Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av gällande bestämmelser angående statsbidrag till folktandvård.

1957-11-12 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1957:158, Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av gällande bestämmelser angående statsbidrag till folktandvård.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 158 år 1957

13

Nr 158

Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av gällande

bestämmelser angående statsbidrag till folktandvård.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av fru

Carlqvist m. fl. (I: 77) och den andra inom andra kammaren av fröken

Karlsson m. fl. (II: 73), har föreslagits, att riksdagen måtte besluta en översyn

av gällande bestämmelser för bidrag till folktandvård för åstadkommande

av lika grunder för bidragsgivningen till landsting och städer utanför

landsting.

Motionärerna har anfört följande.

De nu gällande statsbidragsbestämmelserna angående statsbidrag till

folktandvård återfinnas i kungl. kungörelsen den 22 september 1950 (SFS

nr 605), huvudsakligen i paragraferna 16 och 22. Beträffande statsbidrag

till landsting stadgas i 16 :e paragrafen att »1. Statsbidrag utgår till utrustning

av varje distriktstandpoliklinik, som ingår i folktandvardsplanen,

med tre tusen kronor, och, om mer än en tandläkare skall vara där anställd,

med ettusentrehundra kronor för varje ytterligare sådan tandläkare,

samt, beträffande de i folktandvårdsplanen upptagna annextandpolikhmker

och ambulatoriska tandpolikliniker, med ettusen kronor för envar sådan

poliklinik. 2. För varje barn, som enligt 15 § 1 och 2 mom. inom visst

landstingsområde erhåller systematisk behandling mot fastställd årsavgift,

utgår, där den årliga behandlingen avslutats, driftbidraget till landstinget

med sexton kronor om året till och med det kalenderår, under vilket barnet

fyller femton år».

‘ i 22 § stadgas beträffande statsbidrag till folktandvård i stad utanför

landsting: »För varje barn, som enligt 15 § 1 och 2 mom. erhåller systematisk

behandling mot fastställd årsavgift inom stad, som ej deltager i landsting,

utgår, där den årliga behandlingen avslutats, driftbidrag till staden

med åtta kronor om året till och med det kalenderår, under vilket barnet

fyller femton år.

Som villkor härför skall gälla, att tandvård inom staden meddelas i enahanda

omfattning och på motsvarande villkor, som stadgats beträffande

landstingsområdena, samt att stadens tandvård är anordnad på sätt, som

av medicinalstyrelsen godkännes.»

Stad utom landsting erhåller sålunda icke någon form av utrustmngsbidrag

och endast hälften av det driftbidrag, som utgår till landsting.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets utlåtande nr 158 år 1957

Folktandvårdsförfattningarna 1950 grunda sig i huvudsak på det betänkande

angående folktandvårdens organisation in. m., som 1948 avgavs

a\ 1946 års folktandvårdssakkunniga. När det gäller statsbidraget till de

icke landstingsanslutna städerna, avviker emellertid lagen väsentligt från

sakkunnigförslaget. På s. 105 i betänkandet läses följande: »1937 års sakkunniga

framböllo, att städer, som icke deltaga i landsting, ej borde inordnas

i den egentliga distriktstandvården utan tillåtas att på egen hand ordna

sin folktandvårdsfråga. Med hänsyn till förhållandena i dessa städer

skulle det möta vanskligheter att där tillämpa de regler för tandvårdens

organisation, vilka utformats med tanke på landstingsområdena. Statsbidraget

borde därför icke bindas vid alltför detaljerade bestämmelser beträffande

organisatoriska detaljer. Att så icke skulle ske ansågs bliva till

förmån för städerna själva. Bland annat med hänsyn härtill föreslogs statsbidiaget

till städer utom landsting att utgå med visst belopp per behandlat

barn, innebärande ett väsentligt lägre bidrag än vad som förutsattes komma

landstingen till del.

I den mån i berörda städer folktandvård anordnats har emellertid densamma

utformats efter huvudsakligen samma linjer som beträffande landstingen.

Medicinalstyrelsen har sålunda vid fastställande av planer för folktandvården

i Gävle, Hälsingborg, Malmö och Göteborg föreskrivit att vad

i 4—7 samt 14 §§ i kungörelsen om statsbidrag till folktandvård stadgas

skulle äga tillämpning.

I underdånigt utlåtande den 25 maj 1944 i anledning av en framställning

från Sveriges tandläkarförbund om sådan ändring av 15 § i kungörelsen

att därav tydligare än f. n. måtte framgå rätt för städer utom landsting

att på egen hand ordna sin folktandvård, särskilt beträffande tandläkarnas

tjänstgöringstider, har medicinalstyrelsen ifrågasatt, att eventuellt reglerna

rörande anordnande av folktandvården i städer utom landsting skulle

göras till föremål för förnyad prövning i samband med en blivande översyn

av folktandvårdsförfattningarna.

De sakkunniga hava icke funnit erforderligt föreslå några särbestämmelser

för folktandvården inom berörda städer. Tandvården bör här tillgodoses

efter samma linjer som beträffande landstingsområdena. Anledning

saknas att i statsbidragshänseende giva dessa städer en sämre ställning.

Statsbidrag förelås därför skola utgå efter gemensamma grunder till

folktandvårdens samtliga huvudmän. Därest såsom föreslagits åt medicinalstyrelsen

inrymmes befogenhet att i särskilda fall medgiva undantag

från eljest gällande regler såväl om tjänstgöringsförhållanden som beträffande

fördelningen av behandlingstid mellan vuxentandvård och övrig tandvård,

bör det bliva möjligt att tillgodose berättigade önskemål från städer

utanför landsting i förevarande hänseenden.»

Kungl. Maj :t hade i propositionen föreslagit, att driftbidraget till landsting

skulle utgå med 9 kronor per behandlat barn och till städer utanför

landsting såsom förut med 4 kronor.

I första kammaren framlade bl. a. herr Sjödahl i Göteborg en motion med

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nv 158 år 1957

15

yrkande, att bidragen till städer utanför landsting skulle utgå efter samma

grunder som bidragen till landsting.

Statsutskottets förslag innebar i förhållande till Kungl. Maj:ts bl. a. den

ändringen, att statsbidraget skulle höjas för landstingen till 16 kronor och

för städer utanför landsting till 8 kronor per behandlat barn.

Vid frågans avgörande i riksdagen yttrade den förutnämnde motionären,

herr Sjödahl, bl. a. följande: »När man på sin tid kom fram till att ickelandstingsstäderna

skulle få lägre bidrag än landstingen, berodde det på

att man trodde, att dessa städer skulle ordna folktandvården mer självständigt

och efter andra och friare regler än landstingen, och därför fingo

de klara en hel del saker på egen hand även ekonomiskt. Sedan visade det

sig — det ha folktandvårdssakkunniga bestyrkt — att medicinalstyrelsen,

då den fastställt reglementen för dessa städer, helt enkelt åberopat kungörelsen

om statsbidrag till folktandvård och förklarat, att den skall vara

tillämplig även för dessa städer.

Folktandvårdssakkunniga ha inte velat föreslå särbestämmelser för folktandvården

inom berörda städer. Tandvården borde enligt deras mening

tillgodoses efter samma linjer som beträffande landstingsområden, och anledning

saknades att i ekonomiskt hänseende giva dessa städer en sämre

ställning. Detta har inte mig veterligt bestritts i de remissyttranden, som

ha kommit in.

Nu kan det kanske sägas, att dessa icke-landstingsstäder ha det ekonomiskt

mycket bättre än en del landsting eller landstingen i genomsnitt. Jag

vill då erinra om att 1948 utgjorde det genomsnittliga kommunala skattetrycket

för städerna 10 kronor 10 öre och för landskommunerna 10 kronor

4 öre — där är landstingsskatten inberäknad — men de fyra städer, som

då hade folktandvård och erhöllo statsbidrag, nämligen Göteborg, Malmö,

Hälsingborg och Gävle, hade ett varierande skattetryck från 9 kronor till

11 kronor 10 öre. Medeltalet för dessa fyra städer låg således ungefär på

motsvarande höjd som för landstingen. Därför kan icke den större ekonomiska

bärigheten hos de städer, som icke tillhöra landsting, anföras som

förevändning för att man skall ha andra grunder för statsbidraget till ickelandstingsstäderna

än till landstingen.»

Såsom framgår av ovanstående översikt, har det bl. a. framhållits, att

differensen i fråga om statsbidragen kunde motiveras med det förhållandet,

att städerna utanför landsting vid folktandvårdens ordnande kunde

medgivas större frihet och därigenom bättre anpassa organisationen efter

lokala förhållanden etc. Som bekant har denna ursprungliga tanke icke

på något sätt förverkligats. Fristäderna äro nu lika hårt bundna vid de

statliga författningarna som folktandvårdens övriga huvudmän. Under

dessa förutsättningar ha fristäderna icke heller möjlighet att vare sig bedriva

eller ordna folktandvård ekonomiskt mera fördelaktigt än landstingen.

Vad först beträffar driftomkostnaderna, så kan till belysning härav hänvisas

till medicinalstyrelsens senaste i tryck föreliggande årsrapport (för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 15S år 1957

1954) rörande folktandvårdens verksamhet, ekonomi in. m. (i »Särtryck ur

Allmän hälso- och sjukvård år 1954» av kungl. medicinalstyrelsen). Av

ifrågavarande rapport (tab. 7 och 8) framgår, att fristädernas sammanlagda

arbetstimmar för tandläkare år 1954 utgjorde 227 288 och totalutgifterna

(utom för lokaler, städning, värme och lyse) 7 255 000 kr. (Stockholm

är ej här medräknat, enär rapporten ej innehåller uppgifter från

denna stad, såsom då icke hörande till folktandvårdsorganisationen). Per

arbetstimme gör detta en totalkostnad å (7 250 000 : 227 288) ca 32 kr.

För samtliga landsting äro under år 1954 motsvarande siffror: för arbetstimmarna

1512 119 och för totalutgifterna 42 498 000 kr., d. v. s. en totalkostnad

per arbetstimme (42 498 000 : 1 512 119) å ca 28 kr. Vidare kan från

samma tabeller bl. a. inhämtas, att huvudmännens egna kostnader (alltså

med frånräknande av statsbidrag, årsavgifter, beliandlingsavgifter och

vissa övriga inkomster) uppgå för de landstingsfria städerna till 5 204 000

kr. och för landstingen till 18 453 000 kr. Slås dessa siffror ut per arbetstimme

framgår, att fristädernas egna kostnader utgöra (5 204 000 :

227 288) ca 23 kr. och motsvarande för landstingen (18 453000 : 1 512 119)

ca 12 kr.

Såsom ovan påpekats ingå i ovanstående totalkostnader ej särskilda kostnader

för lokaler (hyror), städning, värme och lyse, då det ännu icke förelegat

några uppgifter härom för hela folktandvården. Man bör emellertid

med visshet kunna utgå ifrån att nämnda kostnader relativt sett icke äro

mindre i fristäderna än i landstingen.

Vad beträffar folktandvårdens ordnande eller anordnande, som det ibland

uttryckes, så avses därmed nu närmast anskaffandet, inredningen och utrustningen

av polikliniklokalerna, eftersom själva organisationen och riktlinjerna

för folktandvården äro desamma som för landstingen. Kostnaderna

för nämnda ordnande, d. v. s. startkostnaderna för folktandvården,

kunna med stor säkerhet beräknas vara större i fristäderna än i landstingen,

i synnerhet som icke heller något statligt utrustningsbidrag utgår

till fristäderna.

Efter den utveckling som förevarit kan det sålunda knappast påvisas

någon friare ställning för folktandvården i fristäderna jämförd med folktandvården

i landstingen. Folktandvårdsförfattningarna äro i bägge fallen

rättesnören att följa. Det kan ej heller visas, att fristäderna i denna situation

kunna vare sig bedriva eller ordna folktandvård ekonomiskt mera fördelaktigt.

Med hänsyn härtill föreligga inga bärande skäl för den högst

olika fördelningen av statsbidragen mellan landstingen och fristäderna.

En framställning från de senares sida om en revidering av hithörande bestämmelser

måste alltså betraktas som ett berättigat krav på en jämnare

och rättvisare fördelning av kostnadsbördorna för folktandvårdens ordnande

och bedrivande.

Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

medicinalstyrelsen, Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet

avgivit yttranden, vilka fogats till detta utlåtande (Bilaga 1—3).

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 158 år 1957

17

Utskottet. Enligt gällande bestämmelser utgår statsbidrag till folktandvård

inom landstingsområde i form av dels utrustningsbidrag till tandvårdspoliklinik

och dels driftbidrag till barntandvård. Till folktandvård i stad

utanför landsting utgår endast driftbidrag till barntandvård med hälften av

det för bidraget till landstingen fastställda beloppet.

Som motionärerna framhållit motiverades denna olikhet i statsbidi agsgrunderna

på sin tid av 1937 ars folktandvardssakkunniga med att städerna

skulle komma att erhålla vissa fördelar genom att de icke avsågs skola inordnas

under de bestämmelser rörande verksamhetens organisation m. in.,

vilka skulle gälla för landstingens folktandvård. 1946 års folktandvårdssaklcunniga

fann det sedermera icke påkallat med några skiljaktiga statsbidragsregler

med anledning av att i praktiken samma bestämmelser i fråga

om folktandvårdens organisation blivit gällande för både landstingen och de

landstingsfria städerna. Vid anmälan av de sakkunnigas förslag i propositionen

nr 84 till 1950 års riksdag uttalade föredragande departementschefen

att vissa skäl talade för att städerna borde likställas med landstingen i bidragshänseende

men att han för det davarande icke kunde tillstyrka förslaget

därom. Riksdagen gjorde ingen erinran häremot.

Utskottet finner i likhet med både motionärerna och de hörda remissorganen

att några sakligt grundade skäl för bibehållande av skiljaktiga statsbidragsregler

för landstingen och de landstingsfria städerna med hänsyn till

folktandvårdens utveckling icke kan anses föreligga. Frågan om att åstadkomma

lika grunder för bidragsgivningen torde emellertid å andra sidan ha

en betydande ekonomisk räckvidd. Utskottet är för sin del icke berett att nu

göra annat uttalande än att motionärernas förslag bör göras till föremål för

närmare överväganden och att uppdrag härutinnan lämpligen synes kunna

lämnas de nyligen tillkallade sakkunniga för utredning av vissa frågor rörande

folktandvårdens organisation.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av motionerna I: 77 och II:

73 i skrivelse till Ivungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 12 november 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtande nr 157.

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 6 samt. Nr 157—158

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 158 år 1957

Bilaga 1

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss den 7 mars 1957 har Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen

att före den 1 maj 1957 till riksdagens statsutskott överlämna utlåtande

över remissen bilagda, inom riksdagen väckta och till utskottet hänvisade

motion I: 77, likalydande med II: 78, om översyn av gällande bestämmelser

angående statsbidrag till folktandvård, ävensom till inrikesdepartementet

insända avskrift av samma yttrande.

Med anledning härav får medicinalstyrelsen avgiva följande utlåtande.

I motionen bar framhållits, att 194ö års folktandvårdssakkunniga i sitt

år 1948 avgivna betänkande beträffande statens bidrag till folktandvården

ej funnit erforderligt att föreslå några särbestämmelser för städer, som icke

deltaga i landsting, samt förordat, att tandvården därstädes borde tillgodoses

etter samma linjer som gälla med avseende på landstingsområdenas

tandvård.

Medicinalstyrelsen uttalade i sitt underdåniga utlåtande den 11 mars 1949

över nämnda betänkande, att styrelsen delade de sakkunnigas uppfattning

i frågan rörande statens bidrag till folktandvården.

Under folktandvårdens hittillsvarande utveckling har något behov av skiljaktiga

bestämmelser för folktandvården inom landstingen och i städer utanför

landsting icke framträtt. Tvärtom bar medicinalstyrelsen ytterligare

stärkts i sin tidigare uttalade uppfattning. Medicinalstyrelsen tår därför

tillstyrka, att en översyn kommer till stånd av gällande författningsbestämmelser

rörande folktandvården, i de hänseenden motionen avser.

Medicinalstyrelsen tår i anslutning härtill upplysa, att styrelsen i skrivelse

den 14 februari 1957 till riksdagens allmänna beredningsutskott angående

yttrande över motioner I: 18 och i: bl, likalydande med It: 64, tillstyrkt, att

en översyn av nu ifrågavarande författning t andra avseenden borde komma

till stånd.

Avskrift av nämnda skrivelse bilägges.

I handläggningen av detta ärende ba deltagit tjänsteförrättande generaldirektören

Björkquist, t. f. byråcheferna Philipson och Dahl, den sistnämnde

föredragande. Stockholm den 27 april 1957.

Gunnar M. Dahl

ERIK BJÖRKQUIST

Martin Runald

Bilaga 2

Till riksdagens statsutskott

I skrivelse den 5 mars 1957 har ordföranden i riksdagens statsutskott

hemställt, att svenska landstingsförbundet ville avgiva utlåtande över två

likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av fru Carlqvist

in. fl. (I: 77) och den andra inom andra kammaren av fröken Karlsson

in. fl. (II: 73) om översyn av gällande bestämmelser angående statsbidrag

till folktandvård. Med anledning härav får förbundets styrelse anföra följande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 158 år 1957

19

Förevarande fråga har, som framgår av de remitterade motionerna, behandlats

av 1946 års folktandvårdssakkunniga. Dessa uttalade i sitt år 1948

avgivna betänkande, att folktandvården i städerna utanför landsting borde

tillgodoses efter samma linjer som i landstingsområdena, och funno icke anledning

föreslå några särbestämmelser för berörda städer. Anledning saknades

därför enligt sakkunnigas mening att i statsbidragshänseende giva

dessa städer en sämre ställning. Statsbidrag föreslogs sålunda skola utgå efter

gemensamma grunder till folktandvårdens samtliga huvudmän.

I sitt yttrande över betänkandet den 16 mars 1949 uttalade styrelsen, att

den fann det skäligt, att landsting och städer utanför landsting likställas i

statsbidragshänseende. Den utveckling, som ägt rum sedan detta yttrande

avgavs, har icke givit styrelsen anledning att ändra uppfattning i förevarande

fråga. Solna den 19 mars 1957.

För Svenska landstingsförbundets styrelse:

ERIK FAST

Ivar Dahlgren

Bilaga 3

Till riksdagens statsutskott

Sedan Svenska stadsförbundet beretts tillfälle att avgiva utlåtande över

två likalydande motioner (I: 77 och II: 73) om översyn av gällande bestämmelser

angående statsbidrag till folktandvård, får förbundets styrelse härmed

överlämna och för egen del åberopa bifogade yttrande av förbundets

sjukvårdsdelegation. Stockholm den 30 april 1957.

Svenska stadsförbundets styrelse

SIXTEN HUMBLE

Till Svenska stadsförbundets styrelse

Sedan ordföranden i riksdagens statsutskott hemställt, att Svenska stadsförbundet

före den 1 maj 1957 ville avgiva utlåtande över två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av fru Carlqvist in. fl.

(1:77) och den andra inom andra kammaren av fröken Karlsson in. fl.

(11:73), om översyn av gällande bestämmelser angående statsbidrag till

folktandvård får sjukvårdsdelegationen, efter remiss av ärendet, anföra

följande.

Motionärerna ha påtalat att städerna utanför landsting icke i likhet med

landstingen erhålla utrustningsbidrag till folktandvårdspolikliniker samt

alt de erhålla endast hälften av det driftbidrag till barn landvården, som

utgår till landstingen.

Såsom framgår av den i motionen lämnade redogörelsen ha alltsedan folktandvårdens

tillkomst för städerna utanför landsting gällt särskilda statsbidragsgrunder,

som äro mindre gynnsamma än de för landstingen gällande.

1937 års folktandvårdssakkunniga, vilkas betänkande i huvudsak låg till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 158 år 1957

grund vid utfärdandet av 1938 års statsbidragskungörelse, anförde som

skäl för den föreslagna differentieringen av statsbidragsgrunderna bl. a. att

städerna skulle erhålla vissa fördelar genom att folktandvården därstädes

icke avsågs bliva inordnad under de bestämmelser rörande verksamhetens

organisation o. d., som skulle gälla i fråga om landstingens folktandvård

Sjukvårdsdelegationen saknar anledning att i delta sammanhang gå in på

lrågan huruvida det anförda skälet för att bidragen till städerna för det dåvarande

borde vara lägre i och för sig var hållbart. I likhet med motionärerna

konstaterar delegationen att skälet upphörde att äga giltighet så snart

kungörelsen blev tillämplig inom städerna, enär vid fastställandet av folktandvårasplaner

för dessa föreskrevs, att verksamheten skulle bedrivas i

organisatoriska former, som voro i huvudsak identiska med dem, som gällde

för landstingen.

1946 års folktandvårdssakkunniga, vilka tillkallades för en översyn av

folktandvårdsorganisationen, drog konsekvenserna av sistnämnda faktiska

förhållande genom att i sitt betänkande (SOU 1948: 53) föreslå att tandvården

i de Iandstingsfria städerna skulle tillgodoses efter samma linjer

som beträffande landstingsområdena samt att med hänsyn härtill statsbidrag

skulle utgå efter gemensamma grunder till folktandvårdens samtliga

huvudmän. De sakkunnigas förslag biträddes emellertid icke av Kungl.

Maj:t. I proposition (nr 84) till 1950 års riksdag med anledning av betänkandet

gjorde föredragande departementschefen det uttalandet att vissa

skäl talade för att städerna borde likställas med landstingen i bidragshänseende

men han ansåg sig likväl — utan att anföra några särskilda skäl —

för det dåvarande icke kunna tillstyrka förslaget härom. I anslutning härtill

förordade departementschefen'' att driftbidraget till barntandvården

skulle utgå med 9 kronor per behandlat barn till landstingen och med 4

kronor per behandlat barn till städerna samt att bidrag till utrustningskostnaderna

för nya tandpolikliniker alltjämt icke skulle tillkomma städerna.

Med bifall till vissa i ärendet väckta motioner höjdes driftbidragsbeloppen

av riksdagen till 16 kronor per barn för landstingen och 8 kronor per barn

för städerna.

Sjukvårdsdelegationen nödgas således konstatera att vid den senaste behandlingen

av statsbidragsfrågan anfördes från statsmakternas sida icke

några sakligt grundade skäl för ett bibehållande av olika statsbidragsregler

för landstingen och städerna. Enligt delegationens uppfattning kunna, såsom

motionärerna också framhållit, några sådana skäl icke heller förebringas.

Efter den omläggning av grunderna för driftbidraget till landstingens

folktandvård, som jämväl beslöts 1950, utgår statsbidraget numera

även till landstingen med ett visst belopp för varje under året fullständigt

behandlat barn. Enligt den ursprungliga statsbidragskungörelsen erhöflo

landstingen bidrag med vissa belopp till avlöning för varje inom distriktstandvården

tjänstgörande tandläkare och tandsköterska. Såväl för städerna

som för landstingen gäller alltså numera att driftsbidraget är direkt knutet

till det redovisade resultatet inom barntandvården. Ur rättvisesynpunkt

synes det delegationen stötande att städerna såsom bidrag till kostnaderna

tor barntandvården endast erhåller hälften av det belopp som landstingen

uppbära och detta förhallande maste av städerna uppfattas som en undervärdering

av deras insatser på detta område.

Med hänsyn härtill anser delegationen det vara eu angelägenhet av stor

vikt att den av motionärerna föreslagna översynen av statsbidragsbestämmelserna

i syfte att utjämna de nuvarande olikheterna i bidragsgivningen

snarast möjligt kommer till stånd. Vid denna översyn synes jämväl frågan

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 158 år 1957

21

om eu allmän höjning av bidragets storlek samt vissa spörsmål i övrigt beträffande

statsbidragsgrundernas utformning böra upptagas till prövning.

Vad gäller den förstnämnda frågan får delegationen erinra om att det vid

folktandvårdens införande förutsattes att kostnaderna för verksamhetens

bedrivande skulle uppdelas mellan staten, landstingen och kommunerna

samt den taxebundna vuxentandvården så att statens andel skulle komma

att utgöra 24 % av den sammanlagda kostnaden. Frånräknades inkomsterna

av den taxebundna vuxentandvården skulle statens andel i kostnaden

för den med allmänna medel bekostade barntandvården uppgå till omkring

46 %. Genom löne- och prisstegringar in. in. inträdde successivt väsentliga

förskjutningar, i denna fördelningsgrund till huvudmännens nackdel. 1946

års folktandvårdssakkunniga föreslogo med anledning liärav en förhöjning

av driftbidraget till 16 kronor per fullständigt behandlat barn och år i

syfte att återställa den år 1937 fastslagna fördelningsprincipen. Beloppet

fastställdes, såsom ovan nämnts, att gälla för landstingen, medan städerna

utanför landsting erhöllo ett till hälften reducerat bidrag. De sakkunnigas

förslag om höjning av driftbidraget hade grundats på uppgifter om huvudmännens

verkliga kostnader för folktandvården under år 1947. Under den

tid som förflutit sedan dess ha väsentliga kostnadsökningar ånyo inträtt

och huvudmännen befinna sig på nytt i den situationen att det statliga bidraget

icke tillnärmelsevis motsvarar den ursprungligen tänkta andelen i

kostnaderna för barntandvården. För att belysa detta förhållande har sjukvårdsdelegationen

införskaffat uppgifter beträffande kostnaderna för folktandvården

i Stockholms stad under sistförflutna kalenderår. Stadens nettoutgifter

för folktandvården, frånräknat kostnader för utrustning av nya

tandpolikliniker samt kostnaderna för tandvård åt obemedlade och mindre

bemedlade, uppgingo till ca 9,3 milj. kronor. I driftbidrag till barntandvården

har staden för samma år uppburit 576 000 kronor, vilket endast motsvarar

6,2 % av nyssnämnda belopp. För distriktstandvården för barn vid

skoltandklinikerna uppgingo nettoutgifterna, frånsett kostnaderna för utrustning

av nya tandpolikliniker, till runt 4,9 milj. kronor. Driftbidraget

för den vid skoltandklinikerna meddelade tandvården uppgick till ca

428 000 kronor, vilket endast motsvarar 8,7 % av utgifterna. Sjukvårdsdelegationen

anser att principen att kostnaderna för barntandvården skola

med i stort sett lika delar fördelas på staten, å ena, samt landstingen och

kommunerna, å andra sidan, alltjämt hör upprätthållas. De anförda siffrorna

visa att härför erfordras en väsentlig höjning av det statliga driftbidraget.

Enligt gällande bestämmelser äger ungdom i åldern 16—19 år erhålla

25 % nedsättning av behandlingsavgift enligt folktandvårdstaxan under förutsättning

att de underkasta sig systematisk behandling. De kostnader

som härigenom uppkomma för det allmänna ha hittills fått bäras av huvudmännen

ensamma, eftersom statligt bidrag icke utgår till ungdomstandvården.

Sjukvårdsdelegationen anser emellertid att kostnaderna för

subventionering av tandvården för ungdomsklientelet böra fördelas efter

samma principer som kostnaderna för den avgiftsfria barntandvården och

förordar därför att statligt bidrag till dessa kostnader tillerkännas huvudmännen.

Därvid bör huvudman, som för ifrågavarande klientel beviljar

större nedsättning av behandlingsavgiften än den i författningen föreskrivna,

berättigas uppbära ett i motsvarande mån förhöjt statligt bidrag.

Driftbidraget till barntandvården uträknas för närvarande med ledning

av antalet under kalenderåret färdigbchandlade barn. Arbetet inom barntandvården

bedrives i huvudsak endast under skolornas läsår och det sy
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 158 år 1957

nes därför böra övervägas huruvida icke driftbidraget i stället bör anknytas

till folktandvårdens arbetsår, som i stort sett sammanfaller med skolåret.

Enligt delegationens mening skulle en sådan omläggning av »statsbidragsåret»

i vissa hänseenden medföra ett riktigare utfall vid statsbidragsbestämmelsernas

tillämpning.

Under åberopande av det anförda får sjukvårdsdelegationen kraftigt tillstyrka,

att den i motionerna föreslagna översynen av statsbidragsbestämmelserna

för folktandvården snarast kommer till stånd. Stockholm den 18

april 1957.

Å sjukvårdsdelegationens vägnar:

KNUT ANDERSON

C. B. Ericsson

571730 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:375 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskaffande av kvarvarande obligatoriska elevavgifter vid universiteten m. fl. läroans a1 i texten