Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen jämte i ämnet väckta motioner.
1957-05-21 · 72 sidor, varav 71 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 71 av 72 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1957:128, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
1
Nr 128
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omläggning
av den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen
jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 86 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 8 februari 1957, föreslagit
riksdagen att dels godkänna av chefen för ecklesiastikdepartementet
föreslagna huvudsakliga grunder för omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga
utbildningen, dels ock godkänna av departementschefen
föreslagna förändringar i personalorganisationen m. m. vid universiteten
och Stockholms högskola, att successivt genomföras under loppet av fyra
budgetår med början budgetåret 1958/59.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fru Wallentheim m. fl. (1:423) och den andra inom andra kammaren av
herrar Sehlstedt och Andersson i Ronneby (11:532), i vilka hemställts att
riksdagen måtte besluta att inrätta en professur i kriminologi vid Stockholms
högskola fr. o. m. budgetåret 1958/59 samt att förberedelser snarast
vidtages för organiserandet av en institution för ifrågavarande forskningsuppgifter;
dels
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammare av fru
Nilsson m. fl. (1:426) och den andra inom andra kammaren av herr Munktell
m.fl. (11:539), i vilka hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
begära, att förslag om inrättande från och med budgetåret 1958/59 av en professur
i kriminologi jämte tillhörande institution vid Stockholms högskola,
allt i enlighet med den av utredningsmännen utarbetade, till Kungl. Maj:t
överlämnade promemorian, frainlägges inför nästa års riksdag i samband
med yrkande av anslag till högskolan för nämnda budgetår;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Eriksson m.fl. (1:427) och den andra inom andra kammaren av herr
Munktell m.fl. (11:538), i vilka hemställts, att de av Kungl. Maj:t föreslagna
lärarbefattningarna i nationalekonomi vid Uppsala och Lunds universitet
utformas såsom professurer i »samhällsekonomi, särskilt ekonomisk politik
och socialpolitik», med undervisningsskyldighet inom både de juridiska
och de filosofiska fakulteterna;
1 Dihang till riksdagens protokoll 1957. 0 samt. Nr 128
2
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Bengtson m. fl. (1:428) och den andra inom andra kammaren av herr
Gustafson i Göteborg m. fl. (11:537), i vilka hemställts, att riksdagen nu måtte
uttala sig för uppförande av en professur i internationell rätt vid universitetet
i Uppsala å universitetets stat från och med budgetåret 1958/59, samt
att riksdagen i övrigt vid behandlingen av propositionen nr 86/1957 måtte
beakta vad i motionerna anförts;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Åman m. fl. (1:429) och den andra inom andra kammaren av herr Rylander
m.fl. (11:542), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av proposition nr 86 måtte
ej mindre beakta i motionerna framförda synpunkter och sålunda — med
motsvarande jämkning av propositionens innehåll — besluta om inrättande
av följande befattningar:
en professur i civilrätt, särskilt arbetsrätt, och
en professur i offentlig rätt, särskilt socialvårdsrätt, i stället för den i
propositionen föreslagna precepturen i samma ämne, båda vid Stockholms
högskola,
en preceptur i straff- och processrätt vid vardera av de juridiska fakulteterna
i Uppsala och Lund,
en preceptur i civilrätt vid vardera av nämnda fakulteter,
en preceptur i offentlig rätt vid Stockholms högskola, ävensom
två ytterligare befattningar som kontorsbiträden vid envar av de tre fakulteterna
och
den av utredningsmännen föreslagna kanslibiträdesbefattningen vid fakulteten
i Lund;
av dessa befattningar böra inrättas
kansli- och kontorsbiträdesbefattningarna budgetåret 1957/58,
professurerna budgetåret 1961/62 samt
precepturerna budgetåren 1959—1962 (dock torde precepturen i offentlig
rätt behöva inrättas redan budgetåret 1958/59);
än även göra framställning till Kungl. Maj:t om vidtagande av åtgärder
för tillgodoseende av undervisning och forskning inom ämnet allmän rättsvetenskap;
dels
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fru Gärde Widemar (I: 433) och den andra inom andra kammaren av herrar
Hastad och Sjölin (11:543), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj :ts proposition nr 86 måtte besluta företaga de ändringar i de
där föreslagna personalorganisationerna m. m. vid de juridiska fakulteterna,
som i motionerna föreslagits, samt att i övrigt beakta vad i motionerna anförts;
dels
en inom andra kammaren av herr Lundberg väckt motion (11:533),
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
3
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om förslag till inrättande av en professur i funktionell rättsvetenskap
vid juridiska fakulteten i Lund eller vid stats- och rättsvetenskapliga
avdelningen vid Stockholms högskola;
dels ock en inom andra kammaren av herr Dahlén väckt motion (11:536),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att i den filosofisk-samhällsvetenskapliga
examen måtte ingå en kurs på en halv termin i kulturgeografi
samt att kursen i företagsekonomi måtte utbyggas till krav på kunskaper för
1 betyg i detta ämne.
I den mån redogörelse i det följande icke lämnas för de till grund för
propositionen liggande utredningsförslagen och de i ärendet avgivna remissyttrandena
eller för motiveringen för de motionsvis framställda yrkandena
får utskottet hänvisa till propositionen respektive motionerna 1:423
och 1:433 samt 11:533, 11:536, 11:537, 11:538, 11:539 och 11:542.
Inledning
Gällande bestämmelser, föreliggande reformförslag m.m.
Gällande stadga angående juridiska examina är av år 1935. Beträffande
juris kandidatexamen bygger denna stadga i det väsentliga på 1904
års stadga angående juridiska examina. Utfärdandet av 1935 års stadga
var närmast betingat av tillkomsten av statsvetenskaplig examen. Samtidigt
avskaffades kansliexamen.
Stadgan angående statsvetenskaplig examen är av år 1935.
Enligt stadgan kan statsvetenskaplig examen avläggas antingen inom juridisk
fakultet (statsvetenskaplig-juridisk examen) eller inom filosofisk fakultet
(statsvetenskaplig-filosofisk examen). Båda examina berättigar till
titeln politices magister.
Rörande de gällande examensstadgornas huvuddrag hänvisas till propositionen,
s. 3—4.
Frågan om en reformering av den samhällsvetenskapliga utbildningen
behandlades av 1942 års socialutbildningssakkunniga i deras
år 1946 framlagda betänkande med utredning och förslag rörande statsvetenskapliga
examina in. m. (SOU 1946: 30). De sakkunnigas förslag föranledde
icke någon ändring av gällande examensbestämmelser.
Då en översyn av juristutbildningen ansågs påkallad med hänsyn
till bl. a. de påtagliga brister, varmed denna utbildning vore behäftad,
och den samhällsvetenskapliga utbildningen samtidigt
syntes böra bli föremål för förnyad utredning, utverkade dåvarande chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne, den 3 januari och den 8
april 1949 Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga
4
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
för att inom departementet verkställa utredning angående de juridiska och
samhällsvetenskapliga examina samt i samband därmed stående utbildningsfrågor.
De av departementschefen med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade
sakkunniga antog benämningen 19k9 års kommitté för den juridiska
och samhällsvetenskapliga utbildningen.
Kommittén avgav den 12 november 1949 en promemoria om inrättande
av ett rättsvetenskapligt forskningsråd (SOU 1949:52). De av kommittén
i nämnda promemoria framlagda förslagen ledde bl. a. till att det dåvarande
samhällsvetenskapliga forskningsrådets verksamhetsområde utvidgades till
att omfatta även rättsvetenskap. Förslag härom framlades i 1954 års statsverksproposition
(VIII ht, p. 350).
Den 27 april 1953 avlämnade kommittén betänkande om den juridiska och
samhällsvetenskapliga utbildningen (SOU 1953: 15 och 16).
över betänkandet har ett 60-tal remissyttranden avgivits.
Vid avgivandet av sitt utlåtande bereddes kanslern för rikets universitet
under hand tillfälle att taga del av de yttranden, som inkommit till ecklesiastikdepartementet
från myndigheter samt organisationer och sammanslutningar.
Kanslern, som avgav sitt utlåtande i december 1954, har däri framlagt
ett självständigt, helt utarbetat förslag.
I skrivelse den 4 mars 1955 till Kungl. Maj:t har strafflagberedningen
bl. a. understrukit angelägenheten av att en professur i kriminologi snarast
inrättas vid Stockholms högskola.
Departementschefen
Rörande det fortsatta utredningsarbetet m. m. har departementschefen
anfört i huvudsak följande.
Föreliggande förslag till omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga
utbildningen var i samband med budgetberedningen hösten 1955
föremål för överväganden inom ecklesiastikdepartementet. I 1956 års statsverksproposition
(VIII ht, p. 77) redogjorde jag i korthet för kommitténs
betänkande och förslag, kanslerns remissutlåtande och däri framlagt förslag
samt övriga utlåtanden över betänkandet. I anslutning härtill uttalade
jag, att jag — efter den beredning av de föreliggande förslagen som ägt
rum — kommit till den uppfattningen, att kanslerns förslag i vad gällde
juristutbildningen i stort sett kunde godtagas, men att dennes förslag beträffande
den samhällsvetenskapliga utbildningen behövde ytterligare övervägas
inom departementet, bland annat med sikte på bibehållande av en
statsvetenskaplig-juridisk examen. Vidare framhöll jag, att det var min avsikt
att slutföra beredningen av ärendet till sådan tidpunkt, att förslag till
omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen kunde
föreläggas 1957 års riksdag. Ehuru ärendets beredning ännu icke slutförts,
förklarade jag mig likväl — på grundval av den föreliggande utredningen
— beredd att föreslå, att en preceptur i civilrätt skulle inrättas vid universitetet
i Uppsala från och med budgetåret 1956/57. I proposition nr 108 till
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
5
1956 års riksdag angående anslag för budgetåret 1956/57 till Stockholms
högskola m. m. föreslog jag även, att en preceptur i straffrätt skulle inrättas
vid högskolan från och med sistnämnda budgetår. I skrivelser nr 202
(SU 78) och nr 303 (SU 142) anmälde riksdagen bl. a. att riksdagen bifallit
förslagen om inrättande av förutnämnda precepturer.
På min framställning bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 13
april 1956 mig att tillkalla två sakkunniga för att inom ecklesiastikdepartementet
biträda med översyn av föreliggande förslag till omläggning av
den samhällsvetenskapliga utbildningen m. m. Med anledning härav tillkallade
jag samma dag såsom sakkunniga för nämnda ändamål professorn
vid Stockholms högskola F. F. Schmidt och professorn vid universitetet i
Lund N. N. Stjernquist.
I årets statsverksproposition (VIII ht, p. 74) uttalade jag, att beredningen
av ifrågavarande ärende i dess helhet beräknades vara slutförd inom kort
och att avsikten var att därefter i särskild proposition förelägga innevarande
års riksdag förslag i ämnet. Jag förklarade vidare, att jag därvid komme
att förorda, att den avsedda omläggningen av den juridiska och samhällsvetenskapliga
utbildningen skulle genomföras successivt under loppet av
fyra budgetår med början budgetåret 1958/59. För budgetåret 1957/58 räknade
jag icke med någon ändring i personalorganisationen för juridiska
fakulteten vid universitetet i Uppsala. Vad däremot beträffar juridiska fakulteten
vid universitetet i Lund och stats- och rättsvetenskapliga avdelningen
vid Stockholms högskola ansåg jag mig — i avbidan på omläggningens
genomförande—böra föreslå en förstärkning av lärarkrafterna från
och med nästa budgetår genom inrättande vid såväl fakulteten som avdelningen
av en preceptur i civilrätt (VIII ht, p. 80 och 99).
De av mig tillkallade utredningsmännen har numera redovisat huvuddelen
av sitt uppdrag i en promemoria angående omläggning av den juridiska
och samhällsvetenskapliga utbildningen. Utredningsmännen har vid
utarbetandet av promemorian haft samråd med universitetskanslern.
Utredningsmännen har därjämte avgivit en promemoria angående juridiska
lärdomsprov och akademisk lärartjänstgöring som befordringsgrunder
m. m. samt en promemoria angående regler för förening av tjänst som professor,
preceptor eller docent vid juridisk fakultet med förordnande vid hovrätt.
De har vidare förklarat sig ha för avsikt att i särskilda promemorior
till närmare behandling upptaga frågan om praktiktjänster inom förvaltningen
samt frågan om kompetensregler för juridisk-samhällsvetenskaplig
examen och filosofisk-samhällsvetenskaplig examen.
Utredningsmännen har numera avlämnat de av departementschefen förutskickade
promemoriorna.
Olika examenstyper m.m.
Kommittén
Vad beträffar olika examenstyper finner kommittén att ju ris kandidatexamen
bör bibehållas med vissa förändringar, som åsyftar ett förbättrat
utbildningsresultat. Examen, som liksom hittills bör vara i stort
6
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
sett standardiserad, skall tillgodose utbildningsbehovet för alla som förbereder
sig för något slag av juridisk verksamhet. Beträffande arbetsuppgifterna
inom förvaltningen anföres, att dessa till avsevärd del är av sådan
art att såväl juridiska som samhällsvetenskapliga insikter kräves vid utförandet.
Även inom privata företag samt inom olika intresseorganisationer
och sammanslutningar förekommer åtskilliga sådana uppgifter. Kommittén
finner därför att befattningshavare med en examen, som ger en kombinerad
juridisk-samhällsvetenskaplig utbildning, är behövliga. Denna examen bör
enligt kommittén erhålla en delvis annan utformning än nuvarande statsvetenskaplig-juridisk
examen. En förstärkning av det juridiska inslaget är
bl. a. nödvändig. De ämnen, som detta inslag skall omfatta, bör vidare
enligt kommittén såvitt möjligt vara av samma omfattning som motsvarande
ämnen i juris kandidatexamen. Som benämning på examen föreslår kommittén
juris politices magisterexamen.
Kommittén anför vidare, att åtskilliga arbetsuppgifter är av den art att
en gedigen samhällsvetenskaplig utbildning erfordras. Det sålunda föreliggande
utbildningsbehovet bör enligt kommittén tillgodoses genom en särskild
examen benämnd politices magisterexamen, vilken skall ersätta nuvarande
statsvetenskaplig-filosofisk examen. De hithörande arbetsuppgifterna
är enligt kommittén främst av ekonomisk eller ekonomisk-statistisk
art. Förutom av specialister inom dessa områden föreligger emellertid behov
av personer, som bedrivit fördjupade studier i någon annan samhällsvetenskap,
t. ex. statistik, kulturgeografi, sociologi eller statskunskap. Kommittén
anser, att behovet av personer med sådan utbildning framdeles torde komma
att öka. Även en mindre omfattande samhällsvetenskaplig examen, som
föreslås benämnd politices kandidatexamen, finner kommittén erforderlig.
Två av kommitténs ledamöter anför i särskilda yttranden,
att det föreliggande behovet av juridisk och juridisk-samhällsvetenskaplig
utbildning bör tillgodoses genom en examen. I denna examen — juris kandidatexamen
— bör emellertid, med hänsyn till den utveckling som ägt rum,
beredas större utrymme åt studier i vissa samhällsvetenskapliga ämnen än
vad kommitténs majoritet föreslagit.
Universitetskanslern
Kanslern delar kommitténs uppfattning att förvaltningen har behov av
tjänstemän med icke blott juridisk utan även samhällsvetenskaplig utbildning.
I likhet med flertalet övriga myndigheter och sammanslutningar anser
emellertid kanslern, att den samhällsvetenskapliga utbildning, som juridisktadministrativa
tjänstemän i allmänhet behöver, icke i någon mera avsevärd
grad skiljer sig från den samhällsvetenskapliga utbildning som flertalet
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
7
domare, högre åklagare och advokater har behov av. De senaste decenniernas
djupgående förändringar i samhället har nämligen enligt kanslerns
uppfattning medfört, att samtliga ifrågavarande jurister måst äga större
mått av kunskaper om samhällets faktiska struktur samt av insikter i
samhällsvetenskaplig metod. Kanslern föreslår därför, att det samhällsvetenskapliga,
främst ekonomiska inslaget i juris kandidatexamen utökas
i förhållande till kommittéförslaget. Blir så fallet, synes kanslern något
större behov av en särskild juris politices magisterexamen ej föreligga; förslaget
om inrättande av denna examen avstyrkes därför av kanslern.
En juris kandidatexamen med ett ökat samhällsvetenskapligt inslag kan
enligt kanslern dock icke helt tillgodose förvaltningens behov av samhällsvetenskapligt
skolad arbetskraft. Vissa arbetsuppgifter är nämligen av den
art, att de kräver en fullständigare samhällsvetenskaplig utbildning. Inom
filosofisk fakultet bör därför finnas en politices magisterexamen. Denna
bör enligt kanslern anknyta till övriga filosofiska examina. Politices magisterexamen
bör även omfatta ett juridiskt inslag. Ett för denna examen
särskilt avpassat juridiskt ämne, rättskunskap, bör sålunda enligt kanslerns
uppfattning tillskapas.
Utredningsmännen
De förutnämnda utredningsmännen har anfört huvudsakligen följande
i fråga om de särskilda examenstyperna.
Den av kanslern föreslagna juris kandidatexamen innehåller ett starkare
samhällsvetenskapligt inslag än den av kommittén förordade. Kanslerns
överarbetning av kommitténs förslag innebär enligt utredningsmännen en
förbättring. Även för domare, advokater och högre åklagare har nämligen de
samhällsvetenskapliga frågorna fått allt större betydelse. Inom ramen för
en examen, vilken avser en fullständig juristutbildning, kan dock endast
en begränsad tid anslås åt samhällsvetenskapliga studier. Det blir mera
fråga om en orientering än en utbildning, som ger förmåga att behärska
samhällsvetenskaplig metod.
En tjänsteman, som arbetar i förvaltningen, har som regel vid sidan av
varandra uppgifter att tillämpa författningar och uppgifter att verkställa
utredningar. För de förra uppgifterna behöver han en juridisk utbildning,
för de senare är i åtskilliga fall en samhällsvetenskaplig skolning av väsentlig
betydelse. Med hänsyn härtill är det önskvärt, alt det jämte juris
kandidatexamen finns en ämbetsmannaexamen, som ger en mera fullständig
samhällsvetenskaplig utbildning. Den nuvarande statsvetenskaplig-juridisk
examen bör därför avlösas av en juridisk-samhällsvetenskaplig examen, en
examen, som skall avse en kombinerad juridisk och samhällsvetenskaplig
utbildning. Under sin utbildningstid bör den som studerar för avläggande
av denna examen kunna erhålla eu sådan juridisk skolning, att han kan
på egen hand tillämpa författningar och självständigt handlägga juridisktadministraliva
ärenden. Därjämte bör han under sin studietid få lära sig
att behärska tekniken att utreda ekonomiska, politiska och sociala samband.
8
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
Den studerande bör i enlighet härmed ställas såväl inför krav som gäller
för juristerna som inför krav som möter vid en rent samhällsvetenskaplig
utbildning.
Ett stigande behov av samhällsvetenskapliga specialister, särskilt för utredningsarbeten,
torde föreligga både inom förvaltningen, näringslivet och
organisationerna. Det bör därför finnas en examen, som avser en rent samhällsvetenskaplig
utbildning. Nuvarande statsvetenskaplig-filosofisk examen
bör sålunda avlösas av en examen benämnd filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen. Enligt utredningsmännens förslag skall den studerande
under examens första del läsa vissa kärnämnen. Studiet av dessa syftar
till att garantera en grundläggande allmän samhällsvetenskaplig skolning.
Under en andra del av studietiden bör den studerande ha valfrihet, så att
han kan specialisera sig på det område, som han själv önskar.
För de tre olika examina: juris kandidatexamen, juridisk-samhällsvetenskaplig
examen och filosofisk-samhällsvetenskaplig examen bör enligt utredningsmännen
studieplanerna samordnas så långt möjligt.
Utredningsmännen behandlar även den väntade tillströmningen
av studerande som avser att avlägga juris kandidatexamen, juridisk-samhällsvetenskaplig
examen och filosofisk-samhällsvetenskaplig examen ävensom
behovet av personer med sådan utbildning. Av utredningsmännen
lämnade uppgifter angående nyinskrivna och examinerade vid de juridiska
fakulteterna under de senare läsåren redovisas i propositionen, s. 21.
Härefter anför utredningsmännen följande.
Det överskott av färdiga juris kandidater, som förelåg för några år sedan,
har nu utjämnats. För dagen synes föreligga ett visst underskott på tingsmeriterade
jurister, medan i fråga om övriga jurister torde råda i huvudsak
balans mellan tillgång och efterfrågan. Att förhållandena utvecklats på detta
sätt, får väsentligen tillskrivas den yrkesvägledning som lämnas av arbetsmarknadsstyrelsen
och den upplysningsverksamhet som bedrivits av Sveriges
juristförbund. År 1951 började man göra de nya studenterna uppmärksamma
på läget på juristbanan, och siffrorna för antalet nyinskrivna vid
de juridiska fakulteterna (antalet aspiranter till landsfiskalsbanan oräknade)
sjönk från omkring 420 läsåret 1951/52 till 273 läsåret 1952/53 för
att stanna vid en nivå strax under 300. Av de nyinskrivna inriktar sig det
stora flertalet (omkring 90 procent) på juris kandidatexamen.
De som examinerats med statsvetenskaplig-juridisk examen har varit
relativt få. Under de senare åren har genomsnittet varit 22. Samtliga har
utan svårighet vunnit anställning. Antalet med statsvetenskaplig-filosofisk
examen har varit ännu färre. Här råder direkt knapphet, särskilt på personer
med högre betyg i statistik.
När det gäller att bestämma lärarorganisationen vid de juridiska fakulteterna
och för de samhällsvetenskapliga ämnena, kan man — framhäver
utredningsmännen — icke arbeta med utgångspunkt i vissa antaganden
rörande behovet av examinerade. Tanken på införandet av en
spärr för tillträdet till dessa studiebanor har nämligen bestämt avvisats.
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957 9
Kapaciteten måste i stället bestämmas efter den väntade tillströmningen.
Ordnar det allmänna en effektiv yrkesvägledning — anför utredningsmännen
vidare — behöver det dock icke bli någon större spänning mellan tillströmning
och behov. Både för jurister och samhällsvetare gäller för övrigt
att arbetsmarknaden är plastisk. De examinerade finner användning för sin
utbildning på många olika levnadsbanor. Utredningsmännen påpekar, att
antalet examinerade jurister i våra grannländer i förhållande till folkmängden
är väsentligt högre än hos oss.
Utredningsmännen anför i fortsättningen.
Under de närmaste åren kommer det sammanlagda antalet studenter att
ökas väsentligt. Detta torde i någon mån komma att påverka tillströmningen
till de juridiska fakulteterna, även om det från yrkesvägledningens
sida komme att framhållas att behovet av jurister på arbetsmarknaden
vore tillgodosett. Man torde därför ha att räkna med en svag ökning av antalet
studerande för juris kandidatexamen. Den föreslagna nya juris politices
magisterexamen bör få större slagkraft än nuvarande statsvetenskapligjuridisk
examen. Man får också räkna med att de, som söker sig till en rent
samhällsvetenskaplig utbildning, kommer att öka i antal.
Man får en uppfattning om antalet studerande årligen i varje ämne genom
att med ledning av examensstatistiken för tidigare år göra antaganden om
det blivande antalet årligen examinerade. För de sista ämnena i examen
torde elevantalet bli ungefär detsamma som antalet examinerade. För ämnen
förlagda till de två första studieåren får man göra ett tillägg med hänsyn
till att dessa ämnen läses även av studerande, som icke fullföljer sina studier
fram till examen. Storleken av detta tillägg är svår att uppskatta.
Utredningsmännens antaganden rörande det blivande antalet årligen examinerade
framgår av följande tabell.
Antaganden rörande det blivande antalet årligen examinerade
Juris kandidat- examen
Jur. samhällsvet.- examen
Fil. samhällsvet.
examen
65
15
10
65
15
10
105
30
20
Göteborg ..................
—
—
10
Departementschefen
Departementschefen anför beträffande de olika examenstypei na i huvudsak
följande.
Vad beträffar de olika examenstyperna, så råder en allmän enighet
om att juris kandidatexamen bör bibehållas som en särskild examen.
10
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
Olika förslag om examens närmare utformning har dock framförts Liksom
hittills bor denna examen finnas för utbildning av bl. a. blivande domare
åklagare i högre tjänsteställning och advokater. Sedan gammalt har juris
kandidatexamen ansetts vara en lämplig examen även för dem, som går till
tjänster inom bl. a. statsförvaltningen. Sådana tjänster torde jämväl i fortsättningen
komma att i stor utsträckning rekryteras med juris kandidater.
Huruvida det vid sidan av juris kandidatexamen bör finnas en examen,
som avser en kombinerad juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning, är
en fråga, vari meningarna varit delade.
Vid min anmälan i fjolårets statsverksproposition av frågan om en omläggning
av den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen ansåg
jag, att den ytterligare beredning av ärendet, som jag då fann erforderlig,
borde sikta på bl. a. ett bibehållande av en kombinerad juridisk-samhällsvetenskaplig
examen. Vid den fortsatta beredningen av ärendet har jag
blivit övertygad om att det inom bl. a. statsförvaltningen -— även om i juris
kandidatexamen inrymmes ett samhällsvetenskapligt inslag av den art och
omfattning kanslern föreslagit — finnes ett behov av den av mig
åsyftade kombinerade examen. De samhällsvetenskapliga studierna inom
ramen för en juris kandidatexamen, utformad i huvudsaklig överensstämmelse
med kanslerns förslag, kan nämligen i allmänhet icke ge den studerande
annat än en orientering — visserligen en relativt omfattande och därmed
värdefull sådan — i vederbörande samhällsvetenskapliga ämne.
Nämnda studier kan sålunda i regel icke ge den studerande en verklig utbildning
i samhällsvetenskaplig metod. Med många administrativa tjänster
inom bl. a. statsförvaltningen — vilka på grund av samhällsförhållandenas
utveckling under senare tid ökat — är emellertid förenade arbetsuppgifter,
för vilka kräves — utom viss juridisk skolning — en förhållandevis grundlig
utbildning i ett eller flera samhällsvetenskapliga ämnen. Jag tänker
därvid främst på tjänster, varmed är förenade arbetsuppgifter med tyngdpunkten
förlagd till de ekonomiskt-administrativa. För rekrytering av nu
avsedda tjänster med befattningshavare, som äger en för arbetsuppgifternas
^mplig utbildning, synes mig angeläget, att det finnes en av mig förut
åsyftad kombinerad examen, vilken avser en betydligt mera omfattande
samhällsvetenskaplig utbildning än juris kandidatexamen. I anslutning till
vad jag nu och i det föregående uttalat i fråga om rekrytering av tjänster
vill jag tillägga, att det torde finnas ett betydande antal tjänster, till vilka
den ena av de här avsedda examina icke kan ge något bestämt företräde
framför den andra.
från de synpunkter jag här anfört i fråga om en kombinerad juridisksamhällsvetenskaplig
examen innebär utredningsmännens förslag en lämplig
rationalisering av nuvarande statsvetenskaplig-juridisk examen. I utbildningen
skall ingå juridik och samhällsvetenskap som likvärdiga och
varandra stödjande element. Jag anser mig böra förorda, att en examen avseende
kombinerad juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning bibehålies.
Såsom framgar av min förut lämnade redogörelse innebär utredningsmännens
förslag, att undervisningen för juridisk-samhällsvetenskaplig examen
skall på visst sätt samordnas med undervisningen för juris kandidatexamen
och filosofisk-samhällsvetenskaplig examen. Därest en dylik samordning
kommer till stånd, vilket jag förordar, kommer merkostnaderna
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
11
för anordnande av undervisning för förstnämnda examen att bli förhållandevis
måttliga.
Nuvarande statsvetenskaplig-filosofisk examen åsyftar en rent samhällsvetenskaplig
utbildning. Kommittén har ansett, att en sådan examenstyp
alltjämt bör finnas. I några av remissyttrandena har förordats, att den rent
samhällsvetenskapliga utbildningen skulle inordnas i filosofisk ämbetsexamen
och i filosofie kandidatexamen. Kanslern och utredningsmännen har
avvisat en sådan tanke och i likhet med kommittén föreslagit bibehållandet
av en särskild examen. Ett genomgående drag i kommitténs, kanslerns och
utredningsmännens förslag är, alt denna examen skall avse dels en studieperiod
med obligatoriskt innehåll, dels en period där den enskilde studerande
har valfrihet mellan en grupp av ämnen.
Staten, de större kommunerna och näringslivet synes mig för olika utredningsuppgifter
ha behov av samhällsvetenskapliga specialister med en
viss grundutbildning. En särskild examen bör enligt min mening finnas för
utbildning av dylika utredningspecialister. En examen motsvarande statsvetenskaplig-filosofisk
examen bör bibehållas och såsom utredningsmännen
föreslagit i fortsättningen benämnas filosofisk-samhällsvetenskaplig examen.
Enligt kommitténs förslag skulle därjämte finnas en mindre omfattande
samhällsvetenskaplig examen, politices kandidatexamen. Vid remissbehandlingen
av kommitténs förslag har i övervägande antalet yttranden invänts,
att denna examen icke skulle fylla någon funktion. Varken kanslern eller
utredningsmännen har funnit sig kunna tillstyrka inrättandet av en dylik
examen. För egen del anser jag mig inte heller kunna biträda kommitténs
förslag på denna punkt.
Den i det föregående omnämnda samordningen av undervisningen
för de olika examina är önskvärd inte endast från synpunkten,
att lärarorganisationen i så fall utnyttjas mera effektivt och kostnaderna
för undervisningen härigenom blir lägre än eljest. Även för den enskilde
studerande erbjuder samordningen stora fördelar. Det blir lättare för honom
att träffa det rätta yrkesvalet, om han en tid kan hålla flera alternativ
öppna och om han utan tidsförlust kan övergå från studierna för en examen
till studierna för en annan. Enligt min mening har utredningsmännen löst
uppgiften att samordna undervisningen på ett ändamålsenligt sätt.
Ti llströ in ningen till de juridiska fakulteterna har växlat från
tid till annan. Under en period omkring 1950 var siffran å antalet nyinskrivna
per år omkring 450. Uäsaret 1952/53 sjönk antalet kraftigt för att
sedan stanna vid en nivå strax under 300. bör några år sedan förelag ett
visst överskott på nyexaminerade jurister. Detta visade sig dock vara en
tillfällig företeelse och f. n. råder närmast balans mellan tillgång och efterfrågan.
1 och för sig kunde det vara önskvärt med en jämnare utexamination. Enligt
min mening bör det dock icke ifrågakoinina att reglera tillströmningen
genom all maximera det årliga nyintaget av studerande, utan tillträdet till
den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen bör såsom hittills vara
fritt. Som universitetskanslern framhållit, bör införandet av spärr för tillträde
till universitetsstudier ifrågakomma endast i de fall, då detta är nödvändigt
med hänsyn till lokalutrymmen, utrustning och lärarpersonal.
12
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
Juris kandidatexamen
Kommittén
Mot de nuvarande studierna för juris kandidatexamen och dessas resultat
kan anmärkas, anför kommittén, att de är i alltför hög grad inriktade
på minneskunskaper, i synnerhet rörande den för tillfället gällande lagstiftningens
innehåll, och i alltför ringa grad på förmåga att lösa sådana
problem, som förekommer i praktisk juridisk verksamhet. Härmed sammanhänger
att de studerande icke får tillfälle till aktiv självverksamhet
i erforderlig utsträckning. Orsakerna till här avsedda brister i juristutbildningen
är framför allt, att lärarna är alltför fåtaliga i förhållande till det
mycket stora antalet studenter. De kan därför ej medhinna sådan undervisning,
som är en förutsättning för självverksamhet av de studerande —
främst undervisning i form av seminarieövningar. Tillgången på läroböcker
är vidare otillräcklig. För att en förbättring av utbildningsförhållandena
skall kunna nås, fordras bl. a. att en kraftig upprustning sker av lärarorganisationen
och andra resurser för undervisningen samt att undervisningen
och studierna får en delvis annan inriktning. Beträffande det senare spörsmålet
anför kommittén, att den främsta riktlinjen för en omändring bör
vara att i studierna införa ett betydligt vidgat moment av utbildning i att
lösa juridiska problem. Detta förutsätter i sin tur ett väsentligt ökat självständigt
arbete från de studerandes sida. Vidare bör examen omfatta ett
förstärkt inslag av samhällsvetenskap och andra hjälpvetenskaper. ökad
tonvikt bör också läggas på de offentligrättsliga ämnena.
Det på juridisk problematik inriktade studiet bör bestå av en mindre,
mera teoretisk del (det nya ämnet allmän rättslära) och en större, mera
praktiskt inriktad del med krav på specialuppgifter inom två olika ämnen
(civilrätt och annat valfritt ämne). För vart och ett av dessa fördjupningsämnen
bör anslås en studietid av en termin. De båda delarna bör i tiden
följa i nu angiven ordning. Kommittén avvisar en ordning, enligt vilken
det på juridisk problematik inriktade studiet skulle anknytas till eller inordnas
i det traditionella studiet av de särskilda examensämnena. Syftemålet
med dessa mera djupgående studier är — anför kommittén vidare —
att inom begränsade rättsområden uppna en grundlig behärskning av lagstiftning,
rättspraxis och annat förefintligt material samt övning i praktisk
rättstillämpning med användning av erkända principer för lagtolkning, utfyllande
av luckor i lagstiftning och rättspraxis, beaktande av prejudikat
o. s. v.
Enligt kommitténs förslag bör studiegången för juris kandidatexamen
normalt vara följande.
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
13
I den första examensdelen, för vilken beräknas 2 terminer, skall med en
studietid av V2 termin för respektive kurs och ämne ingå den propedeutiska
kursen, ekonomisk samhällskunskap, rättshistoria och statsrätt med folkrätt.
Den andra delen, i vilken grundläggande insikter i gällande svensk rätt
inhämtas, skall omfatta ämnena civilrätt I, civilrätt II med internationell
privaträtt, straffrätt med juridiska hjälpvetenskaper, processrätt, finansrätt
och förvaltningsrätt. För vartdera processrätt och förvaltningsrätt beräknas
en studietid av 3/s termin, för finansrätt 2/5 termin samt för vart
och ett av övriga ämnen 1 termin. Den tredje delen omfattar dels det nya
ämnet allmän rättslära med en studietid av 2/s termin, dels mera djupgående
studier inom begränsade områden av civilrätt under 1 termin och av ett
valfritt ämne under 1 termin.
Universitetskanslern
Kanslern ansluter sig i princip till den av kommittén angivna allmänna
målsättningen för de juridiska studierna, nämligen att i högre grad inrikta
dessa studier på träning i metodisk och principiell behärskning av rättsligt
material.
Kanslern finner kommitténs förslag att uppdela examen på tre delar
såtillvida riktigt, att grundliga studier, inriktade på praktisk rättstillämpning,
så vitt möjligt bör föregås av ett studium av samtliga juridiska discipliner.
Att såsom kommittén föreslagit helt koncentrera de mera vetenskapligt
betonade studier, som skall rymmas inom ramen för en juris
kandidatexamen, till en sista examensdel, skulle emellertid enligt kanslerns
åsikt leda till vissa allvarliga olägenheter. Å andra sidan skulle en studieordning
innebärande, att de fördjupade studierna helt inordnades i sludiet
av de enskilda ämnena eller vissa av dem, enligt kanslern ej leda till den förbättring
i fråga om utbildningen, som måste eftersträvas. En påtaglig brist i
den nuvarande juristutbildningen synes kanslern vara, att de juris studerande
icke erhåller övning i att behandla och lösa sådana relativt kvalificerade
problem, som möter dem i kommande praktisk verksamhet. Redan fördjupade
studier i enskilda ämnen gör givetvis den studerande mer skickad
för sådana uppgifter. De problem, som juristen i praktiken ställes inför, är
emellertid ofta av den art, att de kräver insikter hl. a. från skilda ämnesområden.
Studierna hör därför enligt kanslern även inrymma något moment,
som är så utformat, att de studerande får tillfälle att summera ihop sina vid
studiet av de enskilda ämnena inhämtade insikter och erfarenheter. Enligt
kanslern hör dessa tillämpade studier, såsom kommittén föreslagit, föregås
av ämnet allmän rättslära. I fråga om de tillämpade studiernas inplacering
i studiegången föreslår kanslern, att en termin mot slutet av examen reserveras
härför. I de större positivrättsliga ämnena hör kunskapsfordringarna
vidare utformas så, att tid reserveras för viss fördjupning inom något begränsat
område.
14
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
Enligt kanslerns ändringsförslag bör examen liksom hittills omfatta endast
två delar, nämligen en förberedande del och en därpå följande del, under
vilken de egentliga juridiska studierna skall bedrivas. Den i kommittéförslaget
upptagna fördjupningsdelen ersättes i kanslerns förslag i någon
män av den termin, som skall ägnas åt tillämpade studier. Enligt dennes
förslag skall examen vidare utformas så, att fördjupade insikter i ett ämne
skall kunna förvärvas i anslutning till studiet av ämnet i fråga.
Vid ett godtagande av kanslerns ändringsförslag beträffande examens utformning
och de olika examensämnenas omfattning skulle normalplanen
för studiegången för juris kandidatexamen erhålla det utseende, som framgår
av följande sammanställning.
Termin Ämne eller kurs
1 Propedeutisk kurs........
Antal studie- månader*
o VA
Rättshistoria ........
2
2
3
(jämte bl. a. kurs i ekonomisk redovisning)
Civilrätt I ............. ö
5
6
4
Civilrätt II ............
5
Civilrätt III............
} 7%
6
Finansrätt .........
)
9 1/.
Internationell privaträtt ....
%
7
Straffrätt (jämte kurser i hjälpvetenskaper) .
Processrätt ...........
4 y4
q %
Allmän rättslära...........
1 *A
8
Offentlig rätt .............
5
9
Civilrätt (tillämpade studier) eller, efter fakultetens med- givande, visst annat ämne ...........
5
* I kanslerns plan, har icke angivits den studietid, som bör anslås för
ämne, men av hans utlåtande framgår, att han räknat med ungefärligen
ställningen upptagna studietiderna.
varje särskilt
de i samman-
Professorerna och docenterna vid juridiska fakulteterna i Uppsala och
Lund samt stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola
har i år 1955 avgivna skrivelser förordat kanslerns förslag rörande
studiernas anordning.
Utredningsmännen
Utredningsmännen framhåller, att de vid fullgörandet av den översyn,
som uppdragits åt dem att verkställa, ansett sig i fråga om juris kandidatexamen
böra utgå ifrån att kanslerns förslag beträffande denna examen
borde i stort sett lämnas orubbat. I enlighet härmed har de funnit sig böra
föreslå endast vissa mindre jämkningar av detta förslag. Dessa har enligt
utredningsmännen i huvudsak vidtagits för att möjliggöra gemensam undervisning
i de ämnen, som ingår i såväl juris kandidatexamen som vederbörande
samhällsvetenskaplig examen.
Vad beträffar den propedeutiska kursen, som avses skola vara gemensam
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
15
för juris kandidatexamen, juridisk-samhällsvetenskaplig examen och filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen, föreslår utredningsmännen, att densamma
utbygges med vissa föreläsningar syftande till att lämna en allmän orientering
om rätts- och samhällsvetenskapliga problem.
Ämnet nationalekonomi bör enligt utredningsmännen utbytas mot ett
ämne som omfattar både nationalekonomi och företagsekonomi och som därför
bör benämnas samhälls- och företagsekonomi. Denna förändring betingas
i första hand av intresset att kunna samordna studiegången för flera
examina. Men detta är enligt utredningsmännen icke det enda skälet. Det
bör vara en fördel för juris kandidaterna att få ökad insikt i företagsekonomi.
De i kanslerns förslag beräknade studietiderna för ämnena processrätt
och straffrätt har av utredningsmännen förkortats med ungefär en vecka
för vartdera ämnet. Å andra sidan föreslår utredningsmännen att något
längre tid anslås för den allmänna rättsläran.
Efter de av utredningsmännen företagna jämkningarna av kanslerns förslag
till juris kandidatexamen skulle normalplanen för studiegången för
denna examen få följande utseende.
Termin
1
2
3
4
5
6
7
8
9
Ämne
Antal studiemånader
-
Propedeutisk kurs i juridik utbyggd med 8 rättsvetenskap
liga
och 8 samhällsvetenskapliga föreläsningar ..........
Samhälls- och företagsekonomi (början) .................
Samhälls- och företagsekonomi (avslutning) .............
Rättshistoria ..........................................
Civilrätt I (allmän civilrätt och lösegendomsrätt) ........
Civilrätt II ...........................................
Civilrätt III.................................•_.........
Straffrätt (jämte kurser i hjälpvetenskaper) (början).....
Straffrätt (jämte kurser i hjälpvetenskaper) (avslutning)..
Processrätt ............................................
Offentlig rätt ..........................................
Finansrätt ............................................
Internationell privaträtt ................................
Allmän rättslära ......................................
Tillämpade studier i antingen juridiskt ämne eller dylikt,
ämne med anknytning till samhällsvetenskapligt ämne eller
visst samhällsvetenskapligt ämne .......................
2 %
2 %
2 %
2 %
5
5
2 %
2 %
1 %
3 %
5
2 %
%
1 %
5
Departementschefen
Såsom kommittén framhävt och vissa remissmyndigheter, särskilt kanslern,
understrukit är den nuvarande juristutbildningcn — trots fakulteternas
strävanden att anpassa undervisningen efter tidens krav — behäftad
med vissa brister. En omläggning av utbildningen och i samband därmed
en förstärkning av fakulteternas lärarorganisation bör därför enligt
departementschefens mening komma till stånd.
Departementschefen anför i fråga om den juridiska utbildningens inriktning
och utformningen av juris kandidatexamen följande.
16
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
Den hastiga utvecklingen av lagstiftningen på nära nog alla områden
gör det nödvändigt att företaga en gallring bland de rättsområden, som de
studerande skall inhämta för examen, och att nedskära kravet på minneskunskaper.
Utbildningen bör inriktas på att den studerande skall lära sig
hur han på egen hand skall kunna skaffa sig kännedom om det riktiga innehållet
i lagar och andra författningar jämte rättspraxis på olika områden.
Undervisningen bör läggas så, att de vetenskapliga momenten ägnas större
uppmärksamhet än hittills. Vidare bör träning i juridisk metod ges större
plats på studieschemat.
Enligt kommitténs förslag till studieordning skulle utbildningen erhålla
en mera vetenskaplig karaktär först vid slutet av studietiden. I den sista
delen av examen, som skulle omfatta något mer än två terminer, skulle
ingå dels ett teoretiskt metodämne, den allmänna rättsläran, dels fördjupade
studier inom begränsade rättsområden. Som särskilt framhållits av den juridiska
fakulteten i Lund är det emellertid önskvärt, att den studerande så
tidigt som möjligt under utbildningstiden får möta juridiska problemställningar
för att vänja sig att arbeta med dem. Det kan då icke vara riktigt
att göra en skarp uppdelning mellan elementära och kvalificerade studier.
Å andra sidan är det lämpligt, att den studerande vid slutet av studietiden
tvingas att inom ett begränsat område verkligen gå på djupet. Jag finner att
kanslern beaktat båda dessa synpunkter och att kanslerns förslag därför är
pedagogiskt överlägset kommitténs. Studietiden för de centrala ämnena
har nämligen i kanslerns förslag tillmätts så, att man där får utrymme även
för mera kvalificerade moment. Enligt kanslerns förslag skall vidare mot
slutet av examensstudierna komma den allmänna rättsläran och tillämpade
studier, koncentrerade till ett begränsat ämnesområde.
Studierna för juris kandidatexamen bör enligt min mening icke ensidigt
inriktas på studiet av de rättsliga normerna. I examen bör även ingå ett
samhällsvetenskapligt inslag. Det är nämligen av väsentlig betydelse, att
juristen äger insikter om samhället och dess institutioner. Det samhällsvetenskapliga
inslaget bör syfta till att öppna blicken för sammanhanget mellan
rättsreglerna samt sociala, ekonomiska och politiska faktorer.
Samhällsvetenskaperna har enligt den nuvarande examensstadgan en
mycket blygsam plats på studieplanen för juris kandidatexamen. Ämnet nationalekonomi
är visserligen upptaget på studieplanen men det är icke något
obligatoriskt ämne. De studerande äger nämligen välja mellan detta ämne
och ämnet romersk rätt. Kommittén tänkte sig, att en halv termin skulle
obligatoriskt ägnas åt ett ämne, benämnt ekonomisk samhällskunskap.
Kanslern går i sitt förslag väsentligt längre än kommittén, när det gäller
att stärka det ekonomiska inslaget i utbildningen. Enligt dennes förslag skall
en termin anslås åt ämnet nationalekonomi, vari även skulle inrymmas vissa
företagsekonomiska moment. Utredningsmännen förordar samma studietid
som kanslern men anser, att företagsekonomien bör likställas med nationalekonomien.
Enligt utredningsmännens förslag skall en termin ägnas åt
ett ämne, benämnt samhälls- och företagsekonomi. Utredningsmännen motiverar
denna ändring i förhållande till kanslerns förslag främst med önskemålet
att samordna undervisningen för juris kandidatexamen med undervisningen
för de samhällsvetenskapliga examina. Samtidigt framhäver utredningsmännen,
att juristerna har behov av insikter jämväl i företags
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 är 1957
17
ekonomi. Enligt min mening har utredningsmännen anfört vägande skäl
för sitt förslag. Jag anser mig därför böra biträda detsamma.
Enligt utredningsmännens mening bör vidare ett samhällsvetenskapligt
inslag komma redan i samband med den propedeutiska kursen. Några av
professorerna i de samhällsvetenskapliga ämnena liksom även några av
juris professorerna skall sålunda enligt utredningsmännens förslag i samband
med nämnda kurs hålla några översiktliga, introducerande föreläsningar
i de mera centrala samhällsvetenskapliga, respektive juridiska
ämnena. Ifrågavarande introduktioner synes mig kunna bli av värde för de
nyinskrivna studerande, och jag ansluter mig därför till utredningsmännens
förslag.
Som ett led i strävandena att ge de studerande kunskaper om de reala
samhällsförhållandena får ses de kurser i de s. k. hjälpvetenskaperna, vilka
enligt kanslerns — av utredningsmännen biträdda — förslag skall anknytas
till studiet av straffrätten och processrätten. Av dessa hjälpvetenskaper må
här särskilt nämnas kriminologien. För egen del anser jag starka skäl tala
för att de studerande erhåller utbildning i här avsedda hjälpvetenskaper och
att särskilda kurser anordnas för ändamålet.
Enligt kanslerns förslag sådant detta närmare utformats av utredningsmännen
har möjlighet öppnats för den studerande att under sista terminen
vid de tillämpade juridiska studierna anknyta till lämpligt samhällsvetenskapligt
ämne eller att ersätta de juridiska studierna med studier av ett
samhällsvetenskapligt ämne. Vad sålunda förordats anser jag lämpligt.
Vid flera tillfällen har framförts krav på att socialrätten skulle ges större
plats på studieschemat.
Kommittén fann för sin del inte lämpligt, att de socialrättsliga områdena
-— vilka är dels arbetsrätten, dels socialvårdsrätten, d. v. s. socialhjälps-,
barnavårds-, alkoholist- och socialförsäkringslagstiftningen —
skulle brytas ut för att bilda ett särskilt examensämne. Dessa rättsområden
borde enligt kommittén i stället studeras tillsammans med de ämnen, varmed
de principiellt och funktionellt hade samband. Arbetsrätten skulle i
huvudsak hänföras till civilrätten och socialvårdsrätten till förvaltningsrätten.
Socialstyrelsen framför i sitt yttrande vissa erinringar mot kommitténs
förslag. Socialrätten måste enligt socialstyrelsens mening — oavsett om arbetsrätten
hänföres dit eller icke — anses tillräckligt omfattande och homogen
för att erhålla en självständig och central plats på studieplanen. Jag avser
i det följande att förorda, att en av de nuvarande civilrättsprofessurerna
vid Stockholms högskola ändras till att avse professur i civilrätt, särskilt
arbetsrätt, samt att vid högskolan inrättas en preceplur i offentlig rätt,
särskilt socialvårdsrätt. 1 Uppsala och Lund skulle de socialrättsliga ämnena
dock icke bli särskilt företrädda. Under sådana förhållanden synes det mig
icke möjligt att låta socialrätten bilda ett självständigt examensämne. Enligt
kanslerns förslag skall förvaltningsrätten sammanföras med statsrätten till
ett ämne, offentlig rätt. Att i benämningen av detta examensämne särskilt
markera, att det omfattar socialvårdsrätt, torde icke vara nödvändigt.
Enligt socialstyrelsens mening skulle det kunna befaras, att de socialrättsliga
områdena koinme att skjutas åt sidan och bli betraktade som peri
2
llihang till riksdagens protokoll 1957. 6 samt. Nr 128
18
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
fera i förhållande till andra delar av det examensämne, där de inginge. Jag
anser mig böra förutsätta, att kanslern vid fastställandet av studieplanerna
för civilrättsämnena och ämnet offentlig rätt kommer att ha sin uppmärksamhet
särskilt riktad på frågan om socialrättens ställning och att han, om
han så finner lämpligt, i vederbörande studieplan angiver vilken studietid,
som bör beräknas för social rätten.
Studietiden för juris kandidatexamen skall enligt föreliggande förslag såsom
hittills vara normalt nio terminer eller fyra och ett halvt år. Att ge en
iullgod utbildning på kortare tid torde i regel icke vara möjligt. Undervisningen
skall i varje ämne ordnas så, att den studerande kan påbörja studierna
i ämnet antingen höst- eller vårtermin. Deltagarna avses skola uppdelas
i flera grupper än förut. Handledningen bör därför i framtiden bli
väsentligt effektivare än för närvarande. Härigenom får studieresultaten antagas
bli bättre och risken för onödiga studieavbrott mindre. Vidare bör man
kunna utgå ifrån att den studerande normalt skall komma att ta sin examen
inom den i studieordningen förutsatta tiden. Å andra sidan bör studieordningen
lämna sådan frihet, alt den som har särskild fallenhet kan nå examen
även på kortare tid.
Enligt de teologiska och filosofiska examensstadgorna skall en studietermin
anses motsvara fem månaders studietid och ett studieår tio månaders
studietid. Kanslern och utredningsmännen har lagt samma studietider till
grund för sina planer över studiegången för juris kandidatexamen. Studieåret
är således längre än det akademiska läsåret, som avbrytes av ferier
under en månad på vintern och tre månader under sommaren. Kanslern
framhåller vikten av att de studerande beredes tillfälle att få tentera även
under sommarmånaderna, men han finner sig inte kunna förorda, att en
uttrycklig föreskrift meddelas härom.
I föreliggande förslag till studieordning förutsättes som det normala, att
studierna i ett ämne skall avslutas, innan den studerande påbörjar studierna
i ett nytt ämne. Övergång från ett ämne till ett annat ämne sker som regel vid
början eller i mitten av en studietermin. Antages studieåret omfatta flera
månader än det akademiska läsåret, så måste åtminstone en del av juni
månad regelmässigt ägnas åt inläsning av något ämne. Under sådana förhållanden
är det enligt min mening nödvändigt att en föreskrift meddelas
om att vederbörande universitetsmyndighet skall vara skyldig att tillse att
tentamina anordnas även i juni månad i sådana ämnen, som enligt studieplanen
skall vara inlästa vid terminens slut.
Vad kanslern och utredningsmännen i övrigt anfört och föreslagit har jag
funnit icke föranleda några särskilda utlalanden från min sida.
Som jag erinrat om i det föregående, framhöll jag vid anmälan i 1956 års
statsverksproposition av frågan om omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga
utbildningen, att jag efter den beredning av ärendet, som
då medhunnits, ansåg mig kunna i stort sett godtaga kanslerns förslag beträffande
omläggning av juristutbildningen. Efter den ytterligare beredning
av ärendet, som nu ägt rum, vill jag sammanfattningsvis uttala, att jag funnit
mig böra föreslå att en omläggning av juristutbildningen sker i huvudsaklig
överensstämmelse med kanslerns förslag med de jämkningar däri,
som förordats av utredningsmännen.
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
19
Juridisk-samhällsvetenskaplig examen
Kommittén
En kombinerad juridisk-samhällsvetenskaplig examen är enligt kommitténs
mening erforderlig för åtskilliga, främst inom förvaltningen förekommande
arbetsuppgifter. Till avsevärd del består dessa i att handlägga ärenden,
varvid god förmåga att tillämpa författningar är av stor betydelse. Särskilt
för sådana inom förvaltningen alltmer förekommande arbetsuppgifter,
vilka kräver en självständig bedömning av reala förhållanden, är emellertid
enligt kommitténs uppfattning även samhällsvetenskapliga insikter av vikt.
De egentliga förvaltningsuppgifterna har hittills i övervägande grad handlagts
av jurister. Det synes emellertid, anför kommittén vidare, som om åtskilliga
sådana uppgifter lika bra och med bättre förutsättningar för bedömning
av de behandlade ärendenas samhälleliga bakgrund och betydelse
skulle kunna handläggas av befattningshavare, som med en lämpligt avvägd
juridisk utbildning förenar viss samhällsvetenskaplig skolning. Nuvarande
statsvetenskaplig-juridisk examen är enligt kommitténs mening icke lämpligt
utformad. För att tillgodose det ifrågavarande utbildningsbehovet anser
kommittén, att en examen erfordras som bl. a. innehåller ett starkare och
mera allsidigt inslag av juridik. Kommitténs majoritet förordar inrättande
av en juris politices magisterexamen.
Utredningsmännen
Utredningsmännen framhåller, att en utgångspunkt vid uppdragandet av
riktlinjerna för en juridisk-samhällsvetenskapligexa
m e n har varit, att denna icke får ta i anspråk längre studietid än nio terminer.
Detta innebär i jämförelse med nuvarande statsvetenskaplig-juridisk
examen en ökning med en termin, en ökning som emellertid enligt utredningsmännens
mening är oundgänglig med hänsyn till att avsikten är,
att de studerande skall få både en god juridisk och en god samhällsvetenskaplig
utbildning. Utredningsmännen anser, att den juridiska och den samhällsvetenskapliga
utbildningen i den kombinerade examen bör tilläggas
lika vikt och att studietiden bör fördelas så, att ungefär hälften kommer
på vartdera området. Det kan enligt utredningsmännens mening icke
hävdas, att det ena området är viktigare än det andra. Utredningsmännen
bar ansett det önskvärt att skapa en juridisk-samhällsvetenskaplig examen,
vilken i likhet med juris kandidatexamen är i det närmaste helt standardiserad.
De som utexamineras bör nämligen vara i lika mån användbara på
20
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
alla områden, där de i framtiden skall göra sin arbetsinsats. Därmed har,
betonar utredningsmännen, icke förnekats betydelsen av att universiteten
utbildar specialister inom olika grenar av samhällsvetenskaperna, men utbildningen
av specialister bör ske inom ramen för en filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen.
Med utgångspunkt i den av utredningsmännen förordade normalplanen
över studiegången för juris kandidatexamen föreslår utredningsmännen
två alternativa studievägar för juridisk-samhällsvetenskaplig
examen. Dessa har utformats på följande sätt.
Alternativ I
Termin Ämne Antal studie
månader
1—3 Samma studiegång som för juris kandidatexamen (propedeutisk
kurs i juridik utbyggd med 8 rättsvetenskapliga och
8 samhällsvetenskapliga föreläsningar, samhälls- och före
-
tagsekonomi, rättshistoria och civilrätt I, d. v. s. allmän civilrätt,
allmän förmögenhetsrätt samt reglerna beträffande
lös egendom) .......................................... 15
4 Civilrätt IV (kursundervisning avseende associationsrätt,
arbetsrätt, familjerätt och fastighetsrätt) ................ 2 %
Processrätt ............................................ 2 %
5 Offentlig rätt .......................................... 5
6 Finansrätt ............................................ 2 %
Statskunskap .......................................... 2 %
7 Statistik .............................................. 5
8 Nationalekonomi ....................................... 5
9 Nationalekonomi ...................................... 2 Vi
Tillämpade studier i antingen ett juridiskt ämne eller dylikt
ämne med anknytning till samhällsvetenskapligt ämne 2 %
Alternativ II
1 Propedeutisk kurs i juridik utbyggd med 8 rättsvetenskap
liga
och 8 samhällsvetenskapliga föreläsningar............ 2 Vi
Kurs i företagsekonomi................................. 2 %
2 Statistik .............................................. 5
3 Statskunskap .......................................... 5
4 Nationalekonomi ....................................... 5
5 Nationalekonomi ....................................... 5
6 Civilrätt I ............................................
7 Civilrätt IV ...........................................
Processrätt ............................................
8 Offentlig rätt..........................................
9 Finansrätt ............................................
Tillämpade studier i antingen juridiskt ämne eller dylikt
ämne med anknytning till samhällsvetenskapligt ämne ....
5
2 %
2 %
5
2 %
2 %
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
21
Departementschefen
Departementschefen anför i fråga om juridisk-samhällsvetenskaplig examen
följande.
I en juridisk-samhällsvetenskaplig examen bör den juridiska och den samhällsvetenskapliga
utbildningen ingå som likvärdiga och varandra stödjande
element. Denna examen bör sikta till en sådan juridisk skolning, att den
som avlagt examen självständigt kan tillämpa författningar och handlägga
juridiskt-administrativa ärenden. Genom studiet av vissa samhällsvetenskapliga
ämnen skall han vidare ha lärt sig att behärska samhällsvetenskaplig
metod.
Mot kommitténs förslag till juris politices magisterexamen har under
remissbehandlingen invänts, att denna examen icke skulle ge en fullvärdig
juristutbildning, därför att den skulle sakna motsvarighet till de fördjupade
studier, som utgjorde ett huvudled i juristutbildningen enligt förslaget
till juris kandidatexamen. Utredningsmännen har sökt taga hänsyn till denna
invändning. Enligt deras förslag till juridisk-samhällsvetenskaplig examen
skall studierna för denna examen avslutas med en period av tillämpade
juridiska studier i valfritt ämne. Vad den studerande förut fått lära sig i
metodiskt hänseende skall han under en halv termin tillämpa och bygga ut
i samband med uppgiften att lösa ett begränsat problem. Utredningsmännen
anser, att de tillämpade juridiska studierna helst bör anknytas till ett samhällsvetenskapligt
ämne. Den studerande skulle härigenom få pröva vilket
stöd han kan ha av sin samhällsvetenskapliga utbildning vid arbetet med
en juridisk uppgift. Utredningsmännens förslag att i examen skall ingå en
period av tillämpade studier innebär enligt min mening en väsentlig förbättring
av kommitténs förslag.
Vad beträffar den juridiska delen av utbildningen må i övrigt nämnas,
att huvudparten av civilrättsstudiet enligt utredningsmännens förslag skall
vara gemensam med juris studerandenas. Under en termin skall juris politices
studerandena — i likhet med juris studerandena — läsa ämnet civilrätt
I, omfattande allmän civilrätt och lösegendomsrätt, och sålunda få skolning
på det område, som betraktas som juridikens mest centrala. Därefter
skall juris politices studerandena läsa huvuddragen av övriga särskilt väsentliga
delar av civilrätten, sammanförda till ett ämne benämnt civilrätt IV.
I detta ämne skall ordnas särskild kursundervisning. I ämnet processrätt
skall enligt utredningsmännens förslag utnyttjas undervisningen för juris
kandidatexamen. Studietiden skall vara något kortare än för sistnämnda
examen och studiet koncentreras på domstolsprocessen. I förvaltningen är
det av naturliga skäl icke möjligt att i alla delar följa samma regler som vid
domstolarna. Att ämbetsmannen i förvaltningen har kunskap om domstolsprocessen,
är emellertid enligt utredningsmännen väsentligt. Domstolsprocessen
med dess starka rättssäkerhetsgarantier tjänar nämligen som en
riktpunkt även för förvaltningsprocessen. I ämnena offentlig rätt och finansrätt
skall enligt utredningsmännens förslag studiefordringarna vara
desamma som för juris kandidatexamen. I fråga om ämnet straffrätt föreslår
utredningsmännen ingen ändring i förhållande till vad som f. n. gäller
beträffande statsvetenskaplig-juridisk examen. Detta innebär, att i nämnda
22
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
ämne icke skall meddelas någon undervisning utöver den, som inrymmes i
den propedeutiska kursen.
Beträffande den samhällsvetenskapliga delen av juridisk-samhällsvetenskaplig
examen innebär utredningsmännens förslag icke lika stora förändringar
av nuvarande bestämmelser. Nationalekonomi bibehålies som
huvudämne, i vilket skall krävas två betyg. I övrigt skall denna del av
examen avse studier för ett betyg i statistik och ett betyg i statskunskap
jämte en halvterminskurs i företagsekonomi. Examen föreslås bli helt standardiserad,
vilket innebär att den nuvarande valfriheten avskaffas. Att företagsekonomi
skall ingå i examen, innebär en viktig nyhet. I anslutning härtill
vill jag nämna, att jag i det följande kommer att föreslå inrättande av
professurer i detta ämne vid universiteten i Uppsala och Lund. För att
undervisning skall kunna ordnas i företagsekonomi för juridisk-samhällsvetenskaplig
examen och för filosofisk-samhällsvetenskaplig examen i Göteborg
förutsättes medverkan av handelshögskolan därstädes. I Stockholm
blir undervisningen i ämnet beroende av medverkan från handelshögskolan
i Stockholm, särskilt när det gäller studier för två eller högre betyg. Efter
vad jag inhämtat är handelshögskolorna villiga att medverka till nu avsedd
undervisning.
Utredningsmännens förslag innebär, att studietiden för juridisk-samhällsvetenskaplig
examen skall omfatta fyra och ett halvt år, d. v. s. samma
studietid som för juris kandidatexamen. Nuvarande statsvetenskaplig-juridisk
examen torde kräva ungefär fyra år. Studietiden kommer enligt utredningsmännens
förslag att ungefär lika fördelas, på juridiska och på samhällsvetenskapliga
studier.
I enlighet med vad jag inledningsvis anfört anser jag mig nu endast böra
ta ställning till huvudgrunderna i utredningsmännens förslag. Då jag funnit
mig böra godtaga dessa, föreslår jag, att nuvarande statsvetenskaplig-juridisk
examen modifieras i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmännens
förslag och i fortsättningen benämnes juridisk-samhällsvetenskaplig
examen.
Filosofisk-sainhällsvetenskaplig examen
Kommittén
Den samhällsvetenskapliga utbildningen bör enligt kommittén tillgodoses
inom ramen för en särskild examen, benämnd politices magisterexamen.
Denna examen bör bestå av två delar, nämligen en tidigare standardiserad
del med inledande studier i ett flertal ämnen och en senare del med fördjupade
studier i ett mindre antal valfria ämnen.
Den för samtliga studerande gemensamma första examensdelen om fem
studieterminer skall enligt kommitténs förslag omfatta följande sju fasta
examensämnen: statistik, statskunskap, kulturgeografi, företagsekonomi,
nationalekonomi, sociologi och rättskunskap. Enligt kommitténs mening bör
dessa ämnen läsas i stort sett i angiven ordning. Under politices magisterexa
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
23
mens senare del skall enligt kommitténs förslag studier bedrivas dels i ett
huvudämne under tre terminer, dels i ett stödämne under en termin.
Den av kommittén föreslagna politices kandidatexamen avses skola omfatta
de fasta ämnena i politices magisterexamen jämte omkring en termins
ytterligare studier i ett valfritt samhällsvetenskapligt ämne.
Universitetskanslern
Kanslern framlägger ett av honom utarbetat förslag till politices magisterexamen,
vilket kan sammanfattas på följande sätt.
De samhällsvetenskapliga ämnena nationalekonomi, statistik, statskunskap,
sociologi, kulturgeografi, företagsekonomi och ekonomisk historia
blir examensämnen i politices magisterexamen. Särskilda kurser anordnas
i kulturgeografi och i företagsekonomi med ekonomisk redovisning. Var och
en av dessa båda kurser bör vara av ungefär samma omfattning som en
1/2-betygskurs. Denna betygsenhet skall dock icke komma till användning.
För examens godkännande skall fordras, förutom de båda nyssnämnda
särskilda kurserna, minst 1 betygsenhet i ett vart av ämnena nationalekonomi,
statistik och statskunskap, en studiekurs i ämnet rättskunskap,
motsvarande fordringarna för 1 betygsenhet i detta ämne, samt minst 2
betygsenheter i minst två examensämnen, av vilka det ena skall vara antingen
nationalekonomi eller statistik. Den sammanlagda minimibetygssumman
blir alltså 6 enheter. Härtill kommer de båda särskilda kurserna
om vardera ungefär en halv studietermin.
Utredningsmännen
Utredningsmännen förordar, att man samordnar filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen med juridisk-samhällsvetenskaplig examen sålunda: Den
fasta kärnan i filosofisk-samhällsvetenskaplig examen blir densamma som
den samhällsvetenskapliga delen i juridisk-samhällsvetenskaplig examen,
alltså två betyg i nationalekonomi, ett betyg i statistik och ett betyg i statskunskap
samt en halvterminskurs i företagsekonomi. Till examens kärna
skall också höra krav på någon kunskap om rättssystemets allmänna grunder.
Utredningsmännen anser att man på denna punkt bör stanna vid att
kräva den propedeutiska kursen för juris kandidatexamen. Utredningsmännen
har funnit en studietid på åtta terminer tillräcklig för filosofisksamhällsvetenskaplig
examen.
Utredningsmännen föreslår, att examensämnen skall vara de hittillsvarande
samhällsvetenskapliga ämnena nationalekonomi, statistik, statskunskap,
sociologi och ekonomisk historia. Därtill bör komma som nya samhällsvetenskapliga
ämnen: företagsekonomi, kulturgeografi och allmän
rättsvetenskap. Såsom examensämnen bör enligt utredningsmännen likale
-
24
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
des kunna väljas matematik och historia. Det synes lämpligt, att den som
så önskar skall kunna förvärva fyra betyg i vilket som helst av de samhällsvetenskapliga
ämnena.
Enligt utredningsmännens förslag blir normalplanen över studiegången
för filosofisk-samhällsvetenskaplig examen följande.
Termin
1
2
3
4
5
Ämne
I. Kärna (samma studieordning som för juridisk-samhällsvetenskaplig
examen alternativ II).
Propedeutisk kurs i juridik utbyggd med 8 rättsvetenskapliga
och 8 samhällsvetenskapliga föreläsningar ..........
Kurs i företagsekonomi ................................
Statistik ..............................................
Statskunskap ..........................................
Nationalekonomi .......................................
Nationalekonomi ....................................
Antal studie
månader
II. Valfri del
6—8 Studier i ett eller flera examensämnen för uppnående av
ytterligare tre betygsenheter, dock att minst två betygsenheter
skall nås i ett annat samhällsvetenskapligt ämne än
nationalekonomi (två betygsenheter i sistnämnda ämne ingår
alltid i examens kärna).
Departementschefen
Rörande filosofisk-samhällsvetenskaplig examen uttalar departementschefen.
En översyn av gällande bestämmelser om statsvetenskaplig-filosofisk
examen är påkallad bl. a. på grund av den utbyggnad av den samhällsvetenskapliga
ämnesgruppen, som ägt rum sedan denna examen inrättades 1935.
Vidare aktualiseras en översyn av nämnda bestämmelser, därest nuvarande
statsvetenskaplig-juridisk examen i enlighet med vad jag föreslagit i det
föregående skall ersättas med en efter andra grunder än denna uppbyggd
juridisk-samhällsvetenskaplig examen.
Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse har kommittén, kanslern
och utredningsmännen framlagt olika förslag beträffande utformningen
av en filosofisk-samhällsvetenskaplig examen. Enligt kommitténs
förslag skall nuvarande statsvetenskaplig-filosofisk examen ersättas med
en examen av helt ny typ. Examens första del, omfattande fem terminer,
avsåg att ge en bred samhällsvetenskaplig orientering genom särskilda kurser
i ett stort antal ämnen. Därefter skulle enligt förslaget komma en period
av fyra terminer med studier av ett huvudämne och ett stödämne. Som
kanslern framhåller kan inrättandet av en sådan examen beräknas medföra
förhållandevis dryga kostnader, eftersom examen förutsätter, att särskild
undervisning anordnas i ett flertal ämnen. Vidare kan denna undervisning
antagas komma att avse endast relativt små studentgrupper. Kommitténs
förslag har också den nackdelen, att studietiden förlänges från nuvarande
fyra år till fyra och ett halvt år. Såsom påpekats vid remissbehandlingen är
förslaget behäftat även med andra svagheter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
Kanslerns förslag innebär, att en samhällsvetenskaplig examen skall utformas
i så nära anslutning som möjligt till bestämmelserna för filosofisk
ämbetsexamen och för filosofie kandidatexamen. Utredningsmännen upptager
i sitt förslag tankegångar från kanslerns förslag men bevarar samtidigt
huvudgrunderna i nuvarande statsvetenskaplig-filosofisk examen.
Enligt kanslerns förslag kan en trc-betygskurs icke rymmas inom examens
minimibetygssumma (sex betygsenheter). En sådan utformning är
enligt min mening icke den lämpligaste. Även om man icke vill ställa kra\et,
att tre betyg i ett ämne skall vara obligatoriskt, bör man dock icke förlora ur
sikte, att bär avsedda examen är tänkt som en examen för specialister.
Examensordningen bör med hänsyn härtill vara så konstruerad, att det
framstår som fördelaktigt för den studerande att fördjupa sig på något område.
Enligt utredningsmännens förslag kan inom den obligatoriska betygssumman
(sju betygsenheter) rymmas en tre-betygskurs i valfritt samhällsvetenskapligt
ämne. Även en fyra-betygskurs är tänkbar inom ramen for
nämnda betygssumma, därest den studerande väljer något av ämnena nationalekonomi,
statistik eller statskunskap. Den studerande får således möjlighet
att utnyttja sin examen till en verklig expertutbildning. Om examen
utformas enligt utredningsmännens förslag, kan behovet att bygga på denna
med en licentiatexamen beräknas i framtiden bli mindre än för närvarande.
Utredningsmännens förslag innebär vidare, att undervisningen för filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen samordnas med undervisningen för
juridisk-samhällsvetenskaplig examen. Den samhällsvetenskapliga delen avsistnämnda
examen skall sålunda enligt utredningsmännens förslag även
utgöra »kärnan» i filosofisk-samhällsvetenskaplig examen.
Studietiden är enligt kanslerns förslag tre och ett halvt ar och enligt utredningsmännens
fyra år. Denna skillnad dr dock delvis skenbar. För åtskilliga
ämneskombinationer skulle även enligt kanslerns förslag krävas en
studietid av fyra år. ..
Jag anser mig härefter böra närmare beröra en fråga, som varit loremal
för särskild uppmärksamhet under utredningsarbetet. I nuvarande statsvetenskaplig-filosofisk
examen ingår bl. a. den propedeutiska kursen för
juris kandidatexamen. Denna skall enligt kommitténs förslag ersättas med
en särskild kurs i rättskunskap. Enligt kanslerns förslag skall en termin
obligatoriskt ägnas åt ett ämne, benämnt rättskunskap, omfattande dels
en propedeutisk kurs särskilt anordnad för denna examen, dels viss undervisning
avsedd att belysa framför allt rättsreglernas funktion i samhallet.
Tanken på ett mera humanistiskt studium av rättsordningen synes mig i
och för sig tilltalande. Kanslerns förslag förutsätter emellertid inrättande
av särskilda lärartjänster vid de olika lärosätena. Utredningsmännen åter
förordar att i examen skall liksom hittills ingå den propedeutiska kursen
för juris kandidatexamen. De har emellertid ansett sig böra föreslå, att
inom examens ram beredes möjlighet till ett mera humanistiskt studium
av rättsordningen. Enligt utredningsmännens förslag skall sålunda ett
ämne, benämnt allmän rättsvetenskap, kunna ingå som ett valfritt ämne i
filosofisk-samhällsvetenskaplig examen. Såsom jag närmare kommer att
beröra i det följande, har utredningsmännen tänkt sig, att undervisningen i
detta ämne skall meddelas av lärarkrafter inom de juridiska fakulteternas
förstärkta lärarorganisation. .
I enlighet med vad jag inledningsvis anfört anser jag mig i detta samman
-
26 Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
hang endast böra taga ställning till huvudgrunderna för en omläggning av
den samhällsvetenskapliga utbildningen. Jag har därvid funnit mig böra
förorda, att en omläggning sker i enlighet med huvudgrunderna i utredningsmännens
förslag. Jag föreslår sålunda, att nuvarande statsvetenskapligfilosofisk
examen modifieras i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmännens
förslag och i fortsättningen benämnes filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen.
Avslutningsvis må påpekas, att det självfallet alltjämt skall vara möjligt
att bedriva samhällsvetenskapliga studier även inom ramen för filosofie
kandidatexamen och filosofisk ämbetsexamen.
Motion
I motionen II: 536 har hemställts, att i den filosofisk-samhällsvetenskapliga
examen måtte ingå en kurs på en halv termin i kulturgeografi samt att
kursen i företagsekonomi måtte utbyggas till 1-betygskurs.
Motionären erinrar om att kanslern föreslagit, att i den samhällsvetenskapliga
examen skulle ingå en kurs i kulturgeografi, samt framhåller att
för en rätt förståelse av samhällsutvecklingen och näringslivet förutsättes
kunskaper inom detta ämnesområde.
Till motivering för det framförda yrkandet anför motionären vidare i huvudsak
följande.
Man har anledning förmoda, att de, som avlägger filosofisk-samhällsvetenskaplig
examina, i stor utsträckning kommer att syssla med ekonomiska
frågor i både näringsliv och statliga och kommunala instansers ekonomiskt
betonade organ. Ur den synpunkten är det angeläget, att den i
denna examen ingående kursen i företagsekonomi utbygges till en 1-betygskurs.
Den förlängning av studietiden, som härigenom skulle uppstå, blir en
halv termin. Tillsammans med kursen i kulturgeografi skulle detta göra,
att studietiden för den filosofisk-samhällsvetenskapliga examen skulle bli
av samma längd som den juridisk-samhällsvetenskapliga examen.
Lärarorganisationen vid de juridiska
fakulteterna m. m.
Beträffande den nuvarande lärarorganisationen får utskottet hänvisa till
propositionen, s. 69.
Kommittén
Kommittén framlägger förslag till dels förstärkning av den juridiska
lärarorganisationen, dels åtgärder för den vetenskapliga rekryteringen. Vad
lärarorganisationen beträffar anför kommittén, att dennas storlek och
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
27
uppbyggnad i första hand måste bestämmas av behovet av undervisning.
De akademiska lärarbefattningarna är emellertid på en gång lärar- och
forskarbefattningar, varför den juridiska forskningens behov enligt kommitténs
mening även måste beaktas.
Enligt kommitténs mening föreligger en påtaglig lärarbrist vid de juridiska
fakulteterna. Lärarbristen har enligt kommitténs mening lett till
betydande olägenheter i flera avseenden. Deltagarantalet vid seminarieövningar
kunde uppgå till mellan 50 och 60, stundom betydligt flera studenter.
Ehuru ett deltagarantal av 15 borde vara maximum vid dylika övningar,
har kommittén vid uppgörandet av förslaget till lärarorganisation
ansett sig böra utgå från i genomsnitt 20—30 deltagare. I annat fall skulle
krävas en sådan förstärkning av lärarorganisationen, att kommittén ej vågat
räkna därmed för den närmaste tiden. Lärarkrafternas fåtalighet har
vidare enligt kommitténs mening medfört, att undervisning i flera ämnen
eller delar av ämnen endast kunnat meddelas en gång per läsår. Följden
härav blev att de många studerande, som av olika anledningar kom i otakt
med studieplanen, måste bevista undervisning och deltaga i seminarieövningar
i ett ämne, medan de samtidigt studerade ett annat. För att råda bot
på sådana missförhållanden är det enligt kommittén nödvändigt att tillse
att i varje fall i de större och viktigare ämnena undervisning meddelas
under såväl höst- som vårtermin. Genom en sådan dubblering av undervisningen
uppnås även — anför kommittén vidare —- att antalet deltagare
i kurser och övningar kan hållas vid en mera rimlig nivå. Bristen på lärarkrafter
har enligt kommittén även lett till att tentamensbördan för många
professorer blivit mycket tyngande. Särskilt gäller detta de professorer,
vilka har att svara för två examensämnen. I det övervägande antalet ämnen
råder brist på goda och lämpliga läroböcker, vilket till stor del anses
bero på att lärarna är alltför få och för hårt belastade. Lärarna har ej heller
kunnat ge nödig handledning åt dem som bedriver högre juridiska studier.
Att antalet som påbörjat sådana studier sedan lång tid tillbaka varit
synnerligen ringa, torde enligt kommitténs uppfattning till stor del bero
på att sådan handledning ej kunnat påräknas. Kommittén understryker
slutligen, att förutsättningen för en bättre undervisning och därmed för
en bättre juristutbildning är, att de juridiska lärarna erhåller ökade möjligheter
att bedriva vetenskaplig verksamhet.
I en utbyggd juridisk lärarorganisation bör enligt kommitténs
mening ingå lärare av olika grader liksom fallet är inom övriga fakulteter.
En upprustning av de juridiska fakulteterna bör därför icke främst sikta
till att skapa flera professurer. Det som framför allt erfordras är kvalificerade
lärarkrafter av lägre grad än professorer. Dessa lärare skall väsentligen
ansvara för undervisningen och examinationen i den del av juris kandidatexamen
som enligt den föreslagna studieplanen omfattar tredje till
28
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
och med sjunde terminerna. Kommittén föreslår, att i de större och viktigare
ämnena skall inrättas preceptorstjänster.
Kommittén framhåller vidare, att vid undervisningen bör medverka praktiskt
verksamma jurister. Även assistenter och amanuenser av olika grader
bör anlitas för skilda undervisningsuppdrag och som biträden vid
forskningsarbete.
Kommittén föreslår att vid de juridiska fakulteterna inrättas sammanlagt
9 nya professurer, nämligen tre i allmän rättslära — en professur vid var
och en av de juridiska fakulteterna — två i internationell rätt — en professur
i Uppsala och principbeslut om en professur i Lund — samt vid Stockholms
högskola därjämte en professur i finansrätt med finansvetenskap,
en i civilrätt, särskilt arbetsrätt, en i förvaltningsrätt, särskilt socialvårds1
ätt och en i kriminologi. Utöver de sålunda förordade nya professurerna
'' id juridiska fakulteterna föreslås inrättande av vissa nya professurer
i samhällsvetenskapliga ämnen vid de humanistiska fakulteterna, nämligen
bl. a. 2 professurer i nationalekonomi — en vid vart och ett av universiteten
i Uppsala och Lund.
Kommittén föreslår på grundval av beräkningar av undervisningsbehovet,
att vid de juridiska fakulteterna inrättas sammanlagt 19 preceptorstjänster.
Vid vardera fakulteten i Uppsala och Lund bör finnas tre sådana befattningar
i civilrätt, en i straffrätt, en i processrätt och en i förvaltningsrätt,
medan fyra tjänster i civilrätt samt en tjänst i vart och ett av ämnena
straffrätt, processrätt och förvaltningsrätt föreslås inrättade vid stats- och
rättsvetenskapliga avdelningen i Stockholm.
Vid ett genomförande av kommitténs förslag i övrigt beträffande lärarorganisationen
anses det nuvarande antalet docenlurer i stort sett vara
tillfyllest.
Kommittén finner det önskvärt, att varje professor kunde beredas tillfälle
att vid sitt forskningsarbete anlita en assistent eller amanuens.
Universitetskanslern
Kanslern understryker, att en förstärkning av de juridiska fakulteternas
lärarorganisation är en av de mest angelägna uppgifterna, då det gäller att
förbättra den juridiska utbildningen, och finner kommitténs förslag till
nya lärarbefattningar i stort sett väl avvägda.
Såvitt gäller av kommittén föreslagna nya professurer tillstyrker kanslern,
att vid var och en av de tre fakulteterna inrättas en professur i
allmän rättslära samt i Stockholm dessutom en professur i finansrätt med
finansvetenskap, en professur i civilrätt, särskilt arbetsrätt, en professur
i förvaltningsrätt, särskilt socialvårdsrätt, samt en professur i kriminologi.
Kanslern anser däremot professurerna i internationell rätt i Uppsala och
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
29
Lund icke lika nödvändiga som övriga nya professurer för att utbildningen
skall kunna läggas upp på ett ändamålsenligt sätt.
Kanslern finner i likhet med kommittén, att behov föreligger av en ny
professur i nationalekonomi vid vart och ett av universiteten i Uppsala och
Lund. Ifrågavarande befattningar bör enligt kanslerns mening benämnas
professurer i nationalekonomi, ej såsom kommittén föreslagit professurer
i nationalekonomi med ekonomisk politik.
Kanslern delar kommitténs uppfattning, att en av de mest angelägna
åtgärderna är inrättande av ordinarie lärarbefattningar vid sidan av professurerna.
De av kommittén föreslagna preceptorerna kan enligt kanslerns
mening närmast jämföras med t. ex. laboratorerna inom de matematisknaturvetenskapliga
fakulteterna, vilka befattningshavare i flertalet fall —
liksom nu berörda preceptorer — har till uppgift att sköta en del av undervisningen
och examinationen inom en av professor företrädd disciplin.
Kanslern föreslår, att sammanlagt 13 precepturer inrättas, därav 4 i Uppsala,
4 i Lund och 5 i Stockholm. Kanslern finner, att åtminstone två precepturer
i civilrätt behövs i vardera Uppsala och Lund. Vid beräkningen
av lärarbehovet i civilrätt i Stockholm har kanslern utgått från att den föreslagna
professuren i civilrätt, särskilt arbetsrätt, kommer till stånd. Enligt
kanslerns beräkning erfordras i Stockholm två precepturer i civilrätt.
Kanslern föreslår vidare inrättande av tre precepturer i rättsvetenskap, en
vid var och en av de juridiska fakulteterna.
För övriga ämnen tillstyrker kanslern inrättandet av sammanlagt fyra
precepturer.
Med hänsyn till att det är synnerligen angeläget att bästa möjliga förutsättningar
skapas för ökad juridisk forskning föreslår kanslern, att tre
e. o. forskardocentbefatlningar inrättas, nämligen en vid var och en av de
tre juridiska fakulteterna.
För undervisning i nationalekonomi för juris kandidatexamen erfordras
enligt kanslerns beräkning, förutom professorn, en biträdande läraie.
Kanslern förordar därför, att en befattning som biträdande lärare i nationalekonomi
inrättas vid stats- och rättsvetenskapliga avdelningen i Stockholm.
Kanslern tillstyrker juridiska fakultetens i Lund förslag om inrättande
av en befattning som biträdande lärare i rättskunskap för i första hand
den propedeutiska undervisningen inom fakulteten.
De av kommittén föreslagna assistent- och amamiensbefattningarna i
juridiska ämnen finner kanslern i hög grad angelägna, och han tillstyrker
därför inrättande av dessa befattningar. Kanslern föreslår, att en befattning
som andre amanuens i nationalekonomi inrättas vid var och en av
de tre juridiska fakulteterna.
Kommitténs förslag om användningen av praktiskt verksamma jurister
i undervisningen föranleder ingen erinran från kanslerns sida.
30
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
Utredningsmännen
Utredningsmännen finner de av kanslern tillstyrkta professurerna erforderliga.
Utredningsmännen förordar, att den av de nya professurerna vid
Stockholms högskola, som skall särskilt avse socialvårdsrätt, benämnes
professur i offentlig rätt, särskilt socialvårdsrätt. Samtidigt bör de nuvarande
professurerna i förvaltningsrätt och statsrätt med folkrätt vid de
juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund samt professuren i statsrätt och
förvaltningsrätt vid stats- och rättsvetenskapliga avdelningen i Stockholm
erhålla nya benämningar. Professurerna i Uppsala och Lund bör benämnas
professurer i offentlig rätt med folkrätt och professuren i Stockholm professur
i offentlig rätt. Enligt utredningsmännens mening bör den nuvarande
professuren i civilrätt jämte finansrätt vid stats- och rättsvetenskapliga avdelningen
i Stockholm omändras till en professur i civilrätt från och med
den tidpunkt, då den nya professuren i finansrätt med finansvetenskap blir
besatt med ordinarie innehavare.
Bifalles kommitténs av kanslern och strafflagberedningen förordade förslag
om inrättande vid Stockholms högskola av en professur i kriminologi,
hör enligt utredningsmännens mening till denna professur knytas ett institut.
I fråga om antalet erforderliga precepturer finner utredningsmännen, att
vid var och en av de juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund behövs
sammanlagt fem samt vid den juridiska fakulteten i Stockholm sammanlagt
sex sådana befattningar. Detta innebär i jämförelse med kanslerns förslag
en ökning med en preceptur vid var och en av de tre fakulteterna.
Av kanslern förordade högre befattningar i övrigt samt assistent- och
amanuensbefattningar för juridiska ämnen tillstyrkes av utredningsmännen.
Undervisningen i företagsekonomi vid stats- och rättsvetenskapliga avdelningen
i Stockholm kräver enligt utredningsmännen en biträdande lärare.
Vad beträffar biträdespersonalen föreslår utredningsmännen, att vid juridiska
fakulteten i Uppsala inrättas en kanslibiträdestjänst i Ca It och
två biträdestjänster i reglerad befordringsgång. Vid Lundafakulteten finnes
l.n. en kanslibiträdestjänst. Utredningsmännen anser behov föreligga vid
denna fakultet av ytterligare en dylik tjänst och av två biträdestjänster i
reglerad befordringsgång. Vid stats- och rättsvetenskapliga avdelningen i
Stockholm erfordras enligt utredningsmännen ett större antal biträden än
vid fakulteterna i Uppsala och Lund. Antalet nyinrättade lärartjänster blir
enligt förslaget högre i Stockholm än i Uppsala och Lund. Utredningsmännen
anser, att vid stats- och rättsvetenskapliga avdelningen i Stockholm bör
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
31
inrättas tre kanslibiträdestjänster i Ca It och två biträdestjänster i reglerad
befordringsgång. Av kanslibiträdena bör ett tjänstgöra vid kriminologiska
institutet.
Utredningsmännen föreslår, att till de juridiska fakulteterna anvisas
kursanslag med de belopp och för de ändamål, som framgår av följande
sammanställningar.
Juridiska fakulteten i Uppsala
Ändamål
Propedeutiska kurser.........................
Särskilda lärare i civilrätt...................
Särskilda lärare i straffrättens hjälpvetenskaper
Särskilda lärare i processrätt.................
Särskilda lärare i finansrätt..................
Särskilda lärare i övrigt.....................
Kurser i röstvård och talteknik..............
Avgår nu utgående kursanslag
Ökning av kursanslaget ......
Kronor
7.000
8.500
4.400
3.800
1.200
5.000
2.000
31.900
28.400
3.500
Juridiska fakulteten i Lund
Särskilda lärare i civilrätt...................
Särskilda lärare i straffrättens hjälpvetenskaper
Särskilda lärare i processrätt.................
Särskilda lärare i finansrätt..................
Särskilda lärare i övrigt.....................
Kurser i röstvård och talteknik..............
Avgår nu utgående kursanslag
Minskning av kursanslaget ...
Kronor
8.500
4.400
3.800
1.200
5.000
2.000
24.900
27.900
3.000
Stats- och rät Is v etenskapliga avdelningen vid Stockholms
högskola
Propedeutiska kurser ..............................................
Kurser i bokföring.................................................
Särskilda lärare i civilrätt..........................................
Särskilda lärare i straffrättens hjälpvetenskaper .....................
Särskilda lärare i processrätt.......................................
Särskilda lärare i finansrätt ........................................
Särskilda lärare i övrigt............................................
Kurser i röstvård och talteknik ....................................
Kronor
10.500
4.800
12.500
3.200
G.000
2.000
7.000
3.000
49.600
Avgår nu utgående kursanslag
Ökning av kursanslaget .....
34.000
15.600
Utredningsmännen beräknar vidare medel för dels materiel m. in., dels
insamling och arkivering av otryckt rättsvetenskapligt undervisningsmateriel,
dels ock reseersättningar. I samband med juristutbildningsreformen
32
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
bör vidare enligt utredningsmännen anvisas vissa engångsanslag för upprustning
av de juridiska fakulteternas bibliotek.
De av kommittén föreslagna och av kanslern tillstyrkta tre nya doktorandstipendierna
— ett vid varje fakultet — har av utredningsmännen medtagits
i kostnadsberäkningarna.
Departementschefen
Departementschefen anför beträffande den allmänna utformningen av
lärarorganisationen följande.
En omläggning av den juridiska samt den kombinerade juridiska och
samhällsvetenskapliga utbildningen enligt de huvudgrunder, vilka jag tidigare
förordat, förutsätter en betydande utbyggnad av de juridiska fakulteternas
personalorganisation.
Jag vill redan här nämna, att den förstärkning av fakulteternas personalorganisation,
som jag funnit erforderlig i samband med utbildningsreformen,
innebär nyinrättande av sammanlagt icke mindre än 4 professorsoch
14 preceptorsbefattningar, 3 befattningar som biträdande lärare, 17
assistent- och amanuensbefattningar samt 9 kanslibiträdes- och kontorsbiträdesbefattningar.
Härvid har jag medtagit de — i avvaktan på utbildningsreiormens
genomförande — för innevarande budgetår inrättade och i årets
statsverksproposition (VIII; p. 80 och 99) för nästa budgetår föreslagna
precepturerna, tillhopa 4 dylika befattningar. Om mitt förslag till utbyggnad
av personalorganisationen genomföres, kommer icke blott undervisningsbehovet
enligt den nya studieordningen att tillgodoses utan även den
rättsvetenskapliga forskningen att ges väsentligt ökade resurser.
Genom inrättandet av förutnämnda precepturer har en helt ny lärarkategori
tillskapats vid de juridiska fakulteterna. Med eu preceptur är — liksom
med en professur — förenad såväl åliggande att bedriva vetenskaplig forskning
som skyldighet att svara för undervisning och examination. Preceptors
undervisningsskyldighet är av samma omfattning som professors. Behovet
av precepturer vid de juridiska fakulteterna har ingående motiverats av
kommittén. Härvid har kommittén understrukit, att undervisningen efter
det propedeutiska stadiet bör ligga på vetenskaplig nivå. Om man för nu
avsedda undervisning skulle använda — förutom professorer — enbart
docenter, blev lärarorganisationen enligt kommitténs mening oproportionerligt
stor, då en docent kan tagas i anspråk för undervisning endast i begränsad
omfattning. Kommittén har vidare framhävt, att det icke torde vara
möjligt att tillgodose här åsyftade undervisningsbehov genom inrättande av
befattningar som biträdande lärare, då man vid de juridiska fakulteterna
sannolikt icke skulle kunna rekrytera dylika befattningar med docentkompetenta
jurister. Även kanslern har betonat behovet av tjänster i preceptorsgraden
vid de juridiska fakulteterna.
Av vad jag förut anfört framgår att huvudparten av de nya lärartjänsterna
enligt mitt förslag skall vara precepturer. I de ämnen, där det kommer
att finnas lärare både i professors och i preceptors ställning, bör en arbetsfördelning
genomföras på så sätt, att professorn främst svarar för de mest
kvalificerade uppgifterna, medan huvuddelen av undervisningen vid de
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
33
grundläggande kurserna och tillämpningsövningarna lägges på preceptorn.
De ordinarie lärarnas undervisning bör kompletteras med undervisning av
praktiskt verksamma jurister. Härför torde anlitas domare eller advokater
eller andra praktiker, vilka åtager sig undervisningsuppgiften som en bisyssla
vid sidan av sitt ordinarie arbete. Det bör också kunna förekomma, att
sådana personer för kortare perioder lösgöres från sitt ordinarie arbete för
att helt ägna sig åt undervisning.
I fråga om de olika tjänsterna anför departementschefen.
Kommittén föreslår inrättande av tre professurer i allmän rättslära, nämligen
en i Uppsala, en i Lund och en i Stockholm. Redan 1947 fattade riksdagen
principbeslut om inrättande av professurer i allmän rättslära med
rättsfilosofi i Uppsala och Lund, vilka professurer som benämningen antyder
främst tänktes som forskarbefattningar. De av kommittén föreslagna
professurerna avses skola ha rent juridisk karaktär med ämnesområdets
tyngdpunkt förlagd till de för alla rättsområden gemensamma metodfrågorna,
såsom frågor om lagskrivnings- och lagtolkningsteknik. Med professur
i allmän rättslära skall vara förenad skyldigheten att svara för ett
av de viktigaste ämnena i juris kandidatexamen. Ifrågavarande professurer
har förordats av såväl kanslern som utredningsmännen. Då jag funnit de
tre föreslagna professurerna i allmän rättslära nödvändiga för genomförandet
av utbildningsreformen, tillstyrker jag inrättandet av dessa befattningar.
Vid Lunds universitet finnes sedan 1947 en professur i finansrätt och
finansvetenskap. Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 26 juli 1947 skall professuren
i nationalekonomi med finansrätt vid universitetet i Uppsala vid
den nuvarande innehavarens avgång, vilken kan beräknas ske den 1 juli
1958, förändras till en professur i finansrätt med finansvetenskap. Kommittén
framhäver, att skattelagstiftningen kommit att spela en allt större
roll i vår rättsordning. Enligt kommitténs mening bör en särskild professur
i finansrätt med finansvetenskap finnas även vid Stockholms högskola.
Kommittén har därför föreslagit, att en dylik professur inrättas vid högskolan.
Förslaget har tillstyrkts av såväl kanslern som utredningsmännen.
Även för egen del har jag funnit motiverat, att finansrätten, som är ett
självständigt examcnsämne, blir företrädd av en särskild professur vid
högskolan, och jag tillstyrker därför den föreslagna professuren.
Genomföres ifrågavarande förslag kommer innehavaren av den nuvarande
professuren i civilrätt jämte finansrätt vid högskolan icke längre att svara
för undervisning och examination i ämnet finansrätt. Detta förhållande bör
lämpligen också framgå av professurens benämning. Jag föreslår, att professuren
i civilrätt jämte finansrätt vid högskolan ändras till att avse professur
i ämnet civilrätt från och med den dag, då den nya professuren i finansrätt
med finansvetenskap erhåller sin förste ordinarie innehavare.
Vid den juridiska undervisningen och forskningen har socialrätten —
som inbegriper dels arbetsrätt, dels socialvårdsrält hittills icke ägnats
den uppmärksamhet som detta rättsområde förtjänar. Som förut påpekats
skall socialrätten enligt den föreslagna nya studieordningen emellertid icke
bilda särskilt examcnsämne. Under sådana förhållanden kan det, såsom
kommittén framhållit, icke gärna komma i fråga att nu inrätta särskilda
3 Iiihang till riksdagens protokoll 1057. G samt. Nr 128
34
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
lärartjänster i socialrätt vid alla de tre juridiska fakulteterna. Kommittén
har föreslagit, att vid Stockholms högskola skall inrättas en professur i
civilrätt, särskilt arbetsrätt, och en professur i förvaltningsrätt, särskilt
socialvårdsrätt. Förslaget har tillstyrkts såväl av kanslern som av utredningsmännen,
därvid de senare förordat, att den professur, som skall företräda
främst socialvårdsrätten, benämnes professur i offentlig rätt, särskilt
socialvårdsrätt.
För egen del har jag funnit mig kunna endast delvis biträda här ifrågavarande
förslag. Inrättas den av mig föreslagna professuren i finansrätt
med finansvetenskap vid Stockholms högskola befrias härigenom — såsom
jag tidigare framhållit — den av civilrättsprofessorerna, som nu svarar
även för finansrätten, från sistnämnda uppgift. Civilrätten blir på så sätt
starkare representerad vid högskolan än för närvarande. Sålunda kommer
fyra professurer —• varav tre å ordinarie stat och en (professuren i försäkringsrätt)
bekostad av fondmedel — att uteslutande företräda ämnet civilrätt.
Intresset av att arbetsrätten skall särskilt beaktas bör kunna tillgodoses
genom att en av de tre å ordinarie stat uppförda professurerna, ändras till att
avse professur i civilrätt, särskilt arbetsrätt. Jag förordar därför, att en dylik
ändring sker. Det bör ankomma på universitetskanslern att, efter hörande
av högskolan, inkomma med närmare förslag på denna punkt.
Syftet att stärka socialvårdsrättens ställning synes mig böra tillgodoses
genom inrättande av en ny preceptur. Jag föreslår, att vid Stockholms högskola
inrättas en preceptur i offentlig rätt, särskilt socialvårdsrätt. Vid fördelningen
av undervisningsuppgifterna mellan den professor, som kommer
att företräda det blivande examensämnet offentlig rätt, och preceptorn i
offentlig rätt, särskilt socialvårdsrätt, torde hänsyn böra tagas till att preceptorns
forskningsarbete skall inriktas på socialvårdsrätten.
De nuvarande examensämnena statsrätt med folkrätt och förvaltningsrätt
skall enligt den nya studieordningen för juris kandidatexamen sammanföras
till ett ämne offentlig rätt. Utredningsmännen uttalar, att professurerna
i förvaltningsrätt och statsrätt med folkrätt vid universiteten i Uppsala
och Lund i anledning härav bör erhålla annan benämning, och föreslår,
att dessa i stället kallas professurer i offentlig rätt med folkrätt. Professuren
i statsrätt och förvaltningsrätt vid Stockholms högskola, vilken
i motsats till de två nyssnämnda professurerna icke har att svara för folkrätten,
föreslås benämnd professur i offentlig rätt. Vad utredningsmännen
sålunda föreslagit anser jag mig böra biträda.
Den föreslagna utbildningsreformen aktualiserar även ändring av benämningen
å andra professurer. Det synes nämligen lämpligt, att benämningen
å en professur i regel överensstämmer med namnet å det examensämne,
för vilket professurens innehavare ansvarar. Det torde böra ankomma
på kanslern att närmare utreda vilka professurer som bör erhålla ändrad
benämning och att till Kungl. Maj :t avgiva de förslag, vartill utredningen
må föranleda.
De ekonomiska studierna skall enligt den föreslagna studieordningen för
juris kandidatexamen tilläggas ökad vikt. Vid stats- och rättsvetenskapliga
avdelningen i Stockholm finnes f. n. en professur i nationalekonomi med
finansvetenskap. Vid juridiska fakulteten i Uppsala skulle nationalekonomin
komma att sakna representant, sedan den nuvarande professuren i
nationalekonomi med finansrätt utbytts mot en professur i finansrätt med
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
35
finansvetenskap. Vid juridiska fakulteten i Lund finnes icke någon ordinarie
lärare i nationalekonomi. Förslag föreligger om att en professur i
nationalekonomi skall inrättas vid vardera juridiska fakulteten i Uppsala
och Lund. Enligt min mening erfordras en ordinarie lärartjänst i ämnet
vid var och en av dessa fakulteter med hänsyn till undervisningens behov.
Ämnet nationalekonomi är emellertid i såväl Uppsala som Lund representerat
av en professur vid den humanistiska fakulteten. De nya tjänsterna vid
de juridiska fakulteterna synes mig med tanke härpå kunna hänföras till
preceptorsgraden. Jag föreslår sålunda, att en preceptur i nationalekonomi
inrättas vid vardera juridiska fakulteten i Uppsala och Lund.
Kommittén föreslår, att en professur i internationell rätt skall inrättas
vid Uppsala universitet ävensom att principbeslut skall fattas om inrättande
av en professur i samma ämne vid Lunds universitet. Som kanslern framhållit
är emellertid dessa professurer inte oundgängligen erforderliga för
undervisningen. På grund härav och då ämnet internationell rätt är speciellt
representerad vid Stockholms högskola genom Carl Lindhagens professur
i internationell rätt har jag icke ansett mig kunna tillstyrka kommitténs
förslag på denna punkt.
Kommittén föreslår vidare, alt en professur i kriminologi skall inrättas
vid Stockholms högskola. Detta förslag har tillstyrkts av kanslern och utredningsmännen.
I juris kandidatexamen skall undervisning meddelas i
kriminologi i samband med de i studieplanen upptagna kurserna i straffrättens
hjälpvetenskaper. Enligt föreliggande förslag skall denna undervisning
i Uppsala och Lund anförtros åt särskilda lärare, avlönade med timarvode.
På samma sätt bör undervisningen kunna ordnas — åtminstone
tills vidare —även i Stockholm. Inrättandet av en professur i kriminologi vid
Stockholms högskola kan därför enligt min mening icke anses ha nödvändigt
samband med den föreslagna utbildningsreformen. Jag är därför icke beredd
att i detta sammanhang föreslå inrättande av denna professur. Jag vill
emellertid tillägga, att det synes mig mycket angeläget att brottets orsaker
och närliggande spörsmål blir föremål för intensivare forskning, varigenom
också undervisningen kan förbättras. Enligt min mening bör frågan om inrättande
av här avsedda professur upptagas till prövning i samband med
behandlingen av högskolans ordinarie petita.
I några remissyttranden har framförts förslag om inrättande av särskilda
professurer i rättsvetenskap vid de tre humanistiska fakulteterna i Uppsala,
Lund och Stockholm närmast med sikte på att få till stånd en mera humanistiskt
inriktad forskning rörande de rättsliga företeelserna. Innehavarna
av dessa professurer skulle vidare undervisa i första hand dem, som
avsåg att förvärva en samhällsvetenskaplig utbildning. Kanslern har gett
tanken sin anslutning men ansett sig endast kunna förorda tjänster i preceptorsgraden.
Utredningsmännen har vid utarbetandet av sitt förslag givit
de olika examina en delvis annan utformning än kanslern. Allmän rättsvetenskap
skall enligt utredningsmännens förslag vara ett valfritt ämne i
filosofisk-samhällsvetenskaplig examen. Utredningsmännen har förutsatt,
att någon eller några av den juridiska fakultetens lärare skall förordnas
att vara examinatorer i nämnda ämne och att dessa lärare även skall anslå
en del av sin ordinarie undervisning åt detta ämne. Den särskilda undervisningen
i civilrätt IV för juridisk-samhällsvetenskaplig examen skall vidare
enligt utredningsmännens förslag vid de olika liirosätcna åläggas pre
-
36
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
ceptorer i civilrätt. Utredningsmännen har med hänsyn till det anförda
icke funnit nödvändigt, att för ämnet rättsvetenskap inrättas särskilda tjänster
av den art kanslern åsyftar. För egen del ansluter jag mig till vad utredningsmännen
sålunda uttalat.
Kommittén har föreslagit, att i samband med den omläggning av utbildningen,
som kommittén förordat, skall inrättas sammanlagt 19 precepturer.
Kanslern har vid framläggandet av sitt förslag till utbildningsreform föreslagit
inrättande av 13 precepturer, däri inräknat 3 precepturer i rättsvetenskap.
Utredningsmännen, som i motsats till kanslern utgått från att det
skall finnas en juridisk-samhällsvetenskaplig examen, har beräknat behovet
av här avsedda befattningar till sammanlagt 16. I detta antal ingår även
de 4 precepturer, som redan inrättats för innevarande budgetår eller föreslagits
i årets statsverksproposition.
Såsom jag förut framhållit har jag för egen del funnit sammanlagt 14
precepturer erforderliga i samband med undervisningsreformen. Av dessa
befattningar har 4 redan inrättats innevarande budgetår eller i årets statsverksproposition
föreslagits skola inrättas nästa budgetår. I det föregående
har jag vidare förordat inrättande av 1 preceptur i offentlig rätt, särskilt
socialvårdsrätt, och 2 precepturer i nationalekonomi. Jag föreslår nu, att
härjämte följande 7 precepturer inrättas, nämligen vid juridiska fakulteten
i Uppsala en preceptur i civilrätt samt en preceptur i offentlig rätt, vid juridiska
fakulteten i Lund en preceptur i civilrätt och en preceptur i offentlig
rätt samt vid stats- och rättsvetenskapliga avdelningen i Stockholm två
precepturer i civilrätt och en preceptur i processrätt.
Att jag beräknat behovet av ordinarie lärartjänster mindre än kommittén,
kanslern och utredningsmännen sammanhänger med att jag ansett, att
en större del av undervisningen än som förutsatts av dessa bör kunna anförtros
åt praktiskt verksamma jurister. Vid min beräkning av kursanslagen
kommer jag att taga hänsyn härtill.
I överensstämmelse med utredningsmännens förslag förordar jag, att
vid Lunds universitet inrättas en befattning som biträdande lärare i rättskunskap
samt vid Stockholms högskola av två sådana befattningar, nämligen
en i nationalekonomi och en i företagsekonomi.
Vid min prövning av de föreliggande förslagen beträffande inrättande
av assistent- och amanuensbefattningar samt kanslibiträdes- och kontorsbiträdestjänster
har jag funnit mig böra tillstyrka inrättande av följande nya
befattningar och tjänster.
Befattning: Uppsala Lund Stockholm
Förste assistent ............................ 2 2 2
Andre assistent ............................ - - — 1
Förste amanuens........................... 1 1 2
Andre amanuens .......................... 2 2 2
Kanslibiträde .............................. 1 —• 2
Kontorsbiträde ............................ 2 2 2
Vid min beräkning av nu avsedda personalbehov har jag tagit hänsyn
till bl. a., att juridiska fakulteten i Lund — i motsats till Uppsalafakulteten
och Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga avdelning —- f. n. disponerar en kanslibiträdestjänst.
De framförda förslagen om inrättande av särskilda forskardocentbcfatt
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
37
ningar vid de juridiska fakulteterna och om en ökning av antalet doktorandstipendier
vid dessa fakulteter är jag icke beredd att pröva i detta sammanhang.
Beträffande kursanslag o. dyl. anför departementschefen.
Utredningsmännens beräkningar rörande kursanslagen bygger på antagandet,
att det antal ordinarie lärartjänster som föreslagits av dem komme
att inrättas. Såsom jag tidigare framhållit har jag ansett, att en större del
av undervisningen än som förutsatts av bl. a. utredningsmännen bör kunna
anförtros åt praktiskt verksamma jurister. Med hänsyn härtill bör en uppräkning
ske av de av utredningsmännen beräknade kursanslagen. Jag har
funnit mig böra föreslå, att de nu utgående kursanslagen till de juridiska
fakulteterna i Uppsala och Lund samt den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen
i Stockholm höjes med respektive 20 800, 14 300 och 32 700 kronor.
Fakulteterna i Uppsala och Lund torde vidare höra erhålla medel för
bestridande av reseersättningar till särskilda lärare, vilka anlitas vid undervisningen
och är bosatta å annan ort. För nu avsedda ändamål torde böra
beräknas sammanlagt 5 500 kronor, varav för Uppsalafakulteten 2 000 kronor
och för Lundafakultetens 3 500 kronor.
Enligt utredningsmännen erfordras i samband med utbildningsreformen
vissa engångsanslag till de juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund
samt den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen i Stockholm. Utredningsmännen
har sålunda föreslagit, att såsom engångsanslag skall anvisas
till vardera fakulteten i Uppsala och Lund 20 000 kronor och till avdelningen
i Stockholm 40 000 kronor. För egen del anser jag, att ifrågavarande engångsanslag
bör kunna begränsas till 15 000 kronor respektive 30 000
kronor.
Utredningsmännen har föreslagit en förstärkning av de till nämnda fakulteter
och avdelning nu utgående medelsanvisningarna till materiel m. m.
Även för egen del anser jag en ökad medelstilldelning motiverad. Enligt
förslag i årets statsverksproposition skall det emellertid ankomma på
kanslern att besluta om fördelningen på olika institutioner m. m. av de till
universiteten och Stockholms högskola årligen anvisade anslagsmedlen till
materiel m. m. Under sådana förhållanden anser jag mig icke böra taga
ställning till vilka belopp som bör anvisas till berörda fakulteter och avdelning
för här avsedda ändamål. Vid den framtida avvägningen av universitetens
och Stockholms högskolas anslagsbehov för materiel m. m. synes hänsyn
böra tagas till nämnda fakulteters och avdelnings ökade medelsbehov
för angivna ändamål.
Sammanfattningsvis anför departementschefen följande beträffande kostnaderna
för de av honom förordade tjänsterna in. in.
De av mig i det föregående framlagda förslagen kan, då de helt genomförts,
beräknas medföra en årlig kostnadsökning av i avrundat tal 800 000
kronor. Om hänsyn även tages till kostnaderna för de precepturer, som
redan inrättats innevarande budgetår eller föreslagits i årets statsverksproposition,
kan nämnda kostnadsökning beräknas till i avrundat tal
900 000 kronor. De föreslagna engångsanslagen uppgå till sammanlagt
60 000 kronor.
38
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
Motionerna
De i motionerna framförda yrkandena om ändring i eller utökning av den
i propositionen föreslagna lärarorganisationen redovisas nedan i den ordning
de olika lärartjänsterna behandlats i departementschefens ovan återgivna
anförande. Till en början redovisas för i motionerna anförda allmänna
synpunkter på lärarorganisationens utformning.
Allmänna synpunkter
Av de i de likalydande motionerna I: i29 och 11: 5i2 framförda principiella
synpunkterna på lärarorganisationens utformning må här återgivas
följande.
Utredningsmännens beräkning av lärarbehovet har godtagits i propositionen.
Emellertid har departementschefen — med motsvarande nedskärning
av antalet av utredningsmännen föreslagna tjänster —- velat tillgodose
nämnda behov genom att i icke obetydlig utsträckning anförtro undervisningen
åt praktiskt verksamma jurister och för detta ändamål uppfört
de till fakulteterna utgående kursanslagen med förhöjda belopp.
Den centrala frågan är, om lärarbehovet — utan att utbildningsreformen
sättes i fara -— kan tillgodoses på sätt i propositionen föreslås. Mot praktikerundervisning
av ifrågavarande omfattning på universitetsstadiet kunna
åtskilliga invändningar göras. Det får visserligen icke förbises, att praktiska
inslag i undervisningen vanligen äro av synnerligen stort värde. Men den
praktiska undervisningen i egentlig mening har på förevarande område sin
naturliga begränsning, med hänsyn till studiernas syfte. Och vad särskilt
angår praktikers direkta utnyttjande i mer avsevärd utsträckning i den
teoretiska undervisningen möta starka betänkligheter.
Dels kan det rimligen icke begäras,och kan heller icke förväntas, att en person
med sin huvudsakliga uppgift inom annat område skall på undervisningen
nedlägga lika stor omsorg och tid och lika stort intresse som den ordinarie
läraren. Dels saknar praktikern mestadels av naturliga skäl den pedagogiska
utbildning och träning som krävs för att ifrågavarande undervisning
skall bli effektiv. Dels slutligen, har praktikern uppenbarligen icke möjlighet
att utföra sådan forskning, som är förutsättningen för att han skall
erhålla den önskvärda systematiska överblicken över det område, inom
vilket han är satt att undervisa. Det anförda innefattar, får det tilläggas,
endast ett understrykande av att respektive verksamhetsområde i princip
bör hävdas av de personer, som erhållit den särskilda utbildningen härför.
Det framstår sålunda som helt naturligt, att en utbildningsreform måste
bygga på att den ordinära undervisningens behov tillgodoses genom ordinarie
lärare. Den kraftiga utökningen i propositionen av praktikerundervisningen
förefaller i belysning av vad här framförts icke stå väl samman
med principuttalandet, att undervisningen bör läggas så, att de vetenskapliga
momenten ägnas större uppmärksamhet än hittills, och att träning i
juridisk metod bör ges större plats på studieschemat. Ytterligare bör framhållas,
att den här diskuterade undervisningen genom praktiker icke gärna
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
39
kan få den enhetlighet och kontinuitet, som är en kanske förbisedd fördel
med undervisning genom ordinarie lärare. Det kan väntas vara förenat med
avsevärda svårigheter att i avsedd omfattning förvärva praktiker för undervisning
under längre sammanhängande perioder. Uppenbart är, att en splittrad
undervisning kan inverka menligt såväl på studiernas resultat som på
studietidens längd.
Om propositionens förslag i angivna avseenden sålunda måste anses
vara mindre ändamålsenlig, så finnes å andra sidan inom ramen för utredningsmännens
förslag om utnyttjandet av praktiker i undervisningen utomordentliga
möjligheter att till helt obetydlig eller ingen extra kostnad anordna
sådan undervisning av tillämpningskaraktär, som skulle på ett helt
annat sätt, än juristutbildningen nu förmår, göra den nyexaminerade juris
kandidaten praktiskt användbar. Den »laboratorieundervisning» som här
avses berördes — utan att därefter ha uppmärksammats — redan i juridiska
fakultetens i Lund remissutlåtande över kommittébetänkandet.
Härtill kommer den viktiga frågan om utbildningens mål. Departementschefen
har avgivit det principuttalandet, att de vetenskapliga momenten
böra i undervisningen ägnas större uppmärksamhet än hittills och att träning
i juridisk metod bör givas större plats på studieschemat. Häri måste
ligga bl. a., att det ur samhällets synpunkt kräves, att man i högre grad än
hittills varit fallet uppmärksammar och leder den process, varigenom den
studerande såväl till sin kunskap och insikt som till sin yrkespersonlighet
erhåller den inriktning, som gör honom lämpad att på bästa sätt fylla sina
uppgifter i samhället. Utbildningen åsyftar därför icke blott att ge kunskaper
om rättsreglernas faktiska innehåll och om den rättsliga tradition,
som avspeglar sig i regler och rättspraxis, utan även — och icke minst —
en på systematisk kännedom om samhällets struktur och behov grundad
känsla för förändringar i den samhälleliga utvecklingen. Detta är — såsom
numera allmänt erkännes — nödvändigt för att lagen skall kunna rätt tilllämpas.
Denna förståelse av rättsstoffet bör genomsyra undervisningen
redan i dess inledande stadier. Detta kräver av läraren avsevärd ansträngning
och möjlighet till översikt grundad bl. a. på forskning ävensom, i
dessa inte minst pedagogiskt svåra frågor, kontinuerligt utvecklad undervisningsvana.
Det kan ej begäras, att en praktiker, mestadels med en redan
förut pressad arbetsbörda, skall meddela denna typ av undervisning, lika
litet som den akademiske juristen har sådan konkret kännedom om rättslivet,
alt han utan domstolserfarenhet kan utan vidare sättas till domare.
Konsekvenserna av en felinriktad undervisning i detta hänseende kunna
bli ytterst allvarliga i det att de lätt kunna tendera att hålla tillbaka studiet
i dogmatiska, orealistiska och ovetenskapliga former.
1 propositionen angives ett tidsschema för inrättande av de här berörda
tjänsterna. Enligt detta schema skola desamma tillkomma på ett stadium,
som måste anses vara alltför sent. Endast två tjänster (en i Uppsala och
en i Stockholm) skola sålunda inrättas fr. o. in. budgetåret 1958/59, och de
övriga tjänsterna under följande tre budgetår, olika vid de skilda fakulteterna.
Det måste dock anses som synnerligen angeläget, att ifrågavarande
tjänster komma till stånd så fort som möjligt. Härför tala med styrka —
40
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
förutom forskningens behov av dylik assistans — att reformen för att på
avsett sätt kunna genomföras kräver dylika resurser redan i inledningsstadiet,
samt att enligt tidsschemat de flesta assistent- och amanuenstjänsterna
skola inrättas fr. o. m. budgetåret 1958/59; för att dessa tjänster
skola kunna till fullo utnyttjas erfordras att de erhålla tillfredsställande
resurser i anförda hänseende.
I de likalydande motionerna I: 433 och 11: 543 har hl. a. följande allmänna
synpunkter på forskningen och undervisningen framförts.
En kvalitativt högtstående undervisning av det slag reformen vill åstadkomma
kan icke bedrivas utan samband med eller stöd av forskning. Bl. a.
måste tillgång finnas till läroböcker, handböcker, liksom mera ingående
bearbetningar av ämnets olika delar. Undervisningen kräver sålunda att
lärarna få tillräcklig tid för författandet av sådana framställningar. Särskilt
påtagligt är detta behov i sådana speciella discipliner som socialvårdsrätt,
arbetsrätt, kriminologi, folkrätt och internationell privaträtt, där visserligen
kursundervisningen icke beretts så stor plats men där de på facklitteratur
grundade självstudierna måste bli desto mera omfattande. Sådan
litteratur är även av stor betydelse för den fortbildning, åt vilken varje
jurist även efter avlagd juridisk kandidatexamen måste ägna uppmärksamhet
för att bibehålla sina kunskaper och sin yrkesfärdighet. Det vore därför
olyckligt icke blott för forskningen utan även för undervisningen, om dessa
discipliner såsom biämnen lades till professurer i andra ämnen, där de på
grund av sin mera speciella karaktär komma att bli tillbakasatta. Undervisningens
behov kan ej bedömas så snävt att dit endast räknas den utmätta
kursundervisningen, som leder fram till examen. Universitetens och universitetslärarnas
uppgifter inom undervisningen sträcka sig längre än så.
Å universitetslärarna ankommer att bevaka framsteg inom sin vetenskap i
utlandet, följa med ny litteratur ävensom de allt talrikare utländska facktidskrifterna
i sitt ämne samt vidarebefordra det väsentliga härav till den
inhemska läsekretsen. Detta blir icke möjligt om så vidsträckta och krävande
discipliner som de förenämnda fogas såsom biämnen till professurer i
andra lika omfattande ämnen.
Vid en bedömning av antalet erforderliga juris professurer kan emellertid
undervisningens omedelbara behov icke få vara avgörande. Därutöver
måste statsmakternas och samhällets allmänna behov av att ha tillgång
till kvalificerade vetenskapsmän på viktiga juridiska områden beaktas.
Det är av väsentlig betydelse för rättslivet i allmänhet, att det särskilt på
områden som stå i centrum för lagstiftning och rättspraxis vid de juridiska
fakulteterna finnes företrädare för de ifrågavarande grenarna av rättsvetenskapen
som kunna ställa sina erfarenheter och sitt vetande till förfogande.
Beträffande preceptorsbefattningarna har motionärerna anfört.
Den i propositionen föreslagna organisationens funktionsduglighet hotas
redan från början även av andra än ovan återgivna skäl. De av departementschefen
föreslagna beskärningarna ha framför allt gått ut över antalet
professurer. Det ökade behovet av lärarkrafter tillgodoses i stället genom
s. k. preceptorer.
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
41
Införandet av precepturer vid de juridiska fakulteterna i föreslagen omfattning
är en nyhet, och man vet ej hur denna reform kommer att verka.
Ett av skälen till införandet av ett stort antal dylika precepturer ar antagligen
att man önskar vidga rekryteringsbasen för professurerna. Med
hänsyn till de förhållanden, som råda på arbetsmarknaden för så kvalificerad
juridisk arbetskraft, varom här är fråga, måste emellertid allvarligen
ifrågasättas, om det skall bli möjligt att besätta dessa nya tjänster med
kompetenta krafter. En preceptur kan icke utöva någon större lockelse
på de jurister som det här gäller. Den föreslagna organisationen kan komma
att snarare verka avskräckande. Förhållandena vid de juridiska fakulteterna
äro icke jämförliga med dem vid övriga fakulteter. Kraven för erhållande
av docentkompetens vid de juridiska fakulteterna äro numera i
allmänhet relativt höga. Någon nämnvärd kompetensskillnad torde icke
komma att kunna upprätthållas mellan preceptur och professur i ett amne.
Det kan exempelvis nämnas att vid ledigförklarandet av den enda hitintills
besatta juridiska precepturen i landet samtliga anmälda sökande i annat
sammanhang förklarats kompetenta till innehav av professur i ämnet. Utsikten
för en i och för sig professorskompetent jurist att tillbringa stor
del av sin aktiva tid som vetenskapsman i en befattning av så underordnad
karaktär, som de föreslagna precepturerna i olika avseenden måste bli, är
så föga uppmuntrande att de dugligaste, vilka regelmässigt kunna påräkna
anställningar på annat håll, icke komma att välja den vetenskapliga banan
eller i varje fall snart övergiva denna. Detta förhållande måste efter hand
leda till en kvalitativ försämring inom de juridiska fakulteterna. Även
kvantitativt kan rekryteringen befaras bli otillräcklig.
Finansrätt
I de likalydande motionerna I: i33 och II: 5i3 har hemställts, att utöver
vad Kungl. Maj :t föreslagit — ytterligare en ordinarie lärartjänst måtte
inrättas i finansrätt vid Stockholms högskola samt att förhandlingar, om
så erfordras, upptages med handelshögskolan i Stockholm för delning av
kostnaderna för denna tjänst.
Motionärerna har understrukit undervisnings- och forskningsbehovet i
ämnet samt erinrat om att utredningsmännen utgått ifrån att för fullgörande
av undervisningsprogrammet en docent alltid skall finnas tillhands
jämte den ende ordinarie läraren, samtidigt som utredningsmännen synes
vara av den uppfattningen, att docenter i princip icke skall anlitas för den
ordinarie undervisningen.
Vad angår tillgången på praktiker för mera kvalificerad teoretisk undervisning
i ämnet framhålles att erfarenheten visat, alt det icke är möjligt
att påräkna att sådana skola finnas villiga att binda sig för mer än några
års undervisning. Motionärerna anför vidare bl. a.
Erinras må vidare om att bristen på kvalificerade skattejurister visat sig
mycket påtaglig för lagstiftningsuppdrag, och flera viktiga utredningar
har fått sättas på framtiden i hrist på lämpliga utredningsmän. För att erhålla
kontinuitet i undervisningen är det nödvändigt att i varje fall den
42
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
grundläggande teoretiska utbildningen handhaves av akademiska lärare.
Praktiskt verksamma jurister erfordras därutöver för undervisning på speciella
områden.
Civilrätt
I de likalydande motionerna I: 429 och II: 542 har hemställts om inrättande
fr. o. m. budgetåret 1961/62 av en professur i civilrätt, särskilt arbetsrätt,
vid Stockholms högskola samt av en preceptur i civilrätt vid vardera
av de juridiska fakulteterna i Lund (fr. o. m. budgetåret 1961/62) och Uppsala
(fr. o. m. budgetåret 1959/60).
Beträffande professuren i civilrätt, särskilt arbetsrätt, har motionärerna
erinrat om att allmän enighet rått under förarbetena om behovet av befattningen.
Motionärerna framhåller vidare, att propositionens förslag innebär
en försvagning av ämnet civilrätt vid Stockholms högskola.
Rörande behovet av nyssnämnda precepturer anföres, att utredningsmännen
uppskattat undervisningsbehovet i civilrätt (inklusive internationell privaträtt)
vid vardera av ilragavarande fakulteter till 891 timmar per år, varav
närmare en tredjedel av undervisningen anförtros åt praktiker. Nackdelen
härav framstår särskilt klart genom att den metodiska undervisningen, vilken
departementschefen med allt skäl ser som det centrala i utbildningen,
har särskild betydelse i denna den första stora disciplin — och över huvud
den största — i vilken de studerande införas i juridisk problematik. En närmare
analys av lärarbehovet, sådan som företagits av utredningsmännen,
visar också klart nödvändigheten av ifrågavarande befattningar.
Jämväl i de likalydande motionerna 1:433 och 11:543 hemställes, att i
enlighet med utredningsmännens förslag en professur i civilrätt, särskilt
arbetsrätt, inrättas vid Stockholms högskola.
Som motivering för yrkandet anför motionärerna bl. a. följande.
Det har före departementsbehandlingen rått enighet om behovet av en
ny professur i civilrätt — det centrala ämnet i juristutbildningen — och om
förläggningen av denna professur till Stockholms högskola, som har det utan
jämförelse största antalet juris studerande. Professuren har föreslagits omfatta
civilrätt, särskilt arbetsrätt, och denna specialisering av den föreslagna
professuren har med hänsyn till arbetsrättens växande betydelse i det moderna
samhället icke mött någon gensaga. Departementschefen vill emellertid
frångå de tidigare förslagen genom att kräva att en av de nuvarande professurerna
i civilrätt omvandlas till en specialprofessur med nyss angivna
ämnesområde. Det måste dock anses både olyckligt och olämpligt om professorsrepresentationen
i det viktigaste ämnet på detta sätt försvagas.
Offentligrätt ( social vårdsrätt)
I de likalydande motionerna I: 429 och II: 542 har hemställts om inrättande
fr. o. m. budgetåret 1961/62 av en professur i offentlig rätt, särskilt
Statsutskottets utlåtande nr t28 år 1957
43
socialvårdsrätt, vid Stockholms högskola samt fr. o. m. budgetåret 19o8/59
av en preceptur i offentlig rätt vid samma högskola.
Motionärerna finner det uppenbart, att en effektiv undervisning bör ske
i socialvårdsrätt liksom att forskningsbehovet är påfallande. Med hänsyn
till det av utredningsmännen angivna undervisningsbehovet i offentlig rätt
finner motionärerna vidare erforderligt att en preceptur i ämnet inrättas
vid Stockholms högskola.
I de likalydande motionerna I: 433 och II: 543 yrkas inrättande av en
professur i offentlig rätt, särskilt socialvårdsrätt, vid Stockholms högskola.
Till stöd för sin hemställan har motionärerna anfört bl. a. följande.
Den offentliga rätten och särskilt förvaltningsrätten har under innevarande
sekel undergått en ofantlig expansion. Sistnämnda ämne kunde ännu vid
sekelskiftet karakteriseras som ett slags kommenterad statskalender. Ämnet
har nu svällt ut till en mycket omfattande och svåröverskådlig disciplin. En
fortsatt utveckling i samma riktning kan förutses. I våra dagar ingripa
offentliga rättsregler på ett ofta livsavgörande sätt för ett mycket stort antal
medborgare. Huvuddelen av de författningsförslag, till vilka riksdagens
ledamöter ha att årligen i sitt lagstiftande arbete taga ställning, faller helt
eller till väsentlig del inom den offentliga rättens ram.
Det är med hänsyn till dessa förhållanden naturligt att alla utredningsinstanserna,
de sakkunniga, universitetskanslern och utredningsmännen,
förordat en utökning av antalet lärostolar i offentlig rätt med en professur
i offentlig rätt, särskilt socialvårdsrätt, vid Stockholms högskola.
Nationalekonomi
I de likalydande motionerna 1: 427 och 11:538 har hemställts, att de i
propositionen föreslagna lärarbefattningarna i ämnet vid Uppsala och Lunds
universitet utformas såsom professurer i »samhällsekonomi, särskilt ekonomisk
politik och socialpolitik», med undervisningsskyldighet inom både
de juridiska och filosofiska fakulteterna.
Till stöd för det framförda yrkandet anför motionärerna bl. a. följande.
Den i propositionen föreslagna lärarorganisationen i ämnet nationalekonomi
vid universiteten i Uppsala och Lund förefaller ytterst betänklig. Varken
för Uppsala eller Lunds universitet innebär den föreslagna förändringen
ens tillnärmelsevis den upprustning av undervisnings- och forskningsmöjligheterna,
som de förberedande instanserna ansett vara nödvändig. For
Uppsala universitets del innebär förslaget en klar försämring av nu rådande
förhållanden på detta område. Vid Stockholms högskola finns tre professurer
i nationalekonomi. Att då samtidigt universiteten i Uppsala och Lund
endast skulle ha en professur vardera förefaller innebära en icke önskvärd
disproportion mellan högskolan och universiteten.
I propositionen beräknas studietiden för de obligatoriska kurserna i samhälls-
och företagsekonomi inom juris kandidatexamen till en termin. Att
huvudparten av denna tid bör anslås åt samhällsekonomien torde kunna förutsättas,
även om detta inte framgår av propositionen; ämnet samhällseko
-
44
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
nomi är ju avsett att omfatta inte endast nationalekonomi i inskränkt mening
utan även ekonomisk politik, socialpolitik samt en orientering i statistik.
Vid Bidan av de obligatoriska kurserna skall samhällsekonomien även
kunna göras till föremål för valfria studier i juris kandidatexamen och då
med en beräknad studietid av ytterligare en termin. Samhällsekonomien
kommer därigenom att bli ett av de större ämnena i nämnda examen, och
med tanke därpå förefaller det egendomligt och olämpligt, att den lärare,
som skall ha ansvaret för undervisningen och examinationen i ämnet, inte
skulle få professors utan endast preceptors ställning. Det skulle innebära
en diskriminering av samhällsekonomien i förhållande till andra ämnen.
Detta framträder särskilt tydligt, därigenom att ämnet företagsekonomi, med
vilket samhällsekonomien enligt propositionen skall ha ett visst sambruk,
kommer att företrädas av en lärare i professors ställning.
För de juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund är det givetvis angeläget,
att de ordinarie lärarbefattningarna kan besättas med personer med hög
kompetens på sitt område. Det är naturligtvis också ett önskemål, att dessa
personer skall stanna en relativt lång tid i sin tjänst. Om nu, emellertid,
den för undervisningen i nationalekonomi i juris kandidatexamen ansvarige
befattningshavaren endast får preceptors ställning, förefaller det svårt för
fakulteterna att besätta befattningarna med personer, som uppfyller dessa
önskemål. Det är nämligen fullt naturligt, att den person, som skulle inneha
precepturen i nationalekonomi, vid första tillfälle skulle söka förflyttning
till en befattning som professor och att hans verksamhet därför mer skulle
inriktas mot en meritering för en sådan förflyttning än mot sådana för
undervisningen önskvärda göromål såsom utarbetandet av kursplaner, skrivandet
av kompendier m. m. Att i nuvarande goda konjunkturer för nationalekonomer
en förstklassig forskare skall betrakta en preceptur i nationalekonomi
såsom annat än en tillfällig anställning torde man inte kunna
räkna med.
För att förverkliga det länge närda önskemålet att få till stånd en intensifierad
forskning pa den ekonomiska politikens och socialpolitikens områden
vore det lämpligt, att ämnet för professurerna fastställdes till »samhällsekonomi,
särskilt ekonomisk politik och socialpolitik».
Internationell rätt
I nedannämnda motioner har önskemål framförts om inrättande av professurer
i internationell rätt.
I de likalydande motionerna I: 428 och II: 537 har hemställts, att riksdagen
måtte uttala sig för att en professur i internationell rätt vid Uppsala
universitet uppföres på universitetets stat fr. o. in. budgetåret 1958/59. Därjämte
yrkas, att riksdagen måtte fatta ett principbeslut om inrättande av en
professur i ämnet vid Lunds universitet.
Motionärerna har inledningsvis hänvisat till vad som förekom, då principbeslutet
om inrättande av en professur i internationell rätt i Uppsala fattades
av riksdagen ar 1938 samt aberopat vad förslagsställaren, dåvarande
professorn östen Undén, anfört (proposition 218/1938) ävensom vad kommittén
yttrat.
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
45
Därutöver har motionärerna anfört bl. a. följande.
De båda inom den internationella rätten fallande ämnesområdena folkrätt
och internationell privaträtt äro av en växande betydelse. Vad först folkratten
angår, så blir allt vanligare att enskilda personer liksom inhemska myndigheter
ställas inför folkrättsliga spörsmål. Antalet internationella organisationer
liksom tjänstemannastaberna däri ökas ständigt, vilket kraver
personal som är förtrogen med folkrättsliga frågeställningar.
Den internationella privaträtten har hittills intagit en underordnad ställning
i de juridiska studierna. En ändring härvidlag torde bliva ofrånkomlig.
Samfärdseln mellan länderna blir med varje dag allt intensivare. Icke minst
gäller detta Sverige, som är i så hög grad beroende av sin utrikeshandel. Vi
se nu fram mot en ytterligare integration av Nordens och Europas näringsliv
till en enda marknad. Svenska jurister måste i en utsträckning som icke
tillförne taga ställning till konflikter mellan svensk och utländsk rätt. Elementära
kunskaper om huru rättsmaskineriet fungerar i de länder, med
vilka vi ha de livligaste förbindelserna, komma säkerligen likaså att bil nödvändiga
för ett stort antal svenska jurister.
Möjligheter synas redan nu föreligga att erhålla kompetent lärarkratt
till besättandet av en professur i internationell rätt i Uppsala. En sådan
befattning bör därför inrättas från och med budgetåret 1958/59. Vid tillsättningsförfarandet
torde visa sig i vad mån kompetenta sökande finnas
även för besättande av en professur i internationell rätt i Lund. Beroende
härpå får sedermera bestämmas när professuren i Lund lämpligen bor
komma till stånd. Tills vidare torde därför för Lunds del vara tillräckligt
med ett principbeslut om inrättande av en professur i internationell rätt
därstädes.
Samma yrkande som i nyssnämnda motioner har jämväl och med i huvudsak
samma motivering framförts i de likalydande motionerna I: 433 och
II: 543.
Även i de likalydande motionerna I: 429 och II: 542, vilka på denna punkt
icke utmynnar i något yrkande, har forsknings- och undervisningsbehovet i
ämnet understrukits.
Kriminologi
I flera motioner har behovet av forskning och undervisning i kriminologi
starkt understrukits och förslag framförts om inrättande av en professur
i ämnet.
I de likalydande motionerna 1: 423 och II: 532 har hemställts, att riksdagen
måtte besluta inrätta en professur i kriminologi vid Stockholms högskola
fr. o. m. budgetåret 1958/59 samt att förberedelser snarast vidtages
för organiserandet av en institution för ifrågavarande forskningsuppgifter.
Till stöd för yrkandet anföres i motionerna i huvudsak följande.
Verkningsfulla åtgärder mot brottsligheten i allmänhet förutsätter tillräckligt
omfattande och aktuellt utredningsmaterial på vilka de kan baseras.
46
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
Att undersökningar på hithörande områden fortlöpande kan pågå och redovisas
framstår som synnerligen önskvärt i belysning av samhällsförhållandenas
snabba förändring. Att en professur i kriminologi, under vilken
kunde läggas en institution för kriminologisk forskning, skulle avsevärt
förbättra utsikterna till en framgångsrik brottsbekämpning underströks
1955 och 1956 av beredningsutskottet i utlåtanden över ungdomsbrottsligheten.
Samma uppfattning har framförts också av bl. a. socialstyrelsen
och fångvårdsstyrelsen. Frågan om den kriminologiska forskningens rationella
lösning, möjligheterna till intensifiering och samordning av forskningen
i belysning av utvecklingstendenser inom kriminaliteten i allmänhet,
synes vara en angelägenhet av vikt.
Liksom i nyssnämnda motioner har behovet av forskning och undervisning
i kriminologi understrukits i de likalydande motionerna I: 426 och
II: 539, i vilka hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära, att
förslag om inrättande från och med budgetåret 1958/59 av en professur i
kriminologi jämte tillhörande institution vid Stockholms högskola framlägges
för nästa års riksdag i samband med yrkande om anslag till högskolan
för nämnda budgetår.
Motionärerna erinrar om att det under de senaste åren blivit alltmer erkänt
att en fast organisation av den kriminologiska forskningen i sedvanliga akademiska
former ej längre kan uppskjutas. I själva verket är vårt land härutinnan
sämre lottat än de flesta med oss jämställda kulturländer. Detta
är desto mera beklagligt som vårt kriminalpolitiska program måste betecknas
som synnerligen framstegsvänligt och har tilldragit sig berättigat
erkännande i den internationella diskussionen.
En närmare redogörelse för denna frågas läge synes här överflödig, då
riksdagens uppmärksamhet vid flera tillfällen fästs på detta angelägna vetenskapliga
upprustningsbehov. Motionärerna hänvisar till herr Munktells
interpellation den 9 februari 1954 och chefens för justitiedepartementet svar
å densamma den 14 december 1954 samt till allmänna beredningsutskottets
utlåtanden nr 15 vid 1955 års riksdag och nr 22 vid 1956 års riksdag och där
redovisade remissyttranden ävensom till utredningsmännens uttalanden och
förslag.
Jämväl i de likalydande motionerna I: 429 och II: 542 har uttalanden
gjorts av samma innebörd som de i ovan redovisade motioner.
Rättsvetenskap
I motionen II: 533 har yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte hemställa om förslag till inrättande av en professur i funktionell
rättsvetenskap vid juridiska fakulteten i Lund eller Stockholm. Motionären
erinrar om att han i motionen II: 38 till 1956 års riksdag föreslagit att vid
en utbyggnad av juristutbildningen rättsreglernas samspel med övriga sociala
och ekonomiska faktorer i samhällslivet skulle beaktas i undervis
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
47
ningen och rättsvetenskapen och att en professur skulle inrättas i ämnet
funktionell rättsvetenskap. Beträffande motiveringen för det nu framförda
yrkandet hänvisar motionären till 1956 års motion, under framhållande tilllika
att med den av Kungl. Maj:t föreslagna uppläggningen av undervisningen
i funktionell rättsvetenskap kommer att bli utan betydelse.
I de likalydande motionerna I: 429 och II: 542 har hemställts, att riksdagen
måtte göra framställning till Kungl. Maj:t om vidtagande av åtgärder
för tillgodoseende av undervisning och forskning inom ämnet allmän
rättsvetenskap. Därvid bör enligt motionärerna särskilt beaktas hur
undervisningen lämpligen skall anordnas vid Göteborgs universitet.
Till stöd för yrkandet anföres bl. a.
I filosofisk-samhällsvetenskaplig examen skall enligt propositionen ingå
ett fakultativt ämne, benämnt allmän rättsvetenskap, innefattande ett mera
humanistiskt studium av rättsordningen och avsett att belysa framför allt
rättsreglernas funktion i samhället. Det förutsättes, att undervisning i ämnet
meddelas av lärare inom de juridiska fakulteterna. Med hänsyn till den
särskilda naturen av det studium, som här avses, och till det forskningsunderlag,
som är för en effektiv undervisning nödvändigt, är det tydligt, att
ämnet kräver åtminstone någon självständig befattning.
Därjämte hänvisas i motionerna till vad kanslern i denna fråga anfört i
sitt remissyttrande över juristutbildningskommitténs betänkande.
Straff- och processrätt
I nedannämnda motioner har hemställts om inrättande av de av utredningsmännen
förordade gemensamma precepturerna i straff- och processrätt vid
vardera av fakulteterna i Uppsala och Lund.
Inrättande av dessa tjänster fr. o. m. budgetåret 1959/60 yrkas i de likalydande
motionerna I: 429 och II: 542. Motionärerna finner full motivering
med hänsyn till undervisningsbehovet föreligga för en preceptur i vartdera
av ifrågavarande ämnen, men anser utredningsmännens förslag kunna godkännas
som en nödfallsutväg.
Motionärerna anför därjämte bl. a. följande.
De ordinarie lärarna i dessa ämnen, i vilka ingen personalförstärkning
föreslagits i propositionen, måste med hänsyn till de nya arbetsuppgifter
som påläggas dem bli synnerligen arbetstyngda, avsevärt mer än tidigare.
Vidare kan det icke antagas, att docent i erforderlig utsträckning skall
finnas tillgänglig för fyllande av undervisningsbehovet. Och slutligen, under
sådana förhållanden bli i dessa ämnen möjligheter till forskning starkt
beskurna trots vikten av detta, inte minst med hänsyn till tillkomsten av
nya stora lagverk inom dessa discipliner.
Samma yrkande som i de nyssnämnda motionerna har framförts i de likalydande
motionerna I: 4.13 och II: 543, i vilka framhålles att, därest de av
48
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
utredningsmännen föreslagna lärartjänsterna icke inrättas, undervisningen
i dessa ämnen i Uppsala och Lund kommer att omfatta sammanlagt 370
timmar mot 755 i Stockholm eller alltså mindre än hälften. Därutöver anföres
i motionerna bl. a.
Propositionen ger ingen antydan om hur man tänkt sig, att en tillfredsställande
undervisning skall kunna upprätthållas trots en så avsevärd nedskärning
av det planerade timantalet som synes oundgänglig, därest den
föreslagna precepturen icke inrättas.
Departementschefens förslag på denna punkt synes medföra en allvarlig
risk för att reformen med avseende på straff- och processrätt i Uppsala och
Lund kommer att förfelas. Tilläggas kan även att behovet av vetenskaplig
forskning i de nämnda ämnena är så betydande, att detta ensamt motiverar
att de i Uppsala och Lund icke företrädas av endast en ordinarie lärare.
Forskningsdocenter
I de likalydande motionerna I: 433 och II: 5U3 har hemställts, att de av
universitetskanslern föreslagna forskningsdocenturerna inrättas — en vid
varje fakultet.
Till stöd för det framställda yrkandet anför motionärerna i huvudsak
följande.
Det torde vara ställt utom tvivel, att dessa tjänster skulle på lång sikt
i hög grad gagna den juridiska forskningen och indirekt även undervisningen.
Även för rekryteringen av de ordinarie undervisningstjänsterna ter
det sig emellertid angeläget, att tidsbegränsningen av de vanliga docenturerna
kan kombineras med en möjlighet att vid akademierna bibehålla
särskilt förtjänta forskare, som en övergång till forskningsdocentur erbjuder.
Härvidlag må ock nämnas att forskningsdocenturerna förutsättas
bli besatta endast i särskilt kvalificerade fall och följaktligen icke komma
att draga kostnader som motsvara ordinarie tjänster.
Kanslipersonal
I de likalydande motionerna I: i29 och //:542 har yrkats inrättande
fr. o. m. budgetåret 1957/58 av en kanslibiträdestjänst vid juridiska fakulteten
i Lund samt ytterligare två kontorsbiträdestjänster vid envar av de
tre fakulteterna.
Motionärerna anför bl. a. följande.
För att forskning och undervisning effektivt skall kunna bedrivas fordras
helt naturligt tillgång till skrivpersonal. Det är ett notoriskt faktum, att
lärarna vid de juridiska fakulteterna i mycket stor utsträckning tvingas att
själva utföra maskinskrivningsarbete och liknande. Läget torde här vara
avsevärt sämre än inom de flesta andra discipliner vid universiteten och högskolorna.
Detta innebär självfallet ett slöseri med kvalificerad arbetskraft.
Det är också alldeles tydligt, att denna brist ofta bereder allvarliga hinder
för forskningen och undervisningen. Efter reformens genomförande kommer
detta missförhållande uppenbarligen att bli än mer påfallande. Med hän
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
49
syn härtill måste en upprustning här krävas, därest verksamheten vid fakulteterna
skall få erforderlig effektivitet och dyrbar arbetskraft icke skall
förslösas på rutinuppgifter.
Som ett väsentligt skäl för ökad kanslipersonal framhålles vidare att
åskådningsundervisning icke är möjlig utan tillgång på skrivhjälp.
Lärarorganisationen i vissa samhällsvetenskapliga ämnen
Kommittén
Kommittén anser det angeläget, att ämnet företagsekonomi blir självständigt
företrätt vid de akademiska lärosätena. Att omedelbart inrätta professurer
vid samtliga lärosäten anser kommittén likväl inte möjligt. Kommittén
föreslår inrättande av en professur i ämnet vid vartdera av universiteten
i Uppsala och Lund. Vid universitetet i Göteborg torde det enligt kommittén
vara möjligt att i samarbete med handelshögskolan därstädes och med
hjälp av främst högskolans lärarkrafter åtminstone provisoriskt uppehålla
undervisningen i ämnet. Vad beträffar Stockholms högskola förordrar kommittén
en liknande anordning, nämligen att undervisningsfrågan tills vidare
löses i samarbete med handelshögskolan i Stockholm. Kommittén föreslår
dock, att principbeslut fattas om inrättande av en professur i företagsekonomi
vid Stockholms högskola.
Universitetskanslern
Vad kommittén anfört angående behovet av undervisning i företagsekonomi
finner kanslern i allt väsentligt välmotiverat. Skall undervisning och
examination i företagsekonomi överhuvudtaget kunna anordnas vid universiteten
i Uppsala och Lund, måste enligt kanslerns mening professurer i
ämnet inrättas vid dessa lärosäten. Vid Göteborgs universitet och vid Stockholms
högskola bör det enligt kanslerns uppfattning tills vidare vara möjligt
att i samarbete med respektive handelshögskolor lösa denna fråga.
Utredningsmännen
Utredningsmännen understryker angelägenheten av att de föreslagna
professurerna i företagsekonomi vid universiteten i Uppsala och Lund inrättas.
Utredningsmännen anför beträffande behovet av biträdande lärare följande.
4 liihang till riksdagens protokoll 1957. 6 samt. Nr 128
50
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
Vid universitetet i Uppsala finnes för närvarande en biträdande lärare i
statistik. Detsamma är förhållandet i Lund. Stockholms högskola disponerar
över två befattningar som biträdande lärare i statistik, varav en inrättats
lrån och med innevarande budgetår. Antalet studerande i statistik är väsentligt
större vid högskolan än vid de andra lärosätena. Utredningsmännen
föreslår, att vid vartdera universitetet i Uppsala och Lund samt Stockholms
högskola inrättas ytterligare en befattning som biträdande lärare i statistik.
I statskunskap har nämnda lärosäten f. n. vartdera en biträdande lärare.
Utredningsmännen föreslår, att vart och ett av dessa lärosäten tilldelas
ytterligare en biträdande lärare i ämnet. Även vid Göteborgs universitet bör
enligt utredningsmännen inrättas en befattning som biträdande lärare i statskunskap.
Utredningsmännen förordar vidare två befattningar som biträdande
lärare i företagsekonomi, den ena i Uppsala och den andra i Lund. Dessa
lärare skall svara för huvudparten av undervisningen i den halvterminskurs,
som skall utgöra ett obligatoriskt inslag i de av utredningsmännen föreslagna
grundläggande juridiska och samhällsvetenskapliga examina. För
Stockholms högskolas del har motsvarande befattning — liksom den av
kommittén föreslagna och av utredningsmännen tillstyrkta befattningen
som biträdande lärare i nationalekonomi — hänförts till den stats- och
rättsvetenskapliga avdelningen. De av kommittén föreslagna och av kanslern
tillstyrkta befattningarna som förste assistent i företagsekonomi — en i Uppsala
och en i Lund — förordas även av utredningsmännen.
Utredningsmännen föreslår att för de humanistiska fakulteterna i Uppsala
och Lund, filosofiska fakulteten i Göteborg samt humanistiska avdelningen
i Stockholm anvisas kursanslag med de belopp och för de ändamål,
som framgår av följande sammanställningar.
Humanistiska fakulteten i Uppsala
Ändamål Kronor
Kompletteringsmål i matematik ..................................... 2.400
Kurs i deskriptiv ekonomi......................................... 1.500
Kurser i bokföring................................................. 3.200
Särskilda lärare vid undervisningen i förvaltningskunskap inom ämnet
statskunskap .................................................... 3.200
Särskilda lärare för undervisningen i företagsekonomi ................ 1.600
11.900
Avgår nu utgående anslag för undervisning i företagsekonomi ........ 2.400
Ökning av kursanslaget ............................................ 9.500
Humanistiska fakulteten i Lund
Kompletteringskurs i matematik .................................... 2.400
Kurs i deskriptiv ekonomi......................................... 1.500
Kurser i bokföring................................................. 3.200
Särskilda lärare vid undervisningen i förvaltningskunskap inom ämnet
statskunskap .................................................... 3.200
Särskilda lärare för undervisning i företagsekonomi .................. 1.600
11.900
Avgår nu utgående anslag för undervisning i företagsekonomi ........ 2.700
ökning av kursanslaget ............................................ 9.200
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
51
Filosofiska fakulteten i Göteborg
Ändamål Kronor
Kompletteringsmål i matematik ..................................... 2.400
Kurs i deskriptiv ekonomi......................................... 1.500
Kurs i bokföring .................................................. 1.600
Särskilda lärare vid undervisningen i förvaltningskunskap inom ämnet
statskunskap .................................................... 1.600
Undervisning och examination i företagsekonomi..................... 7.500
Propedeutisk kurs i juridik ........................................ 4.400
19.000
Avgår nu utgående anslag för vissa av dessa ändamål................. 6.20Q
Ökning av kursanslaget ............................................ 12.800
Humanistiska avdelningen i Stockholm
Kurs i deskriptiv ekonomi .........................................
Särskilda lärare vid undervisningen i förvaltningskunskap inom ämnet
statskunskap ....................................................
Undervisning och examination i företagsekonomi ....................
Avgår nu utgående anslag för undervisning i företagsekonomi ........
Ökning av kursanslaget ............................................
1.500
3.200
15.000
19.700
1.800
17.900
Departementschefen
Beträffande lärarorganisationen i de samhällsvetenskapliga ämnena anför
departementschefen.
Vid 1947 års riksdag fattades beslut om en allmän upprustning av undervisnings-
och forskningsresurserna i de samhällsvetenskapliga ämnena. Efter
förslag av universitetsmyndigheterna i de årliga anslagsäskandena har under
tiden därefter inrättats åtskilliga lärarbefattningar vid de humanistiska
fakulteterna. Med hänsyn till det anförda anser jag mig i detta sammanhang
böra föreslå en utbyggnad av fakulteternas lärarorganisation endast på sådana
punkter, där en förstärkning påkallas av den föreslagna omläggningen
av den samhällsvetenskapliga utbildningen.
Enligt de förslag jag förut framlagt skall företagsekonomien införas som
universitetsämne. En halvterminskurs i företagsekonomi skall obligatoriskt
ingå i studierna för juridisk-samhällsvetenskaplig och för filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen. Ämnet skall ägnas motsvarande tid vid studierna
för juris kandidatexamen. Vidare torde man få räkna med att företagsekonomi
med studier för två eller tre betyg kommer att bli ett av de vanligaste
valfria ämnena i filosofisk-samhällsvetenskaplig examen och att
företagsekonomi ofta kommer att medtagas som tillvalsämne i juridisksamhällsvetenskaplig
examen. Som tidigare framhållits har utredningsmännen
förutsatt, att tillämpade studier enligt studieplanen för juris kandidatexamen
skall kunna avse juridiskt ämne med anknytning till samhällsvetenskapligt
ämne. Man kan här tänka sig en anknytning exempelvis mellan
bolagsrätt och företagsekonomisk redovisning. Efter särskilt medgivande
skall den juris studerande kunna ägna den sista terminen helt åt
52
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 19ö7
något av vissa samhällsvetenskapliga ämnen. Även i sådant fall kan det
bli fråga om fördjupade företagsekonomiska studier.
Kommittén har föreslagit, att vid vartdera universitetet i Uppsala och
Lund skall inrättas en professur i företagsekonomi. Såväl kanslern som
utredningsmännen tillstyrker ifrågavarande förslag. Även för egen del har
jag funnit mig böra biträda detta förslag och jag förordar således, att
nämnda professurer inrättas.
Enligt föreliggande förslag skall —- såsom förut nämnts — för undervisningen
i företagsekonomi vid universitetet i Göteborg och vid Stockholms
högskola anlitas lärarkrafter från handelshögskolorna. I Göteborg skall
undervisningen i dess helhet anordnas med hjälp av lärare vid handelshögskolan
därstädes. Vid Stockholms högskola skall undervisningen i den obligatoriska
halvterminskursen till väsentlig del handhas av en biträdande
lärare, knuten till den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen. I det föregående
har jag vid behandlingen av de juridiska fakulteternas lärarorganisation
föreslagit inrättandet av en dylik lärarhefattning. För den mera
kvalificerade undervisningen i ämnet skall enligt vad som föreslagits anlitas
lärare vid handelshögskolan i Stockholm.
Utredningsmännen har föreslagit, att vissa medel anvisas under vederbörande
kursanslag till den undervisning i företagsekonomi för studerande
vid Göteborgs universitet och Stockholms högskola, som skall handhas av
lärare från handelshögskolorna. Vid min behandling i det följande av kursanslagen
kommer jag att tillstyrka hl. a. nu avsedda medelsanvisningar.
Kommittén har betraktat anordningen att anlita lärare vid handelshögskolorna
för undervisning i företagsekonomi vid universitetet i Göteborg
och Stockholms högskola som ett provisorium och uppställt som mål inrättandet
av professurer i ämnet vid samtliga akademiska lärosäten, där
fullständig samhällsvetenskaplig utbildning skall meddelas. I anslutning
härtill har kommittén föreslagit, att principbeslut skall fattas om inrättandet
av eu professur i ämnet vid Stockholms högskola vid tidpunkt, som senare
skall bestämmas. För egen del anser jag mig icke kunna förorda, att
något dylikt principbeslut fattas, innan erfarenhet vunnits beträffande den
nu föreslagna anordningen att anlita lärare vid handelshögskolorna. Enligt
min mening bör man till en senare tidpunkt skjuta avgörandet, huruvida
ordinarie lärarbefattningar i företagsekonomi bör inrättas vid universitetet
i Göteborg och Stockholms högskola eller man bör fortsätta på den inslagna
vägen att samarbeta med handelshögskolorna på här avsedda område.
När företagsekonomi nu införes såsom ämne vid universiteten, kommer
man vid ifrågavarande lärosäten att kunna utnyttja de i många avseenden
banbrytande insatser inom den företagsekonomiska forskningen, som utförts
vid handelshögskolorna. Ämnet företagsekonomi omfattar ett mycket
vidsträckt område. Vid universiteten, där företagsekonomi kommer att ingå
i examina av helt annan typ än handelshögskolornas civilekonomexamen,
synes naturligt, att de företagsekonomiska studierna koncentreras till
vissa huvuddelar av ämnet, medan andra betraktas som mera underordnade.
I fråga om vilka områden av ämnet, som därvid bör tilläggas huvudvikten,
har kommittén, kanslern och utredningsmännen uttalat delvis olika uppfattningar.
Enligt min mening synes kostnads- och intäktsanalys samt
finansiering med redovisning böra tillmätas större betydelse inom företags
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
53
ekonomien såsom universitetsämne än frågor om varudistribution och företagens
administration.
Till var och en av professurerna i företagsekonomi i Uppsala och Lund
skall enligt föreliggande förslag knytas en befattning som biträdande lärare
och en som förste assistent. Då jag funnit dessa hjälpkrafter erforderliga,
tillstyrker jag inrättandet av ifrågavarande befattningar.
Vidare har föreslagits att följande befattningar som biträdande lärare i
statistik och statskunskap skall inrättas i anslutning till omläggningen av
utbildningen, nämligen vid humanistiska fakulteten i Uppsala en befattning
i statistik och en i statskunskap, vid humanistiska fakulteten i Lund en
befattning i statistik och en i statskunskap, vid filosofiska fakulteten i
Göteborg en befattning i statskunskap samt vid humanistiska avdelningen
i Stockholm en befattning i statistik och en i statskunskap. Enligt min mening
är den föreslagna förstärkningen av lärarkrafterna motiverad icke
blott av omläggningen av utbildningen utan även av den fortgående starka
ökningen av antalet studerande, som läser dessa ämnen. Jag anser mig därför
böra tillstyrka inrättande av ifrågavarande befattningar.
Enligt utredningsmännens beräkningar erfordras i samband med omläggningen
av utbildningen vissa förstärkningar av de till förutnämnda fakulteter
nu utgående kursanslagen. Då jag funnit mig böra godtaga de redovisade
beräkningarna, tillstyrker jag, att kursanslagen till fakulteterna i
Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm i enlighet med utredningsmännens
förslag ökas med respektive 9 500 kronor, 9 200 kronor, 12 800 kronor
och 17 900 kronor.
Såsom utredningsmännen föreslagit torde vidare ett årligt belopp av
1 000 kronor böra ställas till Göteborgsfakultetens förfogande för bestridande
av reseersättningar till lärare, som anlitas vid den propedeutiska kursen
i juridik m. in. och som är bosatta å annan ort.
I samband med framläggandet av förslaget om inrättandet av professurer
i företagsekonomi vid universiteten i Uppsala och Lund har föreslagits, att
till vartdera universitetets blivande företagsekonomiska institution skall
utgå dels ett engångsanslag av 15 000 kronor för anskaffande av viss utrustning
och litteratur dels en årlig medelsanvisning av 10 000 kronor till
materiel m. m. För egen del finner jag erforderligt, att medel anvisas för
här avsedda ändamål. Engångsanslaget till vardera institutionen synes mig
emellertid kunna begränsas till 10 000 kronor. Vad beträffar den årliga
medelsanvisningen till materiel m. m. anser jag mig icke böra taga ställning
till beloppets storlek, då det enligt förslag i årets statsverksproposition i
fortsättningen skall ankomma på kanslern att besluta om fördelningen på
olika institutioner m. m. av de till universiteten anvisade årliga reservationsanslagen
till materiel in. m. Vid den framtida avvägningen av dessa
anslag synes hänsyn böra tagas till ifrågavarande nya institutioners behov
av medel till materiel in. in.
Vad jag föreslagit i det föregående kan beräknas medföra en sammanlagd
årlig kostnadsökning av i avrundat tal 320 000 kronor. Härtill kommer engångsanslag
å tillhopa 20 000 kronor.
54
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
Tidsschema för omläggning av den juridiska
och samhällsvetenskapliga utbildningen
Departementschefen anför härom.
Såsom jag antytt i årets statsverksproposition förordar jag, att de nya
studieordningarna för juris kandidatexamen, juridisk-samhällsvetenskaplig
examen och filosofisk-samhällsvetenskaplig examen skall träda i tillämpning
från och med läsåret 1958/59. Under nämnda läsår bör således anordnas
den undervisning som avses förlagd till första studieåret i dessa examina,
under det därpå följande läsåret den undervisning som avses förlagd
till andra läsåret o. s. v. I samband med omläggningen torde böra vidtagas
vissa övergångsanordningar.
Liksom de nya studieordningarna bör även de föreslagna personalförstärkningarna
genomföras successivt. De särskilda lärartjänsterna bör inrättas
från och med det budgetår, då de erfordras för undervisningens anordnande
i enlighet med de nya studieordningarna. Dock bör viss tjänst
inrättas tidigare, om den är erforderlig med hänsyn till det omedelbara behovet
av förstärkning av lärarorganisationen. Åtgärder har redan vidtagits
i denna riktning. Som jag tidigare nämnt har två precepturer inrättats vid
de juridiska fakulteterna från och med budgetåret 1956/57. I årets statsverksproposition
har föreslagits inrättandet av ytterligare två precepturer.
Innehavaren av professuren i statsrätt och förvaltningsrätt vid Stockholms
högskola svarar f. n. för två examensämnen. Med hänsyn till det stora antalet
lärjungar vid högskolans stats- och rättsvetenskapliga avdelning synes
motiverat, att den föreslagna precepturen i offentlig rätt, särskilt socialvårdsrätt,
inrättas redan från och med budgetåret 1958/59. I ämnet statskunskap
har antalet studerande ökat avsevärt under de senare åren. Även de
föreslagna nya befattningarna som biträdande lärare i detta ämne bör därför
inrättas redan från och med nämnda budgetår.
Med utgångspunkt i vad jag anfört i det föregående föreslår jag, att personalorganisationen
vid de olika fakulteterna successivt utbygges i enlighet
med det tidsschema, som angives i efterföljande sammanställning. I denna
har för överskådlighets skull även medtagits tjänster, som inrättats från
och med budgetåret 1956/57 eller föreslagits skola inrättas från och med
budgetåret 1957/58.
De nya ordinarie lärartjänsterna bör kunna ledigförklaras vid sådan
tidpunkt, att tillsättningsförfarandet kan vara avslutat vid ingången av det
budgetår, då vederbörande tjänst skall inrättas enligt det föreslagna tidsschemat
för personalorganisationens successiva utbyggnad. Därest riksdagen
ej framställer någon erinran däremot, torde Kungl. Maj:t få medgiva att
här avsedda tjänster må ledigförklaras i förväg i enlighet med vad jag nyss
angivit.
Det torde böra ankomma på vederbörande fakultet att i sina årliga anslagsäskanden
föreslå den ökning av kursanslaget inom den av mig förordade
ramen, som fakulteten anser erforderlig för nästföljande budgetår
för att undervisningen skall kunna anordnas enligt de nya studieordning
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
55
Tidsschema för personalorganisationens utbyggnad
Budgetår
1956/57
1957/58
1958/59
1959/60
1960/61
1961/62
Lunds universitet
Juridiska fakulteten
1 professor i allmän rättslära......
1
2 preceptorer i civilrätt............
1
1
1 preceptor i offentlig rätt ........
1
1 preceptor i nationalekonomi ....
1 biträdande lärare i rättskunskap
2 förste assistenter................
1
1
1
1
1 förste amanuens................
1
2 andre amanuenser..............
1
1
2 kontorsbiträden................
1
1
Humanistiska fakulteten
1 professor i företagsekonomi......
1
1 biträdande lärare i företags- ekonomi ......................
1
1 biträdande lärare i statistik......
1
1 biträdande lärare i statskunskap..
1 förste assistent i företagsekonomi
1
1
Göteborgs universitet
Filosofiska fakulteten
1 biträdande lärare i statskunskap..
1
Stockholms högskola
Stats- och rättsvetenskapliga
avdelningen
1 professor i allmän rättslära......
1 professor i fmansrätt med finans- vetenskap......................
1
1
3 preceptorer i civilrätt............
1
1
1
1 preceptor i processrätt..........
1
1 preceptor i offentlig rätt särskilt
socialvårdsrätt..................
1
1 preceptor i straffrätt ............
1
1 biträdande lärare i national- ekonomi ......................
1
1 biträdande lärare i företags- ekonomi ......................
1
2 förste assistenter................
1
1
1 andre assistent ...............
1
2 förste amanuenser..............
1
1
2 andre amanuenser..............
1
1
2 kanslibiträden..................
1
1
2 kontorsbiträden................
1
1
Humanistiska avdelningen
1
1 biträdande lärare i statskunskap
1
56
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
Budgetår
1956/57
1957/58
1958/59
1959/60
1960/61
1061/62
Uppsala universitet
Juridiska fakulteten
1 professor i allmän rättslära......
1
2 preceptorer i civilrätt............
1
1
1 preceptor i offentlig rätt..........
1
1 preceptor i nationalekonomi ____
2 förste assistenter................
1
1
1
1 förste amanuens................
1
2 andre amanuenser..............
1
1
1 kanslibiträde ..................
1
2 kontorsbiträden................
1
1
Humanistiska fakulteten
1 professor i företagsekonomi......
1
1 biträdande lärare i företags- ekonomi ......................
1
1 biträdande lärare i statistik......
1
1 biträdande lärare i statskunskp ..
1 förste assistent i företagsekonomi
1
1
arna. Detsamma bör gälla beträffande de förordade medelsanvisningarna
till reseersättningar.
De föreslagna engångsanslagen bör ställas till förfogande budgetåret
1958/59.
Den sammanlagda årliga kostnadsökningen i anledning av utbildningsreformen
kan, sedan denna helt genomförts, beräknas till i avrundat tal
1 220 000 kronor. Vidare erfordras engångsanslag å tillhopa 80 000 kronor.
Utskottet
En omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen
har länge ansetts nödvändig och Kungl. Maj :ts föreliggande förslag i propositionen
nr 86 har föregåtts av ett omfattande utredningsarbete. Reformförslag
har, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, bl. a. utarbetats
av 1949 års kommitté för den juridiska och samhällsvetenskapliga
utbildningen samt av universitetskanslern. Slutligen har två inom ecklesiastikdepartementet
särskilt tillkallade utredningsmän verkställt en översyn
av de sålunda framkomna förslagen.
I propositionen föreslås, att följande grundläggande juridiska och samhällsvetenskapliga
examina skall finnas, nämligen en juridisk examen, juris
kandidatexamen, en examen avseende en kombinerad juridisk och samhällsvetenskaplig
utbildning, nämligen hittillsvarande statsvetenskaplig-juridisk
examen i fortsättningen benämnd juridisk-samhällsvetenskaplig examen
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
57
samt en med dessa likvärdig på samhällsvetenskapliga studier inriktad
examen, nämligen hittillsvarande statsvetenskaplig-filosofisk examen i fortsättningen
benämnd filosofisk-samhällsvetenskaplig examen. För genomförande
av utbildningsreformen föreslås en betydande utbyggnad av personalorganisationen
främst vid de juridiska fakulteterna.
Enighet har under förarbetena rått därom, att juris kandidatexamen
alltjämt bör vara en till sammansättningen väsentligen standardiserad examen
med en studietid enligt studieplanen av oförändrat fyra och ett halvt
år. Samtidigt har starkt understrukits att större utrymme än för närvarande
bör beredas inom denna examens ram för övningar syftande till metodisk
och principiell behärskning av rättsligt material samt att ökad vikt bör laggas
på samhällsvetenskapligt studium. Departementschefen har anslutit sig
till denna målsättning och beträffande den juridiska utbildningens inriktning
framhållit bl. a„ att denna bör anordnas så att den studerande skall
lära sig, hur han på egen hand skall kunna skaffa sig kännedom om det
riktiga innehållet i lagar och andra författningar jämte rättspraxis på olika
områden. Undervisningen bör enligt departementschefen läggas så, att de
vetenskapliga momenten ägnas större uppmärksamhet än hittills och att
träning i juridisk metod gives större plats på studieschemat. Ges utbildningen
denna uppläggning, kommer kravet på minneskunskaper att begränsas.
Vad angår önskemålet om ett ökat samhällsvetenskapligt inslag i den
juridiska utbildningen anför departementschefen, att det är av väsentlig
betydelse att juristen äger insikter om samhället och dess institutioner, varför
det samhällsvetenskapliga studiet bör syfta till att öppna blicken för
sammanhanget mellan rättsreglerna samt sociala, ekonomiska och politiska
faktorer.
I propositionen föreslås, att omläggningen skall ske i huvudsaklig överensstämmelse
med universitetskanslerns förslag med de jämkningar däri
som förordats av utredningsmännen. Vad angår utbildningen i de juridiska
ämnena innebär sålunda propositionens förslag att studietiden för de olika
ämnena bestämmes så, att utrymme lämnas även för mer kvalificerade moment
samt att utbildningen avrundas med studier i allmän rättslara och en
termins tillämpade studier inom ett begränsat ämnesområde. Det samhällsvetenskapliga
inslaget i juris kandidatexamen föreslås skola omfatta bl. a.
en inledande orientering samt en termins studier i samhälls- och företagsekonomi.
Utskottet kan helt ansluta sig till den av departementschefen förordade
uppläggningen av juristutbildningen och finner det särskilt betydelsefullt,
att utbildningen anordnas så, att de studerande i vidare mån än vad nu är
fallet tränas att lösa sådana problem, som förekommer i praktisk juridisk
verksamhet, samt att den blivande juristen erhåller en god samhällsveten
-
58
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
skaplig orientering. Utskottet tillstyrker sålunda, att den juridiska utbildningen
ordnas enligt de huvudsakliga grunder, som departementschefen
angivit.
Nuvarande statsvetenskaplig-juridisk och statsvetenskaplig-filosofisk examen
tillkom år 1935. Under utredningsarbetet har skilda uppfattningar uttalats
om behovet av en kombinerad juridisk och samhällsvetenskaplig examen.
Därvid har särskilt framhållits, att förvaltningen har behov av tjänstemän,
som är skolade att tillämpa författningar och att verkställa utredningar
inom skilda samhällsområden. Med erkännande av detta förvaltningens
behov har å andra sidan hävdats, att en juris kandidatexamen, vari skulle
ingå ett större mått av samhällsvetenskaplig utbildning än för närvarande,
skulle vara ägnad att i huvudsak fylla detta behov. Departementschefen har
för sin del funnit att en kombinerad juridisk-samhällsvetenskaplig examen
är värdefull för tjänstemän inom hl. a. statsförvaltningen och att — även
om i juris kandidatexamen inrymmes ett samhällsvetenskapligt inslag —
denna examen icke kommer att ge den studerande en verklig utbildning i
samhällsvetenskaplig metod. En examen innebärande en mera omfattande
samhällsvetenskaplig utbildning finner departementschefen vara en viktig
utbildningsform särskilt för tjänstemän med arbetsuppgifter på det ekonomiskt-administrativa
planet. Departementschefen förordar sålunda en
juridisk-samhällsvetenskaplig examen, där den juridiska och samhällsvetenskapliga
utbildningen ingår som likvärdiga och varandra stödjande element.
I propositionen föreslås, att den förordade juridisk-samhällsvetenskapliga
examen skall erhålla i huvudsak den utformning utredningsmännen föreslagit.
Denna examen skall i likhet med juris kandidatexamen vara standardiserad.
De juridiska studierna föreslås skola omfatta — förutom den propedeutiska
kursen — civilrätt, processrätt, offentlig rätt och finansrätt. Som
samhällsvetenskapliga ämnen skall ingå nationalekonomi, statistik, statskunskap
och företagsekonomi. Som avslutning på studierna föreslås tilllämpade
studier i antingen ett juridiskt ämne eller dylikt ämne med anknytning
till samhällsvetenskapligt ämne. Studietiden för denna examen beräknas
till fyra och ett halvt år, vilket innebär en ökning i jämförelse med
studietiden för nuvarande examen med en termin. Tiden fördelas ungefär
lika mellan juridik och samhällsvetenskap.
Utskottet finner det önskvärt, att olika utbildningsvägar öppnas för blivande
tjänstemän inom förvaltningen. Såsom departementschefen framhåller
torde tjänster i statsförvaltningen jämväl i fortsättningen komma att
i stor utsträckning rekryteras med juris kandidater. Samhällsutvecklingen
har likväl medfört ett behov även av tjänstemän med juridisk skolning som
samtidigt har grundlig samhällsvetenskaplig utbildning. Utskottet tillstyrker
för den skull, att den nuvarande statsvetenskaplig-juridiska examen
modifieras i enlighet med de huvudgrunder departementschefen angivit.
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
59
Nuvarande statsvetenskaplig-filosofisk examen åsyftar en rent samhällsvetenskaplig
utbildning. Kommittén, kanslern och utredningsmännen har
ansett att en sådan examen alltjämt hör finnas, och i propositionen föreslås,
att denna examen omlägges att omfatta en studieperiod med obligatoriskt
innehåll och en period, under vilken den studerande skall äga att välja mellan
vissa ämnen. Departementschefen har framhållit, att denna examen ger
möjlighet till specialisering på något eller några samhällsvetenskapliga ämnen.
Den föreslagna examen bör enligt departementschefen kunna tillgodose
det behov av samhällsvetenskapligt orienterade utredningsspecialistcr, som
föreligger inom statsförvaltningen, de större kommunerna och näringslivet.
Examens kärna skall vara densamma som den samhällsvetenskapliga delen
av juridisk-samhällsvetenskaplig examen, d. v. s. studier för två betyg
i nationalekonomi, ett betyg i statistik och ett betyg i statskunskap samt
en halvterminskurs i företagsekonomi. Därjämte ingår som ett obligatoriskt
led den propedeutiska kursen i juridik. Studietiden skall enligt studieplanen
utgöra fyra år eller samma tid som för närvarande högst må beräknas för
statsvetenskaplig-filosofisk examen. Utredningsmännen föreslår, att examensämnena
skall vara de hittillsvarande samhällsvetenskapliga ämnena
nationalekonomi, statistik, statskunskap, sociologi och ekonomisk historia.
Därjämte skulle enligt utredningsmännen som nya samhällsvetenskapliga
ämnen tillkomma: företagsekonomi, kulturgeografi och allmän rättsvetenskap.
Såsom examensämnen skall likaledes kunna väljas matematik och
historia.
I motionen II: 536 har hemställts, att i denna examen måtte ingå en kurs
på en halv termin i kulturgeografi samt att kursen i företagsekonomi matte
utbyggas till en ett-betygskurs. Motionären har betonat att en rätt förståelse
av samhällsutvecklingen och näringslivet förutsätter kunskaper inom kulturgeografi
och att de studerande, som kommer att avlägga denna examen,
i stor utsträckning kommer att syssla med ekonomiska frågor inom förvaltningen
och näringslivet, varför det är angeläget med ökade kunskaper
i företagsekonomi.
Behovet av utredningsspecialister med en grundlig samhällsvetenskaplig
skolning är uppenbart och utskottet finner i likhet med departementschefen
synnerligen viktigt, att en lämplig utbildningsväg skapas för sådana
specialister. Vad angår den konkreta utformningen av den föreslagna filosofisk-samhällsvetenskapliga
examen finner utskottet, att de huvudgrunder
departementschefen angivit innebär en ändamålsenlig avvägning. Beträffande
de frågor, som berörts i motionen 11:536, anser utskottet att kunskaper
i kulturgeografi i och för sig är av stort värde. Enligt det förslag av
utredningsmännen som ligger till grund för propositionen, skall vissa avsnitt
av kulturgeografi ingå i ämnet nationalekonomi. Utskottet vill också
framhålla möjligheten för den studerande att välja kulturgeografi som stu
-
60
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
dieämne i den senare delen av examen. Den företagsekonomiska utbildningen
föreslås i examen skola obligatoriskt omfatta en halv termin. Det är antagligt
att en stor grupp av de studerande kommer att medtaga företagsekonomi
som valfritt ämne i examen. Ett tillgodoseende av motionärens önskemål
skulle innebära en förlängning av studietiden med en termin. Med hänsyn
till det anförda finner sig utskottet icke böra tillstyrka förevarande
motion.
Utformas de tre examina på sätt i propositionen föreslagits och utskottet
nu tillstyrkt möjliggöres en samordning av studieplanerna genom att en
\iss del av studiestoffet och därmed undervisningen blir gemensam. Departementschefen
har framhållit, att samordningen erbjuder stora fördelar
för den enskilde studerande därigenom att yrkesvalet underlättas,
om den studerande en tid kan hålla flera alternativ öppna och om han utan
tidsförlust kan övergå från studierna för en examen till studierna för en
annan. Utskottet finner denna uppläggning av utbildningsvägarna mycket
betydelsefull och vill därjämte uttala sin anslutning till departementschefens
förslag, att undervisningen i varje ämne ordnas så att den studerande
kan påbörja studierna i ämnet antingen höst- eller vårtermin. Utskottet vill
i detta sammanhang påpeka, att den framlagda studieplanen för filosofisksamhällsvetenskaplig
examen icke utesluter, att den studerande som önskar
förvärva högre betyg än minimibetyget i statistik eller i statskunskap bedriver
dessa studier i omedelbar anslutning till ettbetygstudiet.
Utskottet vill starkt understryka vad departementschefen anfört därom,
att samordning av undervisningen för de olika examina är önskvärd från
synpunkten, att lärarorganisationen därigenom kan utnyttjas mera effektivt
och kostnaderna för undervisningen bli lägre än eljest skulle ha blivit fallet.
Under förarbetena har avvisats tanken, att en spärr skulle införas för tillträde
till studierna. Departementschefen har uttalat, att spärr för tillträde
till universitetsstudier bör ifrågakomma endast i de fall, då detta är nödvändigt
med hänsyn till lokalutrymmen, utrustning och lärarpersonal. Utskottet
ansluter sig till denna uppfattning. Det är dock angeläget att genom
yrkesvägledning nå en anpassning av tillgången efter behovet. I likhet med
departementschefen vill utskottet betona vikten av att yrkesvägledningen
grundas på tillförlitliga prognoser av arbetsmarknaden vid den tidpunkt, då
den nyinskrivne kan väntas träda ut i förvärvslivet.
En omläggning av utbildningen enligt de i propositionen föreslagna, av
utskottet ovan tillstyrkta grunderna förutsätter en betydande utbyggnad
av personalorganisationen främst inom de juridiska fakulteterna.
Propositionens förslag till förstärkning av de juridiska fakulteternas
personalorganisation innebär inrättande av sammanlagt 4 professors- och
10 preceptorsbefattningar, 3 befattningar som biträdande lärare, 17 assistent-
och amanuensbefattningar samt 9 kanslibiträdes- och kontorsbiträ
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
61
desbefaltningar. Därjämte må erinras om att fyra precepturer — i avvaktan
på utbildningsreformens genomförande — redan inrättats eller beslutats
av riksdagen. Departementschefen har ansett, att en större del av undervisningen
än som förutsatts av de utredande instanserna bör kunna anförtros
åt praktiskt verksamma jurister och med hänsyn därtill förordat, att
de nu utgående kursanslagen till de juridiska fakulteterna i Uppsala och
Lund samt den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen i Stockholm höjes
med resp. 20 800, 14 300 och 32 700 kronor, vartill kommer anslag om sammanlagt
5 500 kronor till fakulteterna i Uppsala och Lund för bestridande avreseersättningar
till särskilda lärare bosatta å annan ort.
Den i propositionen förordade utbyggnaden av lärarorganisationen innebär
bl. a. att vid de juridiska fakulteterna en för dessa helt ny kategori avlärartjänster,
precepturer, tillskapas. En preceptor skall äga hög vetenskaplig
kompetens, och med hans tjänst är förenad såväl åliggande att bedriva
vetenskaplig forskning som skyldighet att svara för undervisning och examination.
Både kommittén och universitetskanslern har ansett en av de
mest angelägna åtgärderna vara att inrätta ordinarie lärarbefattningar av
denna typ vid sidan av professurerna. Departementschefen har anslutit sig
till denna uppfattning och därvid erinrat om att undervisningen efter det
propedeutiska stadiet bör såsom kommittén understrukit ligga på en vetenskaplig
nivå samt att det åsyftade undervisningsbehovet enligt kommitténs
mening icke torde kunna tillgodoses genom anlitande av docenter eller biträdande
lärare.
I de likalydande motionerna I: 433 och II: 543 har vissa erinringar framförts
mot inrättande av denna typ av lärartjänster. Motionärerna har bl. a.
ifrågasatt om det med hänsyn till rådande arbetsmarknadsförhållanden för
så kvalificerad juridisk arbetskraft, varom här är fråga, blir möjligt att besätta
dessa tjänster med kompetenta krafter samt uttalat farhågor för en
kvalitativ försämring inom de juridiska fakulteterna.
Utskottet finner att för den planerade undervisningen behov föreligger
av ordinarie lärare vid sidan av professorerna och anser att de föreslagna
precepturerna, vilka närmast är att jämföra med t. ex. laboratorerna inom
de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna, är lämpliga befattningar.
De farhågor som uttalats av motionärerna synes utskottet överdrivna, och
utskottet tillstyrker i princip att precepturer inrättas vid de juridiska fakulteterna.
I de likalydande motionerna 1:429 och 11:542 har invändningar framförts
mot den omfattning i vilken departementschefen förutsatt, att praktiskt
verksamma jurister skall anlitas för den teoretiska undervisningen.
Utbildningsreformen kan enligt motionärerna sättas i fara, om icke den
ordinarie undervisningens behov i de väsentliga delarna tillgodoses genom
ordinarie lärare. Motionärerna har därvid erinrat om önskvärdheten av att
62
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
läraren genom egen forskning får den systematiska överblicken över sitt
undervisningsområde.
Frågan hur undervisningen skall fördelas mellan vetenskapligt skolade,
fast anställda lärare och praktiker måste bedömas för varje ämne för sig,
och utskottet anser sig ha anledning förvänta, att professorerna envar för
sitt ämnesområde beaktar utbildningens krav och att undervisningen fördelas
därefter. Utskottet ansluter sig sålunda i princip till departementschefens
allmänna utformning av lärarorganisationen i denna del. Beträffande behovet
av lärartjänster i de enskilda ämnena återkommer utskottet i det
följande.
Såsom underlag för den av departementschefen förordade lärarorganisationen
och kursanslagen ligger av utredningsmännen gjorda detaljerade
beräkningar. Dessa bygger på i propositionen intagna, i den föregående
redogörelsen återgivna antaganden rörande det blivande antalet årligen
avlagda examina, vilka uppskattats till i vardera Uppsala och Lund 65 juris-kandidatexamina
och 15 juridisk-samhällsvetenskapliga examina samt
i Stockholm 105 juris-kandidatexamina och 30 juridisk-samhällsvetenskapliga
examina. Enligt vad utskottet erfarit synes dessa antaganden ha bekräftats
för innevarande läsår vad angår Uppsala och Lund, där antalet nyinskrivna
vid de juridiska fakulteterna uppgått till 68 resp. 69 (siffrorna avser
ingången av maj månad). Utvecklingen vid Stockholms högskola har
däremot enligt inhämtade uppgifter under nuvarande läsår helt avvikit från
de förenämnda beräkningarna, i det att antalet nyinskrivna vid den statsoch
rättsvetenskapliga avdelningen vid maj månads ingång uppgått till 218.
Skulle det visa sig att denna ökning icke är enbart tillfällig, är det enligt utskottets
mening nödvändigt att Kungl. Maj:t vid sin prövning av högskolans
budgetäskanden för de närmast kommande budgetåren upptager frågan
om lärarorganisationen vid stats- och rättsvetenskapliga avdelningen till
ny prövning.
Utskottet upptager nu till behandling de i propositionen föreslagna lärarbefattningarna
jämte de motionsyrkanden som anknyter därtill.
Departementschefen förordar inrättandet av tre professurer i allmän
rättslära, därav en vid varje juridisk fakultet. Dessa professurer skall ha
rent juridisk karaktär med ämnesområdets tyngdpunkt förlagd till de för
alla rättsområden gemensamma metodfrågorna. Med hänsyn till att dessa
professurer avser ett av de viktigaste ämnena i den blivande juris kandidatexamen
tillstyrker utskottet deras inrättande.
Finansrätt och finansvetenskap företrädes i Lund av en professur och
i Uppsala kommer professuren i nationalekonomi med finansrätt att vid nuvarande
innehavares avgång förändras till en professur i finansrätt med
finansvetenskap. I Stockholm saknas en särskild professur i ämnet, och departementschefen
föreslår därför inrättandet av en dylik professur.
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
63
I de likalydande motionerna 1:433 och 11:543 har hemställts, att ytterligare
en ordinarie lärartjänst i finansrätt inrättas i Stockholm samt att
förhandlingar om så erfordras upptages med handelshögskolan i Stockholm
för delning av kostnaderna för denna tjänst. Till stöd för yrkandet hänvisas
till bl. a. undervisnings- och forskningsbehovet.
Utskottet tillstyrker inrättandet av en professur i finansrätt med finansvetenskap
vid Stockholms högskola. Huruvida behov föreligger av ytterligare
en ordinarie lärartjänst i ämnet vid Stockholms högskola torde komma under
bedömning, därest frågan om lärarorganisationen vid stats- och rättsvetenskapliga
avdelningen under den betingelse utskottet ovan angivit blir
föremål för ny prövning. Utskottet finner sig icke kunna tillstyrka motionärernas
yrkande i denna del, utan avstyrker bifall till detsamma.
I propositionen föreslås, att professuren i civilrätt jämte finansrätt vid
Stockholms högskola ändras till att avse professur i ämnet civilrätt från
och med den dag, då den nya professuren i finansrätt med finansvetenskap
erhåller sin första ordinarie innehavare. För att arbetsrätten skall tillgodoses
i vidare mån än som nu är fallet har departementschefen förordat, att en
av de nuvarande professurerna i civilrätt vid Stockholms högskola ändras
till att avse professur i civilrätt, särskilt arbetsrätt. Därjämte föreslås i propositionen
inrättandet av fyra precepturer i civilrätt, en i Uppsala och en
i Lund samt två i Stockholm.
Yrkande om inrättande av en ny professur i civilrätt, särskilt arbetsrätt,
vid Stockholms högskola har framförts i de likalydande motionerna I: 429
och II: 542 samt i de likalydande motionerna I: 433 och II: 543. I förstnämnda
motioner har därjämte hemställts om inrättande av ytterligare
två precepturer i civilrätt, en i Uppsala och en i Lund. Motionärerna har
framhållit, att propositionens förslag innebär en försvagning av ämnet
civilrätt vid Stockholms högskola. Vidare har erinrats om att under
utredningsarbetet enighet rått om behovet av en professur i civilrätt,
särskilt arbetsrätt, vid Stockholms högskola. Vad angår de i motionerna
I: 429 och II: 542 yrkade precepturerna har hänvisning skett till undervisningsbehovet.
Som nämnts torde frågan om personalorganisationen vid Stockholms högskolas
stats- och rättsvetenskapliga avdelning komma under förnyad prövning.
Under sådana förhållanden synes det utskottet lämpligast all frågan
om en specialisering av en av de å ordinarie stat uppförda professurerna
i civilrätt får anstå. Av samma grund avstyrker utskottet bifall till
det motionsvis framförda yrkandet om inrättande av en ny professur
i civilrätt, särskilt arbetsrätt. Utskottet tillstyrker det i propositionen
framlagda förslaget om inrättandet av fyra precepturer i civilrätt.
De i motionerna 1:429 och 11:542 därutöver föreslagna preceptu
-
64
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
rerna i civilrätt i Uppsala och Lund har utskottet icke funnit oundgängliga,
varför motionärernas yrkande avstyrkes även i denna del. Den i propositionen
föreslagna ändringen av professuren i civilrätt jämte finansrätt
tillstyrkes.
Under förarbetena har frågan om en förstärkning av undervisning och
forskning inom socialvårdsrätten ingående övervägts. Kommittén, kanslern
och utredningsmännen har förordat inrättandet av en professur vid Stockholms
högskola, som skulle särskilt avse detta ämnesområde. Departementschefen
har funnit sig böra tillgodose syftet att stärka socialvårdsrätten genom
inrättandet av en preceptur vid Stockholms högskola i offentlig rätt,
särskilt socialvårdsrätt.
I de likalydande motionerna 1:429 och 11:542 har under framhållande
av socialvårdsrättens stora betydelse hemställts om inrättande av en professur
i offentlig rätt, särskilt socialvårdsrätt, vid Stockholms högskola. I
samma motioner yrkas en preceptur i offentlig rätt. Jämväl i de likalydande
motionerna 1:433 och 11:543 framföres yrkande om en professur i offentlig
rätt, särskilt socialvårdsrätt.
Den omprövning av lärarbehovet vid Stockholms högskolas stats- och
rättsvetenskapliga avdelning, som under angiven betingelse bör komma
till stånd, torde även böra avse frågan om behovet av ytterligare lärartjänst
inom berörda ämnesområde. Utskottet finner i likhet med vad som nyss
anförts i en motsvarande fråga det icke lämpligt att nu genomföra en specialisering
av en viss tjänst. Utskottet förordar därför att den i propositionen
föreslagna precepturen vid Stockholms högskola skall avse offentlig
rätt. Under hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet bifall till de
i motionerna framställda, nu berörda yrkandena.
Utskottet tillstyrker inrättandet av de i propositionen föreslagna precepturerna
i offentlig rätt i Uppsala och i Lund samt i processrätt i Stockholm.
Tidigare har nämnts, att den nuvarande professuren i nationalekonomi
med finansrätt vid juridiska fakulteten i Uppsala skall ändras till en professur
i finansrätt med finansvetenskap vid den nuvarande innehavarens
avgång. Vid den juridiska fakulteten i Lund finns icke någon ordinarie
lärartjänst i nationalekonomi. Enligt den nya studieordningen skall samhällsekonomi
studeras under ungefär en halv termin i juris kandidatexamen.
Den studerande skall också under vissa betingelser kunna inrikta sina
tillämpade studier på detta ämnesområde. Departementschefen finner en
ordinarie lärartjänst erforderlig vid vardera av fakulteterna i Uppsala och
Lund. Med hänsyn till att ämnet nationalekonomi finnes representerat i
såväl Uppsala som Lund av en professur vid den humanistiska fakulteten
har departementschefen ansett att de nya tjänsterna kan hänföras till preceptorsgraden.
I de likalydande motionerna I: 427 och II: 538 har hemställts, att de före
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
65
slagna nya ordinarie tjänsterna i nationalekonomi i Uppsala och Lund skall
utformas såsom professurer i »samhällsekonomi, särskilt ekonomisk politik
och socialpolitik». Motionärerna har till stöd för sitt yrkande anfört bl. a.,
att propositionens förslag icke ens tillnärmelsevis innebär den upprustning
av undervisnings- och forskningsmöjligheterna, som de förberedande instanserna
ansett nödvändig. Vidare uttalas farhågor för att det skulle bli
svårt att besätta tjänsterna med personer med hög kompetens om tjänsterna
göres till precepturer.
Av utredningsmännens beräkningar rörande lärarbehovet vid de juridiska
fakulteterna framgår att den ordinarie lärare i nationalekonomi, som skulle
placeras i den juridiska fakulteten i Uppsala (Lund), skulle fullgöra ungefär
hälften av sin undervisningsskyldighet inom den humanistiska fakulteten.
Som departementschefen framhållit är ämnet nationalekonomi i Uppsala
och Lund företrätt av en professor, vars tjänst placerats inom den humanistiska
fakulteten. Utskottet finner därför i likhet med departementschefen,
att de nya lärartjänsterna bör vara precepturer. Utskottet avstyrker bifall
till motionärernas förslag.
Yrkande om inrättande av en professur i internationell rätt vid Uppsala
universitet samt om principbeslut angående inrättande av en professur i
samma ämne vid Lunds universitet framföres såväl i de likalydande motionerna
1:428 och 11:537 som i de likalydande motionerna 1:433 och
II: 543. Motionärerna har hänvisat till vad som förekommit i samband med
att riksdagen år 1938 fattat principbeslut om inrättande av en professur i
internationell rätt vid Uppsala universitet. Därjämte har i motionerna understrukits
det ökade behovet av forskning och undervisning i de inom den internationella
rätten fallande ämnesområdena, folkrätt och internationell
privaträtt. Uttalanden av samma innebörd har gjorts jämväl i de likalydande
motionerna I: 429 och II: 542.
Utskottet får i anledning av förevarande yrkanden erinra om att såsom
universitetskanslern framhållit de föreslagna professurerna icke är oundgängligen
nödvändiga för undervisningen. Departementschefen har på grund
härav och då ämnet sedan år 1947 är särskilt företrätt vid Stockholms högskola
genom Carl Lindhagens professur i internationell rätt icke ansett sig
kunna tillstyrka framförda förslag till nya professurer i ämnet. För det mellanfolkliga
samarbetet skulle det vara av värde att vårt land finge större resurser
beträffande forskning och undervisning i internationell rätt. Av de skäl
som anförts av departementschefen finner utskottet sig likväl icke kunna
tillstyrka de i motionerna gjorda yrkandena.
Samtliga förberedande instanser förordar inrättandet av en professur
i kriminologi vid Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga avdelning.
Enligt utredningsmännens förslag bör till professuren knytas en
5 Iiihnno till riksdagens protokoll 1057. 0 samt. Nr 12H
66
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
särskild institution. Departementschefen har vid sin granskning funnit att
undervisningen för juris kandidatexamen icke nödvändigt förutsätter inrättandet
av en professur och därför icke ansett sig böra framlägga förslag
i ärendet. Att brottets orsaker och närliggande spörsmål blir föremål för
intensivare forskning är enligt departementschefen mycket angeläget. Frågan
om inrättandet av en professur i kriminologi bör därför enligt departementschefen
upptagas till prövning i samband med behandlingen av Stockholms
högskolas ordinarie petita.
Yrkande att riksdagen måtte fatta beslut om inrättande av en professur
i kriminologi vid Stockholms högskola fr. o. m. budgetåret 1958/59 har framförts
i de likalydande motionerna 1:423 och 11:532. I de likalydande motionerna
I: 426 och II: 539 har hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj :t begära förslag om inrättande fr. o. m. budgetåret 1958/59 av en professur
i kriminologi vid Stockholms högskola. Därjämte har i samtliga nu
nämnda motioner hemställts, att till professuren skall knytas en institution.
Motionärerna har åberopat bl. a. de skäl för en sådan professur, vilka
framförts av beredningsutskottet vid 1955 och 1956 års riksdagar. Vidare
har erinrats om en interpellation av herr Munktell den 9 februari 1954 och
chefens för justitiedepartementet svar å densamma.
Utskottet vill för sin del starkt understryka vikten av forskning och undervisning
inom kriminologien. Med hänsyn till anförda tidigare uttalanden
förutsätter utskottet, att denna fråga snarast bringas till sin lösning. Utskottet
har fördenskull icke ansett sig böra ansluta sig till de motionsvis framförda
yrkandena.
I motionen II: 533 yrkas, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa om förslag till inrättande av en professur i funktionell rättsvetenskap
i Lund eller i Stockholm. I de likalydande motionerna I: 429 och II: 542
har hemställts, att riksdagen måtte göra framställning till Kungl. Maj:t om
vidtagande av åtgärder för tillgodoseende av undervisning och forskning
inom ämnet allmän rättsvetenskap. Därvid bör enligt motionärerna särskilt
beaktas hur undervisningen lämpligen skall anordnas vid Göteborgs
universitet.
Utskottet vill erinra om att utskottet tidigare tillstyrkt inrättandet av
tre professurer i allmän rättslära, ett ämne med tyngdpunkten förlagd till
de för alla rättsområden gemensamma metodfrågorna. Som departementschefen
framhållit skall enligt utredningsmännens förslag allmän rättsvetenskap
ingå som ett valfritt ämne i filosofisk-samhällsvetenskaplig examen.
Utredningsmännen har icke ansett sig kunna förorda särskilda tjänster i
detta valfria ämne med tanke på det begränsade antalet studerande för
filosofisk-samhällsvetenskaplig examen. Det har i stället förutsatts, att någon
eller några av de juridiska fakulteternas lärare skall anslå en del av sin
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
67
undervisning till detta ämne. Detta innebär, att de i motionen II: 533 åsyftade
frågeställningarna kommer att vid undervisningen bli behandlade i
möjlig mån. Det är att antaga, att den rättsvetenskapliga forskningen i framtiden
i större utsträckning än hittills kommer att inriktas på för rätts- och
samhällsvetenskap gemensamma problem. Frågan om särskilda professurer
vid sidan av professurerna i allmän rättslära kan därför komma i ett annat
läge. Med hänsyn härtill finner utskottet anledning saknas för riksdagen att
såsom i motionerna 1:429 och 11:542 samt 11:533 påyrkats i skrivelse till
Kungl. Maj:t göra framställning i ämnet.
I de likalydande motionerna I: 429 och II: 542 samt i de likalydande motionerna
1:433 och 11:543 hemställes i anslutning till utredningsmännens
förslag om inrättande av två precepturer gemensamma för ämnena straffoch
processrätt, den ena vid juridiska fakulteten i Uppsala och den andra
vid juridiska fakulteten i Lund. Som förut framhållits skall undervisningen
vid de juridiska fakulteterna fördelas mellan vetenskapligt skolade fast
anställda lärare och praktiker. Hur stor del av undervisningen som i varje
särskilt ämne bör läggas på praktiker kan med säkerhet bedömas först sedan
någon tids erfarenhet av den förordade anordningen vunnits. Utskottet
avstyrker de nu berörda i motionerna framförda yrkandena.
I de likalydande motionerna 1:433 och 11:543 har hemställts, att vid varje
fakultet inrättas en forskningsdocentur. Motionärerna hänvisar till universitetskanslerns
förslag. Nuvarande forskardocentbefattningar är icke anknutna
till särskild fakultet. Frågan om ytterligare befattningar av denna
typ bör därför prövas i ett vidare sammanhang. Utskottet avstyrker förty
vad motionärerna i berörda hänseende hemställt.
Vad av departementschefen föreslagits rörande inrättande vid de juridiska
fakulteterna av befattningar som biträdande lärare, assistent och som amanuens
tillstyrkes av utskottet.
I propositionen föreslås vidare, att vid de juridiska fakulteterna inrättas
3 kanslibiträdesbefattningar och 6 kontorsbiträdesbefattningar. I motionerna
I: 429 och n: 542 har yrkats inrättande av ytterligare 1 kanslibiträdestjänst
vid juridiska fakulteten i Lund och av 6 kontorsbiträdestjänster lika fördelade
på de olika fakulteterna. Såvitt utskottet kan bedöma är den av Kungl.
Maj:t föreslagna organisationen i denna del tillräcklig, varför utskottet ansluter
sig till Kungl Maj :ts förslag och avstyrker bifall till motionerna I: 249
och II: 542, såvitt nu är i fråga.
Utskottet har ingenting att invända mot departementschefens beräkningar
av erforderliga kursanslag, anslag för reseersättning och engångsanslag.
Som utskottet förut anfört har vid stats- och rättsvetenskapliga avdelningen
i Stockholm under det sista läsåret inskrivits 218 nya elever. Enligt
de beräkningar av lärarorganisationen, som ligger till grund för propositionen,
skulle vid avdelningen årligen utexamineras 105 juris kandidater och
68
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
30 juris politices magistrar. Under de senaste fyra läsåren har antalet nyinskrivna
varit i medeltal 130. Även om den föreslagna organisationen får
anses vara i viss mån elastisk, har grunden för beräkningarna sålunda
förändrats. Skulle höstterminens inskrivningssiffror antyda att ökningen
av antalet studerande icke är enbart tillfällig, måste såsom utskottet
redan angivit frågan om lärarorganisationen vid Stockholms stats- och rättsvetenskapliga
avdelning upptagas till ny prövning.
Utskottet hemställer, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
att under angiven betingelse frågan om lärarorganisationen vid den
nämnda avdelningen upptages till prövning i samband med bedömandet av
högskolans budgetäskanden för de närmast kommande budgetåren och att
därvid även prövas de i olika motioner framförda yrkandena om inrättande
av ytterligare lärartjänster vid avdelningen.
Såsom departementschefen påpekat har riksdagen år 1947 beslutat eu
allmän upprustning av undervisnings- och forskningsresurserna i de samhällsvetenskapliga
ämnena. Jämväl därefter har efter beslut av riksdagen
inrättats åtskilliga lärartjänster vid de humanistiska fakulteterna. Propositionen
avser den ytterligare utbyggnad som ansetts oundgänglig för genomförandet
av en omläggning av den samhällsvetenskapliga utbildningen.
I propositionen föreslås av anförda skäl inrättandet av två professurer
i företagsekonomi, en vid vartdera universitetet i Uppsala och Lund, samt två
biträdande lärartjänster och två förste assistenttjänster i samma ämne,
varav en av vardera befattningen i Uppsala och Lund. Vidare föreslås inrättandet
av följande befattningar som biträdande lärare i statistik och
statskunskap, nämligen vid humanistiska fakulteten i Uppsala en befattning
i statistik och en i statskunskap, vid humanistiska fakulteten i Lund en
befattning i statistik och en i statskunskap, vid filosofiska fakulteten i
Göteborg en befattning i statskunskap samt vid humanistiska avdelningen
i Stockholm en befattning i statistik och en i statskunskap.
Utskottet tillstyrker att dessa befattningar kommer till stånd.
Enligt utredningsmännens förslag skall för undervisningen i företagsekonomi
vid universitetet i Göteborg och vid Stockholms högskola anlitas lärarkrafter
från handelshögskolorna. I Göteborg har avsetts att undervisningen
i dess helhet skall anordnas med hjälp av lärare vid handelshögskolan därstädes.
Vid Stockholms högskola skall undervisningen i den obligatoriska
kursen till väsentlig del handhas av en biträdande lärare. För den mera
kvalificerande undervisningen för två eller högre betyg har föreslagits att
lärare vid handelshögskolan i Stockholm skall anlitas.
I skrivelse den 14 november 1956 anhöll utredningsmännen om handelshögskolans
i Göteborg yttrande över den anordning av undervisningen i
företagsekonomi, för vilken ovan redogjorts. Handelshögskolan har i svars
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
69
skrivelse den 2 maj 1957 beträffande halvterminskursen i företagsekonomi
anfört bl. a., att undervisning och examination av studerande vid Göteborgs
universitet icke kan handhas av handelshögskolans lärare under annan förutsättning
än att en förstärkning av handelshögskolans lärarkrafter äger
rum. Med hänsyn till vad sålunda förekommit finner utskottet att frågan om
handelshögskolans medverkan bör upptagas i samband med behandlingen
av handelshögskolans budgetäskanden och utskottet förväntar att en lösning
enligt utredningsmännens riktlinjer kommer att visa sig möjlig. Beträffande
studier för två eller flera betyg i företagsekonomi anför handelshögskolan,
att undervisning icke torde kunna anordnas på annat sätt än
såsom en del av handelshögskolans egen undervisning och att antalet elever
tills vidare bör omfatta högst fem. Det är önskvärt att studiet i ämnet icke
skall utsträckas över längre tid än den i studieplanen förutsatta. Utskottet
får i detta sammanhang erinra om att utskottet i likhet med departementschefen
och de förberedande instanserna avvisat tanken på införandet av
spärr för tillträde till juridiska och samhällsvetenskapliga studier, varför
utskottet förutsätter att, därest det skulle visa sig att antalet platser icke
är tillräckligt, frågan om handelshögskolans medverkan ånyo upptages till
bedömande. Samma fråga angående det fria tillträdet har rests även i Stockholm.
Handelshögskolan därstädes har nämligen meddelat att den ansett sig
till en början böra stanna vid att medge särskild inträdesrätt åt högst tio
studerande årligen.
I propositionen förordade anslag till de filosofiska fakulteterna, nämligen
kursanslag, anslag till reseersättningar samt engångsanslag till företagsekonomiska
institutioner, tillstyrkes av utskottet.
Utskottet tillstyrker, att de nya studieordningarna för juris kandidatexamen,
juridisk-samhällsvetenskaplig examen och filosofisk-samhällsvetenskaplig
examen skall som departementschefen föreslagit träda i tillämpning
från och med läsåret 1958/59 samt att de i propositionen föreslagna personalförstärkningarna
genomföres i den ordning som där förutsatts. Utskottet
kan icke ansluta sig till vad som i denna fråga anförts i de likalydande motionerna
I: 429 och II: 542.
Övriga i propositionen framlagda här ovan icke särskilt berörda förslag
har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I) att motionerna 1:423 och 11:532 ävensom 1:426 och
II: 539, i den mån de icke blivit besvarade med vad utskottet
anfört, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
II) att motionerna I: 428 och II: 537 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
III) att motionen II: 533 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda;
70
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
IV) att motionen II: 536 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;
V) att motionerna I: 429 och II: 542 ävensom I: 433 och
II: 543 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
VI) att riksdagen må godkänna av departementschefen i
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 8 februari
1957 förordade huvudsakliga grunder för omläggning
av den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen;
VII)
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 427 och II: 538, godkänna
av departementschefen förordade förändringar i personalorganisationen
m. m. vid universiteten och Stockholms
högskola, att successivt genomföras under loppet av fyra
budgetår med början budgetåret 1958/59 med de ändringar
som utskottet angivit i fråga om dels benämningen av en av
professurerna i civilrätt vid den stats- och rättsvetenskapliga
avdelningen vid Stockholms högskola dels ock ämnesområdet
för den nya precepturen i offentlig rätt vid samma
högskola;
VIII) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna vad utskottet anfört beträffande lärarorganisationen
vid stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid
Stockholms högskola.
Stockholm den 21 maj 1957
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Karl Andersson, Ohlon,
Näsström, Ivar Johansson, Einar Persson, Sundelin, Thun, Erik Svedberg,
Pålsson, Holmqvist, Ragnar Bergh, Rikard Svensson, Jacobsson och Mårtensson;
samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström, Petterson
i Degerfors, fröken Elmén, herrar Svensson i Alingsås, Gustafsson
i Stockholm, Nilsson i Göingegården, fröken Olsson, herrar Blidfors, Gustafsson
i Skellefteå, fröken Karlsson, fröken Vinge, herrar Arvidson, Helén
och Svensson i Stenkyrka.
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1957
71
Reservationer
1) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elrnén, herr Gustafsson i
Skellefteå, fröken Vinge och herr Helén, vilka ansett att
dels de två sista meningarna i det stycke på s. 67, som börjar med »I de
likalydande motionerna I: 429 och II: 542» och slutar med »framförda yrkandena»,
bort ersättas med text av följande lydelse:
»Det är enligt utskottets mening tveksamt, om det är lämpligt att i den
omfattning som i propositionen förutsatts anlita praktiskt verksamma jurister
för undervisningen i dessa ämnen. Utskottet vill därför föreslå riksdagen
att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Ivungl. Maj:t måtte till
förnyad prövning upptaga frågan om den lämpligaste fördelningen av undervisningen
mellan ordinarie lärare och praktiskt verksamma jurister, såvitt
angår förevarande ämnen.»
dels ock utskottets hemställan under V. bort ha följande lydelse:
»V. att motionerna I: 429 och II: 542 ävensom I: 433 och
II: 543 icke må föranleda annan riksdagens åtgärd än att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t giver till känna vad
utskottet anfört angående fördelningen av undervisningen i
straffrätt och processrätt mellan ordinarie lärare och praktiskt
verksamma jurister;»
2) beträffande lärarorganisationen i nationalekonomi och företagsekonomi
i Uppsala och Lund av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, fröken Elmén,
herrar Gustafsson i Skellefteå och Helén, vilka ansett att utskottets
hemställan under VII. bort ha följande lydelse:
»VII. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt motionerna 1:427 och 11:538, godkänna av departementschefen
förordade förändringar i personalorganisationen
m. m. vid universiteten och Stockholms högskola,
att successivt genomföras under loppet av fyra budgetår
med början budgetåret 1958/59 med de ändringar som utskottet
angivit i fråga om dels benämningen av en av professurerna
i civilrätt vid den stats- och rättsvetenskapliga
avdelningen vid Stockholms högskola, dels ämnesområdet
för den nya prccepturen i offentlig rätt vid samma högskola,
dels inrättande av två professurer i nationalekonomi vid de
juridiska fakulteterna, en i Uppsala och en i Lund, i stället
för de av Kungl. Maj :t därstädes föreslagna precepturcrna i
ämnet, dels ock inrättande av två precepturcr i företagseko
-
72
Statsutskottets utlåtande nr 128 dr 1957
nomi vid de humanistiska fakulteterna, eu i Uppsala och eu
i Lund, i stället för de av Kungl. Ma,j:t därstädes föreslagna
professurerna i ämnet;»
3) beträffande forsknings- och undervisningsbehovet i internationell rätt
av fröken Vinge.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1957
570711
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1957:318 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omläggning av den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen. a1 i texten