Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i gällande regler för återkrav i vissa fall av beviljade statsbidrag för uppförande eller inrättande av sjukvårdsanläggning.

1957-11-19 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1957:165, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i gällande regler för återkrav i vissa fall av beviljade statsbidrag för uppförande eller inrättande av sjukvårdsanläggning.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1957

Nr 165

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i gällande

regler för återkrav i vissa fall av beviljade statsbidrag

för uppförande eller inrättande av sjukvårdsanläggning.

(3:e avd.)

I två Iikalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Lindahl och Axel Jansson (I: 70) och den andra inom andra kammaren

av herr Allard (II: 69), har föreslagits, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om sådan ändring i nu tillämpade regler för

återkrav av till uppförande eller inrättande av vissa sjukvårdsanläggningar

beviljade statsbidrag, att återbetalningsskyldighet icke skall föreligga, därest

anläggningen icke längre erfordras för det med statsbidraget avsedda ändamålet

eller detta av landstinget tillgodoses på annat tillfredsställande sätt eller

eljest mer än 25 år förflutit efter det anläggningen togs i bruk för det med

bidraget avsedda ändamålet.

Motionärerna har anfört följande.

Till landstingen och de landstingsfria städerna utgår statsbidrag för uppförande

eller inrättande av sjukvårdsanläggningar för vissa vårdgrenar.

Således utgår statsbidrag bl. a. till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

enligt en kungl. kungörelse av den 27 juni 1914.

För uppförande, inrättande eller inlösen av epidemisjukhus utgår statsbidrag

från och med år 1920. Senare har statsbidrag införts för hl. a. förlossningsanstalter,

medicinska barnavdelningar, anstalter för vård av kroniskt

sjuka och psykiatriska läsår ettsavdelningar.

Med hänsyn till det aktuella kostnadsläget för sjukhusbyggnader är de

utgående statsbidragen mycket obetydliga (exempelvis högst 2 000 kronor

för vårdplats för nybyggnad inom tuberkulossjukvården och 2 500 kronor

inom epidemisjukvården).

För statsbidragens åtnjutande krävs förbindelse av huvudmannen att

icke utan Kungl. Maj :ts särskilda medgivande för framtiden använda anläggningen

till annat än det därmed avsedda ändamålet och i flertalet fall

därjämte förbindelse alt, om anläggningen framdeles icke skulle komma att

användas för ifrågavarande ändamål, återbära uppburet statsbidrag eller

så stor del därav, som av Kungl. Maj :l bestämmes.

Avsikten med statsbidragen har varit och är att stimulera huvudmännen

till utbyggnad i erforderlig omfattning av vårdplatser för vissa sjukdomar.

Numera har emellertid utvecklingen lett därhän, att inom vissa av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr i65 år 1957

13

dessa områden överskott uppkommit på vårdplatser. Så är fallet inom tuberkulosvården,

där många platser, till vilkas anordnande statsbidrag beviljats,

inte längre erfordras för avsett ändamål. Härtill kommer att man

eftersträvar en anknytning av tuberkulosvården till lasaretten. Allteftersom

denna förbättring kan genomföras, frigörs ytterligare luberkulosvårdplatser.

En liknande utveckling har skett inom epidemisjukvården.

Understundom måste med statsbidrag anordnade vårdanläggningar avföras,

därför att de icke längre fyller gällande krav på vårdstandard.

Om de friställda sjukvårdsplatserna icke tas i anspråk för annan statsbidragsberättigad

sjukvård, avkrävs huvudmannen återbetalning av del av

det uppburna statsbidraget. Härvid brukar Kungl. Maj :t tillämpa, att av det

uppburna statsbidraget avskrivs i fråga om stenhus en procent och i fråga

om trähus två procent för varje fullt år, som anläggningen nyttjats för det

med bidraget avsedda ändamålet. Härav framgår, att ett stenhus bedömes utan

mera genomgripande förbättringar kunna användas för sjukvårdsändamal

under hundra år och trähus under femtio år.

Den av landstingen omhänderhavda kroppssjukvården befinner sig emellertid

i snabb utveckling. Inom loppet av några decennier krävs ofta sådana

ombyggnader och moderniseringar inom sjukhuskroppen, att den ursprungliga

anläggningen ofta förändras till oigenkännlighet. Med hänsyn härtill

måste det vara högst orealistiskt att räkna med en så lång avskrivningstid

som etthundra år. Härtill kommer att bidragen givits som stimuleringsbidrag

och därmed får anses ha varit avsedda att täcka själva toppkostnaderna och

således egentligen borde avskrivas omedelbart.

Inom Örebro län har under de senare åren tre tuberkulossjukstugor kunnat

nedläggas på grund av minskad sjukdomsfrekvens och lokalerna tagas

i anspråk för andra ändamål. I samband därmed har staten rest krav pa

återbetalning av huvudparten av uppburet statsbidrag. I överensstämmelse

med en modern syn på tuberkulosvården planerar landstinget att till centrallasarettet

överflytta den akuta tuberkulosvården. Där måste nya lasarettsplatser

uppföras på landstingets bekostnad. Enligt nu tillämpade regler

skulle emellertid landstinget vid genomförande av denna plan få återbetala

större delen av det till länssanatoriets uppförande beviljade byggnadsbidraget

efter det att sjukhuset i över fyrtio år använts för sitt ursprungliga

ändamål.

För epidemisjukvården har utvecklingen varit likartad. Flertalet epidemisjukstugor

inom länet har avvecklats; eu del därför alt de icke längre

fyllde rimliga krav på sjukvårdslokaler, en del därför att de icke längre

erfordrades för epidemivården. Enär epidemisjukhuset i Örebro icke motsvarar

aktuella krav, planerar landstinget att vid centrallasarettet uppföra

en klinik för vård av såväl de sjukdomar, som omfattas av epidemilagen,

som andra infektionssjukdomar. Epidemisjukhuset avses härefter, och sedan

viss ombyggnad skett, att tagas i anspråk för andra sjukvårdsuppgifter.

Även i det fallet skulle landstinget bli skyldigt att återbetala uppburet byggnadsbidrag

för det gamla sjukhuset.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1957

Landstingets strävan att hålla sjukvården på en hög standard medför

således icke blott kostnader för nybyggnader utan även skyldighet att till

staten återbetala för länge sedan uppburna statliga byggnadsbidrag till

fastigheter, som även enligt statlig myndighet icke längre fyller aktuella

krav.

För sjukvårdshuvudmännen ter sig de nu av staten tillämpade reglerna

för återkrav av beviljade statsbidrag för uppförande eller inrättande

av sjukvårdsanläggningar orimliga. En omedelbar omläggning av dessa är

därför i hög grad påkallad.

Vid en omprövning av reglerna förefaller det uppenbart, att återbetalning

av uppburet statsbidrag icke skall ske, om sjukhuset erhåller annan användning

av den anledningen, att det icke längre erfordras för det med statsbidraget

avsedda ändamålet, eller om sjukvårdshuvudmannen på annat bättre

sätt tillgodoser detta behov. Än vidare bör den hittills tillämpade avskrivningstiden

radikalt förkortas. Med hänsyn till dels den snabba takt i vilken

sjukhus åldras och kräver moderniseringar, dels den ringa del av byggnadskostnaderna

statsbidraget täcker och dels dettas karaktär av stimuleringsbidrag

bör statsbidraget i vart fall anses avskrivet efter 25 år.

Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

statskontoret och medicinalstyrelsen avgivit yttranden, vilka bifogats

detta utlåtande (Bilaga 1 och 2).

Utskottet. Såsom motionärerna anfört tillämpas vid återbetalning av statsbidrag

till sjukvårdsanstalt sedan gammalt den praxis, att det erhållna bidraget

för varje år byggnaden använts för sitt ändamål nedräknas med 2

respektive 1 %, beroende på om byggnaden uppförts av trä eller sten, vilket

gör en avskrivningstid av 50 år i förra och 100 år i senare fallet.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att en avkortning av dessa tider,

med hänsyn såväl till den allmänna utvecklingen på ifrågavarande investeringsområde

som till de förhållandevis ringa statsbidrag det här är

fråga om, bör övervägas. Som jämförelse vill utskottet erinra om att man

inom den statsbelånade bostadssektorn räknar med betydligt kortare avskrivningstider.

Sjukhusanläggningarnas karaktär av specialbyggnader talar

snarare för ännu kortare tider. En avskrivningstid om 25 år i enlighet

med motionärernas förslag kan enligt utskottets mening väl motiveras. I

varje fall synes den icke böra göras längre än den av medicinalstyrelsen förordade

tiden av 40 år.

Utskottet är icke berett föreslå riksdagen att i vidare mån göra något bindande

uttalande med anledning av motionärernas förslag. Den närmare avvägningen

synes i stället böra överlämnas åt Kungl. Maj :t, varvid om så

befinnes erforderligt förslag i ämnet bör underställas riksdagen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1957 15

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av motionerna I: 70 och II:

69 i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 19 november 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Karl Andersson, Gillström,

Näsström, Boman, Gustaf Andersson, Ivar Johansson, Thun, Holmqvist,

Rikard Svensson, fröken Ranmark, herrar Nils Theodor Larsson, Jacobsson,

Anders Johansson och Domö; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Malmborg, Thapper, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, fröken Elmén, herrar

Rubbestad, Svensson i Alingsås, Gustafsson i Stockholm, Nilsson i Göingegården,

Gustafsson i Skellefteå, Gerhard Nilsson i Gävle, fru Thorsson och

herr Helén.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1957

Bilaga 1

Till riksdagens statsutskott

Enligt Kungl. Maj :ts remiss den 7 mars 1957 har statskontoret att till

Eder avgiva yttrande över två inom riksdagen väckta motioner (1:70 och

11:69) angående förslag till ändring i gällande regler för återkrav i vissa

fall av beviljade statsbidrag för uppförande eller inrättande av sjukvårdsanläggning.

Med anledning härav får statskontoret anföra följande.

Statsbidrag, som utgått för uppförande eller inrättande av såväl sjukvårdsanläggning

som pensionärshem och arbetshem, ävensom understöd för

olika ändamål från allmänna arvsfonden återkrävas enligt hittillsvarande

praxis, om det understödda objektet användes för annat än det med bidraget

avsedda ändamålet. Därvid nedräknas statsbidraget med 1 % för stenhus,

2 % för trähus och 10 % för inventarier för varje år, som objektet

nyttjats för det bidragsberättigade ändamålet. Härifrån avvikande principer

för beräkning av återbetalningens storlek ha använts beträffande medel,

som anvisats från fonden för friluftslivets främjande, där bidraget, enligt

vad statskontoret erfarit, regelmässigt användes till förvärv även av inventarier.

Vid aterkrav har här nedräkning plägat ske med 4 procent per

år å hela det lämnade bidraget.

Reglerna för återkrav av statsbidrag ha, statskontoret veterligt, tidigare

icke gjorts till föremål för ingående överväganden ur mera generella synpunkter.

Vid ett ståndpunkttagande till det i motionerna berörda spörsmålet

om storleken av återkrav av statsbidrag bör förväxling icke ske med avskrivning

i teknisk bemärkelse. Sådan avskrivning har berörts i statens sjukhusberednings

betänkande I (SOU 1944: 47 s. 44 tf) och avser affärsmässig

nedskrivning av det i en sjukhusanläggning investerade kapitalet (jfr även

SOU 1942: 60). För detta ändamål föreslogs en degressiv skala, så att ett

restvärde å 30 procent kvarstår efter 30 år, innebärande att återstående avskrivning

tager ytterligare omkring 20 år.

Ett visst samband mellan dylika avskrivningsregler och statsmakternas

återkrav av lämnade statsbidrag torde dock finnas. Riskerna för att återbetalning

kan aktualiseras få nämligen förutsättas medverka såväl till en

förnuftig ekonomisk planläggning av förekommande byggnationer som till

en försiktig avskrivningspolitik. Ett bifall till motionerna skulle måhända

minska denna försiktighet och kunna leda till ur det allmännas synpunkt

mindre tillfredsställande resultat. Detta gör sig särskilt gällande, därest avskrivningen

grundar sig enbart på det av byggherren upplånade kapitalet

och således icke omfattar erhållet statsbidrag.

De i motionerna föreslagna åtgärderna kunna således förutsättas ha stor

betydelse, och det aktualiserade problemet berör för övrigt icke endast statsbidragen

till sjukvårdsanläggningar. En ingående utredning av principfrågorna

synas erforderlig, innan nya principer tillämpas, och härvid torde även

reglerna för återkrav av övriga i det föregående omförmälda statsbidrag

böra upptagas till bedömande. I detta sammanhang må erinras, att allmänna

statsbidragsutredningen nyligen avgivit betänkande om förenklad statsbidragsgivning

till primärkommunernas kapitalutgifter (stencilerat).

Slutligen vill statskontoret framhålla, att en omedelbar omläggning icke

synes oundgängligen påkallad. Vid Kungl. Maj :ts prövning av ärenden om

eventuell återbetalning föreligger möjlighet att beakta förhållanden, som

kunna motivera uppskov med eller befrielse från återbetalning. I åtskilliga

fall har också föreskrivits, att återbetalning icke skall ske, så länge en med

s. 17 Kontrollera mot PDF

Slutsutskottets utlåtande nr 165 år 1957

17

statsbidrag tillkommen anläggning av bidragstagaren disponeras för annat

av Kungl. Maj :t godkänt ändamål. Med anledning härav lära motionerna

icke för närvarande böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit

statskommissarien Jerdenius. Stockholm den 1 april 1957.

Börje Kull

IVAR LÖFQVIST

Allan Johansson

Bilaga 2

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss den 7 mars 1957 har Kungl. Maj :t anbefallt medicinalstyrelsen

att till riksdagens statsutskott överlämna utlåtande över inom riksdagen

väckta och till utskottet hänvisade likalydande motioner, I: 70 och

II: 69, om viss ändring i gällande regler för återkrav i vissa fall av beviljade

statsbidrag för uppförande eller inrättande av sjukvårdsanläggning.

Motionärerna anföra, att då sjukvårdsanstalt till vars anordnande statsbidrag

utgått nedlades, plägade i enlighet med av huvudmannen avgiven förbindelse

uppburit statsbidrag återkrävas med av Kungl. Maj :t genom särskilt

beslut fastställt belopp, varvid enligt praxis avdrag för värdeminskning

tillgodoskreves huvudmannen med en procent i fråga om stenhus och

två procent i fråga om trähus för varje fullt år, varunder anläggningen utnyttjats

för det med bidraget avsedda ändamålet. De för närvarande tillämpade

reglerna på detta område tedde sig orimliga särskilt i de fall, då sjukvårdsanstalt

nedlades på grund av minskat behov av vårdplatser. I detta

avseende erinras om nuvarande förhållanden inom tuberkulos- och epidemivården.

Vidare framhålles, att kroppssjukvården befunne sig i snabb utveckling

och att inom loppet av några decennier ofta krävdes sådana ombyggnader

och moderniseringar inom sjukhuskroppen, att den ursprungliga

anläggningen förändrades till oigenkännlighet, varför det vore orealistiskt

att räkna med så långa avskrivningstider som för närvarande.

På grund härav föreslå motionärerna sådan ändring i nu tillämpade regler

för återkrav av till uppförande eller inrättande av vissa sjukvårdsanläggningar

beviljade statsbidrag, att återbetalningsskyldighet icke skulle föreligga,

därest anläggningen icke längre erfordrades för det med statsbidraget

avsedda ändamålet eller detta av landstinget lillgodosåges på annat tillfredsställande

sätt eller eljest mer än 25 år förflutit efter det anläggningen tagits

i bruk för det med bidraget avsedda ändamålet.

Med anledning därav får medicinalstyrelsen anföra följande.

I likhet med motionärerna anser medicinalstyrelsen, att nu tillämpade

regler beträffande återbäring av för sjukvårdsanstalter uppburna anläggningsbidrag

kunna leda till återkrav av dylikt bidrag, som i vissa situationer

framstå som obilliga. Detta gäller främst, då en anstalt nedlägges efter

att ha varit i bruk för sitt ändamål under lång tid. Medicinalstyrelsen finner

därför, atl eventuell ändring av praxis på detta område bör taga sikte

på alt förkorta de långa avskrivningstiderna för statsbidragen å 100 år för

stenhus och 50 år för trähus.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 6 samt. AV 163 165

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1957

Medicinalstyrelsen vill erinra om att statens sjukhusutredning i sitt betänkande

rörande den förvaltningsekonomiska statistiken vid kroppssjukhusen

(SOU 1944: 47) behandlat frågan om avskrivning av sjukhusanläggningens

värde.

Utredningen anför bland annat följande:

»Den tid, varunder ett sjukhus kan utnyttjas, varierar i hög grad. Sjukhusets

byggnadsstomme kan visserligen bestå mycket länge, under förutsättning

att den underhålles på lämpligt sätt, men för att sjukhuset som

sådant skall kunna i anslutning till den oavbrutet fortgående utvecklingen

på den medicinska vetenskapens område tillfredsställande fylka sin uppgift,

måste sjukhuskroppen med vissa års mellanrum undergå en fortlöpande

modernisering. Hur länge viss sjukhusbyggnad kan tillfredsställande

fylla sitt ändamål, är därför mycket svårt att avgöra. Det beror många gånger

mindre på byggnadsstommens kvalitet än på planlösning, utvidgningsmöjlighetei,

sjukhusomradets karaktär in. in. Ju mer förutseende huvudmannen

varit vid upprättandet av generalplanen och planlösningen för en sjukhusanläggning

desto större livslängd kunna de enskilda byggnaderna förutsättas

hava. Vid sadant förhallande bliva också ombyggnader och moderniseringar

på lång sikt mera lönande».

Med utgångspunkt häri förordade sjukhusutredningen eu avskrivningstid

av omkring 50 år, som enligt föreliggande erfarenhet syntes motsvara

det antal ar, under vilka en sjukhusanläggning efter lämpliga moderniseringar

ansåges kunna fylla sin uppgift. Därvid ansågs icke någon differentiering

böra ske mellan sten- och trähus.

Det är att märka, att sjukhusutredningen, vars överväganden gälla sjukhusanläggningars

värde, vid bestämmande av avskrivningstiden till 50 år,

föi utsatt att inom nämnda tid skulle avskrivas jämväl de nya värden, som

tillföras anläggningarna genom reparationer och moderniseringar. Då statsbidragen

till anordnandet av sjukvårdsanstalter återigen hänföra sig allenast

till anstalterna i deras skick vid i anspråktagandet för respektive ändamål

men icke till senare företagna investeringar, torde det vara berättigat

att räkna med kortare avskrivningstid än 50 år för dessa bidrag. Den

av motionärerna föreslagna avskrivningstiden å 25 år synes emellertid alltför

kort. Det är visserligen riktigt, att en sjukvårdsanstalt efter 25 å 30 år

som regel är så nedsliten eller föråldrad, att omfattande reparationer och

modernisering kunna bli erforderliga. Men anläggningen torde dock ännu

efter en sådan tidrymd få anses äga ett icke obetydligt restvärde. Medicinalstyrelsen

vill för sin del förorda en avskrivningstid för statsbidragen å 40 år,

vilket motsvarar ett årligt värdeminskningsavdrag å 2,5 %, lika för stenoch

trähus. Styrelsen vill tillägga, att en avskrivningstid å 40 år tillämpas

jämväl i fråga om statliga sjukhusanläggningar, vilka redovisas på statens

allmänna fastighetsfond.

Motionärernas förslag, att återbetalningsskyldighet för huvudmännen icke

skulle föreligga, därest anläggningen icke längre erfordrades för det med

statsbidraget avsedda ändamålet, anser sig medicinalstyrelsen icke kunna

biträda. Den utveckling, som lett till minskning av vårdplatsbehovet inom

vissa sjukvårdsgrenar, har skett under en lång följd av år, och de intressen,

som motionärerna velat beakta genom nämnda förslag, torde på tillfredsställande

sätt tillgodoses genom förkortning av avskrivningstiden. Ej heller

anser styrelsen lämpligt, att befrielse från återbetalningsskyldighet alltid

skulle medgivas i fall då vårdbehovet tillgodoses »på annat tillfredsställande

sätt». En regel av sådant innehåll skulle komma att vålla avsevärda

svårigheter vid tillämpningen och torde, därest avskrivningstiden förkortas,

icke heller vara erforderlig.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165 år 1957

19

Sammanfattningsvis vill medicinalstyrelsen i anledning av motionerna

förorda, att huvudmans skyldighet att återbetala uppburet statsbidrag begränsas

på så sätt, att avdrag för byggnadens värdeminskning medgives

med 2,5 % för varje helt år anstalten varit i bruk för sitt ändamål.

I handläggningen av detta ärende ha deltagit tjänsteförrättande generaldirektören

Björkquist, medicinalråden von Zweigbergk och Åmark, överinspektören

Arneus, förste byråsekreteraren Ahlberg, föredragande, och medicine

doktorn Lundquist. Stockholm den 18 april 1957.

Tor Ahlberg

ERIK BJÖRKQUIST

Björn Sundström

5717G7 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:380 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om viss ändring av gällande regler för återkrav i vissa fall av beviljade statsbidrag för uppförande elle a1 i texten