Utlåtande i anledning av väckta motioner angående bidrag till hemkonsulentverksamhet i städerna.
1957-11-05 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1957:143, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående bidrag till hemkonsulentverksamhet i städerna.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 143 år 1957
5
Nr 143
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående bidrag till
hemkonsulentverksamhet i städerna.
(1 :a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fru Hamrin-Thorell och fru Gärde Widemar (I: 200) och den andra inom
andra kammaren av fröken Vinge (II: 218), har hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om förslag till nästa års riksdag rörande
bidrag till hemkonsulentverksamhet i städerna.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen I: 200.
Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttranden begärts av statskontoret, Svenska stadsförbundet och Hushållningssällskapens
förbund, vilka yttranden fogats till detta utlåtande (Bilagor
A, B och C).
Utskottet. För en allmän upplysningsverksamhet rörande familj och hem
finnas i hushållningssällskapen anställda bl. a. hemkonsulenter. I den
mån dessa äro uppförda på hushållningssällskapens stat utgå statsbidrag till
deras avlöningar m. m. Enligt för hushållningssällskapen gällande instruktioner
åligger det konsulent inom den gren av hushållningssällskapets verksamhetsfält,
för vilken vederbörande är anställd, att söka främja verksamhetsgrenens
förkovran inom hushållningssällskapets område.
Utskottet vill erinra om att även vissa städer, särskilt de större, låtit anställa
hemkonsulenter och att man på vissa platser sökt tillgodose behovet
av dylika tjänster på annat sätt, exempelvis genom att låta vissa av de till
yrkesskolan på platsen knutna lärarkrafterna stå till allmänhetens förfogande
för råd och upplysningar i hemvårdsfrågor.
Tvekan torde emellertid icke råda därom, att de inom hushållningssällskapen
anställda konsulenterna instruktionsmässigt ha möjlighet att verka
även i stadskommunerna för i motionerna avsedd rådgivning. Därest detta
icke i önskvärd omfattning låter sig göra, synes det utskottet, som inser
hemkonsulentverksamhetens betydelse, närmast böra ankomma på hushållningssällskapen
att hos Kungl. Maj :t göra framställning i syfte att åstadkomma
en förstärkning av deras hemkonsulentverksamhet. Utskottet anser
en sådan utväg vara att föredraga framför att, såsom i motionerna före
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 143 år 1957
slagits, medelst ett statligt bidrag till verksamheten förmå städerna att engagera
sig för uppgiften i fråga.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att utskottet i sitt utlåtande
nr 125 till föregående års riksdag i anledning av motioner i huvudsak likalydande
med de nu förevarande framhöll, att det icke syntes utskottet lämpligt
att, då utredning påginge om ett sammanförande av skilda statsbidrag
för olika ändamål till kommunerna, tillskapa en speciell statsbidragsform för
här ifrågavarande ändamål. I anslutning härtill vill utskottet erinra om att
allmänna statsbidragsutredningen vid verkställd översyn av statsbidragsgivningen
uttalat stor skepsis beträffande ändamålsenligheten av särskilda stimulansbidrag,
en uppfattning som också föranlett utredningen att bl. a. föreslå
en avveckling av ett stort antal nu utgående särskilda bidrag.
Av det anförda framgår, att utskottet icke är berett tillstyrka de föreliggande
motionerna. Utskottet vill erinra om att förberörda vid 11)56 års riksdag
väckta motioner om anslag till hemkonsulentverksamhet i städer icke
föranledde någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer,
att motionerna I: 200 och II: 218 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 november 1957
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 144.
Statsutskottets utlåtande nr 743 år 1957
7
Bilaga A
Till riksdagens statsutskott
Genom remiss den 5 juni 1957 har Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret
att avgiva och till riksdagens statsutskott inkomma med yttrande över två
inom riksdagen väckta likalydande motioner, I: 200 och II: 218, angående
bidrag till hemkonsulentverksamhet i städerna. I anledning härav får ämbetsverket
anföra följande.
Statskontoret vill till en början erinra, att två likalydande motioner om
anslag till hemkonsulentverksamhet i städer (I: 219 och II: 445) varit föremål
för behandling vid 1956 års riksdag (SU 125) utan att föranleda någon
riksdagens åtgärd. Statsutskottet uttalade härvid, bland annat, att därest de
inom hushållningssällskapen anställda konsulenterna icke hade möjlighet
att verka även i stadskommunerna för i motionerna avsedd rådgivning och
statens ekonomiska medverkan till sådan verksamhet ansåges erforderlig
det närmast torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att efter av vederbörande
kommuner gjorda framställningar taga initiativ i ämnet. Med hänsyn härtill
och då statskontoret även anser, att en utvidgning av den statliga bidragsverksamheten
i nuvarande budgetära läge ej bör ske, avstyrkes bifall till
motionerna.
I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit
tf. statskommissarien Wallin. Stockholm den 4 september 1957.
Gösta Widén
IVAR LÖFQVIST
Sten Ulrik Engström
Bilaga B
Till riksdagens statsutskott
Sedan statsutskottet hemställt att svenska stadsförbundet ville avgiva utlåtande
över två likalydande motioner (I: 200, II: 218) angående bidrag till
hemkonsulentverksamhet i städerna, får förbundets styrelse anföra följande.
Styrelsen vill till att börja med framhålla att det av inom förbundsbyrån
tillgängliga uppgifter framgår att det äger sin riktighet att hemkonsulenter
endast anställts i ett begränsat antal stadskommuner och då företrädesvis
i de allra största städerna. Å andra sidan bör beaktas att man i vissa fall
sökt tillgodose behovet av hemkonsulenter exempelvis genom att låta vissa
av de till yrkesskolan på platsen knutna lärarkrafterna stå till allmänhetens
förfogande för råd och upplysningar i hemvårdsfrågor. Vidare bör i detta
sammanhang nämnas att frågan om inrättandet av hemkonsulenttjänster
på eu del platser ligger under utredning samt att man på eu del håll haft
frågan därom under diskussion men avskrivit den, i något fall under åberopande
av kostnadsskäl, i andra fall åter på den grunden att något behov
av dylika tjänster icke ansetts föreligga.
Styrelsen får för sin del uttala att eu lämpligt uppbyggd hemkonsulentverksamhet
säkerligen utgör ett värdefullt komplement till den av skola,
press och radio samt på allra sista tiden television förmedlade kontakten
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr t\3 år 1957
mellan hemmen och det på hemskötselns område bedrivna forskningsarbetet.
Med hänsyn härtill ställer sig styrelsen positiv till en av det allmänna
bedriven rådgivande verksamhet med sikte på de med hemvård förknippade
problemen.
Rörande huvudmannaskapet för en dylik verksamhet anser emellertid
styrelsen det icke vara givet att ombesörjandet därav bör betraktas som en
primärkommunal uppgift. Styrelsen vill i det avseendet erinra om det av
utredningen för hem- och familj efrågor år 1947 avgivna betänkandet vari
föreslagits att det skulle ankomma på landstingen och städer över 20 000
invånare att svara för en konsulentverksamhet bl. a. på hemvårdens område,
en ståndpunkt som styrelsen i avgivet yttrande såtillvida kritiserat att
det syntes helt obefogat att begränsa landstingens ansvar vad stadskommunerna
beträffar till städer under 20 000 invånare. Såvitt styrelsen har
sig bekant har statsmakterna emellertid ännu icke tagit någon definitiv
ställning till den nyssnämnda utredningen och de däröver avgivna yttrandena.
Frågan om huvudmannaskapet för av samhället bedriven hemkonsulentverksamhet
kan därför ej anses avgjord och enligt styrelsens mening
finns alltjämt skäl som talar för att det bör vara en landstingsuppgift att
svara därför.
För den händelse de fortsatta övervägandena, trots vad ovan anförts,
skulle leda till att städerna eller i vart fall städer över visst invånarantal
bör engagera sig för en hemkonsulentverksamhet vill emellertid styrelsen
betona att en sådan verksamhet såvitt styrelsen kan förstå icke med nödvändighet
kräver inrättandet av särskilda konsulentbefattningar utan att
verksamheten i vissa fall bör kunna tillfredsställande ordnas även på annat
sätt, exempelvis genom en sådan anknytning till yrkesskolan som på sina
håll redan förekommer. Överhuvudtaget är det av vikt för en lycklig lösning
av frågan att kommunerna lämnas största möjliga handlingsfrihet beträffande
den praktiska utformningen av verksamheten.
När det gäller att mera allmänt få till stånd en hemkonsulentverksamhet
till gagn för städernas invånare har motionärerna — som tydligen icke ifrågasatt
annat än att huvudmannaskapet vad stadskommunerna beträffar bör
åvila städerna — utgått från att det lämpligaste sättet är att medelst införande
av ett statligt bidrag till verksamheten söka förmå städerna att engagera
sig för uppgiften ifråga. Med hänsyn till att motionernas syfte således är att
tillskapa ett nytt särskilt statsbidrag av stimulanskaraktär kan styrelsen
med bortseende från hur frågan om huvudmannaskapet kommer att lösas
icke underlåta erinra om att allmänna statsbidragsutredningen vid sill översyn
av statsbidragsgivningen uttalat stark skepsis beträffande ändamålsenligheten
av särskilda stimulansbidrag, en uppfattning som också föranlett
utredningen att bl. a. föreslå en avveckling av ett stort antal nu utgående särskilda
bidrag. Då vidare riksdagen redan givit sin principiella anslutning
till de av statsbidragsutredningen sålunda framförda tankegångarna bör
enligt styrelsens mening i princip stark återhållsamhet iakttagas vid införandet
av nya särskilda statsbidrag. Med hänsyn härtill ifrågasätter styrelsen
om en eventuell i kommunal regi bedriven hemkonsulentverksamhet
kan anses vara av den vikt ur allmänna synpunkter att den motiverar införandet
av ett nytt särskilt statsbidrag. Stockholm den 18 september 1957.
Svenska stadsförbundets styrelse
HJ. MEHR
Eric Olerud
Statsutskottets utlåtande nr 1^3 år 1957
9
Bilaga C
Till riksdagens statsutskott
Genom remiss den 17 maj 1957 har riksdagens statsutskott hemställt om
Hushållningssällskapens förbunds utlåtande över de två vid årets riksdag
väckta, likalydande motionerna nr I: 200 och II: 218 angående bidrag till
hemkonsulentverksamhet i städerna. Med anledning härav får förbundets
styrelse anföra följande.
Inledningsvis vill förbundsstyrelsen framhålla, att erfarenheterna utav
den av hushållningssällskapens hemkonsulenter bedrivna verksamheten äro
mycket goda, vilket bl. a. visat sig genom att denna är synnerligen uppskattad
av husmödrarna. Hemkonsulenterna äro ett betydelsefullt mellanled, då
det gäller att hland husmödrarna sprida kunskap om lämpliga kostvanor
och vad därmed sammanhör samt om nya arbetsmetoder, maskinella hjälpmedel
etc. i det husliga arbetet. Det har sålunda visat sig utomordentligt
värdefullt att ha eu lokal mellaninstans, som med god kännedom om de
lokala förhållandena och behoven kan ge råd och anvisningar rörande användbarheten
och utnyttjandet av allt det nya, som successivt kommer fram.
Detta gäller såväl provningsresultat och rekommendationer från mera officiella
institut och anstalter som nyheter från industriellt och merkantilt
håll. Tilläggas må att efter hand har de markerade olikheter i fråga om arbetsförhållanden
inom hem och hushåll, som tidigare förefanns mellan land
och stad, allt mera utjämnats. Denna utveckling fortsätter alltjämt. I anslutning
härtill har den av sällskapens hemkonsulenter bedrivna verksamheten i
en undan för undan ökad utsträckning kommit att omfatta tätorter, samhällen
och mindre städer. Vidare bör erinras om de betydelsefulla insatser, som
sällskapen genom hemkonsulenterna gjort vid åstadkommandet av kollektivanordningar
för tvätt, djupfrysning in. in.
De erfarenheter, som föreligga från hushållningssällskapens hemkonsulentverksamhet,
äro sålunda mycket goda och med utgångspunkt härifrån
synes det förbundsstyrelsen, även om förhållandena i de större städerna i
åtskilligt äro olika, som om för speciellt stadshusmödrarnas behov upplagd
verksamhet av sådant slag skulle vara till stor nytta. Som framhålles i motionerna
kräves det för framgång i ett konsumentbetonat upplysningsarbete
att vid sidan av pressmeddelanden, radioföredrag och andra s. k. massmetoder
centralt framkomna provnings- och undersökningsresultat vidarebefordras
av lokala instanser på ett mera personligt sätt och med beaktande
av förhållandena i resp. orter. För att tillgodose detta behov torde hemkonsulentverksamhet
i städerna även vara lämplig. Förbundsstyrelsen fai
således tillstyrka, att denna verksamhet utbygges och att härmed sammanhängande
anslags- och hidragsfrågor nu bli närmare prövade.
1 samband med eu sådan prövning bör enligt förbundsstyrelsens mening
organisationsproblemen icke förbises. Styrelsen förmenar således, att mycket
skulle vara att vinna genom att en utbyggd hemkonsulentverksamhet
för städernas behov organisatoriskt anknöts till den redan befintliga. Eftersom
hela verksamheten i allt väsentligt är likartad, skulle man härigenom
få önskvärd samordning och vid utbyggnaden kunna fullt tillgodogöra sig
vunna erfarenheter. Eu annan i sammanhanget betydelsefull laktor är att
en anknytning till hushållningssällskapen skulle skapa goda förutsättningar
för att städernas hemkonsulentverksamhet fick den kontakt med jordbruk
och livsmedelsproduktion, som även för stadshusmödrarnas del måste
2 Iiihaiuj till riksdagens protokoll 1(J1>7. 6 samt. Nr 142 144
10
Statsutskottets utlåtande nr U3 år 1957
vara mycket värdefull. Ett annat skäl för en anknytning till länsorgan som
sällskapen ar att endast större städer ensamma kunna tänkas utgöra underlag
för en konsulent. Samordning och samarbete med ett länsorgan synes
således vara en förutsättning för att en hemkonsulentverksamhet i städerna
skall ta en allmän utbredning. Stockholm den 22 september 1957.
REIMER JOHANSSON
Sten Zachrison
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.