Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1957/58 till folkskoleseminarieorganisationen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1957-05-10 · 55 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 52 av 55 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1957:105, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1957/58 till folkskoleseminarieorganisationen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
1
Nr 105
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1957/58 till folkskoleseminarieorganisationen
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 under åttonde huvudtiteln,
punkten 188, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, beräkna vissa anslag för budgetåret 1957/58 till folk- och småskoleseminarierna,
har Kungl. Maj:t i propositionen nr 123, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för
den 15 mars 1957, föreslagit riksdagen att
dels godkänna vad departementschefen förordat angående minskning av
elevantalet i läraravdelningama vid folkskolor av A-formen,
dels besluta att folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping skall
nedläggas vid utgången av budgetåret 1958/59,
dels besluta att småskoleseminariet i Härnösand skall nedläggas vid utgången
av budgetåret 1957/58,
dels besluta att småskoleseminariet i Stockholm skall nedläggas vid utgången
av budgetåret 1957/58,
dels godkänna av departementschefen angiven personalförteckning för
folkskoleseminarierna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1957/58,
dels godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för folkskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1957/58,
dels ock för budgetåret 1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa
till Folkskoleseminarierna: Avlöningar ett förslagsanslag av 21 010 000
kronor,
till Folkskoleseminarierna: Omkostnader ett förslagsanslag av 1 945 000
kronor,
till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag
av 458 000 kronor, samt
till Folkskoleseminarierna: Utrustning ett reservationsanslag av 500 000
kronor.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1057. 6 samt. Nr 105
2 Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande motioner,
nämligen
dels motionerna I: 452 och II: 570 av herr Åman m. jl. samt fröken
Karlsson m. jl., i vilka hemställts att riksdagen måtte
a) besluta att från och med budgetåret 1957/58 undervisningen på småskollärarlinjen
skall vara treårig på grundval av realexamenskunskaper
respektive tvåårig på grundval av studentexamenskunskaper,
b) godkänna i motionerna angiven avlöningsstat för folkskoleseminarierna,
att tillämpas från och med budgetåret 1957/58,
c) till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret 1957/58 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 21 985 000 kronor,
dels motionerna I: 196 och II: 216 av herr Sundm m. fl. samt herr Nilsson
i Tvärålund m. fl., i vilka hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhåller om utfärdande av sådana anvisningar till kungörelsen
1947:234 med vissa bestämmelser angående lärjungarnas fördelning på
läraravdelningar vid folk- och småskolor in. m., att det angivna lärjungeantalet
för förändring till annan skolform sänks med fem för samtliga former
eller, därest så icke är möjligt, i första hand för B 1-, B 2- och eventuellt
även B 3-skolor,
dels motionerna I: 473 och II: 604 av fröken Ranmark m. fl. samt fröken
Karlsson m. fl., i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t begära, att en återgång till 1947 års bestämmelser om
elevantalet i klasserna måtte ske genom en successiv minskning av elevantalet
på sätt som av seminarieutredningen föreslagits men med början
från och med läsåret 1957/58,
dels motionerna I: 470 och II: 606 av herr Sunne samt herr Helén och
fru Sandström, i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta, att kungörelsen
1950: 137 må äga giltighet under läsåret 1957/58 och att återgång
till kungörelsen 1947:234 fördelas under läsåret 1958/59—1959/60,
dels motionerna I: 472 och II: 603 av fröken Ranmark m. fl. samt fröken
Karlsson m. fl., i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta, att punkt 3
i de till kungörelsen 1950: 137 fogade anvisningarna om begränsning av antalet
hjälp- och specialklasser måtte utgå från och med budgetåret 1957/58,
dels motionerna I: 471 och II: 605 av herr Sunne m. fl. samt fröken
Wetterström in. fl., i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta, att folkskoleseminariet
för kvinnliga elever i Linköping bibehålies,
dels motionerna I: 455 och II: 574 av herr Axel Andersson m. fl. samt
herr Kärrlander m. fl., i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta, att
småskoleseminariet i Härnösand åtminstone tills vidare skall bibehållas i
nuvarande omfattning,
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
3
dels ock motionerna I: 469 och II: 588 av herr Carl Albert Anderson
in. jl. samt fru Eriksson i Stockholm och fru Ekendahl, i vilka hemställts
att riksdagen måtte besluta, att den i propositionen nr 123 föreslagna avvecklingen
av småskoleseminariet i Stockholm tills vidare skall anstå.
Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena hänvisas
till motionerna I: 196, I: 452, I: 455, I: 469, I: 473, II: 603, II: 605 och
II: 606.
Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet
den 6 oktober 1954 sakkunniga för att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande folk- och småskoleseminariernas organisation.
De sakkunniga antog benämningen seminarieutredningen.
Sedermera har Kungl. Maj:t uppdragit åt utredningen att verkställa en
allmän översyn av gällande stadga och undervisningsplan för folkskoleseminarierna.
Utredningen — ledamoten av riksdagens första kammare, f. d. lektorn
Edgar Sjödahl, ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren
Gustaf Sundelin samt undervisningsrådet och ledamoten av skolöverstyrelsen
Erik Brevner — har i juni 1956 avgivit sitt betänkande
»Seminarieorganisationen /» (SOU 1956: 18). Till utredningens förfogande
har stått ett flertal experter.
Utredningens förslag avser småskollärarutbildningen och seminarieorganisationens
framtida omfattning. Utredningsarbetet beträffande folkskollärarutbildningen
och stadga för seminarierna har ännu inte slutförts. Utredningen
kommer alltså senare att avlämna särskilt förslag i dessa avseenden.
Över förevarande betänkande har injordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen
— efter hörande av rektorer och kollegier vid folk- och småskoleseminarierna
samt statens folkskolinspektörer — statskontoret, riksräkenskapsverket,
arbetsmarknadsstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,
byggnadsstyrelsen, styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm, styrelsen
för psykologisk-pedagogiska institutet, statens lönenämnd och kompetensutredningen.
Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av statens folkskolinspektörers
förbund, städernas folkskolinspektörsförbund, Sveriges överlärarförbund,
Sveriges folkskollärarförbund—Sveriges folkskollärarinneförbund
(gemensamt yttrande), Sveriges småskollärarinneförbund, svenska
seminarielärarföreningen, svenska facklärarförbundet, svenska gymnastikläraresällskapet,
läroverkslärarnas riksförbund, målsmännens riksförbund,
seminariernas elevförbund, skolstyrelseförbundens rikskommitté och tjänstemännens
centralorganisation (TCO).
4
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
Småskollärarutbildningen
Historik
I den första allmänna stadgan för småskoleseminarierna 1919 fastställdes,
att lärokursen vid seminarierna skulle vara tvåårig om ej Kungl. Maj:t
annorlunda föreskrev. Numera har samtliga småskoleseminarier tvåårig utbildning
utom seminariet i Haparanda, där utbildningen är treårig.
I 1919 års stadga bestämdes inträdesfordringarna till det kunskapsmått,
som kunde inhämtas i en folkskola av bästa typen. 1936 höjdes inträdeskraven
till ett kunskapsmått, som med vissa modifikationer motsvarar
realexamen.
Skolkommissione?i framhöll i sitt 1948 avgivna principbetänkande (SOU
1948: 27), att det ur flera synpunkter skulle »vara önskvärt, att all lärarutbildning
byggde på den allmänbildningsgrund, som en fullständig gymnasieutbildning,
avslutad med dimissionsexamen, avser att ge». Skolkommissionen
ansåg det emellertid inte möjligt att under överskådlig framtid
fastställa dimissionsexamen som grund för småskollärarutbildningen. Examen
efter genomgång av elfte skolåret borde därför fastställas som grund
för utbildningen. Skolkommissionen föreslog dock, att utbildningen övergångsvis
utökades på så sätt, att vid seminarierna inrättades en på realexamen
byggande ettårig kurs avsedd att ge den för den pedagogiska fackutbildningen
oundgängligen nödvändiga grunden i fråga om ämneskunskaper
och allmänbildning. På denna kurs skulle följa en tvåårig pedagogisk
fackutbildning.
I 1950 års proposition angående riktlinjer för lärarutbildningens ordnande
ansågs det inte möjligt att föreslå en på fullständig gymnasiekurs
grundad småskollärarutbildning. I stället förordades, att inträdesfordringarna
höjdes ungefär till realexamensnivån samt att en på realexamen byggande
ettårig kurs anordnades vid småskoleseminarierna och att den egentliga
yrkesutbildningen skulle baseras på denna.
Särskilda utskottet ansåg i sitt utlåtande (nr 4) den föreslagna utbildningen
tilltagen i knappaste laget såväl med hänsyn till den grundläggande
utbildningens stora betydelse som med tanke på den planerade utvidgningen
av småskollärarnas tjänstgöringsområde. Vid ett realistiskt bedömande
av landets personresurser fann utskottet det dock icke möjligt att
då ifrågasätta någon ytterligare förstärkning samt tillstyrkte Kungl. Maj:ts
förslag. Reservationsvis framfördes i utskottet även den åsikten, att småskollärarutbildningen
skulle vara grundad på en tvåårig kurs.
Enligt de vid 1950 års riksdag beslutade riktlinjerna för lärarutbildningens
ordnande skall den egentliga yrkesutbildningen för småskollärare
från tidpunkt, som senare bestämmes, tills vidare vara grundad på en
ettårig allmänbildande kurs, baserad på ett kunskapsmått i huvudsak motsvarande
realexamen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
o
Enligt de vid samma riksdag beslutade riktlinjerna för skolväsendets
utveckling är enhetsskolan avsedd att uppdelas i tre stadier, vart och ett
i regel omfattande tre år. Undervisningen på vart och ett av dessa stadier
skall i första hand bestridas av lärare, som särskilt utbildats för undervisning
huvudsakligen på stadiet i fråga.
Vid 1953 års riksdag (jfr kk 1954: 230) bemyndigades Kungl. Maj:t att
tills vidare förordna om småskollärares övertagande av undervisningen i
tredje klassen i skolor av A-form. I vilken utsträckning sådant övertagande
skall äga rum bestämmes för varje läsår av Kungl. Maj:t efter förslag av
skolöverstyrelsen.
Treårig utbildning
Utredningen
Riksdagsbeslutet 1950 innebär, att småskollärarutbildningen förlänges
med ett läsår. Utbildningen skall således i princip vara treårig.
Utredningen, som för egen del ingående prövat frågan om studietidens
längd, har kommit till den bestämda uppfattningen att den nuvarande
småskollärarutbildningen behöver avsevärt förstärkas. Att på två år ge
nödiga kunskaper och färdigheter samt tillräcklig praktisk utbildning för
småskollärarnas hittillsvarande arbetsområde, klasserna 1 och 2 i folkskolan,
anser utredningen knappast möjligt. Då småskollärarna nu skall
undervisa i klass 3 i skolor av A-form samt i någon utsträckning även i
klass 4 i skolor av Blb-form, vilket fordrar ökade kunskaper, större färdigheter
och mer omfattande övningsundervisning, måste därför en tvåårig
utbildningstid anses helt otillräcklig. På grund härav föreslår utredningen,
att den i princip beslutade treåriga småskollärarutbildningen snarast genomföres
och att utbildningen därvid organiseras i enlighet med utredningens
förslag.
Utredningen sammanfattar kritiken mot den nuvarande tvååriga utbildningen
på i huvudsak följande sätt.
En av de viktigaste anmärkningarna i fråga om utbildningen av småskollärare
har riktats mot elevernas stora arbetsbörda. Vid småskoleseminarierna
bedrives undervisningen i stort sett efter en plan, som utarbetades
i mitten på 1930-talet. Tim- och kursplanen var emellertid redan vid sin
tillkomst pressad. Kraven på småskolläraren har därefter skärpts undan
för undan, och som en följd härav har många nya moment kommit till i
lärarens utbildning, vilket medfört en ännu mera pressad kursplan. Det har
vidare visat sig svårt att gallra ut något av det gamla ämnesstoffet för att
lämna plats för det nya. För att tidsramen skall kunna hållas, har följaktligen
elevernas studier måst forceras och arbetstakten har blivit uppdriven.
Arbetet vid småskoleseminarierna präglas därför av jäkt, och eleverna får
inte den nödvändiga arbetsron.
Ämnesträngseln och därav följande höga veckotimtal för den schemabundna
undervisningen har medfört betydande svårigheter att tillämpa
6
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
undervisningsplanens anvisningar om koncentration i undervisningen och
frihet i arbetssättet. Ytterst få läroanstalter har en så omfattande schemabunden
tid. Arbetspressen vid småskoleseminarierna har också hotat att
göra utbildningen mekaniserad och slentrianmässig. Utbildningen har huvudsakligen
måst inriktas på grundläggande arbetsmetoder vid meddelande
av undervisning, och en mängd värdefullt framförallt metodiskt stoff har
måst meddelas eleverna i så forcerad takt, att genomsnittseleven knappast
haft några utsikter att kunna helt tillgodogöra sig innehållet. Som en följd
av den stora arbetsbördan har eleverna även fått alltför liten tid över till
eftertanke och kompletterande studier.
I detta sammanhang bör man hålla i minnet, att eleverna vid småskoleseminarier
i stor utsträckning är flickor i 18—20-årsåldern. De flesta av
dem har endast erfarenhet av den betydligt lugnare arbetstakten i folk-,
real- och flickskolor. Det är därför helt naturligt, att eleverna till en början
inte känner sig mogna för seminariernas intensiva arbetstempo. För att
hinna med allt, som den moderna utbildningen kräver, måste nu takten
redan från början bli hög, varför alltför många lätt blir efter den första
tiden.
En allvarlig brist i småskollärarutbildningen är att tid saknas för tillräcklig
praktisk utbildning. Utan tvekan är denna av för liten omfattning, och
det antal lektioner, som varje enskild elev håller under sin seminarietid, är
för ringa. Skulle tiden för praktiska undervisningsövningar i avsevärd grad
ökas inom den nuvarande tvåårsramen, skulle följden endast bli, att elevernas
arbete blev ännu mera ansträngande än nu. Möjligheterna att beskära
seminariernas kurs- och timplan för att få mer tid till praktisk utbildning
är begränsade, vilket också visade sig vid en undersökning, som skolkommissionen
gjorde 1948. I detta sammanhang kan nämnas, att den treåriga
utbildningen i Haparanda utan tvekan gett eleverna där en grundligare
praktisk utbildning.
Den för småskoleseminarierna fastställda timplanen för läro- och övningsämnen
har blivit alltmer illusorisk, då ett stort antal timmar måste användas
till auskultationer, serier, metodikundervisning och besök i andra skolor.
Den effektiva tiden för varje läro- och övningsämne har således minskats.
Emellertid torde även det i timplanen fastställda veckotimtalet vara
för knappt tilltaget med hänsyn till de nya moment, som tillkommit i småskollärarnas
utbildning. Här behöver endast framhållas pedagogikens och
psykologins snabba utveckling, vilken medfört mycket utvidgade kurser.
Vidare är även övriga teoretiska ämnen i behov av förstärkning. Särskilt
behövs mer tid för den grundläggande undervisningen i modersmålet. Beträffande
övningsämnena gäller, att studier i dessa svårligen kan forceras,
då de huvudsakligen är ämnen av färdighetskaraktär. Vad musiken beträffar,
kräver ämnet särskilt av de musiksvaga eleverna oproportionerligt
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957 7
mycket tid, vilket ytterligare ökat dessa elevers redan förut stora arbetsbörda.
Genom riksdagsbeslutet om enhetsskolan har tillkommit ännu ett skäl för
förstärkning av småskollärarutbildningen — ett skäl som utredningen anser
synnerligen viktigt — nämligen utvidgningen av småskollärarnas tjänstgöringsområde
att omfatta även tredje klassen. Enbart detta utvidgade
tjänstgöringsområde torde i och för sig motivera en utsträckning av lärotiden.
Undervisning på ett stadium, som hittills räknats till den egentliga
folkskolan, kräver dels ökade ämneskunskaper, dels mer metodisk skolning
och praktisk utbildning.
Utredningen berör även de skäl, som anförts för att bibehålla den tvååriga
utbildningen. Härvid framhålles bland annat följande.
Enligt allmän uppfattning har de tvåårigt utbildade lärarinnorna på ett
tillfredsställande sätt kunnat sköta sitt arbete, och småskollärarinnekårens
standard anses förvånansvärt god med hänsyn till den utbildning kåren
fått. Dessa förhållanden kan synas vara ett skäl mot en förlängning av utbildningen.
Inför de alltmer krävande uppgifterna har emellertid småskolans
lärare känt ett starkt behov av att öka sina kunskaper och förkovra
sina färdigheter. För att bättra på sin hittills tvååriga utbildning har de
bedrivit ett intensivt fortbildningsarbete, som ofta varit både kostsamt och
tidsödande. Dessutom har småskollärarna gjort upprepade framställningar
om en förlängning av den obligatoriska utbildningen.
I diskussionen angående möjligheterna att förbättra småskollärarutbildningen
har framhållits, att denna skulle kunna göras effektivare genom en
avsevärd höjning av inträdesfordringarna. På de två åren skulle då mer
nytt stoff kunna medhinnas, och eleverna skulle få mer tid till praktisk utbildning.
En avsevärd höjning av inträdesfordringarna kommer emellertid
med största sannolikhet i praktiken att medföra en förlängning av den
sammanlagda utbildningstiden, och det kan knappast vara någon vinst, att
denna förlängning sker utanför seminariernas ram.
Därest en treårig småskollärarlinje genomföres, kommer folkskollärarutbildningen
på den fyraåriga linjen inte längre att som hittills vara dubbelt
så lång som småskollärarutbildningen, utan skillnaden i tid blir endast ett
år. Detta kan tänkas medföra vissa rekryteringssvårigheter för småskolliirarlinjen.
Vissa elever kommer nämligen säkerligen att välja den ett år
längre utbildningen för att som folkskollärare få ett större verksamhetsområde
inom skolan och komma i åtnjutande av de övriga förmåner, som
denna utbildning medför. Utredningen är emellertid övertygad om att det
även i framtiden kommer att finnas tillräckligt med läraraspiranter med
speciellt intresse att få undervisa barn just på småskolans åldersstadium.
Ser man föreliggande problem ur ekonomisk synpunkt, kan självfallet
flera skäl anföras mot en förlängning av lärokursen för småskollärare. Odis
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
kutabelt kommer en ökad utbildningstid att medföra ökade kostnader för
både statsmakterna och den enskilde eleven. När eleverna skall tillbringa
ytterligare ett år vid seminarierna, kommer dessas examinationskapacitet
att bli mindre. Varje avgångsklass vid småskoleseminarierna kommer att
föregås av två klasser under utbildning mot endast en vid nuvarande organisation.
Fler lokaler och fler lärare kommer följaktligen att behövas för
att utbilda samma antal lärare. Utredningen vill emellertid i detta sammanhang
särskilt framhålla, att den föreslagna utvidgningen av småskollärarutbildningen
från två till tre år inte kommer att medföra ökade kostnader
för statsverket i proportionen två till tre. Utredningen har försökt nedbringa
antalet schemabundna timmar så mycket som möjligt för att kunna
ge eleverna tillräckligt med tid till enskilda studier. Härigenom blir behovet
av lärare och lokaler jämförelsevis mindre. Den föreslagna timplanen omfattar
100 veckotimmar och den nuvarande timplanen omkring 75 samt,
därest de frivilliga ämnena medräknas, omkring 84. Kostnadsökningen för
det allmänna kommer således i dessa avseenden att röra sig om 20 å 30
procent.
Utbildning av studenter
Utredningen
Vid småskoleseminarierna har aldrig funnits några studentkurser eller
studentlinjer. Sedan 1927 har emellertid studenter avlagt småskollärarexamen.
Antalet var detta år tre. Sedermera har antalet successivt ökat.
Hösten 1955 hade sålunda omkring 16 procent av de i första klass intagna
avlagt studentexamen.
Då det kan anses sannolikt, att även i fortsättningen ett antal studenter
kommer att önska utbilda sig till småskollärare, finner utredningen det
vara rimligt, att särskilda åtgärder vidtages för att sörja för dessa studenters
utbildning. Tidigare har nämligen studenterna i allmänhet deltagit i
undervisningen på samma sätt som övriga seminarieelever, vilket knappast
kan anses utgöra god studieekonomi.
I vissa avseenden kan studentexamen anses ge fullgoda kunskaper för
den blivande verksamheten som småskollärare. Men i så gott som samtliga
ämnen på den föreslagna treåriga linjen ingår kunskapsmoment — många
av betydande omfattning — vilka också studenterna måste tillägna sig,
om de inte skall bli sämre ställda än andra småskollärarkandidater. Detta
gäller såväl kunskapsämnen som övningsämnen. Vidare bör den praktiska
lärarutbildningen vara av samma omfattning på båda småskollärarlinjerna.
För att det skall kunna bli möjligt att ställa studenterna i paritet med
andra småskollärarkandidater och för att ernå studielugn, är det därför
enligt utredningen inte tänkbart att göra utbildningen kortare än två år.
Arbetsbelastningen på den tvååriga linjen torde då bli ungefärligen densamma
som i den föreslagna treåriga linjens båda högsta klasser.
Utredningen föreslår sålunda, att vid sidan om den treåriga småskollärarlinjen
inrättas en särskild tvåårig linje för elever, som avlagt studentexamen.
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
9
Utredningens förslag till utbildning
Inträdesfordringar och inträdesprov
Utredningen
a) Treårig linje
Inträdessökande till den nuvarande tvååriga linjen skall före det kalenderår,
då inträde sökes, ha fyllt 17 men inte 28 år. För inträde i den treariga
linjen föreslås den övre åldersgränsen höjd till 30 ar medan den nedre bor
bli densamma som nu för tvåårig linje. .
Nu krävs för inträde i tvåårig linje ungefär realexamenskunskaper i kristendomskunskap,
modersmålet, historia med samhällslära, geografi oc
biologi med hälsolära. I matematik fordras realskolans kunskapsmatt med
undantag av sista klassens kurs, och i fysik och kemi krävs endast lolkskolekunskaper.
Kunskaper i främmande språk fordras ep
Utredningen föreslår, att för inträde till den treåriga småskollärarlinjen
skall i fråga om läroämnen fordras avlagd realexamen eller motsvarande
kunskaper. Det skall alltså ej ovillkorligen fordras realexamen, utan kunskaperna
skall i likhet med vad nu gäller kunna redovisas även på annat
sätt. I övrigt välmeriterade och lämpliga sökande skall således även i framtiden
kunna vinna tillträde till smaskollärarutbildning.
Utredningens förslag innebär en viss skärpning av nu gällande mträdesfordringar
beträffande ämnena matematik, fysik och kemi samt en mera
avsevärd sådan beträffande engelska.
Beträffande övningsämnena anordnas nu prov i teckning, sång och slöjd.
Provet i slöjd föreslås utgå.
b) Tvåårig linje
Inträdessökande bör inte ha uppnått 30 år men under inträdesåret uppnå
lägst 19 år. Då för närvarande genomsnittsåldern för avläggande av studentexamen
är 20 år, kommer den nedre åldersgränsen att i praktiken
utestänga ytterst få sökande.
Behöriga att intagas bör samtliga sökande vara, som avlagt studentexamen.
Undervisningsplan
Utredningen
Vid fördelningen av de olika utbildningsmomenten pa de tre seminarieåren
har utredningen i likhet med skolkommissionen funnit lämpligt, att
det första studieåret nästan helt ägnas åt ämnesstudier. Endast 12 dagar
bör avskiljas till auskultationer, för att eleverna skall få en inblick i en
lärares arbetsuppgifter. Under andra aret bör jämsides med ämnesstudier
en planmässig praktisk utbildning pabörjas. Under tredje aret bör den
praktiska lärarutbildningen dominera.
10
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
De av utredningen föreslagna timplanerna framgår av följande sammanställning.
Till jämförelse har även medtagits timplanen för den nuvarande
tvååriga linjen.
Timplaner enligt nuvarande undervisningsplan och utredningens förslag
Ämne
Linje
nuvarande 2-åriga
3-åriga (förslag)
2-åriga (förslag)
Kristendomskunskap .........
6
7
3
Modersmålet ...............
10
12
Engelska ....................
_
6
Historia med samhällslära ........
4
7
Geografi ...................
3
4
2
Psykologi och pedagogik ..............
8
9
9
Matematik ....................
3V2
4
2
Biologi med hälsolära .............
4
5
2
Fysik ................
1
2
2
Kemi ....................
1 2
1
i
Summa
40 y.
57
28
Teckning ..............
5
ey2
4%
Valskrivning .....................
y2
y2
y2
Musik .....................
4
G
4
Gymnastik med lek och idrott ........
7
10
7
Slöjd .....................
6
4
4
Hemkunskap .............
(Hushållsgöro-
2
2
mål 4)
Trädgårdsskötsel ............
1%
1
1
Summa
28 y2
30
23
Praktisk lärarutbildning:
Metodik .............
2%
5
5
Auskultationer och undervisningsövningar
(Gruppövningar
8
8
3%)
Summa
6
13
13
Totalsumma
74%
100
64
Praktikanttjänstgöring
Utredningen
Utredningen anser starka skäl tala för införandet i någon form av praktikanttjänstgöring
även vid seminarierna. Dock finner utredningen svårigheterna
att nu genomföra en praktiktermin för blivande folk- och småskollärare
vara mycket stora. Utredningen anser sig därför inte för närvarande
kunna förorda ett allmänt genomförande av praktikterminen. När
11
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
lämpligheten av en sammanhängande praktiktermin någon tid prövats vid
lärarhögskolan, bör frågan huruvida praktikanttjänstgöring även kan anordnas
vid seminarierna, upptagas till förnyad undersökning.
Övningsskolan
Utredningen
För närvarande omfattar övningsskolan vid seminarierna dels statliga
avdelningar (interna), dels avdelningar tillhörande det kommunala skolväsendet
(externa). Detta system bor enligt utredningen bibehållas. Det
torde nämligen vara oriktigt att numera betrakta de externa ovnmgsskole
klasserna
som en krisföreteelse. .
I de interna avdelningarna tjänstgör ordinarie eller extra ordinarie ovningsskollärare.
I de externa tjänstgör ordinarie eller extra ordinarie iolkeller
småskollärare, vilka antingen är förordnade som extra ordinarie o\- ningsskollärare eller uppbär ett särskilt arvode per läsår i egenskap av
handledare för seminarieeleverna. .
Extra ordinarie övningsskollärartjänster för smaskollararutbildmngens
behov bör kunna inrättas i externa avdelningar vid alla seminarier, dar
sådan utbildning bedrives. ... „ . 1Q-K/t.R
Enligt en av utredningen företagen undersökning hade lasaret 19oo/ob
småskoleseminarium med 2 tvååriga linjer omkring 7 övningsklasser• seminarium
med 3 tvååriga linjer omkring It och seminarium med 4 t\aanga
linjer omkring 14 V2. Småskoleseminanet 1 Haparanda, som har en treariö
linje hade omkring 6 V2 övningsklasser Vid dessa beraknmgar har utredningen
räknat med att varje övnmgsskollarartjanst och varje fullt hand
ledararvode motsvaras av en övningsklass.
Då utredningen nu förordar, att varje blivande småskollärare under
seminarietiden skall hålla omkring 81 övningslektioner mot för närvarande
41, måste även antalet övningsskoleklasser utökas. Utredningen föreslår,
att för varje treårig småskollärarlinje beräknas 6 övningsklasser. Detta
skulle innebära en belastning på varje övningsklass av 10,13 elevlektioner
per vecka. Det torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att föreslå, hur
det föreslagna antalet klasser skall fördelas på statliga eller kommunala
övningsskoleklasser och bestridas av ordinarie eller extra ordinarie övningsskollärare.
Ytterligare behov av övningsklasser för auskultering kan liksom
nu tillgodoses genom att lärare vid seminarieorternas folkskolor anstalles
mot arvode som handledare för seminarieeleverna.
Den praktiska lärarutbildningen för småskollärarna bor huvudsakligen
förläggas till det stadium, på vilket de skall undervisa, nämligen folkskolans
klasser 1—3. Emellertid bör även några auskultationer och lektioner förläggas
till högre klasser företrädesvis klass 4. Med anledning härav föreslår
utredningen, att övningsskolan vid anstalt för utbildning av enbart sinaskollärare
skall omfatta minst klasserna 1—4 av folkskolan. Det synes dock
utredningen lämpligt, att övningsskolorna i den utsträckning, som förhållandena
medger, göres sexåriga.
12
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
Seminarielärarnas kompetens
Utredningen
Undervismngsstadiet vid småskoleseminarierna måste redan nu jämnställas
med gymnasiet och den fyraariga linjen vid folkskoleseminarierna.
Inträdesfordringarna är i stort sett desamma och eleverna befinner sig på
ungefär samma åldersstadium. Det bör då enligt utredningen anses naturligt,
att ämneslärarna vid småskoleseminarierna har lektorskompetens Vidare
framhåller utredningen särskilt, att småskoleseminariernas egenskap
av lararutbildmngsanstalt ställer stora krav på ämneslärarna. Dessa måste
ha en rik fond av kunskaper för att vid urvalet av lärostoff kunna få fram
det väsentliga utan att därvid förlora helhetssynen.
Utredningen påpekar därjämte, att när småskollärarutbildningen blir treårig
och baseras på realexamen blir undervisningen på småskollärarlinjerna
i sin helhet parallell med gymnasiet.
Enligt utredningens uppfattning talar således starka skäl för att de ämneslärare,
som skall handha utbildningen av småskollärare, måste ha lektorskompetens.
För att den av riksdagen beslutade förstärkningen av småskollararutbildnmgen
skall kunna genomföras, är det nödvändigt, att seminarierna
har tillgång till högkvalificerade lärarkrafter. Utredningen kan
vidare inte finna några bärande skäl för att vid de av utredningen föreslagna
seminarierna för utbildning av såväl folk- som småskollärare, kräva
olika kompetens för ämneslärarna på folkskollärarlinjen och småskollärarhnjen.
En enhetlig ämneslärarkår vid utbildningsanstalterna skulle även
bidraga till seminarieorganisationens elasticitet, som utredningen anser att
man måste eftersträva.
För behörighet till lektorstjänst vid den nya typen av seminarier bör
gälla samma kompetensvillkor, som nu gäller vid folkskoleseminarium
d. v. s. att sökanden uppfyller villkoren för behörighet till ordinarie lektorstjanst
vid allmänt läroverk i det eller de ämnen, den sökta tjänsten omfattar,
samt att han därjämte, allt efter tjänstens beskaffenhet, inför teologisk
eller filosofisk fakultet avlagt vederbörligen godkänt disputationsprov.
För behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium krävs bland
annat, att sökanden innehar behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium.
För rektorstjänst vid småskoleseminarium fordras däremot endast
att sökanden innehar behörighet till adjunktst jänst vid småskoleseminarium.
I analogi med vad utredningen föreslagit angående ämneslärarkompetensen
vid den nya typen av seminarier bör samma kompetensvillkor,
som nu gäller för rektorstjänst vid folkskoleseminarium, även gälla för rektorstjänst
vid dessa seminarier. Övergångsvis bör emellertid de nuvarande
rektorerna vid småskoleseminarierna kunna förordnas till rektorer vid den
nya typen av seminarier.
13
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
För anställning som ordinarie övningsskollärare vid småskoleseminarium
kräves nu bland annat avlagd folkskollärarexamen.
Starka skäl talar enligt utredningen för att särskilt väl kvalificerade småskollärare
bör kunna vinna anställning såsom ordinarie eller extra ordinarie
övningsskollärare på småskolestadiet inom seminariums övningsskola. Utredningen
har som något självklart utgått ifrån att det för lärarutbildningen
viktigaste är att få bästa möjliga övningsskollärare, oavsett om
dessa avlagt folk- eller småskollärarexamen. Vid tillsättning av övningsskollärartjänst
på lågstadiet bör därför speciella meriter för detta stadium
och inte ett formellt krav på folkskollärarexamen vara avgörande. Fri konkurrens
mellan folk- och småskollärare är härvidlag enligt utredningens
bestämda uppfattning en tillräcklig garanti för att den reella kompetensen
för övningsskollärare inte sänkes.
Behovet av folk- och småskollärare
Utredningen
Inledningsvis påpekar utredningen, att vid beräkningarna av behovet
av folk- och småskollärare måste hänsyn bland annat tagas till antalet
klassavdelningar, vilket bestämmes av barnkullarnas storlek och gällande
bestämmelser rörande lärjungeantalet i de särskilda klassavdelningarna, till
antalet årligen avgående lärare och till behovet av vikarier. Vidare understrykes
att erfarenheten har visat, att det är förenat med mycket stora
svårigheter att med större säkerhet beräkna det framtida lärarbehovet på
längre sikt.
De beräkningar rörande lärarbehovet i folkskolan, som utredningen framlägger,
har utförts av skolöverstyrelsens statistiska kontor. Beräkningarna
grundar sig på uppgifter från skoldistrikten rörande det beräknade barnantalet
i skolorna med utgångspunkt från lärjungeantalet klassvis 1954/55
ävensom antalet inom respektive skolområden bosatta barn, födda vart och
ett av åren 1948 till och med 1954. Folkskolinspektörerna har sedan beräknat
det erforderliga antalet lärartjänster och sålunda beträffande småskolestadiet
kommit fram till och med läsåret 1961/62 och beträffande det
egentliga folkskolestadiet till och med läsåret 1963/64. På grundval av de
lämnade uppgifterna och med hänsyn tagen till beräknad läraravgång och
andra omständigheter har skolöverstyrelsens statistiska kontor verkställt
beräkningar rörande lärarbehovet i folkskolan, vilka beräkningar på utredningens
begäran utsträckts till att omfatta läsåren 1955/56—1977/78.
Då det gällt att uppskatta antalet lärartjänster efter läsåret 1961/62 i fråga
om småskolan och efter läsåret 1963/64 beträffande den egentliga folkskolan,
har statistiska kontoret framlagt alternativa beräkningar med utgångspunkt
i de något skilda födelsetal, som erhållits vid beräkningar utförda
dels av professor C.-E. Quensel, dels inom statistiska centralbyrån.
Utredningen betonar starkt, hur osäkra beräkningarna av lärarbehovet
så långt som 20 år framåt i tiden måste vara. Beträffande de år, för vilka
beräkningarna måste bygga på uppskattade siffror rörande födelsetalen,
framläggs resultaten med all reservation för de ändringar i premisserna,
14
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
som kan komma att inträffa. Framtida ändringar i fråga om skolorganisationen,
vilka nu inte kan förutses, kan komma att avsevärt påverka de
gjorda kalkylerna.
Beträffande lärjungeantalet i folkskolans läraravdelningar tillämpas nu
kungörelsen 1950: 137 angående provisoriska åtgärder med anledning av
lokal- och lärarbristen vid folkskolan. Bestämmelserna gäller för läsåren
1950/57, och för varje år bestämmer Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen,
i vilken utsträckning de till kungörelsen fogade anvisningarna
rörande lärjungarnas fördelning på läraravdelningar i skolor av A-form skall
tillämpas. Ur pedagogisk synpunkt är det givetvis angeläget, att en återgång
till de något generösare anvisningarna i den tidigare gällande kungörelsen
1947: 234 kan ske snarast möjligt. Inom några år torde lärarbristen
icke komma att utgöra något hinder härför. Huruvida detsamma kan komma
att gälla i fråga om lokalbristen, undandrar sig utredningens bedömande.
Utredningen har emellertid funnit sig böra beräkna så stor examination av
lärare, att ifrågavarande återgång till 1947 års kungörelse icke skall omöjliggöras
av brist på lärare. Enligt utredningens anvisningar har statistiska
kontoret därför vid beräkningarna av antalet lärartjänster haft att utgå
från den förutsättningen, att kungörelsen 1950: 137 skall gälla till och med
läsåret 1958/59 och att därefter sker en på tre läsår fördelad återgång till
tillämpning av kungörelsen 1947: 234.
Såsom tidigare påpekats bestämmer Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen
för varje läsår i vilken utsträckning småskollärares övertagande
av undervisningen i tredje klassen i folkskolor av A-formen skall äga
rum. På grund av de hittills gjorda erfarenheterna beräknar statistiska kontoret,
att övertagandet icke kommer att vara helt genomfört förrän läsaret
1964/65. Läsåret 1955/56 räknas med omkring 900 småskollärartjänster
i klass 3. Därefter räknas med att årligen ytterligare 300 småskollärare
övertar klass 3. Häremot svarar en minskning av antalet folkskoll ärartjänster
årligen med omkring 240. Skillnaden mellan antalet folk- och småskollärartjänster
sammanhänger med att lärjungeantalet i avdelningar av
klass 3 skall beräknas enligt samma normer, som gäller för klasserna 1 och 2.
Småskolläramas övertagande av klass 3 i A-skolor medför alltså totalt sett
ett något ökat antal läraravdelningar.
I sina beräkningar har statistiska kontoret icke kunnat ta hänsyn till
behovet av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans högstadium
eller inom klasserna 7—9 vid i folkskolan inbyggda realskollinjer och inte
heller i högre skolor i övrigt. Beträffande behovet av folkskollärare i 23:e
lönegraden och folkskollärare för att täcka bristen på akademiskt utbildade
lärare på realskolestadiet har seminarieutredningen icke ansett sig böra
utföra egna undersökningar, då detta ålegat realskoleutredningen. Seminarieutredningen
bygger därför i detta hänseende på de beräkningar till och
med läsåret 1965/66, som framlagts av realskoleutredningen i dess betänkande
Realskolan under övergångstiden (SOU 1955:53).
Vid beräkningen av folkskolans lärarbehov måste ytterligare en betydelsefull
faktor beaktas, nämligen den aktuella bristsituationen. För läsåret
1955/56 räknar utredningen med en brist på omkring 710 folkskollärare vid
folkskolan och en brist på omkring 330 folkskollärare för tjänstgöring vid
högre skolor. Sammanlagt beräknas folkskollärarbristen nämnda läsår
15
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
till omkring 1 100. Samtidigt räknar utredningen med ett småskolläraröverskott
på omkring 240.
Avgången under seminarietiden och de närmaste aren efter examen beräknas
beträffande folkskollärarna av utredningen till omkring 10 procent av
de i seminarierna intagna eleverna och beträffande småskollärama till 5
procent.
De nu angivna olika faktorer, som bestämmer examinationsbehovet beträffande
folk- och småskollärare, har av utredningen sammanställts i följande
tabell. Därvid har siffrorna för ännu ej beslutad examination beräknats
så, att varken brist eller överskott skall uppstå.
Tabell 1. Examinationsbehov och examination läsåren 1956/66
A. Folkskollärare
Läsår
Examinationsbehov
Examination
överskott
respektive
brist per
år
Summa
överskott
el. brist
1
2
3
Summa
1955/56 . .
— 1100
56/57. .
945
280
1225
1 350
+ 125
— 975
57/58. .
645
320
— 45
920
1 255
4- 335
— 640
58/59. .
265
290
20
575
475 + 445
+ 345
— 295
59/60. .
345
440
20
805
410 + 4457 + 90''
+ 140
— 155
60/61. .
-50
310
20
280
260 + 857 + 90''
+ 155
0
61/62. .
35
300
335
2457 + 90''
0
62/63. .
25
300
325
2357 + 90''
0
63/64. .
60
300
360
2707 + 90''
0
64/65. .
175
300
475
3857 + 90''
0
65/66. .
590
100
690
6007 + 90''
0
1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.
B. Småskollärare
Läsår
Examinations-
behov
Examination
Överskott
respektive
brist per år
Summa
överskott
eller brist
1955/56 ......
+ 240
56/57 ......
590
525
— 65
+ 175
57/58 ......
495
525
+ 30
+ 205
58/59 ......
450
525
+ 75
+ 280
59/60 ......
410
25 + 20?''
— 365
— 85
60/61 ......
950
9907 + 45?''
+ 85
0
61/62 ......
870
8257 + 45?''
0
62/63 ......
710
6657 + 45?’
0
63/64 ......
930
8857 + 45?''
0
64/65 ......
930
8857 + 45?''
0
65/66 ......
440
3957 + 45?''
0
1 Beräknad examination på tvåårig studentlinje.
16
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
Anm. I tab. A kol. 1 anges de siffror för examinationsbehovet i folkskolan, som erhållits
genom statistiska kontorets beräkningar. Kol. 2 anger behovet av folkskollärare för högre
skolor enligt realskoleutredningen. I kol. 3 anger siffran —45 den minskning av examinationsbehovet,
vilken såsom en engångsföreteelse blir följden av den aspiranttjänstgöring,
som mellanskolläraraspiranterna vid lärarhögskolan skall fullgöra. Följande siffror i kol. 3
är ett skönsmässigt uppskattat behov av folkskollärare för ytterligare inrättade avdelningar
av klass 8 i folkskolor utanför försöksdistrikten. Med hänsyn till enhetsskolans utveckling
har siffror för de följande åren ej tagits med.
Tab. A och B bygger på den förutsättningen att småskollärarutbildningen blir treårig
i stället för tvåårig från och med läsåret 1957/58 men att intagning från och med sagda
läsår också skall ske på särskild tvåårig linje för studenter.
Alla siffror är avrundade till 5- eller 10-tal. Med frågetecken markeras siffror för ännu
ej beslutad examination.
Vid beräkningarna rörande lärarbehovet för tiden efter läsåret 1965/66
har seminarieutredningen utgått från realskoleutredningens antagande, att
enhetsskolan skall vara helt genomförd såsom obligatorisk nioårig skola i
och med läsåret 1972/73. Detta läsår räknar seminarieutredningen med i
runt tal 11 000 lärartjänster på enhetsskolans högstadium. Av dessa beräknas
minst hälften, alltså minst 5 500, för 23:e gradslärare, således lärare med
folkskollärarexamen som grundutbildning.
Behovet av dessa 5 500 23-gradslärare beräknas bli täckt på följande
sätt.
Antalet folkskollärartjänster i klasserna 7—9 av folkskolan uppskattas
läsåret 1972/73 till omkring 2 000.
Realskoleutredningen räknar med att 2 940 23-gradslärare blir disponibla
under läsåret 1956/66 (summan av kolumn 2 i tab. 1 A).
Läsåret 1955/56 beräknas omkring 765 folkskollärare redan finnas vid
högre skolor.
Som förut nämnts räknas läsåret 1955/56 med en brist på 330 23-gradslärare.
Sammanlagt skulle alltså omkring (2 000 + 2 940 + 765 -+- 330 =) 6 000
folkskollärare vara disponibla för enhetsskolans högstadium läsåret 1972/73,
medan behovet uppskattats till minst 5 500.
Rent siffermässigt skulle sålunda läsåret 1972/73 finnas ett överskott på
omkring 500 folkskollärare. Detta överskott skulle emellertid komma att
göra sig gällande först under senare hälften av 1960-talet. Med hänsyn
härtill och till siffrornas osäkerhet för denna tid finner utredningen icke
Tabell. 2 Examinationsbehov läsåren 1966/73
Läsår
A.
Folkskollärare
B.
Småskollärare
1966/67 ......
590
475
67/68 ......
610
310
68/69 ......
610
345
69/70 ......
560
215
70/71 ......
485
265
71/72 ......
435
185
72/73 ......
375
280
17
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
nödvändigt att vid beräkningen av examinationsbehovet beakta detta
överskott. I varje fall synes någon ytterligare examination av folkskollärare
för att tillgodose behovet för enhetsskolans högstadium av folkskollärare
med vidareutbildning icke vara erforderlig för läsåret 1966/73.
Behovet av folkskollärare liksom av småskollärare under nämnda tidsperiod
kan alltså sammanställas enbart på grundval av statistiska kontorets beräkningar.
Skolöverstyrelsens yttrande
Sedan utredningen avgav sitt betänkande har skolöverstyrelsens statistiska
kontor utfört beräkningar, baserade på nya uppgifter från folkskolinspektörerna
angående det väntade antalet folk- och småskollärartjänster
under de närmaste läsåren (promemoria dagtecknad den 4 augusti 1956).
Med utgångspunkt i detta mera aktuella material har skolöverstyrelsen
utfört en omräkning av vissa av utredningens tabeller. Av överstyrelsens
yttrande i förevarande hänseende inhämtas i huvudsak följande.
De av inspektörerna lämnade nya uppgifterna om antalet folkskollärartjänster
har upprättats under den förutsättningen, att klasserna l5 (l7) och
25 (27) skall avvecklas. Överstyrelsen har vidare vid sina omräkningar utgått
från antagandet, att indragningen av dessa klasser väsentligen är genomförd
från och med läsåret 1960/61. Sedan sålunda nya siffror beträffande
antalet lärartjänster erhållits, har på samma sätt som i betänkandet
en beräkning verkställts rörande examinationsbehovet för folkskolan. De
reviderade uppgifterna har sedan införts i tab. 3.
I fråga om tab. 3 kan man emellertid inte inskränka sig till ett införande
av nya uppgifter beträffande examinationsbehovet i kolumn 1. De i kolumn
2 angivna siffrorna, som anger behovet av folkskollärare med vidareutbildning
har nämligen av realskoleutredningen framräknats utan hänsyn till en
eventuell övergång till 3-årig realskola. Överstyrelsen anser icke en fullständig
revidering av realskoleutredningens ingående beräkningar nu möjlig,
utan inskränker sig till att söka vidtaga vissa schematiska korrektioner
av realskoleutredningens siffror i avsikt att åtminstone i stora drag åstadkomma
överensstämmelse med inspektörernas uppgifter. Överstyrelsen har
alltså sökt uppskatta inverkan på lärarbehovet av en avveckling av klasserna
l5 (l7) och 25 (27) och har därvid i föreliggande räknemässiga sammanhang
förutsatt en fullständig indragning av nämnda klasser från och
med läsåret 1960/61. Samtidigt har det därjämte i fråga om antalet avdelningar
i klass l4 räknats med en viss mindre reduktion.
Efter införande av de nya siffrorna i kolumn 2 av tab. 3 A bär omräkning
av kolumnerna för examination, överskott eller brist ägt rum enligt
samma principer, som seminarieutredningen tillämpat. Resultatet framgar
av den här återgivna tab. 3.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 11)57. 0 sand. Nr 105
18
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
Tabell 3. Examinationsbehov och examination läsåret 1955/66
(Tabell 1 enligt skolöverstyrelsens omräkning.)
A. Folkskollärare
Läsår
Examinationsbehov
Examination
Överskott
respektive
brist pr
år
Summa
överskott
el. brist
1
2
3
Summa
1955/56. .
— 1100
56/57 . .
935
280
1 215
1340
+ 125
- 975
57/58 . .
940
60
— 45
955
1250
+ 295
— 680
58/59. .
460
0
20
480
915
+ 435
— 245
59/60. .
415
240
20
675
410+ 230?+ 90''
+ 55
- 190
60/61. .
65
160
20
245
260 + 857 + 90''
+ 190
0
61/62. .
15
400
415
3257 + 90''
0
62/63. .
35
300
335
2457 + 90''
0
63/64. .
5
400
405
3157 + 90''
0
64/65. .
145
400
545
4557 + 90''
0
65/66. .
580
200
780
6907 + 90''
0
1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.
B. Småskollärare
Läsår
Examinations-
behov
Examination
Överskott
respektive
brist per år
Summa
överskott
eller brist
1955/56 ......
+ 240
56/57 ......
585
525
— 60
+ 180
57/58 ......
495
525
+ 30
+ 210
58/59 ......
460
525
+ 65
+ 275
59/60 ......
390
25 + 20?''
— 345
— 70
60/61......
935
9607 + 45?''
+ 70
0
61/62......
845
8007 + 45?''
0
62/63 ......
715
6707 + 45?''
0
63/64 ......
930
885?+ 457''
0
64/65 ......
940
8957 + 45?''
0
65/66 ......
440
3957 + 45?''
0
1 Beräknad examination på tvåårig studentlinje.
Anm. Jämför anmärkningen till tabell 1 vilken i princip är tillämplig även beträffande
den omräknade tabellen.
Examinationsbehovet under slutet av 1960-talet och början av 1970- talet belyses av seminarieutredningen i tab. 2. Denna tabell är sammanställd
enbart pa grundval av statistiska kontorets beräkningar, enär vissa
överväganden leder till slutsatsen, att det sålunda erhållna examinationsbehovet
icke erfordrar något särskilt tillägg i fråga om folkskollärare med
hänsyn till enhetsskolans högstadium. Dessa överväganden synes även vid
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
19
beaktande av det i det föregående redovisade nya materialet i sina huvuddrag
äga giltighet. I omräknat skick får tab. 2 följande utseende.
Tabell 4. Examinationsbehov läsåren 1966/73
(Tabell 2 enligt skolöverstyrelsens omräkning.)
Läsår
A.
Folkskollärare
B.
Småskollärare
1966/67 ......
585
475
67/68 ......
600
305
68/69 ......
605
345
69/70 ......
550
210
70/71 ......
475
260
71/72 ......
435
180
72/73 ......
370
280
Seminarieorganisationen
Nuvarande organisation
Folkskoleseminarierna
Tabell 5. Den nuvarande normala folkskoleseminarieorganisationen
Antal linjer
Summa
4-åriga
2-åriga
Falun kvinnl...........................
1
2
8
Gävle samsem. provisoriskt ..............
2
—
8
Göteborg kvinnl. » ..............
1
2
8
Göteborg mani.............................
1
1
6
Härnösand samsem. provisoriskt ..............
2
—
8
Jönköping samsem. » ..............
1
1
6
Kalmar kvinnl...........................
1
1
6
Karlstad mani.............................
2
1
10
Kristianstad samsem. provisoriskt ..............
2
—
8
Linköping kvinnl. » ..............
1
1
6
Linköping man! ............................
2
1
10
Luleå samsem..........................
2
1
10
Lund samsem..........................
1
2
8
Stockholm kvinnl...........................
1
2
8
Umeå samsem..........................
2
1
10
Uppsala mani.............................
1
2
8
Växjö mani. provisoriskt ................
2
—
8
Summa
25
18
136
20
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
För varje år bestämmer riksdagen, hur många klassavdelningar som skall
intagas på de olika linjerna, varefter det ankommer på Kungl. Maj:t att
närmare bestämma var intagningsavdelningarna skall förläggas. Av tab. 6
framgår den verkliga organisationen vid folkskoleseminarierna innevarande
läsår.
Tabell 6. Antalet avdelningar vid jolkskoleseminarierna läsåret 1956/57
Falun .................................. 7
Gävle .................................. 7
Göteborg (kv) .......................... 7
Göteborg (m) ........................... 6
Härnösand .............................. 7
Jönköping .............................. 5
Kalmar ................................. 6
Karlstad ................................ 9
Kristianstad ............................ 7
Linköping (kv) .......................... 4
Linköping (m) .......................... 9
Luleå .................................. 9
Lund ................................... 7
Stockholm (kv) .......................... 7
Stockholm (m) .......................... 4
Umeå .................................. 8
Uppsala ................................ 7
Växjö................................... 6
Summa 122
Småskoleseminarierna
Tabell 7. Den nuvarande normala småskoleseminarieorganisationen
Antal linjer och
klassavdelningar
Summa klass- avdelningar
Haparanda .....................................
1X3
3
Härnösand ......................................
3X2
6
Landskrona .....................................
4X2
8
Lycksele .......................................
2X2
4
Skara ..........................................
4X2
8
Stockholm (provisoriskt) ........................
2X2
4
Strängnäs ......................................
3X2
6
Växjö ..........................................
4X2
8
Summa
23
47
Även när det gäller småskoleseminarierna bestämmer riksdagen för varje
år antalet intagningsavdelningar. Därefter ankommer det på Kungl. Maj:t
att bestämma var avdelningarna skall förläggas. Innevarande läsår överensstämmer
den verkliga organisationen vid småskoleseminarierna helt med
den i tab. 7 angivna.
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
21
Den framtida organisationen
Utredningen
Seminarier för utbildning av både folkoch
s m å s k o 11 ä r a r e
Under förutsättning att småskollärarna successivt övertager undervisningen
i tredje klassen i folkskolor av A-formen, kommer enligt utredningens
beräkningar (tab. 1) examinationsbehovet av folkskollärare under första
hälften av 1960-talet att nedgå till något mindre än tredjedelen av det nuvarande
behovet. Samtidigt kommer examinationsbehovet av småskollärare
att öka till bortåt det dubbla. Denna avsevärda utökning av småskollärarutbildningen
samtidigt med en betydande nedskärning av folkskollärarutbildningen
kommer otvivelaktigt att nödvändiggöra en omprövning av
seminarieorganisationen som sådan.
Om den situation, som då uppstår, förklaras i propositionen 1954: 209,
att man står »i valet mellan två handlingslinjer: antingen att upprätta nya
småskoleseminarier och nedlägga ett antal folkskoleseminarier, eller att till
folkskoleseminarierna förlägga den småskollärarutbildning, som de existerande
småskoleseminarierna icke kan taga».
Utredningen har tveklöst anslutit sig till det andra alternativet, d. v. s.
att småskollärarutbildningen i erforderlig utsträckning förlägges till folkskoleseminarierna.
Utredningen vill dock gå ett steg vidare och permanent
förlägga all utbildning av folk- och småskollärare till samma lärarutbildningsanstalter
och inte som skett vid ett par tillfällen endast »inackordera»
småskollärarutbildningen vid vissa folkskoleseminarier. Enligt vad utredningen
inhämtat har de erfarenheter man hittills haft av småskollärarutbildning
vid folkskoleseminarier varit goda. Det torde vara mycket lämpligt
att nu genomföra denna reform, då under ett flertal år de allra flesta
folkskoleseminarierna huvudsakligen måste användas för utbildning av
småskollärare.
En sammanslagning av folk- och småskoleseminarierna till gemensamma
lärarutbildningsanstalter kommer enligt utredningens bestämda uppfattning
att övervägande medföra fördelar. Framförallt kommer en sådan reform
att radikalt medverka till den seminarieorganisationens elasticitet,
som måste eftersträvas inför de väntade fluktuationerna i seminariernas
verksamhet.
Beträffande frågan vad den nya typen av läroanstalter skall kallas har
utredningen funnit det lämpligast att för dessa bibehålla den gamla vedertagna
termen /olkslcolcseminarium. Enligt folkskolestadgan § 1 innefattar
folkskolan även småskolan. Det synes då naturligt att beteckna en utbildningsanstalt
för både små- och folkskollärare som ett folkskoleseminarium.
För närvarande finns i Sverige ingen möjlighet för män att bli småskolliirarc.
Att män skulle vara olämpligare än kvinnor att handha undervisningen
på lågstadiet torde knappast kunna hävdas. Utredningen föreslår
22
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
därför, att i princip även män skall äga tillträde till småskollärarutbildning.
Då antalet manliga sökande kan förväntas bli ganska ringa, torde
de rent praktiska svårigheterna för seminarierna bli obetydliga.
I fråga om proportionen mellan manliga och kvinnliga elever vid folkskollärarutbildningen
förordar utredningen, att ungefär lika många manliga
och kvinnliga elever tas in, varvid utredningen dock förutsätter, att
hänsyn städse tages till den efterfrågan av manliga respektive kvinnliga
lärare, som kan förefinnas. Samtidigt föreslår utredningen, att flertalet
folkskoleseminarier skall erhålla sådana lokaltillgångar, att de kan ta emot
såväl manliga som kvinnliga elever.
Organisationens storlek
Vid beräkningen av antalet erforderliga klassavdelningar för folk- och
småskollärarutbildningen vid seminarierna har utredningen utgått från de
i tab. 1 och 2 angivna siffrorna för examinationsbehovet. Beräkningarna
har sammanställts i tab. 8. Därvid räknar utredningen med 24 elever per
klassavdelning med undantag för de 19 avdelningar, som läsåret 1956/57
har intagits i folkskoleseminariemas studentlinje och har 26 elever per
avdelning. Såsom nyss framhållits, räknar utredningen med att 10 procent
av de intagna eleverna på folkskollärarlinje och 5 procent av de intagna
eleverna på småskollärarlinje avgår under seminarietiden eller av olika
anledningar icke inträder på lärarbanan efter avlagd examen. Utredningen
räknar vidare med att av det i tab. 2 A för varje år angivna examinationsbehovet
ett antal av 90 kommer från lärarhögskolan, vilket motsvarar ungefär
fyra avdelningar på studentlinje vid folkskoleseminarierna.
Utredningen har inte ansett sig kunna framlägga organisationsplan för
seminarierna för längre tid än till och med läsåret 1963/64 med hänsyn till
att antalet klassavdelningar läsåret 1964/65 nedgår synnerligen starkt. För
tiden till och med förstnämnda läsår bör emellertid organisationen anpassas
för ungefär 160 klassavdelningar med 24 elever per avdelning. En seminarieorganisation
av denna storlek torde få den elasticitet, som är nödvändig
för att examinationen av klasslärare snabbt skall kunna anpassas efter
växlande behov och förhållanden.
I detta sammanhang erinrar utredningen om, att en del seminariers
lokalresurser är hårt ansträngda även vid »normalt» antal klassavdelningar.
Utredningen anser därför, att man vid planeringen av den framtida seminarieorganisationen
inte bör utgå från att denna alltid skall vara 100- procentigt belagd. I regel bör inte fler klassavdelningar intagas vid respektive
seminarium än som är förenligt med en god organisation av undervisningen.
När nu belastningen på seminarierna avsevärt lättat och en betydande
nedskärning av hela organisationen måste företagas, bör därför berättigade
krav på bättre lokalresurser på ett naturligt sätt kunna tillfredsställas.
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
23
Såsom framgår av tab. 5 och 7 kan folkskoleseminarierna nu normalt
mottaga 136 klassavdelningar och småskoleseminarierna 47 avdelningar.
Seminarierna är alltså beräknade för sammanlagt 183 klassavdelningar. Om
seminarieorganisationen för den närmaste framtiden skall anpassas för ungefär
160 avdelningar, innebär detta, att omkring 25 avdelningar måste indragas.
Nedskärningen av seminarieorganisationen bör tillgå så att ett fåtal hela
seminarier nedlägges. Framför allt ekonomiska skäl talar för att lärarutbildningen
koncentreras till ett färre antal seminarier, men även ur organisatorisk
synpunkt ställer sig en sådan koncentration fördelaktigare.
Vid sina överväganden angående vilka seminarier som skall nedläggas,
har utredningen utgått från att samtliga kvarvarande seminarier skall
kunna utbilda såväl små- som folkskollärare. Med hänsyn härtill bör således
i första hand de seminarier bibehållas, som bäst lämpar sig härför. Utan
tvekan är detta folkskoleseminarierna. Vid dessa finnes redan ämneslärare
med lektorskompetens. Vidare torde det stora flertalet folkskoleseminarier
ha bättre lokalresurser än småskoleseminarierna, och även i övrigt torde
de vara bättre försedda med undervisningsmateriel. Bland annat torde de
naturvetenskapliga institutionerna genomgående vara bättre utrustade.
Utredningen räknar sålunda med att samtliga folkskoleseminarier tills
vidare bibehålies, alltså även de som hittills betecknats som provisoriska.
Utredningen anser sig dock tvungen att göra ett undantag, nämligen för
folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping. Beträffande detta seminarium
anför utredningen bland annat följande.
Seminariet tillkom genom riksdagsbeslut 1947 och tillhörde de s. k. provisoriska
seminarierna, vilka var avsedda att nedläggas, när seminarieorganisationen
åter kunde minskas. Seminariet disponerar nu över en mindre
nybyggnad samt en gymnastikbyggnad tillhörig det år 1927 utrymda gamla
seminariet och en barack byggnad. I gymnastikbyggnaden finnes även en
kemisal samt en kombinerad tecknings- och biologisal. Såsom samlingssal
användes ett närbeläget församlingshus, och dit förlägges även viss undervisning
i sång och musik. Slutligen saknar seminariet egen övningsskola och
är för detta ändamål helt hänvisat till stadens folkskolor. Även om seminariets
huvudbyggnad får anses vara efter förhållandena väl lämpad för sitt
ändamål, torde det av den här lämnade beskrivningen framgå, att seminariet
arbetar under relativt improviserade förhållanden. Seminariet kan
därför knappast tänkas bibehållas för framtiden.
Vad som emellertid i hög grad bidragit till att utredningen föreslår nedläggandet
av seminariet för kvinnliga elever i Linköping är, att det därstädes
även finnes ett av landets största seminarier, nämligen folkskoleseminariet
för manliga elever. Utredningen räknar med att detta seminarium i
framtiden skall mottaga såväl manliga som kvinnliga elever för folkskollärarutbildning
liksom också blivande smaskollärare. Möjligheter till lärarutbildning
för kvinnliga elever kommer således även framgent att finnas i
Linköping.
De sexton folkskoleseminarier, som enligt utredningens förslag bör bibehållas,
kan normalt mottaga 130 klassavdelningar. Då emellertid, såsom
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell 8. Av seminarieutredningen beräknat antal klassavdelningar vid seminarierna
to
55/56
56/57
57/58
58/59
59/60
60/61
61/62
62/63
63/64
64/65
65/66
66/67
67/68
68/69
69/70
70/71
71/72
Folkskollärarutbildning:
klass I4 ..........................
19
12
10
9
10
13
16
13
14
14
13
11
10
8
(8)
(8)
(8)
. ii» ........................
22
19
12
10
9
10
13
16
13
14
14
13
11
10
8
(8)
(8)
> HD .......................
26
22
19
12
10
9
10
13
16
13
14
14
13
11
10
8
(8)
. IV4 .......................
26
26
22
19
12
10
9
10
13
16
13
14
14
13
11
10
8
klass I2 .........................
24
19
20
4
2
2
3
5
12
10
10
10
9
7
6
5
(5)
» II2 ........................
24
24
19
20
4
2
2
3
5
12
10
10
10
9
7
6
5
Summa klassavdelningar
141
122
102
74
47
46
53
60
73
79
74
72
67
58
(50)
(45)
(42)
Summa avgångsavdelningar
50
50
41
39
16
12
11
13
18
28
23
24
24
22
18
16
13
Småskollärarutbildning:
klass I3 .........................
1
1
43
36
29
39
39
18
19
12
13
8
10
7
11
(11)
(11)
» ii» ........................
1
1
1
43
36
29
39
39
18
19
12
13
8
10
7
11
(11)
» in3........................
1
1
1
1
43
36
29
39
39
18
19
12
13
8
10
7
11
klass I2 .........................
22
22
1
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
(2)
» ii2 ........................
22
22
22
1
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
Summa klassavdelningar
47
47
68
83
112
108
in
100
80
53
48
37
35
29
32
33
37
Summa avgångsavdelningar
23
23
23
2
45
38
31
41
41
20
21
14
15
10
12
9
13
Folk och småskollärarutbildning
sammanlagt:
Summa klassavdelningar
188
169
170
157
159
154
164
160
153
132
122
109
102
87
(82)
(78)
(79)
Summa avgångsavdelningar
73
73
64
41
61
50
42
54
59
48
44
38
39
32
30
25
26
Anm. 1. Kursiverade siffror anger läsåret 1955/56 befintliga avdelningar.
Anm. 2. Den 2-åriga småskollärarlinjen är fr. o. m. läsåret 1957/58 avsedd enbart för studenter.
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
25
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
tidigare nämnts, utredningen för de närmaste åren räknar med en seminarieorganisation,
som är avpassad för ungefär 160 avdelningar, måste således
undervisningen av ungefär 30 avdelningar förläggas till de nuvarande småskoleseminarierna.
Dessa seminarier är nu beräknade för sammanlagt 47
avdelningar. Detta innebär, att omkring 17 avdelningar kommer att bil
obehövliga vid småskoleseminarierna och måste indragas.
Vid sina överväganden angående vilka småskoleseminarier som skall
nedläggas, har utredningen utgått från att endast de seminarier, som lämpligen
kan ombildas till folkskoleseminarier, bör bibehållas för framtiden. Ett
folkskoleseminarium bör kunna rymma åtminstone en 4-årig folkskollararlinje
och en 3-årig småskollärarlinje eller sammanlagt sju avdelningar.
Vidare bör av både pedagogiska och ekonomiska skäl ett seminarium inte
vara alltför litet.
Ur dessa synpunkter måste småskoleseminarierna i Haparanda, Lycksele
och Stockholm anses ha för liten kapacitet för att upprätthållas såsom folkskoleseminarier.
Beträffande seminarierna i Haparanda och Lycksele torde
det vidare bli mycket svårt att inom överskådlig framtid få lektorskompetenta
lärare.
Med hänsyn till de i de nordligaste gränstrakterna rådande särskilda förhållandena
anser sig utredningen emellertid inte nu kunna föreslå, att småskoleseminariet
i Haparanda nedlägges. Utredningen förordar i stallet,
att seminariet tills vidare upprätthålles för utbildning av enbart småskollärare.
Beträffande småskoleseminariet i Lycksele anser utredningen, att det inte
längre föreligger tillräckliga skäl att bibehålla detta. Utredningen föreslår
därför, att seminariet nedlägges. Till stöd härför anföres i huvudsak följande.
Såsom nyss påpekats, har småskoleseminariet i Lycksele för liten kapacitet
för att ombildas till folkskoleseminarium. Vidare kommer med all
säkerhet ett folkskoleseminarium på denna ort att få stora svårigheter att
anskaffa lektorskompetenta lärare. Seminariet i Lycksele har hatt till särskild
uppgift att förse lappmarksförsamlingarna i Västerbottens lan med
lärarkrafter, utbildade med särskild hänsyn till tjänstgöring i mindre folkskolor.
Emellertid är den mindre folkskolan en skolform, som är pa väg att
do ut Enligt vad utredningen inhämtat från skolöverstyrelsens statistiska
kontor fanns läsåret 1955/56 sammanlagt endast 30 mindre folkskolor i
länet Seminariets särskilda uppgifter kan salunda inte längre anföras som
motiv för att bibehålla seminariet i Lycksele. Slutligen torde det ur rekryteringssynpunkt
inte vara speciellt motiverat att upprätthålla seminariet.
Sedan några år har endast hälften av eleverna haft sin hemort i Västerbottens
län, och under de två senaste läsåren var detta fallet med endast något
över tredjedelen av eleverna. Även om seminariet i Lycksele skulle nedlagdas
kommer det i framtiden att finnas möjligheter för länets ungdom att
utbilda sig till småskollärare vid folkskoleseminanet i Umea.
T och med att seminarierna omvandlas till den nya typen av folkskoleseminarier,
kommer samtliga seminarier att utbilda såväl folk- som små
-
26
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
skollärare. Även om man i en stad med både ett folkskoleseminarium och ett
småskoleseminarium skulle nedlägga det ena seminariet, kommer sålunda
samma utbildningsmöjligheter som förut att finnas kvar. Såsom nyss framhållits
anser utredningen, att folkskoleseminariema i första hand bör bibehållas.
Med hänsyn till vad nu anförts föreslår utredningen, att i stad med
ett seminarium av vartdera slaget småskoleseminariet nedlägges. De städer
det här gäller är Härnösand, Stockholm och Växjö.
Småskoleseminariet i Stockholm tillkom genom riksdagsbeslut 1945 och
betecknades redan från början såsom provisoriskt. Seminariet är inrymt i
en byggnad, som förut hyst högre lärarinneseminariet och därefter någon
tid statens normalskola. Lokalerna får anses vara otillfredsställande. Såsom
förut påpekats är seminariets kapacitet för liten för ett folkskoleseminarium.
Nedlägges småskoleseminarierna i Lycksele, Härnösand, Stockholm och
Växjö, skulle detta innebära, att seminarieorganisationen minskas med 22
klassavdelningar. Såsom nyss framhållits kommer emellertid enligt utredningens
beräkningar endast omkring 17 avdelningar att bli obehövliga vid
de nuvarande småskoleseminarierna. Något av sistnämnda småskoleseminarier
måste sålunda tills vidare bibehållas.
Vid sina överväganden, vilket av seminarierna som skall bibehållas, har
utredningen funnit att småskoleseminarierna i Härnösand och Växjö är de
enda som lämpligen kan omvandlas till folkskoleseminarier. Båda seminarierna
har goda lokaler. Seminariet i Växjö har den största kapaciteten med
normalt 8 klassavdelningar medan Härnösand har 6 avdelningar. Bibehålies
småskoleseminariet i Växjö och nedlägges småskoleseminariet i Härnösand,
skulle det enligt utredningens förslag finnas inte mindre än fyra folkskoleseminarier
av den nya typen i Småland, medan det däremot i hela Norrland
endast skulle finnas fem. Bibehålies däremot småskoleseminariet i
Härnösand och nedlägges småskoleseminariet i Växjö, skulle Norrland få
sex seminarier och Småland tre. Med anledning härav har utredningen
stannat för att föreslå, att småskoleseminariet i Härnösand bibehålies och
att småskoleseminariet i Växjö nedlägges.
Såsom nyss framhållits måste utbildningen av omkring 30 klassavdelningar
förläggas till nuvarande småskoleseminarierna. Bibehålies även småskoleseminariet
i Härnösand, innebär detta, att denna del av seminarieorganisationen
kan taga emot 31 klassavdelningar.
De tjuguen seminarier, som enligt utredningens förslag bör bibehållas,
kommer alltså sammanlagt att omfatta 161 klassavdelningar. Emellertid
måste enligt utredningens beräkningar under något läsår i början av 1960- talet troligen plats beredas för ett nagot högre antal avdelningar, enligt tab.
8 164. Den marginal, som kan bli erforderlig, torde säkerligen kunna
åstadkommas genom att några seminarier övergår till s. k. ämnesrumssystem,
d. v. s. att varje klassavdelning inte har ett eget klassrum utan i stället
använder speciallokaler för de olika ämnena. Enligt en av utredningen gjord
undersökning använde läsåret 1955/56 icke mindre än 11 av samtliga semi
-
27
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
narier systemet med ämnesrum i en eller annan form och syntes på detta
sätt bättre kunna disponera sina lokaler.
Utredningens förslag innebär, att seminarierna till och med läsåret 1963/
64 skall organiseras på sätt framgår av tab. 9. Till jämförelse har även den
nuvarande organisationen angivits.
Hur de olika seminarierna närmare skall organiseras, bör liksom hittills
för varje läsår bestämmas av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen.
Antalet klassavdelningar vid de olika seminarierna har utredningen
beräknat efter den nuvarande organisationen.
Enligt av utredningen utförda beräkningar torde de förutvarande smaskoleseminariema
inte behöva anlitas för utbildning av folkskollärare förrän
fram mot mitten av 1960-talet. För att underlätta dessa seminariers
omvandling till den nya typen av folkskoleseminarier bör därför under övergångstiden
endast smaskollärarlinjer förläggas dit.
Tabell 9. Seminarieorganisationen till och med läsåret 1963/61,.
Seminarium
Falun .........
Gävle .........
Göteborg (kv) .
Göteborg (m) .
Härnösand ....
Jönköping.....
Kalmar .......
Karlstad ......
Kristianstad ...
Linköping (kv)
Linköping (m)
Luleä.........
Lund .........
Stockholm (kv)
Umeå ........
Uppsala.......
Växjö ........
Haparanda
Härnösand .
Landskrona
Lycksele . ..
Skara .....
Stockholm
Strängnäs .
Växjö ....
Nuvarande organisation
-
Antal
klass
avdel
ningar
-
Utredningens förslag
till organisation
t. o. m. läsåret
1963—64
Antal
klass
avdel
ningar
-
Folkskoleseminarium
Småskoleseminarium
Summa
8
8
8
6
8
6
6
10
8
6
10
10
8
8
10
8
8
3
6
8
4
8
4
6
8
Folkskoleseminarium
Nedlägges
Folkskoleseminarium
183
Folkskoleseminarium
(enbart småskollärarutbildning)
Folkskoleseminarium
>
Nedlägges
Folkskoleseminarium
Nedliigges
Folkskoleseminarium
Nedlägges
Summa
8
8
8
6
8
6
6
10
8
10
10
8
8
10
8
8
3
161
28 Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
Skolöverstyrelsens yttrande
På grundval av de förut redovisade siffrorna i de omräknade tab. 3 och
4 har skolöverstyrelsen även verkställt nya beräkningar av den framtida
seminarieorganisationens storlek. Resultatet återgives i tab. 10.
Med hänsyn till osäkerhetsmomenten vid de nya beräkningarna finner
överstyrelsen det motiverat att vid sitt ståndpunktstagande nu icke inskränka
sig till ett snävt fasthållande vid de uppnådda, skenbart exakta
resultaten av de gjorda beräkningarna utan vill därutöver söka erhålla en
rimlig marginal för eventuella, kalkylmässigt icke förutsedda ökningar av
lärarbehovet.
Beträffande intagningen på de olika seminarielinjerna höstterminen
1 9 5 7 anför skolöverstyrelsen i huvudsak följande.
o otalet erforderliga avdelningar i klass I2 vid folkskoleseminarierna läsYn
h,ar av seminaneutredningen i tab. 8 beräknats till 20 men
skulle enligt tab. 10 uppgå till endast 11. Under hänvisning till vad nyss
anförts angaende önskvärdheten av en rimlig säkerhetsmarginal anser sig
överstyrelsen emellertid nu icke böra föreslå en lägre intagning än som förekommit
innevarande läsår, nämligen 19 avdelningar. I fråga om antalet
avdelmngar i klass I innebär de nya beräkningarna en höjning från 10 till
12'' ideita0fa11 ro^ det S1S emellertid om elever, vilka kommer att utexamineras
forst vårterminen 1961, och en eventuellt för knappt tillmätt intagning
™ “ kompenseras genom ett ökat antal avdelningar i klass F
19o9/60. Överstyrelsen finner sig därför i fråga om intagningen i klass I4
hostterminen 1957 kunna stanna vid det nu rent kalkylmässigt erhållna
resultatet, nämligen ett antal av 12 avdelningar.
Beträffande intagningen i småskoleseminarierna läsåret 1957/58 har seminarieutrednmgen
förutsatt, att den 3-åriga utbildningen då påbörjas med
43 avdelningar i klass I . Den nu verkställda omräkningen leder till ett antal
av 42 avdelningar. Överstyrelsen vill i detta fall föreslå en intagning av den
omfattning, som anges av utredningens ursprungliga siffra, alltså 43 avdelningar
Den nya 2-ariga utbildningslinjen för studenter skulle enligt båda
kalkylerna trada i funktion läsåret 1957/58 med 1 avdelning i klass I2 för
att i fortsättningen konstant omfatta 2 avdelningar i nämnda klass. Under
hänvisning till önskvärdheten att erhålla en viss marginal i fråga om examinationen
finner överstyrelsen det emellertid motiverat att föreslå 5 avdelningar
i klass I* redan från och med 1957/58
Skolöverstyrelsen godtager i stort sett utredningens förslag till seminarieorganisation
och anser sig till större delen kunna acceptera de motiveringar
utredningen redovisar för sina ställningstaganden. Överstyrelsens på senare
uppgifter grundade beräkningar visar emellertid, att det behövliga antalet
avdelningar under perioden 1956/64 bör sättas något högre än utredningen
föreslagit, i genomsnitt till 163 avdelningar per år. För att ytterligare öka
elasticiteten hos seminarieorganisationen anser överstyrelsen det önskvärt
om man åtminstone vid ett par seminarieorter hade möjlighet att låta ned
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell 10. Av skolöverstyrelsen beräknat antal klassavdelningar vid seminarierna
55/56
56/57
57/58
58/59
59/60
60/61
61/62
62/63
63/64
61/65
65/66
66/67
67/68
68/69
69/70
70/71
71/72
Folkskollärarutbildning:
19
12
12
10
12
15
19
13
14
14
13
11
10
8
8
8
8
, JJ4 ............
22
19
12
12
10
12
15
19
13
14
14
13
11
10
8
8
8
, JJJ4 ..........
26
22
19
12
12
10
12
15
19
13
14
14
13
11
10
8
8
» IV4 .......................
26
26
22
19
12
12
10
12
15
19
13
14
14
13
11
10
8
klass I2 .........................
, IX2 ..............
24
19
11
4
3
2
3
6
13
10
10
10
9
7
6
5
4
24
24
19
11
4
3
2
3
6
13
10
10
10
9
7
6
5
Summa klassavdelningar...........
141
122
95
68
53
54
61
68
80
83
74
72
67
58
50
45
41
Summa avgångsavdelningar ........
50
50
41
30
16
15
12
15
21
32
23
24
24
22
18
16
13
S måskollärarutbildning:
1
1
42
35
30
39
40
18
19
12
13
8
10
6
11
7
10
» II3 ........................
, HD .......................
1
1
1
42
35
30
39
40
18
19
12
13
8
10
6
11
7
1
1
1
1
42
35
30
39
40
18
19
12
13
8
10
6
n
klass I2 .........................
, JJ2 .................
22
22
1
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
22
22
22
1
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
j Summa klassavdelningar ..........
47
47
67
81
in
108
113
101
81
53
48
37
35
28
31
28
32
| Summa avgångsavdelningar ........
23
23
23
2
44
37
32
41
42
20
21
14
15
10
12
8
13
1 Folk- och småskollärarutbildning
1 sammanlagt:
| Summa klassavdelningar ..........
188
169
162
149
164
162
174
169
161
136
122
109
102
86
81
73
73
| Summa avgångsavdelningar ........
73
73
64
32
60
52
44
56
63
52
44
38
39
32
30
24
26
Anm. 1. Kursiverade siffror anger läsåren 1955/5G och 1956/57 befintliga avdelningar.
Anm. 2. Den 2-åriga småskollärarlinjen är fr. o. m. läsåret 1957/58 avsedd enbart för studenter.
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
30
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
skärningen ske gradvis och efter behov. Med hänsyn härtill anser överstyrelsen
det inte vara tillrådligt att omedelbart lägga ned ett av de fyra
seminarierna i Härnösand och Växjö. Indragningen bör komma till stånd
genom en så småningom skeende samordning av de båda seminarierna i
vardera staden, varvid dock från början förutsättes, att folkskoleseminariet
skall bilda kärnan i den kvarblivande organisationen. Därvid bör givetvis
av staten ägda fastigheter komma till användning.
Kostnadsberäkningar
Utredningen
Om ett folkskoleseminarium och tre småskoleseminarier nedlägges, medför
detta givetvis betydande årliga besparingar. Emellertid kommer den av
utredningen föreslagna förstärkningen av småskollärarutbildningen att
medföra vissa kostnadsökningar vid de förutvarande småskoleseminarierna.
För att erhålla fullt jämförbara siffror har utredningen vid sina beräkningar
genomgående utgått från siffror för budgetåret 1955/56. Vidare
baseras beräkningarna på lönenivån vid utgången av år 1955.
Budgetåret 1955/56 beräknades totalkostnaden för samtliga folkskoleseminarier
till 18 798 900 eller i runt tal 18,8 miljoner kronor. Nämnda budgetår
fanns 19 folkskoleseminarier med sammanlagt 141 klassavdelningar.
Den årliga driftkostnaden för en klassavdelning kan alltså uppskattas till
miljoner kronor. Nedlägges folkskoleseminariet för kvinnliga elever i
Linköping med 6 klassavdelningar torde således besparingen kunna upp6
X 18 8
skattas till —^ ’ = 0,8 miljoner kronor.
Totalkostnaden för samtliga småskoleseminarier beräknades budgetåret
1955/56 till 4 744 900 eller i runt tal 4,75 miljoner kronor. Antalet småskoleseminarier
var detta budgetår 9 med sammanlagt 47 klassavdelningar.
Om småskoleseminarierna i Lycksele, Stockholm och Växjö nedlägges, innebär
detta, att 16 avdelningar försvinner. Besparingen kan således uppskat16x4
75
tas till---— = 1,62 miljoner kronor.
Årliga besparingen genom nedläggande av de fyra nu nämnda seminarierna
torde kunna uppskattas till 0,8 + 1,62 = 2,42 eller i runt tal 2,4
miljoner kronor.
Den småskollärarutbildning, som förlägges till de förutvarande folkskoleseminarierna
beräknas inte medföra några ökade årliga kostnader.
När den nya organisationen fullständigt genomförts, kan de ökade kostnaderna
för de 31 klassavdelningarna vid de förutvarande småskoleseminarierna
uppskattas till 31 = 0,992 eller i runt tal 1 miljon
kronor.
Besparingen skulle alltså i detta fall kunna uppskattas till 2,4 — 1 = 1,4
miljoner kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
31
Utredningen räknar emellertid inte med någon folkskollärarutbildning vid
de förutvarande småskoleseminariema förrän fram mot mitten av 1960- talet. För tiden dessförinnan räknar utredningen därför endast med de
ökade kostnader, som föranledes av utredningens förslag till treårig småskolliirarutbildning.
För de fem förutvarande småskoleseminariema kan
dessa kostnader beräknas på följande sätt.
Kostnaden för placering av rektorerna i samma lönegrad som de nuvarande
rektorerna vid folkskoleseminarierna uppskattas till 5 784 kronor.
De 27 ordinarie seminarieadjunktstjänstema i lönegraden Ca 29 vid de
fem seminarierna omvandlas till 27 ordinarie lektorstjänster i lönegrad Ca
33. Vidare omvandlas förslagsvis 5 av de nu sammanlagt 7 extra ordinarie
seminarieadjunktstjänstema i lönegraden Ce 29 till ordinarie lektorstjänster
i lönegrad Ca 33. Kostnaden för den höjda ämneslärarkompetensen uppskattas
till 120 192 kronor.
Under en övergångstid torde emellertid åtskilliga ämneslärartjänster
vara besatta med seminarieadjunkter på övergångsstat. I den mån så sker
blir givetvis kostnaderna mindre.
Då utredningen föreslår att för varje småskollärarlinje skall beräknas 6
övningsskoleklasser måste ytterligare 29 övningsskollärare anställas. Statsverkets
merkostnad för dessa 29 lärare beräknas till 143 144 kronor.
Kostnaden för ökade möjligheter att meddela undervisningen gruppvis,
handledning vid studiebesök i andra skolor samt eventuellt ökat behov
av omkostnader, materiel, böcker och utrustning uppskattas till 100 000
kronor.
Kostnadsökningen för de fem förutvarande småskoleseminariema kan
således sammanlagt beräknas till 5 784 -)- 120 192 -f- 143 144 + 100 000 =
= 369 120 eller i runt tal 0,4 miljoner kronor.
Årliga besparingen under övergångstiden kan således uppskattas till
2,4 — 0,4 = 2 miljoner kronor, medan den såsom nyss framhållits när
organisationen fullständigt genomförts kan uppskattas till 1,4 miljoner
kronor.
Trots förstärkningen av småskollärarutbildningen medför således den
föreslagna omläggningen av seminarieorganisationen icke obetydliga besparingar.
Vid den tidpunkt då även folkskollärarutbildning kan tänkas bli
förlagd till de förutvarande småskoleseminariema kommer det vidare antagligen
att bli aktuellt att nedlägga ytterligare ett antal seminarier, vilket
kommer att medföra ytterligare besparingar för statsverket.
Departementschefen
Departementschefen har beträffande småskollärarutbildningen, behovet
av folk- och småskollärare samt seminarieorganisation anfört följande.
Enligt de vid 1950 års riksdag beslutade riktlinjerna för lärarutbildningens
ordnande skall den egentliga yrkesutbildningen för småskollärare
från tidpunkt, som senare bestämmes, tills vidare vara grundad på en
ettårig allmänbildande kurs, baserad på ett kunskapsmått i huvudsak motsvarande
realexamen. Enligt detta principbeslut skall alltså småskollärarutbildningen,
som nu är tvåårig, förlängas till att omfatta tre år.
32
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
Seminarieutredningen, som med utgångspunkt i 1950 års beslut närmast
haft att utreda frågan angående den lämpliga tidpunkten för genomförande
av detta beslut, har emellertid också till saklig prövning upptagit skälen
för och mot en förlängning av småskollärarutbildningen. Utredningen har
därvid kommit till den bestämda uppfattningen, att den nuvarande tvååriga
utbildningen behöver avsevärt förstärkas, och utredningen föreslår,
att den treåriga utbildningen genomföres från och med läsåret 1957/58.
Att på två år ge nödiga kunskaper och färdigheter samt tillräcklig praktisk
utbildning för småskollärarnas hittillsvarande arbetsområde, klasserna
1 och 2 i folkskolan, finner utredningen knappast möjligt. Då småskollärarna
dessutom avses skola undervisa i klass 3 samt i viss utsträckning
även i klass 4, vilket enligt utredningens mening fordrar ökade kunskaper,
större färdigheter och mer omfattande övningsundervisning, måste därför,
anser utredningen, en tvåårig utbildningstid vara helt otillräcklig. Utbildningsförhållandena
vid småskoleseminarierna är enligt utredningen över
huvud taget mycket pressande. Elevernas arbetsbörda är stor och ytterst
få läroanstalter har en så omfattande schemabunden undervisning. Utredningen
pekar vidare på att den koncentration i undervisningen och frihet
i arbetssättet, som föreskrives i undervisningsplanen, inte har kunnat tilllämpas
utan stora svårigheter, att eleverna får alltför liten tid över till
eftertanke och kompletterande studier och att tid saknas för tillräcklig
praktisk utbildning samt att dessutom den effektiva tiden för varje lärooeh
övningsämne har minskats genom att ett stort antal timmar måste användas
till auskultationer, undervisningsövningar, metodikundervisning
in. in. Möjligheterna att beskära kurs- och timplanen för att inom tvåårsramen
få mer tid till praktisk utbildning är enligt utredningens mening
mycket begränsade, något som även visade sig vid en undersökning, som
skolkommissionen gjorde 1948.
Samtliga skolmyndigheter och lärarorganisationer har vid remissbehandlingen
ställt sig positiva till utredningens förslag om genomförande av
den treåriga utbildningen. Som främsta argument har dessa remissinstanser
anfört behovet av förstärkt utbildning för undervisning i klass 3 i folkskolan.
Inom skolöverstyrelsen har dock en ledamot reserverat sig och
ansett skäl föreligga till omprövning av 1950 års beslut. Även riksräkenskapsverket
ifrågasätter riktigheten av beslutet om treårig utbildning.
Statskontoret anser för sin del, att närmare erfarenhet av småskollärarnas
tjänstgöring i klass 3 bör avvaktas, innan en mera genomgripande omorganisation
av utbildningen genomföres.
De skäl, som av utredningen och av flertalet remissinstanser framförts
för en förstärkning av småskollärarutbildningen ligger helt i linje med de
synpunkter, varpå 1950 års principbeslut grundades. Vid beredningen av
förevarande spörsmål har det emellertid icke befunnits lämpligt att i nuvarande
läge ta ställning till frågan om när en treårig utbildning bör ta
sin början. Jag är alltså inte beredd att här förorda, att 1950 års beslut
angående småskollärarutbildningen genomföres från och med läsåret
1957/58. Jag anser mig för närvarande i stället böra räkna med att elever
för småskollärarutbildning under de närmaste åren skall intagas endast på
tvååriga utbildningslinjer, dock med undantag för den redan nu treåriga
linjen vid Haparandaseminariet.
Med hänsyn härtill saknas anledning att i förevarande sammanhang till
närmare behandling upptaga utredningens förslag beträffande utformning
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
33
av en allmän treårig utbildningsgång och därtill direkt anknutna frågor.
Jag övergår därför till av utredningen behandlade spörsmål, som är av den
naturen, att de kan prövas fristående från frågan om den treariga utbildningen.
I likhet med skolöverstyrelsen finner jag de skäl, som utredningen anfört
för att inte för närvarande förorda införande av praktiktermin vid seminarieutbildningen,
vara övertygande. Frågan om praktikant tjänstgöring inom
ramen för seminarieutbildningen bör alltså upptagas till förnyad undersökning,
först när lämpligheten av en sammanhängande praktiktermin
någon tid prövats vid lärarhögskolan.
Beträffande ämneslärarna vid seminarierna föreslår utredningen, att i
princip samtliga skall ha lektorskompetens. Som skäl härför åberopas
bland annat att de av utredningen föreslagna seminarierna för utbildning
av både folk- och småskollärare härigenom skulle få en enhetlig ämneslärarkår.
Av organisatoriska skäl är det nödvändigt att nu ta ställning till
frågan om gemensamma utbildningsanstalter. Jag kommer i det följande
att framlägga förslag härom. Med anledning därav finner jag mig redan
här böra ta upp spörsmålet om ämneslärarkompetensen till behandling.
Enligt min uppfattning är med avseende på undervisningen av småskollärare
— även vid en treårig utbildningsgång med den utformning som utredningen
förordat — lektorskompetens icke behövlig i flertalet ämnen.
Med hänsyn till den nuvarande lektorsbristen bör vidare största återhållsamhet
iakttagas i fråga om utvidgning av lektorsinstitutionen. För lärarna
i psykologi och pedagogik synes emellertid sådan kompetens vara önskvärd.
Jag förordar därför, att ämneslärarna i detta för småskollärarutbildningen
centrala ämne i princip skall ha lektorskompetens. Det bör ankomma på
skolöverstyrelsen att i sina anslagsäskanden framdeles beakta detta vid
beräkningen av erforderligt antal tjänster av olika slag. För behörighet
till lektorstjiinst vid den nya typen av folkskoleseminarier bör givetvis gälla
samma kompetensvillkor som för närvarande vid folkskoleseminarium,
d. v. s. att sökanden skall ha avlagt vederbörligen godkänt disputationsprov.
För behörighet till rektorstjänst vid seminarium, där såväl folkskollärare
som småskollärare utbildas, bör självfallet gälla samma villkor som nu
gäller för behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium. Emellertid
kommer vid de nuvarande småskoleseminarier, som enligt vad jag i det
följande föreslår skall bibehållas med benämningen folkskoleseminarier,
under en lång tid framöver att i huvudsak endast utbildas småskollärare.
För dessa seminarier räknar jag tills vidare icke med någon ändring av
villkoren för behörighet till rektorstjänst.
Enligt min mening talar starka skäl för att småskollärare, som besitter
framstående pedagogisk skicklighet, skall kunna anställas såsom ordinarie
eller extra ordinarie övningsskollärare på småskolestadiet inom seminariums
övningsskola. Huruvida övningsskollärartjänst avsedd för tjänstgöring på
lågstadiet skall ledigförklaras för båda kategorierna av klasslärare eller
endast för småskollärarutbildad sökande torde tills vidare böra prövas från
fall till fall. Av småskollärare innehavd ordinarie eller extra ordinarie
övningsskollärartjänst torde böra placeras i lönegrad 19. T personalförteckningen
för seminarierna torde därför övningsskollärartjänsterna böra upptagas
med alternativa lönegradsbeteckningar.
,3 — Ilihang till rik.Kitty eu* protokoll 1057. (i .samt. Nr 105
34 Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
Elevantalets storlek i folk- och småskolans läraravdelningar är avgörande
för antalet lärartjänster i folkskolan och är därmed också av största
betydelse för bedömningen av utbildningskapaciteten vid seminarierna.
I nu förevarande sammanhang är spörsmålet om elevantalet i A (och axformernas
läraravdelningar särskilt aktuellt. Antalet läraravdelningar i
folkskolan är innevarande läsår sammanlagt drygt 34 000, varav 21 000 i
skolor av A-form. Av A-avdelningarna finnes 46 procent på landsbygden
och 54 procent i städerna, av samtliga avdelningar på landsbygden är
ungefär hälften av A-form medan i städerna A-avdelningarna utgör närmare
90 procent av totalantalet avdelningar. Angående föreskrifterna om elevantalet
i läraravdelningarna får jag här anföra följande.
Före 1940 fanns inga egentliga bestämmelser i ämnet. Som ett led i besparingsaktionerna
i samband med den förstärkta försvarsberedskapens
införande under andra världskriget togs emellertid frågan om en normalisering
upp och vissa fördelningsgrunder för i första hand A-skolorna beslöts
vid 1940 års riksdag. Dessa grunder fick förlängd giltighet år för år fram
till 1947, då de sammanfördes i kungörelsen 1957:235 och i de vid denna
kungörelse fogade anvisningarna. Enligt anvisningarna bör som regel beträffande
skolor av A-form iakttagas följande. Om antalet elever vid skola
eller skolenhet ej överstiger 1 000, må inom varje årsklass endast inrättas
på folkskolestadiet en parallellavdelning för varje påbörjat 35-tal elever
och på småskolestadiet en parallellavdelning för varje påbörjat 25-tal
elever (överskottsmetoden). Jämsides med läraravdelningar av A-form kan
jämväl anordnas avdelningar av B 1-form. Inom skolenhet med flera än
1 000 elever bör medeltalet elever i läraravdelningarna icke understiga på
folkskolestadiet 30 och på småskolestadiet 24 (medeltalsmetoden). Dessa
medeltal skall avse hela folk- respektive småskolestadiet, alltså ej varje
årsklass för sig.
Detta är således innebörden av 1947 års bestämmelser, som ursprungligen
infördes som en krisåtgärd i början av andra världskriget. 1950 blev det
emellertid på grund av den rådande lokal- och lärarbristen aktuellt att
ytterligare skärpa grunderna för beräkningen av läraravdelningarnas storlek.
För att utreda frågan om och i vad mån möjlighet fanns att genom
provisoriska åtgärder minska trycket av lokal- och lärarbristen tillkallades
vissa sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet. En av dessa sakkunniga
utarbetad promemoria överlämnades sedermera till statsutskottet. På hemställan
av utskottet godkände 1950 års riksdag vissa skärpta bestämmelser
för A-skolorna. Dessa sammanfördes i kungörelsen 1950:137. Innebörden
av denna kan i korthet anges sålunda, att överskottsmetodens tillämpningsområde
begränsas till skolenheter med mindre än 500 elever samt att
medeltalsmetoden skall tillämpas inom skolor eller skolenheter med flera
än 500 elever och inedeltalet elever i A-skolor höjas på folkskolestadiet
från 30 till 32 samt på småskolestadiet från 24 till 26.
Utskottet underströk, att dessa anordningar allenast borde erhålla provisorisk
karaktär och att de borde avvecklas så snart omständigheterna
det medgåve. De provisoriska bestämmelserna skulle få gälla längst till
och med utgången av läsåret 1956/57. 1950 års kungörelse har utformats i
enlighet härmed och upphör alltså att gälla med utgången av detta läsår.
I stället träder 1947 års kungörelse automatiskt åter i kraft. För fortsatt
tillämpning av 1950 års kungörelse fordras sålunda nytt riksdagsbeslut.
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
35
Som jag nämnde är frågan om läraravdelningarnas^ storlek av största
betydelse för behovet av lärare och därmed för de mått och steg staten
vidtager för lärarutbildningen. Seminarieutredningen har därför haft anledning
att gå in på detta problem. Utredningen har betonat angelägenheten
från pedagogiska och skolsociala synpunkter av en återgång till 1947 års
kungörelse och har med anledning härav beräknat examinationen av lärare
under den förutsättningen, att en återgång sker fördelad på läsåren 1959/60,
1960/61 och 1961/62.
Vid remissbehandlingen har endast statskontoret intagit en avvaktande
hållning när det gäller en återgång till 1947 ars kungörelse. Flertalet remissinstanser
har yrkat på en snabbare återgång och några har yrkat på
längre gående åtgärder än blott en återgång till 1947 års kungörelse. Det
dominerande argumentet i praktiskt taget alla yttranden är de uppenbara
olägenheter, som i såväl pedagogiskt som disciplinärt avseende följer med
alltför stora klasser. Det påpekas också, att en sänkning av elevantalet
i läraravdelningarna är en förutsättning för att skolan skall^ kunna lösa
de undervisnings- och fostringsfrågor den fått sig pålagd. I många yttranden
betecknas en sänkning av elevantalet i klasserna som den viktigaste
skolreformen.
Möjligheterna att sänka elevantalet i folkskolans läraravdelningar sammanhänger
med tillgången på lärare och tillgången på skollokaler. Beträffande
lärarfrågan medför en återgång till 1947 års bestämmelser en ökning
av antalet läraravdelningar med omkring 480 i folkskolan och med omkring
350 i småskolan. Fullt genomförd skulle alltså den minskning av
elevantalet i A-skolornas läraravdelningar, som en återgång till 1947 års
bestämmelser innebär, medföra tillhopa omkring 800 fler lärartjänster. Att
producera lärare för en sådan ökning möter från organisatoriska synpunkter
inga svårigheter, under förutsättning att den erforderliga ökade examinationen
påbörjas vid den tidpunkt och sker i det tempo, som utredningen
föreslagit. Den erforderliga ökningen av examinationen kan till yttermera
visso ske inom ramen för en under alla omständigheter minskande seminarieorganisation.
Denna minskning av lärarutbildningsorganisationen sammanhänger
med den sjunkande storleken av årskullarna i folkskoleåldern.
För att belysa detta kan jag peka på resultatet av de beräkningar, som
legat till grund för utredningens uppskattning av antalet lärartjänster.
Det framtida antalet läraravdelningar i folkskolan enligt utredningens
beräkningar framgår av följande sammanställning, som bland annat förutsätter
att en återgång till 1947 års bestämmelser sker på sätt utredningen
förordat.
1956/57 1959/60 1962/63 1965/66
34 400 33 500 32 300 31 700
Den ökning av antalet lärartjänster i folkskolan, som föranledes av den
av utredningen föreslagna återgången till 1947 års kungörelse, inträffar
som framgår av denna sammanställning vid en tid, då under alla omständigheter
totalantalet läraravdelningar minskar i folkskolan. Lokalbristen
kommer således inte att lägga hinder i vägen för en återgång till 1947 års
bestämmelser. I detta sammanhang bör emellertid hänsyn tas /iven till att
utbyggnaden av realskolan och jämförliga skolformer, särskilt klasserna
8 och 9 i cnhctsskolan, beräknas medföra ett ökat lokalbehov vid denna
tid.
36
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
Jag övergår så till frågan om kostnaderna för en återgång till 1947 års
kungörelse. Såsom jag nyss nämnt medför denna ett ökat behov av omkring
480 folkskollärare och omkring 350 småskollärare. Statens bidrag till
avlöning åt dessa drygt 800 lärare kan med löner enligt den nya löneplanen
beräknas till ungefär 11 miljoner kronor årligen. Enligt seminarieutredningens
förslag skall övergången fördelas på de tre läsåren 1959/60,
1960/61 och 1961/62. Merkostnaderna kan beräknas till respektive 3,7,
7,4 och 11 miljoner kronor. Av vad nyss anförts framgår ju emellertid, att
den föreslagna återgången till 1947 års bestämmelser till tiden sammanfaller
med en markerad nedgång av antalet läraravdelningar. Denna nedgång
kommer givetvis att återspegla sig i en successiv minskning av utgifterna
för statsbidrag till lärarlönerna. För att belysa utvecklingen på detta
område får jag hänvisa till följande sammanställning. Av denna framgår
även en jämförelse mellan statsbidragsutgifterna beräknade på grundval av
1950 och 1947 års kungörelser.
Statsbidrag i miljoner
kronor beräknat på
grundval av
Redovisningsår
1957/58
1959/60
1960/61
1961/62
1966/67
kk 1947:234 .........
465
460
454
425
kk 1950:137 .........
475
461
453
443
Skillnad .............
4
7
11
Fn övergång till 1947 års bestämmelser skulle i jämförelse med fortsatt
tillämpning av 1950 års bestämmelser således endast innebära en retarderad
minskning av statens kostnader för statsbidrag till lärarlöner i folkskolan.
I likhet med seminarieutredningen och flertalet remissinstanser anser
jag det ytterligt angeläget, att elevantalet i folkskolans läraravdelningar
minskas. Som en första åtgärd därvidlag bör genomföras en minskning till
1940-talets normaltal. Jag förordar därför, att 1950 års bestämmelser avvecklas
och en återgång sker till 1947 års kungörelse. Från skolorganisatoriska
synpunkter föreligger icke hinder för att återgången genomföres på
det sätt, som seminarieutredningen förordat, alltså successivt under treårsperioden
1959/60—1961/62. Av statsfinansiella skäl anser jag mig emellertid
böra förorda, att återgången fördelas över fyra år, nämligen fyraårsperioden
1959/60—1962/63. Fn fyraårig övergångsperiod medför i jämförelse
med en treårsperiod en besparing i merutgifterna för övergången
under de tre första åren med 0,95 miljoner kronor för redovisningsåret
1959/60, 1,9 miljoner kronor för redovisningsåret 1960/61 och 2,75 miljoner
kronor för redovisningsåret 1961/62. Med hänsyn till vad jag nu förordat
torde bestämmelserna i 1950 års kungörelse böra erhålla förlängd giltighet
intill utgången av läsåret 1958/59. Därefter bör alltså ske en på läsåren
1959/60—1962/63 fördelad övergång till tillämpning av 1947 års kungörelse.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen
meddela de närmare föreskrifter, som fordras för att den sålunda
föreslagna övergången skall komma till stånd.
Innan jag lämnar denna fråga vill jag slutligen erinra om att inom
ecklesiastikdepartementet pågår utredning rörande frågan om elevantalet
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
37
i klasserna i folkskolans övriga former och i de högre skolorna. Såvitt
gäller folkskolan beräknas denna utredning kunna slutföras under innevarande
år.
Vad i övrigt gäller utredningens behovsberäkningar har genom dem erhållits
ett så långt möjligt säkert grepp om de olika faktorer, som bestämmer
examinationsbehovet och examinationen beträffande folk- och småskollärare.
I likhet med utredningen vill jag dock betona, att de föreliggande
beräkningarna liksom över huvud taget alla under övergångstiden före
enhetsskolans genomförande verkställda beräkningar rörande lärarbehovet,
givetvis måste vidlådas av en viss osäkerhet. Detta förhållande illustreras
omedelbart vid en jämförelse mellan utredningens beräkningar och de ett
år senare av skolöverstyrelsen verkställda beräkningarna. Vid bestämmande
av den framtida examinationen måste det nytillkomna statistiska material,
som kommit till uttryck i skolöverstyrelsens omräkning av utredningens
tabeller, beaktas.
De av utredningen och skolöverstyrelsen sammanställda tabellerna angående
examinationsbehov och examination bygger på den förutsättningen
att den treåriga småskollärarutbildningen skulle genomföras från och med
läsåret 1957/58 samt att återgången till 1947 års bestämmelser fördelas
på de tre läsåren 1959/62. I det föregående har jag emellertid förklarat,
att jag räknar med att elever för småskollärarutbildning under de närmaste
åren skall intagas endast på tvååriga utbildningslinjer. Jag har vidare förordat,
att återgången till 1947 års bestämmelser fördelas på de fyra läsåren
1959/63. Jag vill dessutom understryka att, med hänsyn till nyssberörda
osäkerhetsmoment i beräkningarna och mot bakgrunden av tidigare erfarenheter
i detta hänseende, man icke bör underlåta att vid bestämmandet
av examinationens omfattning söka skapa ett visst räknemässigt summaöverskott
av lärare, när möjlighet därtill föreligger. I tabellerna 1 och 3
har någon dylik marginal för felberäkningar och oförutsedda behov icke
beaktats. En sådan åtgärd är emellertid enligt min mening uppenbarligen
påkallad. Beräknas examinationsbehovet och examinationen i enlighet med
dessa ställningstaganden erhålles, med i övrigt samma förutsättningar som
i tabell 3, följande
Tabell 11
A. Folkskollärare
Läsår
Examinationsbehov
Examination
Överskott
respektive
brist per år
Summa
överskott
el. brist
1
2
3
Summa
1955/56 . . .
— 1 100
56/57 . . .
935
280
1 215
1340
+ 125
— 975
57/58 . . .
940
60
— 45
955
1 250
+ 295
— 680
58/59 . . .
460
0
20
480
915
+ 435
— 245
59/60 . . .
135
240
20
395
410 +260? + 90''
+ 365
+ 120
60/61 . . .
25
160
20
205
260 + 40?+ 90''
+ 185
+ 305
61/62 . . .
— 25
400
375
260?+ 40? + 90‘
+ 15
+ 320
62/63 . . .
155
300
455
260?+ 40?+ 90''
— 65
+ 255
1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.
38 Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
B. Småskollärare
Läsår
Examinationsbehov
Examination
Överskott
respektive
brist per år
Summa
överskott
eller brist
1955/56 ......
+ 240
56/57 ......
585
525
— 60
+ 180
57/58 ......
495
525
+ 30
+ 210
58/59 ......
460
525
+ 65
+ 275
59/60 ......
660
25 + 570?
-65
+ 210
60/61 ......
905
25? + 800?
— 80
+ 130
61/62......
815
25? + 775?
— 15
+ 115
62/63 ......
805
25? + 775?
— 5
+ no
I tabell 11 har icke räknats med något uppehåll i småskolläramas
successiva övertagande av klass 3 i A-skolorna. Detta medför i jämförelse
med tabell 3 bland annat ett betydligt mindre examinationsbehov av folkskollärare
för läsåret 1959/60, då enligt tabell 3 ett dylikt uppehåll beräknats
ske. Samtidigt följer härav ett betydligt större examinationsbehov av
småskollärare för nämnda läsår. I övrigt beror de ändrade siffrorna för
examinationsbehovet i tabell 11 huvudsakligen på anpassningen till den
fyraåriga övergången till 1947 års kungörelse.
Med de utgångspunkter för mina överväganden, som jag tidigare angivit,
bör enligt min mening beräkningarna i tabell 11 läggas till grund för beslut
om elevintagningens omfattning vid seminarierna hösten 1957.
Vad som nu genom omfattningen av elevintagningen hösten 1957 skall
bestämmas, är dels examinationen på den 2-åriga folkskollärarlinjen till
läsåret 1959/60, dels examinationen på den 4-åriga folkskollärarlinjen till
läsåret 1961/62, vilken dock endast delvis reglerar den slutliga examinationen
till sistnämnda läsår, dels ock examinationen på den 2-åriga småskollärarlinjen
till läsåret 1959/60.
Intagningen på den 2-åriga folkskollärarlinjen reglerar slutligt den totala
examinationen av folkskollärare till läsåret 1959/60. På den 4-åriga linjen
kommer genom redan bestämd intagning att till detta läsår utexamineras
ungefär 410 lärare. Behovet av examination på den 2-åriga linjen har i
tabell 11 beräknats till 260. Detta har skett för att eliminera det förutsedda
folkskollärarunderskottet från läsåret 1958/59 samt för att skapa ett visst
räknemässigt överskott. Hösten 1956 har på den 2-åriga linjen intagits 19
avdelningar. Jag föreslår, att på den 2-åriga folskollärarlinjen hösten 1957
intages 12 avdelningar med 24 elever per avdelning. Detta innebär en
minskning med sju intagningsavdelningar på den 2-åriga folkskollärarlinjen.
Intagningen på den 4-åriga folkskollärarlinjen hösten 1957 skall bestämmas
med sikte på den totala examinationen av folkskollärare till läsåret
1961/62. Enligt tabell 11 bör denna examination vid seminarierna omfatta
sammanlagt 300 lärare. Med hänsyn till att minst två avdelningar bör
intagas på studentlinjen hösten 1958 förordar jag såsom lämpligt avvägd
oförändrad intagning på den 4-åriga folkskollärarlinjen, alltså 12 avdelningar
med 24 elever per avdelning, vilket medför en produktion av omkring
260 lärare.
Elevintagningen på den 2-åriga småskollärarlinjen hösten 1957 reglerar
examinationen till läsåret 1959/60. I anslutning till de beräkningar, som
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
39
redovisats i tabell 11, förordar jag en intagning liösten 1957 av 25 avdelningar
på 2-årig linje. Vidare bör liksom hittills 1 avdelning på 3-årig
linje intagas vid seminariet i Haparanda. Detta innebär en ökning med 3
intagningsavdelningar på den 2-åriga linjen samt oförändrad elevintagning
på den 3-åriga linjen.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles efter förslag av
skolöverstyrelsen meddela närmare bestämmelser i anledning av vad jag nu
anfört rörande elevintagningen på folk- och småskollärarlinjerna.
De i tabellerna 1, 3 och 11 gjorda beräkningarna visar, att examinationsbehovet
av folkskollärare under första hälften av 1960-talet kommer att
nedgå till omkring tredjedelen av det nuvarande behovet, medan samtidigt
examinationsbehovet av småskollärare kommer att öka mycket kraftigt.
Inför denna situation vid seminarierna har man att välja antingen att
upprätta nya småskoleseminarier och nedlägga ett antal folkskoleseminarier
eller att till folkskoleseminarierna förlägga den småskollärarutbildning, som
de existerande småskoleseminarierna icke kan ombesörja. Utredningen har
anslutit sig till det senare alternativet men vill också gå ett steg vidare och
permanent förlägga all utbildning av folk- och smaskollärare till samma
lärarutbildningsanstalter och icke endast »inackordera» småskollärarutbildningen
vid vissa folkskoleseminarier. I likhet med utredningen finner jag en
dylik samordning rationell. Utan tvekan kommer det från organisatoriska
och ekonomiska synpunkter att ställa sig fördelaktigt med endast ett slag
av utbildningsanstalter för folkskolans klasslärare. Jag förordar därför, att
utbildningen av folk- och småskollärare från och med läsaret 1957/58 skall
kunna ske vid gemensamma läroanstalter. I samband därmed bör en
enhetlig benämning på seminarierna införas. Jag finner den föreslagna termen
folkskoleseminarium lämplig, varför benämningen å kvarstående småskoleseminarier
torde böra ändras i enlighet härmed.
Jag biträder utredningens förslag om att även män skall äga tillträde till
småskollärarutbildning. Detta ligger i linje med vad jag anfört i propositionen
angående riktlinjer för förfarandet vid tillsättning av vissa lärartjänster
m. m. (1957: 61), där jag bland annat understrukit, att grundsatsen
om lika behörighet till befordran för män och kvinnor — vilken ju
sedan 1945 gäller för statstjänst — i princip bör gälla lärartjänster inom
hela det statsunderstödda kommunala skolväsendet.
Vad utredningen förordat i fråga om proportionen mellan manliga och
kvinnliga elever på folkskollärarlinjerna föranleder inget annat uttalande
från min sida än att det bör ankomma på skolöverstyrelsen att i samrad
med bland andra arbetsmarknadsstyrelsen i vederbörliga sammanhang
framlägga de förslag, som befinnes erforderliga. För närvarande räknar jag
icke med annat än en ungefärlig hälftenfördelning av elevplatserna.
Med hänsyn till att ställning ännu inte ansetts kunna tas till frågan om
genomförande av 1950 års principbeslut om treårig småskollärarutbildning
finner jag det icke heller lämpligt att nu fattas något definitivt beslut om
seminarieorganisationens framtida dimensionering. Fn begränsning av normalorganisationen
till den omfattning, som utredningen och skolöverstyrelsen
förordat, synes emellertid under alla förhållanden kunna genomföras.
Däremot föreligger icke för närvarande någon anledning att la upp frågan
om en ytterligare sammanpressning av organisationen, även om de beräk
-
40
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
ningar, som redovisats i tabell It, tyder på ett lägre antal klassavdelningar
vid seminarierna under de närmaste åren, än vad utredningen och skolöverstyrelsen
räknat med.
Vad beträffar principerna för seminariernas lokala organisation kan jag
i huvudsak ansluta mig till vad utredningen och skolöverstyrelsen anfört
och förordat. I första hand bör enligt utredningens mening de seminarier
bibehållas, som bäst lämpar sig för utbildning av både folk- och småskollärare.
Utredningen har förordat ett avsteg från denna princip, såtillvida
som utredningen av speciella skäl föreslagit bibehållande av seminariet
i Haparanda. Jag ansluter mig härtill men anser, att starka skäl talar för
att även det nuvarande småskoleseminariet i Lycksele bibehållcs tills
vidare. Från kulturpolitik synpunkt är det nämligen knappast tilltalande
att beröva det norrländska inlandet en av dess få högre undervisningsinstitutioner.
Det är visserligen riktigt att större delen av Lyckseleseminariets
elever rekryteras utom Västerbottens län, men det förhållandet att utbildningsmöjligheterna
förlägges dit kan å andra sidan säkerligen skapa ökad
förståelse hos seminarieeleverna för övre Norrlands förhållanden. Enligt
företagen undersökning har det vidare visat sig möjligt, att om så erfordras
förlägga utbildning av sex klassavdelningar till detta seminarium. Då
emellertid ett bibehållande av Lyckseleseminariet icke bör medföra att det
redan nu — i jämförelse med övriga delar av landet — betydande antalet
seminarieutbildningsplatser i Norrland ytterligare ökas, bör en motsvarande
reduktion ske inom den norrländska seminarieorganisationen. Enligt
utredningens förslag skall båda de nuvarande seminarierna i Härnösand
bibehållas med plats för normalt 14 klassavdelningar. Enligt min mening
bör bibehållandet av Lyckseleseminariet motsvaras av en begränsning av
antalet avdelningar i Härnösand, lämpligen på det sättet att det nuvarande
småskoleseminariet i staden nedlägges. Jag föreslår alltså, att seminariet
i Lycksele tills vidare bibehålies, men att småskoleseminariet i Härnösand
nerlägges. I likhet med Haparandaseminariet bör seminariet i Lycksele
endast utbilda småskollärare. Mot förslaget att folkskoleseminariet
för kvinnliga elever i Linköping och småskoleseminariet i Stockholm nedlägges
har jag ingen erinran. Jag ansluter mig vidare till överstyrelsens uppfattning,
att de båda seminarierna i Växjö bör successivt samordnas till
den nya typen av folkskoleseminarium. Med beslut om definitivt nedläggande
av något seminarium i Växjö torde därför böra anstå tills vidare.
Det förslag, som jag i den föreliggande situationen anser mig kunna
framlägga, innebär alltså nedläggande av folkskoleseminariet för kvinnliga
elever i Linköping och småskoleseminarierna i Härnösand och Stockholm
samt successivt samordnande av de båda seminarierna i Växjö till ett folkskoleseminarium.
Övriga seminarier bör tills vidare bibehållas. Vid småskoleseminariema
i Härnösand och Stockholm bör någon elevintagning
icke ske i höst. Dessa seminarier bör därför kunna nedläggas med utgången
av nästa budgetår. Vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping
finnes innevarande läsår avdelningar av klasserna II4—IV4 och II2. Seminariet
torde därför böra nedläggas med utgången av budgetåret 1958/59.
Beslut om nedläggande av seminarier i enlighet med vad jag här förordat
torde böra fattas av årets riksdag. Till de åtgärder, som kan visa sig påkallade
i fråga om den slutliga avvecklingen av dessa seminarier torde jag
få återkomma i samband med anmälan av anslagsäskandena för seminarieorganisationen
för budgetåret 1958/59.
41
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
Det torde i första hand böra ankomma pa byggnadsstyrelsen att upptaga
frågan om den framtida användningen av de lokaler, som friställes med
anledning av vad jag nu förordat, ävensom att pröva de Övriga lokalfrågor,
bland annat i Växjö, som aktualiserats genom övervägandena beträffande
seminarieorganisationen. Såvitt gäller småskoleseminanet i Stockholm tar
jag dock hänvisa till vad jag föreslagit i propositionen 1957: 99, s. 31
Jag vill i detta sammanhang slutligen ange, att jag med hansyn till de
numera förbättrade utbildningsmöjligheterna på realskolestadiet i de nordliga
gränstrakterna anser att någon med statsmedel bekostad preparandkurs
tills vidare icke bör anordnas vid seminariet i Haparanda lör intrade pa
den treåriga småskollärarlinjen där.
Anslagsberäkningar för budgetåret 1957/58
Medelsanvisningen till seminarierna föreslås i propositionen skola sammanföras
under fyra anslag, varav ett till avlöningar, ett till omkostnader,
ett till materiel, böcker m. m. och ett till utrustning.
Beträffande anslaget till avlöningar föreslås i huvudsak ökad medelsanvisning
för uppräkning av vissa arvoden och ökad bitrådeshjälp på
rektorsexpeditionerna. I anslutning till den av departementschefen för nästa
budgetår föreslagna organisationen, innebärande en minskning av antalet
seminarieavdelningar med 23 — från 169 till 146 beräknas en minskning
av medelsbehovet med i runt tal 1 000 000 kronor. Kungl. Maj:ts förslag,
innefattande jämväl vissa automatiska utgiftsförändringar, innebär sammanlagt
en anslagsminskning med 256 000 kronor.
Beträffande omkostnads- och utrustning sanslag en föreslås höjningar med
75 400 respektive 80 000 kronor, medan under anslaget till materiel, böcker
m. m. beräknas oförändrad medelsanvisning.
Utskottet
I den föreliggande propositionen behandlas tva för det obligatoriska skolväsendet
centrala problem, nämligen frågan om förlängning av småskollärarutbildningen
och spörsmålet om minskning av elevantalet i A-skolornas
lärara vdelningar. Båda dessa frågor är från pedagogiska synpunkter
av mycket stor vikt. De är vidare i ekonomiskt hänseende av betydande
storleksordning. Ilur dessa problem löses, är också från organisatoriska
synpunkter av avgörande betydelse, med hänsyn till att småskollärarutbildningens
längd och klassavdelningarnas storlek är viktiga faktorer vid
bedömningen av kapaciteten av folk- och småskollärarproduktionen och
därmed vid bestämmandet av seminarieorganisationens utformning och
omfattning.
42
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
Vad först gäller smaskollärarutbildningen, vilken för närvarande
omfattar två år, föreligger ett principbeslut av 1950 års riksdag
om utbildningens förlängning. Enligt detta beslut skall den egentliga yrkesutbildningen
för småskollärare från tidpunkt, som senare skulle bestämmas,
tills vidare vara grundad på en ettårig allmänbildande kurs, baserad på ett
kunskapsmått i huvudsak motsvarande realexamen. Principbeslutet innebär
alltså, att småskollärarutbildningen skall förlängas till att omfatta
tre år.
Det spörsmål beträffande småskollärarutbildningen, som nu skall prövas,
gäller således egentligen endast frågan om den lämpliga tidpunkten att
sätta detta principbeslut i kraft. För närmare utredning hänsköts denna
fråga år 1954 till prövning av särskilda sakkunniga, seminarieutredningen,
vars resultat nu föreligger. Utredningen, som också till saklig prövning
upptagit skälen för och mot en förlängning av småskollärarutbildningen,
har kommit till den bestämda uppfattningen, att den nuvarande tvååriga
utbildningen behöver avsevärt förstärkas, och utredningen har föreslagit,
att den treåriga utbildningen genomföres från och med läsåret 1957/58.
Samtliga skolmyndigheter och lärarorganisationer har vid remissbehandlingen
ställt sig positiva till detta förslag.
Departementschefen har emellertid angivit, att det vid beredningen av
förevarande spörsmål icke befunnits lämpligt att i nuvarande läge ta ställning
till frågan om när en treårig småskollärarutbildning bör ta sin början.
Med hänvisning härtill har departementschefen förklarat sig icke vara
beredd att i förevarande sammanhang förorda, att 1950 års beslut genomföres
från och med läsåret 1957/58, utan ansett sig för närvarande i stället
böra räkna med att elever för småskollärarutbildning under de närmaste
åren skall intagas endast på tvååriga utbildningslinjer, dock med undantag
för den redan nu treåriga linjen vid Haparandaseminariet.
I anledning härav har i motionerna I: 452 och II: 570 yrkats att riksdagen
nu beslutar i enlighet med seminarieutredningens förslag, d. v. s. att
från och med läsåret 1957/58 småskollärarutbildningen skall vara treårig
på grundval av realexamenskunskaper, dock med möjligheter till tvåårig
utbildning på grundval av studentexamenskunskaper.
De skäl, som av seminarieutredningen och flertalet remissinstanser framförts
för en förstärkning av småskollärarutbildningen, ligger såsom departementschefen
framhållit helt i linje med de synpunkter, varpå 1950 års
principbeslut grundades. Utskottet vill för sin del i anslutning härtill först
understryka, att utskottet icke funnit några skäl föreligga att ifrågasätta
det sakligt riktiga i detta beslut. Från pedagogiska och även från skolsociala
synpunkter anser utskottet tvärtom det numera vara alldeles uppenbart,
att en förstärkning av småskollärarutbildningen är starkt påkallad. I
detta avseende kan utskottet alltså helt ansluta sig till de synpunkter, som
anlagts på frågan av de pedagogiskt inriktade instanserna.
43
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
Såsom utskottet inledningsvis antytt måste emellertid frågan om en förlängning
av småskollärarutbildningen bedömas även med hansyn till de
samhällsekonomiska resurserna och till förutsättningarna för att ur denna
synvinkel inpassa reformen vid lämplig tidpunkt. Redan de med en förlängning
av seminarieutbildningen direkt förenade merkostnaderna för
statsverket är tämligen betydande — i motionerna I: 452 och II: 570 har
de för nästa budgetår uppskattats till närmare 1 miljon kronor.^ Enligt utskottets
uppfattning måste man emellertid i detta avseende ofrånkomligen
också beakta, att ett ikraftträdande av 1950 års principbeslut om småskollärarutbildningen
indirekt kan komma att aktualisera krav på merkostnader
för samhället av betydligt kraftigare storleksordning. Med hänsyn härtill
och med beaktande jämväl av den gradering mellan angelägna reformer
på skolväsendets område, som av ekonomiska skäl ovillkorligen måste
göras, har utskottet icke funnit det möjligt att förorda, att 1950 års principbeslut
sättes i kraft under de närmaste åren.
I anslutning härtill vill utskottet emellertid omedelbart ange, att utskottet
för sin del icke funnit det försvarligt att längre uppskjuta ställningstagandet
till frågan om vid vilken bestämd tidpunkt den redan i princip
beslutade förlängningen av småskollärarutbildningen bör påbörjas. Enligt
utskottets mening framstår under den nuvarande intensiva reformperioden
på skolväsendets område ett dylikt ställningstagande såsom ytterligt angeläget
för att ge önskvärd stabilitet bland annat åt lärarutbildningsorgamsationen.
Av här anförda skäl och efter ingående undersökningar och olika överväganden
från såväl ekonomiska som organisatoriska synpunkter liar utskottet
ansett sig böra förorda, att riksdagen nu i anledning av det i motionerna
1:452 och 11:570 framställda yrkandet beslutar att 1950 års
principbeslut om förlängning av småskollärarutbildningen skall genomforas
från och med läsåret 1961/62. Utskottet förutsätter därvid, att Kungl.
Maj :t i anslutning till seminarieutredningens betänkande och däröver avgivna
yttranden vidtager de åtgärder och, i den mån så erfordras, för riksdagen
i lämpligt sammanhang framlägger de förslag, som påkallas beträffande
den närmare utformningen av den treåriga utbildningsgången och
därtill direkt anknutna frågor.
Vad departementschefen anfört beträffande praktiktermin vid seminarieutbildningen
samt seminarielärarnas kompetens har icke givit utskottet
anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Vid bedömningen av behovet av folk- och småskollärare
är _ förutom den givna faktor som ligger i årskullarnas numerär — elevantalets
storlek i folk- och småskolans läraravdelningar av avgörande betydelse.
Det genom elevantalets storlek reglerade antalet läraravdelningar
44
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
är därmed också utslagsgivande för bedömningen av den erforderliga utbildningskapaciteten
vid seminarierna.
.1 Pr°P°sitionen har i detta sammanhang till utförlig behandling upptagits
fragan om elevantalet i A-formernas läraravdelningar. Härutinnan gäller
för närvarande vissa till kungörelsen 1950: 137 fogade anvisningar, enligt
,ka vid skola eller skolenhet med högst 500 elever får inom varje årsklass
inrättas på folkskolestadiet en parallellavdelning för varje påbörjat 35-tal
elever och på småskolestadiet en parallellavdelning för varje påbörjat 25- tal elever (överskottsmetoden), medan för större skolor eller skolenheter
gäller den regeln att medeltalet elever i läraravdelningarna ej bör understiga
32 på folkskolestadiet och 26 på småskolestadiet (medeltalsmetoden);
dessa medeltal skall avse hela folk- respektive småskolestadiet, alltså ej
varje årsklass för sig. Enligt beslut vid 1950 års riksdag tillämpas dessa
bestämmelser såsom ett provisorium och de skall enligt kungörelsens lydelse
upphöra att gälla med utgången av läsåret 1956/57. I stället träder
bestämmelserna i kungörelsen 1947:234 åter i kraft. För fortsatt tillämpning
av 1950 års bestämmelser fordras sålunda nytt beslut av statsmakterna.
Anvisningarna till 1947 års kungörelse avser samtliga former av
folkskolan. Såvitt gäller A-formen innebär de i jämförelse med 1950 års
bestämmelser, dels att överskottsmetoden skall tillämpas vid skolor eller
skolenheter med upp till 1 000 elever, dels att vid större skolor eller skolenheter
medeltalet elever per läraravdelning skall vara 30 på folkskolestadiet
och 24 på småskolestadiet.
Seminarieutredningen har vid små beräkningar av lärarbehovet förutsatt
att en återgång till 1947 års ifrågavarande bestämmelser skall ske
iordelad på de tre läsåren 1959/60—1961/62.
Kungl. Maj:ts förslag på denna punkt innebär, att 1950 års bestämmelser
skall erhålla förlängd giltighet intill utgången av läsåret 1958/59 samt att
därefter skall ske en på de fyra läsåren 1959/60—1962/63 fördelad återgång
till 1947 års bestämmelser.
I anslutning härtill har motionsvis framställts yrkanden av följande
innebörd, nämligen i motionerna I: 473 och II: 604 att återgången till 1947
års bestämmelser skall ske under treårsperioden 1957/58—1959/60 samt
i motionerna I: 470 och II: 606 att återgången skall ske under de två läsaren
19o8/59 och 1959/60. Vidare föreligger till prövning i detta sammanhang
de redan i anslutning till statsverkspropositionen väckta motionerna
1:196 och 11:216, vari yrkats, att de i kungörelsen 1947:234 angivna
elevantalen för förändring till annan skolform sänkes med fem för samtliga
dar avsedda former av folkskolan eller, därest så icke är möjligt, i första
band för Bl-, B2- och B3-formerna.
Beträffande andra folkskoleformer än A-formen gäller för närvarande
kungörelsen 1947: 234. Däri anges dels vissa elevantal, som mera varaktigt
bör överskridas, för att förändring till högre skolform skall få ske, dels
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
45
vissa elevantal som, om de mera varaktigt underskrides, bör medföra förändring
till lägre skolform. I sistnämnda hänseende anges även visst elevantal
för skolor av A-formen. I anledning av motionerna I: 196 och II: 216
får utskottet erinra om att riksdagen i skrivelse 1956: 315 (jfr statsutskottets
utlåtande 1956: 154 s. 90 och 91) hos Ivungl. Maj:t hemställt om
utredning och förslag rörande sänkning av elevantalet i undervisningsavdelningarna
bland annat inom folkskoleväsendet. I den nu föreliggande
propositionen har också departementschefen framhållit, att inom ecklesiastikdepartementet
pågår utredning rörande frågan om elevantalet i klasserna
i andra former av folkskolan än A-formen samt i de högre skolorna,
vilken utredning såvitt gäller folkskolan beräknas kunna slutföras under
innevarande år. Med hänsyn härtill anser utskottet, att det nu i motionerna
I: 196 och II: 216 framställda yrkandet icke bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Emellertid finner utskottet liksom departementschefen det vara ytterligt
angeläget, att elevantalet i folkskolans läraravdelningar minskas. Utskottet
ansluter sig också till departementschefens uppfattning, att såsom en första
åtgärd härvidlag bör genomföras en minskning till 1940-talets normaltal.
Från pedagogiska och skolsociala synpunkter hade det givetvis varit önskvärt
att en dylik anordning kunnat ske redan från och med läsåret 1957/58,
såsom ursprungligen avsågs när 1950 års bestämmelser tillkom. Emellertid
är att märka, att all examination vid folk- och småskoleseminarierna redan
är bestämd fram till och med läsåret 1958/59 samt att de i propositionen
redovisade beräkningarna av lärartillgången utvisar att en övergång till
1947 års bestämmelser icke kan påbörjas före läsåret 1959/60 utan att
därigenom den då ännu kvarstående lärarbristen i folk- och småskolan
skulle försvåras. Med hänsyn härtill har utskottet icke ansett sig böra
biträda de i motionerna I: 473 och II: 604 samt I: 470 och II: 606 framställda
yrkandena, enligt vilka övergången skulle påbörjas läsåret 1957/58
respektive 1958/59.
Utskottet vill också understryka, att en återgång till 1947 års bestämmelser
icke blott medför en ökning av antalet lärartjänster med drygt 800
med därav följande kostnadsökning för statsverket på ungefär 11 miljoner
kronor årligen vid fullt genomförd övergång utan att den även ställer
ökade krav på lokalutrymmen. Visserligen kan det totala antalet läraravdelningar
i den nuvarande folkskolan beräknas sjunka icke oväsentligt
under 1960-talet men å andra sidan kommer enhetsskolans successiva genomförande
och den även i övrigt fortgående expansionen av skolväsendet
på de högre stadierna att kräva ytterligare lokalutrymmen. Såväl med hänsyn
till de statsfinansiella resurserna som av investeringspolitiska skäl finner
utskottet en successivt genomförd övergång till 1947 års bestämmelser
vara motiverad och utskottet kan från dessa synpunkter ehuru med viss
tvekan godtaga den av departementschefen i detta hänseende föreslagna
46 Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
avvägningen. Utskottet tillstyrker alltså, att riksdagen godkänner vad departementschefen
förordat angående minskning av elevantalet i läraravdelningarna
vid folkskolor av A-formen.
Den successiva övergång till 1947 års bestämmelser, som utskottet sålunda
tillstyrkt, kan självfallet icke genomföras utan att vissa variationer
i tillvägagångssättet från ort till ort blir nödvändiga. Utskottet vill med
anledning härav blott understryka, att såväl 1950 års som 1947 års kungörelse
redan innehåller en generell föreskrift, att vid tillämpningen av anvisningarna
skälig hänsyn bör tas till lokala förhållanden, som kan motivera
en annan fördelning av eleverna på läraravdelningar än som eljest skulle
komma i fråga.
I förevarande sammanhang har i motionerna I: 472 och II: 603 upptagits
ett speciellt problem beträffande anvisningarna till kungörelsen 1950: 137.
Utskottet får i denna fråga anföra följande. I punkt 3 av nämnda anvisningar
har Kungl. Maj:t föreskrivit, att hjälp- och specialklasser må inrättas
till ett antal, som motsvarar tio procent av antalet normalklasser
i folk- och småskolan. Genom denna regel, som icke har någon motsvarighet
i 1947 års kungörelse, maximeras alltså totalantalet specialklasser — i
vilket begrepp numera också hjälpklasser innefattas — vid skolor av Aformen.
Numera har därjämte utfärdats särskilda föreskrifter angående
elevantalet i de särskilda specialklasserna. I kungörelsen 1956: 263 har
sålunda meddelats bestämmelser i detta hänseende beträffande hjälp-,
hörsel-, syn-, observations-, läs-, tal-, frilufts- och hälsoklasser. I 1957 års
statsverksproposition har vidare föreslagits, att dylika föreskrifter skall utfärdas
även beträffande de s. k. skolmognadsklasserna. Med anledning av
sistnämnda förslag, vartill utskottet återkommer i annat sammanhang,
har skolöverstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t nyligen föreslagit viss
jämkning av den ifrågavarande procentregeln under åberopande av att ett
procenttal av tio icke vore tillräckligt för att möjliggöra inrättande jämsides
med övriga specialklasser av skolmognadsklasser i avsedd omfattning.
Utskottet vill för egen del understryka värdet av ett väl utvecklat specialklassystem,
varigenom såväl de elever, vilka är i behov därav, får en
särskilt anpassad undervisning som också undervisningen i normalklasserna
underlättas genom att vid sidan av denna anordnas den speciella undervisning,
som meddelad inom normalklassens ram skulle verka synnerligen
tyngande på denna. En viss maximering, dock icke så snäv som för närvarande,
av totalantalet specialklasser vid A-skolorna kan dock enligt
utskottets mening vara motiverad så länge tillgången på specialklassutbildade
lärare icke motsvarar skoldistriktens efterfrågan. Eljest synes följden
kunna bli att de skoldistrikt, som pa grund av stor folkmängd har
särskilt goda förutsättningar att skapa ett välutvecklat specialklassystem,
drar till sig den tillgängliga arbetskraften på bekostnad av de mindre di
-
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
47
strikten. En eventuellt fortsatt tillämpning av en maximeringsregel i någon
form bör emellertid självfallet ej äga rum utan jämkningar eller undantag
med hänsyn till de skiftande lokala och skolorganisatoriska förhållandena.
Sålunda anser utskottet det uppenbart, att en maximeringsregel icke bör
tillämpas exempelvis för sådana fall, då en specialklass tillkommit såsom
resultat av för ändamålet nödvändigt interkommunalt samarbete och då
således ett skoldistrikt från annat eller andra distrikt mottager specialklasselever,
som utan dylikt samarbete icke skulle kunna erhålla undervisning
i specialklass; sådana anordningar bör självfallet i stället på allt
sätt underlättas.
Då det torde böra liksom hittills ankomma på Kungl. Maj:t att besluta
beträffande ifrågavarande spörsmål och då framställning angående omprövning
av den aktuella bestämmelsen är anhängig hos Kungl. Maj:t har utskottet
icke ansett sig böra i anledning av motionerna I: 472 och II: 603
förorda annan åtgärd än att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger
till känna vad utskottet här anfört.
Beträffande beräkningarna av lärarbehovet och det siffermaterial som
ligger till grund för dessa vill utskottet liksom departementschefen understryka,
att de givetvis måste vidlådas av en viss osäkerhet. Utskottet
finner det därför väl motiverat att man med hänsyn härtill och mot bakgrunden
av tidigare erfarenheter i detta hänseende vid beräkning av examinationens
omfattning år från år söker skapa och vidmakthålla ett visst
räknemässigt summaöverskott av lärare, när möjlighet därtill finnes. Utskottet
vill samtidigt framhålla, att vissa marginaler torde finnas redan i de
beräknade siffrorna för examinationsbehovet och examinationen. Sålunda
har utskottet beträffande de föreliggande beräkningarna konstaterat bland
annat, att marginalen för elevavgång under studietiden samt för vikarier
ökats jämfört med tidigare år, liksom att den arbetskraft, som utgöres av
pensionerade lärare och som i praktiken alltid torde vara disponibel i viss
omfattning, icke siffermässigt medräknats såsom en lärartillgång.
Med hänsyn till utskottets i det föregående angivna ställningstagande till
frågan om tidpunkten för genomförande av den treåriga småskollärarutbildningen
har det icke varit möjligt för utskottet att vid sina fortsatta
överväganden beträffande seminarieorganisationen använda den av departementschefen
redovisade tabell It såsom utgångspunkt. Utskottet har
därför låtit verkställa nya beräkningar, vari förutsatts dels att övergången
till 1947 års kungörelse sker fördelad på läsåren 1959/60—1962/63, dels
att den treåriga småskollärarutbildningen påbörjas läsåret 1961/62, dels
att till följd därav uppehåll i småskollärarnas successiva övertagande av
klass 3 i A-skolorna göres läsåret 1963/64, dels och alt, jämsides med intagning
på treårig småskollärarlinje, intagning i begränsad omfattning sker
även på tvåårig studentlinje för småskollärare. De sålunda verkställda
beräkningarna redovisas i följande
48 Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
Tabell 12
A. Folkskollärare
Läsår
Examinationsbehov
Examination
Överskott
eller brist
per år
Summa
överskott
eller brist
i
2
3
Summa
1955/56
1100
56/57
935
280
1215
1340
+
125
—
975
57/58
940
60
-45
955
1250
+
295
—
680
58/59
460
0
20
480
915
+
435
—
245
59/60
135
240
20
395
410 -f
260 + 90
+
365
+
120
60/61
25
160
20
205
260 +
40 + 90
+
185
+
305
61/62
—25
400
375
260 +
40 + 90
+
15
+
320
62/63
155
300
455
260 +
40 + 90
—
65
+
255
63/64
245
400
645
430 +
130 + 90
+
5
+
260
64/65
145
400
545
360 +
90 4- 90
—
5
+
255
65/66
580
200
780
520 +
170 + 90
0
+
255
B. Småskollärare
1955/56
+
240
56/57
585
525
—
60
+
180
57/58
495
525
+
30
+
210
58/59
460
525
+
65
+
275
59/60
660
20 +
570
—
70
+
205
60/61
905
20 +
890
+
5
+
210
61/62
815
20 +
935
+
95
+
350
62/63
805
20 +
1005
+
220
+
570
63/64
630
20 +
45
—
565
+
5
64/65
940
1005 +
45
+
no
+
115
65/66
440
480 +
45
+
85
+
200
Såsom framgar av tabell 12 överensstämmer denna, såvitt gäller den
examination som beräknats ske på grundval av elevintagningen vid seminarierna
hösten 1957, med den av departementschefen redovisade tabell 11.
Utskottet har således intet att erinra mot att elevintagningen hösten 1957
får den omfattning departementschefen föreslagit, nämligen 12 avdelningar
på den 2-åriga folkskollärarlinjen och 12 avdelningar på den 4-åriga folkskollärarlinjen
samt 25 avdelningar på den 2-åriga småskollärarlinjen och 1
avdelning på den särskilda 3-åriga småskollärarlinjen vid seminariet i
Haparanda.
Vad därefter gäller seminarieorganisationen får utskottet
till en början ange att utskottet ansluter sig till departementschefens förslag,
att utbildningen av folk- och småskollärare från och med läsåret
49
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
1957/58 skall kunna ske vid gemensamma utbildningsanstalter och att
såsom enhetlig benämning på seminarier för folkskolans klasslärare användes
beteckningen folkskoleseminarium. Vad departementschefen anfört
beträffande tillträde för män till småskollärarutbildning samt om proportionen
mellan manliga och kvinnliga elever på folkskollärarlinjerna har icke
givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Beträffande seminarieorganisationen, vars »normala» antal klassavdelningar
nu utgör 183, har seminarieutredningen med utgångspunkt i sina i
tabellerna 1, 2 och 8 åskådliggjorda beräkningar förordat en normalorganisation
av sammanlagt 161 klassavdelningar fram till och med läsåret
1963/64. Utredningens förslag innebär att följande fyra seminarier skulle
nedläggas, nämligen folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping
samt småskoleseminarierna i Lycksele, Stockholm och Växjö.
Skolöverstyrelsen, som vid remissbehandlingen haft tillgång till ett
färskare siffermaterial, har med utgångspunkt häri (tabellerna 3, 4 och 10)
förordat en något större normalorganisation, omkring 163 avdelningar. Med
hänsyn härtill och för ökning av organisationens elasticitet har överstyrelsen
ansett det önskvärt, att nedskärningen av organisationen åtminstone
på ett par seminarieorter sker gradvis och efter behov. Överstyrelsen, som
tillstyrkt nedläggande av kvinnliga seminariet i Linköping samt småskoleseminarierna
i Lycksele och Stockholm, har av nämnda skäl beträffande
seminarieorganisationen i Härnösand och Växjö förordat, att indragningen
där göres genom en så småningom skeende samordning av bada seminarierna
i vardera staden med vederbörande folkskoleseminarium såsom
kärna i den kvarblivande organisationen.
Departementschefen har — under åberopande av att ställning ännu icke
ansetts kunna tas till frågan om genomförande av 1950 års principbeslut om
treårig småskollärarutbildning — icke funnit lämpligt att nu fattas nagot
definitivt beslut om seminarieorganisationens framtida dimensionering. En
begränsning av normalorganisationen till den omfattning, som seminarieutredningen
och skolöverstyrelsen förordat, har emellertid synts departementschefen
under alla förhållanden kunna genomföras. I anslutning härtill
har departementschefen tillstyrkt nedläggande av folkskoleseminariet för
kvinnliga elever i Linköping och småskoleseminariet i Stockholm. Vidare
har departementschefen, med avvikelse från vad utredningen förordat, föreslagit
att småskoleseminariet i Lycksele tills vidare bibehalles men att i
stället småskoleseminariet i Härnösand nedlägges. Därjämte har departementschefen
förordat, att de båda seminarierna i Växjö i enlighet med skolöverstyrelsens
förslag successivt samordnas till den nya typen av folkskoleseminarium;
med beslut om definitivt nedläggande av nagot seminarium
i Växjö bör därför enligt departementschefens mening ansta tills
vidare.
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1957.
6 sa ml. Å r 105
50 Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
I anledning av Kungl. Maj:ts förslag beträffande seminarieorganisationen
har motionsvis framställts följande yrkanden, nämligen i motionerna I: 471
och II: 605 att folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping skall
bibehållas, i motionerna I: 455 och II: 574 att småskoleseminariet i Härnösand
åtminstone tills vidare skall bibehållas i nuvarande omfattning samt
i motionerna I: 469 och II: 588 att med den föreslagna avvecklingen av
småskoleseminariet i Stockholm tills vidare skall anstå.
Den av Kungl. Maj:t föreslagna begränsningen av normalorganisationen
innebär att denna, sedan de ifrågavarande seminarierna avvecklats, skulle
komma att tills vidare rymma 167 avdelningar. Med de utgångspunkter
departementschefen haft för sitt ställningstagande kan enligt utskottets
mening knappast riktas någon erinran mot detta förslag i och för sig.
Utskottet har emellertid såtillvida haft säkrare utgångspunkter för sitt
bedömande än vad som varit möjligt för departementschefen, att utskottet
i det föregående ansett sig böra förorda en bestämd tidpunkt för påbörjande
av den treåriga småskollärarutbildningen, nämligen läsåret 1961/62.
Likväl anser utskottet sig icke kunna för närvarande förorda en definitiv
normalorganisation, som utan jämkningar skall kunna bestå fram till mitten
av 1960-talet. Därtill är osäkerhetsmomenten för stora i de beräkningar
beträffande lärarbehovet, som utskottet i det föregående redovisat. En
framräkning av antalet avdelningar i seminarieorganisationen enligt den av
utskottet angivna tabellen 12 visar emellertid, att organisationen i början
av 1960-talet under åtminstone något eller några läsår skulle komma att
omfatta omkring 170 avdelningar. Med hänsyn härtill och till de förut
berörda osäkerhetsmomenten i beräkningarna samt med beaktande av de
mycket allvarliga svårigheter som skulle uppstå därest organisationen tilltoges
för knappt — utskottet vill här erinra om besvärligheterna att vidga
organisationens kapacitet under 1940-talet — har utskottet ansett sig böra
förorda, att tills vidare bibehålies en något större elasticitet i organisationen
än vad departementschefen räknat med.
Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att jämlikt Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 1 mars 1957 tillkallats särskilda sakkunniga för
att utreda frågan om införande av ett modifierat ämnes- och klasslärarsystem
pa enhetsskolans högstadium och därmed sammanhängande frågor.
Enligt direktiven för denna utredning — 1957 års lärarutredning — bör
utbildningen av den nya lärarkategorien i första hand avse fördjupade ämneskunskaper
i förhållande till vad folkskollärarutbildningen skänker. Utbildningen
synes därför främst böra omfatta teoretiska läroämnen eller
läroämnesgrupper. Utbildningen bör noga avpassas efter skolans och elevernas
behov och sålunda icke sikta till likvärdighet med den akademiska
utbildningen. En utbildning av ifrågasatt slag synes, framhålles det vidare
i direktiven, närmast böra fa formen av en på folkskollärarexamen byggd
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957 51
vidareutbildning av lämplig längd vid folkskoleseminarium eller lärarhögskola.
Tillsättandet av 1957 års lärarutredning utgör enligt utskottets mening
ett ytterligare och avgörande skäl för att, såsom utskottet redan av andra
orsaker förordat, tills vidare i avvaktan på resultatet av utredningen bibehålla
en något större elasticitet i organisationen än vad som följer av Kungl.
Maj:ts förslag.
När det gäller att med hänsyn till här anförda omständigheter åvägabringa
en större elasticitet än den, som redan ligger i möjligheterna att vid
en viss normalorganisation övergå till ämnesrumsystem m. m., har utskottet
ansett sig böra särskilt beakta önskvärdheten av att, om såsom
resultat av 1957 års lärarutredning en mera definitivt utformad vidareutbildning
av folkskollärare förlägges till folkskoleseminarierna, denna vidareutbildning
i tillräcklig utsträckning lokaliseras till Norrland, där lärarbristen
är mest markant. I avvaktan på vilken omfattning denna vidareutbildning
kan komma att erhålla har utskottet därför icke ansett sig böra
förorda, att för närvarande fattas något definitivt beslut om begränsning
av antalet seminarier i Norrland. Utskottet vill tillika framhålla, att på den
ort det här närmast gäller, Härnösand, finnes god tillgång på lektorskompetenta
lärare i olika ämnesgrupper, eftersom till staden är förlagda såväl
folkskoleseminarium som högre allmänt läroverk och högre tekniskt läroverk.
I anslutning till den av skolöverstyrelsen förordade lösningen av
seminariefrågan i Härnösand och i anledning av det i motionerna I: 455
och II: 574 framställda yrkandet anser utskottet att beträffande de båda
seminarierna i Härnösand tills vidare bör mtas den standpunkten, att
de, liksom seminarierna i Växjö, i den mån så visar sig lämpligt successivt
samordnas till den nya typen av folkskoleseminarium. Med beslut
om definitivt nedläggande av något seminarium i Härnösand bör
således anstå tills vidare, varför utskottet avstyrker bifall till Kungl.
Maj ris förslag på denna punkt. I anslutning härtill vill utskottet tillägga,
att enligt utskottets mening elevintagningen instundande höst vid seminarierna
i Härnösand bör fördelas alltefter vad som från organisatoriska synpunkter
är mest praktiskt.
Med vad utskottet nu förordat åstadkommes enligt utskottets uppfattning
den tills vidare önskvärda elasticiteten i seminarieorganisationen. De
motionsvis framställda yrkandena beträffande folkskoleseminariet för
kvinnliga elever i Linköping samt småskoleseminariet i Stockholm bör därför
bedömas från den utgångspunkten, att ett bibehållande av dessa seminarier
bör motsvaras av ett nedläggande i samma omfattning av seminarier
på andra orter. Utskottet har vid sina överväganden av denna fråga icke
ansett sig kunna med beaktande av lärarutbildningsorganisationen i Linköping
och Stockholm jämfört med övriga ifrågakommande orter förorda.
52 Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
att nämnda två seminarier, mot vad såväl seminarieutredningen och skolöverstyrelsen
som departementschefen förordat, bibehålies såsom fristående
lärarutbildningsanstalter. Utskottet biträder alltså Kungl. Maj:ts förslag
på denna punkt och avstyrker följaktligen bifall till motionerna I: 471 och
II: 605 samt I: 469 och II: 588. I anslutning härtill vill utskottet framhålla,
att såvitt utskottet inhämtat småskollärarutbildning fortfarande kommer
att äga rum i Stockholm, nämligen vid det nuvarande folkskoleseminariet
för kvinnliga elever i staden, och att småskollärarutbildning avses skola
anordnas även vid det nuvarande folkskoleseminariet för manliga elever i
Linköping. Det bör också framhållas, att de lokaler, som kan bli friställda
genom att kvinnliga folkskoleseminariet i Linköping och småskoleseminariet
i Stockholm avvecklas såsom fristående seminarier, även i fortsättningen
torde komma att användas för utbildningsändamål. Enligt förslag i propositionen
nr 99, till vilket förslag utskottet återkommer i annat sammanhang,
avses nämligen småskoleseminariets i Stockholm lokaler skola utnyttjas
för ökad intagning av arkitekturstuderande vid tekniska högskolan i
Stockholm. Utskottet har vidare erfarit, att inom slöjdlärarutredningen
överväges möjligheterna att till kvinnliga seminariets i Linköping lokaler
förlägga utbildningen av lärare i manlig slöjd.
De i propositionen nr 123 redovisade anslagsberäkningarna
och i samband därmed framlagda förslagen föranleder ingen erinran från
utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna 1:452 och II: 570, såvitt här är i fråga,
besluta, att det vid 1950 års riksdag fattade principbeslutet
om förlängning av småskollärarutbildningen — innebärande
att den egentliga yrkesutbildningen för småskollärare
skall vara grundad på en ettårig allmänbildande kurs, baserad
på ett kunskapsmått i huvudsak motsvarande realexamen
— skall genomföras från och med läsåret 1961/62;
II. att riksdagen må
a) finna motionerna I: 196 och II: 216 icke föranleda
någon riksdagens åtgärd;
b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1:473 och II: 604 samt 1:470 och
II: 606 godkänna vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 15 mars 1957 förordat
angående minskning av elevantalet i läraravdelningarna
vid folkskolor av A-formen;
53
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
c) i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört i anledning av motionerna I: 472 och II: 603;
III. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:471 och II: 605,
besluta, att folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping
skall nedläggas vid utgången av budgetåret 1958/59;
IV. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna I: 455 och II: 574, i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört beträffande
småskoleseminariet i Härnösand;
V. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:469 och II: 588,
besluta, att småskoleseminariet i Stockholm skall nedläggas
vid utgången av budgetåret 1957/58;
VI. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:452 och II: 570,
såvitt här är i fråga,
a) godkänna följande personalförteckning för folkskoleseminariema,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1957/58:
Personalförteckning
Tjänstemän å ordinarie stat
Befattning Lönegrad
18 rektorer, avlöningsgrupp III ............. Cb 14
5 rektorer, avlöningsgrupp IV ............. Cb 13
2 rektorer, avlöningsgrupp III ............. Cb 12
1 rektor, avlöningsgrupp II................ Cb 11
134 lektorer................................ Ca 33
40 seminarieadjunkter ...................... Ca 29
22 lärare i musik .......................... Ca 26
Anm.: En av dessa befattningar skall hållas obesatt så länge
den å övergångsstat uppförde läraren i musik kvarstår i
tjänst.
18 lärare i teckning........................ Ca 25
26 lärare i gymnastik med lek och idrott...... Ca 25
162 övningsskollärare................Ca 25 el. Ca 19
14 lärare i kvinnlig slöjd ................... Ca 23
11 lärare i manlig slöjd...................... Ca 23
10 lärare i trädgårdsskötsel ................. Ca 23
54
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
Befattning Lönegrad
10 lärare i hushållsgöromål ................. Ca 20
4 lärare i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums
övningsskola...................... Ca 18
12 vaktmästare.......... Ca 12
13 vaktmästare............................ Ca 11
8 värmeskötare ........................... Ca 11
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än Ce 25
34 lektorer........................Ce 33 el. Ce 31
7 seminarieadjunkter...................... Ce 29
28 adjunkter .............................. Ce 27
Tjänstemän å övergångsstat
3 seminarieadjunkter ...................... Ca 29
1 lärare i musik .......................... A 21
b) godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1957/58:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................... 8 614 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis.......... 344 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis............................. 7 904 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. 4 148 000
Summa kronor 21 010 000
c) till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret
1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 21 010 000 kronor;
VII. att riksdagen må för budgetåret 1957/58 under åttonde
huvudtiteln anvisa
a) till Folkskoleseminarierna: Omkostnader ett förslagsanslag
av 1 945 000 kronor;
Statsutskottets utlåtande nr 105 år 1957
55
b) till Folkskoleseminariema: Materiel, böcker m. m. ett
reservationsanslag av 458 000 kronor;
c) till Folkskoleseminariema: Utrustning ett reservationsanslag
av 500 000 kronor.
Stockholm den 10 maj 1957
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Näsström,
Hesselbom, Einar Persson, Sundelin, Birger Andersson, Thun, Axel Andersson,
Pålsson, Elfving, Rikard Svensson, fröken Ranmark, herrar Nils Theodor
Larsson och Arrhén; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Petterson i
Degerfors, Persson i Växjö, fröken Elmén, herrar Svensson i Alingsås,
Gustafsson i Stockholm, Widén, Nilsson i Göingegården, fröken Olsson,
herr Blidfors, fröken Karlsson, fröken Vinge, herrar Arvidson, Helén och
Svensson i Stenkyrka.
Reservationer
1) av herr Sundelin
2) av herr Elfving
3) av fröken Karlsson
4) av herr Arvidson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1957:275 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1957/58 till folkslwleseminarieorganisationen in. in. jämte i äm a1 i texten