Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vattenvårdens organisation m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1957-11-19 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1957:166, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vattenvårdens organisation m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957

1

Nr 166

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

vattenvårdens organisation m. m. jämte i ämnet väckta

motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 49 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 28 december 1956,

hemställt om riksdagens godkännande av ett i propositionen framlagt förslag

till omorganisation av administrationen på vattenvårdens område.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 januari 1953 tillkallade

dåvarande statsrådet Hjalmar Nilson särskilda sakkunniga att verkställa

utredning rörande effektiva åtgärder till motverkande av förorening av

sjöar och vattendrag. De sakkunniga, som antagit benämningen vattenvårdskommittén,

ha den 1 december 1954 avgivit ett betänkande betitlat Vattenvården,

betänkande angående organisations- och lagstiftningsfrågor m. m.

(SOU 1955:6). „ .. ...

Kommitténs förslag till ändring av lagstiftningen rörande vattenförorening

har efter föredragning av chefen för justitiedepartementet behandlats

i proposition (nr 173) till 1956 års riksdag (se 3:e lagutskottets uti. nr 27

och rskr nr 370). I förevarande proposition behandlas därför endast de delar

av vattenvårdskommitténs förslag, som avser den vattenvårdande verksamhetens

organisation och upprustning samt därmed sammanhängande spörsmål.

I propositionen lämnas först en allmän översikt över kommitténs förslag,

varav framgår följande.

På grundval av inhämtade uppgifter rörande förorenmgsforhallandena i

olika län anser sig kommittén kunna konstatera, att vattenföroreningen

nått en betydande omfattning i landet. Flertalet vattendrag i de södra och

mellersta delarna av landet utnyttjas som recipienter på ett satt, som medför

uppenbara olägenheter ur sanitära synpunkter liksom också med hansvn

till fiske, friluftsliv och naturskydd. I de nordligaste länen ar föroreningen

mera koncentrerad till vissa punkter men vållar även här olägenheter,

eftersom den lokaliseras till bebyggelsecentra. Kommittén finner darfor

snara åtgärder med syfte att sanera vattendragen vara av noden. De erforderliga

åtgärderna mot vattenföroreningen kommer att åsamka främst kommunerna

stora utgifter. Redan nu projekterade avloppsanläggningar med

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 6 samt. Nr 100

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957

behandlingsverk för avloppsvatten beräknas draga en kostnad av 540 miljoner

kronor. Därutöver erfordras emellertid anläggningar till en kostnad

av ungefär lika stort belopp. Under dessa förhållanden måste enligt kommitténs

mening takten i saneringsarbetet bli en fråga om avvägning mellan

vad som är ekonomiskt möjligt och vad som är ur vattenvårdnadssynpunkt

önskvärt.

Den ökade föroreningen av sjöar och vattendrag anses till väsentlig del

bero på otillräckliga resurser för övervakning och tillsyn av gällande bestämmelsers

efterlevnad. Komittén framlägger därför förslag om förstärkning

av tillsynsverksamheten. Förslaget innebär, att en särskild myndighet,

benämnd statens vatteninspektion, skall inrättas för vattenvårdens centrala

administration. Till vatteninspektionen skall överföras fiskeristyrelsens tillsy

nsavdelning samt väg- och vattenbyggnadsslyrelsens vatten- och avloppsbyrå

jämte distriktsingenjörsorganisationen för vatten och avlopp. Under

en övergångstid törutsättes dock, att vatteninspektionens verksamhet kan

avse enbart tillsynsverksamheten.

Den byrå inom vatteninspektionen, som närmast skall handha tillsynsärendena,

föreslås skola erhålla avsevärt förstärkta resurser jämfört med

den nuvarande tillsynsavdelningens personal- och omkostnadsstat. Sålunda

föieslås, att byrån skall utrustas med hygienisk och bakteriologisk sakkunskap

för handläggning av tillsynsärendena även ur sanitär och bakteriologisk

synpunkt. En särskild tillsynsavdelning skall vidare organiseras

för rutinövervakning av lagstiftningens efterlevnad och tillståndet i vattendragen.

Denna uppgift skall bl. a. omhänderhas av fyra vatteninspektörer

med var sitt verksamhetsdistrikt men centralt stationerade vid vatteninspektionen.

Tillsynsbyrån skall vidare ha ett undersökningslaboratorium

med särskilda avdelningar för mikrobiologi och bakteriologi, limnologi, vattenkemi

samt vatten- och avloppsteknik. Undersökningslaboratoriet skall

ha till uppgift att biträda tillsynsavdelningen med erforderliga analys- och

laboratoriearbeten, att utföra undersökningsarbeten av mera allmän betydelse

och att mot ersättning företaga beställningsundersökningar.

Vid fiskeristyrelsens tillsynsavdelning skall enligt förslaget personalen

för tillsynsverksamheten ökas från 10 till 31 tjänstemän. Personalförstärkningarna

medför vid fullt utbyggd organisation en kostnadsökning med

318 500 kronor årligen. De årliga omkostnaderna för tillsynsverksamheten

beraknas oka med 90 500 kronor. Sammanlagt beräknas sålunda de årliga

kostnaderna öka med 409 000 kronor. Härtill kommer ett engångsanslag för

utrustning med ett belopp av 230 000 kronor. Kommittén framhåller behovet

av forskning på förevarande område och föreslår, att för sådant ändamål

ett årligt belopp av 200 000 kronor skall ställas till förfogande av statsmedel.

Vattentillsynens lokala administration förutsättes i första hand skola

ankomma på distriktsingenjörerna för vatten och avlopp, vilka därvid särskilt

skall ha att övervaka skötseln av behandlingsverk för kloakvatten.

Genom att knyta distriktsingenjörerna till vatleninspektionen erhålles möjlighet

att redan vid planeringen av vatten- och avloppsanläggningar inom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957

3

länsförvaltningen söka förebygga, att menlig förorening uppkommer. Den

lokala övervakningen avses såsom hittills även skola ske genom bl. a. förste

provinsialläkarna och hälsovårdsnämnderna.

Efter en redogörelse (s. 5—11 i propositionen) för dels vissa föroreningslörhållanden

och i anledning härav uppkomna olägenheter, dels ock vissa

förslag till riktlinjer för saneringsåtgärder erinrar kommittén (s. 11—13)

om den övervakning över anläggningar, vilka kunna vålla vattenförorening,

som f. n. bedrives huvudsakligen av fiskeristyrelsen, medicinalstyrelsen och

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Kommittén ingår därefter på frågan om vattentillsijnens centrala administration

och erinrar därvid om att frågan om hur den centrala tillsynsmyndigheten

bör placeras i administrativt hänseende förut behandlats i två

under senare tid framlagda offentliga utredningar. I 1946 års vatten- och avloppssakkunnigas

betänkande (SOU 1951: 26) förordas sålunda, att de uppgifter

i fråga om åtgärder till motverkande av vattenförorening, som ankommer

på fiskeristyrelsen, skall överföras på de organ, som enligt förslaget

skall handha vatten- och avloppsfrågor. Vidare har folkbadsutredningen

i ett delbetänkande angående bedömning, rening och skydd av badvatten

(SOU 1953: 35) framfört vissa synpunkter på denna organisationsfråga,

varvid utredningen förordat eu närmare samverkan mellan fiskeristyrelsens

tillsynsavdelning och statens institut för folkhälsan.

Vattenvårdskommittén framhåller för sin del, att det självfallet är av

största betydelse, att en så effektiv och rationell organisation som möjligt

skapas för omvårdnaden om vattentillgångarna i landet. Enligt kommitténs

mening är emellertid möjligheterna att ordna den centrala organisationen på

förevarande område begränsade till följande alternativ, nämligen

1) nuvarande ordning med fiskeristyrelsen såsom tillsynsmyndighet bibehålies;
2)

anknytning av tillsynsverksamheten äger rum till statens institut för

folkhälsan (folkbadsutredningens förslag) eller till medicinalstyrelsen;

3) vattentillsynen inordnas i en ny vatten- och avloppsorganisation (vatten-

och avloppssakkunnigas förslag); eller

4) en helt fristående vattenvårdsmyndighet tillskapas.

Efter en redovisning (s. 14—19) av fördelarna och olägenheterna hos de

nämnda alternativen ur den allmänna vattenvårdens intressen föreslår kommittén,

att alternativ 4 skall läggas till grund för en slutlig lösning av vattenvårdens

centrala organisation. Om av praktiska skäl omedelbar uppbyggnad

av den avsedda, för tillsynsverksamheten samt vatten- och avloppsplaneringen

gemensamma myndigheten ej skulle anses möjlig, föreslår

kommittén som ett övergångsskede, att lillsynsavdelningen omedelbart skall

utbrytas ur fiskeristyrelsen samt organiseras som en fristående tillsynsmyndighet.

Även på detta tills vidare mindre verk anses benämningen statens

vatten inspektion vara lämplig. Någon avsevärd olägenhet är enligt

kommitténs mening icke att vänta av att den såsom slutlig avsedda orga
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957

nisationen sålunda skulle uppbyggas i etapper genom att vatten- och avloppsbyrån

först ett eller annat år senare infogas i densamma. Ur vissa synpunkter

anses det till och med lämpligt, att det centrala tillsynsorganets nya

organisation hinner byggas upp och få en viss stadga, innan det utvidgas

med den tekniska avdelningen för vatten och avlopp. Även svårigheten att

omedelbart lösa lokalfrågan säges tala härför.

Under det sålunda tänkta övergångsskedet erfordras icke någon överdirektör

som chef för vatteninspektionen. För inspektionen bör inrättas en

styrelse med förut angiven sammansättning, därvid dock överdirektören ersättes

med en särskild ordförande. I övrigt bör verksamheten ledas av den

överinspektör, likställd med byråchef, vilken skall ingå i den slutliga organisationen.

Skulle principiella hinder anses möta mot en förening av tillsyns- och

planeringsverksamheten, föreslår kommittén att en uppbyggnad av vatteninspektionen

sker i den mindre form, som inspektionen skulle ha under ett

övergångsskede.

För att på departementsplanet få till stånd en bättre samordning än f. n.

föreslår kommittén slutligen, att vatteninspektionen skall underställas inrikesdepartementet.

Härför talar enligt kommitténs mening, att detta departement

har att handlägga hälsovårdsärendena, liksom också det förhållandet,

att länsstyrelserna, som handhar åtskilliga administrativa vattenvårdsfrågor,

är underställda inrikesdepartementet.

I särskilt yttrande till betänkandet har en ledamot av kommittén uttalat

avvikande uppfattning i förevarande fråga i det hänseendet, att dels principiella

hinder icke kan anses finnas mot den av kommittén förordade sammanslagningen

av tillsynsavdelningen samt vatten- och avloppsbyrån, dels

väsentliga fördelar kan påräknas, om denna sammanslagning sker omedelbart.

Reservanten förordar därför, att sammanslagningen av tillsynsavdelningen

samt vatten- och avloppsorganisationen omedelbart kommer till

stånd.

I det avsnitt av betänkandet, vari den föreslagna självständiga vatteninspektionens

arbetsuppgifter närmare behandlas, erinrar kommittén till en

början om att fiskeristyrelsens tillsynsavdelning f. n. utövar vattentillsyn

ur fiske- och naturskyddssynpunkt samt »i den mån så lämpligen kan ske»

ur hälsovårdssynpunkt. För den föreslagna fristående vatteninspektionen

bör enligt kommitténs uppfattning denna begränsning av tillsynsverksamheten

på det hygieniska området icke längre gälla. Den särskilda sanitära

tillsynsmyndighet, som föreslogs i 1939 års sakkunnigbetänkande (SOU

1939: 40) och som skulle vara knuten till medicinalstyrelsen, har icke kommit

till stånd. Kommittén räknar icke heller med att medicinalstyrelsen

framdeles utrustas med något särskilt organ för ifrågavarande arbetsuppgift.

Med hänsyn till medicinalstyrelsens arbetsbelastning anses tvärtom den sanitära

vattentillsynen vara ett område, där medicinalstyrelsen har behov av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1957 5

att överlåta det närmaste ansvaret på annan myndighet. Kommittén föreslår

därför alt vattentillsynen även ur hälsovårdssynpunkt skall utövas av vatteninspektionen.

Kommittén framhåller vidare, att en del av de i betänkandet föreslagna

nya bestämmelserna i vattenlagen och därtill anknutna förordningar formellt

sett medför en betydande ökning av tillsynsverksamhetens omfattning. Detta

gäller särskilt de förslag, som avser prövning av vissa kommuners och industriers

avloppsförhållanden. Även förslaget om tvingande föreskrift rörande

slamavskiljning för avlopp, vartill vattenklosett är ansluten, beräknas

i fråga om större samhällen medföra en ökad arbetsbelastning för tillsynsverksamheten.

Kommittén framhåller emellertid, att man icke har att räkna

med en ökad arbetsbelastning enbart på grund av de nya bestämmelserna

utan framför allt såsom en följd av de missförhållanden, som motiverar dessa

bestämmelser. Även om de föreslagna föreskrifterna icke genomföres i föreslagen

omfattning, kräver nämligen enligt kommitténs mening de rådande

förhållandena, vilka bl. a. beror på den nuvarande tillsynsavdelningens otillräckliga

kapacitet, att vatteninspektionen på grundval av redan gällande bestämmelser

eller på övertygelsens väg söker få till stånd erforderliga åtgärder.

Upprustningsbehoven är därför icke bundna till de föreliggande förslagen

om skärpt lagstiftning utan kan anses vara i huvudsak oberoende av dessaDe

framlagda författningsändringarna innebär sålunda i stort sett endast,

att tillsynsverksamheten får nya möjligheter att angripa problem, som under

alla förhållanden måste på ett eller annat sätt upptagas till behandling..

I detta sammanhang må nämnas, att den nuvarande tillsynsavdelningens

verksamhet med löpande ärenden, bl. a. ärenden rörande anläggningar för

behandling av kommunala avloppsvatten och reningsåtgärder vid industrier,

iedan har en sådan omfattning, att enbart den helt sysselsätter personalen.

Behandlingen av dessa ärenden kan därför ofta icke bli så noggrann, som

vore önskvärt. Nämnvärd tid blir icke över för mera direkt tillsynsarbete,

såsom inspektion av behandlingsanläggningars skötsel, övervakning av industriförorening

ävensom kontroll av att bestämmelserna i vattendomstolsutslag

samt ålägganden och överenskommelser verkligen efterföljes. En fortsatt

sådan automatisk ökning av verksamhetens omfattning förutses.

Kommittén anser det vidare lämpligt, att tillsynsmyndigheten även sättes

i stånd att i större utsträckning än hittills mot ersättning till statsverket

företaga utredningar i föroreningsfrågor på beställning av kommuner och

enskilda. Ersättningen föreslås därvid, liksom vid liknande beställningsarbeten

inom andra grenar av statsförvaltningen, skola helt täcka de lönekostnader

och omkostnader, som ifrågavarande arbeten betingar. Några särskilda

tjänster eller särskild utrustning upptages icke för ändamålet. Bcställningsverksamheten

föreslås nämligen till en början skola bedrivas i liten

skala med tillgängliga resurser, vilka kan ökas efter hand uppdragen så

påfordrar och det ur ekonomisk synpunkt är försvarligt. Kommittén understryker

vidare angelägenheten av att beställningverksamheten utövas med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957

grannlagenhet och på sådant sätt, att inspektionen icke kommer i partställning.

Såsom underlag för en mera planmässig vattenvård finner kommittén det

önskvärt, att en allmän inventering sker av tillståndet i landets vattendrag

och vattenområden ur föroreningssynpunkt. På grundval av en sådan utredning

kan sedan planer utarbetas för åtgärder mot förorening och en lokal

planläggning ske av vattendragens utnyttjande för olika ändamål såsom

vattenintag, bad och andra fritidsändamål. Ett dylikt arbete fordrar emellertid,

att en särskild avdelning med kvalificerad personal får ägna sig åt

denna uppgift under ett flertal år. Kommittén ifrågasätter emellertid, om

icke med enklare metoder och i huvudsak inom ramen för de resurser, som

i övrigt enligt kommitténs mening bör ställas till vatteninspektionens förfogande,

något i här avsedd riktning kan uträttas Sålunda anses en inventering

av viktigare föroreningskällor kunna företagas till måttliga kostnader.

Därvid kan dels en allmän statistisk överblick erhållas, dels ett register

över föroreningskällorna uppläggas. Ett sådant register anses kunna underlätta

den utvidgade, mera systematiska övervakningsverksamhet, som vatteninspektionen

bör utöva. Detta material, sammanställt med de observationer,

som inspektionen under hand erhåller genom sin övervaknings- och

undersökningsverksamhet, avses skola läggas till grund för en ungefärlig

klassifikation av olika vattendrag.

Kommittén ingår härefter på frågan om den centrala vattentillsynens personalorganisation

och föreslår därvid att vatteninspektionens tillsynsbyrå

skall bestå av en tillsynsavdelning och ett undersökningslaboratorium. Tillsynsavdelningen

skall handha de administrativa ärendena samt den fortlöpande

övervakningen och kontrollen, medan undersökningslaboratoriet

skall ha till uppgift att biträda tillsynsavdelningen med erforderliga utredningar

och analysarbeten, utföra undersökningsarbeten av mera allmän

betydelse och mot ersättning företaga beställningsundersökningar.

Följande personalorganisation beräknas vara erforderlig för nämnda ändamål.

1 överinspektör och byråchef.............. Co 13

T illsynsavdelningen

1 byrådirektör och avdelningschef ........ Ca 33

1 förste byråsekreterare .................. Ca 29

1 vatteninspektör (förste byråinspektör) .. Ca 29

1 vatteninspektör (förste byråinspektör) .. Ce 29

1 vatteninspektör (byråinspektör) ........ Ca 27

1 vatteninspektör (byråinspektör) ........ Ce 27

1 föredragande i hygienisk-sanitära frågor

(arvode 13 000 kr)

1 kansliskrivare ........................ Ca 15

1 kanslibiträde .......................... Ca 11

l skrivbiträde (reglerad befordringsgång)

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957

7

Under sökningslaboratoriet

1 laborator och föreståndare ..............

3 laboratorer ............................

1 förste assistent ........................

3 assistenter (reglerad befordringsgång)

1 laboratoriebiträde (bakteriologisk preparatris)

.................................

1 laboratoriebiträde ......................

3 laboratoriebiträden ....................

3 laboratoriebiträden ....................

1 skrivbiträde (reglerad befordringsgång)

1 ritbiträde (reglerad befordringsgång)

1 diskbiträde ............................

1 institutionsvaktmästare ................

Ca 33

Ca 31

Ce 27

Ca 13

Ce 11

Ca 8

Ce 8

Ce 6

Ca 12

Beträffande motiveringen för den sålunda föreslagna personalorganisationen

torde få hänvisas till propositionen (s. 23—25).

Bl. a. med hänsyn till svårigheten att erhålla lämplig personal beräknas

den föreslagna organisationen icke kunna genomföras omedelbart utan först

under loppet av två eller högst tre år. Under det första året skulle enligt

kommitténs förslag på tillsynsavdelningen tillsättas en föredragande i

hygienisk-sanitära frågor, en vatteninspektör, en förste byråsekreterare

och en kansliskrivare samt vid undersökningslaboratoriet laboratorn och

föreståndaren, en assistent och en institutionsvaktmästare. De föreslagna

tjänsteförändringarna anses böra äga rum genast. Erforderliga förstärkningar

av biträdespersonalen bör samtidigt vidtagas.

Under förutsättning att till vatteninspektionen knytes en ekonomisk-teknisk

byrå beräknas dessutom följande för hela inspektionen gemensamma

befattningar vara erforderliga, nämligen

1 överdirektör .......................... Cp 17

1 kamrerare ............................ Ce 27

1 kassör ................................ Ca 15

Kamreraren och kassören avses skola bilda en särskild kameral avdelning

för personalärenden och kassaförvaltning.

Beträffande vattcntillsijnens lokala administration framhålles inledningsvis

att kommittén räknar med att åtgärder mot vattenförorening i många

fall fordrar ett inbördes samarbete mellan förorenare. Ett sådant samarbete

förutsättes åtminstone i vissa fall kunna ordnas genom någon form av

sammanslutningar, vattenvårdsförbund, vilkas uppgift skulle vara att i fråga

om visst vattendrag eller vattenområde planlägga och samordna erforderliga

sanerings- och kontrollåtgärder. Kommittén anser, att behov av sådana

kompletterande organ för vattenvården i vattendrag eller vattenområden,

som är särskilt svårt utsatta för vattenförorening, föreligger i stora delar

av landet, men att man sannolikt icke kan räkna med att omedelbart eller

inom några få år mera systematiskt genomföra en dylik organisation. Kom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957

mittén har emellertid för avsikt att sedermera i särskilt betänkande återkomma

till frågan om bildande av vattenvårdsförbund.

Den allmänna lokala organisationen av vattentillsynen anses dock få lösas

på annat sätt. Enligt kommitténs mening bör f. n. inga nya organ inrättas

för den allmänna lokala övervakningen, ulan denna bör ombesörjas av redan

befintliga myndigheter. Härvid har man för de lokala övervakningsuppgifterna

i första hand att tillgå länsstyrelserna, distriktsingenjörerna för vatten

och avlopp, förste provinsialläkarna och därjämte hälsovårdskonsulenterna,

där sådana finnes. Inom kommunerna bör liksom nu hälsovårdsnämnderna

vara det ansvariga organet. Vad angår dessa myndigheters befallning

med vattentillsynen lämnas a s. 2b—28 i propositionen en närmare

redogörelse.

I fråga om vattentillsynens lokala administration nämnes även alt kommitténs

limnologiske expert, professorn S. G. Thunmark, i en promemoria

med synpunkter och förslag till organisationen av vattenvården, vilken bifogats

betänkandet såsom bilaga, föreslagit, att särskilda tjänster såsom

distriktslimnologer skall inrättas till samma antal som distriktsingenjörstjänsterna

för vatten och avlopp. Kommittén anför i anledning av detta förslag,

att behov av lokalt tillgänglig limnologisk sakkunskap torde föreligga

inom områden, som är särskilt utsatta för vattenförorening. Kommittén

är emellertid icke beredd att i förevarande sammanhang förorda uppbyggnad

a^ en ny distriktsorganisation för övervakning av vattendragen men

avser att återkomma till frågan i samband med spörsmålet om att anordna

vattenvårdsförbund för särskilda vattendrag.

Slutligen har kommittén ingått på vissa forsknings- och kostnadsfrågor

in. m. (s. 28—34).

Över kommitténs förslag ha yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter,

institutioner och föreningar m. fl. (s. 34—48).

Föredraganden erinrar till en början om att spörsmålet i vilken omfattning

och takt vattenvården kan förbättras främst är en ekonomisk avvägningsfråga,

som icke kan på en gång få sin slutliga lösning. Såsom chefen för

justitiedepartementet tidigare uttalat vid framläggandet av proposition till

1956 års riksdag med förslag till lag om ändring i vattenlagen m. in. (nr

173), vore det uppenbart, att synnerligen omfattande investeringar erfordrades

för att astadkomma de nödiga förbättringarna. Det totala investeringsbehovet

för ändamålet vore av sådan storleksordning att det i nuvarande

kostnadsläge torde överstiga ett belopp av en miljard kronor. Upprustningen

av vattenvården komme därför att i konkurrens med andra för samhället

betydelsefulla investeringar behöva taga i anspråk en icke ringa del av våra

produktiva resurser. Härav måste givetvis följa att denna upprustning komme

att utsträckas över en jämförelsevis lång följd av år. Oavsett den ekonomiska

problemställningen kunde emellertid förutsättningar för en intensifierad

vattenvård skapas genom skärpningar i lagstiftningen och genom en effek
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957

9

tivare administration. Olika åtgärder i denna riktning hade redan vidtagits.

Föredraganden erinrar härvid om nyssnämnda ändringar i vattenlagen, som

antagits av 1956 års riksdag, samt om den nya förprövningskungörelse

Kungl. Maj :t för kort tid sedan utfärdat. Vidare hade de personella och

materiella resurserna vid fiskeristyrelsens tillsynsavdclning ökats under

senare år. Av betydelse vore även, att distriktsingenjörsorganisationen för

vatten och avlopp efter hand utbyggts.

Föredraganden ingår härefter på frågan om vattentillsynens organisation

och framhåller inledningsvis härom följande.

Till en början torde jag få erinra om att det f. n. enligt instruktionen

åligger fiskeristyrelsen att ur fiske- och naturskyddssynpunkt öva tillsyn

över våra vattendrag, sjöar och andra vattenområden. Ur hälsovårdssynpunkt

utövas tillsynen främst av hälsovårdsmyndigheterna, dock att fiskeristyrelsen

skall utöva tillsyn jämväl ur sistnämnda synpunkt i den mån så

lämpligen kan ske. Fiskeristyrelsen förfogar emellertid icke över vare sig

personal eller laboratorieresurser för att tillfredsställande kunna fullgöra

sistberörda uppgift. Av remissyttrandena i ärendet torde framgå, att icke

heller medicinalstyrelsen eller statens institut för folkhälsan f. n. har administrativa

resurser att utöva eu ur hälsovårdssynpunkt tillfredsställande

vattentillsyn. I detta hänseende är därför den nuvarande organisationen behäftad

med uppenbara brister. Härtill kommer, att förevarande verksamhetsområde

i andra hänseenden företer en administrativ splittring, som

medför avsevärda olägenheter.

Såsom vattenvårdskommittén och åtskilliga remissmyndigheter framhållit,

finnes ett nära samband mellan den verksamhet, som bedrives av fiskeristyrelsen

genom dess lillsynsavdelning, och det arbete, som utföres av vattenoch

avloppsorganisationen inom väg- och vattenbyggnadsverket. Från skilda

håll har uttalats önskvärdheten av att få till stånd en nära samordning av

dessa verksamhetsgrenar. Vidare förefinnes — såsom vatten- och avloppssakkunniga

understrukit i sitt år 1951 avgivna betänkande — en nära samhörighet

mellan byggnadsstyrelsens uppgifter inom bebyggelseplaneringen

samt vissa av vatten- och avloppsorganisationens arbetsuppgifter. Frånsett

bidragsverksamheten för vatten- och avloppsanläggningar sysslar nämligen

väg- och vattenhyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå och distriklsingenjörsorganisationen

i stor utsträckning med planeringsfrågor. Framhållas

må även, att de arbetsuppgifter, som ankommer på nämnda byrå och

på distriktsingenjörsorganisationen, är i allt väsentligt skilda från väg- och

vattenbyggnadsverkets åligganden i övrigt.

Enligt min åsikt är det nödvändigt att sammanföra tillsynsavdelningen

samt vatten- och avloppsbyrån under en gemensam ledning — dock med

verksamheten alltjämt fördelad på tvenne byråer — därest en tillfredsställande

organisation skall åstadkommas på vattenvårdens område. Tillsynsbyrån

hör därvid i enlighet med av vattenvårdskommittén framförda tankegångar

uppdelas i en tillsynssektion och ett undersökningslaboratorium.

Vad härefter angår frågan huruvida förenämnda båda byråer tillsammans

hör utgöra ett självständigt statligt organ eller ingå i ett redan befintligt sådant

säger sig föredraganden efter ingående överväganden funnit att det

sistnämnda alternativet i vart fall tills vidare hör väljas. Han har därför icke

ansett sig kunna förorda att under förevarande förhållanden ett nytt ämbetsverk

tillskapas för ändamålet. I stället borde man nu knyta verksamhc
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957

ten till det av de redan befintliga ämbetsverken, som med hänsyn till sina

nuvarande arbetsuppgifter kunde anses mest lämpat därför. De ämbetsverk,

vilkas lämplighet diskuterats, vore fiskeristyrelsen, medicinalstyrelsen, folkhälsoinstitutet,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt byggnadsstyrelsen.

Åtskilliga beaktansvärda skäl kunde beträffande envar av dessa myndigheter

anföras såväl för som mot förläggandet dit av ifrågavarande byråer. Föredraganden

framhåller härom följande.

Vad först beträffar fiskeristyrelsen anser jag i likhet med vattenvårdskommittén,

att detta ämbetsverk icke kan anses lämpligt såsom tillsynsmyndighet,

bl. a. av det skälet, att den övervägande delen av vattenvården ej är

att hänföra till styrelsens egentliga verksamhetsområde utan avser hälsovårdens

och naturskyddets intressen samt har ett intimt samband med byggnadsplaneringen.

Ej heller synes medicinalstyrelsen eller folkhälsoinstitutet

böra komma i fråga. Medicinalstyrelsen är visserligen det centrala administrativa

organet på hälsovårdens område, och flera fördelar skulle därför

vinnas genom en anknytning till detta. Emellertid talar framför allt praktiska

skäl mot en dylik lösning. Medicinalstyrelsen har nämligen stor arbetsbelastning,

vilken redan föranlett, att omfattande arbetsuppgifter utbrutits

från dess verksamhetsområde och lagts under andra myndigheter. Såsom

bl. a. vattenvårdskommittén framhållit, kan det därför redan ur denna synpunkt

icke anses lämpligt att tillföra verket nya arbetsuppgifter, som kan

väntas få en under de närmaste åren alltmer tillväxande omfattning. Vad

åter folkhälsoinstitutet beträffar, kan detta antagas för framtiden få en än

mer utpräglad karaktär av forskningsinstitution än hittills. Uppenbarligen

är det därför icke lämpligt att dit förlägga nya och omfattande administrativa

uppgifter. Härtill kommer att institutet liksom medicinalstyrelsen saknar

direkt anknytning till den verksamhet som rör bebyggelseplaneringen.

Nu angivna omständigheter ävensom vad i övrigt framgår av utredningarna

i ärendet har vid mina överväganden bibringat mig den uppfattningen,

att den centrala vattenvårdsorganisationen icke hör knytas till vare sig fiskeristyrelsen,

medicinalstyrelsen eller folkhälsoinstitutet. Ej heller synes,

med hänsyn till dess övriga arbetsuppgifter, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

vara lämplig som centralt organ för vattenvården.

Av de förut nämnda ämbetsverken återstår byggnadsstyrelsen. Även i fråga

om denna kan anföras, att dess nuvarande arbetsuppgifter till stor del

är av annan art än sådana som är av direkt vattenvårdande natur. Sålunda

har vattenvårdskommittén framhållit, att en med limnologisk, bakteriologisk

och vattenteknisk sakkunskap utrustad tillsynsmyndighet får ett verksamhetsområde,

som åtminstone delvis ligger vid sidan av byggnadsstyrelsens

i dennas egenskap av myndighet för bebyggelseplaneringen. Vidare berör

frågan om industriella avlopp i åtskilliga fall icke planeringsorganets arbetsuppgifter.

Å andra sidan måste man enligt min mening tillmäta det förhållandet

stor betydelse, att de vattenvårdande åtgärderna har ett nära samband

med byggnadsstyrelsens uppgifter inom bebyggelseplaneringen och att

vatten- och avloppsbyrån i stor utsträckning sysslar med planeringsfrågor.

Det torde för övrigt vara obestridligt att den vattenvårdande verksamheten

knappast kan effektivt fullgöras med mindre den intimt samordnas med bebyggelseplaneringen.

Vid mina överväganden har jag kommit fram till det

resultatet att de byråer, som skall handha den centrala vattenvårdande

verksamheten, lämpligen bör förläggas till byggnadsstyrelsen. Jag föreslår

därför, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå samt

fiskeristyrelsens tillsynsavdelning skall överföras till sagda ämbetsverk. Den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957

11

sålunda föreslagna omorganisationen torde böra genomföras den 1 juli 1958.

Detaljspörsmålen i samband därmed torde få upptagas till behandling i 1958

års statsverksproposition.

Beträffande övriga härmed sammanhängande organisationsfrågor anför

föredraganden följande.

Fiskeristyrelsens tillsynsavdelning har f. n. vid sin sida en rådgivande

nämnd — vattenvårdsnämnden — bestående av en utav Kungl. Maj :t utsedd

ordförande samt åtta ledamöter, representerande vattenvården, hälsovården,

naturskydds- och fritidsintressena, fiske, vatten- och avloppsverksamheten,

kommunerna, jordbruksnäringen och livsmedelsindustrien samt

övrig industri, som beröres av avdelningens verksamhet. Det synes lämpligt

och ändamålsenligt, att en nämnd med enahanda uppgifter skall finnas även

efter omorganisationen men då knuten till byggnadsstyrelsen. Nämndens

sammansättning torde emellertid böra ändras så till vida, att byggnadsstyrelsens

chef skall vara självskriven ordförande samt att ytterligare en representant

för hälsovården bör ingå såsom ledamot i stället för representanten

för vatten- och avloppsverksamheten. Jag förutsätter därvid att cheferna för

tillsyns- samt vatten- och avloppsbyråerna ävensom styrelsens stadsplanebyrå

skall beredas tillfälle att deltaga i nämndens sammanträden, sistnämnde

byråchef dock endast när så befinnes påkallat.

I kungörelse den 30 november 1956 har förordnats, att tillsynsavdelningen

vid fiskeristyrelsen fr. o. in. den 1 januari 1957 tillika skall vara statens

vatteninspektion. Efter den av mig förordade omorganisationen torde byggnadsstyrelsen

böra förordnas att tillika vara statens vatteninspektion.

I fråga om byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter i egenskap av statens vatteninspektion

kan jag i stort sett ansluta mig till vad vattenvårdskommittén

uttalat i ämnet. Tillsynsavdelningens liksom vatten- och avloppsbyråns nuvarande

arbetsuppgifter bör sålunda överflyttas till vatteninspektionen. Det

bör emellertid åligga vatteninspektionen att utöva vattentillsyn såväl ur

fiske- och naturskyddssynpunkt som ur hälsovårdssynpunkt, därvid samråd

bör ske med medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan och

fiskeristyrelsen i frågor av större vikt eller med principiell innebörd samt

i övrigt då så kan anses erforderligt. Jag vill framhålla såsom en viktig

uppgift för vatteninspektionen att genom rådgivning och upplysning söka

öka insikterna om behovet av åtgärder för att förebygga eller motverka vattenförorening.

I detta sammanhang torde jag få erinra om de betydligt ökade

förutsättningar för inspektionen att ingripa mot vattenföroreningar, som

givits genom den i förprövningskungörelsen den 30 november 1956 föreskrivna,

i förhållande till de nuvarande bestämmelserna avsevärt vidgade

skyldigheten, att till inspektionen anmäla nya avloppsutsläpp. Såsom vattenvårdskommittén

uttalat, bör vatteninspektionen efter hand söka genomföra

eu inventering av föroreningsförhållandena i vattendragen och vattenområdena,

vilken inventering skall ligga till grund för planeringen av den

fortsatta verksamheten. Med anledning av vad som i ärendet anförts angående

lämpligheten av att vatteninspektionen utför undersökningar mot

ersättning, vill jag som min mening framhålla, att inspektionen icke bör

åtaga sig dylika serviceuppgifter. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t

att utfärda närmare bestämmelser om vatteninspektionens arbetsuppgifter

och befogenheter ävensom i vilken utsträckning inspektionen skall vara

skyldig att eller lämpligen bör inhämta vattenvårdsnämndens uppfattning.

Vad angår frågan om förstärkning av personalen för lillsyns- och laboratoricuppgifter

avser jag att i 1957 års statsverksproposition hemställa om

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957

medel för fortsättande av den innevarande budgetår påbörjade utbyggnaden

av de personella resurserna för ändamålet. Samtidigt avser jag att föreslå

ökade anslag till inköp av laboratorieutrustning, materiel in. m. Med hänsyn

till kostnadernas storlek synes det icke möjligt att på en gång giva det centrala

vattenvårdsorganet tillfredsställande personella och materiella resurser,

utan dessa torde få ökas successivt under de närmaste åren, i huvudsak

inom den av vattenvårdskonnnittén föreslagna ramen.

Beträffande den lokala vattenvården torde inom de olika länen ansvaret

böra åvila länsstyrelserna. Dessa bör i vattenvårdsfrågor samråda med av

vattenvården berörda lokala statliga organ såsom distriktsingenjörerna för

vatten och avlopp, förste provinsialläkarna m. fl. Distriktsingenjörerna torde

böra, i vart fall tills vidare, bibehålla nuvarande ställning och arbetsuppgifter

men i samband med omorganisationen av den centrala vattenvårdsadministrationen

den 1 juli 1958 utbrytas ur väg- och vattenbyggnadsverkets

lokala organisation och i stället underställas byggnadsstyrelsen. Den

kommunala vattentillsynen bör ankomma på hälsovårdsnämnderna. Frågan

om dessa nämnders uppgifter beträffande vattenvården kan emellertid antagas

bli föremål för omprövning i samband med behandlingen av vattenvårdskommitténs

kommande förslag rörande anordnande av vattenvårdsförbund.

Samråd bör i ökad utsträckning äga rum mellan den centrala vattenvårdsmyndigheten,

länsmyndigheterna samt de kommunala tillsynsorganen.

I detta sammanhang torde jag även få beröra frågan om behovet av regionalt

placerad limnologisk expertis. Såvitt jag kan finna, skulle en enhetlig

bedömning av föroreningsförhållandena bli svår att uppnå, om sådan

personal förlädes till skilda orter utan kontinuerlig kontakt med det centrala

vattenvårdsorganet. Härtill kommer, att det otvivelaktigt skulle stöta

på avsevärda svårigheter att finna kvalificerad personal i tillräckligt antal

till dylika tjänster. Jag är därför icke beredd att tillstyrka en anordning av

nu antytt slag. Emellertid vill jag, i anslutning till vad i denna fråga uttalats

i vattenvårdskommitténs betänkande, framhålla, att möjlighet torde finnas

att, där särskilda omständigheter föreligger, genom vattenvårdsförbund

anställa limnologiskt utbildad personal.

Föredraganden framhåller vidare att behovet av ökad forskning på vattenvårdens

område allmänt vitsordats. Särskilt angeläget syntes vara att finna

möjligheter att rena avloppsvatten medelst förenklade anordningar, så att

de höga investeringsutgifterna för ändamålet kunde nedbringas. Denna forskning

syntes böra äga rum vid de forskningsinstitutioner, som redan nu stode

till förfogande. Eftersom forskningsuppgifterna äro föremål för övervägande

inom bl. a. Ingeniörsvetenskapsakademien, säger sig föredraganden i avbidan

härpå icke närmare vilja taga ställning till frågan, huruvida särskilda

medel är erforderliga för förevarande ändamål.

Slutligen anmäles att den föreslagna utvidgningen av byggnadsstyrelsens

organisation fordrar ökade lokalutrymmen. Därest så erfordrades torde förslag

i ämnet senare få föreläggas riksdagen.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr Osvald in. fl. (I: 397) och den andra inom andra kammaren av herrar

Levin och Hamrin i Kalmar (II: 496), i vilka hemställts att riksdagen måtte

besluta 1) att inrätta en helt fristående vattenvårdsmyndighct, vilken skall

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957

13

bestå av både central- och lokalorganisation med den principiella utformning

och utrustad med erforderliga resurser för de uppgifter som i motionerna

angivits; 2) att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om att vid uppgörande

av förslag till nästkommande års budget särskild hänsyn tages till

behovet för vetenskapliga institutioner, som syssla med vattenforskning, av

ökade anslag för verksamhet inom detta område;

dels en inom första kammaren av herr Mannerskantz väckt motion (I:

396), vari föreslagits att riksdagen under uttalande av önskvärdheten av ytterlig

restriktivitet vid inrättande av nya och utbyggande av befintliga ämbetsverk

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förnyad noggrann

prövning, huruvida icke tillsyns- och övervakningsuppgifterna skulle kunna

lösas genom en mindre kostsam utbyggnad av den centrala vattenvårdsförvaltningen

än den i propositionen föreslagna;

dels ock en inom första kammaren av herr Huss m.fl. väckt motion (1:398),

vari hemställts att riksdagen måtte besluta avslå Kungl. Maj :ts prop. nr -19

angående vattenvårdens organisation; att riksdagen måtte fatta principbeslut

av innebörd, att vattenvårdens centrala organisation skall utgöras av ett

självständigt ämbetsverk och att chefen för ifrågavarande ämbetsverk skall

vara självskriven ordförande i vattenvårdsnämnden; samt att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att nytt förslag till

vattenvårdens organisation i överensstämmelse med i motionen angivna

riktlinjer måtte föreläggas 1958 års riksdag att gälla från den 1 juli 1958,

eller, om detta av praktiska skäl icke låter sig göra, snarast möjligt efter

denna tidpunkt.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet

hänvisa till motionerna I: 396, I: 397 och I: 398.

Utskottet. Enligt det av Kungl. Maj:t i förevarande proposition framlagda

principförslaget till omorganisation av administrationen på vattenvårdens

område skall den 1 juli 1958 fiskeristyrelsens tillsynsavdelning och väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå överföras till byggnadsstyrelsen,

som samtidigt förordnas att vara statens vatteninspektion. Till

styrelsen föreslås knytas en rådgivande vattenvårdsnämnd, bestående av,

förutom byggnadsstyrelsens chef som självskriven ordförande, åtta ledamöter

representerande skilda, av vattenvården berörda intressen, nämligen

vattenvård, hälsovård, naturskydds- och fritidsintressen, fiske, kommunerna,

jordbruksnäringen och livsmedelsindustrien samt övrig industri. Cheferna

för tillsyns- samt vatten- och avloppshyråerna ävensom styrelsens

stadsplanebyrå skola beredas tillfälle deltaga i nämndens sammanträden.

Förslaget innebär vidare, att distriktsingenjörsorganisationen för vatten och

avlopp samtidigt med omorganisationen av den centrala vatlcnvårdsadministrationen

utbrytes ur väg- och vattenbyggnadsverkets lokala organisation

och i stället underställes byggnadsstyrelsen. Ansvaret för den lokala vattenvården

föreslås skola åvila länsstyrelserna inom de olika länen och hälsovårdsnämnderna

inom kommunerna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957

I anledning av Kungl. Maj :ts förslag ha motionsledes vissa yrkanden

framförts. Sålunda har i de båda likalydande motionerna I: 397 och II: 496

samt i motionen 1:398 föreslagits, att riksdagen fattar beslut av den innebörden,

att en helt fristående vattenvårdsmyndighet inrättas med den principiella

utformning som i respektive motioner föreslagits. I förstnämnda båda

motioner har även yrkats, att vid uppgörandet av förslag till nästkommande

års budget särskild hänsyn tages till behovet för vetenskapliga institutioner,

som syssla med vattenforskning, av ökade anslag för verksamheten

inom detta område. Slutligen har i motionen I: 396 föreslagits, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om förnyad noggrann prövning huruvida

icke tillsyns- och övervakningsuppgifterna skulle kunna lösas genom

en mindre kostsam utbyggnad av den centrala vattenvårdsförvaltningen än

den i propositionen före&lagna.

Såsom 1953 års vattenvårdskommitté framhållit torde det vara av största

betydelse, att en så effektiv och rationell organisation som möjligt skapas

för omvårdnaden av vattentillgångarna i landet. Kommittén har i detta syfte

i första hand föreslagit inrättandet av en helt fristående vattenvårdsmyndighet,

vilket även tillstyrkts i det övervägande antalet av de över kommitténs

förslag avgivna remissyttrandena. Även tredje lagutskottet har i sitt av fjolårets

riksdag godkända utlåtande nr 27, rörande bl. a. vissa ändringar i vattenlagen,

uttalat sig till förmån härför.

En sådan lösning framstår onekligen — med hänsyn till de stora och angelägna

arbetsuppgifter som föreligga på vattenvårdens område — som i

och för sig välmotiverad. Föredraganden har det oaktat inte ansett sig kunna

förorda att ett nytt ämbetsverk tillskapas för ändamålet. I stället borde

organisationen t. v. anslutas till ett redan befintligt organ, varvid såsom

förut berörts byggnadsstyrelsen befunnits vara det lämpligaste av olika ifrågasatta

alternativ. Som skäl för en anknytning till just byggnadsstyrelsen

har angivits det nära samband med byggnadsstyrelsens uppgifter inom bebyggelseplaneringen

de vattenvårdande åtgärderna skulle ha samt att vatten-

och avloppsbyrån i stor utsträckning sysslade med planeringsfrågor.

Den vattenvårdande verksamheten skulle för övrigt ej kunna effektivt fullgöras

med mindre den intimt samordnades med bebyggelseplaneringen. Avsikten

med förslaget om en anknytning av organisationen till ett redan befintligt

ämbetsverk synes dock främst ha varit att härigenom ernå vissa besparingar

ur personal- och kostnadshänseende. Huruvida några sådana besparingar

i förevarande fall stå att vinna undandrager sig utskottets bedömande.

I vart fall torde de icke vara av en sådan storleksordning att de i

och för sig motivera en förläggning till byggnadsstyrelsen. Enligt vad utskottet

erfarit har vidare nämnda styrelse i särskild framställning till Kungl.

Maj:t den 12 oktober innevarande år begärt inrättande av en överdirek^örsbefattning

hos styrelsen under motivering, att det framstode som ofrånkomligt

att styrelsens övertagande av vattenvården måste föranleda en omedelbar

förstärkning av styrelsens ledning. I annat fall komnie de omfattande

och viktiga arbetsuppgifterna på vattenvårdens område att löpa stor risk att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957

15

bliva förfuskade. Därest yrkandet ej vunne statsmakternas bifall vore styrelsen

ej beredd att taga ansvaret för de menliga följder som vore att förvänta.

Mot bakgrund av vad styrelsen sålunda anfört och då utskottet ej heller

funnit övriga, till förmån för en förläggning till styrelsen åberopade omständigheter

tillräckligt bärande anser sig utskottet för sin de! ej kunna tillstyrka

en sådan anordning. Inte heller torde en förläggning till någon av de

övriga i sammanhanget diskuterade organen vara lämplig. Risk synes för

övrigt föreligga att genom ett provisorium av angivet slag en lösning på längre

sikt av frågan om vattenvårdens organisation på ett olämpligt sätt föregripes.

Det må i anslutning härtill även erinras om att vattenvårdskommittén

ännu inte slutfört sitt arbete och att, enligt vad föredraganden själv anfört,

vissa ytterligare förslag från kommitténs sida äro att förvänta, bl. a.

rörande anordnande av vattenvårdsförbund m. m.

Utskottet, som sålunda ej funnit sig kunna godtaga Kungl. Maj :ts förslog

till lösning av organisationsfrågan, är emellertid inte heller berett att tillstyrka

inrättandet av, såsom i förberörda motioner föreslagits, ett fristående

ämbetsverk för vattenvårdsfrågornas handläggning. I stället bör enligt utskottets

mening nuvarande organisationsform t. v. i stort sett bibehållas,

det vill säga med vatten- och avloppsbyrån samt distriktsingenjörsorganisationen

förlagda till väg- och vattenbyggnadsverket och tillsynsavdelningen

till fiskeristyrelsen. Detta förutsätter dock att en effektiv samordning av de

nuvarande organisationsenheternas verksamhet kommer till stånd. Enklast

synes detta kunna ske genom att vattenvårdsnämnden gives en samordnande

funktion och i detta syfte erhåller vidgade befogenheter, varjämte en

ändrad placering och sammansättning av nämnden bör komma till stånd,

därest så visar sig erforderligt eller lämpligt. En fortsatt utbyggnad av distriktsingenjörsorganisationen

samt en successiv upprustning av tillsynsavdelningens

resurser såväl i fråga om personal som i övrigt inom den av vattenvårdskommittén

angivna ramen synes dessutom önskvärd. Utskoltet, som

förutsätter att förslag härtill om möjligt framlägges redan i nästkommande

års statsverksproposition, vill även erinra om behovet av ökad limnologisk

personal samt förbättrade lokalutrymmen för tillsynsavdelningens del. I

avvaktan på en mera definitiv lösning av organisationsfrågan synes slutligen

vattenvårdsorganets arbetsuppgifter, befogenheter och samarbetsformer

med övriga myndigheter böra närmare klarläggas ävensom frågan om samordning

och intensifiering av forsknings- och undersökningsuppgifterna på

vattenvårdsområdet. I sistnämnda hänseende synes bl. a. den av Ingeniörsvetenskapsakademien

nyligen framlagda utredningen rörande forskningsbehoven

på detta område böra skänkas vederbörligt beaktande. Någon särskild

framställning från riksdagens sida i ämnet, såsom motionsledes föreslagits,

anser utskottet dock icke erforderlig.

Av ställningstagandet i det föregående följer, att utskottet tillstyrker bifall

till motionen I: 398 i vad den avser avslag å Kungl. Maj:ts förslag i organisationsfrågan.

1 övrigt kan utskottet icke biträda något av de motionsvis

framförda yrkandena.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 166 år 1957

Under åberopande av det sålunda anförda får utskottet slutligen hemställa,

I. att riksdagen må, med bifall till motionen I: 398, såvitt

nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag till omorganisation

av administrationen på vattenvårdens område;

IT. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :l giva till

känna vad utskottet anfört;

III. att motionerna 1:397 och 11:496 samt 1:398, i vad

de avse inrättande av en fristående vattenvårdsmyndighet,

icke må av riksdagen bifallas;

IV. att motionerna I: 397 och II: 496, i vad de avse skrivelse

till Kungl. Maj :t, icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda;

V. att motionen I: 398, i vad den avser skrivelse till

Kungl. Maj :t, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
VI.

att motionen I: 396> icke må till någon riksdagen'' åtgärd

föranleda.

Stockholm den 19 november 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Karl Andersson, Gillström.

Näsström, Boman, Gustaf Andersson, Ivar Johansson, Thun, Holmqvist,

Rikard Svensson, fröken Ranmark, herrar Nils Theodor Larsson, Jacobsson,

Anders Johansson och Domö; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Malmborg, Thapper, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, fröken Elmén, herrar

Rubbestad, Gustafsson i Stockholm, Nilsson i Göingegården, Gustafsson i

Skellefteå, Andreasson, Löfroth, Gerhard Nilsson i Gävle och fru Thorsson.

571583 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:381 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om viss ändring av gällande regler för återkrav i vissa fall av beviljade statsbidrag för uppförande elle a1 i texten