Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande studiesociala åtgärder.
1957-12-10 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1957:180, Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande studiesociala åtgärder.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957
1
Nr ISO
Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande studiesociala
åtgärder.
(2:a avd.)
Utskottet har till behandling föreliaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar öhman och Norling (I: 19) och den andra inom andra kammaren av
herr Johansson i Stockholm m. fl. (II: 14), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om snabbutredning eller departementsutredning
om införande av studielön eller motsvarande generella stipendier,
som garantera livsuppehället och studiekostnaderna under studietiden
för dem som styrkt sin studielämplighet, så att all studiebegåvad ungdom
får samma start- och utbildningsmöjligheter och ingen avstänges av
ekonomiska hinder,
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Lars Larsson m. fl. (1:190) och den andra inom andra kammaren av
herr Alemgr m. fl. (II: 81), i vilka hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Konungen hemställa om en skyndsam översyn av och avvägning
mellan olika studiesociala åtgärder samt att de förslag som utredningen
kan föranleda snarast föreläggas riksdagen,
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fru Gärde Widemar m. fl. (I: 359) och den andra inom andra kammaren av
herr Helén m. fl. (II: 445), i vilka hemställts, såvitt här är i fråga, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om översyn av det studentsociala
stödet och dess effekt, särskilt i fråga om den statliga lånegivningens
och stipendieringens utformning och omfattning, samt utarbetande av de
reformförslag som kunna föranledas av en sådan översyn att snarast möjligt
föreläggas riksdagen,
dels ock en inom första kammaren av herr Arrhén väckt motion (I: 119),
vari hemställts, såvitt här är i fråga, alt riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om tillsättandet av en utredning, vilken ägde att ompröva nu
gällande bestämmelser rörande utdelandet av naturastipendier åt studerande
vid universiteten in. fl. läroanstalter, och att därvid i motionen angivna
synpunkter måtte beaktas.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas
— i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande — till motionerna
II: 14, II: 81, II: 445 och 1: 119.
t Bihang till riksdagens protokoll 1957. 6 samt. Kr ISO
2
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957
I motionerna I: 19 och 11: lb har anförts bland annat följande.
Bristen på kvalificerad intellektuell arbetskraft blir ett allt allvarligare
problem i vårt land. Väldiga forskningsuppgifter väntar på sin lösning.
Den språngartade utvecklingen av tekniken, som bl. a. fått sitt uttryck i
atomklyvningen och automationen, ropar på forcerad utbildning av vetenskapsmän,
ingenjörer och tekniker. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
andra institutioner påvisar att nödvändig projektering fördröjes av bristen
på högt kvalificerade tekniker. Högskolornas, gymnasiernas och enhetsskolans
utbyggnad fördröjes av bristen på lärare. Nödvändiga åtgärder för
folkhälsan förhindras av bristen på läkare och tandläkare. Den tidigare belåtenheten
över den höga standarden har börjat avlösas av varningar för
vår växande efterblivenhet när det gäller den tekniska och vetenskapliga
utbildningen. Arbetsgivareföreningens tidning Industria jämför med Sovjetunionen,
där den nya 5-årsplanen förutser högskoleutbildning av ytterligare
fyra miljoner ungdomar.
Om inte Sverige ohjälpligt skall sacka efter på dessa områden måste vi
snabbt utbygga våra forskningscentraler, universitet, högskolor och gymnasier,
bättre ta vara på våra begåvningar, bryta det alltjämt bestående utbildningsmonopolet
och demokratisera den högre undervisningen.
Ett stort antal studiebegåvningar från arbetarklassen, de lägre tjänstemannagrupperna
och småbondehemmen får under nu rådande förhållanden
aldrig någon möjlighet att genom högre studier kvalificera sig för de poster
och uppgifter i samhället, där deras begåvning skulle komma till sin rätt.
Den växande bristen på tekniska och vetenskapliga kadrer har framtvingat
eu undersökning av begåvningsreserven i vårt land. I docent Kjell
Härnqvists utredning vid Stockholms högskola i år hävdas att drygt fjärdedelen
av de undersökta ungdomarna skulle kunna ta studentexamen och
hälften av dem realexamen. De som verkligen avlagt studentexamen inom
denna åldersklass utgör åtta procent medan 19 procent avlagt realexamen.
Större delen av dem som förutsättes kunna ta studenten har inte ens fått
börja realskolan.
Andra sakkunniga hävdar med skärpa, att docenten Härnqvists siffror
beträffande begåvningsreserven måste vara tilltagna i underkant.
I motionerna 1: 190 och II: 81 har anförts följande.
Den centrala roll som utbildningsfrågorna intar i ett modernt samhälle
motiverar den stimulans av utbildningsintresset som studiesociala stödåtgärder
innebär. Från olika utgångspunkter har åtgärder på detta område
tillmätts en hög angelägenhetsgrad i det fortsatta reformarbetet. Studiesociala
åtgärder har aktualiserats i samband med familjepolitiken. I diskussionen
kring betänkandet »Samhället och barnfamiljerna» har studiestödet,
mot bakgrund av den markerade tendensen till längre utbildningstid, tillmätts
en betydande vikt som ett led i familjepolitiken. Vidare har studiesociala
åtgärder förts fram i samband med diskussionen om det tekniska
och ekonomiska framåtskridandet. Från många håll har understrukits att
bristen på utbildad arbetskraft framstår som" eu av de allvarligaste flaskhalsarna
vid strävandena att upprätthålla takten i produktionsökningen.
Den rastlösa utvecklingen på det vetenskapliga och tekniska området skärper
kraven på yrkesskicklighet. Skall vårt land kunna utnyttja de möjligheter
till snabbt framåtskridande som denna utveckling * ger, måste de
mänskliga resurserna effektivt tillvaratas på såväl de praktiska som teoretiska
utbildningsvägarna. Slutligen har studiesociala åtgärder aktualiserats
i samband med strävandena att öka jämlikheten i samhället. Fn av de
Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1957
3
mest markerade klassbarriärerna i dagens samhälle är rekryteringen till
den högre undervisningen. Av skilda utredningar framgår att de ekonomiska
studiehindren spelar eu avgörande roll för den sneda rekryteringen.
Under senare år har även en rad studiesociala åtgärder genomförts eller
föreslagits av olika utredningar. Studentsociala utredningens förslag om
naturastipendier till studerande vid universitet och högskolor genomförs
slutgiltigt vid årets riksdag. Läroverksstipendier och stipendier för studerande
vid yrkesskolor och folkhögskolor har utbyggts. Sammanlagt utdelas
för närvarande inemot 50 miljoner kronor för studier vid olika skolformer.
Stödstorlek, behörighetsvillkor, utdelningsprinciper och administration
växlar emellertid mycket snabbt. Från olika organisationer, bl. a. Socialdemokratiska
ungdomsförbundet och Socialdemokratiska studentförbundet,
har önskemål framställts om eu kraftig utbyggnad av stipendieväsendet,
syftande till eu generell, icke behovsprövad stipendiering eller studielön.
Till andra former för direkta studiesociala åtgärder som aktualiserats vid
skilda tillfällen hör skatteavdrag till förmån för studerande. Sålunda har
skattelagssakkunniga den 20 december 1956 avgivit ett »Betänkande med
förslag till bestämmelser om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd
samt om avdragsrätt för studieunderstöd in. in.». Enligt förslaget
skulle periodiskt studiebidrag i beskattningshänseende bli avdragsgillt 1958.
Skulle avdragsrätten gälla bidrag till studier vid såväl högskolor som läroverk
och liknande institutioner beräknas skattebortfallet för det allmänna
bli cirka 57 miljoner kronor.
Den princip, som skattelagssakkunniga framfört för snar tillämpning, säger
sig de sakkunniga icke haft anledning att väga mot principen om direkt
studiehjälp i form av stipendier och dylikt. Eftersom avdragsrätten främst
kommer att få betydelse för sådana grupper, som redan traditionellt bereder
sina barn ekonomiska möjligheter för vidareutbildning, torde den föreslagna
avdragsrätten icke i nämnvärd utsträckning bidraga till ökad rekrytering
till högre studier. Av den aktuella diskussionen om begåvningsreserven
framgår att stora grupper av studielämplig ungdom, inte minst av ekonomiska
skäl, hindras från att skaffa sig vidareutbildning. Det förefaller uppenbart
alt om man i stället kunde använda 57 miljoner kronor till ökade
stipendier för sådana ungdomars studier, skulle man få ett helt annat resultat
i rekryteringsavseende. Om sålunda skattebortfallet för bidrag till studerande
vid olika högskolor — vilket beräknats till 12 miljoner kronor — i
stället användes för en utökning av antalet naturastipendier, skulle detta
möjliggöra en tredubbling av nu utgående anslag för detta ändamål.
En annan form av skatteavdrag, som för närvarande är under prövning av
skattelagssakkunniga, utgör avdragsrätt för amorteringar av studieskulder.
Några kostnadsberäkningar för eu sådan reform har ännu icke offentliggjorts,
men också den torde medföra ett icke obetydligt skattebortfall.
Familjeberedningen framlade i en promemoria av den 2 oktober 1956 vissa
förslag till ökning av den statliga studiehjälpen lill andra studerande än
elever vid universitet och högskolor. Beredningen föreslog bl. a. borttagandet
av kvarstående skolavgifter och införandet av generella grundstipendier
utan behovsprövning till alla i åldern 16—18 år som fortsätter sin utbildning.
Vidare föreslogs en höjning av det månatliga studiebidraget till inackordering
samt eu böjning av dt'' behovsprövade stipendierna. Familjcberedningens
förslag angående statlig studiehjälp har till eu del vunnit beaktande
i årets stalsverksproposition.
Av ovanstående korta sammanfattning framgår alt samhället i många former
engageraI sig för studiesoeiala åtgärder. Allmän enighet torde råda om
4
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957
vikten av ytterligare utbyggnad av dessa stödåtgärder. Kostnadskrävande
reformförslag föreligger och andra är under utarbetande. De olika åtgärderna
faller emellertid under olika departement och är heller inte administrativt
samordnade. Med undantag för högskolorna synes vidare knappast
något aktuellt material om den sociala rekryteringen på olika utbildningsvägar
eller effekten av olika studiesociala åtgärder ha insamlats.
Tiden förefaller nu vara inne att på grundval av en bedömning av samhällets
behov av utbildad arbetskraft på skilda områden göra en samlad
översyn över olika direkta stödåtgärder och därvid uppmärksamma bl. a.
deras effektivitet för att utjämna barnkostnaderna och för att främja rekryteringen
till utbildningsanstalter, fördelningen av stipendieanslagen på olika
utbildningsvägar samt möjligheterna att komma fram till någorlunda enhetliga
bidragsformer och behörighetsvillkor över hela linjen.
Inför den starka utvidgning av hela utbildningsväsendet som är att vänta
i framtiden måste även de s. k. indirekta eller institutionella stödåtgärderna
ägnas ökad uppmärksamhet. Det gäller att ordna bostadsfrågan framför allt
för dem som utbildar sig utanför hemorten, det gäller att ordna kosthållet,
från skolmåltider till matsalar för studerande, det gäller att ordna hälsovården
och tillgodose behovet av fritids- och samlingslokaler. Det gäller vad man
skulle kunna kalla för att utforma en miljöpolitik för ett snabbt expanderande
utbildningsväsen. Detta kräver en förnuftig och noggrann planering
från samhällets sida.
Under de senaste åren har icke minst från ekonomers och företagsledares
sida framhållits behovet av förbättrade möjligheter till vidareutbildning för
olika kategorier av yrkesverksamma. Dels går ju utvecklingen på många
områden så snabbt att en gång förvärvade kunskaper blir inaktuella om de
icke kompletteras med insikter om vetenskapens och teknikens nya rön.
Dels gäller det att tillgodose det utbildningsintresse som hos många människor
väcks först när de några år varit verksamma inom produktionen.
Statsmakterna har i vissa fall, framför allt då krissituationer uppkommit,
genomfört åtgärder som varit ägnade att stimulera till vidareutbildning. Som
ett exempel kan nämnas de fördelaktiga villkor på vilka folkskollärare kan
skaffa sig förstärkt kompetens. Uppenbarligen är emellertid möjligheterna
till vidareutbildning mycket ojämnt fördelade. Det stora flertalet arbetare
och tjänstemän torde, framför allt om de är familjeförsörjare, endast i sällsynta
fall ha de ekonomiska möjligheterna till sådan utbildning. Samhällets
möjligheter att stödja olika former av vidareutbildning bör bli föremål
för en grundlig genomlysning. De reformer, som ovan berörts, har alla en
stark angelägenhetsgrad och kräver i många fall skyndsamma åtgärder från
statsmakternas sida om behovet av utbildad arbetskraft inför den tekniska
utveckling som förestår skall kunna tillgodoses. Det förefaller vidare uppenbart
att rekryteringen till flera för samhället betydelsefulla studieområden
för närvarande inte är förenlig med rättvisekravet i ett demokratiskt samhälle.
I motionerna I: 359 och II: ''i''i5 har, såvitt här är i fråga, anförts bland
annat följande.
Enligt den liberala grundsyn som åt var och en vill ge en likvärdig chans
att göra det mest möjliga av sitt liv framstår det som ytterst angeläget att
varje ung människa, oberoende av ekonomiska resurser, socialt ursprung
eller bostadsort ges tillfälle till en utbildning som är anpassad efter vars
och ens individuella anlag och intressen. Alltjämt kvarstående hinder härför
bör så långt möjligt undanröjas. En enhetlig uppbyggd grundskola,
syftande till att ge en allmänt medborgerlig utbildning, utgör ett av de
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957
grundläggande instrumenten för dessa strävanden. Därutöver erfordras eu
utbyggnad av den studiehjälp i olika former som syftar till att särskilt åt
barnen från glesbygderna och från mindre välsituerade hem ge möjlighet
till utbildning. Utöver de individuella rättviseskäl som motiverar åtgärder
av detta slag bör dessa också ses som ett led i den förstärkning av familjepolitiken
som f. n. är aktuell. En minskad ekonomisk belastning på familjerna
för barnens studiekostnader kan sålunda anses starkt motiverad.
Härutöver bör i detta sammanhang uppmärksammas samhällets växande
behov av utbildad arbetskraft, resultatet av nyligen redovisade undersökningar
om begåvningsreserven samt den tillgång som de växande ungdomskullarna
utgör.
Som grund för det nuvarande stödet till studerande vid universitet och
högskolor ligger de förslag av studentsociala utredningen som behandlades
av riksdagen 1950. Det sålunda tillämpade systemet bygger på en kombination
av stipendier och studielån, vilket skulle garantera, att studenter
som är i behov av ekonomiskt stöd under studietiden kan beredas erforderlig
hjälp, utan att det egna ansvaret för studierna och den individuella friheten
under studieåren behöver beskäras. För att stödet skall få tillräcklig
effekt förutsättes dock att erforderliga resurser står till förfogande för beviljandet
av räntefria studielån samt att stipendieringen får en tillräcklig
omfattning.
Det utrymme för beviljandet av räntefria studielån, som det av oss förordade
anslaget skulle medge, utgör ingalunda någon övre gräns för vad
som kan anses berättigat i fråga om denna stödform. Åtskilliga förhållanden
medverkar till att dessa lån utgör en stödform, som starkt uppskattas av
studenterna och som därför kan få ha särskild betydelse också för eu bredare
rekrytering av studerande.
Inte minst för de grupper bland de studerande, vilka i behovshänseende
ligger obetydligt över behörighetsgränsen för statsstipendium, utgör de räntefria
lånen ett värdefullt stöd. Klart är att dessa mellangrupper eljest
riskerar att komma i ett sämre läge i jämförelse med kamraterna både
bland dem, vilkas föräldrar bidrar till studiefinansieringen, och statsstipendiaterna.
Betydelsen av räntebefrielse som studentsocial stödform har givetvis ökat
i samma grad som den allmänna räntenivån stigit. Man vågar anta att
räntebetalningarna under studietiden utgör en sådan ekonomisk belastning
att den i många fall uppfattas som ett hinder vid valet av studieväg. Särskilt
påtagligt blir detta beträffande dem som önskar fortsätta sina studier
efter preliminärexamen.
Det är med hänsyn härtill angeläget att den räntefria studiekrediten utbyggs
i takt med övriga direkta studentsociala stödåtgärder. Redan nu synes
en eftersläpning i fråga om denna låneform ha skett i förhållande till utbyggnaden
av stipendiegivningen.
Den förändrade situation som uppstått genom den utbyggda naturastipendieringen
och den ökade tillströmningen av studerande synes påkalla
en översyn av denna långivning i sylte att bättre anpassa den till denna utveckling.
I samband härmed bör även lånebeloppets maximering till 2 500
kronor per år — i särskilda fall 5 000 kronor — omprövas med hänsyn till
de ökade levnadsomkostnaderna. Vi vill sålunda förorda att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär eu sådan översyn samt framläggande för riksdagen av
de förslag den kan föranleda.
Alltsedan studentsociala utredningens förslag fSOtl 1948:42) behandlades
vid 1950 års riksdag, har riktmärket för det direkta studentsociala
stödet varit, att ca eu fjärdedel av de nyinskrivna vid universitet och hög
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957
skolor borde erhålla statliga naturastipendier. På grundval av en undersökning
rörande de studerandes ekonomiska och sociala förhållanden, som
1953 framlades av professor C. E. Quensel, kunde behovet av stipendier för
studielämpliga, mindre bemedlade studenter beräknas omfatta 26 procent
av de varje år vid universitet och högskolor nyinskrivna.
Ehuru vi ännu ej har erfarenhet av ett stipendiesvstein med den omfattning
som studentsociala utredningen föreslog, finns "det dock anledning att
redan nu överväga huruvida detta system kan anses tillräckligt för att ge
studerande vid universitet och högskolor erforderlig ekonomisk trygghet.
Utredningen var själv medveten om att dess förslag representerade lösningar
endast på kort sikt. Utredningens huvudsakliga skäl att ej föreslå stipendieling
av mer än en fjärdedel av de studerande var den bristfälliga rekryteringen
från socialgrupperna II och III, en omständighet som ju utredningens
egna förslag var ägnade atl undanröja. Utredningen anförde synpunkter som
lydde på eu betydligt mer radikal principuppfattning än den som kom till
uttryck i dess konkreta förslag. Då dessa, t. ex. beträffande stipendietidens
längd, motiverades med sparsamhetssynpunkter, är det tydligt att skäl finns
att ta upp dem till omprövning så snart ekonomiska möjligheter erbjuder
sig.
Om studentsociala utredningen sålunda ej själv uppfattade sina förslag
som lösningar på längre sikt, var detta ännu mindre fallet med studenterna,
vilka saken närmast angick. SFS skrev om utredningen i sitt remissutlåtande
att den borde uppfattas »som förslag till en studentsocial försöksverksamhet
på relativt kort sikt». Man tilläde: »Först sedan erfarenhet av denna
försöksverksamhet vunnits, bör avgörande träffas, efter vilka riktlinjer de
studentsociala stödåtgärderna för framtiden skall uppbyggas.»
Såsom ovan påpekats har de medel som hittills ställts''till de studerandes
förfogande i form av Matsstipendier ej förmått förhindra eu ökad skuldsättning
i berörda årgångar. Detta framgår klart av en undersökning som
gjorts vid Uppsala universitet. Av de år 1953 nyinskrivna studenterna lånade
24,5 procent mer än 1 000 kronor för sitt första studieår, medan motsvarande
procenttal för de nyinskrivna höstterminerna 1954 och 1955 vuxit
till 28,1 procent respektive 32,4 procent. En uppfattning om stipendiebehovet
ger också undersökningen, av vilken framgår, att antalet statsstipendiater
sammanlagt med antalet icke-stipendiater med tillfredsställande studielämplighet
för visst år upptagit lån på minst 2 000 kronor, d. v. s. eu summa
som ungefär motsvarar värdet av ett natnrastipendium. Därvid framgår,
att av de tre årgångar som inskrevs 1953, 1954 och 1955 resp. 21,4 procenl,
26,4 procent och 32,0 procent av studenterna innehade stipendium eller lånade
minst 2 000 kronor för sitt första studieår. Dessa uppgifter synes ge
vid handen all stipendiering av en fjärdedel av de studerande är otillräcklig,
om syftet är att väsentligt minska behovet av studieskuldsättning. Därtill
är att märka att stipendieringen endast gäller halva studietiden.
Om studieskuldsättningen ej avsevärt avtagit, då den eftersträvade 26- procentiga stipendieringen slutligt uppnåtts, finns det anledning antaga att
den väsentliga orsaken härtill ligger dels i att bidragsförmågan hos anhöriga
är mindre än man tidigare antagit, dels i att studiekostnaderna väsentligt
stigit. Åtskilligt tyder tyvärr på att den väntade minskningen i studieskuldsättningen
uteblir. Då statistiska centralbyrån nu, efter träffad överenskommelse
med SFS, börjat en undersökning om »universitets- och liögskolestuderandes
sociala ursprung och ekonomiska förhållanden» kan man räkna
med att. få dessa förhållanden ingående belysta. Resultaten av denna utredning
bör enligt vår mening läggas till grund för den omprövning av det
direkta studentsociala stödet, som man redan på 1940-talet förutsåg.
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1057
7
Vid en sådan översyn bör frågan om stipendieringens omfattning i fråga
om både andelen studenter som bör kunna påräkna stipendium och stipendieringens
längd i förhållande till studietiden omprövas.
Dessutom vill vi peka på några förbättringar som oavsett den nyssnämnda
undersökningens resultat bör genomföras så snart resurserna tillåter. Enligt
nuvarande bestämmelser kan stipendium ej törsta gången sökas efter de
första studieåren. Denna bestämmelse ter sig onödigt rigorös, då stipendiebehovet
kan vara lika stort eller större, sedan ett par år av studietiden gatt.
Ett förslag av studentsociala utredningen, som på grund av kostnadsskäl
skjutits åt sidan, var, att naturastipendierna skulle kompletteras med kontanttillägg
på 400 kronor per år. Med nuvarande penningvärde vore ett
högre belopp skäligt.
Då fråga är om det direkta studentsociala stödets konstruktion på längre
sikt, är det väsentliga att man på ett tidigt stadium klart formulerar från
vilka grundsatser man utgår. Den i den offentliga diskussionen ofta omtalade
risken, att stipendierna kommer att beröva de studerande deras frihet
i olika hänseenden, kan bli en realitet om stipendiesystemet utbyggs efter
oenhetliga, illa genomtänkta linjer. Så kan framför allt bli fallet, om man
inrättar stipendier tillgängliga endast för studerande vid studieriktningar,
dit rekryteringen på grund av mer eller mindre tillfälliga underskott på arbetsmarknaden
bör stimuleras. Över huvud taget gäller att risken för inskränkningar
i det fria studie- och yrkesvalet mera sammanhänger med utformningen
av stödåtgärderna än med deras rent kvantitativa omfattning,
något som i diskussionen ej alltid uppmärksammats.
I motionen I: 110 har, såvitt här är i fråga, anförts bland annat följande.
I både Danmark, Finland, Norge och Sverige anges den räntefria statliga
långivningen utgöra huvudformen för studiestöd. Man bar i alla dessa länder''i
och för sig goda erfarenheter av det tillämpade systemet i så måtto, att
staten icke blivit sviken som långivare. Pengarna ha återbetalats. Vad som
i sammanhanget emellertid icke efterforskats är, vad dessa låneamorteringar
inneburit i form av möda och försakelser, försenade äktenskap med
uteblivna barnafödelser, hämmade utvecklingsmöjligheter i ett påbörjat
yrkesarbete, förminskat livsmod och dämpad initiativkraft. Under sådana
omständigheter kännetecknas det statliga intresset för utbildningsproblemet
av eu halvhet, som bortser från eller icke ser till de skadeverkningar,
som likaledes vidlåda systemet.
I ett danskt aktstycke beröres ett problem, som även bos oss uppmärksammats
i dessa sammanhang. I ett av ungdomskommissionens delbetänkanden,
Ungdommens adgang til den h0jere uddannelse I. Gymnasiet (1949),
redogöres för eu undersökning om gymnasieelevernas fördelning på socialgrupper,
vilken visade, att största delen av gymnasieeleverna kom från de
ekonomiskt bäst ställda delarna av befolkningen. Del påpekades, att barn
ur, som vi säga, socialgrupp I hade sex gånger så stor utsikt till att få gå i
gymnasium som bönder, fiskare, yrkesutbildade eller icke yrkesutbildade
arbetare, hänförda till lägre socialgrupper. Nu är emellertid, som den danska
ungdomskommissionen påpekade, denna fördelning icke allena resultatet av
olika ekonomiska möjligheter redan därför att en akademisk utbildning i
våra dagar ingalunda är liktydig med särskilt goda ekonomiska möjligheter
för atl låta barnen få en högre utbildning. Också tradition och miljö och
en viss omvärdering av den akademiska utbildningens anseende och betydelse
för socialt och ekonomiskt avancemang utgöra betydande orsak till
olikheten mellan de olika befolkningsgruppernas andel i tillgången till gymnasiet.
Likväl måste föräldrarnas olika ekonomiska förhållanden alltjämt
8
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957
antagas vara den viktigaste orsaken till den olika fördelningen av gymnasieeleverna
och samtidigt den av de reglerande faktorerna, som det bör vara
försvarligt att närmast angripa.
Under sådana förhållanden böra de hos oss i Sverige redan vidtagna
åtgärderna med inriktning dels på läroverksungdomens eller motsvarande
elevers studiegång, dels på de studerandes vid universitet och högskolor
förhållanden anses riktiga och ändamålsenliga. Vi slå här fast, alt de hittills
varit av social natur ocli inriktning, syftat till att få fram de lägre socialgruppernas
ungdom till fortsatt högre utbildning. Mot denna tanke finna
vi ingenting att invända. Systemet bör behållas och det är i och för sig
glädjande, att det kunnat fullföljas i den utsträckning, som redan från
början på grundval av förslagen från den studentsociala utredningen avsetts.
Det märkliga är emellertid, att det engelska studiehjälpssystemet uppbäres
av även andra principiella tankegångar än de här närmast nämnda.
Studiestödet inskränkes icke till de ekonomiskt svagast ställda för att upphöra
vid en tämligen lågt satt gräns. Man har eftersträvat att få studiehjälpen
spridd över i första hand hela den ekonomiska medelklassen. Därigenom
förtagas de engelska åtgärderna karaktären av socialhjälp. De dikteras
vidare av den uppfattningen, att det är ett förstahands statsintresse
att ge detta stöd åt barnfamiljerna över huvud taget. Den ekonomiska medelklassen
är i dagens läge hårt skattetyngd och äger icke som i större utsträckning
tidigare möjlighet att bekosta sina barns utbildning. Stödet till
barnfamiljerna har därför i England delvis fått denna form. Det är emellertid
uppenbart, att denna rättvisesynpunkt i dessa sammanhang även
kombinerats med andra tidsförhållanden, nämligen önskemålet att så mycket
som möjligt öka antalet av dem, som, sedan deras lämplighet härför
konstaterats, böra söka sig till yrken med högre utbildning som primär
förutsättning. Det är utblicken mot en alltmera tekniskt betonad framtid,
som lett till dylika slutsatser och motiverat den under de senaste åren starkt
utbyggda stipendieverksamheten.
Om det förhåller sig så, att en studerandes vid universitet och högskolor
enda möjlighet att erhålla ett naturastipendium — lians betvg i studentexamen
må vara än så lysande — består däri, att han kan uppvisa en föräldrainkomst
på något över 10 000 kr. taxerad inkomst (beroende på anslagets
årliga storhet kan detta belopp under vissa förutsättningar förskjutas
något uppåt) innebär detta, alt hela den ekonomiska medelklassen, till vilken
i dag stora delar av bl. a. industriarbetarklassen hör liksom tjänstemän
och lantbrukare med medelstora jordbruk, utestiinges. Den hänvisas i de
flesta fall på grund av det nuvarande skattetrycket att låta sina barn lånevägen
täcka sina studiekostnader med de följder, som vi här redan antytt.
En lösning av denna natur kan i varje händelse icke anses idealisk för denna
medelklass. Den innebär även ur statens, ur samhällets synpunkt eu
högst tvivelaktig konklusion i det föreliggande läget, vilket illustrerar det
klart önskvärda i att få hjärnorna aktiviserade med det gemensamma bästa
som mål. Det är naturligtvis härvidlag å ena sidan rätt och riktigt alt satsa
på socialt betonade stipendier, avsedda för de lägsta inkomstgrupperna,
men å andra sidan även försvarligt att under trycket av nu gällande skattesatser
vidga stipendiedemokralien till alt verkligen, i princip, omfatta hela
iolket. Det nuvarande läget kan drastiskt illustreras därav, alt eu studerande
med under AB (3,8 i eu betygsskala på 7 som maximum) i genomsnitt på
sitt studentbetyg och med en föräldrainkomst på omkring io 000 kr. om
året äter gratis pa studentrestaurangens dyrare avdelning, en förmån, som
hans stipendium ger honom, under det att en studerande med vida högre
Statsutskottets utlåtande nv ISO år 1957
9
vitsord i sin examen men med en föräldrainkomst på omkring 15 000 kr.
om året äter på studentrestaurangens billigare avdelning samt på skuld och
lån. Tidsutvecklingen har frambragt så många nya faktorer angående den
ekonomiska medelklassens allmänna läge, att vissa omprövningar böra
göras.
Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden av statskontoret,
studiehjälpsnämnden och garantilånenämnden som även hört statsstipendienämnderna.
Yttranden över motionerna 1: 19 och II: 14
Yttranden över dessa motioner ha avgivits av statskontoret (11/3 1957),
studiehjälpsnämnden och garantilånenämnden.
Statskontoret har anfört följande.
Till en början må framhållas, att en kartläggning av behov och önskemål
beträffande studiesociala åtgärder nyligen företagits av 1954 års familjeutredning,
varefter konkreta förslag framlagts av 1956 års familjeberedning,
vilka — i den män de icke beaktats i 1957 års statsverksproposition
—• avsetts att tjäna som riktlinjer för den framtida politiken på området
(jfr prop. l/VIII s. 531—535). Vid budgetavvägningen har det endast befunnits
möjligt att genomföra vissa av familjeberedningens förslag. Redan
av statsfinansiella skäl lärer därför ett införande av studielön eller en utbyggnad
av systemet med generella grundstipendier för närvarande knappast
kunna övervägas.
Statskontoret vill vidare erinra, att den vid 1955 års riksdag väckta, med
förevarande till stor del likartade motionen (II: 113) angående demokratisering
av den högre undervisningen in. in. icke föranlett någon riksdagens
åtgärd.
Mot bakgrunden av det ovan angivna och under hänvisning jämväl till
vad statskontoret anfört i sitt denna dag avgivna utlåtande över motioner
om ökade anslag till det studentsociala stödet samt om en översyn av detta
och dess effekt får ämbetsverket föreslå, att förevarande motioner icke föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Det av statskontoret åberopade utlåtandet redovisas nedan i sitt sammanhang.
Studiehjälpsnämnden har avgivit följande yttrande.
I motionerna föreslås en snabbutredning om införande av studielön eller
motsvarande generella stipendier från och med gymnasiet. Beloppen anses
böra vara sådana, att de garanterar livsuppehället och studiekostnaderna
under studietiden för dem som styrkt sin studielämplighet. Det har inte angivits,
hur studielämpligheten skall styrkas, men av motionärernas argumentering
torde kunna dragas den slutsatsen, att de anse lämpligheten
styrkt, när elev godkänts för intagning i högre läroanstalt.
I begreppet »studielön eller motsvarande generella stipendier» ligger alt
beloppet skall vara lika för alla och att behovsprövning icke skall ske. För
att bil ett fullgott ekonomiskt stöd åt elever från helt obemedlade hem
måste beloppet sättas högt. Annars fyller stipendierna ej den uppgift, som
är avsedd, nämligen alt göra studier i högre läroanstalter möjliga och lockande
för ungdom ur ekonomiskt svagt ställda familjer. När nu samma
höga belopp skulle tillkomma alla elever blir kostnaderna så avsevärda, alt
de av statsfinansiella skäl säkert icke skulle accepteras. Skall stipendiet ga
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957
rantera livsuppehället och studiekostnaderna under studietiden för en helt
medellös elev kan det knappast sättas lägre än 300 kronor för månad eller
2 700 kronor för läsår om 9 månader. I gymnasierna undervisas läsåret
1957/o8 omkring 40 000 elever och stipendiesumman för gymnasisterna
skulle då röra sig omkring 1 000 000 kronor. Vid eu utbyggnad av gymnasierna
bleve kostnaderna än högre. Även inom den studentsociala verksamheten
skulle högst betydande kostnadsökningar uppkomma genom generella
stipendier. Avstår man från tanken på att stipendiet skall ge täckning
lör obemedlad elevs levnads- och studiekostnader och sänker stipendierna
till belopp, som anses kunna rymmas inom statsbudgeten, försämras det
ekonomiska stödet för dem, som bäst behöver det, och samtidigt försvinner
stipendiernas möjlighet att stimulera studiebegåvade och meddellösa till
högre studier. Generella stipendier till gymnasiets elever skulle vidare otvivelaktigt
framtvinga samma stipendier åt elever i samma åldrar i andra
läroanstalter, exempelvis vid tekniska och andra fackutbildningsanstalter
och i yrkesskolorna. Studiehjälpen är ju i princip enhetlig för olika slag av
utbildningsanstalter. Statsverkets kostnader stegrades då ytterligare med
icke obetydliga summor. Vid ställningstagande till studiehjälpens utformning
och omfattning bör man vidare icke bortse från den automatiska steg1
ingen a\ redan beslutad studiehjälp, som icke berörs av frågan om generella
stipendier åt gymnasister och därmed likställda elever. Det gäller
studiehjälpen åt eleverna i enhetsskolan. I sin utredning om införande av
behovsprövade stipendier i enhetsskolan har nämnden beräknat, att denna
studiehjälp kommer att årligen uppgå till omkring 60 000 000 kronor, då
enhetsskolan pa 60-talet blivit fullt genomförd. Slutligen torde böra beaktas,
att i motionerna icke berörts frågan om studiebidrag för de gyinnasistei,
som har speciella utgifter för sin utbildning såsom för inackordering,
resor och måltider på skolorten. Det kan ju inte vara rättvist att dessa
bidrag skulle slopas, antingen borde de inarbetas i de generella stipendierna
för elever från landsbygden med därav följande kraftig ökning av dessas
belopp eller behållas vid sidan av stipendierna. Då studiebidragen visat
sig vara en starkt bidragande orsak till stegringen av elevantalet''i läroAeiken
och därför automatiskt öka, innebär även denna form av studiehjälp,
som uppgår till omkring 75 % av studiehjälpen åt läroverkens elever
eu liogst betydande kostnad, som måste beaktas, då den samfällda studiehjälpen
debatteras.
Både av principiella och statsfinansiella skäl finner sig nämnden sålunda
hora bestämt taga avstånd från tanken att införa generella stipendier i
gymnasiet. Enligt nämndens mening bör det ekonomiska stödet åt den stu!
CI.an,, l!ngdomen 1 stallet anpassas efter rådande sociala och ekonomiska
iorhal anden och i törsta hand syfta till att i görligaste mån avlägsna de
studiekostnader, som avila flertalet obemedlade och mindre bemedlade föraldrar
med soner och döttrar i högre läroanstalter. Stödet skall med andra
om sattas m, dar behovet av stöd finnes, och differentieras med hänsyn till
behovet. Om denna grundprincip följes, kan stödet göras fullt effektivt för
de helt obemedlade, vilket långt ifrån är säkert genom generella stipendier.
Den etter ovannamnda princip uppbyggda nuvarande studiehjälpen bör
darfor successivt utbyggas till allt större effektivitet så långt statsfinansietta
skal det medgiva.
rJ?et bfrJ del,t:* sammanhang påpekas, att en icke oväsentlig utveckling
redan skett sedan studiehjälpsverksamheten år 1945 började vid läroverken.
Anslaget till stipendier, som budgetåret 1945/46 var 1 900 000 kronor
f!L\7mSStia°tel! !a-b/?o uPPtaget tilJ 20 200 000 kronor. Nämndens förslag
budgetaret 195//08 var 2o 600 000 kronor. Enligt riksdagens beslut år
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957
11
1945 var högsta beloppet för läsår 800 kronor, enligt nu för riksdagen
framlagt förslag kan det bli 1 575 kronor, vartill dessutom kan komma bidrag
till längre resor från hemmet till skolorten. En fortsatt utveckling av
studiehjälpen efter i huvudsak nu gällande grunder är enligt nämndens
mening avgjort att föredraga framför införandet av generella stipendier,
och nämnden avstyrker därför den i motionerna föreslagna snabbutredningen.
Garantilånenämnden, vars utlåtande omfattar även övriga föreliggande
motioner, har i likhet med statsstipendienämnderna begränsat sig till de
frågor, som gälla de direkta stödåtgärderna — stipendier och lån — vid
universitet och högskolor. I sitt yttrande anför nämnden följande.
1 samtliga remitterade motioner yrkas på viss översyn eller utredning beträffande
det statliga studiestödet.
Den nuvarande utformningen av detta stöd på universitets- och högskolestadiet
har senast varit föremål för utredning inom den s. k. studentsociala
utredningen, vilken i sitt betänkande (SOU 1948: 42) föreslog en utbyggnad
av det direkta stödet i form av en kombination av statliga naturastipendier
och studielån. Vid 1950 års riksdag fattades principbeslut i enlighet med
studentsociala utredningens förslag, men av statsfinansiella skäl inskränkte
man sig år 1950 huvudsakligen till att införa statlig kreditgaranti för
studielån. Därefter har en successiv utvidgning av de statliga insatserna på
detta område skett. Genom beslut av 1953 års riksdag vidgades naturastipendieringen
till att omfatta samtliga akademiska läroanstalter utom de under
nionde huvudtiteln, vid vilka kontantstipendier av motsvarande storlek
i stället utgår. Vid ett bifall till förslaget i årets statsverksproposition skulle
studentsociala utredningens målsättning slutligen realiseras för den grupp,
som erhåller nytt stipendium för 1957/58. Antalet nya stipendier har nämligen
beräknats till ett antal motsvarande 26 procent av antalet nyinskrivna
r id ifrågavarande läroanstalter.
Läget under läsåret 1956/57 beträffande det direkta studentsociala stödet
kan i stora drag anges så att i naturastipendier utgår ca 4,4 milj. kronor, i
kontantstipendier vid jordbrukshuvudtitelns högskolor ca 140 000 kronor,
i räntefria studielån ur statens lånefond för universitetsstudier ca 7 milj.
kronor och i studielån med statlig kreditgaranti i banker och övriga kreditinrättningar
16—17 milj. kronor. Från statens sida erbjudes dessutom akademikerna
och med dem jämställda grupper, såsom folkskollärare, musiklärare
in. fl. möjligheten att efter avlagd examen erhålla statlig kreditgaranti
även för privata studielån. Under budgetåret 1955/56 beviljade garantilånenämnden
dylik kreditgaranti för sammanlagt ca 5 milj. kronoi
utöver de ca 6 milj. kronor, som ifrågavarande låntagare redan under studietiden
erhållit i statlig kreditgaranti.
1 samtliga de remitterade motionerna har nu, ehuru med delvis skilda
motiveringar, framförts förslag om en utredning och översyn av principerna
för bl. a. det direkta studentsociala stödet i form av statliga stipendier
och lan. I motionen II: 14 framförcs den av studentsociala utredningen avvisade
tanken på studielön. 1 de likalydande motionerna I: 190 och II: 81
uttalas, att tiden nu synes vara inne att på grundval av en bedömning av
samhällets behov av utbildad arbetskraft på skilda områden göra en samlad
översyn över olika direkta stödåtgärder och därvid uppmärksamma bl. a.
deras effektivitet för alt utjämna barnkostnaderna och för att främja rekryteringen
till utbildningsanstalterna. Motionen 1:11!) siktar till en höjning
av de ekonomiska behovsgränserna för erhållande av naturastipendium. I
12
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957
de likalydf.ndc motionerna I: 359 och 11:445 förordas bl. a. eu översyn beträffande
stipendieringens omfattning, både i fråga om andelen studenter,
som bör kunna påräkna stipendium, och stipendieringens längd i förhållande
till studietiden.
Garanlilånenämnden vill i detta sammanhang även fästa uppmärksamheten
på den betydande ökning i antalet högskolestuderande man enligt 1955
års universitetsutredning har att räkna med under det närmaste decenniet.
Härigenom aktualiseras exempelvis frågan, huruvida fördelarna med naturaformen
för stipendieringen fortfarande uppväger det administrativa merarbetet
jämfört med kontantstipendier.
Under hänvisning till det anförda vill garantilånenämnden tillstyrka, att
en utredning beträffande formerna för det direkta statliga stödet till de högskolestuderande
snarast igångsättes.
En eventuell utredning får dock icke medföra, alt anslagen till nu existerande
stödåtgärder hålles tillbaka med hänvisning till utredningsarbetet.
Tvärtom synes det garantilånenämnden oundgängligt, att de successiva anslagsförstärkningar
företages, som kan komma att erfordras med anledning
av studentantalets ökning eller eljest föreliggande omständigheter.
Garantilånenämnden får vidare understryka, att den anser det vara av
största vikt, att en eventuell utredning tar hänsyn till de förslag, som framlagts
eller kommer att framläggas i skattefrågor, och utformar sina förslag
så, att stödåtgärder och skatteregler samordnas. Dock bör givetvis icke genomförandet
av de nu föreliggande respektive förväntade förslagen från
1950 års skattelagssakkunniga om rätt tilll skatteavdrag för studieunderstöd
och för amortering av studieskulder härigenom fördröjas.
Beträffande formen för den föreslagna utredningen vill garantilånenämnden
anföra, att den kan företagas antingen av särskilda av Kungl. Maj:l
tillkallade sakkunniga eller också inom garantilånenämnden, som därvid
bör erhålla möjlighet att för ändamålet adjungera erforderlig expertis från
främst statsstipendienämnderna och studentorganisationerna.
Statsstipendienämnden i Uppsala har anfört följande.
Statsstipendienämnden har i sina årliga petitaframställningar pekat på den
enligt nämndens mening alltför omfattande studieskuldsättningen. Nämnden
har härvid kunnat hänvisa till sin särskilt under de senaste åren samlade
erfarenhet från behandlingen av de nu 2 000 å 3 000 årligen ingivna
ansökningarna om räntefria och statsgaranterade studielån. Den av statsstipendienämnden
förmedlade studiekrediten har sålunda, räknad per vid
universitetet och lantbrukshögskolan närvarande aktivt studerande, mellan
läsåren 1953/54 och 1955/56 stigit med 15,6 % på två år, under vilka anslagen
till statliga stipendier ökats ej oväsentligt.
Nämnden har även understrukit att studieskuldsättningen är ojämnt fördelad.
Många studenter torde vara helt eller endast obetydligt skuldsatta
vid examens avläggande, medan å andra sidan skuldsummor (exkl. skulder
till föräldrar) på 20 000 å 30 000 kr. för en nybliven fil. mag. eller jur. kand.
numera icke är ovanliga.
Statsstipendienämnden har rik erfarenhet av den ekonomiska och icke
minst psykiska press, som studieskuldsättningen för med sig, och nämnden
vill begagna detta tillfälle att ånyo och med all kraft understryka behovet
av snara och omfattande åtgärder från det allmännas sida i syfte att råda
bot för eu alltför omfattande studieskuldsättnings skadeverkningar.
Med denna bedömning är det naturligt, att statsstipendienämnden, liksom
motionärerna, hyser tvekan huruvida den i årets statsverksproposition angivna
målsättningen för eu utbyggnad av det statliga stipendiesystemet (na
-
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1057
13
turastipendium åt var fjärde nvinskriven student) verkligen kommer att
visa sig var till fyllest.
Vad som på detta område erfordras, är enligt statsstipendienämndens uppfattning
eu rad åtgärder i syfte dels att hålla studieskuldsättningen inom
rimliga gränser, dels att lätta skuldbördan för de hårdast skuldsatta. Genom
att i skattehänseende jämställa periodiskt understöd till studerande med
annat periodiskt understöd och framför allt genom en utökad stipendiering
skulle man kunna radikalt minska studieskuldsättningen. Genom ökad tillgång
på räntefri studiekredit och genom införande av avdragsrätt vid taxering
för amortering av studieskulder skulle man vidare kunna avsevärt lätta
det ekonomiska trycket för dem som ändå skulle vara tvungna till studieskuldsättning.
Därutöver synes enligt nämndens mening allvarligt böra övervägas
former för särskilt stöd åt sådana universitets- och högskolestuderande
som redan under studietiden bildar familj. Det är nämligen enligt nämndens
erfarenhet inom denna grupp man finner de allvarligaste fallen av
orimlig studieskuldsättning.
Av det sagda torde framgå, att statsstipendienämnden i likhet med motionärerna
anser det angeläget att målsättningen för det allmännas ekonomiska
stöd åt universitets- och högskolestuderande icke låses vid den ursprungligen
av studentsociala utredningen föreslagna stipendieringen av var
fjärde" nvinskriven student. Tvärtom synes studenternas ekonomiska förhållanden
böra göras till föremål för ingående undersökningar, särskilt i syfte
att utröna inom vilka kategorier studieskuldsättningen är svårast, och med
vilka åtgärder man snabbast kan komma till rätta med densamma. En sådan
undersökning har — enligt vad statsstipendienämnden har sig bekant — nyligen
igångsatts av statistiska centralbyrån i samarbete med Sveriges Förenade
Studentkårer, och nämnden vågar räkna med att man, då resultaten av
denna undersökning föreligger, skall ha ett mycket värdefullt material då det
gäller att bedöma huruvida de hittills vidtagna studentsociala stödåtgärderna
är tillräckliga för här angivna syften.
I naturastipendierna samt i den räntefria och den statsgaranterade studiekrediten
synes man emellertid enligt statsstipendienämndens mening ha funnit
lämpliga medel för studentsociala stödåtgärder från det allmännas sida.
Nämnden ställer sig därför något tveksam till den i motionerna framförda
tanken på en allmän omprövning av den studentsociala politikens både mål
och medel, och nämnden vill allvarligt ifrågasätta, huruvida de vinster som
därigenom skulle stå att hämta verkligen står i rimlig proportion till den
tidsutdräkt som dylika utredningar erfarenhetsmässigt lätt medför och som
i detta fall kan riskeras även för en lösning av de två ovannämnda frågor
på skattelagstiftningens område, vilka vardera under loppet av de senaste tio
åren redan varit föremål för utredningar inom två särskilda statliga kommittéer.
— Emellertid skulle statsstipendienämnden här vilja göra undantag
för ett problemkomplex, nämligen studentfamiljernas ekonomiska situation
och möjligheterna att förbättra den. Här anser statsstipendienämnden bestämt,
att en särskild utredning är av behovet påkallad.
Statsstipendienämnden i Lund har anfört följande.
Förslagen i motion I: 119 synes innebära införande av ett nytt slags stipendium.
Ett visst antal stipendier skulle utlämnas till fri tävlan mellan elever,
som nätt de bästa studieresultaten i studentexamen ulan hänsyn till den
ekonomiska belägenheten i annan mån än att den övre gränsen för erhållande
av dylikt stipendium borde i inkomstavseende kunna sättas till trettiofem
lusen kronor all laxera till slutlig inkomstskatt samt den undre gränsen
vid den siffra, som berättigar till att erhålla de nu utgående nalurasti
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957
pendierna. Statsstipendienämnden, som anser att en förskjutning beträffande
gränsen i inkomstavseende bör ske genom betydande höjning av anslagen
till naturastipendier, avstyrker de i motionen framförda förslagen.
Det i motion II: 81 framförda yrkandet syftar till översyn av och avvägning
mellan olika studiesoeiala — icke studentsociala — åtgärder. Härmed
avses en mångfald frågor: från skolmåltider till matsalar till studerande,
det gäller att ordna hälsovården och tillgodose behovet av fritids- och samlingslokaler,
förbättrade möjligheter till vidareutbildning för olika kategorier
av yrkesverksamma etc.
Statsstipendienämnden förmenar, att frågan om eu betydande utökning
och förbättring av stödåtgärderna för de studerande vid universitet och högskolor
är i så trängande behov av en snabb lösning, att den icke i dagens läge
kan utredas i samband med hela det av motionärerna berörda vittomfattande
problemkomplexet.
I motion II: 14 hemställes om en utredning om införande av studielön eller
motsvarande generella stipendier. Även vid ett bifall till Kungl. Maj ds
proposition kommer endast cirka 25 % av de nyinskrivna vid berörda läroanstalter
att kunna erhålla naturastipendier. Statsstipendienämnden anser
i princip att studerande vid universitet och högskolor, som styrkt sin studielämplighet,
utan behovsprövning borde tilldelas naturastipendier.
Statsstipendienämnden i Göteborg har anfört följande.
Motionerna 11:14 och 1:19 äro mycket allmänt hållna och beröra till
största delen problem, som torde ligga utanför statsstipendienämndernas
verksamhetsområde. Den utredning, som begäres i motionerna, svnes avse
spörsmål, som varit under debatt i samband med prövning av flertalet anslagsfrågor
avseende studiehjälp av olika slag.
Motionen I: 119 anknyter direkt till det i årets statsverksproposition framlagda
förslaget om anslag till naturastipendier åt studerande vid universiteten
in. fl. läroanstalter. Den i motionen lämnade redogörelsen för gällande
stödformer åt studerande såväl i Sverige som i de övriga nordiska länderna
samt England visar de svårigheter, som förefinnas att inom en given
kostnadsram finna en rättvisande avvägning mellan kompetenskraven i fråga
om studiebegåvning och ekonomi. Med den utveckling studiekostnaderna
genomgått måste det, såsom motionären visat, framstå såsom en nödvändighet,
att även studerande, vars föräldrar äro att hänföra till mellangrupperna
av inkomsttagare, erhålla statligt bidrag till sina studiekostnader. Även om
en lämplig form för sådant statligt stöd kan — på sätt 1950 års skattelagssakkunniga
i ett nyligen framlagt förslag förordat — vinnas skattevägen,
d. v. s. genom föräldrarnas rätt till avdrag å taxeringen för lämnade studiebidrag
till sina barn, torde dock för effektiv hjälp även krävas en utvidgning
av den direkta statliga bidragsgivningen. Samordnandet av dessa båda stödformer
synes vara en lämplig uppgift för den i motionen föreslagna utredningen.
1 avvaktan på resultatet av sådan utredning synes motionärens förslag
om inrättandet av ett visst antal icke behovsprövade naturastipendier
vara värt beaktande.
Förslaget om utredning och översyn av de olika studentsociala stödformerna
synes från de i motionerna I: 359 och II: 445 givna utgångspunkterna
vara välbetänkt. Eu översyn och avvägning mellan olika studentsociala
åtgärder kan även tillstyrkas ur de synpunkter, som komma till uttryck t
motionerna II: 81 och I: 190. Mot argumenteringen i nämnda motioner
synes dock kunna anföras, att vid beräkningen av kostnaderna för studiehjälpen
i form av avdragsrätt vid taxeringen för studiebidrag hänsyn icke
ägnats den värdefulla form av sparande, som ligger i att eu stor del av inkomsten
användes för barnens studier.
Statsutskottets utlåtande nr i80 år 1957
15
Statsstipendienämnden i Stockholm har anfört följande.
Studentsociala utredningen betraktade sitt förslag till åtgärder för det direkta
studentsociala stödet som en första etapp i ett förverkligande av ett
studentsocialt program. Detta har ytterligare understrukits av Sveriges Förenade
Studentkårer i sitt remissvar över sagda utredningsförslag. Den av
studentsociala utredningen begagnade metoden att få fram behovet av stipendiering
har sedermera kompletterats av professor C. E. Quensels undersökning
1953 varvid behovet av stipendier beräknades omfatta 26 % av de
varje år vid universitet och högskolor nyinskrivna studenterna, vilka vore
att betrakta såsom obemedlade eller mindre bemedlade. Statsstipendienämnden
vill understryka, att vid de tidpunkter dessa utredningar gjordes, det
statliga studiestödet i gymnasierna ännu icke hade hunnit att i nämnvärd
grad påverka rekryteringen till de högre studierna. Vidare har under senare
tid från allt flera håll framförts önskemål om ett starkt utbyggt stipendiestöd
för akademiska studier. Den av studentsociala utredningen avvisade tanken
på studielön har, förutom i motion nr 14, gång på gång gjort sig påmind.
Ett stigande intresse för studenternas ekonomiska problem visar sig också
i de förslag om rätt till avdrag för periodiskt understöd till studerande som
framlagts av skattelagssakkunniga samt den av riksdagen vid flera tillfällen
gjorda efterlysningen av förslaget om avdragsrätt för amortering av studieskulder.
Statsstipendienämnden finner det befogat att man nu, framför allt med
hänsyn till att den studentsociala utredningens mål i princip nåtts, tillsätter
en utredning för att i sin helhet genomgå de problem som äro förbundna med
finansieringen av akademiska studier. Detta är så mycket mer behövligt som
man enligt 1955 års universitetsutredning har att förvänta en mycket stark
ansvällning av de studerande vid de högre läroanstalterna. Statsstipendienämnden
vill emellertid understryka att den finner det vara av största vikt
att utredningen tager hänsyn till de förslag som framlagts eller komma att
framläggas i skattefrågor och utformar sina förslag så, att stödåtgärder och
skatteregler samordnas. Dock bör givetvis icke de nu föreliggande förslagen
om rätt till avdrag för studieunderstöd och för amortering av studieskulder,
vilka statsstipendienämnden finner mycket angelägna, härigenom fördröjas.
Statsstipendienämnden vill således tillstyrka att frågan om det studentsociala
stödet utredes och att därvid beaktas de synpunkter som framförts i
de remitterade motionerna.
Yttranden över in otionerna 1:190 och 11:81
Yttranden över dessa motioner ha avgivits av statskontoret (6/3 1957),
studiehjälpsnämnden och garantilånenämnden, den sistnämnda efter hörande
av statsstipendienämnderna.
Statskontoret har anfört följande.
Så nyligen som 1954 tillsattes eu kommitté — 1954 års familjeutredning
— vilken hl. a. hade att verkställa en inventering och kartläggning av de
åtgärder, som från samhällets sida vidtagits i sylte all främja familjebildningen
och barnfamiljernas förhållanden. 1 sitt betänkande Samhället och
barnfamiljerna (SOU 1955: 29) har utredningen anvisat olika reformmöjligheter
på familjepolitikens område och har därvid även behandlat frågan
om studiehjälp från det allmännas sida. 1956 tillkallades inom socialdepartementet
en särskild familjeheredning, vilken haft alt genomgå de familjepolitiska
spörsmål, som aktualiserats av familjeutredningen. Till fullgörande
av sitt uppdrag har beredningen under hösten 1956 framlagt ett antal pro
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957
memorior, däribland en angående statlig studiehjälp, i vilken bl. a. avvägningen
mellan generella och behovsprövade stödformer diskuteras. Beredningens
olika förslag redovisas i årets statsverksproposition (VIII ht, s. 519
tf). Departementschefen uttalar, att beredningens samlade förslag i dagens
läge väl närmast få uppfattas som en målsättning och som riktlinjer för den
fortsatta studiehjälpspolitiken, eftersom det ju icke rådde någon tvekan om
att redan av statsfinansiella skäl förslagen ingalunda på en gång gå att genomföra.
Sålunda har en kartläggning av behov och önskemål beträffande studiesociala
åtgärder nyligen företagits av familjeutredningen, varefter konkreta
förslag framlagts av familjeberedningen, vilka — i den män de icke beaktats
i 1957 års statsverksproposition — äro avsedda att tjäna som riktlinjer för
den framtida politiken på området. Mot bakgrunden härav synes det icke påkallat
att nu ånyo verkställa en översyn av och avvägning mellan olika studiesociala
åtgärder. Statskontoret får därför avstyrka bifall till motionerna.
Studiehjälpsnämndcn har avgivit följande yttrande.
De överväganden, som yrkas i motionerna, omspänna en mångfald frågor
av mycket skiftande natur. De avse ej blott den studentsociala verksamheten
och studiehjälpen vid alla slags läroanstalter utanför universitet och högskolor
utan även skattelagstiftningsfrågor, bostadsfrågor, kosthållet från
skolmåltider till matsalar för studerande, fritids- och samlingslokaler, vidareutbildning
av olika kategorier yrkesverksamma in. m. Det är fara värt,
att en utredning av denna omfattning, som skulle kräva medverkan av sakkunniga
från åtskilliga verksamhetsområden, kunde under den säkerligen
icke ringa tid, under vilken den måste pågå, tagas till intäkt för undanskjutande
av redan utredda reformförslag och förbättringar av de nu existerande
studiesociala åtgärderna. Inom nämndens verksamhetsområde äro exempelvis
utökning av stipendiernas och de räntefria studielånens antal och storlek,
vilka förbättringar kunna genomföras utan större omgång på grundval av
studiehjälpsmyndigheternas samlade erfarenhet, avgjort av större angelägenhetsgrad
än eu utredning av så vittomfattande och vittsyftande problemkomplex,
som i motionerna åsyftas.
Yttranden av garantilånenämnden och statsstipendienämnderna över nu
ifrågavarande motioner ha redovisats i det föregående.
Yttranden över motionerna 1: 3 5 9 och II: 445
Yttranden över dessa motioner ha avgivits av statskontoret (11/3 1957)
och garantilånenämnden och statsstipendienämnderna.
Statskontoret har anfört följande.
Vid anmälan av anslagsbehovet för naturastipendier åt studerande vid
universiteten m. fl. läroanstalter för nästkommande budgetår har föredragande
departementschefen bl. a. framhållit, att tidpunkten nu syntes vara
inne att fullfölja den vid 1950 års riksdag beslutade målsättningen för det
statliga naturastipendiesystemet (jfr prop. 1957: l/VIII s. 280—281). En
ökning av antalet nya stipendier från 22 till 26 procent av antalet inskrivna
bar i sådant syfte föreslagits. Höjningen av ifrågavarande anslag för nästa
budgetår har beräknats till 2,5 miljoner kronor.
Innan närmare erfarenheter vunnits rörande stipendiesystemet efter full
utbyggnad av detsamma synes med ändringar av den statliga lånegivningens
och stipendieringens utformning böra anstå. I detta sammanhang må
också erinras om det av skattelagssakkunniga nyligen framlagda förslaget
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957
17
till bestämmelser om avdragsrätt för studieunderstöd in. in., vilket är beroende
av Kungl. Maj :ts prövning. Statskontoret får vidare framhålla, att
den ökning av antalet studerande vid universitet och högskolor — från omkring
20 000 år 1955 till 30 000 i början på 1960-talet — som enligt direktiven
till 1955 års universitetsutredning kan emotses, redan med nuvarande
utformning av det studentsociala stödet kommer att medföra högst avsevärda
automatiska kostnadsökningar för statsverket.
Mot bakgrunden av vad ovan anförts anser statskontoret, att en översyn
av det studentsociala stödet och dess effekt icke för närvarande bör övervägas.
Ämbetsverket avstyrker alltså bifall till förevarande motioner i ovan
berörda avseende.
yttranden av garantilånenämnden och statsstipendienämnderna över nu
ifrågavarande motioner ha redovisats i det föregående.
yttranden över motionen 1: 119
Yttranden över denna motion ha avgivits av statskontoret (11/3 1957),
studiehjälpsnämnden och garantilånenämnden samt statsstipendienämnderna.
Statskontoret har anfört följande.
Statskontoret vill erinra, att 1956 års familjeberedning framlagt förslag
om modifiering av behovsprövningen för erhållande av statlig studiehjälp,
vilket önskemål föredragande departementschefen vid anmälan av medelsbehovet
för studiebidrag och stipendier vid de allmänna läroverken m. fl.
skolor för nästkommande budgetår icke ansett sig kunna biträda. Då det
således icke befunnits möjligt att för närvarande genomföra en dylik reform,
som avser utbildningen på realskole- och gymnasiestadierna, lärer
en uppmjukning beträffande villkoren för erhållande av statligt stipendium
på högskolestadiet icke heller böra komma i fråga. Med hänsyn härtill
och under hänvisning till vad statskontoret anfört i sitt denna dag avgivna
utlåtande över motioner om ökade anslag till det studentsociala stödet
samt om en översyn av detta och dess effekt får ämbetsverket avstyrka
bifall till förevarande motion.
Det av statskontoret åberopade utlåtandet har redovisats i det föregående.
Studiehjälpsnämnden har avgivit följande yttrande.
Motionen avhandlar helt studiehjälpen åt studerande vid universitet och
högskolor, d. v. s. ett område, om vilket studiehjälpsnämnden icke har någon
erfarenhet. Motionen rör emellertid också ett problem, som har betydelse
och aktualitet även inom nämndens verksamhetsområde, nämligen
den ekonomiska medelklassens uteslutning från de behovsprövade stipendierna.
Under senare år skedd inkomstutveckling, sedd i förhållande till
penningvärdeförändringen, motiverar utan tvekan att i stipendiekategorierna
upptages högre inkomstgrupper, än som nu är möjligt. Den gräns,
som nu utgående anslag gör nödvändig, utestänger stora delar av industriarbetarklassen
och tjänstemannafamiljerna från att erhålla stipendier för
barnens utbildning. En kraftig lyftning av övre inkomstgränsen bör därför
rättvisligen ske med därav betingad ökning av stipendieanslagen. Förslag
i den riktningen av familjeberedningen har nämnden också tillstyrkt i vad
avser det klientel, som tillhör nämndens verksamhetsområde, och finner
det naturligt alt ändring i positiv riktning sker även inom den student2
Bihang till riksdagens protokoll 1957. G samt. Nr ISO
18
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957
sociala verksamheten, så att även studerande ur högre inkomstklasser än
de nu stipendieberättigade blir delaktiga av naturastipendier. Motionärens
förslag om 300 stipendier till fri tävlan ligger vid sidan om en allmän lyftning
av inkomstgränsen men förtjänar att närmare prövas av på det studentsociala
området sakkunniga.
Yttranden av garantilånenämnden och statsstipendienämnderna över nu
ifrågavarande motion ha redovisats i det föregående.
Utskottet
Med anledning av de föreliggande motionerna — samtliga berörande olika
studiesociala frågor -— får utskottet anföra följande.
I ett den 8 september 1955 avgivet betänkande (SOU 1955:29) anvisade
1954 års familjeutredning olika reformmöjligheter på familjepolitikens område
och behandlade därvid även frågor om studiehjälp från det allmännas
sida. Den 2 oktober 1956 framlade familjeberedningen — tillkallad inom
socialdepartementet för att biträda vid handläggningen av frågan om samhällets
stödåtgärder för barnfamiljerna och därmed sammanhängande spörsmål
— en promemoria angående statlig studiehjälp, i huvudsak avseende
skolsociala förmåner, varvid bortsågs från stödet åt dem som genomgå utbildning
vid universitet och högskolor eller därmed jämförliga undervisningsanstalter.
I promemorian framlades eu rad alternativ till åtgärder, genom
vilka en direkt eller indirekt förbättring av studiehjälpen kunde komma
till stånd. Beredningen behandlade såväl tänkbara reformer av generell
innebörd som förstärkningar av det behovsprövade stödet.
Efter av Kungl. Maj :t på beredningens förslag grundad framställning i
1957 års åttonde huvudtitel (punkten 223, s. 519 ff) beslöt innevarande års
riksdag (jfr statsutskottets utlåtande 1957:8 punkten 46), att allmänna
studiebidrag av barnbidragets storlek skulle införas från och med den 1
januari 1958 för elevgrupperna i 16- och 17-årsåldern ävensom att stipendie-,
studiebidrags- och utbildningsbidragsbeloppen skulle likaledes från
och med den 1 januari 1958 höjas för elevgrupperna i 18-årsåldern och däröver.
I sitt ovannämnda, av riksdagen godkända utlåtande hemställde utskottet
i detta sammanhang, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en översyn av gällande regler
för behovsprövningen i samband med stipendieringen.
Genom beslut den 6 juni 1957 har Kungl. Maj:t uppdragit åt studiehjälpsnämnden
att verkställa oinförmälda översyn samt att till Kungl. Maj:t inkomma
med denna utredning och de förslag i ämnet, vartill nämnden kunde
finna anledning.
I kungörelse den 15 november 1957 har Kungl. Maj:t meddelat bestämmelser
angående allmänt studiebidrag.
På grund av vad sålunda förekommit torde någon ytterligare utredning
rörande studiesociala åtgärder för de grupper, som voro föremål för bedö
-
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957 19
mande av 1954 års familjeutredning och 1956 års familjeberedning, för
närvarande icke vara påkallad.
Utskottet får vidare erinra om att frågor om skatteavdrag för studieunderstöd
in. m. dels redan äro föremål för Kungl. Maj:ts prövning på grundval
av därom av skattelagssakkunniga verkställd utredning, dels ock äro
under utredning av sagda sakkunniga för att underställas Kungl. Maj :t. På
grund härav synes i nu förevarande sammanhang kunna bortses från dessa
spörsmål.
Vid 1950 års riksdag fattades, sedan 1946'' års utredning om den högre
utbildningens demokratisering (studentsociala utredningen) avlämnat förslag
i ämnet, principbeslut om riktlinjer för den framtida utformningen av
de studentsociala stödåtgärderna, innebärande i fråga om det direkta stödet
att detta skulle inriktas på ett utbyggande av statsstipendier (naturastipendier)
och studielån i kombination. Naturastipendiesystemet har etappvis
utbyggts. Stipendiefrekvensen har sålunda åren 1953—1956 uppgått till
respektive 7, 13, 15 och 22 procent av antalet nyinskrivna studerande. Vid
anmälan i 1957 års åttonde huvudtitel (punkten 121, s. 274 ff) av anslaget
till Gemensamma universitetsändamål: Naturastipendier åt studerande vid
universiteten m. fl. läroanstalter framhöll föredragande departementschefen
bland annat, att tidpunkten nu syntes vara inne för att fullfölja den vid
1950 års riksdag angivna målsättningen för det statliga naturastipendiesystemet,
innebärande att stipendier borde beräknas för 26 procent av totalantalet
nyinskrivna vid universiteten m. fl. läroanstalter. I anslutning härtill
föreslog Kungl. Maj :t att ovan omförmälda anslag skulle för budgetåret
1957/58 höjas med ett belopp av 2 500 000 kronor.
Riksdagen biföll Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag.
De räntefria studielånen till studerande vid universiteten m. fl. läroanstalter
utgå ur statens lånefond för universitetsstudier. För innevarande
budgetår har för ändamålet anvisats ett investeringsanslag av 6 000 000 kronor.
Utskottet vill framhålla, alt utskottet vid den prövning utskottet ägnat
de i motionerna I: 190 och II: 81, I: 359 och II: 445 samt I: 119, sistnämnda
tre motioner såvitt här är i fråga, framförda yrkandena funnit att en
skyndsam utredning i dagens läge synes påkallad, avseende en översyn av
och en avvägning mellan olika studiesociala åtgärder — i första hand lån
och stipendier — för de grupper studerande, som icke blivit föremål för
bedömande av 1954 års familjeutredning och 1956 års familjeberedning.
Med hänsyn till de snabbt växande ungdomskullarna med därav följande
krav på ökade automatiska utgifter för studiehjälp från statens sida vill
utskottet understryka angelägenheten av att åtgärder vidtagas i syfte att
vidmakthålla den nivå beträffande det studentsociala stödet, som numera
uppnåtts. Särskilt bör härjämte övervägas att utvidga de studerandes möjligheter
till räntefria studielån att omfatta även sådana kategorier i åldersgruppen
över 18 år, som icke nu kunna komma i åtnjutande av detta stöd.
I övrigt torde vid utredningen böra till närmare omprövning upptagas de
20 Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957
problem på här ifrågavarande områden, som berörts i de ovannämnda motionerna.
För uppnående av en önskvärd samordning mellan de olika stödformerna
och en samlad överblick över förevarande problemkomplex torde
utredningen enligt utskottets mening lämpligen böra verkställas inom ecklesiastikdepartementet
med anlitande av härför erforderlig expertis från bland
annat garantilånenämnden och studiehjälpsnämnden. Utskottet utgår från
att tillfälle kommer att beredas de studerandes egna organisationer att på
lämpligt sätt lämna sin medverkan vid utredningens verkställande.
Vidkommande motionerna I: 19 och II: 14, i vilka hemställts om utredning
rörande införande av studielön eller motsvarande generella stipendier,
får utskottet erinra därom, att enligt beslut av 1955 års riksdag motioner i
liknande syfte icke föranlett någon riksdagens åtgärd. Utskottet finner anledning
saknas för riksdagen att med anledning av de nu föreliggande motionerna
frångå den ståndpunkt riksdagen tidigare intagit i ärendet. Utskottet
avstyrker alltså bifall till motionerna I: 19 och II: 14.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
1) att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 190 och
II: 81, I: 359 och II: 445 samt I: 119, de tre sistnämnda motionerna
såvitt här är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning i
de avseenden, som av utskottet angivits;
2) att motionerna I: 19 och II: 14 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 december 1957
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Näsström, Boman,
Hesselbom, Ivar Johansson, Einar Persson, Sundelin, Thun, Pålsson,
Holmqvist, Rikard Svensson, fröken Ranmark, herrar Söderberg och Arrhén;
samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Petterson i Degerfors, Persson i Växjö, fröken Elinén, herrar
Gustafsson i Stockholm, Widén, Nilsson i Göingegården, fröken Olsson,
fröken Karlsson, fru Wallin, herrar Arvidsson, Helén och Svensson i Stenkyrka.
571873 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1957:398 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en medicinsk högskola i Umeå jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten