Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn av kompetensfordringarna för innehav av rektorstjänst vid allmänt läroverk.
1957-12-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1957:181, Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn av kompetensfordringarna för innehav av rektorstjänst vid allmänt läroverk.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 181 dr 1957
1
Nr 181
Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn av
kompetensfordringarna för innehav av rektorstjänst
vid allmänt läroverk.
(2:a avd.)
I en inom första kammaren av herr Ohlon väckt motion (I: 244) har
hemställts, att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t hemställa om en översyn
av kompetensfordringarna för innehav av rektorst jänst vid högre allmänt
läroverk.
I motionen har anförts följande.
För behörighet till rektorstjänst vid högre allmänna läroverk fordras
bl. a. att inneha behörighet till lektorstjänst vid nämnda läroanstalter.
Sedan nu kravet på doktorsgrad för lektorer borttagits och för behörighet
till lektorstjänst endast erfordras fil. licentiatexamen samt genomgången
praktisk lärarutbildning, är i åtskilliga fall skillnaden mellan den kompetens
som kräves för ett lektorat och en adjunktur ganska ringa. Det finns
nämligen ämnen, i vilka en licentiatexamen kan förvärvas efter relativt
enkla studier, medan vissa kombinationer i filosofisk ämbetsexamen (fil.
mag.) kräver en ganska lång studiegång.
Vid den sista löneplansrevisionen fick läroverkens rektorer, jämfört med
andra chefstjänstemän, en sämre placering på löneskalan än vad som anvisats
dem alltsedan de fasta rektor stjänsternas tillkomst för något mer än
hundra år sedan. Detta förhållande har ännu mera accentuerats genom den
nu vilande löneöverenskommelsen. Samtidigt har arbetsbördan, inte minst
genom läroverkens enorma ansvällning, och ansvaret för rektorerna ökat.
Dessa omständigheter i förening har medfört, att det blivit allt svårare
att förmå för chefstjänst lämpliga lektorer att söka rektorat. Lämpligheten
för chefspost vid ett läroverk kan inte helt utläsas ur avlagda akademiska
examina. Däremot utgör ett ofrånkomligt villkor för utövande av chefsbefattning
vid ett gymnasium, att innehavaren därav har erfarenhet som
lärare på olika stadier, även det högsta fram till studentexamen. Betydligt
mer än hälften av undervisningen på gymnasiet bestrides för närvarande
av andra lärare än lektorer, som regel väl av läroverksadjunkter i 29 lönegraden.
Dessa må vara hur dugliga lärare som helst, även på gymnasialstadiet,
samt hur lämpade till skolchefsbefattning som helst, utan att det
är dem möjligt att erhålla dylik befattning. Detta kan inte sägas vara en
alltigenom tillfredsställande ordning.
Med den ansvällning, som gymnasicväsendet för närvarande undergår,
torde svårigheten att rekrytera rektorstjänsterna vid läroverken bli större
och större. Enda möjligheten att komma undan denna svårighet är att
1798 57 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 6 saml. Nr 181
2
Statsutskottets utlåtande nr 181 år 1957
vidga rekryteringsunderlaget för rektorstjänsterna till att omfatta ej blott
lektorer utan också adjunkter, som ådagalagt sin duglighet för gymnasieundervisning.
Det torde också kunna ifrågasättas, om icke den lämpligaste ordningen
vid tillsättning av rektorstjänst vore, att sökande under hand finge anmäla
sig hos skolöverstyrelsen. Det nuvarande tillvägagångssättet vid tillsättningen
med offentligt ansökningsförfarande har åtminstone tidigare avhållit
många lämpade lektorer att söka lediga rektor stjänster.
Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden från skolöverstyrelsen
och rektorernas riksförening.
Skolöverstyrelsen har anfört följande.
För behörighet till rektorstjänst vid högre allmänt läroverk fordras
bl. a. att inneha behörighet till lektorstjänst vid allmänt läroverk. Med
avseende på akademisk meritering fordras alltså numera endast avlagd
licentiatexamen. Genom den ändring i behörighetsbestämmelserna, som
trädde i kraft den 1 januari 1953 och som innebar slopande av kravet på
fullgjort disputationsprov, breddades rekryteringsunderlaget för lektorstjänsterna
och därmed även för rektorstjänsterna vid den kategori läroverk,
som här avses. I syfte att ytterligare bredda rekryteringsunderlaget för
sistnämnda tjänster tänker sig motionären nu en sådan ändring av behörighetsvillkoren,
att även adjunkter, som ådagalagt sin duglighet för
gymnasieundervisning, skulle erhålla behörighet till rektorstjänst vid högre
allmänt läroverk.
Rektor vid ett högre allmänt läroverk har bl. a. att leda, övervaka och
bedöma de anställda lärarnas arbete. När i ett läroverks läraruppsättning
ingår även ett antal lektorer, är det enligt överstyrelsens mening önskvärt,
att rektor själv med avseende på akademisk utbildning uppfyller åtminstone
de minimikrav, som i detta avseende ställes på lektor vid sådan
läroanstalt. Det synes överstyrelsen därför vara mycket angeläget, att sådana
förhållanden skapas, att lärare med föreskriven akademisk kompetens
och med lämplighet för chefstjänst av detta slag icke behöver tveka
att ställa sig till förfogande för den viktiga arbetsinsats, varom här är
fråga. Motionären har betraktat den föreslagna kompetensändringen som
den enda möjligheten att råda bot på de befarade rekryteringssvårigheterna
beträffande denna grupp rektorstjänster. Samtidigt har dock i motionen
anförts två omständigheter, som i förening anses ha medfört den påtalade
situationen. Den ena är rektorstjänsternas lönesättning, den andra är
ökningen av den arbetsbörda och det ansvar, som åvilar rektor. I första
hand synes därför böra övervägas vad som i dessa avseenden är möjligt
göra för att de högre allmänna läroverkens rektorstjänster skall bli mera
attraktiva.
I de fall, då rektorstjänst vid högre allmänt läroverk ej kan besättas
med lämplig person, som innehar föreskriven behörighet, bör innehavare
sökas i den lärargrupp motionären angivit. Så har redan skett i några
fall, och denna utväg synes alltjämt böra prövas från fall till fall i avvaktan
på den fortsatta utvecklingen.
Överstyrelsen, som har sin uppmärksamhet riktad på den föreliggande
frågan, finner alltså tillräckliga skäl för närvarande icke föreligga att tillstyrka
hemställan i motion I: 244.
Statsutskottets utlåtande nr 181 år 1957
3
Rektorernas riksförening har anfört följande.
Rektorernas riksförening inser, att den nuvarande situationen med få
sökande till rektor stjänster vid högre allmänna läroverk inger oro, och
anser det berättigat, att man låter undersöka orsakerna till det uppkomna
läget. Utan tvivel är den hårda arbetsbelastningen för rektorerna liksom
den otillfredsställande lönesättningen för flertalet rektorsgrupper de
främsta orsakerna därtill. Det står klart för oss, att rektor stjänsterna
måste göras så attraktiva, att de lockar även lärare, som innehar de högst
avlönade tjänsterna — d. v. s. lektorat vid provårsläroverk.
Riksföreningen har ej något principiellt emot en översyn av gällande
kompetensfordringar för dessa rektor stjänster men anser det vara att föregripa
resultatet av en i och för sig behövlig, förutsättningslös utredning
om kompetensfordringarna för rektorstjänsterna vid högre allmänna läroverk
att nu göra en sådan utredning med den nuvarande orimliga arbetssituationen
och den otillfredsställande lönesättningen som bärande argument.
Rektorernas riksförening hemställer därför, att motionen för närvarande
ej måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet får erinra om att, efter det föreliggande motion väckts, Kungl.
Maj:t i propositionen 1957:183 framlagt förslag bl. a. om förbättrade
löneförmåner för rektorerna vid de högre allmänna läroverken, vilket förslag
tillstyrkts av utskottet. Enligt vad som framgår av skolöverstyrelsens
yttrande har redan i några fall, då rektorstjänst vid högre allmänt läroverk
icke kunnat besättas med lämplig person med föreskriven behörighet,
innehavare sökts i den särskilda lärargrupp motionären angivit, vilken
utväg ansetts alltjämt böra prövas från fall till fall i avvaktan på den
fortsatta utvecklingen. Med hänsyn till angivna förhållanden och till vad
skolöverstyrelsen i övrigt anfört i sitt yttrande har utskottet funnit sig
icke böra biträda det motionsvis gjorda yrkandet.
Utskottet hemställer alltså,
att motionen 1:244 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 10 december 1957
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Näsström,
Boman, Hesselbom, Ivar Johansson, Einar Persson, Sundelin, Thun,
Pålsson, Holmqvist, Rikard Svensson, fröken Ranmark, herrar Söderberg
och Arrhén; samt
4
Statsutskottets utlåtande nr 181 dr 1957
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,
Malmborg, Petterson i Degerfors, Persson i Växjö, fröken Elmén, herrar
Gustafsson i Stockholm, Widén, Nilsson i Göingegården, fröken Olsson,
fröken Karlsson, fru Wallin, herrar Arvidsson, Helén och Svensson i
Stenkyrka.
Reservation
av herr Ohlon.
Sthlm 1957. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.