lån förutsätter igångsättning

tidigast den 1 januari 1958.

I detta sammanhang upptages frågan om en ändring i föreskrifterna angående

högsta belåningsvärden för småhus. Enligt dessa

föreskrifter kan lånesökande, som är familjeförsörjare och har minst två

minderåriga barn, erhålla egnahemslån på grundval av ett belåningsvärde,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

som med 5 000 kronor överstiger det värde som eljest gäller. I vanliga fall

kan en dylik familj för ett enfamiljshus få ett belåningsvärde av högst 50 000

kronor fastställt, medan för andra lånesökande värdet icke kan sättas högre

än 45 000 kronor. I det följande förordas att familjebostadsbidrag skall

kunna beviljas icke endast som hittills familjer med minst två barn under

16 år utan också familjer med ett minderårigt barn. Skäl talar därför för

att de högsta belåningsvärdena icke för framtiden differentieras såsom nu

sker. De f. n. för familjer med minst två barn gällande värdena anses därvid

böra tillämpas även i fråga om andra lånesökande.

Vad härefter angår den garanterade räntan i fråga om bottenlån

har bostadspolitiska utredningen — i överensstämmelse med vad som

förordats beträffande flerfamiljshus — föreslagit att räntesatsen höjes med

0,5 procent. Departementschefen erinrar emellertid om att ränteeftergiften

för småhus icke beräknas från fall till fall utan har fastställts till vissa

schablonbelopp. De belopp som f. n. gäller har beräknats med utgångspunkt

från én ränta på bottenlån av 4,75 procent och under förutsättning att den

garanterade räntan för hus färdigställda 1941—48 utgör 4 procent, för hus

färdigställda 1949—50 3,5 procent och för senare färdigställda hus 3 procent.

I slutet av förra året höjdes räntan på bottenlån i allmänhet med 0,25

procent. En däremot svarande omräkning av schablonbeloppen torde bl. a.

av administrativa skäl inte böra ifrågakomma. I överensstämmelse med

den ståndpunkt till ränteskyddet, som departementschefen intagit i det föregående,

förordas att den garanterade räntan i fråga om bottenlån till småhus

höjes med 0,5 procent. Ändringen anses dock böra företagas först fr. o. in

den 1 januari 1958. Nya schablonbelopp bör alltså beräknas och gälla fr. o. m

nämnda dag.

I detta sammanhang behandlas slutligen ett par frågor som berör såväl

flerfamiljshus som småhus.

Bostadspolitiska utredningen har föreslagit att möjlighet skall finnas

att bevilj a ränteeftergift för byggnadsföretag, som

icke finansieras med statligt lån. Syftet med detta förslag

har angetts vara att i ökad utsträckning kanalisera den öppna marknadens

kreditmedel till bostadsbyggandet. Utredningen har närmast tänkt

sig en försöksverksamhet avseende enbart flerfamiljshus och i huvudsak

endast sådana hus, som tillkommer på vissa industriföretags initiativ.

Förslaget har tillstyrkts av bl. a. Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen.

Såsom förut framhållits är det en central fråga hur bostadsbyggandet

skall kunna ökas. Departementschefen har pekat på skilda

åtgärder för effektivisering och förbilligande av bostadsbyggandet. Vidare

har departementschefen tillstyrkt åtgärder, som innebär ett ökat bostadssparande.

Möjligheten att stimulera den bostadsproduktion, som

äger rum utan anlitande av statliga lån, är värd att prövas. Det torde

inte kunnat förnekas att åtskilliga fall förekommit, där ansökan om stat
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

21

ligt lån icke varit beroende av lånesökandens behov av att få statens hjälp

för att täcka kreditbehovet utan sammanhängt med en önskan att bli delaktig

av de subventioner, i första hand räntesubventionerna, som är förbundna

med de statliga lånen. En dylik ordning kan inte anses rationell,

över huvud taget torde det för framtiden finnas anledning att hålla isär å

ena sidan det behov av finansiellt stöd åt bostadsbyggandet, som i första

hand betingas av önskan att främja produktionen av bostäder genom allmännyttiga

och kooperativa bostadsföretags försorg och att underlätta för

barnfamiljerna att skaffa sig egnahem och å andra sidan behovet av subventioner

i syfte att reducera bostadskostnaderna.

På grund härav anser departementschefen, att möjlighet bör finnas att

under nästa budgetår till bostadshus, som tillkommer utan hjälp av statliga

lån, bevilja en viss ränteeftergift. Såsom villkor för ränteeftergift bör i huvudsak

gälla vad som föreskrives beträffande tertiärlån och egnahemslån

med räntefri stående del. Bl. a. bör sålunda lägenheterna icke få upplåtas

till hyror, som väsentligt överstiger vad som medges i fråga om statsbelånade

företag. I fråga om flerfamiljshus bör dessutom det villkoret uppställas

att ytan i våningsplan till minst 75 procent upptages av bostäder. Räntesubventionen

bör beräknas på grundval av en garanterad ränta av 4 procent

och lämpligen avse lån mot inteckning inom för flerfamiljshus högst

75 procent och för småhus högst 50 procent av det belåningsvärde, som

det bidragsbeviljande organet kan godkänna. Verksamheten bör bedrivas

på försök.

Slutligen kommer departementschefen till frågan, huruvida tidigare

beviljade kapitalsubventioner skall återkrävas eller icke.

Det erinras om att tidigare beviljade tilläggslån för flerfamiljshus, som tillkommit

åren 1942—50, slutligt reglerats genom beslut av 1953 års riksdag.

Huvudparten av dessa lån har återkrävts, medan lånen i övrigt efterskänkts.

Motsvarande kapitalsubventioner till småhus har ännu icke definitivt reglerats.

Enligt uttalande av 1953 års riksdag skall emellertid före 1957 års

utgång slutlig ställning tagas till frågan om återbetalning av dessa subventioner,

vilka lämnats i form av tilläggslån eller räntefri stående del av

tertiärlån.

Bostadspolitiska utredningen har förordat, att de nämnda lånen till

småhus skall efterskänkas. Departementschefen anser denna ståndpunkt

rimlig. De hus del gäller kommer att belastas med jämförelsevis höga

ränteutgifter på grund av en relativt hög garanterad ränta. Behovet av

reparations- och förbättringsarbeten torde också för dessa hus redan i stor

utsträckning ha börjat göra sig gällande, vilket ökar bostadskostnaderna.

Departementschefen tillstyrker därför utredningens förslag i denna del.

Vad gäller tilläggslån till flerfamiljshus, beviljade fr. o. in. år 1951, har

bostadspolitiska utredningen föreslagit afl huvuddelen av lånen skall återkrävas,

medan återstoden skall efterskänkas. Departementschefen anser

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

emellertid övervägande skäl tala för att dessa lån inte slutligt regleras nu.

Beslut bör dock nu fattas om en begränsad amortering av dessa lån. Departementschefen

finner det sålunda lämpligt att fr. o. in. den 1 januari 1958

amortering skall verkställas av ett belopp motsvarande det kapitaliserade

värdet av ett årligt bidrag av 1 krona per kvm bostadslägenhetsyta. Därvid

bör tillämpas den kapitaliseringsprocent, som har gällt vid lånets beviljande.

Amorteringstiden anses böra fastställas till 25 år. I övrigt bör lånen

tills vidare vara såväl ränte- som amorteringsfria.

Utredningen har ansett, alt kommunerna bör beredas möjlighet att återkräva

av kommunen i anledning av tilläggslån et beviljat

bidrag till ifrågavarande bostadshus. I detta sammanhang

erinras om att Svenska stadsförbundet tidigare gjort framställning om

åtgärder för att bereda kommunerna möjlighet att återkräva motsvarande

bidrag beträffande tidigare färdigställda, med statligt tilläggslån finansierade

bostadshus. För att sådana kommunala bidrag skall kunna återkrävas

erfordras medgivande om viss hyreshöjning för ifrågavarande fastigheter.

Enligt departementschefens mening är det rimligt att kommunerna

får möjlighet att återkräva sina bidrag i samma utsträckning och på samma

villkor, som staten återkräver sina bidrag. Det föreslås få ankomma på

Kungl. Maj :t att besluta om den hyreshöjning, som på grund härav kan

visa sig erforderlig.

F amil j ebostadsbidrag

Departementschefen delar bostadspolitiska utredningens uppfattning, att

vissa krav beträffande lägenhetens standard alltfort

bör uppställas som villkor för familjebostadsbidrag. Bidragets syfte bör alltjämt

vara att underlätta för barnfamiljerna att efterfråga och inneha välutrustade

och rymliga lägenheter. Bidraget bör inte ges karaktär av ett allmänt

konsumtionsstimulerande bidrag. I likhet med utredningen anser departementschefen

dock, att vissa ändringar av standardkraven bör genomföras

i syfte att förenkla bidragsgivningen.

För att en fullständig familj med barn skall kunna erhålla bidrag bör alltjämt

krävas, att lägenheten omfattar minst två rum och kök och har en

lägenhetsyta av minst 50 kvm. Departementschefen godtager utredningens

förslag att lägenheten i fråga om ensamstående med ett barn bör omfatta

minst 30 kvm.

Utredningens förslag i fråga om rätt för bidragstagaren att

uthyra viss del av lägenheten, godtages i huvudsak. Vissa

av de erinringar mot förslaget, som gjorts av remissorganen, bl. a. av Svenska

stadsförbundet, anses böra beaktas. Det bör ankomma på bostadsstyrelsen

att utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter i ämnet.

Utredningen har föreslagit att villkoret, att lägenheten skall vara

färdigställd tidigast den 1 januari 194 2, skall slopas. Frågan

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

23

om en dylik tidsgräns prövades av 1953 års riksdag. Man fann då lämpligt

att flytta gränsen från den 1 januari 1948 till den 1 januari 1942. Föredragande

departementschefen framhöll i denna fråga (prop. nr 138) att besvärliga

bedömningsproblem måste uppstå om bidragsgivningen knöts enbart

till bestämmelser rörande lägenheternas standard. Sattes standardkraven

högt och tillämpades de rigoröst, förelåg risk att tidsgränserna ersattes

med nya betydligt mera svårförståeliga och irriterande gränser mellan

bidragsberättigande och icke bidragsberättigande lägenheter. De lägenheter

som färdigställts efter 1941 kunde förutsättas förete sådana likheter i standardhänseende,

att gränsdragningssvårigheterna blev mindre. Antalet

gränsfall förorsakade av själva tidpunkten kunde vidare beräknas bli litet

på grund av den ringa byggnadsverksamheten under år 1941.

Dessa skäl för bibehållandet av en tidsgräns gäller alltjämt. De skäl som

kan tala för ett slopande av tidsgränsen har också försvagats i och med att

beståndet av nyproducerade, för bidrag godtagbara lägenheter ökat för

varje år. Den nu gällande tidsgränsen 1 januari 1942 bör därför bibehållas.

Under denna förutsättning biträder departementschefen bostadspolitiska

utredningens förslag att slopa kraven på att lägenheten skall vara försedd

med tillfredsställande köksutrustning och tillräckliga biutrymmen.

Vad härefter angår frågan om bidragets konstruktion och

storlek biträdes utredningens förslag, att bidraget skall utgå med

samma belopp oavsett om familjen bor i egethem eller i flerfamiljshus.

Bidraget bör vidare liksom hittills kunna utgå såsom förhöjt, helt eller

reducerat bidrag.

Förslaget att benämningen bränslebidrag för bidragets av barnantalet

oberoende del skall slopas, godtages. Vidare förordas, att denna del av

bidraget liksom hittills skall utgå med skilda belopp i södra, mellersta

och norra Sverige (zonerna I—III).

Departementschefens förslag om avveckling av de generella subventionerna

innebär i fråga om statligt belånade lägenheter ett fullföljande av

en redan påbörjad anpassning av den allmänna hyresnivån till ett högre

allmänt ränteläge än det tidigare rådande. Ett betydande antal hushåll med

begränsade inkomster — däribland åtskilliga barnfamiljer, vilka till följd

av brist på för bidrag godtagbara lägenheter icke kunnat erhålla familjebostadsbidrag

— har redan tidigare på grund av räntestegringen fått vidkännas

ökade bostadskostnader. Särskilda åtgärder i syfte att kompensera

dem för denna kostnadsstegring har icke ansetts nödvändiga.

På grund liärav och då departementschefen förordat eu försiktigare avveckling

av de generella subventionerna än utredningen, anser departementschefen

atl familjebostadsbidragen icke bör böjas fullt så mycket som

utredningen föreslagit. Höjningen bör avse endast den del av familjebostadsbidraget,

som är oberoende av barnantalet, det fasta bidraget. En

ökning med 120 kronor per år för bidragstagare i flerfamiljshus anses vara

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

lämplig. Förslaget i det föregående att bidraget skall vara lika stort för

familjer i egnahem som för familjer i flerfamiljshus innebär, att bidraget

för familjer i egnahem bör uppräknas med 30 kronor. En familj i zon I,

som med hänsyn till inkomsten är berättigad till helt bidrag, skulle härvid

erhålla ett fast bidrag på 270 kronor per år. Därutöver skulle familjen

liksom hittills få ett bidrag per barn av 150 kronor per år. För en familj

med två barn i zon I skulle bidraget sålunda komma att utgöra sammanlagt

570 kronor per år. Helt bidrag bör liksom hittills öka med 30 kronor

för varje zon. Såsom bostadspolitiska utredningen föreslagit bör hushåll,

som är berättigade till förhöjt bidrag, utöver ett bidrag av 150 kronor per

barn, erhålla ett dubbelt så stort fast bidrag som de bidragstagare, vilka

åtnjuter helt bidrag. Vidare bör reducerat bidrag utgöra hälften av helt

bidrag. För bidragstagare i flerfamiljshus i zon I innebär departementschefens

förslag sålunda en ökning av förhöjt bidrag med 180 kronor per år,

av helt bidrag med 120 kronor per år och av reducerat bidrag med 60

kronor per år.

Förslagets innebörd framgår av följande tabell.

Sammanfattning av förslaget om familjebostadsbidrag till familjer med minst två

minderåriga barn

Sammanlagt bidrag för

Bidragstyp

Zon

Fast bidrag

Bidrag per

barn

familjer med

2 barn

3 barn

4 barn

Förhöjt bidrag....

I

540

840

990

1 140

II

600

150

900

1 050

1 200

III

660

960

1 110

1 260

Helt bidrag ......

I

270

570

720

870

II

300

150

600

750

900

III

330

630

780

930

Reducerat bidrag..

I

135

285

360

435

II

150

75

300

375

450

III

165

315

390

465

Zon III omfattar Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, zon II Västernorrlands,

Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län och zon I övriga delar av landet.

Bostadspolitiska utredningen har föreslagit, att familjer med tre eller

flera barn skall erhålla högre bidrag än familjer med två barn endast under

förutsättning att lägenheten omfattar minst 3 rum och kök och har en yta

av minst 65 kvm. Ehuru departementschefen i likhet med utredningen finner

det angeläget att i första hand familjer med mer än två barn beredes

möjlighet att bosätta sig i lägenheter om minst tre rum och kök, anser

han att dett,a förslag icke bör genomföras nu. Enligt den praxis, som hittills

tillämpats, kan hushåll med mer än 4 barn i regel erhålla familje
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957 25

bostadsbidrag endast om lägenheten omfattar minst tre rum och kök. Det

synes obilligt att i rådande läge på bostadsmarknaden införa regler, som

innebär en skärpning av denna praxis och en avsevärd ökning av bostadskostnaderna

för de många familjer med tre eller fyra barn, vilka nu åtnjuter

bidrag i lägenheter om två rum och kök. Kommunerna bör emellertid

verka för att familjer med flera barn får tillgång till lägenheter på

minst tre rum och kök.

Bostadspolitiska utredningen har föreslagit att inkomststrecket

för helt bidrag till familj med två barn icke ändras. Uttryckt i till statlig

inkomstskatt beskattningsbar inkomst skall detta streck sålunda enligt utredningens

förslag alltjämt vara 6 000 kronor. Departementschefen biträder

detta förslag. Som utredningen närmare utvecklat överensstämmer

detta ställningstagande med principen, att man vid omprövningar av inkomststrecken

endast bör beakta levnadskostnadernas förändringar och

sådana ändringar i beskattningsreglerna, som påverkar relationen mellan

årsinkomsten och den beskattningsbara inkomsten, men däremot icke höjda

realinkomster.

Departementschefen är emellertid inte beredd att förorda utredningens

förslag att överlag sänka inkomststrecken för helt bidrag till familjer med

tre eller flera barn liksom ej heller förslaget att sänka inkomststrecken för

reducerat bidrag.

Inkomststrecket för förhöjt bidrag till tvåbarnsf amil jer bör i enlighet

med utredningens förslag höjas från 3 000 till 4 000 kronor beskattningsbar

inkomst. Detta streck bör därutöver stiga med 1 000 kronor för varje barn

utöver två. Såsom bostadsstyrelsen föreslagit bör dock en stoppgräns för

inkomststrecken införas. Denna gräns kan för helt bidrag lämpligen sättas

vid 10 000 kronor, för reducerat bidrag vid 11 500 kronor och för förhöjt

bidrag vid 8 000 kronor beskattningsbar inkomst. Innebörden av förslaget

framgår av följande tabell.

Antal barn

Inkomststreck 1 beskattningsbar

Inkomst (kronor)

Förhöjt

bidrag

Helt bidrag

Reducerat

bidrag

2 ..................

4 000

6 000

7 500

3 .................

5 000

7 000

8 500

4 ..................

6 000

8 000

9 500

5 ..................

7 000

9 000

10 500

6 ..................

8 000

10 000

11 500

7 ..................

8 000

10 000

11 500

8 ..................

8 000

10 000

11 500

Bostadspolitiska utredningens förslag att slopa det för förhöjt bidrag nu

gällande villkoret, all familjeförsörjaren eller dennes make inte är taxerad

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

till statlig förmögenhetsskatt, godtages. Departementschefen biträder likaså

törslaget att slopa den tvååriga inkomstprövningen och ersätta densamma

med en ettårig prövning, ävensom förslaget att enbart den bidragssökandes

beskattningsbara inkomst skall läggas till grund för inkomstprövningen,

om Då makar taxeras var för sig och icke sammanlever.

Lhedningen har föreslagit, att familjer och ensamstående

med ett barn i viss utsträcknng skall kunna beviljas familj ebostadsbidrag.

Departementschefen tillstyrker i huvudsak detta förslag. Som villkor

för bidrag bör enligt departementschefens mening gälla, att den beskattningsbara

inkomsten icke överstiger 4 000 kronor. Bidrag bör lämpligen

utgå med samma belopp som för tvåbarnsf amil jer, som är berättigade till

leduceiat bidrag, alltså i zon I med 285 kronor. I zon II bör bidraget utgöra

300 kronor och i zon III 315 kronor. Utredningens förslag att ensamstående

med ett barn skall erhålla större bidrag än fullständiga familjer med ett

barn kan departementschefen inte tillstyrka. Såsom bl. a. överståthållarämbetet

framhållit kan det inte vid en jämförelse mellan en ensamstående

och en fullständig familj i samma inkomstläge göras gällande, att hjälpbehovet

är störst för den ensamstående. Särbestämmelser beträffande bidiag

till ensamstående med ett barn skulle komplicera hidragsgivningen.

Därför förordas, alt bidrag till ensamstående med ett barn skall utgå med

samma belopp och i ungefär samma inkomstlägen som bidrag till fullständiga

familjer med ett barn.

Utredningens förslag till lösning av det problem, som uppstår då antalet

barn i bidragsberättigad familj nedgår till ett godtages.

I likhet med utredningen anser departementschefen, att det behov av särskilt

stöd, som på grund av studier, sjukdom eller arbetslöshet kan föreligga

betiäffande barn i åldern 1 6—1 7 å r, bör tillgodoses genom

de härför säl skilt avsedda stödformerna och sålunda inte genom familjebostadsbidrag

och erinrar om det förslag till generella grundstipendier till

studerande i dessa åldrar, som har förelagts årets riksdag. Bestämmelsen

om rätt i vissa fall till familjebostadsbidrag för barn över 16 år bör alltså

slopas. Såsom utredningen föreslagit bör dock övergångsvis gälla, att barn

som fyllt 16 år under 1956 och som enligt gällande bestämmelser åtnjuter

bidrag under 1957 även under år 1958 bör kunna åtnjuta bidrag under

de förutsättningar som nu gäller.

De förslag, som utredningen framlagt i syfte att f ö r e n k 1 a det administrativa

handhavandet av hidragsgivningen, godtages.

Likaså biträder departementschefen utredningens förslag att slopa b es

t ä in m e 1 s e n i bidragskungörelsens 16 § om förbindelse från

hyresvärden att inte utan medgivande av kommunen höja hyran för bidragstagares

lägenhet. De erinringar mot förslaget, som överståthållarämbetet

och Hyresgästernas riksförbund framfört, anser departementschefen inte

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

27

hållbara. Syftet med bestämmelsen i fråga har inte varit att möjliggöra en

liyreskontroll, som i fråga om de bidragsberättigande lägenheterna ersätter

den kontroll, som nu utövas enligt hyresregleringslagens bestämmelser,

sedan denna sistnämnda liyreskontroll bringats att upphöra för andra

lägenheter.

De av departementschefen förordade ändrade villkoren för fainiljebostadsbidrag

föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1958.

Lån och bidrag till uppförande av studentbostäder

Under de senaste åren har ett betydande antal sludentbostadshus uppförts

i Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lund med hjälp av statliga lån

och bidrag. Det är fråga om ett viktigt tillskott av enkelrum för studerande

vid universitet och högskolor i de nämnda städerna. Tillgången på rum för

studerande är ändock alldeles otillräcklig. Såsom universitetsutredningen

visat kommer under de närmaste tio åren antalet studerande vid universitet

och högskolor att öka mycket kraftigt. Man kan emotse en fördubbling av

antalet studerande. Till följd härav kommer behovet av studentbostäder att

stiga mycket starkt. Produktionen av dylika bostäder måste öka avsevärt,

om icke den avsedda utbyggnaden av universiteten och högskolorna skall

äventyras.

Detta är bakgrunden till förslagen om utbyggnad och ändringar i den

statliga långivningen till studentbostäder. Två frågor står i förgrunden. Å

ena sidan avses en sådan utformning av lånestödet att det stimulerar till ett

billigare byggande. Å andra sidan eftersträvas en utvidgning av stödet att

omfatta icke endast som hittills särskilda kategorihus för studenter utan

också enkelrum i vanliga flerfamiljshus.

Möjligheterna att pressa kostnaderna för studentbostäder har bedömts

något olika av remissorganen. Bostadsstyrelsen beräknar att en betydande

sänkning av kostnaderna ligger inom räckhåll. Även stadsfullmäktige i

Uppsala anser utsikterna goda, medan såväl SFS som stadskollegiet i Stockholm

och stadsfullmäktige i Göteborg och Lund antar att möjligheterna

är små.

Kravet på att pressa ned kostnaderna för studentbostäder kan enligt departementschefens

mening inte avvisas. Det blir då nödvändigt att tillvarataga

alla möjligheter, som finns att genom val av lämpliga hustyper, omsorgsfull

planering och ett rationellt byggnadssätt komma fram till betydligt

lägre kostnader än som nu är gängse.

Ett ökat kategorihusbyggande i lämpliga former är alltså en förutsättning

för att det stora behovet av studentbostäder skall kunna tillgodoses.

Men såsom framhållits i departementspromemorian och understrukits av

remissorganen bör jämväl tillvaratagas möjligheterna att i vanliga flerfamiljshus

inreda enkelrum för studenter. Enligt förslaget skall särskilt

stöd kunna lämnas för anordnande av dylika rum i flerfamiljshus, som

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

förvaltas av kommunala eller allmännyttiga bostadsföretag. Departementschefen

tillstyrker detta förslag. Vissa remissorgan har ansett att man här

borde kunna gå något längre och särskilt stödja tillkomsten av rum också i

flerfamiljshus, som förvaltas av andra än de nämnda företagen. Några

principiella betänkligheter torde inte kunna anföras mot en dylik utvidgning

av stodet, men det torde å andra sidan inte vara praktiskt att nu generellt

medge att stödet avser också andra än kommunala och allmännyttiga

bostadsföretag. I varje fall torde tillsvidare, innan erfarenhet vunnits

av den nya stödformen, i huvudsak icke böra ifrågakomma andra än sådana

hus, som förvaltas av kommunala eller allmännyttiga bostadsföretag. Kungl.

Maj.t anses dock böra äga att efter prövning av omständigheterna i varje

enskilt fall medge att stödet får avse också rum i flerfamiljshus, som förvaltas

av andra företag.

Förslaget i departementspromemorian, att tilläggslånet i fråga om kategorihus

skall fastställas till 5 000 kronor per rum, anser departementschefen

rimligt, närmast med hänsyn till vad nyss anförts beträffande möjligheterna

att sänka byggnadskostnaderna. Flera remissorgan har visserligen hävdat

att beloppet är väl lågt. Om man emellertid utgår från som realistiskt att

kostnaderna per rum kan sänkas från nuvarande ungefär 16 000 kronor till

13 000 kronor, blir det kapitalbelopp per rum, som skall förräntas och amorteras,

vid ett tilläggslån av 5 000 kronor per rum lika stort som enligt nuvarande

kostnader och bidragsvillkor. Bostadsstyrelsen har också, som framgår

av det föregående, beräknat att kostnaderna kan pressas till 12 000 å

14 000 kronor per rum utan att skäliga standardkrav eftersättes. Därest eu

ytterligare sänkning av kostnaderna kan åstadkommas, betyder detta vid ett

fast tilläggslån av 5 000 kronor per rum, att hyrorna för studentrummen

kan sättas lägre än t. n. För studentbostadsföretag, som påbörjats tidigast

den 1 juli 1957, bör alltså tilläggslånet fastställas till 5 000 kronor per rum.

Förslaget i departementspromemorian om ett tilläggslån av 3 000 kronor

per rum i fråga om vanliga flerfamiljshus har i huvudsak godtagits av

remissorganen. Departementschefen finner beloppet lämpligt avvägt och tillstyrker

således förslaget.

I utlåtandena över departementspromemorian har förordats, att tilläggslånets

storlek skall automatiskt ändras vid förändringar i byggnadskostnadsindex,

ävensom att utöver det fasta lånet subvention skall kunna beviljas för

tackande av extra grundförstärkning. Om man på sätt departementschefen

forordat i syfte att pressa kostnaderna för studentbostadshus fastställer tillläggslånet

till ett visst belopp per rum, bör enbart det förhållandet, att enligt

cn indexberäkning byggnadskostnaderna förändras, icke föranleda eu

ändiing av subventionsbeloppet. Ej heller anser departementschefen det

förenligt med principen om ett fast lånebelopp per rum att i särskild ordningsubventionera

kostnader för extra grundförstärkning.

Bostadsstyrelsens förslag om extra lån till enfamiljshus, vari inredes

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

29

enkelrum för studenter, om subvention till familjebostäder för gifta studenter

och om införandet av högsta belåningsvärde för studentbostadsrum

anser departementschefen sig icke kunna tillstyrka. Vad angår belåningsvärdena

bör det, sedan erfarenhet vunnits av nya former för kategorihusbyggande,

ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra, huruvida skäl föreligger att

fastställa högsta belåningsvärden för studentbostäder. I fråga om enkelrum

i vanliga flerfamiljshus bör belåningsvärdet beräknas på sedvanligt sätt

utan särskilt hänsynstagande till att rummen skall upplåtas till studerande.

De av departementschefen förordade ändringarna i villkoren för lån till

studentbostäder föreslås skola gälla fr. o. in. den 1 juli 1957.

Handläggningen av ansökningar om egnahemslån och förbättringslån

I detta sammanhang anmäles att bostadsstyrelsen överlämnat en promemoria

med förslag till vissa ändringar i kungörelsen den 30 juni 1948 om

egnahemslån och förbättringslån i vad avser förfarandet vid beviljande av

lån i syfte särskilt att åstadkomma administrativa förenklingar. Förslaget

går ut på att ersätta de två lånebeslut — det preliminära innan byggnadsarbetena

sättes igång och det slutliga när arbetena är färdiga — som enligt

nu gällande bestämmelser erfordras, med ett enda beslut, som då skall

meddelas vid tidpunkten för det preliminära beslutet.

Departementschefen anför, att bostadsstyrelsens förslag tar sikte på en

väsentlig förenkling av den mycket omfattande bostadslånegivningen i

fråga om småhus. Förutom att de lånesökande, förmedlingsorganen och de

lånebeviljande organen enligt förslaget avlastas arbete, kan lånen utbetalas

snabbare, vilket i nu rådande allmänna ränteläge är av stor ekonomisk betydelse

för låntagarna. Departementschefen biträder därför styrelsens förslag,

att vid beviljande av egnahemslån och förbättringslån de två lånebeslut,

som enligt gällande bestämmelser erfordras i varje sådant ärende, skall ersättas

med ett enda lånebeslut. Den nya ordningen anses böra genomföras

fr. o. in. den 1 juli 1957.

Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten

Vad först angår anslaget till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter

it vissa bostadsbijggnadslån erinras om att ränteeftergift kan beviljas under

högst tio år från det att det statliga lånet har utanordnats. Genom beslut

åren 1953—56 har dock medgivits, att räntegarantien förlänges beträffande

lån, som har utestålt i tio år. I det föregående har anförts att det föreligger

elt permanent behov av skydd mot tillfälligt höga räntor och att

staten även framdeles bör lämna ett sådant skydd. Garantitiden bör därför

inte vara begränsad till tio år utan garantien bör gälla tills vidare.

Den av departementschefen förordade höjningen av den garanterade

räntan på primär- och sekundärlån påverkar icke utbetalningarna av eftergifter

under nästa budgetår. Dessa utbetalningar kommer nämligen att av
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 102 är 1957

se gottgörelse åt låntagarna för ränteutgifter, som belöper på perioden 1

juli 1956 30 juni 1957. Den i slutet av förra året genomförda höjningen av

räntan på primär- och sekundärlån med 0,25 procent kommer att öka utbetalningarna

av ränteeftergifter under nästa budgetår med ungefär 5 000 000

kronor. På grund härav bör det preliminärt beräknade beloppet — 85 000 000

kronor höjas med 5 000 000 kronor och anslaget upptagas med ett belopp

av 90 000 000 kronor.

Anslaget till bostadsrabatter har preliminärt beräknats till 119 000 000

kronor under antagande att bidragsvillkoren blir oförändrade. I det föregående

har departementschefen föreslagit, att familjebostadsbidrag skall

kunna beviljas också familjer och ensamstående med ett barn. Vidare har

förordats att bidragsbeloppen för familjer med minst två barn skall höjas.

De nya bestämmelserna har föreslagits skola träda i kraft den 1 januari 1958.

Den föreslagna utvidgningen av bidragsgivningen kan beräknas öka medelsbehovet

för ett första helt år med 30 000 000 kronor. Med beaktande av

att bidragen delvis utbetalas i förskott till kommunerna kan beräknas att

för nästa budgetår medelsbehovet ökar med drygt 20 000 000 kronor. Anslaget

anses därför böra upptagas med ett belopp av (119 000 000 +

21 000 000) 140 000 000 kronor.

1 ill bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet har preliminärt upptagits

ett belopp av 20 000 000 kronor. Ett anslag av denna storlek är til 1—

i äckligt för att långivningen skall kunna fortgå i ungefär oförändrad omfattning.

Departementschefen föreslår därför, att anslaget uppföres med

20 000 000 kronor.

Vad gäller bidrag till inrättande av pensionärshem har såsom ram för

bidragsgivningen under innevarande budgetår fastställts ett belopp av

10 000 000 kronor. Bostadsstyrelsens förslag om ökning av ramen kan

departementschefen inte tillstyrka och förordar därför, att ramen för nästa

budgetår fastställes till oförändrat 10 000 000 kronor. Anslaget för nästa

budgetår anses i överensstämmelse med den preliminära beräkningen böra

upptagas med 10 000 000 kronor.

Vad härefter angår lånefonden för bostadsbyggande lämnas inledningsvis

en redogörelse för bostadsbyggandets storlek.

Bostadsbyggandet har under 1950-talet ökat kraftigt och de senaste åren

legat på en hög nivå. Från år 1951, då tillskottet av nya bostäder utgjorde

endast 40 000, ökade bostadsbyggandet t. o. m. år 1954 successivt. Sistnämnda

år färdigställdes inte mindre än 58 000 lägenheter. Åren 1955 och

1956 har tillkommit ungefär lika många lägenheter. Antalet påbörjade lägenheter

har under de nämnda åren något överstigit antalet färdigställda lägenheter.

Den nu pågående bostadsproduktionen är därför osedvanligt stor.

Frågan om bostadsbyggandets storlek under budgetåret 1956/57 behandlades

i statsverkspropositionen till 1956 års riksdag (prop. nr 1, bilaga 26,

punkt 1). Departementschefen framhöll därvid att svårigheter då förelåg

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

31

att överblicka storleken av de resurser, som kunde ställas till bostadsbyggandets

förfogande. Spänningar i samhällsekonomien gjorde att försiktighet

borde iakttagas vid bedömning av storleken av det bostadsbyggande,

som kunde komma till stånd utan att en överansträngning av resurserna

behövde inträffa. Knappheten på krediter för bostadsbyggnadsändamål utgjorde

en annan omständighet av allmän karaktär, som talade för att bostadsbyggandet

inte kunde få den omfattning, som eljest med hänsyn till

föreliggande angelägna bostadsbehov vore befogad.

Under dessa förhållanden ansåg departementschefen, att enda möjligheten

var att fastställa ett minimiprogram för bostadsbyggandet, som — om de

allmänna förutsättningarna blev gynnsammare än då kunde förutses —

skulle kunna utökas. Därför föreslogs, att såsom program för igångsättning

av nya bostadsbyggnadsföretag under budgetåret 1956/57 borde fastställas

36 000 lägenheter i statsbelånade flerfamiljshus och 14 000 lägenheter i

statsbelånade en- och tvåfamilj shus inkl. sådana rad- och kedjehus, som

finansierades med egnahemslån. Totalt avsåg alltså programmet 50 000

statsbelånade lägenheter. Om i annan ordning finansierade företag beräknades

komma att avse ca 3 000 lägenheter, skulle hela igångsättningen under

budgetåret uppgå till ca 53 000 lägenheter. Vidare förutsattes, att om förutsättningarna

för ett större bostadsbyggande framdeles skulle visa sig föreligga,

det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de åtgärder, som

i anledning därav kunde finnas påkallade.

Riksdagen godkände detta minimiprogram för bostadsbyggandet men

underströk (SU 127) att allt borde göras för att inom ramen för tillgängliga

resurser öka programmet.

I propositionen till 1957 års riksdag angående utgifter å tilläggsstat II

till riksstaten för budgetåret 1956/57 (prop. nr 2, bilaga 12) upptog departementschefen

frågan om en utökning av programmet för bostadsbyggandet

under budgetåret 1956/57. Därvid framhölls, att i fråga om flerfamiljshus

under den senaste tiden betydande svårigheter förelegat att tillgodose behovet

av såväl byggnadskreditiv under byggnadstiden som primär- och

sekundärlån till färdigställda hus. Igångsättningen av statsbelånade flerfamiljshus

borde därför beräknas få i stort sett den omfattning, som hade

angivits i minimiprogrammet. Vidare framhölls, att tillgången på krediter

till småhus för ett år sedan var långt ifrån tillfredsställande men att den

under 1956 hade avsevärt förbättrats till följd av i första hand eu ökad långivning

från sparbankernas sida. Då det gällde förbättring av bostadsförhållandena

intog, underströks, barnfamiljernas behov av större bostäder

en framskjuten plats. För många familjer tillgodosågs detta behov bäst

genom produktion av egnahem, rad- eller kedjehus. Starka skäl talade därför

enligt departementschefens mening för eu ökning av småhusbyggandet.

Utvecklingen under 1956 gav också fog för en optimistisk bedömning av

möjligheterna att öka småhusbyggandet. Departementschefen ansåg där
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

för, att den preliminära långivningen i fråga om småhus under första halvåret

1957 borde ökas från ursprungligen planerade 7 000 lägenheter till 9 000

lägenheter. En förutsättning för att denna ökning skulle komma till stånd

ansågs dock vara, att erforderliga krediter under byggnadstiden kunde erhållas

och att en utökning av förskotten i fråga om egnahemslån inte skulle

komma i fråga.

I anledning därav föreslogs, att igångsättningen av statsbelånade bostadsföretag

under budgetåret 1956/57 skulle omfatta ca 53 000 lägenheter,

varav ca 37 000 lägenheter i flerfamiljshus och 16 000 lägenheter i småhus.

Under antagande att privatfinansierade företag avseende 5 000 lägenheter

skulle komma att igångsättas under budgetåret beräknades, att den totala

igångsättningen av bostadsbyggnadsföretag skulle komma att omfatta i

runt tal 58 000 lägenheter.

Den av departementschefen förordade ökningen av bostadsbyggnadsprogrammet

för innevarande budgetår har godkänts av riksdagen (SU 17,

rslcr. 54).

I det föregående har vid behandling av frågan om allmänna grunder för

bostadspolitiken understrukits bl. a., att programmet för bostadsbyggandet

under de närmaste åren måste vara att såvitt möjligt successivt öka tillskottet

av lägenheter. Vidare har framhållits, att kommunernas och byggnadsföretagens

planering av nya projekt bör ske med utgångspunkt från

ett bostadsbyggande av nära 60 000 lägenheter om året men med beaktande

av att strävan är att successivt, i den mån praktiska möjligheter yppar sig,

öka produktionen.

Under de senaste åren har flera åtgärder vidtagits från statsmakternas

sida i syfte att öka bostadsproduktionen. En del av dessa åtgärder har tagit

sikte på att främja rationalisering och förbilligande av byggandet, medan

andra varit avsedda att tillgodose bostadsbyggandets behov av krediter.

Departementschefens förslag i det föregående angående ändrade villkor för

statliga lån till bostadshus bör ses som ett fullföljande av denna strävan.

Justeringen uppåt av räntorna samt förkortningen av amorteringstiden i

fråga om tertiärlån kan antagas underlätta finansieringen av bostadsbyggandet.

Ett ökat målsparande för bostadsanskaffning har samma verkan.

Förslaget om att ränteeftergift skall kunna beviljas inte endast för statsbelånade

bostadshus utan också för privatfinansierade hus bör kunna medverka

till en ökning av bostadsproduktionen.

En viktig förutsättning för att bostadsproduktionen skall kunna ökas

och byggnadskostnaderna hållas nere är, att planeringen av nya byggnadsprojekt

blir omsorgsfull. För att så skall bli fallet krävs, att arbetsmarknads-

och bostadsorganen på ett tidigt stadium kan lämna besked till kommuner

och byggnadsföretagare om bostadsbyggandets storlek inom varje

län och på de större och medelstora orter, där en kontinuerlig produktion

av flerfamiljshus förekommer. Även om man måste räkna med att omfatt
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

33

ningen av den statliga långivningen till bostadshus liksom hittills får bestämmas

för endast ett budgetår i sänder, bör det vara möjligt att med utgångspunkt

från den allmänna bedömning av bostadsbyggandet för en

period av två ä tre år framåt ange den ungefärliga omfattningen av bostadsbyggandet

inom varje län och på de större och medelstora orterna. I varje

fall krävs icke för den lokala planeringen, att bostadsbyggandets omfattning

exakt anges. De problem, som här möter kommunerna, byggnadsföretagen

och de statliga arbetsmarknads- och bostadsorganen, sammanhänger

nämligen i första hand med att behovet av bostäder på en ort snabbt kan

förändras till följd av ändringar i ortens näringsliv. Den lokala planeringen

av bostadsbyggandet förutsätter därför, att näringslivets utveckling noga

följes. Då utbyggnad av en industri på en ort aktualiseras, måste det därav

föranledda behovet av bostäder beaktas på ett tidigt stadium av såväl företagarna

som myndigheterna. En samordning bör med andra ord eftersträvas

mellan utbyggnad av industrianläggningar och planering av bostadsbyggandet.

En planering på några års sikt av bostadsbyggandets storlek bör därför

verkställas. Det förutsättes, att arbetsmarknadsstyrelsen och bostadsstyrelsen

tar initiativ till en dylik planering.

Igångsättningen av nya bostadsbyggnadsföretag under nästa budgetår

bör ta sikte på i första hand att bevara den nuvarande höga byggnadsverksamheten.

I den mån tillgången på arbetskraft och krediter gör det möjligt,

bör en ökning av bostadsbyggandet komma till stånd. Tills vidare torde

följande beräkning böra gälla för igångsättningen under budgetåret.

Vad först angår det statsbelånade bostadsbyggandet räknar departementschefen

med att flerfamiljshus omfattande 36 000 lägenheter skall påbörjas.

Antalet egnahem och rad- och kedjehus uppskattas till 16 000. Dessa antaganden

innebär att det statsbelånade bostadsbyggandet under nästa

budgetår skulle få ungefär samma omfattning som under innevarande

budgetår. Beträffande det i annan ordning finansierade bostadsbyggandet

räknar departementschefen med att pensionärshem inrymmande drygt 1 000

lägenheter skall påbörjas. Övrigt bostadsbyggande antas komma att omfatta

minst 4 000 lägenheter. Totalt skulle alltså igångsättningen av nya bostadsbyggnadsföretag

under nästa budgetår avse minst 57 000 lägenheter. Emellertid

erinras om att departementschefen i det föregående har föreslagit,

att till privatfinansierade bostadshus skall kunna beviljas ränteeftergift.

Om detta förslag bifalles, får man räkna med att det privatfinansierade bostadsbyggandet

ökar. Hur stor ökningen kan bli nästa budgetår, är det inte

möjligt att nu säga. Med beaktande av de möjligheter till en ökning av

denna del av bostadsbyggandet, som kan visa sig föreligga, bör ett bostadsbyggande

utöver de nämnda 57 000 lägenheterna kunna komma till stånd.

I fråga om det statsbelånade bostadsbyggandet förutsättes, att fr. o. in

den 1 juli 1957 för såväl flerfamiljshus som småhus enbart den fastställda

3 Bihang till riksdagens protokoll 1057. ti sand. Nr 102

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

medelsramen skall bli avgörande för byggandets storlek. De hittills för ett

halvår i sänder uppställda lägenhetskvoterna för flerfamiljshus bör alltså

slopas. I så fall kan emellertid risk föreligga, att enskilda bostadsföretag,

till vilka statslån beviljas med mindre belopp än till allmännyttiga och

kooperativa bostadsföretag, kommer att favoriseras i syfte att öka det bostadsbyggande,

som kan finansieras inom den fastställda medelsramen. Det

föieslås få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda sådana bestämmelser angående

dispositionen av medelsramen, som i anledning härav kan visa sig

erforderliga.

Vid ingången av budgetåret 1956/57 förelåg en avsevärd balans av ärenden

avseende lån till flerfamiljshus. Genom Kungl. Maj :ts beslut den 30 november

1956 har handläggningen av låneärenden förenklats. Man torde

därför kunna räkna med att balansen av låneärenden skall vara helt avvecklad

vid utgången av budgetåret.

På grundval av de redovisade beräkningarna av bostadsbyggandets storlek

kan följande uppskattning av den preliminära långivningen under nästa

budgetår göras. Långivningen torde komma att avse tertiärlån till ett belopp

av 325 000 000 kronor och egnahemslån för nybyggnad till ett belopp av

360 000 000 kronor. För egnahemslån till ombyggnadsföretag och för räntebärande

förbättringslån beräknas oförändrat 45 000 000 kronor. Långivningen

kan alltså uppskattas komma att avse ett sammanlagt belopp av

730 000 000 kronor.

I det följande föreslås, att räntefria stående delar av egnahemslån samt

tilläggslån till flerfamiljshus skall sammanföras under en särskild anslagstitel

under fonden för låneunderstöd. Här ifrågavarande medelsram bör

därför inte avse räntefria stående delar av egnahemslån. Departementschefen

beräknar att under nästa budgetår beslut kommer att meddelas om räntefria

stående delar av egnahemslån intill ett belopp av 75 000 000 kronor. På

grund härav bör medelsramen för tertiärlån samt räntebärande egnahemslån

för förbättringslån fastställas till (730 000 000 — 75 000 000) 655 000 000

kronor.

Bostadsstyrelsens beräkning av medelsramen för nästa budgetår slutar

på ett belopp av 825 000 000 kronor, dvs. betydligt mer än vad departementschefen

förordat även om hänsyn tages till att departementschefens beräkning

inte avser räntefria stående delar av egnahemslån. Differensen sammanhänger

i första hand med att styrelsen räknat med en igångsättning

under nästa budgetar av 58 000 statsbelanade lägenheter mot av departementschefen

beräknade 52 000 lägenheter.

Anslaget till lånefonden för bostadsbyggande för nästa budgetår bör beräknas

under antagande att tertiärlån kommer att utbetalas för företag med

sammanlagt 40 000 lägenheter och att egnahemslån för nybyggnad kommer

att utbetalas för 15 000 lägenheter. Tertiärlånet torde i genomsnitt per lägenhet

kunna beräknas till 9 000 kronor och egnahemslånet till i genom
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

35

snitt 24 000 kronor. De nämnda utbetalningarna skulle i så fall avse ett belopp

av (40 000 X 9 000 + 15 000 X 24 000) 720 000 000 kronor. Egnahemslån

för ombyggnad och räntebärande förbättringslån torde komma att utbetalas

med ett belopp av 50 000 000 kronor.

Utbetalningarna av tertiärlån, egnahemslån och förbättringslån under

nästa budgetår uppskattas alltså till (720 000 000 + 50 000 000) 770 000 000

kronor.

Under antagande att liksom innevarande budgetår förskott på egnahemslån

och förbättringslån skall medges med ett sammanlagt belopp av högst

230 000 000 kronor kan beräknas, att förskottsgivningen under nästa budgetår

resulterar i en behållning av ca 25 000 000 kronor. Några förskott på

tertiär- och tilläggslån räknar departementschefen inte med.

I enlighet med bostadsstyrelsens uppskattning antages vidare, att under

nästa budgetår 86 000 000 kronor kommer att inflyta i form av amorteringar

och genom inlösen av lån.

Resultatet av den redovisade anslagsberäkningen för budgetåret 1957/58

blir alltså, att ett belopp av (770 000 000 — 25 000 000 — 86 000 000) ca

660 000 000 kronor erfordras.

Bostadsstyrelsen har uppskattat medelsbehovet för nästa budgetår till

740 000 000 kronor. Styrelsen har beräknat, att utbetalningarna av egnahemslån

skall få större omfattning än departementschefen antagit samt förutsatt

att förskott på egnahemslån skall beviljas till betydligt högre belopp

än departementschefen ansett erforderligt.

Bostadsstyrelsens förslag att för förskottsgivningen skall inrättas en särskild

lånefond kan departementschefen inte biträda. Bostadspolitiska utredningen

har i sitt förenämnda betänkande ansett, att det bör övervägas att

under en särskild anslagstitel under fonden för låneunderstöd på kapitalbudgeten

sammanföra utgifterna för räntefria stående egnahemslån och tilläggslån.

Härigenom skulle skillnaden mellan lån och kapitalsubventioner framträda

klarare i statsbudgeten. Vad utredningen sålunda anfört godtages.

De nämnda kapitalsubventionerna bör sammanföras under ett anslag till

räntefria lån till bostadsbyggande. Det beräknas att utbetalningarna av

räntefri stående del av egnahemslån under nästa budgetår kommer att

omfatta ca 100 000 000 kronor.

I anledning härav bör anslaget till lånefonden för bostadsbyggande för

nästa budgetår uppföras med ett belopp av (660 000 000 — 100 000 000)

560 000 000 kronor.

Till lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien bar preliminärt

beräknats ett belopp av 1 500 000 kronor. Departementschefen anser

att denna beräkning bör godtagas och föreslår alltså att anslaget upptages

med 1 500 000 kronor.

I det föregående har föreslagits, att under ett nytt anslag till räntefria

lån till bostadsbyggandet skall sammanföras räntefria stående delar av

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

egnahemslån och tilläggslån. Vad angår den preliminära långivningen har

förut beräknats, att under nästa budgetår beslut om räntefri stående del

av egnahemslån kommer att meddelas intill ett belopp av 75 000 000 kronor.

Med antagande av en igångsättning under nästa budgetår av 36 000

statsbelånade lägenheter i flerfamiljshus uppskattas den preliminära långivningen

i fråga om tilläggslån till 50 000 000 kronor. Medelsramen för

nästa budgetår bör därför fastställas till 125 000 000 kronor.

Vad beträffar anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande bar förut

beräknats, att räntefria stående delar av egnahemslån kommer att utbetalas

med ett belopp av 100 000 000 kronor. Under antagande av att til 1- läggslån kommer att utbetalas för 40 000 lägenheter beräknas ett belopp av

140 000 000 kronor för detta ändamål. Anslaget föreslås därför uppfört

med ett belopp av 240 000 000 kronor.

Bostadsstyrelsen: Avlöningar

Eu översyn av bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas organisation

har länge varit aktuell men av olika skäl fått anstå, senast i avvaktan

på resultatet av bostadspolitiska utredningens överväganden rörande den

statliga bostadslångivningen. Dessa överväganden har förutsatts bli av betydelse

även för utformningen av den framtida bostadspolitiska organisationen.

Utredningens uppdrag är emellertid ännu ej slutfört. Vidare har

den utredningsman, som enligt Kungi. Maj :ts bemyndigande den 30 novembei

1956 tillkallats för att utreda med handläggningen av ansökningar om

tertiär- och tilläggslån sammanhängande frågor i syfte att möjliggöra en

snabb och smidig handläggning av dylika låneärenden, också att beakta föreliggande

administrativa och organisatoriska problem. Denna utredning

berör ett stort avsnitt av bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas

verksamhet och organisation. Innan nu nämnda utredningar slutförts anses

någon allmän översyn av organisationen icke böra inledas.

Departementschefen övergår därefter till att behandla bostadsstyrelsens

anslagsframställning.

Vad först angår behovet av personal för behandlingen av låneärenden

rörande flerfamiljshus anföres följande. I samband med att den förenämnde

utredningsmannen tillsattes beslöt Kungl. Maj :t, efter hörande av bostadsstyrelsen,

att vid prövningen av ansökningar angående preliminärt beslut

om tertiärlån och tilläggslån ej skall utföras beräkning av byggnadskostnad,

förvaltningsutgifter och hyror för lägenheter i byggnad, som avses

med ansökningen. Denna förenklingsåtgärd har medverkat till — förutom

en avsevärt förkortad behandlingstid beträffande låneansökningar på det

preliminära stadiet — att den av styrelsen omnämnda ärendesbalansen kan

avarbetas i betydligt snabbare takt än vad styrelsen förutsatte i sin anslagsframställning.

Vidare erinras om att i det föregående framlagts förslag om

slopande av hyreskontrollen från de långivande organens sida beträffande

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

37

kommunala, allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag. Härigenom vinnes

en avsevärd förenkling av behandlingen även på det slutliga stadiet av

låneansökningar avseende nu nämnda företag, vilka enligt uppgift representerar

ca halva antalet låneärenden rörande flerfamiljshus. Ytterligare

må erinras om den pågående utflyttningen till länsbostadsnämnderna av

låneärenden avseende sådana hus.

Nu anförda omständigheter finner departementschefen böra föranleda att

de medel, som anvisats för tillfälliga förstärkningar av lånebyrån och som

med inräknande av rörligt tillägg numera uppgår till ca 197 000 kronor, indrages.

Bostadsstyrelsen har emellertid framlagt förslag till vissa personalförstärkningar

för arbetsuppgifter, som icke har direkt samband med behandlingen

av låneärenden, nämligen vad angår planeringsbyrån bl. a. översyn

av viss statistik och i fråga om lånebyrån och byrån för teknisk-ekonomiska

utredningar upplysningsverksamhet och utarbetande av typritningar

för främjande av småhusbyggandet. Departementschefen kan icke biträda

styrelsens förslag i vidare mån än att för tillfälliga förstärkningar för nu

nämnda ändamål bör anvisas ett belopp av 90 000 kronor för nästa budgetår.

Vad angår bostadsstyrelsens förslag till löneregleringar tillstyrkes att

på kanslibyrån en kontoristtjänst i Ce 13 uppflyttas till kansliskrivartjänst

i Ce 15, samt att två kanslibiträdestjänster i Cell, en på kanslibyrån

och en på planeringsbyråns utredningssektion, uppflyttas till kontoristtjänster

i Ce 13. Vidare bör på byrån för teknisk-ekonomiska utredningar

en förste byråingenjör stjänst i Ce 27 uppflyttas till Ce 29 och en

kansliskrivartjänst i Ce 15 inrättas i utbyte mot en kanslibiträdestjänst

i Ce 11.

Styrelsens beräkning av medelsbehovet under omräkningsposterna godtages.

I anslutning till styrelsens förslag förordas, att extra ordinarie tjänster

inrättas för en assistent i Ce 19 på planeringsbyrån samt två ingenjörer

i Ce 21 och två ingenjörer i högst Ce 21 på tekniska byrån.

De i det föregående förordade förslagen medför en ökning av medelsbehovet

under anslaget med 127 200 kronor. Anslaget föreslås sålunda uppfört

med 4 111 000 kronor.

Bostadsstyrelsen: Omkostnader

Anslagsposten till sjukvård in. in. föreslås minskad med 5 000 kronor,

posten till reseersättningar höjd med 10 000 kronor samt posten till bränsle,

lyse och vatten böjd med 5 000 kronor.

Vidare förordas att styrelsen förhyr en hålkortsanläggning för låneredovisningen

och att redovisningsarbetet därefter bedrives i samarbete med

statistiska centralbyråns maskincentral. Hålkortsanläggningen kan även

användas för bearbetning av statistiskt material. Anläggningen beräknas

kunna levereras tidigast under våren 1958 och börja användas för nyss
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

nämnda ändamål ca ett år senare, varefter styrelsens kostnader för maskinell

bearbetning av statistiskt material torde kunna nedbringas väsentligt.

Kostnaderna för hålkortsanläggningen under nästa budgetår beräknas numera

uppgå till ca 120 000 kronor. Enär vissa kostnader för den nuvarande

anläggningen bortfaller, kan kostnadsökningen beräknas till ca

97 000 kronor. Av detta belopp bör 7 000 kronor hänföras till posten övriga

expenser för eget behov, som därigenom och inberäknat ökade kostnader

för löner till städpersonalen bör höjas med 10 000 kronor. Återstoden av

kostnadsökningen för hålkortsanläggningen, 90 000 kronor, bör belasta

posten till bearbetning av statistiskt material, vilken i fortsättningen torde

benämnas hyra för hålkortsmaskiner in. in. Det förutsättes, att kostnaderna

för bearbetning av statistiskt material under nästa budgetår icke

skall överstiga 70 000 kronor, vilket belopp är 15 000 kronor högre än

det för innevarande budgetår anvisade. Departementschefen tillstyrker sålunda

att ifrågavarande anslagspost höjes med 105 000 kronor.

Såsom bostadsstyrelsen föreslagit bör inkomstposten Särskilda uppbördsmedel

höjas med 10 000 kronor.

Anslaget bör alltså å ena sidan höjas med 130 000 kronor och å andra

sidan minskas med 15 000 kronor och sålunda uppföras med 670 000 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Avlöningar

Beträffande det av bostadsstyrelsen anmälda medelsbehovet för tillfälliga

personalförstärkningar erinrar departementschefen om vad han förut

vid prövning av styrelsens personalbehov anfört rörande dels pågående utredningar

om bostadslångivningen och dels förenklingar beträffande behandlingen

av låneansökningar avseende flerfamiljshus. Ytterligare framhålles

den förenkling i handläggningen av ansökningar om egnahemslån och

förbättringslån, som i det föregående har förordats. Å andra sidan bör beaktas

att den under förra året beslutade utflyttningen av flerfamiljshusärenden

till nämnderna kan beräknas i mera avsevärd mån belasta nämnderna

först under nästa budgetår. På grund härav och med hänsyn till

den planerade ökningen av egnahemsbyggandet anser departementschefen

en viss förstärkning av nämndernas personalorganisation vara erforderlig

under nästa budgetår. Han föreslår därför, att det belopp av — inberäknat

rörligt tillägg — ca 180 000 kronor, som innevarande budgetår finnes disponibelt

under anslaget för tillfälliga personalförstärkningar, höjes med 75 000

kronor till 255 000 kronor. Då det är angeläget att uppkommande möjligheter

till inskränkning i länsbostadsnämndernas personalorganisation till

följd av de nyss berörda förenklingarna i handläggningen av låneärenden

tillvaratages utan dröjsmål, bör beloppet disponeras av Kungl. Maj :t, som

bör äga att efter närmare prövning av anmälda behov ställa medel till bostadsstyrelsens

förfogande.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utltåande nr 102 år 1957 39

Styrelsens beräkning av medelsbehovet under omräkningsposterna godtages.

I enlighet med bostadsstyrelsens förslag tillstyrkes, att länsbostadsdirektörstjänsterna,

varav 9 i Ce 33 och de övriga 15 i Ce 31, inrättas som ordinarie

och att antalet kontorsbiträdestjänster i Ca 8 ökas med 2 till 38.

På grund av de förordade förslagen ökas medelsbehovet under anslaget

med 274 300 kronor. Anslaget föreslås sålunda uppfört med 3 566 000 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Omkostnader

I överensstämmelse med styrelsens förslag beräknas till lokalkostnader

ytterligare 4 000 kronor. Beträffande anslagsposten till expenser tillstyrkes

en med 20 000 kronor ökad medelsanvisning. Anslaget uppföres sålunda

med 753 000 kronor.

Motionerna

I de likalydande motionerna I: 142 (av herrar Fritjof Karlsson och

Theodor Johansson) och II: 180 (av herr Jansson i Benestad) har hemställts,

att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte hemställa om en sådan översyn av

tillämpningsföreskrifterna i vad det gäller lagen om familjebostadsbidrag,

att i motionerna berörda förhållanden icke behöver vara utslagsgivande för

beviljande av bostadsbidrag.

I de likalydande motionerna I: 261 (av herr Birke) och II: 344 (av herr

Magnusson i Borås) har hemställts, att alla s. k. allmännyttiga bostadsföretag

skall vara underkastade upphandlingskungörelsens bestämmelser.

I de likalydande motionerna I: 262 (av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 343

(av herr Cassel in. fl.) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla, att Kungl. Maj :t måtte tillsätta en utredning med

representanter för staten, kreditgivarna, byggnadsföretagarna och fastighetsägarna

samt övriga intressenter med uppgift att så skyndsamt att proposition

kan föreläggas 1958 års riksdag utarbeta detaljerat förslag för övergång

till kreditgarantisystem för bostadsbyggandets finansiering.

I de likalydande motionerna I: 353 (av herr Hermansson) och II: 478 (av

herr Carlsson i Bakeröd) har hemställts, att riksdagen må hos Kungl. Maj:t

anhålla om åtgärder för att åstadkomma en mer enhetlig och mindre

restriktiv tillämpning av bestämmelserna rörande bostadsbyggandet på

landsbygden.

I de likalydande motionerna I: 354 (av herr Lindblom) och II: 449 (av

herrar Wedén och Gustafson i Göteborg) har föreslagits, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t dels anhålla att en undersökning

göres med biträde av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna och

kommunala förmedlingsorganen av de svårt trångbodda mångbarnsfamiljer
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utltåande nr 102 år 1957

nas liksom av de på grund av bostadsbristen splittrade familjernas antal

och bostadsförhållanden, dels ock med instämmande i de i motionerna anförda

synpunkterna på angelägenheten av effektivare åtgärder för att stödja

ovannämnda hushållsgrupper anhålla, att den nu pågående bostadspolitiska

utredningen måtte få i uppdrag att snabbt undersöka möjligheterna

att lämna ett begränsat statligt stöd till genom kommunernas försorg individuellt

prövade och av kommunerna utgivna särskilda bostadsbidrag.

I motionen I: 430 (av herrar Eriksson och Osvald) har hemställts, att

riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 100 måtte besluta

att kostnader för extra grundförstärkning täckes genom ett tillägg i varje

särskilt fall utöver de föreslagna kapitalsubventionerna om 3 000 resp. 5 000

kronor per studentrum, och att erforderliga medel härför må bestridas

inom ramen för bostadsstyrelsens anslag.

I de likalydande motionerna I: 431 (av herr Axel Svensson in. fl.) och

II: 541 (av herr Bengtsson i Halmstad m. fl.) har föreslagits, att riksdagen

utöver de ramar som föreslagits i propositionen nr 100 ger regeringen rätt

att igångsätta ytterligare 5 000 bostadslägenheter i flerfamiljshus, som

skall fördelas på orter där arbetslöshet råder bland byggnadsarbetarna eller

där sådan kan förväntas inträffa och där man önskar använda sig av detta

nya system. Räntegarantien för lån till detta slag av hus skall ligga 1 %

högre än vad som kommer att gälla för lån i övriga flerfamiljshus under

budgetåret 1957/1958. I övrigt gäller för dessa hus samma regler som för

övriga flerfamiljshus som uppförts med statliga lån.

I motionen I: 436 (av herr Boo) har hemställts, att riksdagen måtte avslå

Kungl. Maj:ts hemställan i punkten 1, i vad avser förkortning av amorteringstiden

för tertiärlån till 30 år.

I de likalydande motionerna 1: 445 (av herr Bergman in. fl.) och II: 562

(av herr Adamsson in. fl.) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte hemställa om en utredning av frågan hur en tryggad

bottenlånegivning bör ordnas för de bostadsprogram som riksdagen fastställer.

I de likalydande motionerna 1:446 (av fru Sjöström-Bengtsson in. fl.)

och II: 564 (av tru Thorsson in. fl.) har hemställts, att riksdagen, med ändring

av vad som på denna punkt föreslås i proposition nr 100, måtte besluta

att familjebostadsbidrag efter sedvanlig inkomstprövning skall utgå även till

familjer med barn under 18 år, som erhåller fortsatt skolutbildning.

I de likalydande motionerna I: 447 (av herr Mogård) och II: 561 (av herr

Svenning in. fl.) har hemställts, att riksdagen med bifall till motionerna

måtte besluta

att nuvarande räntesatser på de statliga tertiär- och egnahemslånen liksom

garantiräntorna för underliggande primär- och sekundärlånen bibehålies;
att

räntan på tertiär- och egnahemslånen skall vara bunden;

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

41

att nuvarande amorteringstider för flerfamiljshus av sten bibehålies;

att tidigare beviljade tilläggslån efterskänkes i fråga om bostadsrättsföreningar;
att

räntefri stående del samt ränteeftergift skall kunna utgå till statsbelånade

egnahem med en bostadslägenhetsyta upp till 125 in2;

att familjebostadsbidrag liksom hittills skall kunna utgå till bidragsberättigade

familjer boende i hus tillkomna med stöd från lånefonden för mindre

bemedlade barnrika familjer även om lägenhetsytan något skulle understiga

50 in2; samt

att i den händelse riksdagen beslutar om höjda räntesatser, den högre

garanterade räntan på underliggande krediter för flerfamiljshus skall tilllämpas

tidigast 1 januari 1958.

I de likalydande motionerna I: U8 (av herr Erik Jansson) och II: 565 (av

herr Sköldin in. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte besluta att den

garanterade räntan för primär- och sekundärlån förblir oförändrad, att

tertiärlåneräntan förblir oförändrad, att amorteringstiden för tertiärlån

ändras från 40 till 35 år, samt att det maximerade »lånetaket» för egnahemslån

höjes till 60 000 kronor för Stor-Stockholm och andra i kostnadshänseende

jämförbara orter.

I de likalydande motionerna I: AA9 (av herr Alvar Andersson in. fl.) och

II: 566 (av herr Hansson i Skegrie in. fl.) har hemställts,

att riksdagen vid behandling av propositionen nr 100 till grund för den

statliga låne- och bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen

måtte

A. uttala

1) att bostadsbyggandet i nuvarande läge icke må ges prioritet i kreditavseende

;

2) att de ortsdifferentierade tilläggslånen tills vidare må bibehållas och

att, därest desamma senare avskaffas, detta må ske samtidigt med ändring

av belåningsvärdena för stockholms- och göteborgsområdena i enlighet med

vad i motionerna förordats;1

B. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

1) att Kungl. Maj :t till nästa års riksdag framlägger förslag till sådan

höjning av räntan på tertiärlån och egnahemslån samt sådan avveckling av

ränteeftergiften beträffande primär- och sekundärlån, att ifrågavarande

bostadslåneräntor kommer i paritet med den allmänna bottenlåneräntan,

därest paritet icke uppnås genom allmän räntesänkning;

2) att Kungl. Maj :t måtte pröva vidtagande av sådana åtgärder, att bebyggelsen

på landsbygden främjas på sätt som avsågs i nämnda uttalande av

1953 års riksdag;

C. besluta

1) att räntesubvention icke må utgå till byggnadsföretag, som finansieras

utan hjälp av statliga lån;

2) att egnahemslån med räntefri stående del samt ränteeftergift må kunna

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

beviljas även för nybyggnad, vars lägenhetsyta överstiger 110 kvm men

inte 12o kvm, därest den större lägenhetsytan motiveras av särskilda skäl,

såsom i motionerna angivits; samt

D. även beakta vad i motionerna i övrigt anförts.

I de likalydande motionerna /.- 450 (av fröken Ranmark m. fl.) och 11: 563

(av fru Thorsson in. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte, med ändring av

vad i Kungl. Maj :ts proposition nr 100 föreslås beträffande familjebostadsbidrag

till vissa ensamstående med barn, besluta att sådana bidrag skall utgå

med i motionerna angivna bidragsbelopp, samt till bostadsrabatter bevilja

ett anslag, i avseende på ovanstående grupp beräknat efter de i motionerna

yrkade bidragsbeloppen.

I de likalydande motionerna I: 454 (av herr Edström m. fl.) och II: 567

(av herr Alemyr m. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte besluta att

subventioner till uppförande av studentbostadshus av kategorihuskaraktär

tills vidare fastställes till 7 500 kronor per rum, och att kostnaderna för

extra grundförstärkning vid byggandet av studentbostadshus inte skall belasta

hyrorna i dessa hus.

I de likalydande motionerna I: 4-57 (av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 583

(av herr Hjalmarson in. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte besluta,

1) att räntefri stående del av egnahemslån icke skall behöva återbetalas

i andra fall än då egnahemmet försålts med vinst, dock endast i den mån

köpeskillingen överstigit senast åsatt taxeringsvärde och i intet fall, om

det räntefria stående lånet innehafts mer än 10 år;

2) att tertiärlån, som utlämnas tidigast den 1 juli 1957, skall beviljas

upp till 85 procent av den totala produktionskostnaden mot enbart inteckmngssäkerhet,

oavsett förvaltningsformen, samt upp till 97 procent för

s. k. allmännyttiga företag mot kommunal borgen och upp till 92 procent

för kooperativa och enskilda företag mot borgen av kommun, industriföretag

eller annat företag av motsvarande ekonomisk styrka;

3) att de ortsdifferentierade tilläggslånen (kungörelse 587: 1948) för

hus, färdigställda tidigast den 1 oktober 1957, skall upphöra att utgå;

4) att räntegarantien från och med den 1 juli 1957 skall grundas på en

räntesats av 4,5 procent för hus färdigställda den 1 januari 1951 och 4

procent för senare färdigställda hus;

5) att räntegarantien skall upphöra, då den tidigare fastställda giltighetstiden

å 10 år utgått;

6) att läntesatsen å från lånefonden för bostadsbyggande tidigast den 1

juli 1957 utlämnade tertiärlån samt räntebärande egnahems- och förbättlingslån

skall anknytas till normalräntan för statens fasta upplåning;

7) att lån, som utlämnas lidigast den 1 juli 1957 till kommunala och

s. k. allmännyttiga företag eller kooperativa företag, i den mån de överstiger

85 % av belåningsvärdet, skall löpa med en ränta, som med en procent

överstiger gällande tertiärlåneränta, samt amorteras å 25 år
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

8) att räntefri stående del av egnahemslån för fastighet, som färdigställes

tidigast den 1 oktober 1957, skall utgöra 3 000 kronor;

9) att familjebostadsbidrag skall utgå till alla ur standardsynpunkt godtagbara

lägenheter oavsett produktionsåret;

10) att till Lånefonden för bostadsbyggande anvisas ett investeringsanslag

av 550 000 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 458 (av herr Osvald in. fl.) och II: 584

(av herr Carlsson i Stockholm in. fl.) har hemställts, att riksdagen vid behandling

av propositionen nr 100 måtte besluta, dels att tilläggslånet till

uppförande av studentbostadshus fastställes till 7 500 kronor per rum i

kategorihus och 5 000 kronor per rum i vanliga flerfamiljshus på orter med

de högsta byggnadskostnaderna samt de lägre belopp som är betingade av

byggnadskostnaderna på övriga orter, dels ock att studentorganisationer

eller andra organ som producerar särskilda studentbostäder för gifta studenter

skall erhålla statliga lån upp till 100 % av byggnadskostnaderna.

I de likalydande motionerna /: 459 (av herr Ohlon in. fl.) och II: 580 (av

herr Ohlin in. fl.) har föreslagits, att riksdagen

1) måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala att minst 260 000

lägenheter bör byggas under de närmaste fyra budgetåren, varav 62 000

bör igångsättas under nästa budgetår och 65 000 under det därpå följande

året;

2) måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en snabbutredning

av vilka åtgärder som från Kungl. Maj :ts och kommunernas sida

kan vidtagas för att underlätta för byggnadsarbetare på orter, där ingen

bostadsbrist råder, att flytta till orter med svår bostadsbrist;

3) beslutar att tertiärlånets övre gräns sänkes till 97 procent av avkastningsvärdet

för företagsformer som nu tår låna upp till 100 piocent samt

till 92 procent för kooperativa företag som nu får låna upp till 95 procent;

4) fastställer räntan på tertiärlån och egnahemslån till 4 procent för lån

som utbetalas efter 1 juli 1957 samt beslutar att övergång till obunden ränta

för dessa lån skall ske från samma tidpunkt;

5) beslutar att ränteeftergifterna för bottenlån samt tilläggslån till flerfamiljshus

från och med nästa budgetår skall ersättas med löpande schablonbidrag

enligt i motionen angivna riktlinjer;

6) beslutar att den räntefria stående delen av egnahemslån skall inkomstprövas

på sätt i motionen anges för egnahem som igångsättes efter 1 januari

1958;

7) beslutar avslå Kungl. Maj:ts förslag om sänkning av nu gällande

maximiyta å egnahem, på vilka statliga egnahemslån beviljas,

8) beslutar att till företag som igångsättes tidigast 1 januari 1958 lämna

statliga tertiärlån mot inteckningar upp till 8;> procent av avkaslningsvärdet

mot 4 procents ränta, samt all topplån mot 5 procents ränta lämnas mot

inteckningar som ligger mellan 85 och 92 procent för kooperativa löretag

och mellan 85 och 97 procent för kommunala och s. k. allmännyttiga företag;

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

9) beslutar att familjebostadsbidrag från 1 januari 1958 skall kunna utgå

även till boende i godtagbara lägenheter som färdigställts före 1 januari

1942;

10) beslutar avslå Kungl. Maj :ts förslag om slopande av bestämmelsen

om lätt i vissa fall till familjebostadsbidrag för familjer med barn över

16 år;

11) måtte medgiva, att under budgetåret 1957/58 preliminära beslut dels

angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må

meddelas intill ett belopp av 780 000 000 kronor och dels angående lån från

anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande intill ett belopp av 75 000 000

kronor, innebärande en sammanlagd ökning i jämförelse med Kungl. Maj :ts

förslag med 75 000 000 kronor;

12) måtte för budgetåret 1957/58 anvisa

a) å driftbudgeten under femte huvudtiteln till Kapitalmedelsförluster

och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån ett förslagsanslag av

96 000 000 kronor samt till Bostadsrabatter ett förslagsanslag av 143 000 000

kronor,

b) å kapitalbudgeten under statens lånefonder dels till Lånefonden för

bostadsbyggande ett investeringsanslag av 725 000 000 kronor och dels till

Räntefria lån till bostadsbyggande 100 000 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 460 (av herr öhman in. fl.) och II: 578

(av herr Hagberg in. fl.) har i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr

100, punkten I, hemställts,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag om höjning av räntan

för tertiär- och egnahemslån från 3 till 4 procent;

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag om höjning av räntegarantien

med 0,5 procent;

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag om förkortning av amorteringstiden

för de statliga tertiärlånen;

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag om återbetalning av

tilläggslånen; samt

att riksdagen under punkten III a) 1) i Kungl. Maj:ts förslag måtte å

driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett anslag till Kapitalmedelsförluster

och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån av

180 000 000 kronor.

I de likalydande motionerna 1: 461 (av herr Öhman m. fl.) och II: 579 (av

herr Hagberg m. fl.) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställer om utarbetande av en femårsplan för bostadsförsörjningen,

som tar sikte på en nyproduktion av bostadslägenheter på 70 000 till 75 000

om året.

I de likalydande motionerna I: 467 (av herr Ohlon m. fl.) och II: 581 (av

herr Ohlin m. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte uttala, att riksbanken

vid sin handläggning av frågor om obligationslån av betydelse för bostadsbyggandet

bör beakta, att anskaffning av byggnadskreditiv för ett

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

45

bostadsbyggande av den av riksdagen angivna omfattningen underlättas liksom

ock att byggnadskreditivens avlyftning påskyndas.

I motionen 11: 555 (av herr Lundberg) har hemställts, att riksdagen måtte

besluta dels att avslå Ivungl. Maj :ts förslag om att räntan på tertiärlån och

egnahemslån skall höjas från i allmänhet 3 till 4 procent och att den av

staten »garanterade» räntan på primär- och sekundärlån skall höjas med

0,5 procent samt att amorteringstiden för tertiärlån förkortas, dels ock att

i skrivelse till Ivungl. Maj :t anhålla om ett skyndsamt förslag om effektiva

åtgärder för stävjandet av jordvärdestegringen å tomtmark, samt att Ivungl.

Maj :t vidtager erforderliga åtgärder för att skydda bostadsbyggandet mot

de höga arkitekt- och kontrollarvodena och den standardförsämring som

under senare tid påbörjats.

I motionen II: 577 (av herr Rydén) har föreslagits, att riksdagen måtte

dels besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att bestämmelserna i

fråga om högsta belåningsvärde för statligt belånade flerfamiljshus sänkes

med 5 %, dels ock besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

en utredning avseende praktisk byggforskning efter de linjer i lagarbetets

form, som uppdragits i motionen.

I motionen II: 582 (av herr Wedén) har hemställts, att riksdagen beslutar:
1)

att amorteringen av fr. o. in. 1951 beviljade tilläggslån till flerfamiljshus

tills vidare skall bestämmas till ett belopp motsvarande det kapitaliserade

värdet av högst två kronor, i stället för enligt Kungl. Maj:ts förslag en

krona, per m2 lägenhetsyta och i övrigt ske enligt Kungl. Maj :ts förslag;

2) att den garanterade räntan för bottenlån till bostadshus skall i enlighet

med Kungl. Maj :ts förslag höjas med 0,5 procent men med den ändringen

att den garanterade räntan för hus påbörjade efter den 1 januari

1957 och under nästkommande budgetår skall förbli oförändrad;

3) att i skrivelse till Kungl. Maj:t framhålla angelägenheten av att det i

motionen berörda problemet beträffande olika hyresnivåer i flerfamiljshus

närmare undersökes.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna 1:142, 11:344, 11:343, 1:353, 11:449,

I: 430, II: 541, I: 436, I: 445, II: 563, II: 561, II: 565, II: 566, II: 564, II: 567,

11:583, 11:584, 11:580, 11:578, 11:579, 11:581, 11:555, 11:577 och 11:582.

Utskottet

Allmänna grunder för bostadspolitiken. I propositionen har erinrats om

att det från samhällets sida under senare år har vidtagits en rad åtgärder

i syfte att främja ett effektivare och billigare byggande. Staten stöder sålunda

genom särskild långivning anskaffandet av moderna byggnadsmaski
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 102 är 1957

ner, kranar in. in. och den år 1953 inrättade nämnden för byggnadsforskning

har getts betydande ekonomiska resurser. I syfte att pressa ned byggnadskostnaderna

eller förhindra en ytterligare uppdrivning av dem har

vidare i fråga om statligt belånade bostadshus genomförts en maximering

av belåningsvärdena.

Yrkanden om ytterligare åtgärder i syfte att rationalisera och förbilliga

bostadsbyggandet har framförts i motionerna II: 555 och II: 577. I motionen

II: 555 hemställes sålunda om ett skyndsamt förslag om effektiva åtgärder

för stävjande av jordvärdestegring å tomtmark samt om åtgärder

för att skydda bostadsbyggandet mot höga arkitekt- och kontrollarvoden

och den standardförsämring som blivit en följd av under senare tid vidtagna

restriktiva åtgärder på kreditgivningens område. I motionen II: 577

törordas dels en generell sänkning av de maximerade belåningsvärdena för

flerfamiljshus med 5 procent, dels en utredning avseende praktisk byggnadsforskning

i form av ett lagarbete utfört av byggnadsarbetare, konstruktörer,

arkitekter, tidsstudiemän och en bostadsforskare vilka gemensamt

skulle producera ett flerfamiljshus.

Såsom utskottet under senare år vid upprepade tillfällen framhållit, är

det synnerligen angeläget att åtgärder från samhällets sida vidtages i syfte

att främja ett effektivt och billigt bostadsbyggande. Utskottet förutsätter

att nämnden för byggnadsforskning och bostadsstyrelsen uppmärksammar

möjligheterna att genom praktiskt inriktad forsknings- och utredningsverksamhet

befordra en teknisk och organisatorisk rationalisering av byggandet.

Vad beträffar möjligheterna att genom en sänkning av de för flerfamiljshus

fastställda belåningsvärdena åstadkomma en press på byggnadskostnaderna

får utskottet erinra om sitt uttalande i denna fråga vid förra

årets riksdag (uti. nr 127). Utskottet framhöll då, att behov av jämkningar

i bestämmelserna om högsta belåningsvärden framdeles kunde uppkomma

med hänsyn till bl. a. kostnadsutvecklingen. Det vore angeläget, att bostadsstyrelsen

noga följde utvecklingen och om förhållandena gav anledning därtill

framlade förslag om ändringar i bestämmelserna. Enligt vad som under

hand meddelats från bostadsstyrelsen kan erfarenheterna av de för flerfamiljshus

gällande bestämmelserna ännu inte överblickas då alltför få

låneärenden på vilka dessa bestämmelser tillämpats har blivit slutbehandlade.

Utskottet, som anser att det bör ankomma på Kungl. Maj :t att företaga

de ändringar i belåningsvärdena som förhållandena framdeles må påkalla,

avstyrker därför nyssnämnda yrkande i motionen II: 577. Med hänsyn

till att den i motionen 11:555 aktualiserade frågan om möjligheterna

att motverka eller till det allmänna indraga oförtjänt jordvärdestegring

för närvarande överväges inom markvärdeutredningen avstyrker utskottet

jämväl sagda motion i här ovan berörda delar.

Enligt propositionen bör kommunernas och byggnadsföretagarnas planenering

av nya projekt ske med utgångspunkt från en total bostadsbyggnads
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

47

volym om inemot 60 000 lägenheter per år men med beaktande av statsmakternas

strävan att successivt i den mån praktiska möjligheter därtill yppar

sig skapa förutsättningar för en ökad bostadsproduktion. I propositionen

framhålles vidare att en omsorgsfull planering av de nya bostadsprojekten

är en viktig förutsättning för att bostadsproduktionen skall kunna ökas och

byggnadskostnaderna hållas nere. Bostadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen

bör därför ta initiativ till en planering på några års sikt av bostadsbyggandets

storlek inom län och på de större och medelstora orter

där en kontinuerlig produktion av flerfamiljshus förekommer.

Vad angår det statsbelånade bostadsbyggandet räknar departementschefen

med att flerfamiljshus omfattande 36 000 lägenheter skall påbörjas under

nästa budgetår. Antalet egnahem samt rad- och kedjehus uppskattas

till 16 000. Departementschefen räknar vidare med att pensionärshem inrymmande

drygt 1 000 lägenheter skall påbörjas. Övrigt bostadsbyggande

antas komma att omfatta minst 4 000 lägenheter, vilket innebär att under

nästa budgetår totalt minst 57 000 lägenheter skulle bli igångsatta. Det har

i propositionen förutsatts att i fråga om det statsbelånade bostadsbyggandet

fr. o. in. den 1 juli 1957 enbart den av statsmakterna fastställda medelsramen

skall bli avgörande för bostadsbyggandets storlek. De hittills för ett

halvår i sänder uppställda lägenhetskvoterna skulle sålunda slopas. Det bör

enligt propositionen ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda sådana bestämmelser

som kan erfordras för att förhindra att medelsramen disponeras på

sådant sätt att enskilda bostadsföretag gynnas på bekostnad av allmännyttiga

och kooperativa.

I motionerna I: 459 och II: 580 förordas ett bostadsbyggnadsprogram omfattande

minst 260 000 lägenheter under de närmaste fyra budgetåren, varav

62 000 bör igångsättas under nästa budgetår och 65 000 under det därpå

följande året. Vidare föreslås en snabbutredning av vilka åtgärder som från

Kungl. Maj :ts och kommunernas sida kan vidtagas för att underlätta för

byggnadsarbetare på orter där ingen bostadsbrist råder att flytta till orter

med svår bostadsbrist. I motionerna I: 461 och II: 579 föreslås att riksdagen

hemställer om utarbetande av en femårsplan för bostadsförsörjningen som

tar sikte på en nyproduktion av 70 000 till 75 000 bostadslägenheter om året.

I motionerna 1:431 och 11:541 föreslås, att regeringen skall få rätt att

utöver de fastställda ramarna igångsätta ytterligare 5 000 bostadslägenheter

i flerfamiljshus som skall fördelas på orter där arbetslöshet råder eller kan

förväntas uppkomma bland byggnadsarbetarna. Motionärerna förutsätter

att dessa hus skall finansieras med statslån varvid den för underliggande

krediter garanterade räntan skall ligga en procent högre än den ränta som

kommer att garanteras för lån i övriga flerfamiljshus under budgetåret

1957/58.

Utskottet vill understryka angelägenheten av alt alla möjligheter att öka

bostadsbyggandet tillvaratages samt all såvitt möjligt förutsättningar skapas

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1057

för en flerårsplanering av bostadsbyggandets omfattning. Såsom framhållits

i propositionen bör en sådan flerårsplanering tills vidare kunna ske med utgångspunkt

från ett årligt bostadsbyggande av minst nuvarande omfattning.

Någon ytterligare precisering av den bostadsbyggnadsvolym som på längre

sikt kan beräknas komma till stånd finner utskottet icke vara möjlig för

närvarande.

Vad angår bostadsbyggandet under nästa budgetår anser utskottet i likhet

med departementschefen att igångsättningen bör ta sikte på i första

hand att bevara den nuvarande nivån. Såsom departementschefen framhållit

bör dock en ökning av bostadsbyggandet komma till stånd i den mån tillgången

på arbetskraft och krediter gör det möjligt. Utskottet kan emellertid

icke linna, att det i motionerna 1:431 och 11:541 förordade systemet för

statlig finansiering av viss del av bostadsproduktionen kan nämnvärt underlätta

finansieringen av ett ökat bostadsbyggande på orter där arbetslöshet

råder bland byggnadsarbetarna. Utskottet vill i detta sammanhang vidare

erinra om att någon begränsning av det privatfinansierade flerfamiljshusbyggandet

icke förordats i propositionen. Under sådana omständigheter

kan utskottet icke finna det lämpligt att vid sidan av den sedvanliga tertiärbelåningen

införa en ny speciell form av statlig finansiering av flerfamiljshus.

Utskottet kan sålunda inte biträda de i motionerna I: 431 och II: 541

framlagda yrkandena.

Utskottet förutsätter att arbetsmarknadsmyndigheterna fortlöpande uppmärksammar

problemet att underlätta rörligheten på byggnadsarbetsmarknaden

och finner sålunda icke skäl att förorda det i motionerna I: 459 och

II: 580 framförda yrkandet om särskild snabbutredning rörande åtgärder i

detta syfte. Utskottet biträder ej heller i vidare mån än som framgår av det

nyss sagda de i nyssnämnda motioner samt motionerna I: 461 och II: 579

framförda förslagen till jämkningar av Kungl. Maj:ts program beträffande

bostadsbyggandets omfattning under de närmaste åren.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att avgörande för det

statsbelånade bostadsbyggandets storlek enbart bör vara den för såväl flerfamiljshus

som småhus fastställda medelsramen och att bostadsbyggnadsprogrammet

alltså icke bör fixeras i lägenheter räknat. Detta bör emellertid

icke utesluta att, därest så skulle befinnas lämpligt, medelsramen när den

successivt tas i anspråk genom meddelande av preliminära lånebeslut och

igångsättningstillstånd såsom hittills omräknas i lägenheter. I likhet med

departementschefen finner utskottet det vidare angeläget att medelsramen

icke disponeras på sådant sätt att därigenom någon företagsform gynnas på

de andras bekostnad.

Såsom departementschefen framhållit i propositionen har bostadspolitiken

i vårt land utformats utan tanke på att generella subventioner skulle

tillgripas såsom en permanent åtgärd i syfte att reducera bostadskostnaderna.

Med hänsyn till att bostadskostnaderna sedan krigets slut relativt sett

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

sjunkit avsevärt har departementschefen ansett att de generella subventionerna

nu i huvudsak kan undvaras. Av skäl som anförts i propositionen

bör dock alltjämt en viss subvention utgå till småhus. Vidare bör bostadsbvggandet

alltfort skyddas mot verkan av tillfälligt höga räntor.

I anledning härav anser utskottet att en avveckling av de generella subventionerna

— i den utsträckning departementschefen förordat — nu kan

ske. Den fortsatta avvecklingen av sagda subventioner samt utformningen

av fortsatta stödåtgärder till främjande av bostadsförsörjningen må bli

beroende av förhållandena på bostadsmarknaden och på den samhällsekonomiska

utvecklingen.

I detta sammanhang må erinras om vad utskottet anförde i denna fråga

vid förra årets riksdag (uti. 127). Utskottet framhöll då, att ett slopande

av det nuvarande ränteskyddet i fråga om nya bostadshus inte endast skulle

betyda att en avsevärd höjning av hyror och bostadskostnader blev nödvändig

utan framför allt medföra risk för allvarligt avbräck i bostadsbyggandet.

Krav på en stabilisering av ränteutgifterna för nya hus på en relativt

låg nivå måste därför enligt utskottets mening alltfort ställas. Utskottet

har icke funnit skäl att nu frångå denna ståndpunkt. Utskottet kan därför

icke biträda det i motionerna 1:449 och 11:566 framförda yrkandet att

Kungl. Maj :t till nästa års riksdag bör framlägga förslag till sådana ändringar

av villkoren för ränteeftergifter och räntevillkoren för statliga bostadslån,

att bostadslåneräntorna kommer i paritet med den allmänna

bottenlåneräntan.

I propositionen har framhållits att om man minskar statens räntesubventioner

genom en allmän höjning av de »garanterade» räntorna och alltså

låter statsbelånade fastigheter bära en ökad del av räntestegringen så innebär

detta en fortsättning av en redan tidigare påbörjad anpassning av hyror

och bostadskostnader till en något högre räntenivå. Däremot uppstår icke

därigenom en hyressplittring som aktualiserar frågan om en hyreshöjning

för tidigare tillkomna hus. Departementschefen framhåller att hyrorna i

äldre hus liksom hittills bör få höjas endast om det visas att fastighetsomkostnaderna

för dessa hus har stigit.

Utskottet, som i förevarande fråga i övrigt ansluter sig till vad departementschefen

anfört, får för sin del understryka att det ur flera synpunkter

vore olyckligt om eu mera betydande splittring av hyresnivån skulle uppkomma.

En sådan innebär en allvarlig orättvisa tör de hushåll som är

hänvisade att bo i de relativt dyrare lägenheterna och kan medverka till en

fastläsning av bostadsmarknaden. Frågan huruvida och i vad mån olika

hyresnivåer förekommer eller kan befaras uppkomma till följd av kostnadsutvecklingen

synes emellertid icke vara tillräckligt klarlagd. Utskottet

finner det därför angeläget, att Kungl. Maj :t uppmärksammar Irågan och

instämmer i så måtto i det i motionen II: 582 framförda yrkandet, att frågan

om olika hyresnivåer i flerfamiljshus närmare undersökes.

4—Dilutinj till riksdagens protokoll 1957. It sand. Nr 102

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

Utskottet anser i likhet med departementschefen att uppgiften att bereda

barnfamiljerna rymliga familjebostäder av god klass måste förbli en huvuduppgift

för bostadspolitiken under överskådlig tid. Till frågan om familjebostadsbidragets

storlek och utformning återkommer utskottet i det följande.

I motionerna I: 354 och II: 449 förordas en riksomfattande undersökning

av de svårt trångbodda mångbarnsfamiljernas och de på grund av bostadsbristen

splittrade familjernas antal och bostadsförhållanden, varjämte yrkas

att bostadspolitiska utredningen måtte få i uppdrag att snabbt undersöka

möjligheterna att lämna ett begränsat statligt stöd till genom kommunernas

försorg individuellt prövade och av kommunerna utgivna särskilda bostadsbidrag.

Otvivelaktigt påkallar de svåra förhållanden varunder mångbarnsfamiljerna

och de splittrade familjerna lever all möjlig uppmärksamhet från det

allmännas sida. Såsom motionärerna framhållit bör deras behov av en

människovärdig bostad få prioritet framför de allra flesta krav som ställes

på våra resurser. Utskottet förutsätter, att bostadsstyrelsen, som har att

följa utvecklingen på bostadsmarknaden, beaktar angelägenheten av att

ifragavarande hushållsgruppers bostadsförhållanden statistiskt belyses. Utskottet

anser sig vidare kunna förutsätta, att kommunerna genom sina bostadsförmedlingar

och andra organ efter måttet av sina resurser söker medverka

till att lösa dessa hushålls bostadsproblem.

Utskottet får i detta sammanhang erinra om att kommunerna enligt 1 §

lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande äger

ställa medel till förfogande att enligt de grunder och i den ordning som

kommunen bestämt användas i syfte att nedbringa inom kommunen bosatta

personel s kostnader för anskaffande eller innehav av en fullvärdig

bostad. Det star salunda kommunen fritt att i den mån så befinnes erforderligt

komplettera de statliga familjebostadsbidragen till mångbarnsfamiljer

med individuellt prövade kommunala bostadsbidrag. Under sådana

förhållanden torde något behov icke föreligga av ytterligare statligt stöd

till dessa familjers bostadsförsörjning. Utskottet avstyrker sålunda de i

motionerna I: 354 och II: 449 framförda yrkandena.

I flera motioner har framlagts yrkanden i frågor som rör bostadsbyggandets

kreditförsörjning. I motionerna 1:262 och 11:343 förordas sålunda

tillsättandet av en kommitté med representanter för staten, kreditgivarna,

kyggnadsföretagarna och fastighetsägarna samt övriga intressenter med

uppgift att utarbeta ett detaljerat förslag om övergång till kreditgarantisystem

för bostadsbyggandets finansiering så skyndsamt att proposition kan

föreläggas 1958 års riksdag. I motionerna 1:445 och 11:562 föreslås en

utredning av frågan hur en tryggad bottenlånegivning bör ordnas för de

bostadsprogram som riksdagen fastställer. I motionerna I: 449 och II: 566

hemställes, att riksdagen måtte uttala att bostadsbyggandet i nuvarande läge

icke må ges prioritet i kreditavseende, medan det i motionerna 1:467 och

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Statsutskottets utlåtande nr t02 år 1957

II: 581 hemställes att riksdagen måtte uttala att riksbanken vid sin handläggning

av frågor om obligationslån av betydelse för bostadsbyggandet bör

beakta, att anskaffningen av byggnadskreditiv för ett bostadsbyggande av

den av riksdagen angivna omfattningen underlättas och att byggnadskreditivens

avlyftning påskyndas.

1 det föregående har utskottet genom att ansluta sig till vad departementschefen

anfört beträffande ramen för den statliga långivningen till bostadsbyggandet

under nästkommande budgetår tagit ställning i frågan om vilken

bostadsbyggnadsvolym som bör eftersträvas. Ett ställningstagande av detta

slag vore uppenbarligen av föga värde, därest man icke med rimlig grad

av sannolikhet kunde påräkna att kreditinstituten är beredda att i erforderlig

omfattning medverka vid finansieringen av detta bostadsbyggande. För

utskottet synes det därför självklart, att ett bostadsbyggande inom ramen för

det av statsmakterna fastställda programmet på sätt som tidigare skett bör

beredas prioritet vid fördelningen av det tillgängliga kreditutrymmet. Utskottet

kan sålunda icke biträda det i motionerna I: 449 och II: 566 framförda

yrkandet, att sådan prioritet icke skall lämnas. Utskottet vill i stället

understryka angelägenheten av att bostadsbyggandets kreditfråga följes

med största uppmärksamhet så att åtgärder i tid kan vidtagas för att övervinna

de finansieringssvårigheter som eventuellt kan uppstå.

Utskottet förutsätter, att riksbanken vid sin handläggning av bostadsbyggandets

kreditfrågor beaktar dessa synpunkter. Det yrkande i förevarande

fråga som framställts i motionerna I: 467 och II: 581 synes sålunda

icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Såsom utskottet här ovan anfört är de problem som behandlats i motionerna

I: 445 och II: 562 av sådan betydelse för bostadsförsörjningen att de

bör ägnas särskild uppmärksamhet av statsmakterna. En allsidig belysning

av de åtgärder som kan komma i fråga för att trygga bostadsbyggandets

försörjning med kredit skulle enligt utskottets mening kunna bli av stort

värde för en politik som syftar till en långsiktig stabilisering av bostadsbyggandet.

Utskottet biträder sålunda det i motionerna 1:445 och 11:562

framförda utredningsyrkandet.

I likhet med departementschefen anser utskottet att frågan om den statliga

långivningens ersättande med ett kreditgarantisystem icke nu bör

aktualiseras, varför utskottet avstyrker de i motionerna I: 262 och II: 343

framförda yrkandena härom.

Den i motionerna 1:353 och 11:478 och motionerna 1:449 och 11:566

diskuterade frågan om tillämpningen av bestämmelserna om bostadsbyggandet

på landsbygden behandlades senast vid förra årets riksdag (uti. 127),

varvid utskottet uttalade alt dess av 1953 års riksdag godkända uttalande

i frågan alltfort borde äga giltighet. Utskottet finner icke anledning att nu

frångå sin sålunda tidigare deklarerade inställning till frågan. I detta sammanhang

må erinras om alt Kungl. Maj:t den 18 januari 1957 uppdragit

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

åt 1954 års fastighetsbildningskommitté att utreda frågan om en avgränsning

av tätbebyggelsebegreppet, varvid kommittén torde få anledning att

pröva de principer som tillämpas i ärenden rörande fastighetsbildning och

långivning för egnahemsbebyggelse. Utskottet kan med hänsyn härtill icke

tillstyrka de i förenämnda motioner framställda yrkandena.

I motionerna I: 261 och II: 344 hemställes att alla s. k. allmännyttiga bostadsföretag

skall vara underkastade upphandlingskungörelsens bestämmelser.

Såsom utskottet framhöll, då frågan behandlades vid förra årets riksdag,

följes upphandlingskungörelsens bestämmelser i tillämpliga delar av de

flesta av de åsyftade företagen. Utskottet finner ej anledning att frångå sin

tidigare uttalade ståndpunkt, att tillräckliga skäl ej föreligger att såsom e4t

villkor för statslån uppställa att kungörelsen skall tillämpas. Utskottet avstyrker

sålunda förevarande motioner.

Utskottet vill slutligen i detta sammanhang helt allmänt understryka

angelägenheten av att ändringar i gällande föreskrifter om lån och bidrag

till bostadsförsörjningen icke utan tvingande skäl företages upprepade

gånger under ett och samma budgetår. Sådana ändringar bör enligt utskottets

mening, med hänsyn till byggnadsföretagares och kommunala förmedlingsorgans

behov av rådrum att anpassa sig till nya bestämmelser, så

vitt möjligt företagas i ett sammanhang.

Lån och bidrag till flerfamiljshus. I propositionen föreslås vissa ändringar

av ränte- och amorteringsvillkoren för tertiärlån till flerfamiljshus. Räntan

töreslås sålunda höjd med 1 procent. Förslaget innebär, att räntan för den

del av lånet som hänför sig till bostadslägenheter skall vara 4 procent och

i övrigt 5 procent. Vidare föreslås, att räntan skall vara obunden samt att

amorteringstiden för tertiärlånet generellt skall vara 30 år. Det för enskilda

företag nu uppställda kravet på extraamortering under de första sex

åren av lånets löptid skall sålunda enligt förslaget slopas. Nämnda ändringar

av lånevillkoren föreslås skola gälla i fråga om företag vilka i samband

med preliminärt lånebeslut förutsättes bli igångsatta tidigast den

1 januari 1958.

I motionen 1:436 hemställes att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts

förslag i vad det avser förkortning av amorteringstiden för tertiärlån till

30 år.

I motionen II: 555 ävensom i motionerna I: 447 och II: 561 samt motionerna

1:460 och 11:578 föreslås att såväl nuvarande räntesatser som nuvarande

amorteringstider bibehålies. I de båda sistnämnda motionerna föreslås

därjämte, att tertiärlåneräntan skall förbli bunden. I motionerna I: 448

och 11:565 föreslås att tertiärlåneräntan förblir oförändrad och att amorteringstiden

för tertiärlån ändras från 40 till 35 år.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

53

I motionerna 1:457 och 11:583 föreslås, att räntesatsen å från lånefonden

för bostadsbyggande tidigast den 1 juli 1957 utlämnade tertiärlån skall

anknytas till normalräntan för statens fasta upplåning. I motionerna I: 459

och 11:580 föreslås att tertiärlåneräntan fastställes till 4 procent för lån

som utbetalas efter 1 juli 1957 samt att övergång till obunden ränta för

tertiärlån sker från samma tidpunkt.

Såsom framhållits i propositionen torde det förslag i fråga om räntevillkoren

för tertiärlån som departementschefen har framlagt tillgodose rimliga

krav på anpassning till statens faktiska utgifter för ifrågavarande långivning

samtidigt som det tillgodoser kravet att bostadsfinansieringen skall

skyddas mot tillfälligt höga räntor. I likhet med departementschefen finner

utskottet det vara naturligt, att räntan på statslånet såvitt möjligt hålles

oförändrad så länge stödet till bostadsbyggandet inbegriper ett visst skydd

mot förändringar i räntesatserna för primär- och sekundärlån. Även om

sålunda önskemålet om stabilitet i fastighetsförvaltningen talar för att

räntesatserna hålles oförändrade kan dock, såsom departementschefen

framhållit, förhållandena på bostads- och fastighetsmarknaderna utvecklas

så att i första hand en sänkning av statslånets ränta framstår som påkallad.

Att, såsom påyrkats i motionerna I: 457 och II: 583, anknyta räntesatsen för

tertiärlån till normalräntan för statens fasta upplåning kan utskottet icke

finna ändamålsenligt. Utskottet biträder sålunda departementschefens förslag

beträffande räntevillkoren för tertiärlån och avstyrker i denna del

yrkandena i förenämnda motioner.

Amorteringsvillkoren för tertiärlån synes böra utformas så, att de sammanlagda

årliga amorteringarna på bostadslånen någorlunda väl motsvarar

en rimlig avskrivningstid för det i fastigheten investerade kapitalet. Utskottet

kan godta departementschefens förslag ur denna synpunkt. Då därtill

kommer, att förslaget är ägnat att något öka tillgången på medel för den

statliga tertiärlångivningen tillstyrker utskottet detsamma. De i förenämnda

motioner framförda yrkandena beträffande amorteringsvillkoren för tertiärlån

avstyrkes sålunda.

Departementschefen har funnit vissa skäl tala för en sänkning av övre

belåningsgränserna för tertiärlån. Med hänsyn till att införandet av högsta

helåningsvärden för bostadshus inneburit vissa anpassningssvårigheter, har

han emellertid icke velat förorda någon sådan sänkning i nuvarande läge.

I motionerna I: 457 och II: 583 föreslås, att tertiärlån som utlämnats tidigast

den 1 juli 1957 skall beviljas upp till 85 procent av den totala produktionskostnaden

mot enbart inteckningssäkerhet oavsett förvaltningsformen

samt upp till 97 procent för allmännyttiga företag mot kommunal borgen

och upp till 92 procent för kooperativa och enskilda företag mot borgen av

kommun, industriföretag eller annat företag av motsvarande ekonomisk

styrka. Vidare föreslås att lån som utlämnas tidigast den 1 juli 1957 till

kommunala och allmännyttiga eller kooperativa företag i den mån de över
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

stiger 85 procent av belåningsvärdet skall löpa med en ränta som med en

procent överstiger gällande tertiärlåneränta samt amorteras på 25 år.

I motionerna I: 459 och II: 580 föreslås, att, i fråga om företag som igångsätts

tidigast den 1 januari 1958, tertiärlånets övre gräns sänkes till 97 procent

av avkastningsvärdet för de företagsformer som nu får lån upp till

100 procent samt till 92 procent för kooperativa företag som nu får lån upp

till 95 procent. Vidare föreslås, att statliga tertiärlån med 4 procents ränta

lämnas mot inteckningar upp till 85 procent av avkastningsvärdet samt att

topplån löpande med 5 procents ränta lämnas till kooperativa företag mot

inteckningar mellan 85 och 92 procent och till kommunala och allmännyttiga

företag mot inteckningar mellan 85 och 97 procent.

Utskottet finner de skäl som i propositionen anförts för att icke företaga

någon ändring av de övre belåningsgränserna för tertiärlån vara övertygande.

De i förenämnda motioner framlagda förslagen om särskilda villkor

för statslån mot säkerhet ovan 85 procent av avkastningsvärdet finner

utskottet innebära administrativa komplikationer. Utskottet avstyrker därför

ifrågavarande motionsyrkanden.

I propositionen förordas att de allmännyttiga företagens grundkapital

skall motsvara minst 1 procent av det förvaltade fastighetskapitalet mot för

närvarande endast 0,5 procent. Utskottet, som förutsätter att de allmännyttiga

företagen beredes tillfälle att successivt under en följd av år öka

sitt grundkapital så att nämnda krav uppfylles, finner icke anledning till

erinran mot departementschefens förslag.

I propositionen föreslås att den för primär- och sekundärlån till flerfamiljshus

»garanterade» räntan fr. o. m. den 1 juli 1957 skall höjas med

0,5 procent. Förslaget innebär i huvudsak att staten skall täcka räntekostnaden

i vad den överstiger för primärlån 4,5 procent för hus byggda åren

1941—45, 4 procent för hus byggda åren 1946—50 och 3,5 procent för därefter

byggda hus. Vidare föreslås, att garantitiden icke skall vara begränsad

till tio år utan garantien gälla tills vidare.

I motionerna I: 447 och II: 561, I: 448 och II: 565, I: 460 och II: 578 samt

II: 555 föreslås att de garanterade räntorna förblir oförändrade. I motionerna

I: 447 och II: 561 föreslås vidare att i den händelse riksdagen beslutar om

höjda räntesatser den högre garanterade räntan på underliggande krediter

för flerfamiljshus skall tillämpas tidigast den 1 januari 1958. I motionerna

I: 457 och II: 583 föreslås, att räntegarantien fr. o. m. den 1 juli 1957 grundas

på en räntesats av 4,5 procent för hus färdigställda före den 1 januari

1958 och 4 procent för senare färdigställda hus. Vidare föreslås att räntegarantien

skall upphöra då den tidigare fastställda giltighetstiden å 10 år

utgått. I motionen II: 582 föreslås att den garanterade räntan för bottenlån

till bostadshus i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag höjes med 0,5 procent

men med den ändringen att den garanterade räntan för hus påbörjade

efter den 1 januari 1957 och under nästkommande budgetår icke ändras.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

55

Kungl. Maj:ts förslag innebär en försiktig anpassning av bostadslånens

räntor till den på öppna marknaden rådande räntenivån men kan inte sägas

innebära något avsteg från de principer för bostadspolitiken som gällt under

efterkrigstiden. Utskottet anser, att den begränsade stegring av bostadskostnaderna

som blir följden av förslaget kan godtagas och biträder därför

förslaget. Yrkandena i förenämnda motioner avstyrkes sålunda.

Utskottet anser i likhet med bostadspolitiska utredningen »att låntagarna

bör gottgöras ränteeftergift så vitt möjligt samtidigt med att de har att erlägga

lånekostnaderna för underliggande krediter». Utskottet är dock, i likhet

med departementschefen, inte berett att förorda en omläggning av utbetalningsterminerna

för kommande budgetår. Utskottet vill dessutom erinra

om att riksdagen förra året uttalade att Kungl. Maj :t om synnerliga

skäl förelåg i särskilda fall skulle äga medgiva en snabbare utbetalning.

Departementschefen har förklarat sig icke kunna finna det nödvändigt

att under någon längre tid behålla det ortsdifferentierade tilläggslånet men

föreslår likväl att detta lån skall kunna utgå efter i huvudsak samma grunder

som för närvarande även till företag, vilka erhåller tertiärlån enligt de

villkor som förordats i det föregående.

I motionerna 1:449 och 11:566 har uttalats, att de ortsdifferentierade

tilläggslånen bör bibehållas tills vidare och att därest desamma senare skulle

avskaffas, detta må ske samtidigt med att ortsgraderingen av belåningsvärdena

ändras på så sätt att samma värden kommer att gälla för Stockholms-

och göteborgsområdena som för större delen av landet i övrigt. I

motionerna 1:457 och 11:583 föreslås, att de ortsdifferentierade tilläggslånen

skall upphöra att utgå för hus färdigställda tidigast den 1 oktober

1957. I motionerna I: 459 och II: 580 föreslås att ränteeftergifterna för bottenlån

samt tilläggslån till flerfamiljshus fr. o. in. nästa år skall ersättas

med löpande schablonbidrag enligt i motionerna angivna riktlinjer.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att de ortsdifferentierade

tilläggslånen inte bör behållas längre än nödvändigt. De skäl som motiverade

införandet av denna subvention bär numera till stor del förlorat sin giltighet

och den nu gällande indelningen av kommunerna i subventionsortsgrupper

är i flera hänseenden föråldrad. Bärande skäl att i samband med en framtida

avveckling av de ortsdifferentierade tilläggslånen ändra de för statligt

belånade flerfamiljshus fastställda belåningsvärdena på sätt som förordats

i motionerna I: 449 och II: 566 föreligger icke.

Med hänsyn till att redan de ändringar av villkoren för tertiärlån och

ränteeftergift som utskottet förordat kommer att innebära en icke obetydlig

ökning av årskostnaderna för nyproducerade lägenheter synes emellertid

eu avveckling av det ortsdifferentierade tilläggslånet böra anstå.

Det i motionerna I: 459 och II: 580 framlagda förslaget att ersätta tilläggslånet

och ränteeftergiften med ett löpande schablonbidrag har i huvudsak

samma innebörd som ett tidigare ställt förslag vilket senast förra året av
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

visades av riksdagen. Utskottet finner icke ett ändrat ståndpunktstagande

nu vara motiverat.

Mot övriga här ej nämnda Kungl. Maj :ts förslag avseende villkoren för

lån och bidrag till flerfamiljshus har utskottet icke funnit anledning till

erinran.

Lån och bidrag till enfamiljs- och tvåfamiljshus. I propositionen föreslås

att räntan å egnahemslån skall höjas från 3 till 4 procent. Vid fördjupning

av egnahemslån under 40 procent av belåningsvärdet skall räntan motsvara

den för bottenlån garanterade räntan. Liksom i fråga om tertiärlån föreslås

att räntan skall vara obunden. De föreslagna nya villkoren skall enligt propositionen

tillämpas på företag beträffande vilka det lånebeviljande organet

i samband med beslut om lån förutsatt igångsättning tidigast den 1 januari

1958.

I motionerna 1:447 och 11:561 föreslås, att nuvarande räntesats skall

bibehållas och att räntan skall vara bunden.

I motionerna I: 459 och II: 580 yrkas, att räntesatsen fastställes till 4 procent

för lån som utbetalas efter den 1 juli 1957 samt att övergång till

obunden ränta skall ske från samma tidpunkt.

I motionerna I: 457 och II: 583 hemställes, att räntesatsen skall anknytas

till normalräntan för statens fasta upplåning.

I motionerna I: 460 och II: 578 samt II: 555 yrkas avslag å Kungl. Maj :ts

förslag om höjning av räntesatsen.

I överensstämmelse med sitt ståndpunktstagande i det föregående beträffande

räntevillkoren för tertiärlån tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag

och avstyrker yrkandena i förenämnda motioner.

I motionerna 1:457 och 11:583 yrkas att räntefri stående del av egnahemslån

till fastighet som färdigställes tidigast den 1 oktober 1957 skall utgöra

3 000 kronor. Med hänsyn till önskemålet att egnahemsbyggandet stimuleras

och hushåll med normala inkomster beredes ekonomisk möjlighet

att uppföra egnahem finner utskottet det icke tillrådligt att i nuvarande

läge sänka den till egnahemslånet knutna kapitalsubventionen. Förenämnda

motionsyrkande avstyrkes sålunda.

Ett yrkande om inkomstprövning av den räntefria stående delen av egnahemslån

har framförts i motionerna 1:459 och 11:580. Yrkanden av i

huvudsak samma innebörd avvisades av förra årets riksdag. Utskottet finner

icke skäl att nu taga annan ståndpunkt i frågan och kan sålunda icke

biträda yrkandet i förenämnda motioner.

I propositionen föreslås en sänkning från 125 till 110 kvadratmeter av

den maximiyta som fastställts som villkor för egnahemslån med kapitalsubvention

till nybyggt egethem. Vidare föreslås, att egnahemslån utan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

bl

räntefri stående del och ränteeftergift skall kunna beviljas inom 90 procent

av belåningsvärdet för nybyggt enfamiljshus, vars lägenhetsyta överstiger

110 men inte 125 kvadratmeter.

Motsvarande bestämmelser bör enligt propositionen gälla i fråga om tvåfamiljshus.

I anslutning till vad som f. n. gäller bör lån utan subvention

i särskilda fall kunna beviljas även om lägenhetsytan överstiger 125 kvadratmeter.

I motionerna 1:447 och 11:561 ävensom motionerna 1:459 och 11:580

yrkas avslag på Kungl. Maj :ts förevarande förslag. I motionerna I: 449 och

II: 566 föreslås att räntefri stående del samt ränteeftergift skall kunna beviljas

även till nybyggnad vars lägenhetsyta överstiger 110 men ej 125

kvadratmeter, därest den större lägenhetsytan motiveras av särskilda skäl.

Den av departementschefen föreslagna åtgärden att införa två maximiytor

torde medföra endast en förhållandevis liten besparing av statens medel,

men vara ägnad att komplicera prövningen av låneärendena. Även andra

skäl torde kunna anföras mot förslaget. Utskottet biträder därför de i förenämnda

motioner framställda yrkandena om avslag på Kungl. Maj :ts förslag

i förevarande hänseende.

I motionerna I: 457 och II: 583 föreslås, att räntefri stående del av egnahemslån

icke skall behöva återbetalas i andra fall än då egnahemmet försålts

med vinst, dock endast i den mån köpeskillingen överstigit senast åsatt

taxeringsvärde och i intet fall om det räntefria stående lånet utestatt mer

än tio år.

Senast förra året intog riksdagen den ståndpunkten, att frågan om återkrav

eller avskrivning av den räntefria stående delen sedan den utestått i tio

år skall göras beroende av utvecklingen av bostadskostnader och fastighetsvärden.

Utskottet kan inte finna, att motionärerna anfört tillräckliga skal

för en omprövning av denna ståndpunkt. Förenämnda yrkande avstyrkes

sålunda.

I propositionen beröres även frågan om en ändring av föreskrifterna angående

högsta belåningsvärden för småhus. Departementschefen finner skäl

tala för att de högsta belåningsvärdena icke för framtiden så som nu differentieras

efter antalet barn. De för närvarande för familjer med minst två

barn gällande värdena bör sålunda enligt departementschefens mening tilllämpas

även i fråga om andra låncsökande.

I motionerna I: 448 och II: 565 föreslås att riksdagen må besluta att det

högsta belåningsvärdet för småhus i Stor-Stockholm och andra i kostnadshänseende

jämförbara orter höjes till 60 000 kronor.

Vad departementschefen anfört föranleder ingen erinran från utskottets

sida. Enligt utskottets mening bör det ankomma på Kungl. Maj :t att företaga

de jämkningar av de maximerade belåningsvärdena som kan befinnas

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

motiverade av kostnadsutvecklingen eller andra omständigheter. Utskottet

avstyrker sålunda nyssnämnda yrkande i motionerna I: 448 och II: 565.

I propositionen förordas att nya schablonbelopp för ränteeftergift avseende

bottenlån till småhus skall beräknas och gälla fr. o. m. den 1 januari

1958. Nämnda schablonbelopp skall beräknas med utgångspunkt från en

garanterad ränta som med 0,5 procent överstiger den ränta som legat till

grund för beräkningen av nu gällande schablonbelopp. Av bl. a. administrativa

skäl anser departementschefen, att nu gällande schablonbelopp icke

dessförinnan bör jämkas uppåt för att kompensera låntagarna för den höjning

av bottenlåneräntan om 0,25 procent, som inträffade i slutet av förra

året. Departementschefens förslag innebär i stort sett att den garanterade

räntan fr. o. in. den 1 januari 1958 kommer att utgöra för hus färdigställda

1941—48 4,5 procent, för hus färdigställda 1949—50 4 procent, och för

senare färdigställda hus 3,5 procent. Liksom i fråga om flerfamiljshus föreslås

vidare att garantitiden icke skall vara begränsad till tio år utan garantin

gälla tillsvidare.

I motionerna I: 447 och II: 561, I: 448 och II: 565, I: 460 och II: 578 samt

II: 555 föreslås att den garanterade räntan för bottenlån skall förbli oförändrad.

I motionerna I: 457 och II: 583 föreslås, att räntegarantien fr. o. m.

1 juli 1957 skall grundas på en räntesats av 4,5 procent för hus färdigställda

före den 1 januari 1951 och 4 procent för senare färdigställda hus samt ytterligare

att räntegarantien skall upphöra då den tidigare fastställda giltighetstiden

av 10 år utgått.

I överensstämmelse med sin ståndpunkt till Kungl. Maj:ts motsvarande

förslag i fråga om den för primär- och sekundärlån till flerfamiljshus garanterade

räntan yrkar utskottet bifall till Kungl. Maj :ts förevarande förslag.

Utskottet biträder sålunda icke förenämnda motionsyrkanden.

Ränteeftergift till privatfinansierade bostadsbyggnadsföretag. I propositionen

föreslås, att möjlighet skall finnas under nästa budgetår att bevilja

en viss ränteeftergift till bostadshus som tillkommer utan stöd av statligt

lån. Syftet med den ifrågasatta långivningen är att stimulera den helt privatfinansierade

bostadsproduktionen. Såsom villkor för ränteeftergift bör

enligt propositionen i huvudsak gälla vad som föreskrives beträffande

tertiärlån och egnahemslån med räntefri stående del. Bl. a. bör sålunda

lägenheterna icke få upplåtas till hyror som väsentligt överstiger vad som

medges i fråga om statligt belånade företag. I fråga om flerfamiljshus föreslås

dessutom, att det villkoret skall gälla att ytan i våningsplan till minst

75 procent upptages av bostäder. Räntesubventionen skall beräknas på

grundval av en garanterad ränta om 4 procent och avse lån mot inteckning

inom för flerfamiljshus högst 75 procent och för småhus högst 50 procent

av det belåningsvärde som det bidragsbeviljande organet kan godkänna.

Verksamheten bör bedrivas på försök.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957 59

I motionerna I: 449 och II: 566 yrkas avslag på Kungl. Maj :ts förenämnda

förslag.

Utskottet anser i likhet med departementschefen, att möjligheten att genom

räntesubvention stimulera den bostadsproduktion som äger min utan

ianspråktagande av statliga lånemedel kan vara värd att pröva. Utskottet

finner det emellertid angeläget, att en försöksverksamhet på detta område

icke handhas på sådant sätt att bostadspolitikens sociala syften äventyras.

Såsom departementschefen framhållit bör sålunda bl. a. gälla att lägenheterna

i de företag till vilka ränteeftergift beviljas upplåtes till hyror vilka

icke väsentligt överstiger dem som åsättes lägenheter i statligt belånade

företag. Utskottet finner det vidare angeläget att understryka att de lånebeviljande

myndigheterna bör pröva ansökningar om räntesubvention till

företag av kategorihuskaraktär med samma restriktivitet som om fråga

varit om statligt lån. Liksom i fråga om statligt lån bör sålunda gälla att

räntesubvention endast undantagsvis beviljas till bostadsföretag där lägenheterna

jämlikt bestämmelser i stadgar och bolagsordningar är förbehållna

anställda vid visst företag, på sådana villkor att dessa vid eventuellt frånträdande

av anställningen måste lämna bostaden. Utskottet biträder sålunda

Kungl. Maj :ts förevarande förslag och avstyrker yrkandet i motionerna

1: 449 och II: 566.

Behandlingen av tidigare beviljade kapitalsubventioner. I propositionen

erinras om att statsmakterna enligt uttalande av 1953 års riksdag före 1957

års utgång skall taga slutlig ställning till frågan om återbetalning av de

kapitalsubventioner som lämnats till småhus vilka belånats enligt äldre

lånekungörelser. Departementschefen framhåller, att de ifrågavarande husen

kommer att belastas med jämförelsevis höga ränteutgifter på grund av

en relativt hög garanterad ränta. Vidare torde behovet av reparations- och

förbättringsarbeten för dessa hus redan i stor utsträckning ha börjat göra

sig gällande vilket ökar bostadskostnaderna. Departementschefen forordar

därför, att de ifrågavarande kapitalsubventionerna nu efterskänkes.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förevarande förslag. I propositionen

föreslås att viss amorteringsskgldighet skall inträda fr. o. in. den 1 januari

1958 i fråga om tilläggslån till flerfamiljshus beviljade fr. o. m. år 1951.

Amorteringen skall enligt förslaget avse ett belopp motsvarande det kapitaliserade

värdet av ett årligt bidrag av 1 krona per kvadratmeter bostadslägenhetsyta

och amorteringstiden skall fastställas till 25 år. I övrigt skall

tilläggslåncn tillsvidare vara såväl ränte- som amorteringsfria.

Departementschefen finner det rimligt att kommunerna får möjlighet att

återkräva sina bidrag i samma utsträckning och på samma villkor som staten

återkräver tilläggslåncn. Det bör enligt departementschefen ankomma

på Kungl. Maj:t att besluta om den hyreshöjning som på grund härav kan

visa sig erforderlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

I motionerna 1:447 och 11:561 föreslås att tidigare beviljade tilläggslån

efterskänkes i fråga om bostadsrättsföreningar.

I motionerna I: 460 och II: 578 yrkas avslag å Kungl. Maj :ts förslag om

återbetalning av lilläggslånen. I motionen II: 582 hemställes att amortering

a\ fr. o. in. 1951 beviljade tilläggslån tillsvidare skall bestämmas till ett

belopp motsvarande det kapitaliserade värdet av högst 2 kronor per

kvadratmeter lägenhetsyta och i övrigt enligt Kungl. Maj:ts förslag.

Med hänsyn till att den kraftiga stegring av byggnadskostnaderna som

inträffade i samband med Koreakrisen visat sig icke vara av helt tillfällig

art finner utskottet det skäligt att frågan om återbetalning av ännu utestående

tilläggslån nu aktualiseras. En definitiv reglering av lånen bör dock

ännu icke ske. Återbetalning bör aktualiseras endast i fråga om företag vilka

färdigställts före den 1 april 1957, och vilka sålunda kommit i åtnjutande av

tilläggslån enligt numera upphävda författningar.

Utskottet biträder i övrigt Kungl. Maj :ts förslag och avstyrker sålunda

nyssnämnda motionsyrkanden.

Familjebostadsbidrag. I propositionen hävdas att vissa krav beträffande

lägenhetens standard alltfort bör uppställas som villkor för familjebostadsbidrag.

I syfte att förenkla bidragsgivningen har departementschefen dock

föreslagit, att det nu gällande kravet att lägenheten skall vara försedd med

tillfredsställande köksutrustning och tillräckliga biutrymmen slopas. I fråga

om lägenhetens storlek bör alltfort gälla, att lägenheten skall omfatta minst

två rum och kök och ha en lägenhetsyta om minst 50 kvadratmeter. Då

fråga är om bidrag till ensamstående med ett barn skall dock gälla att lägenheten

omfattar minst 30 kvadratmeter lägenhetsyta.

Departementschefen anser, att de skäl som i propositionen nr 138 till

1953 års riksdag anfördes för bibehållande av ett villkor beträffande tidpunkten

för lägenhetens färdigställande alltjämt äger giltighet. Vidare har

enligt depai tementschefen de skäl som kan tala för ett slopande av tidsgränsen

försvagats i och med att beståndet av nyproducerade för bidrag

godtagbara lägenheter ökat för varje år. Departementschefen förordar därför

att den nu gällande tidsgränsen 1 januari 1942 alltfort bör bibehållas.

I motionerna I: 142 och II: 180 föreslås att bestämmelserna om familjebostadsbidrag

uppmjukas så, att bidrag kan beviljas för två familjelägenheter

även om bostäderna har gemensam ingång. I motionerna 1:447 och

11:561 yrkas, att familjebostadsbidrag liksom hittills skall kunna utgå till

bidragsbeiättigade och familjer boende i hus tillkomna med stöd av lån

från lånefonden för mindre bemedlade barnrika familjer även om lägenhetsytan

något skulle understiga 50 kvadratmeter.

I motionerna I: 457 och II: 583 ävensom i motionerna I: 459 och II: 580

föreslås att familjebostadsbidrag skall kunna utgå till alla ur standardsynpunkt

godtagbara lägenheter oavsett produktionsåret.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

Kungl. Maj :ts förslag beträffande kravet på storleken av de lägenheter till

vilka kan knytas bidrag till hushåll med två eller flera barn innebär inte

någon ändring av hittills gällande bestämmelser. Förslaget tillgodoser sålunda

det i motionerna I: 447 och II: 561 framlagda yrkandet.

Utskottet finner de i propositionen anförda skälen för bibehållande av en

tidsgräns vara övertygande och anser att de för bidrag gällande standardkraven

inte bör ändras i vidare mån än Kungl. Maj :t föreslagit. Utskottet

biträder sålunda Kungl. Maj :ts förevarande förslag och avstyrker de i

motionerna 1:142 och 11:180, 1:457 och 11:583 samt 1:459 och 11:580

framställda yrkandena.

I propositionen föreslås vissa ändringar i fråga om konstruktionen och

storleken av det familjebostadsbidrag som kan utgå till familjer med två

eller flera barn. Bland annat föreslås att bidraget skall utgå med samma

belopp oavsett om familjen bor i egnahem eller flerfamiljshus samt att bidragets

av barnantalet oberoende del höjes.

Utskottet anser i likhet med departementschefen att den i det föregående

förordade minskningen av de generella subventionerna motiverar en viss

uppräkning av familjebostadsbidraget och finner att Kungl. Maj .ts förslag

i detta hänseende bör godtagas.

I propositionen föreslås vissa jämkningar av de i beskattningsbar inkomst

uttrgckta inkomststreck vilka fastställts som villkor för förhöjt,

respektive helt eller reducerat familjebostadsbidrag till familjer med två

eller flera barn. Likaså föreslås, att det för förhöjt bidrag nu gällande villkoret

att familjeförsörjaren och dennes make inte är taxerad till statlig

förmögenhetsskatt skall slopas.

Utskottet biträder nämnda förslag, ävensom förslaget att slopa den tvååriga

inkomstprövningen och ersätta densamma med en ettårig prövning,

samt förslaget att enbart den bidragssökandes beskattningsbara inkomst

skall läggas till grund för inkomstprövningen om två makar taxeras var

för sig och icke sammanlever.

Departementschefen föreslår att familjer och ensamstående med ett barn

i viss utsträckning skall kunna beviljas familjebostadsbidrag. Som villkor

för bidrag föreslås gälla att den beskattningsbara inkomsten inte överstiger

4 000 kronor. Vidare föreslås, att bidrag skall utgå med 285 315

kronor per år.

I motionerna 1:450 och 11:563 yrkas, att familjebostadsbidrag till ensamstående

med ett barn och högst 4 000 kronors beskattningsbar inkomst

skall utgå med belopp motsvarande helt bidrag för tvåbarnsfamiljer samt

att bidraget skall öka med 150 kronor för varje ytterligare barn.

Utskottet, som i likhet med departementschefen anser att tiden nu är

mogen att utvidga bidragsgivningen även till familjer och ensamstående

med ett barn, har icke funnit tillräckliga skäl föreligga att nu tillerkänna

ensamstående högre bidrag än fullständiga familjer i motsvarande in
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

komstlägen. Utskottet kan sålunda icke biträda yrkandet i förenämnda

motioner och tillstyrker bifall till Kungl. Maj :ts förevarande förslag.

Departementschefen anser, att det behov av särskilt stöd som på grund

av studier, sjukdom eller arbetslöshet kan föreligga beträffande barn i

åldern 16 17 år bör tillgodoses genom de härför särskilt avsedda stöd
formerna

och sålunda inte genom familjebostadsbidrag. Han föreslår därför

att bestämmelsen om rätt till familjebostadsbidrag för barn över 16 år

bör slopas. Övergångsvis bör dock gälla, att barn som fyllt 16 år under

1956 och som enligt gällande bestämmelser åtnjuter bidrag under 1957

även under 1958 bör kunna åtnjuta bidrag under de förutsättningar som

nu gäller.

I motionerna 1:446 och 11:564 föreslås att familjebostadsbidrag efter

sedvanlig inkomstprövning skall utgå även till familjer med barn under

18 år som erhåller fortsatt skolutbildning. I motionerna I: 459 och II: 580

yrkas avslag å Kungl. Maj :ts förevarande förslag.

På de skäl departementschefen anfört biträder utskottet Kungl. Maj :ts

förslag och avstyrker sålunda förenämnda motionsyrkanden.

Övriga i propositionen framlagda, här ej refererade förslag beträffande

familjebostadsbidraget och bidragsgivningens handläggning föranleder ingen

erinran från utskottets sida.

Lån och bidrag till uppförande av studentbostäder. Enligt departementschefens

mening är ett ökat kategorihusbyggande i lämpliga former en

förutsättning för att det stora behovet av studentbostäder skall kunna tillgodoses.

Jämväl möjligheterna att i vanliga flerfamiljshus inreda enkelrum

för studenter bör emellertid tillvaratagas. Departementschefen tillstyrker

ett i en inom socialdepartementet utarbetad promemoria framlagt

förslag att särskilt stöd skall kunna lämnas för anordnande av dylika rum

i flerfamiljshus som förvaltas av kommunala eller allmännyttiga företag.

Efter prövning av omständigheterna i varje enskilt fall bör dock Kungl.

Maj:t äga att medge att stödet får avse också rum i flerfamiljshus som

förvaltas av andra företag.

Stödet, som bör utgå i form av tilläggslån, föreslås fastställt till 5 000

kronor per rum i fråga om kategorihus. I fråga om vanliga flerfamiljshus

föreslås, att tilläggslånet skall motsvara 3 000 kronor per rum.

Departementschefen anser icke att enbart det förhållandet att byggnadskostnaderna

enligt en indexberäkning förändras bör föranleda ändring av

subventionsbeloppet. Han finner det ej heller förenligt med principen om

ett fast lånebelopp per rum att i särskild ordning subventionera kostnaderna

för extra grundförstärkning.

De förordade ändringarna i villkoren för lån till studentbostäder bör

gälla fr. o. m. den 1 juli 1957.

I motionerna 1:454 och 11:567 hemställes, att subventioner till uppförande

av studentbostadshus av kategorikaraktär tillsvidare fastställes till

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

63

7 500 kronor per rum och att kostnaderna för extra grundförstärkning

vid byggande av studentbostadslius inte skall belasta hyrorna i dessa hus.

I motionerna 1:458 och 11:584 hemställes dels att tilläggslån till uppförande

av studentbostadshus fastställes till 7 500 kronor per rum i kategorihus

och 5 000 kronor per rum i vanliga flerfamiljshus på orter med

de högsta byggnadslcostnaderna samt med de lägre belopp som är betingade

av byggnadskostnaderna på övriga orter, dels ock att studentorganisationer

eller andra organ som producerar särskilda studentbostäder för gifta studenter

skall erhålla statliga lån upp till 100 procent av byggnadskostnaderna.

I motionen 1:430 föreslås att kostnaderna för extra grundförstärkning

täckes genom ett tillägg i varje särskilt fall utöver de föreslagna kapitalsubventionerna

om 3 000 resp. 5 000 kronor per studentrum och att erforderliga

medel härför må bestridas inom ramen för bostadsstyrelsens

anslag.

Utskottet har icke funnit anledning till annan erinran mot Kungl. Maj :ts

förevarande förslag än att utskottet anser, att tilläggslånet till kategorihus,

såsom bostadsstyrelsen föreslagit, bör utgå med 6 200 kronor per rum. Utöver

det anförda kan utskottet ej biträda nyssnämnda motionsyrkanden.

Särskilda frågor. Utskottet biträder det i propositionen framlagda förslaget,

att vid beviljande av egnahemslån och förbättringslån de två lånebeslut

som enligt gällande bestämmelser erfordras i varje sådant ärende

ersättes med ett enda lånebeslut.

I propositionen föreslås, att räntefria stående delar av egnahemslån samt

tilläggslån till flerfamiljshus skall sammanföras under en särskild anslagstitel

under fonden för låneunderstöd. Detta förslag föranleder icke någon

erinran från utskottets sida.

Utskottet vill slutligen aktualisera en fråga rörande tillämpningsområdet

för statsbidrag till pensionärsbostäder belägna i vanliga flerfamiljshus.

Detta är för närvarande begränsat till flerfamiljshus som förvaltas av

kommun eller allmännyttigt bostadsföretag och som färdigställts tidigast den

1 juli 1946. Frågan om utvidgning av bidragsgivningen till att avse även

lägenheter i bostadskooperativa företag har emellertid i olika sammanhang

aktualiserats dels genom framställning till socialdepartementet från

HSB:s riksförbund, dels genom motioner vid de senaste årens riksdagar.

I sitt förra året avgivna betänkande (SOU 1956: 1) framlade 1952 års

åldringsvårdsutredning ett förslag av denna innebörd. Åldringsvårdsutredningens

förslag prövas för närvarande av bostadspolitiska utredningen.

Utskottet, som under hand erfarit att bostadspolitiska utredningen innevarande

år kommer att framlägga förslag om utformningen av statens stöd

till åldringarnas bostadsförsörjning, finner det vara av största vikt att

frågan om eu utvidgning av det statliga pensionärsbostadsstödet till bostadskooperativa

och andra företag bringas till en snar lösning.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

Utskottet föreslår därför att Kungl. Maj:t, därest bostadspolitiska utredningen

skulle framlägga ett positivt förslag i frågan, bemyndigas att redan

under budgetåret 1957/58 försöksvis utvidga bidragsgivningen till andra

företagsformer än allmännyttiga.

Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten. Enligt Kungl. Maj:ts

beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår bör anslaget till Kapitalmedelsförluster

och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån uppföras

med 90 000 000 kronor.

I motionerna I: 460 och II: 578 yrkas i anslutning till förslaget i dessa

motioner om bibehållande av nuvarande räntesatser att anslaget anvisas

med 180 000 000 kronor.

I motionerna 1:459 och 11:580 föreslås, att anslaget uppförs med

96 000 000 kronor. Förslaget är betingat av yrkandet i samma motioner

att tilläggslånet skall ersättas med ett schablonbidrag.

Utskottet, som i det föregående avstyrkt nyssnämnda yrkanden i fråga

om räntesatser och schablonbidrag, förordar att anslaget anvisas med det

av Kungl. Maj :t föreslagna beloppet.

Anslaget till Bostadsrabatter föreslås av Kungl. Maj:t uppfört med

140 000 000 kronor.

I motionerna I: 459 och II: 580 yrkas, att anslaget höjes till 143 000 000

kronor med anledning av de i samma motioner framlagda förslagen i fråga

om bidragsgivningen.

Utskottet har i det föregående avstyrkt sistnämnda förslag och biträder

sålunda Kungl. Maj :ts beräkning av medelsbehovet.

Med utgångspunkt från de gjorda antagandena beträffande bostadsbyggandets

omfattning föreslås i propositionen, att ramen för preliminära

beslut angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande

samt från det föreslagna nya anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande

fastställes till 655 000 000 kronor resp. 125 000 000 kronor.

I motionerna 1:459 och 11:580 hemställes, att ramen för preliminära

beslut fastställes till 780 000 000 resp. 75 000 000 kronor. Ifrågavarande yrkanden

är beroende av de i nämnda motioner framförda förslagen beträffande

bostadsbyggandets omfattning.

Utskottet, som i det föregående anslutit sig till propositionens antagande

om storleken av bostadsbyggandet, tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag beträffande

den preliminära långivningen och avstyrker sålunda berörda motionsyrkanden.

Enligt Kungl. Maj :ts beräkning av medelsbehovet bör anslaget till Lånefonden

för bostadsbyggande anvisas med 560 000 000 kronor och anslaget

till Räntefria lån till bostadsbyggande med 240 000 000 kronor.

I motionerna I: 459 och II: 580 yrkas att anslagen för ifrågavarande ändamål

anvisas med 725 000 000 resp. 100 000 000 kronor såsom en konsekvens

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

65

av förslagen i samma motioner att ersätta tilläggslånet med ett schablonbidrag

och att öka möjligheterna till förskottsutbetalning i trängande fall.

I motionerna I: 457 och II: 583 yrkas att anslaget till lånefonden anvisas

med 550 000 000 kronor med anledning av de i samma motioner framförda

förslagen i fråga om övre belåningsgränsen för tertiärlånen.

Under hänvisning till utskottets ställningstagande i det föregående till

grunderna för lånegivningen förordar utskottet att ifrågavarande anslag

upptages med de av Kungl. Maj :t äskade beloppen och avstyrker sålunda

förevarande motionsyrkanden.

Mot Kungl. Maj :ts förslag till medelsanvisning under övriga, här ej särskilt

nämnda anslag till låne- och bidragsverksamheten har utskottet icke

funnit anledning till erinran.

Bostadsstyrelsen. Utskottet delar departementschefens mening att någon

allmän översyn av bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas organisation

icke lämpligen bör igångsättas förrän pågående utredningar om bostadslångivningen

slutförts.

Vad gäller styrelsens avlöningsanslag för nästa budgetår tillstyrker utskottet

av skäl som departementschefen anfört att de medel, som anvisats

för tillfälliga förstärkningar av lånebyrån och som med inräknande av rörligt

tillägg uppgår till ca 197 000 kronor, nu indrages.

För uppgifter som icke har direkt samband med behandlingen av låneärenden

— statistikuppgifter, upplysningsverksamhet och utarbetande av

typritningar för främjande av småhusbyggandet bör, som departementschefen

föreslagit, anvisas ett belopp av 90 000 kronor för tillfälliga förstärkningar

under nästa budgetår. Beräkningen av avlöningsanslaget i övrigt samt

föreslagna löneregleringar och extraordinariesättningar av tjänster har ej

heller givit utskottet anledning till erinran. I enlighet med det anförda bör

anslaget höjas med 127 200 till 4 111 000 kronor.

Beträffande styrelsens omkostnadsanslag tillstyrker utskottet att den nuvarande

metoden för redovisning av de av styrelsen och länsbostadsnämnderna

utlämnade lånen ersättes med ett att döma av utredningen i ärendet

både rationellare och mindre personalkrävande system, innebärande att styrelsen

förhyr en hålkortsanläggning för låneredovisningen och att redovisningsarbetet

därefter bedrives i samarbete med statistiska centralbyråns

maskincentral. Den till 97 000 kronor beräknade kostnadsökningen härför

under nästa budgetår kan utskottet godtaga. Då utskottet ej heller i övrigt

funnit anledning till erinran mot medelsberäkningen under anslaget bör

detta sålunda höjas med 115 000 till 670 000 kronor.

Länsbostadsnämnderna. Vid beräkningen av länsbostadsnämndernas avlöningsanslag

synes som departementschefen anfört böra beaktas å ena

sidan beslutade och föreslagna förenklingar i handläggningen av låneären5

— Bihang till riksdagens protokoll 1957. (i samt. Nr 102

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

den och å andra sidan den ökning av länsbostadsnämndernas arbetsbörda

som den förra året beslutade utflyttningen av flerfamiljshusärenden kan

beräknas medföra. Med hänsyn till den planerade ökningen av egnahemsbyggandet

torde dock möjligheter böra finnas att vid behov förstärka nämndernas

organisation. Utskottet tillstyrker i sådant syfte att det under anslaget

disponibla beloppet för tillfälliga förstärkningar i enlighet med departementschefens

förslag höjes med 75 000 till 255 000 kronor för nästa

budgetår.

Vad departementschefen i övrigt föreslagit vid anmälan av ifrågavarande

anslag, innefattande bl. a. ordinariesättning av samtliga länsbostadsdirektörstjänster

kan utskottet jämväl biträda. På grund av det nu anförda bör

anslaget ökas med 274 300 kronor och alltså uppföras med 3 566 000 kronor.

Den föreslagna höjningen av omkostnadsanslaget med 24 000 till 753 000

kronor kan utskottet även godta.

Hemställan. Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. beträffande främjande av ett effektivare bostadsbyggande

med avslag å motionerna 11:555 och 11:577, såvitt

de berör denna fråga, godkänna vad utskottet anfört;

II. beträffande åtgärder i fråga om bostadsbyggandets

storlek med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med

avslag å motionerna 1:431 och 11:541, 1:461 och 11:570

samt 1:459 och 11:580, sistnämnda bägge motioner såvitt

nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

III. beträffande principerna för avveckling av de generella

subventionerna med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt

med avslag å motionerna 1: 449 och II: 566, såvitt de berör

denna fråga, godkänna vad utskottet anfört;

IV. beträffande principerna för höjning av hyrorna i äldre

flerfamiljshus i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt

med bifall till motionen II: 582, såvitt nu är i fråga, i skrivelse

till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;

V. avslå i motionerna I: 354 och II: 449 framställt yrkande

om utredning av möjligheterna att komplettera de statliga

familjebostadsbidragen med kommunala bidrag;

4 I. beträffande bostadsbyggandets kreditförsörjning med

avslag å motionerna 1:449 och 11:566 samt 1:467 och

11:581, förstnämnda bägge motioner, såvitt nu är i fråga,

godkänna vad utskottet anfört;

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

67

VII. bifalla i motionerna I: 445 och II: 562 framställt yrkande

om utredning av frågan hur en tryggad bottenlångivning

hör ordnas för de bostadsprogram, som riksdagen

fastställer;

VIII. avslå i motionerna I: 262 och II: 343 framställt yrkande

beträffande övergång till kreditgarantisystem på bostadsområdet;
IX.

beträffande tillämpningen av bestämmelserna om bostadsbyggandet

på landsbygden med avslag å motionerna

I: 353 och II: 478 samt I: 449 och II: 566, sistnämnda bägge

motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;
X.

beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens

bestämmelser på allmännyttiga bostadsföretag med avslag

å motionerna 1:261 och 11:344 godkänna vad utskottet

anfört;

XI. beträffande ränte- och amorteringsvillkoren för tertiärlån

till flerfamiljshus med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna 1:436, 11:555, 1:447

och II: 561, I: 460 och II: 578, I: 448 och II: 565, I: 457

och II: 583 samt I: 459 och II: 580, sistnämnda elva motioner

såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XII. beträffande övre belåningsgränserna för tertiärlån

med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag å

motionerna I: 457 och II: 583 samt I: 459 och II: 580, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet

anfört;

XIII. beträffande den för primär- och sekundärlån till

flerfamiljshus »garanterade» räntan med bifall till Kungl.

Maj :ts förslag ävensom med avslag å motionerna 11:555,

11:582, 1:447 och 11:561, 1:448 och 11:565, 1:460 och

II: 578 samt I: 457 och II: 583, samtliga motioner såvitt nu

är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XIV. beträffande avveckling av det ortsdifferentierade

tilläggslånet med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med

avslag å motionerna 1:449 och 11:566 samt 1:457 och

11:583, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna

vad utskottet anfört;

XV. avslå i motionerna 1:459 och 11:580 framställt yrkande

att tilläggslånet och ränteeflergiften skall ersättas

med ett löpande schablonbidrag;

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

XVI. beträffande räntevillkoren för egnahemslån med bifall

till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna

11:555, 1:447 och 11:561, 1:457 och 11:583, 1:459

och 11:580 samt 1:460 och 11:578, samtliga motioner såvitt

nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XVII. avslå i motionerna I: 457 och II: 583 framställt yrkande

om sänkning av den räntefria stående delen av egnahemslån;
XVIII,

avslå i motionerna 1:459 och 11:580 framställt

yrkande om inkomstprövning av den räntefria stående delen

av egnahemslån;

XIX. beträffande maximiyta som villkor för egnahemslån

med avslag å Kungl. Maj :ts förslag samt i anledning

av motionerna I: 449 och II: 566 ävensom med bifall till

motionerna I: 447 och II: 561 samt I: 459 och II: 580, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl.

Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;

XX. avslå i motionerna 1:457 och 11:583 framställt förslag

beträffande återbetalning av räntefri stående del av

egnahemslån;

XXI. beträffande högsta belåningsvärden för småhus i

anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna

I: 448 och II: 565, såvitt nu är i fråga, godkänna vad

utskottet anfört;

XXII. beträffande den för bottenlån till småhus »garanterade»

räntan med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt

med avslag å motionerna 11:555, 1:447 och 11:561, 1:448

och II: 565, I: 457 och II: 583 samt I: 460 och II: 578, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet

anfört;

XXIII. beträffande ränteeftergift till privatfinansierade

bostadsbyggnadsföretag med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna 1: 449 och II: 566, såvitt

nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XXIV. beträffande återbetalning av tilläggslånen med bifall

till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna

I: 447 och II: 561, I: 460 och II: 578 samt II: 582, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XXV. beträffande villkoren för familjebostadsbidrag till

hushåll med två eller flera barn med bifall till Kungl. Maj :ts

förslag ävensom med avslag å motionerna I: 142 och II: 180,

I: 457 och II: 583 samt I: 459 och II: 580, sistnämnda fyra

motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

69

XXVI. beträffande familjebostadsbidrag till familjer och

ensamstående med ett barn med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 450 och II: 563 godkänna

vad utskottet anfört;

XXVII. beträffande slopande av familj ebostadsbidrag för

barn över 16 år med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom

med avslag å motionerna I: 446 och II: 564 samt I: 459 och

II: 580, sistnämnda bägge motioner såvitt nu är i fråga, godkänna

vad utskottet anfört;

XXVIII. beträffande lån och bidrag till studentbostäder

i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionerna

I: 454 och II: 567, I: 458 och II: 584 samt I: 430 i skrivelse

till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;

XXIX. beträffande statsbidrag till pensionärsbostäder belägna

i vanliga flerfamiljshus i skrivelse till Kungl. Maj :t

giva till känna vad utskottet anfört;

XXX. beträffande grunderna för den statliga låne- och

bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen,

såvitt de ej behandlats under I.—XXIX., med bifall till

Kungl. Maj:ts förslag och under erinran om vad utskottet

i det föregående anfört, godkänna i statsrådsprotokollet förordade

ändringar;

XXXI. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 460 och II: 578 samt I: 459 och II: 580,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Kapitalmedelsförluster

och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån för

budgetåret 1957/58 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 90 000 000 kronor;

XXXII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 459 och II: 580, såvitt nu är i fråga, till

Bostadsrabatter för budgetåret 1957/58 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 140 000 000 kronor;

XXXIII. till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet

för budgetåret 1957/58 under femte huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av 20 000 000 kronor;

XXXIV. medgiva, att under budgetåret 1957/58 beslut om

bidrag till inrättande av pensionärshem må meddelas intill

ett belopp av 10 000 000 kronor;

XXXV. till Bidrag till inrättande av pensionärshem för

budgetåret 1957/58 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 10 000 000 kronor;

XXXVI. med bifall til! Kungl. Maj :ts förslag samt med

avslag å motionerna I: 459 och II: 580, såvitt nu är i fråga,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

medgiva, att under budgetåret 1957/58 preliminära beslut

angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,

må meddelas intill ett belopp av 655 000 000

kronor;

XXXVII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom

med avslag å motionerna I: 459 och II: 580 samt I: 457 och

II: 583, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Lånefonden

för bostadsbyggande för budgetåret 1957/58 under statens

utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag av

560 000 000 kronor;

XXXVIII. till Lånefonden för maskinanskaffning inom

byggnadsindustrien för budgetåret 1957/58 under statens utlåningsfonder

anvisa ett investeringsanslag av 1 500 000

kronor;

XXXIX. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag

å motionerna I: 459 och II: 580, såvitt nu är i fråga,

medgiva, att under budgetåret 1957/58 preliminära beslut

angående lån, som skall utgå från anslaget till räntefria lån

till bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av

125 000 000 kronor;

XXXX. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med

avslag å motionerna I: 459 och II: 580, såvitt nu är i fråga,

till Räntefria lån till bostadsbyggande för budgetåret 1957/58

under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag

av 240 000 000 kronor;

XXXXI. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för bostadsstyrelsen, som föranledes

av vad i statsrådsprotokollet förordats;

XXXXII. godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen,

att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1957/58:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

................................ 757 900

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 73 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 2 357 200

4. Ersättningar till experter och sakkunniga,

förslagsvis .............................. 15 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 907 900

Summa kronor 4 111 000;

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

XXXXIII. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för länsbostadsnämnderna,

som föranledes av vad i statsrådsprotokollet förordats;

XXXXIV. godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budget
-

året 1957/58:

Avlöningsstat

1.

2.

3.

4.

5.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

................................

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

Ersättningar till experter och sakkunniga,

förslagsvis ..............................

Rörligt tillägg, förslagsvis

564 000

75 000

1 920 400

280 000

726 600

Summa kronor 3 566 000;

XXXXV. under femte huvudtiteln för budgetåret 1957/58

anvisa

1) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av

4 111 000 kronor;

2) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag

av 670 000 kronor;

3) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag

av 3 566 000 kronor;

4) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag

av 753 000 kronor;

XXXXVI. besluta, att i förevarande sammanhang behandlade

motioner, till den del de icke blivit under punkterna

I.—XXXXV. särskilt berörda, icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvari

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Gillström, Näsström,

Boman, Sundelin, Tbun, Bergman, Pålsson, Elfving, Ragnar Bergh, Rikard

Svensson, Mossberger, Söderberg, Nils Theodor Larsson och Anders Johansson;

samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Malmborg, Thapper, Ståhl, Persson i Växjö, Svensson i Alingsås, Widén,

Nilsson i Göingegården, Cassel, Gustafsson i Skellefteå, Almgren, Hansson,

Mellqvist och Svensson i Kungälv.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

Reservationer

1) beträffande åtgärder i fråga om bostadsbyggandets storlek

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och Cassel, vilka ansett att

dels sista meningen i det stycke i utskottets yttrande på s. 48, som börjar

med »Utskottet delar» och slutar med »andras bekostnad», bort ersättas med

text av följande lydelse:

»Utskottet vill här betona det angelägna i att kommunerna får disponera

sina medelsramar på sådant sätt, att så stort antal lägenheter som möjligt

kan produceras. Det finns enligt utskottets mening ingen anledning att man

från statsmakternas sida skulle vidtaga åtgärder för att åstadkomma någon

viss fördelning mellan olika produktionsformer. Kommunerna bör ha full

frihet att i detta sammanhang förfara på det sätt de finner mest ändamålsenligt

för att komma till rätta med bostadsbristen.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»II. beträffande åtgärder i fråga om bostadsbyggandets

storlek i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom med

avslag å motionerna 1:431 och 11:541, 1:461 och 11:579

samt 1:459 och 11:580, sistnämnda bägge motioner såvitt

nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna

vad utskottet anfört;»

b) av herrar Palsson, Nils Theodor Larsson och Hansson, vilka ansett att

dels till det stycke i utskottets yttrande på s. 48, som börjar med »Utskottet

delar» och slutar med »andras bekostnad», bort fogas text av följande

lydelse:

»Ej heller bör detta föranleda en sådan utökning av bostadsbyggandet i

de största städerna, att andra orters byggnadsbehov eftersättes. Ur ett flertal

synpunkter är det i stället angeläget, att bebyggelsekoncentrationen till

storstäderna motverkas. Bostadspolitiken bör inriktas på en sådan målsättning

samtidigt med andra differentierande åtgärder.

Såsom bostadspolitiska utredningen i sitt betänkande framhållit, har

huvuddelen av nyproduktionen av bostäder varit förlagd till tätorterna.

Denna torde väsentligen ha bestått av flerfamiljshus. En glädjande efterfrågeökning

på egnahem har emellertid kunnat konstateras under senare

tid. Sannolikt sammanhänger detta med att egnahemsbostaden anses utgöra

en högre bostadsstandard vid jämförelse med det mera beroende bostadsförhållandet

i ett flerfamiljshus. Mycket talar för att även framdeles en

tendens till ökad efterfrågan på egnahemsbyggen kommer att framträda i

samma mån som levnadsstandarden i övrigt kan ökas. Det bättre tillgodo
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

73

seende av egnahemsbyggandet som förevarit under senare år bör därför

upprätthållas även i fortsättningen.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»II. beträffande åtgärder i fråga om bostadsbyggandets

storlek med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med

avslag å motionerna 1:431 och 11:541, 1:461 och 11:579

samt 1:459 och 11:580, sistnämnda bägge motioner såvitt

nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad

utskottet anfört;»

c) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén

och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels utskottets yttrande från och med det stycke på s. 47, som börjar med

»Utskottet vill», till och med det stycke på s. 48, som slutar med »andras

bekostnad», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet delar den i motionerna 1:459 och 11:580 framförda uppfattningen,

att en mera bestämd fixering av statsmakternas strävanden och

avsikter beträffande bostadsbyggandets omfattning bör ske. Ehuru ett steg

i denna riktning erbjuder departementschefens förslag och uttalanden i

detta avseende icke en tillfredsställande grundval för planeringen av bostadsbyggandet

inom enskild, kooperativ och kommunal produktion. Utskottet

ansluter sig därför till det i ovannämnda motioner framförda förslaget,

att målsättningen från det allmännas sida för de närmast framförliggande

fyra budgetåren bör vara åtminstone 260 000 lägenheter sammanlagt,

varav under nästa budgetår ca 62 000 och under det därpå följande ca 65 000

lägenheter bör kunna igångsättas. Detta innebär, att en sådan andel för

bostadsbyggandets räkning i den möjliga ökningen av investeringarna

måste eftersträvas, att detta program kan uppfyllas och att Kungl. Maj:t

vid sin avvägning av det allmännas åtaganden på olika områden skall utgå

härifrån.

Utskottet finner även den i motionerna I: 459 och II: 580 väckta frågan

om ett smidigt fungerande system för undvikande av arbetslöshet bland

byggnadsarbetare och en effektiv sysselsättning av desamma för att avhjälpa

bostadsbristen synnerligen viktig. Särskilt intresse för detta problem

kommer också till uttryck i motionerna I: 431 och II: 541. Utskottet vill

likväl framhålla, att den i de sistnämnda motionerna uttalade meningen,

att åtgärderna för att motverka arbetslöshet bland byggnadsarbetarna bör

taga sikte på att underlätta en ökad bostadsproduktion där sådan arbetslöshet

råder eller förväntas inträffa, icke kan vara en under alla förhållanden

tillfredsställande princip. Såsom framhålles i motionerna 1: 459 och

II: 580 bör i stället i första hand en smidig och sund rörlighet hos byggnadsarbetarna

underlättas, så att en ökning av byggnadsarbetarkåren kan ske

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

på orter, där verkligt svår bostadsbrist råder. En onödig utbetalning av

arbetslöshetsunderstöd eller en mera artificiell sysselsättning på orter, där

ingen bostadsbrist råder, skulle då kunna undvikas. Utskottet är förvissat

om, att arbetsmarknadsmyndigheterna fortlöpande ägnar uppmärksamhet

åt detta problem, men utskottet inser också de svårigheter, som är förknippade

med en lösning av detsamma. Utskottet ansluter sig därför till

yrkandet i motionerna 1:459 och 11:580, att en snabbutredning av denna

fråga bör ske, och anser, att därvid experter från byggnadsarbetsmarknadens

parter, kommunförbunden och arbetsmarknadsorganen bör anlitas.

I motionerna I: 431 och II: 541 har yrkats, att statslån skall kunna utgå

även till bostadsföretag, för vilka den garanterade räntan för bottenkrediterna

skall ligga en procent högre än vad i övrigt enligt departementschefens

förslag skall gälla för statsbelånade hus. Med anledning härav vill utskottet

framhålla, att en av de angelägnaste uppgifterna inom bostadspolitiken i

nuvarande läge måste vara att söka uppnå ökade bidrag till finansieringen

av nya bostadsbyggen på annat sätt än från den statliga kapitalbudgeten.

Från denna synpunkt finner utskottet departementschefens förslag om viss

räntegaranti, ehuru på en högre nivå än vad som skall gälla för statsbelånade

hus, för botten- och sekundärkrediter till bostadshus, som uppföres

helt utan statliga lan, mer tillfredsställande än det av motionärerna

framlagda förslaget. Det senare synes icke i nämnvärd grad innebära någon

stimulans till ökade enskilda bidrag till bostadsfinansieringen. Utskottet

anser dock värt att överväga, om icke mindre statliga tertiärlån skulle

kunna utlämnas såsom en försöksverksamhet även till sådana bostadsföretag,

som i övrigt bygges enligt departementschefens ovan åberopade riktlinjer.

Dylika mindre tertiärlån borde i så fall icke utgöra mer än högst

10 % av det fastställda belåningsvärdet, och räntan på desamma bör i

nuvarande läge vara 5 %. I övrigt finner icke utskottet motionerna I: 431

och II: 541 påkalla någon riksdagens åtgärd. Icke heller biträder utskottet

i annan mån än vad som framgår av det ovan sagda de i motionerna I: 461

och 11:579 framförda förslagen till jämkningar i Kungl. Maj:ts program

för bostadsbyggandets omfattning.

Beträffande fördelningen av de till bostadsbyggandets förfogande ställda

statliga krediterna finner utskottet det berättigat, att denna sker på sådant

sätt, att byggandet blir så stort som möjligt under hänsynstagande till att

behovet av hyreslägenheter och angelägenheten att bygga för barnfamiljer

med begränsade inkomster lämpliga och överkomliga bostäder icke eftersattes.

Denna princip bör i ifrågavarande avseende vara vägledande och

icke politiska eller andra hänsyn till den ena eller andra företagsformens

intressen.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

»II. beträffande åtgärder i fråga om bostadsbyggandets

storlek i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionerna

1:431 och 11:541 samt 1:461 och 11:579 samt med

bifall till motionerna 1:459 och 11:580, sistnämnda bägge

motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t

giva till känna vad utskottet anfört;»

2) beträffande avveckling av de generella subventionerna

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och Cassel, vilka ansett att

dels utskottets yttrande på s. 49 från och med det stycke, som börjar med

»I anledning», till och med det stycke, som slutar med »allmänna bottenlåneräntan»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»I anledning härav anser utskottet, att en avveckling av de generella subventionerna

nu bör ske. Utskottet skall i det följande återkomma till denna

fråga i samband med behandlingen av de olika subventionsformerna men

vill redan nu uttala, att avvecklingen av de generella subventionerna bor

ske i snabbare takt än departementschefen ifrågasatt. Ä andra sidan synes

— såsom redan antytts — en viss tröghet hos räntan på primär- och sekundärlån

tills vidare böra bevaras, så att tillfälliga fluktuationer i marknadsräntorna

icke direkt och omedelbart får påverka bostadslånen och därmed

hyrorna. Utskottet kan därför icke biträda det i motionerna 1: 449 och

II: 566 framförda yrkandet att Kungl. Maj:t till nästa års riksdag bör framlägga

förslag till sådana ändringar av villkoren för ränteeftergifter och

räntevillkoren för statliga bostadslån, att bostadslåneräntorna kommer i

paritet med den allmänna bottenlåneräntan. Enligt utskottets mening bor

den fortsatta avvecklingen av de generella subventionerna samt utformningen

av fortsatta stödåtgärder till främjande av bostadsförsörjningen bli

beroende av förhållandena på bostadsmarknaden och på den samhällsekonomiska

utvecklingen.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»III. beträffande principerna för avveckling av de generella

subventionerna i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 449 och II: 566, såvitt de

berör denna fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till

känna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Bålsson, Nils Theodor Larsson och Hansson, vilka ansett att

dels utskottets yttrande på s. 49 från och med det stycke, som börjar med

»I anledning», till och med det stycke, som slutar med »allmänna bottenlåneräntan»,

bort ersättas med text av följande lydelse.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

»I anledning härav anser utskottet att en avveckling av de generella

subventionerna — i den utsträckning departementschefen förordat — nu

kan ske.

Bostadspolitiken synes emellertid nu bättre böra inpassas i den allmänna

konjunkturpolitiken än vad tidigare varit fallet. Vid flera tillfällen

har åtgärder fått vidtagas i syfte att stabilisera samhällsekonomien med

anledning av att köpkraften överskridit tillgängliga konsumtionsutrymmen.

Det torde därför knappast vara i konsekvens med tidigare ställningstaganden

att på bostadspolitikens område uppehålla en generell subventionering

som ytterligare ökar köpkraftstillskottet även där köpkraften redan är hög.

Den allmänna inkomstförbättring, som ägt rum under senare år och som

inte minst avspeglar sig just i en ökad efterfrågan på bostäder, har också

medfört, att behovet av subventioner väsentligt minskats. Allt fler personer

har nu ekonomiska resurser att själva svara för sina bostadskostnader. Den

avveckling av de generella subventionerna, som i föreliggande proposition

föreslagits ske genom höjning av räntan å tertiär- och egnahemslån samt av

den ''garanterade’ räntan å primär- och sekundärlån, bör därför fortsätta,

tills sådan paritet nåtts med den allmänna marknadens bottenlåneränta

som tidigare förefunnits. En sådan paritet bör givetvis också kunna nås

genom en sänkning av den allmänna räntenivån.

Samtidigt med en sådan avveckling av de generella subventionerna bör

åtgärder vidtagas i syfte att underlätta för de mindre inkomsttagarna att

tillgodose sitt bostadsbehov samt anpassning ske av familjebostadsbidragen

till skydd för de verkligt behövande mot hyresstegring. Härigenom skulle

bostadspolitiken åter erhålla den prägel av social reform, som ursprungligen

avsågs, men som under senare år undanskymts. Redan till nästa år

bör, såsom framhålles i motionerna I: 449 och II: 566, steg i antydd riktning

tagas. Utskottet förväntar, att Kungl. Maj :t vidtar de åtgärder, som i detta

syfte befinnes erforderliga.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha föl i ande

lydelse:

»III. beträffande principerna för avveckling av de generella

subventionerna i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

samt med bifall till motionerna I: 449 och II: 566, såvitt de

berör denna fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till

känna vad utskottet anfört;»

c) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén

och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels utskottets yttrande på s. 49 från och med det stycke, som börjar med

»I anledning», till och med det stycke, som slutar med »allmänna bottenlaneräntan»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»I anledning härav anser utskottet, att en avveckling av de generella

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

77

subventionerna i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj :ts förslag

nu kan ske. Utskottet vill dock framhålla, att ränte- och amorteringsfria

delar av egnahemslån, när det gäller egnahemsbyggare i bättre ekonomiska

omständigheter, bör utlämnas med den ytterligare begränsning som utskottet

i det följande kommer att förorda. Utformningen av bostadspolitiken

framdeles och den fortsatta avveckling av de generella subventionerna, som

bör eftersträvas, må ske under hänsynstagande till förhållandena på bostadsmarknaden

och den samhällsekonomiska utvecklingen.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om vad i denna fråga reservationsvis

anfördes i utskottets utlåtande nr 127 till föregående års riksdag.

Utskottet ansluter sig nu till den då i ifrågavarande reservation hävdade

meningen, att alltför häftiga kastningar i kapitalkostnaderna för bostadsbyggandet

och därmed följande risker för sysselsättningen bör undvikas. En

mera stabil nivå för ränteutgifterna till nya hus kan åstadkommas genom ett

per kvm fixerat löpande bidrag, utgående under tider av så hög räntenivå,

att eljest allvarliga störningar skulle uppstå. Ett sådant system verkar förmånligare

för strävandena att sänka byggnadskostnaderna än en räntesubvention

och ökar utsikterna för att en smidig, påpasslig och rörlig penningoch

räntepolitik blir förd, något som enligt utskottets mening i och för sig är

en förutsättning för att balans i samhällsekonomien vid tillfredsställande sysselsättning

och bevarat penningvärde skall uppnås. Av detta utskottets ställningstagande

framgår, att utskottet nu icke kan biträda det i motionerna

I: 449 och II: 566 framförda yrkandet att Kungl. Maj :t till nästa års riksdag

bör framlägga förslag till sådana ändringar av villkoren för ränteeftergifter

och räntevillkoren för statliga bostadslån, att bostadslåneräntorna kommer i

paritet med den allmänna bottenlåneräntan.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»III. beträffande principerna för avveckling av de generella

subventionerna i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 449 och II: 566, såvitt de

berör denna fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till

känna vad utskottet anfört;»

d) av herr Persson i Växjö

3) beträffande höjning av hyrorna i äldre flerfamiljshus

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och Cassel, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 49, som börjar med »Utskottet,

som» och slutar med »närmare undersökes», bort ha följande lydelse:

»I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att del i motsats till departementschefen

anser, att hyrorna i äldre hus hör — så länge hyresreglc
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

iingen bestar fastställas sa, att de förslår till ett ordentligt fastighetsunderhåll

samt till att skydda fastighetsägarens insats mot penningvärdeförsämring

och att göra tillräckliga amorteringar å fastighetens återanskaffningsvärde.

»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»IV. beträffande principerna för höjning av hyrorna i

äldre flerfamiljshus i anledning av Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag a motionen II: 582, såvitt nu är i fråga, i

skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
b)

av herrar Pålsson, Nils Theodor Larsson och Hansson, vilka ansett att

de två första meningarna i det stycke i utskottets yttrande på s. 49, som börjar

med »Utskottet, som» och slutar med »närmare undersökes», bort ha

följande lydelse:

»Utskottet får för sin del understryka, att frågan om splittring av hyresni''an

noga bör observeras. Kn mera betydande sådan bör motverkas.»

4) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén

och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka utredning

av möjligheterna att komplettera de statliga familjebostadsbidragen

med kommunala bidrag och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 50, som börjar med »Utskottet

får» och slutar med »framförda yrkandena», bort ha följande lydelse:

»Vad beträffar den av motionärerna påyrkade undersökningen av möjligheterna

att lämna ett begränsat statligt stöd till särskilda kommunala

bostadsbidrag i avsikt att bereda i första hand mångbarnsf amil jer med lägre

inkomster, som saknar egen bostad eller är svårt trångbodda, drägligare

bostadsförhållanden, vill utskottet fästa uppmärksamheten på att kommunerna

redan genom lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens

främjande har möjligheter att lämna sådana bidrag. Utskottet håller

det emellertid för sannolikt, att även ett mindre statligt bidrag skulle

främja ansträngningarna att lätta här berörda familjegruppers mycket prekära

läge. Utskottet tillstyrker därför motionärernas förslag alt bostadspolitiska

utredningen skall erhålla uppdrag att utarbeta regler härför.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»V. bifalla i motionerna I: 354 och II: 449 framställt yrkande

om utredning av möjligheterna att komplettera de

statliga familjebostadsbidragen med kommunala bidrag;»

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

79

5) beträffande bostadsbyggandets kreditförsörjning

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och Cassel, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 51, som börjar med »I det»

och slutar med »kan uppstå», bort ersättas med text av följande lydelse.

»I det föregående har utskottet genom att ansluta sig till vad departementschefen

anfört beträffande ramen för den statliga långivningen till bostadsbyggandet

under nästkommande budgetår tagit ställning i frågan om

vilken bostadsbyggnadsvolym som bör eftersträvas. Möjligheten att fullfölja

ett sådant program är emellertid väsentligen beroende av att utrymme för

bostadslån kommer att finnas på kapitalmarknaden. Detta förutsätter

framför allt återhållsamhet i fråga om de statliga kreditanspråken och en

ekonomisk politik i övrigt som befordrar enskilt sparande.

Någon prioritet för bostadsbyggande i förhållande till andra nödvändiga

investeringar, framför allt sådana som tjänar till att öka vår produktion

samt vår konkurrenskraft gentemot utlandet, bör enligt utskottets mening

icke förekomma. Utskottet kan sålunda biträda det i motionerna I: 449 och

11:566 framförda yrkandet, att sådan prioritet icke skall lämnas. Utskottet

vill emellertid understryka angelägenheten av att bostadsbyggandets

kreditfråga följes med största uppmärksamhet, så att åtgärder i tid kan

vidtagas för att övervinna de finansieringssvårigheter som eventuellt kan

uppstå.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»VI. beträffande bostadsbyggandets kreditförsörjning med

bifall till motionerna I: 449 och II: 566 samt med avslag å

motionerna I: 467 och II: 581, förstnämnda bägge motioner

såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Pålsson, Nils Theodor Larsson och Hansson, vilka ansett att

dels utskottets yttrande på s. 51 från och med det stycke, som börjar med

»I det», till och med det stycke, som slutar med »riksdagens åtgärd», bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Kraven på ökade investeringar inom olika områden av näringslivet liksom

inom den allmänna sektorn aktualiserar en avvägning mellan dessa

investeringsbehov. I enlighet med vad som anförts i motionerna I: 449 och

11:566 anser utskottet, att prioritet för bostadsbyggandet på kreditmarknaden

inte vidare bör förekomma, eftersom en iortsatt sadan med stoi

sannolikhet kommer att innebära, att andra viktiga investeringsbehov måste

eftersättas. En noggrann avvägning vid tillgodoseendet av de olika investeringsbehoven

är därför ofrånkomlig i fortsättningen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

Det kapital, som är nödvändigt för att bostadsbyggandet så snabbt som

möjligt skall kunna ökas, bör utöver enskilt sparande kunna anskaffas även

genom sådan avveckling av generella subventioner och förkortning av amortei

ingstiden å lån, som föreslagits i propositionen. I sammanhanget bör

också framhållas vikten av att personer som genom sparande söker infria

önskemålet om egen bostad uppmuntras genom tillgodoseende av sin efterfrågan

på sådana.

Utskottet vill understryka vikten av en sådan samordning av olika åtgärder,

att utöver sedvanlig finansiering det för bostadsförsörjningen behövliga

kapitalet kan anskaffas.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»VI. beträffande bostadsbyggandets kreditförsörjning

med bifall till motionerna I: 449 och II: 566 samt med avslag

å motionerna I: 467 och II: 581, förstnämnda bägge motioner

såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

c) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén

och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels utskottets yttrande på s. 51 från och med det stycke, som börjar med

»I det», till och med det stycke, som slutar med »riksdagens åtgärd», bort

ersättas med text av följande lydelse:

»I det föregående har utskottet, genom att ansluta sig till förslaget i motionerna

1:459 och 11:580 beträffande bostadsbyggnadsprogrammet och

ramen för den statliga långivningen till detsamma under nästkommande

budgetår, tagit ställning till frågan om vilken bostadsbyggnadsvolym som

bör eftersträvas. Ett ställningstagande av detta slag vore uppenbarligen av

mindre värde, därest man icke med rimlig grad av sannolikhet kunde räkna

med att finansieringsfrågorna för ett bostadsbyggande av denna storleksordning

även i övrigt kan finna en någorlunda tillfredsställande lösning. I

detta sammanhang vill utskottet för det första understryka vikten av att

den ekonomiska politiken i stort inriktas på att stimulera sparandet i

allmänhet i landet och för det andra av att det speciella bostadssparandet

uppmuntras och gives så goda utvecklingsmöjligheter som möjligt. Utskottet

vill därefter framhålla betydelsen av att tendenser till dröjsmål och

stockningar vid avlyftningen av byggnadskreditiv genom primär-, sekundäroch

tertiärlån i tid uppmärksammas, så att motåtgärder kan vidtagas innan

allvarliga rubbningar inom bostadsbyggandet eller av kreditmarknadens normala

funktioner i övrigt uppstått. Utskottet får därför med biträdande av

motionerna 1:467 och 11:581 föreslå, att riksdagen skall uttala, att riksbanken

vid sin handläggning av frågor om obligationslån av betydelse för

bostadsbyggandet bör beakta, att anskaffningen av byggnadskreditiv för ett

bostadsbyggande av den av riksdagen angivna omfattningen underlättas

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

liksom också att byggnadskreditivens avlyftning påskyndas. Härav följer

att utskottet icke kan biträda det i motionerna I: 449 och II: 566 framförda

yrkandet beträffande bostadskrediternas behandling.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»VI. beträffande bostadsbyggandets kreditförsörjning

med avslag å motionerna I: 449 och II: 566 samt I: 467 och

II: 581, förstnämnda bägge motioner såvitt nu är i fråga, i

skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
6)

av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegarden

och Cassel, vilka beträffande hur en tryggad bottenlångivning bör ordnas

ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 51, som börjar med »Såsom utskottet»

och slutar med »framförda utredningsyrkandet», bort ha följande

lydelse:

»Såsom utskottet här ovan anfört är de problem som behandlats i motionerna

I: 445 och II: 562 av sådan betydelse för bostadsförsörjningen att de

fortlöpande bör uppmärksammas av statsmakterna. Problemet att trygga

bostadsbyggandets kreditförsörjning torde emellertid få lösas genom åtgärder

av allmän ekonomisk politisk natur, anpassade efter det ekonomiska

lägets snabbt skiftande krav och speciellt genom förhandlingar med kreditinstituten.

Utskottet anser icke att i nuvarande läge något står att vinna

genom tillsättande av en utredning i frågan. Utskottet kan sålunda icke

biträda det i motionerna I: 445 och II: 562 framförda yrkandet.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»VII. avslå i motionerna I: 445 och II: 562 framställt yrkande

om utredning av frågan hur en tryggad bottenlångivning

bör ordnas för de bostadsprogram, som riksdagen fastställer;»
7)

av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och Cassel, vilka beträffande övergång till kreditgarantisystem på bostadsområdet

ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 51, som börjar med »I likhet»

och slutar med »yrkandena härom», bort ha följande lydelse:

»Övergång till ett kreditgarantisystem för bostadsändamål erbjuder, som

framhållits i motionerna 1:262 och 11:343, beaktansvärda fördelar i en

normalt fungerande kapitalmarknad. Utskottet finner därför, att en utredning

härom utan vidare dröjsmål bör igångsättas, och tillstyrker sålunda

förenämnda motioner.»

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. (> saml. Nr 102

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Statsutskottets utlåtande nr 102 är 1957

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»VIII. beträffande övergång till kreditgarantisystem på

bostadsområdet med bifall till motionerna I: 262 och II: 343

i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»
8)

av herrar Boman, Sundelin, Pålsson, Ragnar Bergh, Nils Theodor Larsson,

Anders Johansson, Skoglund i Doverstorp, Malmborg, Ståhl, Widén,

Nilsson i Göingegården, Cassel, Gustafsson i Skellefteå och Hansson, vilka

beträffande tillämpningen av bestämmelserna om bostadsbyggandet på landsbygden

ansett att

dels de tre sista meningarna i det stycke i utskottets yttrande, som på

s. 51 börjar med »Den i» och på s. 52 slutar med »framställda yrkandena»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet som ytterligare vill understryka vikten av de i ovannämnda

uttalande gjorda rekommendationerna beträffande landsbygdens bebyggelse

får emellertid erinra om att den praktiska tillämpningen härav i vissa fall

inte synes vara i god överensstämmelse med dessa riktlinjer. Myndigheter

som har med tomtavstyckning, byggnadsplanering och långivning att göra,

synes ofta vara bundna i ett tätortstänkande, som förhindrar ett sådant

främjande av bostadsbyggandet, som riksdagens uttalande avsåg.

Utskottet anser därför i enlighet med vad som förordats i motionerna

I: 449 och II: 566 angeläget att Kungl. Maj :t måtte pröva vidtagandet av sådana

åtgäidei, att bebyggelsen på landsbygden främjas på sätt som avsågs

i nämnda uttalande av 1953 års riksdag.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»IX. beträffande tillämpningen av bestämmelserna om

bostadsbyggandet på landsbygden i anledning av motionerna

I: 353 och II: 478 samt med bifall till motionerna I: 449 och

II: 566, sistnämnda bägge motioner såvitt nu är i fråga, i

skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört

;»

9) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och Cassel, vilka beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens

bestämmelser på allmännyttiga bostadsföretag ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 52, som börjar med »Såsom

utskottet» och slutar med »förevarande motioner», bort ha följande lydelse:
»Utskottet

finner i likhet med motionärerna, att s. k. allmännyttiga bostadsföretag,

vilka ju arbetar praktiskt taget utan eget kapital, bör ha skyl
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

83

dighet att handha dem anförtrodda statliga medel under samma ansvar

som egentliga statsorgan samt att upphandlingskungörelsens bestämmelser

vid infordrande av anbud fördenskull bör gälla även dessa företag. Utskottet

tillstyrker ifrågavarande motioner.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»X. beträffande tillämpning av upphandlingskungörelsens

bestämmelser på allmännyttiga bostadsföretag med bifall

till motionerna 1:261 och 11:344 i skrivelse till Kungl.

Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

10) beträffande ränte- och amorteringsvillkoren för tertiärlån till flerfamiljshus
a)

av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och Cassel, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 53, som börjar med »Såsom

framhållits» och slutar med »förenämnda motioner», bort ha följande lydelse

:

»Departementschefens förslag att tertiärlåneräntan skall utgöra 4 %

innebär uppenbarligen en betydande subvention, då räntan i öppna marknaden

för så högt liggande lån torde uppgå till minst 6 %. För att övergången

till en icke subventionerad bostadsproduktion skall kunna ske så

mjukt som möjligt anser sig emellertid utskottet för närvarande och så

länge statens normallåneränta är 4 % böra godtaga departementschefens

förslag i denna del. Utskottet vill blott förorda den ändringen att tertiärlåneräntan

— i likhet med vad gäller beträffande lån till allmänna samlingslokaler

— anknytes till nämnda normallåneränta. Utskottet biträder

alltså de i motionerna I: 457 och II: 583 härutinnan framställda yrkandena.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XI. beträffande ränte- och amorteringsvillkoren för tertiärlån

till flerfamiljshus i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna 1: 436, II: 555, 1: 447

och II: 561, I: 460 och II: 578, I: 448 och II: 565, I: 459 och

II: 580 ävensom med bifall till motionerna I: 457 och II: 583,

sistnämnda elva motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse

till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén

och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 53, som börjar med »Såsom

framhållits» och slutar med »förenämnda motioner», bort ha följande lydelse:
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

»Enligt utskottets mening innebär departementschefens förslag angående

tertiärlånens förräntning en godtagbar anpassning till den allmänna räntenivån.

Utskottet delar också departementschefens uppfattning att räntan

för tertiärlånen inte skall vara bunden, övergången till obunden ränta bör

emellertid enligt utskottets mening förläggas till 1 juli 1957. Utskottet tillstyrker

alltså att såsom föreslås i motionerna I: 459 och II: 580 tertiärlåneräntan

fastställes till 4 procent för lån som utbetalas efter 1 juli 1957 samt

att övergång till obunden ränta för tertiärlån sker från samma tidpunkt.

Att, som påyrkas i motionerna 1:457 och 11:583, anknyta räntesatsen för

tertiärlån till normalräntan för statens fasta upplåning kan utskottet inte

finna ändamålsenligt. Utskottet avstyrker sålunda denna del i yrkandena i

förenämnda motioner.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XI. beträffande ränte- och amorteringsvillkoren för tertiärlån

till flerfamiljshus i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna 1:436, 11:555, 1:447

och II: 561, I: 460 och II: 578, I: 448 och II: 565, I: 457 och

II: 583 ävensom med bifall till motionerna I: 459 och II: 580,

sistnämnda elva motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse

till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

11) beträffande övre belåningsgränserna för tertiärlån

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och Cassel, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 54, som börjar med »Utskottet

finner» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»I likhet med bostadspolitiska utredningen finner utskottet det ytterligt

angeläget, att ett särskilt på bostadsbyggande inriktat sparande kommer

till stånd, bl. a. genom att insatser i vidgad omfattning göres av byggnadsföretagen

själva. Även om utskottet helst sett, att man kunnat gå något

längre i sådan riktning än utredningen liksom nyssnämnda motionärer

föreslagit, finner sig utskottet böra för det närvarande åtnöja sig med att

förorda en sänkning av den övre tertiärlånegränsen till 97 % av fastighetens

belaningsvärde i fråga om kommunala och s. k. allmännyttiga företag

och till 92 % beträffande kooperativa företag. För enskilda företagare

bör gränsen 85 % bibehållas.

Enligt utskottets mening är det vidare av avgörande betydelse för bostadsfrågans

lösning att enskilda sparare icke avhålles från att förvärva ägareintresse

i bostadshus. Även om man naturligt nog kan vilja välja olika

företagsformer, bör de enskilda bostadsföretagen inte belastas med högre

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

85

kapitalkostnader än de övriga företagsformerna. Den diskriminering som

hittills ägt rum på detta område bör därför bringas att upphöra. Ett lämpligt

sätt härför synes vara att, som föreslagits i motionerna 1:457 och

11:583 samt 1:459 och 11:580, tertiärlånet uppdelas i två lån, varav ett

från 70 till 85 % av fastighetens belåningsvärde och ett -— det s. k. topplånet

— från 85 till 97 resp. 92 % av samma värde. Såsom motionärerna

anfört synes det även lämpligt att topplånet amorteras på 25 år samt får

löpa med en ränta som med 1 % överstiger tertiärlåneräntan. Utskottet

tillstyrker sålunda samtliga ifrågavarande motioner såvitt gäller lånekonstruktionen.

Utskottets tidigare ställningstagande till frågan om tertiärlåneräntan

innebär därvid, att utskottet för topplånet förordar en ränta

som med 1 % överstiger normallåneräntan.

Vad angår tidpunkten för systemets införande anser utskottet, att det

sagda bör gälla beträffande lån som utlämnas tidigast den 1 juli 1957.

Utskottet tillstyrker sålunda härutinnan motionerna I: 457 och II: 583.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XII. beträffande övre belåningsgränserna för tertiärlån

i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna I: 459

och 11:580 ävensom med bifall till motionerna 1:457 och

II: 583, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till

Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén

och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 54, som börjar med »Utskottet

finner» och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Bostadspolitiska utredningen framhöll att en revision av de övre belåningsgränser,

som nu tillämpas, kunde enligt utredningens mening motiveras

med hänsyn till önskemålet alt begränsa anspråken på statliga lånemedel

och därigenom underlätta en utvidgning av den statliga kreditgivningen

till flera objekt.

Utskottet delar utredningens uppfattning och tillstyrker den i motionerna

I: 459 och II: 580 samt I: 457 och II: 583 föreslagna sänkningen av

tertiärlånets övre gräns till 97 procent av belåningsvärdet för företagsformer,

som nu får låna 100 procent, samt till 92 procent för kooperativa företag

med kommunal kontroll. Utskottet delar också den av utredningen och

motionärerna framförda uppfattningen att kommunerna hör beredas möjlighet

att i viss utsträckning finansiera den återstående toppinsatsen i kommunala

och s. k. allmännyttiga företag genom insatser av de boende. Sänkningen

av lånegränsen för kooperativa företag behöver inte innebära någon

tillbakagång för denna företagsform om ett målsparande till den egna in
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

satsen organiseras. Utskottet föreslår i enlighet med yrkandena i motionerna

1:459 och 11:580 att de nya lånegränserna tillämpas för bostadsfastigheter,

som får preliminärt beslut för igångsättning efler 1 januari

1958.

Utskottet har tidigare understrukit betydelsen av att största möjliga

bostadsproduktion kommer till stånd och som ett led i dessa strävanden

pekat på nödvändigheten att nedbringa produktionskostnaden bl. a. genom

en mera intensiv konkurrens mellan olika företagsformer på bostadsmarknaden.

De statliga lånevillkoren har hittills haft en utformning som avsevärt

gynnat kommunala och s. k. allmännyttiga företag, som genom att de

fått lån upp till 100 % av avkastningsvärdet till nedsatt ränta erhållit en

betydande mersubvention i jämförelse med företag som fått lån endast upp

till 85 %.

Eftersom det enligt utskottets mening är önskvärt att olika företagsformer

får konkurrera på någorlunda likvärdiga villkor, som medger en riktig

bedömning av deras resultat, föreslår utskottet med bifall till motionerna

I: 459 och II: 580 samt I: 457 och II: 583 i vad avser denna del, att

lån till flerfamiljshus som igångsättes tidigast 1 januari 1958 och som

ligger mellan 85 och 92 % för kooperativa företag samt mellan 85 och

97 % för kommunala och allmännyttiga företag utlämnas mot en ränta på

5 %. Utskottet kan däremot inte biträda att amorteringen för denna del

av lånen nu bestämmes till 25 år och yrkar avslag på motionerna 1:457

och II: 583 i denna del.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XII. beträffande övre belåningsgränserna för tertiärlån

i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna I: 457

och II: 583 ävensom med bifall till motionerna I: 459 och

11:580, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse

till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

12) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och Cassel, vilka beträffande den för primär- och sekundärlån till flerfamiljshus

»garanterade» räntan ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 55, som börjar med »Kungl.

Maj:ts» och slutar med »avstyrkes sålunda», bort ha följande lydelse:

»Kungl. Maj :ts förslag synes utskottet innebära en alltför försiktig avveckling

av nu utgående räntesubventioner. Utskottet vill erinra om att

räntegarantin ursprungligen inte varit tänkt som en subventionsform annat

än vid en rent tillfällig räntestegring. En räntegaranti fr. o. m. 1 juli 1957

grundad på en räntesats av 4,5 % för hus färdigställda före den 1 januari

1958 och 4 % för senare färdigställda hus, såsom förordats i motionerna

1:457 och 11:583, måste anses ge fastighetsproduktion och fastighetsför
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

87

valtning den trygghet som rimligen kan begäras. Utskottet biträder alltså

det förslag härutinnan som framförts i nämnda motioner. Utskottet delar

också den i samma motioner framförda uppfattningen att räntegarantin

beträffande tidigare utlämnade lån skall upphöra efter 10 år. Någon anledning

att utsträcka den tidigare fastställda giltighetstiden anser utskottet

inte föreligga. Utskottet tillstyrker alltså även härutinnan motionerna.

Därmed avstyrker utskottet de i motionerna I: 447 och II: 561, I: 448 och

11:565 samt 1:460 och 11:578 framförda yrkandena att de garanterade

räntorna skall bli oförändrade.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XIII. beträffande den för primär- och sekundärlån till

flerfamiljshus »garanterade» räntan i anledning av Kungl.

Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna II: 555, II: 582,

I: 447 och II: 561, I: 448 och II: 565, I: 460 och II: 578 ävensom

med bifall till motionerna 1:457 och 11:583, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t

giva till känna vad utskottet anfört;»

13) beträffande avveckling av det ortsdifferentierade tilläggslånet

a) av herrar Ragnar Dergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och Cassel, vilka ansett att

dels utskottets yttrande på s. 55 från och med det stycke, som börjar

med »I likhet», till och med det stycke som slutar med »böra anstå», bort

ersättas med text av följande lydelse:

»I likhet med departementschefen anser utskottet, att de ortsdifferentierade

tilläggslånen inte bör behållas längre än nödvändigt. De skäl, som

motiverade införandet av denna subvention, har numera i stort sett förlorat

sin giltighet. Vidare är den nu gällande indelningen av kommunerna

i subventionsortsgrupper i flera hänseenden föråldrad. I motsats till departementschefen

finner emellertid utskottet nämnda skäl böra leda till att

dessa tilläggslån redan nu avskaffas. Utskottet vill erinra om att även

bostadspolitiska utredningen föreslagit detta. Utskottet tillstyrker alltså det

förslag härutinnan, som framförts i molionerna I: 457 och II: 583. Däremot

anser icke utskottet bärande skäl föreligga att i samband med en sådan avveckling

av de ortsdifferentierade tilläggslånen ändra de för statligt belånade

flerfamiljshus fastställda belåningsvärdena på sätt som förordats i

motionerna I: 449 och II: 566.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XIV. beträffande avveckling av det ortsdifferentierade

tilläggslånet i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med

bifall till motionerna 1:457 och 11:583 ävensom med av
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

slag å motionerna I: 449 och II: 566, samtliga motioner såvitt

nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna

vad utskottet anfört;»

b) av herrar Pålsson, Nils Theodor Larsson och Hansson, vilka ansett att

dels utskottets yttrande på s. 55 från och med det stycke, som börjar

med »I likhet», till och med det stycke, som slutar med »böra anstå», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»I likhet med departementschefen anser utskottet, att de ortsdifferentierade

tilläggslånen bör bibehållas tills vidare. Genom den gradering, varefter

dessa lån utgår, erhåller bebyggelsen främst på de mindre tätorterna en

behövlig kompensation för en i andra avseenden missgynnad ställning. En

förutsättning för slopandet av dessa lån bör vara att likställighet mellan

olika orter även uppnås beträffande andra villkor på bostadsbyggandets

område. Jämförelse kan i det avseendet göras med ortsdifferentieringen av

lånegränserna.

Utskottet anser därför i likhet med motionerna nr I: 449 och II: 566, att

de ortsdifferentierade tilläggslånen bör bibehållas tills vidare och i varje fall

så länge gradering uppehälles av belåningsvärdena.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XIV. beträffande avveckling av det ortsdifferentierade

tilläggslånet i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med

bifall till motionerna 1: 449 och II: 566 ävensom med avslag

å motionerna 1:457 och 11:583, samtliga motioner såvitt

nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad

utskottet anfört;»

14) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl,

Widén och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att tilläggslånet och ränteeftergiften

bör ersättas med ett löpande schablonbidrag och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 55 börjar med »Det i» och

på s. 56 slutar med »vara motiverat», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Det

i motionerna I: 459 och II: 580 framlagda förslaget att ersätta tillläggslånet

och ränteeftergiften med ett löpande schablonbidrag kan utskottet

biträda. När det för enfamiljshus visat sig möjligt att utbetala ränteeftergifter

i form av schablonbidrag per fastighet, oberoende av byggnadskostnad

och husets storlek, bör det vara möjligt att i flerfamiljshusen övergå till

schablonbidrag per m2 lägenhetsyta. Det stöd som det ortsdifferentierade

tilläggslånet utgör samt eftersläpande utbetalningar av tilläggslån, som

understiger 1 krona per m2 bör ersättas med ett årligt löpande bidrag som

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

utbetalas samtidigt med schablonbidraget för ränteeftergifter. Härigenom

uppstår ett enhetligt bidrag, som förenar de båda stödformerna.

I övrigt biträder utskottet Kungl. Maj :ts förslag beträffande det ortsdifferentierade

tilläggslånet och avstyrker förevar ande motionsyrkanden.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XV. bifalla i motionerna I: 459 och II: 580 framställt yrkande

att tilläggslånet och ränteeftergiften skall ersättas med

ett löpande schablonbidrag;»

15) beträffande räntevillkoren för egnahemslån

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och Cassel, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande å s. 56, som börjar med »I överensstämmelse»

och slutar med »förenämnda motioner», bort ha följande lydelse

:

»I överensstämmelse med sitt ståndpunktstagande i det föregående beträffande

räntevillkoren för tertiärlån tillstyrker utskottet förslaget i motionerna

I: 457 och II: 583 att räntesatsen beträffande egnahemslån skall anknytas

till normalräntan för statens fasta upplåning.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XVI. beträffande räntevillkoren för egnahemslån i anledning

av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall till motionerna

I: 457 och II: 583 ävensom med avslag å motionerna

II: 555, I: 447 och II: 561, I: 459 och II: 580 samt I: 460 och

II: 578, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till

Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;»

b) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl,

Widén och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 56, som börjar med »I överensstämmelse»

och slutar med »förenämnda motioner», bort ha följande lydelse:
»I

överensstämmelse med sitt ståndpunktstagande i det föregående beträffande

räntevillkoren för tertiärlån tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag

utom beträffande tidpunkten för höjningen av räntan på egnahemslånen,

där utskottet biträder det i motionerna 1:459 och 11:580 framlagda forslaget.

»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XVI. beträffande räntevillkoren för egnahemslån i anledning

av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall till motionerna

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

I: 459 och II: 580 ävensom med avslag å motionerna II: 555,

I: 447 och II: 561, I: 457 och II: 583 samt I: 460 och II: 578,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl.

Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

16) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och Cassel, vilka ansett, att den räntefria stående delen av egnahemslån

bör sänkas och att därför

dels de två sista meningarna i det stycke i utskottets yttrande på s. 56,

som börjar med »I motionerna» och slutar med »avstyrkes sålunda», bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Med den ställning utskottet tagit i fråga om subventioner till flerfamiljshus

finner utskottet en sådan sänkning skälig. Utskottet vill erinra om att

även bostadspolitiska utredningen föreslagit detta. Utskottet biträder alltså

vad motionärerna här föreslagit.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XVII. bifalla i motionerna 1:457 och 11:583 framställt

yrkande om sänkning av den räntefria stående delen av

egnahemslån;»

17) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widen

och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett, att den räntefria stående delen

av egnahemslån bör inkomstprövas och att därför

dels de två sista meningarna i det stycke i utskottets yttrande på s. 56,

som börjar med »Ett yrkande» och slutar med »förenämnda motioner» bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet delar motionärernas uppfattning att när kapitalsubventionerna

till flerfamiljshus nu är i det närmaste avvecklade, framstår det som inkonsekvent

att behålla en så betydande generell subvention för enfamiljshusen.

Utskottet, som kan godtaga de i motionerna föreslagna inkomstgränserna,

föreslår att den räntefria stående delen av egnahemslån inkomstprövas

för låneansökningar, som erhåller preliminärt beslut efter 1 oktober

1957, i enlighet med de riktlinjer som uppdragits i motionerna.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha föliande

lydelse:

»XVIII, bifalla i motionerna I: 459 och II: 580 framställt

yrkande om inkomstprövning av den räntefria stående delen

av egnahemslån;»

18) av herrar Boman, Sundelin, Ragnar Bergh, Anders Johansson, Skoglund

i Doverstorp, Malmborg, Ståhl, Widén, Nilsson i Göingegården, Cassel

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

och Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande återbetalning av räntefri stående

del av egnahemslån ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 57, som börjar med »Senast

förra» och slutar med »avstyrkes sålunda», bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner detta yrkande skäligt och tillstyrker alltså motionerna

I: 457 och II: 583 i denna del.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XX. bifalla i motionerna I: 457 och II: 583 framställt förslag

beträffande återbetalning av räntefri stående del av

egnahemslån;»

19) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp,, Nilsson i Göingegården

och Cassel, vilka beträffande den för bottenlån till småhus »garanterade»

räntan ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 58, som börjar med »I överensstämmelse»

och slutar med »förenämnda motionsyrkanden», bort ha följande

lydelse:

»I överensstämmelse med sin ståndpunkt till den för primär- och sekundärlån

till flerfamiljshus garanterade räntan yrkar utskottet bifall till de

i motionerna 1:457 och 11:583 framförda yrkandena att räntegarantin

fr. o. in. 1 juli 1957 skall grundas på en räntesats av 4,5 % för hus färdigställda

den 1 januari 1951 och 4 % för senare färdigställda hus ävensom att

räntegarantin skall upphöra då den tidigare fastställda giltighetstiden av

10 år utgått. Därmed avstyrker utskottet yrkandena i motionerna I: 447 och

II: 561, I: 448 och II: 565 samt I: 460 och II: 578 att den garanterade räntan

skall vara oförändrad.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXII. beträffande den för bottenlån till småhus »garanterade»

räntan i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt

med bifall till motionerna I: 457 och II: 583 ävensom med

avslag å motionerna 11:555, 1:447 och 11:561, 1:448 och

II: 565 samt I: 460 och II: 578, samtliga motioner såvitt nu

är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

anfört;»

20) av herrar Pälsson, Nils Theodor Larsson och Hansson, vilka beträffande

ränteeftergift till privat finansierade hostadsbyggnadsföretag ansett

att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 59, som börjar med »Utskottet

anser» och slutar med »och 11:566», bort ersättas med text av följande

lydelse:

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

»Även om en räntesubvention till bostadsproduktion, som äger rum utan

anspråkstagande av statliga lånemedel i enlighet med vad som föreslagits i

propositionen, möjligen skulle kunna stimulera till ökat bostadsbyggande i

vissa fall, ställer sig utskottet betänksamt till en sådan utvidgning av bostadssubventionerna.

Företag med så god ekonomi, att de borde kunna finansiera sitt bostadsbyggande

utan statligt stöd, torde komma att åtnjuta ifrågavarande förmån.

Framfor allt gäller detta större, expanderande företag, som vill skaffa bostäder

åt sm ökande personal. Eftersom dylik bostadsanskaffning med statliga

lån tidigare ofta åtföljts av krav på viss tids anställning inom vederbörande

företag, har kritik riktats mot sådan bebyggelse. Införandet av en

ny subventionsform bör inte heller ske samtidigt som man inriktar sig på

att i andra avseenden minska nu utgående subventioner. Utskottet avstyrker

därför Kungl. Maj :ts förslag i denna del.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXIII. med bifall till motionerna I: 449 och II: 566, såvitt

nu är i fråga, avslå Kungl. Maj:ts förslag beträffande

ränteeftergift till privatfinansierade bostadsbyggnadsföretag;»
21)

av herrar Boman, Sundelin, Ragnar Bergh, Anders Johansson, Skoglund

i Doverstorp, Malmborg, Ståhl, Widén, Nilsson i Göingegården, Cassel

och Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande villkoren för familjebostadsbidrag

till hushåll med två eller flera barn ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 61, som börjar med »Utskottet

finner» och slutar med »framställda yrkandena», bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner det föga förenligt med rättvisa och billighet att bibehålla

den nu gällande tidsgränsen och biträder alltså de i motionerna I: 457

och II: 583 framförda yrkandena att familjebostadsbidrag skall kunna utgå

till alla ur standardsynpunkt godtagbara lägenheter oavsett produktionsåret.

Däremot avstyrker utskottet motionerna I: 142 och II: 180 samt I: 459 och

II: 580.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets yttrande bort ha följande

lydelse:

»XXV. beträffande villkoren för familjebostadsbidrag till

hushåll med två eller flera barn i anledning av Kungl. Maj :ts

förslag samt med bifall till motionerna 1:457 och 11:583

ävensom med avslag å motionerna 1:459 och 11:580 samt

I: 142 och II: 180, förstnämnda fyra motioner såvitt nu är i

fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

anfört;»

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

22) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén

och Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande slopande av familjebostadsbidrag

för barn över 16 år ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 62, som börjar med »På de»

och slutar med »förenämnda motionsyrkanden», bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar motionärernas uppfattning att en hjälpform, som innebär

särskilt stöd åt de mindre bemedlade familjer som söker ge sina barn

utbildning, icke nu bör slopas. Samma åldersgräns gäller som bekant för

såväl allmänna barnbidraget som för familjebostadsbidraget. En tvåbarnsfamilj

som har helt familj ebostadsbidrag får härigenom en betydande

minskning av sin inkomst, när det äldre barnet tyller 16 år, om detta på

grund av studier eller av andra orsaker inte kan gå ut i förvärvslivet. Utskottet

tillstyrker därför förevarande motioner i denna del.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXVII. beträffande slopande av familjebostadsbidrag för

barn över 16 år i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom

med bifall till motionerna I: 446 och II: 564 samt I: 459

och II: 580, sistnämnda bägge motioner såvitt nu är i fråga,

i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;»

''

23) av herrar Gustaf Karlsson, Gillström, Näsström, Ragnar Bergh, Rikard

Svensson, Mossberger, Söderberg, Skoglund i Doverstorp, Åkerström, Thapper,

Svensson i Alingsås, Cassel, Almgren och Hansson, vilka beträffande lån

och bidrag till uppförande av studentbostäder ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 63, som börjar med »Utskottet

har» och slutar med »nyssnämnda motionsyrkanden», bort ha följande

lydelse:

»Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förevarande förslag och avstyrker sålunda

nyssnämnda motionsyrkanden.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXVIII. beträffande lån och bidrag till studentbostäder

med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna

I: 454 och II: 567, I: 458 och II: 584 samt I: 430 godkänna

vad utskottet anfört;»

24) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén

och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under förutsättning av bifall

till den med 14) betecknade reservationen anslaget till kapitalmedelsförluster

och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån bör anvisas med högre

belopp och att därför

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 64, som börjar med »Utskottet,

som» och slutar med »föreslagna beloppet», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt förslaget i motionerna 1:459

och 11:580 att tilläggslånet skall ersättas med ett schablonbidrag, föreslår

att anslaget anvisas med 96 000 000 kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXI. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med

bifall till motionerna I: 459 och II: 580 ävensom med avslag

å motionerna I: 460 och II: 578, samtliga motioner såvitt nu

är i fråga, till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å

vissa bostadsbyggnadslån för budgetåret 1957/58 under

femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 96 000 000

kronor;»

25) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén

och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under förutsättning av bifall

till den med 1 c) betecknade reservationen ramen för preliminära beslut

angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, bör fastställas

till högre belopp och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 64, som börjar med »Utskottet,

som» och slutar med »berörda motionsyrkanden», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående anslutit sig till det i motionerna 1:459

och II: 580 framförda förslaget om storleken av bostadsbyggandet, föreslår

att ramen för preliminära beslut fastställes till 780 000 000 resp. 75 000 000

kronor.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXVI. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med

bifall till motionerna 1: 459 och II: 580, såvitt nu är i fråga,

medgiva, att under budgetåret 1957/58 preliminära beslut

angående lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,

må meddelas intill ett belopp av 780 000 000

kronor;»

26) beträffande anslaget till Lånefonden för bostadsbyggande

a) av herrar Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården

och Cassel, vilka ansett att under förutsättning av bifall till den med

11a) betecknade reservationen

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 65, som börjar med »Under hänvisning»

och slutar med »förevarande motionsyrkanden», bort ha följande

lydelse:

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

95

»Under hänvisning till utskottets ställningstagande i det föregående till

övre belåningsgränsen för tertiärlånen förordar utskottet, att anslaget till

lånefonden för bostadsbyggande i enlighet med vad som yrkats i motionerna

I: 457 och II: 583 upptages till 550 000 000 kr. I övrigt tillstyrker utskottet

Kungl. Maj :ts förslag och avstyrker sålunda yrkandena i motionerna

I: 459 och II: 580.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXVII. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med

bifall till motionerna I: 457 och II: 583 ävensom med avslag

å motionerna 1:459 och 11:580, samtliga motioner såvitt

nu är i fråga, till Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret

1957/58 under statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag

av 550 000 000 kronor;»

b) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén

och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under förutsättning av bifall

till den med 14) betecknade reservationen

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 65, som börjar med »Under

hänvisning» och slutar med »förevarande motionsyrkanden», bort ha följande

lydelse:

»Utskottet, som i det föregående yrkat bifall till förslaget i motionerna

I: 459 och II: 580 angående schablonbidrag, förordar att anslag för ifrågavarande

ändamål anvisas med 725 000 000 resp. 100 000 000 kronor. Motionerna

I: 457 och II: 583 avstyrkes i denna del.»

dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

»XXXVII. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med

bifall till motionerna I: 459 och II: 580 ävensom med avslag

å motionerna I: 457 och II: 583, samtliga motioner såvitt nu

är i fråga, till Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret

1957/58 under statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag

av 725 000 000 kronor;»

27) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widcn

och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under förutsättning av

bifall till den med 25) betecknade reservationen ramen för preliminära beslut

angående lån, som skall utgå från anslaget till räntefria lån till bostadsbyggande,

bör fastställas till lägre belopp och att därför nedan nämnda moment

i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»XXXIX. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med

bifall till motionerna I: 459 och II: 580, såvitt nu är i fråga,

medgiva, att under budgetåret 1957/58 preliminära beslut

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Statsutskottets utlåtande nr 102 år 1957

angående lån, som skall utgå från anslaget till räntefria lån

till bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av

75 000 000 kronor;»

28) av herrar Boman, Sundelin, Anders Johansson, Malmborg, Ståhl, Widén

och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att under förutsättning av bifall

till den med 26 b) betecknade reservationen anslaget till Räntefria

lån till bostadsbyggande bör anvisas med lägre belopp och att därför

nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»XXXX. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med

bifall till motionerna I: 459 och II: 580, såvitt nu är i fråga,

till Räntefria lån till bostadsbyggande för budgetåret 1957/58

under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag

av 100 000 000 kronor;»

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 57

705186

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:272 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, såvitt a1 i texten