Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1957/58 till folkskoleseminarieorganisationen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1957-05-10 · 55 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 52 av 55 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1957:105, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1957/58 till folkskoleseminarieorganisationen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

1

Nr 105

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag för budgetåret 1957/58 till folkskoleseminarieorganisationen

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 under åttonde huvudtiteln,

punkten 188, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, beräkna vissa anslag för budgetåret 1957/58 till folk- och småskoleseminarierna,

har Kungl. Maj:t i propositionen nr 123, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för

den 15 mars 1957, föreslagit riksdagen att

dels godkänna vad departementschefen förordat angående minskning av

elevantalet i läraravdelningama vid folkskolor av A-formen,

dels besluta att folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping skall

nedläggas vid utgången av budgetåret 1958/59,

dels besluta att småskoleseminariet i Härnösand skall nedläggas vid utgången

av budgetåret 1957/58,

dels besluta att småskoleseminariet i Stockholm skall nedläggas vid utgången

av budgetåret 1957/58,

dels godkänna av departementschefen angiven personalförteckning för

folkskoleseminarierna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1957/58,

dels godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för folkskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1957/58,

dels ock för budgetåret 1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa

till Folkskoleseminarierna: Avlöningar ett förslagsanslag av 21 010 000

kronor,

till Folkskoleseminarierna: Omkostnader ett förslagsanslag av 1 945 000

kronor,

till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag

av 458 000 kronor, samt

till Folkskoleseminarierna: Utrustning ett reservationsanslag av 500 000

kronor.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1057. 6 samt. Nr 105

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande motioner,

nämligen

dels motionerna I: 452 och II: 570 av herr Åman m. jl. samt fröken

Karlsson m. jl., i vilka hemställts att riksdagen måtte

a) besluta att från och med budgetåret 1957/58 undervisningen på småskollärarlinjen

skall vara treårig på grundval av realexamenskunskaper

respektive tvåårig på grundval av studentexamenskunskaper,

b) godkänna i motionerna angiven avlöningsstat för folkskoleseminarierna,

att tillämpas från och med budgetåret 1957/58,

c) till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret 1957/58 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 21 985 000 kronor,

dels motionerna I: 196 och II: 216 av herr Sundm m. fl. samt herr Nilsson

i Tvärålund m. fl., i vilka hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhåller om utfärdande av sådana anvisningar till kungörelsen

1947:234 med vissa bestämmelser angående lärjungarnas fördelning på

läraravdelningar vid folk- och småskolor in. m., att det angivna lärjungeantalet

för förändring till annan skolform sänks med fem för samtliga former

eller, därest så icke är möjligt, i första hand för B 1-, B 2- och eventuellt

även B 3-skolor,

dels motionerna I: 473 och II: 604 av fröken Ranmark m. fl. samt fröken

Karlsson m. fl., i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj:t begära, att en återgång till 1947 års bestämmelser om

elevantalet i klasserna måtte ske genom en successiv minskning av elevantalet

på sätt som av seminarieutredningen föreslagits men med början

från och med läsåret 1957/58,

dels motionerna I: 470 och II: 606 av herr Sunne samt herr Helén och

fru Sandström, i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta, att kungörelsen

1950: 137 må äga giltighet under läsåret 1957/58 och att återgång

till kungörelsen 1947:234 fördelas under läsåret 1958/59—1959/60,

dels motionerna I: 472 och II: 603 av fröken Ranmark m. fl. samt fröken

Karlsson m. fl., i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta, att punkt 3

i de till kungörelsen 1950: 137 fogade anvisningarna om begränsning av antalet

hjälp- och specialklasser måtte utgå från och med budgetåret 1957/58,

dels motionerna I: 471 och II: 605 av herr Sunne m. fl. samt fröken

Wetterström in. fl., i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta, att folkskoleseminariet

för kvinnliga elever i Linköping bibehålies,

dels motionerna I: 455 och II: 574 av herr Axel Andersson m. fl. samt

herr Kärrlander m. fl., i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta, att

småskoleseminariet i Härnösand åtminstone tills vidare skall bibehållas i

nuvarande omfattning,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

3

dels ock motionerna I: 469 och II: 588 av herr Carl Albert Anderson

in. jl. samt fru Eriksson i Stockholm och fru Ekendahl, i vilka hemställts

att riksdagen måtte besluta, att den i propositionen nr 123 föreslagna avvecklingen

av småskoleseminariet i Stockholm tills vidare skall anstå.

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena hänvisas

till motionerna I: 196, I: 452, I: 455, I: 469, I: 473, II: 603, II: 605 och

II: 606.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet

den 6 oktober 1954 sakkunniga för att verkställa

utredning och avgiva förslag rörande folk- och småskoleseminariernas organisation.

De sakkunniga antog benämningen seminarieutredningen.

Sedermera har Kungl. Maj:t uppdragit åt utredningen att verkställa en

allmän översyn av gällande stadga och undervisningsplan för folkskoleseminarierna.

Utredningen — ledamoten av riksdagens första kammare, f. d. lektorn

Edgar Sjödahl, ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren

Gustaf Sundelin samt undervisningsrådet och ledamoten av skolöverstyrelsen

Erik Brevner — har i juni 1956 avgivit sitt betänkande

»Seminarieorganisationen /» (SOU 1956: 18). Till utredningens förfogande

har stått ett flertal experter.

Utredningens förslag avser småskollärarutbildningen och seminarieorganisationens

framtida omfattning. Utredningsarbetet beträffande folkskollärarutbildningen

och stadga för seminarierna har ännu inte slutförts. Utredningen

kommer alltså senare att avlämna särskilt förslag i dessa avseenden.

Över förevarande betänkande har injordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen

— efter hörande av rektorer och kollegier vid folk- och småskoleseminarierna

samt statens folkskolinspektörer — statskontoret, riksräkenskapsverket,

arbetsmarknadsstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,

byggnadsstyrelsen, styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm, styrelsen

för psykologisk-pedagogiska institutet, statens lönenämnd och kompetensutredningen.

Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av statens folkskolinspektörers

förbund, städernas folkskolinspektörsförbund, Sveriges överlärarförbund,

Sveriges folkskollärarförbund—Sveriges folkskollärarinneförbund

(gemensamt yttrande), Sveriges småskollärarinneförbund, svenska

seminarielärarföreningen, svenska facklärarförbundet, svenska gymnastikläraresällskapet,

läroverkslärarnas riksförbund, målsmännens riksförbund,

seminariernas elevförbund, skolstyrelseförbundens rikskommitté och tjänstemännens

centralorganisation (TCO).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

Småskollärarutbildningen

Historik

I den första allmänna stadgan för småskoleseminarierna 1919 fastställdes,

att lärokursen vid seminarierna skulle vara tvåårig om ej Kungl. Maj:t

annorlunda föreskrev. Numera har samtliga småskoleseminarier tvåårig utbildning

utom seminariet i Haparanda, där utbildningen är treårig.

I 1919 års stadga bestämdes inträdesfordringarna till det kunskapsmått,

som kunde inhämtas i en folkskola av bästa typen. 1936 höjdes inträdeskraven

till ett kunskapsmått, som med vissa modifikationer motsvarar

realexamen.

Skolkommissione?i framhöll i sitt 1948 avgivna principbetänkande (SOU

1948: 27), att det ur flera synpunkter skulle »vara önskvärt, att all lärarutbildning

byggde på den allmänbildningsgrund, som en fullständig gymnasieutbildning,

avslutad med dimissionsexamen, avser att ge». Skolkommissionen

ansåg det emellertid inte möjligt att under överskådlig framtid

fastställa dimissionsexamen som grund för småskollärarutbildningen. Examen

efter genomgång av elfte skolåret borde därför fastställas som grund

för utbildningen. Skolkommissionen föreslog dock, att utbildningen övergångsvis

utökades på så sätt, att vid seminarierna inrättades en på realexamen

byggande ettårig kurs avsedd att ge den för den pedagogiska fackutbildningen

oundgängligen nödvändiga grunden i fråga om ämneskunskaper

och allmänbildning. På denna kurs skulle följa en tvåårig pedagogisk

fackutbildning.

I 1950 års proposition angående riktlinjer för lärarutbildningens ordnande

ansågs det inte möjligt att föreslå en på fullständig gymnasiekurs

grundad småskollärarutbildning. I stället förordades, att inträdesfordringarna

höjdes ungefär till realexamensnivån samt att en på realexamen byggande

ettårig kurs anordnades vid småskoleseminarierna och att den egentliga

yrkesutbildningen skulle baseras på denna.

Särskilda utskottet ansåg i sitt utlåtande (nr 4) den föreslagna utbildningen

tilltagen i knappaste laget såväl med hänsyn till den grundläggande

utbildningens stora betydelse som med tanke på den planerade utvidgningen

av småskollärarnas tjänstgöringsområde. Vid ett realistiskt bedömande

av landets personresurser fann utskottet det dock icke möjligt att

då ifrågasätta någon ytterligare förstärkning samt tillstyrkte Kungl. Maj:ts

förslag. Reservationsvis framfördes i utskottet även den åsikten, att småskollärarutbildningen

skulle vara grundad på en tvåårig kurs.

Enligt de vid 1950 års riksdag beslutade riktlinjerna för lärarutbildningens

ordnande skall den egentliga yrkesutbildningen för småskollärare

från tidpunkt, som senare bestämmes, tills vidare vara grundad på en

ettårig allmänbildande kurs, baserad på ett kunskapsmått i huvudsak motsvarande

realexamen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

o

Enligt de vid samma riksdag beslutade riktlinjerna för skolväsendets

utveckling är enhetsskolan avsedd att uppdelas i tre stadier, vart och ett

i regel omfattande tre år. Undervisningen på vart och ett av dessa stadier

skall i första hand bestridas av lärare, som särskilt utbildats för undervisning

huvudsakligen på stadiet i fråga.

Vid 1953 års riksdag (jfr kk 1954: 230) bemyndigades Kungl. Maj:t att

tills vidare förordna om småskollärares övertagande av undervisningen i

tredje klassen i skolor av A-form. I vilken utsträckning sådant övertagande

skall äga rum bestämmes för varje läsår av Kungl. Maj:t efter förslag av

skolöverstyrelsen.

Treårig utbildning

Utredningen

Riksdagsbeslutet 1950 innebär, att småskollärarutbildningen förlänges

med ett läsår. Utbildningen skall således i princip vara treårig.

Utredningen, som för egen del ingående prövat frågan om studietidens

längd, har kommit till den bestämda uppfattningen att den nuvarande

småskollärarutbildningen behöver avsevärt förstärkas. Att på två år ge

nödiga kunskaper och färdigheter samt tillräcklig praktisk utbildning för

småskollärarnas hittillsvarande arbetsområde, klasserna 1 och 2 i folkskolan,

anser utredningen knappast möjligt. Då småskollärarna nu skall

undervisa i klass 3 i skolor av A-form samt i någon utsträckning även i

klass 4 i skolor av Blb-form, vilket fordrar ökade kunskaper, större färdigheter

och mer omfattande övningsundervisning, måste därför en tvåårig

utbildningstid anses helt otillräcklig. På grund härav föreslår utredningen,

att den i princip beslutade treåriga småskollärarutbildningen snarast genomföres

och att utbildningen därvid organiseras i enlighet med utredningens

förslag.

Utredningen sammanfattar kritiken mot den nuvarande tvååriga utbildningen

på i huvudsak följande sätt.

En av de viktigaste anmärkningarna i fråga om utbildningen av småskollärare

har riktats mot elevernas stora arbetsbörda. Vid småskoleseminarierna

bedrives undervisningen i stort sett efter en plan, som utarbetades

i mitten på 1930-talet. Tim- och kursplanen var emellertid redan vid sin

tillkomst pressad. Kraven på småskolläraren har därefter skärpts undan

för undan, och som en följd härav har många nya moment kommit till i

lärarens utbildning, vilket medfört en ännu mera pressad kursplan. Det har

vidare visat sig svårt att gallra ut något av det gamla ämnesstoffet för att

lämna plats för det nya. För att tidsramen skall kunna hållas, har följaktligen

elevernas studier måst forceras och arbetstakten har blivit uppdriven.

Arbetet vid småskoleseminarierna präglas därför av jäkt, och eleverna får

inte den nödvändiga arbetsron.

Ämnesträngseln och därav följande höga veckotimtal för den schemabundna

undervisningen har medfört betydande svårigheter att tillämpa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

undervisningsplanens anvisningar om koncentration i undervisningen och

frihet i arbetssättet. Ytterst få läroanstalter har en så omfattande schemabunden

tid. Arbetspressen vid småskoleseminarierna har också hotat att

göra utbildningen mekaniserad och slentrianmässig. Utbildningen har huvudsakligen

måst inriktas på grundläggande arbetsmetoder vid meddelande

av undervisning, och en mängd värdefullt framförallt metodiskt stoff har

måst meddelas eleverna i så forcerad takt, att genomsnittseleven knappast

haft några utsikter att kunna helt tillgodogöra sig innehållet. Som en följd

av den stora arbetsbördan har eleverna även fått alltför liten tid över till

eftertanke och kompletterande studier.

I detta sammanhang bör man hålla i minnet, att eleverna vid småskoleseminarier

i stor utsträckning är flickor i 18—20-årsåldern. De flesta av

dem har endast erfarenhet av den betydligt lugnare arbetstakten i folk-,

real- och flickskolor. Det är därför helt naturligt, att eleverna till en början

inte känner sig mogna för seminariernas intensiva arbetstempo. För att

hinna med allt, som den moderna utbildningen kräver, måste nu takten

redan från början bli hög, varför alltför många lätt blir efter den första

tiden.

En allvarlig brist i småskollärarutbildningen är att tid saknas för tillräcklig

praktisk utbildning. Utan tvekan är denna av för liten omfattning, och

det antal lektioner, som varje enskild elev håller under sin seminarietid, är

för ringa. Skulle tiden för praktiska undervisningsövningar i avsevärd grad

ökas inom den nuvarande tvåårsramen, skulle följden endast bli, att elevernas

arbete blev ännu mera ansträngande än nu. Möjligheterna att beskära

seminariernas kurs- och timplan för att få mer tid till praktisk utbildning

är begränsade, vilket också visade sig vid en undersökning, som skolkommissionen

gjorde 1948. I detta sammanhang kan nämnas, att den treåriga

utbildningen i Haparanda utan tvekan gett eleverna där en grundligare

praktisk utbildning.

Den för småskoleseminarierna fastställda timplanen för läro- och övningsämnen

har blivit alltmer illusorisk, då ett stort antal timmar måste användas

till auskultationer, serier, metodikundervisning och besök i andra skolor.

Den effektiva tiden för varje läro- och övningsämne har således minskats.

Emellertid torde även det i timplanen fastställda veckotimtalet vara

för knappt tilltaget med hänsyn till de nya moment, som tillkommit i småskollärarnas

utbildning. Här behöver endast framhållas pedagogikens och

psykologins snabba utveckling, vilken medfört mycket utvidgade kurser.

Vidare är även övriga teoretiska ämnen i behov av förstärkning. Särskilt

behövs mer tid för den grundläggande undervisningen i modersmålet. Beträffande

övningsämnena gäller, att studier i dessa svårligen kan forceras,

då de huvudsakligen är ämnen av färdighetskaraktär. Vad musiken beträffar,

kräver ämnet särskilt av de musiksvaga eleverna oproportionerligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957 7

mycket tid, vilket ytterligare ökat dessa elevers redan förut stora arbetsbörda.

Genom riksdagsbeslutet om enhetsskolan har tillkommit ännu ett skäl för

förstärkning av småskollärarutbildningen — ett skäl som utredningen anser

synnerligen viktigt — nämligen utvidgningen av småskollärarnas tjänstgöringsområde

att omfatta även tredje klassen. Enbart detta utvidgade

tjänstgöringsområde torde i och för sig motivera en utsträckning av lärotiden.

Undervisning på ett stadium, som hittills räknats till den egentliga

folkskolan, kräver dels ökade ämneskunskaper, dels mer metodisk skolning

och praktisk utbildning.

Utredningen berör även de skäl, som anförts för att bibehålla den tvååriga

utbildningen. Härvid framhålles bland annat följande.

Enligt allmän uppfattning har de tvåårigt utbildade lärarinnorna på ett

tillfredsställande sätt kunnat sköta sitt arbete, och småskollärarinnekårens

standard anses förvånansvärt god med hänsyn till den utbildning kåren

fått. Dessa förhållanden kan synas vara ett skäl mot en förlängning av utbildningen.

Inför de alltmer krävande uppgifterna har emellertid småskolans

lärare känt ett starkt behov av att öka sina kunskaper och förkovra

sina färdigheter. För att bättra på sin hittills tvååriga utbildning har de

bedrivit ett intensivt fortbildningsarbete, som ofta varit både kostsamt och

tidsödande. Dessutom har småskollärarna gjort upprepade framställningar

om en förlängning av den obligatoriska utbildningen.

I diskussionen angående möjligheterna att förbättra småskollärarutbildningen

har framhållits, att denna skulle kunna göras effektivare genom en

avsevärd höjning av inträdesfordringarna. På de två åren skulle då mer

nytt stoff kunna medhinnas, och eleverna skulle få mer tid till praktisk utbildning.

En avsevärd höjning av inträdesfordringarna kommer emellertid

med största sannolikhet i praktiken att medföra en förlängning av den

sammanlagda utbildningstiden, och det kan knappast vara någon vinst, att

denna förlängning sker utanför seminariernas ram.

Därest en treårig småskollärarlinje genomföres, kommer folkskollärarutbildningen

på den fyraåriga linjen inte längre att som hittills vara dubbelt

så lång som småskollärarutbildningen, utan skillnaden i tid blir endast ett

år. Detta kan tänkas medföra vissa rekryteringssvårigheter för småskolliirarlinjen.

Vissa elever kommer nämligen säkerligen att välja den ett år

längre utbildningen för att som folkskollärare få ett större verksamhetsområde

inom skolan och komma i åtnjutande av de övriga förmåner, som

denna utbildning medför. Utredningen är emellertid övertygad om att det

även i framtiden kommer att finnas tillräckligt med läraraspiranter med

speciellt intresse att få undervisa barn just på småskolans åldersstadium.

Ser man föreliggande problem ur ekonomisk synpunkt, kan självfallet

flera skäl anföras mot en förlängning av lärokursen för småskollärare. Odis
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

kutabelt kommer en ökad utbildningstid att medföra ökade kostnader för

både statsmakterna och den enskilde eleven. När eleverna skall tillbringa

ytterligare ett år vid seminarierna, kommer dessas examinationskapacitet

att bli mindre. Varje avgångsklass vid småskoleseminarierna kommer att

föregås av två klasser under utbildning mot endast en vid nuvarande organisation.

Fler lokaler och fler lärare kommer följaktligen att behövas för

att utbilda samma antal lärare. Utredningen vill emellertid i detta sammanhang

särskilt framhålla, att den föreslagna utvidgningen av småskollärarutbildningen

från två till tre år inte kommer att medföra ökade kostnader

för statsverket i proportionen två till tre. Utredningen har försökt nedbringa

antalet schemabundna timmar så mycket som möjligt för att kunna

ge eleverna tillräckligt med tid till enskilda studier. Härigenom blir behovet

av lärare och lokaler jämförelsevis mindre. Den föreslagna timplanen omfattar

100 veckotimmar och den nuvarande timplanen omkring 75 samt,

därest de frivilliga ämnena medräknas, omkring 84. Kostnadsökningen för

det allmänna kommer således i dessa avseenden att röra sig om 20 å 30

procent.

Utbildning av studenter

Utredningen

Vid småskoleseminarierna har aldrig funnits några studentkurser eller

studentlinjer. Sedan 1927 har emellertid studenter avlagt småskollärarexamen.

Antalet var detta år tre. Sedermera har antalet successivt ökat.

Hösten 1955 hade sålunda omkring 16 procent av de i första klass intagna

avlagt studentexamen.

Då det kan anses sannolikt, att även i fortsättningen ett antal studenter

kommer att önska utbilda sig till småskollärare, finner utredningen det

vara rimligt, att särskilda åtgärder vidtages för att sörja för dessa studenters

utbildning. Tidigare har nämligen studenterna i allmänhet deltagit i

undervisningen på samma sätt som övriga seminarieelever, vilket knappast

kan anses utgöra god studieekonomi.

I vissa avseenden kan studentexamen anses ge fullgoda kunskaper för

den blivande verksamheten som småskollärare. Men i så gott som samtliga

ämnen på den föreslagna treåriga linjen ingår kunskapsmoment — många

av betydande omfattning — vilka också studenterna måste tillägna sig,

om de inte skall bli sämre ställda än andra småskollärarkandidater. Detta

gäller såväl kunskapsämnen som övningsämnen. Vidare bör den praktiska

lärarutbildningen vara av samma omfattning på båda småskollärarlinjerna.

För att det skall kunna bli möjligt att ställa studenterna i paritet med

andra småskollärarkandidater och för att ernå studielugn, är det därför

enligt utredningen inte tänkbart att göra utbildningen kortare än två år.

Arbetsbelastningen på den tvååriga linjen torde då bli ungefärligen densamma

som i den föreslagna treåriga linjens båda högsta klasser.

Utredningen föreslår sålunda, att vid sidan om den treåriga småskollärarlinjen

inrättas en särskild tvåårig linje för elever, som avlagt studentexamen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

9

Utredningens förslag till utbildning

Inträdesfordringar och inträdesprov

Utredningen

a) Treårig linje

Inträdessökande till den nuvarande tvååriga linjen skall före det kalenderår,

då inträde sökes, ha fyllt 17 men inte 28 år. För inträde i den treariga

linjen föreslås den övre åldersgränsen höjd till 30 ar medan den nedre bor

bli densamma som nu för tvåårig linje. .

Nu krävs för inträde i tvåårig linje ungefär realexamenskunskaper i kristendomskunskap,

modersmålet, historia med samhällslära, geografi oc

biologi med hälsolära. I matematik fordras realskolans kunskapsmatt med

undantag av sista klassens kurs, och i fysik och kemi krävs endast lolkskolekunskaper.

Kunskaper i främmande språk fordras ep

Utredningen föreslår, att för inträde till den treåriga småskollärarlinjen

skall i fråga om läroämnen fordras avlagd realexamen eller motsvarande

kunskaper. Det skall alltså ej ovillkorligen fordras realexamen, utan kunskaperna

skall i likhet med vad nu gäller kunna redovisas även på annat

sätt. I övrigt välmeriterade och lämpliga sökande skall således även i framtiden

kunna vinna tillträde till smaskollärarutbildning.

Utredningens förslag innebär en viss skärpning av nu gällande mträdesfordringar

beträffande ämnena matematik, fysik och kemi samt en mera

avsevärd sådan beträffande engelska.

Beträffande övningsämnena anordnas nu prov i teckning, sång och slöjd.

Provet i slöjd föreslås utgå.

b) Tvåårig linje

Inträdessökande bör inte ha uppnått 30 år men under inträdesåret uppnå

lägst 19 år. Då för närvarande genomsnittsåldern för avläggande av studentexamen

är 20 år, kommer den nedre åldersgränsen att i praktiken

utestänga ytterst få sökande.

Behöriga att intagas bör samtliga sökande vara, som avlagt studentexamen.

Undervisningsplan

Utredningen

Vid fördelningen av de olika utbildningsmomenten pa de tre seminarieåren

har utredningen i likhet med skolkommissionen funnit lämpligt, att

det första studieåret nästan helt ägnas åt ämnesstudier. Endast 12 dagar

bör avskiljas till auskultationer, för att eleverna skall få en inblick i en

lärares arbetsuppgifter. Under andra aret bör jämsides med ämnesstudier

en planmässig praktisk utbildning pabörjas. Under tredje aret bör den

praktiska lärarutbildningen dominera.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

De av utredningen föreslagna timplanerna framgår av följande sammanställning.

Till jämförelse har även medtagits timplanen för den nuvarande

tvååriga linjen.

Timplaner enligt nuvarande undervisningsplan och utredningens förslag

Ämne

Linje

nuvarande 2-åriga

3-åriga (förslag)

2-åriga (förslag)

Kristendomskunskap .........

6

7

3

Modersmålet ...............

10

12

Engelska ....................

_

6

Historia med samhällslära ........

4

7

Geografi ...................

3

4

2

Psykologi och pedagogik ..............

8

9

9

Matematik ....................

3V2

4

2

Biologi med hälsolära .............

4

5

2

Fysik ................

1

2

2

Kemi ....................

1 2

1

i

Summa

40 y.

57

28

Teckning ..............

5

ey2

4%

Valskrivning .....................

y2

y2

y2

Musik .....................

4

G

4

Gymnastik med lek och idrott ........

7

10

7

Slöjd .....................

6

4

4

Hemkunskap .............

(Hushållsgöro-

2

2

mål 4)

Trädgårdsskötsel ............

1%

1

1

Summa

28 y2

30

23

Praktisk lärarutbildning:

Metodik .............

2%

5

5

Auskultationer och undervisningsövningar

(Gruppövningar

8

8

3%)

Summa

6

13

13

Totalsumma

74%

100

64

Praktikanttjänstgöring

Utredningen

Utredningen anser starka skäl tala för införandet i någon form av praktikanttjänstgöring

även vid seminarierna. Dock finner utredningen svårigheterna

att nu genomföra en praktiktermin för blivande folk- och småskollärare

vara mycket stora. Utredningen anser sig därför inte för närvarande

kunna förorda ett allmänt genomförande av praktikterminen. När

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

lämpligheten av en sammanhängande praktiktermin någon tid prövats vid

lärarhögskolan, bör frågan huruvida praktikanttjänstgöring även kan anordnas

vid seminarierna, upptagas till förnyad undersökning.

Övningsskolan

Utredningen

För närvarande omfattar övningsskolan vid seminarierna dels statliga

avdelningar (interna), dels avdelningar tillhörande det kommunala skolväsendet

(externa). Detta system bor enligt utredningen bibehållas. Det

torde nämligen vara oriktigt att numera betrakta de externa ovnmgsskole
klasserna

som en krisföreteelse. .

I de interna avdelningarna tjänstgör ordinarie eller extra ordinarie ovningsskollärare.

I de externa tjänstgör ordinarie eller extra ordinarie iolkeller

småskollärare, vilka antingen är förordnade som extra ordinarie o\- ningsskollärare eller uppbär ett särskilt arvode per läsår i egenskap av

handledare för seminarieeleverna. .

Extra ordinarie övningsskollärartjänster för smaskollararutbildmngens

behov bör kunna inrättas i externa avdelningar vid alla seminarier, dar

sådan utbildning bedrives. ... „ . 1Q-K/t.R

Enligt en av utredningen företagen undersökning hade lasaret 19oo/ob

småskoleseminarium med 2 tvååriga linjer omkring 7 övningsklasser• seminarium

med 3 tvååriga linjer omkring It och seminarium med 4 t\aanga

linjer omkring 14 V2. Småskoleseminanet 1 Haparanda, som har en treariö

linje hade omkring 6 V2 övningsklasser Vid dessa beraknmgar har utredningen

räknat med att varje övnmgsskollarartjanst och varje fullt hand

ledararvode motsvaras av en övningsklass.

Då utredningen nu förordar, att varje blivande småskollärare under

seminarietiden skall hålla omkring 81 övningslektioner mot för närvarande

41, måste även antalet övningsskoleklasser utökas. Utredningen föreslår,

att för varje treårig småskollärarlinje beräknas 6 övningsklasser. Detta

skulle innebära en belastning på varje övningsklass av 10,13 elevlektioner

per vecka. Det torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att föreslå, hur

det föreslagna antalet klasser skall fördelas på statliga eller kommunala

övningsskoleklasser och bestridas av ordinarie eller extra ordinarie övningsskollärare.

Ytterligare behov av övningsklasser för auskultering kan liksom

nu tillgodoses genom att lärare vid seminarieorternas folkskolor anstalles

mot arvode som handledare för seminarieeleverna.

Den praktiska lärarutbildningen för småskollärarna bor huvudsakligen

förläggas till det stadium, på vilket de skall undervisa, nämligen folkskolans

klasser 1—3. Emellertid bör även några auskultationer och lektioner förläggas

till högre klasser företrädesvis klass 4. Med anledning härav föreslår

utredningen, att övningsskolan vid anstalt för utbildning av enbart sinaskollärare

skall omfatta minst klasserna 1—4 av folkskolan. Det synes dock

utredningen lämpligt, att övningsskolorna i den utsträckning, som förhållandena

medger, göres sexåriga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

Seminarielärarnas kompetens

Utredningen

Undervismngsstadiet vid småskoleseminarierna måste redan nu jämnställas

med gymnasiet och den fyraariga linjen vid folkskoleseminarierna.

Inträdesfordringarna är i stort sett desamma och eleverna befinner sig på

ungefär samma åldersstadium. Det bör då enligt utredningen anses naturligt,

att ämneslärarna vid småskoleseminarierna har lektorskompetens Vidare

framhåller utredningen särskilt, att småskoleseminariernas egenskap

av lararutbildmngsanstalt ställer stora krav på ämneslärarna. Dessa måste

ha en rik fond av kunskaper för att vid urvalet av lärostoff kunna få fram

det väsentliga utan att därvid förlora helhetssynen.

Utredningen påpekar därjämte, att när småskollärarutbildningen blir treårig

och baseras på realexamen blir undervisningen på småskollärarlinjerna

i sin helhet parallell med gymnasiet.

Enligt utredningens uppfattning talar således starka skäl för att de ämneslärare,

som skall handha utbildningen av småskollärare, måste ha lektorskompetens.

För att den av riksdagen beslutade förstärkningen av småskollararutbildnmgen

skall kunna genomföras, är det nödvändigt, att seminarierna

har tillgång till högkvalificerade lärarkrafter. Utredningen kan

vidare inte finna några bärande skäl för att vid de av utredningen föreslagna

seminarierna för utbildning av såväl folk- som småskollärare, kräva

olika kompetens för ämneslärarna på folkskollärarlinjen och småskollärarhnjen.

En enhetlig ämneslärarkår vid utbildningsanstalterna skulle även

bidraga till seminarieorganisationens elasticitet, som utredningen anser att

man måste eftersträva.

För behörighet till lektorstjänst vid den nya typen av seminarier bör

gälla samma kompetensvillkor, som nu gäller vid folkskoleseminarium

d. v. s. att sökanden uppfyller villkoren för behörighet till ordinarie lektorstjanst

vid allmänt läroverk i det eller de ämnen, den sökta tjänsten omfattar,

samt att han därjämte, allt efter tjänstens beskaffenhet, inför teologisk

eller filosofisk fakultet avlagt vederbörligen godkänt disputationsprov.

För behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium krävs bland

annat, att sökanden innehar behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium.

För rektorstjänst vid småskoleseminarium fordras däremot endast

att sökanden innehar behörighet till adjunktst jänst vid småskoleseminarium.

I analogi med vad utredningen föreslagit angående ämneslärarkompetensen

vid den nya typen av seminarier bör samma kompetensvillkor,

som nu gäller för rektorstjänst vid folkskoleseminarium, även gälla för rektorstjänst

vid dessa seminarier. Övergångsvis bör emellertid de nuvarande

rektorerna vid småskoleseminarierna kunna förordnas till rektorer vid den

nya typen av seminarier.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

För anställning som ordinarie övningsskollärare vid småskoleseminarium

kräves nu bland annat avlagd folkskollärarexamen.

Starka skäl talar enligt utredningen för att särskilt väl kvalificerade småskollärare

bör kunna vinna anställning såsom ordinarie eller extra ordinarie

övningsskollärare på småskolestadiet inom seminariums övningsskola. Utredningen

har som något självklart utgått ifrån att det för lärarutbildningen

viktigaste är att få bästa möjliga övningsskollärare, oavsett om

dessa avlagt folk- eller småskollärarexamen. Vid tillsättning av övningsskollärartjänst

på lågstadiet bör därför speciella meriter för detta stadium

och inte ett formellt krav på folkskollärarexamen vara avgörande. Fri konkurrens

mellan folk- och småskollärare är härvidlag enligt utredningens

bestämda uppfattning en tillräcklig garanti för att den reella kompetensen

för övningsskollärare inte sänkes.

Behovet av folk- och småskollärare

Utredningen

Inledningsvis påpekar utredningen, att vid beräkningarna av behovet

av folk- och småskollärare måste hänsyn bland annat tagas till antalet

klassavdelningar, vilket bestämmes av barnkullarnas storlek och gällande

bestämmelser rörande lärjungeantalet i de särskilda klassavdelningarna, till

antalet årligen avgående lärare och till behovet av vikarier. Vidare understrykes

att erfarenheten har visat, att det är förenat med mycket stora

svårigheter att med större säkerhet beräkna det framtida lärarbehovet på

längre sikt.

De beräkningar rörande lärarbehovet i folkskolan, som utredningen framlägger,

har utförts av skolöverstyrelsens statistiska kontor. Beräkningarna

grundar sig på uppgifter från skoldistrikten rörande det beräknade barnantalet

i skolorna med utgångspunkt från lärjungeantalet klassvis 1954/55

ävensom antalet inom respektive skolområden bosatta barn, födda vart och

ett av åren 1948 till och med 1954. Folkskolinspektörerna har sedan beräknat

det erforderliga antalet lärartjänster och sålunda beträffande småskolestadiet

kommit fram till och med läsåret 1961/62 och beträffande det

egentliga folkskolestadiet till och med läsåret 1963/64. På grundval av de

lämnade uppgifterna och med hänsyn tagen till beräknad läraravgång och

andra omständigheter har skolöverstyrelsens statistiska kontor verkställt

beräkningar rörande lärarbehovet i folkskolan, vilka beräkningar på utredningens

begäran utsträckts till att omfatta läsåren 1955/56—1977/78.

Då det gällt att uppskatta antalet lärartjänster efter läsåret 1961/62 i fråga

om småskolan och efter läsåret 1963/64 beträffande den egentliga folkskolan,

har statistiska kontoret framlagt alternativa beräkningar med utgångspunkt

i de något skilda födelsetal, som erhållits vid beräkningar utförda

dels av professor C.-E. Quensel, dels inom statistiska centralbyrån.

Utredningen betonar starkt, hur osäkra beräkningarna av lärarbehovet

så långt som 20 år framåt i tiden måste vara. Beträffande de år, för vilka

beräkningarna måste bygga på uppskattade siffror rörande födelsetalen,

framläggs resultaten med all reservation för de ändringar i premisserna,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

som kan komma att inträffa. Framtida ändringar i fråga om skolorganisationen,

vilka nu inte kan förutses, kan komma att avsevärt påverka de

gjorda kalkylerna.

Beträffande lärjungeantalet i folkskolans läraravdelningar tillämpas nu

kungörelsen 1950: 137 angående provisoriska åtgärder med anledning av

lokal- och lärarbristen vid folkskolan. Bestämmelserna gäller för läsåren

1950/57, och för varje år bestämmer Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen,

i vilken utsträckning de till kungörelsen fogade anvisningarna

rörande lärjungarnas fördelning på läraravdelningar i skolor av A-form skall

tillämpas. Ur pedagogisk synpunkt är det givetvis angeläget, att en återgång

till de något generösare anvisningarna i den tidigare gällande kungörelsen

1947: 234 kan ske snarast möjligt. Inom några år torde lärarbristen

icke komma att utgöra något hinder härför. Huruvida detsamma kan komma

att gälla i fråga om lokalbristen, undandrar sig utredningens bedömande.

Utredningen har emellertid funnit sig böra beräkna så stor examination av

lärare, att ifrågavarande återgång till 1947 års kungörelse icke skall omöjliggöras

av brist på lärare. Enligt utredningens anvisningar har statistiska

kontoret därför vid beräkningarna av antalet lärartjänster haft att utgå

från den förutsättningen, att kungörelsen 1950: 137 skall gälla till och med

läsåret 1958/59 och att därefter sker en på tre läsår fördelad återgång till

tillämpning av kungörelsen 1947: 234.

Såsom tidigare påpekats bestämmer Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen

för varje läsår i vilken utsträckning småskollärares övertagande

av undervisningen i tredje klassen i folkskolor av A-formen skall äga

rum. På grund av de hittills gjorda erfarenheterna beräknar statistiska kontoret,

att övertagandet icke kommer att vara helt genomfört förrän läsaret

1964/65. Läsåret 1955/56 räknas med omkring 900 småskollärartjänster

i klass 3. Därefter räknas med att årligen ytterligare 300 småskollärare

övertar klass 3. Häremot svarar en minskning av antalet folkskoll ärartjänster

årligen med omkring 240. Skillnaden mellan antalet folk- och småskollärartjänster

sammanhänger med att lärjungeantalet i avdelningar av

klass 3 skall beräknas enligt samma normer, som gäller för klasserna 1 och 2.

Småskolläramas övertagande av klass 3 i A-skolor medför alltså totalt sett

ett något ökat antal läraravdelningar.

I sina beräkningar har statistiska kontoret icke kunnat ta hänsyn till

behovet av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans högstadium

eller inom klasserna 7—9 vid i folkskolan inbyggda realskollinjer och inte

heller i högre skolor i övrigt. Beträffande behovet av folkskollärare i 23:e

lönegraden och folkskollärare för att täcka bristen på akademiskt utbildade

lärare på realskolestadiet har seminarieutredningen icke ansett sig böra

utföra egna undersökningar, då detta ålegat realskoleutredningen. Seminarieutredningen

bygger därför i detta hänseende på de beräkningar till och

med läsåret 1965/66, som framlagts av realskoleutredningen i dess betänkande

Realskolan under övergångstiden (SOU 1955:53).

Vid beräkningen av folkskolans lärarbehov måste ytterligare en betydelsefull

faktor beaktas, nämligen den aktuella bristsituationen. För läsåret

1955/56 räknar utredningen med en brist på omkring 710 folkskollärare vid

folkskolan och en brist på omkring 330 folkskollärare för tjänstgöring vid

högre skolor. Sammanlagt beräknas folkskollärarbristen nämnda läsår

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

till omkring 1 100. Samtidigt räknar utredningen med ett småskolläraröverskott

på omkring 240.

Avgången under seminarietiden och de närmaste aren efter examen beräknas

beträffande folkskollärarna av utredningen till omkring 10 procent av

de i seminarierna intagna eleverna och beträffande småskollärama till 5

procent.

De nu angivna olika faktorer, som bestämmer examinationsbehovet beträffande

folk- och småskollärare, har av utredningen sammanställts i följande

tabell. Därvid har siffrorna för ännu ej beslutad examination beräknats

så, att varken brist eller överskott skall uppstå.

Tabell 1. Examinationsbehov och examination läsåren 1956/66

A. Folkskollärare

Läsår

Examinationsbehov

Examination

överskott

respektive

brist per

år

Summa

överskott

el. brist

1

2

3

Summa

1955/56 . .

— 1100

56/57. .

945

280

1225

1 350

+ 125

— 975

57/58. .

645

320

— 45

920

1 255

4- 335

— 640

58/59. .

265

290

20

575

475 + 445

+ 345

— 295

59/60. .

345

440

20

805

410 + 4457 + 90''

+ 140

— 155

60/61. .

-50

310

20

280

260 + 857 + 90''

+ 155

0

61/62. .

35

300

335

2457 + 90''

0

62/63. .

25

300

325

2357 + 90''

0

63/64. .

60

300

360

2707 + 90''

0

64/65. .

175

300

475

3857 + 90''

0

65/66. .

590

100

690

6007 + 90''

0

1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.

B. Småskollärare

Läsår

Examinations-

behov

Examination

Överskott

respektive

brist per år

Summa

överskott

eller brist

1955/56 ......

+ 240

56/57 ......

590

525

— 65

+ 175

57/58 ......

495

525

+ 30

+ 205

58/59 ......

450

525

+ 75

+ 280

59/60 ......

410

25 + 20?''

— 365

— 85

60/61 ......

950

9907 + 45?''

+ 85

0

61/62 ......

870

8257 + 45?''

0

62/63 ......

710

6657 + 45?’

0

63/64 ......

930

8857 + 45?''

0

64/65 ......

930

8857 + 45?''

0

65/66 ......

440

3957 + 45?''

0

1 Beräknad examination på tvåårig studentlinje.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

Anm. I tab. A kol. 1 anges de siffror för examinationsbehovet i folkskolan, som erhållits

genom statistiska kontorets beräkningar. Kol. 2 anger behovet av folkskollärare för högre

skolor enligt realskoleutredningen. I kol. 3 anger siffran —45 den minskning av examinationsbehovet,

vilken såsom en engångsföreteelse blir följden av den aspiranttjänstgöring,

som mellanskolläraraspiranterna vid lärarhögskolan skall fullgöra. Följande siffror i kol. 3

är ett skönsmässigt uppskattat behov av folkskollärare för ytterligare inrättade avdelningar

av klass 8 i folkskolor utanför försöksdistrikten. Med hänsyn till enhetsskolans utveckling

har siffror för de följande åren ej tagits med.

Tab. A och B bygger på den förutsättningen att småskollärarutbildningen blir treårig

i stället för tvåårig från och med läsåret 1957/58 men att intagning från och med sagda

läsår också skall ske på särskild tvåårig linje för studenter.

Alla siffror är avrundade till 5- eller 10-tal. Med frågetecken markeras siffror för ännu

ej beslutad examination.

Vid beräkningarna rörande lärarbehovet för tiden efter läsåret 1965/66

har seminarieutredningen utgått från realskoleutredningens antagande, att

enhetsskolan skall vara helt genomförd såsom obligatorisk nioårig skola i

och med läsåret 1972/73. Detta läsår räknar seminarieutredningen med i

runt tal 11 000 lärartjänster på enhetsskolans högstadium. Av dessa beräknas

minst hälften, alltså minst 5 500, för 23:e gradslärare, således lärare med

folkskollärarexamen som grundutbildning.

Behovet av dessa 5 500 23-gradslärare beräknas bli täckt på följande

sätt.

Antalet folkskollärartjänster i klasserna 7—9 av folkskolan uppskattas

läsåret 1972/73 till omkring 2 000.

Realskoleutredningen räknar med att 2 940 23-gradslärare blir disponibla

under läsåret 1956/66 (summan av kolumn 2 i tab. 1 A).

Läsåret 1955/56 beräknas omkring 765 folkskollärare redan finnas vid

högre skolor.

Som förut nämnts räknas läsåret 1955/56 med en brist på 330 23-gradslärare.

Sammanlagt skulle alltså omkring (2 000 + 2 940 + 765 -+- 330 =) 6 000

folkskollärare vara disponibla för enhetsskolans högstadium läsåret 1972/73,

medan behovet uppskattats till minst 5 500.

Rent siffermässigt skulle sålunda läsåret 1972/73 finnas ett överskott på

omkring 500 folkskollärare. Detta överskott skulle emellertid komma att

göra sig gällande först under senare hälften av 1960-talet. Med hänsyn

härtill och till siffrornas osäkerhet för denna tid finner utredningen icke

Tabell. 2 Examinationsbehov läsåren 1966/73

Läsår

A.

Folkskollärare

B.

Småskollärare

1966/67 ......

590

475

67/68 ......

610

310

68/69 ......

610

345

69/70 ......

560

215

70/71 ......

485

265

71/72 ......

435

185

72/73 ......

375

280

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

nödvändigt att vid beräkningen av examinationsbehovet beakta detta

överskott. I varje fall synes någon ytterligare examination av folkskollärare

för att tillgodose behovet för enhetsskolans högstadium av folkskollärare

med vidareutbildning icke vara erforderlig för läsåret 1966/73.

Behovet av folkskollärare liksom av småskollärare under nämnda tidsperiod

kan alltså sammanställas enbart på grundval av statistiska kontorets beräkningar.

Skolöverstyrelsens yttrande

Sedan utredningen avgav sitt betänkande har skolöverstyrelsens statistiska

kontor utfört beräkningar, baserade på nya uppgifter från folkskolinspektörerna

angående det väntade antalet folk- och småskollärartjänster

under de närmaste läsåren (promemoria dagtecknad den 4 augusti 1956).

Med utgångspunkt i detta mera aktuella material har skolöverstyrelsen

utfört en omräkning av vissa av utredningens tabeller. Av överstyrelsens

yttrande i förevarande hänseende inhämtas i huvudsak följande.

De av inspektörerna lämnade nya uppgifterna om antalet folkskollärartjänster

har upprättats under den förutsättningen, att klasserna l5 (l7) och

25 (27) skall avvecklas. Överstyrelsen har vidare vid sina omräkningar utgått

från antagandet, att indragningen av dessa klasser väsentligen är genomförd

från och med läsåret 1960/61. Sedan sålunda nya siffror beträffande

antalet lärartjänster erhållits, har på samma sätt som i betänkandet

en beräkning verkställts rörande examinationsbehovet för folkskolan. De

reviderade uppgifterna har sedan införts i tab. 3.

I fråga om tab. 3 kan man emellertid inte inskränka sig till ett införande

av nya uppgifter beträffande examinationsbehovet i kolumn 1. De i kolumn

2 angivna siffrorna, som anger behovet av folkskollärare med vidareutbildning

har nämligen av realskoleutredningen framräknats utan hänsyn till en

eventuell övergång till 3-årig realskola. Överstyrelsen anser icke en fullständig

revidering av realskoleutredningens ingående beräkningar nu möjlig,

utan inskränker sig till att söka vidtaga vissa schematiska korrektioner

av realskoleutredningens siffror i avsikt att åtminstone i stora drag åstadkomma

överensstämmelse med inspektörernas uppgifter. Överstyrelsen har

alltså sökt uppskatta inverkan på lärarbehovet av en avveckling av klasserna

l5 (l7) och 25 (27) och har därvid i föreliggande räknemässiga sammanhang

förutsatt en fullständig indragning av nämnda klasser från och

med läsåret 1960/61. Samtidigt har det därjämte i fråga om antalet avdelningar

i klass l4 räknats med en viss mindre reduktion.

Efter införande av de nya siffrorna i kolumn 2 av tab. 3 A bär omräkning

av kolumnerna för examination, överskott eller brist ägt rum enligt

samma principer, som seminarieutredningen tillämpat. Resultatet framgar

av den här återgivna tab. 3.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 11)57. 0 sand. Nr 105

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

Tabell 3. Examinationsbehov och examination läsåret 1955/66

(Tabell 1 enligt skolöverstyrelsens omräkning.)

A. Folkskollärare

Läsår

Examinationsbehov

Examination

Överskott

respektive

brist pr

år

Summa

överskott

el. brist

1

2

3

Summa

1955/56. .

— 1100

56/57 . .

935

280

1 215

1340

+ 125

- 975

57/58 . .

940

60

— 45

955

1250

+ 295

— 680

58/59. .

460

0

20

480

915

+ 435

— 245

59/60. .

415

240

20

675

410+ 230?+ 90''

+ 55

- 190

60/61. .

65

160

20

245

260 + 857 + 90''

+ 190

0

61/62. .

15

400

415

3257 + 90''

0

62/63. .

35

300

335

2457 + 90''

0

63/64. .

5

400

405

3157 + 90''

0

64/65. .

145

400

545

4557 + 90''

0

65/66. .

580

200

780

6907 + 90''

0

1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.

B. Småskollärare

Läsår

Examinations-

behov

Examination

Överskott

respektive

brist per år

Summa

överskott

eller brist

1955/56 ......

+ 240

56/57 ......

585

525

— 60

+ 180

57/58 ......

495

525

+ 30

+ 210

58/59 ......

460

525

+ 65

+ 275

59/60 ......

390

25 + 20?''

— 345

— 70

60/61......

935

9607 + 45?''

+ 70

0

61/62......

845

8007 + 45?''

0

62/63 ......

715

6707 + 45?''

0

63/64 ......

930

885?+ 457''

0

64/65 ......

940

8957 + 45?''

0

65/66 ......

440

3957 + 45?''

0

1 Beräknad examination på tvåårig studentlinje.

Anm. Jämför anmärkningen till tabell 1 vilken i princip är tillämplig även beträffande

den omräknade tabellen.

Examinationsbehovet under slutet av 1960-talet och början av 1970- talet belyses av seminarieutredningen i tab. 2. Denna tabell är sammanställd

enbart pa grundval av statistiska kontorets beräkningar, enär vissa

överväganden leder till slutsatsen, att det sålunda erhållna examinationsbehovet

icke erfordrar något särskilt tillägg i fråga om folkskollärare med

hänsyn till enhetsskolans högstadium. Dessa överväganden synes även vid

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

19

beaktande av det i det föregående redovisade nya materialet i sina huvuddrag

äga giltighet. I omräknat skick får tab. 2 följande utseende.

Tabell 4. Examinationsbehov läsåren 1966/73

(Tabell 2 enligt skolöverstyrelsens omräkning.)

Läsår

A.

Folkskollärare

B.

Småskollärare

1966/67 ......

585

475

67/68 ......

600

305

68/69 ......

605

345

69/70 ......

550

210

70/71 ......

475

260

71/72 ......

435

180

72/73 ......

370

280

Seminarieorganisationen

Nuvarande organisation

Folkskoleseminarierna

Tabell 5. Den nuvarande normala folkskoleseminarieorganisationen

Antal linjer

Summa

4-åriga

2-åriga

Falun kvinnl...........................

1

2

8

Gävle samsem. provisoriskt ..............

2

—

8

Göteborg kvinnl. » ..............

1

2

8

Göteborg mani.............................

1

1

6

Härnösand samsem. provisoriskt ..............

2

—

8

Jönköping samsem. » ..............

1

1

6

Kalmar kvinnl...........................

1

1

6

Karlstad mani.............................

2

1

10

Kristianstad samsem. provisoriskt ..............

2

—

8

Linköping kvinnl. » ..............

1

1

6

Linköping man! ............................

2

1

10

Luleå samsem..........................

2

1

10

Lund samsem..........................

1

2

8

Stockholm kvinnl...........................

1

2

8

Umeå samsem..........................

2

1

10

Uppsala mani.............................

1

2

8

Växjö mani. provisoriskt ................

2

—

8

Summa

25

18

136

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

För varje år bestämmer riksdagen, hur många klassavdelningar som skall

intagas på de olika linjerna, varefter det ankommer på Kungl. Maj:t att

närmare bestämma var intagningsavdelningarna skall förläggas. Av tab. 6

framgår den verkliga organisationen vid folkskoleseminarierna innevarande

läsår.

Tabell 6. Antalet avdelningar vid jolkskoleseminarierna läsåret 1956/57

Falun .................................. 7

Gävle .................................. 7

Göteborg (kv) .......................... 7

Göteborg (m) ........................... 6

Härnösand .............................. 7

Jönköping .............................. 5

Kalmar ................................. 6

Karlstad ................................ 9

Kristianstad ............................ 7

Linköping (kv) .......................... 4

Linköping (m) .......................... 9

Luleå .................................. 9

Lund ................................... 7

Stockholm (kv) .......................... 7

Stockholm (m) .......................... 4

Umeå .................................. 8

Uppsala ................................ 7

Växjö................................... 6

Summa 122

Småskoleseminarierna

Tabell 7. Den nuvarande normala småskoleseminarieorganisationen

Antal linjer och

klassavdelningar

Summa klass- avdelningar

Haparanda .....................................

1X3

3

Härnösand ......................................

3X2

6

Landskrona .....................................

4X2

8

Lycksele .......................................

2X2

4

Skara ..........................................

4X2

8

Stockholm (provisoriskt) ........................

2X2

4

Strängnäs ......................................

3X2

6

Växjö ..........................................

4X2

8

Summa

23

47

Även när det gäller småskoleseminarierna bestämmer riksdagen för varje

år antalet intagningsavdelningar. Därefter ankommer det på Kungl. Maj:t

att bestämma var avdelningarna skall förläggas. Innevarande läsår överensstämmer

den verkliga organisationen vid småskoleseminarierna helt med

den i tab. 7 angivna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

21

Den framtida organisationen

Utredningen

Seminarier för utbildning av både folkoch

s m å s k o 11 ä r a r e

Under förutsättning att småskollärarna successivt övertager undervisningen

i tredje klassen i folkskolor av A-formen, kommer enligt utredningens

beräkningar (tab. 1) examinationsbehovet av folkskollärare under första

hälften av 1960-talet att nedgå till något mindre än tredjedelen av det nuvarande

behovet. Samtidigt kommer examinationsbehovet av småskollärare

att öka till bortåt det dubbla. Denna avsevärda utökning av småskollärarutbildningen

samtidigt med en betydande nedskärning av folkskollärarutbildningen

kommer otvivelaktigt att nödvändiggöra en omprövning av

seminarieorganisationen som sådan.

Om den situation, som då uppstår, förklaras i propositionen 1954: 209,

att man står »i valet mellan två handlingslinjer: antingen att upprätta nya

småskoleseminarier och nedlägga ett antal folkskoleseminarier, eller att till

folkskoleseminarierna förlägga den småskollärarutbildning, som de existerande

småskoleseminarierna icke kan taga».

Utredningen har tveklöst anslutit sig till det andra alternativet, d. v. s.

att småskollärarutbildningen i erforderlig utsträckning förlägges till folkskoleseminarierna.

Utredningen vill dock gå ett steg vidare och permanent

förlägga all utbildning av folk- och småskollärare till samma lärarutbildningsanstalter

och inte som skett vid ett par tillfällen endast »inackordera»

småskollärarutbildningen vid vissa folkskoleseminarier. Enligt vad utredningen

inhämtat har de erfarenheter man hittills haft av småskollärarutbildning

vid folkskoleseminarier varit goda. Det torde vara mycket lämpligt

att nu genomföra denna reform, då under ett flertal år de allra flesta

folkskoleseminarierna huvudsakligen måste användas för utbildning av

småskollärare.

En sammanslagning av folk- och småskoleseminarierna till gemensamma

lärarutbildningsanstalter kommer enligt utredningens bestämda uppfattning

att övervägande medföra fördelar. Framförallt kommer en sådan reform

att radikalt medverka till den seminarieorganisationens elasticitet,

som måste eftersträvas inför de väntade fluktuationerna i seminariernas

verksamhet.

Beträffande frågan vad den nya typen av läroanstalter skall kallas har

utredningen funnit det lämpligast att för dessa bibehålla den gamla vedertagna

termen /olkslcolcseminarium. Enligt folkskolestadgan § 1 innefattar

folkskolan även småskolan. Det synes då naturligt att beteckna en utbildningsanstalt

för både små- och folkskollärare som ett folkskoleseminarium.

För närvarande finns i Sverige ingen möjlighet för män att bli småskolliirarc.

Att män skulle vara olämpligare än kvinnor att handha undervisningen

på lågstadiet torde knappast kunna hävdas. Utredningen föreslår

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

därför, att i princip även män skall äga tillträde till småskollärarutbildning.

Då antalet manliga sökande kan förväntas bli ganska ringa, torde

de rent praktiska svårigheterna för seminarierna bli obetydliga.

I fråga om proportionen mellan manliga och kvinnliga elever vid folkskollärarutbildningen

förordar utredningen, att ungefär lika många manliga

och kvinnliga elever tas in, varvid utredningen dock förutsätter, att

hänsyn städse tages till den efterfrågan av manliga respektive kvinnliga

lärare, som kan förefinnas. Samtidigt föreslår utredningen, att flertalet

folkskoleseminarier skall erhålla sådana lokaltillgångar, att de kan ta emot

såväl manliga som kvinnliga elever.

Organisationens storlek

Vid beräkningen av antalet erforderliga klassavdelningar för folk- och

småskollärarutbildningen vid seminarierna har utredningen utgått från de

i tab. 1 och 2 angivna siffrorna för examinationsbehovet. Beräkningarna

har sammanställts i tab. 8. Därvid räknar utredningen med 24 elever per

klassavdelning med undantag för de 19 avdelningar, som läsåret 1956/57

har intagits i folkskoleseminariemas studentlinje och har 26 elever per

avdelning. Såsom nyss framhållits, räknar utredningen med att 10 procent

av de intagna eleverna på folkskollärarlinje och 5 procent av de intagna

eleverna på småskollärarlinje avgår under seminarietiden eller av olika

anledningar icke inträder på lärarbanan efter avlagd examen. Utredningen

räknar vidare med att av det i tab. 2 A för varje år angivna examinationsbehovet

ett antal av 90 kommer från lärarhögskolan, vilket motsvarar ungefär

fyra avdelningar på studentlinje vid folkskoleseminarierna.

Utredningen har inte ansett sig kunna framlägga organisationsplan för

seminarierna för längre tid än till och med läsåret 1963/64 med hänsyn till

att antalet klassavdelningar läsåret 1964/65 nedgår synnerligen starkt. För

tiden till och med förstnämnda läsår bör emellertid organisationen anpassas

för ungefär 160 klassavdelningar med 24 elever per avdelning. En seminarieorganisation

av denna storlek torde få den elasticitet, som är nödvändig

för att examinationen av klasslärare snabbt skall kunna anpassas efter

växlande behov och förhållanden.

I detta sammanhang erinrar utredningen om, att en del seminariers

lokalresurser är hårt ansträngda även vid »normalt» antal klassavdelningar.

Utredningen anser därför, att man vid planeringen av den framtida seminarieorganisationen

inte bör utgå från att denna alltid skall vara 100- procentigt belagd. I regel bör inte fler klassavdelningar intagas vid respektive

seminarium än som är förenligt med en god organisation av undervisningen.

När nu belastningen på seminarierna avsevärt lättat och en betydande

nedskärning av hela organisationen måste företagas, bör därför berättigade

krav på bättre lokalresurser på ett naturligt sätt kunna tillfredsställas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

23

Såsom framgår av tab. 5 och 7 kan folkskoleseminarierna nu normalt

mottaga 136 klassavdelningar och småskoleseminarierna 47 avdelningar.

Seminarierna är alltså beräknade för sammanlagt 183 klassavdelningar. Om

seminarieorganisationen för den närmaste framtiden skall anpassas för ungefär

160 avdelningar, innebär detta, att omkring 25 avdelningar måste indragas.

Nedskärningen av seminarieorganisationen bör tillgå så att ett fåtal hela

seminarier nedlägges. Framför allt ekonomiska skäl talar för att lärarutbildningen

koncentreras till ett färre antal seminarier, men även ur organisatorisk

synpunkt ställer sig en sådan koncentration fördelaktigare.

Vid sina överväganden angående vilka seminarier som skall nedläggas,

har utredningen utgått från att samtliga kvarvarande seminarier skall

kunna utbilda såväl små- som folkskollärare. Med hänsyn härtill bör således

i första hand de seminarier bibehållas, som bäst lämpar sig härför. Utan

tvekan är detta folkskoleseminarierna. Vid dessa finnes redan ämneslärare

med lektorskompetens. Vidare torde det stora flertalet folkskoleseminarier

ha bättre lokalresurser än småskoleseminarierna, och även i övrigt torde

de vara bättre försedda med undervisningsmateriel. Bland annat torde de

naturvetenskapliga institutionerna genomgående vara bättre utrustade.

Utredningen räknar sålunda med att samtliga folkskoleseminarier tills

vidare bibehålies, alltså även de som hittills betecknats som provisoriska.

Utredningen anser sig dock tvungen att göra ett undantag, nämligen för

folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping. Beträffande detta seminarium

anför utredningen bland annat följande.

Seminariet tillkom genom riksdagsbeslut 1947 och tillhörde de s. k. provisoriska

seminarierna, vilka var avsedda att nedläggas, när seminarieorganisationen

åter kunde minskas. Seminariet disponerar nu över en mindre

nybyggnad samt en gymnastikbyggnad tillhörig det år 1927 utrymda gamla

seminariet och en barack byggnad. I gymnastikbyggnaden finnes även en

kemisal samt en kombinerad tecknings- och biologisal. Såsom samlingssal

användes ett närbeläget församlingshus, och dit förlägges även viss undervisning

i sång och musik. Slutligen saknar seminariet egen övningsskola och

är för detta ändamål helt hänvisat till stadens folkskolor. Även om seminariets

huvudbyggnad får anses vara efter förhållandena väl lämpad för sitt

ändamål, torde det av den här lämnade beskrivningen framgå, att seminariet

arbetar under relativt improviserade förhållanden. Seminariet kan

därför knappast tänkas bibehållas för framtiden.

Vad som emellertid i hög grad bidragit till att utredningen föreslår nedläggandet

av seminariet för kvinnliga elever i Linköping är, att det därstädes

även finnes ett av landets största seminarier, nämligen folkskoleseminariet

för manliga elever. Utredningen räknar med att detta seminarium i

framtiden skall mottaga såväl manliga som kvinnliga elever för folkskollärarutbildning

liksom också blivande smaskollärare. Möjligheter till lärarutbildning

för kvinnliga elever kommer således även framgent att finnas i

Linköping.

De sexton folkskoleseminarier, som enligt utredningens förslag bör bibehållas,

kan normalt mottaga 130 klassavdelningar. Då emellertid, såsom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 8. Av seminarieutredningen beräknat antal klassavdelningar vid seminarierna

to

55/56

56/57

57/58

58/59

59/60

60/61

61/62

62/63

63/64

64/65

65/66

66/67

67/68

68/69

69/70

70/71

71/72

Folkskollärarutbildning:

klass I4 ..........................

19

12

10

9

10

13

16

13

14

14

13

11

10

8

(8)

(8)

(8)

. ii» ........................

22

19

12

10

9

10

13

16

13

14

14

13

11

10

8

(8)

(8)

> HD .......................

26

22

19

12

10

9

10

13

16

13

14

14

13

11

10

8

(8)

. IV4 .......................

26

26

22

19

12

10

9

10

13

16

13

14

14

13

11

10

8

klass I2 .........................

24

19

20

4

2

2

3

5

12

10

10

10

9

7

6

5

(5)

» II2 ........................

24

24

19

20

4

2

2

3

5

12

10

10

10

9

7

6

5

Summa klassavdelningar

141

122

102

74

47

46

53

60

73

79

74

72

67

58

(50)

(45)

(42)

Summa avgångsavdelningar

50

50

41

39

16

12

11

13

18

28

23

24

24

22

18

16

13

Småskollärarutbildning:

klass I3 .........................

1

1

43

36

29

39

39

18

19

12

13

8

10

7

11

(11)

(11)

» ii» ........................

1

1

1

43

36

29

39

39

18

19

12

13

8

10

7

11

(11)

» in3........................

1

1

1

1

43

36

29

39

39

18

19

12

13

8

10

7

11

klass I2 .........................

22

22

1

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

(2)

» ii2 ........................

22

22

22

1

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

Summa klassavdelningar

47

47

68

83

112

108

in

100

80

53

48

37

35

29

32

33

37

Summa avgångsavdelningar

23

23

23

2

45

38

31

41

41

20

21

14

15

10

12

9

13

Folk och småskollärarutbildning

sammanlagt:

Summa klassavdelningar

188

169

170

157

159

154

164

160

153

132

122

109

102

87

(82)

(78)

(79)

Summa avgångsavdelningar

73

73

64

41

61

50

42

54

59

48

44

38

39

32

30

25

26

Anm. 1. Kursiverade siffror anger läsåret 1955/56 befintliga avdelningar.

Anm. 2. Den 2-åriga småskollärarlinjen är fr. o. m. läsåret 1957/58 avsedd enbart för studenter.

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

tidigare nämnts, utredningen för de närmaste åren räknar med en seminarieorganisation,

som är avpassad för ungefär 160 avdelningar, måste således

undervisningen av ungefär 30 avdelningar förläggas till de nuvarande småskoleseminarierna.

Dessa seminarier är nu beräknade för sammanlagt 47

avdelningar. Detta innebär, att omkring 17 avdelningar kommer att bil

obehövliga vid småskoleseminarierna och måste indragas.

Vid sina överväganden angående vilka småskoleseminarier som skall

nedläggas, har utredningen utgått från att endast de seminarier, som lämpligen

kan ombildas till folkskoleseminarier, bör bibehållas för framtiden. Ett

folkskoleseminarium bör kunna rymma åtminstone en 4-årig folkskollararlinje

och en 3-årig småskollärarlinje eller sammanlagt sju avdelningar.

Vidare bör av både pedagogiska och ekonomiska skäl ett seminarium inte

vara alltför litet.

Ur dessa synpunkter måste småskoleseminarierna i Haparanda, Lycksele

och Stockholm anses ha för liten kapacitet för att upprätthållas såsom folkskoleseminarier.

Beträffande seminarierna i Haparanda och Lycksele torde

det vidare bli mycket svårt att inom överskådlig framtid få lektorskompetenta

lärare.

Med hänsyn till de i de nordligaste gränstrakterna rådande särskilda förhållandena

anser sig utredningen emellertid inte nu kunna föreslå, att småskoleseminariet

i Haparanda nedlägges. Utredningen förordar i stallet,

att seminariet tills vidare upprätthålles för utbildning av enbart småskollärare.

Beträffande småskoleseminariet i Lycksele anser utredningen, att det inte

längre föreligger tillräckliga skäl att bibehålla detta. Utredningen föreslår

därför, att seminariet nedlägges. Till stöd härför anföres i huvudsak följande.

Såsom nyss påpekats, har småskoleseminariet i Lycksele för liten kapacitet

för att ombildas till folkskoleseminarium. Vidare kommer med all

säkerhet ett folkskoleseminarium på denna ort att få stora svårigheter att

anskaffa lektorskompetenta lärare. Seminariet i Lycksele har hatt till särskild

uppgift att förse lappmarksförsamlingarna i Västerbottens lan med

lärarkrafter, utbildade med särskild hänsyn till tjänstgöring i mindre folkskolor.

Emellertid är den mindre folkskolan en skolform, som är pa väg att

do ut Enligt vad utredningen inhämtat från skolöverstyrelsens statistiska

kontor fanns läsåret 1955/56 sammanlagt endast 30 mindre folkskolor i

länet Seminariets särskilda uppgifter kan salunda inte längre anföras som

motiv för att bibehålla seminariet i Lycksele. Slutligen torde det ur rekryteringssynpunkt

inte vara speciellt motiverat att upprätthålla seminariet.

Sedan några år har endast hälften av eleverna haft sin hemort i Västerbottens

län, och under de två senaste läsåren var detta fallet med endast något

över tredjedelen av eleverna. Även om seminariet i Lycksele skulle nedlagdas

kommer det i framtiden att finnas möjligheter för länets ungdom att

utbilda sig till småskollärare vid folkskoleseminanet i Umea.

T och med att seminarierna omvandlas till den nya typen av folkskoleseminarier,

kommer samtliga seminarier att utbilda såväl folk- som små
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

skollärare. Även om man i en stad med både ett folkskoleseminarium och ett

småskoleseminarium skulle nedlägga det ena seminariet, kommer sålunda

samma utbildningsmöjligheter som förut att finnas kvar. Såsom nyss framhållits

anser utredningen, att folkskoleseminariema i första hand bör bibehållas.

Med hänsyn till vad nu anförts föreslår utredningen, att i stad med

ett seminarium av vartdera slaget småskoleseminariet nedlägges. De städer

det här gäller är Härnösand, Stockholm och Växjö.

Småskoleseminariet i Stockholm tillkom genom riksdagsbeslut 1945 och

betecknades redan från början såsom provisoriskt. Seminariet är inrymt i

en byggnad, som förut hyst högre lärarinneseminariet och därefter någon

tid statens normalskola. Lokalerna får anses vara otillfredsställande. Såsom

förut påpekats är seminariets kapacitet för liten för ett folkskoleseminarium.

Nedlägges småskoleseminarierna i Lycksele, Härnösand, Stockholm och

Växjö, skulle detta innebära, att seminarieorganisationen minskas med 22

klassavdelningar. Såsom nyss framhållits kommer emellertid enligt utredningens

beräkningar endast omkring 17 avdelningar att bli obehövliga vid

de nuvarande småskoleseminarierna. Något av sistnämnda småskoleseminarier

måste sålunda tills vidare bibehållas.

Vid sina överväganden, vilket av seminarierna som skall bibehållas, har

utredningen funnit att småskoleseminarierna i Härnösand och Växjö är de

enda som lämpligen kan omvandlas till folkskoleseminarier. Båda seminarierna

har goda lokaler. Seminariet i Växjö har den största kapaciteten med

normalt 8 klassavdelningar medan Härnösand har 6 avdelningar. Bibehålies

småskoleseminariet i Växjö och nedlägges småskoleseminariet i Härnösand,

skulle det enligt utredningens förslag finnas inte mindre än fyra folkskoleseminarier

av den nya typen i Småland, medan det däremot i hela Norrland

endast skulle finnas fem. Bibehålies däremot småskoleseminariet i

Härnösand och nedlägges småskoleseminariet i Växjö, skulle Norrland få

sex seminarier och Småland tre. Med anledning härav har utredningen

stannat för att föreslå, att småskoleseminariet i Härnösand bibehålies och

att småskoleseminariet i Växjö nedlägges.

Såsom nyss framhållits måste utbildningen av omkring 30 klassavdelningar

förläggas till nuvarande småskoleseminarierna. Bibehålies även småskoleseminariet

i Härnösand, innebär detta, att denna del av seminarieorganisationen

kan taga emot 31 klassavdelningar.

De tjuguen seminarier, som enligt utredningens förslag bör bibehållas,

kommer alltså sammanlagt att omfatta 161 klassavdelningar. Emellertid

måste enligt utredningens beräkningar under något läsår i början av 1960- talet troligen plats beredas för ett nagot högre antal avdelningar, enligt tab.

8 164. Den marginal, som kan bli erforderlig, torde säkerligen kunna

åstadkommas genom att några seminarier övergår till s. k. ämnesrumssystem,

d. v. s. att varje klassavdelning inte har ett eget klassrum utan i stället

använder speciallokaler för de olika ämnena. Enligt en av utredningen gjord

undersökning använde läsåret 1955/56 icke mindre än 11 av samtliga semi
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

narier systemet med ämnesrum i en eller annan form och syntes på detta

sätt bättre kunna disponera sina lokaler.

Utredningens förslag innebär, att seminarierna till och med läsåret 1963/

64 skall organiseras på sätt framgår av tab. 9. Till jämförelse har även den

nuvarande organisationen angivits.

Hur de olika seminarierna närmare skall organiseras, bör liksom hittills

för varje läsår bestämmas av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen.

Antalet klassavdelningar vid de olika seminarierna har utredningen

beräknat efter den nuvarande organisationen.

Enligt av utredningen utförda beräkningar torde de förutvarande smaskoleseminariema

inte behöva anlitas för utbildning av folkskollärare förrän

fram mot mitten av 1960-talet. För att underlätta dessa seminariers

omvandling till den nya typen av folkskoleseminarier bör därför under övergångstiden

endast smaskollärarlinjer förläggas dit.

Tabell 9. Seminarieorganisationen till och med läsåret 1963/61,.

Seminarium

Falun .........

Gävle .........

Göteborg (kv) .

Göteborg (m) .

Härnösand ....

Jönköping.....

Kalmar .......

Karlstad ......

Kristianstad ...

Linköping (kv)

Linköping (m)

Luleä.........

Lund .........

Stockholm (kv)

Umeå ........

Uppsala.......

Växjö ........

Haparanda

Härnösand .

Landskrona

Lycksele . ..

Skara .....

Stockholm

Strängnäs .

Växjö ....

Nuvarande organisation
-

Antal

klass
avdel
ningar
-

Utredningens förslag

till organisation

t. o. m. läsåret

1963—64

Antal

klass
avdel
ningar
-

Folkskoleseminarium

Småskoleseminarium

Summa

8

8

8

6

8

6

6

10

8

6

10

10

8

8

10

8

8

3

6

8

4

8

4

6

8

Folkskoleseminarium

Nedlägges

Folkskoleseminarium

183

Folkskoleseminarium

(enbart småskollärarutbildning)

Folkskoleseminarium

>

Nedlägges

Folkskoleseminarium

Nedliigges

Folkskoleseminarium

Nedlägges

Summa

8

8

8

6

8

6

6

10

8

10

10

8

8

10

8

8

3

161

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

Skolöverstyrelsens yttrande

På grundval av de förut redovisade siffrorna i de omräknade tab. 3 och

4 har skolöverstyrelsen även verkställt nya beräkningar av den framtida

seminarieorganisationens storlek. Resultatet återgives i tab. 10.

Med hänsyn till osäkerhetsmomenten vid de nya beräkningarna finner

överstyrelsen det motiverat att vid sitt ståndpunktstagande nu icke inskränka

sig till ett snävt fasthållande vid de uppnådda, skenbart exakta

resultaten av de gjorda beräkningarna utan vill därutöver söka erhålla en

rimlig marginal för eventuella, kalkylmässigt icke förutsedda ökningar av

lärarbehovet.

Beträffande intagningen på de olika seminarielinjerna höstterminen

1 9 5 7 anför skolöverstyrelsen i huvudsak följande.

o otalet erforderliga avdelningar i klass I2 vid folkskoleseminarierna läsYn

h,ar av seminaneutredningen i tab. 8 beräknats till 20 men

skulle enligt tab. 10 uppgå till endast 11. Under hänvisning till vad nyss

anförts angaende önskvärdheten av en rimlig säkerhetsmarginal anser sig

överstyrelsen emellertid nu icke böra föreslå en lägre intagning än som förekommit

innevarande läsår, nämligen 19 avdelningar. I fråga om antalet

avdelmngar i klass I innebär de nya beräkningarna en höjning från 10 till

12'' ideita0fa11 ro^ det S1S emellertid om elever, vilka kommer att utexamineras

forst vårterminen 1961, och en eventuellt för knappt tillmätt intagning

™ “ kompenseras genom ett ökat antal avdelningar i klass F

19o9/60. Överstyrelsen finner sig därför i fråga om intagningen i klass I4

hostterminen 1957 kunna stanna vid det nu rent kalkylmässigt erhållna

resultatet, nämligen ett antal av 12 avdelningar.

Beträffande intagningen i småskoleseminarierna läsåret 1957/58 har seminarieutrednmgen

förutsatt, att den 3-åriga utbildningen då påbörjas med

43 avdelningar i klass I . Den nu verkställda omräkningen leder till ett antal

av 42 avdelningar. Överstyrelsen vill i detta fall föreslå en intagning av den

omfattning, som anges av utredningens ursprungliga siffra, alltså 43 avdelningar

Den nya 2-ariga utbildningslinjen för studenter skulle enligt båda

kalkylerna trada i funktion läsåret 1957/58 med 1 avdelning i klass I2 för

att i fortsättningen konstant omfatta 2 avdelningar i nämnda klass. Under

hänvisning till önskvärdheten att erhålla en viss marginal i fråga om examinationen

finner överstyrelsen det emellertid motiverat att föreslå 5 avdelningar

i klass I* redan från och med 1957/58

Skolöverstyrelsen godtager i stort sett utredningens förslag till seminarieorganisation

och anser sig till större delen kunna acceptera de motiveringar

utredningen redovisar för sina ställningstaganden. Överstyrelsens på senare

uppgifter grundade beräkningar visar emellertid, att det behövliga antalet

avdelningar under perioden 1956/64 bör sättas något högre än utredningen

föreslagit, i genomsnitt till 163 avdelningar per år. För att ytterligare öka

elasticiteten hos seminarieorganisationen anser överstyrelsen det önskvärt

om man åtminstone vid ett par seminarieorter hade möjlighet att låta ned
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 10. Av skolöverstyrelsen beräknat antal klassavdelningar vid seminarierna

55/56

56/57

57/58

58/59

59/60

60/61

61/62

62/63

63/64

61/65

65/66

66/67

67/68

68/69

69/70

70/71

71/72

Folkskollärarutbildning:

19

12

12

10

12

15

19

13

14

14

13

11

10

8

8

8

8

, JJ4 ............

22

19

12

12

10

12

15

19

13

14

14

13

11

10

8

8

8

, JJJ4 ..........

26

22

19

12

12

10

12

15

19

13

14

14

13

11

10

8

8

» IV4 .......................

26

26

22

19

12

12

10

12

15

19

13

14

14

13

11

10

8

klass I2 .........................

, IX2 ..............

24

19

11

4

3

2

3

6

13

10

10

10

9

7

6

5

4

24

24

19

11

4

3

2

3

6

13

10

10

10

9

7

6

5

Summa klassavdelningar...........

141

122

95

68

53

54

61

68

80

83

74

72

67

58

50

45

41

Summa avgångsavdelningar ........

50

50

41

30

16

15

12

15

21

32

23

24

24

22

18

16

13

S måskollärarutbildning:

1

1

42

35

30

39

40

18

19

12

13

8

10

6

11

7

10

» II3 ........................

, HD .......................

1

1

1

42

35

30

39

40

18

19

12

13

8

10

6

11

7

1

1

1

1

42

35

30

39

40

18

19

12

13

8

10

6

n

klass I2 .........................

, JJ2 .................

22

22

1

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

22

22

22

1

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

j Summa klassavdelningar ..........

47

47

67

81

in

108

113

101

81

53

48

37

35

28

31

28

32

| Summa avgångsavdelningar ........

23

23

23

2

44

37

32

41

42

20

21

14

15

10

12

8

13

1 Folk- och småskollärarutbildning

1 sammanlagt:

| Summa klassavdelningar ..........

188

169

162

149

164

162

174

169

161

136

122

109

102

86

81

73

73

| Summa avgångsavdelningar ........

73

73

64

32

60

52

44

56

63

52

44

38

39

32

30

24

26

Anm. 1. Kursiverade siffror anger läsåren 1955/5G och 1956/57 befintliga avdelningar.

Anm. 2. Den 2-åriga småskollärarlinjen är fr. o. m. läsåret 1957/58 avsedd enbart för studenter.

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

skärningen ske gradvis och efter behov. Med hänsyn härtill anser överstyrelsen

det inte vara tillrådligt att omedelbart lägga ned ett av de fyra

seminarierna i Härnösand och Växjö. Indragningen bör komma till stånd

genom en så småningom skeende samordning av de båda seminarierna i

vardera staden, varvid dock från början förutsättes, att folkskoleseminariet

skall bilda kärnan i den kvarblivande organisationen. Därvid bör givetvis

av staten ägda fastigheter komma till användning.

Kostnadsberäkningar

Utredningen

Om ett folkskoleseminarium och tre småskoleseminarier nedlägges, medför

detta givetvis betydande årliga besparingar. Emellertid kommer den av

utredningen föreslagna förstärkningen av småskollärarutbildningen att

medföra vissa kostnadsökningar vid de förutvarande småskoleseminarierna.

För att erhålla fullt jämförbara siffror har utredningen vid sina beräkningar

genomgående utgått från siffror för budgetåret 1955/56. Vidare

baseras beräkningarna på lönenivån vid utgången av år 1955.

Budgetåret 1955/56 beräknades totalkostnaden för samtliga folkskoleseminarier

till 18 798 900 eller i runt tal 18,8 miljoner kronor. Nämnda budgetår

fanns 19 folkskoleseminarier med sammanlagt 141 klassavdelningar.

Den årliga driftkostnaden för en klassavdelning kan alltså uppskattas till

miljoner kronor. Nedlägges folkskoleseminariet för kvinnliga elever i

Linköping med 6 klassavdelningar torde således besparingen kunna upp6

X 18 8

skattas till —^ ’ = 0,8 miljoner kronor.

Totalkostnaden för samtliga småskoleseminarier beräknades budgetåret

1955/56 till 4 744 900 eller i runt tal 4,75 miljoner kronor. Antalet småskoleseminarier

var detta budgetår 9 med sammanlagt 47 klassavdelningar.

Om småskoleseminarierna i Lycksele, Stockholm och Växjö nedlägges, innebär

detta, att 16 avdelningar försvinner. Besparingen kan således uppskat16x4

75

tas till---— = 1,62 miljoner kronor.

Årliga besparingen genom nedläggande av de fyra nu nämnda seminarierna

torde kunna uppskattas till 0,8 + 1,62 = 2,42 eller i runt tal 2,4

miljoner kronor.

Den småskollärarutbildning, som förlägges till de förutvarande folkskoleseminarierna

beräknas inte medföra några ökade årliga kostnader.

När den nya organisationen fullständigt genomförts, kan de ökade kostnaderna

för de 31 klassavdelningarna vid de förutvarande småskoleseminarierna

uppskattas till 31 = 0,992 eller i runt tal 1 miljon

kronor.

Besparingen skulle alltså i detta fall kunna uppskattas till 2,4 — 1 = 1,4

miljoner kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

31

Utredningen räknar emellertid inte med någon folkskollärarutbildning vid

de förutvarande småskoleseminariema förrän fram mot mitten av 1960- talet. För tiden dessförinnan räknar utredningen därför endast med de

ökade kostnader, som föranledes av utredningens förslag till treårig småskolliirarutbildning.

För de fem förutvarande småskoleseminariema kan

dessa kostnader beräknas på följande sätt.

Kostnaden för placering av rektorerna i samma lönegrad som de nuvarande

rektorerna vid folkskoleseminarierna uppskattas till 5 784 kronor.

De 27 ordinarie seminarieadjunktstjänstema i lönegraden Ca 29 vid de

fem seminarierna omvandlas till 27 ordinarie lektorstjänster i lönegrad Ca

33. Vidare omvandlas förslagsvis 5 av de nu sammanlagt 7 extra ordinarie

seminarieadjunktstjänstema i lönegraden Ce 29 till ordinarie lektorstjänster

i lönegrad Ca 33. Kostnaden för den höjda ämneslärarkompetensen uppskattas

till 120 192 kronor.

Under en övergångstid torde emellertid åtskilliga ämneslärartjänster

vara besatta med seminarieadjunkter på övergångsstat. I den mån så sker

blir givetvis kostnaderna mindre.

Då utredningen föreslår att för varje småskollärarlinje skall beräknas 6

övningsskoleklasser måste ytterligare 29 övningsskollärare anställas. Statsverkets

merkostnad för dessa 29 lärare beräknas till 143 144 kronor.

Kostnaden för ökade möjligheter att meddela undervisningen gruppvis,

handledning vid studiebesök i andra skolor samt eventuellt ökat behov

av omkostnader, materiel, böcker och utrustning uppskattas till 100 000

kronor.

Kostnadsökningen för de fem förutvarande småskoleseminariema kan

således sammanlagt beräknas till 5 784 -)- 120 192 -f- 143 144 + 100 000 =

= 369 120 eller i runt tal 0,4 miljoner kronor.

Årliga besparingen under övergångstiden kan således uppskattas till

2,4 — 0,4 = 2 miljoner kronor, medan den såsom nyss framhållits när

organisationen fullständigt genomförts kan uppskattas till 1,4 miljoner

kronor.

Trots förstärkningen av småskollärarutbildningen medför således den

föreslagna omläggningen av seminarieorganisationen icke obetydliga besparingar.

Vid den tidpunkt då även folkskollärarutbildning kan tänkas bli

förlagd till de förutvarande småskoleseminariema kommer det vidare antagligen

att bli aktuellt att nedlägga ytterligare ett antal seminarier, vilket

kommer att medföra ytterligare besparingar för statsverket.

Departementschefen

Departementschefen har beträffande småskollärarutbildningen, behovet

av folk- och småskollärare samt seminarieorganisation anfört följande.

Enligt de vid 1950 års riksdag beslutade riktlinjerna för lärarutbildningens

ordnande skall den egentliga yrkesutbildningen för småskollärare

från tidpunkt, som senare bestämmes, tills vidare vara grundad på en

ettårig allmänbildande kurs, baserad på ett kunskapsmått i huvudsak motsvarande

realexamen. Enligt detta principbeslut skall alltså småskollärarutbildningen,

som nu är tvåårig, förlängas till att omfatta tre år.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

Seminarieutredningen, som med utgångspunkt i 1950 års beslut närmast

haft att utreda frågan angående den lämpliga tidpunkten för genomförande

av detta beslut, har emellertid också till saklig prövning upptagit skälen

för och mot en förlängning av småskollärarutbildningen. Utredningen har

därvid kommit till den bestämda uppfattningen, att den nuvarande tvååriga

utbildningen behöver avsevärt förstärkas, och utredningen föreslår,

att den treåriga utbildningen genomföres från och med läsåret 1957/58.

Att på två år ge nödiga kunskaper och färdigheter samt tillräcklig praktisk

utbildning för småskollärarnas hittillsvarande arbetsområde, klasserna

1 och 2 i folkskolan, finner utredningen knappast möjligt. Då småskollärarna

dessutom avses skola undervisa i klass 3 samt i viss utsträckning

även i klass 4, vilket enligt utredningens mening fordrar ökade kunskaper,

större färdigheter och mer omfattande övningsundervisning, måste därför,

anser utredningen, en tvåårig utbildningstid vara helt otillräcklig. Utbildningsförhållandena

vid småskoleseminarierna är enligt utredningen över

huvud taget mycket pressande. Elevernas arbetsbörda är stor och ytterst

få läroanstalter har en så omfattande schemabunden undervisning. Utredningen

pekar vidare på att den koncentration i undervisningen och frihet

i arbetssättet, som föreskrives i undervisningsplanen, inte har kunnat tilllämpas

utan stora svårigheter, att eleverna får alltför liten tid över till

eftertanke och kompletterande studier och att tid saknas för tillräcklig

praktisk utbildning samt att dessutom den effektiva tiden för varje lärooeh

övningsämne har minskats genom att ett stort antal timmar måste användas

till auskultationer, undervisningsövningar, metodikundervisning

in. in. Möjligheterna att beskära kurs- och timplanen för att inom tvåårsramen

få mer tid till praktisk utbildning är enligt utredningens mening

mycket begränsade, något som även visade sig vid en undersökning, som

skolkommissionen gjorde 1948.

Samtliga skolmyndigheter och lärarorganisationer har vid remissbehandlingen

ställt sig positiva till utredningens förslag om genomförande av

den treåriga utbildningen. Som främsta argument har dessa remissinstanser

anfört behovet av förstärkt utbildning för undervisning i klass 3 i folkskolan.

Inom skolöverstyrelsen har dock en ledamot reserverat sig och

ansett skäl föreligga till omprövning av 1950 års beslut. Även riksräkenskapsverket

ifrågasätter riktigheten av beslutet om treårig utbildning.

Statskontoret anser för sin del, att närmare erfarenhet av småskollärarnas

tjänstgöring i klass 3 bör avvaktas, innan en mera genomgripande omorganisation

av utbildningen genomföres.

De skäl, som av utredningen och av flertalet remissinstanser framförts

för en förstärkning av småskollärarutbildningen ligger helt i linje med de

synpunkter, varpå 1950 års principbeslut grundades. Vid beredningen av

förevarande spörsmål har det emellertid icke befunnits lämpligt att i nuvarande

läge ta ställning till frågan om när en treårig utbildning bör ta

sin början. Jag är alltså inte beredd att här förorda, att 1950 års beslut

angående småskollärarutbildningen genomföres från och med läsåret

1957/58. Jag anser mig för närvarande i stället böra räkna med att elever

för småskollärarutbildning under de närmaste åren skall intagas endast på

tvååriga utbildningslinjer, dock med undantag för den redan nu treåriga

linjen vid Haparandaseminariet.

Med hänsyn härtill saknas anledning att i förevarande sammanhang till

närmare behandling upptaga utredningens förslag beträffande utformning

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

33

av en allmän treårig utbildningsgång och därtill direkt anknutna frågor.

Jag övergår därför till av utredningen behandlade spörsmål, som är av den

naturen, att de kan prövas fristående från frågan om den treariga utbildningen.

I likhet med skolöverstyrelsen finner jag de skäl, som utredningen anfört

för att inte för närvarande förorda införande av praktiktermin vid seminarieutbildningen,

vara övertygande. Frågan om praktikant tjänstgöring inom

ramen för seminarieutbildningen bör alltså upptagas till förnyad undersökning,

först när lämpligheten av en sammanhängande praktiktermin

någon tid prövats vid lärarhögskolan.

Beträffande ämneslärarna vid seminarierna föreslår utredningen, att i

princip samtliga skall ha lektorskompetens. Som skäl härför åberopas

bland annat att de av utredningen föreslagna seminarierna för utbildning

av både folk- och småskollärare härigenom skulle få en enhetlig ämneslärarkår.

Av organisatoriska skäl är det nödvändigt att nu ta ställning till

frågan om gemensamma utbildningsanstalter. Jag kommer i det följande

att framlägga förslag härom. Med anledning därav finner jag mig redan

här böra ta upp spörsmålet om ämneslärarkompetensen till behandling.

Enligt min uppfattning är med avseende på undervisningen av småskollärare

— även vid en treårig utbildningsgång med den utformning som utredningen

förordat — lektorskompetens icke behövlig i flertalet ämnen.

Med hänsyn till den nuvarande lektorsbristen bör vidare största återhållsamhet

iakttagas i fråga om utvidgning av lektorsinstitutionen. För lärarna

i psykologi och pedagogik synes emellertid sådan kompetens vara önskvärd.

Jag förordar därför, att ämneslärarna i detta för småskollärarutbildningen

centrala ämne i princip skall ha lektorskompetens. Det bör ankomma på

skolöverstyrelsen att i sina anslagsäskanden framdeles beakta detta vid

beräkningen av erforderligt antal tjänster av olika slag. För behörighet

till lektorstjiinst vid den nya typen av folkskoleseminarier bör givetvis gälla

samma kompetensvillkor som för närvarande vid folkskoleseminarium,

d. v. s. att sökanden skall ha avlagt vederbörligen godkänt disputationsprov.

För behörighet till rektorstjänst vid seminarium, där såväl folkskollärare

som småskollärare utbildas, bör självfallet gälla samma villkor som nu

gäller för behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium. Emellertid

kommer vid de nuvarande småskoleseminarier, som enligt vad jag i det

följande föreslår skall bibehållas med benämningen folkskoleseminarier,

under en lång tid framöver att i huvudsak endast utbildas småskollärare.

För dessa seminarier räknar jag tills vidare icke med någon ändring av

villkoren för behörighet till rektorstjänst.

Enligt min mening talar starka skäl för att småskollärare, som besitter

framstående pedagogisk skicklighet, skall kunna anställas såsom ordinarie

eller extra ordinarie övningsskollärare på småskolestadiet inom seminariums

övningsskola. Huruvida övningsskollärartjänst avsedd för tjänstgöring på

lågstadiet skall ledigförklaras för båda kategorierna av klasslärare eller

endast för småskollärarutbildad sökande torde tills vidare böra prövas från

fall till fall. Av småskollärare innehavd ordinarie eller extra ordinarie

övningsskollärartjänst torde böra placeras i lönegrad 19. T personalförteckningen

för seminarierna torde därför övningsskollärartjänsterna böra upptagas

med alternativa lönegradsbeteckningar.

,3 — Ilihang till rik.Kitty eu* protokoll 1057. (i .samt. Nr 105

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

Elevantalets storlek i folk- och småskolans läraravdelningar är avgörande

för antalet lärartjänster i folkskolan och är därmed också av största

betydelse för bedömningen av utbildningskapaciteten vid seminarierna.

I nu förevarande sammanhang är spörsmålet om elevantalet i A (och axformernas

läraravdelningar särskilt aktuellt. Antalet läraravdelningar i

folkskolan är innevarande läsår sammanlagt drygt 34 000, varav 21 000 i

skolor av A-form. Av A-avdelningarna finnes 46 procent på landsbygden

och 54 procent i städerna, av samtliga avdelningar på landsbygden är

ungefär hälften av A-form medan i städerna A-avdelningarna utgör närmare

90 procent av totalantalet avdelningar. Angående föreskrifterna om elevantalet

i läraravdelningarna får jag här anföra följande.

Före 1940 fanns inga egentliga bestämmelser i ämnet. Som ett led i besparingsaktionerna

i samband med den förstärkta försvarsberedskapens

införande under andra världskriget togs emellertid frågan om en normalisering

upp och vissa fördelningsgrunder för i första hand A-skolorna beslöts

vid 1940 års riksdag. Dessa grunder fick förlängd giltighet år för år fram

till 1947, då de sammanfördes i kungörelsen 1957:235 och i de vid denna

kungörelse fogade anvisningarna. Enligt anvisningarna bör som regel beträffande

skolor av A-form iakttagas följande. Om antalet elever vid skola

eller skolenhet ej överstiger 1 000, må inom varje årsklass endast inrättas

på folkskolestadiet en parallellavdelning för varje påbörjat 35-tal elever

och på småskolestadiet en parallellavdelning för varje påbörjat 25-tal

elever (överskottsmetoden). Jämsides med läraravdelningar av A-form kan

jämväl anordnas avdelningar av B 1-form. Inom skolenhet med flera än

1 000 elever bör medeltalet elever i läraravdelningarna icke understiga på

folkskolestadiet 30 och på småskolestadiet 24 (medeltalsmetoden). Dessa

medeltal skall avse hela folk- respektive småskolestadiet, alltså ej varje

årsklass för sig.

Detta är således innebörden av 1947 års bestämmelser, som ursprungligen

infördes som en krisåtgärd i början av andra världskriget. 1950 blev det

emellertid på grund av den rådande lokal- och lärarbristen aktuellt att

ytterligare skärpa grunderna för beräkningen av läraravdelningarnas storlek.

För att utreda frågan om och i vad mån möjlighet fanns att genom

provisoriska åtgärder minska trycket av lokal- och lärarbristen tillkallades

vissa sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet. En av dessa sakkunniga

utarbetad promemoria överlämnades sedermera till statsutskottet. På hemställan

av utskottet godkände 1950 års riksdag vissa skärpta bestämmelser

för A-skolorna. Dessa sammanfördes i kungörelsen 1950:137. Innebörden

av denna kan i korthet anges sålunda, att överskottsmetodens tillämpningsområde

begränsas till skolenheter med mindre än 500 elever samt att

medeltalsmetoden skall tillämpas inom skolor eller skolenheter med flera

än 500 elever och inedeltalet elever i A-skolor höjas på folkskolestadiet

från 30 till 32 samt på småskolestadiet från 24 till 26.

Utskottet underströk, att dessa anordningar allenast borde erhålla provisorisk

karaktär och att de borde avvecklas så snart omständigheterna

det medgåve. De provisoriska bestämmelserna skulle få gälla längst till

och med utgången av läsåret 1956/57. 1950 års kungörelse har utformats i

enlighet härmed och upphör alltså att gälla med utgången av detta läsår.

I stället träder 1947 års kungörelse automatiskt åter i kraft. För fortsatt

tillämpning av 1950 års kungörelse fordras sålunda nytt riksdagsbeslut.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

35

Som jag nämnde är frågan om läraravdelningarnas^ storlek av största

betydelse för behovet av lärare och därmed för de mått och steg staten

vidtager för lärarutbildningen. Seminarieutredningen har därför haft anledning

att gå in på detta problem. Utredningen har betonat angelägenheten

från pedagogiska och skolsociala synpunkter av en återgång till 1947 års

kungörelse och har med anledning härav beräknat examinationen av lärare

under den förutsättningen, att en återgång sker fördelad på läsåren 1959/60,

1960/61 och 1961/62.

Vid remissbehandlingen har endast statskontoret intagit en avvaktande

hållning när det gäller en återgång till 1947 ars kungörelse. Flertalet remissinstanser

har yrkat på en snabbare återgång och några har yrkat på

längre gående åtgärder än blott en återgång till 1947 års kungörelse. Det

dominerande argumentet i praktiskt taget alla yttranden är de uppenbara

olägenheter, som i såväl pedagogiskt som disciplinärt avseende följer med

alltför stora klasser. Det påpekas också, att en sänkning av elevantalet

i läraravdelningarna är en förutsättning för att skolan skall^ kunna lösa

de undervisnings- och fostringsfrågor den fått sig pålagd. I många yttranden

betecknas en sänkning av elevantalet i klasserna som den viktigaste

skolreformen.

Möjligheterna att sänka elevantalet i folkskolans läraravdelningar sammanhänger

med tillgången på lärare och tillgången på skollokaler. Beträffande

lärarfrågan medför en återgång till 1947 års bestämmelser en ökning

av antalet läraravdelningar med omkring 480 i folkskolan och med omkring

350 i småskolan. Fullt genomförd skulle alltså den minskning av

elevantalet i A-skolornas läraravdelningar, som en återgång till 1947 års

bestämmelser innebär, medföra tillhopa omkring 800 fler lärartjänster. Att

producera lärare för en sådan ökning möter från organisatoriska synpunkter

inga svårigheter, under förutsättning att den erforderliga ökade examinationen

påbörjas vid den tidpunkt och sker i det tempo, som utredningen

föreslagit. Den erforderliga ökningen av examinationen kan till yttermera

visso ske inom ramen för en under alla omständigheter minskande seminarieorganisation.

Denna minskning av lärarutbildningsorganisationen sammanhänger

med den sjunkande storleken av årskullarna i folkskoleåldern.

För att belysa detta kan jag peka på resultatet av de beräkningar, som

legat till grund för utredningens uppskattning av antalet lärartjänster.

Det framtida antalet läraravdelningar i folkskolan enligt utredningens

beräkningar framgår av följande sammanställning, som bland annat förutsätter

att en återgång till 1947 års bestämmelser sker på sätt utredningen

förordat.

1956/57 1959/60 1962/63 1965/66

34 400 33 500 32 300 31 700

Den ökning av antalet lärartjänster i folkskolan, som föranledes av den

av utredningen föreslagna återgången till 1947 års kungörelse, inträffar

som framgår av denna sammanställning vid en tid, då under alla omständigheter

totalantalet läraravdelningar minskar i folkskolan. Lokalbristen

kommer således inte att lägga hinder i vägen för en återgång till 1947 års

bestämmelser. I detta sammanhang bör emellertid hänsyn tas /iven till att

utbyggnaden av realskolan och jämförliga skolformer, särskilt klasserna

8 och 9 i cnhctsskolan, beräknas medföra ett ökat lokalbehov vid denna

tid.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

Jag övergår så till frågan om kostnaderna för en återgång till 1947 års

kungörelse. Såsom jag nyss nämnt medför denna ett ökat behov av omkring

480 folkskollärare och omkring 350 småskollärare. Statens bidrag till

avlöning åt dessa drygt 800 lärare kan med löner enligt den nya löneplanen

beräknas till ungefär 11 miljoner kronor årligen. Enligt seminarieutredningens

förslag skall övergången fördelas på de tre läsåren 1959/60,

1960/61 och 1961/62. Merkostnaderna kan beräknas till respektive 3,7,

7,4 och 11 miljoner kronor. Av vad nyss anförts framgår ju emellertid, att

den föreslagna återgången till 1947 års bestämmelser till tiden sammanfaller

med en markerad nedgång av antalet läraravdelningar. Denna nedgång

kommer givetvis att återspegla sig i en successiv minskning av utgifterna

för statsbidrag till lärarlönerna. För att belysa utvecklingen på detta

område får jag hänvisa till följande sammanställning. Av denna framgår

även en jämförelse mellan statsbidragsutgifterna beräknade på grundval av

1950 och 1947 års kungörelser.

Statsbidrag i miljoner

kronor beräknat på

grundval av

Redovisningsår

1957/58

1959/60

1960/61

1961/62

1966/67

kk 1947:234 .........

465

460

454

425

kk 1950:137 .........

475

461

453

443

Skillnad .............

4

7

11

Fn övergång till 1947 års bestämmelser skulle i jämförelse med fortsatt

tillämpning av 1950 års bestämmelser således endast innebära en retarderad

minskning av statens kostnader för statsbidrag till lärarlöner i folkskolan.

I likhet med seminarieutredningen och flertalet remissinstanser anser

jag det ytterligt angeläget, att elevantalet i folkskolans läraravdelningar

minskas. Som en första åtgärd därvidlag bör genomföras en minskning till

1940-talets normaltal. Jag förordar därför, att 1950 års bestämmelser avvecklas

och en återgång sker till 1947 års kungörelse. Från skolorganisatoriska

synpunkter föreligger icke hinder för att återgången genomföres på

det sätt, som seminarieutredningen förordat, alltså successivt under treårsperioden

1959/60—1961/62. Av statsfinansiella skäl anser jag mig emellertid

böra förorda, att återgången fördelas över fyra år, nämligen fyraårsperioden

1959/60—1962/63. Fn fyraårig övergångsperiod medför i jämförelse

med en treårsperiod en besparing i merutgifterna för övergången

under de tre första åren med 0,95 miljoner kronor för redovisningsåret

1959/60, 1,9 miljoner kronor för redovisningsåret 1960/61 och 2,75 miljoner

kronor för redovisningsåret 1961/62. Med hänsyn till vad jag nu förordat

torde bestämmelserna i 1950 års kungörelse böra erhålla förlängd giltighet

intill utgången av läsåret 1958/59. Därefter bör alltså ske en på läsåren

1959/60—1962/63 fördelad övergång till tillämpning av 1947 års kungörelse.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen

meddela de närmare föreskrifter, som fordras för att den sålunda

föreslagna övergången skall komma till stånd.

Innan jag lämnar denna fråga vill jag slutligen erinra om att inom

ecklesiastikdepartementet pågår utredning rörande frågan om elevantalet

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

37

i klasserna i folkskolans övriga former och i de högre skolorna. Såvitt

gäller folkskolan beräknas denna utredning kunna slutföras under innevarande

år.

Vad i övrigt gäller utredningens behovsberäkningar har genom dem erhållits

ett så långt möjligt säkert grepp om de olika faktorer, som bestämmer

examinationsbehovet och examinationen beträffande folk- och småskollärare.

I likhet med utredningen vill jag dock betona, att de föreliggande

beräkningarna liksom över huvud taget alla under övergångstiden före

enhetsskolans genomförande verkställda beräkningar rörande lärarbehovet,

givetvis måste vidlådas av en viss osäkerhet. Detta förhållande illustreras

omedelbart vid en jämförelse mellan utredningens beräkningar och de ett

år senare av skolöverstyrelsen verkställda beräkningarna. Vid bestämmande

av den framtida examinationen måste det nytillkomna statistiska material,

som kommit till uttryck i skolöverstyrelsens omräkning av utredningens

tabeller, beaktas.

De av utredningen och skolöverstyrelsen sammanställda tabellerna angående

examinationsbehov och examination bygger på den förutsättningen

att den treåriga småskollärarutbildningen skulle genomföras från och med

läsåret 1957/58 samt att återgången till 1947 års bestämmelser fördelas

på de tre läsåren 1959/62. I det föregående har jag emellertid förklarat,

att jag räknar med att elever för småskollärarutbildning under de närmaste

åren skall intagas endast på tvååriga utbildningslinjer. Jag har vidare förordat,

att återgången till 1947 års bestämmelser fördelas på de fyra läsåren

1959/63. Jag vill dessutom understryka att, med hänsyn till nyssberörda

osäkerhetsmoment i beräkningarna och mot bakgrunden av tidigare erfarenheter

i detta hänseende, man icke bör underlåta att vid bestämmandet

av examinationens omfattning söka skapa ett visst räknemässigt summaöverskott

av lärare, när möjlighet därtill föreligger. I tabellerna 1 och 3

har någon dylik marginal för felberäkningar och oförutsedda behov icke

beaktats. En sådan åtgärd är emellertid enligt min mening uppenbarligen

påkallad. Beräknas examinationsbehovet och examinationen i enlighet med

dessa ställningstaganden erhålles, med i övrigt samma förutsättningar som

i tabell 3, följande

Tabell 11

A. Folkskollärare

Läsår

Examinationsbehov

Examination

Överskott

respektive

brist per år

Summa

överskott

el. brist

1

2

3

Summa

1955/56 . . .

— 1 100

56/57 . . .

935

280

1 215

1340

+ 125

— 975

57/58 . . .

940

60

— 45

955

1 250

+ 295

— 680

58/59 . . .

460

0

20

480

915

+ 435

— 245

59/60 . . .

135

240

20

395

410 +260? + 90''

+ 365

+ 120

60/61 . . .

25

160

20

205

260 + 40?+ 90''

+ 185

+ 305

61/62 . . .

— 25

400

375

260?+ 40? + 90‘

+ 15

+ 320

62/63 . . .

155

300

455

260?+ 40?+ 90''

— 65

+ 255

1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

B. Småskollärare

Läsår

Examinationsbehov

Examination

Överskott

respektive

brist per år

Summa

överskott

eller brist

1955/56 ......

+ 240

56/57 ......

585

525

— 60

+ 180

57/58 ......

495

525

+ 30

+ 210

58/59 ......

460

525

+ 65

+ 275

59/60 ......

660

25 + 570?

-65

+ 210

60/61 ......

905

25? + 800?

— 80

+ 130

61/62......

815

25? + 775?

— 15

+ 115

62/63 ......

805

25? + 775?

— 5

+ no

I tabell 11 har icke räknats med något uppehåll i småskolläramas

successiva övertagande av klass 3 i A-skolorna. Detta medför i jämförelse

med tabell 3 bland annat ett betydligt mindre examinationsbehov av folkskollärare

för läsåret 1959/60, då enligt tabell 3 ett dylikt uppehåll beräknats

ske. Samtidigt följer härav ett betydligt större examinationsbehov av

småskollärare för nämnda läsår. I övrigt beror de ändrade siffrorna för

examinationsbehovet i tabell 11 huvudsakligen på anpassningen till den

fyraåriga övergången till 1947 års kungörelse.

Med de utgångspunkter för mina överväganden, som jag tidigare angivit,

bör enligt min mening beräkningarna i tabell 11 läggas till grund för beslut

om elevintagningens omfattning vid seminarierna hösten 1957.

Vad som nu genom omfattningen av elevintagningen hösten 1957 skall

bestämmas, är dels examinationen på den 2-åriga folkskollärarlinjen till

läsåret 1959/60, dels examinationen på den 4-åriga folkskollärarlinjen till

läsåret 1961/62, vilken dock endast delvis reglerar den slutliga examinationen

till sistnämnda läsår, dels ock examinationen på den 2-åriga småskollärarlinjen

till läsåret 1959/60.

Intagningen på den 2-åriga folkskollärarlinjen reglerar slutligt den totala

examinationen av folkskollärare till läsåret 1959/60. På den 4-åriga linjen

kommer genom redan bestämd intagning att till detta läsår utexamineras

ungefär 410 lärare. Behovet av examination på den 2-åriga linjen har i

tabell 11 beräknats till 260. Detta har skett för att eliminera det förutsedda

folkskollärarunderskottet från läsåret 1958/59 samt för att skapa ett visst

räknemässigt överskott. Hösten 1956 har på den 2-åriga linjen intagits 19

avdelningar. Jag föreslår, att på den 2-åriga folskollärarlinjen hösten 1957

intages 12 avdelningar med 24 elever per avdelning. Detta innebär en

minskning med sju intagningsavdelningar på den 2-åriga folkskollärarlinjen.

Intagningen på den 4-åriga folkskollärarlinjen hösten 1957 skall bestämmas

med sikte på den totala examinationen av folkskollärare till läsåret

1961/62. Enligt tabell 11 bör denna examination vid seminarierna omfatta

sammanlagt 300 lärare. Med hänsyn till att minst två avdelningar bör

intagas på studentlinjen hösten 1958 förordar jag såsom lämpligt avvägd

oförändrad intagning på den 4-åriga folkskollärarlinjen, alltså 12 avdelningar

med 24 elever per avdelning, vilket medför en produktion av omkring

260 lärare.

Elevintagningen på den 2-åriga småskollärarlinjen hösten 1957 reglerar

examinationen till läsåret 1959/60. I anslutning till de beräkningar, som

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

39

redovisats i tabell 11, förordar jag en intagning liösten 1957 av 25 avdelningar

på 2-årig linje. Vidare bör liksom hittills 1 avdelning på 3-årig

linje intagas vid seminariet i Haparanda. Detta innebär en ökning med 3

intagningsavdelningar på den 2-åriga linjen samt oförändrad elevintagning

på den 3-åriga linjen.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles efter förslag av

skolöverstyrelsen meddela närmare bestämmelser i anledning av vad jag nu

anfört rörande elevintagningen på folk- och småskollärarlinjerna.

De i tabellerna 1, 3 och 11 gjorda beräkningarna visar, att examinationsbehovet

av folkskollärare under första hälften av 1960-talet kommer att

nedgå till omkring tredjedelen av det nuvarande behovet, medan samtidigt

examinationsbehovet av småskollärare kommer att öka mycket kraftigt.

Inför denna situation vid seminarierna har man att välja antingen att

upprätta nya småskoleseminarier och nedlägga ett antal folkskoleseminarier

eller att till folkskoleseminarierna förlägga den småskollärarutbildning, som

de existerande småskoleseminarierna icke kan ombesörja. Utredningen har

anslutit sig till det senare alternativet men vill också gå ett steg vidare och

permanent förlägga all utbildning av folk- och smaskollärare till samma

lärarutbildningsanstalter och icke endast »inackordera» småskollärarutbildningen

vid vissa folkskoleseminarier. I likhet med utredningen finner jag en

dylik samordning rationell. Utan tvekan kommer det från organisatoriska

och ekonomiska synpunkter att ställa sig fördelaktigt med endast ett slag

av utbildningsanstalter för folkskolans klasslärare. Jag förordar därför, att

utbildningen av folk- och småskollärare från och med läsaret 1957/58 skall

kunna ske vid gemensamma läroanstalter. I samband därmed bör en

enhetlig benämning på seminarierna införas. Jag finner den föreslagna termen

folkskoleseminarium lämplig, varför benämningen å kvarstående småskoleseminarier

torde böra ändras i enlighet härmed.

Jag biträder utredningens förslag om att även män skall äga tillträde till

småskollärarutbildning. Detta ligger i linje med vad jag anfört i propositionen

angående riktlinjer för förfarandet vid tillsättning av vissa lärartjänster

m. m. (1957: 61), där jag bland annat understrukit, att grundsatsen

om lika behörighet till befordran för män och kvinnor — vilken ju

sedan 1945 gäller för statstjänst — i princip bör gälla lärartjänster inom

hela det statsunderstödda kommunala skolväsendet.

Vad utredningen förordat i fråga om proportionen mellan manliga och

kvinnliga elever på folkskollärarlinjerna föranleder inget annat uttalande

från min sida än att det bör ankomma på skolöverstyrelsen att i samrad

med bland andra arbetsmarknadsstyrelsen i vederbörliga sammanhang

framlägga de förslag, som befinnes erforderliga. För närvarande räknar jag

icke med annat än en ungefärlig hälftenfördelning av elevplatserna.

Med hänsyn till att ställning ännu inte ansetts kunna tas till frågan om

genomförande av 1950 års principbeslut om treårig småskollärarutbildning

finner jag det icke heller lämpligt att nu fattas något definitivt beslut om

seminarieorganisationens framtida dimensionering. Fn begränsning av normalorganisationen

till den omfattning, som utredningen och skolöverstyrelsen

förordat, synes emellertid under alla förhållanden kunna genomföras.

Däremot föreligger icke för närvarande någon anledning att la upp frågan

om en ytterligare sammanpressning av organisationen, även om de beräk
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

ningar, som redovisats i tabell It, tyder på ett lägre antal klassavdelningar

vid seminarierna under de närmaste åren, än vad utredningen och skolöverstyrelsen

räknat med.

Vad beträffar principerna för seminariernas lokala organisation kan jag

i huvudsak ansluta mig till vad utredningen och skolöverstyrelsen anfört

och förordat. I första hand bör enligt utredningens mening de seminarier

bibehållas, som bäst lämpar sig för utbildning av både folk- och småskollärare.

Utredningen har förordat ett avsteg från denna princip, såtillvida

som utredningen av speciella skäl föreslagit bibehållande av seminariet

i Haparanda. Jag ansluter mig härtill men anser, att starka skäl talar för

att även det nuvarande småskoleseminariet i Lycksele bibehållcs tills

vidare. Från kulturpolitik synpunkt är det nämligen knappast tilltalande

att beröva det norrländska inlandet en av dess få högre undervisningsinstitutioner.

Det är visserligen riktigt att större delen av Lyckseleseminariets

elever rekryteras utom Västerbottens län, men det förhållandet att utbildningsmöjligheterna

förlägges dit kan å andra sidan säkerligen skapa ökad

förståelse hos seminarieeleverna för övre Norrlands förhållanden. Enligt

företagen undersökning har det vidare visat sig möjligt, att om så erfordras

förlägga utbildning av sex klassavdelningar till detta seminarium. Då

emellertid ett bibehållande av Lyckseleseminariet icke bör medföra att det

redan nu — i jämförelse med övriga delar av landet — betydande antalet

seminarieutbildningsplatser i Norrland ytterligare ökas, bör en motsvarande

reduktion ske inom den norrländska seminarieorganisationen. Enligt

utredningens förslag skall båda de nuvarande seminarierna i Härnösand

bibehållas med plats för normalt 14 klassavdelningar. Enligt min mening

bör bibehållandet av Lyckseleseminariet motsvaras av en begränsning av

antalet avdelningar i Härnösand, lämpligen på det sättet att det nuvarande

småskoleseminariet i staden nedlägges. Jag föreslår alltså, att seminariet

i Lycksele tills vidare bibehålies, men att småskoleseminariet i Härnösand

nerlägges. I likhet med Haparandaseminariet bör seminariet i Lycksele

endast utbilda småskollärare. Mot förslaget att folkskoleseminariet

för kvinnliga elever i Linköping och småskoleseminariet i Stockholm nedlägges

har jag ingen erinran. Jag ansluter mig vidare till överstyrelsens uppfattning,

att de båda seminarierna i Växjö bör successivt samordnas till

den nya typen av folkskoleseminarium. Med beslut om definitivt nedläggande

av något seminarium i Växjö torde därför böra anstå tills vidare.

Det förslag, som jag i den föreliggande situationen anser mig kunna

framlägga, innebär alltså nedläggande av folkskoleseminariet för kvinnliga

elever i Linköping och småskoleseminarierna i Härnösand och Stockholm

samt successivt samordnande av de båda seminarierna i Växjö till ett folkskoleseminarium.

Övriga seminarier bör tills vidare bibehållas. Vid småskoleseminariema

i Härnösand och Stockholm bör någon elevintagning

icke ske i höst. Dessa seminarier bör därför kunna nedläggas med utgången

av nästa budgetår. Vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping

finnes innevarande läsår avdelningar av klasserna II4—IV4 och II2. Seminariet

torde därför böra nedläggas med utgången av budgetåret 1958/59.

Beslut om nedläggande av seminarier i enlighet med vad jag här förordat

torde böra fattas av årets riksdag. Till de åtgärder, som kan visa sig påkallade

i fråga om den slutliga avvecklingen av dessa seminarier torde jag

få återkomma i samband med anmälan av anslagsäskandena för seminarieorganisationen

för budgetåret 1958/59.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

Det torde i första hand böra ankomma pa byggnadsstyrelsen att upptaga

frågan om den framtida användningen av de lokaler, som friställes med

anledning av vad jag nu förordat, ävensom att pröva de Övriga lokalfrågor,

bland annat i Växjö, som aktualiserats genom övervägandena beträffande

seminarieorganisationen. Såvitt gäller småskoleseminanet i Stockholm tar

jag dock hänvisa till vad jag föreslagit i propositionen 1957: 99, s. 31

Jag vill i detta sammanhang slutligen ange, att jag med hansyn till de

numera förbättrade utbildningsmöjligheterna på realskolestadiet i de nordliga

gränstrakterna anser att någon med statsmedel bekostad preparandkurs

tills vidare icke bör anordnas vid seminariet i Haparanda lör intrade pa

den treåriga småskollärarlinjen där.

Anslagsberäkningar för budgetåret 1957/58

Medelsanvisningen till seminarierna föreslås i propositionen skola sammanföras

under fyra anslag, varav ett till avlöningar, ett till omkostnader,

ett till materiel, böcker m. m. och ett till utrustning.

Beträffande anslaget till avlöningar föreslås i huvudsak ökad medelsanvisning

för uppräkning av vissa arvoden och ökad bitrådeshjälp på

rektorsexpeditionerna. I anslutning till den av departementschefen för nästa

budgetår föreslagna organisationen, innebärande en minskning av antalet

seminarieavdelningar med 23 — från 169 till 146 beräknas en minskning

av medelsbehovet med i runt tal 1 000 000 kronor. Kungl. Maj:ts förslag,

innefattande jämväl vissa automatiska utgiftsförändringar, innebär sammanlagt

en anslagsminskning med 256 000 kronor.

Beträffande omkostnads- och utrustning sanslag en föreslås höjningar med

75 400 respektive 80 000 kronor, medan under anslaget till materiel, böcker

m. m. beräknas oförändrad medelsanvisning.

Utskottet

I den föreliggande propositionen behandlas tva för det obligatoriska skolväsendet

centrala problem, nämligen frågan om förlängning av småskollärarutbildningen

och spörsmålet om minskning av elevantalet i A-skolornas

lärara vdelningar. Båda dessa frågor är från pedagogiska synpunkter

av mycket stor vikt. De är vidare i ekonomiskt hänseende av betydande

storleksordning. Ilur dessa problem löses, är också från organisatoriska

synpunkter av avgörande betydelse, med hänsyn till att småskollärarutbildningens

längd och klassavdelningarnas storlek är viktiga faktorer vid

bedömningen av kapaciteten av folk- och småskollärarproduktionen och

därmed vid bestämmandet av seminarieorganisationens utformning och

omfattning.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

Vad först gäller smaskollärarutbildningen, vilken för närvarande

omfattar två år, föreligger ett principbeslut av 1950 års riksdag

om utbildningens förlängning. Enligt detta beslut skall den egentliga yrkesutbildningen

för småskollärare från tidpunkt, som senare skulle bestämmas,

tills vidare vara grundad på en ettårig allmänbildande kurs, baserad på ett

kunskapsmått i huvudsak motsvarande realexamen. Principbeslutet innebär

alltså, att småskollärarutbildningen skall förlängas till att omfatta

tre år.

Det spörsmål beträffande småskollärarutbildningen, som nu skall prövas,

gäller således egentligen endast frågan om den lämpliga tidpunkten att

sätta detta principbeslut i kraft. För närmare utredning hänsköts denna

fråga år 1954 till prövning av särskilda sakkunniga, seminarieutredningen,

vars resultat nu föreligger. Utredningen, som också till saklig prövning

upptagit skälen för och mot en förlängning av småskollärarutbildningen,

har kommit till den bestämda uppfattningen, att den nuvarande tvååriga

utbildningen behöver avsevärt förstärkas, och utredningen har föreslagit,

att den treåriga utbildningen genomföres från och med läsåret 1957/58.

Samtliga skolmyndigheter och lärarorganisationer har vid remissbehandlingen

ställt sig positiva till detta förslag.

Departementschefen har emellertid angivit, att det vid beredningen av

förevarande spörsmål icke befunnits lämpligt att i nuvarande läge ta ställning

till frågan om när en treårig småskollärarutbildning bör ta sin början.

Med hänvisning härtill har departementschefen förklarat sig icke vara

beredd att i förevarande sammanhang förorda, att 1950 års beslut genomföres

från och med läsåret 1957/58, utan ansett sig för närvarande i stället

böra räkna med att elever för småskollärarutbildning under de närmaste

åren skall intagas endast på tvååriga utbildningslinjer, dock med undantag

för den redan nu treåriga linjen vid Haparandaseminariet.

I anledning härav har i motionerna I: 452 och II: 570 yrkats att riksdagen

nu beslutar i enlighet med seminarieutredningens förslag, d. v. s. att

från och med läsåret 1957/58 småskollärarutbildningen skall vara treårig

på grundval av realexamenskunskaper, dock med möjligheter till tvåårig

utbildning på grundval av studentexamenskunskaper.

De skäl, som av seminarieutredningen och flertalet remissinstanser framförts

för en förstärkning av småskollärarutbildningen, ligger såsom departementschefen

framhållit helt i linje med de synpunkter, varpå 1950 års

principbeslut grundades. Utskottet vill för sin del i anslutning härtill först

understryka, att utskottet icke funnit några skäl föreligga att ifrågasätta

det sakligt riktiga i detta beslut. Från pedagogiska och även från skolsociala

synpunkter anser utskottet tvärtom det numera vara alldeles uppenbart,

att en förstärkning av småskollärarutbildningen är starkt påkallad. I

detta avseende kan utskottet alltså helt ansluta sig till de synpunkter, som

anlagts på frågan av de pedagogiskt inriktade instanserna.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

Såsom utskottet inledningsvis antytt måste emellertid frågan om en förlängning

av småskollärarutbildningen bedömas även med hansyn till de

samhällsekonomiska resurserna och till förutsättningarna för att ur denna

synvinkel inpassa reformen vid lämplig tidpunkt. Redan de med en förlängning

av seminarieutbildningen direkt förenade merkostnaderna för

statsverket är tämligen betydande — i motionerna I: 452 och II: 570 har

de för nästa budgetår uppskattats till närmare 1 miljon kronor.^ Enligt utskottets

uppfattning måste man emellertid i detta avseende ofrånkomligen

också beakta, att ett ikraftträdande av 1950 års principbeslut om småskollärarutbildningen

indirekt kan komma att aktualisera krav på merkostnader

för samhället av betydligt kraftigare storleksordning. Med hänsyn härtill

och med beaktande jämväl av den gradering mellan angelägna reformer

på skolväsendets område, som av ekonomiska skäl ovillkorligen måste

göras, har utskottet icke funnit det möjligt att förorda, att 1950 års principbeslut

sättes i kraft under de närmaste åren.

I anslutning härtill vill utskottet emellertid omedelbart ange, att utskottet

för sin del icke funnit det försvarligt att längre uppskjuta ställningstagandet

till frågan om vid vilken bestämd tidpunkt den redan i princip

beslutade förlängningen av småskollärarutbildningen bör påbörjas. Enligt

utskottets mening framstår under den nuvarande intensiva reformperioden

på skolväsendets område ett dylikt ställningstagande såsom ytterligt angeläget

för att ge önskvärd stabilitet bland annat åt lärarutbildningsorgamsationen.

Av här anförda skäl och efter ingående undersökningar och olika överväganden

från såväl ekonomiska som organisatoriska synpunkter liar utskottet

ansett sig böra förorda, att riksdagen nu i anledning av det i motionerna

1:452 och 11:570 framställda yrkandet beslutar att 1950 års

principbeslut om förlängning av småskollärarutbildningen skall genomforas

från och med läsåret 1961/62. Utskottet förutsätter därvid, att Kungl.

Maj :t i anslutning till seminarieutredningens betänkande och däröver avgivna

yttranden vidtager de åtgärder och, i den mån så erfordras, för riksdagen

i lämpligt sammanhang framlägger de förslag, som påkallas beträffande

den närmare utformningen av den treåriga utbildningsgången och

därtill direkt anknutna frågor.

Vad departementschefen anfört beträffande praktiktermin vid seminarieutbildningen

samt seminarielärarnas kompetens har icke givit utskottet

anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Vid bedömningen av behovet av folk- och småskollärare

är _ förutom den givna faktor som ligger i årskullarnas numerär — elevantalets

storlek i folk- och småskolans läraravdelningar av avgörande betydelse.

Det genom elevantalets storlek reglerade antalet läraravdelningar

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

är därmed också utslagsgivande för bedömningen av den erforderliga utbildningskapaciteten

vid seminarierna.

.1 Pr°P°sitionen har i detta sammanhang till utförlig behandling upptagits

fragan om elevantalet i A-formernas läraravdelningar. Härutinnan gäller

för närvarande vissa till kungörelsen 1950: 137 fogade anvisningar, enligt

,ka vid skola eller skolenhet med högst 500 elever får inom varje årsklass

inrättas på folkskolestadiet en parallellavdelning för varje påbörjat 35-tal

elever och på småskolestadiet en parallellavdelning för varje påbörjat 25- tal elever (överskottsmetoden), medan för större skolor eller skolenheter

gäller den regeln att medeltalet elever i läraravdelningarna ej bör understiga

32 på folkskolestadiet och 26 på småskolestadiet (medeltalsmetoden);

dessa medeltal skall avse hela folk- respektive småskolestadiet, alltså ej

varje årsklass för sig. Enligt beslut vid 1950 års riksdag tillämpas dessa

bestämmelser såsom ett provisorium och de skall enligt kungörelsens lydelse

upphöra att gälla med utgången av läsåret 1956/57. I stället träder

bestämmelserna i kungörelsen 1947:234 åter i kraft. För fortsatt tillämpning

av 1950 års bestämmelser fordras sålunda nytt beslut av statsmakterna.

Anvisningarna till 1947 års kungörelse avser samtliga former av

folkskolan. Såvitt gäller A-formen innebär de i jämförelse med 1950 års

bestämmelser, dels att överskottsmetoden skall tillämpas vid skolor eller

skolenheter med upp till 1 000 elever, dels att vid större skolor eller skolenheter

medeltalet elever per läraravdelning skall vara 30 på folkskolestadiet

och 24 på småskolestadiet.

Seminarieutredningen har vid små beräkningar av lärarbehovet förutsatt

att en återgång till 1947 års ifrågavarande bestämmelser skall ske

iordelad på de tre läsåren 1959/60—1961/62.

Kungl. Maj:ts förslag på denna punkt innebär, att 1950 års bestämmelser

skall erhålla förlängd giltighet intill utgången av läsåret 1958/59 samt att

därefter skall ske en på de fyra läsåren 1959/60—1962/63 fördelad återgång

till 1947 års bestämmelser.

I anslutning härtill har motionsvis framställts yrkanden av följande

innebörd, nämligen i motionerna I: 473 och II: 604 att återgången till 1947

års bestämmelser skall ske under treårsperioden 1957/58—1959/60 samt

i motionerna I: 470 och II: 606 att återgången skall ske under de två läsaren

19o8/59 och 1959/60. Vidare föreligger till prövning i detta sammanhang

de redan i anslutning till statsverkspropositionen väckta motionerna

1:196 och 11:216, vari yrkats, att de i kungörelsen 1947:234 angivna

elevantalen för förändring till annan skolform sänkes med fem för samtliga

dar avsedda former av folkskolan eller, därest så icke är möjligt, i första

band för Bl-, B2- och B3-formerna.

Beträffande andra folkskoleformer än A-formen gäller för närvarande

kungörelsen 1947: 234. Däri anges dels vissa elevantal, som mera varaktigt

bör överskridas, för att förändring till högre skolform skall få ske, dels

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

45

vissa elevantal som, om de mera varaktigt underskrides, bör medföra förändring

till lägre skolform. I sistnämnda hänseende anges även visst elevantal

för skolor av A-formen. I anledning av motionerna I: 196 och II: 216

får utskottet erinra om att riksdagen i skrivelse 1956: 315 (jfr statsutskottets

utlåtande 1956: 154 s. 90 och 91) hos Ivungl. Maj:t hemställt om

utredning och förslag rörande sänkning av elevantalet i undervisningsavdelningarna

bland annat inom folkskoleväsendet. I den nu föreliggande

propositionen har också departementschefen framhållit, att inom ecklesiastikdepartementet

pågår utredning rörande frågan om elevantalet i klasserna

i andra former av folkskolan än A-formen samt i de högre skolorna,

vilken utredning såvitt gäller folkskolan beräknas kunna slutföras under

innevarande år. Med hänsyn härtill anser utskottet, att det nu i motionerna

I: 196 och II: 216 framställda yrkandet icke bör föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Emellertid finner utskottet liksom departementschefen det vara ytterligt

angeläget, att elevantalet i folkskolans läraravdelningar minskas. Utskottet

ansluter sig också till departementschefens uppfattning, att såsom en första

åtgärd härvidlag bör genomföras en minskning till 1940-talets normaltal.

Från pedagogiska och skolsociala synpunkter hade det givetvis varit önskvärt

att en dylik anordning kunnat ske redan från och med läsåret 1957/58,

såsom ursprungligen avsågs när 1950 års bestämmelser tillkom. Emellertid

är att märka, att all examination vid folk- och småskoleseminarierna redan

är bestämd fram till och med läsåret 1958/59 samt att de i propositionen

redovisade beräkningarna av lärartillgången utvisar att en övergång till

1947 års bestämmelser icke kan påbörjas före läsåret 1959/60 utan att

därigenom den då ännu kvarstående lärarbristen i folk- och småskolan

skulle försvåras. Med hänsyn härtill har utskottet icke ansett sig böra

biträda de i motionerna I: 473 och II: 604 samt I: 470 och II: 606 framställda

yrkandena, enligt vilka övergången skulle påbörjas läsåret 1957/58

respektive 1958/59.

Utskottet vill också understryka, att en återgång till 1947 års bestämmelser

icke blott medför en ökning av antalet lärartjänster med drygt 800

med därav följande kostnadsökning för statsverket på ungefär 11 miljoner

kronor årligen vid fullt genomförd övergång utan att den även ställer

ökade krav på lokalutrymmen. Visserligen kan det totala antalet läraravdelningar

i den nuvarande folkskolan beräknas sjunka icke oväsentligt

under 1960-talet men å andra sidan kommer enhetsskolans successiva genomförande

och den även i övrigt fortgående expansionen av skolväsendet

på de högre stadierna att kräva ytterligare lokalutrymmen. Såväl med hänsyn

till de statsfinansiella resurserna som av investeringspolitiska skäl finner

utskottet en successivt genomförd övergång till 1947 års bestämmelser

vara motiverad och utskottet kan från dessa synpunkter ehuru med viss

tvekan godtaga den av departementschefen i detta hänseende föreslagna

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

avvägningen. Utskottet tillstyrker alltså, att riksdagen godkänner vad departementschefen

förordat angående minskning av elevantalet i läraravdelningarna

vid folkskolor av A-formen.

Den successiva övergång till 1947 års bestämmelser, som utskottet sålunda

tillstyrkt, kan självfallet icke genomföras utan att vissa variationer

i tillvägagångssättet från ort till ort blir nödvändiga. Utskottet vill med

anledning härav blott understryka, att såväl 1950 års som 1947 års kungörelse

redan innehåller en generell föreskrift, att vid tillämpningen av anvisningarna

skälig hänsyn bör tas till lokala förhållanden, som kan motivera

en annan fördelning av eleverna på läraravdelningar än som eljest skulle

komma i fråga.

I förevarande sammanhang har i motionerna I: 472 och II: 603 upptagits

ett speciellt problem beträffande anvisningarna till kungörelsen 1950: 137.

Utskottet får i denna fråga anföra följande. I punkt 3 av nämnda anvisningar

har Kungl. Maj:t föreskrivit, att hjälp- och specialklasser må inrättas

till ett antal, som motsvarar tio procent av antalet normalklasser

i folk- och småskolan. Genom denna regel, som icke har någon motsvarighet

i 1947 års kungörelse, maximeras alltså totalantalet specialklasser — i

vilket begrepp numera också hjälpklasser innefattas — vid skolor av Aformen.

Numera har därjämte utfärdats särskilda föreskrifter angående

elevantalet i de särskilda specialklasserna. I kungörelsen 1956: 263 har

sålunda meddelats bestämmelser i detta hänseende beträffande hjälp-,

hörsel-, syn-, observations-, läs-, tal-, frilufts- och hälsoklasser. I 1957 års

statsverksproposition har vidare föreslagits, att dylika föreskrifter skall utfärdas

även beträffande de s. k. skolmognadsklasserna. Med anledning av

sistnämnda förslag, vartill utskottet återkommer i annat sammanhang,

har skolöverstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t nyligen föreslagit viss

jämkning av den ifrågavarande procentregeln under åberopande av att ett

procenttal av tio icke vore tillräckligt för att möjliggöra inrättande jämsides

med övriga specialklasser av skolmognadsklasser i avsedd omfattning.

Utskottet vill för egen del understryka värdet av ett väl utvecklat specialklassystem,

varigenom såväl de elever, vilka är i behov därav, får en

särskilt anpassad undervisning som också undervisningen i normalklasserna

underlättas genom att vid sidan av denna anordnas den speciella undervisning,

som meddelad inom normalklassens ram skulle verka synnerligen

tyngande på denna. En viss maximering, dock icke så snäv som för närvarande,

av totalantalet specialklasser vid A-skolorna kan dock enligt

utskottets mening vara motiverad så länge tillgången på specialklassutbildade

lärare icke motsvarar skoldistriktens efterfrågan. Eljest synes följden

kunna bli att de skoldistrikt, som pa grund av stor folkmängd har

särskilt goda förutsättningar att skapa ett välutvecklat specialklassystem,

drar till sig den tillgängliga arbetskraften på bekostnad av de mindre di
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

47

strikten. En eventuellt fortsatt tillämpning av en maximeringsregel i någon

form bör emellertid självfallet ej äga rum utan jämkningar eller undantag

med hänsyn till de skiftande lokala och skolorganisatoriska förhållandena.

Sålunda anser utskottet det uppenbart, att en maximeringsregel icke bör

tillämpas exempelvis för sådana fall, då en specialklass tillkommit såsom

resultat av för ändamålet nödvändigt interkommunalt samarbete och då

således ett skoldistrikt från annat eller andra distrikt mottager specialklasselever,

som utan dylikt samarbete icke skulle kunna erhålla undervisning

i specialklass; sådana anordningar bör självfallet i stället på allt

sätt underlättas.

Då det torde böra liksom hittills ankomma på Kungl. Maj:t att besluta

beträffande ifrågavarande spörsmål och då framställning angående omprövning

av den aktuella bestämmelsen är anhängig hos Kungl. Maj:t har utskottet

icke ansett sig böra i anledning av motionerna I: 472 och II: 603

förorda annan åtgärd än att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger

till känna vad utskottet här anfört.

Beträffande beräkningarna av lärarbehovet och det siffermaterial som

ligger till grund för dessa vill utskottet liksom departementschefen understryka,

att de givetvis måste vidlådas av en viss osäkerhet. Utskottet

finner det därför väl motiverat att man med hänsyn härtill och mot bakgrunden

av tidigare erfarenheter i detta hänseende vid beräkning av examinationens

omfattning år från år söker skapa och vidmakthålla ett visst

räknemässigt summaöverskott av lärare, när möjlighet därtill finnes. Utskottet

vill samtidigt framhålla, att vissa marginaler torde finnas redan i de

beräknade siffrorna för examinationsbehovet och examinationen. Sålunda

har utskottet beträffande de föreliggande beräkningarna konstaterat bland

annat, att marginalen för elevavgång under studietiden samt för vikarier

ökats jämfört med tidigare år, liksom att den arbetskraft, som utgöres av

pensionerade lärare och som i praktiken alltid torde vara disponibel i viss

omfattning, icke siffermässigt medräknats såsom en lärartillgång.

Med hänsyn till utskottets i det föregående angivna ställningstagande till

frågan om tidpunkten för genomförande av den treåriga småskollärarutbildningen

har det icke varit möjligt för utskottet att vid sina fortsatta

överväganden beträffande seminarieorganisationen använda den av departementschefen

redovisade tabell It såsom utgångspunkt. Utskottet har

därför låtit verkställa nya beräkningar, vari förutsatts dels att övergången

till 1947 års kungörelse sker fördelad på läsåren 1959/60—1962/63, dels

att den treåriga småskollärarutbildningen påbörjas läsåret 1961/62, dels

att till följd därav uppehåll i småskollärarnas successiva övertagande av

klass 3 i A-skolorna göres läsåret 1963/64, dels och alt, jämsides med intagning

på treårig småskollärarlinje, intagning i begränsad omfattning sker

även på tvåårig studentlinje för småskollärare. De sålunda verkställda

beräkningarna redovisas i följande

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

Tabell 12

A. Folkskollärare

Läsår

Examinationsbehov

Examination

Överskott

eller brist

per år

Summa

överskott

eller brist

i

2

3

Summa

1955/56

1100

56/57

935

280

1215

1340

+

125

—

975

57/58

940

60

-45

955

1250

+

295

—

680

58/59

460

0

20

480

915

+

435

—

245

59/60

135

240

20

395

410 -f

260 + 90

+

365

+

120

60/61

25

160

20

205

260 +

40 + 90

+

185

+

305

61/62

—25

400

375

260 +

40 + 90

+

15

+

320

62/63

155

300

455

260 +

40 + 90

—

65

+

255

63/64

245

400

645

430 +

130 + 90

+

5

+

260

64/65

145

400

545

360 +

90 4- 90

—

5

+

255

65/66

580

200

780

520 +

170 + 90

0

+

255

B. Småskollärare

1955/56

+

240

56/57

585

525

—

60

+

180

57/58

495

525

+

30

+

210

58/59

460

525

+

65

+

275

59/60

660

20 +

570

—

70

+

205

60/61

905

20 +

890

+

5

+

210

61/62

815

20 +

935

+

95

+

350

62/63

805

20 +

1005

+

220

+

570

63/64

630

20 +

45

—

565

+

5

64/65

940

1005 +

45

+

no

+

115

65/66

440

480 +

45

+

85

+

200

Såsom framgar av tabell 12 överensstämmer denna, såvitt gäller den

examination som beräknats ske på grundval av elevintagningen vid seminarierna

hösten 1957, med den av departementschefen redovisade tabell 11.

Utskottet har således intet att erinra mot att elevintagningen hösten 1957

får den omfattning departementschefen föreslagit, nämligen 12 avdelningar

på den 2-åriga folkskollärarlinjen och 12 avdelningar på den 4-åriga folkskollärarlinjen

samt 25 avdelningar på den 2-åriga småskollärarlinjen och 1

avdelning på den särskilda 3-åriga småskollärarlinjen vid seminariet i

Haparanda.

Vad därefter gäller seminarieorganisationen får utskottet

till en början ange att utskottet ansluter sig till departementschefens förslag,

att utbildningen av folk- och småskollärare från och med läsåret

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

1957/58 skall kunna ske vid gemensamma utbildningsanstalter och att

såsom enhetlig benämning på seminarier för folkskolans klasslärare användes

beteckningen folkskoleseminarium. Vad departementschefen anfört

beträffande tillträde för män till småskollärarutbildning samt om proportionen

mellan manliga och kvinnliga elever på folkskollärarlinjerna har icke

givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Beträffande seminarieorganisationen, vars »normala» antal klassavdelningar

nu utgör 183, har seminarieutredningen med utgångspunkt i sina i

tabellerna 1, 2 och 8 åskådliggjorda beräkningar förordat en normalorganisation

av sammanlagt 161 klassavdelningar fram till och med läsåret

1963/64. Utredningens förslag innebär att följande fyra seminarier skulle

nedläggas, nämligen folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping

samt småskoleseminarierna i Lycksele, Stockholm och Växjö.

Skolöverstyrelsen, som vid remissbehandlingen haft tillgång till ett

färskare siffermaterial, har med utgångspunkt häri (tabellerna 3, 4 och 10)

förordat en något större normalorganisation, omkring 163 avdelningar. Med

hänsyn härtill och för ökning av organisationens elasticitet har överstyrelsen

ansett det önskvärt, att nedskärningen av organisationen åtminstone

på ett par seminarieorter sker gradvis och efter behov. Överstyrelsen, som

tillstyrkt nedläggande av kvinnliga seminariet i Linköping samt småskoleseminarierna

i Lycksele och Stockholm, har av nämnda skäl beträffande

seminarieorganisationen i Härnösand och Växjö förordat, att indragningen

där göres genom en så småningom skeende samordning av bada seminarierna

i vardera staden med vederbörande folkskoleseminarium såsom

kärna i den kvarblivande organisationen.

Departementschefen har — under åberopande av att ställning ännu icke

ansetts kunna tas till frågan om genomförande av 1950 års principbeslut om

treårig småskollärarutbildning — icke funnit lämpligt att nu fattas nagot

definitivt beslut om seminarieorganisationens framtida dimensionering. En

begränsning av normalorganisationen till den omfattning, som seminarieutredningen

och skolöverstyrelsen förordat, har emellertid synts departementschefen

under alla förhållanden kunna genomföras. I anslutning härtill

har departementschefen tillstyrkt nedläggande av folkskoleseminariet för

kvinnliga elever i Linköping och småskoleseminariet i Stockholm. Vidare

har departementschefen, med avvikelse från vad utredningen förordat, föreslagit

att småskoleseminariet i Lycksele tills vidare bibehalles men att i

stället småskoleseminariet i Härnösand nedlägges. Därjämte har departementschefen

förordat, att de båda seminarierna i Växjö i enlighet med skolöverstyrelsens

förslag successivt samordnas till den nya typen av folkskoleseminarium;

med beslut om definitivt nedläggande av nagot seminarium

i Växjö bör därför enligt departementschefens mening ansta tills

vidare.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1957.

6 sa ml. Å r 105

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

I anledning av Kungl. Maj:ts förslag beträffande seminarieorganisationen

har motionsvis framställts följande yrkanden, nämligen i motionerna I: 471

och II: 605 att folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping skall

bibehållas, i motionerna I: 455 och II: 574 att småskoleseminariet i Härnösand

åtminstone tills vidare skall bibehållas i nuvarande omfattning samt

i motionerna I: 469 och II: 588 att med den föreslagna avvecklingen av

småskoleseminariet i Stockholm tills vidare skall anstå.

Den av Kungl. Maj:t föreslagna begränsningen av normalorganisationen

innebär att denna, sedan de ifrågavarande seminarierna avvecklats, skulle

komma att tills vidare rymma 167 avdelningar. Med de utgångspunkter

departementschefen haft för sitt ställningstagande kan enligt utskottets

mening knappast riktas någon erinran mot detta förslag i och för sig.

Utskottet har emellertid såtillvida haft säkrare utgångspunkter för sitt

bedömande än vad som varit möjligt för departementschefen, att utskottet

i det föregående ansett sig böra förorda en bestämd tidpunkt för påbörjande

av den treåriga småskollärarutbildningen, nämligen läsåret 1961/62.

Likväl anser utskottet sig icke kunna för närvarande förorda en definitiv

normalorganisation, som utan jämkningar skall kunna bestå fram till mitten

av 1960-talet. Därtill är osäkerhetsmomenten för stora i de beräkningar

beträffande lärarbehovet, som utskottet i det föregående redovisat. En

framräkning av antalet avdelningar i seminarieorganisationen enligt den av

utskottet angivna tabellen 12 visar emellertid, att organisationen i början

av 1960-talet under åtminstone något eller några läsår skulle komma att

omfatta omkring 170 avdelningar. Med hänsyn härtill och till de förut

berörda osäkerhetsmomenten i beräkningarna samt med beaktande av de

mycket allvarliga svårigheter som skulle uppstå därest organisationen tilltoges

för knappt — utskottet vill här erinra om besvärligheterna att vidga

organisationens kapacitet under 1940-talet — har utskottet ansett sig böra

förorda, att tills vidare bibehålies en något större elasticitet i organisationen

än vad departementschefen räknat med.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att jämlikt Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 1 mars 1957 tillkallats särskilda sakkunniga för

att utreda frågan om införande av ett modifierat ämnes- och klasslärarsystem

pa enhetsskolans högstadium och därmed sammanhängande frågor.

Enligt direktiven för denna utredning — 1957 års lärarutredning — bör

utbildningen av den nya lärarkategorien i första hand avse fördjupade ämneskunskaper

i förhållande till vad folkskollärarutbildningen skänker. Utbildningen

synes därför främst böra omfatta teoretiska läroämnen eller

läroämnesgrupper. Utbildningen bör noga avpassas efter skolans och elevernas

behov och sålunda icke sikta till likvärdighet med den akademiska

utbildningen. En utbildning av ifrågasatt slag synes, framhålles det vidare

i direktiven, närmast böra fa formen av en på folkskollärarexamen byggd

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957 51

vidareutbildning av lämplig längd vid folkskoleseminarium eller lärarhögskola.

Tillsättandet av 1957 års lärarutredning utgör enligt utskottets mening

ett ytterligare och avgörande skäl för att, såsom utskottet redan av andra

orsaker förordat, tills vidare i avvaktan på resultatet av utredningen bibehålla

en något större elasticitet i organisationen än vad som följer av Kungl.

Maj:ts förslag.

När det gäller att med hänsyn till här anförda omständigheter åvägabringa

en större elasticitet än den, som redan ligger i möjligheterna att vid

en viss normalorganisation övergå till ämnesrumsystem m. m., har utskottet

ansett sig böra särskilt beakta önskvärdheten av att, om såsom

resultat av 1957 års lärarutredning en mera definitivt utformad vidareutbildning

av folkskollärare förlägges till folkskoleseminarierna, denna vidareutbildning

i tillräcklig utsträckning lokaliseras till Norrland, där lärarbristen

är mest markant. I avvaktan på vilken omfattning denna vidareutbildning

kan komma att erhålla har utskottet därför icke ansett sig böra

förorda, att för närvarande fattas något definitivt beslut om begränsning

av antalet seminarier i Norrland. Utskottet vill tillika framhålla, att på den

ort det här närmast gäller, Härnösand, finnes god tillgång på lektorskompetenta

lärare i olika ämnesgrupper, eftersom till staden är förlagda såväl

folkskoleseminarium som högre allmänt läroverk och högre tekniskt läroverk.

I anslutning till den av skolöverstyrelsen förordade lösningen av

seminariefrågan i Härnösand och i anledning av det i motionerna I: 455

och II: 574 framställda yrkandet anser utskottet att beträffande de båda

seminarierna i Härnösand tills vidare bör mtas den standpunkten, att

de, liksom seminarierna i Växjö, i den mån så visar sig lämpligt successivt

samordnas till den nya typen av folkskoleseminarium. Med beslut

om definitivt nedläggande av något seminarium i Härnösand bör

således anstå tills vidare, varför utskottet avstyrker bifall till Kungl.

Maj ris förslag på denna punkt. I anslutning härtill vill utskottet tillägga,

att enligt utskottets mening elevintagningen instundande höst vid seminarierna

i Härnösand bör fördelas alltefter vad som från organisatoriska synpunkter

är mest praktiskt.

Med vad utskottet nu förordat åstadkommes enligt utskottets uppfattning

den tills vidare önskvärda elasticiteten i seminarieorganisationen. De

motionsvis framställda yrkandena beträffande folkskoleseminariet för

kvinnliga elever i Linköping samt småskoleseminariet i Stockholm bör därför

bedömas från den utgångspunkten, att ett bibehållande av dessa seminarier

bör motsvaras av ett nedläggande i samma omfattning av seminarier

på andra orter. Utskottet har vid sina överväganden av denna fråga icke

ansett sig kunna med beaktande av lärarutbildningsorganisationen i Linköping

och Stockholm jämfört med övriga ifrågakommande orter förorda.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

att nämnda två seminarier, mot vad såväl seminarieutredningen och skolöverstyrelsen

som departementschefen förordat, bibehålies såsom fristående

lärarutbildningsanstalter. Utskottet biträder alltså Kungl. Maj:ts förslag

på denna punkt och avstyrker följaktligen bifall till motionerna I: 471 och

II: 605 samt I: 469 och II: 588. I anslutning härtill vill utskottet framhålla,

att såvitt utskottet inhämtat småskollärarutbildning fortfarande kommer

att äga rum i Stockholm, nämligen vid det nuvarande folkskoleseminariet

för kvinnliga elever i staden, och att småskollärarutbildning avses skola

anordnas även vid det nuvarande folkskoleseminariet för manliga elever i

Linköping. Det bör också framhållas, att de lokaler, som kan bli friställda

genom att kvinnliga folkskoleseminariet i Linköping och småskoleseminariet

i Stockholm avvecklas såsom fristående seminarier, även i fortsättningen

torde komma att användas för utbildningsändamål. Enligt förslag i propositionen

nr 99, till vilket förslag utskottet återkommer i annat sammanhang,

avses nämligen småskoleseminariets i Stockholm lokaler skola utnyttjas

för ökad intagning av arkitekturstuderande vid tekniska högskolan i

Stockholm. Utskottet har vidare erfarit, att inom slöjdlärarutredningen

överväges möjligheterna att till kvinnliga seminariets i Linköping lokaler

förlägga utbildningen av lärare i manlig slöjd.

De i propositionen nr 123 redovisade anslagsberäkningarna

och i samband därmed framlagda förslagen föranleder ingen erinran från

utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt motionerna 1:452 och II: 570, såvitt här är i fråga,

besluta, att det vid 1950 års riksdag fattade principbeslutet

om förlängning av småskollärarutbildningen — innebärande

att den egentliga yrkesutbildningen för småskollärare

skall vara grundad på en ettårig allmänbildande kurs, baserad

på ett kunskapsmått i huvudsak motsvarande realexamen

— skall genomföras från och med läsåret 1961/62;

II. att riksdagen må

a) finna motionerna I: 196 och II: 216 icke föranleda

någon riksdagens åtgärd;

b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med

avslag å motionerna 1:473 och II: 604 samt 1:470 och

II: 606 godkänna vad departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 15 mars 1957 förordat

angående minskning av elevantalet i läraravdelningarna

vid folkskolor av A-formen;

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

c) i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet

anfört i anledning av motionerna I: 472 och II: 603;

III. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna 1:471 och II: 605,

besluta, att folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping

skall nedläggas vid utgången av budgetåret 1958/59;

IV. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt motionerna I: 455 och II: 574, i skrivelse till

Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört beträffande

småskoleseminariet i Härnösand;

V. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna 1:469 och II: 588,

besluta, att småskoleseminariet i Stockholm skall nedläggas

vid utgången av budgetåret 1957/58;

VI. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna 1:452 och II: 570,

såvitt här är i fråga,

a) godkänna följande personalförteckning för folkskoleseminariema,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1957/58:

Personalförteckning

Tjänstemän å ordinarie stat

Befattning Lönegrad

18 rektorer, avlöningsgrupp III ............. Cb 14

5 rektorer, avlöningsgrupp IV ............. Cb 13

2 rektorer, avlöningsgrupp III ............. Cb 12

1 rektor, avlöningsgrupp II................ Cb 11

134 lektorer................................ Ca 33

40 seminarieadjunkter ...................... Ca 29

22 lärare i musik .......................... Ca 26

Anm.: En av dessa befattningar skall hållas obesatt så länge

den å övergångsstat uppförde läraren i musik kvarstår i

tjänst.

18 lärare i teckning........................ Ca 25

26 lärare i gymnastik med lek och idrott...... Ca 25

162 övningsskollärare................Ca 25 el. Ca 19

14 lärare i kvinnlig slöjd ................... Ca 23

11 lärare i manlig slöjd...................... Ca 23

10 lärare i trädgårdsskötsel ................. Ca 23

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

Befattning Lönegrad

10 lärare i hushållsgöromål ................. Ca 20

4 lärare i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums

övningsskola...................... Ca 18

12 vaktmästare.......... Ca 12

13 vaktmästare............................ Ca 11

8 värmeskötare ........................... Ca 11

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än Ce 25

34 lektorer........................Ce 33 el. Ce 31

7 seminarieadjunkter...................... Ce 29

28 adjunkter .............................. Ce 27

Tjänstemän å övergångsstat

3 seminarieadjunkter ...................... Ca 29

1 lärare i musik .......................... A 21

b) godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1957/58:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

............................... 8 614 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis.......... 344 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis............................. 7 904 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. 4 148 000

Summa kronor 21 010 000

c) till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret

1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 21 010 000 kronor;

VII. att riksdagen må för budgetåret 1957/58 under åttonde

huvudtiteln anvisa

a) till Folkskoleseminarierna: Omkostnader ett förslagsanslag

av 1 945 000 kronor;

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957

55

b) till Folkskoleseminariema: Materiel, böcker m. m. ett

reservationsanslag av 458 000 kronor;

c) till Folkskoleseminariema: Utrustning ett reservationsanslag

av 500 000 kronor.

Stockholm den 10 maj 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Näsström,

Hesselbom, Einar Persson, Sundelin, Birger Andersson, Thun, Axel Andersson,

Pålsson, Elfving, Rikard Svensson, fröken Ranmark, herrar Nils Theodor

Larsson och Arrhén; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Petterson i

Degerfors, Persson i Växjö, fröken Elmén, herrar Svensson i Alingsås,

Gustafsson i Stockholm, Widén, Nilsson i Göingegården, fröken Olsson,

herr Blidfors, fröken Karlsson, fröken Vinge, herrar Arvidson, Helén och

Svensson i Stenkyrka.

Reservationer

1) av herr Sundelin

2) av herr Elfving

3) av fröken Karlsson

4) av herr Arvidson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:275 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1957/58 till folkslwleseminarieorganisationen in. in. jämte i äm a1 i texten