Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utbyggnad av den medicinska utbildningsorganisationen in. m.

1957-05-10 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1957:103, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utbyggnad av den medicinska utbildningsorganisationen in. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

1

Nr 103

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

utbyggnad av den medicinska utbildningsorganisationen

in. m.

(2:a avd.)

Kungl. Maj:t har i propositionen nr 91, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 1 mars 1957,

föreslagit riksdagen — såvitt här är i fråga — att till Vissa kostnader för

läkarutbildningen för budgetåret 1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 1 148 000 kronor.

Av statsrådsprotokollet inhämtas i huvudsak följande.

Inledning

Jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 31 mars 1955 tillkallade

chefen för ecklesiastikdepartementet särskilda sakkunniga för att verkställa

utredning och avgiva förslag rörande utökning av antalet propedeutiska och

kliniska utbildningsplatser för medicinare.

De sakkunniga antogo benämningen 1955 års läkarutbildning sutredning.

I direktiven för de sakkunniga anförde chefen för ecklesiastikdepartementet

bland annat följande.

De sakkunniga bör i första hand utreda och avgiva förslag till åtgärder

för att bereda ytterligare ett 60-tal medicine studerande — utöver vad som

tidigare planerats — tillgång till utbildning under det propedeutiska året.

Med hänsyn till att undervisning i farmakologi äger rum under sagda år

och då farmakologiska institutioner endast finnes i Uppsala, Stockholm,

Göteborg och Lund, torde det bli erforderligt att tillgodose behovet av ytterligare

propedeutplatser genom ökning av kapaciteten vid nuvarande medicinska

lärosäten.

Vad beträffar den kliniska utbildningen bör de sakkunniga utreda, hur

det ökade behovet av kliniska utbildningsplatser lämpligen bör tillgodoses.

Frågan om inrättande av en för den kliniska utbildningen avsedd, till Norrland

förlagd medicinsk läroanstalt, bör därvid komma under närmare bedömande.

Vid bifall till vad jag tidigare förordat skall 408 studerande påbörja små

medicinska studier läsåret 1955/56. En utbildning av denna omfattning har

föreslagits i syfte att så snart som möjligt råda hot på den nu aktuella läkarbristen.

De sakkunniga kan självfallet icke undgå att även komma in på

frågan om det framtida läkarbehovet och den på längre sikt erforderliga

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. G samt. Nr 103

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

utexaminationen av läkare. Resultatet av de undersökningar rörande behovet

av arbetskraft för olika grenar av den offentliga verksamheten under

det närmaste årtiondet som inom en snar framtid torde komma att framläggas

av 1949 års arbetskraftsutredning torde härvid bli av betydelse för

de sakkunnigas bedömning.

I ett den 29 augusti 1956 dagtecknat betänkande (SOU 1956: 54) ha de

sakkunniga framlagt utredning och förslag rörande utökning av antalet

kliniska utbildningsplatser för blivande läkare.

Läkarutbildningsutredningen har i sitt betänkande framlagt två alternativ

för tillgodoseende av det ökade behov av utbildningsplatser, som

föranledes av den år 1955 beslutade ökningen av intagningen. Enligt det

ena alternativet, benämnt »Befintliga lärosäten», skall de erforderliga nya

propedeutiska och kliniska utbildningsplatserna anordnas vid de nuvarande

medicinska läroanstalterna. Enligt det andra alternativet, benämnt »Norrland»,

skall de erforderliga nya propedeutiska utbildningsplatserna anordnas

vid nuvarande medicinska utbildningsanstalter, medan av de erforderliga

nya kliniska utbildningsplatserna 25 skall anordnas vid medicinska fakulteten

i Göteborg och 40 vid en enbart klinisk utbildningsanstalt i Norrland.

Utredningens majoritet förordar alternativet »Befintliga lärosäten», medan

ledamoten av utredningen, fältläkaren P. G. Lundgren ansluter sig till

alternativet »Norrland», dock med den modifikationen att läroanstalten

därstädes föreslås skola efter en kortare övergångsperiod omfatta även

propedeutisk undervisning.

I remissyttrandena har framförts starkt divergerande uppfattningar beträffande

de olika huvudförslag, som framlagts i betänkandet.

Beredningen inom ecklesiastikdepartementet av frågan hur det erforderliga

antalet nya propedeutiska och kliniska utbildningsplatser bör definitivt

anordnas har på grund av frågans i vissa avseenden komplicerade

natur icke hunnit helt slutföras. Erforderliga anordningar för den propedeutiska

undervisningen under läsåret 1957/58 av det ökade antal studerande,

som påbörjat sina studier hösten 1955, måste emellertid vidtagas. Förslag

till dylika anordningar anser departementschefen därför nu böra föreläggas

riksdagen.

Ökning av antalet propedeutiska och

kliniska utbildningsplatser

Läkarutbildningsutredningen

Framtida läkartillgång och läkarbehov

Utredningen har — under erinran om att 1949 års arbetskraftsutredning

beräknat läkarantalet fram till år 1970 — med utgångspunkt i det beslutade

intaget vid de medicinska utbildningsanstalterna av 408 medicine studerande

per år låtit statistisk expertis beräkna antalet läkare fram till år 1990.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

3

Enligt dessa beräkningar skulle antalet läkare under 65 år med ett oförändrat

intag år 1970 uppgå till 8 390, år 1980 till 10 230 och år 1990 till

11 685. I fortsättningen skulle ökningen av läkarkåren så småningom avstanna

och läkarkåren bli konstant. Enligt av Sveriges läkarförbund gjorda

beräkningar skulle detta läge uppnås strax efter år 2 000, då antalet läkare,

67 år och yngre, skulle vara cirka 14 000.

Utredningen har konstaterat, att ett stort antal faktorer av mycket

varierande karaktär samverkar till det aktuella sjukvårdsbehovet och

läkarbehovet. Dessa behov kan med viss sannolikhet beräknas under den

närmaste framtiden, men situationen i en tidsperiod längre avlägsen än 10

ä 15 år framåt i tiden är svårbedömd. Då det enligt utredningens mening är

synnerligen vanskligt att göra mera exakta prognoser för läkarbehovet efter

1970, har utredningen ansett sig böra ta 1949 års arbetskraft sutrednings

prognos för 1965 som utgångspunkt för den fortsatta diskussionen, innefattande

ett läkarbehov av cirka 8 500 läkare. Enligt läkarutbildningsutredningens

mening har intet framkommit i diskussionen kring läkarbehovet

vilket skulle utvisa, att vårt land icke behöver höja sitt läkarantal till 8 500

yrkesverksamma läkare. Då ett behov av detta antal läkare torde föreligga

senast 1970, måste man inrikta sig på att vid tidpunkten i fråga uppnå

detta läkarantal. Under sådana förhållanden kan det icke ifrågakomma, att

man nu skulle minska intagningen till de medicinska utbildningsanstaltema

under det antal som för närvarande tas emot, d. v. s. 408 per år. Man måste

också förutsätta, att denna intagning utan minskning fortsätter till inemot

år 1965.

Huruvida en ändring av intagningen bör ske 1965 är enligt läkarutbildningsutredningen

för tidigt att yttra sig om, då en rättvisande prognos för

läkarbehovet under 1970-talet nu ej kan utformas. En sådan prognos bör

emellertid utarbetas under åren närmast före 1965. Denna prognos kan

utgöra förutsättningen för statsmakternas beslut senast 1965 rörande storleken

av intagningen av elever vid de medicinska läroanstalterna för tiden

därefter.

Förutsättningar för en utökning av antalet utbildningsplatser

vid befintliga lärosäten

Enligt statsmakternas beslut skall fr. o. m. läsåret 1955/56 det årliga intaget

av medicine studerande vid de olika lärosätena utgöra i Uppsala 90,

i Lund 110, i Stockholm 138 och i Göteborg 70. Enligt vad erfarenheterna

visat sker regelmässigt under studietiden fram till medicine kandidatexamen

en viss avgång. Läkarutbildningsutredningen har räknat med 5 procent

av årsintaget. Om den fortsatta utbildningen förutsättes ske, där intag
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

ningen ägt rum, skulle enligt utredningens beräkningar behovet av utbildningsplatser

under det propedeutiska året och den fortsatta kliniska utbildningen

bli i Uppsala 86, i Lund 105, i Stockholm 132 och i Göteborg 67

eller tillhopa 390 platser.

Då undervisning i bakteriologi, patologi och farmakologi äger rum under

det propedeutiska året och institutioner för samtliga dessa ämnen endast

finns i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg har — anför utredningen

— propedeutplatserna i enlighet med direktiven ansetts böra beredas vid de

nuvarande medicinska lärosätena.

Utredningen har funnit det möjligt att under det propedeutiska året bereda

utbildningsplatser vid samtliga lärosäten åt det antal studerande, som

svarar mot årsintaget vid respektive lärosäten. Att under den fortsatta kliniska

utbildningen meddela undervisning åt ett motsvarande antal studerande

har enligt utredningens åsikt däremot visat sig bereda större svårigheter.

Utredningen har sålunda med hänsyn till patientmaterialet i Uppsala

ansett att undervisning där lämpligen bör meddelas åt högst SO studerande.

I Lund—Malmö har utredningen funnit högst 90 studerande kunna beredas

plats utan ett ökat utnyttjande av Malmö stads sjukhus. Eftersom

undervisning i vissa ämnen ingår såväl i propedeutundervisningen som i den

fortsatta kliniska utbildningen, bör man vid valet av alternativ för fördelningen

av eleverna mellan de befintliga lärosätena undvika ett byte av

lärosäte efter propedeutiska året. Utredningen anser därför, att man icke

bör räkna med fler än 80 studerande i Uppsala och 90 studerande i Lund—

Malmö vare sig under det propedeutiska året eller under den efterföljande

kliniska utbildningstiden. I Göteborg är de nya klinikerna vid Sahlgrenska

sjukhuset planerade för 100 studerande och utredningen har jämväl funnit

det möjligt att i avvaktan pa slutförandet av pågående nybyggnadsarbeten

där åstadkomma en godtagbar anordning i syfte att fr. o. m. höstterminen

1957 tillskapa samma antal propedeutplatser. Då de årliga kostnaderna för

en ökning av antalet utbildningsplatser under medicine licentiatstudierna

i Stockholm från redan beslutade 120 till 132 skulle bli betydande och relativt

sett större än vid övriga lärosäten samt då en sådan ökning icke skulle

onödiggöra en ökning vid något av de övriga lärosätena utan endast medföra

en med ett tiotal studerande reducerad sådan, har utredningen stannat

för att räkna med oförändrat antal utbildningsplatser i Stockholm.

Därest utökningen av antalet utbildningsplatser under det propedeutiska

året och den fortsatta kliniska utbildningen till 390 i sin helhet anses böra

komma till stånd vid befintliga lärosäten, bör densamma således enligt utredningens

mening åstadkommas genom en ökning av antalet utbildningsplatser

till i Uppsala 80, i Lund 90 och i Göteborg 100 medan antalet utbildningsplatser

i Stockholm bibehålies vid 120.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957 5

Förutsättningar för anordnande av en klinisk utbildningsanstalt i Norrland

Utredningen anser att Sundsvall och Umeå uppfyller förutsättningarna

för förläggande därstädes av en klinisk utbildningsanstalt, men anser att

därutöver jämväl Boden numera synes kunna komma i fråga.

Utredningen erinrar om att behovet av ytterligare utbildningsplatser under

det propedeutiska året, såsom i utredningens direktiv framhållits, måste

tillgodoses genom ökning av kapaciteten vid befintliga medicinska lärosäten

med hänsyn till att undervisningen i farmakologi äger rum under sagda år

och då farmakologiska institutioner endast finns i Uppsala, Lund, Stockholm

och Göteborg. Ej heller de kliniskt-bakteriologiska och patologiska

laboratorier, som finns vid vissa av de undersökta lasaretten, kan enligt

utredningens mening anses tillräckliga för undervisning i ämnena bakteriologi

och patologi. Nybyggnader av en helt annan storleksordning skulle

därför enligt utredningens uppfattning bli erforderliga, därest den till det

propedeutiska året hänförliga undervisningen skulle förläggas till något av

Norrlandssjukhusen. Anordnandet av en propedeutisk undervisning i Norrland

skulle således praktiskt taget erfordra tillkomsten av tre nya teoretiska

institutioner med tillhörande utrustning och personal. En jämförelse

med Stockholm och Göteborg, de orter på vilka dylika institutioner senast

uppförts eller är under uppförande, framhåller utredningen, utvisar att

kostnaden för de nämnda institutionerna jämte deras utrustning torde ligga

vid cirka 20 miljoner kronor. De årliga kostnaderna för avlöning åt erforderlig

personal kan enligt utredningens beräkningar uppskattas till ca 600 000

kronor. Planering och färdigställande av institutionerna ifråga skulle vidare

ta avsevärd tid eller 5—10 år. Både ur tidssynpunkt och med hänsyn till

de ekonomiska aspekterna har utredningen därför helt avstått från att planlägga

en propedeutisk undervisning i Norrland och utgått ifrån att en eventuell

klinisk utbildning i Norrland skulle omfatta den del av medicine licentiatstudierna,

som infaller efter propedeutiska året eller fr. o. m. medicinkirurgiåret

(fjärde studieåret).

Med hänsyn till klinikernas storlek och tillgången till patientmaterial har

utredningen ansett det realistiskt att räkna med att studerande intas till

medicinkursen två gånger årligen med 20 deltagare per kurs. Då behovet

av utbildningsplatser under ifrågavarande utbildningsskede beräknats till

390 och antalet platser vid befintliga lärosäten enligt propositionen 1954:

212 beräknats till i Uppsala 60, i Lund—Malmö 70, i Stockholm 120 och i

Göteborg 75 eller tillhopa 325, måste även med ett intag av 40 studerande

vid en klinisk utbildningsanstalt i Norrland ytterligare 25 platser tillkomma

vid befintliga lärosäten. Då utredningen funnit möjligheter föreligga

att bereda undervisning åt ytterligare 25 studerande i Göteborg, anser utredningen,

att denna möjlighet bör anlitas därest en klinisk utbildningsanstalt

i Norrland kommer till stånd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957

Läkarutbildningsutredningeng ställningstagande och förslag

Efter att ha framlagt detaljerad redogörelse för förutsättningar och kostnader

för dels alternativet att vid befintliga lärosäten utbilda ett ökat antal

medicine studerande under det propedeutiska året och den efterföljande

kliniska utbildningen, alternativ »Befintliga lärosäten», dels

för alternativet att möjliggöra sådan undervisning genom förläggning av en

utbildningsanstalt till Norrland, alternativ »Norrland», har utredningen

gjort jämförelser ur olika synpunkter mellan de båda alternativen.

Ur sjukvårdssynpunkt finner utredningen alternativen vara jämställda.

Befolkningsunderlaget i omedelbar omgivning av utbildningsorten finner

utredningen tillräckligt vid de tre undersökta orterna.

För utbildningens kvalitet vid alternativ »Norrland» uttalar emellertid

utredningen farhågor. Den omständigheten att enligt detta alternativ ett

propedeutiskt ar icke anordnas skulle enligt utredningens mening utgöra

en kännbar brist i utbildningen. Beträffande den kliniska utbildningen

uttalar utredningen farhågor för dess kvalitet även i andra avseenden. Då

det icke synes vara möjligt att redan från början tillförsäkra den kliniska

utbildningsanstalten i Norrland en uppsättning av akademiska lärare, vilka

utvalts i fri konkurrens, kommer under en övergångstid flera av ämnena att

företrädas av lärare, som icke uppnår den vid övriga lärosäten fordrade

akademiska kompetensen.

Ur den medicinska forskningens synpunkt har alternativet »Norrland»

enligt utredningens mening sin svagaste sida. Avsaknaden icke blott av

teoretiska medicinska institutioner utan även av övriga naturvetenskapliga

institutioner utgör ur forskningssynpunkt en belastning, vars betydelse icke

kan övervärderas. Den minskade möjligheten till medicinsk forskning kommer

även att återverka på rekryteringen av de akademiska lärarna.

Ur de studerandes synpunkt erbjuder alternativet »Norrland» problem

genom den tvångsvisa överflyttningen mitt under studietiden.

Ur ekonomisk synpunkt slutligen ställer sig alternativ »Norrland» både

vad angår arliga kostnader och vad angår engångskostnader väsentligt

dyrare än alternativ »Befintliga lärosäten». Den årliga kostnadsökningen

för en klinisk utbildning vid befintliga lärosäten skulle belöpa sig till ca

2 miljoner kronor, medan den årliga kostnadsökningen för en klinisk utbildning

även förlagd till Norrland skulle belöpa sig till ca 3,8 miljoner

kronor. Engångskostnaderna beräknas för alternativ »Befintliga lärosäten»

uppgå till ca 460 000 kronor, medan engångskostnaderna för alternativ

»Norrland» kan uppskattas till mellan 1,8 miljoner kronor och 3,8 miljoner

kronor. Utredningen framhåller vidare, att klinisk utbildning vid ett Norrlandssjukhus

med stor sannolikhet kommer att föra med sig en utbyggnad

vid detta sjukhus även av det propedeutiska årets undervisning till betydande

kostnader samt att sannolikheten talar för att därefter anspråk även

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

7

kommer att resas på en utbyggnad av undervisningsanstalten till ett fullständigt

medicinskt lärosäte. Engångskostnaderna för ett propedeutiskt

år kan enligt utredningens mening uppskattas till cirka 20 miljoner kronor

och en utbyggnad av de två första utbildningsårens institutioner betyder

en ytterligare engångsavgift på 20 å 30 miljoner kronor förutom en avsevärd

ökning av de årliga kostnaderna.

Utredningen understryker, att dess avstyrkande av förläggning av en klinisk

utbildningsanstalt till Norrland icke bygger på någon tveksamhet om

möjligheten att där anordna en dylik anstalt. Utredningens avstyrkande

beror helt och hållet på de nackdelar, som är förenade med utbildning vid

en anstalt, som saknar undervisning och forskning på det teoretiska och

propedeutiska stadiet av läkarutbildningen.

Läkarutbildningsutredningen föreslår, att det ökade antal studerande,

som enligt statsmakternas beslut påbörjat sina medicinska studier höstterminen

1955, beredes fortsatt utbildning efter medicine kandidatexamen

genom en ökning av kapaciteten vid de medicinska lärosätena i Uppsala,

Lund-Malmö och Göteborg.

Reservanten Lundgren

Enligt ledamoten Lundgrens uppfattning bör statsmakterna tillgodose

det ökade behovet av utbildningsplatser, som uppkommit genom 1955 års

beslut, icke genom utbyggnad av befintliga lärosäten — frånsett tillkomsten

av klinikerna i Göteborg, vilka planenligt skall utbyggas för ett beräknat

intag av 100 studerande årligen — utan genom inrättande av en ny läroanstalt

förlagd till Norrland. Denna läroanstalt bör enligt reservantens

mening omfatta hela utbildningen efter medicine kandidatexamen, alltsa

även det propedeutiska året.

Ny undervisningsanstalt i Norrland. Reservanten anser,

att de av utredningens majoritet angivna skälen mot inrättande av en undervisningsanstalt

i Norrland icke till alla delar är bärkraftiga. Härutinnan

anför reservanten bland annat:

Sjukvårdssynpunkter. Jag vill erinra om att enligt utredningens uppfattning

resurserna vid alla de sjukhus i Norrland, som undersökts såsom eventuell

förläggningsort för en undervisningsanstalt, ur sjukvårdssynpunkt är

tillräckliga för undervisningen. Även befolkningsunderlaget i omedelbar anslutning

till utbildningsorten torde vara tillräckligt vid samtliga tre undersökta

orter. Med hänsyn till sjuk vårdsunderlaget synes enligt utredningens

mening alternativet »Befintliga lärosäten» och alternativet »Norrland» vara

jämställda.

Propedeutiska året. Då alternativet »Norrland» icke omfattar undervisning

under propedeutiska året, vilket innebär en brist i undervisningen,

förordar jag därför, att den blivande undervisningsanstalten i Norrland

skall omfatta även det propedeutiska året.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

Forskning. Genom att i alternativet »Norrland» medtaga även propedeutiska

året med därtill hörande institutioner kommer de angivna olägenheterna

för undervisning och forskning att minskas.

Yad som saknas är representanter och institutioner för anatomi och histologi,

fysiologi, medicinsk fysik och allmän kemi. Genom att bygga ut de

enligt alternativet »Norrland» tillkommande teoretiska institutionerna i

klinisk fysiologi och klinisk kemi i förhållande till motsvarande institutioner

vid övriga lärosäten, kan dessa olägenheter avsevärt reduceras.

Det är kanske icke alldeles rättvist, att så fullständigt som läkarutbildnmgsutredningen

gör undervärdera den forskning som utförts och fortfarande

utföres vid våra stora moderna landsortslasarett. Jag vill erinra om

att många avhandlingar även av erkänt hög kvalitet grundar sig på arbeten,

vilka utförs vid dessa sjukhus.

Frånvaron av andra naturvetenskapliga institutioner. Jag medger gärna,

att det är en fördel för en undervisningsanstalt, om samarbete mellan olika

grenar inom naturvetenskaperna kan komma till stånd. Det motiv som utredningen

anför mot alternativet »Norrland» kunde och kan fortfarande i

viss mån anföras mot en medicinsk fakultet vid universitetet i Göteborg.

De studerandes synpunkt. Att märka är, att ifråga om tandläkarutbildningen

skall de studerande, som delvis får sin utbildning i Umeå, första och

sista läsåret studera i Stockholm, medan enligt alternativet »Norrland» endast

en överflyttning behöver ske. Enligt uppgift har dock umeålinjen för

utbildning av tandläkare visat sig betydligt mera attraktiv än vad man

räknat med, beroende bland annat därpå att de studerande i Umeå genom

stadens försorg beretts tillgång till mycket goda bostäder till relativt billiehyra.

J ö r 1 ä g g n i n g sort. Reservanten anser, att den av honom förordade

läroanstalten bör förläggas till Umeå. Till stöd härför anföres bland annat

följande.

Både Sundsvall och Umeå kan i och för sig väl tänkas såsom förläggningsort

för ifrågavarande undervisningsanstalt. För förläggning till förstnämnda

plats talar att Sundsvall är huvudort inom ett mycket tätt befolkat

högt industrialiserat område. Genom att taga i anspråk utrymmen

inom lasarettet, vilka nu disponeras såsom bostäder för sjukvårdspersonal,

kan man i Sundsvall erhålla ur undervisningssynpunkt relativt tillfredsställande

lokaler för det omedelbara behovet utan dyrbara nybyggnader.

Däremot är utbyggnadsmöjligheterna på lång sikt mycket begränsade.

För förläggning till Umeå talar den omständigheten att statsmakterna

til! Umeå redan förlagt tandläkarutbildning och rättsmedicinsk institution

samt att där finnes ett under uppbyggnad varande vetenskapligt bibliotek.

Genom förläggning till Umeå av tandläkarutbildning har statsmakterna

redan i princip avgjort förläggningsfrågan även för en eventuell medicinsk

undervisningsanstalt. Det kan rimligen icke ifrågakomma att förlägga tandläkarutbildning^

till en plats i Norrland och läkarutbildning till en annan.

Detta har också indirekt understrukits av läkarutbildningsutredningen, då

utredningen betonar »den nära samhörigheten mellan medicinsk och övrig

naturvetenskaplig forskning». Ytterligare vill jag erinra om att centrallasarettet

i Umeå disponerar ett område av cirka 70 hektar, vilket alltså medger

praktiskt taget obegränsade utvecklingsmöjligheter, därest statsmakterna

skulle vilja dit förlägga en fullständig medicinsk undervisningsanstalt

och (eller) andra vetenskapliga institutioner.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

För förläggning till Umeå talar vidare att detta lasarett befinner sig under

utbyggnad. Om statsmakterna nu beslutar att förlägga en undervisningsanstalt

dit kan de pågående byggnadsplanerna utan alltför stora kostnader

modifieras med hänsyn till undervisningens och forskningens behov. Det

blir obestridligen billigare att nu göra detta än att bygga, om befintliga

byggnader, då man är bunden av konstruktioner av befintliga byggnader.

Möjligheterna att nu åstadkomma ett modernt undervisningssjukhus i

Umeå är därför mycket goda och det synes mig lämpligt att statsmakterna

begagnar denna möjlighet, som sällan torde aterkomma.

Förslag och kostnadsberäkningar. Enligt reservantens

förslag skall det ökade behovet av propedeutiska och kliniska utbildningsplatser

tillgodoses dels genom att i Umeå inrättas en medicinsk läroanstalt,

vid vilken årligen intages 40 medicinare för propedeutisk och därefter klinisk

utbildning, dels genom att vid medicinska fakulteten i Göteborg ärligen för

motsvarande utbildning intages 25 medicinare utöver det antal, som vid

fakulteten nu erhåller dylik utbildning. Kostnaderna för förslagets genomförande

sammanfattar reservanten på följande sätt:

Avlöningar

Årliga kostnader

Materiel

Övriga

Engångs-

kostnader

Propedeutiska året i Umeå........

Fortsatt klinisk utbildning i Umeå . .

Utbyggnad i Göteborg ............

619 120

1 138 156

665 431

100 000

217 000

98 750

1 163 100

7 000 000

3 286 000

125 200

Kronor

2 422 707

415 750

1 163 100

10 411 200

Den årliga kostnadsökningen skulle således uppgå till cirka 4 miljoner

kronor och engångskostnaderna till cirka 10,4 miljoner kronor. Härvid är

dock att märka att engångskostnaderna för propedeutiska året i Umeå

är approximativa.

Reservanten föreslår, att den nya läroanstalten inrättas från och med den

1 juli 1958.

Därest förslaget om inrättande från och med den 1 juli 1958 av en medicinsk

högskola i Umeå, avsedd för undervisningen efter medicine kandidat-examen,

av ekonomiska skäl icke nu anses genomförbart, bör i vart

fall en medicinsk högskola inrättas från sagda tidpunkt, avseende utbildningen

efter det propedeutiska aret.

Yttranden

I den mån redogörelse här icke lämnas för innehållet i remissyttrandena

torde få hänvisas till propositionen nr 91 s. 28—43.

I remissyttrandena har anförts bland annat följande.

Medicinska jakulteten i Uppsala biträder det av utredningen förordade

alternativet »Befintliga lärosäten». För den händelse att en medicinsk utbildningsanstalt

skall förläggas till Norrland avstyrker fakulteten bestämt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

inrättandet av en enbart klinisk sådan. Enligt fakultetens mening är det

synnerhgen angelaget, att en dylik utbildningsanstalt utbygges till en full•

m” reservaf’lt 1 fakulteten, professor Blix förordar en klinisk läroanstalt

\ Norrland, begransad tills vidare för utbildning efter det propedeutiska

aiet och beraknad för ett elevantal av 40 per år samt förlagd till Umeå

Vad alternativet »Befintliga lärosäten» beträffar finner reservanten ett

realiserande av detsamma förenat med avsevärda svårigheter, då lokaler

och patientunderlag icke på alla punkter kan anses fullt tillfredsställande

Over huvud taget innebar sistnämnda alternativ enligt reservantens uppfattning

eu pressning till gränsen av det möjliga. Det torde därför knappast

kunna lorordas annat än som en utväg i ett nödläge eller som ett

provisorium.

Det större konsistoriet i Uppsala ansluter sig till fakultetens ståndpunkt.

Sju reservanter i konsistoriet, professorerna Strömbäck, Ekelöf, MalmströmFredga,

Nannfeldt, Collinder och Segerstedt instämmer för sin del

i vad takultetsreservanten Blix anfört.

Medicinska fakulteten och det större konsistoriet i Lund tillstyrker det

av utredningen förordade alternativet »Befintliga lärosäten» och avstyrker

bestämt, att klinisk utbildning förlägges till Norrland.

. Medicinska fakulteten och det större konsistoriet i Göteborg förklarar

sig val mse de fordelar en klinisk utbildningsanstalt i Norrland skulle innebara

för sjukvården i denna landsdel. Med hänsyn till de nackdelar utredmngen

tunmt förbundna med en dylik anstalt måste emellertid alternativet

5>" orrland» sta klart tillbaka för alternativet »Befintliga lärosäten».

. Lärarkollegiet vid karolinska institutet ansluter sig till det av utrednmgen

forordade alternativet »Befintliga lärosäten» och avvisar alternativet

».Norrland».

Universitetskanslern förordar, att från och med den 1 juli 1958 upprättas

en medicinsk högskola i Umeå, avsedd för en årlig intagning av 40

studerande och med en organisatorisk anknytning till Uppsala universitet.

Umea-anstadten bor enligt kanslern aven omfatta den propedeutiska underxisnmgen

Till en början bör den dock uppbyggas för enbart klinisk utbildnmg.

Innan propedeutundervisningen förlägges till läroanstalten, bör

lamhgen den praktiska utformningen av i samband därmed stående frågor

utredas av eu organisationskommitté, som tillika bör fungera som statligt

torhandlmgsorgan med vederbörande i Umeå. Vid sådant förhållande måste

hela den propedeutiska undervisningen för det ökade antalet medicine studerande

övergångsvis anordnas vid nu befintliga medicinska lärosäten

Kanslern utgar damd från att denna utbildning kan komma till stånd

enligt de av utredningen uppdragna riktlinjerna. Vid universiteten i Uppsala

och Lund föreslagna nya lönegradsplacerade befattningar, tillhörande

ämnen som ingar i det propedeutiska året, bör enligt kanslerns mening i

a\ xaktan pa att klarhet vmnes rörande anordnandet av den propedeutiska

utbildningen i Umea tills vidare tillsättas såsom extra tjänstemän eller

avlönas med däremot svarande arvoden.

Kanslern ansluter sig till utredningens uttalanden beträffande det kommande

fakarbehovet och intagningen av medicine studerande. Han tillogar

emellertid att, såvitt han knnde finna, försiktigheten bjöde att man

under en avsevard tid framåt räknade med ett icke oväsentligt successivt

stegrat behov av läkare mom vårt land.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1937

11

Kanslern instämmer i den kritik, som reservanten i medicinska fakulteten

och de sju reservanterna i större konsistoriet i Uppsala riktat mot

alternativet »Befintliga lärosäten». Därjämte understryker kanslern de

argument, som nyssnämnda reservanter anfört till förmån för Norrlandsalternativet.

Kanslern erinrar vidare om de allvarliga problem, inför vilka nian inom

kort kommer att stå genom den förutsedda successivt ökade tillströmningen

av studerande till våra universitet och högskolor. Enligt 1955 års umversitetsutredning

beräknas antalet universitets- och högskokstuderande

komma att stiga från nu icke fullt 23 000 till drygt 40 000 år 1965. En

dylik tillströmning innebär, att nämnda lärosäten måste under det instundande

decenniet ges en i det närmaste fördubblad utbildningskapacitet.

Den press på den nuvarande universitets- och högskoleorganisationen, som

en dylik utveckling kommer att medföra, måste enligt kanslerns mening

aktualisera tanken på att redan nu vidtaga åtgärder i svfte att iviss man

sprida den akademiska undervisningen och forskningen inom vart land i

stället för att ytterligare utvidga ifrågavarande organisation i en utsträckning,

som säkerligen kommer att i olika avseenden medföra starkt framträdande

olägenheter såväl för undervisning och forskning som för de

studerande. Kanslern pekar bland annat på de problem, som sammanhänger

med frågan om anskaffandet av bostäder och institutionslokaler i

erforderlig utsträckning, problem vilka redan under för närvarande föreliggande

förhållanden är svåra att bemästra. Härtill kommer de svårigheter

av administrativ art, som är att förvänta, därest de förefintliga universiteten

och högskolorna sväller ut till en storleksordning väsentligt överstigande

den nuvarande. Ett förläggande av en del av den akademiska undervisningen

och forskningen till ett nyupprättat akademiskt lärosäte maste

enligt kanslerns mening i icke oväsentlig man vara ägnat att bidiaga till

att lösa omförmälda problem.

Vad förläggningsorten beträffar har kanslern kommit till den uppfattningen

att Umeå bör i första hand komma i fråga. Härför talar enligt

kanslerns mening de påbörjade planerings- och nybyggnadsarbetena vid

Umeå lasarett, vilka utan alltför stora merkostnader kan utformas med

hänsyn även till undervisningens och forskningens behov (ett senare apterande

av dessa för nämnda ändamål skulle givetvis medföra avsevarda

merkostnader), förekomsten av det vetenskapliga biblioteket i Umea, delvis

uppbyggt på det s. k. femte exemplaret, förläggningen i Umeå av den

odontologiska högskolekliniken, de goda möjligheterna att i Umeå pa längre

sikt och även provisoriskt kunna lösa lokalfrågan för erforderliga institutioner

för utbildning under det propedeutiska året, om jämväl denna utbildning

skulle förläggas till den nya medicinska läroanstalten, det för narvarande

rådande förhållandet med ett flertal vakanta och inom nära

framtid ledigblivande lasarettsläkarbefattningar i Umeå, de förutsättningar,

som torde föreligga för ernående av en ur statens synpunkt tillfredsställande

uppgörelse med Västerbottens läns landsting såsom huvudman

för Umeå lasarett samt de gynnsamma betingelser, som synes forefinnas

för att Umeå stad bidrager till att lösa bostadsfrågorna tor saval

personalen vid högskolan som dess elever.

Om det vid kommande prognosundersökningar skulle visa sig att det

årliga intaget av medicine studerande bör minskas, anser kanslern, att den

härav föranledda minskningen av utbildningskapaciteten i första hand bor

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

äga rum vid de lärosäten, som nu omfattar det största intaget, nämligen

\ul larosatena i Stockholm och Göteborg. Någon risk för att lokalutrymmen

härigenom i nämnvärd mån skulle komma att bli outnyttjade torde

enligt kanslerns asikt icke kunna befaras med hänsyn till det stora behov

av lorsknmgsut rymmen, som föreligger och varmed man även framdeles

torde ha anledning räkna.

Medicinalstyrelsen förordar alternativet »Norrland» men anser sm —

i anlednmg av till styrelsens chef nyligen lämnat uppdrag att uppgöra°förslag

ill regionplan för den mera specialiserade sjukvården, vilket äger

nara beröringspunkter med den lokala förläggningen av en medicinsk utbildnmgsanstalt

! Norrland - icke nu böra taställning till frågan om lämpöaste

forlaggmngsort för anstalten. Styrelsen ifrågasätter, om icke eu

medicinsk utbildmngsanstalt i Norrland under utbyggnadstiden lämpligen

UppsalarganiSeraS S°m Cn hö^skolefilial till den medicinska fakulteten i

I fråga om alternativet »Befintliga lärosäten» framhåller medicinalstvreJsen,

att styrelsen i andra sammanhang, bland annat vid överläggningar

med medicinska fakulteten i Uppsala, fått det bestämda intrycket, att man

redan i nuvarande lage kampade med svårigheter att tillgodose den kliniska

undervisningen med tillräckligt patientunderlag. För Uppsalas del

torde dessa svårigheter ytterligare accentueras, om intagningen av medicine

studerande liojes till 80 per läsår.

Vad härefter gäller alternativet »Norrland» anser medicinalstyrelsen att

de olagenheter utredningen funnit förknippade med detsamma torde låta

sig bemastras utan alltför stora svårigheter. Vidare framhåller medicinalstyretsen,

att en medicinsk utbildmngsanstalt i Norrland otvivelaktigt

skuile bil av stort värde såsom kulturmiljöskapande faktor och bidraga till

att norrländsk ungdom i okad omfattning intresserade sig för akademiska

studier i allmänhet och medicinska i synnerhet. Antalet medicine studerande

från JSorrland är i förhållande till studerande från andra delar av

landet lagt. Inrättandet av en utbildmngsanstalt i Norrland skulle sannohkt

verksamt kdraga till att höja antalet studerande från denna landsdel.

,a! studieekonomiska som miljöpsykologiska faktorer kan enl Ui stvrelsens

asikt förväntas verka i denna riktning. Medicinalstyrelsen framhaher

vidare, att en medicinsk utbildmngsanstalt även lämnar klinisk utbildnmg

efter medicine licentiatexamen. Beredande av dylika utbildningsmojhgheter

i norra Sverige skulle därför säkerligen stimulera norrlänningar

icke blott att i okad utsträckning välja läkaryrket utan även att efter avslutad

grundutbildning kvarstanna för specialistutbildning och eventuell

framtida verksamhet i Norrland. Fm förbättrad rekrytering av läkare till

denna landsdel, dar läkartätheten för närvarande är cirka 50 procent lägre

an,för riket i ovngt, är enligt medicinalstyrelsens mening ur hälso- och

sjukvardssynpunkt ytterst angelägen. Framför allt skulle uppbyggandet av

en lakarutbildningsanstalt i norra Sverige få gynnsamma följder för sjukvården.

Ut bildningsanstalten skulle självfallet komma att framstå som

Norrlands medicinska centrum. Dess inrättande blir enligt medieinalstvrelsen

liktydigt med att Norrland erhåller ett högt kvalificerat och differentierat

sjukhus som kan tillgodose även den mest specialiserade sjukim

varf. atnUifande invånarna nu måste resa betydande sträckor.

Med hansyn till bland annat de liogre kostnader, som alternativet »Norrland»

medför, ar det enligt styrelsens mening givet att, därest den nu

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1937

tillämpade intagningsvolvmen vore allenast temporär och kunde förväntas

om något tiotal år bli minskad, det skulle vara mindre väl motiverat att

inrätta en helt ny utbildningsanstalt för läkare. Medicinalstyrelsen räknar

emellertid icke med att för tiden efter 1970 en så väsentlig minskning av

intagningen av medicine studerande kommer att genomföras, att förslaget

om en norrländsk utbildningsanstalt för medicinare av denna anledning

ter sig äventyrligt.

Arbetsmarknadsstyrelsen ansluter sig till det av utredningen förordade

alternativet »Befintliga lärosäten». Styrelsen uttalar dock, att den är synnerligen

förstående för tanken, att medicinsk utbildning skulle anordnas

även i Norrland.

Statskontoret biträder det av utredningen förordade alternativet »Befintliga

lärosäten» och avstyrker alternativet »Norrland».

Malmöhus läns landstings hälso- och sjukvårdsstyrelse ansluter sig till

det av utredningen förordade alternativet »Befintliga lärosäten».

Länsstyrelsen i Malmö förordar alternativet »Befintliga lärosäten» men

ifrågasätter beträffande omfördelningen av de kliniska utbildningsplatserna

om icke — trots härav föranledda ökade kostnader — platsantalet för

universitetets i Lund vidkommande borde utökas till 105 med anlitande

jämväl av de Malmö stad tillhöriga kliniker, som ännu icke tagits i anspråk

för undervisning.

Göteborgs sjukhusdirektion anser den av utredningen förordade utökningen

av antalet utbildningsplatser i Göteborg till 100 möjlig under förutsättning

bland annat, att vissa lokalutrymmen tillskapas samt att vissa

förstärkningar i fråga om personal, materiel och utrustning kommer till

stånd. _ .

Direktionen jör akademiska sjukhuset i Uppsala har inskränkt sig till att

beröra förutsättningarna för en utökning av antalet propedeutiska och

kliniska utbildningsplatser vid sjukhuset till 80. Därvid understryker direktionen

vikten av att det till följd härav uppkommande lokal- och personalbehovet

i tillfredsställande omfattning tillgodoses. Direktionen förklarar

sig vidare inse, att en ökad och intensifierad undervisning vid akademiska

sjukhuset kan vara förenad med olägenheter för sjukvården,

framförallt genom att patienterna mera utnyttjas i undervisningen. Det har

emellertid framgått, framhåller direktionen, att man avser att öka den

polikliniska undervisningen, vilket skulle komma att beröra en mycket stor

grupp av patienter, som hittills i allmänhet inte i särskilt stor omfattning

tagits i anspråk för undervisningen.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott har icke funnit anledning

yttra sig över alternativet »Norrland». Vad beträffar alternativet »Befintliga

lärosäten» ingår utskottet på detsamma endast i den man det berör

Uppsala. Utskottet ifrågasätter lämpligheten och önskvärdheten av ett

ökat antal medicine studerande i Uppsala, då det knappa patientunderlaget,

vilket huvudsakligen utgöres av invånare från Uppsala län, mahända i

alltför stor omfattning måste utnyttjas för undervisning och demonstration.

Utskottet förutsätter, att undervisningen ordnas så, att berättigad

hänsyn tages till patienterna.

Länsstyrelsen i Uppsala ansluter sig till det av utredningen förordade

alternativet »Befintliga lärosäten».

Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott ansluter sig till det

av utredningen förordade alternativet »Befintliga lärosäten». lör den hän
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

delse att en förläggning av medicinsk utbildning till Norrland skulle komrna

i fråga förordar utskottet Sundsvall såsom förläggningsort, vare sig det

gäller en fullständig eller en enbart klinisk utbildningsanstalt. Utskottet

förklarar sig dela utredningens åsikter såväl i fråga om det framtida läkarbehovet

som beträffande nackdelarna med en ofullständig läroanstalt. Även

i vad angår behovet av utbyggda sjukhus instämmer utskottet helt med

utredningen. Utskottet anser sålunda att en fullt utbyggd läroanstalt i

Norrland skulle innebära en avsevärd förstärkning av sjukvården. Samtidigt

framhåller utskottet, att det ur sjukvårdssynpunkt måste inge allvarliga

betänkligheter om en sådan läroanstalt skulle förläggas till sådan ort

att ett flertal norrländska landsting därigenom skulle förhindras att utbygga

specialistvården på ett sätt, som ur sjukvårdssynpunkt kan anses

rationellt med hänsyn till den samlade norrländska befolkningens berättigade

anspråk på en differentierad sjukvård. Norrland är, påpekar utskottet,

ingalunda någon hel och odelbar enhet. Om man bortser från liinsgränserna,

torde man med hänsyn till befolkningsmässig och industriell

utveckling kunna utskilja ett övre Norrland med tyngdpunkten förlagd till

Norrbottens industriområden och med sitt sjukvårdscentrum i Boden samt

ett nedre Norrland med tyngdpunkten i Sundsvallsområdet och med lasarettet

i Sundsvall såsom ett centrum för sjukvården. Den industriella utvecklingen

inom Norrland pekar mot att nämnda tyngdpunkter ytterligare

kommer att accentueras. Det synes därför utskottet rationellt ur alla synpunkter

att man tar hänsyn härtill då det gäller att bedöma till vilken ort

eller vilka orter man skall förlägga sådan specialsjukvård för vilken ett

landstingsområde icke har tillräckligt befolkningsunderlag. Utskottet uttalar

såsom sin bestämda uppfattning, att en förläggning till Umeå av ett

undervisningssjukhus skulle komma att betjäna sjukvården i Norrland

mindre val än om man finge utbygga sjukvårdsenheterna i Boden respektive

bundsvall. Om man i första hand tar hänsyn till allmänhetens krav på

god sjukvård och anser, att detta bäst betjänas av ett centrum i nedre

Norrland och ett i övre Norrland och i andra hand till frågan om att till

nagot av dessa centra förlägga ett undervisningssj ukhus, synes det utskottet

följdriktigt, att man då måste tänka sig Sundsvall som bästa förlaggnmgsort.

Länsstyrelsen i Härnösand finner de av utredningen anförda skälen för

avvisandet av alternativet »Norrland» icke bärande. Det är enligt länsstyrelsens

uppfattning icke realistiskt att betrakta föreliggande fråga om

ökade utbildningsmöjligheter för läkare isolerad för sig. För att få rätta

proportioner pa skäl och motskäl maste man se denna fråga som en del av

det stora problemet hur ökade möjligheter till högre utbildning i framtiden

skall kunna beredas de ständigt växande årskullarna av studenter. Länsstyrelsen

kan icke ansluta sig till vare sig utredningens eller reservanten

Lundgrens förslag. Länsstyrelsen tänker sig närmast två akademiska läroanstalter

i Norrland, den ena för övre Norrland och den andra för nedre

Norrland. Ett försök till en gemensam lösning av övre Norrlands och nedre

Norrlands högskolefrågor anser länsstyrelsen icke kunna bli annat än ett

provisorium. Man maste som slutmål enligt länsstyrelsens mening sikta på

eu dubblering icke endast av högskolor utan jämväl av åtskilliga andra

institutioner. Vad beträffar det nu aktuella behovet av ytterligare medicinska

utbildningsplatser, anför länsstyrelsen vidare, torde när det gäller

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

15

lokaliseringen inom Norrland på lång sikt sett alla skål tala för och inga

skäl tala mot Sundsvall.

Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott förordar, att en medicinsk

läroanstalt upprättas i Norrland med förläggning antingen till Umeå eller

Sundsvall.

Länsstyrelsen i Östersund finner att alternativet »Befintliga lärosäten»

icke är lämpligt och förordar, att en medicinsk läroanstalt upprättas i

Norrland. Länsstyrelsen avser därvid närmast en klinisk utbildningsanstalt,

men förläggning dit jämväl av den propedeutiska utbildningen bör

enligt länsstyrelsens åsikt vara riktpunkten för den fortsatta utredning i

ärendet, som torde bli behövlig. Vad beträffar förläggningsort anser länsstyrelsen,

att Boden av geografiska skäl icke kan godtagas. Valet bör därför

enligt länsstyrelsens mening stå mellan Sundsvall och Umeå. Innan

slutlig ståndpunkt till förmån för den ena eller den andra av dessa städer

kan tagas, är enligt länsstyrelsens åsikt närmare utredning än den nu föreliggande

erforderlig.

VÖsterbottens läns landstings förvaltningsutskott ansluter sig till utredningsreservanten

Lundgrens förslag och förordar således, att en medicinsk

läroanstalt upprättas i Umeå, avsedd för utbildningen efter medicine kandidatexamen

och beräknad för ett elevantal av 40 per år. Utskottet upplyser,

att Västerbottens läns landsting är villigt att träffa överenskommelse

med staten om upplåtelse av Umeå lasarett för klinisk utbildning av

medicine studerande på i huvudsak samma villkor som överenskommits

enligt 1948 års avtal mellan staten och Göteborgs stad om Sahlgrenska

sjukhusets upplåtelse för motsvarande ändamål. Undervisningen skulle i

lokalhänseende kunna sammanfogas med sjukvården på ändamålsenligaste

sätt. De påbörjade nybyggnaderna — kostnadsberäknade till cirka

20 miljoner kronor — kan enligt utskottet utan alltför stora merkostnader

utformas speciellt med hänsyn till undervisningens och forskningens behov.

Det kommer utan tvivel att bli avsevärt dyrare att senare bygga om och

komplettera befintliga byggnader, så att de kan apteras för undervisningsoch

forskningsändamål. Om Umeå lasarett blir universitetssjukhus, skulle

statens utgifter för driften bli betydligt lägre än motsvarande kostnader

vid undervisningssjukhusen i Stockholm och Uppsala, under förutsättning

att samma grunder som i Göteborgsavtalet tillämpades.

Utskottet understryker särskilt, att tillskapandet av ett medicinskt forsknings-

och undervisningscentrum i övre Norrland framstår även såsom en

sjukvårdsangelägenhet av första ordningen, nagot som i förevarande sammanhang

måste tillmätas en mycket väsentlig betydelse.

Rekryteringen till universitet och högskolor har visat sig i icke obetydlig

utsträckning vara territoriellt bunden. För den norrländska ungdomen

skulle det bli av stor, icke minst ekonomisk betydelse att erhålla högskoleutbildning

i Norrland. Enligt föreliggande beräkningar kan antalet universitets-

och högskolcstuderande förväntas stiga från icke fullt 23 000

till 40 000 år 19G5. Universiteten och högskolorna måste alltså på tio år

ges en fördubblad utbildningskapacitet. Av denna anledning är det enligt

utskott et föga eftersträvansvärt att låta de nu förefintliga universiteten

och högskolorna svälla ut till liiroanslalter av den storleksordning, som den

sålunda beräknade studenttillströmningen kan förutses medföra. Högskolor

av sådan storleksordning måste bli administrativt ohanterliga, skapa eu

föga lämplig studiemiljö, medföra besvärande institutions- och bostads
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 103 är 1957

problem samt verka förryckande på läroanstalternas akademiska karaktär

över huvud taget. Enligt utskottets mening synes tiden därför vara mogen

för att i viss man sprida den akademiska undervisningen och forskningen

inom vårt land i stället för att vidtaga åtgärder för utvidgande av den

nuvarande universitets- och högskoleorganisationen i en utsträckning, mot

vilken allvarliga och berättigade invändningar torde kunna resas.

Länsstyrelsen i Umeå ansluter sig till utredningsreservanten Lundgren.

Länsstyrelsen anser bristen på läkare i landet vara så stor, att behov föreIigger

av en helt ny medicinsk högskola. Med hänsyn till svårigheterna att

rekrytera läkare till Norrland bör denna förläggas dit.

Bodens stad avstyrker det av utredningen förordade alternativet »Befintliga

lärosäten» och hemställer, att beslut fattas om upprättande av en helt

ny medicinsk högskola i Norrland, förlagd till Boden.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott anser, att till Norrland

kan och bör förläggas en anstalt för klinisk utbildning av blivande läkare,

relativt snart omfattande också den propedeutiska utbildningen och framdeles

utbyggd till en fullständig medicinsk högskola. Som förläggningsort

ser utskottet helst Boden. För en sådan förläggning har enligt utskottets

uppfattning bärande skäl anförts. Utskottet anser sig emellertid icke böra

nu bestämt yrka härpå, da lokala önskemål icke bör få skymma eller

hindra det här föreliggande primära gemensamma norrlandsintresset.

Länsstyrelsen i Luleå uttalar sig för att en ny utbildningsanstalt upprättas

i Norrland. Frågan om anstaltens förläggning inom Norrland bör

enligt länsstyrelsens mening göras till föremål för ytterligare utredning.

Kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket finner övervägande

skäl tala för det av utredningsreservanten Lundgren framlagda

förslaget.

Det går enligt kommittén sålunda inte att komma förbi, att läkarbristen

representerar en utomordentligt allvarlig svaghet i hela vår hälso- och sjukvårdsorganisation.

Av sifferuppgifter för åtskilliga länder, som anförts av

utredningen, torde framgå att Sverige, om man bortser från Finland, har

den lägsta läkartätheten bland 21 ekonomiskt utvecklade länder.

Kommittén understryker, att läkarbristen i Norrland är särskilt utpräglad.

Antalet läkare per 10 000 invånare är där 40 procent lägre än i landet i

dess helhet. Privatpraktiker finns endast på ett fåtal platser och i mycket

obetydligt antal. Antalet sjukhusläkarbefattningar är något mindre i förhållande

till invånarantalet än för landet i övrigt och tages dessutom hänsyn

till vakanserna blir skillnaden större. Antalet provinsialläkare är —

om man tar hänsyn till vakanserna — icke större i förhållande till folkmängden

på landsbygden än i landets övriga delar. Svårigheterna att rekrytera

läkartjänsterna på ett kvantitativt och kvalitativt tillfredsställande

sätt är vida större i Norrland än annorstädes. De är dessutom växande. De

långa avstånden skapar ytterligare hinder för sjukvården. Härtill kommer

önskvärdheten av tillräckliga resurser för att komma tillrätta med Norrlands

speciella hälsovårdsproblem, i vad avser exempelvis vissa bristsjukdomar,

vissa hereditära sjukdomar samt tuberkulos. Förutsättningen för

att läkarbehovet i Norrland skall bli tillgodosett är enligt kommittén i

första hand, att den totala läkartillgången i landet blir tillfredsställande.

Men dessutom erfordras speciella åtgärder för Norrlands del.

, Efter företagen jämförelse mellan utredningsalternativen har kommittén

kommit till den uppfattningen att ett realiserande av alternativ »Be
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

17

fintliga lärosäten» skulle medföra att utbildningskapaciteten vid ifrågavarande

lärosäten blir pressad på ett sätt som icke är lämpligt. Detta synes

kommittén än allvarligare mot bakgrunden av kommitténs antaganden rörande

det framtida läkarbehovet. Det går lättare än eljest, framhåller kommittén

vidare, att om så befinnes erforderligt öka de totala utbildningsresurserna

utöver vad som hittills planerats, om anordningar för medicinsk

utbildning börjat komma till stånd på ytterligare en plats. Av dessa skäl ter

det sig redan ur allmän rikssynpunkt angeläget, att en del av den kliniska

utbildningen förläggs till Norrland. Inte ens i en mera avlägsen

framtid behöver det befaras att den totala utbildningskapaciteten härmed

skulle bli för stor. Ty även om det framdeles skulle befinnas lämpligt att

åter minska det totala intaget av studenter vid medicinska fakulteter och

högskolor, betyder det inte att något egentligt överskott av utbildningskapacitet

uppstår. Det är i stället en fördel att undervisningen kan inriktas

på mindre grupper av studenter.

Kommittén tror inte, att den särskilt utpräglade läkarbristen i Norrland

kan hävas enbart därigenom, att en mindre andel av medicinarna får sin

kliniska utbildning förlagd till en norrlandsstad. För det ändamålet erfordras

enligt kommittén en hel rad åtgärder, som tillsammantaget kan medföra

en trängande nödvändig förbättring i förhållandena för Norrlands del.

Men i en sådan kombination av erforderliga åtgärder borde som ett av de

viktigare leden ingå en till Norrland förlagd medicinsk utbildning. Även

om man måste räkna med att flera av de i Norrland utbildade läkarna

kommer att slå sig ned söderut, kan det ändå inte vara utan vikt, att en

del av medicinarna under sin utbildning har kontakt med norrlandsmiljön.

Under åren 1951—55 har antalet studenter från de fyra nordligaste länen,

vilka börjat vid de medicinska högskolorna och fakulteterna, varit 40 procent

lägre än som svarar mot dessa läns andel i hela landets befolkningstal.

Över huvud taget har en akademisk utbildning på flera sätt en positiv

betydelse för utvecklingen i en landsdel, vilken visserligen är omöjlig att

mäta men som ändå måste vara avsevärd. Om en sådan undervisning får

komma till stånd och får vidare utvecklas i Norrland, bör det bland annat

kunna medverka till att till Norrland dragés flera ledande krafter mom

medicinen och till att norrlandsläkarnas känsla av isolering motverkas.

Tillkomsten av en medicinsk undervisningsanstalt innebär även garantier

för utvecklingen av ett undervisningssjukhus med möjligheter att förse

Norrland med den högt specialiserade sjukvård, som nu saknas i denna del

av landet. Norrland behöver ett räjongsjukhus för vissa specialiteter och ett

sådant räjongsjukhus förutsätter en anknytning till högre medicinsk undervisning

och forskning. Det är enligt kommittén inte utan vidare givet, att

alla lärare vid befintliga undervisningsanstalter, av vilka flera torde vara

inriktade på en starkt specialiserad forskning, i fråga om praktisk undervisningskompetens

alltid skulle vara överlägsna de i regel docentkompetenta

överläkare, som i första hand skulle komma i fråga för eu till Norrland

förlagd klinisk undervisning. Ändå anser kommittén det otvivelaktigt

riktigt, att vissa svårigheter av angiven art kan förväntas göra sig gällande

under ett första utvecklingsskede. För en högre medicinsk utbildning, som

1 alla avseenden skall vara fullt jämbördig med den som anordnas vid nu

befintliga undervisningsanstalter, kräves att den är förenad med intensiv

forskning. Tillgång till teoretiska institutioner kräves oeksa. Dessa ting fär

komma genom eu fortsatt successiv utveckling. Det ligger i sakens natur

2 — B ihan g till riksdagens protokoll 1057. G samt. Nr 103

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957

och bör snarast betecknas som lyckligt, bland annat med hänsyn till

lärarrekryteringen, att en på ny plats förlagd akademisk undervisning på

detta sätt blir gradvis utbyggd. Från denna utgångspunkt ter det sig

föga rimligt att låta hänsynen till speciella startsvårigheter väga alltför

tungt. Att tillmäta sådana argument utslagsgivande betydelse är detsamma

som att säga att någon akademisk undervisning aldrig skall få förläggas

till Norrland — annat än möjligen på det ur ekonomiska och andra synpunkter

olämpliga sättet att en vetenskaplig utbildningsanstalt i alla avseenden

bygges helt färdig på en gång. En dylik argumentering vill kommittén

inte godtaga. Enligt kommitténs åsikt bör den till Norrland förlagda

kliniska utbildningen helst relativt snart omfatta också det propedeutiska

året och på grundval härav bör framdeles byggas en fullständig

medicinsk högskola i Norrland.

Statens institut för folkhälsan ansluter sig till det av utredningsmajoriteten

förordade alternativet »Befintliga lärosäten» men framhåller, att

flera av de synpunkter, som utredningsreservanten Lundgren anfört till

förmån för upprättande av en medicinsk läroanstalt i Norrland, synes väl

motiverade och värda att beaktas.

Svenska landstingsförbundet förklarar sig vara övertygat om att det

framtida läkarbehovet icke kan täckas genom de nuvarande utbildningsanstalterna.

Enligt förbundets mening erfordras ytterligare en fullständig

medicinsk högskola. Förbundet anser därför, att det ligger nära till

hands att nu taga första steget till skapandet av en ny högskola. Frågan

om den lämpligaste förläggningsplatsen för en sådan anstalt bör enligt förbundets

mening bli föremål för en snabb utredning.

Svenska stadsförbundets sjukvård sdelegation finner sig nödsakad tillstyrka

det av utredningsmajoriteten förordade alternativet »Befintliga lärosäten».

Samtidigt anser sig delegationen böra framhålla, att vid ett genomförande

eiv nämnda alternativ, utbildningskapaciteten vid befintliga lärosäten

måste anses ha tagits i anspråk i alltför stor omfattning än som är

tillfredsställande ur såväl utbildningens som sjukvårdens intresse. Med

hänsyn härtill och till att det beräknade antalet utbildningsplatser enligt

delegationens uppfattning är för lågt anser delegationen behov av ytterligare

en utbildningsanstalt föreligga. På grund härav och med hänsyn till

vad utredningsreservanten Lundgren anfört finner delegationen det angeläget

att anstalter vidtages för att förse Norrland med en medicinsk höaskola.

Svenska läkaresällskapet delar utredningens uppfattning i fråga om alternativet

»Norrland». Vad beträffar alternativet »Befintliga lärosäten» finner

läkaresällskapet det av utredningen beräknade antalet propedeutiska

och kliniska utbildningsplatser otillräckligt, då utredningen dels räknat

med för hög avgångsprocent under studierna fram till medicine kandidatexamen

dels icke räknat med reservplatser. Vidare vänder sig läkaresällskåpet

emot att alternativet »Befintliga lärosäten» omöjliggör ett fullföljande

av studierna vid samma lärosäte för ett 30-tal studerande per år,

vilka alltså måste hänvisas till annat lärosäte. Läkaresällskapet anser således,

att utredningens betänkande icke kan utan ytterligare utredning läggas

till grund för den avsedda utökningen av den propedeutiska och kliniska

utbildningen.

Sveriges läkarförbund avstyrker alternativet »Norrland».

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

19

Departementschefen

Departementschefen har anfört i huvudsak följande.

Såsom framhållits från både läkarutbildningsutredningens och åtskilliga

remissinstansers sida talar en rad olika faktorer för att man maste räkna

med ett kraftigt ökat behov av läkare under flera årtionden framåt. Det

torde vara tillräckligt att här erinra om befolkningens successiva tillväxt,

den fortgående förskjutningen inom befolkningen mot relativt sett allt

större äldre åldersklasser, utbyggnaden av kroppssjukhusen, mentalsjukvårdens

upprustning, medicinens snabba utveckling i riktning mot olika

slag av specialvård, hälso- och sjukvårdsupplysningen samt den successiva

allmänna höjningen av levnadsstandarden med ökade krav på medicinsk

service från allmänhetens sida. Vidare må i detta sammanhang erinras om

att frågan om arbetstidsreglering för läkarna på sistone aktualiserats från

läkarhåll.

Vad beträffar det framtida läkarbehovet bör även framhållas, att det

också finns vissa faktorer, som verkar återhållande på behovsökningen.

Härvid bör särskilt nämnas de förbättrade medicinska behandlingsmetoder,

som fortgående framkommer på olika vårdområden.

Såsom framgår av det anförda är de faktorer, som paverkar lålmrbehovet,

dels så många och dels av sådan art, att det är mycket vanskligt att

uppgöra behovsprognoser för längre tidsperioder. I detta sammanhang må

påpekas, att behovsprognoser, som hittills utförts och som i efterhand

kunnat jämföras med den faktiska utvecklingen, visat sig ligga för lågt.

I detta sammanhang torde jag vidare få erinra om att antalet invånare

per läkare i vårt land för närvarande är större än i de flesta andra kulturländer

och att så kommer att vara förhållandet lång tid framåt. Enligt

uppgift i läkarutbildningsutredningens betänkande var vid ingången av år

1955 antalet invånare per läkare i Sverige 1 350, medan motsvarande antal

vid samma tid var i Danmark 800 och i Norge 900. Först i mitten av 1970- talet kommer vi med nuvarande intagning att uppnå den läkartäthet, som

år 1955 rådde i Danmark. Ehuru de anförda uppgifterna av olika skäl icke

är fullt jämförbara, torde de i detta sammanhang ha ett visst intresse.

För alternativet »Befintliga lärosäten» beräknar utredningen de årliga

kostnaderna till omkring 2 miljoner kronor och engångskostnaderna till

omkring 0,5 miljoner kronor. För alternativet »Norrland» beräknar utredningen

de årliga kostnaderna till cirka 3,8 miljoner kronor och engångskostnaderna

till mellan 1,8 och 3,8 miljoner kronor beroende på vilken

förläggningsort som viiljes. Enligt de av utredningsreservanten redovisade

kostnadsberäkningarna skulle ett genomförande av hans förslag kräva cirka

4 miljoner i årliga kostnader och cirka 10,4 miljoner i engångskostnader.

Sistnämnda engångskostnader synes emellertid utredningens majoritet vilja

uppskatta till omkring 23 miljoner kronor.

Då utredningens majoritet givit alternativet »Befintliga lärosäten» företräde

framför alternativet »Norrland», har detta skett efter ett vägande

av de för- och nackdelar, som enligt majoritetens uppfattning är förenade

med de olika alternativen. Med hänsyn till utbildningens kvalitet, förutsättningarna

för medicinsk forskning, önskvärdheten av att studenterna i sa

ringa utsträckning som möjligt tvingas byta studieort samt de statsfinansiclla

konsekvenserna har majoriteten ansett, att alternativet »Befintliga

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1057

htrosäU-n» bör givas ett avgjort företräde. Vad majoriteten åberopat till

.stöd töi sitt ställningstagande har delvis tillbakavisats av utredningsreservanten.

Denne bär funnit vissa av de skäl, som majoriteten anfört mot alternativet

»Norrland», överdrivna och påpekat, att de åsyftade nackdelarna

delvis är övergångsföreteelser. Han har vidare framhävt vissa s. k. »positiva

norrlandssynpunkter» till förmån för detta alternativ.

I remissyttrandena har meningarna varit starkt delade i fråga om valet

av alternativ. Anmärkas bör emellertid, att den centrala universitetsmyndigheten,

universitetskanslern, och den centrala hälso- och sjukvårdsmyndigheten,

medicinalstyrelsen, samt den sittande kommittén för översyn av

hälso- och sjukvården i riket alla tillstyrkt inrättande av en ny medicinsk

läroanstalt i Norrland.

Såsom jag inledningsvis nämnt är beredningen inom ecklesiastikdepartementet

av föreliggande ärende ännu icke helt avslutad. Efter den beredning,

som nu medhunnits, anser jag emellertid, att övervägande skäl talar

ior att den erforderliga utbyggnaden av utbildningskapaciteten bör ske

genom inrättande av eu ny medicinsk läroanstalt i Norrland. Till stöd för

denna mm uppfattning vill jag anföra följande.

Man torde ha att räkna med ett kraftigt ökat behov av läkare under

•u™ fonden framåt. Huruvida den nuvarande utbildningskapaciteten är

ti.lrackhg på längre sikt, är emellertid svårt att nu bestämt yttra sig om,

da det med hänsyn till mångfalden av inverkande faktorer inte är möjligt

att uppgöra någon säker behovsprognos för en längre tidsperiod. Enligt

mm mening kan man dock från de utgångspunkter som nu föreligger för

en bedömning förutse, att intagningen av medicine studerande kan komma

att behöva ytterligare ökas i en icke avlägsen framtid. Med tanke på den

utomordentligt viktiga samhällsfunktion, som läkarkåren har att fylla, är

det i hög grad angeläget, att läkartillgången i framtiden kan bli tillräcklig

och att den nu och under åtskilliga år framåt rådande läkarbristen inte

bhr en permanent företeelse. Tungt vägande skäl talar därför för att man

planlägger utbildningsorganisationen på längre sikt och därvid som en

riktpunkt uppställer, att en ytterligare ökning av utbildningskapaciteten

vid behov skall kunna ske utan onödig tidsutdräkt. Givet är att det går

avsevärt lättare att senare ytterligare öka utbildningskapaciteten, om man

nu börjar vidtaga anordningar för medicinsk utbildning på ännu en plats.

Erfarenheten visar att det tar lång tid att bygga upp en ny medicinsk

läroanstalt. För vår nyaste medicinska utbildningsanstalt, den i Göteborg,

kan sålunda utbyggnadstiden beräknas till drygt ett decennium.

Vid betänkandets remissbehandling har understrukits, att alternativet

»Befintliga lärosäten» — särskilt vad beträffar Uppsala — på grund av det

begränsade patientmaterialet vid vederbörande undervisningssjukhus vore

behäftat med vissa svagheter sett från undervisningssynpunkt och även

förutsatte, att patienterna i alltför stor omfattning finge utnyttjas för demonstration

eller eljest i undervisningssyfte. Detta alternativ betraktas,

bland annat med hänsyn härtill, på många punkter såsom en pressning intill

gränsen av det möjliga och anses därför knappast kunna förordas annat

än som en utväg i ett nödläge eller som ett rent provisorium. Enligt min

mening måste dessa synpunkter tillmätas stor betydelse, när det gäller att

taga ställning till de framlagda alternativa förslagen. Jag vill vidare tillägga

att (let synes mig angeläget, att vid undervisningssjukhusen den enskilde

patienten icke i alltför betungande grad utnyttjas såsom studieobjekt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

21

Enligt föreliggande kostnadsberäkningar skulle alternativet »Norrland»

bli betydligt mera kostnadskrävande än alternativet »Befintliga lärosäten».

I flera remissyttranden har emellertid påpekats, att sistnämnda alternativ

nödvändiggör betydande ny- och ombyggnader vid befintliga undervisningssjukhus,

vartill hänsyn icke tagits i nämnda kostnadsberäkningar.

Tydligt är att ett genomförande av alternativet »Befintliga lärosäten» i

nuvarande läge innebär ett maximalt utnyttjande av de nuvarande läroanstalternas

undervisningsresurser. Lika tydligt är att en ytterligare ökning

framdeles av den totala utbildningskapaciteten — vilket såsom jag

tidigare nämnt kan bli erforderligt — blir mycket kostnadskrävande, om

den helt skall genomföras vid de nuvarande läroanstalter, där en dylik

ökning överhuvudtaget är möjlig.

Vad beträffar kostnadssynpunkterna må vidare framhållas, att vid det av

norrlandssjukhusen, som enligt min mening närmast bör ifrågakomma som

undervisningssjukhus, nämligen lasarettet i Umeå, för närvarande pågår

eller planeras ny- och ombyggnadsarbeten, vilka utan alltför stora merkostnader

kan utformas med hänsyn till undervisningens och forskningens

behov. Att vid en framtida tidpunkt omändra de då färdigställda byggnaderna,

så att nyssnämnda behov kan tillgodoses, torde däremot medföra

betydligt större kostnader.

Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse är läkarbristen särskilt

utpräglad i Norrland. Läkartätheten är där för närvarande — enligt uppgift

av medicinalstyrelsen — omkring 50 procent lägre än i landet i övrigt.

En av de orsaker, som bidrager härtill, torde vara, att antalet medicine

studerande från Norrland är proportionellt sett avsevärt lägre än antalet

sådana studerande från övriga delar av landet. Till belysning härav kan

nämnas, att antalet studenter från de fyra nordligaste länen, som under

åren 1951—1955 inskrevs vid de medicinska läroanstalterna, var 40 procent

lägre än som svarade mot dessa läns andel i hela landets befolkningstal.

Det finns grundad anledning antaga, att inrättandet av en medicinsk

läroanstalt i Norrland skulle verksamt bidraga till att öka antalet medicine

studerande från denna landsdel. Med hänsyn till att vid en medicinsk läroanstalt

vidare gives bland annat klinisk utbildning efter medicine licentiatexamen

torde inrättandet av en dylik läroanstalt kunna stimulera norrlänningarna

icke blott att — såsom nyss nämnts — i ökad utsträckning

välja läkaryrket utan även att efter avslutad grundutbildning kvarstanna

för specialistutbildning och eventuellt framtida verksamhet i Norrland.

I detta sammanhang vill jag även understryka, att jag anser det från

mera allmänna synpunkter synnerligen motiverat att akademisk undervisning

förliigges till Norrland.

Inrättandet av en medicinsk utbildningsanstalt i Norrland skulle vidare

medföra en betydande och angelägen förstärkning av sjukvårdsresurserna

inom denna landsdel. Härigenom skulle Norrland sålunda erhålla ett undervisningssjukhus

med högt utvecklade och specialiserade vårdresurser.

Med hänsyn till den pågående och väntade expansionen av den akademiska

undervisningen och forskningen överhuvudtaget har i vissa remissyttranden

framhållits, att vägande skäl kunde anföras för att den nuvarande

universitets- och högskoleorganisationen utbyggdes med ytterligare

(‘It lärosäte. Därest så skedde skulle det bli lättare att lösa bland annat

bostadsproblemet för lärare, övrig personal och studenter samt frågan om

arbetskraft för kliniker, laboratorier och andra institutioner.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

Enligt min mening bör en till Norrland förlagd läroanstalt omfatta även

den propedeutiska undervisningen. Att anordna dylik undervisning redan

då verksamheten vid läroanstalten startar torde, såvitt nu kan bedömas,

doek knappast vara möjligt. Nu avsedda svaghet från utbildningssynpunkt

är emellertid begränsad till ett övergångsstadium. Angeläget är att detta

övergångsstadium icke blir längre utdraget än nödvändigt. Vad beträffar

lärarfrågan vill jag erinra om att flera viktiga läkartjänster vid Emea lasarett

för närvarande är eller under de närmaste åren beräknas bli vakanta.

Under den fortsatta beredningen av ärendet avser jag att låta noga undersöka

de möjligheter, som kan erbjuda sig att lösa lärarfrågan på ett tillfredsställande

sätt.

Avsaknaden av teoretiska institutioner vid den avsedda medicinska läroanstalten

i Norrland innebär självfallet för densamma en svaghet. Såväl

utredningsreservanten som medicinalstyrelsen har emellertid anvisat utvägar,

varigenom denna svaghet skulle kunna icke oväsentligt reduceras.

Därest nämnda läroanstalt — såsom ifrågasatts av bland annat kanslern

och vilket enligt min mening bör övervägas — kunde under uppbyggnadstiden

på lämpligt sätt anknytas till någon av de nuvarande medicinska

lärosätena, exempelvis universitetet i Uppsala, skulle norrlandshögskolan

härigenom kunna erhålla ett värdefullt stöd för bedrivande av vetenskaplig

forskning.

Som jag förut framhållit anser jag övervägande skäl tala för att den

erforderliga utbyggnaden av utbildningskapaciteten bör ske genom inrättande

av en ny medicinsk läroanstalt i Norrland. Vad beträffar läroanstaltens

utformning så bör denna i enlighet med vad jag tidigare förordat omfatta

såväl propedeutisk som klinisk utbildning. Läroanstalten torde vidare

böra dimensioneras för en årlig intagning av 40 elever. De i (ivrigt erforderliga

25 propedeutiska och kliniska utbildningsplatserna skulle anordnas vid

medicinska fakulteten i Göteborg. Någon ökning av antalet dylika platser

i Uppsala och Lund erfordras alltså icke enligt detta förslag.

Vad angår valet av förläggningsort anser jag, att de starkaste skälen kan

anföras för läroanstaltens förläggning till Umeå. Härför talar enligt min mening

främst, att statsmakterna till Umeå redan förlagt tandläkarutbildning

och rättsmedicinsk institution samt att där finns ett under uppbyggnad

varande vetenskapligt bibliotek, delvis uppbyggt på det s. k. femte exemplaret.

Vad beträffar tandläkarutbildningen i Umeå må framhållas, att

denna för närvarande icke är fullständig. De studerande erhåller sålunda

3:e—8:e terminernas undervisning i Umeå, medan studierna under l:a och

2:a samt 9:e och 10:e terminerna är förlagda till Stockholm. I den mån en

medicinsk läroanstalt utbygges i Umeå, torde även skapas förutsättningar

för att dit överflytta en större del av den odontologiska utbildningen.

Gynnsamma förutsättningar uppkommer överhuvudtaget för ett samgående

i fråga om undervisning och forskning mellan den medicinska läroanstalten

och den redan förefintliga odontologiska läroanstalten. Såsom ett ytterligare

skäl för den medicinska läroanstaltens förläggning till Umeå vill jag

tillägga, att för lasarettet i Umeå — såsom jag tidigare antytt — stora nyoch

ombyggnader är aktuella och i viss utsträckning redan påbörjade.

Dessa bör utan alltför stora svårigheter kunna modifieras med hänsyn till

undervisningens och forskningens behov.

De av utredningens majoritet och förutnämnda reservant framlagda kostnadsberäkningarna

för en medicinsk läroanstalt i Umeå är allenast approxi
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

mativa. De definitiva kostnaderna kan icke fastställas förrän efter° överläggningar

med företrädare för Västerbottens läns landsting och Umeå stad.

Även åtskilliga andra spörsmål torde nödvändiggöra överläggningar med

nämnda parter, innan definitiv ställning kan tagas i föreliggande ärende.

Det fortsatta arbetet med här avsedda frågor och vissa andra, nu icke

tillräckligt utredda frågor — bland annat den av mig förut antydda lärarfrågan

— torde böra anförtros åt en särskild beredning inom ecklesiastikdepartementet.

Det är min avsikt, att detta arbete skall bedrivas i sådan

takt, att principproposition i ämnet kan föreläggas årets riksdag under

höstsessionen. Ett ställningstagande i princip från statsmakternas sida redan

i år torde nämligen vara nödvändigt, för att förberedelserna för anordnande

av klinisk utbildning i Umeå från och med läsåret 1958/59 skall

kunna medhinnas.

Under alla förhållanden måste den propedeutiska undervisningen under

läsåret 1957/58 för det ökade antalet elever, som intogs läsåret 1955/56,

anordnas vid befintliga medicinska lärosäten.

Propedeutisk undervisning under läsåret 1957/58

I propositionen föreslås, att den propedeutiska undervisningen under

läsåret 1957/58 för det ökade antal elever, som intogs läsåret 1955/56,

skall anordnas vid befintliga lärosäten i enlighet med utredningens förslag.

Antalet propedeutiska utbildningsplatser föreslås alltså ökat i Uppsala med

20 till 80, i Lund med 20 till 90 och i Göteborg med 25 till 100, medan platsantalet

i Stockholm bibehålies oförändrat. Den av Kungl. Maj:t för ändamålet

äskade medelsanvisningen framgår av följande sammanställning:

1. Personalförstärkningar in. in......

2. Materiel.......................

3. Byggnads- och omändringsarbeten

4. Utrustning.....................

............. 640 700

............. 76 000

............. 83 800

............. 277 500

Summa kronor 1 078 000

I vad gäller personalförstärkningar m. m. innebär Kungl. Maj:ts förslag

följande.

I. Uppsala

1) förste assistent,

2) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,

buda för allmän bakteriologi,

3) förste assistent i stället för förste amanuens

för klinisk bakteriologi,

4) två biträdande lärare (å 17 280 kronor),

5) två förste assistenter,

6) indragning av en andre assistent,

7) två förste amanuenser,

8) tre tredje amanuenser,

9) två laboratoriebitriiden i högst lönegrad 13,

allt för patologi,

10) förste assistent,

11) förste amanuens,

12) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,

samtliga för farmakologi,

13) översköterska i lönegrad 15 för klinisk kemi,

14) två kurser i kliniska undersökningsmetoder

(kostnad 4 950 kronor),

15) två demonstrationskurser i sjukvårdsteknik

och fysikalisk terapi (kostnad 3 000 kronor),

16) förste underläkare, avsedd för propedeutisk

undervisning och med placering vid lungkliniken.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

II. Lund — Malmö

1) förste assistent,

2) disk- och steriliseringsbiträde i lönegrad 6,

båda för allmän bakteriologi (Lund),

3) förste assistent i stället för förste amanuens

för klinisk bakteriologi (Lund),

4) förste assistent i stället för förste amanuens

för klinisk bakteriologi (Malmö),

5) biträdande lärare (å 17 280 kronor),

6) förste assistent,

7) indragning av en andre assistent,

8) förste amanuens,

9) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,

allt för patologi (Lund),

10) biträdande lärare (ä 17 280 kronor),

11) förste assistent,

12) indragning av en andre assistent,

13) förste amanuens,

14) en tredje amanuens,

15) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,

allt för patologi (Malmö),

16) förste assistent,

17) förste amanuens,

18) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,

samtliga för farmakologi (Lund),

19) två översköterskor i lönegrad 15 för klinisk

kemi (Lund),

20) översköterska i lönegrad 15,

21) klinisk amanuens,

båda för klinisk kemi (Malmö),

22) dubblering av vissa delar av kursen i kliniska

undersökningsmetoder (Lund; kostnad

1 600 kronor),

23) klinisk amanuens, avsedd för propedeutisk

undervisning och med placering vid reumatologiska

kliniken (Lund),

24) kanslibiträde i lönegrad 11 vid reumatologiska

kliniken (Lund),

25) dubblering av översiktskursen i kirurgi

(Lund; kostnad 1 750 kronor),

26) dubblering av vissa delar av översiktskursen

i kliniska undersökningsmetoder (Malmö;

kostnad 1 600 kronor),

27) klinisk amanuens, avsedd för propedeutisk

undervisning och med placering vid medicinska

kliniken (Malmö).

III.

1) förste assistent,

2) tredje amanuens,

båda för allmän bakteriologi,

3) förste amanuens för klinisk bakteriologi,

4) två biträdande lärare (å 17 280 kronor),

5) två förste assistenter,

6) indragning av en andre assistent,

7) två förste amanuenser,

8) tre tredje amanuenser,

9) två laboratoriebiträden i högst lönegrad 13

allt för patologi,

10) förste assistent,

11) tredje amanuens,

12) laboratoriebiträde i högst lönegrad 13,

samtliga för farmakologi,

13) indragning av en förste assistent,

14) översköterska i lönegrad 15,

15) klinisk amanuens,

allt för klinisk kemi,

16) två översiktskurser i medicin (kostnad 3 500

kronor),

17) två kurser i kliniska undersökningsmetoder

(kostnad 4 950 kronor),

18) två demonstrationskurser i sjukvårdsteknik

och fysikalisk terapi (kostnad 3 000 kronor),

19) klinisk amanuens, avsedd för propedeutisk

undervisning samt med placering enligt utredningen

vid medicinska kliniken I å Sahlgrenska

sjukhuset och enligt kanslern vid

medicinska kliniken II å Vasa sjukhus,

20) dubblering av översiktskursen i kirurgi

(kostnad 3 500 kronor).

Enligt departementschefen böra de av honom förordade lönegradsplacerade

tjänsterna inrättas som extra tjänster under nästa budgetår.

Departementschejen har därjämte hemställt om anvisande av en särskild

medelsanvisning av 70 000 kronor för vissa undervisningsanordningar vid

medicinska fakulteten i Lund och härom anfört följande.

Enligt det vid 1954 års riksdag fattade principbeslutet om en successiv

omläggning av läkarutbildningen skall tredje etappen av omläggningen

genomföras under nästa läsår. Denna etapp omfattar det s. k. medicinkirurgiåret.

För detaljplanläggning av undervisningen under medicin-kirurgiaret

m. in. har kanslern nyligen hållit en ämneskonferens med representanter

för de medicinska fakulteterna. Enligt vad kanslern under hand

meddelat framkom vid konferensen, att på grund av vissa omständigheter

s\ arigheter uppkomme för medicinska fakulteten i Lund att anordna nyssnämnda

undervisning i enlighet med de riktlinjer, som angivits i 1954 års

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

proposition (1954: 212) angående reformering av läkarutbildningen. En av

dessa omständigheter vore, att vissa planerade byggnadsarbeten försenats

och att därför en del lokalutrymmen icke kunde tagas i anspråk vid forut

beräknad tidpunkt. På grund av nämnda omständigheter vore vissa speciella

åtgärder erforderliga för undervisningens anordnande i enlighet med

de i berörda proposition uppdragna riktlinjerna. Med hänsyn till det anförda

anser jag mig böra föreslå, att särskilda medel anvisas för de av

kanslern åsyftade åtgärderna. För ändamålet synes mig böra beräknas ett

avrundat belopp av 70 000 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag bör de för budgetåret 1957/58 äskade

medlen — (640 700 + 76 000 +83 800 + 277 500 + 70 000 =) sammanlagt

1 148 000 kronor — anvisas under ett särskilt förslagsanslag till Vissa kostnader

för läkarutbildningen.

Utskottet

Enligt statsmakternas beslut skall från och med läsåret 1955/56 det

årliga intaget av medicine studerande vid de olika lärosätena utgöra sammanlagt

408 (i Uppsala 90, i Lund 110, i Stockholm 138 och i Göteborg

70). Under studietiden fram till medicine kandidatexamen sker emellertid

såsom erfarenheterna visat regelmässigt en viss avgång, som av 1955 ^års

läkarutbildningsutredning ansetts böra uppskattas till 5 procent av årsintaget.

Om den fortsatta utbildningen förutsättes ske, där intagningen ägt

mm, skulle behovet av utbildningsplatser under det propedeutiska året och

den fortsatta kliniska utbildningen uppgå till sammanlagt 390 (i Uppsala

86, i Lund 105, i Stockholm 132 och i Göteborg 67). Antalet dylika platser

äro nu tillhopa 325 (i Uppsala 60, i Lund 70, i Stockholm 120 och i Göteborg

75). Ett ökat behov föreligger sålunda av 65 utbildningsplatser av ovan

angivet slag.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgar har läkarutbildningsutredningen

framlagt två alternativ för tillgodoseende av nämnda behov, benämnda

»Befintliga lärosäten» och »Norrland». Det förstnämnda alternativet

innebär, att frågan löses på så sätt, att antalet propedeutiska och kliniska

utbildningsplatser skulle ökas i Uppsala med 20 till 80, i Lund med

20 till 90 och i Göteborg med 25 till 100, medan karolinska institutets nuvarande

platsantal skulle bibehållas oförändrat. Enligt alternativet »Norrland»

skulle erforderliga propedeutiska utbildningsplatser anordnas vid de

befintliga lärosätena; av de behövliga nya kliniska utbildningsplatserna

skulle 25 inrättas i Göteborg och 40 vid en ny, för enbart klinisk utbildning

avsedd läroanstalt i Norrland.

Utredningens majoritet har förordat alternativet »Befintliga lärosäten»,

medan en reservant inom utredningen, ledamoten Lundgren, anslutit sig

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

till alternativet »Norrland», doek med den modifikationen att den nya

läroanstalten skulle efter en kortare övergångstid omfatta även propedeutisk

undervisning. Såsom i och för sig lämpliga förläggningsorter i Norrland

har utredningen angivit Umeå, Sundsvall och Boden utan att därvid uttala

sig om vilken av dessa orter, som i första hand borde komma i fråga.

Reservanten Lundgren har för sin del förordat Umeå såsom förläggningsort.

I remissyttrandena ha meningarna varit starkt delade beträffande valet

av alternativ. Att märka är emellertid, att den centrala universitetsmyndigheten,

universitetskanslern, den centrala hälso- och sjukvårdsmyndigheten,

medicinalstyrelsen, och kommittén för översyn av hälso- och sjukvården

i riket alla tillstyrkt upprättande av en ny medicinsk läroanstalt,

förlagd till Norrland. Kanslern och nyssnämnda kommitté ha förordat

Umeå såsom förläggningsort, medan medicinalstyrelsen icke tagit ställning

till förläggningsfrågan.

Enligt departementschefen kunde man räkna med ett kraftigt ökat behov

av läkare under flera årtionden framåt, varför intagningen av medicine

studerande kunde förutses behöva ytterligare ökas i en icke avlägsen framtid.

Utbildningsorganisationen borde därför planläggas på längre sikt, så

att en ytterligare ökning av utbildningskapaciteten vid behov kunde ske

utan onödig tidsutdräkt. Detta läte sig — framhåller departementschefen

— lättare göra om man redan nu började vidtaga anordningar för medicinsk

utbildning på ännu en plats.

Departementschefen har erinrat om att i en del av remissyttrandena

understrukits, att alternativet »Befintliga lärosäten» — särskilt vad beträffade

Uppsala — på grund av det begränsade patientmaterialet vid

vederbörande undervisningssjukhus vore behäftat med vissa svagheter från

undervisningssynpunkt och även förutsatte, att patienterna i alltför stor

omfattning komme att utnyttjas för demonstration eller eljest i undervisningssyfte.

Med hänsyn bland annat härtill betraktades detta alternativ

på många punkter såsom en pressning intill gränsen av det möjliga och

ansåges därför knappast kunna förordas annat än som en utväg i ett nödläge

eller som ett rent provisorium. Departementschefen har funnit, att

dessa synpunkter måste tillmätas stor betydelse, när det gällde att taga

ställning till de framlagda alternativa förslagen och funnit det tydligt, att

ett genomförande av alternativet »Befintliga lärosäten» skulle innebära ett

maximalt utnyttjande av de nuvarande medicinska läroanstalternas undervisningsresurser.

Härtill komme enligt departementschefen att en ytterligare

ökning framdeles av den totala utbildningskapaciteten bleve mycket

kostnadskrävande om den helt skulle genomföras vid de nu förefintliga läroanstalter,

där en dylik ökning överhuvudtaget vore möjlig.

Departementschefen har vidare erinrat om att läkarbristen vore särskilt

utpräglad i Norrland, att en av de orsaker som bidroge härtill vore,

att antalet medicine studerande från Norrland vore proportionellt sett

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

avsevärt lägre än antalet dylika studerande från Övriga delar av landet,

att grundad anledning funnes att antaga, att inrättandet av en medicinsk

läroanstalt i Norrland skulle verksamt bidraga till att öka antalet medicine

studerande från denna landsdel samt att upprättandet av detta lärosäte

skulle medföra en betydande och angelägen förstärkning av sjukvårdsresurserna

i Norrland.

Departementschefen har framhållit, att beredningen inom ecklesiastikdepartementet

av föreliggande ärende ännu icke vore helt avslutad. Efter

den beredning, som hittills ägt rum, har departementschefen for sm del

funnit att övervägande skäl talade för att den erforderliga utbyggnaden av

utbildningskapaciteten borde ske genom inrättande av en ny medicinsk

läroanstalt i Norrland, vilken enligt departementschefens mening borde

omfatta även den propedeutiska undervisningen; dock vore det knappast

möjligt att anordna denna undervisning redan då verksamheten vid läroanstalten

startade. Denna svaghet från utbildningssynpunkt vore emellertid

— betonar departementschefen — begränsad till ett övergångsstadium.

Läroanstalten förordas av departementschefen bli dimensionerad för ett

årligt intag av 40 studerande. De i övrigt erforderliga 25 propedeutiska och

kliniska utbildningsplatserna skulle anordnas i Göteborg. Någon utökning

av antalet dylika platser skulle vid sådant förhållande icke erfordras i Uppsala

och Lund.

Beträffande valet av förläggningsort har departementschefen ansett att

de starkaste skälen anförts för läroanstaltens förläggning till Umea, till

vilken stad redan förlagts tandläkarutbildning och rättsmedicinsk institution

och varest funnes ett under uppbyggnad varande vetenskapligt bibliotek.

Härtill komme, att för lasarettet i Umeå stora ny- och ombyggnader

vore aktuella och i viss utsträckning redan påbörjade, vilka utan alltför

stora svårigheter kunde modifieras med hänsyn till undervisningens och

forskningens behov.

De definitiva kostnaderna kunde — anför departementschefen icke

fastställas förrän efter överläggningar med företrädare för Västerbottens

läns landsting och Umeå stad; även åtskilliga andra spörsmål maste bil

föremål för överläggningar med nämnda parter.

Det fortsatta arbetet med ifrågavarande och därmed sammanhängande

spörsmål avser departementschefen att anförtro åt en särskild beredning

inom ecklesiastikdepartementet, varefter principproposition i ämnet skulle

föreläggas innevarande års riksdag under dess höstsession. Ett ställningstagande

i princip från statsmakternas sida redan i år vore nämligen

understryker departementschefen — nödvändigt, för att förberedelserna

för anordnande av klinisk utbildning i Umeå från och med läsåret 1958/59

skulle kunna medhinnas.

Departementschefen har slutligen framhållit, att under alla förhallanden

måste den propedeutiska undervisningen under läsåret 1957/58 for det

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

okade antal studerande, som intogs läsåret 1955/56, anordnas vid de nuvarande

medicinska lärosätena. I enlighet med utredningens förslag förordar

departementschefen att under nästa läsår antalet propedeutiska utbildningsplatser

okas i Uppsala till 80, i Lund till 90 och i Göteborg till 100

Det sammanlagda anslagsbehovet härför jämte för vissa Övriga erforderliga

forstarknmgsanordningar beräknar departementschefen till 1 148 000 kronor

och föreslår att för nästa budgetår ett särskilt förslagsanslag å detta

belopp uppföres pa nksstaten under rubriken Vissa kostnader för läkarutbildningen.

såsom av det ovan anförda framgår har innevarande års riksdag att

under sm hostsession emotse en principproposition i fråga om utbyggnad

av den medicinska utbildningsorganisationen. Med anledning av de synpim

-ter pa forevarande fråga, som departementschefen framfört i den nu

föreliggande propositionen nr 91, vill utskottet framhålla, att utskottet

unmt de skal som anförts för upprättandet av en medicinsk läroanstalt i

Norrland barande. Utskottet förutsätter emellertid, att det planerade nya

akademiska lärosätet i Norrland skall få en uppbyggnad och organisation,

som tillgodoser de krav, som oavvisligen måste ställas på en fullgod medicmsk

utbildmngsanstalt. Vad förläggningsfrågan beträffar har utskottet

icke funnit anledning till erinran mot att överläggningar upptagas med Västerbottens

lans landsting och Umeå stad rörande de med läroanstaltens

i ragasatta förläggning till Umeå sammanhängande spörsmålen. Enligt utskottets

mening böra dessa överläggningar syfta till att ernå en uppgörelse

med namnda parter, innebärande ett tillgodoseende från olika synpunkter

av statens i forevarande fråga starkt framträdande intressen med avseende

a undervisning, forskning och sjukvård. Skulle emellertid en dylik, för statens

del godtagbar uppgörelse icke kunna komma till stånd, förutsätter uts

ottet att Kungl. Maj:t upptager frågan om annan förläggningsort i Norrland

till overvagande och vidtager de åtgärder, som i detta läge kunna befinnas

pakallade.

Utskottet förordar, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till

känna vad utskottet sålunda anfört.

Vidkommande den propedeutiska undervisningen under läsåret 1957/58

bitrader utskottet vad departementschefen i detta avseende föreslagit. För

de av departementschefen i samband härmed angivna ändamålen torde

K;r;'' l"asta budgetår anvisas det av Kungl. Maj.t äskade anslaget av

I 148 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet

anfört angående utbyggnad av den medicinska utbildningsorganisationen;
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 103 år 1957

29

b) till Vissa kostnader för läkarutbildningen för budgetåret

1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 1 148 000 kronor.

Stockholm den 10 maj 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Näsström,

Hesselbom, Einar Persson, Sundelin, Birger Andersson, Thun, Axel Andersson,

Pålsson, Elfving, Rikard Svensson, fröken Ranmark, herrar Nils

Theodor Larsson och Arrhén; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Petterson i

Degerfors, Persson i Växjö, fröken Elmén, herrar Svensson i Alingsås,

Gustafsson i Stockholm, Widén, Nilsson i Göingegården, fröken Olsson, herr

Blidfors, fröken Karlsson, fröken Vinge, herrar Arvidson, Helén och Svensson

i Stenkyrka.

Reservation

av herr Pålsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:273 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad av den medicinska utbildningsorganisationen m. m. s. 1 i texten