Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa statsbidrag på skolväsendets område m. in. jämte i ämnet väckta motioner.

1957-05-10 · 71 sidor, varav 71 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 71 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1957:104, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa statsbidrag på skolväsendets område m. in. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 104 (°tr 1957

1

Nr 104

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

vissa statsbidrag på skolväsendets område m. in.

jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkterna

201, 230 och 231 samt 300 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1957, föreslagit riksdagen att

anvisa vissa anslag för budgetåret 1957/58 till allmänna läroverkens kassor

samt till byggnadsarbeten in. m. inom det allmänna skolväsendet och vid

yrkesskolor.

I propositionen nr 122 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 15 mars

1957, framlagt förslag rörande vissa driftbidrag och vissa anläggningsbidrag

till kostnader för kommunernas skolväsen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft vissa i det följande

redovisade motioner.

Beträffande den av departementschefen förebragta utredningen, i den

mån den icke medtagits i utskottets redogörelse, får utskottet hänvisa till

ovannämnda statsrådsprotokoll för den 3 januari 1957 och den 15 mars

1957.

I. Vissa statsbidrag på skolväsendets område

Kungl. Maj :t har i propositionen nr 122 föreslagit riksdagen

att

A. beträffande driftbidrag inom skolväsendet

a) godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för statsbidrag

till skolskjuts- och inackorderingsverksamheten i folk- och fortsättningsskolan,

att tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret

1958/59;

b) godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för

vissa statsbidrag till verksamheten på försöksskolornas högstadier, att tilllämpas

tills vidare från och med redovisningsåret 1958/59;

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1057. 6 samt. Nr 104

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

B. beträffande anläggningsbidrag inom det allmänna

skolväsendet

a) godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för

statsbidrag till permanenta skollokaler, att tillämpas i fråga om byggnadsföretag,

beträffande vilket ansökan om statsbidrag ingivits till statlig myndighet

efter utgången av februari 1957;

b) godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för

statsbidrag till provisoriska skollokaler, att tillämpas tills vidare från och

med redovisningsåret 1957/58;

C. beträffande anläggningsbidrag inom yrkesskolväsendet
godkänna

av departementschefen förordade grunder för statsbidrag till

engångskostnader för centrala och lokala yrkesskolor, att tillämpas tills

vidare från och med redovisningsåret 1957/58.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Sunne och Sundelin (I: 362) och den andra inom andra kammaren

av fru Sandström och herr Jacobsson i Tobo (II: 444), i vilka hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att

elever vid de frivilliga påbyggnadsklassema i folkskolan måtte erhålla

likartade möjligheter till fria skolskjutsar och inackorderingsbidrag som

elever vid folkskolor eller vid realskolor och vissa andra läroanstalter;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Sunne och Anderberg (I: 36) och den andra inom andra kammaren

av herrar Ahlsten och Jansson i Kalix (II: 39), i vilka hemställts, såvitt

här är i fråga, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i villkoren för

kommunerna att utfå byggnadsbidrag till kommunala högre skolor, att

beslut om terminsavgifternas borttagande icke behöver föreligga;

dels en inom första kammaren av herr Arrhén m. fl. väckt motion

(I: 123), vari hemställts,

1) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t understryka vikten

av att nu pågående utredningar på området påskynda och snarast avsluta

sitt arbete för att möjliggöra åtgärder från Kungl. Maj:ts och riksdagens

sida;

2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att, under

den tid då utredningar på området pågå, allvarliga föreställningar om

betydelsen och nödvändigheten av att sparsamhet och ekonomisk planering

iakttages utgå till alla myndigheter inom den offentliga sektorn under

särskilt hänsynstagande till förhållandena på skolbyggnadsområdet;

3) att riksdagen i övrigt måtte beakta vad i motionen anförts;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande nr 104 c°lT 1957

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Sundelin och Lindblom (I: 284) och den andra inom andra kammaren

av herr Ohlin rrv. fl. (II: 327), i vilka hemställts, såvitt här är i fråga,

a) att riksdagen beslutar att anslag för inredande av verkstadslokaler

vid folkskolor från och med budgetåret 1958/59 skall utgå efter samma

bestämmelser som gäller vid försöksverksamhet med nioårig enhetsskola;

b) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om åtgärder i

syfte att underlätta uppförandet av gymnastikanläggningar vid skolor,

uppförda under tiden 1942—1952;

c) att riksdagen — likaledes i denna skrivelse till Kungl. Maj:t — framhåller

vikten av att en mindre restriktiv praxis anlägges från och med budgetåret

1958/59 i fråga om tillståndsgivning till gymnastikanläggningar vid

för folkskolan aktuella skolbyggen;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Sveningsson (I: 361) och den andra inom andra kammaren av herr

Wachtmeister m. fl. (II: 447), i vilka hemställts, såvitt här är i fråga, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t

måtte vid fastställande av bidragsunderlag i enlighet med 1945 års kungörelse

angående statsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet och

1956 års kungörelse angående statsbidrag till byggnadsarbeten vid vissa

högre skolor iakttaga sträng återhållsamhet;

deh en inom andra kammaren av herr Andersson i Ronneby m. fl.

väckt motion (II: 599), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj:ts proposition nr 122 måtte antingen avslå vad däri föreslagits

rörande ändring av grunderna för beräkning av bidragsunderlaget för

permanenta skollokaler inom det allmänna skolväsendet eller, vid bifall

i princip till förslaget härom, avsevärt höja enhetsprisbeloppet och göra

detsamma indexreglerat genom tillämpning av byggnadskostnadsindex;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Anderberg m. fl. (I: 474) och den andra inom andra kammaren

av herr Jacobson i Vilhelmina m. fl. (II: 600), i vilka hemställts, att riksdagen

vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 122 måtte avslå vad

däri föreslagits rörande ändring av grunderna för beräkning av bidragsunderlaget

för skollokaler inom det allmänna skolväsendet.

Inledning

Samtliga nu utgående statsbidrag till primärkommunerna för driftkostnader

på skolväsendets område, vilka regleras genom av Kungl.

Maj:t utfärdade bestämmelser, har från förenklingssynpunkt behandlats av

allmänna statsbidragsutredningen. Huvuddelen av dessa bidrag upptogs till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 104 dr 1957

granskning i utredningens betänkande »Förenklad statsbidragsgivning»

(SOU 1956: 8). De övriga har behandlats i följande särskilda promemorior,

nämligen promemoria den 29 mars 1956 rörande förenklad statsbidragsgivning

till högstadiet vid försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola, promemoria

den 18 juni 1956 angående förenkling av vissa statsbidrag under åttonde

huvudtiteln samt promemoria den 4 juli 1956 angående statsbidragen

till skolmåltider. Den sistnämnda promemorian har av utredningen direkt

överlämnats såsom arbetsmaterial till sakkunniga för översyn av vissa

statsbidrag på skolväsendets område, vilka har att från vidare synpunkter

än allmänna statsbidragsutredningen pröva statsbidragsgivningen till bland

annat skolmåltidsverksamheten. Sistnämnda utredningsarbete har ännu

inte slutförts och dess resultat kan således ej redovisas i förevarande sammanhang.

Allmänna statsbidragsutredningens synpunkter och förslag i nyssnämnda

betänkande, i vad de gäller statsbidragen under åttonde huvudtiteln, har

med undantag för bidragen till skolskjutsar och inackordering, redovisats

och tillsammans med övriga i betänkandet framförda förslag blivit föremål

för Kungl. Maj:ts ställningstagande i proposition den 8 mars 1957, nr 112, på

föredragning av chefen för finansdepartementet.

Med hänsyn till att bidragen till skolskjutsar och inackordering genom

skolöverstyrelsens försorg var föremål för översyn av särskilda den 22

december 1954 tillkallade sakkunniga, ansåg statsbidragsutredningen det

icke erforderligt att den framlade fullständiga förslag på denna punkt

utan begränsade sig till att som underlag för överstyrelsens vidare överväganden

redovisa synpunkter på förenklingsmöjligheterna (SOU 1956:8,

s. 81—94). Med skrivelse till Ivungl. Maj:t den 12 oktober 1956 har skolöverstyrelsen

överlämnat en av folkskolinspektören i Älvsborgs läns västra

inspektionsområde Verner Engström och ledamoten av riksdagens andra

kammare Olof Wiklund på överstyrelsens uppdrag gjord utredning angående

statsbidrag till skolskjutsar, inackordering m.m. jämte däröver avgivna

yttranden av bland andra statens folkskolinspektörer. Över denna

utredning har infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

statens sakrevision, länsstyrelserna i Kronobergs, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län samt av allmänna statsbidragsutredningen.

Härjämte har yttranden avgivits av svenska stadsförbundet och svenska

landskommunernas förbund.

Över förutnämnda promemoria rörande förenklad statsbidragsgivning till

högstadiet vid försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola har infordrade

utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd,

skolöverstyrelsen efter hörande av vissa folkskolinspektörer

och skolstyrelser, överstyrelsen för yrkesutbildning, statens pensionsanstalt,

överståthållarämbetet, som i ärendet hört Stockholms stad, samt sakkunniga

för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område. Yttranden

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande nr 104 dr 1957

har därjämte inkommit från svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund och Sveriges skolkamerala förening.

Även förenämnda promemoria om förenkling av vissa statsbidrag under

åttonde huvudtiteln har remissbehandlats. Härvid har infordrade utlåtanden

avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, statens sakrevision,

skolöverstyrelsen, som hört vissa folkskolinspektörer, överstyrelsen för

yrkesutbildning, sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets

område, länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens län. Yttranden

har avgivits av svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas

förbund.

I detta sammanhang anmäles jämväl vissa förslag om statsbidrag till

kommunernas kapitalutgifter för skolväsendet.

I brev till statskontoret den 1 juni 1956 angående anslag för budgetåret

1956/57 till yrkesundervisningen m. in. fäste Kungl. Maj:t överstyrelsens

för yrkesutbildning uppmärksamhet på vad statsutskottet i utlåtandet

1956: 53 s. 81—83 anfört beträffande byggnadsbidrag till vissa yrkesskolor

samt anbefallde överstyrelsen att inkomma med förslag till närmare

utformning m. m. med avseende å byggnadsbidrag till lokala yrkesskolor

och sådana centrala yrkesskolor, som nu inte är berättigade till dylikt

bidrag. Överstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 oktober 1956

avgivit förslag i ämnet. Häröver har infordrade utlåtanden avgivits av

statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna statsbidragsutredningen och

sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område. Yttranden

har i ärendet avgivits av svenska landstingsförbundet, svenska

stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund.

Den 13 december 1956 har sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag

på skolväsendets område överlämnat betänkande och förslag rörande statsbidrag

till byggnader för det allmänna skolväsendet m. m. De sakkunniga,

som med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades den 10 april

1952, har varit överdirektören C. W. Curtman, ordförande, ledamöterna av

riksdagens andra kammare, lantbrukarna L. D. Cassel och L. A. Widén, ledamöterna

av riksdagens första kammare, hemmansägaren N. T. Johansson

och chefredaktören A. K. Gillström, ävensom kanslirådet E. Reuterswärd.

På grund av särskilt uppdrag har de sakkunniga den 20 januari 1953

avgivit förslag rörande statsbidragen till skoldistrikt, i vilka försök med

9-årig enhetsskola bedrives, och den 4 september 1954 förslag angående

statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare (SOU 1954:27). De

sakkunniga, som därefter upptagit frågan om statsbidrag till skolbyggnader,

har, sedan utredningsarbetet i denna del nu slutförts, överlämnat

nyssnämnda betänkande med förslag i ämnet. Häröver har infordrade utlåtanden

avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

som i ärendet hört vissa statens folkskolinspektörer, överstyrelsen för yrkesutbildning,

byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens byggnadsbesparingsutredning,

överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Kristianstads,

Skaraborgs, Gävleborgs och Norrbottens län. Härjämte har yttranden avgivits

av svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet och svenska

landskommunernas förbund.

För arbetet på rationalisering av skolbyggnads verksamheten och därvid

uppnådda resultat har skolöverstyrelsen efter samråd med statens nämnd

för byggnadsforskning, statens byggnadsbesparingsutredning samt sakkunniga

för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område avlämnat

särskild redogörelse den 11 oktober 1956.

Statsbidrag till skolskjutsar, inackordering m. m.

Statsbidrag till skolskjutsar

Gällande bestämmelser

Allmänna bestämmelser. Statsbidrag till skolskjutsar utgår

i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen 1947: 346 till kostnaderna för

anordnande av skolskjutsar åt skolpliktiga barn.

Bidrag kan utgå:

a) då genom anordnande av skolskjuts besparingar i det allmännas utgifter

för skolväsendet i övrigt uppstår,

b) då medelst skolskjuts undervisning kan beredas barn i skola av högre

form än den, de annars skulle tillhöra, eller eljest förbättring av skolväsendet

kan ernås, under förutsättning dels att den skolorganisation, som föranleder

skjutsanordningen, prövas lämplig och inte medför oskäliga kostnader

för statsverket, dels att skolvägens längd gör skolskjuts erforderlig

och dels att skolförbättringen inte kan på annat sätt åstadkommas med

lägre kostnader,

c) då allenast lång eller besvärlig skolväg åberopas såsom skäl.

Statsbidrag utgår med åtta tiondelar av skoldistriktets styrkta verkliga

kostnader för skjutsarna. Därest den utanordnande myndigheten finner,

att kostnaderna överstiger vad som kan anses efter ortens förhållande

skäligt eller att skjutsning kunnat utan avsevärd olägenhet anordnas för

lägre kostnad genom anlitande av annat färdmedel än det använda, skall

dock statsbidraget av myndigheten minskas till åtta tiondelar av den

kostnadssumma, för vilken myndigheten anser skjutsning skäligen ha bort

kunna anordnas.

Skjutsanordning med anlitande av järnväg, motorfordon, hästskjuts, båt

eller annat lämpligt fortskaffningsmedel, som inte framföres av lärjunge

själv, benämnes egentlig skolskjuts, och skjuts med fordon, som framföres

av lärjungen själv, benämnes självskjuts.

Egentliga skolskjutsar. Egentlig skolskjuts kan utföras antingen

av särskild entreprenör eller av skoldistriktet i egen regi. Distriktet

skall tillse att kostnaderna för skjutsarna inte överstiger vad som föranledes

av gängse priser på orten. Där så utan avsevärd olägenhet kan ske,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 104 År 1957

skall skjutsningen utföras med anlitande av de regelbundna kommunikationslinjerna.

Då nytt avtal om skjutsning på entreprenad skall ingås, skall

anbud infordras genom på lämpligt sätt utfärdad kungörelse. Skjutsarna

skall ordnas på ett för barnens hälsa och säkerhet betryggande sätt

Ansökan om statsbidrag till skolskjutsar ingives till statens folkskolinspektör

och skall vara åtföljd av uppgifter i enlighet med formulär, som

fastställts av skolöverstyrelsen. Före ingivande av ansökan skall beslut ha

fattats om anordnande av skolskjuts och distriktet ha beviljat erforderligt

anslag därtill. Om särskilda skäl därtill föranleder kan inspektören överlämna

ansökningen till skolöverstyrelsen för prövning och avgörande. 1

annat fall skall han med iakttagande av de av skolöverstyrelsen meddelade

anvisningarna avgöra ärendet. Därest inspektören icke bifallit ansökningen,

äger skoldistriktet hänskjuta frågan till skolöverstyrelsen.

Rekvisition av statsbidrag till skolskjutsar skall vara avfattad i enlighet

med av skolöverstyrelsen fastställt formulär. Om skjutsningen ombesörjts

av distriktet i egen regi skall rekvisitionen vara åtföljd av uppgifter om de

verkliga kostnaderna. Har skjutsningen utförts pa entreprenad, skall entreprenörens

kvitto på uppburet belopp bifogas, ävensom, då nytt avtal ingåtts,

de avgivna anbuden.

Självskjutsar. Vid självskjuts skall den kostnad, vara statsbidrag

ut°år för varje dag lärjunge besökt skolan utgöra högst 50 öre, om skolvägens

längd överstiger 7 km, och högst 40 öre, om skolvägens längd uppgår

till 7 km och skolskjuts prövas erforderlig.

Ansökan skall, sedan beslut om anordnande av självskjutsar tattats och

anslag beviljats av distriktet, göras hos statens folkskolinspektör. Framställningen

skall vara åtföljd av uppgifter enligt av skolöverstyrelsen fastställt

formulär. Ärendet kan av inspektören överlämnas till skolöverstyrelsen för

prövning och avgörande. . .... ,

Beträffande rekvisitionen tillämpas de för egentliga skolskjutsar gallande

bestämmelserna.

De sakkunnigas förslag

a) Allmänna förutsättningar för statsbidrag

De sakkunniga föreslår, att statsbidrag till skolskjutsar skall medgivas

under en enda förutsättning, nämligen att barnens skolväg på grund av sin

längd eller särskilda besvärlighet gör skolskjuts erforderlig.

En prövning av skolorganisationens lämplighet och skälighet med hänsyn

till kostnaderna skall således inte ske först när ansökan om bidrag till

skolskjutsar inkommit utan i samband med att organisationsplanen fastställes

eller avvikelse från denna medgives.

b) Skolvägens m i nim il än g d som förutsättning

för statsbidrag

I nu gällande kungörelse om statsbidrag till anordnande av skolskjutsar

har icke någon minimilängd för skolväg fixerats såsom bidragsvillkor, utan

endast vissa grundsatser angetts för bedömning av skolskjutsbehovet.

Enligt de sakkunnigas mening bör de i skolöverstyrelsens nu gällande anvisningar

rörande skolskjutsar åt skolpliktiga barn angivna avstandsgrän
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr IO4. år 1957

serna — minst 3 km för barn i klasserna 1—3 och minst 4 km för barn

i högre klasser — intagas i författning. De sakkunniga menar dock, att den

medgivande myndigheten fortfarande bör ha möjlighet att i beslutet föreskriva

andra avståndsgränser, exempelvis då fråga är om enbart barn i

sjunde eller högre klasser eller enligt företedda läkarintyg klena barn samt

då skolvägens beskaffenhet kan ge anledning till modifikation av normalavståndsgränserna.

De sakkunniga föreslår, att i författning intages en bestämmelse av följande

innebörd: Därest intet annat föreskrives i meddelat beslut om statsbidrag

till skolskjutsar, utgår statsbidrag för lärjungar i klasserna 1—3 med

minst 3 km:s skolväg och för lärjungar i högre klasser och i fortsättningsskola

med minst 4 km:s skolväg.

I sin diskussion av denna fråga erinrar de sakkunniga om att statens

sakrevision i skrivelse till ICungl. Maj:t år 1952 ansett, att skolvägens

minimilängd för elever i folkskolans sjunde och högre klasser utan olägenhet

skulle kunna ökas till 5 km för att skolskjuts skulle få anordnas med statsbidrag.

De sakkunniga anser sig för sin del inte böra förorda en generell höjning

av skolvägens minimilängd för sjunde och högre klasser. Den besparing,

som skulle vinnas genom att avvisa lärjungarna i sjunde och högre klasser

från anordnad bilskjuts anser de sakkunniga vara obetydlig. De uttalar

dock, att de finner det rimligt, att en 5-kilometersgräns tillämpas i sådana

fall, där skjutsning av dessa lärjungar skulle kräva insättande av särskild

skjuts eller dubblering av anordnad skjuts.

c) Skjutskost n a der na

De sakkunnigas förslag under denna rubrik innebär, att den nu gällande

ovillkorliga föreskriften om anbudsförfarande, då avtal om skjutsning på

entreprenad skall träffas, skall utgå ur författningen.

d) Statsbidragets storlek

Sedan 1935 har statsbidraget till skolskjutsar i princip utgått med 80 %

av distriktets verkliga kostnader. De sakkunniga föreslår nu en generaliserande

beräkning av statsbidraget till skjutsar med särskilt insatta fordon

enligt ett system, vars innebörd framgår av det följande. Till skolskjutsar

med ordinarie kommunikationsmedel bör bidrag enligt de sakkunnigas

mening alltjämt utgå med 80 % av skoldistrikts verkliga kostnader

för skjutsarna.

Statens sakrevision föreslog i den förenämnda skrivelsen 1952 en jämkning

av statsbidragets storlek och anförde därvid att den återhållande

effekt, som avsetts genom att låta kommunen bära en viss del av skjutskostnaderna,

i många fall uteblir. Den rationellaste anordningen för att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 104 dr 1957

åstadkomma en ändring häri vore att låta kostnaderna till lika delar falla

på staten och kommunen, vilket var förhållandet före år 1935. Revisionen

föreslog emellertid endast att statsbidraget skulle begränsas till 2/3 av den

verkliga respektive skäliga kostnaden för viss skjuts med möjlighet i vissa

fall att höja bidraget till 3/4 av dessa kostnader. Härigenom skulle enligt

revisionens mening skapas betingelser för en ökad ekonomisering vid handläggningen

av dessa ärenden.

I sitt betänkande angående förenklad statsbidragsgivning (SOU 1956: 8)

har allmänna statsbidragsutredningen, vad beträffar statsbidragen till skolskjutsar,

begränsat sig till att som underlag för skolöverstyrelsens vidare

överväganden framlägga vissa synpunkter rörande möjligheterna att för - enkla statsbidragsgivningen. I betänkandet redovisas olika av utredningen

prövade metoder för en generaliserande beräkning av statsbidraget till

skolskjutsar med iakttagande av den s. k. status quo-prineipen. Av sina

överväganden och beräkningar fann utredningen framgå, att en automatiserad

statsbidragsprövning, som helt skulle befria statliga myndigheter

från prövning av skjutsorganisation och skjutskostnader, icke skulle kunna

genomföras utan avsevärda förskjutningar av det nuvarande statsbidragsstödet

till de skilda skoldistrikten. Om däremot en statlig prövning av skolskjutsorganisationen

bibehölls skulle enligt utredningens mening en generaliserande

kostnadsberäkning kunna genomföras så, att statsbidraget till

alla skoldistrikt för skolskjutsar med särskilt insatta fordon kunde utga

med visst belopp per skjutskilometer jämte ett visst belopp per barn och

skjuts.

Beträffande skolskjuts med ordinarie kommunikationsmedel och självskjutsar

ifrågasatte allmänna statsbidragsutredningen icke någon ändring

i det nuvarande systemet för bidragsberäkningen.

Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle en generaliserande beräkning av

statsbidraget till skolskjutsar med särskilt insatta fordon förenkla såval

skoldistriktens som de granskande myndigheternas handläggning av skolskjutsärendena.

Systemet antages dessutom i högre grad än en nedsättning

av statsbidragsandelen, som sakrevisionen föreslagit, öka intresset från skoldistriktens

sida att hålla skjutspriserna vid rimlig nivå. De sakkunniga ansluter

sig i princip till den av utredningen framlagda kombinerade beräkningsmetoden,

som de emellertid anser böra i vissa avseenden modifieras

och”kompletteras, bland annat för att få en bättre överensstämmelse mellan

bidrag till långa och korta skjutsar. I sådant syfte har de sakkunniga bland

annat föreslagit, att statsbidraget per skjutsat barn differentieras med

hänsyn till körsträckans längd.

e) Statsbidragets begränsning till belopp motsvarande

inackorderings kostnaden

De sakkunniga föreslår, att statsbidrag till kostnaderna för skolskjutsar

i de enskilda fallen icke skall kunna utgå med högre belopp, än som beräk
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

nas skola ha utgått om ifrågavarande barn under motsvarande tid i stället

inackorderats för sin skolgång, varvid antalet inackorderingsdagar skall anses

uppgå till 1,2 gånger antalet skjutsdagar.

Enligt av de sakkunniga i annat sammanhang framlagt förslag skall inackorderingsbidraget

utgå med 3 kronor per barn och dag. Om skjutsning

anordnas under högsta antalet dagar, 214, skulle skjutsbidraget sålunda

kunna utgå med högst (3 X 1,2 X 214 =) 771 kronor per barn och läsår.

Detta förslag ansluter sig i princip till för närvarande tillämpad praxis,

grundad på skolöverstyrelsens anvisningar.

f) Begreppen »skolväg» och »skola» m. m.

Begreppen »skolväg» och »skola», vilka inte är definierade i gällande

skolskjutskungörelse, bör enligt de sakkunnigas mening bestämmas i författning.

De sakkunniga föreslår, att med skolväg bör avses den kortaste

an vand bär a väg, som lärjungen, om skolskjuts icke vore anordnad, skulle

a att färdas till den skola, till vilken han i vederbörlig ordning hänvisats

ör sin undervisning, samt att med skola bör jämställas arbetsplats, till

vilken lärjunge hänvisats för praktisk yrkesorientering eller för undervisning

i yrkesämnen, yrkeskunskap eller arbetskunskap.

Om undervisning i visst ämne finnes lämpligen böra förläggas till annan

skola an den, där barnen vanligen undervisas, bör statsbidrag enligt de

sakkunnigas mening principiellt kunna utgå till för anordningen erforderliga

skolskjutsar.

Da redan enligt gällande bestämmelser varje »lämpligt fortskaffningsmedel»

kan komma i fråga som statsbidragsberättigad skolskjuts föreslår de

sakkunniga vidare, att olika tänkbara fortskaffningsmedel inte uppräknas

i författningen.

Av de sakkunnigas Övriga förslag torde ytterligare böra redovisas, att de

sakkunniga icke kunnat ansluta sig till den av allmänna statsbidragsutredningen

förordade begränsningen av ansökningsförfarandet utan föreslår, att

nu tillämpade regler i detta hänseende alltjämt skall gälla. Senaste tidpunkten

för statsbidragsansökan föreslås dock framflyttad från den 1 mars till

den 1 april.

Slutligen ma nämnas, att de sakkunniga särskilt understryker, att vid

tillämpning av det av dem föreslagna bidragssystemet inte längre skulle

vara erforderligt att vid rekvisition av bidrag till särskilt insatta skolskjutsar

bifoga uppgifter och verifikationer avsedda att styrka de verkliga kostnaderna

för skolskjutsverksamheten.

g) Skolväg ser sätt ning

De sakkunniga, som anser att bestämmelser om skolvägsersättning förr

eller senare blir nödvändiga av rättviseskäl, föreslår, att nuvarande bestämmelser

om självskjutsersättning ersättes med bestämmelser om skolvägs
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

ersättning, som bör utgå oberoende av vilken klass elev tillhor och oberoende

av färdsätt, men under förutsättning dels att färdvägen från hemmet

till skolan eller från hemmet till skjutshållplatsen ar sa lang att skolskjuts

eller inackordering eljest vore motiverad, dels ock att egentlig skolskjuts

ej är anordnad pa vägsträckan i fråga.

Enligt de sakkunnigas förslag bör vidare skolvägsersättningen bestämmas

till 70 öre per dag om väglängden överstiger 5 km, och 50 öre, om väglängden

uppgår till högst 5 km. Statsbidraget föreslås utgå med 80 procent av

skoldistriktets kostnader.

Ur de sakkunnigas motivering härför inhämtas bland annat följande.

För närvarande kan i regel statsbidrag utgå för anordnande av skolskjutsar

åt barn i klasserna 1—3 med minst 3 kilometers skolväg och barn

i höm-e klasser med minst 4 kilometers skolväg. I verkligheten anordnas

emellertid inte, och kan inte anordnas, skolskjutsar åt samtliga barn som

har ovannämnda skolvägar och som enligt en numera allmän! förekommande

uppfattning är »berättigade» till skolskjuts. Anledningen härtill kan

vara att det gäller enstaka barn, att vägen inte ar framkomlig med b 1 att

bilar inte finns tillgängliga i tillräcklig utsträckning, att foraldrarna mtegor

anspråk på skolskjutsar etc. Ibland maste barnen av liknande skal ga langa

sträckor från hemmet till skjutshållplatsen. Har ar efta anledningen till att

barnen inte kan hämtas närmare hemmet den, att skjutsstrackorna oc i

skjutstiderna måste hållas nere för att inte väntetiderna for vissa barn skall

bli alltför långa eller en del av barnen skall fa sm skoldag alltför utsträckt

Ett särskilt känsligt problem uppstår ofta nar skolstyrelsen i syfte att

rationalisera och förbilliga skolskjutsväsendet sätter in storre fordon, t. ex.

buss, lejd eller distriktets egen, i stället för personbilar. Dessa senare har

kanske hämtat vissa barn närmare hemmet an vad bussen kan g°ra. Ei

del »avstickare» och »biskjutsar» måste ej sallan slopas vid sadan omorganisation

av skolskjutsväsendet, som dock i andra avseenden kan mediora

mycket betydande förbättringar och dessutom en i vissa fall högst avsevard

bCDeat fhms alltså en hel del barn, som är »skjutsberättigade» men för vilka

egentlig skolskjuts inte anordnas och inte kan anordnas.

För att få en ungefärlig uppfattning om hur manga barn det i detta hanseende

kan röra sig om har de sakkunniga mhamtat uppgifter för lasaret

1954_55 från 23 inspektionsområden. De inkomna uppgifterna har sam
manställts

i tabellerna 1—3.

Tabell 1. Antal barn med ett vägavstånd från hemmet till skolan

respektive från hemmet till den plats, där barnen stiger

på skjutsen, av

Klass

3—4 km

4—5 km

5—6 km

6—7 km

7—8 km

över 8 km

1—3

3797

718

145

33

4

3

4—G

_

1526

199

69

15

16

7-!)

—

553

133

65

35

8

S:a

3797

2797

477

167

54

27

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 10Jj år 1957

Tabell 2. Antal barn, för vilka egentlig skolskjuts eller inackordering

icke anordnats, med ett vågavstånd från hemmet till skolan av

Klass

3—4 km

4—5 km

5—6 km

6—7 km

7—8 km

över 8 km

1-3

sou

601

115

30

4

2

4-6

—

1268

167

61

14

16

7—9

—

391

104

38

31

1

S:a

3011

2260

386

129

49

19

Tabell 3. Antal barn, för vilka egentlig skolskjuts anordnats, med ett

vägavstånd jrån hemmet till den plats,

där barnen stiger på skjutsen, av

Klass

3—4 km

4—5 km

5—6 km

6—7 km

7—8 km

över 8 km

1-3

786

117

30

3

1

4-6

—

258

32

8

1

7-9

—

162

29

27

4

7

S:a

786

537

91

38

5

8

Förslag om sådan ändring av bestämmelserna om statsbidrag till självskjuts

att dels ersättning skulle kunna utgå även för lärjungar i lägre klass

an sjunde och dels att ersättningsbeloppen skulle höjas har i olika sammanhang

framförts av flera folkskolinspektörer. I skrivelsen till Kungl. Maj:t

den 5 september 1952 tog statens sakrevision också upp frågan huruvida

ersättning för självskjuts lämpligen torde utgå till elever i lägre klass än

den sjunde. Enligt revisionens mening talade emellertid främst ekonomiska

skäl mot en sadan utvidgning av bestämmelserna.

Efter att ha erinrat om detta revisionens ställningstagande anför de

sakkunniga bland annat följande.

JÄYf-- UpP/fttning torde doc^ anordningen med självskjutsar för

barn aven i lagre klass an sjunde medföra en besparing jämfört med egent
statsbhW

.^ld, ^ehallande av 4 km som gräns för erhållande av

statsbiärag till sjalvskjuts skulle sjalvskjutsersättningen för It barn och

40 ore per barn och dag uppgå till 4 kronor 40 öre per dag, medan egentlig

skolskjuts enligt knstaxan skulle betinga en kostnad per dag av omkring

relsen an!al1.barn bks°m för en längre sträcka skulle jämfö
reisen

utfalla annu formanhgare for självskjutsarna. Även om självskjutsersattmngen

höjdes till 60 ore, skulle kostnaden per dag i det anförda

exemplet uppgå till endast 6 kronor 60 öre. Ur ekonomisk synpunkt synes

salunda i princip intet vara att erinra mot den ifrågasatta utvidgningen

Sakrevisionen synes ha utgått från att en utvidgning av självskjutsbestammelserna

skulle komma att utnyttjas för barn, som nu har långa skolagar

men for vilka egentlig skolskjuts eller inackordering av olika skäl icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

anordnas. En hel del sådana fall finns, trots att kraven på skolskjuts blir

allt allmännare. Denna grupp av barn, tillhörande klasserna 1—6, kominer

således inte i åtnjutande av någon hjälp eller ekonomisk kompensation tor

långa skolvägar. Det kan inträffa att flera barn i samma familj eller samma

by måste ta sig fram till skolan utan hjälp av skolskjuts, men att ersättning

utgår endast till den eller de som tillhör sjunde eller högre klass.

Barnen i klasserna 1—6 med langa skolvägar har hittills bildat en bortglömd

grupp när det gäller ersättning för utebliven skolskjuts. Sådan ersättning

är motiverad därav, att de behöver, förutom cyklar, skidor etc.,

bättre utrustning beträffande skodon, regnkläder o. d. Ersättningen skulle

givetvis av målsmännen också kunna användas till hästskjuts, bilskjuts

etc. vid dålig väderlek eller särskilt besvärligt väglag.

Enligt nuvarande bestämmelser utgar statsbidrag för skjuts med fordon,

som framföres av lärjunge själv. Om vid något tillfälle vägen äi svariramkomlig

eller cykeln trasig, så att lärjungen måste skjutsas till skolan eller

nödgas gå dit, skall statsbidrag salunda rätteligen inte utga. En kontroll

över färdsättet är praktiskt ogenomförbar. Vi anser det därför principiellt

oriktigt att färdsättet föreskrives, då barnen själva tar sig fram till skolan.

Om de av de sakkunniga föreslagna normerna tillämpats läsåret 1954/55

skulle det sammanlagda ersättningsbeloppet för hela riket uppgått till cirka

1,0 miljoner kronor och statsbidraget till cirka 1,5 miljoner kronor. Från

den senare summan skulle avgå för läsåret 1954/55 utgående statsbidrag

för självskjutsar, beräknat till cirka 65 000 kronor.

Vad anordningen med skolvägsersättning skulle innebära ifraga om besparingar

anser de sakkunniga det vara vanskligt att yttra sig om och inskränker

sig i detta avseende till följande uttalande.

På längre sikt torde man i varje fall kunna räkna med en ej obetydlig

besparing beträffande kostnaderna för egentliga skolskjutsar. Dels kan krav

på ytterligare skolskjutsar i åtskilliga fall beräknas utebli och dels kan

många s. k. avstickare och biskjutsar undvikas, om viss skolvägsersättning

utgår. Det senare är synnerligen angeläget, när det gäller att rationalisera

och förbilliga skolskjuts väsendet, t. ex. genom insättande av bussar i stallet

för personbilar.

Slutligen erinrar de sakkunniga om att det i vissa fall kan vara lämpligt

att begränsa antalet skjutsdagar och framhåller, att det torde gå lättare

att göra detta, om skolvägsersättning utgår under den tid av läsåret, då

egentliga skolskjutsar ej är anordnade.

Statsbidrag till inackordering av skolbarn

Gällande bestämmelser

Statsbidrag till skoldistrikt för bestridande av kostnaderna för inackordering

av skolpliktiga barn i distriktet tillhörande skolhem eller i enskilda

hem utgår enligt bestämmelserna i kungörelsen 1943: 538, vilken innehåller

i huvudsak följande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

För skolbarn i klasserna 1—3, som är bosatt minst 4 km från närmaste

skola, samt för skolbarn i klass 4 eller högre klass, som är bosatt minst

6 km från närmaste skola, utgår statsbidrag utan ansökningsförfarande för

den tid vederbörande skolstyrelse finner inackordering erforderlig, dock ej

för flera dagar än läsåret omfattar. För skolbarn, som är bosatt på kortare

avstånd från närmaste skola, kan statsbidrag efter ansökan utgå för det

antal dagar, som bestämmes av folkskolinspektören eller, i vissa fall, av

skolöverstyrelsen.

0 Beträffande barn i sjunde eller högre klass avses med närmaste skola,

sadan av A-form eller Bl-form och beträffande barn i specialklass närmaste

skola där undervisning i specialklass av ifrågavarande slag är anordnad.

Statsbidrag utgår även för inackordering av lärjungar i fortsättningsskola

för vilka centraliseringsbidrag icke kan erhållas.

Som villkor för erhållande av statsbidrag gäller bl. a., att skoldistriktet

tillser, att barnen under inackorderingstiden erhåller god tillsyn och vård,

att kostnaderna inte blir större än som föranledes av gängse priser på orten’

samt att vederbörande lärare för noggranna anteckningar om antalet inackorderingsdagar

för varje inackorderat barn.

Statsbidrag utgår med åtta tiondelar av distriktets verkliga kostnader

för inackorderingen. Finner den utanordnande myndigheten dessa kostnader

överstiga vad som kan anses efter ortens förhållanden skäligt, skall

reducering av statsbidraget ske. Vid inackordering i skolhem bestämmer

Kungl. Maj:t det belopp, som skall anses motsvara inackorderingskostnaderna.

Då ansökan om inackorderingsbidrag erfordras, skall sådan ingivas till

folkskolinspektören. Avslår inspektören framställningen kan distriktet hänskjuta

frågan till skolöverstyrelsen.

De sakkunnigas förslag

De sakkunniga föreslår, att enda förutsättningen för statsbidrag till kostnaderna

för inackordering skall vara lång eller besvärlig skolväg, att behovet

av inackordering således skall bedömas enligt samma normer som

behovet av skolskjutsar, att statsbidrag skall utgå utan ansökningsförfarande,

att författningen i ämnet inte skall innehålla statsbidragsvillkor,

som hänför sig till skolans organisation, samt att statsbidraget skall utgå

till alla skoldistrikt med samma belopp, nämligen med 3 kronor per barn

och inackorderingsdag. Bidrag skall ej utgå för elever, som kan medfölja

anordnad skolskjuts.

1 sin motivering för dessa förslag uttalar de sakkunniga inledningsvis, att

inackordering och skolskjutsar synes böra utgöra två likvärdiga alternativa

anordningar för att underlätta barnens skolgång, då behov därav föreligger,

varav följer att bestämmelserna bör vara i möjligaste mån likformiga.

Beträffande det föreslagna statsbidragsbeloppet av 3 kronor per barn och

inackorderingsdag anför de sakkunniga bland annat följande.

Vi ansluter oss till allmänna statsbidragsutredningens förslag, att statsbidrag

till inackordering av skolbarn, såväl i enskilda hem som i skolhem,

utgår till skoldistrikt med samma belopp per barn och inackorderingsdag!

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Statsutskottets utlåtande nr 104 dr 1957

Beträffande inackordering i skolhem utgör för närvarande det av Kungl.

Maj :t fastställda belopp, som vid beräkning av statsbidrag skall anses motsvara

inackorderingskostnaden, 3 kronor per dag om barnbespisning ej är

anordnad vid skolan samt i annat fall 2,50 kronor per dag. Motsvarande

statsbidragsbelopp blir 2,40 kronor respektive 2 kronor per barn och dag.

Följande tabell visar antalet inackorderingsdagar i enskilda hem, utanordnat

statsbidrag samt inackorderingsbidrag i medeltal per barn och dag

läsåret 1954/55 dels för varje län, där statsbidrag för inackordering i enskilda

hem utgått, och dels för hela riket.

Tabell 4- Inackordering av skolbarn i enskilda hem läsaret 1954/55

Län

Antal inackor- deringsdagar

Utanordnat

statsbidrag

kronor

Statsbidrag i

medeltal per

barn och dag

kronor

Älvsborgs län .........................

214

307.20

1,44

Gotlands län .........................

962

2 266.40

2,36

Kronobergs län ........................

942

2 385.20

2,53

Hallands län ..........................

1813

4 688.80

2,59

Blekinge län ..........................

2 290

6 268.80

2,74

Västerbottens län .....................

60 792

169 522.88

2,79

Kristianstads län ......................

3 227

9 110.80

2,82

Jämtlands län ........................

44 989

129 021.28

2,87

Gävleborgs län .......................

12 501

36 265.34

2,91

Skaraborgs län ........................

8 635

25 315.60

2,93

Värmlands län ........................

10 954

32 327.20

2,95

Kalmar län ..........................

12 979

39 096.80

3,01

Västemorrlands län ....................

17 850

54 100.20

3,03

Kopparbergs län ......................

14 307-

43 667.05

3,05

Södermanlands län ....................

5 892

17 990.60

3,05

Östergötlands län .....................

6 404

19 642.—

3,07

Norrbottens län .......................

93 336

289 581.59

3,10

Stockholms län .......................

15 968

54 640.60

3,42

Västmanlands län .....................

610

2 221.60

3,64

Örebro län ............................

2 598

9 783.—

3,77

Göteborgs och Bohus län ..............

3 658

14 080 —

3,85

Jönköpings län ........................

497

2 004 —

4,03

Samtliga .............................

321 418

| 944 841.36

2,94

Av tabellen framgår, att statsbidrag för inackordering i enskilda hem i

medeltal utgick med 2,94 kronor per barn och inackorderingsdag. Inackorderingskostnaden

per barn och dag uppgick salunda i medeltal till 3,68

kronor.

Rörande statsbidragsansökan anför de sakkunniga.

Det kan ifrågasättas, om ansökan alls är behövlig när det gäller inackorderingsbidrag.

Bidrag bör utga under samma förutsättningar som statsbidrag

till skolskjutsar. Någon risk för att inackordering anordnas i sådant

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Statsutskottets utlåtande nr 10/+ år 1957

fall då skjutsning skulle ställa sig billigare för statsverket torde knappast

finnas. Inackordering är en nödfallsutväg, som tillgripes endast om annat

sätt att underlätta skolgången inte lämpligen kan komma i fråga. Vi föreslår,

att statsbidrag till inackordering utgår utan ansökningsförfarande.

Fortsättningsskolans centralisering

De sakkunnigas förslag

De sakkunniga föreslår att kungörelserna 1932: 589 och 1946: 295 angående

statsbidrag till centralisering av fortsättningsskolväsendet skall upphöra

att gälla samt att statsbidrag till inackordering, skolskjutsar och skolvägsersättning

skall utgå för fortsättningsskolans elever enligt samma grunder

som för eleverna i folkskolan, dock att statsbidrag för de förra eleverna

skall kunna rekvireras utan föregående ansökningsförfarande.

Departementschefen

Departementschefen har anfört följande.

. De förslag, som i det föregående närmare redovisats, rör skolskjutsorganisationen,

inackorderingsverksamheten och fortsättningsskolväsendets centralisering.

Jag har funnit de sakkunnigas olika förslag i huvudsak välmotiverade

och anser att ställning till flertalet av dem bör kunna tagas nu.

Ändringar av gällande bestämmelser torde dock inte böra träda i kraft förrän

den 1 juli 1958, d. v. s. samtidigt med den omläggning av vissa driftbidrag

till primärkommunerna, som i annat sammanhang föreslagits av

Kungl. Maj:t på föredragning av chefen för finansdepartementet.

Beträffande den för skolskjuts verksamheten centrala frågan om generaliserande

grunder för beräkning av statsbidrag till vissa skjutskostnader

anser jag dock, att kompletterande utredning och därav eventuellt följande

modifikationer i det av de sakkunniga föreslagna bidragssystemet måste

vidtagas, innan spörsmålet om en omläggning av bidragsberäkningen på

denna punkt^ slutligt prövas. Jag skall till en början uppehålla mig något

vid denna fråga. Det är uppenbart att, såsom förhållandena utvecklas på

skolskjutsområdet, ansträngningar måste göras för att hålla det allmännas

kostnader för verksamheten nere och för att förenkla statsbidragssystemet

så mycket som möjligt. När det gäller kostnaderna bör visserligen klart

framhållas, att de besparingar av lärarlöner och andra utgifter, som göres

genom skolskjutsarna, är större än skjutskostnaderna, men det motsäger

inte, att utgifterna måste hållas på en i och för sig skälig nivå.

Skjutsning av skolbarn anordnas på i huvudsak tre sätt: med ordinarie

kommunikationsmedel, med särskilt insatta fordon, som tillhandahålles

av entreprenör, samt med särskilt insatta fordon, som äges av skoldistriktet.

Huvuddelen av skolskjutsarna utföres av entreprenörer med bil eller buss.

Enligt min mening måste varje övervägande av möjligheterna att minska

det allmännas kostnader för skolskjutsverksamheten grundas på en säker

kännedom dels om vad som skall anses vara skälig kostnad för skjutsar,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

som utföres på entreprenad, dels om hur det i förhållande till dylika skjutsar

från kostnadssynpunkt ställer sig med skjutsar i distriktens egen regi,

där sådana är möjliga. Dessa förhållanden synes emellertid inte tillräckligt

klarlagda. Sakrevisionen framhöll i den tidigare nämnda skrivelsen till

Ivungi. Maj:t den 5 september 1952, att av revisionen utfört granskningsarbete

givit vid handen, att prissättningen per sträckkilometer vid entreprenadskjutsarna

varit mycket ojämn beroende på olika konkurrensförhållanden.

Enligt revisionens uppfattning hade tydliga tendenser till kartellbildning

eller annat missbruk av en tillfällig monopolställning yppat sig. De

sakkunniga uttalar för sin del, att entreprenörerna i vissa fall betingar sig

priser, som är alltför höga och som till och med avsevärt överstiger beställningstaxan,

utan att vägens beskaffenhet åberopas såsom skäl. Dessa uttalanden,

vilka dock inte stödjes på redovisat material, tyder på att kostnaderna

för entreprenadskjutsar i vissa fall är högre än vad som från det

allmännas synpunkt får anses rimligt. Samtidigt har såväl sakrevisionen

som de sakkunniga givit uttryck åt den uppfattningen, att skjutsar i distriktens

egen regi under vissa förhållanden kan anordnas billigare än entreprenadskjutsar

och således utgör ett korrektiv mot oskäliga kostnader.

Det har från olika håll sagts, att det enda verkligt effektiva medlet att

sänka skjutskostnaderna skulle vara att ändra kostnadsfördelningen mellan

stat och kommun så, att det i större utsträckning än för närvarande bleve

ett påtagligt kommunalt intresse att hålla kostnaderna nere. Jag finner

det sannolikt, att man på denna väg skulle kunna uppnå lägre kostnader

1 sådana fall, där verksamheten icke är rationellt ordnad, men jag anser inte

det förhållandet vara tillräckligt skäl för att nu föreslå någon väsentligt

ändrad avvägning i stort av statens och kommunernas andel i kostnaderna

för skolskjutsverksamheten. Å andra sidan är det uppenbarligen olämpligt

att fastställa ett bidragssystem, som bygger på status quo-principen, innan

det klarlagts i vilken utsträckning de gjorda antagandena om förekommande

oskäliga skjutspriser är riktiga. Det torde nämligen vara klart, att

när det gäller skolskjutsbidraget ett accepterande av status quo-linjen inte

får innebära ett godkännande av vilken faktisk kostnadsnivå som helst,

utan att ett generaliserande system bör utformas så, att den avsedda kostnadsfördelningen

åstadkommes på en skälig eller normal prissättning.

Jag vill här framhålla, att en generaliserande beräkning av skjutsbidragen

är svårare att genomföra än beträffande flertalet andra statsbidrag. Allmänna

statsbidragsutredningen har också uttalat, att en sådan beräkning

måste bli förhållandevis grov och således ofrånkomligen medföra avvikelser

från vad som följer vid en tillämpning av gällande system. Trots de svårigheter

som sålunda har förelegat, anser jag, att de båda system för beräkning

av statsbidrag till kostnader för särskilt insatta skolskjutsar, som framlagts

av allmänna statsbidragsutredningen och de sakkunniga, är i princip godtagbara.

Den överarbetning av statsbidragsutrednmgens förslag, som de

sakkunniga gjort, synes innebära eu förbättring såtillvida som systemet

med elt differentierat bidragsbelopp per barn i förhållande till skjutssträckans

längd betyder, att hänsyn i större utsträckning tagits till att de längre

skjutsarna i regel är proportionellt sett dyrare för kommunerna än de kortare.

Detta ger ett för de glesbebyggda distrikten mera rättvisande resultat

än allmänna statsbidragsutredningens förslag.

Min obenägenhet att utan ytterligare utredning biträda de sakkunnigas

förslag grundar sig, förutom på vad jag förut framhållit, även pa alt jag

2 — Bihang till riksdagens protokoll l(.)f>7. 0 mml. År 10 4

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets utlåtande nr 104 «>'' 1957

anser att det material på vilket förslaget bygger — 35 undersökta kommuner

— är för litet. I denna uppfattning har jag styrkts genom vissa under

ärendets fortsatta beredning inom ecklesiastikdepartementet företagna

stickprovsundersökningar rörande några norrlandsdistrikt. Det har därvid

visat sig, att avvikelserna från status quo skulle bli väsentligt större än vad

som rimligen bör kunna accepteras från kommunernas sida, så länge det

inte klart utretts och kan påvisas, att avvikelserna beror på onormalt höga

skjutskostnader, som kan nedbringas genom en av ett generaliserande

beräkningssystem stimulerad rationalisering av verksamheten. Huruvida de

otillfredsställande resultat, som den föreslagna metoden sålunda befunnits

kunna ge vid en jämförelse med nuvarande faktiska kostnader, skulle inträffa

i någon mera betydande utsträckning om metoden allmänt genomfördes,

liksom vilken anledningen därtill i så fall kunde vara, är en fråga

på vilken svar endast kan erhållas genom en ytterligare undersökning.

Vid den kompletterande utredningen, vilken alltså bör omfatta ett bredare

undersökningsmaterial, bör alltjämt såsom utgångspunkt tagas önskvärdheten

av eu förenkling av statsbidragsberäkningen. Att nedbringa de

nuvarande och för framtiden förutsedda kostnaderna för skolskjutsverksamheten

är emellertid lika angeläget. Den av de sakkunniga föreslagna

beräkningsmetoden bör utprövas på ett större antal skoldistrikt samtidigt

som ytterligare överväganden bör ske av vad som i olika fall kan anses vara

skäliga kostnader för entreprenadskjutsar och skjutsar i kommunal regi.

Alltefter vad undersökningen utvisar bör övervägas vilken grad av generalisering

som är lämplig och i vad mån en generaliserande metod bör kompletteras

med regler som, även om de skulle minska förenklingseffekten, direkt

syftar till att pressa ner kostnadsnivån. Såsom nyss framhållits bör inriktningen

på status quo-linjen icke utan vidare grundas på de faktiska kostnaderna

i dagens läge utan i stället avse status quo vid skäliga eller normala

skjutskostnader.

Jag ämnar föranstalta om denna kompletterande utredning och är i avvaktan

på resultatet därav inte beredd att nu taga ställning till de sakkunnigas

förslag om övergång till en generaliserande beräkning av statsbidraget

tdl skolskjutsar med särskilt insatta fordon. Jag räknar emellertid med att

om möjligt för 1958 års riksdag skall kunna läggas fram förslag i detta

avseende.

Jag övergår så till de sakkunnigas övriga förslag rörande skolskjutsverksamheten.

Enligt de sakunnigas mening bör det enda villkoret för statsbidrag till

kostnaderna för skolskjutsar vara, att skolvägen är lång eller besvärlig.

Detta betyder, att de nuvarande bestämmelserna om prövning av besparing

och av skolorganisationens lämplighet och skälighet med hänsyn till kostnaderna

icke skall ske i samband med prövningen av statsbidrag till skolskjutsar

utan i samband med att skolorganisationen i kommunen fastställes.

För denna uppfattning har de sakkunniga anfört goda skäl och från

remissmyndigheternas sida har inga invändningar rests. Då den föreslagna

åtgärden enligt min mening är ändamålsenlig, ansluter jag mig helt till de

sakkunnigas uppfattning på denna punkt.

I anslutning till vad de sakunniga föreslagit om skolvägens minimilängd

som förutsättning för statsbidrag, förordar jag att såsom huvudregel föreskrives,

att statsbidrag till skolskjuts skall utgå för elever i klass 1—3 med

minst 3 kilometers skolväg och för elever i högre klasser med minst 4 kilo
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

meters skolväg. Undantagsvis bör den myndighet, som skall medgiva statsbidrag

till skolskjuts, äga föreskriva andra avståndsgränser, exempelvis för

enligt företedda läkarintyg klena barn eller då skolvägens svåra beskaffenhet

kan motivera sådant medgivande. För bidrag till skjutsar för elever

i sjunde eller högre klasser anser jag den undantagsregeln böra tillämpas, att

en 5-kilometersgräns skall gälla i sådana fall, där skjutsning. av dessa lärjungar

kräver insättande av särskild skjuts eller dubblering av redan

anordnad skjuts.

Då det synes vara ådagalagt, att den nuvarande bestämmelsen om obligatoriskt

anbudsförfarande inte längre fyller någon påvisbar funktion, har jag

intet att erinra mot att bestämmelsen upphäves. Vad de sakkunniga föreslagit

rörande begreppen »skolväg» och »skola» m. m. torde vidare i allt

väsentligt böra beaktas vid ändring av författningsbestämmelserna.

Beträffande skjutsbidragets begränsning till belopp motsvarande inackordering

skostnaden har de sakkunniga föreslagit, att det statsbidragsbelopp

som skulle ha utgått om vederbörande elev under den tid, skolskjuts varit

anordnad, i stället inackorderats för sin skolgång, undantagslöst skall utgöra

det maximala statsbidraget till skolskjuts. Antalet inackorderingsdagar

skall därvid anses utgöra 1,2 gånger antalet skjutsdagar, vilket medför ett

högsta skjutsbidrag av 771 kronor per barn och läsår.

Ehuru detta förslag anknyter till en nu tillämpad praxis, anser jag inte,

att de sakkunnigas mening på denna punkt helt bör följas, då eu invändning

av den art svenska stadsförbundet rest häremot enligt min mening är

befogad. Jag förordar därför, att regeln om inaekorderingskostnaderna som

norm för maximibidrag till skolskjuts något uppmjukas.

En begränsning av statsbidraget enligt de sakkunnigas förslag får praktisk

betydelse, då fråga blir om skjutsar för mycket få barn över relativt

långa sträckor, skjutsar således som är oekonomiska och även enligt min

mening regelmässigt bör föranleda, att vederbörande elever i stället inackorderas

eller"i varje fall att statsbidraget begränsas till vad som skulle utgått

vid inackordering. En sådan tillämpning av reglerna om bidragsgivningen

sker nu och har, såvitt mig är bekant, inte föranlett några principiella invändningar

från kommunernas sida, då den ju faktiskt innebär, att ett om

än begränsat bidrag kan utga även i fall, där skjuts från statens synpunkt

rätteligen inte borde vara bidragsberättigad. Emellertid kan fall uppkomma,

där speciella förhållanden gör det obilligt att låta kommunen stå för

en mer än normal del av skolskjutskostnaden, även om statsbidraget till

denna skulle överskrida bidraget till inackorderingskostnad. Jag föreslår

därför, att fullt statsbidrag undantagsvis skall kunna utgå, då särskilda skäl

gör det motiverat att frångå begränsningen av bidraget till vad som skulle

utgått vid inackordering.

Då en generaliserande beräkning av statsbidraget till kostnaderna för

skolskjutsar medelst reguljära trafikmedel inte torde vara genomförbar, bör

statsbidraget till sådana skjutsar även i fortsättningen beräknas på grundval

av de faktiska kostnaderna.

T samband med behandlingen av skolskjutsfrågan har de sakkunniga lagt

fram ett förslag om skolvägsersättning och därmed infört ett i sammanhanget

helt nytt begrepp. Förslaget, som jag av denna anledning återgivit

tämligen utförligt i det föregående, kan emellertid principiellt sett sägas

endast innebära en vidgad rätt till ersättning för självskjuts, varvid man

dock skulle ta bort det i realiteten inte upprätthållna kravet att elev, som

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

uppbär sådan ersättning, verkligen använder sig av någon form av skjuts.

Skol vägsersättning skulle således kunna utgå under den enda förutsättningen

att elevens skolväg vore av viss längd och att egentlig skolskjuts ej

anordnats på vägsträckan.

Såsom ett motiv för förslaget om skolvägsersättning har åberopats den

besparing av kostnader för egentliga skolskjutsar, som enligt de sakkunnigas

mening kan förväntas följa av dess förverkligande. Huruvida reella

besparingar skulle bli ett resultat härav, synes mig emellertid vara tämligen

ovisst. Likaledes synes det vara tveksamt om förslagets genomförande

skulle få den följden att det i konkret mening underlättade elevernas möjligheter

att ta sig fram och tillbaka från skolan eller avlastade föräldrarna

någon verklig ekonomisk börda, förorsakad av elevernas skolvägar. Skolvägsersättningen

skulle, såsom de sakkunnigas förslag utformats, väl närmast

fä karaktär av ekonomisk kompensation till elevernas föräldrar för

elevernas långa skolvägar och inte av bidrag till några verkliga kostnader,

eftersom garantier inte skulle finnas och knappast heller kunna skapas för

att ersättningarna motsvarades av åtgärder för underlättande av elevernas

skolgång.

Jag har emellertid övervägt, om inte de skäl de sakkunniga anfört till

stöd för förslaget om skolvägsersättning kunde motivera, att de nuvarande

bestämmelserna om ersättning till kostnader för självskjutsar utsträcktes

till att gälla för elever i den obligatoriska skolans alla klasser. En beräkning

av kostnaderna härför ger vid handen, att statens utgifter skulle öka med

omkring 1.16 miljoner kronor per år, utan att någon häremot svarande besparing

i kostnaderna för egentliga skolskjutsar med säkerhet kan sägas

uppstå. Med hänsyn till kostnadsstegringens omfattning och då fråga nu i

första hand är om förenklingar i statsbidragsgivningen till olika ändamål

och inte om omprövning av bidragens storlek, har jag inte i detta sammanhang

ansett mig böra föreslå någon ändring i gällande bestämmelser om

ersättning till självskjutsar.

De sakkunnigas uppfattning att inackordering och skolskjutsar bör vara

två likvärdiga alternativa anordningar för att underlätta barnens skolgång

kan jag helt och hållet dela. De förslag, som de sakkunniga framlagt för

att få en likformig reglering av dessa båda anordningar till stånd, biträder

jag med det undantaget att jag i likhet med skolöverstyrelsen avstyrker en

allmän bestämmelse, som skulle hindra statsbidrag till inackordering i fall

då elev kunde medfölja anordnad skolskjuts. Jag anser det nämligen naturligt,

att möjligheter skall finnas att ta hänsyn till sådana undantagsfall, där

inackordering av speciella skäl kan vara nödvändig, trots att skolskjuts

är anordnad. Som skolöverstyrelsen framhållit, kan det på goda grunder

antagas, att inackordering i dylika fall endast tillgripes, då tvingande skäl

är för handen.

Det föreslagna generella bidraget av 3 kronor per elev och inackorderingsdag

finner jag vara väl avvägt mot bakgrunden av den kostnadsfördelning

—• 80 procent för staten och 20 procent för kommunerna — som nu

tillämpas. Någon avvikelse från det enhetliga bidragsbeloppet kan jag ej

tillstyrka, då den åsyftade förenklingsvinsten till väsentlig del ligger i det

enhetliga beloppet och således skulle gå förlorad vid en differentiering av

detta. Av samma skäl anser jag mig också böra avvisa skolöverstyrelsens

förslag att statsbidraget skulle begränsas till högst distriktets verkliga kostnader,

vilket skulle kräva redovisning och granskning i samband med stats
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

bidragsrekvisitionen på ett sätt som helt strider mot tanken bakom förslagen

om förenkling av statsbidragsgivningen genom generaliserande beräkningar.

Statsbidrag till sådana skolskjuts- och inackorderingskostnader, som är

en direkt följd av fortsättningsskolväsendets centralisering i ett distrikt,

utgår enligt andra grunder än till kostnaderna för skjutsning och inackordering

av elever i folkskolan. De invecklade bestämmelserna i den så kallade

centraliseringskungörelsen avsåg ursprungligen att ge till resultat eu täckning

till hundra procent av ett distrikts kostnader för centralisering av

fortsättningsskolan, men på grund av olika omständigheter har det faktiska

läget nu blivit, att ett sådant resultat sällan inträffar. De sakkunniga redovisar

sålunda, att bidragsprocenten till inackorderingskostnader för de olika

folkskolinspektionsområdena redovisningsåret 1953/54 varierade från

100 till 37 och att distrikten i genomsnitt erhöll endast 58,5 procent i bidrag

för detta ändamål. Även till kostnaderna för skolskjutsar, som anordnats

till följd av centraliseringsåtgärder, varierade bidragsprocenten och uppgick

i genomsnitt till 87. Medelbidraget till centraliseringskostnaderna redovisningsåret

1953/54 utgjorde 75 procent av distriktens verkliga kostnader.

Det är således, som de sakkunniga framhåller, tydligt att statsbidragssystemet

enligt centraliseringskungörelsen numera leder till orättvisa resultat

de olika distrikten emellan.

Något annat skäl att ha särskilda bestämmelser om bidrag till skolskjutsar

och inackordering, som föranledes av fortsättningsskolans centralisering,

än att det ansetts, att bidraget skall utgå med belopp, som skiljer sig

från dem som anses lämpliga i fråga om den egentliga folkskolan, torde inte

finnas. Då hundraprocentsregeln i realiteten är övergiven och bestämmelserna

för åtskilliga distrikt, i synnerhet i glesbebyggda trakter, resulterar i

bidrag efter en låg procentsats, synes det lämpligt att i enlighet med de

sakkunnigas förslag nu åstadkomma större enhetlighet i bidragstilldelningen

genom att bidrag till skolskjutsar och inackordering får utgå efter samma

grunder för fortsättningsskolans elever som för folkskolans. Gällande bestämmelser

om centraliseringsbidrag och själ vskjuts bidrag i fortsättningsskolan

bör således upphävas och i stället folkskolereglerna beträffande skolskjutsar

och inackordering göras tillämpliga beträffande fortsättningsskolan.

Härigenom vinnes givetvis också en väsentlig förenkling av statsbidragssystemet.

Några nämnvärda utgiftsförändrhigar följer icke av de förslag som jag

här framlagt.

Såsom jag inledningsvis angivit bör de av mig förordade ändringarna av

grunderna för statsbidrag till skolskjutsar och inackordering i folk- och fortsättningsskolan

tillämpas från och med redovisningsåret 1958/59. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser i

huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående föreslagit.

Därvid bör självfallet övervägas vilka förenklingar som kan genomföras i

proceduren såväl i fråga om ansökningsförfarandet som med avseende på

förskotts- och statsbidragsrekvisitionerna. Det bör sålunda vara möjligt

bland annat att borttaga det särskilda ansökningsförfarandet för statsbidrag

Iill skolskjuts med ordinarie trafikmedel och för inackorderingsbidrag

ävensom att förenkla förskottsberäkningen genom att som huvudregel låta

förskott för ett visst redovisningsår utgå i ett, fixerat förhållande till det

slutliga statsbidraget för det närmast föregående redovisningsåret.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

Statsbidrag till försöksverksamhet på

enhetsskolans högstadium

Utredningens förslag

Statsbidrag till kostnaderna för det egentliga folkskoleväsendet

I sitt betänkande Förenklad statsbidragsgivning (SOU 1956: 8) bär utredningen

framlagt förslag om ett nytt system för statsbidragsgivningen

till kommunerna ifråga om bland annat lärarlönerna inom folkskoleväsendet.

Härför har närmare redogjorts i förutnämnda proposition den 8 mars

1957. Sammanfattat innebär förslaget följande.

De nuvarande olika bidragsformerna till lönekostnader sammanföres till

ett enhetligt reglerat bidrag. De faktiska lönekostnaderna skall ej utgöra

underlag för statsbidraget utan utgångspunkten skall vara en på generaliserande

grunder beräknad kostnadssumma. För varje statsbidragsberättigande

lärartjänst skall i denna summa ingå ett belopp motsvarande årslönen

i vederbörande befattningshavares löneldass vid vårterminens början.

Som hel statsbidragsberättigande tjänst skall räknas varje för redovisningsåret

inrättad distriktsöverlärar-, skolhemsföreståndarinne-, folk- och

småskollärartjänst samt ordinarie övningslärartjänst. Lönekostnaderna för

extra ordinarie övningslärares och timlärares tjänstgöring skall inräknas i

bidragsunderlaget med 1/30 av årslönen i respektive löneklass för varje

veckotimme, som undervisningen omfattat.

Utöver de nämnda till tjänster och löneklasser knutna kostnaderna skall

i bidragsunderlaget inräknas belopp motsvarande sådana merkostnader,

som uppkommer vid vissa tjänstledigheter längre tid än 30 dagar, samt

utbetalade kallortstillägg och finskspråktillägg. Av det på detta sätt beräknade

bidragsunderlaget skall statsbidrag utgå med 100 procent, dock

att liksom nu gäller beträffande bidraget till folkskoll är arlönerna visst

belopp skall avdragas per lärartjänst. Avdraget har avpassats så, att kostnadsfördelningen

mellan stat och kommun blir densamma som enligt gällande

system (status quo-principen). Hänsyn har därvid tagits, förutom till

lönekostnadernas nuvarande fördelning, också till att enligt det föreslagna

systemet kompensation tillika skall givas för femton indragna särskilda till

kommunerna utgående driftbidrag. De sålunda av utredningen beräknade

avdragen uppgår till respektive 100, 300, 500, 700 och 900 kronor per tjänst

i hyresgrupperna 1—5.

Statsbidrag till kostnaderna för försöksskolornas högstadier

Utredningen anser, att det föreligger ett synnerligen starkt behov av att

förenkla bidragsgivningen till kommuner för kostnader i samband med försöksverksamhet

med nioårig enhetsskola på högstadiet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

I fråga om sättet att åstadkomma en förenkling rekommenderar

utredningen samma generaliserande metod för beräkning av

bidragsunderlaget som den föreslagit beträffande bidrag till det egentliga

folkskoleväsendet, enär denna metod kan tillämpas så snart lärarnas löner

är knutna till löneklassystemet. I detta hänseende anser utredningen förutsättningarna

vara i stort sett desamma på högstadiet som inom folkskolan

i övrigt. När det gäller frågan om storleken av avdragsbeloppen för

högstadiets lärartjänster måste emellertid uppmärksammas, att bidragsreglerna

i vissa avseenden är gynnsammare beträffande högstadiet än inom

folkskoleväsendet i övrigt. Utredningen anför härom.

Denna omständighet skulle, om särskilda beräkningar av det slag som

redovisats i det tidigare betänkandet (SOU 1956: 8) företagits, ha medfört,

att lägre avdragsbelopp skulle ha erhållits för försöksdistrikten än för folkskolan

i övrigt. Sådana särskilda avdragsbelopp skulle emellertid vara

svåra att beräkna och medföra olägenheter ur förenklingssynpunkt. Med

hänsyn härtill synes det vara lämpligast att direkt tillämpa folkskolebidragets

avdragsbelopp. Härigenom kommer samma relation mellan statens

och kommunernas kostnader, som råder inom det nuvarande folkskoleväsendet,

även att erhållas på försöksskolans högstadium. Den bidragsförlust,

som försöksdistrikten härigenom åsamkas, bör lämpligen kunna täckas

genom förstärkning av försökskostnadsbidraget.

Beträffande tillämpningen av den generaliserande beräkningsmetoden

framhåller utredningen, att några svårigheter att tillämpa denna

vid beräkningen av bidragsunderlaget för lönekostnaderna på högstadiet

ej föreligger i fråga om de lärarkategorier, som åtnjuter lön enligt av

Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser och är inordnade i löneklassystemet.

Så är fallet beträffande samtliga kategorier utom yrkeslärarna, vilkas löneförmåner

bestämmes efter överenskommelse mellan berörda parter i varje

skoldistrikt. Med den utformning statsbidragssystemet för yrkeslärarna

fått kan lönekostnaderna för dessa lärare enligt utredningens mening inte

direkt inordnas i det generaliserande systemet. De överväganden av olika

möjligheter att inpassa nämnda lönekostnader i det generaliserande bidragssystemet

som utredningen gjort leder enligt dess mening fram till att

yrkesl ärar tjänster och delar därav bör inräknas i bidragsunderlaget efter

lönekostnaderna i en och samma löneklass, oberoende av vilken ersättning

som faktiskt utbetalas till den enskilde läraren. Utredningen framhåller

dock, att den faktiska löneklassen givetvis bör läggas till grund för bidragsberäkningen,

därest en lönereglering framdeles kommer till stånd. Utredningen

anför vidare.

Jämfört med 1955 års löner motsvarar de nuvarande i statsbidragsbestämmelserna

angivna bidragsbeloppen ungefär arvodena per veckotimme

i TG 20, vilket innebär att de utgör ca 1/30 av årslönerna enligt löneklass

20. Av preliminära uppgifter avseende läsåret 1955/56, som försöksdistrikten

under hösten 1955 lämnat till skolöverstyrelsen, framgår, att de av

skoldistrikten till yrkeslärare utbetalade arvodena i regel ej överstiga

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Statsutskottets utlåtande nr 10/+ år 1957

arvodena enligt nämnda löneklass. I ett distrikt var dock de utbetalade

ersättningarna för samtliga de arvoderade timmarna högre än vad som

motsvarar löneklass 20. Enligt utredningens mening föreligger ej anledning

att ändra den nuvarande bidragsnivån med hänsyn till de uppgifter, som

förelegat om försöksdistriktens kostnader för här berörda lärare. Bidragsynes

således generellt böra beräknas efter löneklass 20. Efter denna löneklass

bör bidrag utgå även för veckotimmar, som lärare vid annan skola

fullgör i yrkesämne i form av fyllnadstjänstgöring och för vilka ersättning

skall utbetalas av försöksdistriktet till den skola, där tjänsten är placerad.

Skulle det av närmare erfarenheter rörande kostnaderna för yrkeslärarnas

löner framgå, att dessa i allt för hög grad avviker från bidragslöneklassen,

bör en omprövning av densamma företagas.

Såsom en annan för högstadiet speciell lönekostnad, som ej är knuten

till löneklass, framhåller utredningen de arvoden utöver lön enligt löneklass,

som utgar till studieledarna. Om denna kostnad anföres följande.

Då det här är fråga om en begränsad kostnad som varierar med antalet

läraravdelningar, skulle det kunna vara möjligt att bortse från densamma

vid beräkning av bidragsunderlaget och i stället kompensera skoldistrikten

för den uppkomna bidragsförlusten genom viss uppräkning av försökskostnadsbidraget.

I förevarande fall synes emellertid en sådan anordning

vara mindre lämplig. Den nuvarande metoden för bestämmande av arvodets

storlek efter prövning av Kungl. Maj:t torde vara en övergångsform

och komma att ersättas med bestämmelser av generell karaktär. I en av

skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t ingiven framställning föreslås, att studieledarna

skola erhålla en extra ersättning med belopp motsvarande

skillnaden mellan deras löneklasslön som lärare och lönen enligt en med

hänsyn till antalet läraravdelningar fastställd högre löneklass. Vid genomförande

av ett sådant förslag, som utredningen för sin del vill förorda, skulle

studieledararvodet automatiskt komma att inräknas genom att vederbörande

befattningshavares lön inräknades i bidragsunderlaget med hänsyn

till den löneklass som erhålles efter tillägg av de löneklasser, som studieledararvodet

motsvarar.

Skulle den nuvarande anordningen bestå, synes med hänsyn till att arvodena

bestämmes av Kungl. Majrt bidraget liksom hittills‘böra utgå med

belopp motsvarande distriktens kostnader, d. v. s. som tilläggsbidrag i likhet

med vad fallet är för finskspråktillägg och kallortstillägg.

Som ett bidrag av sa speciell karaktär att det ej bör inordnas i lärarlönebidraget

betraktar utredningen bidraget till skoldistriktens kostnader

för fortlöpande avgifter till statens pensionsanstalt för lärarna i läroämnen.

Då det är en onödig omgång att skoldistrikten först skall inbetala dessa

avgifter för att därefter via en bidragsrekvisition återfå exakt det inbetalade

beloppet föreslår utredningen att ersättning för avgifterna tillgodoföres

pensionsanstalten direkt från vederbörligt riksstatsanslag. (Folkskolor

m.m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.)

Enligt utredningens mening skulle det, som förut antytts, vara lämpligt

att genom försökskostnadsbidraget kompensera försöksdistrikten

även för vissa merkostnader, till vilka bidrag för närvarande utgår

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Statsutskottets utlåtande nr 10/+ år 1957

i annan form; i första hand för de belopp, som kommunerna nu tillföres i

den formen att avdrag ej göres från statsbidraget till försöksdistrikts kostnader

för lärare i läroämnen på högstadiet. Enligt utredningens beräkningar

skulle ett enhetligt bidragssystem komma att per tjänst på högstadiet medföra

en bidragsförlust motsvarande i hyresgrupperna 1—5 respektive 730.

9G2, 1 124, 1 364 och 1 605 kronor. Per elev räknat skulle dessa belopp i

hyresgrupperna 1—5 motsvara respektive 49, 64, 75, 91 och 107 kronor.

Det nuvarande försökskostnadsbidraget, 15 kronor per elev i stad eller

köping och 22 kronor per elev i landsbygdsdistrikt, skulle således behö\a

förstärkas med nämnda belopp som kompensation för i jämförelse med

nuläget föreslagna oförmånligare bidragsregler i vad gäller lönebidraget till

lärarna i läroämnen på högstadierna. En förstärkning med just de fem

angivna beloppen skulle emellertid enligt utredningens mening göra forsökskostnadsbidraget

synnerligen komplicerat. Utredningen avvisar av

detta skäl till en början tanken på att vid inläggande av avdragskompensationen

i försökskostnadsbidraget införa en hyresgruppdifferentiering och

anför därefter följande.

Det enhetliga belopp med vilket försökskostnadsbidraget bör förstärkas

synes böra beräknas som ett medeltal av de för de olika hyresgrupperna

erhållna beloppen. Med hänsyn till att kommunerna i hyresgrupp 1 innefattar

en något större del av landets folkmängd än hyresgrupperna 3, 4 och

5 tillsammans, synes beloppet i hyresgrupp 2 utgöra lämplig utgångspunkt

för beräkning av kompensationen. Det nuvarande bidraget per elev kommer

härigenom att uppräknas med 64 kronor. Jämfört med den förstärkning

som skulle ske vid en differentiering på olika hyresgrupper medior den

angivna medelberäkningen, att kommunerna i hyresgrupp 1 erhaller okat

bidrag och kommunerna i hyresgrupp 3, 4 och 5 minskat bidrag.

En enhetlig avdragskompensation aktualiserar frågan huruvida skilinaden

i försökskostnadsbidrag mellan landsbygdsdistrikt och Övriga distrikt

kan anses motiverad, om beloppen förstärkes så som torut angivits. De

distrikt, som erhåller det mindre bidraget, tillhör i flertalet fall nagon av

hyresgrupperna 3—5 och skulle förlora pa att avdragskompensationen goies

enhetlig Å andra sidan torde ett stort antal skoldistrikt med ett nuvarande

försökskostnadsbidrag på 22 kronor tillhöra hyresgrupp 1, där kommunerna

av samma anledning gör en vinst. Sannolikt skulle en viss utjämning

åstadkommas om den nuvarande differentieringen av forsokskostnadsbidraget

slopades. Detta kan lämpligen ske genom att de nuvarande bada

beloppen på 15 och 22 kronor ersättes med ett genomsnitt av dessa tva

belopp, d. v. s. 18 kronor. Den omfördelning av försökskostnadsbidraget,

som härigenom uppkommer, torde som nämnts närmast motverka de förluster

och vinster som skulle föranledas av en enhetlig avdragskompensation.

Så skulle exempelvis vara fallet för en stad i hyresgrupp 3, dar förlusten

per elev skulle bli (75 — 64 =) 11 kronor, medan följden om differentieringen

upphör skulle bli en vinst av (18 — 15 =) 3 kronor per elev.

Enligt dessa generaliseringar erhålles ett för samtliga skoldistrikt enhet

ligt försökskostnadsbidrag av (64 + 18 =) 82 kronor.

Beräkningen av avdragsbeloppet för folkskolebidraget skedde med beaktande

av att de särskilda arvoden, som utgår för undervisning i engelska

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr lOf. år 1957

och for undervisning 1 avdelningar, i vilka ingår klass 7 eller högre klasser,

ej som för narvarande skulle inräknas i bidragsunderlaget. För att kompensera

skoldistrikten för denna förlust, minskades kommunandelen med

visst belopp per tjänst. Enligt 42 § 2 mom. Allmänna försökskolebestämmelser

utgar ej nagra arvoden av detta slag för tjänstgöring på försöksdistnktens

högstadier. Då enligt det föregående samma avdragsbelopp förutsatts

skola tillampas på försöksskolans högstadium som inom folkskolan

nadsbfdr ('' Cn av bidragstilldelningen ske genom försökskost
De,

n omständigheten att några arvoden för nämnda ändamål ej utgår å

forsoksskolans högstadium skulle medföra en bidragsvinst av 179 kronor

per tjänst a forsoksskolans högstadium. Uträknat per elev utgör detta 12

kronor. Efter justering med detta belopp skulle försökskostnadsbidraget

således uppgå till 82 — 12 =) 70 kronor.

Då ej tillämpningen av folkskolebidragets regler i övrigt kan anses böra

medfoia nagon justering av forsokskostnadsbidraget, föreslår utredningen

att bidraget bestämmes till 70 kronor per elev.

Tl11 forsoksdistrikt, for vilket högstadieverksamheten av olika skäl medför

särskilt betungande ekonomiska konsekvenser, må efter provning av

Kung], Maj:t utgå extra försökskostnadsbidrag. Utredningen föreslår att

denna möjlighet att erhålla ett förstärkt bidrag bibehålies

Departementschefen

Departementschefen har anfört bland annat följande.

När det gäller statsbidragen till lönekostnaderna för försöksskolornas

högstadier, delar jag utredningens av remissmyndigheterna unStS

uppfattning om behovet av en förenkling av statsbidragsgivningen. I fråga

rjf u att astadkomma en sådan förenkling ansluter jag mig till förslaget,

att samma generaliserande metod för beräkning av bidragsunderlaget

skall komma till användning som chefen för finansdepartementet i

i allmäXta pr°P0Sltl0n den 8 mars 1957 Mördat för folkskoleväsendet

Några tekniska hinder mot att tillämpa den generaliserande metoden för

beraknmg av bidragsunderlaget föreligger, som utredningen framhållit inte

SÄil f rT f°m lärf kategorier, vilka åtnjuter lön enlS? av Kungl

- aj.t medc.elade bestämmelser och är inordnade i löneklassystemet Utan

for dessa kategorier faller emellertid, när det gäller försöksskolornas högstadier

yrkeslararna, vilkas avlöningsförmåner bestämmes efter överenskommelse

mellan berörda parter i varje skoldistrikt. Den av utredningen

föreslagna lösningen av fragan hur bidraget till dessa lärare skall anpassas

till en generaliserande beräkningsmetod kan jag inte helt ge min anslutning.

st''illi ''Stll''!fe< nifllgei\S meain».b°r, så länge yrkeslärarna ej inpassats i det

statliga lönesystemet, yrkeslarartjansterna och delar därav inräknas i

bidragsunderlaget efter lönekostnaderna i en och samma löneklass, oberoende

av vilken ersättning som 1 verkligheten utbetalas till den enskilde

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

27

läraren De i nu gällande bidragsbestämmelser angivna bidragsbeloppen per

veckotimme till avlöning åt yrkeslärare motsvarar rent matematiskt ungefär

1/30 av årslönen enligt löneklass 20. Då utredningen beträffande bidra"et

till kostnaderna för det egentliga folkskoleväsendet förordat, att timfärartjänstgöring,

vilken lärarkategori det än gäller, skall inräknas 1 bidragsunderlaget

med 1/30 av årslönen i respektive löneklass tor varje

veckotimme, som undervisningen omfattat, och att detta även skall galla

lärarna i läroämnen på högstadierna, har utredningen ansett sig bora föreslå,

att bidragsunderlaget, när det gäller statsbidraget till kostnaderna för

avlöning åt yrkeslärare, generellt skall beräknas efter löneklass 20 mec

avdragsbelopp lör varje fullt 30-tal veckotimmar.

De nuvarande bestämmelserna om statsbidrag till yrkeslärare på försoksdistriktens

högstadier går tillbaka på ett av mig i propositionen 19oo: 120

framlagt förslag. Jag framhöll därvid, efter en redogörelse för de olika omständigheter

som borde beaktas vid överväganden av denna fråga, att

stat sbidragsbeloppen per veckotimme borde avvägas till krontal som utgjorde

1/35 av ett belopp mellan 22 och 23 löneklasserna samt att det

borde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om de jämkningar av

dessa belopp, som kunde påkallas av ändringar i _den för statstjanstemännen

gällande allmänna lönenivån. Talet 1/35 motiverades blanc

annat med den variation av det genomsnittliga antalet veckotimmar

som kunde tänkas förekomma vid den förberedande yrkesundervisningen

för att full tjänstgöring skulle anses vara för handen. Jag angav skalan

21 5—45 veckotimmar beroende på lärarkompetensen. Riktpunkten vid

bestämmelsernas utformning var dels att en mera genomgripande reglering

för försöksskolornas yrkeslärare ej borde vidtagas, innan iragan om en

tjänste- och lönereglering för de kommunala yrkesskolornas lärare pro\ats,

dels ock att försöksdistrikten tills vidare skulle erhålla statsbidrag till av - löning åt yrkeslärare med belopp motsvarande distriktets samtliga kos

nader för ändamålet.

Enligt min mening bör vid statsbidragsavvägningen såsom genomsnitt

för full tjänstgöring, när det gäller nu ifrågavarande yrkeslärare, alltjamt

räknas med omkring 35 veckotimmar. En tillämpning av den av utredningen

föreslagna generaliserande beräkningsmetoden ar också val möjlig,

utan att den år 1955 beslutade formen för beräkning av statsbidrag till

kostnaderna för avlöning av yrkeslärare behöver frångås. Som utredningen

framhåller, kan visserligen inte de verkliga lönekostnaderna för yrkeslararna

direkt inordnas i det generaliserande systemet, men lika val som yrkeslärartjänstcr

och delar därav enligt utredningens förslag skulle kunna mraknas

i bidragsunderlaget efter lönekostnaderna i en och samma löneklass,

oberoende av vilken ersättning den enskilde yrkeslararen faktiskt erhållit,

torde i bidragsunderlaget kunna såsom lönekostnader mraknas av Kungl.

Mai-t efter samma grunder som nu fastställda belopp per veckotimme tor

yrkesiärares undervisning. Därvid bör för varje fullt 35-tal veckotimmar

verkställas avdrag med för varje statsbidragsberattigande tjänst taststallt

avdragsbelopp. Som jag förut framhållit är de nuvarande bidragen per

veckotimme avsedda att i princip helt täcka distriktens kostnader for a

löning åt yrkeslärarna.

Om man inräknar lönekostnaderna för yrkeslärare i bidragsunderlaget

enligt den princip jag bär förordat eller på det sätt utredningen föreslagit,

synes från förenklingssynpunkt vara utan nämnvärd betydelse.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

Beträffande arvoden till studieledare i försöksdistrikten föreslår utredningen

att statsbidraget såsom hittills bör utgå med belopp motsvarande

distriktets verkliga kostnader, d. v. s. som tilläggsbidrag i likhet med vad

utredningen föreslagit och^ chefen för. finansdepartementet i förutnämnda

Pl1’0I)0S1^!0n den 8 mars 1957 förordat i fråga om finskspråktillägg, kallortstnlägg

m. m. Jag anser för egen del, att arvodeskostnaderna för studieledarna

1 försöksdistrikten tills vidare bör inräknas i bidragsunderlaget på

sätt utredningen föreslagit.

Den av utredningen föreslagna omläggningen av inbetalningarna av fortlöpande

pensionsavgifter för lärarna i läroämnen på så sätt, att ersättning

tor avgifterna tillgodoföres statens pensionsanstalt direkt från vederbörligt

nksstatsanslag, är rationell och torde böra genomföras.

Jag bär hittills huvudsakligen uppehållit mig vid möjligheterna att efter

generaliserande grunder beräkna det underlag på vilket statsbidrag skall

utga 1 nu forevarande fall. Utredningsförslaget innebär också, att från bidragsunderlaget

skall dragas samma belopp per bidragsberättigande tjänst

eller del av tjänst som föreslagits, när det gäller statsbidrag till kostnaderna

ioi den egentliga folkskolan. Da statsbidrag till kostnaderna för de till

högstadiet knutna Lurarna 1 läroämnen samt för lönekostnader till vrkeslarare

och arvodeskostnader till studieledare nu utgår med 100 procent

skulle härigenom för kommuner med högstadier uppstå en bidragsförlust.

Kompensation harior skall enligt utredningens förslag givas genom eu förstärkning

av nu utgående försökskostnadsbidrag.

Jag anser att detta förslag bör följas. Förutom den förenkling i bidraomgivningen

som vinnes genom omläggningen, ernås den fördelen, att man får

enhetliga grundläggande bestämmelser om bidrag till lönekostnaderna för

folkskoleväsendet 1 dess helhet och därutöver ett särskilt bidrag, enkelt att

berakna, som skall kompensera skoldistrikt med försöksverksamhet för de

speciella kostnader som föranledes av försöksverksamheten. Då försöksverksamheten

ar slutförd torde 1 första hand detta bidrag böra bli föremål

för omprövning vid ställningstagandet till fördelningen mellan stat och

kommun av kostnaderna för en genomförd enhetsskola. I nuvarande läge

gailer det endast att gora en teknisk omräkning av försökskostnadsbidragets

storlek 1 syfte att kompensera försöksdistrikten för eljest inträffande bidragsiorluster

pa grund av omläggningen av statsbidraget till lärarlönekostnadema.

Allmänna statsbidragsutredningen har beräknat, att ett enhetligt statsbidragssystem

skulle medföra en bidragsförlust per tjänst å högstadiet av

respektive 730, 962, 1 124, 1 364 och 1 605 kronor. Enligt en i förutnämnda

proposition den 8 mars 19o7 lämnad redovisning för en inom finansdepartementet

gjord kompletterande undersökning av verkningarna av en tilllampmng

av utredningens förslag skulle nämnda bidragsförlust i stället

uppgå till 719, 962, 1 142,1 378 och 1 614 kronor i respektive hvresgrupp

De förekommande skillnaderna är dock så obetydliga, att de vid oföränd.

e förhållanden 1 övrigt 1 och för sig icke hade behövt påverka utredningens

beraknmgar av det belopp per elev med vilket försökskostnadsbiraget

bor uppräknas för att kompensera de uppkommande biaragsförlusterna.

Jag tillmäter mte heller skillnaderna någon annan betydelse än att

jag anser dem motivera en viss mindre avrundning uppåt av det försöks''ostnadsbiorag

per elev som jag ämnar föreslå. Sedan utredningens förslå"

framlagts har nämligen inträffat en annan omständighet, som klart inverkar

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Statsutskottets utlåtande nr 10/+ år 1957

på försökskostnadsbidragets storlek och som fordrar ett frångående av utredningens

belopp för försökskostnadsbidraget. Jag syftar pa den trattade

löneöverenskommelsen enligt vilken vissa nu utgående särskilda arvoden

för undervisning i klass 7 och högre klasser i folkskolan avses skola slopas

från den 1 juli 1957. Den bidragsvinst per tjänst på försöksskolans högstadium,

som försöksdistrikt skulle göra därigenom att några arvoden för

nämnda undervisning ej utgår för undervisning på högstadium och \ liken

vinst av utredningen beräknats till 179 kronor per tjänst eller 12 kronor

per elev, reduceras på grund av de salunda ändrade förhallandena till oo

kronor per tjänst eller till i avrundat tal 4 kronor per elev.

Utredningen har ansett, att försökskostnadsbidraget bör förstärkas med

ett för de olika hyresgrupperna enhetligt belopp per elev, vilket, beräknat

som ett medeltal av de för de olika hyresgrupperna erhållna beloppen, skulle

uppgå till G4 kronor. De båda belopp. 15 eller 22 kronor, varmed forsokskostnadsbidraget

nu beräknas per elev beroende på om skoldistriktet omfattar

landskommun respektive stad eller köping, skulle vidare ersättas med

ett enda belopp, nämligen 18 kronor, vilket utgör ett genomsnitt av de bada

nuvarande beloppen. Ett för samtliga skoldistrikt enhetligt forsokskostnadsbidrag

av (G4 + 18 =) 82 kronor skulle härigenom erhallas Hantran

har utredningen dragit de förut nämnda 12 kronorna per elev, vilket skulle

eliminera den bidragsvinst försöksdistrikt beräknats göra på grund av att

några arvoden, motsvarande de särskilda ersättningarna till lärare, som

undervisar i engelska och i avdelningar, omfattande 7 eller högre klass i

den egentliga folkskolan, ej utgår för undervisning på högstadiet, baledes

har utredningen kommit fram till att föreslå ett för alla försöksdistrikt enhetligt

försökskostnadsbidrag av (82 — 12 =) 70 kronor per elev.

Som jag nyss nämnde, har omständigheter numera inträffat, som reducerar

den bidragsvinst försöksdistrikten skulle gjort vid lika avdragsbelopp

för lärartjänster inom folkskolan i allmänhet och för tjänster pa enhetsskolans

högstadium till 4 kronor. Försökskostnadsbidraget per elev skulle

följaktligen, med tillämpning av utredningens principer för beräkningen av

beloppet men med iakttagande av de något ändrade förutsättningar som

nu föreligger, uppgå till (82 — 4 =) 78 kronor.

De i förhållande till utredningen något annorlunda avdragsbelopp per

tjänst som erhållits vid de inom finansdepartementet gjorda kompletterande

beräkningarna motiverar, som jag nyss framhöll, någon uppräkning a\

beloppet 78 kronor, vilket framräknats på grundval av utredningens avdragsbelopp.

Vidare torde samma praktiska skäl, som motiverar en avrundning

av de föreslagna avdragsbeloppen per bidragsberättigande lärartjänst.

till närmaste tiotal kronor, föreligga för en avrundnmg av nu i fråga - varande belopp. Jag föreslår därför, att försökskostnadsbidraget skall utga

med ett till 80 kronor per elev och redovisningsår bestämt belopp.

Utredningen har slutligen föreslagit, att den nuvarande möjligheten att

erhålla extra försökskostnadsbidrag bibehålies. Någon anledning att för

närvarande borttaga denna möjlighet anser jag inte föreligga.

De ändringar i statsbidragsgivningen till verksamheten på iörsöksskolornas

hiigstadier, som jag förordat, torde i anslutning till vad som anförts

i förutnämnda proposition den 8 mars 19.>7 böra tillämpas från och med

redovisningsåret 1958/59. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att

meddela närmare bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med vad

jag här föreslagit.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

Statsbidrag till kommunala gymnasier

m. fl. ändamål

Departementschefen har anfört följande.

Ändringar av gällande regler för statsbidragsgivning till kommuner för

driften av kommunala gymnasier, handelsgymnasier, lokala yrkesskolor,

folkbibliotek och centralbibliotek samt för statsbidragsgivningen avseende

folkundervisningens främjande i rikets nordligaste gränsorter m. in. är enligt

allmänna statsbidragsutredningens mening inte påkallade från förenklingssynpunkt.

Denna uppfattning har inte motsagts av någon av de hörda

remissmyndigheterna och jag har för egen del inte heller funnit anledning

till erinran mot utredningens ståndpunkt.

Av de nu aktuella statsbidragen återstår så tre bidrag inom folkskoleväsendet,

vilka alla är av likartad speciell beskaffenhet, nämligen bidrag

till vissa fullbordade byggnadsarbeten, vissa äldre undervisningslokaler och

vissa tjänstebostäder. Sasom framgår av den tidigare redogörelsen har de

karaktär av övergångsbidrag och utgår med bestämda årsbelopp under en

period av 20 25 ar. Statsbidraget till vissa fullbordade byggnadsarbeten

utbetalas utan särskild rekvisition. De senast beviljade av dessa bidrag

kommer att utgå till och med budgetåret 1978/79. I några fall synes bidrag

av detta slag ännu inte ha börjat utgå. Av de övriga bidragen kommer de

sista att upphöra med utgången av budgetåret 1971/72. Såsom framgår av

den tidigare redovisningen är antalet bidrag ganska betydande och de föranleder

givetvis ett visst arbete för såväl kommunala som statliga myndigheter.

Den mest radikala förenklingsåtgärden är självfallet att, såsom utlednmgen

förordat, avlösa de arliga bidragen — vilkas sammanlagda nuvärde

kan beräknas till drygt 35,5 miljoner kronor vid en räntefot av 4

procent — genom en kapitalanvisning. En dylik åtgärd kan emellertid —

sett från förenklingssynpunkt — icke anses vara av den betydelse, att den

i nuvarande läge motiverar ett beslut om en engångsutgift av denna storleksordning

för statsverkets del. Jag är således icke för närvarande beredd

att tillstyrka utredningens förslag pa denna punkt. Vid den översyn av

statsbidragsförfattningarna på folkskoleväsendets område, som kommer

att ske i anledning av i annat sammanhang framlagda förslag om ändringar

av bidragsgivningen till primärkommunerna, bör emellertid beaktas möjligheterna

att i fråga om här förevarande bidrag åstadkomma förenklingar

beträffande rekvisition och utbetalning av bidragen.

Statsbidrag till vissa byggnadsarbeten

inom skolväsendet

Inledning

1952 års sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets

område tillkallades på grund av behovet att ompröva grunderna för statsbidragen

till folkskoleväsendet, sedan förskjutningar i ursprungligen avsedd

kostnadsfördelning mellan staten och kommunerna med anledning av

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Statsutskottets utlåtande nr 104 cir 1957

ändrade ekonomiska förhållanden gjort en sådan omprövning påkallad.

Denna skulle enligt direktiven för de sakkunniga omfatta tre bidrag, nämligen

bidragen till skolmåltider samt till anskaffande av skollokaler och

tjänstebostäder. Omprövningen skulle avse såväl formerna för statens bidragsgivning

som kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Med

hänsyn till allmänna statsbidragsutredningens arbete borde i fråga om

formerna för statsbidragsgivningen endast sådana ändringsförslag upptagas

som föll inom ramen för gällande bidragssystem. När det gällde kostnadsfördelningen

borde noga beaktas den aktuella ekonomiska situationen för

staten och primär kommunerna. Översynen borde inte avse ett automatiskt

återställande av tidigare gällande kostnadsfördelning. Beträffande den del

av uppdraget, som gällde skollokalerna, uttalades i direktiven, att de sakkunniga

syntes böra undersöka, om sådana åtgärder i samband med byggande

av skolhus vore möjliga, som kunde medföra lägre kostnader för

skollokalerna utan att berättigade krav på kvalitet och god standard ur

pedagogisk synpunkt eftersattes. Slutligen betonades i direktiven, att

frågorna om statsbidragsgrunderna och om kostnadsfördelningen mellan

stat och kommun vore de viktigaste och borde behandlas i första hand.

Genom beslut den 16 december 1955 överlämnade Kungl. Maj:t till de

sakkunniga för kännedom och efterrättelse riksdagens skrivelse 1954: 380

i anledning av väckta motioner (I: 95 och II: 214) om utredning av möjligheterna

att bygga billigare skolor.

I nämnda motioner underströks vikten av att besparingar genomfördes i

fråga om skolbyggandet. såväl genom standardisering som på annat sätt.

Vidare påpekades, att det i direktiven åt de sakkunniga givna uppdraget

att undersöka huruvida åtgärder var möjliga, som kunde medföra ett förbilligande

av skollokalerna utan att kvalitet och god standard ur pedagogisk

synvinkel eftersattes, var att anse som ett sekundärt utredningsuppdrag,

medan själva bidragsfrågorna var det väsentliga. Motionärerna ville

att åtgärderna för förbilligande av skolbyggandet skulle undersökas i första

hand och att de sakkunniga för att kunna utföra detta uppdrag skulle utrustas

med erforderlig expertis.

Statsutskottet underströk i sitt utlåtande nr 1G6 angelägenheten av att

skolbyggnadsverksamheten förbilligades och att största möjliga antal skollokaler

utvanns inom den för ändamålet bestämda byggnadskvoten utan att

därför berättigade anspråk på standard och ändamålsenlighet eftersattes.

Utskottet uttalade bland annat följande.

Utskottet finner det angeläget, att vid den nu aktuella översynen av

grunderna för statsbidraget till skolbyggnader statsbidragsbestämmelserna

utformas så, att ett nedbringande av anläggningskostnaderna stimuleras.

Det synes för övrigt önskvärt, att bestämmelserna om skolbyggnadsverksamheten

framdeles fortlöpande anpassas efter de resultat, som forskningsverksamheten

på området kan ge. Utskottet har inhämtat, att samarbete

äger rum mellan de sakkunniga samt skolöverstyrelsen och statens byggnadsbesparingsutredning.

Jämväl de erfarenheter, som vinnes i den genom

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

statens nämnd för byggnadsforskning bedrivna verksamheten, torde komma

att tillvaratagas. Med hänsyn härtill kan det förväntas, att de statsbidragssakkunniga

vid utformningen av sitt förslag beträffande statsbidragsgrunderna

kommer att beakta de erfarenheter i fråga om möjligheterna

att bygga billigare skolor, som vid förslagets avlämnande kan ha

vunnits genom det pågående samarbetet på området. Utskottet finner det

angeläget att översynen av statsbidragsgrunderna icke fördröjes genom en,

på sätt i motionerna åsyftas, markerad turordning mellan de olika utredningsuppgifterna.

I propositionen 1956: 123 angående skolväsendets ordnande på realskolestadiet

under övergångstiden före enhetsskolans genomförande in. in. underströks

likaledes den synnerliga angelägenheten av att skolbyggnadsverksamheten

i möjligaste mån förbilligas och att därmed största möjliga antal

skollokaler utvinnes inom den disponibla skolbyggnadskvoten (s. 156).

Av det senast anförda framgår, att frågan om förbilligande av skolbyggnadsverksamheten

kommit i förgrunden på ett annat sätt än som var

fallet då 1952 års statsbidragssakkunniga tillkallades. Möjligheterna att

genom olika utformning av statsbidragsbestämmelserna pressa ned skolbyggnadskostnaderna

— alltså inte endast att minska statens utgifter —

är emellertid begränsade och måste kompletteras genom åtgärder av byggnadsteknisk

art. Sedan statsbidragssakkunniga tillkallades, har också uppdraget

att utreda möjligheterna att genom åtgärder inom det byggnadstekniska

området förbilliga uppförandet av bland annat skolbyggnader lämnats

åt en särskild utredning, statens byggnadsbesparingsutredning. Samma

spörsmål är även föremål för skolöverstyrelsens och statens nämnds för

byggnadsforskning uppmärksamhet. För arbetet på rationalisering av skolbyggnadsverksamheten

och för hittills uppnådda resultat har skolöverstyrelsen

redogjort i skrivelse den 11 oktober 1956, vilken publicerats i Aktuellt

från skolöverstyrelsen 1956: 33.

Samtidigt med 1952 års sakkunniga har allmänna statsbidragsutredningen

bedrivit sitt utredningsarbete rörande förenklad statsbidragsgivning

till primärkommunernas kapitalutgifter, och resultatet härav har framlagts

i ett tidigare nämnt, den 3 december 1956 dagtecknat betänkande. Då däri

behandlats sättet för bidragsunderlagets bestämmande vid statsbidrag till

skolbyggnader ävensom frågan om den tekniska utformningen av reglerna

för fastställande av statsbidragsprocenten, således hela den formella sidan

av frågan om bidragsgrunderna, har 1952 års sakkunniga låtit sitt betänkande

delvis få formen av ett utlåtande över allmänna statsbidragsutredningens

förslag. Sedan de sakkunniga tagit ställning till dessa, har de prövat

den materiella sidan av bidragsgivningen, d. v. s. avvägt fördelningen av

skolbyggnadskostnaderna mellan stat och kommun och framlagt förslag

därom.

Allmänna statsbidragsutredningen har i sitt nyssnämnda betänkande tagit

upp tjuguen anläggningsbidrag till behandling, varav sex avser skolvä
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

sendet, och närmare undersökt vilka åtgärder som bör vidtagas för att

åstadkomma rationella förhållanden inom denna del av statsbidragssystemet.

En viss enhetlighet i de nu förekommande olika metoderna för bidragsberäkningen

föreslås liksom förenklade bidragsregler. Remissbehandlingen

av betänkandet har emellertid ännu inte avslutats, varför pa utredningens

betänkande grundade förslag torde kunna föreläggas först 1958 års riksdag.

Då anläggningsbidrag för närvarande inte utgår till primärkommunerna

för vrkesskolbyggnader, har denna fråga fallit utanför allmänna statsbidragsutredningens

uppdrag. Statsbidragssakkunnigas uppdrag, som ursprungligen

endast rörde statsbidragsförhållanden på folkskoleväsendets

område, har däremot under hand utvidgats till att omfatta även en undersökning

av möjligheterna att åstadkomma ett för yrkesskolbyggnader och

skolbyggnader inom det allmänna skolväsendet likartat system för bestämmande

av bidragsunderlaget.

Förslag till utformning av bestämmelser om statsbidrag till lokaler för

yrkesskolväsendet har som förut nämnts framlagts av överstyrelsen för

yrkesutbildning.

Det allmänna skolväsendet

Då statsbidragssakkunnigas förslag bygger på allmänna statsbidragsutredningens

överväganden och förslag i det förenämnda betänkandet av den

3 december 1956, i de delar detta rör skolbyggnadsverksamheten, redogöres

först härför i ett särskilt avsnitt och därefter för statsbidragssakkunnigas

ställningstaganden.

a) Allmänna statsbidrags utredningens förslag

Beträffande riktlinjerna för bidragsunderlagets bestämmande

är det enligt utredningens mening i första hand kravet på enkelhet,

som bör skänkas beaktande. Önskvärt är vidare, att reglerna innefattar

garanti för en viss värdebeständighet hos bidragen. I den mån kravet på

enkelhet därmed icke åsidosättes bör av lokala förhallanden beroende variationer

i kostnader för likartade anläggningar beaktas. Slutligen bör bidragsreglerna

givas en sådan utformning, att kommunerna redan före en

anläggnings påbörjande kan med viss säkerhet uppskatta storleken av ett

eventuellt statsbidrag eller härom erhålla besked av vederbörande myndighet.

Enligt utredningens uppfattning kan de angivna fordringarna bäst tillgodoses,

om såsom bidragsunderlag tages de före anläggningens utförande

beräknade kostnaderna för densamma. För beräkningen torde i allmänhet

kunna angivas eller eljest tillämpas enhetspriser av mer eller mindre detaljerad

bestämning. Såsom enheter kan ifrågakomma kvadratmeter golvyta,

elevantal m. m. Värdebeständighet för enhetsbeloppen kan nås genom till3

— Bihang till riksdagens protokoll 1957. 6 samt Nr 10i

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

lämpning av det allmänna byggnadskostnadsindexet. För beaktande av

lokala kostnadsvariationer föreslår utredningen tillämpning av det av

bostadsstyrelsen utarbetade ortsindexet för bostadsbyggnader. Beträffande

mera komplicerade anläggningar, exempelvis sådana i vilka en större centralköksanläggning

eller institutionsbyggnad ingår, bör bidraget kunna

fastställas på de på förhand individuellt beräknade kostnaderna. Då det är

fråga om bidrag till kostnaderna för ombyggnad, bör bidraget alltid fastställas

på detta sätt.

Utredningen har låtit göra vissa undersökningar rörande verkningarna av

en enhetsprismetod i fråga om bidragen till byggnader för folkskoleväsendet

och till byggnader för vissa högre skolor. Undersökningarna avser nybyggnader

och har utförts med utgångspunkt i att enhetspriset beträffande

dessa bidrag skall anknytas till golvytans storlek (kvadratmeterpris). Av

undersökningarna har framgått, att det efter enhetspris beräknade bidragsunderlaget

i allmänhet icke mera väsentligt avviker från de belopp, som av

skolöverstyrelsen godkänts såsom bidragsunderlag. Räknat efter prisläget

den 1 januari 1956 anser utredningen att enhetspriset bör bestämmas till

1 000 kronor per kvadratmeter nettogolvyta. Samma enhetspris bör tilllämpas

vid tillbyggnad. I nettogolvytan skall inräknas ytan av undervisningslokaler,

lokaler för förvaring av undervisningsmateriel och redskap,

administrationslokaler samt skolmåltidslokaler. Golvytan i förbindelseleder,

kapprum och omklädnadsrum med tillhörande lokaler för sanitära ändamål,

skyddsrum och panncentraler skall icke inräknas i nettogolvytan. Med

det föreslagna enhetspriset skulle bidragsunderlaget bli i medeltal 6 procent

lägre än när de beräknade verkliga kostnaderna enligt prisläget den 1

januari 1956 legat till grund för bidragsunderlaget.

I det föreslagna enhetspriset av 1 000 kronor har utredningen ej inräknat

något bidrag till inventariekostnader. I fråga om andra inventarier än

sådana som är avsedda för skolverkstäder föreslår utredningen, att bidraget

skall utgå med ett icke indexreglerat belopp av 30 kronor per kvadratmeter

av den golvyta som inräknats i nettogolvytan. Härvid skulle bidragsstödet

bli av ungefär samma omfattning som för närvarande. Till kostnaderna för

inventarier för skolverkstäder föreslås bidrag skola utgå på belopp, som

bestämmes från fall till fall.

Beträffande procentsatsen för ett statsbidrag framhåller utredningen,

att den antingen kan vara enhetligt bestämd eller ock differentierad

med hänsyn till någon för kommunernas ekonomi väsentlig faktor, i vilket

senare fall såsom utgångspunkt för differentieringen tages den procentsats,

som bör gälla för normalfallen. Utredningen har emellertid från sina synpunkter

inte funnit det möjligt att angiva mera bestämda riktlinjer i fråga

om avvägningen av procentsatsens storlek. Syftet med differentieringen bör

inskränkas till att den statsunderstödda verksamheten vid lika kostnad per

invånare skall ge samma kostnad per skattekrona. I enlighet härmed bör

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Statsutskottets utlåtande nr 104 dr 1957

skatteunderlaget (antalet skattekronor per invånare) ensamt utgöra differentieringsgrund.

En sådan differentiering kan matematiskt uttryckas genom

en enkel formel, vars innebörd kan sägas vara, att en kommuns andel

av en viss kostnad skall över- respektive understiga den för normalkommunen

gällande andelen i samma proportion som kommunens skatteunderlag

över- respektive understiger skatteunderlaget i normalkommunen. Med

skatteunderlaget i en normalkommun — normalskatteunderlaget — avser

utredningen det antal skattekronor per invånare, som erhålles, om antalet

skattekronor för hela landet divideras med hela landets invånarantal.

Såväl den enskilda kommunens skatteunderlag som normalskatteunderlaget

skall beräknas såsom medeltalet av de skatteunderlag, vilka framgår

ur taxeringsbesluten under de tre kalenderår, som, bortsett från det bidragsåret

närmast föregående kalenderåret, senast förflutit. Genom denna regel

kommer — i motsats till vad som är fallet med nuvarande skatteunderlagsdifferentierade

bidrag — förändringar i normalskatteunderlaget i stort sett

att icke påverka statsbidragsprocenten i de enskilda fallen utan de differentierade

bidragens värdebeständighet kommer automatiskt att bevaras. Den

föreslagna formeln ser ut på följande sätt:

kommunens skatteunderlag X normalkommunandelen

Statsbidraget 100 normalskatteunderlaget

Såsom exempel på formelns tillämpning kan anföras: Om en kommun

har ett skatteunderlag av 20 kronor per invånare och normalskatteunderlaget

är 38 kronor per invånare samt normalbidragsprocenten fastställts

till 40 blir normalkommunandelen lika med 60 procent och statsbidraget

uträknas enligt formeln på följande sätt 100

20 X 60 „

——— =68,4 eller avrun38
-

dat 68 procent.

Av praktiska skäl måste vid formelns tillämpning vissa begränsningar

införas. Med hänsyn till önskemålet att kommunerna själva ej bör svara för

en alltför ringa kostnadsandel bör, oavsett resultatet genom formeln, högsta

bidraget vara 80 procent. Nedåt bör principiellt sett formeln få full tilllämpning

intill 0 procent. Med hänsyn till rådande bidragsförhållanden

liksom till önskemålet om statligt inflytande anser utredningen dock att

en högre gräns än 0 för vissa bidragsområden kan komma att framstå som

önskvärd.

Enligt utredningens mening bör formeln icke kompletteras med någon

latitudbestämmelse, som gör det möjligt att med hänsyn till särskilda omständigheter

höja eller sänka den enligt formeln framräknade procentsatsen.

Om normalbidragsprocentens storlek framhåller utredningen bland annat

följande.

Skall kostnadsrelationen mellan staten och kommunerna vara den i propositionen

1945:367 angivna, d.v. s. motsvara en hälftendelning, bör nor
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

malbidragsprocenten fastställas till 50. På grund av den allmänna skatteunderlagsstegringen

är dock procenttalet 50 icke det procenttal, som för

närvarande i verkligheten gäller för en normalkommun. Normalskatteunderlaget

uppgick år 1955 till 38,5 skattekronor per invånare. En kommun

med detta skatteunderlag hänföres enligt den gällande bidragsskalan till

latituden med de lägsta procentsatserna, vilken latitud gäller då skattekrontalet

per invånare överstiger 17. Då gränserna för denna latitud är

35 och 45, synes man kunna anse procenttalet mitt emellan dessa gränser,

d. v. s. 40 som den nuvarande normalbidragsprocenten. De kommuner,

vilka har ett högre skatteunderlag än 17 skattekronor per invånare, är

flertalet av landets kommuner och representerar ett sammanlagt skatt eunderlag,

vilket är obetydligt lägre än det totala skatteunderlaget i hela

riket. Detta innebär, att staten för närvarande svarar för omkring 40 procent

av kostnaderna för ifrågavarande verksamhet. Om formeln införes,

skulle detta visserligen medföra en större spridning av kommunerna över

statsbidragsskalan, därvid kommuner med lågt skatteunderlag kom me att

erhålla högre och kommuner med högt skatteunderlag lägre bidrag än för

närvarande. Med den metod, som förordats för normalskatteunderlagets

beräknande, kommer emellertid normalbidragsprocenten att alltid — i stort

sett angiva statens andel av de totala kostnaderna. Om normalbidragsprocenten

fastställes till 40, kommer därför kostnadsfördelningen att bli

ungefär densamma som för närvarande.

Beträffande bidrag till provisoriska skollokaler erinrar utredningen om

att de nuvarande maximala bidragsbeloppen fastställdes år 1948 och framhåller,

att en uppräkning av dessa belopp erfordras för att deras realvärde

skall återställas. Utredningen föreslår, att bidraget skall utgå med ett fixerat

men indexreglerat belopp per klassrum, som inkluderar både byggnadsoch

inventariekostnader.

De båda nuvarande bidragen till kostnader för elevhem föreslås sammanförda

till ett enda bidrag att utgå med ett fixerat belopp per elev,

vilket belopp skulle inkludera både byggnads- och inventariekostnader

samt indexregleras. Det belopp per elev, på vilket bidragsberäkningen skulle

grundas, föreslår utredningen att det uppdrages åt skolöverstyrelsen att

närmare beräkna.

Som resultat av ett genomförande av de nu återgivna förslagen framhåller

utredningen sammanfattningsvis, att i den mån beräkningen av bidragsunderlaget

kommer att grundas på enhetspriser eller då procentbidrag

ändras till fixerade bidrag vissa av de för närvarande mest tidsödande och

arbetskrävande momenten vid myndigheternas prövning av bidragsansökningar

bortfaller. Sålunda kommer någon granskning av kostnadsberäkningar

och arbetsbeskrivningar ej att erfordras. Ej heller blir det behövligt

att efter en anläggnings färdigställande granska räkenskaperna för företaget.

Vid en förenkling av bidragsberäkningen skulle det enligt utredningens

mening även bli möjligt att i viss utsträckning decentralisera ärendenas

handläggning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

Till grund för utredningens förslag om ett enhetspris för bestämmandet

av bidragsunderlaget har legat vissa undersökningar och beräkningar, vilka

utförts av byggnadsrådet H. A. Brunnberg, skolöverstyrelsens arkitekt C.

Björklund samt undervisningsrådet M. Hulteberg såsom särskilt tillkallade

experter. Om dessa undersökningar, vilka redovisats i särskilda, av experterna

utarbetade och i betänkandet intagna promemorior, framhåller utredningen

i huvudsak följande.

Vid byggnadsrådet Brunnbergs första undersökning har 8 skolbyggnadsobjekt

med en byggnadsvolym av mellan 1 700 och 12 000 kubikmeter detaljkostnadsberäknats.

Denna undersökning har icke omfattat gymnastik-,

samlings- och bespisningslokaler. På grundval av undersökningsresultaten

har uträknats medelvärden per kvadratmeter nettoyta dels för stomkostnaden

och dels för inredningskostnaden. Medelvärdet för stomkostnaden ntgör

975 kronor per kvadratmeter. För inredningskostnaden angives olika

medelvärden för olika slag av lokaler. De erhållna medelvärdena har härefter

tillämpats såsom enhetspris för att få fram den beräknade kostnaden

för sammanlagt 27 byggnadsföretag. De framkomna beräknade kostnaderna

har jämförts med de av skolöverstyrelsen godkända bidragsunderlagen samt

den verkliga kostnaden, när denna varit känd.

Den gjorda jämförelsen giver vid handen, att enhet spriserna i 17 fall ger

ett lägre och i 10 fall ett högre värde än den av skolöverstyrelsen godkända

kostnaden. I 14 av de förstnämnda 17 fallen är avvikelsen, räknad på den

av skolöverstyrelsen godkända kostnaden, lägre än 20 procent, i några fall

endast ett par procent. För de 3 återstående byggnadsföretagen i denna

grupp utgör avvikelsen mellan 22 och 27 procent. Vad angår de 10 byggnadsobjekt,

för vilka det av skolöverstyrelsen godkända bidragsunderlaget

är lägre än det enligt enhetsprismetoden erhållna, är avvikelsen i 7 fall

mindre betydande. I de tre återstående fallen uppgår differensen till respektive

19, 20 och 27 procent.

Enligt en senare av byggnadsrådet Brunnberg gjord undersökning har

detaljkostnadsberäkningar efter Stockholms-priser utförts rörande gymnastiksalar

och bespisningslokaler. Dessa beräkningar har resulterat i följande

kostnader per kvadratmeter golvyta, nämligen 1 356 kronor för mindre

gymnastiksal och 1 240 kronor för större gymnastiksal samt 1 115 kronor

för mindre bespisningslokal och 887 kronor för större bespisningslokal.

Kvadratmeterpriset för gymnastiksalarna är beräknat på salarnas nettogolvyta

men inkluderar kostnaderna jämväl för till salarna hörande biutrymmen,

medan motsvarande pris för bespisningslokaler är beräknat på

matsalens och ekonomilokalernas sammanlagda nettogolvyta. Därest vid

uträkningen av kvadratmeterpriset för gymnastiksalarna hade medtagits

även ytan av biutrymmen, skulle kvadratmeterpriset ha närmat sig de belöp]),

som erhållits för bespisningslokalerna. Utredningen vill dock framhålla,

att den ifrågavarande detaljkostnadsberäkningen avsett endast två

byggnadsobjekt beträffande envar av de undersökta lokaltyperna.

'' Vid arkitekten Björklunds undersökning har ett antal mindre objekt av

olika typer jämförts med varandra för att utröna möjligheten att få fram

ett allmängiltigt enhetspris per kvadratmeter nettogolvyta. De typer, som

undersökts, har varit klassrumsbyggnad med två klasser, bygdeskola av

Blb-form, gymnastikbyggnad och skolmåltidslokaler. Undersökningen har

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 101+ år 1957

givit vid handen, att ett enhetspris av 1 000 kronor per kvadratmeter ger

en god överensstämmelse med de kostnader, som skolöverstyrelsen godkänt.

Enhetspriset har därefter tillämpats på 100 av skolöverstyrelsen

granskade och godkända skolbyggnadsföretag av olika typer med kostnader

varierande mellan cirka 200 000 och 5 700 000 kronor. Byggnadskostnaden

har i samtliga fall uppräknats till prisnivån den 1 januari 1956.

Den gjorda jämförelsen giver vid handen, att differensen mellan de på

olika sätt beräknade bidragsunderlagen i 68 fall blir högst 10 procent, räknat

på den av skolöverstyrelsen godkända kostnaden. I 78 fall blir bidragsunderlaget

enligt enhetspris lägre och i 21 fall högre än den godkända kostnaden.

I ett fall erhålles full överensstämmelse mellan bidragsunderlagen.

De företagna undersökningarna har avsett ett material, som torde få

anses vara tillräckligt omfattande för att berättiga till en bestämd slutsats

i fråga om enhetsprismetodens användbarhet. Enligt utredningens mening

liar av undersökningarna framgått, att metoden kan ligga till grund för

bidragsunderlagets beräknande.

Vid bestämmande av enhetsprisets belopp bör beaktas, att priset ej endast

skall vara en faktor i en räkneoperation utan även bör innefatta en

anvisning rörande byggnadskostnadernas storlek. Genom priset bör anges,

att ett väl planerat och utfört byggnadsföretag icke behöver draga större

kostnad än som motsvarar detta pris. Enligt utredningens uppfattning bör

bidragsunderlaget icke användas som regulator för kostnadsfördelningen

mellan stat och kommun; denna fördelning bör i stället bestämmas genom

procentsatsens storlek. Enhetspriset bör givetvis anpassas efter byggnadsteknikens

förändringar. Då det synes kunna antagas, att utvecklingen går

mot enklare och billigare byggnadsmetoder, är det särskilt ur sparsamhetssynpunkt

av vikt, att byggnadsteknikens utveckling noga följes.

I den av undervisningsrådet Hulteberg och arkitekten Björklund framlagda

promemorian har den statistiska utredningen baserats på ett enhetspris

av 1 000 kr/m2 nettogolvyta. Med denna prissättning blir enligt promemorian

bidragsunderlaget i medeltal 6 procent lägre än när beräknade

kostnader (prisläge den 1/1 1956) lagts till grund för detta. Då det emellertid

icke kan uteslutas, att vid den nuvarande granskningen i statsbidragsärendena

resurser ej funnits för exkludering av alla kostnadsfaktorer, vilka

vid en restriktiv inställning framstår som icke oundgängligen nödvändiga,

synes skäl föreligga att fastställa enhetspriset till ett belopp, vilket något

understiger det genomsnitt, som erhålles med utgångspunkt från nuvarande

bestämmelser.

I det angivna enhetspriset av 1 000 kronor har icke inräknats några inventariekostnader.

I promemorian föreslås, att särskilt anslag bör utgå

endast ifråga om inventarier för gymnastiksalar och skolverkstäder. Utredningen

anser, att det ur förenklingssynpunkt är motiverat, att särskilda

bidrag till inventariekostnader utgår endast i undantagsfall, då kostnaden

är mera betydande och företer större variationer. Från denna utgångspunkt

finner utredningen, att dylika bidrag bör utgå endast i fråga om

inventarier till skolverkstäder.

Beträffande kostnaderna för övriga inventarier, till vilkas anskaffande

bidrag utgår enligt nu gällande regler, finner utredningen naturligt, att hänsyn

till kostnaderna tages vid bestämmande av statsbidraget för skolbyggnadsföretaget.

För enkelhetens skull bör därvid så förfaras, att inventariebidraget

utgår i form av ett visst belopp per kvadratmeter, som ingått i be
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

räknandet av bidragsunderlaget för skolbyggnaderna. Enligt verkställda

överslagsberäkningar skulle stödet till anskaffandet av inventarier bli av

ungefär samma storlek som för närvarande, om nämnda belopp per kvadratmeter

bestämdes till 30 kronor. Utredningen har förutsatt, att å detta

belopp ej skall utgå något slag av index.

Ett enhetspris i form av pris per kvadratmeter kan tillämpas vid beräkning

av kostnaderna för såväl nybyggnad som tillbyggnad. Om lokaler, för

vilka statsbidrag utgår, kombineras med andra lokaler, behöver man icke

beräkna kostnaden för hela byggnaden och därefter på något sätt fördela

denna mellan de statsbidragsberättigande och övriga lokaler, utan beräknas

statsbidraget direkt på grundval av nettoytan av de bidragsberättigande

lokalerna. Vid ombyggnad torde däremot den individuellt beräknade kostnaden

böra läggas till grund för bidragsunderlagets bestämmande.

Av vad som anförts rörande de företagna undersökningarna framgår, att

tillämpningen av ett enhetspris i allmänhet medfört endast mera begränsade

avvikelser från den faktiska kostnad, som i och för sig ansetts godtagbar.

Med tanke även på de fall, där något större avvikelser förekommer,

kan det emellertid frågas, huruvida icke möjlighet finnes att beakta sådana

av den bidragstagande kommunens åtgöranden oberoende omständigheter,

som kan antagas framkalla mera betydande kostnadsolikheter.

De omständigheter, som härvid kan komma i fråga, är främst de ortsmässigt

betingade: klimatiska förutsättningar, markbeskaffenhet, arbetsmarknads-

och kommunikationsförhållanden. Därjämte kan byggnadsobjektets

storlek inverka.

Av dessa faktorer torde byggnadsobjektets storlek vara den minst betydande.

Utredningens byggnadstekniske expert har anfört, att det erfarenhetsmässigt

syntes vara konstaterat, att man kunde framräkna en viss nedgång

i enhetspriset för skolbyggnader upp till eu storleksordning av omkring

5 000 kubikmeter. Ovanför denna gräns syntes enhetskostnaden vara

tämligen konstant, dock att vid mycket stora anläggningar en uppåtgående

tendens i vissa fall kunde göra sig gällande. Byggnadsobjektets storlek vore

dock knappast en dominerande faktor med avseende å kostnadsvariationerna.

Skolöverstyrelsens arkitekt har uttalat, att bygpiadsobjektets storlek

och byggnadstypen i flertalet fall icke syntes ha nagot deciderat inflytande

på kostnaden per enhet. Utredningen vill härjämte framhålla, att

man torde kunna utgå ifrån att de mycket stora skolorna av driftsekonomiska

skäl komma att i allt större utsträckning undvikas. Enhetsskolans

genomförande medför å andra sidan, att de mindre skolornas antal begränsas.

Med hänsyn till det anförda torde vid en eventuell enhetsprisreglering

icke böra införas normer för gradering efter byggnadsföretagens storlek.

Vid beträffar de lokalt betingade variationsfaktorerna är dessa ofta så

betydande, att utredningen finner sig böra förorda, att hänsyn härtill tages

vid bidragsunderlagsberäkningen. Då i bostadsstyrelsens ortsindex beaktas

såväl klimatiska olikheter som även andra förhållanden, vilka influerar på

byggnadskostnadslägct i de olika orterna, synes bostadsstyrelsens index

vara lämpligt som grundval för en kostnadsutjämning. Det bör framhållas,

att de lokala förhållanden, som påverkar byggnadskostnadsnivån, torde

göra sig gällande på ungefär samma sätt vare sig fråga är om bostadshus

eller andra här avsedda byggnader.

Bostadsstyrelsens index upptager ungefär 700 orter. Indexberäkningen

utgår från produktionskoslnadsnivän i Västerås, vilken åsatts indextalet

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Statsutskottets utlåtande nr 104 dr 1957

100. Lägsta indextal är 85. Gränsen uppåt ligger i stort sett vid indextalet

110. Stockholm har indextalet 112 och Göteborg indextalet 110. Även några

orter i Stockholms län har siffror på 110—112. I Norrbottens län är relationstalet

lägst 104 och högst 142.

I kostnadsunderlaget för bostadsstyrelsens index ingår bland annat tomtkostnad,

vilken kostnad i regel icke får medtagas vid statsbidragsberäkningen.

Med hänsyn härtill har utredningen beträffande flertalet av de i

bostadsstyrelsens index upptagna orterna låtit verkställa en omräkning av

indexet med uteslutande av tomtkostnaden. Denna omräkning har givit till

resultat, att indextalen något sjunkit på orter med höga tomtkostnader.

Således blir indexsiffran för Stockholms del 108. Även för orter i Stockholms

län med höga indextal noteras en nedgång. Högsta siffran i detta

län efter fråndragning av tomtkostnaden blir 108. I områden med mycket

låga siffror, t. ex. Malmöhus län, sker en mindre uppgång. På grund av

tomtkostnadernas ringa betydelse i vissa områden av Norrland noteras

här på flera håll en uppgång i indexsiffrorna. Maximum för hela landet

erhålles i Kiruna med siffran 150.

Bostadsstyrelsens produktionskostnadsindex omfattar icke alla orter i

riket. Det är emellertid givetvis icke uteslutet, att byggnadsföretag, som

berättigar till statsbidrag, kan komma till utförande även å andra orter

än detta index omfattar. När så är fallet torde vederbörande myndighet

böra äga att påkalla besked av bostadsstyrelsen angående det index som

bör gälla. Enligt vad som under hand inhämtats är den utredning, som

erfordras för fastställande av ortsindex för en ny ort, tämligen enkel och

föga tidskrävande särskilt om — sasom här förutsättes — tomkostnaden

icke skall medräknas.

Mot införande av en generaliserande beräkningsmetod har invänts, att

bjdragen därigenom skulle förlora den värdebeständighet, som tillkommer

bidrag, vilka utgå på den faktiska kostnaden. Då det gäller byggnadsbidrag

synes det emellertid utredningen, som om denna konsekvens på ett enkelt,

sätt skulle kunna undvikas, nämligen genom en anknytning av beräkningen

till det allmänna byggnadskostnadsindexet. Utredningen föreslår, att bidragsunderlaget

för skolbyggnader på detta sätt indexregleras.

Vid en sådan reglering bör i varje särskilt fall tillämpas det indextal,

som är gällande vid tidpunkten för bidragsbeslutets meddelande. Då enligt

den generaliserande beräkningsmetodens syfte bidragsunderlaget skall vara

en i förväg beräknad kostnad, torde ändringar i indextalet efter bidragsbeslutets

meddelande i regel icke få medföra justering av bidragsunderlaget.

b) Statsbidrag ssakkunnigas förslag

De sakkunniga ansluter sig i fråga om sättet för beräkning av bidragsunderlaget

för permanenta skolbyggnader till allmänna statsbidragsutredningens

förslag men föreslår, att enhetspriset 1 000 kronor per kvadratmeter

nettogolvyta anknytes till prisläget den 1 januari 1957 i stället

för den 1 januari 1956. Vidare förordas beträffande inventariekostnader att

bidrag endast skall utgå till kostnader för inventarier till skolverkstäder.

Som motiveringar för dessa avvikelser från statsbidragsutredningens

förslag anföres i huvudsak följande.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

41

Självfallet anknyter det förordade enhetspriset av 1 000 kronor per kvadratmeter

till dagens läge på det byggnadstekmska området. Darest byggnadsteknikens

utveckling skulle medföra en sänkning av b^SnatJskos t naderna

bör givetvis enhetspriset sänkas i motsvarande grad. Detsamma bor

givetvis också gälla för det fall att byggnadsbesparingsutrednmgen framFägger

förslag, som kan möjliggöra minskade byggnadskostnader. Vi fmner

emellertid den föreslagna sänkningen av bidragsunderlaget med 6 procent

icke fullt tillräcklig för syftet att åstadkomma en minskning av byggnadskostnaderna.

Vi vill i detta sammanhang erinra om byggnadsbesparmgsutredningens

uppfattning, att det bör vara möjligt att utvinna åtminstone

en tioprocentig minskning av byggnadskostnaderna genom en rationell utformning

och tekniskt-ekonomiskt riktigt utförande av byggnaderna utan

att deras funktion försämras. Med beaktande härav bor enhetspriset anknytas

till prisläget den 1 januari 1957. Byggnadskostnaderna beraknas

nämligen under år 1956 ha stigit med drygtrte procent Da vi forordar att

statsbidrag till inventarier endast skall utga i visst fall, skulle harav fo p

en genomsnittlig sänkning av bidragsunderlaget med ytterligare någon

PrVårt förslag innebär alltså, att det genomsnittliga bidragsunderlaget för

skolbyggnader kommer att ligga cirka tio procent under det nuvarande.

Att genom ett ännu lägre enhetspris an 1 000 kronor ytterligare sanka bidragsunderlaget

anser vi icke kunna komma i fråga, da darmed de pra - tiska möjligheterna att hålla de verkliga byggnadskostnaderna inom ramen

för bidragsunderlaget skulle omintetgöras och syftet med det föreslagna

systemet för bidragsunderlagets bestämmande förfelas. Vi anser oss nämligen

ha skäl att räkna med att kommunerna skall allvarligt strava efter att

hålla byggnadskostnaderna inom ramen för ett rimligt bidragsunderlag.

I likhet med allmänna statsbidragsutredningen har de sakkunniga funnit,

att man beträffande de provisoriska skolbyggnaderna alltjämt bör grunda

statsbidragsberäkningen på visst enlietsbelopp per klassrum, och ansluter

sig till utredningens uttalande rörande behovet av en höjning av statsbidraget.

I anledning därav föreslås, att som enlietsbelopp för ifrågavarande

statsbidrag fastställes 20 000 kronor för varje klassrum med biutrymmen,

vilket belopp i sig innefattar både byggnads- och inventariekostnad. Med

hänsyn bland annat till att dessa byggnader numera i stor utsträckning

torde levereras monteringsfärdiga, har de sakkunniga däremot icke funnit

skäl förorda, att å ifrågavarande enlietsbelopp skulle tillämpas byggnadskostnads-

och ortsindex. Enhet sbeloppet torde i stället efterhand få omprövas

med hänsyn till byggnadskostnadsutvecklingen. I anslutning till

detta förslag anför de sakkunniga.

I detta sammanhang vill vi fästa uppmärksamheten på att ifrågavarande

bidrag till provisoriska skolbyggnader endast avser klassrum jamte inventarier

till dessa. Om ett skoldistrikt genom att uppfora eu dylik byggnad

anskaffar t ex. en slöjdsal eller skolmåltidslokaler utgår däremot intet

statsbidrag alls. Då man med tanke på det stora lokalbehovet för skolan

nu „ch framdeles måste sträva efter att på olika vägar na fram till ett förbilligande

av skol byggande t, synes eu ökad användning av provisoriska

byggnader böra stimuleras. Vi finner därför att eu mer ingående omprovning

av denna statsbidragsfråga med det snaraste bör ske.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

I fråga om elevhemmen för folkskolan och högre skolor föreslår de sakkunniga,

att ytterligare utredningar göres rörande beräkningen av bidragsunderlaget,

innan nuvarande bidragssystem ändras.

Även när det gäller formeln för uträkning av statsbidragsproc

e n t e n förordar de sakkunniga utredningens förslag och de motiverar

sitt ställningstagande särskilt med att formeln ger värdebeständighet åt

bidragen. De sakkunniga anser sig också kunna tillstyrka en bidragsbestämning

med utgångspunkt enbart i en kommuns skatteunderlag såsom en i

flertalet fall tillämpbar huvudregel, vilken dock enligt de sakkunnigas

uppfattning bör kompletteras med ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att

vid särskilda skäl jämka bidragsprocenten, sådan den framgår av formeln,

högst tio enheter uppåt. Någon högre maximiprocent än 80 föreslås dock

inte.

Då, såvitt de sakkunniga kunnat finna, några omständigheter inte inträffat,

som kan motivera ett avsteg från den år 1945 antagna principen för

fordelning mellan stat och kommun av skolbyggnadskostnaderna, har de

sakkunmga kommit till den uppfattningen, att normalbidragsprocenten

bör återföras till det läge som då fastställdes, d. v. s. till 50 procent.

För bidragen till folkskolans och de högre skolornas elevhem föreslår de

sakkunniga en enhetlig procentsats och förordar att den bestämmes till 75

procent utan någon diskretionär jämkningsmöjlighet.

Y rkesskolväsendet

Nuvarande bestämmelser

^>r närvarande utgår statsbidrag till de egentliga byggnadskostnaderna,

endast da fråga ar om yrkesskola som erkänts som central verkstadsskola

eller om sjomansskola. Bidrag till stadigvarande undervisningsmateriel

utgar emellertid aven da det gäller andra typer av yrkesskolor. Då denna

bidragsform kan sagas vara av viss betydelse vid bedömningen av frågan

om byggnadsbidrag redogöres här för samtliga utgående bidrag till engångskostnader

for yrkesundervisningen.

I yrkesskolstadgan (1955: 503) skiljes mellan statsunderstödd kommunal

yrkesskola och statsunderstödd enskild yrkesskola. Kommunal vrkesskola

kan vara lokal eller central. Skolans verksamhetsområde omfattar i det förra

taltet antingen en kommun eller flera varandra närliggande kommuner som

gemensamt anordnar yrkesskolan. Central skolas verksamhetsområde omfattar

1 regel en landstingskommun eller mera.

I statsbidragshänseende gäller en särskild kungörelse för de centrala verkstadsskolorna

(1951:586). Såsom central verkstadsskola kan Kun°l Maj:t

erkanna verkstadsskola, som upprättas av landsting eller förening av landsting

eller av landsting i förening med stad, som ej deltager i landsting. Även

skota som upprättas av primärkommun inom landstingsområde kan erkännas

som central verkstadsskola.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

Statsbidrag till övriga yrkesskolor regleras i kungörelsen 1955: 504.

Statsbidrag till engångskostnader för undervisningen vid central

verkstadsskola utgår enligt följande bestämmelser. Till anskaitnmg

av undervisningslokaler och lokaler för administration utgai bidrag med

hälften av de kostnader för lokalernas uppförande eller förvärvande, som

Kungl. Maj:t prövar skäliga. I nämnda kostnader far icke inraknas utgiiter

för tomt och framdragande av ledningar till tomtgränsen.

Till kostnaderna för anskaffning av en första uppsättning stadigvarande

undervisningsmateriel (maskiner, verktyg och dylikt), som provas erforderlig,

utgår statsbidrag med 90 procent av de styrkta kostnaderna, inredning

och inventarier för undervisningslokaler kan bekostas med statsmedel intill

ett belopp, som uppgår till högst hälften av de styrkta kostnaderna.

Efter samma grunder som här redovisats utgår statsbidrag till os

naderna för anskaffning av lokaler för elevinternat vid central verkstadsskola

samt av inventarier och inredning härfor. Vad som nu sagts om statsbidrag

till centrala verkstadsskolor gäller också om flygmekamkerskolan i

Mölndal och om sjömansskolorna. ,

Av engångskostnader för kommunala lokala yrkesskolor och a n d r

centrala yrkesskolor än centrala verkstadsskolor utgar statsbidrag

endast till anskaffning av den första uppsättningen av sadan stadigvarande

undervisningsmateriel, som prövas erforderlig. Bidraget utgar me

hälften eller, i vissa undantagsfall, med två tredjedelar av kostnaderna.

Enskilda vrkesskolor indelas i statsbidragshänseende i tva grupper,

A-skolor och Byskolor. Ivungl. Maj:t bestämmer till vilken grupp viss skola

skall hänföras. Till A-skola utgår bidrag till engångskostnader enligt samma

grunder som till lokal yrkesskola och till B-skola med belopp som Kungl.

Maj:t bestämmer.

Föreliggande förslag

a) S t åt sbi dr ag s sakkunnig as synpunkter

Statsbidragssakkunniga har under hand av chefen för ecklesiastikdepartementet

anmodats att i samband med sina överväganden rörande statsbidragsberäkningen

för skolbyggen inom det allmänna skolväsendet, aven

undersöka möjligheterna att för yrkesskolornas del komma fram till ett

system, grundat på ett enhetspris per kvadratmeter nettogolvyta. På grundval

av sina med biträde av särskilda experter gjorda undersökningar konstaterar

de sakkunniga, att då tillräckligt underlag i vart fall icke för närvarande

föreligger att förorda någon annan metod än att som bidragsunderlag

använda de för varje fall beräknade kostnaderna, bör denna väg

tills vidare följas i fråga om bidrag till yrkesskolbyggnader. Eventuellt

skulle en kombination med ett maximipris kunna tänkas på så sätt, att

bidraget utgår på de beräknade kostnaderna, men att bidragsunderlaget

begränsas efter ett visst högsta pris per kvadratmeter nettogolvyta. De

sakkunniga anser, att det kan övervägas att tills vidare försöksvis tillämpa

en maximering av bidragsunderlaget på sa sätt, att detta ma beräknas efter

högst 1 000 kronor per kvadratmeter nettogolvyta.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 104 är 1957

Som motivering för sitt ställningstagande anför de sakkunniga bland

annat följande.

, Pf.n ^ S01? ^ått till vårt förfogande för att undersöka möjligheterna

att lor yrkesskolornas vidkommande åstadkomma ett system i fråga om

beräkning av bidragsunderlaget, liknande det som vi förordat för det allmänna

skolväsendet, har varit mycket begränsad. Redan på grund härav

bär det undersökta materialet måst bli litet. Därtill kommer att tillgängligt

material pa detta område överhuvudtaget är väsentligt mer begränsat än i

fråga om folkskolorna, enar statsbidrag hittills endast utgått till centrala

verkstadsskolor och sjomansskolor men ej till skolor för handel och husligt

arbete eller till lokala och enskilda yrkesskolor.

Det är därför vanskligt att draga några bestämda slutsatser av resultatet

av experternas undersökningar. Dessa visar en avsevärd spännvidd mellan

det lagsta kvadratmeterpriset, 718 kronor för centrala verkstadsskolan i

Mjölby, och det högsta, 1 277 kronor i Borås. Tar man 1 000 kronor såsom

liggande ungefar nntt emellan dessa båda ytterligheter, skulle det för huvudmannen

mnebara en vinst i förra fallet och en förlust i senare fallet. Vi

maste alltsa konstatera, att vi här står på en betydligt osäkrare grund än

nraga om folkskolan och högre skolor för att kunna förorda, att systemet

Tu T..genereT enhetspns per kvadratmeter nettogolvyta utan vidare

skall tu lampas aven beträffande yrkesskolbyggnader. I fråga om skolor för

enbart handel och husligt arbete synes systemet genomförbart men ej för

verkstadsskolor av alla storlekar och typer. Då utvecklingen mer och mer

torde ga i riktning mot att lokaler för handel och husligt arbete sammanbygges

med verkstadslokaler, torde det av praktiska och andra skäl vara

mindre lämpligt med olika bidragssystem för ifrågavarande yrkesområden.

Uteslutet ar kanske ej att nå fram till en lösning, som innebär tillämpning

av. systemet med enhetspns per kvadratmeter nettogolvyta men med olika

pris pa olika lokaler. Det ar emellertid icke möjligt att utan ytterligare

rätt mgiiende undersökningar uttala sig härom. Möjligen skulle ett mera

differentierat enhetspnssystem bli alltför invecklat att tillämpa och från

den synpunkten framstå som mindre önskvärt.

I avvaktan på resultatet av en översyn av bestämmelserna rörande beräkning

av bidraget till elevhem vid olika skolformer förordar de sakkunniga

oförändrade bidragsgrunder för yrkesskolornas elevhem.

b) Överstyrelsens för yrkesutbildning förslag

Överstyrelsen föreslår beträffande centrala yrkesskolor att statsbidrag

— då ett eller flera landsting är huvudman — skall utgå till kostnaderna

för anskaffande av undervisnings- och administrationslokaler samt för undervisningslokalernas

inventarier och inredning enligt samma grunder som

nu gäller för statsbidrag till centrala verkstadsskolor. Är primärkommun

huvudman för central yrkesskola, skall Kungl. Maj:t äga bestämma, att

statsbidrag till kostnader för undervisnings- och administrationslokaler skall

utgå enligt de för landstingskommun gällande grunderna. Eljest skall bidrag

för dessa skolor utgå enligt de för de lokala yrkesskolorna föreslagna

reglerna.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

Beträffande lokala kommunala yrkesskolor föreslår överstyrelsen, att

statsbidrag till kostnaderna för anskaffande av sådana undervisnings- och

administrationslokaler, som överstyrelsen för yrkesutbildning vid prövning

finner vara erforderliga, samt för en första uppsättning inventarier för undervisningslokalerna

skall utgå enligt det bidragssystem, som nu gäller för

bidrag till byggnader för folkskoleväsendet och vissa högre skolor.

För de enskilda yrkesskolornas del, till vilka överstyrelsen icke hänför

företagsskolor, föreslås att bidrag till anskaffande av undervisnings- och

administrationslokaler skall bestämmas av Ivungl. Maj:t inom ramen för

en av riksdagen fastställd maximiprocent, vilken enligt överstyrelsens mening

bör vara 80.

Slutligen föreslår överstyrelsen, att statsbidrag skall kunna utgå till kostnaderna

för anskaffande av lokaler för elevhem och för anskaffande av inventarier

och inredning av sådana lokaler, oavsett vad slags yrkesskola det

är fråga om. Då bidrag bör utgå efter ensartade grunder har överstyrelsen

föreslagit samma bidragssystem som nu tillämpas beträffande elevhem vid

central verkstadsskola.

Under erinran om att bidrag till byggnader för högre skolor kan utgå

retroaktivt i fråga om företag, som påbörjats tidigast den 1 juli 1954, uttalar

överstyrelsen, att den anser det synnerligen skäligt, att samma bestämmelser

tillämpas för yrkesskolornas del.

Överstyrelsen anför bland annat följande som allmän motivering för sitt

förslag.

Staten ombesörjer själv en ringa del av yrkesutbildningen — statliga är

endast de högre tekniska läroverken — utan verkar i detta samband främst

rådgivande och stimulerande genom bidragsgivning i olika former. Då det

nu gäller att utforma ett nytt statsbidrag, måste hela tiden stimulanssynpunkten

hållas i sikte. Det gäller att stimulera primärkommunerna till väsentligt

ökade insatser för deras yrkesskolor. Det gäller samtidigt att sia

vakt om det storartade intresse för yrkesutbildningen^som landstingen har

visat och visar. På yrkesutbildningsområdet är också ett stort antal enskilda

skolor av utomordentligt värde. Det gäller att bereda dessa möjlighet

att under sitt fortbestånd få tillräckliga och rationella lokaler.

När det gäller primärkommunernas yrkesskolor synes det vara mest

rationellt att i möjligaste mån ansluta det nya statsbidragssystemet till de

regler, som för närvarande gäller för folkskolan och enhetsskolan. Vad angår

de enskilda yrkesskolorna är förhållandena så varierande att ett statsbidrag,

bestämt av Ivungl. Maj:t efter fritt skön inom en av riksdagen fastställd

maximiprocent synes vara det mest rationella.

En mycket viktig förutsättning för en riktig utveckling av yrkesutbildningen

är dessutom, att det nuvarande särskilda statsbidraget till stadigvarande

undervisningsmateriel får kvarstå även om byggnadsbidrag införes.

Dylik materiel vid yrkesskolorna betingar nämligen så stora kostnader, att

vinsten med nytillkommande byggnadsbidrag många gånger skulle nästan

försvinna, om ej ett särskilt statsbidrag till stadigvarande undervisningsmateriel

också får utgå. Båda dessa bidragsformer är lika nödvändiga för

en tillfredsställande utveckling av yrkesutbildningsväsendet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

Departementschefen

Departementschefen har anfört följande.

Tre olika ehuru delvis sammanfallande förslag föreligger nu till bedömande,

när ställning skall tagas till frågan om nya eller ändrade bestämmelser

rörande statsbidragsgivningen för skolbyggnader. Förslagen har

avgivits av allmänna statsbidragsutredningen, sakkunniga för översyn av

vissa statsbidrag på skolväsendets område samt överstyrelsen för yrkesutbildning.

Först bör nämnas allmänna statsbidragsutredningens betänkande

om förenklad statsbidragsgivning till primärkommunernas kapitalutgifter,

i vilket framlägges förslag om mera enhetliga och enkla grunder

för beräkning av ett tjugutal anläggningsbidrag, bland vilka märkes de

nu till byggnader inom det allmänna skolväsendet utgående bidragen.

Utredningen diskuterar ingående olika metoder för bidragsberäkningen, och

målet för dess arbete har varit att åstadkomma förenklingar i de från

administrativ och kameral synpunkt ofta betungande metoder som nu

tillämpas. Avvägningen av anläggningskostnadernas fördelning mellan

stat och kommun har däremot inte fallit inom utredningens uppdrag.

De två grundläggande uppgifterna för utredningen har varit dels att

finna en enkel metod att i olika fall bestämma de kostnader på vilka statsbidraget

skall beräknas (bidragsunderlaget), dels ock att konstruera ett

lätthanterligt och samtidigt rättvisande system för att bestämma hur

stor del av bidragsunderlaget som i varje enskilt fall skall täckas av statsbidrag.

För det senare ändamålet har utredningen konstruerat en formel,

som i princip skall kunna tillämpas för bestämmande av anläggningsbidragets

storlek i alla de fall sådant skall utgå med procenttal av bidragsunderlaget.

Procenttalet avses skola differentieras efter kommunernas ekonomiska

bärkraft. Normalbidragsprocenten kan varieras från bidrag till bidrag

och kostnadsfördelningen mellan stat och kommun vid anläggningar

av olika art blir beroende på vilken normalbidragsprocent för statsbidraget,

som statsmakterna fastställer för de olika fallen.

Jag torde emellertid inte nu behöva gå närmare in på denna i och för sig

mycket väsentliga del av allmänna statsbidragsutredningens förslag, som

för övrigt utförligare redovisats i det föregående. Redan av sagda torde

nämligen framgå, att utredningens förslag i denna del inte lämpligen bör

bli föremal för en bedömning i detta sammanhang, då det här endast är

fråga om några av de bidrag, som enligt utredningens mening skulle beräknas

enligt den nämnda formeln. Ett beslut om formelns tillämpning i ett

visst fall måste nämligen samtidigt innebära ett ställningstagande till normalbidragsprocentens

storlek, d. v. s. till kostnadsfördelningen mellan stat

och kommun, och detta torde inte lämpligen böra ske för ett begränsat

område för sig utan komma i fråga först när förutsättningar föreligger

att överblicka resultatet av en sadan fördelning för hela det bidragsområde,

som beröres av utredningens förslag. Sådana förutsättningar kommer att

vara förhanden först sedan statsbidragsutredningens betänkande remissbehandlats

och ärendet varit föremål för beredningar inom vederbörande

departement. Med hänsyn härtill har jag icke för avsikt att i förevarande

sammanhang till prövning upptaga frågan om ändring av formerna för

beräkning av statsbidragsprocenten till permanenta skolbyggnader eller

om förändring i de grunder, enligt vilka fördelningen mellan stat och kommun

av kostnaderna för skolbyggnader för närvarande sker. I dessa avseenden

räknar jag tills vidare med oförändrade principer.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Statsutskottets utlåtande nr 104- dr 1957

Av det anförda följer, att jag nu icke heller är beredd att pröva det

förslag om normalbidragsprocentens storlek och därmed direkt sammanhängande

frågor, som framlagts av sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag

på skolväsendets område i deras betänkande om statsbidrag till

bvggnader för det allmänna skolväsendet m. m. Däremot finner jag det

synnerligen angeläget att ställning nu tages till de sakkunnigas förslag rörande

grunderna för bestämningen av bidragsunderlaget och möjligheterna

att därvid ej endast förenkla statsbidragsberäkningen utan jämväl nedbringa

kostnaderna för skolbyggnadsverksamheten. Jag ämnar också till

prövning upptaga de sakkunnigas förslag rörande provisoriska skolbyggnader.

Det tredje förslag som nu bör beaktas är överstyrelsens för yrkesutbildning

skrivelse med förslag till bestämmelser om statsbidrag till yrkesskolbyggnader.

Till detta skall jag återkomma, sedan jag först redovisat mitt

ställningstagande till statsbidragssakkunnigas förslag i de delar jag nyss

angivit.

De sakkunniga föreslår, att det bidragsunderlag, på vilket statsbidraget

till kostnaderna för nybyggnad och tillbyggnad av permanenta skollokaler

inom det allmänna skolväsendet skall beräknas, bestämmes

enligt en enhet sprismetod. De sakkunniga förordar, att därvid skall tilllämpas

ett enhetspris av 1 000 kronor per kvadratmeter nettogolvyta och

att enhetspriset anknytes till kostnadsläget den 1 januari 1957. Beräkningarna

av bidragsunderlaget skall enligt förslaget ske med tillämpning av

såväl det allmänna byggnadskostnadsindex som bostadsstyrelsens ortsindex.

Förslaget skulle, förutom betydande förenklingar i handläggningen

av statsbidragsärendena, medföra att det genomsnittliga bidragsunderlaget

för skolbyggnader komme att ligga omkring tio procent under det nuvarande.

Sett från förenklingssynpunkt torde inga invändningar kunna resas mot

den föreslagna enhetsprismetoden och flera av remissmyndighetema har

understrukit dess betydelse i detta avseende. Jag vill här framhålla att i

nuvarande läge förutsättningar inte torde föreligga för tillämpning av någon

annan och lämpligare enhet än kvadratmeter nettogolvyta. Huvudintresset

knyter sig också mindre till själva den föreslagna principen för bestämmande

av bidragsunderlaget, vilken jag ger min anslutning, än till

frågan om enhetsprisets storlek. Helt allmänt kan sägas, att detta bör

vara så avpassat, att det ger ett bidragsunderlag, som motsvarar kostnaderna

för en från ekonomisk synpunkt rationell skolanläggning, vilken samtidigt

tillgodoser skäliga krav från undervisningssynpunkt. Det utredningsarbete

som bedrivits av allmänna statsbidragsutredningen och statsbidragssakkunniga

har emellertid inte haft till mal att fastställa, hur cn sadan

anläggning skall se ut. Ett tillfredsställande resultat i det avseendet kan

endast nås genom forskning inom det skolbyggnadstekniska området.

Någon uppfattning om vad som genom byggnadstekniska och planlösningstekniska

rationaliscringsåtgärder kan stå att vinna i besparingshänseende

är det inte möjligt att nu erhålla, Det måste även konstateras, att de

resurser som hittills kunnat ställas till förfogande för nämnda forskningsändamål

är begränsade. T förevarande sammanhang har skolöverstyrelsen

också hemställt, att ett belopp av 150 000 kronor ur anslaget till Bidrag till

vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet skulle lä disponeras

för forskning rörande skolbyggnadsekonomi.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Statsutskottets utlåtande nr 10/+ år 1957

Att ökade resurser ställes till förfogande för detta ändamål är enligt min

mening ett nödvändigt led i strävan att nå verkligt effektiva resultat, när

det gäller besparingar på skolbyggnadsområdet. Denna fråga torde därför

ytterligare böra prövas i samband med budgetarbetet under hösten 1957.

Såsom framgår av de sakkunnigas förslag ger emellertid också själva

statsbidragssystemets utformning vissa möjligheter att stimulera till det

nedbringande av skolbyggnadskostnaderna, som med hänsyn till investermgsutrymmet

är en uppenbar nödvändighet. Även om föreliggande utredningsmaterial

mte ger erforderlig vägledning för absolut bestämda slutsatser

om i vilken omfattning skolbyggnadskostnaderna kan nedbringas,

utgör det enligt min mening likväl tillräckligt underlag för en viss bedömning

av vad som i nuvarande läge bör kunna åstadkommas i detta hänseende.

På grundval av ett uttalande av statens byggnadsbesparingsutredning

har statsbidragssakkunniga ansett en nedpressning av det genomsnittliga

bidragsunderlaget för skolbyggnader med 10 procent vara möjlig, utan att

den sålunda erhållna ramen skulle bli snävare än att de verkliga byggnadskostnaderna

skulle kunna hållas inom denna. Med utgångspunkt härifrån

har enhetspriset _ 1 000 kronor per kvadratmeter nettogolvyta föreslagits.

Åtskilliga remissinstanser, däribland statens byggnadsbesparingsutredning

och byggnadsstyrelsen, har emellertid ansett att det föreslagna

enhetspriset är för högt. Härvid utgår man från den allmänna erfarenheten,

att byggnadsstandarden för skolbyggen i många fall är avsevärt högre än

vad som från allmänna synpunkter är önskvärt och nödvändigt med hänsyn

till tillgängliga resurser. Det har vid remissbehandlingen vidare framhållits,

att man inte såsom vid utredningen skett, när medelkostnaderna

pa statistisk väg framräknats, bör lata även de dyrbaraste byggena påverka

det kostnadsgenomsnitt, som skall ligga till grund vid bedömningen av vad

som är skälig kostnadsnivå, utan att man endast bort medtaga sådana

byggen, som representerar en från ekonomisk synpunkt godtagbar planlösning

och materialstandard.

Den bärande tanken i detta resonemang har enligt min mening inte tillräckligt

uppmärksammats av de sakkunniga. Jag är med hänsyn till de

krav på återhållsamhet med de produktiva resurserna, som måste ställas

och som måste lända till efterrättelse inom olika områden, beredd att

ansluta mig till den bland remissmyndigheterna kraftigt företrädda uppfattningen

att de sakkunniga ej bedömt besparingsmöjligheterna nog

realistiskt utan föreslagit ett för högt enhetspris. Det bör i detta sammanhang

också beaktas, att vid tillämpning av enhetsprismetoden någon

justering i efterhand av statsbidragssumman i förhållande till de verkliga

byggnadskostnaderna ej skall ske. Jämväl denna omständighet talar för

att enhetspriset avväges med återhållsamhet. I avvaktan på resultatet av

ytterligare undersökningar inom det byggnadstekniska området rörande

förbilligande byggmetoder och planlösningar finner jag mig dock böra

förorda, att enhetspriset per kvadratmeter nettogolvyta inte nu bestämmes

till lägre belopp än 900 kronor, med prisläget den 1 januari 1957 taget

som utgångspunkt. Detta belopp, 900 kronor, bör på sätt föreslagits av

de sakkunniga anknytas till ortsindex med uteslutande av tomtkostnader. I

enlighet med vad som gäller i fråga om det statsunderstödda bostadsbyggandet

föreslår jag däremot, att någon anknytning till byggnadskostnadsindex

inte sker. Särskilt bidrag till inventariekostnader bör, såsom de sak
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

49

kunniga förordat, endast utgå då fråga är om inventarier för skolverkstäder.

Beträffande begreppet nettogolvyta torde vad de sakkunniga därom

anfört i huvudsak böra godtagas.

I fall, då en beräkning av bidragsunderlaget på grundval av enhetsprismetoden

skulle ge helt missvisande resultat, bör i enlighet med de sakkunnigas

förslag Kungl. Maj:t äga fastställa bidragsunderlaget med hänsyn

till de beräknade verkliga kostnaderna för byggnadsföretaget. De sakkunniga

har som exempel på tänkbara sådana fall pekat på anläggningar, som

inrymmer enbart speciallokaler, exempelvis eentralkök för skolmåltidsverksamheten.

Vid ombyggnad av samt utförande av ändrings- och reparationsarbeten

å befintliga skollokaler bör såsom de sakkunniga förordat de beräknade

verkliga kostnaderna läggas till grund för bestämmande av bidragsunderlaget.

Vad jag nu föreslagit beträffande tillämpning av enhetsprismetoden innebär,

att det genomsnittliga bidragsunderlaget för nybyggnad och tillbyggnad

av permanenta skolbyggnader skulle komma att ligga i det allra närmaste

19 procent under det nuvarande, därest beräkningen göres på det

urval av skolbyggnadsföretag, som använts vid utredningen. Jag vill understryka,

att syftet med en dylik nedpressning självfallet inte är att åstadkomma

någon motsvarande krympning av skolbyggnadskvoten utan, som

jag framhöll i propositionen 1956: 123, att försöka utvinna ett så stort

antal skollokaler som möjligt inom de disponibla resursernas ram. Mot

denna tankegång har från olika remissinstansers sida anförts, att fastställandet

av bidragsunderlaget enligt en enhetsprismetod inte i och för sig

garanterar någon investeringsbesparande effekt i de enskilda fallen, och

det har därför ifrågasatts, om inte bestämmelser borde införas om påföljder

i statsbidragshänseende vid överskridande av vissa fastställda kostnader.

Några åtgärder i den riktningen anser jag mig emellertid inte böra nu

förorda, Jag räknar nämligen med att den föreslagna ändringen av bidragsbestämmelserna,

vars nödvändighet i hushållningens intresse lätt inses,

skall föranleda kommunerna att nedbringa anläggningskostnaderna för

skollokaler genom en målmedveten inriktning av sin skolplanering på

byggnadsprogram inom skäliga ekonomiska gränser. Jag vill i detta sammanhang

också fästa uppmärksamheten på de ökade anspråk på investeringsresurserna

för skoländamål, som kan förväntas med anledning av det

statsbidrag till yrkesskolbyggnader, som jag i det följande ämnar föreslå.

De ändrade regler för bestämmande av bidragsunderlaget, som jag här

förordat, bör bli gällande så snart som möjligt. Jag föreslår, att de får tilllämpning

i fråga om varje statsbidragsärende, som ingivits till statlig myndighet

(statens folkskolinspektör) efter februari månads utgång 1957. Kommun,

som efter nämnda datum inlämnat statsbidragsansökan, är givetvis

oförhindrad att återkalla denna, om det från kommunens sida befinnes

önskvärt att byggnadsföretaget med hänsyn till de föreslagna nya bestämmelserna

omprojekteras med iakttagande av större återhållsamhet än som

ursprungligen skett.

Beträffande provisoriska skolbyggnader har de sakkunniga förordat, att

den nuvarande kombinationen av en fast procentsats och ett maximibelopp

av 15 000 kronor per klassrum jämte 750 kronor för den första uppsättningen

inventarier ersiittes med ett enhetsbidrag av 20 000 kronor per

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. (i sand.. Nr 104

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

klassrum. Detta belopp, vilket ej skulle vara indexregler åt, skulle innefatta

bidrag till såväl byggnads- som inventariekostnader. De sakkunniga har

emellertid i anslutning till detta förslag framhållit, att en ökad användning

av provisoriska lokaler bör stimuleras, och förordat, att åtgärder vidtages

för att bidrag skall kunna utgå även till kostnaderna för andra provisoriska

skollokaler än klassrum.

Med hänsyn till det stora behovet av lokaler för skolväsendet finner

jag det angeläget att nuvarande begränsning av möjligheterna att erhålla

statsbidrag till provisoriska lokaler borttages. Jag föreslår därför, att statsbidrag

skall kunna utgå till kostnaderna för anskaffning av provisoriska

lokaler för undervisning, förvaring av skolmateriel, administration och

skolmåltidsverksamhet i den mån de från skolsynpunkt prövas vara fullt

godtagbara. Denna utvidgning av statsbidragsgivningen till att avse även

andra provisoriska lokaler än klassrum torde böra tillämpas från och med

den 1 juli 1957.

Vidgas ramen för statsbidragsgivningen till provisoriska lokaler på angivet

sätt, kan emellertid statsbidragsbeloppet inte beräknas efter ett enhetspris

per lokalenhet med hänsyn till lokalernas stora variationer alltefter

de ändamål för vilka de avses. Skolöverstyrelsen har därför på min

anmodan undersökt möjligheterna att beräkna byggnadsbidrag till angivna

slag av provisoriska lokaler enligt metoden med enhetspris per kvadratmeter

nettogolvyta. Överstyrelsen redovisar, att det verkliga kvadratmeterpriset

för provisoriska klassrumsbyggnader, för vilka statsbidrag tillstyrkts

åren 1955 och 1956, varit 495 kronor. Med utgångspunkt från det

av de sakkunniga föreslagna statsbidraget av 20 000 kronor per provisoriskt

klassrum — motsvarande 333 och 400 kronor per kvadratmeter vid G0

respektive 50 kvadratmeters golvyta — har överstyrelsen beräknat, att

ett bidrag till olika provisoriska skollokaler, utformat som ett enhetsbelopp

per kvadratmeter nettogolvyta, lämpligen bör fastställas till 325 kronor.

Jag har funnit detta belopp väl avvägt och förordar, att statsbidrag till

provisoriska lokaler från och med den 1 juli 1957 utgår med 325 kronor

per kvadratmeter nettogolvyta. Bidrag till erforderliga biutrymmen skall

ingå i detta belopp. Något särskilt inventariebidrag anser jag inte erfordras

för provisoriska lokaler. Ej heller bör detta enhetsbidrag vara indexreglerat.

I gällande grunder för beräkning av statsbidrag till kostnaderna för

elevhem vid folkskolor och högre skolor föreslår de sakkunniga ingen annan

ändring än att en för båda slagen av elevhem enhetlig bidragsprocent

fixeras. I och för sig är detta ändringsförslag motiverat. Då emellertid

frågan om beräkning av bidragsunderlaget för elevhemsbyggnader bör

ytterligare utredas och spörsmålet om en enhetlig bidragsprocent lämpligen

bör prövas i samband därmed, är jag icke nu beredd att föreslå någon

ändring av gällande bestämmelser rörande statsbidragsprocentens storlek

i detta avseende.

Jag övergår så till spörsmålet om statsbidrag till kostnaderna för

yrkesskolbyggnader. Först torde då böra erinras om att statsbidragssakkunniga

undersökt möjligheterna att även för yrkesskolornas

del fastställa bidragsunderlaget på grundval av ett enhetspris. De sakkunniga

har emellertid i detta avseende inte ansett sig kunna förorda

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Statsutskottets utlåtande nr 104 (ir 1057

något annat system än att de individuellt beräknade verkliga kostnaderna

skall utgöra bidragsunderlag, dock att försöksvis en maximering av bidragsunderlaget

kunde tänkas på så sätt att det linge beräknas efter högst 1 000

kronor per kvadratmeter nettogolvyta.

När det gäller byggnadsbidrag till centrala yrkesskolor har överstyrelsen

i sin skrivelse den 3 oktober 1956 med förslag angående byggnadsbidrag

för lokala in. fl. yrkesskolor utgått ifrån förutsättningen, att någon

ändring i nu gällande bestämmelser om statsbidrag till anskaffning av

lokaler för centrala verkstadsskolor inte skall ske. I sitt sedermera avgivna

yttrande över statsbidragssakkunnigas betänkande har överstyrelsen emellertid

anslutit sig till tanken på en maximering av bidragsunderlaget för

lokala yrkesskolor enligt statsbidragssakkunnigas nyss angivna förslag.

Såsom bidragsberättigade lokaler skulle därvid räknas sådana som överstyrelsen

prövade erforderliga för undervisning, administration, uppehållsrum

för eleverna samt skolmåltidsverksamhet.

Enligt min mening är det angeläget att även i fråga om statsbidrag till

yrkesskolbyggnader komma fram till den förenkling av bidragsberäkningen

och den stimulans till förbilligande av skolbyggandet, som enhetsprismetoden

innebär. För närvarande föreligger dock inte tillräckligt material

för att enhetspriser för olika slag av yrkesskolbyggnader skall kunna bestämmas

med erforderlig säkerhet och enhetsprismetoden göras till en,

utom i undantagsfall, ensamt tillämplig beräkningsgrund. Jag ämnar emellertid

föranstalta om ytterligare undersökningar i denna riktning. I avvaktan

på resultatet därav anser jag mig böra förorda den princip för maximering,

som statsbidragssakkunniga fört fram. Principen bör enligt min

mening äga tillämpning vid beräkning av bidragsunderlagets storlek för

samtliga slag av yrkesskolbyggnader, till vilka statsbidrag skall kunna

utgå. Jag föreslår alltså att enhetsprismetoden, i den utformning och med

de undantag som jag förordat beträffande skolbyggnader inom det allmänna

skolväsendet, skall gälla som maximeringsregel vid sidan av i övrigt

för varje slag av yrkesskolbyggnader gällande bestämmelser om beräkning

av bidragsunderlagets storlek för nybyggnad och tillbyggnad samt för inventarier

och inredning.

Vad jag nu förordat får i första hand tillämpning beträffande sådana

byggnadsföretag för yrkesskolor, till vilka redan nu statsbidrag kan utgå,

ailtså för centrala verkstadsskolor och sjömansskolor. I avseende å dessa

skolor kommer maximeringsregeln närmast att tjäna som en precisering

av gällande statsbidragskungörelses föreskrift om att bidragsunderlaget

skall utgöras av de kostnader som befinnes »skäliga». I övrigt räknar jag

icke nu med någon ändring av grunderna för engångsbidrag till centrala

verkstadsskolor.

Vad i övrigt gäller överstyrelsens förslag anser jag mig böra förorda,

att bestämmelserna om bidrag till engångskostnader för centrala verkstadsskolor

göres tillämpliga beträffande andra centrala yrkesskolor för

vilka elt eller flera landsting iir huvudman. Detta innebär, att också statsbidraget

till den första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel

blir enhetligt för alla centrala yrkesskolor med nyss nämnd huvudman.

Jag ansluter mig vidare till överstyrelsens förslag, att, om Kung], Maj:t

så bestämmer, även sådan central yrkesskola, som har annan kommun än

landstingskommun såsom huvudman, skall kunna få statsbidrag till engångskostnader

enligt bestämmelserna för dylikt bidrag till central verk
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

stadsskola. I likhet med överstyrelsen syftar jag härvid i första hand på

sjömansskolor — för vilka denna princip för övrigt redan gäller — och

på sådana skolor som de kommunala tekniska skolorna i Hässleholm,

Katrineholm och Örnsköldsvik.

I fråga om statsbidrag till kostnaderna för anskaffande av lokaler för

lokala yrkesskolor och sådana centrala yrkesskolor, som icke skall åtnjuta

bidrag enligt de för centrala verkstadsskolor gällande grunderna, föreslår

jag, att bestämmelserna om bidrag till byggnadsarbeten för det allmänna

skolväsendet skall äga motsvarande tillämpning, dock med den skillnaden

att enhetsprismetoden, såsom jag nyss framhållit, endast skall tillämpas för

maximering av bidragsunderlaget. Detta skall alltså i första hand utgöras

av de beräknade verkliga kostnaderna för lokaler samt inventarier och

inredning.

I fråga om nuvarande bestämmelser rörande bidrag till den första uppsättningen

stadigvarande undervisningsmateriel vid lokal yrkesskola eller

därmed jämställd central yrkesskola räknar jag icke med någon ändring.

Även inom yrkesskolväsendet torde behov av provisoriska skollokaler

kunna uppstå. Jag förordar därför, att i detta hänseende samma bestämmelser,

som jag i det föregående föreslagit med avseende å det allmänna skolväsendet,

blir tillämpliga för de kommunala yrkesskolorna. Anledning att i

förevarande avseende göra någon skillnad mellan centrala och lokala skolor

torde icke föreligga.

Vad gäller de enskilda yrkesskolorna har jag, ehuru dessa skolor är av

stor betydelse för yrkesutbildningen, med hänsyn till de ytterligt skiftande

förhållanden som råder beträffande skolornas huvudmannaskap icke ansett

mig böra tillstyrka överstyrelsens förslag, att statsbidrag till lokalanskaffning

skall kunna utgå enligt i författning givna bestämmelser. Såsom statskontoret

och riksräkenskapsverket föreslagit, torde det få bero på riksdagens

beslut i varje särskilt fall om staten skall lämna bidrag till kostnader

för anskaffande av lokaler för enskilda yrkesskolor.

För närvarande utgår statsbidrag till kostnader för anskaffande av

lokaler för elevhem samt till inredning och inventarier för sådana lokaler

endast då fråga är om elevhem vid central verkstadsskola och sjömansskola.

Under framhållande av att elevhem som supplement till skolorna i

många fall blir nödvändiga, om den tänkta yrkesskolorganisationen skall

kunna genomföras, föreslår överstyrelsen, att byggnadsbidrag skall kunna

utgå till elevhem även i andra fall än då det gäller central verkstadsskola.

Efter att ha övervägt olika former för statsbidragsberäkningen har överstyrelsen,

med hänsyn till att bidrag till elevhemmen inom yrkesskolväsendet

bör utgå enligt ensartade grunder, funnit sig böra föreslå, att

bidrag skall utgå enligt de för elevhem vid central verkstadsskola nu gällande

reglerna.

Jag delar överstyrelsens uppfattning om nödvändigheten av att statsbidrag

skall kunna utgå till kostnaderna för elevhem vid yrkesskolor i

större utsträckning än som nu är fallet och föreslår, att bidragsmöjligheterna

utsträckes till att gälla elevhem vid samtliga slag av centrala och

lokala yrkesskolor. Bidrag bör, såsom överstyrelsen förordat, tills vidare

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

utgå enligt nuvarande regler för bidrag till elevhem vid central verkstadsskola.

Jag vill emellertid framhålla, att den utredning angående beräkning

av bidragsunderlag och angående enhetlig bidragsprocent för elevhem, som

jag i det föregående uttalat mig för, bör omfatta även elevhemmen inom

yrkesskolorganisationen.

Överstyrelsen har slutligen hemställt att de föreslagna nya statsbidragsbestämmelserna

skall gälla retroaktivt och kunna tillämpas på byggnadsföretag,

som påbörjats tidigast den 1 juli 1954. En dylik anordning kan jag

icke biträda utan föreslår, att de här förordade statsbidragsgrunderna rörande

lokaler för yrkesskolväsendet skall gälla från och med den 1 juli 1957.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen

och överstyrelsen för yrkesutbildning meddela närmare bestämmelser

i de nu behandlade frågorna i huvudsaklig överensstämmelse med de av

mig förordade riktlinjerna.

Motioner

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena hänvisas

till motionerna I: 123, I: 474, II: 39, II: 327, II: 444, II: 447 och II: 599.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande av skolöverstyrelsen

över det i motionerna I: 36 och II: 39 framställda yrkandet om ändring

i villkoren för byggnadsbidrag till kommunala högre skolor samt ett i samma

motioner gjort yrkande om ersättning till högre kommunala skolor för

bortfall av terminsavgifterna. Sistnämnda yrkande kommer utskottet att

behandla i det följande i samband med anslagsberäkningar för budgetåret

1957/58. Utskottet har vidare i vederbörlig ordning inhämtat dels yttrande

av skolöverstyrelsen över de i motionerna I: 284 och II: 327 framställda

yrkandena rörande statsbidrag för inredande av verkstadslokaler vid folkskolor

och rörande gymnastikanläggningar, dels yttrande över motionerna

1:362 och 11:444 angående rätt för elever vid de frivilliga påbyggnadsklasserna

i folkskolan till fria skolskjutsar och inackorderingsbidrag av

skolöverstyrelsen och statskontoret.

Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande över motionerna I: 36 och II: 39

anfört följande.

Överstyrelsen erinrar om att enligt gällande stadgar undervisningen vid

de högre kommunala skolorna, d. v. s. kommunala flickskolor, kommunala

realskolor och praktiska realskolor, principiellt är avgiftsfri. Terminsavgifter

får upptagas endast om detta »på grund av särskilda undantagsförhållanden»

medgivits.

I realskoleutredningens betiinkande om realskolan under övergångstiden

(SOU 1956: 53) framhölls (sid. 372), att terminsavgifterna icke spelar någon

större roll i nämnda skolformers ekonomi. Utredningen föreslog därför, att

alla medgivanden att upptaga terminsavgifter vid dessa skolor skulle återkallas

från tidpunkt, som av Kungl. Maj:t bestämdes.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

I samband härmed anförde utredningen följande (sid. 373): »I ett mindre

antal fall skulle emellertid borttagandet av terminsavgifterna, åtminstone

om det sker i ett slag, kunna medföra en avsevärd påfrestning för kommunens

ekonomi. Vi anser oss inte behöva räkna med att allvarliga svårigheter

skall uppstå för någon av de kommuner, som står som huvudmän för

kommunala flickskolor eller praktiska realskolor. Däremot kan det behövas

undantag för vissa kommuner med förhållandevis lågt skatteunderlag,

vilka står som huvudmän för kommunala realskolor.

\ i har i det föregående räknat med eventualiteten, att en och annan

av de kommuner, som begåvats med allmänna läroverk, icke befinnes villig

att ikläda sig vidgade förpliktelser i och för avskaffande av terminsavgifterna.

Så länge sådana undantag finns bland de allmänna läroverken, synes

det icke vara alltför mycket att erinra mot att även enstaka kommuner

med kommunal realskola erhåller Kungl. Maj:ts medgivande att under

några år fortsätta att upptaga terminsavgifter. Vi förutsätter dock, att

Kungl. Maj:t vid prövningen av ansökningar om sådan dispens förfar

restriktivt såväl i avseende på antalet beviljade ansökningar som i avseende

på storleken av de avgifter, som skulle få upptagas. Självfallet bör beviljat

undantag upphöra, om kommunen tilldelas byggnadsbidrag för sin skola.»

Enligt propositionen 1956: 123 (sid. 154) har styrelsen för svenska landskommunernas

förbund förklarat sig icke hysa några betänkligheter mot slopandet

av terminsavgifterna vid de högre kommunala skolorna, vilka avgifter

enligt styrelsens mening icke längre har någon nämnvärd kommunalekonomisk

betydelse.

I propositionen erinrade departementschefen om realskoleutredningens

förslag, att de gjorda medgivandena att upptaga terminsavgifter återkallas,

och anförde: »Jag är av samma mening och kommer, därest icke riksdagen

uttalar någon annan mening, att föreslå Kungl. Maj:t att återkalla de

gjorda medgivandena med utgången av budgetåret 1956/57. Realskoleutredningen

har ifrågasatt, huruvida icke i undantagsfall förlängt tillstånd

att upptaga terminsavgifter bör kunna ifrågakomma för kommun, som upprätthåller

kommunal realskola. Jag kan icke ställa mig principiellt helt

avvisande till någon kortare tids förlängning av tillståndet på grund av

alldeles särskilda undantagsförhållanden men anser det mindre troligt, att

eu dylik förlängning i praktiken skall behöva förekomma.»

Sedan riksdagen beslutat i enlighet med departementschefens förslag,

har i stadgarna för de högre kommunala skolorna förekommande bestämmelser

om undantag från principen om avgiftsfri undervisning uteslutits

med tillämpning fr. o. in. den 1 juli 1957 (SFS 1956:440—142). I fråga

om kommunala realskolor har dock i kungörelsen 1956:442 gjorts följande

tillägg: »dock att vid kommunal realskola, där lärjungeavgifter med stöd

av bestämmelse i skolans reglemente upptagas under läsåret 1956/57, dylika

avgifter må även därefter kunna förekomma, såvitt Kungl. Maj:t med hänsyn

till särskilda undantagsförhållanden finner skäl det medgiva».

Med anledning av vad som anförts i motionerna vill överstyrelsen särskilt

understryka realskolutredningens uttalande, att beviljat undantag från

principen om avgiftsfri undervisning vid kommunal realskola självfallet

bör upphöra, om kommunen tilldelas byggnadsbidrag för sin skola, ävensom

att styrelsen för svenska landskommunernas förbund uttalat, att terminsavgifterna

icke längre hade någon nämnvärd kommunalekonomisk

betydelse.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957 55

De omständigheter, som åberopas i motionerna, synes ha blivit beaktade

vid 1956 års riksdags beslut med anledning av propositionen nr 123 angående

skolväsendets ordnande på realskolestadiet under övergångstiden

före enhetsskolans genomförande. Såvitt överstyrelsen kan finna, har i motionerna

icke anförts några nya omständigheter, som skulle kunna motivera

ett förändrat ståndpunktstagande av riksdagen.

På grund av vad sålunda anförts finner överstyrelsen icke skäl tillstyrka

bifall till motionerna.

I sitt yttrande över angivna yrkanden i motionerna I: 284 och &27

har skolöverstyrelsen anfört följande.

Enligt kungörelse 1945:882 angående statsbidrag till byggnader för

folkskoleväsendet utgår statsbidrag till kostnader för anskaffande av skollokaler,

som överstyrelsen förklarat erforderliga således även för skolverkstäder.

Överstyrelsen får vidare erinra om att sakkunniga för översyn av vissa

statsbidrag på skolväsendets område i sitt den 13 december 1956 avgivna

betänkande föreslagit, att statsbidrag skall utgå även för anskaffande av

den första uppsättningen inventarier till skolverkstad för folkskolan.

Beträffande frågan om underlättande av möjligheterna för uppförande

av gymnastikbyggnader kan överstyrelsen framhålla, att under år 1956, da

folkskolans byggnadskvot utgjorde 152 miljoner kronor, gymnastiklokalernas

andel uppgick till omkring 23 miljoner kronor eller cirka 15 procent.

Härav belöpte omkring en fjärdedel på äldre ofullbordade byggnadsföretag.

Under senare år har ett förhållandevis stort antal gymnastiklokaler uppförts

för folkskolorna. Under år 1956 har sålunda statsbidrag erhållits till

omkring 100 nya gymnastiksalar. I allmänhet uppföres nu nya skolanläggningar

i sin helhet utan beskärning. Undantag förekommer bland annat

beträffande Stockholms stad, då den för staden disponibla kvoten ej alltid

förslår till fullständiga anläggningar, samt beträffande mindre skolor av

B-form, där dock antalet gymnastiklektioner är förhållandevis ringa och

skoldistrikten alltmer planerar kombinerade lokaler, t. ex. gymnastikru

m-mat säl.

Ett stort antal ofullbordade byggnadsföretag har utförts under åren

1942—1952. Det är angeläget, att antalet ej ökas genom beskärning av

de nya byggnadsföretag, som framdeles utföres, bland annat med hänsyn

till de ökande kostnader, som byggande i etapper medför.

Av de kvarstående äldre gymnastiksalsetapperna har blott ett begränsat

antal fått utföras varje år. Då skolbyggnadskvoten är mycket knapp, måste

en jämförelse göras mellan olika byggnadsförslag. De flesta skoldistrikt, som

har att välja mellan att antingen komplettera en befintlig anläggning med

gymnastiklokaler eller att uppföra en ny byggnad med klassrum för annan

skola, torde i nuvarande läge föredraga sistnämnda alternativ.

Överstyrelsen har under hösten 1956 efterhört folkskolinspektörernas

uppfattning angående i vilken omfattning de kvarstående etapperna — det

är för övrigt ej alltid fråga enbart om gymnastiklokaler — borde uppföras

under den närmaste tiden. T förhållandevis stor utsträckning anser inspektörerna

att etappbyggena ej bör få komma före övriga angelägna byggen.

En folkskolinspektör framhåller för sin del, att gymnastiksalsetapperna endast

vid mycket stora skolor bör komma i förgrunden, enär de då, genom

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

att dupliceringsmöjligheterna ökas, kan bidraga till att lätta lokalbristen

i övrigt.

Det synes alltså knappast vara möjligt att öka antalet av de gymnastiksalsetapper,

som nu årligen får fullföljas, om ej skolbyggnadskvoten avsevärt

höjes. En höjning av skolbyggnadskvoten framstår såsom ett mycket

angeläget önskemål.

Av de avgivna remissvaren över motionerna 1:362 och 11: 444 inhämtas

bland annat följande.

Skolöverstyrelsen erinrar om att kungörelserna den 30 juni 1947 (nr 346)

angående statsbidrag för anordnande av skolskjutsar åt skolpliktiga barn

och den 17 juni 1943 (nr 538) angående statsbidrag för inackordering av

skolbarn i skolhem eller enskilda hem är tillämpliga beträffande skolpliktiga

barn, som fullgör obligatorisk skolgång i folkskola eller — under viss

förutsättning -— fortsättningsskola. Kostnaderna för anordningar, som

kommer till stånd enligt nämnda kungörelser, ankommer helt på stat och

kommun. Att anordningarna således principiellt är kostnadsfria för barnen

och deras målsmän har sin motivering just däri, att det här är fråga om

obligatorisk skolgång. Med denna motivering är det oförenligt att utvidga

tillämpningsområdet för ovannämnda kungörelser till att omfatta jämväl

anordningar för elever i folkskolans frivilliga klasser (högre avdelningen).

De i propositionen nr 122 föreslagna nya bestämmelserna är lika litet som

de nuvarande tillämpliga på elever i folkskolans högre avdelning.

Elever i folkskolans högre avdelning är även uteslutna från möjligheten

att erhålla bidrag till kostnader för skolfärder och inackordering (studiebidrag)

enligt kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 530) angående statlig studiehjälp

åt elever vid vissa läroanstalter, vars tillämpning faller inom studiehjälpsnämndens

verksamhetsområde.

Av ovan anförda skäl anser överstyrelsen det icke böra ifrågakomma. att

den obligatoriska folkskolans statsbidragsbestämmelser om skolskjutsar och

inackordering utsträckas att gälla även högre avdelningens elever. Det naturliga

synes här vara att j de särskilda fallen avvakta införandet av obligatorisk

undervisning i ifrågavarande klasser, varigenom de avsedda statsbidragsbestämmelserna

automatiskt blir tillämpliga.

Enligt överstyrelsens mening kunde hellre övervägas, att elever i folkskolans

högre avdelning finge ifrågakomma till studiehjälp enligt 4 kap.

kungörelsen 1953: 530. Härvid är att märka, att folkskolans högre avdelning

var upptagen bland de läroanstalter, åt vilkas elever stipendier kunde utgå

enligt 1 kap. kungörelsen 1946: 552, som föregick den nuvarande kungörelsen

1953:530. Bestämmelserna i sistnämnda kungörelse har tillkommit på

grundval av ett av dåvarande studielånenämnden framlagt förslag till ändrade

statsbidragsgrunder beträffande den statliga studiehjälpen. Med motivering

som framgår av referat i propositionen 1952:220 sid. 23 f. ansåg

nämnden icke skäl föreligga, att eleverna i folkskolans frivilliga högre avdelningar

i fortsättningen skulle erhålla sådan studiehjälp. För egen del anser

överstyrelsen dock övervägande skäl tala för att studiehjälp skall kunna

utgå även åt den elevkategori, varom är fråga. Det gäller här ungdom,

som efter avslutad obligatorisk skolgång utnyttjar en möjlighet till fortsatt

undervisning inom det allmänna skolväsendets ram, på en del orter den

enda möjlighet till dylik undervisning, som står till buds. Även om studie
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

tiden för högre avdelningens elever är förhållandevis kort, synes det överstyrelsen

doek obilligt och för elevrekryteringen hindersamt, att dessa elever

och deras målsmän helt går miste om den ekonomiska lättnad, som genom

studiehjälpen i största utsträckning erbjudes annan studerande ungdom 1

motsvarande åldersklasser.

På grund av det anförda vill överstyrelsen förorda, att möjlighet att

erhålla studiehjälp återinföres för elever i folkskolans högre avdelning.

Statskontoret har anfört bland annat följande.

Gällande bestämmelser rörande den statliga bidragsgivningen för anordnandet

av skolskjutsar och för inackordering av skolbarn (kung. 346/1947

respektive 538/1943) avse uttryckligen endast skolpliktiga barn.

Det antal folkskoleelever, vilka såsom icke-skolpliktiga äro uteslutna från

tillämpningen för ifrågavarande statsbidragsregler torde knappast vara

mera betydande. Såsom framgår av de uppgifter, vilka redovisats av skolöverstyrelsens

planeringskommitté för de stora arskullarna 1 dess ar 195o

framlagda betänkande, förekomma nämligen frivilliga folkskoleklasser huvudsakligen

i större tätorter (se »Skolan och de stora årskullarna», bil.

III: 3, sid. 277). Med hänsyn till den begränsade betydelse, som skolskjutsoch

inackorderingsverksamheten således kan antagas hava för eleverna 1 de

frivilliga klasserna, kan ifrågasättas, om tillräckliga skäl föreligga för genomförandet

av den i motionerna ifrågasatta utvidgningen av . statsbidragssystemet

I detta sammanhang må för övrigt framhållas, att införandet av

ett frivilligt åttonde skolår stundom torde, såsom skolöverstyrelsens nyssnämnda

planeringskommitté uttalat, endast utgöra ett övergångsstadium,

innan en motsvarande utökning av skolpliktstiden, exempelvis pa grund a\

förbättrad lokaltillgång, kan genomföras. Fullföljandet av föreliggande planer

för det obligatoriska skolväsendets förstärkning komma i dylika^lall att

innebära en naturlig lösning av den i motionerna behandlade statsbidragsf

rå^*an

Därest åtgärder i motionernas syfte i allt fall skulle finnas påkallade,

torde en jämkning av ovanberörda statsbidragsregler få övervägas. En

tillämpning beträffande nu ifrågavarande elevkategon av de 1 motionerna

antydda bestämmelserna i kungörelsen 530/1953 angående statlig studiehjälp

åt elever vid vissa läroanstalter anser statskontoret däremot icke bora

ifrågakomma.

Utskottet

De av Kungl. Maj:t i förevarande proposition framlagda olika förslagen

avser dels vissa driftbidrag inom det allmänna skolväsendet — bidrag till

skolskjuts- och inackorderingsverksamhet och till försöksverksamhet på

enhetsskolans högstadium — dels ock anläggningsbidrag inom det allmänna

skolväsendet och yrkesskolväsendet. I de delar, som rör driftbidragen, utgör

Kungl. Maj ds ifrågavarande förslag ett komplement till den av riksdagen

tidigare i år behandlade propositionen nr 112 angående grunder för en förenklad

statsbidragsgivning, avseende driftbidragen till primärkommunerna.

Omläggningen av den nuvarande statsbidragsgivningen till skolskjuts
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

och inackorderingsverksamheten i folk- och fortsättningsskolan och till

försöksverksamheten på enhetsskolans högstadium föreslås träda i kraft

den 1 juli 1958, d. v. s. samtidigt med de i propositionen nr 112 framlagda

förslagen. De förordade ändrade grunderna för statsbidrag till anläggningskostnader

föreslås dels inom det allmänna skolväsendet skola beträffande

permanenta skollokaler tillämpas i fråga om byggnadsföretag, rörande vilket

ansökan om statsbidrag ingivits till statlig myndighet efter utgången av

februari 19o7, samt beträffande provisoriska skollokaler från och med redovismngsåret

1957/58, dels ock inom yrkesskolväsendet, avseende centrala

och lokala yrkesskolor, tillämpas från och med nyssnämnda redovisningsår.

Utskottet kommer i det följande att huvudsakligen endast behandla sådana

frågor, beträffande vilka utskottet funnit anledning till erinringar eller

uttalanden eller i vilka jämväl motionsvis framställda yrkanden föreligger

till prövning.

Departementschefens förslag om ändrade grunder för statsbidrag

till skolskjuts verksamheten i folkskolan har utskottet

funnit sig böra biträda. Detta innebär i huvudsak att utskottet i

likhet med departementschefen anser, att enda villkoret för statsbidrag till

kostnaderna för skolskjutsar bör vara, att skolvägen är lång och besvärlig,

att den nu gällande ovillkorliga föreskriften om anbudsförfarande, då avtal

om skjutsning på entreprenad skall träffas, bör upphävas samt att såsom

förutsättning för statsbidrag bör som huvudregel gälla, att bidrag till skolskjuts

skall utgå för elever i klass 1—3 med minst 3 kilometers skolväg och

för elever i högre klasser med minst 4 kilometers skolväg.

Statsbidrag till egentliga skolskjutsar utgår nu i princip med 80 procent

av skoldistriktets verkliga kostnader för skjutsarna. I vad gäller skolskjutsar

med reguljära trafikmedel har icke ifrågasatts någon ändring på

denna punkt. Däremot har allmänna statsbidragsutredningen uttalat sig

för en generaliserande beräkning av statsbidraget till skolskjutsar med särskilt

insatta fordon av innebörd att bidraget till alla skoldistrikt skulle utgå

med visst belopp per barn och skjuts. De av skolöverstyrelsen tillsatta sakkunniga

har påtalat, att en på detta sätt utformad beräkningsmetod medför

att skillnaden mellan statsbidragen för långa och korta skjutsar blir densamma,

oberoende av hur många barn som medföljer skjutsen samt att

statsbidraget för de långa skjutsarna kommer att bli lågt jämfört med

statsbidraget för de korta. Enligt de sakkunnigas förslag borde därför

ifrågavarande statsbidrag utgå med, förutom ett visst belopp per körkilometer,

ett med hänsyn till körsträckans längd differentierat bidragsbelopp

per barn.

Departementschefen har på anförda skäl förklarat sig icke vara beredd

att utan kompletterande utredning taga ställning till frågan om generaliserande

grunder för beräkning av statsbidraget till särskilt insatta fordon.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

Det synes utskottet uppenbart, att en förenkling av det nuvarande statsbidragssystemet

bör eftersträvas och utskottet anser i likhet med departementschefen

att en kompletterande utredning bör komma till stånd. I

anledning av departementschefens uttalande, att de av allmänna statsbidragsutredningen

och de sakkunniga föreslagna systemen för beräkning av

statsbidrag till kostnader för särskilt insatta skolskjutsar i princip vore

godtagbara, vill utskottet emellertid för sin del särskilt understryka, att

det vid utredningsarbetet är nödvändigt att söka ernå en sadan lösning a\

frågan, att statsbidraget kommer att på lämpligt sätt anknyta till de faktiska

kostnaderna, i den mån dessa kan anses motsvara skäliga eller normala

skjutskostnader.

Enligt gällande skolskjutskungörelse kan ersättning till kostnader tor

självskjuts utgå endast till lärjungar i folkskolans sjunde eller högre klasser.

Statsbidragssakkunigas förslag avser en vidgad rätt till ersättning för

självskjuts, benämnd skolvägsersättning. Sådan ersättning borde enligt de

sakkunniga utgå oberoende av vilken klass eleven tillhör och oberoende av

färdsätt, men under förutsättning att elevens skolväg vore av viss längd

och att egentlig skolskjuts ej anordnats på vägsträckan. Detta förslag har

departementschefen icke ansett sig kunna biträda och ej heller har departementschefen

varit beredd föreslå, att de nuvarande bestämmelserna om

ersättning till kostnader för självskjuts utsträckes till att gälla för elever i

den obligatoriska skolans alla klasser.

Enligt utskottets mening talar vissa skäl för de sakkunnigas förslag om

införande av skolvägsersättning och i vart fall finner utskottet det av rättviseskäl

motiverat, att de nuvarande bestämmelserna angaende ersättning

till kostnader för självskjuts utsträckes till att jämväl omfatta elever i klasserna

1—G. Utskottet förutsätter därför att Kungl. Maj:t tager omförmälda

spörsmål under förnyad prövning och för riksdagen framlägger de förslag

i ämnet, som därvid kan befinnas möjliga.

Beträffande statsbidrag till kostnader for inackordering

av skolbarn i enskilda hem eller skolhem har departementschefen

föreslagit, bland annat, att statsbidraget till alla skoldistrikt skall

utgå med samma belopp, 3 kronor, per elev och inackordenngsdag.

Statsbidrag för inackordering i enskilda hem — bidrag utgår nu med 80

procent av skoldistriktets verkliga kostnader — utgick läsåret 1954/55 i

medeltal med 2 kronor 94 öre per barn och inackordenngsdag. En generaliserande

omräkning av statsbidraget efter ett enhetligt belopp av 3 kronor

skulle alltså icke innebära någon minskning av statsbidragsgivnmgen totalt

sett vid ett i förhållande till läsåret 1954/55 oförändrat kostnadsläge.

Emellertid har den allmänna kostnadsnivån stigit sedan nyssnämnda läsår

och därtill kommer att inackorderingskostnaderna uppvisar stora lokala

variationer. Ett enhetligt belopp av 3 kronor skulle därför i åtskilliga fall

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Statsutskottets utlåtande nr 101, år 1957

medföra ett försämrat statsbidrag. Mot bakgrunden härav har utskottet

funnit sig böra förorda, att bidrag till kostnaderna för inackordering i enskilda

hem skall utgå med 3 kronor 25 öre per elev och inackorderingsdag.

Däremot tillstyrker utskottet bifall till departementschefens förslag att

statsbidraget till inackordering i skolhem skall fastställas till 3 kronor per

elev och inackorderingsdag. De för närvarande till detta ändamål utgående

statsbidragsbeloppen utgör 2 kronor 40 öre om barnbespisning ej är anordnad

vid skolan samt eljest 2 kronor. Utskottet förutsätter givetvis att de

nu tillstyrkta statsbidragsbeloppen fortlöpande anpassas till förändringarna

i mackorderingskostnaderna. Vad departementschefen i detta sammanhang

i ovngt föreslagit har inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt

uttalande.

Statsbidrag till sådana skolskjuts- och inackorderingskostnader, som är

en direkt följd av centraliseringen av fortsättningsskolväsend

et i ett distrikt, utgår nu enligt andra grunder än till kostnaderna för

skjutsnmg och inackordering av elever i folkskolan. I syfte att åstadkomma

storre enhetlighet i bidragstilldelningen föreslår departementschefen, att

bidrag till skolskjutsar och inackordering skall utgå efter samma grunder

for fortsattmngsskolans elever som för folkskolans. Utskottet biträder

detta förslag, varigenom såväl en väsentlig förenkling vinnes i statsbidragssystemet

som en förbättring erhålles i de yttre förutsättningarna för fortsättningsskolverksamheten

framförallt på landsbygden.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft de i anslutning

till statsverkspropositionen väckta likalydande motionerna I: 362 och

II: 444, i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungi. Maj:t måtte

anhalla att elever vid de frivilliga påbyggnadsklassema i folkskolan erhålla

likartade möjligheter till fria skolskjutsar och inackorderingsbidrag som

elever vid folkskolor eller vid realskolor och vissa andra läroanstalter.

Utskottet får erinra om att gällande bestämmelser om statsbidrag till

anordnande av skolskjutsar och för inackordering av skolbarn endast avser

skolpliktiga barn, som fullgör obligatorisk skolgång i folkskola eller fortsättningsskola.

Någon ändring på denna punkt har icke ifrågasatts i Kun<d

Maj-ts föreliggande förslag. Elever i folkskolans frivilliga klasser (högre avdelningen)

är även uteslutna från möjligheterna att erhålla bidrag till kostnader

för skolfärder och inackordering (studiebidrag) enligt kungörelsen

den 5 juni 1953 angående statlig studiehjälp åt elever vid vissa läroanstalter.

Ifragavarande elevkategori intager sålunda nu en särställning i förhållande

till annan studerande ungdom i motsvarande åldersklasser. En ändring

harutmnan är enligt utskottets mening av billighetsskäl motiverad

Emellertid är utskottet icke berett att utan en närmare undersökning av

darmed sammanhängande problem uttala sig om huru denna fråga lämpligast

bör lösas. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att låta under
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Statsutskottets utlåtande nr 104 dr 1957

söka förutsättningarna för att bereda elever i folkskolans högre avdelning

förmåner av ovan angivet slag. Utskottet, som förväntar att Kungl. Maj.t

därefter för riksdagen framlägger förslag i ämnet, förordar att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Mnj;t giver till känna vad utskottet salunda anfört.

Kungl. Maj :ts förslag i fråga om statsbidragsgivningen till

försöksverksamheten på enhetsskolans högstadium

har icke givit utskottet anledning till erinran. Förslaget i denna del innebär

bland annat, att samma generaliserande metod för beräkning av bidragsunderlaget

till lönekostnaderna för försöksskolornas högstadier skall komma

till användning och samma avdragsbelopp per bidragsberättigande lärartjänst

göras som i den av riksdagen numera bifallna propositionen nr 112

föreslagits för folkskoleväsendet i allmänhet. I syfte att kompensera försöksdistrikten

för eljest inträffande bidragsförluster på grund av omläggningen

av statsbidraget till lärarlönekostnaderna föreslås ett för samtliga

skoldistrikt enhetligt försökskostnadsbidrag av 80 kronor per elev och år

— bidraget skall liksom hittills beräknas efter antalet elever på högstadiet

vid läsårets början — vilket belopp utskottet funnit väl avvägt.

Utskottet övergår härefter till att behandla Kungl. Maj:ts förevarande

förslag i vad det avser statsbidrag till anläggningskostnader

inom det allmänna skolväsendet och kommer

härvid i första hand att uppehålla sig vid frågan om ändrade grunder för

statsbidrag till permanenta skollokaler.

I enlighet med vad som förordats av allmänna statsbidragsutredningen

och sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område

föreslår departementschefen, att såsom huvudregel skall gälla, att bidragsunderlaget

för statsbidrag till kostnaderna för nybyggnad och tillbyggnad

av permanenta skollokaler bestämmes efter ett enhetspris per kvadratmeter

nettogolvyta i stället för såsom nu på grundval av de i detalj beräknade

kostnaderna.

Den förordade generaliserande metoden — den s. k. enhetsprismetoden

_ för bidragsunderlagets fastställande innebär enligt utskottets mening

ostridigt en betydande förenkling av det administrativa arbetet med prövningen

av statsbidragsärendena, och dess införande utgör ett naturligt led

i de pågående strävandena att förenkla statsbidragsgivningen till kommunerna.

Fn annan väsentlig fördel med enhetsprismetoden är att kommunerna

redan vid sina preliminära överväganden rörande de ekonomiska förutsättningarna

för ett byggnadsföretag i stort sett kan beräkna storleken av

det blivande statsbidraget.

Då det är angeläget att en förenkling av statsbidragsberäkningen nu

kommer till stånd och i varje fall för närvarande förutsättningar icke torde

föreligga för tillämpning av någon lämpligare metod, har utskottet funnit

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

sig böra godtaga den av departementschefen förordade enhetsprismetoden

för bestämmande av bidragsunderlaget för nybyggnad och tillbyggnad av

permanenta skollokaler. Utskottet återkommer i det följande till frågan

om enhetsprisets storlek, men vill redan här framhålla, att det för metodens

tillämpning är av avgörande betydelse att enhetspriset avväges på ett

ur olika synpunkter riktigt sätt.

Därest för särskilda fall en beräkning av bidragsunderlaget på grundval

av enhetsprismetoden skulle ge helt missvisande resultat bör enligt departementschefens

förslag Kungl. Maj:t äga fastställa bidragsunderlaget med

hänsyn till de beräknade verkliga kostnaderna för byggnadsföretaget. Utskottet,

som ansluter sig till detta förslag, vill för sin del framhålla, att en

dylik undantagsmöjlighet från huvudregeln är en förutsättning för enhetsprismetodens

införande.

Utskottet delar vidare departementschefens uppfattning om att de beräknade

verkliga kostnaderna alltjämt bör läggas till grund för bestämmande

av bidragsunderlaget vid ombyggnad av samt utförande av ändrings-

och reparationsarbeten å befintliga skollokaler.

Redan av det nu anförda följer, att utskottet avstyrker bifall till det i

motionen II: 599 framställda förstahandsyrkandet, att riksdagen måtte

avslå Kungl. Maj:ts förslag rörande ändring av grunderna för beräkning

av bidragsunderlaget för permanenta skollokaler inom det allmänna skolväsendet

liksom även till de båda likalydande motionerna I: 474 och II: 600,

vilkas hemställan i sak synes överensstämma med nyssnämnda yrkande i

motionen II: 599. För övrigt torde motionärernas kritiska inställning _

såvitt utskottet kan finna — icke sa mycket vara riktad mot enhetsprismetoden

såsom sådan utan fastmera mot det i propositionen föreslagna

enhetsbeloppet ävensom mot att åtgärder icke föreslagits i syfte att säkerställa

bidragens värdebeständighet.

Med avseende å sistnämnda fråga avvisar departementschefen statsbidragsutredningens

och statsbidragssakkunnigas förslag om enhetsbeloppets

anknytning till byggnadsstyrelsens byggnadskostnadsindex. Utskottet

får i anledning härav framhålla följande.

En fördel med den nuvarande metoden för bestämmande av bidragsunderlaget

efter de verkliga kostnaderna är, att dettas storlek automatiskt

följer den allmänna kostnadsutvecklingen i landet. En av penningvärdets

förändring föranledd stegring av de faktiska kostnaderna medför sålunda

också ökat bidragsunderlag. Bidraget är härutinnan värdebeständigt. För

bevarande av denna värdebeständighet vid det nya systemet erfordras att

enhetspriset anknvtes till byggnadskostnadsindex. Ett bifall till Kungl.

Maj :ts förslag på denna punkt skulle alltså medföra den väsentliga olägenheten,

att statsbidragets realvärde successivt skulle minska vid en allmän

kostnadsstegring. Visserligen föreligger den möjligheten, att successivt

justera enhetsbeloppet i förhållande till den allmänna kostnadsutveckling
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957 63

en, men erfarenheten visar svårigheten att i praktiken få en dylik anpassning

genomförd.

Vid den prövning utskottet ägnat förevarande spörsmål har utskottet

för sin del funnit starkt vägande skäl tala för att säkra garantier för

bidragets värdebeständighet redan från början tillskapas, varför utskottet

i detta syfte — med bifall till motionen IT: 599 i den del, varom hår är

fråga — förordar, att enhetsbeloppet pa sätt allmänna statsbidragsutredningen

och statsbidragssakkunniga föreslagit anknytes till byggnadsstyrelsens

byggnadskostnadsindex. Av praktiska och administrativa skäl bör

byggnadskostnadsindex per den 1 januari vara avgörande för bidragsunderlaget

respektive kalenderår. För beaktande av lokala kostnadsvariationer

bör såsom departementschefen förordat det av bostadsstyrelsen utarbetade

ortsindexet med uteslutande av tomtkostnader tillämpas.

Innan utskottet går närmare in på frågan om enhetsbeloppets storlek

vill utskottet erinra därom, att utskottet tidigare i skilda sammanhang

framhållit angelägenheten av att skolbyggnadsverksamheten förbilligas

och att största möjliga antal skollokaler utvinnes inom den för ändamålet

bestämda byggnadskvoten. I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1954:

166 fann utskottet det vidare angeläget, att vid översynen av grunderna

för statsbidraget till skolbyggnader statsbidragsbestämmelserna utformades

så, att ett nedbringande av anläggningskostnaderna stimulerades.

Enhetsprismetoden torde fylla sistnämnda krav, därest enhetspriset avväges

riktigt. Mot departementschefens uttalande, att beloppet bör vara

avpassat så, att det ger ett bidragsunderlag, som motsvarar kostnaderna

för en från ekonomiska synpunkter rationell skolanläggning, vilken samtxtidigt

tillgodoser skäliga krav från nndervisningssynpunkt, finns givetvis

icke’något att erinra. Det framstår därför som synnerligen angeläget att

väsentligt ökade resurser ställes till förfogande för forskning inom det skolbyggnadstekniska

området. Först härigenom kan, såsom departementscheen

också framhållit, klarhet vinnas om hur en skolanläggning skall se ut och

vad som genom byggnadstekniska och planlösningstekniska rationaliseringsåtgärder

kan stå att vinna i besparingshänseende.

Vid angivna förhållande framstår det också för utskottet som självfallet,

att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på angelägenheten av att

pågående utredningar om skolbyggandets ekonomi bedriver sitt arbete med

största skyndsamhet. Därför saknas enligt utskottets mening anledning för

riksdagen att såsom i motionen I: 123 påyrkats i skrivelse till Kungl. Maj:t

särskilt framhålla vikten härav. Anmärkas må i detta sammanhang att

skolöverstyrelsen efter samråd med statens nämnd för byggnadsforskning,

statens byggnadsbesparingsutredning samt sakkunniga för översyn av vissa

statsbidrag på skolväsendets område den 11 oktober 1956 avlämnat särskild

redogörelse för arbetet på rationalisering av skolbyggnadsverksamheten

och därvid uppnådda resultat.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande nr 10/+ år 1957

Så länge ett fullständigt utredningsmaterial ej framlagts är det uppenbarligen

icke möjligt att med någon större grad av säkerhet bedöma huru

stora besparingsmöjligheterna är. I såväl motionerna I: 474 och II: 600 som

motionen II: 599 har också riktats den allvarliga invändningen mot departementschefens

förslag, att en avsevärd nedpressning av bidragsunderlagen

förordas utan att samtidigt angives på vad sätt en minskning av kostnaderna

skall kunna komma till stand. Denna motionärernas invändning har

uppenbarligen fog för sig och kan enligt utskottets mening icke lämnas obeaktad

vid enhetsprisets fastställande.

Räknat efter prisläget den 1 januari 1956 ansåg statsbidragsutredningen

att enhetspriset borde bestämmas till 1 000 kronor per kvadratmeter nettogolvyta,

vilket enligt utredningens beräkningar skulle innebära en nedpressning

av bidragsunderlaget med cirka 6 procent under förutsättning dock,

att — förutom särskilt bidrag till kostnaderna för inventarier till skolverkstäder

— bidrag till övriga inventariekostnader utginge med ett belopp av

30 kronor per kvadratmeter nettogolvyta. Statsbidragssakkunniga ansåg

den sålunda föreslagna sänkningen av bidragsunderlaget med 6 procent

icke vara fullt tillräcklig för syftet att åstadkomma en minskning av bvggnadskostnaderna

och förordade därför att enhetspriset anknöts till prisläget

den 1 januari 1957 i stället för den 1 januari 1956 samt att det särskilda

in\ entariebulraget om 30 kronor slopades. Den genomsnittliga sänkningen

av bidragsunderlaget skulle då enligt statsbidragssakkunnigas under hösten

1956 gjorda beräkningar uppgå till cirka 10 procent.

Departementschefen föreslår att enhetspriset per kvadratmeter nettogolvyta

bestämmes till 900 kronor och anknytes till prisläget den 1 januari

1957. Till kostnaderna för inventarier för skolverkstäder föreslås bidrag

skola utgå på belopp, som bestämmes från fall till fall. Särskilt bidrag till

övriga inventariekostnader skall alltså ej utgå. Förslaget innebär enligt

departementschefens i propositionen redovisade beräkningar att det genomsnittliga

bidragsunderlaget för nybyggnad och tillbyggnad av permanenta

skollokaler kommer att ligga cirka 19 procent under det nuvarande. I realiteten

innebär emellertid departementschefens förslag en sänkning av de

genomsnittliga bidragsunderlagen med cirka 24 procent på grund av att

byggnadskostnadsindex — enligt numera tillgängliga uppgifter — år 1956

steg med 8,2 procent i stället för med av departementschefen uppskattade

3 procent.

Utskottet vdl framhalla, att det icke — i varje fall för närvarande _

synes möjligt att hålla de faktiska byggnadskostnadema inom ett bidragsunderlag,

begränsat på sätt ett godtagande av departementschefens inställning

till fragan skulle innebära. Efter ingående prövning av förevarande

fråga har utskottet funnit sig kunna acceptera ett enhetspris av 900 kronor,

dock under förutsättning att detta pris anknytes till prisläget den 1

januari 1956 i stället för — enligt departementschefen — till den 1 januari

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Statsutskottets utlåtande nr 104 dr ^957

1957. Då utskottet i det föregående förordat, att enhetspriset skall anknytas

till byggnadskostnadsindex kominer de genomsnittliga bidragsunderlagen

enligt utskottets ovannämnda förslag att — i förhållande till vad

departementschefen förordat — höjas med det procenttal, varmed byggnadskostnadsindex

stigit under år 1956 eller med 8,2 procent. Det i motionen

II: 599 framställda andrahandsyrkandet har i den del det berör förevarande

fråga härmed blivit i viss utsträckning tillgodosett.

Utskottet har icke funnit sig böra frångå departementschefens förslag

om att de ändrade reglerna för bidragsunderlagens bestämmande skall tilllämpas

i fråga om varje statsbidragsärende, som ingivits till statlig myndighet

efter februari månads utgång 1957.

I de i anslutning till statsverkspropositionen väckta motionerna I: 361

och II: 447 har yrkats, såvitt här är i fråga, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t skulle hemställa, att Kungl. Maj:t vid fastställande av

bidragsunderlag för byggnader mom det allmänna skolväsendet iakttager

sträng återhållsamhet. Då syftet med detta yrkande blivit tillgodosett

genom Kungl. Maj:ts nu avhandlade förslag, torde ifrågavarande motionsyrkande

icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet måste med beklagande konstatera att det allmänna skolväsendets

utrymme i tillståndsbudgeten för skolbyggnadsändamål för innevarande

år beräknas minska med 10 miljoner kronor. Visserligen har klassrumspaviljongerna

nu undantagits från byggnadsregleringen, men fördelarna

härav uppväges i den mån samtidigt det kvoterade antalet klassrum och

andra skollokaler minskas. Med hänsyn till det utomordentligt stora lokalbehovet

vill utskottet framhålla vikten av att det allmänna skolväsendets

nybyggnadsbehov tillgodoses i betydligt större utsträckning än för närvarande.

Därest redan under innevarande år en större total investeringsverksamhet

skulle bli möjlig eller en regional eller lokal omfördelning mom

den totala byggnadskvoten skulle visa sig pakallad eller önskvärd, är det

enligt utskottets mening i högsta grad angeläget, att därvid tillvaratages

alla möjligheter till ökat utrymme för investeringar för det allmänna skolväsendet.

I anslutning härtill har utskottet till behandling förehaft de i motionerna

I: 284 och II: 327 under b) och c) framställda yrkandena, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t måtte dels hemställa om åtgärder i syfte att

underlätta uppförande av gymnastikanläggningar vid skolor, uppförda under

tiden 1942—1952, dels ock framhålla vikten av att en mindre restriktiv

praxis anlägges från och med budgetåret 1958/59 i fråga om tillstandsgivning

till gymnastikanläggningar vid för folkskolan aktuella skolbyggen.

Skolöverstvrelsen bär i sitt i det föregående redovisade remissyttrande

framhållit, att det knappast är möjligt att öka antalet av de gymnastiketapper,

som nu årligen får fullföljas, om ej skolbyggnadskvoten avsevärt

höjes. Mot bakgrunden härav torde förutnämnda motionsyrkanden icke

5 — liihantj till riksdagens protokoll 1.9-37. ti samt. Nr 10b

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

böra föranleda annan riksdagens åtgärd, än att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj.t giver till känna vad utskottet anfört rörande tillgodoseendet

av det allmänna skolväsendets byggnadsbehov.

Departementschefen har — sasom i det föregående angivits — i fråga

om statsbidrag till inventariekostnader för permanenta skollokaler förordat,

att särskilt bidrag skall utgå till kostnaderna för inventarier till skolverkstäder.

Bidraget föreslås skola utgå på belopp som efter prövning av Kungl.

Maj :t bestämmes från fall till fall. Utskottet tillstyrker bifall till departementschefens

förevarande förslag. Det i motionerna 1:284 och II: 327

framställda yrkandet i förevarande hänseende torde härigenom hava blivit

tillgodosett.

Utskottet har intet att erinra mot de förordade ändrade grundern.a för

statsbidrag till provisoriska skollokaler och tillstyrker följaktligen Kungl.

Maj:ts förslag härutinnan.

I motionerna I: 36 och II: 39 har hemställts, såvitt här är i fråga, att riksdagen

matte besluta sådan ändring i villkoren för kommunerna att utfå

byggnadsbidrag till kommunala högre skolor att beslut om terminsavgifternas

borttagande icke behöver föreligga. Då ifrågavarande spörsmål prövats

så sent som vid 1956 års riksdag och sedermera något nytt icke tillkommit

i ärendet, avstyrker utskottet bifall till nämnda yrkande.

De i den förut omförmälda motionen I: 123 framlagda synpunkterna

och framställda yrkandena — såvitt de icke ovan behandlats av utskottet

— torde icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Beträffande yrkesskolväsendet föreslås i huvudsak att statsbidrag

till byggnader för vissa centrala yrkesskolor — i princip de för vilka

ett eller flera landsting är huvudman — skall utgå enligt nu för centrala

verkstadsskolor gällande grunder. Statsbidrag till byggnader för övriga

centrala yrkesskolor och för lokala yrkesskolor skall utgå enligt i huvudsak

samma grunder som för bidrag till skollokaler för det allmänna skolväsendet;

bidragsunderlaget skall dock i regel beräknas på de verkliga kostnaderna.

Enhetsprismetoden, i den utformning och med de undantag som av

departementschefen förordats beträffande skolbyggnader inom det allmänna

skolväsendet, föreslås skola gälla som maximenngsregel vid sidan

av i övrigt för varje slag av yrkesskolbyggnader gällande bestämmelser om

beräkning av bidragsunderlagets storlek för nybyggnad och tillbyggnad

samt för inventarier och inredning. De nya statsbidrags bestämmelserna

föreslås skola tillämpas på byggnadsföretag, som påbörjats tidigast den 1

juli 1957.

Departementschefens förslag innebär alltså bland annat införande av

byggnad sbidrag för lokala yrkesskolor och sådana centrala yrkesskolor, som

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Statsutskottets utlåtande nr 104 dr 1957

för närvarande ej är berättigade till dylikt bidrag. Utskottet hälsar detta

förslag, genom vilket ett sedan länge aktuellt önskemål blir tillgodosett,

med stor tillfredsställelse. Mot den av departementschefen förordade maximeringsregeln

för bidragsunderlagens bestämmande har utskottet intet att

erinra. Utskottet vill framhålla, att av maximeringsregelns avfattning automatiskt

följer att enhetspriset om 900 kronor per kvadratmeter nettogolvyta

vid bifall till vad utskottet ovan förordat beträffande statsbidrag till

byggnader inom det allmänna skolväsendet även i vad avser yrkesskolväsendet

anknytes till prisläget den 1 januari 1956 samt blir såväl ortsindexreglerat

som byggnadskostnadsindexreglerat. Ej heller de av departementschefen

i övrigt förordade grunderna för statsbidrag till engångskostnader

för centrala och lokala yrkesskolor har givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet tillstyrker likaledes departementschefens förslag om att de förordade

statsbidragsgrunderna skall avse byggnadsföretag som påbörjats

tidigast den 1 juli 1957.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. beträffande driftbidrag inom skolväsendet

a) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,

godkänna av utskottet förordade ändrade grunder för

statsbidrag till skolskjuts- och inackorderingsverksamheten

i folk- och fortsättningsskolan, att tillämpas tills vidare

från och med redovisningsåret 1958/59;

b) att motionerna I: 362 och II: 444 icke må till annan

åtgärd föranleda än att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t giver till känna vad utskottet i anledning av motionerna

anfört;

c) att riksdagen må godkänna av departementschefen i

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 15

mars 1957 förordade ändrade grunder för vissa statsbidrag

till verksamheten på försöksskolornas högstadier, att tilllämpas

tills vidare från och med redovisningsåret 1958/59;

II. beträffande anläggningsbidrag inom det allmänna

skolväsendet

a) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och motionen II: 599 samt med avslag å motionerna

I: 474 och II: 600, godkänna av utskottet förordade ändrade

grunder för statsbidrag till permanenta skollokaler,

att tillämpas i fråga om byggnadsföretag, beträffande vilket

ansökan om statsbidrag ingivits till statlig myndighet

efter utgången av februari 1957;

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

b) att riksdagen må godkänna av departementschefen

förordade ändrade grunder för statsbidrag till provisoriska

skollokaler, att tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret

1957/58;

c) att motionerna I: 36 och II: 39, såvitt här är i fråga,

icke må av riksdagen bifallas;

d) att motionen I: 123 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

e) att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 284

och II: 327, såvitt här är i fråga, i skrivelse till Kung],

Maj:t giva till känna vad utskottet anfört rörande tillgodoseendet

av det allmänna skolväsendets byggnadsbehov;
f)

att motionerna I: 361 och II: 447, såvitt här är i fråga,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;

III. beträffande anläggningsbidrag inom yrkesskolväsendet
att

riksdagen må godkänna av departementschefen förordade

grunder för statsbidrag till engångskostnader för

centrala och lokala yrkesskolor, att tillämpas tills vidare

från och med redovisningsåret 1957/58.

II. Anslagsberäkningar för budgetåret 1957/58

l:o) Allmänna läroverken: Bidrag till läroverkens kassor. Kungl.

Maj:t har (åttonde huvudtiteln, punkt 201, s. 491—496) föreslagit riksdagen

att till detta ändamal för budgetaret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag

av 10 000 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft de i det föregående

angivna likalydande motionerna I: 36 och II: 39 av herrar Sunne

och Anderberg samt herrar Ahlsten och Jansson i Kalix, i vilka hemställts,

såvitt här är i fråga, »att statens bidrag från och med skolåret

1958/59 skall utgå jämväl till de högre kommunala skolorna efter samma

grunder som av departementschefen föreslagits i årets statsverksproposition

eller efter grunder som riksdagen kan komma att fatta beslut om för läroverken».

Genom beslut av fjolårets riksdag (SU 154 och 160; Rskr 315) skall

systemet med inskrivnings- och terminsavgifter för elever vid allmänna

läroverk avskaffas med utgången av läsåret 1956/57 i enlighet med i pro
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Statsutskottets iitlåtande nr 104 År 1957

positionen 1956: 123 förordade grunder, dock att vederbörande läroverkskommun

må besluta att, med bibehållande av avgiftssystemet, tills vidare

kvarstå vid nuvarande förpliktelser mot läroverket.

Det nya systemet innebär bland annat, att kostnaderna för avgifternas

bortfallande skall delas ungefär lika mellan staten och kommunerna. De

senare skall åtaga sig kostnaderna för vissa av de ändamål, som nu tillgodoses

av läroverkens kassor, och staten skall genom ökade bidrag till kassorna

möjliggöra, att återstående kassorna åvilande utgifter efter avdrag för vissa

inkomster kan bestridas av kassorna. Byggnadsfondens utgifter skall dock

helt övertagas av kommunerna och fondernas nettobehållning överlämnas

till dessa, varigenom fonderna upphör i sin nuvarande egenskap.

För närvarande finnes på riksstaten uppförda ett reservationsanslag om

570 000 kronor till Allmänna läroverken: Bokinköp och bokbindning och

ett förslagsanslag om 2 500 000 kronor till Allmänna läroverken: Bidrag

till ljus- och vedkassorna. Departementschefen föreslår, att i stället för

dessa anslag skall å riksstaten uppföras ett nytt förslagsanslag benämnt

Allmänna läroverken: Bidrag till läroverkens kassor. Departementschefen

räknar för nästa budgetår med ett medelsbehov under detta nya anslag av

10 000 000 kronor, vilket i jämförelse med motsvarande medelsanvisning

för innevarande budgetår innebär en anslagshöjning med 6 930 000 kronor.

Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts under förevarande punkt

framlagda förslag.

Utskottet får — med hänvisning till vad skolöverstyrelsen i sitt i det

föregående återgivna yttrande över motionerna I: 36 och II: 39 anfört —

erinra om, att den i dessa motioner avhandlade frågan var föremål för

prövning av 1956 års riksdag. Då några nya omständigheter, som skulle

kunna motivera ett ändrat ståndpunktstagande i ärendet från riksdagens

sida ej sedan dess tillkommit, avstyrker utskottet bifall till motionerna

I: 36 och II: 39, såvitt här är i fråga.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må till Allmänna läroverken: Bidrag till

läroverkens kassor för budgetåret 1957/58 under åttonde

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 10 000 000 kronor;

II. att motionerna I: 36 och IT: 39, såvitt här är i fråga,

icke må av riksdagen bifallas.

2:o) Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet.

Kungl. Maj:t har (åttonde huvudtiteln, punkt 230, s. 544—547)

föreslagit riksdagen att till detta ändamål för budgetåret 1957/58 anvisa

ett förslagsanslag av 65 800 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med

3 000 000 kronor.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels de i det föregående under avsnitt I angivna likalydande motionerna

I: 361 och II: 447 av herr Sveningsson samt herr Wachtmeister m. fl.,

i vilka hemställts, såvitt här är i fråga, att riksdagen måtte till Bidrag till

vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet för budgetåret

1957/58 anvisa ett förslagsanslag av 62 800 000 kronor;

dels ock motionen II: 169 av herr Holmberg in. fl., vari hemställts, att

riksdagen måtte besluta att till Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det

allmänna skolväsendet för budgetåret 1957/58 anvisa ett förslagsanslag av

108 000 000 kronor.

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena torde få

hänvisas till motionerna.

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår föreslagit en höjning av förevarande

anslag med 45,2 miljoner kronor till 108 miljoner kronor. Överstyrelsen

har därvid utgått från att det allmänna skolväsendets utrymme

i tillståndsbudgeten för skolbyggnadsändamål skulle för kalenderåret 1957

höjas med 247 miljoner kronor.

Departementschefen har framhållit, att det alltjämt föreligger ett mycket

stort byggnadsbehov inom skolväsendet. I vilken omfattning detta behov

kan tillgodoses beror på kvottilldelningen för skolbyggnadsändamål. Vid

bedömande av den antagliga belastningen å förevarande anslag under budgetåret

1957/58 har departementschefen utgått från att det allmänna skolväsendets

utrymme i tillståndsbudgeten för skolbyggnadsändamål kommer

att minska med i runt tal 10 miljoner kronor. Denna minskning av det

kvoterade antalet klassrum och andra skollokaler motväges emellertid av

det förhållandet, att klassrumspaviljongerna nu undantagits från byggnadsregleringen.

Departementschefen har vidare anfört bland annat följande.

I fråga om anslagsberäkningen för nästa budgetår kan å ena sidan den

nyssnämnda begränsningen av tillståndsbudgeten för det allmänna skolväsendet

väntas medföra en viss minskning av anslagsbehovet. Å andra

sidan bör man förutsätta, att paviljongbyggandet kommer att öka, beräkningsvis

så att statsbidragskostnaderna härför ungefär motsvarar nyssnämnda

minskning. Därjämte kan det från och med innevarande budgetår

införda statsbidraget till vissa högre skolor med hänsyn till utbetalningsföreskrifterna

beräknas för nästa budgetår föranleda en utgiftsökning av i

runt tal 3 miljoner kronor. Anslaget skulle alltså behöva uppräknas med

3 000 000 kronor till 65 800 000 kronor.

Utskottet biträder — under erinran om vad utskottet tidigare i sitt

förevarande utlåtande anfört rörande skolbyggnadskvoten — Kungl. Maj:ts

förslag beträffande medelsanvisningen under förevarande anslag för nästa

budgetår och avstyrker således bifall till motionerna II: 169 samt I: 361

och II: 447, sistnämnda två motioner såvitt här är i fråga.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1957

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

ävensom med avslag å motionerna II: 169 samt I: 361 och

II: 447, sistnämnda två motioner såvitt här är i fråga, till

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet

för budgetåret 1957/58 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 65 800 000 kronor.

3:o) Bidrag till elevhemsbyggnader inom det allmänna skolväsendet.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (åttonde huvudtiteln, punkt 231,

s. 547—549), vilket innebär en anslagshöjning med 1 000 000 kronor, hemställer

utskottet,

att riksdagen må

a) medgiva, att Kungl. Maj:t må för budgetåret 1957/58

bevilja statsbidrag till elevhemsbyggnader inom det allmänna

skolväsendet med ett sammanlagt belopp av högst

4 000 000 kronor;

b) till Bidrag till elevhemsbyggnader inom det allmänna

skolväsendet för budgetåret 1957/58 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 2 200 000 kronor.

4:o) Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor. I enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag (åttonde huvudtiteln, punkt 300, s. 678—680),

vilket innebär en anslagshöjning med 2 300 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till byggnadsarbeten m. m.

vid yrkesskolor för budgetåret 1957/58 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 10 000 000 kronor.

Stockholm den 10 maj 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Näsström,

Hesselbom, Einar Persson, Sundelin, Birger Andersson, Thun, Axel Andersson,

Pålsson, Elfving, Rikard Svensson, fröken Ranmark, herrar Nils

Theodor Larsson och Arrhén; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Petterson i

Degerfors, Persson i Växjö, fröken Elmén, herrar Svensson i Alingsås, Gustafsson

i Stockholm, Widén, Nilsson i Göingegården, fröken Olsson, herr

Blidfors, fröken Karlsson, fröken Vinge, herrar Arvidson, Helén och Svensson

i Stenkyrka.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:274 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad av den medicinska utbildningsorganisationen m. m. s. 1 i texten