Sök i Ratio Lex

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957

1957-05-10 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1957:112, Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957

Nr 112

L ilåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag till inlösen av aktier i Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag för budgetåret 1957/58 m. m. jämte

i ämnet väckta motioner.

(5:e avd.)

I propositionen nr 1 (bilaga 28, kapitalbudgeten, punkt 2 s. 4 och 5 av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 januari

1957) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, till Inlösen av aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

för budgetåret 1957/58 beräkna ett investeringsanslag av 165 000 000

kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 113, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 8 mars

1957, föreslagit riksdagen att a) godkänna en i enlighet med vid propositionen

fogat förslag träffad överenskommelse mellan staten och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund; b) till Inlösen av aktier i LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag å kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, för

budgetåret 1957/58 anvisa ett investeringsanslag av 165 000 000 kronor.

I samband med förenämnda proposition har utskottet till behandling förehaft

foa vid riksdagens början väckta, likalydande motioner, den ena inom

första kammaren av herr Ewerlöf m. fl. (I: 299) och den andra inom andra

kammaren av herr Cassel in. fl. (II: 367), i vilka hemställts, 1) att riksdagen

måtte besluta att de stamaktier i LKAB, som staten förvärvat från TGO

och som likvideras under budgetåret 1957/58, skall försäljas på öppna marknaden

till ett försäljningsvärde av 165 miljoner kronor, räntan oräknad, 2)

att aktierna uppdelas i valörer om nominellt 25 kronor och att deras röstvärde

reduceras till 1/10 samt att försäljningen skall ske på sådant sätt att

största möjliga aktiespridning uppnås.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till motionen 11:367.

över nämnda motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

utlåtanden avgivits av statskontoret, kommerskollegium och generalpoststgrelsen;

därjämte har fullmäktige i riksgäldskontoret utlåtit sig

över motionerna. Vidare har följande organisationer in. fl. beretts tillfälle

att yttra sig över motionerna, nämligen jernkontoret, Sveriges industriförbund,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges lantbruksförbund,

svenska försäkringsbolags riksförbund, svenska bankföreningen,

svenska sparbanksföreningen, sparf ram jandet, handelskamrarnas nämnd,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957

13

tjänstemännens centralorganisation, landsorganisationen i Sverige, kooperativa

förbundet och riksförbundet landsbygdens folk.

Innehållet i remissyttrandena framgår av bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. Såsom framgår av statsrådsprotokollet i förevarande ärende

skall lösesumman för de TGO tillhöriga stamaktierna i LKAB, däri inräknat

TGO tillkommande fondandelar, erläggas med en femtedel å inlösningsdagen

den 30 september 1957. Med hänsyn till att det belopp som staten sålunda

skall erlägga inte kunnat f. n. slutligt fixeras, har föreslagits att staten

skulle, i avräkning på det belopp som staten skall erlägga till TGO, den

30 september 1957 till TGO betala ett belopp av 165 miljoner kronor. Ett i

detta hänseende upprättat förslag till överenskommelse underställes i förevarande

proposition riksdagen för godkännande, och i samband därmed äskas

under fonden för statens aktier ett investeringsanslag å angivet belopp.

Utskottet finner den av Kungl. Maj :t föreslagna anordningen i nuvarande

läge ändamålsenlig och tillstyrker därför ifrågavarande förslag.

Vad angår det i motionerna 1:299 och 11:367 framställda yrkandet om

försäljning på öppna marknaden av en viss del av aktierna i LKAB finner

utskottet — med beaktande av de vägande invändningar som framställts i

vissa av de föreliggande remissyttrandena — tillräckliga skäl inte föreligga

för att tillstyrka detsamma.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) godkänna en i enlighet med vid statsrådsprotokollet

över finansärenden för den 8 mars 1957 fogat förslag träffad

överenskommelse mellan staten och Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund;

b) till Inlösen av aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

för budgetåret 1957/58 under fonden för statens

aktier anvisa ett investeringsanslag av 165 000 000 kronor;

II. att motionerna I: 299 och II: 367 icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 10 maj 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Näsström, Ivar Johansson,

Einar Persson, Sundelin, Birger Andersson, Ragnar Persson, Thun,

Axel Andersson, Holmqvist, Rikard Svensson, fröken Ranmark, herrar

Anders Johansson, Birke och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Petterson i Degerfors, Jansson i Kalix, Staxäng, fröken Elmén, herrar Gustafsson

i Stockholm, Cassel, Almgren, Löfroth, Nelander, Lassinantti, Svensson

i Kungälv, Gustafsson i Mem och fröken Liljedahl.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957

Reservationer

1) av herrar Birke, Skoglund i Doverstorp, Staxäng och C<issel, vilka ansett

att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med »Vad angår»

och slutar med »tillstyrka detsamma», bort ersättas med text av följande

lydelse:

»I motionerna 1:299 och 11:367 hemställes, att finansieringen av inlösensumman

skall ske på så sätt att de aktier som likvideras under budgetåret

1957/58 skall, uppdelade i valörer om nominellt 25 kr., försäljas på

öppna marknaden till ett försäljningsvärde av 165 milj. kr., räntan oräknad.

Motionärerna erinrar om att budgetläget för nästa år är sådant att finansieringen

av inlösensumman måste komma att ske genom upplåning

och att denna på grund av den knappa kapitalmarknaden kan befaras komma

att helt eller delvis ske i riksbanken. Delta skulle medföra att nya pengar

tillfördes marknaden och att de syften motverkades vilka man sökte ernå

genom hård kreditrestriktivitet. Vidare framhåller motionärerna, att det

måste anses vara ett allmänt intresse av stor vikt att ett spritt aktieägande

kommer till stånd och att det individuella sparandet gives den värdebeständighet

som delaktighet i realkapital har. Utskottet delar den uppfattning

som sålunda kommit till uttryck och biträder motionärernas förslag såvitt

nu är i fråga. Beträffande angivandet av aktiernas valör anser utskottet

emellertid, att detta bör ske genom en hänvisning till den lägsta enligt aktiebolagslagen

medgivna valören.

I motionerna föreslås även att röstvärdet hos de ifrågavarande aktierna

reduceras till en tiondel. Utskottet kan icke biträda detta förslag. Enligt

utskottets mening kan man förhindra att ensidiga gruppintressen får ett

obehörigt inflytande utan reducering av aktiernas röstvärde, nämligen genom

att bolagsordningen gives en sådan utformning att de många smärre

aktieägarna blir tillfredsställande representerade. Utskottet vill erinra om

att motsvarande problem förelegat för försäkringsbolag med ett stort antal

delägare och att den där vunnit sin lösning genom en valordning som Kungl.

Maj :t fastställt. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj :t i anslutning till beslut

av riksdagen om försäljning av aktier i LKAB fastställer en sådan bolagsordning,

varigenom inflytande av obehöriga intressen förhindras.»

dels ock utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:299

och II: 367,

a) besluta att de stamaktier i LKAB, som staten förvärvat

från TGO och som likvideras under budgetåret 1957/58, skall

försäljas på öppna marknaden till ett försäljningsvärde av

165 milj. kronor, räntan oräknad;

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

anfört.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957

15

2) av herrar Sundelin, Axel Andersson, Anders Johansson, fröken Elmcn,

lierrar Löfroth, Nelander och fröken Liljedahl, vilka ansett att

dels det stycke av utskottets yttrande på s. 13, som börjar med »Vad angår»

och slutar med »tillstyrka detsamma», bort ha följande lydelse:

»Vad angår det i motionerna I: 299 och II: 367 framställda yrkandet om

försäljning på öppna marknaden av en viss del av aktierna i LKAB har utskottet

ansett tillräckliga skäl inte f. n. föreligga för att tillstyrka detsamma.

Det framförda uppslaget är emellertid enligt utskottets mening väl värt

att underkastas en närmare undersökning, inte minst mot bakgrunden av

vad som anförts i vissa av de avgivna remissyttrandena. Utskottet finner sig

därför böra förorda, att det i motionerna framförda förslaget blir föremål

för prövning av 1953 års utredning angående de statliga företagsformerna.»

dels ock utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 299

och 11:367, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att det

i motionerna framförda förslaget måtte bli föremål för prövning

av 1953 års utredning angående de statliga företagsformerna.

»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957

Bilaga

Remissyttrande till motionerna 1:299 och II: 367

Statskontoret (8/4 1957)

Till stöd för det i motionerna framförda förslaget liar väsentligen åberopats

befarade samhällsekonomiska konsekvenser av finansieringen av lösesumman

för stamaktierna i LKAB, angelägenheten att stimulera sparandet

samt att tillgodose önskemålen om värdebeständighet för sparmedel. Otvivelaktigt

äro de synpunkter, som i angivna hänseenden framförts, värda beaktande.

De medel, som för TGO hittills varit bundna i aktier i LKAB, komma

under de närmaste åren att friställas för placeringar på annat sätt. Vittsyftande

planer för medlens nyttiggörande ha redan aktualiserats. Tillgången på kapitalmedel

i marknaden kommer då att öka väsentligt och detta kan medföra

mindre gynnsamma samhällsekonomiska verkningar. Åtgärder häremot

måste vara angelägna och motionärerna ha förmenat, att en försäljning av

aktier i LKAB på allmänna marknaden vore lämplig. Samma marknadsmässiga

effekt ernås emellertid, om medel för inlösensummans likvidering

anskaffas genom utgivande av statslån eller finansiering sker skattevägen.

Fördelen med motionärernas förslag att verka i sparstimulerande riktning

kan icke anses helt omöjlig att vinna även med en statsupplåning.

Svårare kan det ställa sig att med statsobligationer tillgodose önskemålen

om den värdebeständighet, som förmenas åtfölja en placering i aktier i

LKAB. Möjligheter härtill torde dock icke vara uteslutna, och spörsmålet

är redan föremål för uppmärksamhet av stabiliseringsutredningen (se bankoutsk.

uti. nr 10/1957).

En finansiering av inlösensumman till TGO torde således vara möjlig

utan att man anlitar den av motionärerna antydda utvägen via riksbankens

sedelutgivningsrätt, för vilken statskontoret i likhet med motionärerna

måste bestämt varna. Vid valet mellan olika samhällsekonomiskt lämpliga

alternativ vill ämbetsverket nu liksom vid åtskilliga tidigare tillfällen

understryka angelägenheten av att sparandesynpunkter vinna tillbörligt

beaktande. Statskontoret är emellertid icke övertygat om att den ifrågasatta

aktieförsäljningen skulle erhålla en allmänt sparfrämjande effekt. Resultatet

skulle då bli att staten på kapitalägande medborgarkategorier överlåter

viss del av kronans realvärdetillgångar. Lämpligheten härav kan

starkt ifrågasättas. Härutöver må framhållas att åtskilliga problem av teknisk

och administrativ art måste lösas vid ett tillmötesgående av motionärernas

förslag. Principiell ställning till det väckta spörsmålet torde därför icke

kunna fattas för närvarande. Erinras må, att 1953 års utredning om de

statliga företagsformerna har att utreda frågan om försäljning till enskilda

av aktier i statliga bolag (se statsutsk. uti. nr 196/1956). Statskontoret anser

fördenskull, att de "föreliggande motionerna böra överlämnas till nyssnämnda

utredning.

Kommerskollegium (9/4 1957)

I remissyttrande den 28 mars 1955 över förslaget till statsinlösen av

stamaktierna i LKAB anförde kollegium beträffande de verkningar på ka
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1057

17

}>ital- och penningmarknaden, som kunde väntas uppkomma till fdljd av

en sädan inlösen, att — även om farhågorna för att dessa verkningar skulle

bli allvarliga och svårbemästrade syntes överdrivna — det ej vore riktigt

att förringa dem. Under den tid som förflutit sedan dess har det ekonomiska

läget icke förbättrats, varför de tidigare uttalade farhågorna alltjämt

göra sig gällande. Mot bakgrunden härav synes det kollegium riktigt att

söka finna en väg ägnad att mildra de ogynnsamma verkningarna. Såvitt

kollegium kan bedöma, skulle ett förverkligande av motionärernas tanke

kunna i viss mån tillgodose detta syfte. Det måste emellertid undersökas

om förslaget är praktiskt genomförbart, varjämte hänsyn bör tagas till de

följder i andra avseenden som förslaget kan väntas få.

Till eu början må framhållas att det redan ur principiell synpunkt förefaller

vara i någon mån tveksamt, om staten efter att ha begagnat sin rätt

till inlösen av de i enskild ägo varande aktierna i LKAB omedelbart

skulle överlåta dem till andra enskilda. Ett beslut, innebärande att de enskilda

delägarna i ett bolag till staten får överlåta sina aktier, bör rimligen

vila på den förutsättningen att förstatligandet är ur allmän synpunkt angeläget.

Med denna utgångspunkt kan det ifrågasättas om i samband med

förstatligandet möjligheter skola öppnas för förnyad enskild delaktighet

i bolaget genom att staten avhänder sig aktier däri.

Motionärerna föreslå, att aktier till ett försäljningsvärde av 165 miljoner

kronor skola försäljas på den öppna marknaden samt att i princip ingen

skulle få köpa flera än 20 aktier. Detta betyder, att antalet aktieköpare

förutsättes bli åtminstone i det närmaste 100 000. Enligt kollegii mening

är det emellertid mycket osäkert, om allmänheten verkligen skulle finna

ett förvärv av aktier i LKAB så lockande att försäljningen skulle ens tillnärmelsevis

nå en dylik omfattning utan att särskilda anordningar vidtoges

för att uppmuntra till köp.

Grundtanken i motionärernas förslag är, att köp av aktier i LKAB skulle

framstå som ett sparmål och att många inkomsttagare bland den breda allmänheten

sknlle bli delägare i bolaget. Staten skulle dessutom underlätta

försäljningen av aktierna genom vissa närmare angivna åtgärder. Mot denna

bakgrund och särskilt om staten propagerar för aktieköp skulle staten

uppenbarligen icke kunna undgå att påtaga sig ansvaret för att aktieköparna

— huru många de än skulle bli — verkligen få det utbyte av sin

penningplacering som förespeglats dem och vilket de anse sig ha rätt att

kräva. Bl. a. skulle väl staten nödgas lämna någon form av garanti för en

tillfredsställande utdelning på aktierna samt verksamt skydd för att aktiernas

marknadsvärde icke komme att understiga vad staten betingat sig

vid försäljningen. Såvitt kollegium kan finna, skulle under sådana omständigheter

den av motionärerna anvisade lösningen av finansieringen av statens

aktieinlösen komma att ställa sig dyr.

Tvånget all taga hänsyn till den aktieägande allmänheten skulle otivelaktigt

binda statens händer på ett icke åsyftat sätt. Enligt kollegii mening är

det av vikt. att staten utan sidoblickar kan fritt bestämma icke endast angående

bolagets skötsel utan även beträffande användningen av uppkommande

vinstmedel. Detta synes kollegium särskilt angeläget med hänsyn

till att här är fråga om en mycket konjunkturkänslig näring. Ej heller bör

förglömmas att staten — såsom betonades då inlösenfrågan var aktuell

på längre sikt har etl ej oväsentligt ansvar gentemot befolkningen i de

trakter, där statens malmfält äro belägna. För tydlighetens skull må framhållas

att nu anförda synpunkter äga sin giltighet även om de försålda aktiernas

röstvärde reduceras på föreslaget sätt.

2 intrång till riksdagens protokoll 1957. G samt. Nr 111—112

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande ni■ 112 år 1957

På grund av vad sålunda anförts finner sig kollegium icke böra förorda

det av motionärerna framlagda förslaget.

Generalpoststyrelsen (4/4 1957)

Postverket har alltsedan 1918, när det första svenska statliga premieobligationslånet

upplades, medverkat vid försäljning av premieobligationer.

Denna medverkan har visat sig ha stor betydelse därigenom, att obligationerna

blivit lätt tillgängliga för den stora allmänheten. Försäljning av

premieobligationer tillgår på postanstallerna på så sätt, att obligation -—

utan att några särskilda formaliteter behöva iakttagas från vare sig postverkets

eller köparens sida — utlämnas till köparen mot att denne erlägger

fastställt försäljningspris. På samma sätt ha postamstalterna även deltagit

i försäljning av obligationer tillhörande de olika försvarslånen. Aktier av

något slag ha hittills icke försålts genom postanstalterna.

Enligt 2 § förordningen den 6 november 1908 ang. en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper skall, när fondpapper överlåtes genom

köp eller byte, avräkningsnota upprättas. Skyldighet alt upprätta avräkningsnota

synes föreligga, även om — såsom i förevarande fall torde vara

förhållandet — stämpelavgift icke skall utgå. Måste avräkningsnota upprättas

vid köp av här omhandlade aktier, bör enligt generalpoststyrelsens

åsikt direkt försäljning till allmänheten icke äga rum på postanstalterna.

Med hänsyn till kassapersonalens skiftande sammansättning och utbildning

anser sig styrelsen nämligen icke lämpligen kunna ålägga denna personal

att upprätta avräkningsnota, en uppgift som faller utom ramen för det expeditionsarbete

kassafunktionärerna äro vana vid. Upprättandet av avräkningsnotor

skulle dessutom, om försäljningen skulle få större omfattning,

kunna inverka hindersamt på kassaarbetet i övrigt. Postverket kan emellertid,

om avräkningsnota måste upprättas, åtaga sig att försälja här ifrågavarande

aktier genom något centralt organ, t. ex. postsparbanken, varvid

till underlättande av allmänhetens köp beställningar å aktier skulle kunna

förmedlas av postanstalterna. Beställning skulle kunna ske exempelvis genom

inbetalning till ett särskilt postgirokonto. När det inbetalade beloppet

bokförts på detta konto, skulle aktier jämte avräkningsnota av det centrala

organet sändas direkt till köparen. Intill dess aktierna kommit köparen

till handa, skulle inbetalningskvittot gälla som interimsbevis på det erlagda

beloppet.

Troligt är väl emellertid, att dylik försäljning skulle komma att ge ett

mindre gott resultat än om allmänheten kunde omedelbart på postanstalt

inköpa önskat antal aktier. Om försäljning av aktier i LKAB i förekommande

fall anses böra äga rum genom postverket, vill generalpoststyrelsen därför

ifrågasätta huruvida icke undantag skulle kunna medges från bestämmelsen

i 2 § fondstämpelförordningen angående upprättande av avräkningsnota.

Försäljning av aktier till allmänheten skulle i så fall kunna äga

rum direkt på postanstalterna, varigenom man bäst torde tillgodose motionärernas

önskemål om att försäljningen skulle ske på sådant sätt, att största

möjliga aktiespridning uppnås.

För att försäljning skall kunna ske under så enkla former som möjligt

torde det vara ofrånkomligt, att aktierna iiro ställda till innehavaren. Vidare

synes det icke erforderligt med någon teckningsanmälan utan aktierna böra

lämpligen utlämnas direkt till köparen på samma sätt som sker vid försäljning

av premieobligationer.

Styrelsen förutsätter, att om försäljning genom postverket kommer till

stånd postverket erhåller skälig ersättning för sitt bestyr.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957

19

Fullmäktige i riksgäldskontoret (11/4 1957)

Frågan om beredande av möjligheter för enskilda att köpa aktier i av

staten ägda företag har varit föremål för prövning av riksdagen i anslutning

till en motion i ämnet vid 1956 års riksdag, 11:634, som behandlas

under höstsessionen. I sitt remissyttrande till statsutskottet över nämnda

motion framhöll fullmäktige hl. a., att aktier i statsägda bolag av flera

skäl torde lämpa sig mindre väl för förvärv av allmänheten. Bl. a. torde

det många gånger bli svårt att fastställa, vilket värde som staten borde vid

försäljning till enskilda åsätta aktie i sådant bolag. Det kunde också ifrågasättas,

ansåg fullmäktige, huruvida det över huvud kunde bli möjligt att få

fram något större intresse för en placering i dessa statliga aktier med hänsvn

till statens dominans inom företagen. I vart fall borde enligt fullmäktiges

mening endast sådana statliga företag, som bedreve sin verksamhet i

effektiv konkurrens med enskilda företag på lika villkor, komma i fråga i

förevarande hänseende. Självklart måste aktierna även lämna god utdelning

för att kunna väcka allmänhetens intresse.

i" enlighet med statsutskottets hemställan i utlåtande nr 196/1956 överlämnades

den förenämnda motionen 11:634 till 1953 års utredning angående

de statliga företagsformerna, som ansetts oförhindrad att — utan

komplettering av direktiven för utredningen — till behandling upptaga de

av motionen aktualiserade frågorna.

De allmänna invändningar, som fullmäktige på sätt framgår av det ovanstående

riktat mot tanken på att bereda ökade möjligheter för enskilda att

förvärva aktier i statsägda företag, gäller givetvis även och måhända i särskilt

hög grad det nu i motionerna I: 299 och II: 367 framställda förslaget

om försäljning på öppna marknaden av de stamaktier i LKAB, som staten

förvärvat från TGO och som skall likvideras under budgetåret 1957/58. Man

torde sålunda omöjligen kunna bortse från den särställning, som det ombildade

LKAB kommer att intaga och som gör det speciellt vanskligt att bestämma

det verkliga värdet å bolagets aktier efter ombildningen, detta så

mycket mer som den nya bolagsordningen ännu icke blivit definitivt utformad.

Av särskild vikt för bedömningen av aktiernas marknadsvärde blir

också den utdelningspolitik, som staten anser sig böra driva i fråga om detta

bolag. Härom vet man emellertid för närvarande icke någonting.

I detta sammanhang må jämväl erinras om, att det för närvarande pågår

en utredning av frågan angående disposition av viss del av statens vinst

å malmbrytningen i LKAB till stöd för utvecklings- och forskningsarbetet

inom näringslivet, bl. a. med sikte på norrländska förhållanden. Bakgrunden

till denna utredning är, att den av LKAB bedrivna verksamheten avser

exploatering av en till storleken begränsad naturtillgång, som när den en

gång tömmes är definitivt borta. I direktiven för utredningen har finansministern

bl. a. understrukit, att det allmänna genom att övertaga det huvudsakliga

handhavandet av de lappländska järnmalmistillgångarnas fortsatta

exploatering också i högre grad än tidigare övertager ansvaret icke

endast för den direkta gruvdriften och härmed omedelbart förknippade

tekniska och ekonomiska uppgifter utan även i vidare mening ansvaret för

det långsiktigare nyttiggörandet av de speciella och för vårt land utomordentligt

betydelsefulla naturtillgångar, varom här är fråga. 1 avseende härå

har bl. a. pekats på möjligheten av eu viss fondbildning för ändamålet.

Mot bakgrunden av det anförda har fullmäktige kommit till den uppfattningen,

att en försäljning till allmänheten av stamaktier i LKAB icke lämpligen

bör komma i fråga.

.Med hänsyn härtill och ehuru fullmäktige vid beaktat önskvärdheten att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957

i möjligaste mån minska riksgäldskontorets lånebehov, har fullmäktige icke

funnit sig kunna biträda motionärernas förslag. Då emellertid, enligt vad

fullmäktige inhämtat, för närvarande inom 1953 års utredning angående

de statliga företagsformerna i anslutning till riksdagens ovannämnda beslut

pågår en undersökning av frågan om beredande av möjligheter för enskilda

att köpa aktier i vissa av staten ägda företag, vill fullmäktige ej motsätta

sig, att jämväl de nu ifrågavarande motionerna överlämnas till utredningen.

Mot fullmäktiges beslut reserverade sig herr Hagberg, som ansett, att

fullmäktige med beaktande av såväl det sparfrämjande syftet med de föreliggande

motionerna som nödvändigheten att i största möjliga utsträckning

minska riksgäldskontorets lånebehov bort i princip biträda motionärernas

förslag.

Jernkontoret (8/4 1957)

Jernkontoret, som finner goda skäl hava anförts för de i motionerna föreslagna

åtgärderna, tillstyrker bifall till desamma.

Sveriges industriförbund (10/4 1957)

I motionen framhålles bl. a., att ett belopp av 165 miljoner kronor upptagits

i statsverkspropositionen för nästa budgetår såsom första avbetalning

på statens skuld till TGO. Budgetläget för nästa år vore sådant, att

finansieringen av inlösensumman måste komma att ske genom upplåning.

Denna kunde på grund av den knappa kapitalmarknaden befaras komma

att helt eller delvis ske i riksbanken, vilket skulle medföra, att nya pengar

tillfördes marknaden och att de syften motverkades, vilka man sökte ernå

genom en hård kreditrestriktivitet. Enligt motionärernas mening borde därför

möjligheterna att försälja en viss del av ifrågavarande aktier direkt till

allmänheten utredas, särskilt som det vore ett allmänt intresse av stor vikt,

att ett spritt aktieägande komine till stånd. — Den föreslagna aktieförsäljningen

förutsattes icke rubba statens nuvarande dominans i bolaget; rösträtten

borde därför för de aktier som såldes till allmänheten nedsättas till

en tiondel av ordinarie röstvärde.

Såsom motionärerna framhållit skulle det utan tvivel vara en fördel ur

samhällsekonomisk synpunkt, om man kunde avlasta statsbudgeten de betydande

belopp som erfordras för inlösen av stamaktierna i LKAB. Industriförbundet

instämmer jämväl i vad motionärerna anfört om önskvärdheten

av att bredda aktieägandet. Förbundet vill härutinnan erinra om att

det vid flera tillfällen under senaste tid — exempelvis i yttrande den 5 mars

1957 till riksbankens bankoutskott över motionerna I: 379 och II: 469 angående

riktlinjerna för den ekonomiska politiken — betonat angelägenheten

av att aktieägandet vinner större spridning.

Industriförbundet får därför tillstyrka motionärernas förslag. Förbundet

utgår därvid ifrån att de praktiska problem som kunna uppkomma i samband

med förslagets realiserande — exempelvis frågan hur vid framtida

överlåtelser värdering av aktierna skall verkställas — beaktas vid den fortsatta

behandlingen av ärendet.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation (10/4 1957)

Organisationen finner det av såväl principiella som praktiska skäl riktigt,

att möjligheter öppnas för enskilda att köpa aktier i statsägda bolag.

Härigenom möjliggörs bl. a. för småsparare att placera sparmedel på ett

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 112 ur 1957

21

relativt värdebeständigt sätt. Samtidigt torde ett vidgat dylikt delägarskap

kunna medföra ett nyttigt inflytande inom det statsägda bolaget.

Ur statsfinansiell synpunkt bör förslaget ha givna fördelar med hänsyn

till den bl. a. genom senaste förslag till energiskatt alltiner markerade

bristande balansen mellan inkomster och utgifter i statens egen hushållning.

Organisationen noterar, att värdet av de aktier, som i motionerna föreslås

till försäljning, 165 miljoner kronor, till storleken nära överensstämmer

med det beräknade medelsbehov för utbyggnaden av våra energitillgångar

— ca 175 miljoner kronor — som i den nyligen framlagda promemorian

om energiskatt angivits behövligt för statliga investeringar under

vart och ett av de närmaste åren.

Ur den mindre företagsamhetens synpunkt innebär visserligen ett bifall

till förslaget, att den nuvarande knappheten på kapitalmarknaden ytterligare

kan skärpas. Å andra sidan anser organisationen det principiellt riktigt

att pröva intresset för de i motionerna föreslagna aktieköpen hos allmänheten

och tillstyrker därför motionärernas förslag.

Sveriges lantbruksförbund (1/4 1957)

Genom remiss den 1 mars 1957 bereddes Sveriges Lantbruksförbund tillfälle

att till riksdagens statsutskott avge yttrande över två likalydande motioner

n:ris 1:299 och 11:367 om försäljning på öppna marknaden av

vissa av staten förvärvade sta(maktier i LKAB. Vid ärendets behandling i

Lantbruksförbundets styrelse beslöts emellertid, att förbundet icke skulle

avge något yttrande.

Svenska försäkringsbolags riksförbund (9/4 1957)

Allmän enighet torde råda om att det enskilda sparandet har en mycket

stor betydelse i dagens svenska samhälle såsom konjunkturdämpande faktor

samt att ett ökat sparande är en nödvändig förutsättning för den planerade

utbyggnaden av produktionsapparaten. Från denna utgångspunkt

är anordningar som syftar till att uppmuntra det frivilliga sparandet önskvärda

både ur det allmännas och den enskildes synpunkt. Olika sparstimulerande

åtgärder har också under senare år vidtagits av statsmakterna —

dock hittills utan större framgång. Det synes därför angeläget att alla möjligheter

att stimulera det privata sparandet utnyttjas och att härvid även

nya vägar prövas.

Aktien såsom sparform torde fortfarande vara relativt okänd för stora

grupper av allmänheten. Den bristande kännedomen om vad ett aktieägande

innebär torde å ena sidan medföra en överdriven uppfattning om riskerna

därmed, å andra sidan en underskattning av de fördelar som ligger i eu

sparform som är någorlunda realvärdebeständig. Sedan ganska lång tid tillbaka

har pågått diskussioner och överväganden för att finna någon form

för indexregierade lån. värdebeständiga försäkringar in. in. Det torde vara

lämpligt afl man i avbidan på utredningar inom dessa områden uppmuntrar

de sparformer som i vart fall är relativt värdebeständiga. Vid bedömandet av

aktiesparandets värdebeständighet är av intresse en artikel i tidskriften

Ekonomisk Revy (häfte 10, december 1956) »En aktieplacering 1930—

1955» av Magnus Pontin och Bengt Nyberg.

I sammanhanget bör även vissa slutsatser kunna dragas av den partiella

desocialisering som företagits beträffande statsbankerna i Österrike genom

försäljning av aktier ulan rösträtt, eu åtgärd som fått ett mycket gott mottagande

av de enskilda spararna, samt av den spridning som aktieägandet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957

fått i USA under de senaste två decennierna. På senare tid har aktiesparklubbar

bildats även i vårt land och tydligen rönt visst intresse. Man torde

våga påstå att aktieägandet såsom sparform bör kunna komma att omfattas

med stort intresse även av den svenska allmänheten.

Ett stigande intresse hos en bredare allmänhet för placering i aktier skulle

bli svårt alt tillfredsställa med den nuvarande begränsade omfattningen

av aktiemarknaden. Även ur denna synpunkt skulle en successiv ökning

av tillgången på aktier vara en lämplig åtgärd.

Inlösningen av LKAB-aktierna kommer att t. o. m. budgetåret 1961/62

belasta budgeten med 150—200 milj. kr. per år. Ett genomförande av den

föreslagna försäljningen till allmänheten skulle därför komma att innebära

en icke oväsentlig avlastning av budgeten.

Den i motionerna föreslagna försäljningen av LKAB-aktierna till allmänheten

vore enligt riksförbundets mening en positiv åtgärd i sparstimulerande

riktning. Det finns, som redan antytts, anledning antaga att den

skulle röna ett gott mottagande. En förutsättning härför torde dock vara

att man kan utgå ifrån att liksom hittills rent företagsekonomiska principer

blir vägledande för bolagets skötsel.

Vid försäljning på öppna marknaden av den ifrågavarande aktieposten

bör åtgärder vidtagas för att uppnå en tillfredsställande spridning av aktierna.

Detta kan exempelvis ske genom att rätten att teckna aktier begränsas

till visst lägre antal.

Under hänvisning till vad ovan och i motionerna anförts får riksförbundet

tillstyrka bifall till motionerna.

Svenska bankföreningen (8/4 1957)

I likhet med motionärerna anser bankföreningen att det vore lyckligt,

om statens inlösen av TGO:s stamaktier i LKAB kunde finansieras på annat

sätt än genom upplåning på den redan hårt ansträngda kapitalmarknaden.

Bankföreningen delar också motionärernas uppfattning att eu lämplig utväg

härtill kan vara, att en del av statens aktieintresse försäljes till allmänheten.

Om aktievalören därvid sättes lågt och emissionsarbetet inriktas

på försäljning av småposter bör det icke vara omöjligt att väcka intresse

för teckning även hos medborgare från vilka något tillskott till kapitalmarknaden

för närvarande ej kan påräknas. I Förenta staterna förekommer

det i stor utsträckning att småsparare placerar sina pengar i aktier,

och på senare tid bar man även bland allmänheten här i landet kunnat

iaktta ett ökat intresse för sådana placeringar. Det är sannolikt att ett utsläppande

på marknaden av LKAB-aktier skulle ytterligare stegra detta intresse

och tillika utgöra en stimulans till nysparande. Härpå tyder bl. a.

erfarenheterna från den i Österrike nyligen företagna försäljningen av aktier

i vissa förut helt statsägda banker.

Härutöver vill bankföreningen framhålla, att det i utrikespolitiskt spända

situationer kan vara av värde, att aktierna i LKAB i viss utsträckning är

spridda på enskilda händer. Eventuella påtryckningar från utländska maktblock

om dirigering av malmexporten i viss riktning eller dylikt torde

nämligen lättare kunna avvisas, om man kan åberopa att bolaget såsom delvis

privatägt måste driva sin rörelse efter rent affärsmässiga grunder.

Under hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker bankföreningen

ifrågavarande motioner.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957

23

Svenska sparbanksföreningen (8/4 1957)

Frågan om vilka samhällsekonomiska konsekvenser den av motionärerna

föreslagna försäljningen av aktier i LKAB kan få, jämfört med om dessa

aktier stanna i statens ägo och aktieköpet finansieras genom statlig upplåning,

är givetvis svårbedömbar. Dessa konsekvenser bero bland annat på,

vilken form en statlig upplåning får. Om upplåningen helt eller delvis sker

i riksbanken föreligger risk för en ytterligare förstärkning av inflationskrafterna.

En upplåning på obligationsmarknaden bar icke denna effekt

men tar i motsvarande mån i anspråk kapitalmarknadens resurser. I den

utsträckning en obligationsförsäljning — eller en aktieförsäljning — leder

till ett nysparande, d. v. s. om köpen finansieras med löpande inkomster,

vidgas däremot marknadens utlåningskapacitet för investeringar av olika

slag. Avgörande för bedömningen i det aktuella fallet blir, vilken av de

ifrågavarande åtgärderna som kan förväntas leda till det största nysparandet.

Vissa skäl synas tala för, att en aktieförsäljning kan vara mera ägnad

att åstadkomma ett nysparande än utbjudandet av ett obligationslån av

samma storleksordning och sålunda innebära en mindre risk för att den hårt

ansträngda kapitalmarknaden utsättes för ytterligare påfrestningar.

Sparbanksföreningen sympatiserar både med tanken på att tillföra aktiemarknaden

nytt placeringsmaterial och med motionärernas huvudsyfte att

åstadkomma en vidgning av aktieägandet och vill därför tillstyrka en försäljning

av i motionerna föreslagen omfattning av de ifrågavarande aktierna.

Utan att uttala sig om de i motionerna föreslagna beloppen, vill

Sparbanksföreningen på där anförda skäl även tillstyrka att tecknade poster

skola kunna reduceras samt att varje akties nominella värde sättes relativt

lågt.

Sparfrämjandet (8/4 1957)

Statens inlösen av stamaktierna i LKAB kan finansieras på olika sätt.

Avgörande vid valet mellan dessa borde rimligen vara en bedömning, vilken

av tänkbara åtgärder som kan förväntas leda till det största nysparandet.

Motionärernas förslag om en aktieförsäljning synes vid en sådan bedömning

möjligen vara att föredraga framför utbjudandet av ett obligationslån.

Aktiesparande! bär under den senaste tiden fått en viss aktualitet och

har, såvitt man kan döma, rönt någon uppmärksamhet även från »småspararnas»

sida. För att ett ökat intresse från allmänhetens sida skall kunna

tillfredsställas, torde det emellertid vara nödvändigt att aktiemarknaden får

eu större omfattning och en delvis ändrad struktur. Som motionärerna framhållit,

kan en ökning av tillgången på aktier genom successiva emissioner

av LKAB-aktier även ur denna synpunkt vara värdefull.

Handelskamrarnas nämnd (13/4 1957)

I motionerna hemställes att riksdagen måtte besluta att de stamaktier,

som staten förvärvat från TGO och som likvideras under budgetåret 1957/

58, skola försäljas på öppna marknaden till ett försäljningsvärde av 1(55

milj. kronor, räntan oräknad, ävensom att aktierna uppdelas i valörer om

nominellt 25 kronor med röstvärdet reducerat till 1/10 samt att försäljningen

skall ske på sådani sätt, att största möjliga aktiespridning uppnås.

Nämnden vill till eu början hänvisa till ett yttrande av Stockholms handelskammare

den 21 mars 1956 till kungl. kommerskollegium i anledning

av riksdagsmotion 11:634 angående utredning om möjligheterna för enskilda

att köpa aktier i vissa av staten ägda företag. I detta yttrande anfördes

bl. a.:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957

Handelskammaren anser för sin del, att det är en viktig uppgift att

söka popularisera aktieägandet och att intressera nya kategorier att

placera sparmedel i aktier. Då man torde ha anledning räkna med att

industriens kapitalförsörjning i framtiden i ökad utsträckning blir beroende

av nyemissioner, har man än större anledning att på sikt sett

söka uppmuntra åtgärder, ägnade att öka intresset hos den stora

allmänheten för aktieplaceringar.

Förutsättningen lör att detta syfte skall kunna nås är emellertid då

dels att placerarna kunna påräkna eu skälig avkastning å sin investering

och dels att en marknad för aktiernas placering finnes att tillgå, för den

händelse placerarna av en eller annan anledning önska frigöra eller

omplacera sina investeringar. I regel kan ingen av dessa förutsättningar

tänkas komma att föreligga i vad gäller flertalet ifrågakommande slutlig3

bolag — motionären nämner sådana företag som driva sin affärsverksamhet

i konkurrens med enskilda företag och utan monopolställning.

Även om nämnden finner tanken att sprida ägandet av aktierna i LKAB

värd beaktande, är nämnden icke minst med hänsyn till här återgivna synpunkter

tveksam om möjligheterna att förverkliga en sådan tanke.

Såvitt nämnden har sig bekant, finnes icke heller något preeedensfall,

där den stora allmänheten äger aktier i statliga bolag. Det arrangemang, enligt

vilket enskilda personer inneha aktier i exempelvis Tobaksmonopolet

och Vin- & Spritcentralen, är icke jämförbart med vad som nu föreslås.

Erfarenhet saknas tillsvidare om den politik, som LKAB i sin nya gestalt

kommer att föra. Med hänsyn härtill är det svårt att föreställa sig, att

det skulle finnas intresse hos allmänheten att förvärva aktier i bolaget.

För att åstadkomma ett sådant intresse torde under alla omständigheter

fordras, att en marknad för aktiernas placering finns att tillgå, om en

aktieägare vill frigöra eller omplacera sina medel. En sådan marknad torde

knappast kunna vinnas annat än genom en börsintroduktion av aktierna

Huruvida en sådan lösning är möjlig i fråga om ett företag med så stort

statsinflytande som LKAB, kan nämnden icke bedöma. Enligt vad nämnden

har sig bekant torde för en börsintroduktion av aktier i förelag, där äganderätten

till aktierna är starkt koncentrerad, ha krävts att åtminstone 30 V av

akierna försäljas på den öppna marknaden.

I det sammanhanget vill nämnden framhålla att, om en försäljning av aktier

i LKAB till allmänheten verkligen skulle komma till stånd, den i motionerna

föreslagna inskränkningen i de försålda aktiernas röstvärde icke

bör realiseras. Meningen med att sprida äganderätten till aktier i stora företag

till en större allmänhet måste nämligen vara att göra allmänheten delaktig

av det med denna äganderätt förknippade medinflytandet och med

insynen i företagens skötsel. Statens eller, såsom motionärerna riktigt framhålla,

regeringens dominans i de statsägda företagen skulle ersättas''med eu

till en siörre allmänhet delegerad dominans. Hur denna allmänhets representation

i ett storföretag skulle praktiskt ordnas, anser sig nämnden i

detta sammanhang icke behöva ingå på; exempel från bl. a. försäkringstagarnas

representation i försäkringsbolagens ledning skulle eljest kunna

åberopas.

Nämnden vill vidare påpeka, att av LKAB:s aktiekapital på 500 milj.

kronor TGO behållit en aktiepost motsvarande 4,2 % eller 21 milj. kronor.

Denna post har vid uppgörelsen mellan staten och TGO värderats till 100

milj. kronor. Motionärerna föreslå, att aktievärdet fastställes till nominellt

25 kronor och uppskatta dess reella värde till ca 85 kronor, vilket skulle

motsvara vad staten givit för aktierna jämte ränta. Nämnden har icke an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 7.957

■25

sett sig ha anledning att närmare undersöka, om det reella, till 85 kronor

angivna värdet är det riktiga, men det synes icke överensstämma med värderingen

av den av TGO behållna aktieposten.

Slutligen må påpekas, att ett nominellt värde av 25 kronor å aktierna står

i strid mot bestämmelserna i 3 § aktiebolagslagen, enligt vilken aktier skola

lyda å belopp ej understigande 50 kronor. Den i lagen medgivna dispensmöjligheten

torde icke vara avsedd för sådana fall sona det här ifrågavarande.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) (9/4 1957)

Vid 1956 års riksdag väcktes i motion 11:634 förslag om att direktiven

för 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna skulle kompletteras

så, att kommittén skulle kunna pröva frågan om möjligheter för enskilda

att köpa aktier i vissa av staten ägda företag. Statsutskottet anförde

i sitt utlåtande nr 196 i anledning av motionen, att utredningen torde vara

oförhindrad att uppta denna fråga till behandling utan komplettering avdirektiven.

Utskottet, som fann de av motionären anförda synpunkterna

böra bli föremål för prövning, förordade, att motionen skulle överlämnas

till förut nämnda utredning. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets

hemställan, och tillkännagav i skrivelse den 4 december 1956 till Konungen

vad utskottet anfört.

TCO har vid ett flertal tillfällen i yttranden över skilda motioner med

förslag i syfte att öka spridningen av aktieägandet framhållit, att det enligt

organisationens mening måste vara av7 stort allmänt intresse att även för

småspararna tillskapa realvärdesäkra sparformer. TCO delar därför motionärernas

uppfattning, att en ökning av7 tillgången på aktier med låga

valörer på marknaden skulle kunna fylla ett visst behov. Enligt organisationens

mening synes dock frågan om en eventuell försäljning till enskilda

av aktier i LKÅB vara av den karaktären, att den bör prövas i ett

större sammanhang, bl. a. beroende därpå att även andra statliga bolag kan

komma att beröras härav. Det synes därför TCO ändamålsenligt alt detta

i likhet med tidigare aktualiserade förslag om beredande av möjligheter for

enskilda att köpa aktier i av staten ägda bolag blir föremål för prövning inom

1953 års utredning angående de statliga företagsformerna.

Landsorganisationen i Sverige (15/4 1957)

Från Gruvindustriarbetareförbundet har yttrande inhämtats, vilket bifogas.

LO vill för sin del anföra följande.

Motionärerna har i sitt förslag om försäljning till allmänheten av en

större post av aktiestocken i LKAB kommit in på en i stort sett ny form for

äganderätt i företag, där staten äger huvudintresset. I regel driver staten

helägda aktiebolag. I de fall samägande förekommer, har motivet t ramst

varit att staten velat samarbeta med någon annan intressent. Så är fallet

inom AB Aerotransport liksom inom LKAB. Av detta skäl har man i samband

med omorganisationen av sistnämnda företag låtit Trafik AB Grängesberg—Oxelösund

kvarstå med 100 miljoner kronor av aktiekapitalet. LO

har för sin del förståelse för synpunkten att en viss spridning av aktieägandet

i statsägda bolag skulle medföra ett ökat intresse för dessa foretag

från eu större allmänhets sida. Även organisationer in. in. kan ha intresse

av delägarskap i de statliga bolagen. Å andra sidan torde en sådan

spridning av aktierna komma att medföra ökade administrativa svårigheter

för de statliga företagen. Det torde också komana att bli svårt att garantera

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957

att de aktier, som sålts ut till allmänheten, icke kommer att uppköpas och

samlas pa en eller ett fatal händer, vilket skulle motverka motionärernas

syfte.

Då LO vill avstyrka motionärernas förslag sker det främst med hänsyn

till att statens övertagande av huvuddelen av LKAB-aktierna skett för ätt

staten dels skall ekonomiskt tillgodogöra sig de framtida vinsterna från

brytningen av lapplandsmalmerna, dels härvid kunna ta hänsyn till dessa

områdens behov av stabil och växande sysselsättning. Det kan då icke vara

rimligt att staten kort tid därefter avhänder sig eu så stor del av aktiestocken.

Gruvindustriarbetareförbundet, som i likhet med LO avvisat förslaget i

motionerna, har i stället framfört tanken att aktier till ett värde av 70—150

miljoner kronor skulle utförsäljas till malmkommunerna. LO vill i och

för sig inte motsätta sig en sådan utförsäljning men tror icke att det för

närvarande finns förutsättningar inom kommunerna att verkställa en inlösning

med så betydande belopp. Det erinras om att möjligheterna härför

undersöktes inom den kommitté som utarbetade det nybildade bolagets organisation.

Härvid framkom att kommunerna icke ansåg sig ha möjlighet

att satsa mer än ett par tiotal miljoner kronor. Med hänsyn till deras starka

krav på likviditet krävde man dessutom att en insats även av denna relativt

begränsade omfattning skulle förknippas med vissa garantier att kunna

ateifå medlen med relativt kort varsel. Förutsättningarna för finansiering

av aktieköp i LKAB inom kommunerna torde icke ha nämnvärt förbättrats

sedan denna tidpunkt.

När Gruvindustriarbetareförbundet i yttrande 1955 anförde att frågan

om statsinlösen av stamaktierna i LKAB borde ställas på framtiden, var

motivet härför dels betänkligheter mot att för privat investering frigöra

det belopp det här bleve fråga om, dels huruvida det vore rationellt med två

centrala förvaltningar, vilket bleve följden av att upplösa Grängesbergskoncerneiu

vilken fungerat utmärkt. Ekonomer av facket bedömde emellertid

läget så, att det för staten bleve eu god affär att inlösa stamaktierna i

LKAB, och om så är, bör detta noteras med tillfredsställelse. Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund har dock fått förvärva aktier för 100 miljoner

kronor i LKAB. Anledningen härtill torde vara, att det bedömts såsom

fördelaktigt för staten att behålla den gemensamma försäljningsorganisationen.

Häremot torde några invändningar ej kunna göras. Men utöver

dessa 100 miljoner kronor kan det inte vara riktigt att låta privata intressen

eller enskilda förvärva aktier i LKAB.

Frågan har tidigare varit uppe om att låta Norrbottens landsting, Luleå

stad, Kiruna stad och Gällivare kommun (i fortsättningen benämnda malmkommunerna)

förvärva aktier i LKAB. När debatten härom året pågick

tillrådde förbundsstyrelsen, förbundets ombudsmän och ordförandena för

våra avdelningar i Malmberget, Kiruna och Luleå att anföra betänkligheter

inför sådant aktieköp. Inte därför att det skulle vara principiellt oriktigt

att malmkommunerna med eu mindre aktiepost finge ingå som delägare°i

LKAB, utan av ekonomiska skäl. Förbundsstyrelsen anförde bl. a. att malmkommunerna

för sin ekonomi var alltför beroende av gruvdriften, och att

det därför kunde vara mindre välbetänkt att medel för att möta sämre

tider fonderades i LKAB.

Under söndagen den 7 dennes har överläggningar hållits med ovannämnda

representanter för förbundets avdelningar i Norrbotten, varvid åter frågan

om att låta malmkommunerna förvärva aktier i LKAB diskuterats. Därvid

bär bl. a. anförts att ehuruväl det alltid är vanskligt att ställa långtidspro
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957

27

gnoser om malmkonjunkturerna förefaller det som om dessa skulle bli goda

för avsevärd tid framåt. Och skulle antagandet vara riktigt, kunde det vara

försvarbart med en omprövning av frågan. Motiveringarna härför skulle da

vara: . . .

Den goda malmkonjunkturen kan väntas bestå det narmaste decenniet.

LKAB har ett omfattande bostads-, rationaliserings- och utbyggnadsprogram

för gruvsamhällena och gruvorna.

LKAB kommer att bygga en ny hamn på Sandön utanför Lulea.

Det är troligt att Sveriges Geologiska undersökning får liojda anslag tor

ökad prospektering i Norrbotten.

Det kan förmodas att det kommer att ligga jämväl i LlvAB:s intresse att

företaga prospekteringsarbeten i Norrbotten.

Det antages att LKAB kan klara det omfattande programmet och overgångsårens

likviditetssvårigheter utan att urholka skatteunderlaget for

malmkommunerna. ..

Malmbanan måste byggas ut och antagligen göras dubbelspårig tor att

möta de ökade malmfrakterna.

Alla dessa projekt kommer att ge ökad sysselsättning och malmkommunerna

kommer att få större skatteunderlag genom de entreprenorsfirmor och

de fysiska personer som kommer att utföra dessa arbeten. Genom det hogie

invånarantalet kommer malmkommunernas utgifter att stiga, men de boide

inte behöva göra detta i samma utsträckning som skatteinkomsterna.

Om de gjorda antagandena håller, ansågs det vara försvarbart att lata

malmkommunerna tillsammans under en femårsperiod förvärva aktier i

LKAB för lägst 70 och högst 150 miljoner kronor. Om det blir kris och arbetslöshet

innan malmkommunerna hunnit bygga upp nya reserver kunde

aktierna belånas. Däremot skulle de icke få försäljas.

Även om staten ej har intresse av att låta malmkommunerna lorvarva

aktier i LKAB på grund av det ekonomiska läget, är uppfattningen ända

den att det av psykologiska skäl vore välbetänkt att låta malmkommunerna

ingå som delägare i LKAB, om de har möjlighet att förvärva aktier genom

att tillföra LKAB kapital. Något symboliskt delagarskap borde det inte ta

Med hänvisning till vad ovan anförts föreslår Svenska Gruvindustriarbetareförbundets

styrelse

att motion I: 299 och II: 367 år 1957 avslås av riksdagen;

att frågan om att låta malmkommunerna förvärva aktier i LKAB tor

lägst 70 miljoner kronor och högst 150 miljoner kronor omprövas, samt

att därest omprövningen ger till resultat att malmkommunerna skulle ta

förvärva aktier, likvid för dessa skall erläggas under åren 1958 -1962.

I vttrandet instämma ombudsmännen och ordförandena i förbundets avdelningar

4, Malmberget, 12, Kiruna, och 40, Luleå. Grängesberg den It

april 1957.

Kooperativa förbundet (10/4 1957)

Motionärerna framhåller, att riksdagsbeslutet år 1956 om inlösen av

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds stamaktier i Luossavara-Knrunavaara

aktiebolag innebär att staten har att under de narmaste fem

åren göra inbetalningar till TGO på 930 milj. kr. och att i statsverkspropositionen

för nästa budgetår är upptaget ett belopp av 165 milj kr. som

första avbetalning. Del uttalas, att den upplåning, som skall ske dartor,

på grund av den knappa kapitalmarknaden kan befaras komma att aga

ruin helt eller delvis i riksbanken. Enligt motionärerna har vidare svenska

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957

folket inte genom inlösningen fått en ökad känsla av meddelägarskap i företaget

eller ökat inflytande på dess skötsel. För att underlätta statens betalmngar

till TGO och åstadkomma ett spritt delägarskap i det statliga bola&et

föreslår motionärerna, att en del av de statligt ägda stamaktierna i LKAB

skall emitteras på marknaden i små valörer — förslagsvis i aktier å nominellt

25 kr., motsvarande 85 kr. i reellt värde, eller vad staten givit för ak

tierna jämte ränta —- och försäljas i banker, sparbanker och°postkontor.

bör aktierna skulle på detta sätt ernås en lämplig jämnställdhet med premieobligationer.

För alt inflytandet över LKAB skall förbli i statens hand,

bor enligt motionen endast en minoritetspost släppas ut i marknaden och

rösträtten å dessa aktier skulle till yttermera visso nedsättas till en tiondel.

Syttet med den föreslagna anordningen skulle, förutom det förut angivna,

\ara att uppmuntra nysparandet genom att förse det med plaeeringsobjekt

med eu viss grad av värdefasthet. Styrelsen vill helt allmänt framhålla,

alt en ökad placering av småsparande i aktier i och för sig är önskvärd

och att en sådan också bör avse att vinna ökat inflytande å småspalarnas

sida över företagen. Tillvaratagandet av de smärre aktieägarnas intressen

kan — såsom nu i viss utsträckning är fallet — ske genom aktieägarföreningar.

Det med placering i aktier förenade riskmomentet kan i

väsentlig utsträckning neutraliseras genom att placeringen sker genom delägarskap

i s. k. aktiepooler med lämplig riskfördelning. Därmed följer eu

omfattande spridning av aktierna i småposter. Med den reduktion av rösträtten,

som motionärerna föreslår, synes ett faktiskt minoritetsinflytande

ö^r det statsägda bolaget för de enligt förslaget utsläppta aktieposterna

vara svårt att uppnå.

Då förhandlingarna med TGO om inlösen av stamaktierna i LKAB upptogs

av staten år 1954 innebar, som bekant, det första statliga budet, att

statsmakterna skulle avstå från att begagna sin inlösenrätt vid då infallande

uppsägningstillfälle mot att erhålla det avgörande inflytandet på bolagsstämman

och i styrelsen, medan TGO å sin sida erhölle minöritetsskydd.

Detta förslag vann inte anslutning från TGO. I samband med inlösenfrågan,

som löstes genom 1956 års avtal, torde även tanken ha varit

uppe att lämna tillfälle åt företag och institutioner, som i större utsträckning

placerar kapital, att deltaga i finansieringen. Denna tanke vann dock

inte tillslutning vid ingående av avtalet. Den bolagsordning, som skall gälla

lör LKAB efter statens övertagande av imajoriteten av aktiekapitalet den 1

oktober 1957, är ännu inte slutgiltigt utarbetad, men i avtalet stadgas vilka

punkter i bolagsordningen, som skall ändras för att passa de nya förhållandena.

Bland dessa ingår emellertid inte den punkt i den gamla (nu gällande)

bolagsordningen, som begränsar intressenternas antal till staten och

TGO.

För att möjliggöra för andra intressenter än de här nämnda att genom

aktieköp ingå i bolaget synes det följaktligen nödvändigt, att det 1956 träffade

avtalet upptages till förnyad behandling. Det torde i detta sammanhang

äga betydelse, att TGO i avtalet förbundit sig att inte till annan intressent

avyttra den aktiepost, motsvarande de 100 milj. kr., varmed det kvarstår i

LKAB, och till säkerhet härför åtagit sig att deponera aktierna i riksbanken.

Styrelsen anser, att en utplacering av en viss del av statens aktier i LKAB

på marknaden i och för sig är önskvärd ur de av motionärerna anförda synpunkterna.

Om emellertid syftet skall vinnas att förvärva ökat inflytande

över bolaget från andra inomstatliga intressen än TGO, borde även, och i

törsta rummet, företag och institutioner, som i större utsträckning placerar

kapital och därvid fungerar som mellanhand för småspararnas place
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1057

29

ringar, få möjligheter att förvärva aktier. Härvid bör även folkrörelseorganisationer

och liknande institutioner med behov av kapitalplacering komma

i åtanke. Behovet av sådana placeringsobjekt, som kan betraktas som tämligen

värdefasta, gör sig i ökad grad gällande för sådana institutioners och

organisationers vidkommande. Genom ett sådant medintressentskap skulle

eventuella byråkratiska tendenser hos statsinflytandet över bolaget kunna

motverkas, samtidigt som det statsägda företaget kunde tillföras nya impulser

till administrativa och andra förbättringar ifråga om skötseln. Det

är i detta sammanhang av betydelse, att den minoritetspost, som utsläppes

i marknaden, blir så stor, att'' den fyller aktiebolagslagens krav vid eventuellt

tillsättande av minoritetsrevisor. Styrelsen anser, att frågan om eu

sådan utvidgning av delägarskapet i LKAB bör undersökas och i samband

därmed vilka möjligheter som finnes att utan upphävande av det av riksdagen

godkända avtalet förverkliga en sådan utvidgning.

Med hänvisning till vad ovan anförts vill styrelsen tillstyrka

att den av motionärerna väckta frågan om utplacering av en del av stamaktiekapitalet

i LKAB på marknaden undersökes och att därvid intresset

även hos institutioner och organisationer, som i större utsträckning placerar

kapital, att förvärva aktier i det statliga bolaget bör tagas i beaktande.

Riksförbundet landsbygdens folk (10/4 1957)

1 motionen begäres att de stamaktier i LKAB, som staten förvärvat från

TGO och som skall likvideras under budgetåret 1957/58, skall försäljas på

öppna marknaden i valörer om nominellt 25 kr. Samtidigt skulle aktiernas

röstvärde reduceras till 1/10. Priset på varje aktie skulle vara ca 85 kr.

Vid försäljningen skulle största möjliga spridning eftersträvas.

1955 års riksdag beslöt bemyndiga Kungl. Maj:t att göra för staten bindande

tillsägelse om inlösen av de TGO tillhöriga aktierna i LKAB per den

80 september 1957, allt i enlighet med bestämmelserna i då gällande malmavtal.

Sedermera har riksdagen beslutat, att ersättningsbeloppet skulle fördelas

på 5 år fr. o. m. budgetåret 1957/58.

Motionärerna synes i första hand syfta till att första arets likvid skall

utbjudas till allmänheten för aktieteckning. Det är oklart om man avsett

att så skulle ske även i fortsättningen.

I motionen har understrukits önskvärdheten av att aktieägande i allmänhet

sprids till så många som möjligt. Denna synpunkt har framförts

i många sammanhang tidigare och innebär ingenting nytt. Det har emellertid

visat sig, att de breda lagren har ett svalt intresse för aktieägande. Det

är osannolikt att ett utbud av aktier i det statsägda LKAB skulle helt förändra

denna inställning.

Motionärerna skriver vidare: »Genom att många medborgare äger delaktighet

i ett företag demokratiseras äganderätten, en decentralisering av

beslutanderätten ernås i stället för den maktkoncentration, som eljest hotar,

och förståelsen för företagandet, dess innebörd och villkor stimuleras.

» Längre fram i motionen heter det: »Det är inte vår avsikt att genom

den av oss företagna aktieförsäljningen rubba statens nuvarande dominans

i bolaget.» . ..

Aktieförsäljningen skulle således ske på väsentligt sämre villkor tor köparen

än som normalt gäller och någon decentralisering av beslutanderätten

skulle icke komma ifråga. Även detta talar emot den uppfattningen, att

småspararna skulle finna aktieköp i LKAB så fördelaktiga att den allmänna

grundinställningen förändrades.

Riksförbundet har tidigare uttalat sig positivt till tanken på införandet

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 112 år 1957

av värdebeständiga obligationer. Enligt riksförbundets uppfattning skulle

sådana vara en lämplig övergångsform i riktning mot ett vidgat aktiesparande,

och bör i första hand komma i fråga då det gäller att bereda allmänheten

möjligheter att spara i värdebeständiga papper.

Vid bedömningen av den i motionen väckta frågan bör hänsyn också tagas

till att vi här otvivelaktigt har att göra med en från statens synpunkt

sett god kapitalplacering och ett viktigt motiv för inlösensrättens utnyttjande

skulle utgå, om nu aktierna skulle försäljas.

Med åberopande av vad ovan anförts får riksförbundet avstyrka motionen.

Ä70797

Stockholm 1957. Isaac iMareus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:296 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående teckning av ytterligare aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier m. m. a1 i texten