Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad av televisionsnätet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1957-05-10 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1957:108, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad av televisionsnätet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 108—109

Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957

1

Nr 108

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnad

av televisionsnätet m. m. jämte i ämnet väckta

motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under kapitalbudgeten (bil. 27,

punkt 3, s. 51) föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition i

ämnet till televisionsverksamheten för budgetåret 1957/58 anvisa anslag om

tillhopa It milj. kr. Härav ha under televerkets fond (förenämnda bilaga 27,

punkt 3) till Televisionsradioanläggningar beräknats ett investeringsanslag

av 3 900 000 kr., under fonden för låneunderstöd (bilaga 27, punkt 14) till

Lån för inköp av televisionsutrustning ett investeringsanslag av 2 400 000

kr. samt under sjätte huvudtiteln (bilaga 8, punkt 66) till Bidrag till televisionsverksamhetens

driftkostnader ett anslag av 4 700 000 kr.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 54, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den

25 januari 1957, dels berett riksdagen tillfälle att avgiva yttrande i anledning

av ett av föredragande departementschefen framlagt förslag angående utbyggnad

av televisionsnätet m. m., dels ock föreslagit riksdagen att för budgetåret

1957/58 anvisa till Bidrag till televisionsverksamhetens driftkostnader

under sjätte huvudtiteln ett anslag av 4 700 000 kr., till Radioanläggningar

för televerket: Televisionsradioanläggningar under statens affärsverksfonder,

televerkets fond, ett investeringsanslag av 3 900 000 kr. samt

till Lån för inköp av televisionsutrustning under fonden för låneunderstöd

ett investeringsanslag av 2 400 000 kr.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 maj 1956 tillkallade dåvarande

chefen för kommunikationsdepartementet särskilda sakkunniga med

uppgift att efter samråd med telestyrelsen och Aktiebolaget Radiotjänst

skyndsamt framlägga förslag rörande utbyggnaden av ett distributionsnät

för överföring av televisionsprogram, därvid möjligheterna att i begynnelseskedet

genom provisoriska anordningar ernå en snabb utbyggnad till låga

kostnader särskilt borde beaktas. Utredningen, som antog benämningen 1956

års televisionsutredning, har den 21 november 1956 avlämnat sitt betänr

kande, kallat Uet svenska televisionsnätets första utbyggnad (stencil).

Vad först beträffar programproduktionen framhåller utredningen, att dess

uppdrag visserligen närmast avser distributionsnätet för överföring av televisionsprogram

men att kostnaderna på distributionssidan måste sättas in

i sitt sammanhang med televisionens ekonomi i stort. Så länge en begränsning

av statsfinansiella skäl måste göras beträffande de medel, som totalt

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 6 samt. Nr 108—109

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957

kan ställas till televisionens förfogande, kan det enligt utredningen icke vara

rimligt att arbeta med en mycket omfattande programproduktion i ett begynnelsestadium,

om detta medför att möjligheter att distribuera program

under lång tid blir begränsade till en mindre del av landet. Även rättviseskäl

tala sålunda för en avvägning mellan kostnaderna för programmets produktion

och distribution.

Efter diskussion av vissa, i propositionen (s. 3—5) närmare berörda, alternativa

sändningsplaner framlägges en minimiplan enligt nedanstående för

programproduktionens utveckling.

Budgetår

1957/58

1958/59

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

Sändningstid

tim/vecka

. . 10

.. 12

.. 14

.. 16

.. 18

. . 18

.. 18

Vad produktionens lokalisering angår, har utredningen med hänsyn till

önskemålet att kostnaderna i begynnelseskedet skall hållas låga utgått

från att större delen av densamma skall förläggas till Stockholm. Annan

programproduktion måste också kunna ifrågakomma i begränsad omfattning,

framför allt i Göteborg och Malmö.

I fråga om produktionsutrustning räknar utredningen med att Radiotjänst

vid ingången av budgetåret 1957/58 skall disponera över sådan utrustning

för televisionsverksamhet till ett belopp av 3 milj. kr., varav 1 milj. kr. hänför

sig till beräknad utökning av aktiekapitalet. Bolagets återstående totala

investeringsbehov för initialanskaffning av utrustning beräknas enligt förenämnda

sändningsplan till 8,7 milj. kr.

Årskostnaderna för programproduktionen -— kapitalkostnader, personalkostnader,

direkta programkostnader och produktionstekniska driftkostnader

—- varierar från 8,82 milj. kr. vid 10 timmar till 15,75 milj. kr. vid

18 timmar per vecka. Detta innebär att programkostnaderna utgör mellan

16 000 och 18 500 kr. per programtimme.

I fråga om programförbindelserna erinrar utredningen bl. a. om att en av

televisionens viktigaste uppgifter är att stimulera de mellanfolkliga kontakterna.

Skall vårt land kunna tillgodogöra sig den s. k. eurovisionen, som

numera utvecklats till en regelbunden europeisk programtjänst, erfordras

en programförbindelse mellan Stockholm och Malmö. Upprättandet av en

sådan måste anses vara en av de angelägnaste önskemålen vad utbyggnaden

beträffar. Kostnaden för förbindelsen influeras icke i alltför hög grad av

den i detalj valda sträckningen. Det anses därför naturligt att draga förbindelsen

genom eller nära de punkter, där televisionssändare inom tätbefolkade

områden skall placeras.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957

3

Beaktas dessa synpunkter, säger det sig självt, att förbindelsen bör dras

fram över bl. a. Göteborg. Av liknande skäl är det en fördel att den ena

ändpunkten blir Malmö, som har ett stort och koncentrerat åskådarunderlag.

Dessa båda platsers anslutning är naturligtvis av värde även från programsynpunkt,

på grund av de tillskott de kan ge televisionens riksprogram.

Vid en programproduktion fördelad på de tre största städerna med tyngdpunkten

i Stockholm samt överföring av program från och till utlandet

skulle programförbindelsesystemet i första hand bestå av en stamlinje

Stockholm—Göteborg—Malmö, till vilken produktionsplatserna inmatar program

och till vilken ett antal sändarstationer i linjens närhet är anslutna.

För stationer på större avstånd kan man tänka sig relämottagning (»Ballempfang»)

av programmet och för stationer på mycket stora avstånd från

stamlinjen kan en verksamhet med huvudsakligen registrerade program

övervägas.

Utredningen har härefter närmare ingått på förbindelsernas tekniska

utförande samt tidsföljden för förbindelsernas upprättande (s. 7—8).

Det framhålles vidare, att man som alternativ till programförbindelserna

kan tänka sig produktion av lokala direktprogram eller distribution av

registrerade program och filmer från produktionscentralen till de lokala

sändarna. Om publiken ej reagerar alltför negativt mot den tidsförskjutning

av programmen metoden medför, vidgas möjligheterna att snabbt bygga ut

televisionen i vårt land. Inom sändarområden belägna så, att programförsörjningen

skulle kräva en dyrbar programförbindelse, kan registrerade

program utgöra en ekonomiskt gynnsam distributionsform.

Vad avser sändar stationerna erinrar utredningen om att enligt den s. k.

stockholmsplanen av år 19521 Sverige fått frekvenskanaler och platser anvisade

för 50 sändarstationer för television. På samma platser kan enligt

planen också rundradiosändare för frekvensmodulerad ultrakortvåg (FM)

ställas upp.

Enligt Kungl. Maj :ts av riksdagen godkända proposition 1955: 146 skall

ett svenskt FM-nät anläggas i landets mera tätbefolkade delar. I skrivelse

den 14 september 1955 framlade telestyrelsen en 6-årsplan för FM-utbyggnaden,

som upptog ett 20-tal FM-stationer.

Vissa direkta kostnadsminskningar bör kunna uppnås genom att samordna

tillbyggnaden av televisionen med FM-stationerna. Vid en sådan samordning

kommer vid full utbyggnad, frånsett ev. dubbleringar av apparaturen,

att ställas upp fyra sändare på stationerna, nämligen FM-sändare för

de två riksprogrammen samt televisionens bild- och ljudsändare. Dessa fyra

sändare skall arbeta tillsammans på två antennsystem, som kan monteras

på samma mast.

Utredningen säger sig ha sett som sin uppgift att lägga fram ett förslag,

som ger största möjliga utbyggnad av sändarstationer till lägsta kostnader.

Sociala och därmed sammanhängande synpunkter har sålunda i stort sett

inte kunnat få påverka planerna.

1 Se prop. 1956: 90, sid. 14—15.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957

Den naturliga metoden har då varit att med utgångspunkt från stockholmsplanen

och den därmed samordnade utbyggnadsplanen för FM-rundradio

välja ut ett antal televisionsstationer, som uppfyller vissa fordringar

på befolkningsunderlag och närhet till programförbindelser. Dessa stationer

bör sedan byggas ut snabbt och till låga investeringskostnader, vilka

krav ställs mot den lika viktiga önskan att ge varje station stor räckvidd

för att få största möjliga licensunderlag. Investeringskostnaderna kan minskas

genom att man nöjer sig med att dels installera enkla i stället för dubbla

sändare, dels uppföra byggnader av provisorisk karaktär.

På grund av bl. a. rådande oklarhet om FM-nätets utbyggnad har utredningen

ej ansett det vara möjligt att lägga fram säkra planer för en längre

tid än fem år (budgetåren 1957/58—1961/62).

För att snabbt få upp licensinkomsterna bör man givetvis börja stationsutbyggnaden

i de folkrikaste områdena. Detta har redan skett i det att televisionsstationen

i Stockholm är i drift; detsamma gäller Göteborg, ehuru

sändaren där f. n. drives under mera provisoriska former. Därnäst i tur

står Malmö och Norrköping. Sedan bör nätets utbyggnad fortsättas något

efter eller i takt med FM-nätets utbyggnad, varvid grupperingen av televisionsstationerna

i huvudsak sker omkring programförbindelsen Stockholm

—Göteborg—Malmö. På detta sätt kommer under år 1959 sammanlagt 9

televisionsstationer i Syd- och Mellansverige att kunna vara i drift.

Under femårsperiodens senare del tillkommer ytterligare minst 3 stationer,

varför, exklusive den i Stockholm befintliga, totalt 13 televisionsstationer

skulle byggas.

Den närmare innebörden av utredningens förslag till 5-årsplan framgår

av en å s. 11 i propositionen intagen tabell, varefter lämnas vissa upplysningar

(s. 11 och 12) rörande de särskilda stationerna.

Antalet invånare inom de 14 stationernas täckningsområde beräknas till

4,6 milj. eller 63 % av landets befolkning.

Utredningen framhåller, att första delen av utredningens plan, som i sin

helhet gjorts upp efter underhandsdiskussioner med representanter för telestyrelsens

radiobyrå, innebär ett fullt utnyttjande av styrelsens resurser

i fråga om teknisk arbetskraft. För närvarande synes det alltså orealistiskt

att räkna med en högre utbyggnadstakt före 1959—60 än den planerade. Vad

angår femårsplanens senare del är planen däremot att anse som ett minimialternativ.

Likaså får ett par av stationerna främst betraktas som exempel

på lämpliga objekt. Från år 1960 bör tekniska möjligheter finnas att öka

utbyggnadstakten, men flera andra omständigheter av betydelse kan ej f. n.

överblickas. Utredningen rekommenderar därför en årlig översyn av utbyggnadsplanen

och inskänker sig till att ange ytterligare några stationer, som

synes vara lämpliga och angelägna att sätta i drift under 1960-talets början,

nämligen Emmaboda, Bäckefors, Borlänge, Västervik och Östersund. De

skulle förses med program huvudsakligen genom relämottagning.

Investeringskostnaderna för sändarstationerna beräknas till inalles

13 485 000 kr., inklusive kostnaderna för grenlinjer från stamlinjen eller

apparatur för relämottagning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957

5

Årskostnaderna beräknas vid full utbyggnad enligt 5-årsplanen till

3 405 000 kr., varav 1 565 000 kr. är kapitalkostnader och 1 840 000 kr. driftkostnader.

Kapitalkostnaderna baseras på en avskrivningstid av 30 år för

mark, vägar och byggnader, 20 år för master och kraftanläggningar samt

10 år för radioutrustning, antenner och matarkablar.

Utredningen framhåller, att vid femårsperiodens slut endast ca 1/3 av

stockholmsplanens 50 televisionsstationer har tagits i drift. Det synes därför

angelägnare att utbyggnaden fortsättes i oförminskad takt beträffande

både sändare och programförbindelser, än att provisorierna avvecklas. För

Nordsveriges del är en programlinje av primär betydelse. Under 1960-talet

kommer säkert flera möjligheter till lösning att erbjudas. Vid sidan av televerkets

koaxialkabel och radiolänklinjer skall också statens vattenfallsverk

få en radiolänklinje till mellersta Norrland.

Om planerna på skandinaviskt programutbyte så småningom tager fastare

form, blir en programlinje mot Norge aktuell. Preliminära diskussioner

i denna fråga har ägt rum mellan svenska och norska telestyrelserna.

Tänkbara sträckningar går via Örebro—Karlstad eller Göteborg—Bäckefors.

Eftersom utredningen sökt göra det första utbyggnadsskedet så ekonomiskt

som möjligt, återstår för den följande utbyggnaden en stor mängd

stationer med litet befolkningsunderlag och långa programlinjer. Det svenska

televisonsnätets fullständiga utbyggnad kräver alltså omfattande investeringar,

som förmodligen kan realiseras endast vid en gynnsam licensutveckling

för de stationer, som utbygges under begynnelseskedet.

Utredningen redovisar ekonomiska kalkyler för en verksamhet av varierande

omfattning. För programproduktionens del har sålunda kalkyler utarbetats

för alternativa sändningsplaner. Kostnaderna för programdistributionen

har beräknats enligt tre olika utbyggnadsalternativ. Den 5-årsplan

vilken omnämnts i det föregående betecknas därvid som utbyggnadsalternativ

III. Ytterligare två alternativ har behandlats, nämligen utbyggnadsalternativen

I och II. Alternativ I omfattar endast sändarstationen i Stockholm

och har tagits med för att det klart skall kunna påvisas, hur orimligt det ur

ekonomisk synpunkt är att avstå från de licensinkomster, som kan påräknas,

om distributionsnätet utbygges. Alternativ II slutligen omfattar förutom

programförbindelsen Stockholm—Malmö till denna anslutna sändarstationer

i Stockholm, Norrköping, Göteborg och Malmö. Detta alternativ har

tagits med för att visa den ekonomiska konsekvensen av en begränsning

av distributionsnätets utbyggnad till dessa fyra stationer.

För att de ekonomiska konsekvenserna skall bli bättre belysta har kalkylerna

förts fram t. o. in. år 1963/64, d. v. s. två år utöver 5-årsplanen.

Beräkningen av inkomsterna har grundats enhart på licensavgift för telcvisionsmottagare.

Avgiften har antagits vara 100 kr. per år.

Vid eu utbyggnad enligt 5-årsplanen (all. III) skulle antalet licenser under

budgetåren 1957/58—1963/64 utvecklas på följande sätt: 37 200—71 600

-—118 300 179 100—245 100—321 400—393 000. Siffrorna avse licensantalet

vid slutet av resp. budgetår.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957

På grundval av det beräknade licensantalet har därpå licensinkomsterna

uträknats. Licensavgiften har förutsatts erlagd med en fjärdedel av årsbeloppet

per kalenderkvartal, vilket gör att inkomsttillskottet från nya licenser

reduceras under »inträdesåret».

Utredningen anser att den nuvarande differentieringen av avgiften för

innehav av televisionsmottagare i olika delar av riket, som redan nu måste

anses medföra icke önskvärda ojämnheter i avgiftsbeläggningen, bör slopas

och en enhetlig avgift om 25 kr. per kvartal införas, att gälla inom hela riket.

Tidpunkten härför föreslås till den 1 juli 1958, då stationer i Stockholm,

Göteborg, Malmö och Norrköping är i verksamhet, om utredningens utbyggnadsplan

realiseras. Den nuvarande registreringsavgiften skulle sålunda få

förlängd giltighet endast t. o. in. budgetåret 1957/58. Inkomsterna av registreringsbevis

under sistnämnda år bar i kalkylerna upptagits till

100 000 kr.

Beträffande den närmare innebörden av de alternativa driftkalkyler som

framlagts av utredningen torde få hänvisas till nedanstående tabell samt till

s. 14—16 i propositionen, vari även återgivits utredningens anslagskalkyler,

syftande till att klarlägga i vad mån statsverket ekonomiskt engageras

i televisionsrörelsen via statsbudgeten.

Driftresultat av televisionsverksamheten i milj. kr.

Verk-

samh.-

alt.

Budgetår

57/58

58/59

59/60

60/61

61/62

62/63

63/64

I C

Underskott ........

8,53

9,73

11,75

13,79

15,90

21,91

20,03

Ackumulerat resultat

— 8,53

—18,26

— 30,01

— 43,80

— 59,70

— 81,61

—101,64

I D

Underskott ........

6,95

7,17

7,16

6,87

6,33

4,06

2,18

Ackumulerat resultat

— 6,95

— 14,12

— 21,28

— 28,15

— 34,48

— 38,54

— 40,72

II C

Underskott ........

8,87

8,59

9,34

9,40

9,49

13,27

9,05

Ackumulerat resultat

— 8,87

—17,46

— 26,80

— 36,20

— 45,69

— 58,96

— 68,01

II D

Underskott ........

7,29

6,03

4,75

2,48

överskott..........

0,08

4,58

8,80

Ackumulerat resultat

— 7,29

—13,32

—18,07

— 20,55

— 20,47

—15,89

— 7,09

III G

Underskott ........

8,87

8,73

9,34

8,59

7,20

8,97

1,76

Ackumulerat resultat

— 8,87

—17,60

— 26,94

— 35,53

— 42,73

— 51,70

— 53,46

III D

Underskott ........

7,29

6,17

4,75

1,68

Överskott..........

2,38

8.88

16,09

Ackumulerat resultat

— 7,29

—13,46

—18,21

—19,89

— 17,51

— 8,63

+ 7,46

Licensinkomsterna förutsättes inlevererade till statsverket för att avräknas

mot televisionens kostnader. Detta förfarande anser utredningen vara

att föredraga framför att t. ex. låta Radiotjänsts driftbudget och därmed programproduktionen

influeras av den osäkerhet, som måste uppstå, om nämnda

budget helt eller delvis göres beroende av inkomstutvecklingen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957

7

Det anses lämpligt, att inkomsterna användes för täckning av driftutgifterna,

så länge den samlade televisionsrörelsens ackumulerade underskott

icke täckts av senare överskott. När en utjämning skett, bör det övervägas,

om icke då uppstående överskott lämpligen skall användas för fortsatt utbyggnad

av distributionsnät och programverksamhet. Accepterar man denna

tanke, synes det önskvärt, att man för den samlade televisionsrörelsen upplägger

särskilda räkenskaper, så att det blir möjligt för såväl allmänheten

som berörda myndigheter att utan svårighet få klarlagt, hur verksamheten

ekonomiskt utfaller.

Över utredningens betänkande har yttranden avgivits av telestyrelsen,

Aktiebolaget Radiotjänsts styrelse, Näringslivets televisionskommitté och

Svenska radioindustriföreningen samt i vad avser frågor av anslags- och

bokföringsteknisk natur riksräkenskapsverket.

Beträffande remissyttrandenas innehåll torde få hänvisas till propositionen

(s. 17—21).

Departementschefen erinrar inledningsvis om att 1951 års televisionsutredning,

vars förslag låg till grund för fjolårets proposition i televisionsfrågan,

i sitt betänkande lade fram beräkningar för utbyggnad av ett rikstelevisionsnät.

Investeringskostnaderna för ett distributionsnät, som skulle omfatta

bl. a. 50 sändarstationer och ge drygt 90 % av landets innevånare möjligheter

till televisionsmottagning, beräknades till storleken 160 miljoner kr.

Vid full utbyggnad uppskattades i propositionen — efter vissa justeringar

av utredningens siffror — de årliga driftkostnaderna vid en programproduktion

av 25 timmar per vecka till bortåt 50 milj. kr. Enligt kalkylerna

skulle rörelsen gå med underskott under de första 8—10 åren, och åtskilligt

längre tid skulle förflyta innan de ackumulerade underskotten skulle ha

täckts.

Den av 1951 års utredning beräknade totala anläggningskostnaden anses

fortfarande kunna användas som ett mått på de investeringar, som fordras

för ett fullt utbyggt rikslelevisionsnät. Frågeställningen för den nya utredningen

— 1956 års televisionsutredning — har gällt, hur man i begynnelseskedet

genom provisoriska anordningar skall kunna ernå en snabb utbyggnad

till låga anläggnings- och årskostnader. Avsikten har varit att härigenom

redan på ett tidigt stadium få televisonsrörelsen att bära sig ekonomiskt

och sålunda åstadkomma goda förutsättningar för en fortsatt utbyggnad

av rikstelevisionen i landet.

Efter att vidare i korthet ha redogjort för utredningens förslag anför departementschefen

följande beträffande det aktuella läget för televisionen.

Erfarenheterna under den korta tid, som televisionsvcrksamheten bedrivits

i någon nämnvärd omfattning bär i landet, synes tyda på att det finns

ett icke obetydligt intresse för television bland allmänheten. Utvecklingen

av mottagarbeståndet har överträffat förväntningarna. Sedan den 1 oktober

1956, då licensbestämmelserna trädde i kraft, har inom det område, som

fastställts såsom stockholmssändarens täckningsområde, i runt tal 14 500

licenser lösts. Dessutom har i landet i övrigt drygt 6 000 registreringbevis

tecknats. Antalet apparatinnchavare skulle alltså i dag, i den mån dessa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957

siffror kan anses representativa, uppgå till inemot 21 000. Det sålunda dokumenterade

intresset från publikens sida är i och för sig ett motiv för eu

snar spridning av verksamheten ute i landet. Härtill kommer, att en fortsatt

verksamhet med det relativt begränsade publikunderlag, som den nuvarande

sändaren ger, måste med hänsyn till de stora programproduktionskostnaderna

erfordra betydande årliga medelstillskott från^det allmänna under

en lång följd av år. Även företagsekonomiska skäl talar sålunda starkt

för en snabb utbyggnad.

I och med de planer och kalkyler, som 1956 års televisionsutredning lagt

fram, har uthyggnadsfrågan kommit i ett gynnnsammare läge än vad fallet

var vid televisonsfrågans behandling för ett år sedan. Investeringsutgifterna

i begynnnelseskedet har bragts ned till en nivå, som förefaller acceptabel,

och kostnadstäckning synes inom en relativt kort tid kunna uppnås och därmed

goda förutsättningar för en fortsatt utbyggnad.

Mot bakgrunden av det anförda förordas, att beslut nu fattas om en

första utbyggnad av rikstelevisionsnätet. För att en ändamålsenlig teknisk

och ekonomisk planering av verksamheten skall kunna ske, anses det vara

av vikt, att en någorlunda långsiktig plan för utbyggnaden kan följas. Den

av utredningen föreslagna femårsplanen anser departementschefen i likhet

med remissinstanserna vara väl ägnad att i princip läggas till grund för utbyggnaden.

Beträffande programproduktionen föreslås dock en viss avvikelse

från planen under nästa budgetår. Planen anses vidare böra överses från tid

till annan och de modifikationer göras, som betingas av utvecklingen i olika

avseenden.

I vad avser programproduktionen och licensavgiftens storlek in. m. anför

departementschefen följande.

Under innevarande budgetår omfattar Radiotjänsts egen programproduktion

i Stockholm i genomsnitt ca 7 timmar per vecka under tre kvartal. Därutöver

sändes några timmar i veckan vissa utfyllnadsprogram, bestående av

förhyrd eller inköpt film. Enligt utredningens plan skulle programtiden —

bortsett från utfyllnadsprogrammen — under nästa budgetår utökas till

ca 10 timmar i veckan. Under ettvart av de därpå följande fyra budgetåren

skulle ytterligare 2 timmar program per vecka komma till, så att programtiden

fr. o. m. budgetåret 1961/62 skulle utgöra 18 timmar i veckan.

Jag delar utredningens uppfattning att programtiden under femårsperioden

successivt bör ökas till sistnämnda omfattning. När det gäller verksamheten

under nästa budgetår, då utbredningsområdet för programmen under

större delen av året alljämt kommer att vara förhållandevis begränsat,

anser jag att en någon kortare sändningstid än den av utredningen föreslagna

bör kunna accepteras, för att kostnaderna för verksamheten skall

kunna ytterligare nedbringas. Ansträngningarna bör i huvudsak inriktas

—• förutom på en utökning av programtiden från tre till fyra kvartal — på

en konsolidering av verksamheten och en kvalitetsmässig höjning av programmen,

så att en god grundval kan läggas för den fortsatta utökningen

av programtiden. Att även en programproduktion av den omfattning, som

den nuvarande har, kan i ett inledningsskede stimulera till apparatanskaffning,

ger enligt min mening den hittillsvarande licensutvecklingen inom

stockholmsområdet ett visst belägg för.

Licensavgiften för nästa budgetår torde böra fastställas till 100 kr., vilket

motsvarar innevarande års avgift om 25 kr. per kvartal. Denna avgift bör

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957

9

tas ut inom stockholmssändarens försörjningsområde, varvid det kan bli

aktuellt att fastställa ändrade gränser för området. I fråga om göteborgsområdet,

där redan för innevarande budgetår viss programverksamhet ager

rum, anser jag skäligt att en avgift om 50 kr., motsvarande två kvartal, uttages.

En licensavgift kan även bli aktuell i norrköpings- och malmöområdena,

därest en programverksamhet skulle komma till stånd inom dessa

områden före den 1 april 1958. För nytillkommande apparatinnehavare inom

de delar av landet, där licensavgift inte utgår, synes den under innevarande

budgetår gällande registreringsavgiften om 10 kr. böra uttagas även under

nästa budgetår. Jag räknar liksom utredningen med att fr. o. in. den 1 juli

1958 innehav av televisionsmottagare bör kunna beläggas med en enhetlig

licensavgift i hela landet.

Närmare bestämmelser om licensavgifterna och licensomradenas omfattning

torde få utfärdas av Kungl. Maj :t.

Beträffande regleringen av utgifterna anser jag att det system för medelsanvisningen,

som gäller för innevarande budgetår, bör bibehållas tills vidare,

varvid såsom riksräkenskapsverket framhållit inkomsterna av televisionsverksamheten

bör tillgodoföras bidragsanslaget såsom särskilda uppbördsmedel.

Frågan om övergång till ett annat redovisningssätt torde få övervägas

till det budgetår då inkomsterna av rörelsen kan beräknas överstiga

utgifterna. .

Önskemålet om en lätt överblickbar redovisning av den samlade teleyisionsrörelsens

ekonomi torde kunna tillgodoses genom att telestyrelsen årligen

i anslutning till sina anslagsäskanden i ämnet lämnar en redogörelse

för utfallet av verksamheten för varje särskilt år och totalt fr. o. in. budgetåret

1956/57, då de första anslagen för ändamålet uppfördes på nksstaten.

Departementschefen övergår därefter till anslagsfrågan och anför härom

följande.

Anslagen till televisionsverksamlieten för innevarande budgetår uppgår

till inalles 5 milj. kr. Härav belöper 3 470 000 kr. på det under sjätte huvudtiteln

uppförda anslaget till Bidrag till televisionsverksamhetens driftkostnader,

330 000 kr. på anslaget till Televisionsanläggningar under televerkets

fond samt 1,2 milj. kr. på anslaget under fonden för låneunderstöd till Lån

för inköp av televisionsutrustning. Inkomsterna av licenser och registreringsbevis

kan vid en fortsatt gynnsam ökning av apparatbeståndet beräknas

till storleken 1 milj. kr.

Vid bifall till vad jag i det föregående anfört om verksamhetens omfattning

för nästa budgetår bör bidragsanslaget uppföras med 4 700 000 kr.

Detta innebär, att inemot 7 milj. kr. kommer att stå till förfogande för Radiotjänsts

och televerkets driftkostnader, om utredningens licensprognos

slår in. I förhållande till utredningens förslag betyder det en beskärning

med ca 1,9 milj. kr. För utbyggnaden av distributionsnätet, vartill utredningen

föreslagit 3 910 000 kr., tager jag upp ett avrundat belopp av

3 900 000 kr. Rubriken på anslaget för ändamålet torde böra ändras till

Televisionsradioanläggningar, för att anslagsrubriceringen skall bringas i

överensstämmelse med terminologien i gällande författningar rörande radioanläggningar.

Låneanslaget torde i enlighet med utredningens förslag uppföras

med 2 400 000 kr. Lånet bör, i likhet med vad som gäller motsvarande

lån för innevarande budgetår, tills vidare vara amorteringsfritt och

löpa med 4,25 % ränta. ^ ,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957

under nästa budgetår uppgå till 11 milj. kr. De nu förordade beloppen överensstämmer

med dem, som preliminärt beräknades i årets statsverksproposition.

1

Slutligen anmäler departementschefen, att förhandlingarna med nuvarande

och tilltänkta nya aktieägare i Aktiebolaget Radiotjänst om bolagets omorganisation

ännu icke slutförts. Med anledning av att riksräkenskapsverket

i sitt remissyttrande ifrågasatt, om någon utdelning å aktierna i bolaget

skall beräknas, så länge televisionen går med underskott framhålles, att

trågan om utdelningen påverkar möjligheterna att tillföra företaget — som

handhar även rundradiorörelsen — nya aktieägare och nytt aktiekapital.

För egen del anser departementschefen att utdelning bör äga rum.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Mannerskantz och Svärd (1:270) och den andra inom andra kammaren

av herr Magnusson i Borås (II: 371), i vilka hemställts att riksdagen

i anledning av förslaget i statsverkspropositionen om anslag till Bidrag "till

televisionsverksamhetens driftkostnader måtte anslå ett belopp härför av

3 700 000 kronor;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Nils Theodor Larsson m. fl. (I: 400) och den andra inom andra kammaren

av herr Håstad m. fl. (11:499), i vilka hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte, med beaktande av i motionerna anförda

synpunkter, hemställa att Kungl. Maj :t måtte utfärda erforderliga bestämmelser

för en i Radiotjänst AB:s regi bedriven försöksverksamhet under

budgetåret 1957/58 med kommersiell television i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i motionerna och i 1956 års televisionsutrednings betänkande

förordats;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Sundin m. fl. (I: 401) och den andra inom andra kammaren av herr

Larsson i Hedenäset m. fl. (II: 500), i vilka hemställts att riksdagen vid behandling

av förevarande proposition hos Kungl. Maj:t må hemställa om en

omprövning av förslaget till utbyggnad av televisonsnätet med beaktande av

i motionen framförda synpunkter rörande en snabbare utbyggnad för Norrlands

vidkommande.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde

få hänvisas till motionerna I: 270, II: 499 och I: 401.

Utskottet. I sitt av fjolårets riksdag godkända utlåtande nr 131 biträdde

utskottet det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget rörande principerna för

utformningen och finansieringen av televisionsverksamheten i vårt land. I

anslutning härtill uttalades angelägenheten av att prövningen av de med

nämnda verksamhets start och utbyggnad sammanhängande problemen

skedde med sådan skyndsamhet, att ett preciserat förslag i ämnet kunde

föreläggas riksdagen om möjligt redan år 1957. Med tillfredsställelse konstaterar

utskottet, att så skett genom framläggandet av här förevarande propo
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr 10S år 1957

sition, vars förslag grundats på en av 1956 års televisionsutredning utarbetad

plan för utbyggnad av en svensk rikstelevision.

Planen innebär i stort, att för överföring av televisionsprogram en stamförbindelse

i form av en radiolänklinje under nästa budgetår utbygges fiån

Stockholm via Göteborg till Malmö samt att, utöver den nu befintliga stockholmssändaren,

13 nya sändarstationer uppföras under den närmaste femårsperioden.

Sändarnas täckningsområden skulle därvid komma att tillhopa

omfatta omkring 4,6 milj. invånare eller omkring 2/3 av totalbefolkningen.

Sändningstidens längd skulle under nämnda femårsperiod successivt ökas

till 18 timmar i veckan, vartill skulle komma vissa utfyllnadsprogram. Den

av utredningen för nästa budgetår förutsatta sändningstiden av ca 10 timmar

i veckan har departementschefen dock ansett kunna något förkortas i

syfte att nedbringa kostnaderna för verksamheten. I gengäld anses en kvalitetsmässig

höjning av programmen böra komma till stånd.

Investeringskostnaderna för förbindelsenät och sändarstationer har av

utredningen —- med utnyttjande av provisorier och samordning med utbyggnadsprojekt

på andra närliggande områden — beräknats till ca 19,6

milj. kr. Härtill komma för femårsperioden investeringar om ca 8,7 milj.

kr. för anskaffning av utrustning för programproduktionen. Under de av

utredningen avgivna förutsättningarna, innebärande bl. a. en årlig licensavgift

av 100 kr., skulle det ekonomiska resultatet av verksamheten bli sådant,

att inkomsterna skulle överstiga utgifterna fr. o. in. budgetåret 1961/62

samt att två år senare de ackumulerade underskotten från verksamhetens

begynnelseår skulle ha blivit täckta.

Vid den av Kungl. Maj:t för nästa budgetår förutsatta omfattningen av

verksamheten bör enligt departementschefen för ändamålet anvisas anslag

om tillhopa 11 milj. kr., varav till driftkostnader ett anslag om 4 700 000

kr., till televisionsanläggningar ett investeringsanslag om 3 900 000 kr. och

till lån för inköp av televisionsutrustning ett investeringsanslag om 2 400 000

kr. Sistnämnda lån föreslås tills vidare vara amorteringsfritt och löpa med

4,25 procents ränta. Licensavgiften inom stockholmssändarens försöijningsområde

föreslås för nästa budgetår skola fastställas till 100 kr., motsvarande

innevarande budgetårs avgift om 25 kr. per kvartal, medan för göteborgsom

rådet en avgift av 50 kr. anses böra uttagas. Även för norrköpings- och malmöområdena

beräknas under vissa förutsättningar upptagandet av en viss

licensavgift kunna aktualiseras, varjämte i likhet med vad som varit fallet

under innevarande budgetår en registreringsavgift om 10 kr. föreslås uttagas

för nytillkommande apparatinnehavare inom sådana delar av landet, där

licensavgift inte utgår. Slutligen förklarar sig departementschefen räkna

med, att fr. o. ni. den 1 juli 1958 innehav av televisionsmottagare kan beläggas

med en enhetlig licensavgift i hela landet.

Utskottet finner för sin del det framlagda förslaget innebära en fördelaktig

lösning ur såväl ekonomiska som tekniska synpunkter och tillstyrker

därför all detsamma lägges till grund för televisionens utbyggnad. Departementschefens

förslag beträffande sändningstidens längd och anslagsberäk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957

ningen för nästa budgetår har utskottet även funnit sig böra godtaga. Utskottet

kan följaktligen icke biträda det i de likalydande motionerna I: 270

och II: 371 framförda yrkandet om minskning med 1 milj. kr. av det till televisionsverksamhetens

driftkostnader förordade bidragsanslaget, vilken

minskning skulle kompenseras av beräknade inkomster genom försök med

kommersiella programinslag.

Ej heller i övrigt har utskottet funnit anledning till erinran mot vad departementschefen

anfört och förordat. På Kungl. Maj:t torde i enlighet härmed

få ankomma att utfärda de närmare bestämmelser som erfordras rörande

licensavgifterna och licensområdenas omfattning.

I anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag har i de likalydande

motionerna 1:401 och II: 500 yrkats, att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte

hemställa om en omprövning av detsamma med beaktande av vissa i motionerna

framförda synpunkter rörande en snabbare utbyggnad för Norrlands

vidkommande. Även enligt utskottets mening kunna bärande skäl åberopas

härför. Med hänsyn härtill vill utskottet framhålla önskvärdheten

av att möjligheterna undersökas, att exempelvis i form av mera tillfälliga

provisorier el. dyl. åstadkomma en förbättring i nämnda hänseende för berörda

bygders del.

Vidare har i de likalydande motionerna 1:400 och 11:499 föreslagits,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa om erforderliga bestämmelser

för en i Aktiebolaget Radiotjänsts regi bedriven försöksverksamhet under

budgetåret 1957/58 med kommersiell television i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som förordats i motionerna och i 1956 års televisionsutrednings

betänkande. I anledning härav får utskottet anföra följande.

Vid sin behandling av televisionsfrågan vid fjolårets riksdag avvisade utskottet

i princip tanken på införandet av kommersiell television. Den situationen

ansågs dock möjligen en gång kunna inträffa, att det med hänsyn

till önskvärdheten att hålla licensavgiften nere tedde sig befogat att medgiva

betalda reklaminslag i en eller annan form. Utskottet, som vidhåller sin sålunda

deklarerade uppfattning, kan för sin del icke finna att några sådana

omständigheter tillkommit, som äro ägnade att nu föranleda ett ändrat ställningstagande

i denna fråga. Än mindre synes anledning härför föreligga,

då med televisionsverksamhetens tämligen gynnsamma utveckling såväl

ekonomiskt som ur andra hänseenden det extra tillskott — av förmodligen

relativt ringa storlek — som kvalitativt tillfredsställande reklaminslag i televisionen

skulle medföra synes sakna större betydelse för både dess utbyggnadstakt

och i övrigt. Utskottet har mot bakgrund av det anförda funnit

sig ej kunna biträda motionärernas yrkanden och avstyrker följaktligen bifall

till motionerna i fråga.

Utskottet hemställer,

I. att riksdagen ma, i anledning av departementschefens

uttalande i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för den 25 januari 1957 samt motionerna 1:401 och

II: 500 ävensom med avslag å motionerna 1: 400 och II: 499, i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957 13

skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;
II.

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 270 och II: 371, till Bidrag

till televisionsverksamhetens driftkostnader för budgetåret

1957/58 under sjätte huvudtiteln anvisa ett anslag av

4 700 000 kr.;

III. att riksdagen må för budgetåret 1957/58 anvisa

a) till Radioanläggningar för televerket: Televisionsradioanläggningar

under statens affärsverksfonder, televerkets

fond, ett investeringsanslag av 3 900 000 kr.;

b) till Lån för inköp av televisionsutrustning under fonden

för låneunderstöd ett investeringsanslag av 2 400 000 kr.

Stockholm den 10 maj 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 109.

Reservation

av herrar Nils Theodor Larsson, Anders Johansson, Bengtson, Domö,

Skoglund i Doverstorp, Staxäng, fröken Elmén, herrar Löfroth, Nelander,

Heckscher och fröken Liljedahl, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka

bifall till motionerna I: 400 och II: 499 och att därför

dels det stycke av utskottets yttrande på s. 12, som börjar med »Vid sin»

och slutar med »i fråga», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Vid sin behandling av televisionsfrågan vid fjolårets riksdag avvisade

utskottet icke kategoriskt tanken på reklam i televisionen. Sålunda framhölls

att den situationen möjligen en gång kunde inträffa, att det med hänsyn

till önskvärdheten att hålla licensavgiften nere tedde sig befogat att

medgiva betalda reklaminslag i en eller annan form. I anslutning härtill

må erinras om att 1956 års televisionsutredning med hänsyn till de ekonomiska

konsekvenser för televisionsrörelsen den kommersiella televisionen

kan förväntas få ansett sig böra upptaga frågan härom till diskussion. Utredningen

har därvid bl. a. framhållit, att televisionens ideella sylte motiverar

en så snabb utbyggnad av densamma som möjligt. Äro statens finanser

ansträngda under utbyggnadsskedet, varmed man måste räkna, vore

det desto angelägnare att på ett så tidigt stadium som möjligt acceptera

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 108 år 1957

det ekonomiska stöd som framförandet av reklamprogram möjligen kan

ge. Den situation som enligt utskottets förenämnda uttalande kunde motivera

medgivandet av dylika program anses därför av utredningen vara för

handen i samma ögonblick som reguljär television införes. Efter en ingående

diskussionen av hittills framförda argument mot införandet av kommersiell

television anser sig utredningen vidare kunna konstatera att argumenten

i fråga sakna bärkraft. Härvid förutsättes dock

att ansvaret för den kommersiella televisionen anförtros det företag, d. v. s.

Radiotjänst, vars främsta uppgift i bär förevarande sammanhang är alt

sörja för den ideella televisionens framgång,

att den ideella televisionen odelat tillförsäkras den bästa programtiden,

bl. a. innebärande att kommersiella programinslag ej få insprängas i eljest

tidsmässigt sammanhängande ideella program,

att kommersiella programinslag uttryckligen annonseras som sådana,

att Radiotjänst erhåller befogenhet att efter eget omdöme acceptera eller

avsla begäran om framförande av kommersiella programinslag, varvid motivet

för urvalet skall vara, att endast sådana program få framföras, som icke

limligen kunna anses sta i strid med televisionens huvudsyfte, nämligen att

tjäna samhällets, kulturens, folkbildningens och hemmens intressen,

samt att budgeten för den ideella televisionens programverksamhet för visst

budgetår upplägges utan hänsyn till under budgetåret eventuellt påräkneliga

inkomster av kommersiella inslag.

Utredningen säger sig också ha funnit att det bör finnas både villighet hos

och möjligheter för reklamens intressenter att i sådan utsträckning engagera

sig i televisionsreklam, att hela verksamhetens ekonomi kan märkbart

påverkas härav i gynnsam riktning. Enär telelevisionsreklamen, rätt organiserad

och rätt skött, icke kunde anses komma att motverka den ideella

televisionens syften utan snarare främja dessa, vore det därför välbetänkt

att åtminstone försöksvis införa sådan reklam i Sverige.

Den uppfattning utredningen sålunda givit uttryck åt har utskottet funnit

sig i allt väsentligt kunna dela. Under angivna förutsättningar torde även

betryggande garantier föreligga mot en ej önskvärd utveckling av en sålunda

försöksvis genomförd kommersiell television. Utskottet vill slutligen understryka,

att med utnyttjande av de inkomster som härigenom skulle inflyta

möjligheter skulle erbjudas dels att i snabbare takt än som nu förutsatts

förse även glesbygderna med television, dels ock hålla licensavgifterna på

en rimlig nivå. Mot bakgrund av det anförda vill utskottet därför för sin del

tillstyrka bifall till motionerna i fråga.»

dels ock utskottets hemställan under I. bort ha följande lydelse:

»I. att riksdagen må, i anledning av departementschefens

uttalande i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för den 25 januari 1957 samt motionerna I: 401 och II

500 ävensom med bifall till motionerna I: 400 och II: 499, i

skrivelse till Kungl. Maj.t giva till känna vad utskottet

fört.»

an
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till instruktion för riksdagens ombudsmän. a1 i texten