Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående en reform av den territoriella pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga organisationen i riket m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1957-12-03 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1957:175, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående en reform av den territoriella pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga organisationen i riket m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

1

Nr 175

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

en reform av den territoriella pastoratsindelningen

och den församlingsprästerliga organisationen i riket

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(5:e avd.)

I propositionen nr 153 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 29 mars

1957, föreslagit riksdagen att dels godkänna av föredragande departementschefen

förordade riktlinjer och normer för genomförande av ny indelning

och tjänsteorganisation för de territoriella pastoraten i riket, dels godkänna

av departementschefen förordade grunder för inplacering av kyrkoherdeoch

komministertjänster i lönegrad, dels ock medgiva, att kostnaderna för

den av pastoratsindelningssakkunniga verkställda översynen av pastoratsindelningen

och den församlingsprästerliga organisationen må avföras på

kyrkofonden.

De förslag, som framlägges i propositionen, avser de territoriella pastoraten

i riket och syftar till en allmän pastoratsreglering samt omfördelning av

den församlingsprästerliga tjänsteorganisationen. Härvid beaktas särskilt

den missgynnade ställning, som bland annat de stora landsbygdsområdena

i Övre Norrland och de större tätorterna för närvarande intar härutinnan.

För åstadkommande av den eftersträvade omfördelningen erfordras sammanläggning

av alltför små pastorat och minskning av antalet prästerliga

tjänster i vissa stift.

I propositionen föreslås vissa allmänna normer, som — med alla de

smärre, lokalt betingade avvikelser eller jämkningar, som i en angelägenhet

av före varande art alltid måste förutsättas — bör tjäna som riktlinjer för

pastoratsregleringen. Normerna utgår från förutsättningen att folkmängdstalet

i pastorat är en lämplig mätare av prästernas arbetsbörda. Pastoraten

föreslås uppdelade på tre olika grupper med olika folkmängdsserier. Den

första gruppen föreslås bestå av pastorat med mer än 90 procent av befolkningen

boende i tätort, den andra gruppen av pastorat med mellan 70

och 90 procent av befolkningen boende i tätort och den tredje gruppen av

övriga pastorat.

För en präst i ett enprästpastorat skall folkmängden i regel icke understiga

2 000.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1057. 6 saml. Nr 175

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

För pastorat bör uppställas kravet, att minst en präst, om möjligt två,

där får full sysselsättning. För pastorat, tillhörande den här först angivna

pastoratsgruppen, bör antalet präster icke överstiga sex. Övriga pastorat

bör icke omfatta fler än fem präster.

Sammanlysning av gudstjänst föreslås skola kunna ifrågakomma för församling

med upp till 500 invånare och med ett avstånd från den egna

kyrkan till närmaste grannkyrka av upp till fem kilometer.

Anordningen med för flera pastorat gemensam kyrkoadjunkt föreslås

komma till ökad användning. Härjämte föreslås inrättande av komministraturer

med fyllnadstjänstgöring i annat pastorat.

Pastorat sindelningen bör i princip anknytas till den nya kommunindelningen.

Vad beträffar lönegradsinplaceringen föreslås kyrkoherdetjänsterna bli

inplacerade i samma som de förut gällande lönegraderna — Ca 33, 31, 29

och 271. Komministertjänsterna föreslås inplacerade i Ca 28 och 26. Inplaceringen

bör bestämmas med hänsyn till pastorats folkmängd och areal. Inrättande

av särskilt tjänstgöringsområde bör icke inverka på inplacering i

lönegrad.

Pastoratsindelningsreformen föreslås genomförd samtidigt i hela riket

och tidigast den 1 januari 1961.

En indelning och prästerlig organisation enligt ett inom ecklesiastikdepartementet

uppgjort utkast beräknas innebära en årlig ökning av lönekostnaderna

för församlingsprästerna i riket med omkring 15 000 kronor. Härtill

kommer vissa merkostnader under en övergångsperiod. I samband med

pastoratsregleringen uppkommer härjämte vissa kostnader av engångsnatur.

I propositionen framlägges dessutom vissa förslag rörande övergångsanordningar

i samband med indelningsreformens genomförande, såsom allmän

vakantsättning, förflyttning, förtidspensionering och överförande till

övergångsbefattning.

Propositionen

I statsrådsprotokollet redovisas de olika frågorna under följande huvudavdelningar

och underavsnitt:

I. Inledning (s. 3—5)

II. Huvudgrunderna för reformen (s. 6—31)

Allmänna synpunkter (s. 6—7)

Befolkningsomflyttningen (s. 8—10)

Prästernas arbetsuppgifter, arbetsdistrikt för pastoralvård, antal församlingar

i pastorat (s. 10—12)

Förhållandet till kommunindelningen (s. 12—14)

1 Enligt före 1/7 1957 gällande beteckning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

3

Gudstjänstturordning, sammanlysning av gudstjänst (s. 14—20)

En- eller flerprästpastorat (s. 20—24)

Gemensamma prästtjänster (s. 24—26)

Allmänna normer för indelningen och organisationen (s. 26—31).

III. Vissa specialfrågor (s. 32—40)

Tjänstegraderingen och prästernas befordringsförhållanden (s. 32—33)

Tjänstebostad åt kyrkoadjunkt (s. 33)

Särskilt tjänstgöringsområde och prästs stationering (s. 33—35)

Centralisering av kyrkobokföringen (s. 35—36)

Särskilt kyrkobokföringsdistrikt (s. 36)

Anskaffande av bil för tjänstebruk (s. 36—37)

Lönegradsinplacering för kyrkoherdar och komministrar (s. 37—40).

IV. Indelning sreformens genomförande (s. 41—66)

Allmänna synpunkter (s. 41—43)

Samtidigt genomförande m. m. (s. 43—47)

Vakantsättning (s. 47—50)

Förflyttning (s. 50—52)

Förtidspensionering (s. 52—54)

Övergångsbefattningar (s. 55—62)

Lönegradsinplaceringens genomförande (s. 62—63)

Provindelning m. m. (s. 63—64)

Ekonomisk uppgörelse m. m. (s. 64)

Behandlingsordningen (s. 65—66).

V. Kostnadsberäkningar (s. 67—68)

Utskottet tillåter sig i nu angivna delar hänvisa till statsrådsprotokollet.

Motioner m. m.

I anledning av förevarande proposition har utskottet till behandling

förehaft

dels de likalydande motionerna I: 506 av herr Arrhén och II: 660 av herr

Svensson i Krokstorp m. fl., vari föreslagits, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställer, att komministertjänst alltid skall placeras i lönegrad

28, då kyrkoherdetjänsten i pastoratet är placerad i lönegrad 33, samt

att de i propositionen nr 153 föreslagna lönegradsuppflyttningarna av komministrar

skall ske med verkan från den 1 juli 1958:

dels de likalydande motionerna I: 507 av herr Yngve Nilsson m.fl. och

II: 655 av herr Svenungsson m. fl., vari föreslås, att riksdagen i sitt yttrande

över propositionen ville uttala, att tätortspastorat bör delas, då de

uppnått ett invånarantal av 30 000, att antalet enprästpastorat synes

kunna ökas utöver det i propositionen förutsatta, att anslag beviljas i den

utsträckning, att största möjliga antal församlingar kan få söndaglig guds
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

tjänst i sina församlingskyrkor, samt att stiftsrepresentanter bör delta i

handläggningen hos kammarkollegiet av frågor rörande genomförandet av

ifrågavarande reform;

dels de likalydande motionerna I: 508 av herr Yngve Nilsson m. fl. och

II: 654 av herr Magnusson i Tumhult m.fl, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta sådana regler för tjänstegradering, att prästerlig biträdestjänst

i ort utan hyresmarknad i regel inrättas som komministertjänst;

dels de likalydande motionerna I: 509 av herrar Mannerskantz och Nils

Theodor Larsson samt II: 653 av herr Börjesson m.fl., vari hemställts, att

riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 153 måtte A. besluta att

som riktlinjer och normer för reform av den territoriella pastoratsindelningen

och den församlingsprästerliga organisationen i riket må gälla, att

minimitalet i fråga om folkmängd och areal för bildande av landsbygdspastorat

må fastställas till 1 800 personer respektive 1,7 kvmil samt att

motsvarande jämkningar nedåt må vidtagas för övriga beräkningar av

invånare och areal, att ett ökat antal enprästpastorat må medgivas i enlighet

med vad i motionerna förordats, att erforderliga medel må disponeras

för gudstjänster enligt vad i motionerna förordats i kyrkor, som genom nyindelningen

och nyorganisationen skulle bliva utan söndaglig gudstjänst, att

församlingarnas önskemål beträffande centralisering av pastorsexpedition

och prästernas stationeringsort må tillerkännas avgörande inflytande, att

reformen må träda i kraft den 1 juni eller eventuellt den 1 juli, tidigast år

1961, samt att det i propositionen angivna antalet fasta prästtjänster,

2 541, må utgöra ett minimum för riket utom Stockholms stad; B. hemställa

hos Kungl. Maj:t om att församlingarna för varje stift må erhålla tvenne

representanter, en präst och en lekman, att som adjungerade ledamöter i

kammarkollegiet deltaga i dess handläggning av förslag för respektive stift

och att berörda församlingar och pastorat må äga rätt att inkomma med

yttranden till kammarkollegiet med anledning av vederbörande domkapitels

förslag; samt C. medgiva att kostnaderna för nämnda stiftsrepresentanter

må bestridas av kyrkofondsmedel;

dels de likalydande motionerna I: 519 av herr Theodor Johansson och

fru Svenson samt II: 662 av herrar Pettersson i Dahl och Staxäng, vari

hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 153 måtte

beakta vad i motionerna anförts, innebärande att i fråga om pastoratsindelningens

förhållande till kommunindelningen bör som norm för den

förra indelningen gälla, att de kyrkliga synpunkterna i första hand skall få

vara avgörande, att vid reformens genomförande möjligheter bör öppnas för

inrättande av så många enprästpastorat som ur praktiska sjmpunkter befinnes

erforderligt samt att minimitalet i fråga om folkmängd och areal

för bildande av landsbygdspastorat för en präst bör sänkas till 1 800 personer

respektive 1,7 kvadratmil;

dels de likalydande motionerna I: 549 av herrar Boman och Sundelin

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

samt II: 694 av herr Persson i Svensköp in. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 153 i vad rör

sammanlysning av gudstjänster särskilt uttala att förordnande som tjänstebiträde

må ges även åt kvinna samt att det årliga anslag som bör anvisas

ur kyrkofonden för bestridande av kostnaderna för sådana tjänstebiträden

som anlitas för begränsande av antalet gudstjänstsammanlysningar må beräknas

till 350 000 kronor;

dels motionen II: 661 av fröken Wallerius och fröken Karlsson, vari hemställts

att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 153 måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t framhålla betydelsen av en samverkan mellan av

reformarbetet berörda myndigheter och Småkyrkorörelsens centralråd vid

lösandet av de nu uppkommande, lokala indelningsfrågorna;

dels ock motionen II: 695 av herr Persson i Svensköp* vari hemställts, att

riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 153 måtte

beakta de synpunkter som i motionen anförts och uttala sig för ett införande

av flerprästpastorat i den omfattning som pastoratsindelningssakkunniga

förordat. •

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft även en vid

riksdagens början av herr Svenungsson m.fl. väckt motion (11:45), vari

hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag

till reglering av frågan om reseersättning för församlingspräst till 1958

års riksdag.

Beträffande motiveringen till de sålunda framställda förslagen får utskottet

hänvisa till motionerna 11:660, 11:655, 11:654, 11:653, 11:661,

II: 662, II: 694, II: 695 och II: 45.

I detta sammanhang må slutligen omnämnas, att till utskottet inkommit

ett antal skrifter från församlingar och pastorat m.fl. samt att representanter

för vissa pastorat och organisationer vid uppvaktning inför utskottets

vederbörande avdelning framfört sina synpunkter på den föreliggande

frågan.

Utskottet

Den förevarande propositionen avser en allmän reglering av de territoriella

pastoraten i riket och en omfördelning av den församlingsprästerliga

organisationen. Sedan i propositionen redogjorts för de förutsättningar,

varpå en sådan reform anses böra bygga, föreslås på grundval härav vissa

allmänna normer, som — med smärre, lokalt betingade avvikelser eller

jämkningar — bör tjäna som riktlinjer för reformen. Därjämte föreslås i

propositionen grunder för inplacering av kyrkoherde- och komministertjänster

i lönegrad. Pastoratsindelningsreformen och den nya tjiinsteorga
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

nisationen samt de nya inplaceringsreglerna föreslås skola träda i kraft

samtidigt, tidigast den 1 januari 1961.

Under huvudavdelningen II i statsrådsprotokollet, betecknad huvudgrunderna

för reformen, beröres i avsnittet allmänna synpunkter

frågan om behovet av den nu aktuella reformen. Utskottet — som

erinrar om att 1949 ars riksdag i samband med behandlingen av propositionen

(nr 204) angående nya grunder för avlöningen av präster m. m.

underströk vikten av att en rationalisering av pastoratsindelningen snarast

kom till stånd — finner i likhet med departementschefen, att de utredningar

som pastoratsindelningssakkunniga verkställt och redovisat i sitt betänkande

bekräftar nödvändigheten av en allmän översyn av den nuvarande

pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga organisationen.

Problemet med avseende å denna översyn är, framhåller departementschefen

i avsnittet om befolkningsomflyttningen, i första hand en omfördelning

av nuvarande prästtjänster — från landsbygden till de större tätorterna

samt från rikets södra och mellersta delar till de nordligare; någon

utökning av tjänsteorganisationen i dess helhet med hänsyn till folkmängdsökningen

i riket under de senaste decennierna finner han ej påkallad. Härtill

ansluter sig utskottet, som emellertid samtidigt vill framhålla, att vid

framdeles skeende folkmängdsförändringar får med ledning av de normer,

som nu ma komma att antagas, och med beaktande av erfarenheter av

reformen och utvecklingen i övrigt avgöras, vilka ändringar i organisationen

som ma finnas pakallade, varvid givetvis saväl ökning som minskning av

organisationen i dess helhet blir tänkbar.

De förutsättningar, som utgör grundvalen för de föreslagna normerna

för indelning och organisation, är antalet församlingar i pastorat, förhållandet

till kommunindelningen, gudstjänstturordningen, frågan om en- eller

flerprästpastorat samt inrättande av gemensamma prästtjänster.

Under avsnittet prästernas arbetsuppgifter, arbetsdistrikt för pastoralvård,

antal församlingar i pastorat framhåller departementschefen att antalet

församlingar i ett pastorat bör, i vad avser indelning och organisation,

tillmätas egentlig betydelse endast i fråga om gudstjänsthållningen. För

prästernas lönegradsinplacering anser han det knappast finnas skäl att

någon hänsyn tages till församlingsindelningen i ett pastorat. Mot dessa

departementschefens uttalanden har utskottet intet att erinra.

I fråga om förhållandet till kommunindelningen anser departementschefen

i likhet med pastoratsindelningssakkunniga, att pastoraten i princip

bör ha sådan anknytning till de borgerliga kommunerna, att kommun- och

pastorat sgräns ej skär varandra, men att avvikelse därifrån ibland må

kunna ske. I motionerna I: 519 och II: 662 framställes ett yrkande av innebörd,

att i denna fråga de kyrkliga synpunkterna skall i första hand få vara

avgörande. Enligt utskottets mening ligger det vid en reform av detta slag

i sakens natur, att de kyrkliga intressena skall ligga till grund för dess ge
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

nomförande. Om ett upprätthållande av principen om pastoratsindelningens

anknytning till kommunindelningen i ett enskilt fall skulle bli till skada för

de kyrkliga intressena, bör därför avsteg från principen kunna göras, något

som även förutsättes i propositionen. I såväl de sakkunnigas utkast till ny

pastoratsindelning som det inom ecklesiastikdepartementet upprättade utkastet

upptages också ett antal pastorat, som bryter kommunindelningen.

Vid reformens genomförande blir det givetvis en avvägningsfråga, när i det

enskilda fallet en till kommunindelningen anpassad pastoratsbildning skall

anses bli till men för de kyrkliga intressena. Det synes emellertid utskottet,

att det i motionerna framförda önskemålet bör kunna tillgodoses inom

ramen för den i propositionen förutsatta möjligheten till undantag från

huvudregeln. Utskottet, som ansluter sig till vad departementschefen i

denna fråga uttalat, anser alltså att motionerna, i här berörd del, icke påkallar

någon riksdagens åtgärd.

I avseende å gudstjänstturordningen framhåller departementschefen, att

s. k. sammanlysning av gudstjänst i viss utsträckning fortfarande blir nödvändig

samt anser, att som riktpunkt för möjlighet till sammanlysning bör

kunna godtagas en högsta folkmängd i vederbörande församling av 500 invånare

och ett största avstånd mellan församlingskyrkorna av 5 kilometer,

därvid dock uttryckligen bör fastslås, att marginalen för tillämpningen av

dessa normer måste allt efter de lokala betingelserna kunna bli ganska vid.

Utskottet har intet att erinra mot vad departementschefen härutinnan anfört

och föreslagit.

Med hänsyn till de skadeverkningar å det kyrkliga livet, som kan vara

förenade med sammanlysning, föreslås i propositionen till minskande av

antalet sammanlysningar, att ett årligt belopp av 100 000 kronor anvisas

ur kyrkofonden för anlitande av predikobiträden i eljest gudstjänstlösa

kyrkor. Enligt en av 1953 års kyrkomöte verkställd beräkning skulle, därest

sådana biträden skulle uppehålla gudstjänst i alla eljest gudstjänstlösa församlingskyrkor,

den härför erforderliga ersättningen uppgå till inalles

högst 350 000 kronor. Beträffande ifrågavarande anslag ur kyrkofonden

yrkas i motionerna I: 507 och II: 655, att anslag beviljas i den utsträckning

att största möjliga antal församlingar kan få söndaglig gudstjänst i sina

församlingskyrkor, i motionerna I: 509 och IT: 653, att erforderliga medel

må disponeras för gudstjänst genom predikobiträden i kyrkor som genom

reformen skulle bli utan söndaglig gudstjänst, samt i motionerna I: 549 och

II: 694, att anslaget beräknas till 350 000 kronor. Det i propositionen föreslagna

anslaget å 100 000 kronor avser uppenbarligen icke att täcka kostnaderna

för anlitande av predikobiträden i alla de fall, där församlingskyrka

efter reformen skulle bli utan söndaglig gudstjänst, utan endast att

medel stiilles till förfogande för nedbringande av antalet sadana fall. Det

föreslagna anslaget finner utskottet kunna godtagas för närvarande, men

torde anslagets storlek böra omprövas sedan erfarenheter vunnits av i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

vilken utsträckning predikobiträden kan komma att anlitas. På grund av

det anförda bör förevarande motioner, såvitt nu är i fråga, icke föranleda

någon åtgärd.

Såsom predikobiträden för minskande av antalet eljest gudstjänstlösa

kyrkor bör enligt departementschefen kunna ifrågakonnna i församlingstjänst

anställd präst, som icke har predikoskyldighet varje sön- och helgdag

och som är villig åtaga sig uppdraget, emeritipräst, prästvigd läroverkslärare

m. fl. ävensom lekmän som erhållit sådant tillstånd, som omtalas

i 19 kap. 4 och 5 §§ kyrkolagen (venia concionandi). I motionerna I: 549

och II: 694 hemställes, att riksdagen måtte särskilt uttala, att förordnande

som tjänstebiträde må ges även åt kvinna. Utskottet vill för sin del ge

uttryck åt den uppfattningen, att sådant förordnande bör kunna ifrågakomma

under samma förutsättningar för såväl män som kvinnor, och föreslår

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet

sålunda anfört.

Beträffande frågan om en- eller flerprästpastorat förordar pastoratsindelningssakkunniga

— främst med hänsyn till möjligheterna att i ett flerprästpastorat

fördela arbetet efter prästernas individuella läggning och ålder —

i allmänhet en organisation med flera än en präst i pastoratet, särskilt i

tätorterna men även på landsbygden. Departementschefen intar i denna

fråga eu från de sakkunniga något avvikande ståndpunkt, vilken kan sammanfattas

på följande sätt. Flerprästorganisationen är i regel lämplig i

stads- och jämförliga tätortspastorat. På den egentliga landsbygden blir°en

differentiering av arbetsuppgifterna i ett pastorat ofta icke möjlig med

hänsyn till avstånd och andra förhållanden. Någon generell regel kan icke

uppställas för avgörande av vilkendera typen av pastorat som bör föredragas,

utan detta maste avgöras med hänsyn till förutsättningarna i det

enskilda fallet. Flerprästpastorat på landsbygden är den naturliga lösningen

för utjämning av arbetsbördan i två angränsande, olika stora pastorat,

under förutsättning att de lokala förhållandena medger att prästerna i

nämnvärd mån övertar arbetsuppgifter från varandra. Ett av kyrkomötet

gjort uttalande att, då frihet att välja är för handen, enprästpastorat på

landsbygden är att föredraga framför flerprästpastorat, kan enligt departementschefen

möjligen sägas innebära någon överskattning av vissa speciella

intressen. Pastorat med sjunkande folkmängd bör ej bibehållas som enprästpastorat,

savida ej folkmängden är sa stor, att den vid fortsatt minskning

likväl under överbliekbar tid kan utgöra tillräckligt underlag för en kyrkoherdetjänst

eller pastoratet kan förutsättas framdeles kunna sammanläggas

med annat pastorat utan rubbning av indelningen i övrigt. Då sammanläggning

föreslås skola ske, bör förutsättningar finnas för samarbete eller

tjänsteutbyte mellan pastoratets präster. Slutligen anför departementschefen,

att det givetvis är vanskligt att nu bedöma huru stort ytterligare

antal enprästpastorat som med hans utgångspunkter kan förutsättas, men

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

9

han räknar med en ökning i förhållande till vad de sakkunniga föreslagit

med 30, innebärande en kostnadsökning av högst omkring 50 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda anfört och föreslagit anser sig utskottet

kunna godtaga.

I motionerna I: 507 och II: 655 yrkas — under hänvisning bland annat

till kyrkomötets uttalande att i händelse av valfrihet enprästpastorat på

landsbygden är att föredraga framför flerprästpastorat — att riksdagen

skall uttala, att antalet enprästpastorat synes kunna ökas utöver det i

propositionen förutsatta. Yrkandet i motionerna synes utskottet i och för

sig ej oförenligt med vad i propositionen föreslagits, eftersom det där angivna

antalet enprästpastorat — 30 flera än vad de sakkunniga föreslagit

— endast utgör en ungefärlig uppskattning. Då emellertid motiveringen till

yrkandet innebär ett avsteg från vad departementschefen förordat, anser

sig utskottet ej kunna biträda detsamma.

Vidare yrkas i motionerna I: 509 och II: 653, att ett ökat antal enprästpastorat

må medgivas i enlighet med vad som ur kyrklig synpunkt prövas

mest lämpligt, samt i motionerna I: 519 och II: 662, att möjlighet skall

öppnas för inrättande av så många enprästpastorat som ur praktiska synpunkter

befinnes erforderligt. Uttalandet i propositionen, att avgörandet

av vilkendera typ av pastorat som bör föredragas måste ske med hänsyn

till förutsättningarna i det särskilda fallet, innebär enligt utskottets mening,

att på frågan skall läggas i huvudsak de synpunkter som i motionerna

yrkas. På grund härav torde de ifrågavarande motionerna, i här berörd del,

icke påkalla någon riksdagens åtgärd.

Slutligen yrkas i motionen II: 695, att riksdagen måtte uttala sig för

införande av flerprästpastorat i den omfattning som pastoratsindelningssakkunniga

förordat. Under hänvisning till sitt i det föregående gjorda ställningstagande

anser utskottet motionen icke böra föranleda någon åtgärd.

I avseende å gemensamma ''prästtjänster föreslår departementschefen, att

anordningen med för flera pastorat gemensam kyrkoadjunkt skall komma

till ökad användning samt att komministraturer med fyllnadstjänstgöring

i annat pastorat skall inrättas. Mot vad departementschefen härutinnan

föreslagit har utskottet intet att erinra.

De allmänna normer för indelning och organisation, som departementschefen

på grundval av ovan redovisade förutsättningar föreslår, grundas i

första hand på pastoratets sammanlagda folkmängd och omfattning i landareal.

I avseende å folkmängden sammanfattas normerna i en i statsrådsprotokollet

intagen tablå (s. 30).

I propositionen betonas, att folkmiingdstalen iir valda för att gälla rent

normala fall och därför avsedda att jämkas, när avvikelser från det normala

föreligger. Avvikelse uppåt kan sålunda ifrågakomma, därest arealen är

relativt liten, och avvikelse nedåt, om arealen är mycket stor. Vidare bör

avvikelse nedåt medges med hänsyn till antalet församlingskyrkor per

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

präst, där söndaglig gudstjänst skall förrättas, varvid man som normalt

kan utgå från högst två församlingskyrkor per präst eller, där sammanlysning

av gudstjänst kan äga rum, högst tre församlingskyrkor per präst.

I normerna ingår även begreppet »måttlig areal», vilket enligt departementschefen

bör anges till två kvadratmil. Denna siffra är endast att uppfatta

som riktpunkt, och jämkning därav torde bli erforderlig i åtskilliga

fall, där samfärdseln inom pastoratet försvåras av olika anledningar, t. ex.

av svårframkomliga vägar, sjöar och skärgård, ävensom då bebyggelsen är

jämnt spridd över hela pastoratets område.

De sålunda föreslagna normerna synes utskottet i det hela väl avvägda

och därför väl ägnade att tillämpas vid en allmän översyn av indelning och

organisation, dock med de möjligheter till avvikelser därifrån, uppåt och

nedåt, som i enlighet med vad departementschefen anfört må betingas av

förhållanden som avviker från de normala fallen.

I propositionen har vidare uttalats, att vid pastoratsregleringen särskild

hänsyn bör tagas till förhållandena på Gotland och Öland. De förhållanden

i dessa landskap, som särskilt kan inverka på indelning och organisation,

är såvitt utskottet kan bedöma att där förekommer ett stort antal små

församlingar med kyrkor. Så är emellertid fallet även annorstädes i landet,

och i propositionen förutsättes, att jämkning av de i normerna ingående

folkmängdstalen skall kunna ske med hänsyn till antalet församlingskyrkor

per präst. Därigenom torde de speciella förhållandena i nu nämnda

delar av landet kunna bli vederbörligen beaktade.

Vidkommande ifrågavarande normer har yrkats, i motionerna I: 509 och

II: 653, att minimum i fråga om folkmängd och areal för bildande av landsbygdspastorat

må fastställas till 1 800 personer respektive 1,7 kvadratmil

och motsvarande jämkningar nedåt må vidtagas för övriga beräkningar

av invånare och areal, samt i motionerna I: 519 och II: 662, att minimitalen

fastställes till 1 800 personer och 1,7 kvadratmil. Med yrkandet om

»motsvarande jämkningar nedåt» för övriga beräkningar av invånare och

areal torde åsyftas de i de sakkunnigas förslag upptagna serierna med lägre

folkmängdstal i landsbygdspastorat med stigande antal församlingar. Utskottet

vill i detta sammanhang erinra om att ett par remissinstanser —

kammarkollegiet och statskontoret — intagit en motsatt ståndpunkt till

den motionärerna företräder och föreslagit högre minimifolkmängd för tätortspastoraten.

Utskottet, som enligt det föregående godtagit i propositionen

såsom norm föreslagna 2 000 invånare som minimital för folkmängden

i alla pastorat och 2 kvadratmil som mått för begreppet måttlig areal, kan

inte biträda de i motionerna framställda yrkandena. De av Kungl. Maj:t

föreslagna möjligheterna till avvikelser från normerna synes för övrigt

kunna medföra, att i det enskilda fallet kan bildas pastorat med folkmängd

och areal i enlighet med motionsyrkandena. På grund av det anförda bör

motionerna, såvitt nu är i fråga, icke föranleda någon åtgärd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

11

Vidare yrkas i motionerna I: 507 och II: 655, att tätortspastorat skall

delas, då det uppnått ett invånarantal av 30 000. Yrkandet anknyter till

de sakkunnigas förslag att högsta maximital med avseende å folkmängden

för tätortspastorat skulle utgöra 30 000. Departementschefen har icke

gjort något uttalande om när enligt hans mening ett pastorat bör delas.

Enligt utskottets mening ligger det i sakens natur, att när de i normerna

angivna högsta maximitalen för folkmängden för olika pastoratstyper —

42 000 för F-ortspastorat, 25 000 för E-ortspastorat och 18 000 för landsbygdspastorat

— varaktigt och mera väsentligt överskridits, frågan om

pastoratsdelning bör tagas under omprövning, varvid delning bör genomföras

om ej särskilda skäl talar däremot. Med hänsyn till vad sålunda

anförts synes ifrågavarande motioner, i nu berörd del, icke böra föranleda

någon åtgärd.

I anslutning till frågan om normerna uttalar departementschefen, att

han räknar med att det skall bli möjligt att inom ramen för ett oförändrat

totalt antal prästerliga tjänster i riket något utöka den kyrkliga organisationen

i Stockholm, vilken icke inbegripes i vare sig de sakkunnigas utkast

eller departementsutkastet. Med anledning härav yrkas i motionerna I: 509

och II: 653, att det i propositionen angivna antalet fasta prästtjänster,

2 541, må utgöra minimum för riket utom Stockholms stad. Utskottet, som

anser att indragning av tjänster bör ske endast då de normer för organisation

som nu föreslås påkallar detta, är för sin del inte berett att tillstyrka

ifrågavarande motionsyrkande.

Under huvudavdelningen III, vissa specialfrågor, föreslår departementschefen

i fråga om tjänstegraderingen och ''prästernas befordringsjörliållanden,

att i pastorat, där endast kyrkoherde är anställd, kyrkoadjunktur

skall inrättas, om folkmängdstalet väsentligen överstiger de i normerna

angivna maximitalen för en präst och viss tendens till fortsatt stegring

samt i övrigt normala förhållanden i avseende å arbetsbördan råder;

om folkmängden ökas ytterligare, t. ex. med mer än 50 procent av nämnda

grundtal, bör i regel adjunkturen ombildas till komministratur. Då behov

av en tredje tjänst inträder, bör enligt departementschefen denna under

motsvarande förutsättning bli en kyrkoadjunktur; vid ökning av organisationen

utöver tre präster får arbetsförhållandena i varje särskilt fall bli

avgörande. Från dessa regler föreslås emellertid två undantag. Saknas allmän

hyresmarknad och kan ej heller lämplig bostad tillhandahållas, anses

den naturliga formen för lösande av organisationsfrågan böra vara inrättande

av en komministratur. Komministratur anses även vara att föredraga,

där biträdande präst skall ha kyrkobokföringsskyldighet eller det

kan förutsättas, att den prästerliga representationen i kyrkoråd kommer

att stadigvarande ankomma på honom. I motionerna I: 508 och II: 654

yrkas, att riksdagen måtte besluta sådana regler för tjänstegraderingen, att

prästerlig biträdestjänst i ort utan hyresmarknad i regel inrättas som kom
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

ministertjänst. Detta yrkande synes i sak sammanfalla med vad i propositionen

föreslagits. Utskottet, som inte har något att erinra emot vad

departementschefen i detta avsnitt föreslagit, anser någon åtgärd i anledning

av ifrågavarande motionsyrkande inte påkallad.

Vad departementschefen anfört beträffande frågan om tjänstebostad åt

kyrlcoadjunkt föranleder ingen erinran från utskottets sida.

I fråga om särskilt tjänstgöringsområde och prästs stationering anser

departementschefen, att särskilda tjänstgöringsområden för komministrar

och kyrkoadjunkter icke bör fastställas annat än undantagsvis, ävensom

att befogenheten att fastställa särskilt tjänstgöringsområde, vilken för närvarande

är förbehållen Kungl. Maj:t, skall överlämnas åt domkapitlen.

Med hänsyn härtill anses förekomsten av särskilda områden icke böra

inverka på prästernas löner. Avdelandet av särskilt område förutsätter, att

präst stationeras inom området. Beträffande biträdande präst som ej skall

ha särskilt område anser departementschefen det önskvärt, att dylik präst

stationeras på sådan ort, att samverkan med kyrkoherden icke försvåras.

Hänsyn anses därvid böra tagas till förekomsten av användbar prästgård.

Finns tätort av betydelse i pastoratet, förutsättes prästerlig tjänstinnehavare

om möjligt böra stationeras där. En koncentration av samtliga

präster i ett vidsträckt flerprästpastorat till en central tätort avses dock

icke härmed. Prästerna avses även i fortsättningen skola stationeras på

olika platser i pastoratet — med den hänsyn tagen till församlingsindelningen,

som kan befinnas rimlig.

Vad departementschefen sålunda föreslagit anser utskottet kunna godtagas.

I motionerna I: 509 och II: 653 yrkas, att församlingarnas önskemål

beträffande prästernas stationeringsort tillerkännes avgörande inflytande.

Med avseende härå må framhållas att för präst som har tjänstebostad

orten för bostaden utgör hans stationeringsort; i övriga fall bestämmes

stationeringsorten i regel av domkapitlet. Om yrkandet i motionerna tolkas

efter ordalagen, torde det innebära, att domkapitlet vid bestämmande av

prästs stationeringsort ej skulle kunna gå emot vederbörande församlings

önskemål, eftersom detta skulle tillerkännas avgörande inflytande. Enligt

utskottets mening synes emellertid i yrkandet böra inläggas den innebörden,

att största möjliga hänsyn bör tagas till församlingarnas önskemål i

frågan. Med denna tolkning synes det utskottet — särskilt med beaktande

av uttalandet i propositionen att i denna fråga skall tagas den hänsyn till

församlingsindelningen som kan befinnas rimlig — att yrkandet icke är

oförenligt med vad departementschefen föreslagit. Motionerna torde därför,

i här berörd del, icke böra föranleda någon åtgärd.

Beträffande centralisering av kyrkobokföringen ansluter sig departementschefen

till pastoratsindelningssakkunnigas uttalande, att centralisering

i ett pastorat till dettas huvudort i särskilda fall kan innebära bestämda

fördelar för det prästerliga arbetet i pastoratet; dock förutsättes

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

13

centralisering icke förväntas bli generellt genomförd, enär avstånd och

bebyggelseförhållanden kan på sina håll omöjliggöra detta, till följd varav

frågan städse måste prövas med hänsyn till i varje fall föreliggande lokala

betingelser. Häremot har utskottet intet att erinra. I motionerna I: 509

och II: 653 yrkas, att församlingarnas önskemål beträffande centralisering

av pastorsexpedition tillerkännes avgörande betydelse. Erinras må att bestämmanderätten

i dessa frågor torde tillkomma domkapitlen. Under hänvisning

till vad utskottet ovan anfört i anledning av motsvarande motionsyrkande

rörande prästs stationeringsort finner utskottet nu förevarande

yrkande böra så tolkas, att största möjliga hänsyn skall tagas till församlingarnas

önskemål angående centralisering av kyrkobokföringen. Då enligt

propositionen frågan om centralisering alltid skall prövas med hänsyn till

de lokala förutsättningarna härför, torde yrkandet i motionerna få anses

tillgodosett genom vad departementschefen föreslagit. Motionerna bör därför,

i här berörd del, icke föranleda någon åtgärd.

Mot de av pastoratsindelningssakkunniga föreslagna, av departementschefen

godtagna grunderna för inrättande och indragning av särskilda kyrkobokföring

sdistrikt har utskottet intet att invända.

Departementschefens uttalanden i frågan om anskaffande av bil för tjänstebruk

ger icke utskottet anledning till någon erinran. I detta avsnitt berör

departementschefen även frågan om reseersättning för församlingspräst.

Utskottet har funnit sig i detta sammanhang böra till behandling upptaga

den vid riksdagens början väckta motionen II: 45, vari yrkas, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till reglering av frågan

om reseersättning för församlingspräst till 1958 års riksdag. Departementschefen

upplyser, att av de två utredningar, varav denna fråga är avhängig,

den ena eller 1949 års reseersättningskommitté avslutat sitt arbete, medan

den andra eller stiftskansliutredningen ännu icke slutförts. Utskottet har

inhämtat, att den sistnämnda utredningens betänkande kan förväntas bli

avlämnat under nästkommande år. Under hänvisning härtill synes förevarande

motion icke böra föranleda någon åtgärd.

Hörande lönegradsinplacering för kyrkoherdar och komministrar må erinras,

att enligt gällande prästlönereglemente domprosttjänst är placerad i

lönegrad Bo 1 (före den 1 juli 1957 motsvarande Ca 37), annan kyrkoherdetjänst

i någon av lönegraderna Ao 21, 23, 24 och 26 (motsvarande Ca 27,

29, 31 och 33) samt komministertjänst i någon av lönegraderna Ao 19—22

(motsvarande Ca 25—28). För kyrkoherdetjänsterna finnes icke för närvarande

några inplaceringsregler; de nuvarande tjänsterna inplacerades enligt

grunder som gällde endast vid övergången lill det nya lönesystemet. Departementschefen,

som anser att varken antalet församlingar i ett pastorat

eller förekomsten av särskilda tjänstgöringsområden skall inverka på prästernas

löner, föreslår att kyrkoherdetjänsterna för framtiden skall inplaceras

i lönegrad Ca 27 (Ao 21) när pastoratets invånarantal uppgår till högst

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

1 500, i Ca 29 (Ao 23) när pastoratets invånarantal uppgår till 1 501—

4 500 eller dess areal utgör minst 301 kvadratkilometer, i Ca 31 (Ao 24)

när invånarantalet uppgår till 4 501—10 000 eller arealen utgör minst

601 kvadratkilometer och samtidigt invånarantalet överstiger 1 500, samt

i Ca 33 (Ao 26) när invånarantalet uppgår till minst 10 001 eller arealen

utgör minst 1 201 kvadratkilometer och samtidigt invånarantalet överstiger

4 500. I fråga om komministertjänsterna föreslås, att sådana i domkyrkopastorat

ävensom i pastorat med antingen ett invånarantal av minst

12 001 eller en areal av lägst 1 201 kvadratkilometer och ett invånarantal

överstigande 4 500 skall placeras i lönegrad Ca 28 (Ao 22); alla övriga komministertjänster

skall placeras i lönegrad Ca 26 (Ao 20). De nuvarande

komministergraderna Ca 25 (Ao 19) och Ca 27 (Ao 21) skall alltså försvinna.

I motionerna I: 506 och II: 660 yrkas, att komministertjänst alltid skall

placeras i lönegrad Ca 28 (Ao 22), då kyrkoherdetjänsten i pastoratet är

placerad i Ca 33 (Ao 26). Motionsyrkandet överenstämmer på denna punkt

med pastoratsindelningssakkunnigas förslag. Anledningen till den i propositionen

i detta hänseende föreslagna avvikelsen därifrån, innebärande att

ett antal komministrar, som eljest skulle ha placerats i lönegrad 22, nu

kommer att placeras i lönegrad 20, torde vara att ett bifall till de sakkunnigas

förslag i denna del skulle ha medfört en lönejustering uppåt för vissa

komministrar. Utskottet finner ej tillräckliga skäl vara anförda för ett

frångående av propositionens förslag härutinnan och avstyrker fördenskull

nämnda motionsyrkande. Ej heller i övrigt har utskottet något att erinra

mot vad departementschefen i detta avsnitt föreslagit.

Till indelningsre formens genomförande (huvudavdelning

IV) tages i propositionen icke definitiv ställning på alla punkter utan

avses att i senare sammanhang underställa riksdagen dessa frågor. Emellertid

framlägges redan nu — med hänsyn till att det för prästerskapet och

församlingarna samt vederbörande myndigheter måste vara av värde att

huvuddragen av övergångsanordningarna nu fixeras — förslag till preciserade

beslut i vissa hänseenden.

Under avsnittet samtidigt genomförande in. m. föreslår departementschefen,

att reformen skall träda i kraft samtidigt för hela riket, dock med

undantag för pastoratsdelning som tillika innebär församlingsdelning. I

samband härmed avvisas dels ett förslag av kyrkomötet att beträffande

viss tjänst eller viss församling uppskov med ikraftträdandet skulle under

vissa förutsättningar kunna medges under någon tid, högst åtta år, dels ock

ett av pastoratsindelningssakkunniga framfört uppslag, att med tillsättande

av kyrkoadjunktstjänst skulle få anstå tills komministertjänsten blivit ledig.

Reformen föreslås skola träda i kraft vid årsskifte, dock att individuella

anstånd med prästs tillträdande av utövningen av annan tjänst eller om
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

15

stationering till annan ort bör kunna medges. Ikraftträdandet anses kunna

ske tidigast den 1 januari 1961.

I motionerna I: 509 och II: 653 yrkas, att reformen skall träda i kraft

den 1 juni eventuellt den 1 juli, tidigast år 1961. Till frågan om reformens

ikraftträdande vid annan tidpunkt än årsskifte har departementschefen

tagit ställning i samband med avvisandet av ett av kyrkomötet väckt

förslag om den 1 maj som dag för genomförandet, och därvid som skäl mot

kyrkomötets förslag åberopat de betydande administrativa svårigheter

detta skulle medföra i fråga om upprättande av statförslag för delar av

budgetår, fördelning av inkomster från lokala avlöningstillgångar mellan

de gamla och de nya pastoraten samt upprättande av dubbla avräkningar

mellan kyrkofonden å ena samt de gamla och de nya pastoraten å andra

sidan. Utskottet finner de sålunda anförda skälen mot ett ikraftträdande vid

annan tidpunkt än årsskifte övertygande. De olägenheter, som ett ikraftträdande

vid årsskifte kan medföra för de enskilda prästerna, kan i väsentlig

mån reduceras genom den föreslagna möjligheten till individuella anstånd

med tillträde av annan tjänst eller omstationering till annan ort.

Utskottet förordar alltså, att reformen skall träda i kraft vid årsskifte och

har ej heller i övrigt något att erinra emot vad departementschefen i detta

avsnitt anfört och föreslagit. Motionerna avstyrkes fördenskull, såvitt nu

är i fråga.

De övergångsanordningar, som i propositionen föreslås för reformens

genomförande, är vakantsättning, förflyttning, förtidspensionering och inrättande

av övergångsbefattningar. Mot vad departementschefen härutinnan

anfört och föreslagit har utskottet intet att invända.

I fråga om lönegradsinplaceringens genomförande föreslår departementschefen,

att denna bör träda i kraft samtidigt med den nya tjänsteorganisationen

och indelningen samt att samtliga kyrkoherde- och komministertjänster

skall inplaceras i lönegrad enligt de nya reglerna, oavsett om

tjänsterna beröres av indelnings- och organisationsändringen eller ej. Vidare

föreslås fastställande för varje pastorat av en personalförteckning, ävensom

vissa regler för fastställande av ny förteckning vid framdeles skeende

förändringar. Om därvid en tjänst med hänsyn till minskning av pastoratets

folkmängd nedflyttas i lönegrad, anses innehavaren av tjänsten likväl

böra bibehållas vid sina löneförmåner. Slutligen föreslår departementschefen

i detta avsnitt, att den enligt 46 § sista stycket prästlönereglementet

gällande skyldigheten för präst att underkasta sig särskilda av Kungl.

Maj:t och riksdagen beslutade bestämmelser angående avlöningsförmåner

vid sådan förflyttning från högre till lägre ordinarie församlingsprästerlig

tjänst, som sker till följd av eu allmän omreglering av pastoratsindelningen

och tjänsteorganisationen i pastoraten, icke skall genomföras. I motionerna

I: 506 och II: 660 yrkas, att de i propositionen föreslagna lönegradsuppflyttningarna

för komministrar skall ske med verkan från den 1 juli 1958.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

Utskottet anser tillräckliga skäl inte föreligga för en särbehandling av ifrågavarande

grupp av prästerliga befattninghavare och får fördenskull avstyrka

sistnämnda yrkande. Utskottet biträder vad departementschefen i

detta avsnitt föreslagit.

I likhet med departementschefen ansluter sig utskottet till vad pastoratsindelningssakkunniga

anfört angående ekonomisk uppgörelse vid pastoratsdelning.

Beträffande behandling sordningen föreslår departementschefen, att

Kungl. Maj:t skall uppdraga åt domkapitlen att — sedan berörda församlingar

och därvarande präster beretts tillfälle yttra sig — avge förslag till

ny indelning och organisation för respektive stift i enlighet med godtagna

riktlinjer samt att översända förslagen med tillhörande handlingar till kammarkollegiet

för avgivande av utlåtande. Sedan Kungl. Majrts beslut meddelats

skulle övergångsbestämmelser rörande utseende av kyrkoråd för

nybildat pastorat utfärdas, varjämte innehavare av tjänster, som skall indragas,

skulle beredas tillfälle anmäla önskemål i fråga om förflyttning.

Beträffande handläggningen i kammarkollegiet föreslås, att Kungl. Maj:t

skall utse två representanter för svenska kyrkan i dess helhet, en lekman

och en präst, att såsom adjungerade ledamöter i kollegiet deltaga i pastoratsindelningsärendenas

handläggning. Vad departementschefen sålunda

föreslagit har inte givit utskottet anledning till erinran.

Kyrkomötets förslag att Kungl. Maj:t även skall utse representanter för

varje stift — bestående av förutom biskopen en präst och två lekmän —

att med yttrande- och förslagsrätt deltaga i handläggningen hos kammarkollegiet

av ärendena rörande respektive stift avvisas av departementschefen.

I denna fråga yrkas i motionerna I: 507 och II: 655, att stiftsrepresentanter

skall deltaga i handläggningen hos kammarkollegiet av frågor rörande

genomförandet av ifrågavarande reform, samt i motionerna I: 509 och

II: 653, att riksdagen skall dels hos Kungl. Maj:t hemställa att församlingarna

för varje stift må erhålla tvenne representanter, en präst och en

lekman, att som adjungerade ledamöter i kammarkollegiet deltaga i dess

handläggning av förslag för respektive stift samt att berörda församlingar

och pastorat må äga rätt att inkomma med yttranden till kammarkollegiet

med anledning av vederbörande domkapitels förslag, dels ock medge att

kostnaderna för nämnda representanter må bestridas av kyrkofondsmedel.

Ett bifall till yrkandet i motionerna I: 509 och II: 653 om två stiftsrepresentanter

med ställning såsom adjungerade ledamöter i kollegiet skulle

såvitt utskottet kan finna innebära, att kollegiet vid handläggningen av

dessa ärenden skulle bestå av — förutom sina egna tre ledamöter — fyra

adjungerade ledamöter, därav två riks- och två stiftsrepresentanter, vilka

alltså skulle bilda majoritet gentemot kollegiets egna ledamöter. En sådan

anordning anser sig utskottet icke kunna tillstyrka. Vad angår yrkandet i

samma motioner att berörda församlingar och pastorat skall äga rätt att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

17

till kollegiet inkomma med yttranden i anledning av vederbörande domkapitels

förslag vill utskottet allenast framhålla, att av administrativ

praxis följer, att de äger sådan rätt. Motionerna I: 509 och II: 653 synes

därför, i här berörd del, icke böra föranleda någon åtgärd.

Vidkommande motionerna I: 507 och II: 655 finner utskottet det lämpligt

att de lokala intressena blir representerade vid dessa ärendens handläggning

i kammarkollegiet. I analogi med vad som var fallet vid beredningen

av ärendena rörande den allmänna kommunindelningen anser utskottet

det dock till fyllest, att endast en representant — präst eller lekman

— utses för de lokala intressena och att denne endast erhåller yttrande- och

förslagsrätt. Utskottet vill därför förorda bifall till de ifrågavarande motionerna,

såvitt nu är i fråga, på sätt utskottet här angivit.

Beträffande behandlingsordningen har vidare i motionen II: 661 yrkats,

att riksdagen måtte framhålla betydelsen av samverkan mellan av reformarbetet

berörda myndigheter och Småkyrkorörelsens centralråd vid lösandet

av de nu uppkommande, lokala indelningsfrågorna. Utskottet, som

förutsätter att berörda myndigheter i den mån så befinnes behövligt vid

handläggningen av ärendena rörande pastoratsregleringen tar kontakt med

nämnda centralråd, anser motionen icke påkalla någon åtgärd.

Rörande kostnadsberäkningarna (huvudavdelning V) förutser

departementschefen att den föreslagna reformen skall medföra vissa

kostnadsökningar. Sålunda beräknas lönekostnaderna vid en indelning och

organisation enligt departementsutkastet jämte viss förutsatt ökning av

organisationen i Stockholm överstiga de nuvarande lönekostnaderna med

15 000 kronor. Övriga lönekostnader (vikariatsersättning, reseersättning,

sjukvård o. d.) beräknas icke undergå några ändringar av större betydelse.

Till merkostnader av permanent natur kommer vidare det i propositionen

förordade anslaget ur kyrkofonden med 100 000 kronor för år för

begränsning av antalet gudstjänstsammanlysningar. Merkostnader av övergångsnatur

uppkommer för de präster, som oaktat förflyttning till lägre

tjänst bibehålies vid dittillsvarande lönesättning; dessa kostnader beräknas

under de närmaste åren till omkring 100 000 kronor för år. Slutligen uppkommer

jämväl vissa kostnader av engångsnatur, såsom kostnader i samband

med centralisering av pastorsexpeditioner, för arkivfrågornas lösning

och för indelningsfrågornas handläggning i domkapitlen och kammarkollegiet;

dessa kostnader är svåra att bedöma men kommer enligt departementschefen

uppenbarligen icke att bli så stora, att de bör få inflytande på

reformfrågans allmänna bedömande. Utskottet har intet att erinra mot de

av departementschefen sålunda gjorda beräkningarna.

Slutligen tillstyrker utskottet förslaget att kostnaderna för pastoratsindelningssakkunnigas

arbete, vilka uppgått till 192 017 kronor 26 öre och

1 förskott gäldats från kyrkofonden, avföres på fonden.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

2 — Biham7 till riksdagens protokoll 1957. 6 sand. Nr 175

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

I. att motionerna 1:506 och 11: 660 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

II. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 507

och II: 655 såvitt nu är i fråga, besluta att en representant

för de lokala intressena skall äga deltaga i handläggningen

i kammarkollegiet av frågor rörande genomförandet av

pastoratsindelningsreformen för varje stift, på sätt utskottet

förordat;

III. att motionerna I: 507 och II: 655 i vad de icke behandlats

under II. icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd;

IV. att motionerna I: 508 och II: 654 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

V. att motionerna I: 509 och II: 653 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

VI. att motionerna I: 519 och II: 662 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

VII. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 549

och II: 694 såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t

giva till känna vad utskottet anfört i fråga om kvinnas

förordnande som tjänstebiträde;

VIII. att motionerna I: 549 och II: 694, såvitt de avser

anslag ur kyrkofonden, icke må av riksdagen bifallas;

IX. att motionen II: 661 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd;

X. att motionen II: 695 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd;

XI. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och under beaktande av vad utskottet anfört,

1. godkänna av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 29 mars

1957 förordade riktlinjer och normer för genomförande av

ny indelning och tjänsteorganisation för de territoriella

pastoraten i riket,

2. godkänna av departementschefen förordade grunder

för inplacering av kyrkoherde- och komministertjänster i

lönegrad,

3. medgiva, att kostnaderna för den av pastoratsindelningssakkunniga

verkställda översynen av pastoratsindel
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 175 år 1957

19

ningen och den församlingsprästerliga organisationen må

avföras på kyrkofonden;

XII. att motionen II: 45 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 3 december 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Karl Andersson,

Ohlon, Gillström, Näsström, Boman, fröken Andersson, herrar Gustaf Andersson,

Ivar Johansson, Einar Persson, Sundelin, Pålsson, Holmqvist,

Rikard Svensson och Mossberger; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg,

Petterson i Degerfors, Thapper, Ståhl, Persson i Växjö, Staxäng, fröken

Elmén, herrar Gustafsson i Stockholm, Almgren, fru Wallin, herrar Gerhard

Nilsson i Gävle, Nelander, Svensson i Kungälv och Gustafsson i Mem.

Reservationer:

1) av herr Staxäng

2) av herr Nelander.

Särskilt yttrande

beträffande frågan om kvinnliga tjänstebiträden av herr Staxäng, som

därvid anfört:

»Utskottets uttalande i denna punkt kan jag icke dela. Det torde i detta

fall icke tillkomma riksdagen att binda kyrkan vid viss anslagsanvändning,

utan denna bör inom den angivna ramen bero av kyrkans bedömande i

kraft av den självbestämningsrätt som måste tillkomma henne i egna inre

angelägenheter. Vid sådant förhållande torde utskottets uttalande sakna

annan innebörd än en personlig opinionsyttring.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:388 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående en reform av den territoriella pastomtsindelningen och den församlingsprästerliga orga a1 i texten