Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande studiesociala åtgärder.

1957-12-10 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1957:180, Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande studiesociala åtgärder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957

1

Nr ISO

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande studiesociala

åtgärder.

(2:a avd.)

Utskottet har till behandling föreliaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar öhman och Norling (I: 19) och den andra inom andra kammaren av

herr Johansson i Stockholm m. fl. (II: 14), i vilka hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om snabbutredning eller departementsutredning

om införande av studielön eller motsvarande generella stipendier,

som garantera livsuppehället och studiekostnaderna under studietiden

för dem som styrkt sin studielämplighet, så att all studiebegåvad ungdom

får samma start- och utbildningsmöjligheter och ingen avstänges av

ekonomiska hinder,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Lars Larsson m. fl. (1:190) och den andra inom andra kammaren av

herr Alemgr m. fl. (II: 81), i vilka hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Konungen hemställa om en skyndsam översyn av och avvägning

mellan olika studiesociala åtgärder samt att de förslag som utredningen

kan föranleda snarast föreläggas riksdagen,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

fru Gärde Widemar m. fl. (I: 359) och den andra inom andra kammaren av

herr Helén m. fl. (II: 445), i vilka hemställts, såvitt här är i fråga, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om översyn av det studentsociala

stödet och dess effekt, särskilt i fråga om den statliga lånegivningens

och stipendieringens utformning och omfattning, samt utarbetande av de

reformförslag som kunna föranledas av en sådan översyn att snarast möjligt

föreläggas riksdagen,

dels ock en inom första kammaren av herr Arrhén väckt motion (I: 119),

vari hemställts, såvitt här är i fråga, alt riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om tillsättandet av en utredning, vilken ägde att ompröva nu

gällande bestämmelser rörande utdelandet av naturastipendier åt studerande

vid universiteten in. fl. läroanstalter, och att därvid i motionen angivna

synpunkter måtte beaktas.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas

— i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande — till motionerna

II: 14, II: 81, II: 445 och 1: 119.

t Bihang till riksdagens protokoll 1957. 6 samt. Kr ISO

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957

I motionerna I: 19 och 11: lb har anförts bland annat följande.

Bristen på kvalificerad intellektuell arbetskraft blir ett allt allvarligare

problem i vårt land. Väldiga forskningsuppgifter väntar på sin lösning.

Den språngartade utvecklingen av tekniken, som bl. a. fått sitt uttryck i

atomklyvningen och automationen, ropar på forcerad utbildning av vetenskapsmän,

ingenjörer och tekniker. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och

andra institutioner påvisar att nödvändig projektering fördröjes av bristen

på högt kvalificerade tekniker. Högskolornas, gymnasiernas och enhetsskolans

utbyggnad fördröjes av bristen på lärare. Nödvändiga åtgärder för

folkhälsan förhindras av bristen på läkare och tandläkare. Den tidigare belåtenheten

över den höga standarden har börjat avlösas av varningar för

vår växande efterblivenhet när det gäller den tekniska och vetenskapliga

utbildningen. Arbetsgivareföreningens tidning Industria jämför med Sovjetunionen,

där den nya 5-årsplanen förutser högskoleutbildning av ytterligare

fyra miljoner ungdomar.

Om inte Sverige ohjälpligt skall sacka efter på dessa områden måste vi

snabbt utbygga våra forskningscentraler, universitet, högskolor och gymnasier,

bättre ta vara på våra begåvningar, bryta det alltjämt bestående utbildningsmonopolet

och demokratisera den högre undervisningen.

Ett stort antal studiebegåvningar från arbetarklassen, de lägre tjänstemannagrupperna

och småbondehemmen får under nu rådande förhållanden

aldrig någon möjlighet att genom högre studier kvalificera sig för de poster

och uppgifter i samhället, där deras begåvning skulle komma till sin rätt.

Den växande bristen på tekniska och vetenskapliga kadrer har framtvingat

eu undersökning av begåvningsreserven i vårt land. I docent Kjell

Härnqvists utredning vid Stockholms högskola i år hävdas att drygt fjärdedelen

av de undersökta ungdomarna skulle kunna ta studentexamen och

hälften av dem realexamen. De som verkligen avlagt studentexamen inom

denna åldersklass utgör åtta procent medan 19 procent avlagt realexamen.

Större delen av dem som förutsättes kunna ta studenten har inte ens fått

börja realskolan.

Andra sakkunniga hävdar med skärpa, att docenten Härnqvists siffror

beträffande begåvningsreserven måste vara tilltagna i underkant.

I motionerna 1: 190 och II: 81 har anförts följande.

Den centrala roll som utbildningsfrågorna intar i ett modernt samhälle

motiverar den stimulans av utbildningsintresset som studiesociala stödåtgärder

innebär. Från olika utgångspunkter har åtgärder på detta område

tillmätts en hög angelägenhetsgrad i det fortsatta reformarbetet. Studiesociala

åtgärder har aktualiserats i samband med familjepolitiken. I diskussionen

kring betänkandet »Samhället och barnfamiljerna» har studiestödet,

mot bakgrund av den markerade tendensen till längre utbildningstid, tillmätts

en betydande vikt som ett led i familjepolitiken. Vidare har studiesociala

åtgärder förts fram i samband med diskussionen om det tekniska

och ekonomiska framåtskridandet. Från många håll har understrukits att

bristen på utbildad arbetskraft framstår som" eu av de allvarligaste flaskhalsarna

vid strävandena att upprätthålla takten i produktionsökningen.

Den rastlösa utvecklingen på det vetenskapliga och tekniska området skärper

kraven på yrkesskicklighet. Skall vårt land kunna utnyttja de möjligheter

till snabbt framåtskridande som denna utveckling * ger, måste de

mänskliga resurserna effektivt tillvaratas på såväl de praktiska som teoretiska

utbildningsvägarna. Slutligen har studiesociala åtgärder aktualiserats

i samband med strävandena att öka jämlikheten i samhället. Fn av de

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1957

3

mest markerade klassbarriärerna i dagens samhälle är rekryteringen till

den högre undervisningen. Av skilda utredningar framgår att de ekonomiska

studiehindren spelar eu avgörande roll för den sneda rekryteringen.

Under senare år har även en rad studiesociala åtgärder genomförts eller

föreslagits av olika utredningar. Studentsociala utredningens förslag om

naturastipendier till studerande vid universitet och högskolor genomförs

slutgiltigt vid årets riksdag. Läroverksstipendier och stipendier för studerande

vid yrkesskolor och folkhögskolor har utbyggts. Sammanlagt utdelas

för närvarande inemot 50 miljoner kronor för studier vid olika skolformer.

Stödstorlek, behörighetsvillkor, utdelningsprinciper och administration

växlar emellertid mycket snabbt. Från olika organisationer, bl. a. Socialdemokratiska

ungdomsförbundet och Socialdemokratiska studentförbundet,

har önskemål framställts om eu kraftig utbyggnad av stipendieväsendet,

syftande till eu generell, icke behovsprövad stipendiering eller studielön.

Till andra former för direkta studiesociala åtgärder som aktualiserats vid

skilda tillfällen hör skatteavdrag till förmån för studerande. Sålunda har

skattelagssakkunniga den 20 december 1956 avgivit ett »Betänkande med

förslag till bestämmelser om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd

samt om avdragsrätt för studieunderstöd in. in.». Enligt förslaget

skulle periodiskt studiebidrag i beskattningshänseende bli avdragsgillt 1958.

Skulle avdragsrätten gälla bidrag till studier vid såväl högskolor som läroverk

och liknande institutioner beräknas skattebortfallet för det allmänna

bli cirka 57 miljoner kronor.

Den princip, som skattelagssakkunniga framfört för snar tillämpning, säger

sig de sakkunniga icke haft anledning att väga mot principen om direkt

studiehjälp i form av stipendier och dylikt. Eftersom avdragsrätten främst

kommer att få betydelse för sådana grupper, som redan traditionellt bereder

sina barn ekonomiska möjligheter för vidareutbildning, torde den föreslagna

avdragsrätten icke i nämnvärd utsträckning bidraga till ökad rekrytering

till högre studier. Av den aktuella diskussionen om begåvningsreserven

framgår att stora grupper av studielämplig ungdom, inte minst av ekonomiska

skäl, hindras från att skaffa sig vidareutbildning. Det förefaller uppenbart

alt om man i stället kunde använda 57 miljoner kronor till ökade

stipendier för sådana ungdomars studier, skulle man få ett helt annat resultat

i rekryteringsavseende. Om sålunda skattebortfallet för bidrag till studerande

vid olika högskolor — vilket beräknats till 12 miljoner kronor — i

stället användes för en utökning av antalet naturastipendier, skulle detta

möjliggöra en tredubbling av nu utgående anslag för detta ändamål.

En annan form av skatteavdrag, som för närvarande är under prövning av

skattelagssakkunniga, utgör avdragsrätt för amorteringar av studieskulder.

Några kostnadsberäkningar för eu sådan reform har ännu icke offentliggjorts,

men också den torde medföra ett icke obetydligt skattebortfall.

Familjeberedningen framlade i en promemoria av den 2 oktober 1956 vissa

förslag till ökning av den statliga studiehjälpen lill andra studerande än

elever vid universitet och högskolor. Beredningen föreslog bl. a. borttagandet

av kvarstående skolavgifter och införandet av generella grundstipendier

utan behovsprövning till alla i åldern 16—18 år som fortsätter sin utbildning.

Vidare föreslogs en höjning av det månatliga studiebidraget till inackordering

samt eu böjning av dt'' behovsprövade stipendierna. Familjcberedningens

förslag angående statlig studiehjälp har till eu del vunnit beaktande

i årets stalsverksproposition.

Av ovanstående korta sammanfattning framgår alt samhället i många former

engageraI sig för studiesoeiala åtgärder. Allmän enighet torde råda om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957

vikten av ytterligare utbyggnad av dessa stödåtgärder. Kostnadskrävande

reformförslag föreligger och andra är under utarbetande. De olika åtgärderna

faller emellertid under olika departement och är heller inte administrativt

samordnade. Med undantag för högskolorna synes vidare knappast

något aktuellt material om den sociala rekryteringen på olika utbildningsvägar

eller effekten av olika studiesociala åtgärder ha insamlats.

Tiden förefaller nu vara inne att på grundval av en bedömning av samhällets

behov av utbildad arbetskraft på skilda områden göra en samlad

översyn över olika direkta stödåtgärder och därvid uppmärksamma bl. a.

deras effektivitet för att utjämna barnkostnaderna och för att främja rekryteringen

till utbildningsanstalter, fördelningen av stipendieanslagen på olika

utbildningsvägar samt möjligheterna att komma fram till någorlunda enhetliga

bidragsformer och behörighetsvillkor över hela linjen.

Inför den starka utvidgning av hela utbildningsväsendet som är att vänta

i framtiden måste även de s. k. indirekta eller institutionella stödåtgärderna

ägnas ökad uppmärksamhet. Det gäller att ordna bostadsfrågan framför allt

för dem som utbildar sig utanför hemorten, det gäller att ordna kosthållet,

från skolmåltider till matsalar för studerande, det gäller att ordna hälsovården

och tillgodose behovet av fritids- och samlingslokaler. Det gäller vad man

skulle kunna kalla för att utforma en miljöpolitik för ett snabbt expanderande

utbildningsväsen. Detta kräver en förnuftig och noggrann planering

från samhällets sida.

Under de senaste åren har icke minst från ekonomers och företagsledares

sida framhållits behovet av förbättrade möjligheter till vidareutbildning för

olika kategorier av yrkesverksamma. Dels går ju utvecklingen på många

områden så snabbt att en gång förvärvade kunskaper blir inaktuella om de

icke kompletteras med insikter om vetenskapens och teknikens nya rön.

Dels gäller det att tillgodose det utbildningsintresse som hos många människor

väcks först när de några år varit verksamma inom produktionen.

Statsmakterna har i vissa fall, framför allt då krissituationer uppkommit,

genomfört åtgärder som varit ägnade att stimulera till vidareutbildning. Som

ett exempel kan nämnas de fördelaktiga villkor på vilka folkskollärare kan

skaffa sig förstärkt kompetens. Uppenbarligen är emellertid möjligheterna

till vidareutbildning mycket ojämnt fördelade. Det stora flertalet arbetare

och tjänstemän torde, framför allt om de är familjeförsörjare, endast i sällsynta

fall ha de ekonomiska möjligheterna till sådan utbildning. Samhällets

möjligheter att stödja olika former av vidareutbildning bör bli föremål

för en grundlig genomlysning. De reformer, som ovan berörts, har alla en

stark angelägenhetsgrad och kräver i många fall skyndsamma åtgärder från

statsmakternas sida om behovet av utbildad arbetskraft inför den tekniska

utveckling som förestår skall kunna tillgodoses. Det förefaller vidare uppenbart

att rekryteringen till flera för samhället betydelsefulla studieområden

för närvarande inte är förenlig med rättvisekravet i ett demokratiskt samhälle.

I motionerna I: 359 och II: ''i''i5 har, såvitt här är i fråga, anförts bland

annat följande.

Enligt den liberala grundsyn som åt var och en vill ge en likvärdig chans

att göra det mest möjliga av sitt liv framstår det som ytterst angeläget att

varje ung människa, oberoende av ekonomiska resurser, socialt ursprung

eller bostadsort ges tillfälle till en utbildning som är anpassad efter vars

och ens individuella anlag och intressen. Alltjämt kvarstående hinder härför

bör så långt möjligt undanröjas. En enhetlig uppbyggd grundskola,

syftande till att ge en allmänt medborgerlig utbildning, utgör ett av de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957

grundläggande instrumenten för dessa strävanden. Därutöver erfordras eu

utbyggnad av den studiehjälp i olika former som syftar till att särskilt åt

barnen från glesbygderna och från mindre välsituerade hem ge möjlighet

till utbildning. Utöver de individuella rättviseskäl som motiverar åtgärder

av detta slag bör dessa också ses som ett led i den förstärkning av familjepolitiken

som f. n. är aktuell. En minskad ekonomisk belastning på familjerna

för barnens studiekostnader kan sålunda anses starkt motiverad.

Härutöver bör i detta sammanhang uppmärksammas samhällets växande

behov av utbildad arbetskraft, resultatet av nyligen redovisade undersökningar

om begåvningsreserven samt den tillgång som de växande ungdomskullarna

utgör.

Som grund för det nuvarande stödet till studerande vid universitet och

högskolor ligger de förslag av studentsociala utredningen som behandlades

av riksdagen 1950. Det sålunda tillämpade systemet bygger på en kombination

av stipendier och studielån, vilket skulle garantera, att studenter

som är i behov av ekonomiskt stöd under studietiden kan beredas erforderlig

hjälp, utan att det egna ansvaret för studierna och den individuella friheten

under studieåren behöver beskäras. För att stödet skall få tillräcklig

effekt förutsättes dock att erforderliga resurser står till förfogande för beviljandet

av räntefria studielån samt att stipendieringen får en tillräcklig

omfattning.

Det utrymme för beviljandet av räntefria studielån, som det av oss förordade

anslaget skulle medge, utgör ingalunda någon övre gräns för vad

som kan anses berättigat i fråga om denna stödform. Åtskilliga förhållanden

medverkar till att dessa lån utgör en stödform, som starkt uppskattas av

studenterna och som därför kan få ha särskild betydelse också för eu bredare

rekrytering av studerande.

Inte minst för de grupper bland de studerande, vilka i behovshänseende

ligger obetydligt över behörighetsgränsen för statsstipendium, utgör de räntefria

lånen ett värdefullt stöd. Klart är att dessa mellangrupper eljest

riskerar att komma i ett sämre läge i jämförelse med kamraterna både

bland dem, vilkas föräldrar bidrar till studiefinansieringen, och statsstipendiaterna.

Betydelsen av räntebefrielse som studentsocial stödform har givetvis ökat

i samma grad som den allmänna räntenivån stigit. Man vågar anta att

räntebetalningarna under studietiden utgör en sådan ekonomisk belastning

att den i många fall uppfattas som ett hinder vid valet av studieväg. Särskilt

påtagligt blir detta beträffande dem som önskar fortsätta sina studier

efter preliminärexamen.

Det är med hänsyn härtill angeläget att den räntefria studiekrediten utbyggs

i takt med övriga direkta studentsociala stödåtgärder. Redan nu synes

en eftersläpning i fråga om denna låneform ha skett i förhållande till utbyggnaden

av stipendiegivningen.

Den förändrade situation som uppstått genom den utbyggda naturastipendieringen

och den ökade tillströmningen av studerande synes påkalla

en översyn av denna långivning i sylte att bättre anpassa den till denna utveckling.

I samband härmed bör även lånebeloppets maximering till 2 500

kronor per år — i särskilda fall 5 000 kronor — omprövas med hänsyn till

de ökade levnadsomkostnaderna. Vi vill sålunda förorda att riksdagen hos

Kungl. Maj:t begär eu sådan översyn samt framläggande för riksdagen av

de förslag den kan föranleda.

Alltsedan studentsociala utredningens förslag fSOtl 1948:42) behandlades

vid 1950 års riksdag, har riktmärket för det direkta studentsociala

stödet varit, att ca eu fjärdedel av de nyinskrivna vid universitet och hög
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957

skolor borde erhålla statliga naturastipendier. På grundval av en undersökning

rörande de studerandes ekonomiska och sociala förhållanden, som

1953 framlades av professor C. E. Quensel, kunde behovet av stipendier för

studielämpliga, mindre bemedlade studenter beräknas omfatta 26 procent

av de varje år vid universitet och högskolor nyinskrivna.

Ehuru vi ännu ej har erfarenhet av ett stipendiesvstein med den omfattning

som studentsociala utredningen föreslog, finns "det dock anledning att

redan nu överväga huruvida detta system kan anses tillräckligt för att ge

studerande vid universitet och högskolor erforderlig ekonomisk trygghet.

Utredningen var själv medveten om att dess förslag representerade lösningar

endast på kort sikt. Utredningens huvudsakliga skäl att ej föreslå stipendieling

av mer än en fjärdedel av de studerande var den bristfälliga rekryteringen

från socialgrupperna II och III, en omständighet som ju utredningens

egna förslag var ägnade atl undanröja. Utredningen anförde synpunkter som

lydde på eu betydligt mer radikal principuppfattning än den som kom till

uttryck i dess konkreta förslag. Då dessa, t. ex. beträffande stipendietidens

längd, motiverades med sparsamhetssynpunkter, är det tydligt att skäl finns

att ta upp dem till omprövning så snart ekonomiska möjligheter erbjuder

sig.

Om studentsociala utredningen sålunda ej själv uppfattade sina förslag

som lösningar på längre sikt, var detta ännu mindre fallet med studenterna,

vilka saken närmast angick. SFS skrev om utredningen i sitt remissutlåtande

att den borde uppfattas »som förslag till en studentsocial försöksverksamhet

på relativt kort sikt». Man tilläde: »Först sedan erfarenhet av denna

försöksverksamhet vunnits, bör avgörande träffas, efter vilka riktlinjer de

studentsociala stödåtgärderna för framtiden skall uppbyggas.»

Såsom ovan påpekats har de medel som hittills ställts''till de studerandes

förfogande i form av Matsstipendier ej förmått förhindra eu ökad skuldsättning

i berörda årgångar. Detta framgår klart av en undersökning som

gjorts vid Uppsala universitet. Av de år 1953 nyinskrivna studenterna lånade

24,5 procent mer än 1 000 kronor för sitt första studieår, medan motsvarande

procenttal för de nyinskrivna höstterminerna 1954 och 1955 vuxit

till 28,1 procent respektive 32,4 procent. En uppfattning om stipendiebehovet

ger också undersökningen, av vilken framgår, att antalet statsstipendiater

sammanlagt med antalet icke-stipendiater med tillfredsställande studielämplighet

för visst år upptagit lån på minst 2 000 kronor, d. v. s. eu summa

som ungefär motsvarar värdet av ett natnrastipendium. Därvid framgår,

att av de tre årgångar som inskrevs 1953, 1954 och 1955 resp. 21,4 procenl,

26,4 procent och 32,0 procent av studenterna innehade stipendium eller lånade

minst 2 000 kronor för sitt första studieår. Dessa uppgifter synes ge

vid handen all stipendiering av en fjärdedel av de studerande är otillräcklig,

om syftet är att väsentligt minska behovet av studieskuldsättning. Därtill

är att märka att stipendieringen endast gäller halva studietiden.

Om studieskuldsättningen ej avsevärt avtagit, då den eftersträvade 26- procentiga stipendieringen slutligt uppnåtts, finns det anledning antaga att

den väsentliga orsaken härtill ligger dels i att bidragsförmågan hos anhöriga

är mindre än man tidigare antagit, dels i att studiekostnaderna väsentligt

stigit. Åtskilligt tyder tyvärr på att den väntade minskningen i studieskuldsättningen

uteblir. Då statistiska centralbyrån nu, efter träffad överenskommelse

med SFS, börjat en undersökning om »universitets- och liögskolestuderandes

sociala ursprung och ekonomiska förhållanden» kan man räkna

med att. få dessa förhållanden ingående belysta. Resultaten av denna utredning

bör enligt vår mening läggas till grund för den omprövning av det

direkta studentsociala stödet, som man redan på 1940-talet förutsåg.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1057

7

Vid en sådan översyn bör frågan om stipendieringens omfattning i fråga

om både andelen studenter som bör kunna påräkna stipendium och stipendieringens

längd i förhållande till studietiden omprövas.

Dessutom vill vi peka på några förbättringar som oavsett den nyssnämnda

undersökningens resultat bör genomföras så snart resurserna tillåter. Enligt

nuvarande bestämmelser kan stipendium ej törsta gången sökas efter de

första studieåren. Denna bestämmelse ter sig onödigt rigorös, då stipendiebehovet

kan vara lika stort eller större, sedan ett par år av studietiden gatt.

Ett förslag av studentsociala utredningen, som på grund av kostnadsskäl

skjutits åt sidan, var, att naturastipendierna skulle kompletteras med kontanttillägg

på 400 kronor per år. Med nuvarande penningvärde vore ett

högre belopp skäligt.

Då fråga är om det direkta studentsociala stödets konstruktion på längre

sikt, är det väsentliga att man på ett tidigt stadium klart formulerar från

vilka grundsatser man utgår. Den i den offentliga diskussionen ofta omtalade

risken, att stipendierna kommer att beröva de studerande deras frihet

i olika hänseenden, kan bli en realitet om stipendiesystemet utbyggs efter

oenhetliga, illa genomtänkta linjer. Så kan framför allt bli fallet, om man

inrättar stipendier tillgängliga endast för studerande vid studieriktningar,

dit rekryteringen på grund av mer eller mindre tillfälliga underskott på arbetsmarknaden

bör stimuleras. Över huvud taget gäller att risken för inskränkningar

i det fria studie- och yrkesvalet mera sammanhänger med utformningen

av stödåtgärderna än med deras rent kvantitativa omfattning,

något som i diskussionen ej alltid uppmärksammats.

I motionen I: 110 har, såvitt här är i fråga, anförts bland annat följande.

I både Danmark, Finland, Norge och Sverige anges den räntefria statliga

långivningen utgöra huvudformen för studiestöd. Man bar i alla dessa länder''i

och för sig goda erfarenheter av det tillämpade systemet i så måtto, att

staten icke blivit sviken som långivare. Pengarna ha återbetalats. Vad som

i sammanhanget emellertid icke efterforskats är, vad dessa låneamorteringar

inneburit i form av möda och försakelser, försenade äktenskap med

uteblivna barnafödelser, hämmade utvecklingsmöjligheter i ett påbörjat

yrkesarbete, förminskat livsmod och dämpad initiativkraft. Under sådana

omständigheter kännetecknas det statliga intresset för utbildningsproblemet

av eu halvhet, som bortser från eller icke ser till de skadeverkningar,

som likaledes vidlåda systemet.

I ett danskt aktstycke beröres ett problem, som även bos oss uppmärksammats

i dessa sammanhang. I ett av ungdomskommissionens delbetänkanden,

Ungdommens adgang til den h0jere uddannelse I. Gymnasiet (1949),

redogöres för eu undersökning om gymnasieelevernas fördelning på socialgrupper,

vilken visade, att största delen av gymnasieeleverna kom från de

ekonomiskt bäst ställda delarna av befolkningen. Del påpekades, att barn

ur, som vi säga, socialgrupp I hade sex gånger så stor utsikt till att få gå i

gymnasium som bönder, fiskare, yrkesutbildade eller icke yrkesutbildade

arbetare, hänförda till lägre socialgrupper. Nu är emellertid, som den danska

ungdomskommissionen påpekade, denna fördelning icke allena resultatet av

olika ekonomiska möjligheter redan därför att en akademisk utbildning i

våra dagar ingalunda är liktydig med särskilt goda ekonomiska möjligheter

för atl låta barnen få en högre utbildning. Också tradition och miljö och

en viss omvärdering av den akademiska utbildningens anseende och betydelse

för socialt och ekonomiskt avancemang utgöra betydande orsak till

olikheten mellan de olika befolkningsgruppernas andel i tillgången till gymnasiet.

Likväl måste föräldrarnas olika ekonomiska förhållanden alltjämt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957

antagas vara den viktigaste orsaken till den olika fördelningen av gymnasieeleverna

och samtidigt den av de reglerande faktorerna, som det bör vara

försvarligt att närmast angripa.

Under sådana förhållanden böra de hos oss i Sverige redan vidtagna

åtgärderna med inriktning dels på läroverksungdomens eller motsvarande

elevers studiegång, dels på de studerandes vid universitet och högskolor

förhållanden anses riktiga och ändamålsenliga. Vi slå här fast, alt de hittills

varit av social natur ocli inriktning, syftat till att få fram de lägre socialgruppernas

ungdom till fortsatt högre utbildning. Mot denna tanke finna

vi ingenting att invända. Systemet bör behållas och det är i och för sig

glädjande, att det kunnat fullföljas i den utsträckning, som redan från

början på grundval av förslagen från den studentsociala utredningen avsetts.

Det märkliga är emellertid, att det engelska studiehjälpssystemet uppbäres

av även andra principiella tankegångar än de här närmast nämnda.

Studiestödet inskränkes icke till de ekonomiskt svagast ställda för att upphöra

vid en tämligen lågt satt gräns. Man har eftersträvat att få studiehjälpen

spridd över i första hand hela den ekonomiska medelklassen. Därigenom

förtagas de engelska åtgärderna karaktären av socialhjälp. De dikteras

vidare av den uppfattningen, att det är ett förstahands statsintresse

att ge detta stöd åt barnfamiljerna över huvud taget. Den ekonomiska medelklassen

är i dagens läge hårt skattetyngd och äger icke som i större utsträckning

tidigare möjlighet att bekosta sina barns utbildning. Stödet till

barnfamiljerna har därför i England delvis fått denna form. Det är emellertid

uppenbart, att denna rättvisesynpunkt i dessa sammanhang även

kombinerats med andra tidsförhållanden, nämligen önskemålet att så mycket

som möjligt öka antalet av dem, som, sedan deras lämplighet härför

konstaterats, böra söka sig till yrken med högre utbildning som primär

förutsättning. Det är utblicken mot en alltmera tekniskt betonad framtid,

som lett till dylika slutsatser och motiverat den under de senaste åren starkt

utbyggda stipendieverksamheten.

Om det förhåller sig så, att en studerandes vid universitet och högskolor

enda möjlighet att erhålla ett naturastipendium — lians betvg i studentexamen

må vara än så lysande — består däri, att han kan uppvisa en föräldrainkomst

på något över 10 000 kr. taxerad inkomst (beroende på anslagets

årliga storhet kan detta belopp under vissa förutsättningar förskjutas

något uppåt) innebär detta, alt hela den ekonomiska medelklassen, till vilken

i dag stora delar av bl. a. industriarbetarklassen hör liksom tjänstemän

och lantbrukare med medelstora jordbruk, utestiinges. Den hänvisas i de

flesta fall på grund av det nuvarande skattetrycket att låta sina barn lånevägen

täcka sina studiekostnader med de följder, som vi här redan antytt.

En lösning av denna natur kan i varje händelse icke anses idealisk för denna

medelklass. Den innebär även ur statens, ur samhällets synpunkt eu

högst tvivelaktig konklusion i det föreliggande läget, vilket illustrerar det

klart önskvärda i att få hjärnorna aktiviserade med det gemensamma bästa

som mål. Det är naturligtvis härvidlag å ena sidan rätt och riktigt alt satsa

på socialt betonade stipendier, avsedda för de lägsta inkomstgrupperna,

men å andra sidan även försvarligt att under trycket av nu gällande skattesatser

vidga stipendiedemokralien till alt verkligen, i princip, omfatta hela

iolket. Det nuvarande läget kan drastiskt illustreras därav, alt eu studerande

med under AB (3,8 i eu betygsskala på 7 som maximum) i genomsnitt på

sitt studentbetyg och med en föräldrainkomst på omkring io 000 kr. om

året äter gratis pa studentrestaurangens dyrare avdelning, en förmån, som

hans stipendium ger honom, under det att en studerande med vida högre

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nv ISO år 1957

9

vitsord i sin examen men med en föräldrainkomst på omkring 15 000 kr.

om året äter på studentrestaurangens billigare avdelning samt på skuld och

lån. Tidsutvecklingen har frambragt så många nya faktorer angående den

ekonomiska medelklassens allmänna läge, att vissa omprövningar böra

göras.

Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden av statskontoret,

studiehjälpsnämnden och garantilånenämnden som även hört statsstipendienämnderna.

Yttranden över motionerna 1: 19 och II: 14

Yttranden över dessa motioner ha avgivits av statskontoret (11/3 1957),

studiehjälpsnämnden och garantilånenämnden.

Statskontoret har anfört följande.

Till en början må framhållas, att en kartläggning av behov och önskemål

beträffande studiesociala åtgärder nyligen företagits av 1954 års familjeutredning,

varefter konkreta förslag framlagts av 1956 års familjeberedning,

vilka — i den män de icke beaktats i 1957 års statsverksproposition

—• avsetts att tjäna som riktlinjer för den framtida politiken på området

(jfr prop. l/VIII s. 531—535). Vid budgetavvägningen har det endast befunnits

möjligt att genomföra vissa av familjeberedningens förslag. Redan

av statsfinansiella skäl lärer därför ett införande av studielön eller en utbyggnad

av systemet med generella grundstipendier för närvarande knappast

kunna övervägas.

Statskontoret vill vidare erinra, att den vid 1955 års riksdag väckta, med

förevarande till stor del likartade motionen (II: 113) angående demokratisering

av den högre undervisningen in. in. icke föranlett någon riksdagens

åtgärd.

Mot bakgrunden av det ovan angivna och under hänvisning jämväl till

vad statskontoret anfört i sitt denna dag avgivna utlåtande över motioner

om ökade anslag till det studentsociala stödet samt om en översyn av detta

och dess effekt får ämbetsverket föreslå, att förevarande motioner icke föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Det av statskontoret åberopade utlåtandet redovisas nedan i sitt sammanhang.

Studiehjälpsnämnden har avgivit följande yttrande.

I motionerna föreslås en snabbutredning om införande av studielön eller

motsvarande generella stipendier från och med gymnasiet. Beloppen anses

böra vara sådana, att de garanterar livsuppehället och studiekostnaderna

under studietiden för dem som styrkt sin studielämplighet. Det har inte angivits,

hur studielämpligheten skall styrkas, men av motionärernas argumentering

torde kunna dragas den slutsatsen, att de anse lämpligheten

styrkt, när elev godkänts för intagning i högre läroanstalt.

I begreppet »studielön eller motsvarande generella stipendier» ligger alt

beloppet skall vara lika för alla och att behovsprövning icke skall ske. För

att bil ett fullgott ekonomiskt stöd åt elever från helt obemedlade hem

måste beloppet sättas högt. Annars fyller stipendierna ej den uppgift, som

är avsedd, nämligen alt göra studier i högre läroanstalter möjliga och lockande

för ungdom ur ekonomiskt svagt ställda familjer. När nu samma

höga belopp skulle tillkomma alla elever blir kostnaderna så avsevärda, alt

de av statsfinansiella skäl säkert icke skulle accepteras. Skall stipendiet ga
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957

rantera livsuppehället och studiekostnaderna under studietiden för en helt

medellös elev kan det knappast sättas lägre än 300 kronor för månad eller

2 700 kronor för läsår om 9 månader. I gymnasierna undervisas läsåret

1957/o8 omkring 40 000 elever och stipendiesumman för gymnasisterna

skulle då röra sig omkring 1 000 000 kronor. Vid eu utbyggnad av gymnasierna

bleve kostnaderna än högre. Även inom den studentsociala verksamheten

skulle högst betydande kostnadsökningar uppkomma genom generella

stipendier. Avstår man från tanken på att stipendiet skall ge täckning

lör obemedlad elevs levnads- och studiekostnader och sänker stipendierna

till belopp, som anses kunna rymmas inom statsbudgeten, försämras det

ekonomiska stödet för dem, som bäst behöver det, och samtidigt försvinner

stipendiernas möjlighet att stimulera studiebegåvade och meddellösa till

högre studier. Generella stipendier till gymnasiets elever skulle vidare otvivelaktigt

framtvinga samma stipendier åt elever i samma åldrar i andra

läroanstalter, exempelvis vid tekniska och andra fackutbildningsanstalter

och i yrkesskolorna. Studiehjälpen är ju i princip enhetlig för olika slag av

utbildningsanstalter. Statsverkets kostnader stegrades då ytterligare med

icke obetydliga summor. Vid ställningstagande till studiehjälpens utformning

och omfattning bör man vidare icke bortse från den automatiska steg1

ingen a\ redan beslutad studiehjälp, som icke berörs av frågan om generella

stipendier åt gymnasister och därmed likställda elever. Det gäller

studiehjälpen åt eleverna i enhetsskolan. I sin utredning om införande av

behovsprövade stipendier i enhetsskolan har nämnden beräknat, att denna

studiehjälp kommer att årligen uppgå till omkring 60 000 000 kronor, då

enhetsskolan pa 60-talet blivit fullt genomförd. Slutligen torde böra beaktas,

att i motionerna icke berörts frågan om studiebidrag för de gyinnasistei,

som har speciella utgifter för sin utbildning såsom för inackordering,

resor och måltider på skolorten. Det kan ju inte vara rättvist att dessa

bidrag skulle slopas, antingen borde de inarbetas i de generella stipendierna

för elever från landsbygden med därav följande kraftig ökning av dessas

belopp eller behållas vid sidan av stipendierna. Då studiebidragen visat

sig vara en starkt bidragande orsak till stegringen av elevantalet''i läroAeiken

och därför automatiskt öka, innebär även denna form av studiehjälp,

som uppgår till omkring 75 % av studiehjälpen åt läroverkens elever

eu liogst betydande kostnad, som måste beaktas, då den samfällda studiehjälpen

debatteras.

Både av principiella och statsfinansiella skäl finner sig nämnden sålunda

hora bestämt taga avstånd från tanken att införa generella stipendier i

gymnasiet. Enligt nämndens mening bör det ekonomiska stödet åt den stu!

CI.an,, l!ngdomen 1 stallet anpassas efter rådande sociala och ekonomiska

iorhal anden och i törsta hand syfta till att i görligaste mån avlägsna de

studiekostnader, som avila flertalet obemedlade och mindre bemedlade föraldrar

med soner och döttrar i högre läroanstalter. Stödet skall med andra

om sattas m, dar behovet av stöd finnes, och differentieras med hänsyn till

behovet. Om denna grundprincip följes, kan stödet göras fullt effektivt för

de helt obemedlade, vilket långt ifrån är säkert genom generella stipendier.

Den etter ovannamnda princip uppbyggda nuvarande studiehjälpen bör

darfor successivt utbyggas till allt större effektivitet så långt statsfinansietta

skal det medgiva.

rJ?et bfrJ del,t:* sammanhang påpekas, att en icke oväsentlig utveckling

redan skett sedan studiehjälpsverksamheten år 1945 började vid läroverken.

Anslaget till stipendier, som budgetåret 1945/46 var 1 900 000 kronor

f!L\7mSStia°tel! !a-b/?o uPPtaget tilJ 20 200 000 kronor. Nämndens förslag

budgetaret 195//08 var 2o 600 000 kronor. Enligt riksdagens beslut år

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957

11

1945 var högsta beloppet för läsår 800 kronor, enligt nu för riksdagen

framlagt förslag kan det bli 1 575 kronor, vartill dessutom kan komma bidrag

till längre resor från hemmet till skolorten. En fortsatt utveckling av

studiehjälpen efter i huvudsak nu gällande grunder är enligt nämndens

mening avgjort att föredraga framför införandet av generella stipendier,

och nämnden avstyrker därför den i motionerna föreslagna snabbutredningen.

Garantilånenämnden, vars utlåtande omfattar även övriga föreliggande

motioner, har i likhet med statsstipendienämnderna begränsat sig till de

frågor, som gälla de direkta stödåtgärderna — stipendier och lån — vid

universitet och högskolor. I sitt yttrande anför nämnden följande.

1 samtliga remitterade motioner yrkas på viss översyn eller utredning beträffande

det statliga studiestödet.

Den nuvarande utformningen av detta stöd på universitets- och högskolestadiet

har senast varit föremål för utredning inom den s. k. studentsociala

utredningen, vilken i sitt betänkande (SOU 1948: 42) föreslog en utbyggnad

av det direkta stödet i form av en kombination av statliga naturastipendier

och studielån. Vid 1950 års riksdag fattades principbeslut i enlighet med

studentsociala utredningens förslag, men av statsfinansiella skäl inskränkte

man sig år 1950 huvudsakligen till att införa statlig kreditgaranti för

studielån. Därefter har en successiv utvidgning av de statliga insatserna på

detta område skett. Genom beslut av 1953 års riksdag vidgades naturastipendieringen

till att omfatta samtliga akademiska läroanstalter utom de under

nionde huvudtiteln, vid vilka kontantstipendier av motsvarande storlek

i stället utgår. Vid ett bifall till förslaget i årets statsverksproposition skulle

studentsociala utredningens målsättning slutligen realiseras för den grupp,

som erhåller nytt stipendium för 1957/58. Antalet nya stipendier har nämligen

beräknats till ett antal motsvarande 26 procent av antalet nyinskrivna

r id ifrågavarande läroanstalter.

Läget under läsåret 1956/57 beträffande det direkta studentsociala stödet

kan i stora drag anges så att i naturastipendier utgår ca 4,4 milj. kronor, i

kontantstipendier vid jordbrukshuvudtitelns högskolor ca 140 000 kronor,

i räntefria studielån ur statens lånefond för universitetsstudier ca 7 milj.

kronor och i studielån med statlig kreditgaranti i banker och övriga kreditinrättningar

16—17 milj. kronor. Från statens sida erbjudes dessutom akademikerna

och med dem jämställda grupper, såsom folkskollärare, musiklärare

in. fl. möjligheten att efter avlagd examen erhålla statlig kreditgaranti

även för privata studielån. Under budgetåret 1955/56 beviljade garantilånenämnden

dylik kreditgaranti för sammanlagt ca 5 milj. kronoi

utöver de ca 6 milj. kronor, som ifrågavarande låntagare redan under studietiden

erhållit i statlig kreditgaranti.

1 samtliga de remitterade motionerna har nu, ehuru med delvis skilda

motiveringar, framförts förslag om en utredning och översyn av principerna

för bl. a. det direkta studentsociala stödet i form av statliga stipendier

och lan. I motionen II: 14 framförcs den av studentsociala utredningen avvisade

tanken på studielön. 1 de likalydande motionerna I: 190 och II: 81

uttalas, att tiden nu synes vara inne att på grundval av en bedömning av

samhällets behov av utbildad arbetskraft på skilda områden göra en samlad

översyn över olika direkta stödåtgärder och därvid uppmärksamma bl. a.

deras effektivitet för alt utjämna barnkostnaderna och för att främja rekryteringen

till utbildningsanstalterna. Motionen 1:11!) siktar till en höjning

av de ekonomiska behovsgränserna för erhållande av naturastipendium. I

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957

de likalydf.ndc motionerna I: 359 och 11:445 förordas bl. a. eu översyn beträffande

stipendieringens omfattning, både i fråga om andelen studenter,

som bör kunna påräkna stipendium, och stipendieringens längd i förhållande

till studietiden.

Garanlilånenämnden vill i detta sammanhang även fästa uppmärksamheten

på den betydande ökning i antalet högskolestuderande man enligt 1955

års universitetsutredning har att räkna med under det närmaste decenniet.

Härigenom aktualiseras exempelvis frågan, huruvida fördelarna med naturaformen

för stipendieringen fortfarande uppväger det administrativa merarbetet

jämfört med kontantstipendier.

Under hänvisning till det anförda vill garantilånenämnden tillstyrka, att

en utredning beträffande formerna för det direkta statliga stödet till de högskolestuderande

snarast igångsättes.

En eventuell utredning får dock icke medföra, alt anslagen till nu existerande

stödåtgärder hålles tillbaka med hänvisning till utredningsarbetet.

Tvärtom synes det garantilånenämnden oundgängligt, att de successiva anslagsförstärkningar

företages, som kan komma att erfordras med anledning

av studentantalets ökning eller eljest föreliggande omständigheter.

Garantilånenämnden får vidare understryka, att den anser det vara av

största vikt, att en eventuell utredning tar hänsyn till de förslag, som framlagts

eller kommer att framläggas i skattefrågor, och utformar sina förslag

så, att stödåtgärder och skatteregler samordnas. Dock bör givetvis icke genomförandet

av de nu föreliggande respektive förväntade förslagen från

1950 års skattelagssakkunniga om rätt tilll skatteavdrag för studieunderstöd

och för amortering av studieskulder härigenom fördröjas.

Beträffande formen för den föreslagna utredningen vill garantilånenämnden

anföra, att den kan företagas antingen av särskilda av Kungl. Maj:l

tillkallade sakkunniga eller också inom garantilånenämnden, som därvid

bör erhålla möjlighet att för ändamålet adjungera erforderlig expertis från

främst statsstipendienämnderna och studentorganisationerna.

Statsstipendienämnden i Uppsala har anfört följande.

Statsstipendienämnden har i sina årliga petitaframställningar pekat på den

enligt nämndens mening alltför omfattande studieskuldsättningen. Nämnden

har härvid kunnat hänvisa till sin särskilt under de senaste åren samlade

erfarenhet från behandlingen av de nu 2 000 å 3 000 årligen ingivna

ansökningarna om räntefria och statsgaranterade studielån. Den av statsstipendienämnden

förmedlade studiekrediten har sålunda, räknad per vid

universitetet och lantbrukshögskolan närvarande aktivt studerande, mellan

läsåren 1953/54 och 1955/56 stigit med 15,6 % på två år, under vilka anslagen

till statliga stipendier ökats ej oväsentligt.

Nämnden har även understrukit att studieskuldsättningen är ojämnt fördelad.

Många studenter torde vara helt eller endast obetydligt skuldsatta

vid examens avläggande, medan å andra sidan skuldsummor (exkl. skulder

till föräldrar) på 20 000 å 30 000 kr. för en nybliven fil. mag. eller jur. kand.

numera icke är ovanliga.

Statsstipendienämnden har rik erfarenhet av den ekonomiska och icke

minst psykiska press, som studieskuldsättningen för med sig, och nämnden

vill begagna detta tillfälle att ånyo och med all kraft understryka behovet

av snara och omfattande åtgärder från det allmännas sida i syfte att råda

bot för eu alltför omfattande studieskuldsättnings skadeverkningar.

Med denna bedömning är det naturligt, att statsstipendienämnden, liksom

motionärerna, hyser tvekan huruvida den i årets statsverksproposition angivna

målsättningen för eu utbyggnad av det statliga stipendiesystemet (na
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1057

13

turastipendium åt var fjärde nvinskriven student) verkligen kommer att

visa sig var till fyllest.

Vad som på detta område erfordras, är enligt statsstipendienämndens uppfattning

eu rad åtgärder i syfte dels att hålla studieskuldsättningen inom

rimliga gränser, dels att lätta skuldbördan för de hårdast skuldsatta. Genom

att i skattehänseende jämställa periodiskt understöd till studerande med

annat periodiskt understöd och framför allt genom en utökad stipendiering

skulle man kunna radikalt minska studieskuldsättningen. Genom ökad tillgång

på räntefri studiekredit och genom införande av avdragsrätt vid taxering

för amortering av studieskulder skulle man vidare kunna avsevärt lätta

det ekonomiska trycket för dem som ändå skulle vara tvungna till studieskuldsättning.

Därutöver synes enligt nämndens mening allvarligt böra övervägas

former för särskilt stöd åt sådana universitets- och högskolestuderande

som redan under studietiden bildar familj. Det är nämligen enligt nämndens

erfarenhet inom denna grupp man finner de allvarligaste fallen av

orimlig studieskuldsättning.

Av det sagda torde framgå, att statsstipendienämnden i likhet med motionärerna

anser det angeläget att målsättningen för det allmännas ekonomiska

stöd åt universitets- och högskolestuderande icke låses vid den ursprungligen

av studentsociala utredningen föreslagna stipendieringen av var

fjärde" nvinskriven student. Tvärtom synes studenternas ekonomiska förhållanden

böra göras till föremål för ingående undersökningar, särskilt i syfte

att utröna inom vilka kategorier studieskuldsättningen är svårast, och med

vilka åtgärder man snabbast kan komma till rätta med densamma. En sådan

undersökning har — enligt vad statsstipendienämnden har sig bekant — nyligen

igångsatts av statistiska centralbyrån i samarbete med Sveriges Förenade

Studentkårer, och nämnden vågar räkna med att man, då resultaten av

denna undersökning föreligger, skall ha ett mycket värdefullt material då det

gäller att bedöma huruvida de hittills vidtagna studentsociala stödåtgärderna

är tillräckliga för här angivna syften.

I naturastipendierna samt i den räntefria och den statsgaranterade studiekrediten

synes man emellertid enligt statsstipendienämndens mening ha funnit

lämpliga medel för studentsociala stödåtgärder från det allmännas sida.

Nämnden ställer sig därför något tveksam till den i motionerna framförda

tanken på en allmän omprövning av den studentsociala politikens både mål

och medel, och nämnden vill allvarligt ifrågasätta, huruvida de vinster som

därigenom skulle stå att hämta verkligen står i rimlig proportion till den

tidsutdräkt som dylika utredningar erfarenhetsmässigt lätt medför och som

i detta fall kan riskeras även för en lösning av de två ovannämnda frågor

på skattelagstiftningens område, vilka vardera under loppet av de senaste tio

åren redan varit föremål för utredningar inom två särskilda statliga kommittéer.

— Emellertid skulle statsstipendienämnden här vilja göra undantag

för ett problemkomplex, nämligen studentfamiljernas ekonomiska situation

och möjligheterna att förbättra den. Här anser statsstipendienämnden bestämt,

att en särskild utredning är av behovet påkallad.

Statsstipendienämnden i Lund har anfört följande.

Förslagen i motion I: 119 synes innebära införande av ett nytt slags stipendium.

Ett visst antal stipendier skulle utlämnas till fri tävlan mellan elever,

som nätt de bästa studieresultaten i studentexamen ulan hänsyn till den

ekonomiska belägenheten i annan mån än att den övre gränsen för erhållande

av dylikt stipendium borde i inkomstavseende kunna sättas till trettiofem

lusen kronor all laxera till slutlig inkomstskatt samt den undre gränsen

vid den siffra, som berättigar till att erhålla de nu utgående nalurasti
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957

pendierna. Statsstipendienämnden, som anser att en förskjutning beträffande

gränsen i inkomstavseende bör ske genom betydande höjning av anslagen

till naturastipendier, avstyrker de i motionen framförda förslagen.

Det i motion II: 81 framförda yrkandet syftar till översyn av och avvägning

mellan olika studiesoeiala — icke studentsociala — åtgärder. Härmed

avses en mångfald frågor: från skolmåltider till matsalar till studerande,

det gäller att ordna hälsovården och tillgodose behovet av fritids- och samlingslokaler,

förbättrade möjligheter till vidareutbildning för olika kategorier

av yrkesverksamma etc.

Statsstipendienämnden förmenar, att frågan om eu betydande utökning

och förbättring av stödåtgärderna för de studerande vid universitet och högskolor

är i så trängande behov av en snabb lösning, att den icke i dagens läge

kan utredas i samband med hela det av motionärerna berörda vittomfattande

problemkomplexet.

I motion II: 14 hemställes om en utredning om införande av studielön eller

motsvarande generella stipendier. Även vid ett bifall till Kungl. Maj ds

proposition kommer endast cirka 25 % av de nyinskrivna vid berörda läroanstalter

att kunna erhålla naturastipendier. Statsstipendienämnden anser

i princip att studerande vid universitet och högskolor, som styrkt sin studielämplighet,

utan behovsprövning borde tilldelas naturastipendier.

Statsstipendienämnden i Göteborg har anfört följande.

Motionerna 11:14 och 1:19 äro mycket allmänt hållna och beröra till

största delen problem, som torde ligga utanför statsstipendienämndernas

verksamhetsområde. Den utredning, som begäres i motionerna, svnes avse

spörsmål, som varit under debatt i samband med prövning av flertalet anslagsfrågor

avseende studiehjälp av olika slag.

Motionen I: 119 anknyter direkt till det i årets statsverksproposition framlagda

förslaget om anslag till naturastipendier åt studerande vid universiteten

in. fl. läroanstalter. Den i motionen lämnade redogörelsen för gällande

stödformer åt studerande såväl i Sverige som i de övriga nordiska länderna

samt England visar de svårigheter, som förefinnas att inom en given

kostnadsram finna en rättvisande avvägning mellan kompetenskraven i fråga

om studiebegåvning och ekonomi. Med den utveckling studiekostnaderna

genomgått måste det, såsom motionären visat, framstå såsom en nödvändighet,

att även studerande, vars föräldrar äro att hänföra till mellangrupperna

av inkomsttagare, erhålla statligt bidrag till sina studiekostnader. Även om

en lämplig form för sådant statligt stöd kan — på sätt 1950 års skattelagssakkunniga

i ett nyligen framlagt förslag förordat — vinnas skattevägen,

d. v. s. genom föräldrarnas rätt till avdrag å taxeringen för lämnade studiebidrag

till sina barn, torde dock för effektiv hjälp även krävas en utvidgning

av den direkta statliga bidragsgivningen. Samordnandet av dessa båda stödformer

synes vara en lämplig uppgift för den i motionen föreslagna utredningen.

1 avvaktan på resultatet av sådan utredning synes motionärens förslag

om inrättandet av ett visst antal icke behovsprövade naturastipendier

vara värt beaktande.

Förslaget om utredning och översyn av de olika studentsociala stödformerna

synes från de i motionerna I: 359 och II: 445 givna utgångspunkterna

vara välbetänkt. Eu översyn och avvägning mellan olika studentsociala

åtgärder kan även tillstyrkas ur de synpunkter, som komma till uttryck t

motionerna II: 81 och I: 190. Mot argumenteringen i nämnda motioner

synes dock kunna anföras, att vid beräkningen av kostnaderna för studiehjälpen

i form av avdragsrätt vid taxeringen för studiebidrag hänsyn icke

ägnats den värdefulla form av sparande, som ligger i att eu stor del av inkomsten

användes för barnens studier.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr i80 år 1957

15

Statsstipendienämnden i Stockholm har anfört följande.

Studentsociala utredningen betraktade sitt förslag till åtgärder för det direkta

studentsociala stödet som en första etapp i ett förverkligande av ett

studentsocialt program. Detta har ytterligare understrukits av Sveriges Förenade

Studentkårer i sitt remissvar över sagda utredningsförslag. Den av

studentsociala utredningen begagnade metoden att få fram behovet av stipendiering

har sedermera kompletterats av professor C. E. Quensels undersökning

1953 varvid behovet av stipendier beräknades omfatta 26 % av de

varje år vid universitet och högskolor nyinskrivna studenterna, vilka vore

att betrakta såsom obemedlade eller mindre bemedlade. Statsstipendienämnden

vill understryka, att vid de tidpunkter dessa utredningar gjordes, det

statliga studiestödet i gymnasierna ännu icke hade hunnit att i nämnvärd

grad påverka rekryteringen till de högre studierna. Vidare har under senare

tid från allt flera håll framförts önskemål om ett starkt utbyggt stipendiestöd

för akademiska studier. Den av studentsociala utredningen avvisade tanken

på studielön har, förutom i motion nr 14, gång på gång gjort sig påmind.

Ett stigande intresse för studenternas ekonomiska problem visar sig också

i de förslag om rätt till avdrag för periodiskt understöd till studerande som

framlagts av skattelagssakkunniga samt den av riksdagen vid flera tillfällen

gjorda efterlysningen av förslaget om avdragsrätt för amortering av studieskulder.

Statsstipendienämnden finner det befogat att man nu, framför allt med

hänsyn till att den studentsociala utredningens mål i princip nåtts, tillsätter

en utredning för att i sin helhet genomgå de problem som äro förbundna med

finansieringen av akademiska studier. Detta är så mycket mer behövligt som

man enligt 1955 års universitetsutredning har att förvänta en mycket stark

ansvällning av de studerande vid de högre läroanstalterna. Statsstipendienämnden

vill emellertid understryka att den finner det vara av största vikt

att utredningen tager hänsyn till de förslag som framlagts eller komma att

framläggas i skattefrågor och utformar sina förslag så, att stödåtgärder och

skatteregler samordnas. Dock bör givetvis icke de nu föreliggande förslagen

om rätt till avdrag för studieunderstöd och för amortering av studieskulder,

vilka statsstipendienämnden finner mycket angelägna, härigenom fördröjas.

Statsstipendienämnden vill således tillstyrka att frågan om det studentsociala

stödet utredes och att därvid beaktas de synpunkter som framförts i

de remitterade motionerna.

Yttranden över in otionerna 1:190 och 11:81

Yttranden över dessa motioner ha avgivits av statskontoret (6/3 1957),

studiehjälpsnämnden och garantilånenämnden, den sistnämnda efter hörande

av statsstipendienämnderna.

Statskontoret har anfört följande.

Så nyligen som 1954 tillsattes eu kommitté — 1954 års familjeutredning

— vilken hl. a. hade att verkställa en inventering och kartläggning av de

åtgärder, som från samhällets sida vidtagits i sylte all främja familjebildningen

och barnfamiljernas förhållanden. 1 sitt betänkande Samhället och

barnfamiljerna (SOU 1955: 29) har utredningen anvisat olika reformmöjligheter

på familjepolitikens område och har därvid även behandlat frågan

om studiehjälp från det allmännas sida. 1956 tillkallades inom socialdepartementet

en särskild familjeheredning, vilken haft alt genomgå de familjepolitiska

spörsmål, som aktualiserats av familjeutredningen. Till fullgörande

av sitt uppdrag har beredningen under hösten 1956 framlagt ett antal pro
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957

memorior, däribland en angående statlig studiehjälp, i vilken bl. a. avvägningen

mellan generella och behovsprövade stödformer diskuteras. Beredningens

olika förslag redovisas i årets statsverksproposition (VIII ht, s. 519

tf). Departementschefen uttalar, att beredningens samlade förslag i dagens

läge väl närmast få uppfattas som en målsättning och som riktlinjer för den

fortsatta studiehjälpspolitiken, eftersom det ju icke rådde någon tvekan om

att redan av statsfinansiella skäl förslagen ingalunda på en gång gå att genomföra.

Sålunda har en kartläggning av behov och önskemål beträffande studiesociala

åtgärder nyligen företagits av familjeutredningen, varefter konkreta

förslag framlagts av familjeberedningen, vilka — i den män de icke beaktats

i 1957 års statsverksproposition — äro avsedda att tjäna som riktlinjer för

den framtida politiken på området. Mot bakgrunden härav synes det icke påkallat

att nu ånyo verkställa en översyn av och avvägning mellan olika studiesociala

åtgärder. Statskontoret får därför avstyrka bifall till motionerna.

Studiehjälpsnämndcn har avgivit följande yttrande.

De överväganden, som yrkas i motionerna, omspänna en mångfald frågor

av mycket skiftande natur. De avse ej blott den studentsociala verksamheten

och studiehjälpen vid alla slags läroanstalter utanför universitet och högskolor

utan även skattelagstiftningsfrågor, bostadsfrågor, kosthållet från

skolmåltider till matsalar för studerande, fritids- och samlingslokaler, vidareutbildning

av olika kategorier yrkesverksamma in. m. Det är fara värt,

att en utredning av denna omfattning, som skulle kräva medverkan av sakkunniga

från åtskilliga verksamhetsområden, kunde under den säkerligen

icke ringa tid, under vilken den måste pågå, tagas till intäkt för undanskjutande

av redan utredda reformförslag och förbättringar av de nu existerande

studiesociala åtgärderna. Inom nämndens verksamhetsområde äro exempelvis

utökning av stipendiernas och de räntefria studielånens antal och storlek,

vilka förbättringar kunna genomföras utan större omgång på grundval av

studiehjälpsmyndigheternas samlade erfarenhet, avgjort av större angelägenhetsgrad

än eu utredning av så vittomfattande och vittsyftande problemkomplex,

som i motionerna åsyftas.

Yttranden av garantilånenämnden och statsstipendienämnderna över nu

ifrågavarande motioner ha redovisats i det föregående.

Yttranden över motionerna 1: 3 5 9 och II: 445

Yttranden över dessa motioner ha avgivits av statskontoret (11/3 1957)

och garantilånenämnden och statsstipendienämnderna.

Statskontoret har anfört följande.

Vid anmälan av anslagsbehovet för naturastipendier åt studerande vid

universiteten m. fl. läroanstalter för nästkommande budgetår har föredragande

departementschefen bl. a. framhållit, att tidpunkten nu syntes vara

inne att fullfölja den vid 1950 års riksdag beslutade målsättningen för det

statliga naturastipendiesystemet (jfr prop. 1957: l/VIII s. 280—281). En

ökning av antalet nya stipendier från 22 till 26 procent av antalet inskrivna

bar i sådant syfte föreslagits. Höjningen av ifrågavarande anslag för nästa

budgetår har beräknats till 2,5 miljoner kronor.

Innan närmare erfarenheter vunnits rörande stipendiesystemet efter full

utbyggnad av detsamma synes med ändringar av den statliga lånegivningens

och stipendieringens utformning böra anstå. I detta sammanhang må

också erinras om det av skattelagssakkunniga nyligen framlagda förslaget

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957

17

till bestämmelser om avdragsrätt för studieunderstöd in. in., vilket är beroende

av Kungl. Maj :ts prövning. Statskontoret får vidare framhålla, att

den ökning av antalet studerande vid universitet och högskolor — från omkring

20 000 år 1955 till 30 000 i början på 1960-talet — som enligt direktiven

till 1955 års universitetsutredning kan emotses, redan med nuvarande

utformning av det studentsociala stödet kommer att medföra högst avsevärda

automatiska kostnadsökningar för statsverket.

Mot bakgrunden av vad ovan anförts anser statskontoret, att en översyn

av det studentsociala stödet och dess effekt icke för närvarande bör övervägas.

Ämbetsverket avstyrker alltså bifall till förevarande motioner i ovan

berörda avseende.

yttranden av garantilånenämnden och statsstipendienämnderna över nu

ifrågavarande motioner ha redovisats i det föregående.

yttranden över motionen 1: 119

Yttranden över denna motion ha avgivits av statskontoret (11/3 1957),

studiehjälpsnämnden och garantilånenämnden samt statsstipendienämnderna.

Statskontoret har anfört följande.

Statskontoret vill erinra, att 1956 års familjeberedning framlagt förslag

om modifiering av behovsprövningen för erhållande av statlig studiehjälp,

vilket önskemål föredragande departementschefen vid anmälan av medelsbehovet

för studiebidrag och stipendier vid de allmänna läroverken m. fl.

skolor för nästkommande budgetår icke ansett sig kunna biträda. Då det

således icke befunnits möjligt att för närvarande genomföra en dylik reform,

som avser utbildningen på realskole- och gymnasiestadierna, lärer

en uppmjukning beträffande villkoren för erhållande av statligt stipendium

på högskolestadiet icke heller böra komma i fråga. Med hänsyn härtill

och under hänvisning till vad statskontoret anfört i sitt denna dag avgivna

utlåtande över motioner om ökade anslag till det studentsociala stödet

samt om en översyn av detta och dess effekt får ämbetsverket avstyrka

bifall till förevarande motion.

Det av statskontoret åberopade utlåtandet har redovisats i det föregående.

Studiehjälpsnämnden har avgivit följande yttrande.

Motionen avhandlar helt studiehjälpen åt studerande vid universitet och

högskolor, d. v. s. ett område, om vilket studiehjälpsnämnden icke har någon

erfarenhet. Motionen rör emellertid också ett problem, som har betydelse

och aktualitet även inom nämndens verksamhetsområde, nämligen

den ekonomiska medelklassens uteslutning från de behovsprövade stipendierna.

Under senare år skedd inkomstutveckling, sedd i förhållande till

penningvärdeförändringen, motiverar utan tvekan att i stipendiekategorierna

upptages högre inkomstgrupper, än som nu är möjligt. Den gräns,

som nu utgående anslag gör nödvändig, utestänger stora delar av industriarbetarklassen

och tjänstemannafamiljerna från att erhålla stipendier för

barnens utbildning. En kraftig lyftning av övre inkomstgränsen bör därför

rättvisligen ske med därav betingad ökning av stipendieanslagen. Förslag

i den riktningen av familjeberedningen har nämnden också tillstyrkt i vad

avser det klientel, som tillhör nämndens verksamhetsområde, och finner

det naturligt alt ändring i positiv riktning sker även inom den student2

Bihang till riksdagens protokoll 1957. G samt. Nr ISO

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957

sociala verksamheten, så att även studerande ur högre inkomstklasser än

de nu stipendieberättigade blir delaktiga av naturastipendier. Motionärens

förslag om 300 stipendier till fri tävlan ligger vid sidan om en allmän lyftning

av inkomstgränsen men förtjänar att närmare prövas av på det studentsociala

området sakkunniga.

Yttranden av garantilånenämnden och statsstipendienämnderna över nu

ifrågavarande motion ha redovisats i det föregående.

Utskottet

Med anledning av de föreliggande motionerna — samtliga berörande olika

studiesociala frågor -— får utskottet anföra följande.

I ett den 8 september 1955 avgivet betänkande (SOU 1955:29) anvisade

1954 års familjeutredning olika reformmöjligheter på familjepolitikens område

och behandlade därvid även frågor om studiehjälp från det allmännas

sida. Den 2 oktober 1956 framlade familjeberedningen — tillkallad inom

socialdepartementet för att biträda vid handläggningen av frågan om samhällets

stödåtgärder för barnfamiljerna och därmed sammanhängande spörsmål

— en promemoria angående statlig studiehjälp, i huvudsak avseende

skolsociala förmåner, varvid bortsågs från stödet åt dem som genomgå utbildning

vid universitet och högskolor eller därmed jämförliga undervisningsanstalter.

I promemorian framlades eu rad alternativ till åtgärder, genom

vilka en direkt eller indirekt förbättring av studiehjälpen kunde komma

till stånd. Beredningen behandlade såväl tänkbara reformer av generell

innebörd som förstärkningar av det behovsprövade stödet.

Efter av Kungl. Maj :t på beredningens förslag grundad framställning i

1957 års åttonde huvudtitel (punkten 223, s. 519 ff) beslöt innevarande års

riksdag (jfr statsutskottets utlåtande 1957:8 punkten 46), att allmänna

studiebidrag av barnbidragets storlek skulle införas från och med den 1

januari 1958 för elevgrupperna i 16- och 17-årsåldern ävensom att stipendie-,

studiebidrags- och utbildningsbidragsbeloppen skulle likaledes från

och med den 1 januari 1958 höjas för elevgrupperna i 18-årsåldern och däröver.

I sitt ovannämnda, av riksdagen godkända utlåtande hemställde utskottet

i detta sammanhang, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en översyn av gällande regler

för behovsprövningen i samband med stipendieringen.

Genom beslut den 6 juni 1957 har Kungl. Maj:t uppdragit åt studiehjälpsnämnden

att verkställa oinförmälda översyn samt att till Kungl. Maj:t inkomma

med denna utredning och de förslag i ämnet, vartill nämnden kunde

finna anledning.

I kungörelse den 15 november 1957 har Kungl. Maj:t meddelat bestämmelser

angående allmänt studiebidrag.

På grund av vad sålunda förekommit torde någon ytterligare utredning

rörande studiesociala åtgärder för de grupper, som voro föremål för bedö
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957 19

mande av 1954 års familjeutredning och 1956 års familjeberedning, för

närvarande icke vara påkallad.

Utskottet får vidare erinra om att frågor om skatteavdrag för studieunderstöd

in. m. dels redan äro föremål för Kungl. Maj:ts prövning på grundval

av därom av skattelagssakkunniga verkställd utredning, dels ock äro

under utredning av sagda sakkunniga för att underställas Kungl. Maj :t. På

grund härav synes i nu förevarande sammanhang kunna bortses från dessa

spörsmål.

Vid 1950 års riksdag fattades, sedan 1946'' års utredning om den högre

utbildningens demokratisering (studentsociala utredningen) avlämnat förslag

i ämnet, principbeslut om riktlinjer för den framtida utformningen av

de studentsociala stödåtgärderna, innebärande i fråga om det direkta stödet

att detta skulle inriktas på ett utbyggande av statsstipendier (naturastipendier)

och studielån i kombination. Naturastipendiesystemet har etappvis

utbyggts. Stipendiefrekvensen har sålunda åren 1953—1956 uppgått till

respektive 7, 13, 15 och 22 procent av antalet nyinskrivna studerande. Vid

anmälan i 1957 års åttonde huvudtitel (punkten 121, s. 274 ff) av anslaget

till Gemensamma universitetsändamål: Naturastipendier åt studerande vid

universiteten m. fl. läroanstalter framhöll föredragande departementschefen

bland annat, att tidpunkten nu syntes vara inne för att fullfölja den vid

1950 års riksdag angivna målsättningen för det statliga naturastipendiesystemet,

innebärande att stipendier borde beräknas för 26 procent av totalantalet

nyinskrivna vid universiteten m. fl. läroanstalter. I anslutning härtill

föreslog Kungl. Maj :t att ovan omförmälda anslag skulle för budgetåret

1957/58 höjas med ett belopp av 2 500 000 kronor.

Riksdagen biföll Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag.

De räntefria studielånen till studerande vid universiteten m. fl. läroanstalter

utgå ur statens lånefond för universitetsstudier. För innevarande

budgetår har för ändamålet anvisats ett investeringsanslag av 6 000 000 kronor.

Utskottet vill framhålla, alt utskottet vid den prövning utskottet ägnat

de i motionerna I: 190 och II: 81, I: 359 och II: 445 samt I: 119, sistnämnda

tre motioner såvitt här är i fråga, framförda yrkandena funnit att en

skyndsam utredning i dagens läge synes påkallad, avseende en översyn av

och en avvägning mellan olika studiesociala åtgärder — i första hand lån

och stipendier — för de grupper studerande, som icke blivit föremål för

bedömande av 1954 års familjeutredning och 1956 års familjeberedning.

Med hänsyn till de snabbt växande ungdomskullarna med därav följande

krav på ökade automatiska utgifter för studiehjälp från statens sida vill

utskottet understryka angelägenheten av att åtgärder vidtagas i syfte att

vidmakthålla den nivå beträffande det studentsociala stödet, som numera

uppnåtts. Särskilt bör härjämte övervägas att utvidga de studerandes möjligheter

till räntefria studielån att omfatta även sådana kategorier i åldersgruppen

över 18 år, som icke nu kunna komma i åtnjutande av detta stöd.

I övrigt torde vid utredningen böra till närmare omprövning upptagas de

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1957

problem på här ifrågavarande områden, som berörts i de ovannämnda motionerna.

För uppnående av en önskvärd samordning mellan de olika stödformerna

och en samlad överblick över förevarande problemkomplex torde

utredningen enligt utskottets mening lämpligen böra verkställas inom ecklesiastikdepartementet

med anlitande av härför erforderlig expertis från bland

annat garantilånenämnden och studiehjälpsnämnden. Utskottet utgår från

att tillfälle kommer att beredas de studerandes egna organisationer att på

lämpligt sätt lämna sin medverkan vid utredningens verkställande.

Vidkommande motionerna I: 19 och II: 14, i vilka hemställts om utredning

rörande införande av studielön eller motsvarande generella stipendier,

får utskottet erinra därom, att enligt beslut av 1955 års riksdag motioner i

liknande syfte icke föranlett någon riksdagens åtgärd. Utskottet finner anledning

saknas för riksdagen att med anledning av de nu föreliggande motionerna

frångå den ståndpunkt riksdagen tidigare intagit i ärendet. Utskottet

avstyrker alltså bifall till motionerna I: 19 och II: 14.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

1) att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 190 och

II: 81, I: 359 och II: 445 samt I: 119, de tre sistnämnda motionerna

såvitt här är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning i

de avseenden, som av utskottet angivits;

2) att motionerna I: 19 och II: 14 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 december 1957

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Näsström, Boman,

Hesselbom, Ivar Johansson, Einar Persson, Sundelin, Thun, Pålsson,

Holmqvist, Rikard Svensson, fröken Ranmark, herrar Söderberg och Arrhén;

samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Malmborg, Petterson i Degerfors, Persson i Växjö, fröken Elinén, herrar

Gustafsson i Stockholm, Widén, Nilsson i Göingegården, fröken Olsson,

fröken Karlsson, fru Wallin, herrar Arvidsson, Helén och Svensson i Stenkyrka.

571873 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:398 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en medicinsk högskola i Umeå jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten