Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inställande av eller uppskov med tidigare beslutad flyttning av hylsverkstaden vid örlogsvarvet i Karlskrona.

1957-11-26 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1957:168, Utlåtande i anledning av väckta motioner om inställande av eller uppskov med tidigare beslutad flyttning av hylsverkstaden vid örlogsvarvet i Karlskrona.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957

1

Nr 16S

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inställande av eller

uppskov med tidigare beslutad flyttning av hylsverkstaden

vid örlogsvarvet i Karlskrona.

(1 :a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Gunnar Berg in. fl. (I: 170) och den andra inom andra kammaren av

herr Andersson i Ronneby m. fl. (II: 203), har hemställts, att riksdagen måtte

besluta, att 1943 års beslut angående flyttning av hylsverkstaden vid

örlogsvarvet i Karlskrona icke måtte verkställas eller, om detta vårt förslag

icke kan av riksdagen bifallas, riksdagen måtte besluta att med verkställigheten

av 1943 års beslut måtte anstå, tills slutlig ställning tagits till örlogsvarvets

framtida organisation.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas

till motionen I: 170.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden begärts av marinförvaltningen, försvarets fabriksstyrelse och

Försvarsverkens civila personals förbund, vilka yttranden fogats till detta

utlåtande (Bilagor A, B och C).

Utskottet vill erinra om att enligt av 1943 års riksdag fattat principbeslut

skall den vid Karlskrona örlogsvarv bedrivna pjäshylstillverkningen vid

lämplig tidpunkt flyttas till en planerad ammunitionsfabrik i Karlstad.

De nu föreliggande motionerna ha tillkommit i anledning av att försvarets

fabriksstyrelse i skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 januari 1957 hemställt,

att ifrågavarande pjäshylstillverkning skall underställas försvarets fabriksverk,

att utrustningen å pjäshylsverkstaden i Karlskrona skall överflyttas

till fabriksverket samt att verksamheten vid verkstaden successivt skall överföras

till ammunitionsfabriken Zakrisdal i Karlstad.

Enligt vad utskottet under hand inhämtat har Kungl. Maj :t ännu icke

fattat beslut i anledning av fabriksstyrelsens förenämnda skrivelse. Då frågan

alltså för närvarande är föremål för Kungl. Maj :ts prövning, anser utskottet

icke lämpligt, att riksdagen nu fattar ställning till det i motionerna

framlagda förslaget. Utskottet har anledning förutsätta, att Kungl. Maj :t

vid prövningen av berörda skrivelse även beaktar de synpunkter, som kommit

till uttryck i de föreliggande motionerna, samt till vad i remissyttrandena

anförts liksom till övriga på denna fråga inverkande omständigheter.

I Ilihang titt riksdagens protokoll 1957. 6 samt. Nr 168

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sxatsutskottets utlåtande nr 168 år 1957

Till följd av det anförda torde förevarande motioner icke böra påkalla

någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer,

att motionerna I: 170 och II: 203 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 november 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Karl Andersson, Ohlon,

Näsström, fröken Andersson, herrar Gustaf Andersson, Ivar Johansson!

Einar Persson, Sundelin, Birger Andersson, Thun, Pålsson, Söderberg, Jacobsson

och Mårtensson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Malmborg, Thapper, Jansson i Kalix, Persson i Växjö, fröken Elmén, herrar

Rubbestad, Widén, Nilsson i Göingegården, Karlsson i Olofström, fröken

Olsson, herrar Almgren, Löfroth och Heckscher.

Reservation

av herrar Thun, Söderberg och Karlsson i Olofström, vilka ansett, att utskottet

bort tillstyrka det i motionerna I: 170 och II: 203 framställda alternativa

yrkandet och att därför utskottets yttrande och hemställan bort ha

följande lydelse:

»Enär riksdagen år 1943 uttalat sig i det i motionerna berörda ärendet

samt år 1951 beviljat anslag för iståndsättning och utvidgning av hylsverkstaden

vid örlogsvarvet i Karlskrona, bör riksdagen nu fatta beslut i anledning

av motionerna.

Med hänsyn till det moderna krigets natur synes det vara oklokt att koncentrera

all försvarets pjäshylstillverkning till en ort. De besparingar, som

härigenom eventuellt kunna vinnas, äro endast skenbara, emedan i verkligheten

avsevärda utgifter äro förknippade med förflyttning av en dylik produktion.

Man bör heller icke bortse från de betydande förluster, som bli en

följd av att en del av den tekniska utrustningen mer eller mindre blir oanvändbar,

därigenom att den icke kan flyttas. Flyttningskostnaderna torde

även bli avsevärda.

Vid örlogsvarvet i Karlskrona måste även i fortsättningen revidering av

hylsor kunna utföras. Detta innebär, att icke hela den nuvarande maskinparken

kan flyttas till Karlstad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957

3

Med hänsyn till det aktuella arbetsmarknadsläget i Blekinge och speciellt

i karlskronaområdet föreligga dessutom betydande svårigheter att bereda

sysselsättning åt den genom en förflyttning av hylsverkstaden friställda arbetskraften.

Så långt läget nu låter sig överblicka, torde i vart fall marinverkstäderna

eller örlogsvarvet icke ha möjlighet att uppsuga ledig arbetskraft.

En överföring av densamma till Karlstad är heller icke att räkna med

bl. a. till följd av att ett flertal berörda arbetare äro bundna till sin nuvarande

hemort genom innehav av egnahem eller på grund av att de av andra

orsaker icke önska bryta upp.

Eftersom statsmakterna ännu icke tagit ställning till försvarets framtida

utformning och örlogsvarvens framtid, torde det vara oklokt att, innan t. ex.

det framtida behovet av pjäshylsor kan överblickas, nu investera ytterligare

betydande belopp i denna tillverkning.

Av det anförda framgår, att enligt utskottets mening med verkställigheten

av 1943 års beslut angående hylsverkstadens förflyttning från Karlskrona

bör anstå, tills slutlig ställning tagits till örlogsvarvets framtida organisation.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 170 och

II: 203, besluta att med verkställigheten av 1943 års beslut

angående flyttning av hylsverkstaden vid örlogsvarvet i

Karlskrona skall anstå till dess slutlig ställning tagits till

örlogsvarvets framtida organisation.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957

Bilaga A

Till Riksdagens statsutskott

Med anledning av anmodan i departementsskrivelse den 21 maj 1957 får

marinförvaltningen härmed avgiva yttrande över inom riksdagens första

kammare av herr Gunnar Berg m. fl. (I: 170) och riksdagens andra kammare

av herr Andersson i Ronneby m. fl. (II: 203) väckta motioner, om att 1943

års beslut angående flyttning av hylsverkstaden icke måtte verkställas eller,

om detta förslag ej kan bifallas, riksdagen måtte besluta att med verkställigheten

av 1943 års beslut måtte anstå tills slutgiltig ställning tagits till

örlogsvarvets framtida organisation.

Karlskrona örlogsvarv har av marinförvaltningen beretts möjlighet att

eventuellt inkomma med yttrande till ämbetsverket i ärendet.

Avskrift av Karlskrona örlogsvarvs yttrande av den 5. 7. 57 samt en av

ämbetsverkets verkstadsbyrå upprättad promemoria av den 30. 9. 57 i anledning

av Karlskrona örlogsvarvs yttrande bifogas.

Örlogsvarvet avstyrker bestämt att hylsfabriken underställas Försvarets

Fabriksstyrelse samt avstyrker en förflyttning av hylsverkstaden enligt

fabriksstyrelsens förslag samt angiver såsom önskvärt att förlägga hylsverkstaden

i berg i närheten av nuvarande tillverkningsplats, där enligt Karlskrona

örlogsvarvs uppgift lämpliga berg finnas recognoscerade.

Marinförvaltningen är medveten om att ett bibehållande av hylsfabriken i

Karlskrona i viss mån breddar försörjningsunderlaget i Karlskrona, men

kan ej dela varvschefens synpunkter på motiven att bibehålla hylsfabriken

i Karlskrona.

Marinförvaltningen hänvisar till Försvarets Fabriksstyrelses underdåniga

skrivelse den 11 januari 1957, som beretts i samråd med marinförvaltningen.

Vad som anförts i nämnda skrivelse är åtgärder, vilka äro en naturlig följd

av 1943 års riksdagsbeslut, vilket i sin tur dikterats av förhållanden, som äro

ännu mer aktuella i dag än då beslutet fattades.

Förutom vad som anförts i fabriksstyrelsens ovannämnda skrivelse tillkommer

följande synpunkter.

Hylsfabriken i Karlskrona är en ovanjordanläggning belägen i ett strategiskt

framskjutet och utsatt läge inom en bas, som av andra skäl än hylsfabrikens

belägenhet helt naturligt är ett primärt bombmål. Fn pjäshylstillverkning

måste vara rustad att vid ett krigsutbrott fortsätta tillverkningen,

och det är därför av avgörande betydelse att placera den för marinen så livsviktiga

hylsfabriken på ett strategiskt bättre ställe än i det primära bombmålet

Karlskrona örlogsvarv. Fabriken bör därför ur krigsproduktionssynpunkt

flyttas till ett skyddat bergutrymme i de inre delarna av landet.

I överbefälhavarens anvisningar för krigsproduktionsplanläggning (dec.

1955) framhålles bl. a. att då det är fråga om krigsmateriel, som är av avgörande

betydelse för förbandens stridsvärde, tillverkningen ur skyddssynpunkt

generellt icke bör läggas i vissa närmare angivna områden i norra

och södra Sverige och vidare att kustorter och större tätorter böra undvikas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957 5

1953 års örlogsvarvsutredning räknar med att pjäshylstillverkningen bibehålies

i Karlskrona intill dess tillfredsställande tillverkning av ammunitionshylsor

är anordnad genom fabriksstyrelsens försorg och överenskommelse

träffats med marinförvaltningen om med hänsyn till uppkommande

övergångsproblem m. m. lämplig tidpunkt för övertagandet. I riksnämndens

för ekonomisk försvarsberedskap yttrande över denna utredning framhålles

hl. a. att utredningen icke tagit erforderlig hänsyn till av Kungl. Maj :t anbefallda

utrymningsplaner. Riksnämnden understryker innebörden av propositionen

nr 185 till 1956 års riksdag, vilken proposition godkänts av riksdagen

efter att andra lagutskottet i utlåtande nr 52 i allt väsentligt tillstyrkt

densamma, nämligen att man i fråga om vissa orter, framförallt de större

städerna skall räkna med anfall med atombomber eller andra atomstridsmedel.

För dessa orter (bl. a. Karlskrona) skall därför en praktiskt taget

fullständig utrymning planläggas.

Den vid hylsfabriken i Karlskrona nu sysselsatta personalen torde vid en

förflyttning av pjäshylstillverkningen till det av fabriksstyrelsen iordningställda

bergrummet i "det inre av landet kunna beredas arbete dels vid denna

pjäshylsfabrik, dels vid Karlskrona örlogsvarv.

Marinförvaltningen anser med hänsyn till ovanstående att riksdagens beslut

om förflyttning av pjäshylstillverkningen från Karlskrona ej bör undanröjas.

Marinförvaltningens ståndpunkt är att tillverkningen av artilleriammunitionshylsor

för marinens räkning bör sammanföras med motsvarande

tillverkning inom försvarets fabriksverk i enlighet med fabriksstyrelsens

underdåniga skrivelse den 11 januari 1957.

I ärendets slutliga handläggning hava deltagit undertecknad souschef,

Brigge och Engström, den sistnämnde föredragande, samt Wedin.

Stockholm den 30 september 1957

GUNNAR J. PALMGREN

H. Lindberg

Till kungl. marinförvaltningen

Ev. förflyttning av hylsverkstaden vid Karlskrona örlogsvarv

Med anledning av ämbetsverkets skrivelse den 4 juni 1957, dnr DD 5: 465,

får örlogsvarvet härmed avgiva följande yttrande.

Den till marinverkstäderna hörande hylsverkstaden, som började sin verksamhet

år 1921, sysselsatte vid årsskiftet 1956/57 sammanlagt 98 arbetare,

därav tre kvinnliga. Hylsverkstaden ingår i de s. k. artilleriverkstäderna, vilka

f. n. totalt sysselsätta 181 arbetare och 16 tjänstemän. Av dessa tjänstemän

äro 4 helt sysselsatta i hylstillverkningen. Hylsverkstaden replierar, såsom

avdelning inom marinverkstäderna, på den gemensamma administrationen

vad beträffar t. ex. inköpsverksamheten, ritkontor, viss planeringsoch

offertverksamhet in. in. En del av hylsverkstadens utrustning, viss verktygsutrustning

och transportutrustning är även gemensam för hylsverkstaden

och övriga avdelningar inom marinverkstäderna.

Det fakturerade värdet av hylsverkstadens produktion har varit 7,81 milj.

kronor under budgetåret 1953/54, 6,35 milj. kronor 1954/55, 5,84 milj. kronor

1955/56 samt ca 8,2 milj. kronor 1956/57. Inneliggande order tiiger hylsverkstadens

produktionskapacitet i anspråk under ca två år framåt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 168 av 1957

Verkstaden eldhärjades 1943 men islåndsatles efter branden genom provisoriska

reparationer. I början av 1950-talet reorganiserades verkstaden

helt genom om- och tillbyggnad. I samband därmed och under senare år balett

flertal nya maskiner, och ny teknisk utrustning anskaffats. Artilleriverkstäderna

med den däri ingående liylsverkstaden torde f. n. utgöra den modernaste

verkstadsgruppen inom marinverkstäderna. Återanskaffningsvärdet

för maskiner och teknisk utrustning enligt den fastställda avskrivningsplanen

uppgår till 2,8 milj. kronor. Därtill kommer värdet av verktyg, transportutrustning

m. in.

o förflyttning av hylstillverkningen från Karlskrona till annan ort ansågs

vid fragans behandling i början på 1940-talet böra företagas ur säkerhetssynpunkt.

Uppfattningen att Karlskrona har ett särskilt utsatt läge torde

grunda sig på den strategiska uppfattningen, att örlogsbaserna huvudsakligen

anfallas från sjön. Men i det moderna kriget är emellertid praktiskt taget

varje punkt i vårt land lika lätt att lokalisera och att anfalla. Det är givetvis

önskvärt att förlägga hylstillverkningen skyddad i berg. Så kan även göras

i närheten av nuvarande tillverkningsplats, där lämpliga berg finnas tillgängliga

och rekognoscerade. Kravet på skyddad placering gäller icke endast

tillverkningen av den del av artillerisystemet och det färdiga fartyget, som

patronhylsorna utgöra, utan gäller även tillverkningen av alla de detaljer,

som tillsammans utgöra ett örlogsfartyg.

„ ansågs på 1940-talet lämpligt att ammunitionsfabriken Zakrisdal i

Karlstad erhöll sådan utrustning, som avsågs för tillverkning under fred av

samtliga förekommande hylstyper.

Kostnaderna för maskiner och utrustning till försvarets fabriksstyrelses

pjäshylstillverkning har senare beräknats till 2,3 milj. kronor, men om utrustningen

i Karlskrona får övertagas, reduceras dessa kostnader till 1,0

milj. kronor. Detta innebär enligt försvarets fabriksstyrelse en besparing

på 1,3 milj. kronor. Det bör dock observeras, att om nytillverkningen av

Pjäshylsor skall överflyttas till Zakrisdal, är det ett oavvisligt krav, att eu

revideringsverkstad för medelsvåra hylsor fortfarande finns tillgänelie i

Karlskrona. ‘ ö h h

Enligt örlogs varvets uppfattning är eu förflyttning av liylsverkstaden från

Karlskrona eller ett överförande av densamma i försvarets fabriksstyrelses

regi ur många synpunkter oförmånlig. Örlogsvarvet anser, att riksdagsbeslutet

från början av 1940-talet, fattat i ett helt annat politiskt och rustningsekonomiskt

läge, nu femton år senare måste omprövas. Vidare kan ifrågasättas,

om inte den av riksdagen beslutade och år 1952 genomförda ombyggnaden

och den i samband härmed utförda genomgripande moderniseringen

och upprustningen i princip innebär ett avsteg från de riktlinjer, som uppdrogos

på 1940-talet.

Att flytta en i full gång varande och väl inarbetad fabrik tvärs genom landet

kommer ined hänsyn till nuvarande läge på byggnads- och bostadsfronterna

att erbjuda många svårigheter och skulle troligen aldrig företagas av

en tillverkare som maste tänka på det ekonomiska resultatet av sin verksamhet.

De direkta flyttningskostnaderna torde vara betydande och svåra

att i detalj beräkna. Härtill kommer de betydande och indirekta kostnader

genom oundvikligt produktionsavbrott under flyttningen. En viss nedgång i

kvaliteten torde ej heller kunna undvikas under en tid efter flyttningen.

Det kan ifrågasättas, om det är korrekt att utan beställarens godkännande

överföra inneliggande beställningar från ÖVK till en ny tillverkare.

Örlogsvarvet har också den bestämda uppfattningen, att det är en tillgång

tör marinen att kunna tillverka hylsor i egna verkstäder. Ur kostnadssvn
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 7.957 7

punkt torde det även ha eu viss betydelse om två eller flera hylsverkstäder

konkurrera.

Försvarets fabriksstyrelse har i sina planer på ett övertagande av verksamheten

räknat med att överförandet skulle ske successivt, och att verksamheten

till en början skulle fortgå vid örlogsvarvet i Karlskrona i fabriksstyrelsens

regi. Mot detta får örlogsvarvet anföra, att de maskiner och den

utrustning, som användes vid hylstillverkningen, äro placerade i artilleriverkstäderna

enligt bifogade ritning Ra—010743.1 Som framgår av denna kan

ej någon bestämd gräns dragas mellan de olika avdelningarna, varför det således

är otänkbart att bedriva produktion av annan myndighet i samma verkstadslokaler,

där artilleriverkstädernas övriga verksamhet äger rum. Svåra

problem komma även att uppstå genom att tjänstemannapersonalen till

stor del är gemensam. En utökning av denna personal måste då även äga

rum. Andra problem komma att uppstå genom oklara ansvarsförhållanden

beträffande disciplin- och ordningsfrågor, gemensamma omklädningsrum,

ansvar för arbetarskydd och brandskydd etc. Att skilja en verksamhetsdel

från artilleriverkstäderna och lägga densamma under fabriksstyrelsen inom

varvsområdet kan därför icke godtagas av örlogsvarvet.

Den besparing av 1,3 milj. kronor, som enligt fabriksstyrelsen kommer att

göras om maskinerna i Karlskrona få övertagas, är ytterst skenbar. Fabriksstyrelsen

synes icke ha räknat med att från denna besparing måste dragas

bort demonterings- och transportkostnaderna för maskinerna samt de betydande

kostnader, som nu äro nedlagda bl. a. i de elektriska anläggningarna i

artilleriverkstäderna, och som vid en förflyttning gå helt eller till stor del till

spillo. Enbart kostnaden för den del av den elektriska anläggningen, som

blir obrukbar, uppskattas till 0,7 milj. kronor.

Övervägande delen av den nuvarande personalen torde ej frivilligt medfölja

vid en förflyttning och således tillkomma kostnaderna för omskolning

av en del av den personal, som måste placeras i andra verkstäder.

Vid ett ställningstagande till denna fråga måste också hänsyn tagas till

vapenutvecklingen i framtiden. Moderna automatiska medelsvåra kanoner,

med vilka flottan och kustartilleriet nu utrustas, äro för sin funktion beroende

av goda hylsor i långt större utsträckning än vad de tidigare halvautomatiska

pjäserna voro. ÖVK vill därför framhålla vikten av att den höga

kvaliteten på hylsorna ej äventyras.

Många synpunkter kunna givetvis tala för en förflyttning av hylsverkstaden

från ÖVK. Men så många och kraftigt vägande invändningar kunna

resas mot en sådan förflyttning, att örlogsvarvet avråder från att i dagens

ansträngda ekonomiska situation företaga en sådan. Ett antal lyckliga omständigheter

och förhållanden ha medverkat till att ge den nuvarande hylstillverkningen

vid ÖVK dess erkänt goda ställning. Det vore dålig ekonomi

och oklokt att ej även i fortsättningen utnyttja dessa fördelar.

Med hänvisning till det ovan anförda får örlogsvarvet bestämt avstyrka,

att hylsverkstaden, som den f. n. är organiserad, underställes försvarets

fabriksstyrelse. örlogsvarvet får även avstyrka en förflyttning av hylsverkstaden

enligt fabriksstyrelsens förslag.

Karlskrona den 30 september 1957

E. LINDAHL

Bertil Hansson

!•''.] här medtagen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957

P M 30. 9. 57

betr. Karlskrona örlogsvarvs yttrande av den 5. 7. 57 över ev. förflyttning av

hylsverkstaden vid Karlskrona örlogsvarv till Fabriksstyrelsens berganläggningar

i Zakrisdal

Punkt ÖVK synpunkter

MF kommentar

1

3

4

5

Personalantalet.

Fakturerat värde av pjäshylstillverkningen.

Maskinvärdet.

Riksdagsbeslutet i början av

1940-talet i ett helt annat politiskt

och rustningsekonomiskt

läge varför det måste omprövas.

I det moderna kriget är praktiskt

taget varje punkt i vårt

land lika lätt att lokalisera och

att anfalla varför Karlskrona

ej ur säkerhetssynpunkt har ett

sämre läge för hylstillverkning

om den förlägges i bergrum.

Lämpliga berg härför finnas

tillgängliga i närheten av nuvarande

tillverkningsplats. Krav

på skyddad placering gäller

även tillverkning av alla övriga

detaljer som tillsammans

utgöra ett örlogsfartyg.

Det kan ifrågasättas om inte

ombyggnaden 1952 av artilleriverkstaden

innebär ett avsteg

från de riktlinjer som uppdrogos

på 1940-talet.

I skrivelsen är angivet att arbetarantalet hänför

sig till årsskiftet 1956/57, således i samband

med forcerad tillverkning efter Ungernoch

Suezkriserna.

Normala personalstyrkan, som direkt sysselsättes

med pjäshylstillverkningen, utgör:

c:a 80 arbetare och 2 arbetsledare, vartill kommer

13 andra tjänstemän (ingenjörer, tidskrivare,

verkstadskontorister o. dyl.) som till c:a

50 % ha arbetsuppgifter i samband med denna

tillverkning.

Denna normala personalstyrka överensstämmer

med nuläget.

Som komplettering må framhållas att under budgetåren

1955/56 och 1956/57 var marinen direkt

beställare endast av 20 resp. 10 % av produktionen.

Av uppgivet återanskaffningsvärde å 2,8 milj.

kr. är 55—60 % avskrivet, varför nettobokföringsvärdet

utgör endast c:a 1,3 milj. kr.

Hylsfabriken i Karlskrona är en ovanjordanläggning,

belägen i ett strategiskt framskjutet

och utsatt läge inom en bas, som av andra skäl

än hylsfabrikens belägenhet lielt naturligt är ett

primärt bombmål.

De skyddssynpunkter som var avgörande för

riksdagsbeslutet 1943 göra sig gällande med ännu

större styrka i nuläget.

I ÖB:s anvisningar för krigsproduktionsplanläggning

(dec 1955) framhålles bl. a. att då det

är fråga om krigsmateriel, som är av avgörande

betydelse för förbandens stridsvärde, tillverkningen

ur skyddssynpunkt generellt icke bör

läggas i vissa närmare angivna områden i norra

och södra Sverige och vidare att kustorter

och större tätorter böra undvikas.

Härtill kommer de av Kungl. Maj :t enligt principbeslut

av riksdagen anbefallda utrymningsplanerna

som innebära planläggning för praktiskt

taget fullständig utrymning av större städer,

bl. a. Karlskrona. På grund härav bör krigsproduktionen

om möjligt förläggas till andra

orter. Att bygga bergrumsanläggningar i utrymningsstäderna,

t. ex. Karlskrona, för sådan

produktion som kan förläggas till annan ort,

t. ex. hylstillverkning, bör givetvis icke ifrågakomma.

Orsaken till ombyggnaden var en eldsvåda. Då

den principbeslutade bergverkstaden i Karlstad

kunde beräknas sätta i gång först efter ett flertal

år, kunde icke endast provisoriska åtgärder

vidtagas. Maskinparken har fortlöpande moderniserats

av samma skäl. Härvid bedömdes att

densamma skulle komma att kunna utnyttjas

även av fabriksstyrelsen, vilket även visat sig

riktigt. De ev. friställda lokalerna kunna utnyttjas

för andra ändamål inom örlogsvarvet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957

9

Punkt ÖVK. synpunkter

MF kommentar

6

7

8

9

10

En flyttning skulle troligen

aldrig företagas av en tillverkare

som måste tänka på det

ekonomiska resultatet av sin

verksamhet.

Betydande indirekta kostnader

genom oundvikligt produktionsavbrott

under flyttningen.

Det kan ifrågasättas om det är

korrekt att utan beställarens

godkännande överföra inneliggande

beställningar från ÖVK

till en ny tillverkare.

Det är en tillgång för marinen

att kunna tillverka hylsor i

egna verkstäder. Ur kostnadssynpunkt

har konkurrens en

viss betydelse.

Försvarets fabriksstyrelse bär

i sina planer på ett övertagande

av verksamheten räknat med

att överförandet skulle ske successivt

och att verksamheten

till en början skulle fortgå vid

ÖVK i fabriksstyrelsens regi.

Häremot kan invändas att någon

bestämd gräns ej kan dragas

mellan de olika avdelningarna

i artilleriverkstaden, varför

det är otänkbart att annan

myndighet kan bedriva produktion

i samma verkstadslokaler

där artilleriverkstädernas övriga

verksamhet äger rum. Vidare

är tjänstemannapersonalen

till stor del gemensam. Oklara

ansvarsförhållanden uppstå

betr. disciplin- och ordningsfrågor,

gemensamma omklädningsrum,

ansvar för arbetarskydd

och brandskydd etc.

ÖVK kan icke godtaga att en

verksamhetsdel skiljes från artilleriverkstäderna

och lägges

under fabriksstyrelsen inom

varvsområdet.

Flyttning är betingad av i första hand skyddssynpunkter

(jfr ovan). Vidare bör beaktas att

försvarets fabriksverk tillkom för att handhava

sådana nytillverkningar som borde äga rum

i försvarets egen regi. En överflyttning av hylstillverkningen

från marinen till fabriksverket

innebär sålunda en renodling av denna linje.

Jfr i övrigt LM Ericssons flyttning av telefonapparattillverkning

till Karlskrona samt de Lavals

planer på flyttning av viss tillverkning till

Karlskrona.

Ett produktionsavbrott kan givetvis icke undvikas.

Fabriksstyrelsen och marinförvaltningen

kommer emellertid att planlägga flyttningen så

att minsta möjliga leveransförskjutningar kommer

att uppstå. Utöver genom noggrann planering

kan detta sannolikt uppnås genom t. ex.

forcering av produktionen innan flyttningen.

Detta förhållande är analogt med det som förelåg

då fabriksverket övertagit andra tillverkningar

från försvarsgrenarna och synes då icke

ha inneburit några problem. Producenten och

beställaren är försvaret och staten oavsett om

tillverkningen sker i fabriksstyrelsens eller marinens

regi.

Marinens andel (såsom beställare) av hylstillverkningen

vid ÖVK är av ringa omfattning

(jfr pkt 2).

Det synes ej vara några speciella fördelar förknippade

med att just marinen själv tillverkar

hylsor för sitt artilleri under det att det ur beredskapssynpunkt

måste vara en väsentlig tillgång

att hylsfabriken icke är oskyddad och utsatt

belägen i en örlogsbas utan i stället skyddat

belägen i ett bergrum i det inre av landet.

De betänkligheter som framförts angående en

temporär »samköming» äro betydligt överdrivna

och borde utan vidare kunna lösas genom

samarbete mellan fabriksstyrelsen och ÖVK.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957

Punkt ÖVK synpunkter

MF kommentar

11

12

13

Av fabriksstyrelsen uppgiven

besparing på 1,3 milj. kr. är

ytterst skenbar. Från detta belopp

måste dragas bort demonterings-

och transportkostnader

samt de betydande kostnader

som äro nedlagda i bl. a. elanläggningar,

vilka till stor del

bli obrukbara.

Övervägande delen av den nuvarande

personalen torde ej

frivilligt medfölja vid en förflyttning,

varför tillkommer

kostnader för omskolning av

personal som måste placeras

vid andra verkstäder vid ÖVK.

Betydelsen av att den höga

kvaliteten på hylsorna ej äventyras.

Fabriksstyrelsen har endast uppehållit sig vid

besparing i fråga om medel för maskinanskaffning

och anledning saknas att ifrågasätta riktigheten

härav. ÖVK uttalande ang. elanläggningens

fortsatta användning är betydligt överdriven.

Viss apparatur kan överföras till fabriksverket,

annan apparatur kan utnyttjas vid

ÖVK. De ev. förlorade investeringarna i elanläggningen

avse troligen huvudsakligen kostnaden

för vissa specialledningar för ugnar samt

merkostnaden för det befintliga överdimensionerade

kabelnätet i förhållande till normaldimensionering.

Även om så skulle bli fallet, bör beaktas att

flertalet av arbetarna (65 st.) äro tempoarbetare.

Vidare äro 6 st. svarvare och maskinreparatörer,

således yrkesarbetare av samma kategori

som användes i andra verkstäder på ÖVK.

Endast för återstoden, ett 10-tal hylspressare,

torde en omskolning eventuellt behöva övervägas.

Anledning saknas att förutsätta att kvaliteten

skulle bliva sämre vid produktion i fabriksstyrelsens

regi.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957

11

Bilaga B

Till Konungen

Genom remiss den 21 maj 1957 har Kungl. Maj:l anmodat försvarets

fabriksstyrelse att inkomma med yttrande över inom riksdagen väckta motioner

(I: 170 och II: 203) om inställande av eller uppskov med tidigare beslutad

flyttning av hylsverkstaden vid örlogsvarvet i Karlskrona.

Styrelsen får med anledning härav anföra följande.

Motionerna ha tillkommit med anledning av att fabriksstyrelsen i underdånig

skrivelse den 11 januari 1957 hemställt att den vid Karlskrona örlogsvarv

bedrivna pjäshylstillverkningen skulle underställas försvarets fabriksverk,

att utrustningen å pjäshylsverkstaden i Karlskrona skulle överflyttas

till fabriksverket samt att verksamheten vid verkstaden successivt skulle

överföras till ammunitionsfabriken Zakrisdal i Karlstad. Ifrågavarande förslag

har framlagts i samråd med marinförvaltningen.

Bakgrunden till fabriksstyrelsens förutnämnda framställning utgör ett av

1943 års riksdag fattat principbeslut att den statliga pjäshylstillverkningen

skulle ordnas enligt ett av dåvarande försvarsväsendets verkstadsnämnd och

marinförvaltningen den 19 februari 1943 framlagt förslag.

Vid nämnda tidpunkt var den statliga pjäshylstillverkningen förlagd dels

till dåvarande ammunitionsfabriken Marieberg i Stockholm, dels till hylsverkstaden

vid Karlskrona örlogsvarv. Man var av den uppfattningen, att en förflyttning

av pjäshylstillverkningen måste komma till stånd ur säkerhetssynpunkt.

Tillverkningen borde organiseras så att till ammunitionsfabriken

Zakrisdal i Karlstad, som då var under uppförande, skulle förläggas den utrustning,

som avsågs för tillverkning under fred av samtliga förekommande

hylstyper. Övrig för pjäshylstillverkningen avsedd utrustning vid Karlskrona

örlogsvarv och vid ammunitionsfabriken Marieberg, vid vilken fabrik

driften enligt tidigare riksdagsbeslut skulle nedläggas, borde sammanföras

till en reservfabrik för tillverkning av pjäshylsor.

Sedan ammunitionsfabriken Zakrisdal, vilken utfördes i flera etapper, i

huvudsak färdigställts och den vid ammunitionsfabriken Marieberg i Stockholm

bedrivna pjäshylstillverkningen nedlagts och delvis överflyttats till

Zakrisdal 1950, framlade fabriksstyrelsen i skrivelse den 15 november 1950

förslag till uppförande av en ammunitionsreservfabrik som skulle omfatta

även den ifrågavarande reservfabriken för pjäshylstillverkning. Hela anläggningen

skulle förläggas i berg i närheten av ammunitionsfabriken Zakrisdal.

Byggnadsarbetena vid ammunitionsreservfabriken med pjäshylsfabrik äro

nu avslutade. Arbetet med driftplanering och anskaffning av erforderliga

maskiner och annan utrustning pågår. För att kunna verkställa en slutgiltig

driftplanering är det nödvändigt för fabriksstyrelsen alt få fastslaget att den

maskinutrustning, som för närvarande utnyttjas i hylsverkstaden vid örlogsvarvet

i Karlskrona, skall disponeras för hylsreservfabriken.

På grund av att hylsreservfabriken kunnat förläggas i anslutning till ammunitionsfabriken

Zakrisdal har ytterligare fördelar uppstått utöver dem,

som påräknades vid 1943 års riksdagsbeslut. Det blir således möjligt att redan

i fredstid förlägga den statliga pjäshylstillverkningen till ur skydds
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957

synpunkt betryggande lokaler. Härigenom kan omställning till krigsproduklion

ske snabbare och statsverkets beredskapskostnader minskas i fredstid.

Med hänsyn till försvarets behov av pjäshylsor är det vidare nödvändigt

att en blivande överflyttning till Karlstad verkställes på ett sådant sätt att

avbrott i hylsleveranserna icke behöver uppstå i någon större utsträckning.

Styrelsen bar därför efter samråd med marinförvaltningen ansett det fördelaktigt

att redan i Karlskrona övertaga driften. Hylstillverkningen avses därvid

komma alt överflyttas till Karlstad successivt, allteftersom för olika moment

av tillverkningen erforderliga maskiner överflyttas, till dess maskinparken

och tillverkningen i sin helhet överförts.

Kostnaden för anskaffning av maskiner för pjäshylstillverkning i ainmunitionsreservfabriken

beräknades av styrelsen i underdånig skrivelse den

14 augusti 1952 till 2 300 000 kronor om maskiner och utrustning i pjäshylsverkstaden

i Karlskrona icke knnde disponeras samt till omkring

1 000 000 kronor om så kunde ske.

Kungl. Maj :t har senare genom beslut den 8 maj 1953 medgivit, att 800 000

kronor finge disponeras för ändamålet av investeringsanslaget Anskaffning

av maskiner och utrustning in. in. för försvarets fabriksstyrelse. Enligt det

senare alternativet ytterligare erforderliga 200 000 kronor har upptagits i

styrelsens medelsäskanden för budgetåret 1957/58. Om 1943 års riksdags beslut

skulle upphävas eller ett genomförande av detta uppskjutas, behöver

styrelsen disponera ytterligare omkring 1 300 000 kronor, räknat i 1952 års

penningvärde, för att kunna anskaffa helt ny utrustning till hylsrescrvfabriken.

Vidare må framhållas att medel för bestridande av demonterings-, transport-

och uppmonteringskostnader för maskiner och utrustning disponeras

av styrelsen utan anlitande av investeringsanslag.

Styrelsen är medveten om att en överflyttning av hylstillverkningen från

Karlskrona till ammunitionsfabriken Zakrisdal kommer att medföra minskad

sysselsättning vid örlogsvarvet i Karlskrona. Enligt styrelsens uppfattning

kan emellertid ett överflyttande av tillverkningen ur de synpunkter,

som styrelsen har att företräda, icke längre uppskjutas. Särskilt kravet på

att erhålla ur säkerhetssynpunkt tillfredsställande möjligheter att tillverka

hylsor för försvarets behov vid beredskap eller krig gör en överflvttning

nödvändig.

Den vid bylsverkstaden i Karlskrona nu sysselsatta personalen kan beredas

arbete dels vid Karlskrona örlogsvarv, dels vid fabriksverkets hylstillverkning

i Karlstad.

Såvitt styrelsen kunnat finna ha inga nya skäl framkommit, som gör det

erforderligt med eu omprövning av 1943 års riksdags beslut. Tvärtom, såsom

ovan framhållits, föreligger nu starkare skäl för överflyttningen än som

förelåg vid frågans behandling vid 1943 års riksdag.

Styrelsen får vidare rikta uppmärksamheten på att tillverkning av artilleriammunition

av olika slag för närvarande kan bedrivas inom landet på

ur krigstillverkningssynpunkt godtagbart sätt beträffande i ammunitionen

ingående detaljer, dock ej beträffande en så svårtillverkad del som hylsorna.

Det torde därför ur beredskapssynpunkt vara angeläget, att pjäsliylstillverkningens

sammanförande till den nya fabriken i Karlstad snarast möjligt

kommer till stånd, då detta torde vara en förutsättning för att artilleriammunition

överhuvudtaget skall kunna tillverkas inom landet under

krig.

På grund av vad sålunda anförts får styrelsen avstyrka bifall till de bär

ifrågavarande motionerna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957

13

I detta ärendes handläggning ha, förutom undertecknade Aste och Berggren,

den senare föredragande, deltagit överingenjören Lindh och tf. byråchefen

Claus.

Stockholm den 27 september 1957

Underdånigst

GUNNAR ASTE

Elvir Berggren

R. Waerneman

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957

Bilaga C

Till Herr Ordföranden i Riksdagens statsutskott

Yttrande över motionerna I: 170 och II: 203 ang. hylsverkstaden vid

örlogsvarvet i Karlskrona

I motionerna har åberopats bl. a. att Försvarets fabriksstyrelse i framställning

till regeringen den 11 januari 1957 begärt bemyndigande att få

verkställa överflyttning av hylsverkstaden till Karlstad och framhållits att

i avvaktan på framläggandet av 1953 års örlogsvarvsutrednings betänkande

inga åtgärder borde vidtagas som avsevärt försämrade örlogsvarvets svsselsättningsförhållanden.

I nämnda betänkande som överlämnades till försvarsministern den 9 mars

1957 har beträffande hylsverkstaden anförts att Försvarets fabriksstyrelse

förklarat att den vore beredd att om några år överta hylstillverkningen. Utredningen

räknade med att tillverkningen skulle bibehållas i Karlskrona intill

dess tillfredsställande tillverkning vore anordnad genom länsstyrelse118

försorg och överenskommelse träffats med marinförvaltningen om med

hänsyn till uppkommande övergångsproblem lämplig tidpunkt för övertagandet.

Utredningen bär i korthet redogjort för bakgrunden, nämligen att 1943

års riksdag godkänt Kungi. Maj :ts proposition nr 163 till samma riksdag

om att hylstillverkningen skulle flyttas till en planerad ammunitionsfabrik

i Karlstad. Någon kritik mot riksdagsbeslutet 1943 har utredningen självtallet

inte framfört. Man bar allenast erinrat om att hylsverkstaden enligt

beslut av 1951 års riksdag moderniserats och reorganiserats genom omfattande

investeringar.

Förbundet har nu infordrat synpunkter från sin avdelning 36 i Karlskrona

som meddelat följande.

Den pågående diskussionen i försvarsfrågan och de synpunkter som i remissyttranden

anförts över örlogsvarvsutredningens betänkande har oroat

personalen vid Marinverkstäderna. Om man i nuvarande läge skulle göra

allvar av liylstillverkningens flyttande skulle sannolikt utomordentligt svårbemästrade

problem uppkomma i fråga om placering av den arbetskraft som

härigenom skulle friställas.

Arbetsstyrkan vid hylstillverkningen uppgår till i runt tal 100 personer.

Visserligen har försvarets fabriksstyrelse förklarat, att man i Karlstad kan

ta emot den personal från Karlskrona som är villig flytta. I realiteten är

denna utväg inte mycket vård. Medelåldern för de anställda är relativt hög

och redan detta betyder av lätt insedda skäl, att den anvisade vägen är svårframkomlig.

Även av andra motiv motsätter sig den berörda personalen i allmänhet

— enstaka undantagsfall finns givetvis — att bryta upp från sin

gamla arbetsplats. De bindes vid Karlskrona av starka band, bland vilka

innehavet av egnahem, sommarstugor, båtar in. in. torde vara ett av de starkaste.

Kommer förflyttning till stånd blir följden helt enkelt en omfattande

friställning av arbetskraft.

Fabriksstyrelsens i samråd med Marinförvaltningen avgivna förslag att

omedelbart överta tillverkningen i Karlskrona för att successivt överflytta

densamma till Karlstad, torde inte heller låta sig utföra utan avsevärda olägenheter,

om detsamma över huvud går att realisera. I artilleriverkstaden,

mom vilken hylstillverkningen bedrives, är maskiner in. m. utplacerade på

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 168 år 1957

15

olika platser inom verkstadsområdet och alltså geografiskt inte sammanförda

till en särskild avdelning. Under sådana förhållanden lär det bli mycket

svårt, för att inte säga omöjligt, att klart avgränsa denna tillverkning

från den övriga verksamhet som förekommer inom denna verkstad.

Avdelningen har i detta sammanhang avstått från att närmare ingå på

kostnadsfrågor och övriga här inte berörda olägenheter vid en förflyttning

och nöjer sig med konstaterandet, att någon besparing icke torde komma att

uppnås genom hylstillverkningens nedläggande i Karlskrona. Den rationalisering

i driften, som man beräknar uppnå i Karlstad, uppväges med andra

ord av de merutgifter för det allmänna som ett genomförande av förslaget

drar med sig.

Såväl principiella som praktiska skäl talar alltså starkt för eif bifall till

motionen.

Förbundet vill härmed hänvisa till och understryka vad lokalavdelningen

framfört och hemställa att statsutskottet vid sin behandling av frågan ville

taga all möjlig hänsyn härtill vid frågans vidare handläggning, vilket alltså

skulle innebära bifall till de båda motionerna.

Stockholm den 30 september 1957

Försvarsverkens Civila Personals Förbund

CEVE LARSSON

571C60

Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.